EXAMENSARBETE - pure.ltu.se - Luleå tekniska universitet

EXAMENSARBETE
Livssituationen hos äldre personer med ett
amputerat ben ur ett fysiskt, psykiskt och
socialt perspektiv
Irina Johansson
2015
Sjuksköterskeexamen
Sjuksköterska
Luleå tekniska universitet
Institutionen för hälsovetenskap
Luleå tekniska universitet
Institutionen för hälsovetenskap
Avdelningen för omvårdnad
Livssituationen hos äldre personer med ett amputerat ben ur
ett fysiskt, psykiskt och socialt perspektiv
- en litteraturstudie
Life situation of older people with an amputated leg from a
physical, psychological and social perspective
- a literature review
Irina Johansson
Kurs: Examensarbete 15 hp
Höstterminen 2014
Sjuksköterskeprogrammet 180p
Handledare: Birgitta Lindberg
Livssituationen hos äldre personer med ett amputerat ben
ur ett fysiskt, psykiskt och socialt perspektiv
-en litteraturstudie
Irina Johansson
Luleå tekniska universitet
Institutionen för hälsovetenskap
Avdelningen för omvårdnad
Abstrakt
Majoriteten av personer som amputeras är äldre med bakomliggande
sjukdomar. Syfte med denna litteraturstudie var att sammanställa
kunskap om livssituationen hos äldre personer med ett amputerat ben ur
ett fysiskt, psykiskt och socialt perspektiv. En integrerad översikt
användes för att skapa en översikt av kunskapsläget. Femton
vetenskapliga artiklar med olika metodologisk ansatser analyserades
som resulterade i sex kategorier: fysisk funktion och rörlighet, smärta,
kroppsförlust, depression, familj, relationer och isolering. Resultatet
visade att äldre personer med ett amputerat ben upplevde sämre fysisk
funktion och rörlighet vilket begränsade deras förmåga att utföra
dagliga aktiviteter. Smärta och fantomsmärta påverkade deras
välmående och aktivitetsnivå i rehabiliteringen. Det framkom också att
äldre personer upplevde mindre social inflytande och social stöd från
familj som leder till att de kände sig mer isolerade. Som sjuksköterska
är det viktig att skapa kunskap och förståelse för äldre personer som är
benamputerade vilket kan leda till förbättrat omhändertagande och mer
riktade, effektivare insatser i rehabiliteringsarbetet. Det är viktigt att
vårdpersonalen är medveten att yngre och äldre personer kan ha olika
behov.
Nyckelord: amputation, fysiskt, psykiskt, socialt, äldre, systematisk
översikt, kroppsuppfattning, anpassning
Årligen utförs mer än 3000 amputationer i Sverige och den vanligaste kroppsdelen som
amputeras är underbenet (National registret, 2013). Majoriteten av de personer som amputeras
är äldre personer med bakomliggande sjukdomar(Walker, 2012). Den vanligaste orsaken till
amputationer är diabetes och kärlsjukdomar. I många fall är det ateroskleros som har
försvårats av de predisponerande riskfaktorer såsom hög ålder, kön, rökning, allvarlig
hypertoni och  hyperlipidemi, vilket kan leda till perifer cirkulationssvikt med  ischemi  eller
gangrän i underbenet (Belmont et al., 2011;Levin, 2004).
Att genomgå en amputation kan vara påfrestande och en traumatisk händelse i en människans
liv som kan medföra stora omställningar (Unwin & Lancashire, 2009). Personer som har ett
ben amputerad kan bli begränsade i sin rörelseförmåga och få ökat behov av hjälp. Nedsatt
fysisk rörlighet kan leda till minskad rörelsefrihet och begränsa de dagliga aktiviteterna. Tiden
efter amputation präglas ofta av försämrad livssituation med fysiska och psykiska
förändringar och detta har inverkan på psykisk ohälsa (Remes et al., 2007;Williams, Smith,
Czerniecki, Hoffman & Robinson, 2004).
Att bli amputerad kan innebära en stor rubbning i livet och det krävs oftast stora anpassningar
för att personens dagliga liv ska fungera (Walker, 2012). Personligheten, copingstrategi, samt
socialt  och ekonomiskt  stöd  har stor betydelse i deras  livssituation. Att acceptera förlusten
och den psykiska återhämtningen efter amputationen påverkas av individens egenskaper och
olika reaktioner av händelse. Att använda sig av positiv coping ökar positiv tänkande och
positiv attityd till livet och acceptans av den nya situationen. Med förstärkt copingförmåga
har personer möjlighet att öka sitt sociala inflyttande och träffa nya människor, samt att öka
sin självständighet (Couture, Desrosiers  & Caron, 2011;Walker, 2012;Williams et al., 2004). 
Förlusten av ett ben påverkar personers rörelseförmåga och möjlighet till mobiliseringen
vilket är beroende av personens ålder, allmäntillstånd, amputationsnivå, mest avgörande är
dock hur motiverad patienten är. Framgångsrik rehabilitering gör bättre gångförmåga och
gynnar anpassningen till protesen, personer får möjlighet att leva hemma och mindre
beroende (Kelly, 2008; Sansam, Neumann, Connor & Bhakta, 2009).
Att påbörja mobilisering är en svår utmaning för äldre människor av den orsaken att de har
förlorat styrka i musklerna både innan och efter amputationen och de kan få svårigheter med
balansen och samtidigt de kvar sin grundsjukdom. Dålig balans minskar möjligheten att kunna
delta i sociala aktiviteter och har negativ inverkan på individens livskvalité (Kelly, 2008;
Levin, 2005).
Äldre personer som deltar i rehabiliteringsprocessen kan vara omotiverade och ha negativa
förväntningar. Målet med rehabiliteringen är att få äldre patienter som genomgått amputation
att återvända till sina egna miljöer och ge dem potential att återfå förmågan att utföra dagliga
sysslor så oberoende för att uppnå optimal nivå av självständighet och kunna delta i olika
aktiviteter. Teampersonalen bestående av sjuksköterska, sjukgymnast, arbetsterapeut, kurator
behöver vara uppmärksamma på personers psykosociala problem, ha kunskap om
protesanvändning samt försöka anpassa individuellt träningen. (Edelstein, 2005; Zidarov et
al., 2009).
Kelly (2008) betonar att rehabiliteringsprocessen är individuell och kräver olika lång tid
beroende på personers ålder, motivation och hur anpassad protesen är. Teampersonalen
hjälpar amputerade personer att hantera och använda protes samt tränar de i förflyttning.
Under tiden görs ofta anpassning i patientens boende så att denne kan flytta till sitt eget
boende. Sjuksköterskor har ansvar att meddela till kommunen och primärvården att personer
ska komma vidare i olika vårdformer och kunna fortsätta med mobiliseringen.
Enligt Socialstyrelsen (2005) ska sjuksköterskan använda sig av sina teoretiska och praktiska
kunskaper inom omvårdnad vad gäller habilitering och rehabilitering. Sjuksköterska spelar en
viktig roll i vården och måste samarbeta med de andra professionerna för att få en så bra vård
av individen som möjligt Det är viktig att sjuksköterska ska kunna motivera personer till
mobiliseringen, stötta och bidra med tips och råd gällande dagliga aktiviteter vilka ibland
behöver göras om på nytt (Bryant, 2001).
Enligt Remes et al. (2010) och Hanley et al. (2004) så har personer som genomgått en
amputation påverkan på livskvalité i samband med fysiska och psykosociala förändringar.
Med en sämre förmåga att utföra dagliga aktiviteter löper dessa personer en högre risk att
drabbas av ett depressivt tillstånd som leder till en lägre livskvalitet. Detta kan innebära en
sämre förmåga att ta hand om sig själv, sköta hushållet och att personerna blir beroende av
stöd och hjälp.
Faktorer som fantomsmärta, förändrat kroppsutseende och social tillbakadragande kan
framkalla en sorgereaktion något som kan vara svår att hantera. Att komma tillbaka till
tillfredställande livssituation utan lidandet som en amputation kan medföra är det viktigt att
den amputerade personen accepterar sin förlust, vilket kan vara svårt. I sådan situation
behöver personer en professionell vård och stöd från anhöriga för att hantera lidande och sorg
och så småningom komma till insikt att man kan leva med ett ben. Socialt stöd har viktig
funktion för människans välbefinnande och hälsa Teamvård och närstående måste hjälpa
patienter att använda sina resurser, copingstrategi för att acceptera förlust av extremitet och
vara positiv (Williams et al., 2004;Walker, 2012).
Sammanfattningsvis visar litteraturgenomgången att äldre personer som genomgott
amputation har stora förändringar i livssituation. Nedsatt funktionsförmåga leder till minskade
rörelsefrihet och begränsar det dagliga livet. Att delta i rehabiliteringen är ofta utmaning och
kräver olika lång tid. Amputation kan framkalla sorgereaktionen då professionell vård och
stöd från anhöriga är viktig för att hantera den sorg och komma så småningom till insikt att
man kan leva med ett ben.
Syfte med litteraturstudien var att sammanställa kunskap om livssituationen hos äldre
personer med ett amputerat ben ur ett fysiskt, psykiskt och socialt perspektiv.
Metod
För denna litteraturstudie valdes en integrerad översikt som metod för att få en översikt över
det nuvarande kunskapsläget. Genom en integrerad översiktmetod sker sammanfattning av
både empirisk och teoretisk kunskap för att ge en mer omfattande överblick av ett visst
fenomen eller sjukvårdsproblem. Genomförandet av en integrerad översikt betyder följande
steg såsom problemformulering, litteratursökning, värdering av data, dataanalys och
presentation (Whittemore & Knafl, 2005).
Litteratursökning och kvalitetsgranskning av artiklar
Innan litteratursökning genomfördes en pilotsökning för att undersöka hur mycket
datamaterial det finns kring ämnet. Artikelsökning utfördes genom databaserna PubMed,
Cinahl eftersom de innehåller artiklar inom medicin och hälsa. Sökorden som har används
amputation/ psychological factor, amputation/psychologi, adaptation, psychological, aged,
aged 80 and over, body image. I databasen PubMed användes Mesh-termer, i databasen
Cinahl headings för att maximera nyttan av sökorden. Sökorden kombinerades och de
booleska termen OR och AND användes (jmf. Willman, Stoltz & Bahtsevani, 2006,s.66, 69)
för att avgränsa sökningen och få fram relevanta artiklar. Inklusionskriterier för sökningen var
personer är äldre än 60 år, peer reviewed, artiklar publicerade mellan år 2000-2014 samt
artiklar skrivna på engelska språk. Exklusionskriterier var amputation på grund av trauma och
amputerade krigsveteraner
Tabell 1 Översikt av litteratursökning.
PubMed 140912 (Begränsningar: 2000-2014, engelska, personer äldre än 60 år)
Sökning nr *)
Söktermer
Antal träffar Antal valda
artiklar
1
MeSH
Amputation/Psychology
485
2
MeSH
Aged
2 331 539
3
MeSH
Aged 80 and over
614 410
4
MeSH
Body Image
12 998
5
MeSH
Adaptation, Psychological
101 122
6
2 OR 3
2 331 539
7
3 OR 4
112 722
8
1 AND 6 AND 7
MeSH- termen i databasen PubMed
29
4
Chinal 140912 Begränsningar: 2000-2014, engelska, personer äldre än 60 år)
Sökning nr *)
Söktermer
Antal träffar Antal valda
artiklar
1
CH
Amputation/psychological
factor
189
2
CH
Aged
328 392
3
CH
Aged 80 and over
114 308
4
2 OR 3
338 685
5
1 AND 4
28
5
Artiklar framsökta från andra artiklars referenser
6
Totalt antal utvalda artiklar
15
CH-Cinahl headings från databasen Chinal
Urvalet av artiklarna gjordes genom att läsa titlarna samt därefter läsa abstrakten till de
artiklar som värderades kunna besvara litteraturöversiktens syfte. Kvalitetsgranskning av de
valda artiklarna genomfördes efter den systematiska litteratursökning utifrån
granskningsprotokollen där studiens design avgör vilken mall som är lämplig.
Granskningsmallarna används för studier med kvalitativ metod respektive kvantitativ metod
enligt Willman et al. (2006, s. 154-157). I kvalitetsbedömningen för beskrivning av studier
ingår bland annat om ett tydligt syfte eller problemformulering är angivet,
patientkaraktäristika och etisk resonemang är angiven, om urval och bortfall är beskrivet samt
resultaten är begripligt och tillförlitligt. Kvaliteten på artiklarna graderades genom en
kvalitetsbedömning där varje fråga som fått ett ja tilldelades en poäng och varje fråga som fått
nej eller vet ej tilldelades noll poäng. Bedömningen av poängsumman räknades ihop och
omvandlades till procentsats vilken bestämde gradering av artiklarna som hög, medel och låg
kvaliteten (Willman et al., 2006,s.96). Artiklarna graderades som hög (80-100%), medel (7079%), eller låg (60-69 %) i kvalitetsgranskningen. I Tabell 2 framgår att 15 artiklar valdes där
4 med hög kvalitet, 8 med medel kvalitet och 3 med låg kvalitet. De artiklarna med låg
kvalitet svarade mot studiens syfte och kunde inte exkluderas på grund av det begränsade
datamaterialet.
Tabell 2 Översikt över artiklar ingående i analysen (n=15)
Författare/(år)/
Land
Typ av studie
Deltagare
Metod
Datainsamling/
Analys
Huvudfynd
Kvalitet
Bilodeau et al.
(2000)
Kanada
Kvantitativ
metod
65
Äldre
personer
över 60 år
Tvärsnittsstudie
81 % av äldre
Frågeformulär/telefo personerna hade protes
nintervju
varje dag och 89 % av
Statistisk analys
samma person bar protes
6 timmar eller mer. 46 %
visade trivsel med
protesanvändning
Briggs
(2006)
Storbritannien
Systematisk
översikt
42 studier
Äldre
Personer
över 60 år
Litteratursökning i
databasen
Statistisk analys
Äldre amputerade
Låg
drabbades av depression
som försvårades av fysisk
sjukdom samt detta
begränsade återställande
av funktion och fördröjde
återgång till en aktiv
livsstil
Bäck-Pettersson &
Björkelund
(2005)
Sverige
Kvantitativ
metod
45
Äldre
personer
över 60 år
Retrospektiv kohort
studie
Register av
medicinska journaler
Kvantitativ analys
Äldre amputerade
Hög
personer hade problem
med att upprätthålla
fysiska och psykiska
funktioner. Personalen
rapporterade att äldre
personer hade problem i
området såsom nutrition,
elimination, sömn, smärta
och smärtlindring efter
halvårs amputation
Cruise et al.
(2006)
USA
Systematisk
översikt
Antal
deltagare ej
framgår
Äldre
personer
över 65 år
Litteraturinsamling
inom rehabilitering
Statistisk analys
Denna studie visade att
rehabiliteringsprogram
för äldre amputerade
personer ger bra resultat
och hjälper de att
förbättra
funktionsförmåga,
muskelstyrka samt
förmåga att förflytta sig
från en position till den
andra.
Couture et al.
(2010)
Kanada
Kvantitativ/
kvalitativ
metod
15
Äldre
amputerade
Personer
över 60 år
Frågeformulär/semist Deltagarna i studien
rukturerad intervju
beskrev att deras
Statistisk analys
fritidsaktiviteter
påverkades på grund av
amputationen. De var
tvungna att ändra eller
avsluta fritidsvanor.
Medel
Låg
Medel
Tabell 2 Forts. Översikt över artiklar ingående i analysen (n=15)
Författare/(år)/
Land
Typ av studie
Deltagare
Metod
Datainsamling/
Analys
Huvudfynd
Kvalitet
Davies et al.
(2003)
Storbritannien
Kvantitativ
metod
281
50-80 år
Relevanta
äldre
personer
över 60 år
(250)
Kohort studie
Statistisk analys
Äldre personer som
genomgått bilateral
amputation upplevde att
protesanvändning inte
förbättrar deras
funktionsförmåga samt
skedde signifikant
försämring av både
gemenskap och
hushållmobilitet
Medel
Fleury et al.
(2013)
Australien
Systematisk
översikt
60 studier
Äldre
personer
över 60 år
Litteratursökning i
databasen
Granskning av
litteraturen
Medel
Åldern absolut inte
kontraindikation för
rehabiliteringen men
finns faktorer som kan
påverka mobilisering bl.
de protes montering och
användning, sjukdomar i
botten, amputationsnivå
och motivationsfömåga.
Studie visade att
gångträning med protesen
inte klarar alla äldre
amputerade.
Fortington et al.
(2013)
Nederlands
Kvalitativ
19 personer
metod/kvantitat
iv metod
Semistrukturerad
intervju/ enkät
Statystisk analys
Denna studie beskrev Hög
SSK upplevelse av
rehabiliteringsprocessen
med äldre amputerade
personer. Målet med
rehabiliteringen för äldre
personer att komma hem
och vara oberoende att
klara med hushåll och
promenader
Fortington et al.
(2012)
Nederlands
Systematisk
översikt
Litteratursökning i
databasen
Statistisk analys
Studie presenterade
Medel
resultat för
protesanvändning bland
äldre amputerade
personer och rapporterade
att mindre än hälften av
äldre amputerade hade
uppnått den nivå av
rörlighet för att klara med
dagliga aktiviteter
15 studier
Äldre
personer
över 60 år
Tabell 2 Forts. Översikt över artiklar ingående i analysen (n=15)
Författare/(år)/
Land
Typ av studie
Deltagare
Metod
Datainsamling/
Analys
Huvudfynd
Kvalitet
Geertzen et al.
(2001)
Nederlands
Systematisk
översikt
24
studier
Äldre
personer
Över 60
år
Litteratursökning i
databasen
Granskning av
litteraturen
Äldre amputerade
personer som påbörjade
mobilisering återställde
sitt oberoende och
förbättrade
funktionsförmåga
Horgan &
Maclachlan
(2004)
Irland
Systematisk
översikt
Vuxna
personer
Relavant
a äldre
personer
över 60
år
Analys av
dokument enligt
resultat, metodik och
slutsatser.
Granskning av
litteraturen
Studie visade att äldre
Medel
personer har svårigheter
till psykologisk
anpassning efter
amputationen på grund
av aktivitets begränsning,
Ostler et al.
(2014)
Storbritannien
Kvalitativ
metod
8
Semistrukturerad
personer Intervju
Relevant Tematisk analys
a två
äldre
personer
67 år
och 77
år
Deltagare upplevde
trivsel med utprovning
och användning av
protesen samt upplevde
positiv attityd till
anpassning efter
amputation
Hög
Rybarczyk et al.
(2004)
USA
Kvalitativ
metod
4
Utvärderingar av
personer Psykolog/Intervju
Relevant Analysen ej framgår
a en
äldre
person
78 år i
denna
studie
Denna studie av
fallbeskrivningar visade
att personer med
amputation har någon
sorts psykiska problem
som försvårar
anpassningen till ny
livssituation. Med hjälp
av psykologen kunde
personer lättare hantera
anpassningen
Låg
Medel
Tabell 2 Forts. Översikt över artiklar ingående i analysen (n=15)
Författare/(år)/
Land
Typ av studie
Deltagare
Metod
Datainsamling/
Analys
Huvudfynd
Kvalitet
Shoppen et al.
(2003)
Nederlands
Kvantitativ
metod
46
Äldre
personer
Över 60 år
Prospektiv kohort
Studie
Statistisk analys
Funktion kapacitet hos
Hög
äldre amputerade är sämre
än hos yngre amputerade
personer samt försämrade
funktionsförmåga. Svagt
fysiskt tillstånd fördröjde
utprovning och
användning av protes
Williams et al.
(2004)
USA
Kvantitativ
metod
89
16-89
Äldre
personer
över 65 år
Longitudinell
Studie/
Telefonintervju
Statistisk analys
Social integration var
Medel
lägre hos amputerade
personer än personer utan
funktionshinder. Personer
upplevde minskad
självkänsla, social
isolering, problem med
kroppsuppfattning,
stigmatisering
Analys
Analysen gjordes utifrån Whittemore och Knafl (2005) där metoden för systematisk översikt
beskrivs. Den metoden omfattar artiklar av både kvantitativ och kvalitativ ansats vilket
medför att både teoretisk och empirisk kunskap kan sammanställas för att skapa ytterligare
förståelse för det aktuella problemet. Denna process innebär att analysen genomfördes
systematisk utifrån olika steg för att minska risken för felaktigt resultat. Den genomförda
processen kan sammanställas som att ordna, kondensera, kategorisera och summera materialet
från de originalkällorna till ett enhetligt resultat. Datamaterialet lästes noggrant flera gånger i
sin helhet för att en helhetsbild skulle skapas. Textenheterna som svarade mot syfte
färgmarkerades och grupperades in utan att textinnehållet förändras. Textenheterna översattas
från engelska till svenska. Där textenheterna kondenserades vilket innebär att de kortades ner
utan att kärnan i texten förlorades. De kondenserade textenheterna delades till olika kategorier
för att identifiera mönster och samband som visar på likheter i innehållet. Därefter
textenheterna kategoriserades till slutkategori (perspektivet) som svarar på syftet ur ett urval
av textenheterna. Kategorier och slutkategorier presenteras i Matris 1. Resultatet av analysen
presenteras i brödtexten.
Slutkategorier
Kategorier
Författare
Bilodeau et.al,/2000
Fysiskt
perspektiv
Fysisk funktion
och rörlighet
Smärta
Socialt perspektiv
Förlust av
kroppsdel
Depression
x
x
x
Bäck-Pettersson et.al
/2005
Fleury et.al/2013
Fortington et.al/2012
Fortington et.al/2013
Geertzen et.al/2012
Horgan et.al/2004
Ostler et.al/2014
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
Rybarczyk et.al/2004
Shoppen et.al/2003
Isolering
x
Cuuture et.al/2010
Davies et.al/2003
Relationer, Familj
x
Bryggs/2006
Cruise et.al/2006
Psykiskt
perspektiv
x
x
x
Williams et.al/2004
x
Matris 1: Överblick över vilka kategorier artiklarna ingår i
Resultat
Denna litteraturstudie grundades på 15 artiklar som är gjorda i ett flertal länder. Fem artiklar
har en kvantitativ metod, två har en kvalitativ metod, två artiklar har både en kvalitativ och
kvantitativ metod och sex artiklar har systematiska översikter.
Tolv artiklar beskriver livssituationen ur fysiskt perspektiv som innehåller kategorierna
fysisk funktion och rörlighet och smärta. Fysisk funktion och rörlighet innefattar faktorer som
x
påverkade äldre patienters livssituation både negativ och positiv vid förflyttning och rörlighet.
Smärta omfattar den fysiska smärtan efter amputationen, i stumpen och fantomsmärtor.
Fysiskt perspektiv
Fysisk funktion och rörlighet
Flera studier (Bilodeau et.al., 2000;Briggs 2006;Cruise et al., 2006;Fleury et al.,
2013;Fortington et al., 2012;Ostler et al., 2014;Shoppen et al., 2013) visade att äldre personer
som genomgått benamputation upplevde reducerande fysisk funktion och rörlighet
samt bristande förmåga att klara sig själv vilket resulterade att personer upplevde sämre
livssituation.
Livssituationen hos äldre personer förbättrades vid användandet av protes. Protesen gav
personer chans till måttlig rörlighet, möjlighet till ökad aktivitet och ett sätt att fungera så bra
som möjligt (Geertzen et al., 2011). I studien av Bilodeau et al. (2000) framgick att 83 % av
de amputerade var nöjda med sin protesanvändning vilken var relaterad till funktionell
oberoende och bättre kognitiv förmåga. Det framkom vidare att personerna kände sig nöjda
med protesernas utseende och passform, dessutom var de lätta att rengöra efter användning.
Vidare framkom enligt Bilodeau et al. (2000) faktorer som kan minska möjligheten att
använda proteserna. Faktorer såsom ålder, dålig hälsa samt nivån på amputationen kan
begränsa möjligheten för rehabiliteringen. Två studier(Bilodeau et al., 2000;Fleury et al.,
2013) visade att hög ålder i samband med flera bakomliggande sjukdomar kan påverka
rehabiliteringen med protesanvändning. Flera studier (Cathy et al., 2006; Fleury et al.,
2013;Fortington et al., 2013;Geertzen et al., 2011) påvisade att äldre personer var mer
benägna att få problem i rehabiliteringen på grund av minskad hjärnkapacitet, stroke,
njursvikt, nedsatt syn och försvagad muskulatur, vilket ofta ledde till komplikationer vid
protesanpassningarna. Ostler et al. (2014) beskrev upplevelse av två äldre personers som
utprovade en protes. En kvinna beskrev protesutprovningen som fysiskt hårt arbete. En man
upplevde protesen som funktionsnedsättande, men förväntade sig sen att kunna återvända till
många av de aktiviteter som han tidigare gjorde.
I studierna (Davias & Datta 2003; Horgan & Maclachlan 2004) gjordes en jämförelse av
livssituationen mellan äldre personer som genomgått transtibial eller transfemoral amputation,
där påvisades att personer med högre nivå på amputationen hade mindre förutsättningar att
utföra fysisk aktivitet, och därmed få ett fungerande vardagsliv framgår. Fleury et.al (2013)
fann att äldre personer med högre nivå av amputation upplevde fysisk utmaning vid
användning av protesen. I en studie av Fortington et al. (2012) genomfördes en test (gångtest)
hos personer som genomgått amputation. Testet visade att personer med hög nivå på
amputation klarade den sämre än personer med låg nivå på amputationen.
Smärta
Flera studier (Briggs 2006;Bäck-Pettersson & Björkelund 2005; Fleury et al., 2013; Horgan
& Maclachlan 2004) beskrev att äldre personer efter amputationen hade problem med
fantomsmärta. Smärtan påverkade deras välmående och aktivitetsnivå i rehabiliteringen.
Bäck-Pettersson et al. (2005) undersökte omvårdnads register, där rapporterades att äldre
personer led av svår smärta före och efter amputationen och hade problem med smärtlindring.
Vidare framkom det att amputerade personer med fantomsmärta får försämrade
allmäntillstånd och problem att återfå den fysiska och mentala funktioner därmed de i behov
av professionell omvårdnad. I två andra studier (Briggs 2006; Horgan et.al., 2004) beskrev att
kronisk stumpsmärta kan ge upphov till psykisk ohälsa. Äldre amputerade personer upplevde
lidande och förtvivlan och mer socialt tillbakadragande. En äldre kvinna beskrev sin
mardröms smärta i stumpen som “ psykologisk plåga” såväl som fysisk smärta (Briggs,
2006). Studie (Fleury etal., 2013) visade vidare att cirka 70 % av amputerade led av
fantomsmärta vilken gjorde att personer undvek att använde protes och detta förhindrade de
att delta i rehabiliteringsprocessen.
Psykologiskt perspektiv
Åtta artiklar beskriver livssituationen ur psykiskt perspektiv som innehåller kategorierna
förlust av kroppsdel och depression. Förlust av kroppsdel innefattar acceptans och insikt av
den förändrade kroppen. I denna litteraturstudie beskrevs hur depression påverkar på
livssituationen efter amputationen.
Förlust av kroppsdel
Att förlora en kroppsdel innebär att personers hela existens förändrats (Bryggs 2006; Fleury et
al., 2013; Rybarczyk et al., 2004). Personer hade svårigheter att ta in och acceptera
amputationen men samtidigt fanns det de som ansåg att det var nödvändighet för att minska
lidandet av svåra benproblem. I en studie av Rybarczyk et al. (2004) förekom en upplevelse
av en gammal kvinna som fått försämring i benet med ökande smärta som resultat innebar att
man amputerade benet och blev smärtfri. Två studier (Briggs, 2006; Horgan et al., 2004)
visade på att anpassningen av kroppsuppfattningen sker för äldre amputerade personer lättare
med mindre problem i psykisk hälsa jämfört med yngre personer. De accepterade lättare
förändringar i kroppsutseende och funktionsnedsättning och beskrev de som normal del av
ålderdom. Briggs (2006) och Rybarczyk et al. (2004) fann att sorg över en förlorad kroppsdel
och sorg som orsakas av döden av en närstående har ett liknande mönster i en krisreaktion
som återspeglas i personers livskvalitet, minskade social umgänge, förlust av oberoende och
dessutom försämring av livssituationen. Förlust av benet upplevdes av äldre personer här
snarare livsstilsbegränsningar på grund av reducerande funktionell förmågan.
Depression
Efter amputation framkom det psykiska eller emotionella störningar hos äldre amputerade
personer på grund av olika faktorer bland annat funktionsnedsättning, protesanpassning,
rehabilitering (Briggs 2006; Fortington et al., 2013; Fleury et al., 2013; Horgan et al., 2004;
Rybarczyk et al., 2004).
Äldre personer har benägenhet att drabbas av högre nivå av depression i början av
rehabiliteringsprocessen och ha betydligt lägre nivå i slut av mobiliseringen (Fleury et al.,
2013). I en studie av Shoppen et al. (2003) gjordes test – mentala egenskaper på äldre
amputerade personer två och sex veckar efter genomförd amputationen. Testet visade att 10
personer av 46 hade svåra kognitiva problem två veckor efter amputation och bara fyra hade
nedsatt kognitiv förmåga sex veckor efter.
Emotionellstörningar kan göra att personers nedsatt fysisk förmåga att hantera protesen blivit
sämre och möjlighet till framgångsrik mobilisering blir misslyckad (Briggs, 2006; Fleury et
al., 2013). Vidare (Briggs, 2006) visade att personer som emotionellt störda i behov av
rådgivning där de kan möjlighet att berätta om sina känslor samt få stöd och hjälp för
psykologisk anpassning.
Socialt perspektiv
Sju artiklar beskriver livssituationen ur socialt perspektiv som innehåller kategorier
relationer, familj och isolering. I den litteraturstudie beskrivs relationer som gemenskap med
andra. Isolering beskrivs utifrån avsaknad gemenskap och nödvändighet att flytta.
Relationer, familj 
Flera studier (Briggs, 2006;Couture et al., 2010;Fleury et al., 2013;Rybarszyk et al.,
2004;Willams et al., 2004) rapporterade att äldre patienter upplevde mindre socialt inflytande
och stöd från familj efter amputation. I en studie av Briggs (2006)  framkom att äldre
amputerade personer har mera brist av sociala kontakter än äldre utan funktionshinder.
Dessutom upplevde de också mindre social kontakt med familjemedlemmar.  
I en studie av Couture et al. (2010) påvisades att äldre personer efter amputationen har
minskat sitt deltagande i sociala aktiviteter och föredrog istället stillasittande fritidsaktiviteter
på grund av funktionsbegränsningar och hälsoproblem. 
Fleury et al. (2013) påstod i sin studie att äldre som genomgått amputation var i behov av
tidig rehabilitering för att förbättra sin funktion och förhindra försämring av hälsotillstånd och
undvika att genomgå re-amputation. Socialt stöd från familj gav möjlighet för äldre personer
att anpassa sig bättre till amputation. Tröst och uppmuntran gjorde att de kämpade vidare och
ville återhämta sig.
Isolering
I de två studier av Briggs(2006) och Horgan et al. (2004) framkom att äldre personer efter
amputation kände sig mer isolerade och uteslutna ur sin sociala krets. Briggs
(2006) påvisade att hälften av de amputerade upplevde social isolering och kände sig
isolerade i sitt eget hem, trots att de kunde använda hjälpmedel och delta i aktiviteter. Vidare
underströk Briggs (2006) att äldre personer upplevde mindre stöd från närstående efter
amputation och kände sig mer social isolerade. Den känslan kan upplevas värre i framtiden på
grund av deras vänner har flyttat till äldre boende eller gått bort.
En studie av Horgan et al. (2004) visade att äldre amputerade personer upplevde social
isolering och stigmatisering i och med att ökad funktionsnedsättning påverkade deras fysiska
förmåga att delta i aktiviteter. 
Diskussion
Syftet med litteraturstudien var att sammanställa kunskap om hur äldre personer som har ett
amputerat ben beskriver sin livssituation ur ett fysisk, psykisk och socialt perspektiv. Studien
resulterade i sex kategorier: fysisk funktion och rörlighet, smärta, kroppsförlust, depression,
familj, relationer och isolering.
I denna litteraturstudies resultat framkommer det att äldre personer med ett amputerat ben
upplevde reducerad funktionsförmåga och rörlighet vilket ledde till svårigheter att klara av
vardagliga sysslor. Den försämrade fysiska funktionen gav lägre livskvalité. Öhman et al.
(2003) beskrev att livet med kronisk sjukdom innebär ett liv mellan lidande och uthärdande.
Den sjuka peson lever med en förändrad relation till sin kropp i det dagliga livet. Den sjuka
personen har förlorat sitt oberoende och har inte någon ork eller kraft att klara det dagliga
livets aktiviteter. Att inte längre få aktiv och delaktig i sitt liv gör att personerna mistar den
förmåga att handla som självständigt och fullvärdig människa. De sjuka personer har
påverkan av sjukdomen som hotar dennes existens. Känslor av hopp och förtvivlan gör att
förmågan till lindring och normalisering av det dagliga livet förekommer oupphörligt.
Datta et al. (2004) och Davidson (2002) fann att personer som lever med en amputerad arm
upplevde de funktionella begränsningar som påverkade vardagen. Förmågan att sköta sin
hygien, utföra hushållsarbete samt att delta i olika fritidsaktiviteter försämrades i negativ
utsträckning. Personer upplevde att kan inte längre hantera saker som tidigare och vara
självständiga. Ersättning av konstgjordarmen gav inte trivsel i vardagliga sysslor. Arm
amputerade personer undvek att använda protes med tanke på att dom inte tyckte att protesen
fungerar i vardagliga sysselsättningar.
Vidare framkom i litteraturstudiens resultat att livssituationen hos äldre personer förbättrades
vid användandet av protes. Protesen gav personer chans till måttlig rörlighet, möjlighet till
ökad aktivitet och ett sätt att fungera så bra som möjligt. I studien Legro et al. (2001)
framkom att personer som är amputerade upplevde fysiska och psykiska utmaningar i och
med att de inte kan röra sig på samma sätt eller utföra samma aktiviteter som innan
amputation. Vardagliga saker som utfördes utan ansträngning blir svåra hinder efter
amputation. Personer som hade välanpassad och välfungerande protes kunde förflytta sig
själv, delta i fritidsaktiviteter samt utföra dagliga sysslor.
I denna litteraturstudie framkom det också att leva med ett amputerat ben handlade om att
känna smärta som kan vara begränsade i det dagliga livet bland annat i det sociala livet och i
personers funktionella rörlighet. Frischenschlager et al. (2002) beskrev smärta som ett
subjektivt obehagligt och emotionellt fenomen som förekommer i olika styrkor och
intensiteten. Smärta kan inte mätas eller på annat sätt bedömas objektiv. Uppskattningar av
personers smärta är beroende av hur personer under övervägande beskriver sin smärta med
ord eller visar den med sitt kroppsspråk. Resultatet visade att smärta var ett vanligt problem
hos äldre personer som genomgått amputation. De vanligaste smärttyperna var fantomsmärta
och stumpsmärta. Enligt Bosmans et al., 2010;Desmond, et al., 2008; Hanley et al.,
2004;Schans et.al., 2002) är fantomsmärta, projicerad smärta som kan definieras genom
smärtsamma känningar från en amputerad extremitet och associeras vanligen med förlusten av
ett ben eller en del av arm. Vanligen förekommer smärtan attackvis, men i vissa fall kan vara
konstant. Fantomsmärtan upplevs ofta som en sensation av en stickande, skärande, blixtrande,
krampaktig eller brännande känsla. Dessa studier påvisade vidare att oavsett om det handlade
om fantomsmärta eller smärta  i kvarvarande stump så kunde det bidra till störningar i dagligt
liv.  Fantomsmärtan tog över och påverkade livssituationen i en rad avseenden, som att inte
kunna sköta hushållsarbete eller delta i fritidssysselsättningar som tidigare. Personer upplevde
sömnsvårigheter som ledde till utmatning och trötthet. Psykosociala problem uppstod som
påverkade relationer till nära och kära som ledde till att personer upplevde ensamhet och
utanförskap. 
Likaså upplevelse av fantomsmärta beskrev Godoy et.al. (2013) i sin studie om kvinnor som
genomgått mastektomi. Studien påvisade att kvinnor upplevde den fantomsympton som en
ihållande känsla av tyng, klåda eller styckningar. Denna studie skiljde fantomkänsla och
fantomsmärta. Fantomkänslan beskrevs som det som upplevts från det bortopererade bröstet
och fantomsmärtor beskrivs som fantomkänslor som är så starka som upplevs som smärta.
Ramesh et al. (2009) påvisade ytterligare att fantomsmärtor hos kvinnor med mastektomi har
inverkan på deras livskvalité. Kvinnor upplevde dessa smärtsensationer som är emotionellt
besvärande och mycket handikappande.
Liknande upplevelser och svårigheter som smärta medförde hos personer som har ett
amputerat ben påträffas i de andra studierna: Bosmans et al. (2007); Warms et al. (2005) samt
Kudel et al. (2007); Kärki et al. (2005); Shamley et al. (2007).
Warms et al. (2005) påvisade att personer efter amputation upplevde smärta och hade
påverkan på det sociala livet, mobiliteten och sömnen. Flera deltagare nämnde att sömnen
påverkades på ett negativt sått då de hade svårt att somna och de vaknade flera gånger under
natten. Dålig sömn orsakade passivitet vilket förhindrade de att göra vardagliga sysslor. Även
upplevde deltagare att nedsatt rörlighet blev mer uppenbar av smärta men detta förhindrade de
inte från att försöka vara aktiva som möjligt. Smärtan hindrade snarare än orken, de från att gå
längre sträckor. Denna studie visade även att smärta hade både en positiv och negativ effekt
på relationer med vänner. Smärtan gjorde att vissa blir lättirriterade och otåliga vilket ledde
till försämrad relation, men samtidigt en god relation hade en positiv inflyttande på smärtan.
En del av sjuksköterskans yrke är att stödja och hjälpa människor med den smärta som ofta
medföljer en sjukdom. Mulvey et al. (2010) påvisar att TENS är bra behandlingsalternativ
med avseende till att minska smärtupplevelse hos personer efter amputation. Seers och Carroll
(1998) beskriver avslappning som metod för att lindra smärta. Denna metod bryter smärtans
onda cirkel och reducerar spänningarna i kroppen vilket för med att smärtupplevelsen och
stressen minskar.
I denna litteraturstudie framkom det även att leva med ett amputerat ben handlar om att sörja
en förlorad kroppsdel. Maguire och Parkes (1998) beskrev att sorg efter en förlorad kroppsdel
kan jämföras med den sorg som upplevs efter förlusten av en närstående. Förlusten av
närstående kan vara svårt att hantera och förlust av kroppsdel tenderar att följa samma
mönster. De sörjande tankarna var helt förenade av förlustkänslor så som någonting saknas
och det är inte lätt att förstå och erinra sig. Sorgen över den förlorade kroppsdelen kan leda till
en depression och kan framkalla krisreaktion. Gullberg (2006) påvisade att förlora en
kroppsdel påverkar ofta på den psykiska hälsan och kan utlösa en personlig kris. Beroende på
intressen och livsstil kan trauma bli olika påfrestande. Om individen tidigare har levt ett aktiv
liv eller har haft rörlig arbete kan känslan av att förlorat sin identitet kan bli svår. Vilken
betydelse kroppsdelen har haft för personen påverkar hur den psykiska reaktionen ter sig.
Sorgereaktion upplevde även kvinnor med mastektomi i följande studier Farooqi, 2005; Engel
et al., 2004; Piot-Ziegler et al., 2010; Wronska et al., 2004.
Piot-Ziegler et al. (2010) visade att kvinnor som genomgått en mastektomi utvecklar en djup
personlig kris då de upplever att de förlorar sitt jag och den kropp som de har levt med sedan
de föddes. Farooqi (2005) skrev vidare att kvinnor upplevde emotionell stressfull reaktion
efter genomgått ett mastektomi. Förlusten av bröstet, stympnings upplevelse kan hos en del
kvinnor orsaka stor ångest och hjälplöshet som kan i sin tur leda till depression. Yngre
kvinnor hade sämre psykisk hälsa och upplevde det påfrestande socialt, känslomässigt och
oroade sig mycket för framtiden i jämförelse med de äldre kvinnorna (Engel et al., 2004)
Enligt Wronska et al (2003) framkom att kvinnor som upplever ökning av ångest, depression,
oro efter ett mastektomi och uppfattade sämre livssituation.
Enligt litteraturstudiens resultat har äldre personer som genomgått en amputation fått
försämrad social umgänge. De upplevde mindre social inflyttande och stöd samt kände sig
isolerade. Äldre amputerade personer hade lägre social kontakt än äldre personer utan
funktionshinder. Resultatet även visade att äldre personer undvek att delta i sociala aktiviteter
och föredrog stillasittande aktiviteter I sin studie Engel et al (2004) påvisade att kvinnor som
bortopererade bröstet kände sig osäkra och undvek social kontakt med andra människor vilket
medförde att både jobb och fritidsaktiviteter begränsades. Vidare i resultatet framkom att
äldre personer kände sig isolerade och uteslutna ur sin sociala krets. Likaså framkom i studie
Hill och White (2008) där kvinnor upplevde sig mer social tillbakadragna och kände sig
isolerade från omvärlden. Resultatet visade att äldre personer upplevde försämring av socialt
nätverk efter amputation och led av psykisk ohälsa samt minskad tilltro till sig själva. Detta
kan bidra till minskad känsla av sammanhang. Antonovsky (2005,s.44-47) resonerade kring
känsla av sammanhang(KASAM) som är betydande för människor upplevelse av hälsa.
Människa ska förstå och uppfatta händelser som inträffar i dennes liv för att sedan kunna
hantera de för att möta negativa händelser. Personer ska kunna uppleva mening med livet som
kan ge motivation. Meningsfull livet kan ge motivation utan denna blir varken begripbarhet
eller hanterbarhet ihållande.
Det är viktigt att äldre personer upplever att livet har en känslomässig innebörd och därför
måste sjuksköterskan hjälpa till att uppmuntra och motivera personer samt se till att äldre
amputerade personer får stöd från deras familj och vänner. Socialt stöd hjälper till att bygga
upp psykologiska resurser för att kunna hantera känslomässiga problem och är av stor
betydelse för den subjektiva återanpassningen. Sjuksköterska kan stödja personer att
hitta resurser som hjälper de att möta de känslomässiga situationerna de står inför (Murray,
2009). Liu et.al (2009) och Whitley (2010)beskrev att hoppet som en copingstrategi vilken
hjälpar att upprätthålla kontroll över de problem son uppstår. En del av sjuksköterskans
uppgift att försöka återfå nytt hopp hos personer för att underlätta återhämtning. På så vis
äldre personerna stödjas vilket förstärker deras känsla av meningsfullhet i livet. En människa
med en stark känsla av meningsfullhet har ett engagemang och en vilja att möta och hantera
de svårigheter som personen kan ställas inför (Antonovsky, 2005). Enligt Hamill et al. (2014),
Liu et al. (2010) och Valizadeh et al. (2010) personer efter genomgått benamputation hade
svårigheter att anpassas psykosocialt till den ny livssituation och ofta upplevde social
isolering. Socialt stöd upplevdes som starkaste resurs i deras svårsituation och gav möjlighet
att hantera uppstående problem. En social miljö av meningsfulla relationer underlättade att
handskas med de fysiska begränsningar som kan ger skadliga effekter på personers hälsa.
Familj, vänner samt personalstöd motiverade personer till egenvård och delaktighet, hade
positiv inflytande och möjlighet att främja och bevara hälsa där de kan finna en känsla av
sammanhang. Vidare Valizadeh (2014) underströk att personer med amputation får möjlighet
att träffas och delta i stödgrupper där personer kan socialt integreras med andra personer som
har en liknande situation. Detta stunder ökar social inflyttande och kontakter samt påskyndar
personers återhämtning och anpassning. Enligt Oaksford et al. (2005) och Liu et al. (2010) är
det signifikant att personer som genomgått amputation får möjlighet att så tidigt efter
operationen medverka i en stödgrupp. Mötet med de andra amputerade ger tillfälle att
ventilera oro och skapa nya bekantskaper. Att känna stöd från personer som upplevt en
amputation bidrar till att se sin situation ur ett annat perspektiv personerna fick inspiration och
motivation av att se andra personer klara sig så bra självständigt dessutom minskade känslan
av isolering och ensamhet. Att få del av andra upplevelser och erfarenheter uppges vara
givande än att tala med en läkare då dialogen får genomföras på ett uppriktig och konkret sätt.
Metoddiskussion
I denna litteraturstudie har data analyserats utifrån Whittemore och Knafl (2005) där metoden
för integrativa översikten gör det möjlighet att presentera en övergripande förståelse av ett
problem och de olika datakällorna gör att helhetssynen av problemet stärkas. Kombination av
de olika datakällorna kan bli inverkad på grund av den integrativa översikten innehåller
organiserad och noggrann hållning i avseende till dataanalysen. Denna metod är relevant i
förhållande till studiens syfte.
Trovärdigheten i studiens metod bedöms genom fyra olika faktorer: tillförlitlighet, pålitlighet,
bekräftbarhet och överförbarhet (jfr. Holloway & Wheeler, 2010, s. 302-303; Polit & Beck,
2012, s. 584-585). I denna litteraturstudie har översikt utformats över de senaste femton årens
forskning inom kunskapsläget om livssituationen hos äldre personer med ett amputerat ben.
Litteratursökningen har utförts i databaserna Chinal, PubMed och representerad på ett tydligt
sätt. Tillvägagångsätt av litteratursökning, urval, metod, analys och referenslista är noggrant
beskrivet samt att alla studier är ”peer-reviewed” stärker trovärdighet. Eftersom sökningen
visade att framkom för lite datamaterial gjordes manuella sökningar utifrån referenslistor för
att få ytterligare relevant och hanterbart material inom kunskapsområdet. Inga studier har
exkluderats på grund av bristande kvalitet.
Tillförlitlighet har i denna studie när deltagarna i studie känner igen sig i resultatet (Holloway
& Wheeler, 2010, s. 303). I denna studie har det bevisats genom att utförandet av analysarbete
gjordes noggrant och systematisk samt analysen var textnära så att innehållet inte påverkats
(Whittemore & Knafl, 2005, s. 302-303). Styrka med den här studien är att författaren har
använt kvalitativa och kvantitativa artiklar för att sammanställa kunskaper om livssituationen
hos äldre personer med ett amputerat ben. Svagheten som förekom i denna studie är att
uppsatsen skrivs på svenska språket, artiklar som används till analysen skrivna på engelska
och författaren av denna studie har ett annat modersmål än svenska vilket har kunnat påverka
resultatet.
Studier anses vara pålitliga enligt Polit och Beck (2012, s. 585) när tillvägagångsätt vid
litteratursökning är väl beskriven och går att upprepa. En svaghet är att artiklar valdes bort
som inte fanns tillgängliga i fulltext vilket kan ha medfört att relevant datamaterial uteslutets
samt tre artiklar med låg kvalitet som inkluderats i denna studie har kunnat påverka
pålitlighet.
Studiers bekräftbarhet stärks enligt Polit och Beck (2012, s. 585) då det är möjligt för läsaren
att utifrån referenser gå tillbaka till originalkällan. Bekräftbarhet stärks genom att under
studiens genomförande har skett seminarium vid tre tillfällen där studiens olika delar blivit
granskat och fått kommentarer av olika personer vilket stärker objektivitet. En svaghet i
studien är genomförandet av arbetet gjordes av en författare vilken medför att objektiviteten
försvagats.
Slutsats
Äldre personer med ett amputerat ben upplever att det dagliga livet påverkas av amputationen.
Försämrad rörelseförmåga, smärta, minskat social inflytande leder till att äldre personer
känner sig isolerade med sämre livskvalitet. Äldre amputerade har ofta flera andra sjukdomar
som förhindrar och fördröjer deras mobilisering. Målsättningen med rehabiliteringen måste
vara tydligt med personen i fokus. Som sjuksköterska är det viktig att skapa mer kunskap och
förståelse för äldre personer som är benamputerade, vilket kan leda till förbättrat
omhändertagande och mer riktade effektivare insatser i rehabiliteringsarbetet. Det är viktigt
att vårdpersonal är medveten om att yngre och äldre personer har olika behov. Det krävs mer
kvalitativa studier för att belysa äldre personers upplevelse av sin situation efter en
amputation. Även forskning bör göras på hur sjuksköterskor upplever att vårda personer som
genomgott amputation
Referenser
*Artiklar till analysen
Atherton, R., & Robertsson, N. (2006). Psychological adjustment to lower limb amputation
amongst prosthesis users.Disability and Rehabilitation, 28 (19), 1201-1209.
Antonovsky, A. (2005). Hälsans mysterium. Stockholm: Natur och kultur.
Belmont, P., Davey, S., Orr, J., Ochoa, L., Bader, J., & Schoenfeld, A.J. (2011). Risk factors
for 30-day postoperative complications and mortality after below-knee amputation: a study of
2,911 patients from the national surgical quality improvement program. Journal of the
American College of Surgeons, 213 (3), 370-378.
*Bilodeau, S., Hebert, R., & Desrosiers, J. (2000). Lower limb prosthesis utilization by
elderly amputees. Prosthetics and Orthotics International, 24, 126-132.
Bosmans, J., Suurmeijer, T., Hulsink, M., Schans, C., Geertzen, J., & Dijkstra, P. U. (2007).
Amputation, phantom pain and subjective well-being: a qualitative study. International
Journal of Rehabilitation Research, 30(1), 1-8. doi: 10,1097/mrr.0b013e328012c953
Bosmans, J., Geertzen, J., Post, W., Shans, C., &Dijkstra, P. (2010). Factors associated with
phantom limb pain: a 3 1/2- year prospective study. Clinical Rehabilitation,24,444453.doi:10.1177/0269215509360645
*Briggs, W. (2006). The mental health problems and needs of older people following lowerlimb amputation. Reviews in Clinical Gerontology, 16 (2), 155-163. doi:
10.1017/S0959259807002171
Bryant, G. (2001). Stump care. American Journal of Nursing, 101(2), 67-71.
*Bäck-Pettersson, S., & Björkelund, C. (2005). Care of elderly lower limb amputees, as
described in medical and nursing records. Scandinavian Journal of Caring Sciences, 19(4),
337-343.
Carlsson, G., Möller, A., & Blomstrand, C. (2004). A qualitative study of consequences
of hidden dysfunctions one year after a mild stroke in persons <75 years. Disability
and Rehabilitation, 26 (23), 1373-1380.
*Cruise, C., Sasson, N., & Lee, M. (2006). Rehabilitation outcomes in the older adult. Clinics
in Geriatric Medicine, 22,257-267.doi: 10.1016/j.cger.2005.12.015
*Couture, M., Caron, C., & Desrosiers, J. (2010). Leisure activities following a lower limb
amputation. Disability and Rehabilitation, 32(1), 57-64.
Couture, M., Desrosiers, J., & Caron, C. (2011). Cognitive appraisal and perceived benefits
of dysvascular lower limb amputation: a longitudinal study. Archives of Gerontology and
Geriatrics, 52, 5-11.
Cullberg, J. (2006). Kris och utveckling. Stockholm: Natur och Kultur.
Datta, D., Selvarajah, K., & Davey, N. (2004). Functional outcome of patients with proximal
upper limb deficiency--acquired and congenital. Clinical Rehabilitation, 18,172-177.
Davidson, J. (2002). A survey of the satisfaction of upper limb amputees with their
prostheses, their lifestyles, and their abilities. Journal of Hand Therapy, 15(1), 62-70
doi:10.1053/hanthe.2002.v15.01562
*Davies, B., & Datta, D. (2003). Mobility outcome following unilateral lower limb
amputation. Prosthetics and Orthotics International, 27, 186-190.
Desmond, D., Gallagher, P., Henderson, D., & Chatfield, R. (2008). Pain and psychosocial
adjustment to lower limb amputation amongst prosthesis. Prosthetics and Orthotics
International, 32(2), 244-252.doi:10.1080/03093640802067046
Edelstein, J.E. (2005). Motivating elderly patients with recent amputations. Topics in Ge
riatric Rehabilitation, 21 (2), 116-122.
Eijk, M., Linde, H., Buijck, B., Zuidema, S., & Koopmans, R. (2012). Geriatric rehabilitation
of lower limb amputees: a multicenter study. Disability and Rehabilitation, 34 (2), 145150 .doi:10.1080/03093640308726681
Engel, J., Kerr, J., Schlesinger-Raab, A., Sauer, H., & Hölzel, D. (2004). Quality of life
following breast-conserving therapy or mastectomy: results of a 5-year prospective study.
Breast Journal, 10(3), 223-231.
Farooqi, Y. (2005). Depression and anxiety in mastectomy cases. Illnes, Crisis and Loss,
13(3), 267-278.
Frischenschlager, O., & Pucher, I. (2002). Psychological management of pain. Disability
and Rehabilitation, 24(8), 416-422.
*Fleury, A., Salih, S., & Peel, N. (2013). Rehabilitation of the vascular amputee: a review of
the literature. Geriatrics Gerontology International, 13, 264-273. doi: 10.1111/ggi. 12016
*Fortington, L., Rommers, G., Geertzen, J., Postema, K., & Dijkstra, P. (2012). Mobility in
elderly people with a lower limb amputation: a systematic review. Journal Jamda, 319-325.
doi: 10.1016/j.jamda. 2010.12.097
*Fortington, L., Rommers, G., Wind-Kral, A., Dijkstra, P., & Geertzen, J. (2013).
Rehabilitation in skilled centres for elderly people with lower limb amputations: a mixedmethods, descriptive study. Journal of Rehabilitation Medicine, 45, 1065-1070. doi:
10.2340/16501977-1210
*Geertzen, J., Martina, J., & Rietman, S. (2001). Lower limb amputation part 2: rehabilitation
– a 10 year literature review. Prosthetics and Orthotics International, 25, 14-20. doi: 10.
1080/03093640108726563
Godoy, G., Godoy, P., Rosa, M., Dias, T., & Stemarys, B. (2013). Phantom breast syndrome
in women after mastectomy. Breast Journal, 19(3), 349-350.
.
Hamill R., Carson S., & Dorahy M. (2010). Experience of psychosocial adjustment within 18
months of amputation: an interpretative phenomenological analysis. Disability and
Rehabilitation, 32(9), 729-740.
Hanley,M.,Jensen,M.,Ende,D., Hoffman,A.,Patterson,D.,& Robinson,L.(2004).Psychosocial
predictors of long -term adjustment to lower-limb amputation and phantom limb pain.
Disability and Rehabilitation, 26(14-15), 882-893.
Hill, O., & White, K. (2008). Exploring women's experiences of TRAM flap breast
reconstruction after mastectomy for breast cancer. Oncology Nursing Forum, 35(1), 81-88.
doi: 10.1188/08.onf.81-88
*Horgan, O., & Maclachlan, M. (2004). Psychosocial adjustment to lower- limb amputation: a
review. Disability and Rehabilitation, 26 (14/15), 837-850. doi:
10.1080/09638280410001708869
Kelly, M., & Dowling, M. (2008). Patient rehabilitation following lower limb amputation.
Nursing Standart.22 (49), 35-40.
Kudel, I., Edwars, R., Kozachik, S., Block, B., Agarwal, S., Heinberg, L.,…Raja S. (2007).
Predictors and consequences of multiple persistent postmastectomy pain. Journal of Pain and
Symptom Management, 34(6), 619- 627.
Kärki, A., Simonen, R., Mälkiä, E., & Selfe, J. (2005). Impairments, activity limitations and
participation restrictions 6 and 12 month after breast cancer operation. Journal
of Rehabilitation Medicine, 37, 180-188.
Liu, F., Williams, R., Liu.H., & Chien, N. (2010).The lived experience of persons with lower
extremity amputation. Journal of Clinical Nursing, 19(15-16), 2152-2161 doi:
10.1111/j.1365-2702.2010.03256.x
Legro, M., Reiber, G., Czerniecki, J., & Sangeorzan, B. (2001). Recreational activities of
lower-limb amputees with prostheses. Journal of Rehabilitation Research and Development,
38(3), 319-325.
Levin, A.Z. (2004). Functional outcome following amputation. Topics in Geriatric
Rehabilitation.20 (4), 253-261.
Maguire, P., & Parkes, C. (1998). Coping with loss. Surgery and loss of body parts. British
Medical Journal, 316, 1086-1088.
Mulvey, M., Bagnall, A., Johnson, M., & Marchant, P. (2010). Transcutaneous electrical
nerve stimulation (TENS) for phantom pain and stump pain following amputation in adults.
Cochrane Database of Systematic Reviews, 5.doi: 10,1002/14651858. CD007264.pub2
Oaksford, K., Cuddihy, R., & Frude, N. (2005). Positive coping and stress-related
psychological growth following lower limb amputation. Rehabilitation Psychology, 50(3),
266-277.
*Ostler, C., Ellis-Hill, C., & Donovan-Hall, M. (2014). Expectations of rehabilitation
following lower limb amputation: a qualitative study. Disability and Rehabilitation, 36(14),
1169-1175. doi: 10. 3109/09638288.2013.833311
Piot-Ziegler, C., Sassi, M., Raffoul, W., & Delaloye, J. (2010). Mastectomy, body
deconstruction, and impact on identity: a qualitative study. British Journal of Health
Psychology, 15(3), 479-510. doi: 10.1348/135910709X472174.
Ramesh, N., & Sushma, B. (2009). Phantom breast syndrome, Indian Journal of Palliative
Care, 15(2), 103-107. doi: 10. 4103/0973-1075.58453
Remes, L., Isoaho, R., Valberg, T., Vittanen, M., Koskenvuo., & Rautava, P.(2010). Quality
of life three years after major lower extremity amputation due to peripheral arterial disease.
Aging Clinical and Experimental Research, 22(5-6), 395-405.
*Rybarczyk, B., Edwards, R., & Behel, J. (2004). Diversity in adjustment to a leg
amputation: Case illustrations of common themes. Disability and Rehabilitation, 26(14/15),
944-953. doi: 10.1080/09638280410001708986
Sansam, K., Neuman, V., Connor, R., & Bhakta, B. (2009). Predicting walking ability
following lower limb amputation: a systematic review of the literature. Journal of
Rehabilitation Medicine, 41, 593-603.
Schans, C., Geertzen, J., Shoppen, T., & Dijkstra, P. (2002). Phantom pain and health- related
quality of life in lower limb amputees. Journal of Pain and Symptom Management, 24 (4),
429-436.
*Schoppen, T., Boonstra, A., Groothoff, J., Vries, J., Göeken, L., & Eisma, W. (2003).
Physical, mental and social predictors of functional outcome in unilateral lower-limb
amputees. Archives of Physical Medicine and Rehabilitation, 84(6), 803-811.
Shamley, D., Srinanaganathan, R., Weatherall, R., Oskrochi, R., Watson, M., Ostlere, S., &
Sugden, E. (2007). Changes in shoulder muscle size and activity following
treatment for breast cancer. Breast Cancer Research and Treatment, 106, 19-27.
Seers, K., & Carroll, D. (1998). Relaxation techniques for acute pain management: a
systematic review. Journal of Advanced Nursing, 27(3), 466-475
Socialstyrelsen (2005). Kompetensbeskrivning för legitimerad sjuksköterska. Stockholm.
Thyberg, I., Hass, U., Nordenskiöld, U., Gerdle, B.,& Skogh, T. (2005). Activity limitation in
rheumatoid arthritis correlates with reduced grip force regardless of sex: the Swedish TIRA
project. Arthritis and Rheumatism, 53(6), 886-896.
Unwin, J., & Lancashire, L. (2009). A prospective study of positive adjustment to lower limb
amputation. Clinical Rehabilitation, 23(11), 1044-1050. doi: 10,1177/0269215509339001
Valizadeh, S., Dadkhah, B., Mohammadi, E., & Hassankhani, H. (2014). The Perception of
trauma patients from social support in adjustment to lower-limb amputation: a
qualitative study. Indian Journal of Palliative Care, 20(3), 229-238. doi:10.4103/09731075.138401
www.socialstyrelsen.se/register/registerservice/nationellakvalitetsregister/amputationochprot
esregistret.
Walker, J. (2012). Supporting residents after amputation. Nursing and Residential Care, 14
(12), 632-636.
Warms, C., Marshall, H., Hoffman, A., & Tyler, E. J. (2005). There are a few things you did
not ask about my pain: writing on the margins of a survey questionnaire. Rehabilitation
Nursing, 30(6), 248-256.
*Williams,R.,Ende,D.,Smith,D.,Czerniecki,J.,Hoffman,A.,&Robinsson,A.(2004). A two-year
longitudinal study of social support following amputation. Disability and Rehabilitation.26
(14/15), 862-874.
Willman, A., Stoltz, P., & Bahtesevani, C. (2006). Evidensbaserad omvårdnad – en bro mellan
forskning och klinisk verksamhet. Lund: Studentlitteratur.
Whitley, R. (2010). Rediscovering hope. Psychiatric Rehabilitation Journal, 33(3), 239-241.
Whittemore, R., & Knafl, K. (2005). The integrative review: updated methodology. Journal of
Advanced Nursing, 52,546-553.
Wrońska, I., Stępień, R., & Kulik, T. (2003). The quality of women’s life after mastectomy in
Poland. Health Care for Women International, 24(10), 900-909.
Zidarov D., Swaine B., & Gauthier-Gagnon C. (2009). Life habits and prosthetic profile of
persons with lower-limb amputation during rehabilitation and at 3-month follow-up. Archives
of Physical Medicine and Rehabilitation, 90(11), 1953-1059.
Öhman, M. Söderberg, S., & Lundman, B. (2003). Hovering between suffering and enduring:
the meaning of living with serious chronic illness. Qualitative Health Research, 13(4), 528542. doi: 10.1177/1049732302250720