RättsPM 2013 2 (uppdaterad aug 2015)
Transcription
RättsPM 2013 2 (uppdaterad aug 2015)
Narkotika – Preparatbeskrivning RättsPM 2013:2 Utvecklingscentrum Stockholm Mars 2013 (Uppdaterad augusti 2015) 2 Förord I denna uppdaterade promemoria beskrivs ett antal av de mest förekommande narkotikapreparaten. Hänsyn har tagits till narkotika som klassificerats t.o.m. den 18 augusti 2015, SFS 2015:0526. Det rör sig om nio nya narkotiska preparat sedan upplaga 11. Högsta domstolen har från juni 2011 och framåt, i ett stort antal domar gällande narkotika, gjort generella uttalanden i fråga om principerna för rubricering och straffmätning i narkotikamål och om art och mängd som straffvärdefaktorer. Här kan nämnas NJA 2011 s. 357, NJA 2011 s. 675 I och II, NJA 2011 s. 799, NJA 2012 s.70, NJA 2012 s. 115, NJA 2012 s. 144, NJA 2012 s. 510, NJA 2012 s. 528, NJA 2012 s. 535, NJA 2012 s. 614, NJA 2012 s. 650, NJA 2012 s. 849, NJA 2013 s. 321, NJA 2012 not N 22, NJA not N 24, NJA 2012 not N 28 och NJA 2013 not N 11. Riksåklagaren har kommenterat flera av domarna från Högsta domstolen. Kommentaren finns på Rånet. Promemorian uppdaterades i mars 2013 b.l.a. mot bakgrund av de tillkommande domarna från Högsta domstolen men också på grund av narkotikaklassificeringen av ett stort antal nya preparat. Promemorian uppdaterades därefter i september 2013 främst med anledning av ytterligare nya narkotikaklassificeringar. Härvid kommenteras även i avsnitt 4.2 NJA 2013 s 321 i den del den berör narkotikakoncentrationens betydelse. Promemorian uppdaterades senast i april 2014 på grund av narkotikaklassificeringen av ett antal nya preparat. I uppdateringen från april 2014 kommenterades också NJA 2014 s 259 (DMT-domen) där Högsta domstolen konstaterade att enbart sådana åtgärder som att avlägsna blad, avskilja bark och mala ned växtmaterial – som inte är klassificerat som narkotika men som innehåller ett ämne som är narkotikaklassat – inte anses medföra att materialet blivit narkotika. Promemorian har i augusti 2015 uppdaterats med en beskrivning av de preparat som narkotikaklassats genom SFS 2015:0526. Det gäller följande preparat: acetylfentanyl, butyrfentanyl, ocfentanyl, 3-fluorofenmetrazin (3-FPM), isopropylfenidat, metylnaftidat (HDMP-28), 25I-NBOH, klonazepam och deskloretizolam. Från och med uppdateringen från december 2014 sker den beskrivning som ges av de nyklassade preparaten genom att uppgifterna hämtas direkt från Folkhälsomyndighetens klassificeringsdokument. Dessa klassificeringsdokument ligger till grund för regeringens beslut om narkotikaklassificering. I avsnitt 4.3 behandlas ”nya tabeller” som framtagits med anledning av Högsta domstolens nya praxis. Tabellerna har tagits in som bilaga 3 och 4. I bilaga 2 A och B finns en redogörelse för preparat som av regeringen klassificerat som narkotika fr.o.m. 1 januari 2006 t.o.m. 18 augusti 2015, SFS 2015:0526. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 3 Innehållsförteckning Sammanfattning 1 8 Bakgrund, allmänna utgångspunkter och avgränsningar .........................8 1.1 Begreppen narkotika och narkotikaprekursor................................8 1.2 Läkemedelsverkets narkotikaförteckningar ...................................9 1.3 Faktorer som påverkar ett drogrus m.m. .......................................9 2 Indelning av narkotika i olika grupper .................................................12 2.1 Allmänt .....................................................................................12 2.2 Indelning i farmakologiska huvudgrupper ...................................12 3 Farlighetskriterier för bedömningen av narkotika .................................18 3.1 Allmänna utgångspunkter ..........................................................18 3.2 Vilka kriterier bör tillämpas vid bedömningen av ett preparats farlighet?....................................................................................18 3.3 Övriga kriterier ..........................................................................22 4 Riskbedömning av narkotikapreparats farlighet ...................................24 4.1 Allmänt .....................................................................................24 4.2 Mängd, doser och koncentration ................................................24 4.3 Farlighetsbedömningar i rättspraxis och nya tabeller ...................27 5 Beskrivning av ett antal narkotikapreparat ...........................................29 Acetylfentanyl ...........................................................................30 Acetylmorfin .............................................................................36 AH-7921 ...................................................................................37 Alfa-PBP ....................................................................................38 Alfa-PPP ....................................................................................43 Alfa-PVP ...................................................................................44 Amfepramon .............................................................................45 Amfetamin – metamfetamin ......................................................46 Barbiturater ...............................................................................47 Bensodiazepiner i allmänhet.......................................................49 Bromazepam..............................................................................51 Bromo-Dragonfly (Bromobensodifuranylisopropylamin) ............52 Bufedron....................................................................................54 Buprenorfin ...............................................................................55 Butylon......................................................................................56 Butyrfentanyl .............................................................................57 2C-B .......................................................................................62 2C-I, 2C-T-2 och 2C-T-7 ..........................................................63 Cannabinoider, syntetiska ..........................................................64 Cannabis....................................................................................66 C30-NBOMe .............................................................................68 Deskloretizolam.........................................................................72 Desoxipipradol (2-DPMP) .........................................................76 DET .......................................................................................77 Dextrometorfan .........................................................................78 RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 4 Dibutylon ..................................................................................79 Difenidin ...................................................................................83 Difenoxylat................................................................................88 Diklazepam ...............................................................................89 3,4-diklorometylfenidat .............................................................91 4,4’-dimetylaminorex.................................................................95 2,5-DMA ...................................................................................97 3,4-DMMC ...............................................................................98 DMT .....................................................................................100 DOB .....................................................................................102 DOC .....................................................................................103 DOI .....................................................................................104 5-EAPB ...................................................................................105 Efedron (metkatinon) ..............................................................109 4-EMC ....................................................................................110 Etizolam ..................................................................................111 Etorfin .....................................................................................113 Etylfenidat ...............................................................................114 Etylon .....................................................................................116 4F-alfa-PVP .............................................................................121 Fencyklidin (PCP) ....................................................................126 Fenetyllin.................................................................................127 Fenmetrazin.............................................................................128 Fentanyler................................................................................129 Fentermin ................................................................................130 Flubromazolam ........................................................................131 Flubromazepam .......................................................................135 Flefedron m. m. .......................................................................137 Flunitrazepam..........................................................................139 4-fluoramfetamin .....................................................................140 2-fluoroamfetamin ..................................................................141 3-fluoroamfetamin ..................................................................142 3-fluorofenmetrazin (3-FPM) ...................................................143 2-fluorometamfetamin ............................................................147 3-fluorometamfetamin ............................................................148 4-fluorometamfetamin ............................................................149 Gammahydroxibutyrat (GHB).................................................150 25G-NBOMe ..........................................................................151 Heroin .....................................................................................155 4-HO-MET .............................................................................156 Ibogain ....................................................................................158 25I-NB34MD ..........................................................................159 25I-NBMD ..............................................................................163 25I-NBOH ..............................................................................167 Isopropylfenidat .......................................................................171 5-IT .....................................................................................175 Kat .....................................................................................176 Katin .....................................................................................177 Katinon....................................................................................178 Ketamin...................................................................................179 Ketobemidon ...........................................................................180 Klonazolam .............................................................................181 Kloralhydrat ............................................................................185 RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 5 Kodein .....................................................................................186 Kokablad .................................................................................187 Kokain – kokainbas ..................................................................188 Lisdexamfetamin .....................................................................190 LSD .....................................................................................191 4-MA .....................................................................................192 MDAI .....................................................................................193 MDMA och andra ecstasyvarianter ..........................................195 MDPHP ..................................................................................196 MDPPP ...................................................................................200 MDPV .....................................................................................205 3-MEC ....................................................................................207 4-MEC ....................................................................................211 Mefedron .................................................................................212 Meklonazepam ........................................................................214 2-MeO-difenidin......................................................................218 3-MeO-PCP ............................................................................222 4-MeO-PCP ............................................................................226 5-MeO-DALT .........................................................................230 5-MeO-MIPT ..........................................................................231 Meskalin ..................................................................................235 Metadon ..................................................................................236 Metakvalon ..............................................................................238 Metedron .................................................................................239 Metiopropamin, MPA ..............................................................240 Metoxetamin ...........................................................................245 3-metoximetkatinon ................................................................246 Metylfenidat ............................................................................250 Metylnaftidat (HDMP-26) .......................................................252 Metylon ...................................................................................256 Mitragynin ...............................................................................258 2-MMC ...................................................................................260 3-MMC, 3-metylmetkatinon ....................................................264 Modafinil .................................................................................266 MPPP .....................................................................................267 MT-45 .....................................................................................268 Nafyron ...................................................................................272 N-bensylpiperazin (BZP) .........................................................273 25-NBOMe / NBOMe .............................................................274 N-etylbufedron ........................................................................276 N-etylkatinon ..........................................................................281 N-etylnorketamin ....................................................................282 25N-NBOMe...........................................................................287 Ocfentanyl...............................................................................291 O-desmetyltramadol (ODT) ....................................................295 Opium – morfin ......................................................................297 Oripavin ..................................................................................299 Oxikodon ................................................................................300 Pemolin ...................................................................................301 Pentedron ................................................................................302 Pentylon (bk-MBDP) ...............................................................303 pFBT/Fluortropakokain............................................................308 p-MePPP .................................................................................309 RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 6 PMMA ....................................................................................314 Psilocin, psilocybin och psilocybinhaltig svamp ........................315 Pyrazolam ................................................................................316 Tapentadol ..............................................................................318 TMA och TMA-2 ....................................................................319 Tramadol .................................................................................320 W-15 .....................................................................................322 Zolpidem och zopiklon ............................................................325 Bilaga 1....................................................................................326 Bilaga 2A .................................................................................331 Bilaga 2B .................................................................................335 Bilaga 3....................................................................................339 Bilaga 4....................................................................................340 RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 7 Sammanfattning Syftet med denna narkotikapreparat. promemoria är att ge vägledning om olika Den nu aktuella promemorian innehåller en beskrivning av ett antal narkotikapreparat (se kapitel 5). Här finns även en redogörelse för begreppet narkotika, vad som avses med ”farlighet”, en ”rusframkallande dos”, ”mängd” och ”renhetsgrad”. • Ett narkotikapreparats farlighet bör kunna preciseras efter följande elva grundläggande ”farlighetskriterier”: 1) beroenderisk, 2) giftighet, 3) risk för kroppsliga sjukdomar eller skador, 4) risk för psykiska sjukdomar eller skador, 5) risk för social insufficiens, 6) risk för oberäkneliga effekter, 7) potential för strategisk användning vid genomförande av brott, 8) risk för utlösande av våld, 9) verkan i ytterst små doser, 10) svåra abstinensreaktioner samt 11) risk för självförvandling • Beträffande den inbördes ordningen av preparatens farlighet får följande anses gälla i fallande ordning. - Heroin Kokain Amfetamin, syntetiska katinoner, ecstasy, LSD, Rohypnol, GHB, svampar innehållande psilocin/psilocybin Cannabis Kat Bensodiazepiner • En rusframkallande dos (”missbruksdos”) räknas såsom den dos som hos en naiv (icke-tillvand) person framkallar ett märkbart rus i form av en tydlig förändring i sinnestillståndet. • Begreppet mängd definieras dels som fysisk massa (vikt i gram eller kilogram) dels som antalet rusframkallande doser. Mängden hanterad narkotika beräknas med avseende på den färdiga beredningens bruttovikt eller antalet beredda missbruksdoser (tabletter, tripper etc.) utan hänsyn till den exakta koncentrationen av ingående narkotika. • Renhetsgraden/koncentrationen av narkotikan har som regel inte haft någon betydelse för rubricering och straffvärdebedömningen. Undantag har gjorts vid särskilt höga eller särskilt låga halter. Praxis är dock inte entydig och Högsta domstolen har i NJA 2013 s. 321 uttalat att hänsyn ska tas till RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 8 om ett preparat har en halt verksam substans som tydligt skiljer från vad som är normalt. 1 Bakgrund, allmänna utgångspunkter och avgränsningar Denna promemoria beskriver ett antal narkotikapreparat. Narkotikaprekursorer berörs i princip inte alls. Varor enligt lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor och dopningsmedel enligt lagen (1991:1969) om förbud mot vissa dopningsmedel tas inte heller upp. Inom Åklagarmyndigheten har Utvecklingscentrum Stockholm ansvar för bl.a. rättslig utveckling i narkotikafrågor. I december 2005 presenterade Åklagarmyndighetens Utvecklingscentrum Stockholm promemorian ”Farlighetsbedömning av narkotika”, RättsPM 2005:17. Fil.kand. Jonas Hartelius hade inför denna till uppdrag att samla och redovisa material hänförligt till farlighetsbedömningar av olika narkotikapreparat. Han har därefter medverkat vid uppdateringar t.o.m. 5:e upplagan av promemorian. Under arbetet med den första upplagan inhämtades synpunkter från åklagare, domare, Domstolsverket, Sveriges Advokatsamfund, Statens kriminaltekniska laboratorium, Läkemedelsverket, Rikspolisstyrelsen, Statens Folkhälsoinstitut, Tullverket, Giftinformationscentralen, Svenska Carnegie Institutet samt Svenska Narkotikapolisföreningen. Även forskare samt läkare med specialistkompetens inom missbruksområdet lämnade synpunkter. Promemorian har löpande uppdaterats och den nu uppdaterade promemorian 2013:2 är den elfte upplagan. 1.1 Begreppen narkotika och narkotikaprekursor Narkotika definieras i Sverige enligt 8 § Narkotikastrafflagen (1968:64) såsom ”läkemedel eller hälsofarliga varor med beroendeframkallande egenskaper eller euforiserande effekter eller varor som med lätthet kan omvandlas till varor med sådana egenskaper eller effekter och som 1. på sådan grund är föremål för kontroll enligt en internationell överenskommelse som Sverige har biträtt, eller 2. av regeringen har förklarats vara att anse som narkotika enligt lagen”. Substanser är sålunda narkotikaklassade om de finns medtagna i någon av de narkotikakonventioner Sverige har tillträtt (Förenta Nationernas Convention on psychotropic substances, 1971 och Single Convention on narcotic drugs, 1961) eller finns upptagna i förteckningen över substanser som ska anses som narkotika enligt narkotikastrafflagen (bilaga 1 till förordning (1992:1554) om kontroll av narkotika). Med narkotikaprekursor förstås enligt 9 § narkotikastrafflagen ”ämnen som kan användas vid framställning av narkotika och som är förtecknade enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 273/2004 av den 11 februari 2004 om narkotikaprekursorer eller rådets förordning (EG) nr 111/2005 av den 22 december 2004 om regler för övervakning av handeln med narkotikaprekursorer mellan gemenskapen och tredjeländer”. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 9 1.2 Läkemedelsverkets narkotikaförteckningar Läkemedelsverket ska enligt 3 § förordningen (1992:1554) om kontroll av narkotika upprätta och kungöra förteckningar över narkotika. Narkotika anges med sina specifika preparatnamn på Läkemedelsverkets förteckningar (LVFS). Aktuella förteckningar finns på Läkemedelsverkets hemsida (www.lakemedelsverket.se). Sammanlagt finns cirka 320 preparat angivna. Dessa definieras i de flesta fall genom sin kemiska sammansättning, t.ex. heroin. I många fall regleras även salter, etrar och estrar av angivna narkotika. Ett litet antal beredningar definieras genom sin botaniska sammansättning, t.ex. cannabis eller kat. Läkemedelsverkets uppdelning av narkotika på olika förteckningar (I – V) har till syfte att reglera formerna för hantering i vetenskapliga och medicinska sammanhang. Förteckning I upptar preparat som inte tillåts för medicinsk användning, t.ex. LSD och kat. Förteckning II upptar en rad klassiska narkotika, som kokain och morfin. Dessa får användas för medicinskt bruk, men de är omgärdade av strikta regler för bl.a. recepthantering och förvaring. Förteckning III upptar bl.a. kodein och dextropropoxifen. Förteckning IV upptar narkotika som är tillåtna för medicinsk användning, t.ex. en rad bensodiazepiner, men är underkastade en lägre grad av administrativ kontroll beträffande recepthantering m.m. än medlen i förteckning II. Förteckning V upptar ämnen som är narkotika i Sverige men inte omfattas av internationella konventioner, t.ex. hexobarbital. Läkemedelsverkets uppdelning av narkotika på olika förteckningar ger i princip ingen direkt vägledning för hur enskilda preparat bör bedömas i farlighetshänseende. Exempel på detta är att förteckning I upptar både cannabis och heroin, vilka bedöms helt olika i detta avseende. Farlighetsbedömningar kräver således en annan indelningsgrund. Däremot kan de omständigheter som föranlett en flyttning av ett preparat från en förteckning till en annan även ha betydelse för omvärdering av en enskild narkotika i farlighetshänseende. Så var fallet i fråga om flunitrazepam (Rohypnol m.fl.), som år 2001 flyttades från förteckning IV till förteckning II för att öka kontrollen kring den medicinska förskrivningen. Underlaget för det beslutet utgjorde del av underlaget även för en dom 2003 i Högsta domstolen, då preparatet blev föremål för en skärpt farlighetsbedömning. (NJA 2003 s. 339). 1.3 Faktorer som påverkar ett drogrus m.m. Sammanfattningsvis kan följande faktorer påverka ett drogrus: drogens art, dosen, tillförselsättet, missbrukarens personlighet och förväntan, omgivningen, toleransutvecklingen samt om blandmissbruk förekommit. Upplevelser och beteenden under ett drogrus samt även farlighet i samband därmed kan påverkas av en rad faktorer. De viktigaste är följande. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 10 Drogen Drogen avgör rusets huvudriktning (dämpande, stimulerande o.s.v.). Denna faktor bestämmer även stora delar av farlighetsbilden, t.ex. risken för hallucinationer eller livshotande förgiftningar, p.g.a. att drogen har en specifik inverkan på olika funktioner, såsom varseblivning eller andning. Dosen Dosen avgör den huvudsakliga graden av påverkan. Denna kan variera från knappt märkbar till livshotande eller förvirrande. De doser som konsumeras vid missbruk i russyfte kan variera med en faktor tio och med samma faktor överstiga de doser som används vid korrekt medicinsk förskrivning. Tillförselsättet Tillförselsättet (administrationssättet) är metoden att tillföra drogen i människokroppen så att den kan framkalla rus eller annan effekt. Rökning och injicering ger i allmänhet de första kännbara effekterna på ett tiotal sekunder, medan nedsväljning eller snusning ger effekt först efter minuter eller i vissa fall upp till en halvtimme eller längre. Några narkotika kan i praktiken inte injiceras, t.ex. cannabis eller kat. För vissa typer av narkotika är injektion möjlig men ytterst sällsynt, t.ex. LSD eller flunitrazepam. Ett medel som kan injiceras kan vålla särskild farlighet genom att missbrukaren vanligtvis har svårare att steg för steg kontrollera ruseffekter och biverkningar ifall hela den avsedda dosen tillförs på en gång och denna visar sig vara en överdos. Även skilda sätt att injicera ett preparat kan ge olika effekt: en dos morfin som injiceras intravenöst (i en blodåder) ger påtagligt starkare ruseffekt än om den injiceras intramuskulärt (i en muskel). Vid injektionsmissbruk är intravenös tillförsel vanligast i Sverige, eftersom en sådan ger kraftfullast ruseffekter. Missbrukarens personlighet Missbrukarens personlighet har betydelse för rusupplevelsen, men även för missbrukarens förhållningssätt till sitt drogintag och skaderisker. I Sverige har en stor grupp missbrukare s.k. dubbeldiagnoser, d.v.s. psykiatrisk diagnos på både betydande psykisk störning (t.ex. antisocial personlighetsstörning) och omfattande missbruk av alkohol, narkotika och andra droger. En del missbrukare kan bli höggradigt aggressiva under drogrus. Det bör noteras att narkotikamissbrukare tillhör de patientgrupper för vilka det varnas att skriva ut t.ex. bensodiazepiner eller andra läkemedel. Detta gör att många av de erfarenheter som finns av biverkningar från klinisk användning av läkemedel endast är begränsat tillämpliga för missbrukare som konsumerar de aktuella medlen i uppenbart russyfte. Missbrukarens förväntan Förväntan (eng. ”set” eller ”mind set”) avser den upplevelse som missbrukaren tror sig få under drogruset. Här kan finnas ett starkt inslag av suggestion eller inlärning då det gäller att tolka rusupplevelsen på ett visst sätt, t.ex. ett hallucinogenrus som en religiös upplevelse. Faktorn kan förklara en del skenbart paradoxala drogeffekter, så att ett lugnande medel (t.ex. Rohypnol), som hos de flesta normala patienter framkallar sömn eller ro, kan göra en del missbrukare med viss mental förberedelse (”peppning”) intentionellt aggressiva. Faktorn är svårbestämbar och kan påverkas av missbruksmönster i drogkulturen. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 11 Omgivningen Omgivningen (eng. ”setting”) är den miljö och sociala situation där drogintaget sker. Den kan ha betydelse genom att verka störande eller uppjagande men också genom att andra missbrukare kan utöva ett socialt tryck. Några narkotika, som hallucinogener, är särskilt känsliga för inverkan från omgivningen. Toleransutveckling Toleransutveckling innebär att effekten av en tillförd fix dos minskar vid upprepat intag. Missbrukaren måste som kompensation höja dosen för att få samma eller likartade effekter som tidigare. Toleransutvecklingen kan bli markant, bl.a. vid missbruk av barbiturater, bensodiazepiner eller opiater. Korstolerans innebär att medel har så likartade verkningar att de kan ersätta varandra i något avseende, t.ex. metadon dämpa begäret efter heroin. Det kan leda till s.k. korsvis användning av medel i en del säregna kombinationer, t.ex. flunitrazepam för att fylla ut effekterna av heroin om detta uppfattas som svagt eller för att dämpa heroinabstinens. Blandmissbruk Blandmissbruk eller samtidigt intag av flera droger (eller i direkt följd) kan ge s.k. synergism eller potentiering. Detta kan göra den samlade drogeffekten mycket stark och orsaka förvirring, oro eller livshotande förgiftningar (t.ex. vid blandning av heroin och flunitrazepam). I vissa fall kan s.k. antagonism uppträda, vilket innebär att effekten av en drog upphäver eller minskar effekten av en annan. Sammansatt faktorspel Det sammansatta faktorspelet förklarar varför en enskild missbrukare kan uppträda på skilda sätt vid olika tillfällen samt varför olika missbrukare kan uppvisa stora variationer i reaktioner och beteende vid påverkan av en och samma drog. Detta ger en betydande vidd i de typer och de grader av farlighet som kan uppkomma vid narkotikamissbruk. Narkotika kan även vara farliga genom att de vid intag över längre tid ger upphov till kroppsliga eller psykiska skador, störningar eller sjukdomar, till sociala problem eller kriminalitet m.m. Till detta kommer även risken att utveckla ett beroende till drogen. Efter en tids regelbundet missbruk kan s.k. abstinensreaktioner uppträda när kroppen ställer om sig till drogfrihet igen. Abstinensreaktionerna kan vara plågsamma och i enstaka fall även livshotande (bl.a. vid barbituratmissbruk). Abstinensreaktionerna upphör direkt om drogen tillförs på nytt. Det gör att missbrukaren kan bli mycket aktiv i sökandet efter droger i russyfte. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 12 2 Indelning av narkotika i olika grupper Sammanfattning Narkotika bör indelas i farmakologiska huvudgrupper efter preparatets huvudsakliga verkningssätt och ruseffekter (barbiturater, bensodiazepiner, cannabisberedningar, syntetiska centralstimulantia av amfetamintyp, syntetiska katinoner, hallucinogener, kat, kokain och opiater). Denna indelning kan inte automatiskt leda till att en farlighetsbedömning i straffrättslig mening kan göras. 2.1 Allmänt Narkotika kan indelas i grupper eller kategorier på många sätt. De flesta av indelningarna är dock knappast relevanta då det gäller att bedöma enskilda narkotika i farlighetshänseende, men de skall ändå kort redovisas. Indelning efter kemisk grundstruktur Den kemiska grundstrukturen hos enskilda typer av narkotika kan inte i sig ensam utgöra grund för farlighetsbedömning, eftersom mycket små förändringar i strukturen kan kraftfullt ändra medlets ruseffekter och risker. Det är fallet med bl.a. fentanyler resp. fenetylaminer (som omfattar bl.a. amfetamin och MDMA). Indelning efter konvention Folkrättsligt indelas narkotika efter den konvention (motsv.) som är grunden för deras klassning som narkotika (motsv.). I svensk terminologi hänförs alla dessa till narkotika (se 8 § Narkotikastrafflagen). Läkemedelsverkets narkotikaförteckningar anger för alla narkotika som är reglerade på basen av Förenta Nationernas narkotikakonventioner även konventioner och förteckningar i respektive konvention. Indelning i Läkemedelsverkets förteckningar I Läkemedelsverkets narkotikaförteckningar anges narkotika på olika förteckningar primärt efter graden av administrativ kontroll över tillåten användning inom sjukvården. Indelning i naturliga eller syntetiska medel Narkotika och andra droger kan även indelas i naturliga eller syntetiska medel, allt efter produktionssättet. Indelningen har betydelse främst vid valet av metoder för kontroll och insatser mot olaga odling respektive laboratoriesyntes. Däremot saknar framställningssättet i de flesta fall betydelse för drogens effekter, eftersom en del ämnen (bl.a. morfin och psilocybin) kan framställas både ur naturliga beredningar och genom kemisk syntes. 2.2 Indelning i farmakologiska huvudgrupper Den enklaste och i missbrukssammanhang troligen vanligaste indelningen av narkotika görs i farmakologiska huvudgrupper efter preparatens huvudsakliga verkningssätt och ruseffekter. Sådana uppdelningar har förekommit sedan länge. Efterhand har en rad sådana uppdelningar redovisats. Ingen av dessa indelningar RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 13 har fått tolkningsföreträde framför någon annan, eftersom syftet med indelningarna varierat. Det viktigaste motivet till att indela narkotika i farmakologiska huvudgrupper är att medlen inom en viss grupp många gånger kan ersätta varandra vid missbruk i russyfte. Så kan t.ex. amfetaminmissbrukare nyttja metamfetamin och fenmetrazin (fenmetralin) som ersättningsmedel, och till viss del även metylfenidat och amfepramon. Även om betydande skillnader i minsta rusgivande dos och intensitet i ruset kan uppträda mellan medlen, bör medlen hänföras till samma grupp. Motsvarande skillnader i ruseffekter kan förekomma även vid varierande koncentration hos illegala beredningar av ett och samma preparat och vid tillförsel genom olika metoder (t.ex. nedsväljning eller injicering). För att vara relevant i detta sammanhang bör indelningen baseras på medlens huvudsakliga effekter vid missbruk i russyfte. Därför placeras PCP till följd av dess kraftfullt hallucinatoriska effekter bland hallucinogenerna, i stället för bland smärtstillande eller dämpande läkemedel (vilket skulle ha varit fallet om man i stället fokuserat på dess tidigare utnyttjade egenskap att kunna framkalla narkos (anestesi)). Om en undergrupp visar sig ha tydligt avvikande effekter och är föremål för påtagligt annorlunda missbruksmönster bör den hänföras till en egen grupp. Därför bör exempelvis ”ecstasy”-typen (MDMA m.fl.) på grund av sina hallucinatoriska effekter urskiljas ur gruppen syntetiska centralstimulantia. Av samma skäl bör cannabis (haschisch och marijuana) på grund av sin samlade skadebild behandlas separat från hallucinogengruppen. För att behålla överskådligheten bör emellertid en indelning inte rymma allt för många undergrupper. Den primära indelningen av narkotika i undergrupper vid farlighetsbedömningar bör således baseras på medlens huvudsakliga farmakologiska effekter vid missbruk i russyfte. Denna indelning kan inte automatiskt leda till att en farlighetsbedömning i straffrättslig mening kan göras. Följande farmakologiska uppdelning i nio grupper torde vara tillräckligt detaljerad för att medge nyanserade bedömningar av farligheten. Ett sammanförande i färre grupper, t.ex. av amfetamingruppen med kokaingruppen till en grupp kallad centralstimulantia, skulle skapa stora spänningar i praxisbedömningen. För varje grupp redovisas de farlighetskriterier som är särskilt relevanta för att bedöma medlets farlighet. Barbiturater m.fl. Barbiturater är äldre sömnmedel, som numera i medicinska sammanhang endast tillåts för narkos eller för behandling av epilepsi. De kan framkalla livshotande förgiftningar, allvarliga delirier vid abstinens, hög toleransutveckling samt kraftiga psykiska störningar med bl.a. hallucinationer. Till denna grupp kan föras även en del ämnen med annan kemisk grundstruktur, bl.a. kloralhydrat, metakvalon och gammahydroxibutyrat (GHB). Även dessa ämnen har dämpande effekter, kan orsaka livshotande förgiftningar, kan ge påtaglig toleranshöjning och kan framkalla tydliga abstinensreaktioner. Relevanta farlighetskriterier är främst giftighet, svåra abstinensreaktioner och risk för psykiska störningar samt för GHB även risk för oberäkneliga effekter. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 14 Bensodiazepiner Bensodiazepiner används huvudsakligen som medel mot ångest och oro eller sömnsvårigheter. De är mindre giftiga än barbituraterna men kan ändå vålla livshotande förgiftningar, ge toleransutveckling och framkalla besvärande abstinensreaktioner. Långvarigt missbruk kan leda till social insufficiens, hallucinationer och förvirringsreaktioner. Relevanta farlighetskriterier är främst psykiska störningar och social insufficiens. En särställning intar flunitrazepam (Rohypnol m.fl.). Detta medel har i Sverige kommit att användas även i s.k. strategiskt syfte för att underlätta genomförandet av planerade brott. Gärningsmännen nyttjar då medlets starkt avhämmande effekt för att uppnå en sinnesstämning som är ändamålsenlig för brottslig aktivitet. Aggressionsgenomslaget kan bli mycket starkt. Farligheten riktar sig främst mot omgivningen. Ett särskilt relevant farlighetskriterium blir därmed potential för strategisk användning. Cannabisberedningar Naturliga cannabisberedningar omfattar cannabis (marijuana), cannabisharts (haschisch), cannabisextrakt och delta-9-tetrahydrocannabinol (Δ-9-THC). Den rusgivande substansen i alla naturliga cannabisberedningar är Δ-9-THC (ibland något oegentligt kallat endast ”THC”). Cannabisberedningar framställs ur hampa (Cannabis sativa). Från januari 2004 undantas dock i Sverige från den rättsliga definitionen av cannabis sådan hampa som är av sort som kan berättiga till stöd från EU och som odlas efter det att ansökan om direktstöd lämnats in. Detta slag av hampa kallas ibland ”fiberhampa”. Även ”fiberhampan” innehåller THC, om än i låg koncentration, och kan under vissa omständigheter användas som missbruksmedel. 1 THC kan även framställas syntetiskt. Genom ett växtförädlingsarbete under senare årtionden har halten av Δ-9-THC drivits upp kraftigt. Cannabisberedningarna räknas i en del översikter till hallucinogenerna, då ett cannabisrus kan ha starka inslag av hallucinationer. Skadeverkningarna är främst psykiska, med allt från försämrat minne och nedsatt inlärningsförmåga till psykoser och personlighetsförändringar (bl.a. amotivationssyndrom). Den sociala insufficiensen kan bli markant. För ungdomar tillkommer den påtagliga risken att deras pubertetsutveckling bromsas. Cannabisberedningarna har i allmänhet låg akut giftighet i förhållande till många andra narkotika, men kan ge allvarlig hjärtpåverkan med dödlig utgång i enstaka fall. Vid långvarigt missbruk har de visat sig kunna framkalla en rad kroppsliga störningar och skador, bl.a. minskad produktion av testosteron och spermier, störningar på menstruationscykeln, ökad risk för spontanaborter och missbildningar. Relevanta farlighetskriterier är bl.a. risk för kroppsliga störningar, risk för psykiska störningar och risk för social insufficiens. Sedan 2009 har en rad syntetiska cannabinoider introducerats på den internationella drogmarknaden. Vanligtvis sprayas de på rökbart växtmaterial och säljs under benämningen ”Spice”. Analyser har visat att de växtmaterial som Genom SFS 2014:1379 som trädde i kraft den 1 januari 2015 har hänvisningarna till ett antal EU-förordningar uppdaterats. 1 RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 15 redovisas på förpackningen inte alltid överensstämmer med innehållet. De rusgivande cannabinoiderna brukar inte redovisas. Vanligaste tillförselsättet är rökning, men det förekommer även att ämnena blandas i te. Ruseffekterna är desamma som för cannabis. Syntetiska centralstimulantia av amfetamintyp Denna grupp omfattar bl.a. amfetamin, metamfetamin och fenmetrazin samt fentermin, metylfenidat, amfepramon och desoxipipradol. Medlen är kraftigt stimulerande och kan framkalla oro, ryckiga och svårkontrollerade rörelser, kraftig upprymdhet, förvirringsreaktioner m.m. Vid intag av mycket stora doser kan de framkalla kraftig hjärt- och kärlpåverkan med i värsta fall dödlig cirkulationskollaps. På grund av den betydande toleransutvecklingen hos kroniska missbrukare är dock dödsfall orsakade av överdoser inte vanliga i förhållande till det omfattande missbruket. Vid långvarigt missbruk uppstår kraftig avmagring, ofta även dålig tandstatus, risk för psykoser m.m. Relevanta farlighetskriterier är bl.a. risk för beroendeutveckling, risk för psykiska störningar och risk för våld. I vissa internationella gruppindelningar används kategorin ”Amphetamine Type Substances” (ATS; ”ämnen av amfetamintyp”). Denna är dock påtagligt vidare än här gjord avgränsning av syntetiska centralstimulantia och omfattar enligt praxis även MDMA och liknande ecstasyvarianter. Hallucinogener Hallucinogener kan framkalla hallucinationer, d.v.s. kraftiga förändringar i varseblivningen, ofta med starka inslag av färger och mönster. Upplevelsen kan tolkas som ett nytt medvetande eller en religiös uppenbarelse. Medlen sägs därför ha ”psykedeliska” (”medvetenhetsvidgande”) effekter. Missbruk medför betydande risker för psykoser och olyckor under ruset. Gruppen kallas ibland även för ”psykotomimetika” för sin förmåga att framkalla psykosliknande upplevelser. Inom gruppen finns en undergrupp som kallas ”dissociativa”, eftersom de vid kraftigt rus kan ge en känsla av att medvetandet lämnar kroppen (”dissocierar”). Det gäller bl.a. ketamin och dextrometorfan. Hallucinogener kan vara både naturliga (meskalin, psilocybin, psilocybinhaltig svamp m.fl.) och syntetiska (LSD, DOB, DMT, m.fl.). En särskilt viktig grupp utgöres av ecstasy-varianterna MDMA, MDEA, MDA m.fl. De senare är alla är syntetiska och har betydande kemiska likheter med amfetamin, varför de ibland räknas till ATS-gruppen (se ovan avsnitt). Ecstasy-varianterna utmärkes genom att de påverkar omsättningen av signalsubstansen serotonin (som påverkar bl.a. känslolivet) så att en person under ruset kan verka synnerligen älskvärd mot sin omgivning. Vid upprepat missbruk kan dock serotoninomsättningen störas kraftigt, vilket kan leda till bl.a. depressioner och personlighetsförändringar. Ecstasymissbruk kan få dödlig utgång. Relevanta farlighetskriterier är bl.a. giftighet samt risk för psykiska störningar. De flesta hallucinogener är däremot inte särskilt starkt beroendeframkallande, eftersom det i praktiken ofta är svårt att uppnå tydliga effekter om man försöker ta medlen vid upprepade tillfällen under långa sammanhängande perioder. Toleransutvecklingen kan bli så stark att det efter några dagars regelbundet missbruk kan vara svårt att uppnå ruseffekt. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 16 Till hallucinogenerna föres även fencyklidin (PCP) på grund av medlets kraftfullt hallucinatoriska ruseffekter. I vissa sammanhang, bl.a. polisdiagnostik av drogpåverkan, räknas PCP till en egen grupp. Vid introduktionen av PCP som narkosmedel på 1950-talet, innan dess hallucinogena verkningar blivit kända, räknades medlet till narkosmedlen. För PCP är relevanta farlighetskriterier bl.a. giftighet, risk för psykiska störningar samt risk för våld. Kat m.fl. Kat (Catha edulis) är en buske eller ett mindre träd, som växer bl.a. på Arabiska halvön och Afrikas horn. Blad och fina grenar innehåller de rusgivande och narkotikaklassade ämnena katin och katinon, som båda har centralstimulerande effekter. Katmissbruk har en starkt traditionsbunden förankring i de lokala kulturerna. I Sverige har missbruket hittills förekommit nästan enbart i vissa invandrargrupper. Kat är skrymmande genom att en dagsdos kan omfatta 100 – 250 gram (en missbruksdos utgörs dock av ca 25 gram). Medlet konsumeras genom att blad och grenar tuggas och saliven nedsväljes. Kat förekommer även i torkad form och konsumeras då genom att man bl a brygger te på bladen. Katin har använts i aptitreducerande medel och missbrukats av en del kroppsbyggare för sina stimulerande effekter. Katmissbruk kan leda till magkatarr, avmagring samt sexuella störningar och psykoser. Relevanta farlighetskriterier för alla katdroger är bl.a. risk för kroppsliga störningar, risk för social insufficiens samt i mindre grad risk för psykiska störningar. Syntetiska katinoner Metkatinon, även kallat efedron, är en helsyntetisk variant av katinon. Medlet räknas, liksom katin och katinon, i vissa uppdelningar till syntetiska centralstimulantia. Metkatinon är hastigt beroendeframkallande och kan ge upphov till kraftig avmagring, hudskador, utmattning, psykoser och depressioner. Det kan även framkalla livshotande förgiftningar. Relevanta farlighetskriterier är bl.a. giftighet, beroenderisk samt risk för svårberäkneliga effekter och risk för psykiska störningar. Sedan 2009 har en rad syntetiska katinoner introducerats på den illegala marknaden och i en del fall klassats som narkotika (t.ex. butylon, MDPV mefedron, metedron, metylon, nafyron, flefedron och N-etylkatinon). Gemensamt för dem alla är en hastig beroendeutveckling samt psykiska störningar. Deras fulla skadebild är ofullständigt kartlagd och kan sannolikt visa sig ha stora likheter med den för efedron (metkatinon). Relevanta farlighetskriterier är (hittills) beroenderisk och risk för psykiska störningar. Koka och kokain m.m. Bladen på kokabusken (Erythroxylon coca) innehåller omkring 0,5 procent kokain. Kokablad har tuggats i århundraden bland Sydamerikas indianer. Renframställt kokain kan förekomma som salt (hydroklorid) eller bas (”fri bas”). Kokain har en starkt stimulerande effekt och räknas därför i vissa översikter till centralstimulerande medel. Basformen (ofta kallad ”crack”) kan rökas (inhaleras) och därigenom framkalla mycket kraftiga berusningsnivåer. Kokain är en av de hastigast beroendeframkallande drogerna. Missbruk kan leda till livshotande förgiftningar, kraftig toleransutveckling, svåra abstinensreaktioner, psykoser med starka inslag av paranoia samt depressioner. Kokain är en av de få narkotika som människor och djur tillför sig till döds om de har riklig tillgång RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 17 till drogen. Relevanta farlighetskriterier är bl.a. giftighet, beroenderisk, risk för svårberäkneliga effekter, risk för psykiska störningar samt risk för våld. Syntetiska kokainer omfattar bl.a. fluortropakokain (pFBT), som har samma huvudsakliga ruseffekter som kokain. Opiater och opioider Från mjölksaften i frökapslarna hos opiumvallmo (Papaver somniferum) utvinnes råopium, som innehåller omkring 10 procent morfin. Morfin har kraftigt smärtstillande effekter. Vid missbruk kan det framkalla eufori men även livshotande förgiftningar. Ur morfin kan man framställa heroin (diacetylmorfin), som har starkare ruseffekter men även är hastigare beroendeframkallande. Morfin och heroin är starkt beroendeframkallande och kan orsaka livshotande förgiftningar. Däremot är medlen praktisk taget fria från psykiska störningar. Den sociala insufficiensen kan bli mycket stor. Relevanta farlighetskriterier är bl.a. giftighet, beroenderisk och risk för social insufficiens. Till gruppen opiater-opioider räknas även en rad smärtstillande och narkosframkallande medel, bl.a. metadon, buprenorfin (Subutex och Temgesic) samt fentanyl med olika varianter. De har samma huvudsakliga verkan samt beroende- och skaderisker som morfin-heroin. Relevanta farlighetskriterier är bl.a. giftighet och beroenderisk. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 18 3 Farlighetskriterier för bedömningen av narkotika 3.1 Allmänna utgångspunkter Frågan om vilka specifika kriterier som skall användas för att närmare precisera begreppet farlighet för olika slag av narkotika uppkommer bl.a. vid tillämpningen av narkotikastrafflagen. Bedömningen av ett preparats farlighet kan påverka såväl brottets rubricering som dess straffvärde. Vid bedömning om ett brott mot narkotikastrafflagen skall anses vara grovt skall hänsyn tas till bl.a. om brottet varit av särskilt farlig eller hänsynslös art (3 §). Därvid skall vägas in vilken typ av narkotika det varit fråga om. I fråga om hur farligheten hos ett enskilt preparat skall bedömas ger dock lagen och dess förarbeten endast begränsad vägledning. Vid en översyn av narkotikastrafflagen (prop. 1980/81: 76, s. 212) noterade departementschefen att ”mer vikt än f.n. skall läggas vid preparatets farlighet - - - Exempel härpå är att preparatet verkar starkt vanebildande, såsom heroin, eller är livsfarligt genom sin sammansättning”. I Svensk ordbok (1999) definieras begreppet ”livsfarlig” med orden ”som innebär livsfara” och begreppet ”livsfara” med orden ”risk för förlust av livet”. I begreppen ”fara” resp. ”risk” ligger en potential (sannolikhet) för en ogynnsam utveckling, men en sådan behöver dock inte ha inträffat eller inträffa varje gång. Däri ligger skillnaden mellan ”livsfarlig” resp. ”dödlig”, där det senare ordet enligt Svensk ordbok definieras med orden ”som leder till döden”. Förarbetsuttalandet ”livsfarligt genom sin sammansättning” bör sålunda tolkas så att det räcker att det finns en påtaglig fara för dödlig utgång vid missbruk av en viss typ av narkotika. Detta bör i sin tur tolkas så att missbrukare vid konsumtion av vanligen förekommande beredningar i vanligen förekommande doser löper risk att drabbas av förgiftningar som kan få dödlig utgång. I ett enskilt fall kan utgången vara avhängig även av helt andra faktorer, såsom tidig medicinsk intervention. Uttrycket ”starkt vanebildande” motsvaras idag av uttrycket ”starkt beroendeframkallande”. Ett beroende är en stark drift att upprepa drogintaget för att uppleva ruseffeterna. 3.2 Vilka kriterier bör tillämpas vid bedömningen av ett preparats farlighet? Sammanfattning: Ett narkotikapreparats farlighet bör preciseras efter företrädesvis elva grundläggande kriterier: beroenderisk, giftighet, risk för kroppsliga sjukdomar eller skador, risk för psykiska sjukdomar eller skador, risk för social insufficiens, risk för oberäkneliga effekter, potential för strategisk användning vid genomförande av brott, risk för utlösande av våld, verkan i ytterst små doser, svåra abstinensreaktioner samt risk för självförvandling. På basen av exemplen i förarbetena kan två kriterier för farlighet preciseras: beroenderisk och giftighet. För att kunna bedöma den speciella farligheten hos RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 19 olika typer av narkotika har det efter hand blivit nödvändigt att precisera ytterligare kriterier. 1. Beroenderisk/vanebildning Detta motsvarar propositionens ”starkt vanebildande”. Beroendekriteriet är centralt, eftersom denna typ av farlighet är grund för narkotikaklassning av enskilda droger. Beroendet utgör en starkt styrande kraft i missbrukarens tillvaro och driver honom eller henne att skaffa sina droger till mycket stora kostnader eller allvarliga risker. För nya droger kan beroenderisken fastställas först efter en tids utbrett missbruk i russyfte, eftersom det krävs en serie återfall hos missbrukare för att visa tvångsmässigheten i beroendet till drogen. Viktiga tidiga indikationer på stark beroendepotential är dock att medlen självinjiceras av försöksdjur, att de ger upphov till ”refillbeteende” (snabbt upprepat intag efter att det tidigare ruset avklingat) eller att medlen visar sig kunna ersätta preparat med dokumenterad beroenderisk och då framkalla likartade ruseffekter. Innan narkotikastrafflagen tillkom åtalades narkotikalangare regelmässigt för ocker för de överpriser som de tog ut av sina kunder. Narkotika med särskilt hög beroenderisk är bl.a. heroin och kokain. 2. Giftighet (akut toxicitet) Detta motsvarar propositionens ”livsfarligt genom sin sammansättning”. Giftighet är en egenskap hos ett ämne som anses vara ett gift, d.v.s. ett ”ämne som redan i ringa mängd genom sina kemiska egenskaper har skadlig eller dödlig inverkan på levande organismer” (Svensk Ordbok, 1999). Vid all giftverkan är det, som redan den moderna toxikologins pionjär Paracelsus (1493 – 1541) påpekade, helt avgörande vilken dos som tillförs. De flesta narkotika har, om de ges i tillräckligt stora doser, någon form av giftverkan, åtminstone i betydelsen skadlig inverkan på hjärnans funktioner. För den fortsatta analysen bör dock giftighet tolkas så, att ett medel anses vara giftigt om det kan ge svåra eller livshotande förgiftningar redan i doser som ligger nära de som används för att framkalla rus eller de doser som intas regelbundet (jfr bl.a. NJA 1997 s. 193). Narkotika med särskilt hög giftighet i detta avseende är bl.a. heroin och fentanyl. Ett preparat kan även bli särskilt giftigt genom medveten utblandning med giftiga kemikalier för att öka mängden (vikten) av ett parti. Det har förekommit bl.a. i Tyskland, där inblandning av finmalet bly i cannabis (marijuana) gjordes i syfte att öka vikten av ett parti finfördelad cannabis. Förfarandet upptäcktes i samband med en lokal epidemi med allvarliga blyförgiftningar bland cannabisrökare. Under senare år har i Sverige en stor del av de illegalt försålda partierna kokain varit utblandat med tetramisol (levamisole, Ergamisol) som är ett läkemedel mot inälvsmask. Tetramisol har färg och finstruktur som liknar kokain och används därför som utblandning i avsikt att öka vikten på försålda partier. Vid missbruk kan tetramisol framkalla minskad produktion av vita blodkroppar samt hastig död. 3. Risk för kroppsliga sjukdomar eller skador En rad narkotika kan, även i de fall de inte vållar livshotande förgiftningar, orsaka allvarliga kroppsliga sjukdomar eller skador. Exempel på detta är bl.a. MPPP, som p.g.a. dåligt kvalitetskontrollerad lönnfabrikation drabbas av förorening RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 20 med MPTP och därigenom kan ge så djupgripande neurologiska skador att missbrukaren drabbas av katatoni (ett tillstånd av orörlighet med stel och orörlig muskulatur, s.k. ”frozen addicts”). Även metkatinon kan framkalla bl.a. hudskador och etsskador i mun och svalg samt hudutslag. Gammahydroxibutyrat (GHB) kan orsaka t.ex. etsskador på mun och svalg till följd av orenheter p.g.a. ofullständig kontroll över tillverkningsprocessen. Missbruk av centralstimulerande medel kan leda till kraftig avmagring. Till denna grupp av störningar kan räknas även störd eller bromsad pubertetsutveckling, som kan förekomma främst hos pojkar vid omfattande missbruk av cannabis. Missbrukare kan till följd av bristande hygien, t.ex. genom användning av orena sprutor vid injektion, drabbas av allvarliga infektioner, men detta är ett resultat av smittämnen, inte en primär drogeffekt. 4. Risk för psykiska sjukdomar eller skador Riskerna för psykiska sjukdomar eller skador vid missbruk av en rad narkotika omfattar allt från störningar av närminne och inlärningsförmåga till depressioner, psykoser och personlighetsförändringar (s.k. depersonalisationsfenomen) med försvagning eller upplösning av personligheten eller amotivationstillstånd (med kraftigt nedsatt energi och minskat omvärldsintresse). I det enskilda fallet kan risken variera med missbrukarens personlighet och psykiska konstitution. Redan vid enstaka missbrukstillfällen kan bl.a. cannabis och hallucinogener utlösa en psykosreaktion. Långvarigt missbruk av cannabis kan leda till personlighetsförändringar, i svåra fall s.k. amotivationstillstånd. De psykiska störningarna till följd av narkotikamissbruk kan vara så genomgripande att de påkallar ett omhändertagande för psykiatrisk vård. Risken för psykiska sjukdomar och störningar är stor vid missbruk av de flesta narkotika, främst cannabis, syntetiska centralstimulantia, hallucinogener och kokain. Däremot är opiatmissbruk praktiskt taget fritt från denna typ av störning. 5. Risk för social insufficiens Narkotikamissbruk kan få allvarliga sociala konsekvenser, som kan yttra sig i social insufficiens med betydande likgiltighet för omvärlden, för den egna situationen och försörjningen etc. Just erfarenheten av en förlamande likgiltighet med långtgående samhälleliga konsekvenser vid utbrett missbruk av opium föranledde de kinesiska myndigheterna att vid flera tillfällen under 1800talet ingripa mot den omfattande inhemska opiumhandeln. Ur denna sociala och politiska erfarenhet växte med tiden fram hela den globala narkotikakontrollen med bl.a. internationella konventioner för att begränsa användningen av narkotika till medicinska och vetenskapliga syften. Social insufficiens kan uppkomma vid missbruk av bl.a. opium, kat, cannabis och bensodiazepiner. 6. Risk för svårberäkneliga eller oberäkneliga effekter Att ett medel har svårberäkneliga eller oberäkneliga effekter innebär att en missbrukare riskerar att få en mycket starkare effekt eller helt oväntade verkningar i förhållande till vad han eller hon rimligtvis kunde förvänta sig mot RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 21 bakgrund av egna eller andras tidigare erfarenheter med medlet. Risken kan bero både på medlets farmakologiska effekter, som hos t.ex. LSD, och på stora skillnader i den verkliga sammansättningen hos de beredningar som tillhandahålles på den illegala marknaden, t.ex. för GHB. Risken kan även bero på att medlet (t.ex. kokain) i sig kan framkalla s.k. omvänd tolerans, så att efter upprepat intag det kan räcka med en mindre dos än tidigare för att uppnå en påtaglig effekt. Detta kallas sensibilisering. För några medel, bl.a. cannabis och LSD, finns beskrivet en oberäknelig eftereffekt i det att en rusupplevelse kan komma över missbrukaren igen utan att han eller hon tillfört medlet på nytt. Fenomenet kallas ”flashback” eller ”ekotripp”. Dess närmare förekomst är ofullständigt kartlagd. 7. Potential för strategisk användning vid genomförande av planerade brott Detta kriterium har visat sig särskilt viktigt vid värderingen av farligheten hos flunitrazepam (Rohypnol m.fl.). Detta preparat har fått en betydande användning som medel för att komma över hämningarna inför genomförandet av planerade brott. Farligheten är uppsåtlig och riktar sig främst mot andra människor, som riskerar att utsättas för brott som annars sannolikt inte skulle begåtts. Denna farlighet skiljer sig från den våldsrisk som uppkommer såsom en oavsiktlig konsekvens vid intag av en rad narkotika, bl.a. amfetamin och kokain. Frågan om andra medel än flunitrazepam skulle kunna ha denna potential är inte fullständigt utredd. Vissa tecken tyder på att bromazepam och nitrazepam till någon del kunnat ersätta flunitrazepam vid missbruk i sådant syfte. Möjligen kan man tänka sig att även andra medel med avhämmande verkningar kan komma att missbrukas på likartat sätt. Med hänsyn till den uppfinningsrikedom som finns i missbrukarled då det gäller att spåra upp och utnyttja nya drogeffekter finns det anledning att vara vaksam på denna risk. 8. Risk för utlösande av våld Våld kan utlösas oavsiktligt under drogpåverkan, men det kan likafullt bli allvarligt för omgivningen. Våldet kan orsakas av minskade hämningar, ökad energi, förföljelseidéer eller psykiska störningar. Risken för våld i samband med missbruk är stor för bl.a. vissa hallucinogener (t.ex. PCP), kokain och syntetiska centralstimulantia (t.ex. amfetamin). Vissa medel, som MDMA och opium, ger ytterst sällan upphov till våld under rus. 9. Verkan i ytterst små doser Några narkotika, bl.a. LSD och en rad fentanylvarianter, är verksamma i doser klart understigande 1 mg (i praktiken en mängd av samma storlek som ett par saltkorn). Detta skapar farlighet genom att medlen är svåra att hantera och dosera samt genom att de kan tillföras av våda, vilket kan ha betydelse i samband med polisiära ingripanden och forensiska undersökningar. Detta farlighetskriterium skulle kunna räknas in under giftighet eller oberäkneliga effekter. Men det finns skäl att särskilja detta kriterium, särskilt om det skulle uppstå ett stort inflöde av s.k. ”designer drugs” med ytterst kraftfulla effekter. 10. Svåra abstinensreaktioner Abstinensreaktioner är kroppsliga och psykiska omställningsreaktioner när en missbrukare upphör med droger efter en tids regelbundet intag. Obehandlade RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 22 abstinensreaktioner kan i sällsynta fall framkalla livshotande tillstånd, t.ex. vid missbruk av barbiturater eller heroin. Barbituratabstinensen anses vara den farligaste av alla kända sådana. Det kan finnas skäl att markera eller precisera svåra abstinensreaktioner som en särskild typ av farlighet ifall barbituratmissbruk med åtföljande svåra abstinensreaktioner skulle bli mer allmänt förekommande (missbruket är idag sällsynt) eller det skulle börja förekomma medel som visar sig ge helt nya grader av abstinensreaktioner. Detta farlighetskriterium skulle kunna räknas in under beroenderisk eller under kroppsliga sjukdomar. Men det finns skäl att här särskilja detta kriterium, bl.a. eftersom svåra abstinensreaktioner kan utgöra betydande problem vid medicinska insatser. 11. Risk för ”självförvandling” Narkotika kan missbrukas för att framkalla ”självförvandling”, vilket innebär ”att man eftersträvar ett annat psykiskt tillstånd än det man vanligen upplever hos sig själv”. Aspekten diskuterades av Sinnessjuklagstiftningskommittén (SOU 1964:40, s. 231 f.) men har sedan dess rönt ringa uppmärksamhet. Till viss del motsvaras denna aspekt av den farlighet som uppkommer genom beroenderisken med dess begär efter ruseffekten. Det finns emellertid i självförvandlingen även en faktor med personlighetsförändringar som om de blir bestående kan räknas in under psykiska sjukdomar och störningar. Om det skulle visa sig att missbrukare systematiskt använder någon ny eller mindre känd typ av narkotika för att medvetet åstadkomma ”självförvandling” i form av personlighetsförändringar med följande nedsättning av viktiga psykiska och sociala funktioner kan det vara motiverat att särskilja denna typ av farlighet under ett eget kriterium. Ketamin är ett medel som skulle kunna bedömas som särskilt farligt enligt detta kriterium. Detta farlighetskriterium skulle kunna räknas in under psykiska sjukdomar och skador. Men det finns skäl att här särskilja detta kriterium. 3.3 Övriga kriterier Erfarenhetsmässigt har det visat sig svårt att förutsäga nya varianter av narkotikamissbruk och nya slag av farliga effekter vid narkotikamissbruk. Det visas senast av exempelvis den strategiska användningen av flunitrazepam med dess intentionella farlighet riktad mot missbrukarens omgivning. Fler aspekter av farlighet hos enskilda narkotika kan därför behöva beaktas i framtiden. Risk för snabb och vid spridning Som ytterligare farlighetskriterier kan man då överväga bl.a. risk för snabb och vid spridning, särskilt bland ungdomar. Ett medel som har egenskaper som gör det höggradigt attraktivt bland ungdomar skulle då anses som särskilt farligt. En sådan risk är dock svår att bestämma i förväg och i många fall sannolikt mer avhängig av omständigheterna kring missbruket, bl.a. attityder och beteenden i drogkulturen och försäljningsvägar på missbruksmarknaden, än av medlet i sig. Kriteriet blir därför svårt att tillämpa annat än i undantagsfall. Frågan om spridningsrisk kan däremot tas upp i ett enskilt narkotikamål på basen av den aktuella brottsliga verksamheten och missbruksutvecklingen för att då beaktas som en möjlig försvårande omständighet. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 23 Risken för korsvist missbruk En annan risk som kan läggas till grund för ett särskilt kriterium är risken för korsvist missbruk, d.v.s. att medlet används som ersättning för annan narkotika (t.ex. flunitrazepam som ersättning för heroin). Kriteriet är emellertid svårt att använda generellt. I praktiskt missbruk förekommer många farmakologiskt udda och svårförutsägbara kombinationer av korsvis användning, bl.a. just flunitrazepam som ersättning för heroin (medlen tillhör två helt skilda preparatgrupper). Aspekter av detta slag bör i stället beaktas vid värdering av nya preparat i förhållande till kända, t.ex. genom att de substituerar för tidigare kända preparat. Risken för användning i potentierande kombinationer Även risken för användning i potentierande kombinationer kan beaktas som en särskild form av farlighet. Vid blandmissbruk kan den samlade effekten bli mycket stark och leda till förhöjda risker, med allt från svår förvirring till livshotande förgiftningar. Detta slag av farlighet härrör ur de samverkande drogeffekterna, men dessa kan rymmas under kriterierna giftighet resp. oberäkneliga effekter. I ett enskilt fall bör denna risk hellre beaktas som en omständighet kring den brottsliga hanteringen av medlet. Möjligen kan det finnas anledning att särskilt ta upp detta kriterium ifall vissa narkotikakombinationer framgent skulle bli mer allmänt förekommande som färdiga beredningar på den illegala marknaden (t.ex. heroin och kokain, en blandning som kallats ”speedball”). För framtiden bör det finnas möjligheter att tillfoga ytterligare kriterier, när det visar sig att narkotika framkallar farlighet på sätt som tidigare inte varit kända, inte kunnat förutses eller inte haft praktisk betydelse. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 24 4 Riskbedömning av narkotikapreparats farlighet 4.1 Allmänt En stor del av den vetenskapliga litteraturen om sjukdomar, skador, störningar och andra allvarliga konsekvenser av narkotikamissbruk baseras på fallstudier, d.v.s. redovisningar av enstaka fall eller korta fallserier. Mer omfattande eller djupgående studier av risker finns endast för en liten grupp preparat och endast med avseende på begränsade frågeställningar. Bland spörsmål för sådana studier kan nämnas t.ex. mortalitet hos heroinmissbrukare eller psykiska störningar hos cannabismissbrukare. För de flesta narkotika saknas systematiska undersökningar av farligheten i de flesta hänseenden. Medicinsk-etiska regler och praktiska metodproblem sätter också snäva gränser för experimentella studier eller kliniska undersökningar för att utröna dylika risker. De flesta försök till riskbedömning för mindre kända narkotika får därför göras med försiktighet. I många fall måste bedömningarna baseras på skattningar och på jämförelser med erfarenheter från t.ex. medicinsk användning eller från djurexperiment. Med ökande dokumentation om farligheten hos enskilda preparat kan det i särskilda fall finnas anledning att ompröva farlighetsbedömningen, så som skedde 2003 i fråga om flunitrazepam (Rohypnol m.fl.). 4.2 Mängd, doser och koncentration Sammanfattning: En rusframkallande dos (”missbruksdos”) räknas såsom den dos som hos en naiv (icke-tillvand) person framkallar ett märkbart rus i form av en tydlig förändring i sinnestillståndet. Begreppet mängd definieras dels som fysisk massa (vikt i gram eller kilogram) dels som antalet rusframkallande doser. Mängden hanterad narkotika beräknas med avseende på den färdiga beredningens bruttovikt eller antalet beredda missbruksdoser (tabletter, tripper etc.) utan hänsyn till den exakta koncentrationen av ingående narkotika. Renhetsgraden/koncentrationen/halten av narkotikan har som regel ingen betydelse. Undantag görs vid särskilt höga eller låga halter. Frågan om vilken betydelse koncentrationen har för rubricering och straffvärde har uppmärksammats särskilt under senare år. Praxis är inte entydig och Högsta domstolen har i NJA 2013 s. 321 uttalat att hänsyn ska tas till om ett preparat har en halt verksam substans som tydligt skiljer från vad som är normalt. Vid såväl rubriceringen som påföljdsbestämningen i narkotikamål utgör den hanterade mängden av en viss typ av narkotika en av faktorerna. Mängden och sort har mindre betydelse vid grova brott men fortfarande stor betydelse vid mindre allvarlig brottslighet (se Högsta domstolens domar under 2011 t.o.m. mars 2013) RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 25 Mängd som massa eller antal missbruksdoser Begreppet ”mängd” har efter hand fått två skilda tolkningar. I fråga om preparat som förekommit i många år på den illegala narkotikamarknaden, t.ex. amfetamin och cannabisharts, räknas mängden som den totala fysiska massan (vikten i gram eller kilogram). Mängdbegreppet kan även preciseras med avseende på antalet doser med rusframkallande verkan i missbrukarledet (”missbruksdoser”). Ett skäl för att mäta mängd i doser är att den nettodos av ett visst preparat som behövs för att framkalla ett rus kan variera i mycket stor grad: viktproportionerna kan vara närmare 1.000.000 : 1. Kat ät t.ex. rusgivande i storleksordningen 25 gram, medan LSD och fentanyl är rusgivande i storleksordningen 100 mikrogram (1 mikrogram = 0,000 001 gram). För många narkotika hanteras den missbruksfärdiga beredningen vid illegal försäljning till missbrukare i mer eller mindre noggrant standardiserade doser, t.ex. för LSD i s.k. tripper (pappersbitar eller tabletter som indränkts med LSD-lösning) eller MDMA i tabletter. På den illegala marknaden förekommer narkotikaklassade läkemedel i tablettform från ursprungligen legal produktion och från illegal produktion. När det gäller många av de nyklassade preparaten har det varit naturligt att ange ”mängd” som i första hand antalet missbruksdoser. Vid såväl rubriceringen som påföljdsbestämningen i narkotikamål utgör den hanterade mängden av en viss typ av narkotika en av faktorerna. Mängden och sort har mindre betydelse vid grova brott men fortfarande stor betydelse vid mindre allvarlig brottslighet (se Högsta domstolens domar under 2011 och 2012). Renhetsgrad/koncentration/halt Vid mängdresonemang bör även två andra aspekter beaktas. Den ena är att renheten av verksam substans kan variera mycket i s.k. gatuberedningar, d.v.s. de beredningar som utan kvalitetskontroll erbjuds till salu på den illegala marknaden. Koncentrationen för t.ex. heroin kan på den illegala marknaden variera från i det närmaste 99 procent i tillverkningsledet ner till enstaka procent, även om beredningar med koncentrationer under tio procent bland missbrukare anses vara av dålig kvalitet. Även helt förfalskad narkotika kan förekomma. För några narkotika, t.ex. missbruksfärdiga doser av fentanyler (som är verksamma i nettodoser om ca 100 mikrogram), är koncentrationsresonemang i det närmaste ovidkommande, eftersom den färdiga beredningen för att kunna konsumeras i de mängder som är vanliga vid missbruk utan att medföra uppenbara förgiftningsrisker kan och i praktiken måste innehålla 99 procent utfyllnadsmedel. För en del preparat som t.ex. syntetiska katinoner förekommer halter på uppemot 100 procent. En enskild missbrukare har i praktiken inga möjligheter att kontrollera kvaliteten (halten eller koncentrationen av rusgivande substans) hos illegala narkotika. Han eller hon kan endast titta på, känna på, lukta på eller smaka på materialet (genom s.k. organoleptiska undersökningar). I övrigt är missbrukaren hänvisad till att godta säljarens uppgifter eller att pröva medlet genom att konsumera en del av det. Däremot kan den totala mängden räknad i antal tabletter, kapslar eller påsar, storlek av bitar eller kakor, vikten av pulver o.s.v. enkelt fastställas. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 26 Bruttomängden narkotika är en av de viktigaste variablerna för såväl brottsrubricering som straffvärde. Enligt Högsta domstolens uttalande i NJA 1998 sid. 512 skulle koncentrationen tillmätas betydelse endast om den är särskilt hög eller särskilt låg. Efter Högsta domstolens dom har flera underrättsavgöranden kommit där koncentrationen har påverkat straffmätningen. Emellertid kan konstateras att denna praxis varierar något ifråga vad som avses med ”särskilt låg halt”. Även i de fall där domstolen funnit att det varit frågan om ”särskilt låg halt” finns vissa variationer när det gäller hur detta ska påverka straffmätningen. I NJA 2013 s. 321 har Högsta domstolen uttalat att hänsyn ska tas till om ett preparat har en halt verksam substans som tydligt skiljer från vad som är normalt. I målet var så vitt nu är av intresse fråga om narkotikasmuggling avseende ett brev innehållande 3,4 gram 42-procentig mefedron som adresserats till ett fängelse i avsikt att narkotikan skulle konsumeras av intagen där. Högsta domstolen ansåg att erfarenheten talade för att koncentrationen verksam substans för mefedron brukar överstiga 80 % och att 42 % tydligt understeg det normala2. I vad mån koncentrationen påverkade straffvärdet är oklart då Högsta domstolen bestämde att straffvärdet för gärningen motsvarade fängelse 1 månad; detta alltså trots att mängden motsvarade ringa brott och koncentrationen ansågs som låg. Högsta domstolen lade i bedömningen vikt vid att syftet var att föra in narkotikan till intagen på fängelse. Här bör också noteras att i vissa narkotikamål finns inte heller någon forensisk bevisning att tillgå då sådan inte kunnat göras. Bevisningen grundas i stället på uppgifter om medlets benämning, utseende, upplevda ruseffekter m.m. SKL utför vanligtvis inte haltbestämningar för mindre partier narkotika, utom då detta påkallas särskilt. Däremot görs regelmässigt haltanalyser på större narkotikabeslag. Vid cannabisodling (framställning) kan noteras att den högsta koncentrationen THC i plantan inte uppnås förrän plantan är färdigväxt, vilket innebär att de plantor som klipps ned av polis vid beslag för att sedan analyseras har en lägre THC-halt än vad som avsetts komma till bruk. Ytterligare en aspekt av vikt för cannabis är att det är möjligt att extrahera THC ur ett växtmaterial, d.v.s. förädla produkten och göra den renare. Konsumtionsnivåer En ytterligare aspekt på mängdresonemanget är att enskilda missbrukare kan ha kraftigt varierande individuella konsumtionsnivåer. Dessa kan variera mellan missbrukare och för en viss missbrukare också över tid. Detta beror, förutom på skillnader i individuell känslighet, även på bl.a. att kroppen utvecklar tolerans vid upprepad tillförsel av en rad narkotika, främst inom opiatgruppen. Toleransutveckling (toleranshöjning) gör att effekterna av en viss tillförd dos kommer att minska efter en tids missbruk. Ruset kan då kännas märkbart svagare. Många missbrukare kompenserar detta genom att höja dosen eller tillföra medlet oftare. Konsumtionen kan stegras kraftigt. I exceptionella fall kan en missbrukare tillföra sig dygnsdoser som är mer än tio gånger högre än de han eller hon började med. Efter en tids drogfrihet kan dock toleransen reduceras kraftigt, vilket kan leda till bl.a. oväntade förgiftningar om en missbrukare tillför sig narkotika i en dos som han tidigare varit tillvand till. Om mefedron med en halt i brukarledet om 42 % faktiskt är låg får, tills vidare statistiska undersökningar gjorts, betraktas som oklart enligt Utvecklingscentrum Stockholm. 2 RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 27 En ”missbruksdos” definieras här såsom den dos som hos en icke-tillvand person (s.k. naiv person) framkallar ett märkbart rus. Uppgifter om verkligen konsumerade missbruksdoser kan vara svåra att bestämma. Det kan bero på att kontrollerade experimentella undersökningar saknas men även på att uppgifterna kommer från missbrukare som redan utvecklat tolerans till det aktuella medlet eller något närbesläktat ämne (korstolerans). Narkotika och andra droger kan påverka många kropps- och medvetandefunktioner, t.ex. vakenhet (från sömn till upphetsning), varseblivning (från vaksamhet till hallucinationer), tidsmedvetande (från fördröjning till fragmentering), sinnesstämning (från nedstämdhet till eufori) eller aggressivitet (från älskvärdhet till våldsamhet). Graden av påverkan (”rus”) med narkotika kan variera från knappt märkbar vid små doser till kraftigt personlighetsförändrande eller livshotande vid stora doser. Även en ringa grad av förändring i medvetandet kan få vittgående följder, t.ex. avhämning genom användning av flunitrazepam i strategiskt syfte för att genomföra planerade brott. I ett sådant fall behöver sinnesförändringarna knappt vara märkbara för omgivningen, medan de kan ha avgörande betydelse för missbrukarens uppträdande och farlighet gentemot andra. För många narkotika är emellertid den minsta dos som framkallar en kännbar upplevelse av förändrat sinnestillstånd inte närmare bestämd genom experimentella undersökningar. Samma svårighet finns då det gäller att fastställa verkligen konsumerade doser. Missbrukares egna uppgifter om de doser de kan ha konsumerat är sällan grundade på exakt kunskap om medlets sammansättning eller koncentration. Missbrukare kan även ha personliga motiv att lämna ofullständiga eller vilseledande uppgifter. I många fall genomförs inte forensiska undersökningar. Även medicinsk-etiska regler lägger hinder i vägen för vissa slag av undersökningar eller studier av samband mellan doser och rusnivåer. Detta skapar svårigheter att fastställa den minsta rusgivande dosen för en rad preparat. För mindre vanliga narkotika kan det bli nödvändigt med skattningar från kända erfarenheter vid t.ex. medicinsk användning eller toxikologiska analyser. Jämförelserna i styrka vid medicinska undersökningar av t.ex. fentanyl i förhållande till morfin kan avse mätningar av en effekt, t.ex. smärtlindring, medan en annan effekt, t.ex. eufori, är den som eftersträvas vid missbruk. För en rad narkotika har dock leverantörerna på den illegala marknaden standardiserat doserna, t.ex. i tabletter eller påsar, med sådana mängder och koncentrationer att de flesta personer efter intag upplever en tydligt sinnespåverkande effekt. I sista hand kan dock kvaliteten (halten, koncentrationen) variera påtagligt. 4.3 Farlighetsbedömningar i rättspraxis och nya tabeller Högsta domstolen har i ett stort antal domar från juni 2011 och framåt gjort generella uttalanden i fråga om principerna för rubricering och straffmätning i narkotikamål och om art och mängd som straffvärdefaktorer samt om nödvändigheten av att påföljdsbedömningen ska ske utifrån samtliga omständigheter. Här kan nämnas NJA 2011 s. 357, NJA 2011 s. 675 I och II, NJA 2011 s. 799, NJA 2012 s.70, NJA 2012 s. 115, NJA 2012 s. 144, NJA 2012 s. 510, NJA 2012 s. 528, NJA 2012 s. 535, NJA 2012 s. 614, NJA 2012 RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 28 s. 650, NJA 2012 s. 849, NJA 2013 s. 321, NJA 2012 not N 22, NJA not N 24, NJA 2012 not N 28, NJA 2013 not N 11 och NJA 2014 s. 259. Beträffande den inbördes ordningen av preparatens farlighet får följande anses gälla i fallande ordning. • Heroin • Kokain • Amfetamin, syntetiska katinoner, ecstasy, LSD, Rohypnol, GHB, svamp innehållande psilocin/psilocybin • Cannabis • Kat • Bensodiazepiner ”Nya tabeller” Arbetsgruppen för narkotikapraxis vid Hovrätten över Skåne och Blekinge har i november 2012 tagit fram en tabell för straffvärden utifrån enbart narkotikans art och mängd. Tabellen tas in som bilaga 3. Tabellen torde väl överensstämma med vad som kan anses gälla utifrån Högsta domstolens nya praxis. Beträffande svamp synes dock tabellen behöva omarbetas utifrån den straffsänkning som skett beträffande ecstasy, som numera i farlighetshänseende jämställs med amfetamin, eftersom aktuella svampar torde tillhöra samma farlighetsklass. Vidare jämställs enligt hovrättsgruppens tabell Rohypnol med andra bensodiazepiner i farlighetshänseende. Rohypnol torde dock i farlighetshänseende alltjämt ha en särställning bland bensodiazepier. Enligt tidigare praxis var inte övriga bensodiazepiner att jämställa med amfetamin i farlighetshänseende och några skäl till att generellt uppgradera dessa bensodiazepiner till denna farlighetsklass har i vart fall såvitt kan bedömas inte framkommit. UC Stockholms slutsats är därför att Rohypnol ska jämställas med amfetamin och att övriga bensodiazepiner bör tillhöra en lägre farlighetsklass. Justitierådet Martin Borgeke har i en artikel i Svensk Juristtidning (SvJT 2013 s. 1) anmärkt att angiven tabell för att vara konsistent i fråga om bedömningen av preparatens relativa farlighet bör justeras beträffande heroin, kokain, opium, subutex och svamp i intervallet fängelse 14 dagar till fängelse 4 månader enligt en av honom framtagen justerad tabell. Tabellen tas in som bilaga 4. UC Stockholm kommer att bevaka om den justerade tabellen kommer att få genomslag i praxis och tar tacksamt emot hovrättsdomar där så har skett för bedömning av om det finns anledning att överklaga till Högsta domstolen. Även domar där frågan varit uppe till bedömning men den justerade tabellen inte har tillämpats är av intresse. Enligt UC Stockholms bedömning bör någon ändrad rättstillämpning för närvarande inte ske i aktuellt hänseende, bl.a. mot bakgrund av de skäl för nuvarande ordning som framförs i NJA 1997 s. 193 och NJA 2008 s. 653 men även då Högsta domstolen i nyare praxis inte synes ha gjort några uttalanden som går i nu föreslagen riktning. Hovrätten för Nedre Norrland har i en dom den 17 oktober 2013, mål B 491-13, bedömt innehav av 0,31 g heroin som brott av normalgraden och sålunda inte följt Borgekes tabell. Det noteras att de synpunkter som framförts beträffande hovrättsgruppens tabell i fråga om bensodiazepiner och svamp även gäller Borgekes tabell. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 29 5 Beskrivning av ett antal narkotikapreparat I detta avsnitt redovisas en detaljerad beskrivning av ett antal narkotikapreparat. Preparaten är alfabetiskt ordnade. I Utvecklingscentrums Stockholm akt, ÅM-A 2011/1105, finns en omfattande referenslista. Från och med uppdateringen i december 2014 sker den beskrivning som ges av de nyklassade preparaten genom att uppgifter hämtas direkt från Folkhälsomyndighetens klassificeringsdokument. Dessa klassificeringsdokument ligger till grund för regeringens beslut om narkotikaklassificering. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 30 Acetylfentanyl 3 1. Namn, gatunamn, synonymer, CAS-nr IUPAC: N-[1-(2-phenylethyl)-4-piperidyl]-N-phenylacetamide CAS: 3258-84-2 Övrigt: N-phenyl-N-[1-(2-phenylethyl)-4-piperidinyl]-acetamide, Desmethyl fentanyl (EMCDDA, 2015; NFC, 2015; Scifinder, 2015; TVL, 2015), N-fenyl-N-[1-(2-fenyletyl)piperidin-4-yl]acetamid 2. Summaformel, kemisk struktur Summaformel: C21 H26 N2 O Familje/Grupptillhörighet: Opioider Strukturlika substanser: Fentanyl som är internationellt reglerad genom 1961 års narkotikakonvention (EMCDDA, 2014; Scifinder, 2015). 3. Fysikaliska data Fysikaliskt tillstånd: Molekylvikt (g/mol): 322,44 Kokpunkt (°C): 453,8±38,0 Densitet (g/cm3): 1,100±0,06 Föroreningar/blandningar: Detektion av förekomst som vitt och beige pulver, som vätska (nässpray), detektion av förekomst i rökmixar (EMCDDA, 2014; NFC, 2015; Scifinder, 2015) (Melent'ev, Kataev, & Dvorskaya, 2015). 4. Framställning Metoder för framställning av syntetiska opioider finns beskrivna i den vetenskapliga litteraturen. Substansen acetylfentanyl kan bl.a. framställas med N-fenyletylpiperidin-4-on och aminobensen (anilin) och ättiksyraanhydrid som utgångsmaterial (Scifinder, 2015; Valdez, Leif, & Mayer, 2014). 5. Verkningsmekanism/effekt Substansen acetylfentanyl är en syntetisk opioid som är strukturellt relaterad till fentanyl genom att ha en metyl grupp mindre till följd av en acetamid- istället för en propanamid grupp (EMCDDA, 2015). Uppgifterna är i sin helhet hämtade från Folkhälsomyndighetens klassificeringsdokument (dnr 02008-2015). 3 RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 31 Fentanyl är en mycket potent substans som konstaterats vara 80-100 gånger potentare än morfin och 30-50 gånger potentare än heroin (EMCDDA, 2015; Lozier et al., 2015; UNODC, 2015). Fentanyl och dess analoger (Alfentanil, Sufentanil, Remifentanil and Karfentanil) används som smärtstillande och bedövande läkemedel både i human- och veterinärmedicin (EMCDDA, 2015; Lozier et al., 2015). Acetylfentanyl har konstaterats vara 15 gånger potentare än morfin (Lozier et al., 2015; McIntyre, Trochta, Gary, Malamatos, & Lucas, 2015). In vivo har acetylfentanyl konstaterats vara 5-15 gånger mer potent än heroin som smärtstillande medel (opioid analgetika) utan känd medicinsk användning (EMCDDA, 2015; Higashikawa & Suzuki, 2008; Physicians, 2014; Stogner, 2014). Fentanyl är en syntetisk opioid som verkar som en potent µ(mu)-opioid-receptoragonist (Mao et al., 2006; Vardanyan & Hruby, 2014). Även acetylfentanyl har konstaterats vara en mycket potent CNS-depressiv substans, en µ(mu)-opioid-receptoragonist (McIntyre et al., 2015; Woods, Medzihradsky, Smith, Winger, & Gmerek, 1988). Den överlägsna verkningsmekanismen för smärtlindring som fentanyl ger upphov till har medfört att det är en substans med hög potential för missbruk i likhet med andra fentanyl substanser (Mao et al., 2006; Vardanyan & Hruby, 2014). Tillgänglig data och information tyder på att även opioid substansen acetylfentanyl har hög potential för missbruk (DEA, 2015). Intravenös injektion av acetylfentanyl kan fungera som substitut för heroin och syntetiska opioider (Stogner, 2014). Fentanyl och dess analoger har även användningsområden som gaskrigsföring och har därigenom orsakat många dödsfall genom bl.a. andningsdepression (Skulska, Kala, & Parczewski, 2005). Acetylfentanyl är associerad med bland annat eufori, ökat välbefinnande, sömnighet, förstoppning, missbruk, andningsdepression och pupillkontraktion (Stogner, 2014). In vivo i en studie med apor konstaterades att acetylfentanyl substituerades fullständigt för morfin (Aceto M, Bowman E, Harris L, & E., 1988; Woods et al., 1988). Effekterna av fentanyl substanser är svåra att skilja ifrån de som ses vid nasal inhalation av heroin från gatumarknaden vilket har medfört att fentanyler är attraktiva substanser på narkotikamarknaden. Flera fentanyl analoger har försålts som syntetiskt heroin eller ”China white” (Skulska et al., 2005). Då fentanyl derivat såsom acetylfentanyl kan vara flera gånger mer potent än heroin och försäljs som heroin kan detta leda till oavsiktlig överdos och död (Lozier et al., 2015). Acetylfentanyl verkar nu vara den nya alarmerande substansen istället för bland annat α-metylfentanyl och 3-metylfentanyl, kända som ”China white” (Lozier et al., 2015; Patton et al., 2014). Substanserna acetylfentanyl och αmetylfentanyl samt 3-metylfentanyl har utifrån en in vivo studie av några fentanyl analoger föreslagits tillhöra de mest riskfyllda fentanyl analoger till följd av den låga dosen som är skadlig (Melent'ev et al., 2015). 6. Exponeringssätt, missbruksdos Den effektiva dosen för acetylfentanyl har föreslagits vara 10 ggr lägre än för morfin men 3 ggr högre än för fentanyl (Melent'ev et al., 2015). Doser vid insufflation av acetylfentanyl har rapporterats vara kring 10-15mg (Tripsit, 2015). Acetylfentanyl rapporteras administreras intravenöst. (CDC, 2013; Stogner, 2014). 7. Kombinationsmissbruk I postmortem prover har acetylfentanyl detekterats tillsammans med morfin (Melent'ev et al., 2015). RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 32 8. Hälsorisker Individuella risker Giftinformationscentralen har haft ett sjukhusfall under år 2015 med acetylfentanyl (GIC, 2015). Rättsmedicinalverket har i tre obduktionsärenden detekterat acetylfentanyl och i det ena ärendet även butyrfentanyl, dock är inget av dessa ärenden ännu avslutade hos RMV (RMV, 2015). De kliniska effekterna med syntetiska opioider är mindre välkända och förstådda och sannolikt mycket farligare än för mer vanliga opioider som heroin och oxycodon. Acetylfentanyl har föreslagits vara särskilt farlig till följd av det lilla spannet mellan substansens effektiva och dödliga dos (Cole, Dunbar, McIntire, Regelmann, & Slusher, 2015). Acetylfentanyl kan leda till dödsfall (McIntyre et al., 2015). Under mars och maj månad år 2013 noterade Rhode Island 12 dödsfall (åldrarna 19-57 år varav 8 män) relaterade till acetylfentanyl. I 10 av dessa fall detekterades utöver acetylfentanyl även olika blandningar av andra droger inklusive kokain, andra opioider, etanol och benzodiazepiner (CDC, 2013). Vid minst 4 av dödsfallen hade acetylfentanyl administrerats intravenöst. Toxikologiska resultat för ett av dödsfallen påvisade endast acetylfentanyl. Ytterligare två dödsfall (Rhode Island) med två personer som använd acetylfentanyl konstaterades senare i slutet av maj år 2013. Vidare har två dödsfall med acetylfentanyl konfirmerats i Pennsylvania (CDC, 2013). I slutet av år 2013 konstaterades acetylfentanyl vara relaterad till över 50 dödsfall i Pennsylvania och Rhode Island (Patton et al., 2014). En signifikant potential för överdosering är associerad med substansen acetylfentanyl som kan försäljas som och kan misstas för heroin. Acetylfentanyl intoxikationer kan kräva högre doser av antidoten naloxon (Stogner, 2014). Naloxon används för att upphäva de oönskade effekterna av opioider för att motverka livshotande förlamning av det centrala nervsystemet och andningen (andningssvårigheter) (FASS, 2015). Acetylfentanyl har relaterats till två dödsfall i Storbritannien (EMCDDA, 2015). Vid ytterligare ett analytiskt konfirmerat dödsfall med en 24-årig man i San Diego bestämdes dödsorsaken vara acetylfentanyl genom oavsiktlig intoxikation med substansen (McIntyre et al., 2015). Acetylfentanyl har detekterats i 12 post mortem prover i Ryssland varav vissa tillsammans med morfin men inga andra substanser detekterades vid dessa dödsfall. Den dödliga dosen av acetylfentanyl (9.3 mg/kg) konstaterades vara ca 7 gånger lägre än den för fentanyl och 50 gånger lägre än den för morfin (Melent'ev et al., 2015). En in vivo med möss som specie och elva fentanyl analoger bestämdes LD50 (mg/kg) vid oral administration till 9,3 för substansen acetylfentanyl, vilket är något högre än för α-metylfentanyl (8,6) som orsakade flest dödsfall i studien. LD50 (mg/kg) vid oral administration var 62 för fentanyl och 470 för morfin (Higashikawa & Suzuki, 2008). Detta indikerar att acetylfentanyl tillsammans med α-metylfentanyl och 3-metylfentanyl är en av de mest riskfyllda fentanyl analoger till följd av den låga skadliga dosen (Melent'ev et al., 2015). Folkhälsorisker Beslag har gjorts samt att fallbeskrivningar rapporterats från sjukvården. Information från expertnätverk och Internet visar att användning av substansen ökar. Med den spridning som finns i Sverige och några närliggande länder kan RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 33 det inte bortses från att bruket av acetylfentanyl kan få konsekvenser för folkhälsan och medföra sociala problem. 9. Dokumenterad förekomst Medicinsk och industriell förekomst Ingen medicinsk användning är känd men användning kan förekomma inom farmakologisk forskning. Rapporterad förekomst i Sverige Uppgiftslämnare 2013 Nationellt forensiskt centrum (NFC) 2014 2015 1 beslag 14 beslag 3 oavslutade ärenden Rättsmedicinalverket (RMV) Tullverkets laboratorium Giftinformationscentralen (GIC) (GIC, 2015; NFC, 2015; RMV, 2015; TVL, 2015) 1 fall (sjukhus) Folkhälsomyndigheten har yttrat sig enligt Förstörandelagen 13 § lag (2011:111). Beslut om förstörande har inkommit till myndigheten. EMCDDA Beslag har förekommit under år 2015 i Sverige, Storbritannien och Frankrike, under år 2014 i Finland och Polen. 10. Tillgänglighet Substansen kan införas, hanteras och säljas lagligt i avsaknad av klassificering. Ökad tillgänglighet och därmed ökad användning kan befaras då bruk och införsel inte är straffbart. 11. Missbruksprofil 12. Nuvarande kontrollstatus Acetylfentanyl har i USA den 21 maj 2015 temporärt upptagits enligt Schedules of Controlled Substances: Temporary Placement of Acetyl Fentanyl into Schedule I (DEA, 2015; EMCDDA, 2015). Reglerad i Finland (som psykoaktiva substanser förbjudna för konsumentmarknaden sedan den 2 februari 2015) (EMCDDA, 2015). Av en studie med acetylfentanyl framgår att acetylfentanyl var laglig i Ryssland fram till och november 2012 (Melent'ev et al., 2015). 13. Konventioner Återfinns varken på 1961 års narkotikakonvention eller på 1971 års psykotropkonvention. 14. Övrig information 15. Rekommendation N-fenyl-N-[1-(2-fenyletyl)piperidin-4-yl]acetamid rekommenderas för narkotikaförklaring: • Tillgängligt underlag ger tillräckligt stöd för att ämnet har euforiska effekter. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 34 • Tillgängligt underlag ger stöd för att ämnet har hälsofarliga egenskaper. • Missbruk förekommer och kan komma att öka i Sverige. För att förhindra ytterligare skada rekommenderar Folkhälsomyndigheten, i samråd med berörda instanser, att N-fenyl-N-[1-(2-fenyletyl)piperidin-4yl]acetamid med kortnamn acetylfentanyl förs upp på förordningen (1992:1554) om kontroll av narkotika. 16. Notifiera EU-kommissionen Risken för att produkter styrs över till den oreglerade svenska marknaden samt den snabba spridningen via etablerade kanaler gör att det är angeläget att agera med snabbhet. Brådskande skäl enligt direktiv 98/34 EG bör åberopas. 17. Referenser Aceto M, Bowman E, Harris L, & E., M. (1988). Dependence studies of new compounds in the Rhesus monkey, rat, and mouse, 1987. NIDA Research Monograph Series, 81, 485–552. CDC. (2013). Acetyl Fentanyl Overdose Fatalities — Rhode Island, March– May 2013, MMWR. In C. f. D. C. a. P. C. U.S. Department of Health and Human Services (Ed.), MMWR (Morbidity and Mortality Weekly Report) (pp. 703-704). Cole, J. B., Dunbar, J. F., McIntire, S. A., Regelmann, W. E., & Slusher, T. M. (2015). Butyrfentanyl overdose resulting in diffuse alveolar hemorrhage. Pediatrics, 135(3), e740-743. DEA. (2015). Schedules of Controlled Substances: Temporary Placement of Acetyl Fentanyl into Schedule I. EMCDDA. (2014). Report on the risk assessment of 1-(1,3-benzodioxol-5-yl)2-(pyrrolidin-1-yl) pentan-1-one (3,4-methylenedioxypyrovalerone, MDPV) in the framework of the Council Decision on new psychoactive substances RISK ASSESSMENTS. EMCDDA. (2015). European database on new drugs. Retrieved 2014, from https://ednd.emcdda.europa.eu/html.cfm/ FASS. (2015). Naloxon. from http://www.fass.se/LIF/substance?substanceId=IDE4POCAU9EBBVERT1 GIC. (2015). Giftinformationscentralen Higashikawa, Y., & Suzuki, S. (2008). Studies on 1-(2-phenethyl)-4-(Npropionylanilino)piperidine (fentanyl) and its related compounds. VI. Structure-analgesic activity relationship for fentanyl, methyl-substituted fentanyls and other analogues. Forensic Toxicology, 26(1), 1-5. doi: 10.1007/s11419-007-0039-1 Lozier, M. J., Boyd, M., Stanley, C., Ogilvie, L., King, E., Martin, C., & Lewis, L. (2015). Acetyl Fentanyl, a Novel Fentanyl Analog, Causes 14 Overdose Deaths in Rhode Island, March-May 2013. J Med Toxicol. Mao, C.-L., Zientek, K. D., Colahan, P. T., Kuo, M.-Y., Liu, C.-H., Lee, K.-M., & Chou, C.-C. (2006). Development of an enzyme-linked immunosorbent assay for fentanyl and applications of fentanyl antibody-coated nanoparticles for sample preparation. J Pharm Biomed Anal, 41(4), 1332-1341. doi: http://dx.doi.org/10.1016/j.jpba.2006.03.009 McIntyre, I. M., Trochta, A., Gary, R. D., Malamatos, M., & Lucas, J. R. (2015). An Acute Acetyl Fentanyl Fatality: A Case Report With Postmortem Concentrations. J Anal Toxicol. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 35 Melent'ev, A. B., Kataev, S. S., & Dvorskaya, O. N. (2015). Identification and analytical properties of acetyl fentanyl metabolites. J. Anal. Chem., 70(2), 240248. doi: 10.1134/S1061934815020124 NFC. (2015). Nationellt forensiskt centrum Patton, A. L., Seely, K. A., Pulla, S., Rusch, N. J., Moran, C. L., Fantegrossi, W. E., . . . Moran, J. H. (2014). Quantitative measurement of acetyl fentanyl and acetyl norfentanyl in human urine by LC-MS/MS. Anal. Chem. (Washington, DC, U. S.), 86(3), 1760-1766. doi: 10.1021/ac4036197 Physicians, S. A. C. o. E. (2014). Quasi-legal drug 15 times stronger than heroin hides in plain sight. ScienceDaily. Retrieved from http://www.sciencedaily.com/releases/2014/08/140818135206.htm RMV. (2015). Rättsmedicinalverket Scifinder. (2015). Scifinder. Retrieved 2014, from https://scifinder.cas.org/scifinder/view/scifinder Skulska, A., Kala, M., & Parczewski, A. (2005). Fentanyl and its analogues in clinical and forensic toxicology. Przegl Lek, 62(6), 581-584. Stogner, J. M. (2014). The Potential Threat of Acetyl Fentanyl: Legal Issues, Contaminated Heroin, and Acetyl Fentanyl “Disguised” as Other Opioids. Annals of Emergency Medicine, 64(6), 637-639. doi: http://dx.doi.org/10.1016/j.annemergmed.2014.07.017 Tripsit. (2015). Acetylfentanyl. from http://factsheet.tripsit.me/factsheet/Acetylfentanyl TVL. (2015). Tullverket. UNODC. (2015). April 2015 – United States of America: DEA issues nationwide alert on fentanyl as threat to health and public safety from https://www.unodc.org/LSS/Announcement/Details/62499db1-e8c9-4515a28c-50bbcbff658b Valdez, C. A., Leif, R. N., & Mayer, B. P. (2014). An efficient, optimized synthesis of fentanyl and related analogs. PLoS One, 9(9), e108250/108251e108250/108258, 108258 pp. doi: 10.1371/journal.pone.0108250 Vardanyan, R. S., & Hruby, V. J. (2014). Fentanyl-related compounds and derivatives: current status and future prospects for pharmaceutical applications. Future Med Chem, 6(4), 385-412. doi: 10.4155/fmc.13.215 Woods, J., Medzihradsky, F., Smith, C., Winger, G., & Gmerek, D. (1988). Evaluation of new compounds for opioid activity: 1987 annual report. NIDA Res. Monogr., 81(Probl. Drug Depend., 1987), 543-590. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 36 Acetylmorfin Grupp: opiater och opioider. Acetylmorfin är en ester av morfin och därav klassad som narkotika enligt FN:s Single Convention on narcotic drugs, 1961. Benämningar: 6-acetylmorfin, 3-acetylmorfin (diacetylmorfin = heroin). Verkan och farlighet:: Rättsmedicinalverket har i ett yttrande (dnr K2012Y00516) jämställt 6-acetylmorfin med heroin. Svea hovrätt har i dom den 22 februari 2013 i mål B 10759-12, där yttrandet åberopats, utgått från detta beträffande 51,2 gram 6-acetylmorfin. Beträffande beslag om 20,45 gram acetylmorfin, i samma mål, saknades utredning om huruvida denna del utgjorde 6-acetylmorfin eller 3-acetylmorfin. Hovrätten utgick därför från att det i den delen var fråga om 3-acetylmorfin och då det i ärendet saknades utredning om huruvida 3-acetylmorfin till sin effekt och farlighet var att jämställa med heroin utgick hovrätten från att 3-acetylmorfin närmast var att jämställa med morfin. Påföljden för den sammanlagda hanterade mängden bestämdes av hovrätten till fängelse 2 år 3 månader och hovrätten uttalade att mängden 6-acetylmorfn i sig var så stor att gärningen skulle bedömas som grovt brott. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 37 AH-7921 4 Grupp: opiater och opioider. Sammansättning och former: pulver Benämningar: AH-7921, Doxylam Doser: Enligt diskussionsforum: 90- 150 mg beroende på administreringsväg. Tillförselsätt: Kan intas nasalt, bomb, rektalt, injektion. Verkningsmekanism/effekt: AH-7921 är ett narkotiskt analgetikum, syntetisk opioid, som binder till μ-opioid receptorn. μ-opioid receptorn är bl.a. lokaliserade i hjärnan och när opioider binder till receptorn ger det farmakologiska effekter som smärtlindring, andningsdepression, eufori samt en risk för att utveckla beroende. AH-7921 har 80 % verkningsgrad av morfin. Tillgängliga uppgifter talar också för att AH-7921 har en beroendeframkallande effekt. Enligt diskussionsforum på Internet: rus, eufori, smärtstillande. Hälsorisker: 2 dödsfall (pojkar 28 år respektive 26 år) är rapporterade där det bedömts att AH-7921 är dödsorsaken. Kraftig anafylaktisk reaktion, som är vanlig vid opiatförgiftningar. (Rättsmedicinalverket, 2013). Ett dödsfall i Norge 2013, 21 årig flicka. 4 sjukhusfall från giftinformationscentralen 2013(observera att samtliga fall är blandintoxikationer): • Man som intagit 300 mg AH-7921 i pulverform (troligen peroralt) dagen innan ankomst. Ankomstdagen rökt AH-7921 samt intagit 4-FMA, ett bensodiazepin-preparat och alkohol. Ankommer med hög puls. • Tjej som intagit AH-7921 och 4-FMA och ankommer med symtom som skakningar, svårt att ligga still, stora pupiller, hög puls, hög kroppstemperatur. • Man som intagit AH-7921 och 2-FMA. Ankommer sänkt medvetandegrad och andningsdeprimerad med smala ljusstela pupiller. • Man och kvinna som kom in tillsammans. De tog AH-7921 tillsammans med pyrazolam och temesta (bensodiazepiner). Symtom hos båda: medvetandepåverkan. (Giftinformationscentralen, 2013) Sammanfattande beskrivning: Syntetisk opioid 4 Uppgifterna är hämtade från FHI:s klassificeringsdokument (DNR: TILLS 2013/212) RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 38 Alfa-PBP 5 1. Namn, gatunamn, synonymer, CAS-nr IUPAC: 1-phenyl-2-(pyrrolidin-1-yl)butan-1-one CAS: 13415-82-2 Övrigt: α-PBP, α-Pyrrolidinobutyrophenone, 1-phenyl-2-pyrrolidino-butanone, 1-phenyl-2-(1-pyrrolidinyl)-1-butanone, 1-phenyl-2-(1-pyrrolidinyl)-1butanone, 2-(1-pyrrolidinyl)-butyrophenone (EMCDDA, 2014; Scifinder, 2014; SKL, 2014). 2. Summaformel, kemisk struktur Summaformel: C14 H19 N O Familje/Grupptillhörighet: Psykotropa substanser, katinoner Strukturlika substanser: α-PPP (1-fenyl-2-(pyrrolidin-1-yl)propan-1-on) och αPVP (1-fenyl-2-(pyrrolidin-1-yl)pentan-1-on), pyrovaleron (MPVP) samt 3,4metylendioxypyrovaleron (MDPV) som sedan tidigare är reglerade som narkotika, p-MePPP m.fl. (EMCDDA, 2014; Scifinder, 2014; SKL, 2014; TVL, 2014) 3. Fysikaliska data Fysikaliskt tillstånd: Molekylvikt (g/mol): 217,31 Kokpunkt (°C): 325,4±25,0 Densitet (g/cm3): 1,045±0,06 Föroreningar/blandningar: Detektion av förekomst som pulver och vätska, i växtmaterial, kristallin kemikalie, α-PBP hydroklorid (HCl) löst i organiska lösningsmedel. (EMCDDA, 2014; Scifinder, 2014; SKL, 2014) 4. Framställning Metoder för framställning av syntetiska katinoner finns beskrivna i den vetenskapliga litteraturen. Substansen 1-fenyl -2-(pyrrolidin-1-yl)butan-1-on (α-PBP) kan framställas med α-bromo-butyrofenon och pyrrolidin som utgångsmaterial. (EMCDDA, 2014; Seeger, 1967) 5. Verkningsmekanism/effekt Substansen 1-fenyl -2-(pyrrolidin-1-yl)butan-1-on (alfa-PBP) är en syntetisk katinon som förväntas ha stimulerande effekter. Alfa-PBP har samma molekylformel som p-MePPP, det är en strukturisomer av substansen. Från alfaPPP och alfa-PVP (som sedan tidigare är reglerade som narkotika) skiljer sig alfaPBP genom addition respektive subtraktion av en metyl grupp i alkylkedjan. Substansen alfa-PBP har en metyl grupp mindre i sin alkylkedja än pyrovaleron (MPVP) som även är metylsubstituerad i para position av fenylringen. Från MDPV (3,4-metylendioxypyrovaleron) skiljer sig alfa-PBP genom att MDPV är Uppgifterna är i sin helhet hämtade från Folkhälsomyndighetens klassificeringsdokument (dnr 06064-2014). 5 RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 39 3,4-metylendioxy substituerad på fenyl ringen samt har en metyl grupp mer i alkylkedjan. (EMCDDA, 2014) Dessa alfa–pyrrolidinofenon derivaten (alfa-PBP, alfa-PPP, alfa-PVP och pMePPP m.fl.) är relaterad till prolintan och pyrovaleron. Prolintan och pyrovaleron (MPVP) utvecklades på 1950- och 1960-talet och verkar genom att hämma dopamin DAT och noradrenalin NET upptaget. (Zaitsu. K, Katagi .M, Tatsuno. M, Tsuchihashi. H, & Ishii. A, 2013) Alfa-PBP inhiberar liksom de narkotikaklassade substanserna alfa-PVP, alfa-PPP och pyrovaleron återupptaget av dopamin och noradrenalin. (Marusich et al., 2014) Typen pyrrolidinofenon designer droger är potenta psykostimulerande droger eftersom de hämmar upptaget av dopamin och noradrenalin. (A. Namera, Konuma, et al., 2013) Substansen alfa-PBP har i ett fall med en 21-årig man (vars direkta dödsorsak var hjärnblödning) detekteras i kroppsvätskor och vävnader. Distributionen av alfa-PBP var mycket högre i vävnaderna än i blodet, vilket visar på en ackumulering av alfa-PBP i vävnaderna. Den höga koncentrationen av substansen i magen tyder på att oral administrering av substansen skett. Att koncentrationen av substansen var hög i njurar och urin, tyder på att när substansen kommit till blodströmmen tenderar den sedan att utsöndras till urinen snabbt via njurarna, vilket liknar utsöndringen för amfetaminer. (Wurita et al., 2014) Alfa-PBP och alfa-PVP med respektive 2´-oxo metaboliter har detekterats i urin vid ett fall med en man där substanserna hade injicerats i försök att begå självmord. Halveringstiderna för exkretion beräknades vara 22 h respektive 11 h för substanserna alfa-PBP och alfa-PVP. Mekanismen för exkretion av dessa pyrrolidinofenon substanser föreslås vara liknande som den för amfetaminer. (Akira Namera et al., 2014) Substansen alfa-PBP anses utifrån tillgängliga data och information ha hög beroende potential liksom nio andra syntetiska katinoner och samtliga har i år temporärt upptagits genom DEA enligt Schedule I. Det konstateras att det finns indikationer som tyder på att alfa-PBP liksom de andra nio syntetiska katinonerna missbrukas för sina psykoaktiva egenskaper (DEA, 2014). Det kan antas att alfa-PBP har psykoaktiva effekter som liknar de för de narkotikaklassade substanserna MDPV och alfa-PVP eftersom dessa syntetiska katinoner uppvisar strukturella likheter. (A. Namera, Urabe, et al., 2013) 6. Exponeringssätt, missbruksdos Användare har rapporterat intag av doser kring 5-10 mg med varierande administrationssätt; insufflation, oralt, nasalt, intravenöst. (Bluelight, 2012; Lewin, Seltzman, Carroll, Mascarella, & Reddy, 2014; A. Namera, Konuma, et al., 2013) 7. Kombinationsmissbruk Substansen alfa-PBP har tillsammans med alfa-PVP detekterats genom håranalys i ett kliniskt fall, i ett annat kliniskt fall har substansen detekterats tillsammans med MDPV (3,4-metylendioxypyrovaleron) och alfa-PVP samma analysmetod. (A. Namera, Konuma, et al., 2013) RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 40 8. Hälsorisker Individuella risker Giftinformationscentralen har i sjukhusfall med alfa-PBP rapporterat symtom som inkluderar stora pupiller, domningar och stickningar, oro, somnolens, hörselhallucinationer samt takykardi. (GIC, 2014) Precis som andra syntetiska katinoner och amfetaminer är alfa-pyrrolidinofenon derivat skadliga för människors hälsa. Symtom vid akut förgiftning med alfapyrrolidinofenon derivat inkluderar hög hjärtfrekvens, rastlöshet, förhöjd kroppstemperatur, muskelsönderfall huvudsakligen till följd av CNS och hjärtkärl toxicitet. (Zaitsu. K et al., 2013) Användare har rapporterat känslor av eufori, ökad energi, oro, stimulerande effekter, ökad vakenhet, att effekterna av substansen liknar de för MDPV. (Bluelight, 2012) I ett dödsfall med en 35-årig kvinna vars dödsorsak konkluderades vara akut MDPV förgiftning detekterades även alfa-PBP, som kan ha varit bidragande till dödsorsaken. (A. Namera, Urabe, et al., 2013) DEA konstaterar att den möjliga dödsfallsrisken för individer som missbrukar 4MEC, 4-MePPP, a-PVP, butylon, pentedron, pentylon, 4-FMC, 3-FMC, nafyron och alfa-PBP indikerar att dessa substanser utgör ett allvarliga hot mot folkhälsan. (DEA, 2014) Folkhälsorisker Beslag har gjorts samt att fallbeskrivningar rapporterats från sjukvården. Information från expertnätverk och Internet visar att användning av substansen ökar. Med den spridning som finns i Sverige och några närliggande länder kan det inte bortses från att bruket av alfa-PBP kan få konsekvenser för folkhälsan och medföra sociala problem. 9. Dokumenterad förekomst Medicinsk och industriell förekomst Ingen medicinsk användning är känd men användning kan förekomma inom farmakologisk forskning. Rapporterad förekomst i Sverige Uppgiftslämnare 2011 2012 Statens Kriminaltekniska 45 beslag Laboratorium (SKL) Rättsmedicinalverket (RMV) Tullverkets laboratorium Giftinformationscentralen (GIC) 2013 2014 20 beslag 47 beslag 1 beslag 12 beslag 6 fall 1 fall (sjukhus) (GIC, 2014; RMV, 2014; SKL, 2014; TVL, 2014) Folkhälsomyndigheten har yttrat sig enligt Förstörandelagen 13 § lag (2011:111). Ett flertal beslut om förstörande har inkommit till myndigheten. EMCDDA Beslag har förekommit under år 2014 i Portugal, Frankrike (2ggr), 2013 i Ungern och Sverige, 2012 i Storbritannien och Tyskland, 2011 i Finland (EMCDDA, 2014). RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 41 10. Tillgänglighet Substansen kan införas, hanteras och säljas lagligt i avsaknad av klassificering. Ökad tillgänglighet och därmed ökad användning kan befaras då bruk och införsel inte är straffbart. 11. Missbruksprofil 12. Nuvarande kontrollstatus Reglerad i Unger, Irland, Italien, Litauen, Portugal, Turkiet och Storbritannien (EMCDDA, 2014). 13. Konventioner Återfinns varken på 1961 års narkotikakonvention eller på 1971 års psykotropkonvention. 14. Övrig information 15. Rekommendation Substansen 1-fenyl -2-(pyrrolidin-1-yl)butan-1-on rekommenderas för narkotikaförklaring: • Tillgängligt underlag ger tillräckligt stöd för att ämnet har euforiska effekter och/ eller beroendeframkallande egenskaper. • Tillgängligt underlag ger stöd för att ämnet har hälsofarliga egenskaper. • Missbruk förekommer och kan komma att öka i Sverige. För att förhindra ytterligare skada rekommenderar Folkhälsomyndigheten, i samråd med berörda instanser, att 1-fenyl -2-(pyrrolidin-1-yl)-butan-1-on med kortnamn alfa-PBP förs upp på förordningen (1992:1554) om kontroll av narkotika. 16. Notifiera EU-kommissionen Risken för att produkter styrs över till den oreglerade svenska marknaden samt den snabba spridningen via etablerade kanaler gör att det är angeläget att agera med snabbhet. Brådskande skäl enligt direktiv 98/34 EG bör åberopas. 17. Referenser Bluelight. (2012). a-pBp Trip Report. from http://bluelight.org/vb/archive/index.php/t-657504.html DEA. (2014). Schedules of Controlled Substances: Temporary Placement of 10 Synthetic Cathinones Into Schedule I Federal Register Federal Register Rules and Regulations Retrieved from http://www.gpo.gov/fdsys/pkg/FR-2014-0307/pdf/2014-04997.pdf. EMCDDA. (2014). European database on new drugs. Retrieved 2014, from https://ednd.emcdda.europa.eu/html.cfm/ GIC. (2014). Giftinformationscentralen Lewin, A. H., Seltzman, H. H., Carroll, F. I., Mascarella, S. W., & Reddy, P. A. (2014). Emergence and properties of spice and bath salts: a medicinal chemistry perspective. Life Sci, 97(1), 9-19. doi: 10.1016/j.lfs.2013.09.026 Marusich, J. A., Antonazzo, K. R., Wiley, J. L., Blough, B. E., Partilla, J. S., & Baumann, M. H. (2014). Pharmacology of novel synthetic stimulants structurally related to the "bath salts" constituent 3,4- RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 42 methylenedioxypyrovalerone (MDPV). Neuropharmacology. doi: 10.1016/j.neuropharm.2014.02.016 Namera, A., Konuma, K., Kawamura, M., Saito, T., Nakamoto, A., Yahata, M., . . . Nagao, M. (2014). Time-course profile of urinary excretion of intravenously administered α-pyrrolidinovalerophenone and α-pyrrolidinobutiophenone in a human. Forensic Toxicol., 32(1), 68-74. doi: 10.1007/s11419-013-0203-8 Namera, A., Konuma, K., Saito, T., Ota, S., Oikawa, H., Miyazaki, S., . . . Nagao, M. (2013). Simple segmental hair analysis for alphapyrrolidinophenone-type designer drugs by MonoSpin extraction for evaluation of abuse history. J Chromatogr B Analyt Technol Biomed Life Sci, 942-943, 1520. doi: 10.1016/j.jchromb.2013.10.021 Namera, A., Urabe, S., Saito , T., Torikoshi-Hatano, A., Shiraishi, H., Arima, Y., & Nagao, M. (2013). A fatal case of 3,4-methylenedioxypyrovalerone poisoning: coexistence of a-pyrrolidinobutiophenone and apyrrolidinovalerophenone in blood and/or hair. Forensic Toxicology, 31, 338– 343. doi: DOI 10.1007/s11419-013-0192-7 RMV. (2014). Rättsmedicinalverket Scifinder. (2014). Scifinder. Retrieved 2014, from https://scifinder.cas.org/scifinder/view/scifinder Seeger, E. (1967). Germany Patent No. United States Patent Office: U. S. P. Office. SKL. (2014). Statens kriminaltekniska laboratorium TVL. (2014). Tullverket. Wurita, A., Hasegawa, K., Minakata, K., Gonmori, K., Nozawa, H., Yamagishi, I., . . . Watanabe, K. (2014). Postmortem distribution of alphapyrrolidinobutiophenone in body fluids and solid tissues of a human cadaver. Leg Med (Tokyo), 16(5), 241-246. doi: 10.1016/j.legalmed.2014.05.001 Zaitsu. K, Katagi .M, Tatsuno. M, Tsuchihashi. H, & Ishii. A. (2013). Recently abused synthetic cathinones,α-pyrrolidinophenone derivatives: a review of their pharmacology, acute toxicity, and metabolism. . Forensic Toxicolgy, 32, 1-8. doi: 10.1007s11419-013-0218-1 RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 43 Alfa-PPP 6 Grupp: syntetiska katinoner. Sammansättning och former: tabletter, pulver, vätska. Benämningar 1-fenyl-2-(1-pyrrolidinyl)-1-propanon, α-Pyrrolidinopropiophenone, PPP, α-PPP, alfa-PPP. Doser: Missbruksdoserna varierar stort. Det tycks som att 50-120 mg är vanligt, beroende av administreringsväg. Varaktighet på 4-5h. Tillförselsätt: nasalt, oralt eller intravenöst intag finns beskrivet på användarforum. Verkningsmekanism/effekt: α α-PPP tillhör gruppen katinoner och stimulerar centrala nervsystemet. På grund av sin strukturella likhet med Pyrovaleron är det sannolikt att α-PPP har samma farmakologiska och toxikologiska effekter som Pyrovaleron, som har biverkningar såsom minskad aptit, ångest, sömnlöshet, skakningar och abstinens. α-PPP inhiberar återupptaget av dopamin och noradrenalin. α-PPP oxideras till ett antal metaboliter i kroppen som kan bidra till toxiska effekter. En rad olika biverkningar har associerats till användning av pyrovaleron liknade substanser t.ex.: serotonergt syndrom, levertoxicitet, neurotoxicitet samt psykopatologi. Enligt inlägg på diskussionssajter, t.ex. Flashback, uppnår användarna eufori och en stimulerande känsla. Det finns också beskrivningar av hög puls, ångest, hallucinationer samt paranoia. Svår avtändning. Hälsorisker Giftinformationscentralen har haft 4 fall med α-PPP under 2010, varav 3 från sjukhus, samt 1 fall (från ambulans) under 2012. Symtom som förekommit i dessa fall är oro och hög puls. Se även ovan under Verkningsmekanism/effekt Sammanfattande beskrivning: Syntetisk katinon som saluförs på Internet som substitut till MDPV. Högsta domstolen har i ett flertal mål bedömt farligheten hos de syntetiska katinonerna, se t.ex. NJA 2011 s. 357 och NJA 2011 s. 675 I och II. Av dessa domar kan man dra följande slutsatser gällande syntetiska katinoner. • Alla syntetiska katinoner bör i farlighetshänseende jämställas. • Den generella farligheten hos syntetiska katinoner skiljer sig inte från amfetamins generella farlighet på något avgörande sätt. • Det finns inte heller i mängdhänseende stöd för att bedöma de syntetiska katinonerna annorlunda än amfetamin. 6 Uppgifterna är hämtade från FHI:s klassificeringsdokument (dnr: TILLS 2011/195) RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 44 Alfa-PVP 7 Grupp: syntetiska katinoner. Benämningar 1-fenyl-2-(pyrrolidin-1-yl)-pentan-1-on, alfa-pyrrolidinovalerofenon, α-pyrrolidinovalerofenon, α-Pyrrolidinopentiofenon, PVP, α-PVP, alfa-PVP. Sammansättning och former: tabletter, pulver och vätska. Tillförselsätt: nasalt och rektalt. Intravenöst intag finns också beskrivet. Doser: Missbruksdoserna varierar stort, men upp till 200 mg eller ännu mer finns beskrivet på diskussionssajter. Verkningsmekanism/effekt α -PVP tillhör gruppen katinoner och stimulerar centrala nervsystemet, det är sannolikt att α-PVP har samma farmakologiska och toxikologiska effekter som Pyrovaleron, som har biverkningar såsom minskad aptit, ångest, sömnlöshet, skakningar och abstinens. α-PVP inhiberar återupptaget av dopamin och noradrenalin. α-PVP oxideras till ett antal metaboliter i kroppen som kan bidra till toxiska effekter. Enligt inlägg på diskussionssajter, t.ex. Flashback, uppnår användarna effekter som eufori och stimulerande känsla. Det finns också beskrivningar av hög puls, ångest, hallucinationer samt paranoia. Svår avtändning. Hälsorisker Giftinformationscentralen har haft 3 fall med α-PVP under 2012. I ett av fallen som rapporterades från sjukhus var det en 23-årig man som injicerade α -PVP och blev euforisk och takykard. Se även ovan under verkningsmekanism/effekt Sammanfattande beskrivning: Syntetisk katinon som saluförs på Internet som substitut till MDPV. Högsta domstolen har i ett flertal mål bedömt farligheten hos de syntetiska katinonerna, se t.ex. NJA 2011 s. 357 och NJA 2011 s. 675 I och II. Av dessa domar kan man dra följande slutsatser gällande syntetiska katinoner. • Alla syntetiska katinoner bör i farlighetshänseende jämställas. • Den generella farligheten hos syntetiska katinoner skiljer sig inte från amfetamins generella farlighet på något avgörande sätt. • Det finns inte heller i mängdhänseende stöd för att bedöma de syntetiska katinonerna annorlunda än amfetamin. 7 Uppgifterna är hämtade från FHI:s klassificeringsdokument (dnr TILLS 2011/195) RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 45 Amfepramon Grupp: syntetiska centralstimulantia av amfetamintyp. Sammansättning och former: vitt eller svagt färgat pulver, som läkemedel i tabletter. Benämningar: amfepramon, dietylpropionhydroklorid, Afractil, Danylen, Dietec, Dobesin, Dualid, Obesidyl, Prefamone, Regenon, Tenuate, Tepanil, Tikobes, Tylinal m.fl. Doser: troligen från 50 mg, minsta rusgivande dos ej bestämd. Tillförselsätt: nedsväljning, injicering, troligen även snusning och rökning (inhalation). Ruseffekter: som amfetamin, toleransutveckling med avtagande effekter efter några veckors regelbunden tillförsel. Biverkningar: som vanliga centralstimulantia med bl.a. rastlöshet, sömnsvårigheter, oregelbunden hjärtverksamhet, huvudvärk, muntorrhet m.m. Kortvariga psykotiska episoder med svår förvirring kan uppträda i anslutning till ruset. Vid regelbundet missbruk över längre tid uppträder ångest. Beroenderisk: något mindre än amfetamin. Abstinensreaktioner med extrem trötthet, depression och agitation. Amfepramon kan användas som ersättningsmedel för amfetamin och fenmetrazin. Skadeverkningar-risker: psykostillstånd av samma slag som vid amfetaminmissbruk. Sammanfattande beskrivning: En jämförelse med amfetamin är naturlig, eftersom amfepramon i större doser har samma huvudsakliga ruseffekter som amfetamin. Beroenderisken är något lägre, men toleransutvecklingen kan vara markant. Även abstinensreaktionerna kan vara av samma grad som vid intensivt amfetaminmissbruk. Psykosreaktioner förekommer, vilket också styrker likheten med amfetamin. Amfepramonmissbruket är numera ringa i Sverige, men missbruk dokumenterades på 1960-talet och ledde till att medlet utmönstrades ur medicinsk praxis. Amfepramon är sannolikt ingen primär ersättningsdrog för intravenösa amfetaminmissbrukare men kan ha betydande potential för spridning i andra kretsar som kraftfullt vakenhets- och aktivitetshöjande medel, inte minst bland människor som vill förskjuta sin dygnsrytm och sina sömnperioder. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 46 Amfetamin – metamfetamin Grupp: syntetiska centralstimulantia av amfetamintyp. Sammansättning och former: amfetamin i fri basform är en färgad, flyktig och illaluktande vätska. För att kunna hanteras praktiskt omvandlas amfetamin till sulfat, som beroende på tillverkningsprocessen kan vara vita, bruna, gula eller grå pulver. Metamfetamin förekommer även som kristaller (”ice”). Pulvren förpackas ofta i kapslar, påsar, papperskuvert eller blandas i tabletter. Benämningar: för amfetamin: benzedrin, Dexamin, Dexedrine, för metamfetamin: Desoxyn, ”meth”, ”speed”, ”yaba”, i kristallform: ”crystal”, ”glass”, ”ice”, för båda: ”cs”, ”uppåttjack”, ”ferietabletter”. Doser: En missbruksdos (minsta verifierbara rusgivande dos för en icke tillvand person) motsvarar ca 100 mg i utblandad form. Farmakologisk påverkan ges från 10 mg. Missbruket kan omfatta stora doser och bli mycket intensivt under korta perioder. Tillförselsätt: injicering, nedsväljning av tablett eller lösning, snusning, för metamfetamin i kristallform även rökning (inhalation). Ruseffekter: eufori, kraftkänsla, aktivitetsbehov, sexuell upphetsning, rastlöshet, motorisk oro. Biverkningar: muntorrhet, motorisk oro, hjärtklappning, ångest, vid stora doser: paranoida psykoser med aggressivitet och farlighet för omgivningen, impulsgenombrott, vid mycket höga doser risk för allvarlig hjärt- och kärlpåverkan med i värsta fall dödlig cirkulationskollaps. Beroenderisk: hög, missbruket kan pågå med upprepat intag av stora doser under flera dagar. Skadeverkningar-risker: uttorkning, svåra tandskador, kraftig avmagring, störningar i motoriken, paranoida psykoser med hallucinationer, vid långvarigt missbruk även förhöjd dödlighet p.g.a. hjärtsvikt, olyckshändelser m.m. Sammanfattande beskrivning: Amfetamin och metamfetamin är kraftigt beroendeframkallande även om processen inte går lika hastigt som för t.ex. heroin. Medlen kan ge mycket kraftiga påverkansgrader med kraftfulla inslag av aggressivitet och förföljelsemani (paranoia). Missbrukarna kan vara farliga för sig själva och sin omgivning, bl.a. genom hög brottsaktivitet. På grund av den höga graden av upphetsning och den motoriska oron kan dock missbrukaren bli höggradigt klumpig eller omdömeslös under brott. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 47 Barbiturater Grupp: barbiturater m.fl. Sammansättning och former: barbitursyrepreparat (barbiturat), amobarbital, pentobarbital, secobarbital, meprobamat m.fl., vita pulver som bereds antingen som tabletter eller som injektionslösning för medicinskt bruk. Benämningar: barbiturater: Amytal, Barbitone, Dorlotyn, Fenemal, Nembutal, Veronal m.fl., ”downers”, ”busters”, ”nebb”, meprobamat: Equanil, Miltown, Meproban, Restenil m.fl. Doser: enstaka dos secobarbital sannolikt omkring 200 mg¸ dagskonsumtion i storleksordningen 600 mg/dag (secobarbital). Tillförselsätt: nedsväljning av tabletter eller upplösta tabletter i dryck, injektion av färdig läkemedelslösning, även av upplösta tabletter. Ruseffekter: avhämning, eufori, minskad ångest, snabba svängningar i stämningsläge, även ångest och agitation, slappa muskler, koordinationssvårigheter, vid högre doser: ostabil gång, sluddrigt tal, vid höga doser: medvetslöshet och andningsförlamning med livshotande förgiftning. Biverkningar: nedsatt vakenhet, dåsighet, minskad koncentrationsförmåga, ataxi, huvudvärk, mag-tarmbesvär, minnesstörningar, muntorrhet, hudbesvär (dermatit m.m.), sluddrigt tal, vid höga doser: medvetslöshet, minskad andning och blodcirkulation, blodtrycksfall, chocktillstånd, njursvikt och död. Långtidsverkande barbiturater (Veronal m.fl.) kan ackumuleras i kroppen med risk för långsamt insättande förgiftning. Barbituratförgiftning, både accidentell och intentionell (i självmordssyfte), har periodvis varit vanlig i Sverige (bl.a. på 1950-talet). Beroenderisk: hög, närmast att jämföra med flunitrazepam. Toleransutveckling kan uppstå redan efter en veckas medicinering med medicinskt korrekta doser, toleransutvecklingen kan bli kraftig (20 – 40 gånger de terapeutiska doserna). Vid utsättande av medlet kan minskad tolerans uppträda, vilket ökar risken för allvarliga förgiftningar vid ny tillförsel. En särskilt allvarlig faktor är att toleransen mot den toxiska (dödliga) effekten ej ökar i samma grad som toleransen mot ruseffekten, varför intervallet mellan rusgivande och livshotande dos minskar. Abstinensreaktionerna kan bli svåra och långdragna (upp till 30 dagar för fullständig återhämtning) med bl.a. förvirring, kramper och tydliga delirier (i sällsynta fall med dödlig utgång). Barbituratabstinensen anses vara bland de farligaste av alla kända abstinensreaktioner (Perrine). Skadeverkningar-risker: svåra förgiftningar med förvirring, medvetslöshet och död, intellektuell och emotionell nivåsänkning med social invaliditet. Sammanfattande beskrivning: Barbiturater är mycket giftiga och har tidigare varit vanliga vid självmord och självmordsförsök. Beroendeutvecklingen kan vara kraftig, men den synes inte ske lika hastigt som för heroin. Däremot kan både toleransutvecklingen och abstinensreaktionerna bli lika allvarliga. Barbituratabstinensen anses vara synnerligen farlig och kan obehandlad få dödlig RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 48 utgång. Missbruket är f.n. sällsynt i Sverige, men det finns internationellt sett en omfattande erfarenhet av detta och dess vådor. De kroppsliga, psykiska och sociala skadorna kan bli djupgripande. Barbiturater kan användas för att hejda ett pågående centralstimulantiarus (s.k. avtändning). De kan också användas för drogning av ovetande offer. Vid blandmissbruk kan barbiturater få oberäkneliga effekter, särskilt genom potentiering av den centraldepressiva och andningsdämpande effekten. På grund av den stora missbruksrisken får barbiturater ej längre användas som sömnmedel. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 49 Bensodiazepiner i allmänhet Grupp: bensodiazepiner. Sammansättning och former: bensodiazepiner, t.ex. alprazolam, diazepam, fenazepam, lorazepam, midazolam, nitrazepam, oxazepam, triazolam m.fl., vita pulver, huvudsakligen som färdigberedda läkemedel i tablettform, en del kan beredas som injektions- eller rektalvätska för medicinskt bruk. Totalt förekommer omkring 35 olika bensodiazepiner i medicinskt bruk över hela världen. Till den allmänna gruppen räknas här inte flunitrazepam (se detta preparat). Även förfalskade beredningar med fabriksmässigt utseende förekommer. Benämningar: alprazolam, clonazepam, diazepam, fenazepam, lorazepam, nitrazepam, oxazepam, quazepam, triazolam m.fl., Apozepam, Doral, Dalmane, Halcion, Iktorivil, Librium, Mogadon, Oxascand, Paxipam, Psychopax, Restoril, Sobril, Stesolid, Tranxene, Valium, Xanor m.fl., ”blå valium”, ”blåvalla”, ”sköldpaddor” (av formen på tabletten). Doser: ej kända, men de torde uppgå till flera gånger den medicinskt rekommenderade dosen. Bensodiazepinvaranter uppvisar stora skillnader i effektiv dos för medicinskt bruk. Där jämställs medlen enligt följande: diazepam 5 mg = klordiazepoxid 15 mg = loprazolam = 0,5 – 1,0 mg = lorazepam 0,5 mg = lormetazepam 0,5 – 1,0 mg = nitrazepam 5 mg = oxazepam 15 mg = temazepam 10 mg. Tillförselsätt: nedsväljning, injektion av upplösta tabletter, rökning (ev. tillsammans med cannabis). Ruseffekter: ångestdämpning, lugn, avspänning, sömn, avhämningen kan även ge paradoxala reaktioner som aggression, excitation, hallucinationer, minnesluckor och mardrömmar. Biverkningar: dåsighet, yrsel, sluddrande, huvudvärk, koncentrationssvårigheter, muskelsvaghet, ataxi, vid stora doser minskad andning och medvetslöshet, viss risk för livshotande förgiftningar. Beroenderisk: låg eller måttlig vid korrekt medicinsk användning, men redan regelbundet medicinskt bruk kan ge upphov till beroende, beroenderisken är högre vid uttalat missbruk i russyfte, toleransutveckling vid intensivt missbruk, tydlig toleransutveckling, abstinensreaktioner som tremor, rastlöshet, sömnlöshet, oro, huvudvärk och koncentrationssvårigheter, i sällsynta fall muskel- och magspasmer, depersonalisation, delirium och konvulsioner, nertrappningsperioden vid medicinskt övervakad utsättning kan vara upp till fyra veckor. Skadeverkningar-risker: depressioner, social likgiltighet, hallucinationer, psykoser, paranoia, allvarliga och möjligen livshotande förgiftningar. Sammanfattande beskrivning: Den allmänna bensodiazepingruppen har låg beroenderisk vid korrekt medicinsk användning. En mer påtaglig beroenderisk förekommer vid missbruk av medicinskt omotiverade doser i russyfte. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 50 Abstinens- och toleransreaktioner kan förekomma vid hög konsumtion, och nedtrappningsperioden kan sträcka sig över veckor. Förgiftningarna kan bli livshotande, men detta synes inte vara lika vanligt som vid t.ex. missbruk av barbiturater. Bensodiazepiner kan framkalla betydande psykiska skador eller störningar, men frekvensen av dessa är ofullständigt kartlagd. Medlen används även i blandmissbruk med bl.a. hasch samt för att avbryta centralstimulantiarus (s.k. avtändning). Gruppen anses inte vara lika farlig som t.ex. flunitrazepam. Det återstår dock att se vilka medel ur denna grupp som kan komma att användas som ersättningsmedel för flunitrazepam i dess hittills unika användning som strategisk drog vid genomförande av planerade brott. Här finns anledning till vaksamhet på utvecklingen i missbrukskulturen. Riksåklagaren har i en kommentar den 3 september 2012 till rättsläget i narkotikamål angivit som riktpunkt att det ska vara skillnad på hur man ser på Rohypnol jämfört med andra bensodiazepiner. Arbetsgruppen för narkotikapraxis vid hovrätten över Skåne och Blekinge gör däremot ingen skillnad i detta hänseende i sin tabell över straffvärde utifrån enbart narkotikans mängd och art utan behandlar alla bensodiazepiner lika. Rättsutvecklingen i denna del måste sålunda bevakas; se vidare avsnitt. 4.3. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 51 Bromazepam 8 Grupp: bensodiazepiner. Sammansättning och former: vitt eller gult pulver, förekommer huvudsakligen som läkemedel i tablettform (1,5 – 6 mg), ej registrerat som läkemedel i Sverige. Benämningar: bromazepam, bromazepamum, Anxyrex, Brazepam, Bromalex, Bromam, Bromazep, Bromidem, Compendium, Creosedin, Durazanil, Gityl, Lectopam, Lexaurin, Lexilium, Lexomil, Lexotam, Lexotan, Lexotanil, Normoc, Quietiline, Ultramidol, ”ryska roppar”, ”tjeckiska roppar”. Doser: ej dokumenterade. Dagsdoser vid medicinsk användning mot oro är 3 – 18 mg. Tillförselsätt: nedsväljning, injicering, troligen även rökning. Ruseffekter: avhämning, eufori, minskad oro. Vid höga doser minskad vakenhet och förvirring. Biverkningar: svårberäkneliga ruseffekter, dåsighet, nedsatt vakenhet, minnesluckor, förvirring, sluddrigt tal, nedsatt stämningsläge, kraftlöshet, ataxi, koordinationssvårigheter, yrsel, störningar i andningsfunktionen, medvetslöshet. Livshotande förgiftningar kan uppträda. Beroenderisk: troligen som flunitrazepam: abstinensreaktioner vid hastig utsättning redan efter någon månads konsumtion av medicinska doser. Abstinensreaktionerna kan bli allvarliga med förvirring, personlighetsstörningar (depersonalisering), hallucinationer och epileptiska anfall. Skadeverkningar-risker: domningskänsla och stickningar i extremiteter, livshotande förgiftningar, minnesluckor, hallucinationer, vissa indikationer finns på att medlet kan användas som strategisk drog för att underlätta brott. Sammanfattande beskrivning: Bromazepam har under senare år fått viss uppmärksamhet som ett möjligt ersättningsmedel för flunitrazepam i dess hittills unika användning som strategisk drog vid genomförande av planerade brott. Rus- och skadebilden har stora likheter med den hos flunitrazepam. 8 Se även Bensodiazepiner i allmänhet s. 37-38 och avsnitt 4.3. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 52 Bromo-Dragonfly (Bromobensodifuranylisopropylamin) Grupp: hallucinogener. Sammansättning och former: vitt pulver, som ofta tillhandahålls inblandat i tabletter eller uppsuget på papperslappar (”blotters”), även som vätska. Benämningar: Bromo-Dragonfly, BDF, ABDF, DOB-Dragonfly. Namnet ”bromodragonfly” anses komma av att medlets strukturformel vid uppritning som grafisk figur kan liknas vid en trollslända (eng. ”dragonfly”). Beteckningen ”bromo” som ensamt ord syftar vanligen på 2C-B. Doser: från 100 mikrogram vid oralt intag, vissa källor ger 500 mikrogram som nedre gräns, på internet har utbjudits ”standardiserade” blotters som uppgivits innehålla 500 mikrogram, FHI anger den nedre dosgränsen vid 50 mikrogram, på Erowid finns en diskussion om att medlet på den illegala marknaden skulle förekomma i två varianter, där den ena är påtagligt starkare (ruseffekter från 100 mikrogram) än den andra (från 500 mikrogram). I RH 2008:82 ansågs en missbruksdos uppgå till 200 mikrogram. Tillförselsätt: nedsväljning av droghaltiga papperslappar, tabletter eller vätska, i enstaka fall även genom applicering av pulver på tungan. Medlet kan injiceras. Det är okänt om medlet kan rökas (medlets värmetålighet är okänd). Ruseffekter: ruset sätter in ca 60 minuter – 3 timmar efter nedsväljning, det långsamma insättandet kan förleda missbrukaren till att tro att dosen varit verkningslös varför han eller hon tillför en ny dos, maximal effekt efter 6 – 12 timmar, ruset kan vara upp till 24 timmar, med eftereffekter ytterligare 12 timmar eller mer, huvudsakliga effekter: synhallucinationer, även krypningar i kroppen, yttre symptom bl.a. vidgade pupiller, stegrad puls, svettningar. Biverkningar: kärlsammandragningar i fingrar och tår ger risk för vävnadsdöd (nekros) som kan kräva amputation, hjärtklappning, svettningar, fysisk oro, frossa, svårigheter att koordinera kroppsrörelser och att stå upp, kramper, psykoser även med oförmåga till kontakt, sömnsvårigheter, vid stora doser förlust av jagupplevelse (”ego loss”) och dissociation. Beroenderisk: ej fullständigt utredd, torde vara den samma som för andra hallucinogener. Skadeverkningar-risker: livshotande förgiftningar (bl.a. ett dödsfall hittills i Sverige), vävnadsskador som lett till amputation av fingrar och tår, psykoser. Sammanfattande beskrivning: BDF reglerades som narkotika så sent som i februari 2008. Från svenska källor finns en betydande dokumentation om skaderisker m.m., som lagts till grund för narkotikaklassningen. BDF har visat sig vara särskilt farligt genom sin verkan i ytterst små doser. BDF har betydande likheter med LSD i sina hallucinatoriska effekter och med MDMA i det att båda medlen kan orsaka accidentella dödsfall vid missbruk av vanligen förekommande doser. Den akutmedicinska behandlingen av överdoser med BDF synes vara komplicerad, då det inte finns något utprövat motgift på samma sätt som för opiatöverdoser. BDF har intagits i självmordssyfte men har (ännu) inte rykte om RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 53 sig att vara en ”självmordsdrog”. Beroendepotentialen är ofullständigt utredd men torde vara den samma som för de flesta andra hallucinogener, dvs. väsentligt lägre än för t.ex. heroin. Toleransutveckling och abstinensreaktioner är ej kända. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 54 Bufedron Grupp: syntetiska katinoner. Sammansättning och former: vitt pulver, som bl.a. utbjuds på internet ofta med en hög renhetsgrad. Benämningar: bufedron, buphedrone, 2-metylamin-1-fenylbutan-1-on. Doser: En missbruksdos får anses vara ca 75 mg ren substans. Tillförselsätt: kan sväljas i lösning eller inlindat i toalettpapper, kan snusas (snortas), kan tillföras rektalt (uppföras i ändtarmen), torde kunna injiceras och rökas men sådant missbruk är inte dokumenterat. Ruseffekter: eufori. Biverkningar: huvudvärk, illamående, yrsel, oro, ångest, förvirring. Beroenderisk: ej fullsändigt kartlagd, med hänsyn till likheterna med mefedron torde bufedron ha en betydande beroendepotential. Skadeverkningar-risker: huvudvärk, illamående, yrsel, oro, ångest, förvirring. Sammanfattande beskrivning: Högsta domstolen har i ett flertal mål bedömt farligheten hos de syntetiska katinonerna, se t.ex. NJA 2011 s. 357 och NJA 2011 s. 675 I och II. Av dessa domar kan man dra följande slutsatser gällande syntetiska katinoner. • Alla syntetiska katinoner bör i farlighetshänseende jämställas. • Den generella farligheten hos syntetiska katinoner skiljer sig inte från amfetamins generella farlighet på något avgörande sätt. • Det finns inte heller i mängdhänseende stöd för att bedöma de syntetiska katinonerna annorlunda än amfetamin. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 55 Buprenorfin Grupp: opiater och opioider. Sammansättning och former: vitt eller svagt färgat pulver, vanligtvis som hydrokloridsalt, i medicinskt bruk som tabletter eller resoribletter (ett slags tabletter som läggs under tungan för att den verksamma substansen skall lösas ut långsamt). Benämningar: buprenorfin, buprenorphinum, Anorfin, Buprenex, Buprex, Buprine, Lepetan, Nopan, Prefin, Subutex, Temgesic. Doser: En missbruksdos motsvarar 2 mg (4 doser från en tablett om 8 mg). Tillförselsätt: nedsväljning av tabletter, injektion av upplösta tabletter, i sällsynta fall snusning av pulveriserade tabletter. Ruseffekter: eufori (dock utan tydlig ”kick” eller ”rush” som vid heroinpåverkan), smärtlindring. Biverkningar: huvudvärk, asteni (kraftlöshet), dåsighet, sömnlöshet, svimning, yrsel, förstoppning, illamående, kräkning samt svettning. Mer sällsynta biverkningar är leverskada (nekros) samt andningsdepression och hallucinationer. Beroenderisk: som metadon. Skadeverkningar-risker: livshotande förgiftningar. Sammanfattande beskrivning: Buprenorfin liknar i flera avseenden metadon, och har även likheten med metadon att användas som ersättningsmedel för heroin i medicinsk underhållsbehandling av opiatmissbrukare. Beroenderisken är samma som för metadon. Buprenorfin påverkar också centrala nervsystemets opiatreceptorer (om än med en mycket sammansatt verkan). Buprenorfin kan framkalla livshotande förgiftningar. Kombinationspreparatet Subuxone innehåller buprenorfin och naloxon, som tillsatts för att hindra eller försvåra injektion av upplösta tabletter. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 56 Butylon Grupp: syntetiska katinoner. Sammansättning och former: 1-(1,3-bensodioxol-5-yl)-2-(metylamino) butanon, butylon, ett vitt eller svagt färgat pulver som har bitter smak, medlet säljs via internet med leverantörsuppgifter om en halt av 99 procent. Benämningar: 1-(1,3-bensodioxol-5-yl)-2-(metylamino)butanon, 2-methylamino-1-(3,4-methylenedioxyphenyl)butan-1-one, β-keto-N-metyl3,4-bensodioxolylbutaniamin, butylon, butylone, bk-MDBD, ”B1”. Butylone® har tidigare använts även som kommersiellt varumärke för en läkemedelsberedning som innehåller natriumpentobarbital (pentobarbital sodium). Den beredningen har inget att göra med den substans som omnämns i detta sammanhang. Doser: En missbruksdos får anses vara ca 75 mg ren substans. Tillförselsätt: oralt, snusning (snortande), torde kunna tillföras rektalt, injiceras och möjligen även rökas, men de tre senare tillförselsätten har ej dokumenterats. Ruseffekter: eufori, ökad energi, vid högre påverkan bl.a. hallucinationer och ångest. Biverkningar: huvudvärk, hjärtklappning, skakningar, feber, svettningar, illamående, sömnlöshet, sluddrigt tal, sänkt medvetandegrad, oro, ångest, förvirring, hallucinationer. Beroenderisk: mycket hög, närmast att jämföra med mefedron, enstaka intag kan snabbt övergå till ett mer regelbundet intag. Skadeverkningar-risker: nedsatt medvetandegrad, hallucinationer kan troligen utlösa psykoser. Sammanfattande beskrivning: Högsta domstolen har i ett flertal mål bedömt farligheten hos de syntetiska katinonerna, se t.ex. NJA 2011 s. 357 och NJA 2011 s. 675 I och II. Av dessa domar kan man dra följande slutsatser gällande syntetiska katinoner. • Alla syntetiska katinoner bör i farlighetshänseende jämställas. • Den generella farligheten hos syntetiska katinoner skiljer sig inte från amfetamins generella farlighet på något avgörande sätt. • Det finns inte heller i mängdhänseende stöd för att bedöma de syntetiska katinonerna annorlunda än amfetamin. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 57 Butyrfentanyl 9 1. Namn, gatunamn, synonymer, CAS-nr IUPAC: N-phenyl-N-[1-(2-phenylethyl)-4-piperidinyl]butanamide CAS: 1169-70-6 Övrigt: Butyrfentanyl; N-phenyl-N-[1-(2-phenylethyl)-4-piperidinyl]butanamide; N-(1-phenethyl)-4- piperidyl)butyranilide; n-propylfentanyl; butyryl fentanyl; NIH 10486; B-F (EMCDDA, 2015; NFC, 2015; Scifinder, 2015), N-fenyl-N-[1-(2-fenyletyl)piperidin-4-yl]butanamid 2. Summaformel, kemisk struktur Summaformel: C23 H30 N2 O Familje/Grupptillhörighet: Opioider Strukturlika substanser: Fentanyl som är internationellt reglerad genom 1961 års narkotikakonvention. (PubMed, 2015; Scifinder, 2015) 3. Fysikaliska data Fysikaliskt tillstånd: Molekylvikt (g/mol): 350,50 Kokpunkt (°C): 478,4±38,0 Densitet (g/cm3): 1,075±0,06 Föroreningar/blandningar: Detektion av förekomst som vitt och ljusgult pulver. (EMCDDA, 2015; NFC, 2015; Scifinder, 2015) 4. Framställning Metoder för framställning av syntetiska opioder finns beskrivna i den vetenskapliga litteraturen. Substansen butyrfentanyl framställdes av Janssen år 1961 (EMCDDA, 2015; PAJ, 1965). 5. Verkningsmekanism/effekt Substansen butyrfentanyl är en syntetisk opiod som syntetiserades liksom fentanyl år 1961 av Janssen. Butyrfentanyl är en butyryl homolog av fentanyl (opioid analgetika) och substanserna skiljer sig åt genom att den först nämnda har ytterligare en metyl grupp (Cole, Dunbar, McIntire, Regelmann, & Slusher, 2015; EMCDDA, 2015). Fentanyl och dess analoger (Alfentanil, Sufentanil, Remifentanil and Karfentanil) används som smärtstillande och bedövande läkemedel både i human- och veterinärmedicin (EMCDDA, 2015). Den överlägsna Uppgifterna är i sin helhet hämtade från Folkhälsomyndighetens klassificeringsdokument (dnr 02009-2015). 9 RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 58 verkningsmekanismen för smärtlindring som fentanyl ger upphov till har medfört att det är en substans med hög potential för missbruk i likhet med andra fentanyl substanser (Mao et al., 2006). Fentanyl och dess analoger har även användningsområden som gaskrigsföring och har därigenom orsakat många dödsfall genom bl.a. andningsdepression. Effekterna av fentanyl substanser är svåra att skilja ifrån de som ses vid nasal inhalation av heroin från gatumarknaden vilket medfört att fentanyler är attraktiva substanser på narkotikamarknaden. Flera fentanyl analoger har försålts som syntetiskt heroin eller ”China white” (Skulska, Kala, & Parczewski, 2005). Fentanyl är en mycket potent substans som konstaterats vara 80-100 gånger potentare än morfin och 30-50 gånger potentare än heroin (EMCDDA, 2015; UNODC, 2015). Fentanyl ger vid högre doser euforiska effekter, muskel rigiditet och andningsdepression (Ruangyuttikarn, Law, Rollins, & Moody, 1990). Fentanyl är en syntetisk opioid som verkar som en potent mu (µ)-opioid receptor agonist (EMCDDA, 2015). Substansen butyrfentanyl har påvisats vara en mu (µ)-opioid receptor agonist in vitro med kort verkningstid (Cole et al., 2015; Woods, Medzihradsky, Smith, Winger, & Gmerek, 1988). Ki-värdet för butyrfentanyl har uppmätts till 32nM medan Ki-värdet för fentanyl var 1,06nM och 1,65nM för α-metylfentanyl. Precis som med fentanyl och α-metylfentanyl (som har en hög affinitet för opioid receptorn) kunde typiska beteendemässiga effekter som associeras med µ-opioid receptor aktivering ses hos råttorna som administrerats butyrfentanyl. Dessa beteendemässiga effekter kunde inte observeras med bensylfentanyl som hade en låg affinitet för opioid receptorn (Ki=213nM) (Alburges, 1988). Den analgetiska effekten har föreslagits vara 12 gånger mindre aktiv hos butyrfentanyl än fentanyl genom studier med råtta som specie (EMCDDA, 2015). I en in vitro studie konstaterades genom en opioid bindnings assay med råtthjärnor att morfin hade EC50=24nM, butyrfentanyl hade EC50=59nM, isobutyrlfentanyl EC50=85nM samt att fentanyl homologerna var agonister (EMCDDA, 2015). Genom en in vivo studie med Rhesus apor konstaterades att butyrfentanyl substituerades fullständigt för morfin (Aceto M, Bowman E, Harris L, & E., 1988; EMCDDA, 2015). Genom en in vivo studie jämfördes oral analgetisk effekt hos några opioider relativt till morfin (potency ratio to morphine): mest potent konstaterades α-metylfentanyl (56.9) vara följt fentanyl (54.1), butyrfentanyl (7.0), isobutyrylfentanyl (6.9) och morfin (1) (Higashikawa & Suzuki, 2008). 6. Exponeringssätt, missbruksdos Substansen butyrfentanyl har rapporterats administreras nasalt (Cole et al., 2015). Doser med butyrfentanyl har rapporterat vara kring 0,2-1,0mg vid nasal administration. Administration med hjälp av nässpray och som blotters har rapporterats av användare (Flashback, 2014). 7. Kombinationsmissbruk 8. Hälsorisker Individuella risker Giftinformationscentralen har rapporterat om ett intoxikation fall (24-årig man) ifrån sjukhus med butyrfentanyl som detekterades i blod och urin efter oral administration. Inga andra substanser rapporterades förekomma. Symtom med butyrfentanyl som noterades vid fallet (ej fatal intoxikation) inkluderade andningsdepression och sannolikt även hjärtstillestånd (EMCDDA, 2015; GIC, RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 59 2015). Rättsmedicinalverket har ett oavslutat obduktionsärende butyrfentanyl påträffats tillsammans med acetylfentanyl (RMV, 2015). där Ytterligare ett icke fatalt men mycket allvarligt intoxikationsfall ifrån sjukvården med en 18-årig man som överdoserat butyrfentanyl har rapporterats ifrån Minneapolis, Minnesota. Mannen återfanns medvetslös med ansträngd andning. Akutsjukvård tillkallades och efter intravenös injektion med naloxon förbättrades den mentala statusen. Mannen hade administrerat vad han antagit vara acetylfentanyl nasalt som inköpts via internet innan han blev medvetslös. Inga andra substanser detekterades förutom butyrfentanyl och fallet inkluderade kliniskt signifikant hemoptysis (blodupphostning), akuta lungskador, hypoxisk andningsdepression och diffus alveolar blödning (Cole et al., 2015). Användare har rapporterat att substansen butyrfentanyl är mycket potent och att dödsfall förväntas eftersom substansen är svårdoserad, att priset per dos är relativt billigt, varningar utfärdas av användare om att försiktighet krävs, eufori, eufori i likhet med heroin, svagare sedativa men starkare euforiska effekter jämfört med fentanyl, kraftigt åter doseringsbehov, starkt påslag, ökat välbefinnande, illamående och toleransutveckling (Drugs-Forum, 2012; Flashback, 2014). Folkhälsorisker Beslag har gjorts samt att fallbeskrivningar rapporterats från sjukvården. Information från expertnätverk och Internet visar att användning av substansen ökar. Med den spridning som finns i Sverige och några närliggande länder kan det inte bortses från att bruket av butyrfentanyl kan få konsekvenser för folkhälsan och medföra sociala problem. 9. Dokumenterad förekomst Medicinsk och industriell förekomst Ingen medicinsk användning är känd men användning kan förekomma inom farmakologisk forskning. Rapporterad förekomst i Sverige Uppgiftslämnare 2013 Nationellt forensiskt centrum (NFC) 2014 2015 13 beslag 4 beslag 1 oavslutat ärende Rättsmedicinalverket (RMV) Tullverkets laboratorium Giftinformationscentralen (GIC) (GIC, 2015; NFC, 2015; RMV, 2015; TVL, 2015) 3 fall (sjukhus) Folkhälsomyndigheten har yttrat sig enligt Förstörandelagen 13 § lag (2011:111). EMCDDA Beslag har förekommit under år 2014 i Sverige och Polen. 10. Tillgänglighet Substansen kan införas, hanteras och säljas lagligt i avsaknad av klassificering. Ökad tillgänglighet och därmed ökad användning kan befaras då bruk och införsel inte är straffbart. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 60 11. Missbruksprofil 12. Nuvarande kontrollstatus Ingen information om reglering ännu (EMCDDA, 2015). 13. Konventioner Återfinns varken på 1961 års narkotikakonvention eller på 1971 års psykotropkonvention. 14. Övrig information 15. Rekommendation Substansen N-fenyl-N-[1-(2-fenyletyl)piperidin-4-yl]butanamid rekommenderas för narkotikaförklaring: • Tillgängligt underlag ger tillräckligt stöd för att ämnet har euforiska effekter. • Tillgängligt underlag ger stöd för att ämnet har hälsofarliga egenskaper. • Missbruk förekommer och kan komma att öka i Sverige. För att förhindra ytterligare skada rekommenderar Folkhälsomyndigheten, i samråd med berörda instanser, att N-fenyl-N-[1-(2-fenyletyl)piperidin-4yl]butanamid med kortnamn butyrfentanyl förs upp på förordningen (1992:1554) om kontroll av narkotika. 16. Notifiera EU-kommissionen Risken för att produkter styrs över till den oreglerade svenska marknaden samt den snabba spridningen via etablerade kanaler gör att det är angeläget att agera med snabbhet. Brådskande skäl enligt direktiv 98/34 EG bör åberopas. 17. Referenser Aceto M, Bowman E, Harris L, & E., M. (1988). Dependence studies of new compounds in the Rhesus monkey, rat, and mouse, 1987. NIDA Research Monograph Series, 81, 485–552. Alburges, M. E. (1988). Radioreceptor assay for analysis of fentanyl and its analogs in biological samples. (Copyright (C) 2015 American Chemical Society (ACS). All Rights Reserved.). Cole, J. B., Dunbar, J. F., McIntire, S. A., Regelmann, W. E., & Slusher, T. M. (2015). Butyrfentanyl overdose resulting in diffuse alveolar hemorrhage. Pediatrics, 135(3), e740-743. Drugs-Forum. (2012). Drug info - Butyr-fentanyl Drug Info from https://drugsforum.com/forum/showthread.php?t=183677 EMCDDA. (2015). European database on new drugs. Retrieved 2014, from https://ednd.emcdda.europa.eu/html.cfm/ Flashback. (2014). BUTYR FENTANYL N-(1-(2-phenylethyl)-4-piperidinyl)N-phenylbutyranamide NY RC BILLIG! . from https://www.flashback.org/t1961523p9 GIC. (2015). Giftinformationscentralen Higashikawa, Y., & Suzuki, S. (2008). Studies on 1-(2-phenethyl)-4-(Npropionylanilino)piperidine (fentanyl) and its related compounds. VI. Structure-analgesic activity relationship for fentanyl, methyl-substituted fentanyls and other analogues. Forensic Toxicology, 26(1), 1-5. doi: 10.1007/s11419-007-0039-1 RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 61 Mao, C.-L., Zientek, K. D., Colahan, P. T., Kuo, M.-Y., Liu, C.-H., Lee, K.-M., & Chou, C.-C. (2006). Development of an enzyme-linked immunosorbent assay for fentanyl and applications of fentanyl antibody-coated nanoparticles for sample preparation. J Pharm Biomed Anal, 41(4), 1332-1341. doi: http://dx.doi.org/10.1016/j.jpba.2006.03.009 NFC. (2015). Nationellt forensiskt centrum PAJ, J. (1965). PubMed. (2015). PubMed. http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/ RMV. (2015). Rättsmedicinalverket Ruangyuttikarn, W., Law, M. Y., Rollins, D. E., & Moody, D. E. (1990). Detection of fentanyl and its analogs by enzyme-linked immunosorbent assay. J Anal Toxicol, 14(3), 160-164. Scifinder. (2015). Scifinder. Retrieved 2014, from https://scifinder.cas.org/scifinder/view/scifinder Skulska, A., Kala, M., & Parczewski, A. (2005). Fentanyl and its analogues in clinical and forensic toxicology. Przegl Lek, 62(6), 581-584. TVL. (2015). Tullverket. UNODC. (2015). April 2015 – United States of America: DEA issues nationwide alert on fentanyl as threat to health and public safety from https://www.unodc.org/LSS/Announcement/Details/62499db1-e8c9-4515a28c-50bbcbff658b Woods, J., Medzihradsky, F., Smith, C., Winger, G., & Gmerek, D. (1988). Evaluation of new compounds for opioid activity: 1987 annual report. NIDA Res. Monogr., 81(Probl. Drug Depend., 1987), 543-590. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 62 2C-B Grupp: hallucinogener. Sammansättning och former: Fenetylamindrog med beteckningen (enligt Shulgins system) 2C-B. Ljusa, nålformiga kristaller. 2C-B kan säljas som pulver i påsar och gekatinkapslar eller i tabletter (en del med fantasitecken, t.ex. dollartecken ($)). Benämningar: 2C-B, 4-bromo-2,5-dimetoxyfenetylamin, BDMPEA, ”bees”, ”bromo”, ”CBr”, ”erox”, ”Eve”, ”MFT”, ”nexus”, ”spektrum”, ”toonies”, ”venus”, ”zenith” m.fl. Doser: Vanligtvis kan en tablett anses motsvara en dos förutsatt att tabletten inte uppenbarligen innehåller så mycket substans att den är avsedd för flera doser. När substansen inte är i tablettform bör en dos anses vara 10 - 15 mg. Vissa källor anger effekt vid doser från 5 mg, men samstämmiga uppgifter finns om tydlig effekt från 15 mg. Ruseffekten blir starkt stegrad vid större doser. Intag på upp till 100 mg har beskrivits ge starka hallucinationer och hjärtbesvär. Tillförselsätt: nedsväljning av tabletter eller kapslar, även av upplöst pulver i dryck, snusning av 2C-B kan ge obehaglig retning av näsans slemhinnor, injektion av 2C-B kan ge abrupt insättande effekter men torde vara sällsynt, rökning kan förekomma men torde vara sällsynt. Ruseffekter: vid låga doser allmänt stimulerande, ökad närvarokänsla, känsla av ökad kroppsnärvaro, ökad känslighet för smak och beröring, ökat sexuellt intresse, vid högre doser hallucinationer, i en del fall med tydlig oro (skräck). P.g.a. långsamt insättande effekter (45 – 60 min) vid nedsväljning kan missbrukaren förledas att inta en andra dos med åtföljande risk för svårkontrollerade effekter. Biverkningar: förvirring med svår oro (skräck), uttorkning, kraftiga hjärtbesvär. Beroenderisk: sannolikt som MDMA, viss toleransutveckling kan förekomma vid repetitivt intag. Skadeverkningar-risker: förvirring, hjärtbesvär, uttorkning. Sammanfattande beskrivning: I låga doser (ca 10 mg) kan 2C-B ge en skärpning av närvarokänsla vid t.ex. konserter eller museibesök. I övrigt har 2C-B samma huvudsakliga effekter som MDMA, bl.a. ökad stimulering av sexuellt intresse. Vid högre doser framträder tydliga hallucinationer, ibland med tydligt inslag av oro (skräck). Starka rus kan ge en känsla av att dö. På grund av den kraftigt stegrade dos-responskurvan är 2C-B svårt att dosera så att önskad rusnivå uppnås. 2C-B används ibland i kombination med MDMA. 2C-B har kunnat ersätta MDMA i praktiskt missbruk. Dokumentationen om risker med 2C-B är av ringa omfattning. Vissa översikter pekar dock på risker med förvirring och hjärtbesvär. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 63 2C-I, 2C-T-2 och 2C-T-7 Grupp: hallucinogener. Sammansättning och former: Fenetylamindroger med namnen (enligt Shulgins system i PiHKAL) 2C-I, 2C-T-2 och 2C-T-7. De bildar ljusa kristaller. De kan förekomma som pulver i påsar och gekatinkapslar eller i tabletter (2C-I i tabletter med präglade fantasitecken, t.ex. bokstaven ”i”), lösningar har förekommit men torde vara sällsynta. Benämningar: 2C-I, 2C-T-2, 2C-T-7, ”T-7”, ”Luck 7”, ”7-Up”, ”Red Raspberry”, ”Tripstacy” m.fl. Doser: 2C-I: från 10 mg, 2C-T-2: från 12 mg, 2C-T-7: från 10 mg. Tillförselsätt: nedsväljning av tabletter eller kapslar, även av upplöst pulver i dryck, snusning kan förekomma, injektion kan förekomma men torde vara sällsynt, rökning kan förekomma men torde vara sällsynt. Ruseffekter: vid låga doser allmänt stimulerande, ökad närvarokänsla, ökat kroppsmedvetande, kan ge ökat sexuellt intresse, vid större doser hallucinationer, främst visuella. 2C-T-7 har påtagligt längre ruseffekt (upp till 15 timmar) än de övriga (ca 4 – 8 timmar). P.g.a. långsamt insättande effekter (45 – 60 min) kan missbrukaren förledas inta en andra dos med åtföljande risk för svårkontrollerade effekter. Biverkningar: huvudvärk, illamående med kräkningar, muskelspänning med kramper, förvirring med svår oro och förföljesetankar. I USA har tre dödsfall relaterade till 2C-T-7 rapporterats, inga kända i Europa. Beroenderisk: sannolikt som MDMA. Skadeverkningar-risker: förvirring, i sällsynta fall torde livshotande förgiftning kunna förekomma. Sammanfattande beskrivning: Dessa medel har kunnat ersätta MDMA i praktiskt missbruk. Dokumentationen om risker är av ringa omfattning. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 64 Cannabinoider, syntetiska Grupp: cannabisberedningar. Sammansättning och former: namngivna syntetiska cannabinoider, vita, kristalliska pulver som vid internethandel utbjuds med en nominell halt om 97 procent eller mer, för missbruksändamål ofta som färdigberedd vara med brännbart (rökbart) växtmaterial, s.k. ”spice”. Vid kompetent hantering av ren substans kan mycket stora mängder spetsat rökmaterial framställas. Om fråga uppkommer vilken mängd rökfärdigt material som kan framställas ur en känd mängd ren substans av en specifik syntetisk cannabinoid bör sakkunnig tillkallas. En variant av JWH-073 (JWH-073 metylderivat) är klassad som hälsofarlig vara. Se SFS 2011:959. Benämningar, för enskilda substanser: AM-694: 1-[(5-fluoropentyl)-1H-indol-3-yl]-(2-jodofenyl) metanon AM-1220: (1-((1-metylpiperidin-2-yl)metyl)-1H-indol-3-yl)(naftalen-1-yl)metanon AM-2201: 1-[(5-fluoropentyl)-1H-indol-3-yl]-(naftalen-1-yl) AM-2233: (2-jodofenyl)(1-((1-metylpiperidin-2-yl)metyl)-1H-indol-3yl)metanon C6: 5-(1,1-Dimetylhexyl)-2-((1R,3S)-3-hydroxicyklohexyl)-fenol (CP47,497C6); C7: 5-(1,1-Dimetylheptyl)-2-((1R,3S)-3-hydroxicyklohexyl)-fenol (CP47,497-C7); C8: 5-(1,1-Dimetyloktyl)-2-((1R,3S)-3-hydroxicyklohexyl)-fenol (CP47,497C8); C9: 5-(1,1-Dimetylnonyl)-2-((1R,3S)-3-hydroxicyklohexyl)-fenol (CP47,497C9); EAM-2201: (1-(5-fluoropentyl)-1H-indol-3-yl)(4-etyl-naftalen-1-yl)metanon HU-210: (6aR,10aR)-9-(Hydroxymetyl)-6,6-dimetyl-3-(2-metyloktan-2-yl) 6a,7,10,10a,tetrahydrobenzo[c]kromen-1-ol) (HU-210); JHW-018: Nafthalene-1-yl-(1-pentylindol-3-yl)-metanon (JWH-018); JHW-073: Nafthalene-1-yl-(1-butylindol-3-yl)-metanon (JWH-073); JWH-081: 4-metoxinaftalen-1-yl-(1-pentylindol-3-yl)metanon (JWH-081); JWH-122: 4-metylnaftalen-1-yl-(1-pentylindol-3-yl)metanon (JWH-122); JWH-200: [1-[2-(4-morfolinyl)etyl]-1H-indol-3-yl]-1-naftalenylmetanon (JWH-200); JWH-203: 2-(2-klorofenyl)-1-(1-pentylindol-3-yl)etanon (JWH-203); JWH-210: 4-etylnaftalen-1-yl-(1-pentylindol-3-yl)metanon (JWH-210); JWH-250: 2-(2-metoxifenyl)-1-(1-pentyl-1H-indol-3-yl)etanon (JWH-250); JWH-398: (4-klornaftalen-1-yl)(1-pentyl-1H-indol-3-yl)metanon (JWH-398) MAM-2201: (1-(5-fluoropentyl)-1H-indol-3-yl)(4-metyl-1-naftalen-1yl)metanon RCS-4 Ortho Isomer: (2-metoxifenyl)(1-pentyl-1H-indol-3-yl)metanon Benämningar för cannabinoidhaltigt material (”spice”) i handelsförpackningar: ”Bonzai”, ”ChillX” , ”Earth Impact”, ”Highdi’s Almdröhner”, ”Jamaican Gold”, ”Magic Silver”, ”Sence”, ”Smoke”, ”Spice Arctic Synergy”, ”Spice Diamond”, ”Spice Egypt”,”Spice Gold ”Spice, ”Spice silver”, Spice Yukatan Fire”, ”Tropical Synergy” m.fl. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 65 Doser: 0,3 – 0,5 gram växtmaterial med tillsats av syntetiska cannabinoider; för vissa syntetiska cannabinoider (bl.a. JWH-203) som ren substans har missbruksdoser ej kunnat anges eller skattas, de torde ligga under 10 mg, för vissa, bl.a. JWH-210, finns uppgifter om ”rekommenderade” doser på 5 – 10 mg: för många, bl.a. JWH-018, är den kända nettodosen omkring 1 mg. Tillförselsätt: huvudsakligen genom rökning, vanligast genom rökning av färdigberedd vara med syntetiska cannabinoider och växtmaterial, i en del fall uppblandat med tobak, kan inmundigas som te, vissa uppgifter finns om nedsväljning av växtmaterial (förfaringssättet kan dock framkalla kräkningar). Spice kan ej injiceras. Ruseffekter: liknande cannabis med eufori, vid höga doser hallucinationer, ruset kan vara upp till sex timmar. Biverkningar: röda ögon (konjunktivit), hjärtklappning, muntorrhet, uttorkning, illamående, kräkningar, trötthet (”seghet”), panikångest, hallucinationer, förlorad verklighetskontakt, tvångstankar, under efterfasen nedsatt minne. Beroenderisk: minst lika hög som cannabis, snabb toleransutveckling. Skadeverkningar-risker: de fysiska skadeverkningarna är ofullständigt kartlagda, eftersom beredningarna endast varit föremål för missbruk en kort tid: de psykiska skadeverkningarna är av samma slag som för cannabis. Kommentarer: Spice i dess vanliga form, d.v.s. syntetiska cannabinoider sprayade på torkat växtmaterial avsett för rökning, bör jämställas med marijuana straffvärdemässigt. I ren form är emellertid de aktiva ämnena i spice påtagligt mer potenta än cannabisextrakt, varför preparaten i dessa hänseenden inte kan jämställas. Vid straffvärdeberäkning beträffande ett pulver bör en beräkning göras av hur stor rökmix pulvret kan omvandlas till och straffvärdet sedan beräknas utifrån detta; se RH 2011:45 och Hovrättens över Skåne och Blekinge dom den 18 februari 2013 i mål B 49-13. Spice kan i anglosaxisk litteratur även beteckna kryddor i allmänhet utan specifik referens till droger. I futuristisk film (som serien ”Stjärnornas krig”) eller science fiction-litteratur (t.ex. Frank Herberts Dune (1965)) kan spice beteckna fiktiva droger utan närmare farmakologisk bestämning. Spice med syntetiska cannabinoider har också marknadsförts under beteckningar som ”herbal incense” (”örtrökelse”), men sådan kan även ha annan sammansättning. Sammanfattande beskrivning: Ovan nämnda syntetiska cannabinoider har i allt väsentligt samma rusegenskaper som cannabisberedningar (haschisch, marijuana och extrakt). De påverkar cannabisreceptorer i hjärnan. Som rena substanser är de väsentligt mer potenta än den verksamma substansen i cannabis (Δ-9-THC). Intagningssättet är huvudsakligen rökning eller nedsväljning av blandningar med torkat växtmaterial. Erfarenheten av risker är begränsad. Hittillsvarande rapporter visar emellertid att biverkningar och skadeverkningar av dessa cannabinoider är av samma karaktär som för cannabis. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 66 Cannabis Grupp: cannabisberedningar. Sammansättning och former: Hampa (Cannabis sativa) innehåller upp till 25 procent Δ–9-tetrahydrocannabinol (delta-9-THC, ”THC”). I princip kan alla ovanjordiska växtdelar användas för framställning av droger, men vid god tillgång nyttjar man endast blomställningar och finare blad för att framställa ”marijuana”. Kådan kan skrapas av, torkas och pressas för att forma cannabisharts (”haschisch”). Ur växtmaterial kan man framställa ett extrakt med hög halt av Δ-9-THC, i vissa fall över 50 procent. Till följd av selektiv odling av hampa har THC-halten drivits upp kraftigt under senare år och kan även i svenskodlad marijuana uppgå till 10 procent eller mer. Syntetisk Δ-9-THC kan framställas i laboratorier men torde vara ytterst sällsynt på den illegala marknaden. Medel som sålts som Δ-9-THC har ofta varit förfalskningar med t.ex. fencyklidin (PCP) som rusgivande ämne. Fr.o.m. 2004 undantas i Sverige från den juridiska definitionen av cannabis sådan hampa som är av sort som kan berättiga till stöd från EU för fiberproduktion och odlas efter det att ansökan om arealstöd lämnats in. Detta slag av hampa kallas för ”industrihampa” och ”fiberhampa”. Högsta domstolen har uttalat sig om industrihampa i NJA 2007 s. 219. Benämningar: cannabis, marihuana, marijuana, cannabisharts, cannabisextrakt, haschisch, ”gräs”, ”grass”, ”weed”, ”Mary Jane”, ”Netherweed” (för en stark nederländsk marijuana), ”skunk” m. m. Doser: 0,3 – 0,5 gram haschisch eller marijuana, 0,1 gram cannabisextrakt (vid droppande på tobak för rökning). Tillförselsätt: i särklass vanligast genom rökning av haschisch (i speciella pipor) eller marijuana (i cigaretter). Cannabisextrakt droppas på tobak som röks. Cannabis kan också beredas som konfekt och sväljas, men detta torde vara sällsynt i Västerlandet. Cannabisberedningar kan ej injiceras. Ruseffekter: eufori, förhöjd självkänsla, skrattanfall, osammanhängande tänkande, minnesstörningar, påverkan på tids- och rumsuppfattning, mer intensiva upplevelser av färg, form och musik, sexuell upphetsning, känsla av fördjupat eller ”utvidgat” medvetande med religiösa övertoner, vid högre doser: hallucinationer, desorientering, förvirring, ångest. Biverkningar: oro, förvirring, hallucinationer, akut toxisk psykos, hjärtklappning. Beroenderisk: långsam men det utvecklade beroendet kan vara mycket svårt att bryta. Till detta bidrar även personlighetsförändringar och en närmast religiös inställning att cannabisruset skulle innebära en väg till en ”djupare” verklighetsinsikt. Abstinensreaktionerna efter långvarigt missbruk kan vara utdragna och psykiskt plågsamma med bl.a. sömnsvårigheter, koncentrationssvårigheter, rastlöshet, retlighet, kraftlöshet samt kroppsliga störningar som magkramper, skakningar och frossbrytningar. Toleransutvecklingen kan bli mycket hög. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 67 Skadeverkningar-risker: nedsatt immunförsvar, rethosta och sjukdomar i luftvägarna, minskat sexuellt intresse med impotens, menstruationsrubbningar, spontanaborter och missbildningar, påverkan på hormonbalans med bl.a. risk för försenad pubertet hos ungdomar, depression med självmordsrisk, svåra förvirringstillstånd av schizofreni-typ, personlighetsförändringar (amotivationstillstånd) med depersonalisationsfenomen, minnesstörningar och inlärningssvårigheter. Cannabismissbrukare kan bli socialt svårt passiviserade (”insnöade”). Sammanfattande beskrivning: Cannabis är den i särklass vanligaste typen av narkotika i Sverige. Medlet har visat sig kunna ge mycket allvarliga skador på bl.a. själsförmögenheter (minnesstörningar, psykoser och personlighetsförändringar) och social förmåga (social insufficiens). Cannabisextrakt har samma rusframkallande egenskaper som haschisch och marijuana. Extraktet är mer koncentrerat (har högre THC-halt) men är mer opraktiskt att hantera eftersom det är en vätska. Vid direkta mängdjämförelser bör en missbruksdos cannabisextrakt anses vara 0,1 gram. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 68 C30-NBOMe 10 1. Namn, gatunamn, synonymer, CAS-nr IUPAC: 2-(4-kloro-2,5-dimetoxifenyl)-N-[(3,4,5-trimetoxifenyl)metyl]etan-1amin CAS: 1445574-98-0 Övrigt: 2-(4-kloro-2,5-dimetoxifenyl)-N-(3,4,5-trimetoxibensyl)etanamin, 4chloro-2,5-dimethoxy-N-[(3,4,5-trimethoxyphenyl)methyl]benzeneethanamine (EMCDDA; NFC; Scifinder; Tullverket) 2. Summaformel, kemisk struktur Summaformel: C20H26ClNO5 Familje/Grupptillhörighet: Fenetylaminer Strukturlika substanser: 25C-NBOMe, 25I-NBOMe, 25B-NBOMe, 25HNBOMe, 25D-NBOMe, 25I-NBMD, 25G-NBOMe och 25N-NBOMe (samtliga sedan tidigare klassificerade som narkotika). (EMCDDA; NFC) 3. Fysikaliska data Fysikaliskt tillstånd: Molekylvikt (g/mol): 395.88 Kokpunkt (°C): 504.9±45.0 °C, 760 Torr Densitet (g/cm3): 1.163±0.06 g/cm3, 20 °C, 760 Torr Föroreningar/blandningar: (Scifinder) 4. Framställning 5. Verkningsmekanism/effekt C30-NBOMe tillhör 2C-serien av substituerade fenetylaminer. Typiskt för 2C substanserna är metoxigrupper i position 2 och 5 och en substituent, ofta en halogen, i position 4 i fenylringen. Dessa 2C-substanser interagerar med serotoninreceptorer. Addition av en bensylgrupp till kväveatomen (Nbensylsubstitution) har visats ge ökad aktivitet och selektivitet för serotoninreceptor 5-HT2A (Heim, 2003; Nichols et al., 2008). 5-HT2A anses vara den receptor som medierar den psykedeliska effekten av hallucinogena droger (Gonzalez-Maeso et al., 2007; Halberstadt, 2014; Nichols, 2004). Strukturellt liknar C30-NBOMe närmast den sedan tidigare narkotikaklassificerade substansen 25C-NBOMe. Skillnaden är att C30NBOMe har tre metoxigrupper i positionerna 3, 4 och 5 på N-bensylgruppen. 25C-NBOMe har istället en metoxigrupp i position 2. Substansen 25C-NBOMe Uppgifterna är i sin helhet hämtade från Folkhälsomyndighetens klassificeringsdokument (dnr 01117-2015). 10 RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 69 är en potent agonist vid 5HT2A-receptorn. Studier in vitro med celler som uttrycker 5HT2A-receptorer från råttor har visat att 25C-NBOMe har en bindningsaffinitet av Ki(5HT2A)= 2,89 +1,05nM. (Ettrup et al., 2011; Zuba, Sekula, & Buczek, 2012). Den vetenskapliga informationen om C30-NBOMe är begränsad. På ett svenskt användarforum beskrivs effekter som ”visuellt” och eufori men även utebliven effekt efter intag av C30-NBOMe (Flashback). 6. Exponeringssätt, missbruksdos NBOMe-substanser administreras vanligtvis sublingualt eller buckalt via “blotters” eller ”lappar”, dvs. pappersbitar impregnerade med substans. En missbruksdos på 0.1- 1 mg har nämnts för C30-NBOMe på ett användarforum (Flashback). C30-NBOMe säljs på en svensk nätshop i form av ”blotters” innehållande 2 mg substans/st till ett pris av 300 kr/10 st. 7. Kombinationsmissbruk 8. Hälsorisker Individuella risker C30-NBOMe tillhör hallucinogener av NBOMe-typ, varav flera sedan tidigare är reglerade som narkotika. En av de mest väldokumenterade, 25I-NBOMe, har kopplats till 15 intoxikationer och 2 dödsfall i Europa. De rapporterade symptomen inkluderade takykardi, andningssvårigheter, högt blodtryck, njurskador, hallucinationer och våldsamt beteende (EMCDDA, 2014). Dödsfall och intoxikationer associerade till 25I-NBOMe har också rapporterats från USA och Australien (WHO, 2014). I Sverige har Giftinformationscentralen de senaste åren rapporterat sjukvårdsfall associerade till 25I-NBOMe, 25CNBOMe och 25N-NBOMe. Ett dödsfall där 25B-NBOMe är trolig orsak inträffade 2014 (Rättsmedicinalverket). Hallucinogener av NBOMe-typ är ofta mycket potenta vilket medför risk för överdosering. Folkhälsorisker Beslag av C30-NBOMe har gjorts Sverige. C30-NBOMe tillhör en ny klass av hallucinogena droger, kallade NBOMe. NBOMe-substanser har efter 2010 försålts över Internet och information från expertnätverk och Internet visar att användning av NBOMe-substanser ökar. Med den spridning som finns i Sverige kan det inte bortses från att bruket av C30-NBOMe kan få konsekvenser för folkhälsan och medföra sociala problem. 9. Dokumenterad förekomst Medicinsk och industriell förekomst Ingen medicinsk användning är känd men användning kan förekomma inom farmakologisk forskning. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 70 Rapporterad förekomst i Sverige Uppgiftslämnare Nationellt forensiskt centrum (NFC) Rättsmedicinalverket (RMV) Tullverkets laboratorium Giftinformationscentralen (GIC) 2013 13 ärenden 1 ärenden - 2014 3 ärenden 1 ärenden - 2015 feb - Statens folkhälsoinstitut har yttrat sig enligt Förstörandelagen 13 § lag (2011:111). EMCDDA Sverige, 2013. 10. Tillgänglighet Substansen kan införas, hanteras och säljas lagligt i avsaknad av klassificering. Ökad tillgänglighet och därmed ökad användning kan befaras då bruk och införsel inte är straffbart. 11. Missbruksprofil 12. Nuvarande kontrollstatus Danmark. 13. Konventioner Återfinns varken på 1961 års narkotikakonvention eller på 1971 års psykotropkonvention. 14. Övrig information 15. Rekommendation 2-(4-kloro-2,5-dimetoxifenyl)-N-(3,4,5-trimetoxibensyl)etanamin rekommenderas för narkotikaförklaring: • Tillgängligt underlag ger tillräckligt stöd för att ämnet har euforiska effekter. • Tillgängligt underlag ger stöd för att ämnet har hälsofarliga egenskaper. • Missbruk förekommer och kan komma att öka i Sverige. För att förhindra skada rekommenderar Folkhälsomyndigheten, i samråd med berörda instanser, att 2-(4-kloro-2,5-dimetoxifenyl)-N-(3,4,5trimetoxibensyl)etanamin med kortnamn C30-NBOMe förs upp på förordningen (1992:1554) om kontroll av narkotika. 16. Notifiera EU-kommissionen Risken för att produkter styrs över till den oreglerade svenska marknaden samt den snabba spridningen via etablerade kanaler gör att det är angeläget att agera med snabbhet. Brådskande skäl enligt direktiv 98/34 EG bör åberopas. 17. Referenser EMCDDA. European database on new drugs. 2015, from http://www.emcdda.europa.eu/index.cfm EMCDDA. (2014). Report on the risk assessment of 2-(4-iodo-2,5dimethoxyphenyl)-N-(2-methoxybenzyl)ethanamine (25I-NBOMe) in the RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 71 framework of the Council Decision on new psychoactive substances. EMCDDA. Ettrup, A., Hansen, M., Santini, M. A., Paine, J., Gillings, N., Palner, M., . . . Knudsen, G. M. (2011). Radiosynthesis and in vivo evaluation of a series of substituted 11C-phenethylamines as 5-HT (2A) agonist PET tracers. Eur J Nucl Med Mol Imaging, 38(4), 681-693. doi: 10.1007/s00259-010-1686-8 Flashback. https://www.flashback.org/t2180881p9. Gonzalez-Maeso, J., Weisstaub, N. V., Zhou, M., Chan, P., Ivic, L., Ang, R., . . . Gingrich, J. A. (2007). Hallucinogens recruit specific cortical 5-HT(2A) receptor-mediated signaling pathways to affect behavior. Neuron, 53(3), 439452. doi: 10.1016/j.neuron.2007.01.008 Halberstadt, A. L. (2014). Recent advances in the neuropsychopharmacology of serotonergic hallucinogens. Behav Brain Res. doi: 10.1016/j.bbr.2014.07.016 Heim, R. (2003). Synthesis and pharmacology of potent 5-HT2A receptor agonists with N-2-methoxybenzyl partial structure. PhD thesis. NFC. Nationellt forensiskt centrum Nichols, D. E. (2004). Hallucinogens. Pharmacol Ther, 101(2), 131-181. doi: 10.1016/j.pharmthera.2003.11.002 Nichols, D. E., Frescas, S. P., Chemel, B. R., Rehder, K. S., Zhong, D., & Lewin, A. H. (2008). High specific activity tritium-labeled N-(2-methoxybenzyl)-2,5dimethoxy-4-iodophenethylamine (INBMeO): a high-affinity 5-HT2A receptor-selective agonist radioligand. Bioorg Med Chem, 16(11), 6116-6123. doi: 10.1016/j.bmc.2008.04.050 Rättsmedicinalverket. Scifinder. 2015, from https://scifinder.cas.org/scifinder/view/scifinder Tullverket. WHO. (2014). 25I‐NBOMe,Critical Review Report. World Health Organization, Expert Committee on Drug Dependence. Zuba, D., Sekula, K., & Buczek, A. (2012). 25C-NBOMe - New potent hallucinogenic substance identified on the drug market. Forensic Sci Int. doi: S0379-0738(12)00390-8 [pii] 10.1016/j.forsciint.2012.08.027 RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 72 Deskloretizolam 11 1. Namn, gatunamn, synonymer, CAS-nr IUPAC: 2-ethyl-9-methyl-4-phenyl-6H-tieno[3,2-f][1,2,4]triazolo[4,3a][1,4]diazepin CAS: 40054-73-7 Övrigt: ETZ-2, etizolam-2 (EMCDDA; NFC), 2-etyl-4-fenyl-9-metyl-6Htieno[3,2-f][1,2,4]triazolo[4,3-a][1,4]diazepin 2. Summaformel, kemisk struktur Summaformel: C17H16N4S Familje/Grupptillhörighet: tienodiazepiner Strukturlika substanser: etizolam, som sedan tidigare är reglerad som narkotika i Sverige. 3. Fysikaliska data Fysikaliskt tillstånd: Molekylvikt (g/mol): 308.40 Kokpunkt (°C): 519.0±60.0 °C, 760 Torr Densitet (g/cm3): 1.34±0.1 g/cm3, 20 °C, 760 Torr Föroreningar/blandningar: (Scifinder) 4. Framställning Framställningen av deskloretizolam finns beskriven i patentlitteratur (Shiroki, Tahara, & Araki, 1975). 5. Verkningsmekanism/effekt Deskloretizolam, är en tienodiazepin. Deskloretizolam skiljer sig strukturellt från etizolam, genom att deskloretizolam saknar en kloratom på bensenringen. Tienodiazepinerna utövar sin effekt via bensodiazepinreceptorer och ger likartade effekter som bensodiazepiner. Bensodiazepiner verkar genom att modulera effekten av den hämmande signalsubstansen GABA genom att binda till allosteriska bindningsställen på GABA-receptorn (bensodiazepinreceptorer) (Sieghart, 1994; Wingrove et al., 2002). Bensodiazepiner har anxiolytiska, sedativa, hypnotiska, antikonvulsiva och muskelrelaxerande effekter. Deskloretizolam anges ha lägre potens och längre duration (3-8 h) än etizolam. Vid jämförelse med diazepam så anges att 2 mg av deskloretizolam motsvarar Uppgifterna är i sin helhet hämtade från Folkhälsomyndighetens klassificeringsdokument (dnr 01117-2015). 11 RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 73 10 mg diazepam. Dessa uppgifter är en sammanställd användarinformation från internet (psychonautwiki.org, 2015). Substansen saluförs av flera svenska nätshoppar och diskuteras på ett svenskt forum. Användare beskriver effekter som generellt anges för bensodiazepiner, till exempel avslappning, lugnande, sömngivande och muskelrelaxerande och även ökat välbefinnande och ”pratsamhet” (Flashback, 2015). 6. Exponeringssätt, missbruksdos Oralt intag av tabletter, kapslar och pellets är vanligast. Saluförs i styrkorna 3, 6 och 12 mg på svenska internetshoppar. Normal dosering är 3 mg (psychonautwiki.org, 2015). 7. Kombinationsmissbruk 8. Hälsorisker Individuella risker Giftinformationscentralen har haft två ärenden varav ett sjukhusfall med deskloretizolam: ”Ett fall med en man som är rejält somnolent. Har troligen tagit deskloretizolam, venlafaxin, naltrexon, etylkain, fenzakain, syntakain, metformin, Stilnoct.” Användning av bensodiazepiner och bensodiazepinanaloger är vanligt bland missbrukare. Risk för fatal överdos finns om dessa medel kombineras med andra CNS-depressiva medel som opioider eller alkohol (Corkery, Schifano, & Ghodse, 2012). Det finns även risk för utveckling av korsberoende till andra bensodiazepiner. Tolerans och beroende kan utvecklas efter bara några veckors användning. (EMCDDA, 2015). Folkhälsorisker Beslag har gjorts samt att fallbeskrivningar rapporterats från sjukvården. Information från expertnätverk och Internet visar att användning av substansen ökar. Med den spridning som finns i Sverige och några närliggande länder kan det inte bortses från att bruket av deskloretizolam kan få konsekvenser för folkhälsan och medföra sociala problem. 9. Dokumenterad förekomst Medicinsk och industriell förekomst Ingen medicinsk användning är känd men användning kan förekomma inom farmakologisk forskning. Rapporterad förekomst i Sverige Uppgiftslämnare Statens Kriminaltekniska Laboratorium (SKL) Rättsmedicinalverket (RMV) Tullverkets laboratorium (TVL) Giftinformationscentralen (GIC) (GIC; NFC; RMV; TVL) 2013 2014 2015-05-20 - 19 ärenden 5 ärenden - 3 ärenden 1 ärende 1 sjukvårdsfall Folkhälsomyndigheten har yttrat sig enligt Förstörandelagen 13 § lag (2011:111). RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 74 EMCDDA Sverige och Storbritannien rapporterade substansen under 2014. 10. Tillgänglighet Substansen kan införas, hanteras och säljas lagligt i avsaknad av klassificering. Ökad tillgänglighet och därmed ökad användning kan befaras då bruk och införsel inte är straffbart. 11. Missbruksprofil 12. Nuvarande kontrollstatus 13. Konventioner Återfinns varken på 1961 års narkotikakonvention eller på 1971 års psykotropkonvention. 14. Övrig information 15. Rekommendation 2-etyl-4-fenyl-9-metyl-6H-tieno[3,2-f][1,2,4]triazolo[4,3-a][1,4]diazepin rekommenderas för narkotikaförklaring: • Tillgängligt underlag ger tillräckligt stöd för att ämnet har euforiska effekter. • Tillgängligt underlag ger stöd för att ämnet har hälsofarliga egenskaper. • Missbruk förekommer och kan komma att öka i Sverige. För att förhindra ytterligare skada rekommenderar Folkhälsomyndigheten, i samråd med berörda instanser, att 2-etyl-4-fenyl-9-metyl-6H-tieno[3,2f][1,2,4]triazolo[4,3-a][1,4]diazepin med kortnamn deskloretizolam förs upp på förordningen (1992:1554) om kontroll av narkotika. 16. Notifiera EU-kommissionen Risken för att produkter styrs över till den oreglerade svenska marknaden samt den snabba spridningen via etablerade kanaler gör att det är angeläget att agera med snabbhet. Brådskande skäl enligt direktiv 98/34 EG bör åberopas. 17. Referenser EMCDDA. European database on new drugs. 2015, from http://www.emcdda.europa.eu/index.cfm Flashback. (2015). https://www.flashback.org/t2378736. GIC. Giftinformationscentralen. NFC. Nationellt forensiskt centrum. psychonautwiki.org. (2015). http://psychonautwiki.org/wiki/Deschloroetizolam. RMV. Rättsmedicinalverket. Scifinder. 2015, from https://scifinder.cas.org/scifinder/view/scifinder Shiroki, M., Tahara, T., & Araki, K. (1975). JP50100096A. Sieghart, W. (1994). Pharmacology of benzodiazepine receptors: an update. Journal of Psychiatry and Neuroscience, 19(1), 24-29. TVL. Tullverkets laboratorium. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 75 Wingrove, P. B., Safo, P., Wheat, L., Thompson S A., Wafford, K. A., & Whiting, P. J. (2002). Mechanism of a-subunit selectivity of benzodiazepine pharmacology at g-aminobutyric acid type A receptors. European Journal of Pharmacology, 437, 31– 39. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 76 Desoxipipradol (2-DPMP) Grupp: syntetiska centralstimulantia av amfetamintyp. Sammansättning och former: desoxypipradol, vitt pulver, som enligt uppgifter från internetbaserade leverantörer innehåller 99 procent ren substans. Detta gör att nettodosen i många fall kan sättas lika med bruttodosen. Benämningar: desoxypipradol, desoxypipradrol, 2-benshydrylpiperidin, 2difenylmetylpiperidin, 2-DPMP, ”desoxy” (denna benämning kan dock även syfta på 4-desoximeskalin), ”Daisy”, ”12-hour caffeine” som handelsberedningar ”Ivory wave” och ”whack”. Missbruksdoser: uppgifter på internet om doser på 0,5 – 1,0 mg som en ”låg” dos, 1 – 3 mg som en ”vanlig” dos och 3 – 10 mg som en ”stark” dos, en annan skattning av doserna ger för ”låg” dos: 1 – 3 mg, ”normal” dos: 4 – 7 mg samt för ”stark” dos 10 – 15 mg. En missbruksdos (den dos som framkallar ett rus hos en person som inte utvecklat tolerans) bör bestämmas till 1 mg. Tillförselsätt: oralt (upplöst i dryck), nasalt (snortande), medlet torde kunna injiceras i lösning, men sådant missbruk har inte rapporterats, det är inte känt om medlet kan rökas. Ruseffekter: centralstimulerande, effekterna kan omfatta ett brett intervall från allmän stimulering (”uppåttjack”) till långvarig agitation (häftig oro), som kan kräva fysiska ingripanden från omgivningen, samt kramper (myoklonus). De psykiska effekterna kan variera från eufori till hallucinationer och paranoia (förföljelseföreställningar). Effekterna har jämförts med metamfetaminets. Ruset kan vara 16 – 20 timmar, vid hög dosering upp till 24 timmar. Sena effekter med agitation kan bestå upp till fem dagar. Biverkningar: sömnstörningar, kramper, agitation som kan bestå under flera dagar, livshotande förgiftningar, psykoser. Beroenderisk: av samma storleksordning som metylfenidat och amfetamin, desoxipipradol kan substituera för amfetamin och metamfetamin. Skadeverkningar-risker: sömnproblem, agitation, hallucinationer och paranoia, agitationseffekterna kan bestå upp till fem dagar, enstaka dödsfall har rapporterats. Sammanfattande beskrivning: Desoxipipradol är en syntetisk centralstimulantia, som har samma allmänna effekter som metylfenidat. Desoxipipradol är dock påtagligt starkare än metylfenidat (1 mg i missbruksdos mot 36 mg). En indikation på att desoxipipradol kan anses vara farligare än metylfenidat är att det aldrig kom i medicinskt bruk. Som missbruksmedel kan det liknas även vid amfetamin eller metamfetamin. Skadebilden vid missbruk av desoxipipradol är den samma som vid missbruk av metylfenidat eller amfetamin och omfattar bl.a. oro med agitation och kramper, psykoser med hallucinationer och paranoia. Desoxipipradol har rusverkan under förhållandevis lång tid och dess rus kan pågå upp till 24 timmar. Förgiftningar kan bli livshotande. Trots den korta tiden på drogmarknaden har dödsfall rapporterats. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 77 DET Grupp: hallucinogener. Sammansättning och former: vitt pulver, hydrokloridformen kan mörkna efter en tid, bereds vanligen i kapslar eller tabletter. Benämningar: dietyltryptamin, DET, T-9. Doser: 50 – 70 mg. Tillförselsätt: nedsväljning, inhalation, injektion (intramuskulär vid vissa studier). Ruseffekter: eufori, känsla av inlevelse och insikt, hallucinationer. Biverkningar: oro, nedstämdhet, hjärtklappning, yrsel, värmeslag, medvetslöshet. Beroenderisk: troligen som MDMA m.fl. ecstasyvarianter. Skadeverkningar-risker: medvetslöshet, värmeslag. Sammanfattande beskrivning: DET är en av många narkotika som har stora likheter i ruseffekter med MDMA. Så långt DET har prövats vid missbruk i russyfte har medlet också visat sig ha samma huvudsakliga effekter, bl.a. värmeslag, medvetslöshet och oro. P.g.a. det ringa missbruket är skadebilden inte fullt utredd. DET bör dock anses ha potential som ersättningsmedel för MDMA. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 78 Dextrometorfan Grupp: hallucinogener. Sammansättning och former: dextrometorfan, vitt pulver som är svårlösligt i vatten men lättlösligt i alkohol, som läkemedel i lösning, pastiller eller kapslar. Benämningar: dextrometorfan, DXM, DM, Balminil, Calmylin, Centratuss, Robitussin DM, Tussidyl (tidigare registrerat som läkemedel i Sverige men nu avregistrerat) m.fl., ”robo”. Doser: troligen från ca 350 mg eller 100 ml läkemedelslösning, stark påverkan vid ca 300 ml läkemedelslösning. Tillförselsätt: vid missbruk i russyfte nedsväljning av läkemedelslösning (hostmixtur). Ruseffekter: från mild eufori med ökad närvarokänsla till syn- och hörselhallucinationer, ändrad tidsuppfattning, vid stora doser: desorientering och dissociationer, livshotande förgiftningar. Biverkningar: förvirring, paranoia, andningsdepression, dödsfall. Beroenderisk: vid korrekt medicinskt bruk ringa, vid kraftigt missbruk i russyfte risk för kraftig toleransutveckling och hög dagskonsumtion. Skadeverkningar-risker: förvirring, paranoia, i sällsynta fall andningsdepression. Sammanfattande beskrivning: Dextrometorfan är en opioid med goda hostdämpande egenskaper. Medlet konsumeras som missbruksmedel för sina hallucinogena (dissociativa) egenskaper. I analogi med ketamin och PCP bör dextrometorfan när det används som missbruksmedel räknas som hallucinogen. Vid normal användning som hostmedicin har medlet inga ruseffekter. För att få hallucinatorisk verkan måste det intas i doser som är minst 10 gånger högre. Medlet är påtagligt mer opraktiskt för missbruksändamål än klassiska hallucinogener. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 79 Dibutylon12 1. Namn, gatunamn, synonymer, CAS-nr IUPAC: 1-(1,3-benzodioxol-5-yl)-2-(dimethylamino)butan-1-one CAS: 802286-83-5 Övrigt: βk-MMBDB, βk-DMBDB, 2-Dimethylamino-1-(3,4methylenedioxyphenyl)butan-1-one, Methylbutylone, m-butylone, Nmethylbutylone, butylone ME, βk-dMBDB, (EMCDDA, 2015; NFC, 2015; PubMed, 2015; Scifinder, 2015; TVL, 2015). 2. Summaformel, kemisk struktur Summaformel: C13 H17 N O3 Familje/Grupptillhörighet: Psykotropa substanser, katinoner Strukturlika substanser: Butylon (βk-MBDB) och pentylon (βk-MBDP) som sedan tidigare är reglerade som narkotika (EMCDDA, 2015; Scifinder, 2015). 3. Fysikaliska data Fysikaliskt tillstånd: Molekylvikt (g/mol): 235,28 Kokpunkt (°C): 358,6±42,0 Densitet (g/cm3): 1,143±0,06 Föroreningar/blandningar: Detektion av förekomst som vitt pulver, beige pulver, gulaktigt pulver, i paket märkta ”m-butylone”, i vätskeform, detektion av dibutylon tillsammans med pentedron (EMCDDA, 2015; NFC, 2015; Scifinder, 2015; TVL, 2015). 4. Framställning Metoder för framställning av syntetiska katinoner finns beskrivna i den vetenskapliga litteraturen. Substansen dibutylon kan framställas genom syra katalyserad bromering av 3,4-metylendioxibutyrofenon samt tillsammans med dimetylamin (EMCDDA, 2015; Russell & Bogun, 2011). 5. Verkningsmekanism/effekt Substansen dibutylon är ett syntetiskt katinon derivat som har stimulerande egenskaper. Dibutylon är en N-metyl analog av den narkotika reglerade substansen butylon (βk-MBDB) samt en strukturisomer av pentylon som också är narkotika (EMCDDA, 2015). Syntetiska katinoner verkar stimulerande på centrala nervsystemet genom bl.a. frisättning av dopamin, noradrenalin och serotonin samt genom att inhibera Uppgifterna är i sin helhet hämtade från Folkhälsomyndighetens klassificeringsdokument (dnr 01128-2015). 12 RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 80 upptaget av dessa i centrala och perifera nervsystem (Paillet-Loilier, Cesbron, Le Boisselier, Bourgine, & Debruyne, 2014). I en studie med transfekterade celler som utrycker människans DAT (hDAT) undersöktes genom syntes av MDPV (metylendioxipyrovaleron) analoger vilka strukturelement som huvudsakligen bidrar till substansens affinitet för dopamintransportören. Studien visades att metylendioxi ringen hos substansen är inte är det strukturelement som huvudsakligen bidrar till affiniteten för hDAT men att substansens karbonylgrupp ökar affiniteten för hDAT samt att en tertiär amin och möjligen ännu mer bidragande en förlängd sidokedja är nödvändig och kritisk för hög affiniteten hos hDAT. Genom studien konkluderade att en tertiär amin, eller en förlängd α-alkyl kedja (men inte både och) är nödvändiga för den potenta beskaffenheten hos MDPV som en hDAT inhibitor (Kolanos, Solis, Sakloth, De Felice, & Glennon, 2013). Substansen dibutylon har precis som MDPV och butylon en metylendioxi ring och en karbonylgrupp. Substansen dibutylon uppfyller kraven för de viktiga strukturelementen enligt studien för hDAT affinitet; dibutylon är en tertiär amin med förlängd α-alkyl kedja. 6. Exponeringssätt, missbruksdos Användare har rapporterat oral administration av substansen dibutylon i doser i intervallet 100-250mg. Varierande administrations sätt beskrivs av användare av dibutylon; insufflation, intravenöst, rektalt (EMCDDA, 2015; Flashback, 2014). 7. Kombinationsmissbruk Beslag av dibutylon har förekommit tillsammans med pentedron (NFC, 2015). 8. Hälsorisker Individuella risker Giftinformationscentralen har haft ett fall med dibutylon där substansen inköpts via internet och intagits tillsammans med PCP. Vid ankomst till sjukhus inkluderade symtomen förvirring, muskeltonus i benen samt spontan nystagmus (GIC, 2015). Psykoaktiva substituerade katinoner innebär hälsorisker som inkluderar hjärtkomplikationer, oro, psykos och död (Eshleman et al., 2013). Bland de skadliga effekterna ses hos användare av syntetiska katinoner som behövt sjukvård inkluderas hjärtpåverkan (takykardi och hypertension), psykiska/neurologiska tecken och symtom (oro, paranoia, hallucinationer och kramper) (Paillet-Loilier et al., 2014). Användare har rapporterat känslor av välbefinnande, rastlöshet, eufori, stimulerande effekter som varar uppemot 6 h och hjärtklappning (Flashback, 2014). Folkhälsorisker Beslag har gjorts samt att fallbeskrivningar rapporterats från sjukvården. Information från expertnätverk och Internet visar att användning av substansen ökar. Med den spridning som finns i Sverige och några närliggande länder kan det inte bortses från att bruket av dibutylon kan få konsekvenser för folkhälsan och medföra sociala problem. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 81 9. Dokumenterad förekomst Medicinsk och industriell förekomst Ingen medicinsk användning är känd men användning kan förekomma inom farmakologisk forskning. Rapporterad förekomst i Sverige Uppgiftslämnare 2012 2013 Nationellt forensiskt centrum (NFC) Rättsmedicinalverket (RMV) Tullverkets laboratorium (TVL) Giftinformationscentralen (GIC) (GIC, 2015; NFC, 2015; RMV, 2015; TVL, 2015) 2014 23 beslag 3 beslag 1 fall Folkhälsomyndigheten har yttrat sig enligt Förstörandelagen 13 § lag (2011:111). Beslut om förstörande har inkommit till myndigheten. EMCDDA Beslag har förekommit under år 2014 i Sverige, Tyskland, Storbritannien, Danmark, under år 2012 i Norge, under år 2010 i Finland. 10. Tillgänglighet Substansen kan införas, hanteras och säljas lagligt i avsaknad av klassificering. Ökad tillgänglighet och därmed ökad användning kan befaras då bruk och införsel inte är straffbart. 11. Missbruksprofil 12. Nuvarande kontrollstatus Reglerad i Frankrike, Ungern, Irland, Italien, Litauen, Portugal, Turkiet, Storbritannien, Ryssland, Republiken Vitryssland. (EMCDDA, 2015) 13. Konventioner Återfinns varken på 1961 års narkotikakonvention eller på 1971 års psykotropkonvention. 14. Övrig information 15. Rekommendation Substansen 1-(1,3-bensodioxol-5-yl)-2-(dimetylamino)butan-1-on rekommenderas för narkotikaförklaring: • Tillgängligt underlag ger tillräckligt stöd för att ämnet har euforiska effekter. • Tillgängligt underlag ger stöd för att ämnet har hälsofarliga egenskaper. • Missbruk förekommer och kan komma att öka i Sverige. För att förhindra ytterligare skada rekommenderar Folkhälsomyndigheten, i samråd med berörda instanser, att 1-(1,3-bensodioxol-5-yl)-2(dimetylamino)butan-1-on med kortnamn dibutylon förs upp på förordningen (1992:1554) om kontroll av narkotika. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 82 16. Notifiera EU-kommissionen Risken för att produkter styrs över till den oreglerade svenska marknaden samt den snabba spridningen via etablerade kanaler gör att det är angeläget att agera med snabbhet. Brådskande skäl enligt direktiv 98/34 EG bör åberopas. 17. Referenser EMCDDA. (2015). European database on new drugs. Retrieved 2014, from https://ednd.emcdda.europa.eu/html.cfm/ Eshleman, A. J., Wolfrum, K. M., Hatfield, M. G., Johnson, R. A., Murphy, K. V., & Janowsky, A. (2013). Substituted methcathinones differ in transporter and receptor interactions. Biochem. Pharmacol. (Amsterdam, Neth.), 85(12), 1803-1815. doi: 10.1016/j.bcp.2013.04.004 Flashback. (2014). bk-DMBDB / Dibutylone from https://www.flashback.org/p48533176 GIC. (2015). Giftinformationscentralen Kolanos, R., Solis, E., Jr., Sakloth, F., De Felice, L. J., & Glennon, R. A. (2013). "Deconstruction" of the abused synthetic cathinone methylenedioxypyrovalerone (MDPV) and an examination of effects at the human dopamine transporter. ACS Chem Neurosci, 4(12), 1524-1529. doi: 10.1021/cn4001236 NFC. (2015). Nationellt forensiskt centrum Paillet-Loilier, M., Cesbron, A., Le Boisselier, R., Bourgine, J., & Debruyne, D. (2014). Emerging drugs of abuse: current perspectives on substituted cathinones. Subst Abuse Rehabil, 5, 37-52. doi: 10.2147/SAR.S37257 PubMed. (2015). PubMed. http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/ RMV. (2015). Rättsmedicinalverket Russell, M. J., & Bogun, B. (2011). New "party pill" components in New Zealand: The synthesis and analysis of some β-ketone analogues of 3,4methylenedioxymethamphetamine (MDMA) including βk-DMBDB (β-ketoneN,N-dimethyl-1-(1,3-benzodioxol-5-yl)-2-butanamine). Forensic Sci. Int., 210(1-3), 174-181. doi: 10.1016/j.forsciint.2011.03.005 Scifinder. (2015). Scifinder. Retrieved 2014, from https://scifinder.cas.org/scifinder/view/scifinder TVL. (2015). Tullverket. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 83 Difenidin 13 1. Namn, gatunamn, synonymer, CAS-nr IUPAC: 1-(1,2-diphenylethyl)piperidine CAS: 36794-52-2 Övrigt: 1-(1,2-difenyletyl)piperidin, 1,2-diphenylethylpiperidine; AC1L4H21; BRD-A86415025-103-01-7; DPD; 1,2-DEP; DIPH (EMCDDA, 2015; NFC, 2015; Scifinder, 2015; TVL, 2015). 2. Summaformel, kemisk struktur Summaformel: C19 H23 N Familje/Grupptillhörighet: Psykotropa substanser, diaryletylaminer Strukturlika substanser: Arylcyklohexylaminer såsom PCP (fencyklidin) som är internationellt reglerad genom 1971 års psykotropkonvention samt de narkotika reglerade substanserna 3-MeO-PCP och 4-MeO-PCP. NPDPA (N-(1,2difenyletyl)propan-2-amin), NEDPA (N-etyl-1,2-difenyletylamin) 2-MeOdifenidin, (EMCDDA, 2015; Morris & Wallach, 2014; NFC, 2015; Scifinder, 2015). 3. Fysikaliska data Fysikaliskt tillstånd: Molekylvikt (g/mol): 265,39 Kokpunkt (°C): 351,3±11,0 Densitet (g/cm3): 1,045±0,06 Föroreningar/blandningar: Detektion av förekomst som vitt pulver och som växtmaterial detektion av förekomst tillsammans med syntetiska cannabinoider såsom 5F-AB-PINACA samt tillsammans med växtmaterial (EMCDDA, 2015; NFC, 2015; Scifinder, 2015; TVL, 2015; Wurita, Hasegawa, Minakata, Watanabe, & Suzuki, 2014). 4. Framställning Metoder för framställning av difenidin finns beskrivna i den vetenskapliga litteraturen. Den första syntesen av difenidin publicerades 1924 av Christiaenin (Berger, Schweifer, Rebernik, & Hammerschmidt, 2009; EMCDDA, 2015; Nancy M. Gray & Cheng, 1994; Wallach et al., 2014). Uppgifterna är i sin helhet hämtade från Folkhälsomyndighetens klassificeringsdokument (dnr 01122-2015). 13 RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 84 5. Verkningsmekanism/effekt Substansen difenidin är en NMDA (N-metyl-D-aspartat) -receptorantagonist som uppvisar strukturella likheter med arylcyklohexylaminer såsom PCP (fencyklidin) som är internationellt reglerad genom 1971 års psykotropkonvention samt de narkotika reglerade substanserna 3-MeO-PCP och 4-MeO-PCP. Difenidin upptäcktes förekomma som en psykoaktiv så kallad ”forskningskemikalie” för första gången år 2013. Difenidin hör till de senaste disassociativa missbrukssubstanserna, diaryletylaminerna som har dykt upp på marknaden vilka försäljs som ”lagliga” substitut till reglerade arylcyklohexylaminer, såsom exempelvis 4-MeO-PCP och metoxetamin. Substansen difenidin har sedan 1924 varit föremål för flera syntetiska och farmakologiska efterforskningar (EMCDDA, 2015; Morris & Wallach, 2014; Wallach et al., 2014). Data ifrån in vitro studier har demonstrerat att ett racemat av substansen difenidin, men även att (S)-och (R)-difenidin binder till NMDA-receptorer och att difenidin har antagonistisk verkningsmekanism (Berger et al., 2009; EMCDDA, 2015; Wallach et al., 2014). I en annan in vitro studie konfirmerade detta faktum att difenidin reducerar NMDA-medierade excitatoriska postsynaptiska potentialer i likhet med ketamin. Substansen difenidin verkar ha psykoaktiva effekter hos människor, mest sannolikt genom antagonism av NDMA-receptor-medierade synaptiska händelser som demonstrerades genom studien. Hela den psykofarmakologiska och fysiologiska aktiviteten av difenidin hos människor kan även involvera ytterligare molekylära mål inklusive andra receptorer, transport proteiner och enzymer (EMCDDA, 2015; Wallach et al., 2014). Ketamin och strukturellt relaterade arylcyklohexylaminer genererar effekter som medieras genom olika farmakologiska mekanismer (ACMD, 2013). I huvudsak så verkar de genom binda till NDMA receptorer och klassificeras som dissociativa bedövningsmedel (ACMD, 2013; Katharina E. Hofer et al., 2012). Rapporter ifrån användare av difenidin har konstaterat att substansen verkar som ett dissociativt bedövningsmedel med starka dissociativa effekter och vid högre doser bisarra somatosensoriska fenomen och övergående anterograd amnesia (minnesförlust) som varar i 3-6 h. Vidare har rapporterats att högre doser kan ge psykoaktiva effekter som varar i flera dagar (EMCDDA, 2015; Morris & Wallach, 2014). 6. Exponeringssätt, missbruksdos Användare har rapporterat milda effekter vid doser kring 50-100mg och starka disassociativa effekter vid orala doser kring 110mg (Morris & Wallach, 2014). Användare har rapporterat doser från 50mg upp till 120mg (Flashback). 7. Kombinationsmissbruk Användare har rapporterat intag av difenidin och 2-MeO-difeniden, användare av difenidin har rapporterat intag av andra arylcyklohexylaminer (Morris & Wallach, 2014). En kombination av difenidin och 5F-AB-PINACA har detekterats i beslagtagna förpackningar med växtmaterial (Wurita et al., 2014). RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 85 8. Hälsorisker Individuella risker Rättsmedicinalverket har rapporterat förekomst av difenidin (blod) vid ett missbruksärende (RMV, 2015). Giftinformationscentralen har haft sammanlagt 28 fall med substansen difenidin varav 26 sjukhusfall. Symtom med difenidin har i fallen från Giftinformationscentralen inkluderat stora pupiller, nystagmus, desorientering, oro, agitation, medvetandesänkning, hallucinationer, hög puls, högt blodtryck, muskelrigiditet, kramper, förhöjd kroppstemperatur (GIC, 2015). Difenidin har tillsammans med de två syntetiska cannabinoiderna ABCHMINACA och 5F-AMB påträffats vid ett dödsfall där dödsorsaken fastställdes vara en blandintoxikation av substanserna. Difenidin antogs vara den avgörande dödsorsaken då koncentrationen av substansen var så mycket högre än den för de syntetiska cannabinoiderna i kroppsvätskor och vävnader (Hasegawa et al., 2015). Difienidin antas sannolikt ha svåra psykotropiska verkningseffekter hos människor även om humantoxikologiska data ännu inte studerats (Wurita et al., 2014). Kända biverkningar med arylcyklohexylaminer såsom ketamin och MXE (metoxetamin) inkluderar förvirring, reducerat medvetande, livliga drömmar, hallucinationer, kardiovaskulära problem; högt blodtryck, hjärtklappning, panik attacker, dissociativa effekter, apné, urinblåsa toxicitet, vomering, illamående, dålig syn, ofrivilliga muskelrörelser, oro, upplevd förlust av kontroll, paranoid psykos, förhöjd kroppstemperatur, kramper och andningssvårigheter (Hill & Thomas, 2009). Användare av difenidin har rapporterat förhöjd hjärtfrekvens och kroppstemperatur, sjukhusvistelser till följd av kramper vid högre doser av difenidin och/eller 2-MeO-difenidin (EMCDDA, 2015). Försäljare och användare varnar via internet för effekterna av substansen difenidin, att extra stor försiktighet krävs vid hantering. Användare har rapporterat känslor av att vara bortkopplad, glädje, obehag, kreativitet, hallucinationer, förnimmelser av eufori, stundvis extrem eufori, rus effekter som varar i 3 h, förvrängd tidsuppfattning, effekter på balanssinnet, smärtlindrande, att hela kroppen domnar bort, dissociativa effekter, att effekterna av difenidin liknar de för ketamin, 4-MeO-PCP och metoxetamin (Flashback). Folkhälsorisker Beslag har gjorts samt att fallbeskrivningar rapporterats från sjukvården. Information från expertnätverk och Internet visar att användning av substansen ökar. Med den spridning som finns i Sverige och några närliggande länder kan det inte bortses från att bruket av difenidin kan få konsekvenser för folkhälsan och medföra sociala problem. 9. Dokumenterad förekomst Medicinsk och industriell förekomst Ingen medicinsk användning är känd men användning kan förekomma inom farmakologisk forskning. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 86 Rapporterad förekomst i Sverige Uppgiftslämnare 2012 2013 Nationellt forensiskt centrum (NFC) Rättsmedicinalverket (RMV) Tullverkets laboratorium Giftinformationscentralen (GIC) (GIC, 2015; NFC, 2015; RMV, 2015; TVL, 2015) 2014 37 beslag 1 (blod) 1 beslag 28 fall Folkhälsomyndigheten har yttrat sig enligt Förstörandelagen 13 § lag (2011:111). Ett flertal beslut om förstörande har inkommit till myndigheten. EMCDDA Beslag har förekommit under år 2014 i Sverige, Tyskland, Spanien, Ungern, Norge, Finland och Italien, under år 2013 i Storbritannien. 10. Tillgänglighet Substansen kan införas, hanteras och säljas lagligt i avsaknad av klassificering. Ökad tillgänglighet och därmed ökad användning kan befaras då bruk och införsel inte är straffbart. 11. Missbruksprofil 12. Nuvarande kontrollstatus Ingen information om reglering ännu (EMCDDA, 2015). 13. Konventioner Återfinns varken på 1961 års narkotikakonvention eller på 1971 års psykotropkonvention. 14. Övrig information 15. Rekommendation 1-(1,2-difenyletyl)piperidin rekommenderas för narkotikaförklaring: • Tillgängligt underlag ger tillräckligt stöd för att ämnet har euforiska effekter. • Tillgängligt underlag ger stöd för att ämnet har hälsofarliga egenskaper. • Missbruk förekommer och kan komma att öka i Sverige. För att förhindra ytterligare skada rekommenderar Folkhälsomyndigheten, i samråd med berörda instanser, att 1-(1,2-difenyletyl)piperidin med kortnamn difenidin förs upp på förordningen (1992:1554) om kontroll av narkotika. 16. Notifiera EU-kommissionen Risken för att produkter styrs över till den oreglerade svenska marknaden samt den snabba spridningen via etablerade kanaler gör att det är angeläget att agera med snabbhet. Brådskande skäl enligt direktiv 98/34 EG bör åberopas. 17. Referenser ACMD. (2013). Ketamine: a review of use and harm. Berger, M. L., Schweifer, A., Rebernik, P., & Hammerschmidt, F. (2009). NMDA receptor affinities of 1,2-diphenylethylamine and 1-(1,2- RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 87 diphenylethyl)piperidine enantiomers and of related compounds. Bioorg Med Chem, 17(9), 3456-3462. doi: 10.1016/j.bmc.2009.03.025 EMCDDA. (2015). European database on new drugs. Retrieved 2014, from https://ednd.emcdda.europa.eu/html.cfm/ Flashback. Diphenidine from https://www.flashback.org/t2254547p8 GIC. (2015). Giftinformationscentralen Hasegawa, K., Wurita, A., Minakata, K., Gonmori, K., Nozawa, H., Yamagishi, I., . . . Suzuki, O. (2015). Postmortem distribution of AB-CHMINACA, 5fluoro-AMB, and diphenidine in body fluids and solid tissues in a fatal poisoning case: usefulness of adipose tissue for detection of the drugs in unchanged forms. Forensic Toxicol., 33(1), 45-53. doi: 10.1007/s11419-014-0245-6 Hill, S. L., & Thomas, S. H. L. (2009). What's new in… Toxicity of drugs of abuse. Medicine, 37(11), 621-626. doi: http://dx.doi.org/10.1016/j.mpmed.2009.08.009 Katharina E. Hofer, Grager, B., Müller, D. M., Rauber-Lüthy, C., Kupferschmidt, H., Rentsch, K. M., & Ceschi, A. (2012). Ketamine-like Effects After Recreational Use of Methoxetamine. Annals of Emergency Medicine, 60(1), 97-99. Morris, H., & Wallach, J. (2014). From PCP to MXE: a comprehensive review of the non-medical use of dissociative drugs. Drug Test. Anal., 6(7-8), 614-632. doi: 10.1002/dta.1620 Nancy M. Gray, & Cheng, B. K. (1994). E. P. OFFICE. NFC. (2015). Nationellt forensiskt centrum RMV. (2015). Rättsmedicinalverket Scifinder. (2015). Scifinder. Retrieved 2014, from https://scifinder.cas.org/scifinder/view/scifinder TVL. (2015). Tullverket. Wallach, J., Kavanagh, P. V., McLaughlin, G., Morris, N., Power, J. D., Elliott, S. P., . . . Brandt, S. D. (2014). Preparation and characterization of the 'research chemical' diphenidine, its pyrrolidine analogue, and their 2,2-diphenylethyl isomers. Drug Test Anal. doi: 10.1002/dta.1689 Wurita, A., Hasegawa, K., Minakata, K., Watanabe, K., & Suzuki, O. (2014). A large amount of new designer drug diphenidine coexisting with a synthetic cannabinoid 5-fluoro-AB-PINACA found in a dubious herbal product. Forensic Toxicol., 32(2), 331-337. doi: 10.1007/s11419-014-0240-y RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 88 Difenoxylat Grupp: opiater och opioider. Sammansättning och former: vitt eller svagt färgat pulver, som läkemedel i tabletter, även som lösning för nedsväljning. Benämningar: Tabletter med varunamn som Dhamotil, Diarsed, Diastop, Difenoxylato, Diphenatol, Diphenoxylate, Diphenoxylate And Atropine, Eldox, Erlotyl, Intard, Lofene, Logen, Lomocot, Lomotil, Lonox, Reasec, Remodil, Retardin, Tropergen, Vi-Atro l m.fl. Doser: från 50 mg vid nedsväljning. Tillförselsätt: nedsväljning, medlet kan knappast injiceras p.g.a. låg löslighet i vatten, snusning torde vara verkningslös av samma anledning, rökning tillsammans med t.ex. tobak eller annat växtmaterial kan tänkas men har ej dokumenterats. Ruseffekter: eufori, dåsighet, kraftlöshet m.m. Biverkningar: dåsighet, yrsel, huvudvärk, nervositet, rastlöshet, illamående och uppkastningar, depression, kraftlöshet, hjärtklappningar, domningar i extremiteter, aptitförlust samt allergiska reaktioner och buksmärtor, nedsatt reaktionsförmåga vid bilkörning m.m., vid intag av stora doser livshotande förgiftning. Beroenderisk: vid korrekt medicinskt bruk låg beroenderisk, vid missbruk av stora doser även toleransutveckling och abstinensreaktioner av opiattyp. Skadeverkningar-risker: mag- och tarmbesvär (förstoppning), allergiska reaktioner, livshotande förgiftning. Sammanfattande beskrivning: Difenoxylat kan framkalla eufori vid missbruk av stora doser. Det saknar dock morfinets och heroinets smärtstillande effekter. Difenoxylat kan ej injiceras och därför i praktiken inte missbrukas för att åstadkomma hastigt insättande euforiska rus (”kickar”) av samma slag som vid t.ex. heroinjektioner. Difenoxylat kan vid tillförsel av stora doser framkalla livshotande förgiftningar genom att det orsakar andningsdepression och djup medvetslöshet. Vid regelbundet intag av stora doser ger det upphov till toleransutveckling och abstinensreaktioner. Som missbruksmedel används det även för att dämpa opiatabstinens. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 89 Diklazepam 14 Grupp: bensodiazepiner. Sammansättning och former: detektion av förekomst som vita och gröna tabletter. Benämningar: Diklazepam Doser: Dosen 1 mg diklazepam uppges vara jämförbar med 10 mg diazepam, som en substans med anoxiolytiska, muskelavslappnande och humörhöjande effekter. Användare har via internetforum rapporterat doser kring 1-3 mg. Tillförselsätt: Bensodiazepiner sväljs vanligen som tabletter men kan även injiceras. Missbruk genom att bensodiazepiner tas nasalt har även rapporterats. Verkningsmekanism/effekt: Diklazepam är en substituerad bensodiazepin som inte är licensierad för medicinsk användning. Diklazepam en positions isomer av 4-klorodiazepam och är ett 2-kloro derivat av diazepam. Bensodiazepiner används kliniskt för behandling av oro och sömnsvårigheter. Verkningsmekanismen för effekten av bensodiazepiner sker genom modulering av GABAA-receptorn som utgörs av ett (Cl-kanal) komplex. Bensodiazepiner är en grupp av substanser med anxiolytiska (ångestdämpande), sedativahypnotiska, antikonvulsiva och muskelrelaxerande effekter. Substituering med klor har använts för att optimera kliniska effekter av bensodiazepiner. Det är väl etablerat att halogenatomer i fenylringen hos bensodiazepiner modulerar farmakologisk aktivitet. En kloratom i 2´-postionen av fenylringen (vilket diklazepam har) har påvisats öka antikonvulsiva (antimetrazol) muskel relaxerande effekter hos möss och katter. I en studie med olika bensodiazepiner utförd på råttor hämmades den lokomotoriska aktiviteten av diklazepam på ett (linjärt) dos-relaterat sätt. Tillräckligt höga doser resulterade i en näst intill fullständig inhibering av rörligheten hos djuren. I samma studie konstaterades att de optimala förutsättningarna för anxiolytiska effekter är en metyl grupp i position 1 av bensodiazepin molekylen, en fluor eller en klor atom i position 2 och ingen substituent i position 3. Dessa krav uppfyller substansen diklazepam. För seditativa effekter konstaterades optimala förutsättningar vara en klor atom i position 2 vilket diklazepam har, ingen substitution i position 1 och en hydroxyl grupp i position 3 av molekylen. Substansen binder i likhet med diazepam till både centrala och perifera bensodiazepin (BZD) receptorer. Diklazepam har uppvisat hög affinitet för den centrala typen av BZD receptorn. I en in vitro studie med hjärnceller från råttor uppges att diklazepam har mycket hög receptor affinitet, Ki-värde 4,35nM. I samma studie anges för diazepam Kivärdet 14,0nM. Användare beskriver diklazepam som jämförbar med etizolam men mer långtidsverkande. Uppgifterna är hämtade från Folkhälsomyndighetens klassificeringsdokument (dnr 1573/20143.2.4). Se vidare även Bensodiazepiner i almänhet, s. 37-38 och avsnitt 4.3. 14 RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 90 Skadeverkningar-risker: Giftinformationscentralen har vid sjukhusfall med diklazepam noterat symtom som inkluderar medvetandesänkning. Biverkningar som rapporterats med bensodiazepiner inkluderar dåsighet, svaghet, berusningskänsla, överkänslighet, minnes-och koncentrationssvårigheter samt hallucinationer. Kombinationsmissbruk av bensodiazepiner tillsammans med andra CNS depressiva substanser, såsom alkohol och opiater, ökar risken för respiratorisk depression och död. Risk för utveckling av korsberoende till bensodiazepiner. Medicinskt ska bensodiazepiner endast användas för korttids behandling av ångest eller sömnbesvär som är svåra och handikappande. Detta eftersom risk för tolerans och beroende av bensodiazepiner kan utvecklas efter bara några veckor. Bensodiazepiner och cannabis är psykoaktiva substanser som experimentella studier visat påverkar bilkörningsförmågan och som när alkohol även används, ökar risken för att bli inblandad eller ansvarig för trafikolyckor signifikant. Sammanfattande användning. beskrivning: En bensodiazepin utan känd medicinsk RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 91 3,4-diklorometylfenidat 15 1. Namn, gatunamn, synonymer, CAS-nr IUPAC: methyl-2-(3,4-dichorophenyl)-2-(piperidin-2-yl)acetate CAS: 1400742-68-8 Övrigt: 3,4-diklorometylfenidat, 3,4-CTMP, (EMCDDA, 2014; PubMed, 2014; Scifinder, 2014; Uchiyama et al., 2014) 2. Summaformel, kemisk struktur Summaformel: C14H17Cl2NO2 Familje/Grupptillhörighet: Piperidin Strukturlika substanser: Metylfenidat som är listad, klass II, Narkotikakonventionen (UN) 1971 samt etylfenidat som båda är klassade som narkotika i Sverige. (EMCDDA, 2014; Scifinder, 2014; SKL, 2014) 3. Fysikaliska data Fysikaliskt tillstånd: Molekylvikt (g/mol): 302,20 Kokpunkt (°C): 384,5±32,0 Densitet (g/cm3): 1,249±0,06 Föroreningar/blandningar: Detektion av förekomst som pulver, kristallin kemikalie i form av 3,4-CTMP hydroklorid (HCl) samt i form av tabletter, tabletter (tillsammans med etylfenidat samt etizolam). (EMCDDA, 2014; Scifinder, 2014; SKL, 2014; TVL, 2014) 4. Framställning Metoder för framställning av 3,4-diklorometylfenidat finns beskrivna i den vetenskapliga litteraturen. Substansen 3,4-diklorometylfenidat kan framställas genom metylfenidat som kan förekomma som 4 isomerer till följd av två sterocentra. (Davies, Hopper, Hansen, Liu, & Childers, 2004; Deutsch, Shi, Gruszecka-Kowalik, & Schweri, 1996; Lapinsky et al., 2012; Leonard, McCartan, White, & King, 2004) 5. Verkningsmekanism/effekt Substansen 3,4-diklorometylfenidat (3,4-CTMP) är strukturellt relaterad till metylfenidat och etylfenidat som sedan tidigare är reglerade som narkotika. Strukturellt är 3,4-diklorometylfenidat metylfenidat med klor substitution i meta respektive para positionerna. I en in vitro studie påvisades att 3,4diklorometylfenidat vara en 32 gånger mer potent substans mot dopamin åter upptag än metylfenidat. (Deutsch et al., 1996; EMCDDA, 2014) Uppgifterna är i sin helhet hämtade från Folkhälsomyndighetens klassificeringsdokument (dnr 01576-2014). 15 RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 92 Vidare har substansen 3,4-diklorometylfenidat i en djur studie visat sig vara 8 gånger mer potent än metylfenidat vid kokain diskriminerings försök med råttor. (Schweri, Deutsch, Massey, & Holtzman, 2002) Metylfenidat är ett potent läkemedel som bland annat används som psykostimulerande behandlingsmetod för ADHD (attention-deficit hyperactivity disorder). Substansen kan orsaka beroende och har kända biverkningar såsom hjärtklappning, förändringar i humör, humörsvängningar eller personlighetsförändringar, utslag, klåda, känna sig ovanligt exalterad, överaktiv eller ohämmad (mani), se, känna eller höra saker som inte finns (tecken på psykos) m.fl. Substansen 3,4-diklorometylfenidat (3,4-CTMP) uppvisar strukturella likheter med metylfenidat och det kan antas att substansen kan mediera liknande effekter som setts med de narkotikaklassade substanserna metylfenidat och etylfenidat. (FASS, 2014; Markowitz et al., 2000) 6. Exponeringssätt, missbruksdos Användare har rapporterat intag av 3,4-CTMP i doser kring 5-15 mg med varierande administrationssätt: oralt i form av tabletter, pulver och pellets samt nasalt i form av pulver och som nasal spray genom utspädning med alkohol. (DrugsForum, 2013; Flashback, 2012) 7. Kombinationsmissbruk Användare har rapporterat intag av substansen 3,4-CTMP tillsammans med alkohol samt användning i kombination med att andra stimulerande substanser har använts tidigare. (DrugsForum, 2013; Flashback, 2012) 8. Hälsorisker Individuella risker Giftinformationscentralen har vid fall med 3,4-CTMP noterat symtom såsom medvetandesänkning, hallucinationer, oro i kroppen, skakningar, stora pupiller, hög puls, högt blodtryck, hög kroppstemperatur. (GIC, 2014) Användare har rapporterat känslor av eufori, ökad energi, rastlöshet och oro, att substansen har stimulerande egenskaper samt beroendeframkallande egenskaper till följd av euforin, förhöjd puls, vasokonstriktion, insomni, och svettningar. (DrugsForum, 2013; Flashback, 2012) Folkhälsorisker Beslag har gjorts samt att fallbeskrivningar rapporterats från sjukvården. Information från expertnätverk och Internet visar att användning av substansen ökar. Med den spridning som finns i Sverige och några närliggande länder kan det inte bortses från att bruket av 3,4-diklorometylfenidat (3,4-CTMP) kan få konsekvenser för folkhälsan och medföra sociala problem. 9. Dokumenterad förekomst Medicinsk och industriell förekomst Ingen medicinsk användning är känd men användning kan förekomma inom farmakologisk forskning. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 93 Rapporterad förekomst i Sverige Uppgiftslämnare Statems Kriminaltekniska Laboratorium (SKL) Rättsmedicinalverket (RMV) Tullverkets laboratorium Giftinformationscentralen (GIC) 2011 2012 2013 33 beslag 2014 64 beslag - 8 (urin) 8 beslag 12 fall (9 sjukhus) - 23 beslag 9 fall (sjukhus) (GIC, 2014; RMV, 2014; SKL, 2014; TVL, 2014) Folkhälsomyndigheten har yttrat sig enligt Förstörandelagen 13 § lag (2011:111). Ett antal beslut om förstörande har inkommit till myndigheten. EMCDDA Beslag har förekommit under 2014 i Frankrike, Slovenien, Tyskland, Norge, Danmark, Italien, under 2013 i Ungern, Storbritannien (2 ggr) samt Sverige. (EMCDDA, 2014) 10. Tillgänglighet Substansen kan införas, hanteras och säljas lagligt i avsaknad av klassificering. Ökad tillgänglighet och därmed ökad användning kan befaras då bruk och införsel inte är straffbart. 11. Missbruksprofil 12. Nuvarande kontrollstatus Ingen information om reglering ännu. (EMCDDA, 2014) I Finland förklarades genom ett pressmeddelande (10.07.2014) att 3,4-CTMP var ett av de nya ämnena som definierades som narkotika. (FINLAND, 2014) 13. Konventioner Återfinns varken på 1961 års narkotikakonvention eller på 1971 års psykotropkonvention. 14. Övrig information 15. Rekommendation Substansen metyl-2-(3,4-diklorofenyl)-2-(piperidin-2-yl)acetat rekommenderas för narkotikaförklaring: • Tillgängligt underlag ger tillräckligt stöd för att ämnet har euforiska effekter. • Tillgängligt underlag ger stöd för att ämnet har hälsofarliga egenskaper. • Missbruk förekommer och kan komma att öka i Sverige. För att förhindra ytterligare skada rekommenderar Folkhälsomyndigheten, i samråd med berörda instanser, att substansen metyl-2-(3,4-diklorofenyl)-2(piperidin-2-yl)acetat med kortnamn 3,4-diklorometylfenidat förs upp på förordningen (1992:1554) om kontroll av narkotika. 16. Notifiera EU-kommissionen Risken för att produkter styrs över till den oreglerade svenska marknaden samt den snabba spridningen via etablerade kanaler gör att det är angeläget att agera med snabbhet. Brådskande skäl enligt direktiv 98/34 EG bör åberopas. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 94 17. Referenser Davies, H. M., Hopper, D. W., Hansen, T., Liu, Q., & Childers, S. R. (2004). Synthesis of methylphenidate analogues and their binding affinities at dopamine and serotonin transport sites. Bioorg Med Chem Lett, 14(7), 1799-1802. doi: 10.1016/j.bmcl.2003.12.097 Deutsch, H. M., Shi, Q., Gruszecka-Kowalik, E., & Schweri, M. M. (1996). Synthesis and pharmacology of potential cocaine antagonists. 2. Structureactivity relationship studies of aromatic ring-substituted methylphenidate analogs. J Med Chem, 39(6), 1201-1209. doi: 10.1021/jm950697c DrugsForum. (2013). 3,4-dichloromethylphenidate Drug Info (3,4-CTMP). from https://www.drugs-forum.com/forum/printthread.php?t=207641 EMCDDA. (2014). European database on new drugs. Retrieved 2014, from https://ednd.emcdda.europa.eu/html.cfm/ FASS. (2014). Metylfenidat. Retrieved 2014-09-05, from http://www.fass.se/LIF/substance?userType=2&substanceId=IDE4POC3U98B GVERT1 FINLAND, S.-O. H. i. (2014). Nya ämnen definieras som narkotika. Retrieved 2014.07.10, 2014, from http://www.stm.fi/sv/pressmeddelanden/pressmeddelande/-/view/1887691#sv Flashback. (2012). 3,4-CTMP / 3,4-Dichloromethylphenidate. GIC. (2014). Giftinformationscentralen Lapinsky, D. J., Yarravarapu, N., Nolan, T. L., Surratt, C. K., Lever, J. R., Tomlinson, M., . . . Deutsch, H. M. (2012). Evolution of a Compact Photoprobe for the Dopamine Transporter Based on (±)-threo-Methylphenidate. ACS Med. Chem. Lett., 3(5), 378-382. doi: 10.1021/ml3000098 Leonard, B. E., McCartan, D., White, J., & King, D. J. (2004). Methylphenidate: a review of its neuropharmacological, neuropsychological and adverse clinical effects. Hum Psychopharmacol, 19(3), 151-180. doi: 10.1002/hup.579 Markowitz, J. S., DeVane, C. L., Boulton, D. W., Nahas, Z., Risch, S. C., Diamond, F., & Patrick, K. S. (2000). Ethylphenidate formation in human subjects after the administration of a single dose of methylphenidate and ethanol. Drug Metab Dispos, 28(6), 620-624. PubMed. (2014). PubMed. http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/ RMV. (2014). Rättsmedicinalverket Schweri, M. M., Deutsch, H. M., Massey, A. T., & Holtzman, S. G. (2002). Biochemical and behavioral characterization of novel methylphenidate analogs. J Pharmacol Exp Ther, 301(2), 527-535. Scifinder. (2014). Scifinder. Retrieved 2014, from https://scifinder.cas.org/scifinder/view/scifinder SKL. (2014). Statens kriminaltekniska laboratorium TVL. (2014). Tullverket. Uchiyama, N., Matsuda, S., Kawamura, M., Shimokawa, Y., Kikura-Hanajiri, R., Aritake, K., . . . Goda, Y. (2014). Characterization of four new designer drugs, 5-chloro-NNEI, NNEI indazole analog, alpha-PHPP and alpha-POP, with 11 newly distributed designer drugs in illegal products. Forensic Sci Int, 243c, 1-13. doi: 10.1016/j.forsciint.2014.03.013 RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 95 4,4’-dimetylaminorex 16 1. Namn, gatunamn, synonymer, CAS-nr IUPAC: 4-methyl-5-(4-methylphenyl)-4,5-dihydro-1,3-oxazol-2-amine CAS:1445569-01-6 Övrigt: 4,5-dihydro-4-methyl-5-(4-methylphenyl)2-oxazolamine, 4methylaminorex p-methyl derivative, para-Methyl-4-methylaminorex, 4,4′DMAR, 4,4'-dimethyl-aminorex, p4-DMAR, 4-methyl-euphoria, 4-methylU4Euh, 4-M-4-MAR (EMCDDA–Europol, 2014; EMCDDA, 2014; PubMed, 2014; Scifinder, 2014) 2. Konventioner Återfinns varken på 1961 års narkotikakonvention eller på 1971 års psykotropkonvention. (EMCDDA–Europol, 2014) 3. Övrig information Substansen 2-amino-4-metyl-5-(4-metylfenyl)-2-oxazolin med kortnamnet 4,4’-dimetylaminorex uppvisar strukturella likheter med aminorex samt 4metylaminorex som är listade enligt 1971 års psykotropkonvention. Strukturellt är den enda skillnaden mellan 4-metylaminorex och 4,4’-dimetylaminorex att den sist nämnda har en metyl grupp i para position av fenylringen. Substansen föreslås genom EMCDDA-Europol Joint Report bli föremål för utvärdering enligt EU:s nuvarande kontrollsystem Article 6 of Council Decision 2005/387/JHA. Genom samma rapport konkluderas att substansen verkar ha stimulerande egenskaper. En in vitro studie har påvisat att 4,4’dimetylaminorex är en potent, effektiv substrat typ för frisättande av dopamin och noradrenalin samt serotonin. I två av EU-medlemsländerna har 27 dödsfall konstaterats med analytisk konfirmation av substansen 2-amino-4-metyl-5-(4metylfenyl)-2-oxazolin i blod. I samtliga fall tillsammans med minst en annan substans. (Brandt et al., 2014; EMCDDA–Europol, 2014) 4. Rekommendation Substansen 2-amino-4-metyl-5-(4-metylfenyl)-2-oxazolin med kortnamn 4,4’dimetylaminorex rekommenderas för narkotikaförklaring: • Tillgängligt underlag ger tillräckligt stöd för att ämnet har euforiska effekter. • Tillgängligt underlag ger stöd för att ämnet har hälsofarliga egenskaper. • Missbruk förekommer och kan komma att öka i Sverige. För att förhindra ytterligare skada rekommenderar Folkhälsomyndigheten, i samråd med berörda instanser, att 2-amino-4-metyl-5-(4-metylfenyl)-2oxazolin med kortnamn 4,4’-dimetylaminorex förs upp på förordningen (1992:1554) om kontroll av narkotika. Brandt, S. D., Baumann, M. H., Partilla, J. S., Kavanagh, P. V., Power, J. D., Talbot, B., . . . Cosbey, S. H. (2014). Characterization of a novel and potentially lethal designer drug (+/-)-cis-para-methyl-4-methylaminorex (4,4'-DMAR, or 'Serotoni'). Drug Test Anal, 6(7-8), 684-695. doi: 10.1002/dta.1668 EMCDDA–Europol. (2014). EMCDDA–Europol Joint Report on a new psychoactive substance: 4,4´-DMAR (4-methyl-5-(4-methylphenyl)-4,5dihydrooxazol-2-amine) JOINT REPORTS. Uppgifterna är i sin helhet hämtade från Folkhälsomyndighetens klassificeringsdokument (dnr 06067-2014). 16 RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 96 EMCDDA. (2014). European database on new drugs. Retrieved 2014, from https://ednd.emcdda.europa.eu/html.cfm/ PubMed. (2014). PubMed. http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/ Scifinder. (2014). Scifinder. Retrieved 2014, from https://scifinder.cas.org/scifinder/view/scifinder RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 97 2,5-DMA Grupp: hallucinogener. Sammansättning och former: 2,5-dimetoxiamfetamin, vitt pulver, har förekommit i lösning, kan beredas i tabletter. Benämningar: 2,5-dimetoxiamfetamin, 2,5-DMA, 2,5-dimetoxi-alfa-metylfenetylamin, ”DMA”. Doser: 80 – 160 mg netto (PiHKAL). Jacob m.fl. anger att 2,5-DMA har en potens som är 2,5 gånger meskalins (vars lägsta rusgivande dos är från 150 mg och ofta används i doser från 400 mg). Geschwinde (2007) anger dock att 2,5DMA har 8 gånger starkare effekt än meskalin, vilket skulle ge en nettodos om ca 50 mg för 2,5-DMA. Eftersom PiHKAL är primärkällan bör tills vidare en missbruksdos 2,5-DMA bestämmas till 80 mg netto. Tillförselsätt: nedsväljning, kan troligen injiceras, oklart om det kan rökas. Ruseffekter: eufori, allmänt stimulerande effekter, hallucinationer, har använts som ersättningsmedel för LSD. Biverkningar: hallucinationer, förvirring, oro, illamående, markant blodtrycksstegring, störningar på hjärt- och kärlverksamheten, uttorkning. Beroenderisk: ej utredd, kan antas vara i samma storleksordning som för MDMA eller LSD. Skadeverkningar-risker: markant blodtrycksstegring, störningar på hjärt- och kärlverksamheten, uttorkning, illamående, oro, förvirring, vissa resultat tyder på att 2,5-DMA har serotinfrisättande effekt, varför man kan misstänka psykoser och personlighetsförändringar vid längre tids missbruk. Sammanfattande beskrivning: 2,5-DMA är en fenetylamin med effekter som liknar MDMA:s och kan användas som ersättningspreparat för detta. Det har också effekter som liknar LSD:s. I en jämförelse mellan 2,5-DMA och LSD baserat på djurexperiment över basala funktioner som puls och pupiller har man funnit att 2,5-DMA på alla punkter utom en har samma effekter som LSD. Forskarna har noterat att 2,5-DMA synes ha ”övervägande LSD-lika effekter”. I fråga om beteendemässiga förändringar noterades dock att 2,5-DMA framkallar förändringar som liknar både LSD och amfetamin. Korstolerans förekom mellan 2,5-DMA och LSD i de flesta mätbara avseenden (bl.a. reflexer och andningsfrekvens). De fann att av de undersökta substituerade amfetaminvarianterna var 2,5-DMA en av dem som närmast liknade LSD men att 2,5-DMA dessutom hade effekter som liknar amfetaminets. 2,5-DMA är har hittills varit sällsynt på den svenska och den internationella drogmarknaden. Erfarenheten av missbruk är begränsad, liksom dokumentationen om skadeverkningar. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 98 3,4-DMMC 17 Grupp: Syntetiska katinoner. Benämning: 3,4-DMMC Sammansättning och former: Detektion av förekomst som pulver, pulver i kapslar, tabletter, i förpackningar märkta som växtnäring tillsammans med pentedron och 2,4,5- TMMC (2,4,5-trimetylmetkatinon), i designerdrog produkter så kallade ”legal highs”. Verkningsmekanism/effekt: Substansen 3,4-DMMC (3,4-dimetylmetkatinon), ”dimefedron” är ett 3-metylderivat av mefedron (4-metylmetkatinon, 4-MMC) och ett 4-metylderivat av 3-metylmetkatinon (3-MMC) samt en strukturisomer av 4-metyletylkatinon (4-MEC). Substansen 3,4-DMMC är en ringsubstituerad katinon som förväntas vara psykoaktiv. Ringsubstituerade katinonderivat har effekter som liknar kokain, amfetamin och MDMA (ecstacy). Dödsfall har rapporterats i samband med användning av 4MMC (mefedron). Det är sannolikt att 3,4-DMMC (3,4-dimetylmetkatinon) som ett 3-metylderivat av mefedron (4-metylmetkatinon, 4-MMC) har psykoaktiva egenskaper. 4-MMC har liknande verkningsmekanismer som andra stimulerande droger (blockering av återupptag av, och stimulering av frisättning av neurotransmittorer såsom serotonin, dopamin och noradrenalin). Detta stöds av de sympatomimetiska effekterna (utvidgade pupiller, hjärtklappning, högt blodtryck, agitation) som ses vid mefedron användning, vilka är liknande för andra stimulerande droger såsom MDMA och kokain. Då endast positioneringen av ytterligare en metyl grupp i fenylringen hos 3,4-DMMC är det som skiljer 3,4-DMMC från 4-MMC (mefedron) är det sannolikt att effekterna av substanserna är liknande. Syntetiska kationer missbrukas av användare för sina kokain- och amfetaminliknade egenskaper. Substansen 3,4DMMC har missbrukats som en alternativ drog till katinoner som redan är reglerade såsom mefedron och MDPV. Syntetiska katinoner, i synnerhet MDPV och mefedron, uppvisade i en in vitro modell hög permeabilitet för blod-hjärn-barriären. Såsom fenetylamin, kan de existera i två steroisomera former som kan ha olika potenser. Syntetiska katinoner är potenta inhibitorer av monoamintransportörer, e.g. dopamin (DAT), noradrenalin (NAT) och serotonin (SERT), men deras selektivitet för dessa transportörer varierar. Klinisk data tillsammans med vitt distribuerad information via internet demonstrerar att syntetiska katinoner omges av en rad medicinskt farliga verkningsmekanismer. Missbruk av katinonderivat som framställts som designerdroger har associerats med akut toxicitet och flera dödsfall har rapporterats. Doser: Intag av orala doser kring 200 mg har rapporterats av användare. Användare har rapporterat att den nasala dosen 1.5 ggr mer 3,4-DMMC än mefedron upplevs som mefedron, men dock påminner något mer om MDMA Uppgifterna är hämtade från Folkhälsomyndighetens klassificeringsdokument (dnr 1568/20143.2.4). I SFS 2014:1032 har en smärre korrigering beträffande substansens kemiska namn ändrats. 17 RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 99 eftersom 3,4-DMMC upplevs mer euforisk och empatogen och att substansen verkar längre. Tillförselsätt: De vanligaste administrationssätten för syntetiska katinoner är nasalt samt oralt intag av kapslar, tabletter eller pulver inlindat i cigarrettpapper som sväljs (så kallad ”bombning”) alternativt utspädning i drycker. Rektal, intravenös, subkutan och intramuskulära injektioner har även rapporterats. Hälsorisker: Giftinformationscentralen har vid fall med 3,4-DMMC noterat symtom som inkluderar svettningar, uppjagat beteende samt lätt blodtryckshöjning. De vanligaste rapporterade biverkningarna med syntetiska kationer inkluderar sympatomimetisk toxicitet med hjärtklappning, högt blodtryck, bröstsmärtor, förstorade pupiller, agitation/aggression, oro, psykos, hallucinationer och insomnia. Utveckling av ”cravings”, tolerans, beroende och biverkningssymptom (som inkluderar depression, anergia, anhedonia, sömnproblem och cravings) har rapporterats efter frekvent konsumtion av höga doser mefedron eller MDPV. Användare har rapporterat biverkningar som liknar de vid mefedron med bröstsmärtor och kramper, förhöjt blodtryck, tryck i huvudet. Sammanfattande beskrivning: Högsta domstolen har i ett flertal mål bedömt farligheten hos de syntetiska katinonerna, se t.ex. NJA 2011 s. 357 och NJA 2011 s. 675 I och II. Av dessa domar kan man dra följande slutsatser gällande syntetiska katinoner. • Alla syntetiska katinoner bör i farlighetshänseende jämställas. • Den generella farligheten hos syntetiska katinoner skiljer sig inte från amfetamins generella farlighet på något avgörande sätt. • Det finns inte heller i mängdhänseende stöd för att bedöma de syntetiska katinonerna annorlunda än amfetamin. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 100 DMT Grupp: hallucinogener. Sammansättning och former: dimetyltryptamin (DMT), vitt eller svagt gulrött pulver som i ren form bildar nålkristaller, som kan gnistra i starkt ljus. DMT bryts ner tämligen snabbt om det utsätts för värme, ljus och luft. DMT förekommer naturligt i vissa plantor (Diplopterys cabrerana, Mimosa hostilis (även kallad Mimosa tenuiflora), Psychotria viridis och Virola calophylla). I Latinamerika beredes ett snus, ”cohoba” (epena), av växtdelar (Virola calophylla) samt kokas en brygd, ayahuasca (”själens vin”, ”caapi”, ”yagé” m.fl.), av växtdelar (av Banisteriopsis caapi m.fl. arter). Båda kan innehålla DMT. På den illegala marknaden tillhandahålles DMT främst som pulver. DMT är nära kemiskt släkt med psilocybin (4-OH-DMT). OBS! Högsta domstolen har i NJA 2014 s 259 fastslagit att till pulver nermald rotbark av Mimosa hostilis inte är att anse som narkotika trots att det innehåller DMT, eftersom växten som sådan inte omfattas av 1971 års psykotropkonvention. Ett DMT material som sålunda bara består av växtdelar anses sålunda inte vara narkotika. Om det inte går att utesluta att fråga är om ett växtmaterial bör övervägas om förberedelse till narkotikabrott är vid handen eller om ett förverkande enligt 36 kap 3 § brottsbalken är möjligt. Benämningar: dimetyltryptamin, dimethyltryptamine, DMT, Nigerine, ”Disneyland”, ”Disneyworld”, ”Dmitri”, ”fantasia”, ”instant psychosis”, ”psychosis”, ”45 minute trip”, för brygd: ayahuasca, ”caapi”, ”yagé”, för snus: ”cohoba”, ”epena”. Doser: Om ej annat framgår av omständigheterna torde en missbruksdos kunna fastställas till ca 20 mg rent pulver. Magsäcken innehåller ett enzym, mono-amino-oxidas (MAO), som blockerar upptaget av DMT från magsäcken. Detta medför att doserna för DMT är markant olika beroende på om DMT:n ska sväljas eller intas på annat sätt. Vid nedsväljning av DMT kan brukaren för att minska effekterna av MAO tillsätta en MAO-hämmare (MAOI), t.ex. harmalin. Utan MAO-hämmare kan den rusgivande dosen vid nedsväljning ligga på 350 mg eller mer. Vid intravenösa injektioner i experiment har rus iakttagits efter tillförsel av 4 – 30 mg. Vi rökning av DMT i tobak eller cannabis har rus dokumenterats i intervallet 20 – 100 mg. Vid rektal tillförsel har doser om 200 mg tillförts i russyfte. Tillförselsätt: injektion (både intravenös och intramuskulär), inhalation med sprejflaska (atomizer), rökning med tobak eller cannabis, rektalt, vid nedsväljning med eller utan MAO-hämmare. Ruseffekter: eufori, hallucinationer (särskilt visuella) likartade LSD:s, kortvarig men påtaglig förlust av kroppsupplevelse, känsla av att kunna flyga, ändrad tidsupplevelse. Vid höga doser kan hallucinogenerna forma en religiös upplevelse med nära-döden-känsla eller en känsla av gudomlig kontakt. Även upplevelser att ha ”burits” eller ”påverkats” av utomjordingar har beskrivits. Ruset kommer på 10 – 15 sekunder vid intravenös injektion, på mindre än en minut vid rökning. Ruset kan vara ca 45 minuter vid rökning, i en del fall upp RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 101 till 2 timmar. Vid nedsväljning tillsammans med MAO-hämmare kan ruset vara upp till 3 timmar. Biverkningar: hjärtklappning, förhöjt blodtryck, uppkastningar, okontrollerad tarmtömning, störningar i motoriken (bl.a. grimaser, ryckningar i leder, toniska kramper och långsammare rörelser, har liknats vid Parkinsonsymdrom), värmeslag, yrsel, trance, medvetslöshet, oro med dödsångest. Beroenderisk: troligen som MDMA, låg utveckling av tolerans. Skadeverkningar-risker: medvetslöshet, troligen livshotande förgiftningar, motoriska störningar av parkinsontyp, de intensiva hallucinationerna kan sannolikt framkalla psykoser. Kommentarer: DMT kan spåras naturligt i låg koncentration i urinen hos patienter med schizofreni, vilket väcker en rad frågor om ämnets inverkan på hjärnans ämnesomsättning. DMT har försöksvis använts i forskning och patientbehandling inom psykiatrin för att framkalla och studera vissa psykiska processer, bl.a. nära-dödenupplevelser eller mystiska (religiösa) upplevelser. Sådan användning är ej tillåten i Sverige. Sammanfattande beskrivning: DMT har samma huvudsakliga effekter som MDMA eller psilocybin, både i fråga om rus och möjliga skador eller störningar. DMT har varit sällsynt och den fulla skadebilden är ej utredd i detalj. Beroenderisken är ej kartlagd, men torde vara av samma grad som för MDMA. DMT bör anses ha potential som ersättningsmedel för MDMA. Viss risk torde föreligga för självförvandling genom DMT:s förmåga att framkalla förlust av kroppsmedvetande och starka religiöst färgade upplevelser. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 102 DOB Grupp: hallucinogener. Sammansättning och former: DOB, 2,5-dimetoxy-4-bromamfetamin, vita kristaller, kan förekomma utblandat i tabletter (även små sådana, s.k. ”microdots”) och har förekommit även intorkat på läskpappersbitar. Benämningar: brolamfetamin, DOB, ”Brom-STP”. Doser: 1,0 – 3,0 mg. Enligt vissa studier sinnespåverkan redan vid 0,4 mg. I tysk rättstoxikologisk praxis 2,5 mg vid intag genom nedsväljning. Drogen anses vara en av de mest potenta av alla kända droger av ecstasy-typ. Tillförselsätt: nedsväljning av tabletter eller pappersbitar. Ruseffekter: eufori, talförhet, abnorm fokusering på detaljer, hallucinationer, ruset kan vara 18 – 30 timmar. I enstaka fall har rus upp till 72 timmar rapporterats. Biverkningar: sömnsvårigheter, ångest, förvirring, depersonalisationsfenomen, aggressivitet med våldsurladdning, hjärtrubbningar, uttorkning, kramper, livshotande förgiftningar. Beroenderisk: som amfetamin. Skadeverkningar-risker: livshotande förgiftningar, dödlig dos har i vissa källor uppskattats till mellan 30 och 35 mg, enligt andra till 100 mg. Sammanfattande beskrivning: DOB har samma huvudsakliga effekter som MDMA men är påtagligt starkare. DOB kan ge mycket långdragna rus och framkalla livshotande förgiftningar. Dödsfall har förekommit. Missbruket är ovanligt och därför är den fulla riskbilden ej fullständigt utredd. DOB bör dock anses ha potential som ersättningsmedel för MDMA. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 103 DOC Grupp: hallucinogener. Sammansättning och former: DOC, 4-klor-2,5-dimetoxi-amfetamin. Förekommer som pulver, vätska, blotters, tabletter och kapslar. Benämningar: DOC. Doser: 1,5 – 3,0 mg. Viss sinnespåverkan redan vid 0,6 mg. Drogen anses vara en av de mest potenta av alla kända droger av ecstasy-typ. Tillförselsätt: nedsväljning av tabletter etc. eller i dryck, snusning (snortning) av pulver, injektionsmissbruk bland amfetaminmissbrukare har rapporterats, kan rökas. Ruseffekter: eufori, hallucinationer. Ruset kan vara 12 – 24 timmar. Biverkningar: troligen likartade DOB. Beroenderisk: troligen som amfetamin eller DOB. Skadeverkningar-risker: troligen psykoser, giftighet ej utredd. Kommentar: Dokumentationen om skadeverkningar m.m. är begränsad. FHI analogiserar till DOB, amfetamin, MDMA, LSD m.fl. i sin diskussion av risker m.m. Sammanfattande beskrivning: DOC är en mycket potent variant av MDMAgruppen. Rusbilden överensstämmer till stor del med den hos MDMA. P.g.a. det hittills ringa missbruket är riskerna ofullständigt kartlagda. DOC bör dock anses ha potential som ersättningsmedel för MDMA. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 104 DOI Grupp: hallucinogener. Sammansättning och former: DOI, 2,5-dimetoxy-4-jodamfetamin. Benämningar: DOI. Doser: 1,5 – 3,0 mg. Viss sinnespåverkan redan vid 0,6 mg. Drogen anses vara en av de mest potenta av alla kända droger av ecstasy-typ. Tillförselsätt: nedsväljning. Ruseffekter: eufori, hallucinationer. Biverkningar: sömnsvårigheter, ångest, förvirring, hjärtrubbningar, uttorkning. Beroenderisk: troligen som amfetamin eller DOB. Skadeverkningar-risker: troligen psykoser, giftighet ej utredd. Sammanfattande beskrivning: DOI är en mycket potent variant av MDMAgruppen. Rus- och skadebilden överensstämmer till stor del med den hos MDMA. P.g.a. det ringa missbruket är dock riskerna ofullständigt kartlagda. DOI bör dock anses ha potential som ersättningsmedel för MDMA. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 105 5-EAPB 18 1. Namn, gatunamn, synonymer, CAS-nr IUPAC: 5-(N-etyl-2-aminopropyl)bensofuran Andra namn: 1-(1-bensofuran-5-yl)-N-etylpropan-2-amin CAS: 1445566-01-7 Övrigt: 5-APB N-etyl derivat (Statens kriminaltekniska laboratorium 2014) 2. Summaformel, kemisk struktur Summaformel: C13H17NO Familje/Grupptillhörighet: Arylalkylamin/centralstimulerande medel 19 Strukturlika substanser: N-etyl derivat till 5-APB samt homolog 5-MAPB som sedan tidigare är klassificerat som hälsofarlig vara i Sverige. (EMCDDA 2012) 3. Fysikaliska data Fysikaliskt tillstånd: pulver, tabletter Molekylvikt (g/mol): 203,28 Kokpunkt (°C): 296.6±15.0 °C Densitet (g/cm3): 1.027±0.06 g/cm3 (Scifinder 2013) 4. Framställning 5. Verkningsmekanism/effekt 5-EAPB är en aminoalkylbensofuran. N-etyl analog till 5-APB. Även denna substans kan förväntas att stimulera centrala nervsystemet då den är strukturellt lik 5-APB, en substans som är en 5-HT2C agonist. Bensofuraner är kända som lagliga alternativ till Ecstacy och ger användaren en ökning av serotonin, ökad hjärtfrekvens samt blodtryck. Bensofuraner kan också ge paranoia, ångest och psykotiska episoder. (EMCDDA 2012) (ACMD 2013, AMCD 2013) Substansen 5-MAPB har även strukturella likheter med MDMA (ecstasy) som är reglerad genom 1971-års psykotrop konvention (klass I). 5-EAPB har ett syre och en omättnad sin bensofuran struktur medan MDMA istället har två syreatomer i sin bicykliska struktur.(EMCDDA 2012) Uppgifterna är i sin helhet hämtade från Folkhälsomyndighetens klassificeringsdokument (dnr 03389/2014). 19 Uppgiften om att familje/grupptillhörigheten är centralstimulerande medel har lämnats av Folhälsomyndigheten till UC Stockholm. 18 RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 106 Påstås av användare via internet-forum kunna framkalla effekter som eufori, ”speedad” men ändå sederande i perioder. (Flashback 2014) 6. Exponeringssätt, missbruksdos Oralt, nasalt, bomb. 40-300 mg beroende på administreringssätt och upprepade doser. (Flashback 2014) 7. Kombinationsmissbruk Bland annat Alkohol, fentanyl, amfetamin, Fenibut, AB-Fubinaca samt cannabis. (Giftinformationscentralen 2014, Rättsmedicinalverket 2014) 8. Hälsorisker Individuella risker Rättskemiska laboratoriet har påvisat 5-EAPB i fyra stycken dödsfall under perioden november 2013 - mars 2014. I ett av fallen är 5-EAPB ett bifynd tillsammans med fentanyl i stora mängder och i ett är de små mängder tillsammans med andra droger. I ett fall har det bedömts vara dödsorsaken. I det fjärde fallet påvisades 4,7 mikrogram 5-EAPB och 0,84 mikrogram amfetamin per gram blod. Dödsorsaken är inte fastställd av rättsläkare men det är troligen 5-EAPB. Giftinformationscentralen har haft 6 fall (alla från sjukhus) under 2013 och 3 fall (alla från sjukhus) t.o.m. 20.04.2014. Symtom som förekommit i dessa fall är stora pupiller, oro, hög puls. (Giftinformationscentralen 2014, Rättsmedicinalverket 2014) 5-EAPB har också associerats till ett dödsfall i Storbritannien, fullständiga toxikologiska data finns dock ännu inte tillgängliga (ACMD 2013). Enligt diskussionsforum biverkningar som käk-spänningar, muskelvärk, svettningar, ångest nedstämd, huvudvärk, instabilt humör samt trötthet. (Flashback 2014) Folkhälsorisker Beslag har gjorts samt att fallbeskrivningar rapporterats från sjukvården. Information från expertnätverk och Internet visar att användning av substansen ökar. Med den spridning som finns i Sverige och några närliggande länder kan det inte bortses från att bruket av 5-EAPB kan få konsekvenser för folkhälsan och medföra sociala problem. 9. Dokumenterad förekomst Medicinsk och industriell förekomst Ingen medicinsk användning är känd men användning kan förekomma inom farmakologisk forskning. Förekomst av missbruk Den 13 september 2013 inkom en begäran om yttrande gällande 5-EAPB. I maj 2014 finns över 14 trådar och över 450 inlägg om 5-EAPB på Flashback. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 107 Rapporterad förekomst i Sverige Uppgiftslämnare 2012 2013 april-2014 Statens Kriminaltekniska 11 ärende 28 ärende Laboratorium (SKL) Rättsmedicinalverket (RMV) 1 dödsfall 3 dödsfall Tullverkets laboratorium 1 ärende Giftinformationscentralen (GIC) 6 sjukhusfall 3 sjukhusfall (Giftinformationscentralen 2014, Rättsmedicinalverket 2014, Statens kriminaltekniska laboratorium 2014, Tullverket 2014) Statens folkhälsoinstitut har yttrat sig enligt Förstöran delagen 13 § lag (2011:111). Beslut om förstörande har inkommit till myndigheten. EMCDDA Har rapporterats förekomma i Spanien, Litauen och Storbritannien (EMCDDA 2012). 10. Tillgänglighet 10 stycken a 120 mg för 100kr. Substansen kan införas, hanteras och säljas lagligt i avsaknad av klassificering. Ökad tillgänglighet och därmed ökad användning kan befaras då bruk och införsel inte är straffbart. Marknadsförs som lagligt alternativ till Ecstacy. 11. Missbruksprofil 12. Nuvarande kontrollstatus The Advisory Counsil on the Misuse of Drugs (Stor Britannien) rekommenderade den 20 november 2013 att 5-EAPB skulle regleras enligt The Misuse of Drugs Act 1971 som en klass B substans samt i förteckning 1 i Misuse of Drugs Regulations, 2001. I övriga EU-länder är eventuell reglering inte känd. 13. Konventioner Återfinns varken på 1961 års narkotikakonvention eller på 1971 års psykotropkonvention. 14. Övrig information Även fast substans saluförs som 5-EAPB på Internet så överensstämmer kortnamnet inte med kemiska nomenklaturen. 5 positionen beskriver inte vad etylgruppen sitter utan syrets position på besofuran-ringen. 15. Rekommendation 5-EAPB rekommenderas för narkotikaförklaring: • Tillgängligt underlag ger tillräckligt stöd för att ämnet har euforiska effekter. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 108 • • Tillgängligt underlag ger stöd för att ämnet har hälsofarliga egenskaper. Missbruk förekommer och kan komma att öka i Sverige. För att förhindra ytterligare skada rekommenderar Folkhälsomyndigheten, i samråd med berörda instanser, att 5-(N-etyl-2-aminopropyl)bensofuran med kortnamn 5-EAPB förs upp på förordningen (1992:1554) om kontroll av narkotika. 16. Notifiera EU-kommissionen Risken för att produkter styrs över till den oreglerade svenska marknaden samt den snabba spridningen via etablerade kanaler gör att det är angeläget att agera med snabbhet. Brådskande skäl enligt direktiv 98/34 EG bör åberopas. 17. Referenser ACMD (2013). Benzofurans: A review of the evidence of use and harm. A. C. o. t. M. o. Drugs, GOV.UK. AMCD (2013). Temporary class drug order report on 5-6APB and NBOMe compounds. A. C. o. t. M. o. Drugs, GOV.UK. EMCDDA. (2012). "European database on new drugs,." 2014, from http://www.emcdda.europa.eu/index.cfm. Flashback. (2014). "Dödsfall 5-EAPB i Sverige samt 5-EAPB - Ny empatogen/stimulant RC-drog." Retrieved 2014-05-08, from och https://www.flashback.org/t2290301 https://www.flashback.org/t2162596. Giftinformationscentralen (2014). Stockholm. Rättsmedicinalverket (2014). Rättsmedicinalverket. Linköping. Scifinder. (2013). 2014, from https://scifinder.cas.org/scifinder/view/scifinder. Statens kriminaltekniska laboratorium (2014). Linköping. Tullverket (2014). RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 109 Efedron (metkatinon) Grupp: syntetiska katinoner. Sammansättning och former: vitt eller svagt färgat pulver. Benämningar: efedron, metkatinon, ”cat”, ”crank”, ”goop”, ”jeff”, ”mulka”, ”star”, ”wonder drug”. Doser: 5 – 10 mg vid injektion, 100 – 250 mg vid snusning, doser på 500 – 1 000 mg har beskrivits. Tillförselsätt: injektion, nedsväljning, snusning. Ruseffekter: eufori, pratsamhet, kraftkänsla, rastlöshet, förvirring, ruset varar 3 – 4 timmar. Biverkningar: sömnsvårigheter, hyperaktivitet, hjärtbesvär, illamående, motorisk oro, värmeslag, uttorkning, blödande näsa (vid snusning), kramper, förvirring, hallucinationer, toxisk psykos, livshotande förgiftningar. Beroenderisk: har jämförts med metamfetamin resp. kokain. Intensivmissbruk med tätt upprepat intag upp till en vecka kan förekomma. Tolerans utvecklas snabbt. Skadeverkningar-risker: psykos, avmagring, uttorkning, hallucinationer, livshotande förgiftningar med hjärtstillestånd, risk för våldsamma aggressionsgenombrott. P.g.a. oskicklig hantering under produktionen (syntesen) kan den färdiga beredningen innehålla bl.a. batterisyra och mangan (Mn). Sammanfattande beskrivning: Efedron-metkatinon är mer beroendeframkallande än amfetamin och har ett väsentligt tyngre spektrum av kroppsliga och psykiska störningar och skaderisker, bl.a. förvirring, aggressionsgenombrott och livshotande förgiftningar. Särskilt allvarligt är att missbrukare kan hamna i ett intensivt och upprepat intag som kan fortgå i en vecka. Medlet liknar i detta avseende kokain. P.g.a. dålig eller obefintlig ”kvalitetskontroll” i hittillsvarande illegala produktion kan medlet variera kraftigt i koncentration men också innehålla farliga rester från syntesen, bl.a. batterisyra och mangan. Det kan därigenom vara livsfarligt genom sin sammansättning. Högsta domstolen har i ett flertal mål bedömt farligheten hos de syntetiska katinonerna, se t.ex. NJA 2011 s. 357 och NJA 2011 s. 675 I och II. Av dessa domar kan man dra följande slutsatser gällande syntetiska katinoner. • Alla syntetiska katinoner bör i farlighetshänseende jämställas. • Den generella farligheten hos syntetiska katinoner skiljer sig inte från amfetamins generella farlighet på något avgörande sätt. • Det finns inte heller i mängdhänseende stöd för att bedöma de syntetiska katinonerna annorlunda än amfetamin. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 110 4-EMC20 Grupp: syntetiska katinoner. Sammansättning och former: detektion av förekomst som vitt och beige pulver. Benämning: 4-EMC Tillförselsätt och missbruksdoser: Användare har rapporterat doser kring 100200 mg vid oral administration och intensiv eufori och potenta psykedeliska effekter. Verkningsmekanism/effekt: Substansen 4-EMC är strukturellt lik substansen metkatinon och mefedron som sedan tidigare är reglerad som narkotika. Det enda som skiljer 4-EMC från 4-MMC (mefedron) är att substansen har en etylgrupp istället för en metylgrupp i fjärde position av benzyl ringen. Vidare är 4-EMC en struktur analog av 4-MEC. Substansen 4-EMC är en ringsubstituerad katinon som förväntas ha liknade stimulerande effekter som andra katinoner. Ringsubstituerade katinon-derivat har effekter som liknar kokain, amfetamin och MDMA (ecstasy). 4-MMC har liknade verkningsmekanismer som andra stimulerande droger (blockering av återupptag av, och stimulering av frisättning av neurotransmittorer såsom serotonin, dopamin och noradrenalin). Detta stöds av de sympatomimetiska effekterna (utvidgade pupiller, hjärtklappning, högt blodtryck, agitation) som ses vid mefedron användning, vilka är liknade för andra stimulerande droger såsom MDMA och kokain. Dödsfall har rapporterats i samband med användning av 4-MMC (mefedron). Substansen 4-EMC har av användare rapporterats framkalla liknade som eller kraftigare eufori än mefedron. Användare har beskrivit 4-EMC som ett mycket bra ersättningsalternativ till mefedron, intensiv eufori och potenta psykedeliska effekter. Hälsorisker: Biverkningar efter intag av kationer kan utgöras av huvudvärk, illamående, yrsel, ångest, oro, sluddrigt tal samt förvirring. Förgiftningar med kallsvettningar, feber, skakningar och psykotiska symptom har förekommit. Sammanfattande beskrivning: Högsta domstolen har i ett flertal mål bedömt farligheten hos de syntetiska katinonerna, se t.ex. NJA 2011 s. 357 och NJA 2011 s. 675 I och II. Av dessa domar kan man dra följande slutsatser gällande syntetiska katinoner. • Alla syntetiska katinoner bör i farlighetshänseende jämställas. • Den generella farligheten hos syntetiska katinoner skiljer sig inte från amfetamins generella farlighet på något avgörande sätt. • Det finns inte heller i mängdhänseende stöd för att bedöma de syntetiska katinonerna annorlunda än amfetamin. Uppgifterna är hämtade från Folkhälsomyndighetens klassificeringsdokument (dnr 1559/20143.2.4). 20 RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 111 Etizolam 21 Grupp: bensodiazepiner. Sammansättning och former: Vitt till svagt gulvitt kristallint pulver. Benämningar: Etizolam (4-(o-klorofenyl)-2-etyl-9-metyl-6H-tieno[3,2-f]-striazolo[4,3-a][1,4]diazepin) och i läkemedelsberedningar: Etilaam, Depas, Sedekopan, Pasaden Etirest, Etizola, Etilite, Lam ET, Inxity, Zoly. (Läkemedel innehållande etizolam är inte godkända för försäljning i Sverige.) Verkningsmekanism/effekt: Läkemedel innehållande etizolam utvecklades för användning vid sömnlöshet, ångest och panikattacker. De anges ha lugnande och hypnotiska effekter, minska muskeltonus och kan användas vid vissa smärtsymtom. Som biverkningar anges dåsighet, svaghet, berusningskänsla, överkänslighet, försämrad uppmärksamhet och koncentration samt oförmåga till viljestyrda rörelser. Som ovanliga fall anges även bl.a. outhärdligt behov (beroende). Läkemedlen utövar sin effekt via bensodiazepinreceptorer och ger likartade effekter som diazepam. Etizolam anges som ett mycket potent, kortverkande läkemedel med en halveringstid på 3,5 timmar. Etizolam har två aktiva metaboliter, α-hydroxietizolam och 8-hydroxietizolam, med längre halveringstider. Enligt tillgängliga uppgifter har etizolam en reducerad benägenhet att inducera tolerans och beroende jämfört med klassiska bensodiazepiner. I rapporten från 1991anger WHO Expert Committee on Drug Dependence följande om beroendepotentialen. ”Etizolam has been demonstrated to have some reinforcing effect in monkeys. In physical-dependence studies in animals, it substituted for barbital and produced withdrawal signs typical of the sedative-hypnotic class. Drugdiscrimination studies in monkeys indicated that it had pentobarbital-like effects. In clinical observations of physical dependence, one case of mild withdrawal manifestations was reported.” Enligt inlägg på diskussionssajter, t.ex. Flashback, önskar användarna uppnå de effekter som läkemedlen är avsedda för men även mild eufori, känsla av välbefinnande och förbättrat humör, avslappning. Beskrivningar finns om att etizolam föredras framför andra bensodiazepiner eftersom de önskade effekterna nås på ett ”jämnare” sätt och att ”baksmälla” inte uppstår dagen efter. Det finns också beskrivningar av toleransökning. Missbruksdoser: Missbruksdoserna varierar stort. Det tycks som att 2-5 mg är vanligt, men upp till 20 mg eller ännu mer finns beskrivet på diskussionssajter. Den stora variationen kan eventuellt bero på om brukarens avsikt är självmedicinering eller viljan att uppnå eufori, avslappning, välbefinnande eller liknande effekter. (Terapeutisk dos: Vid ångest rekommenderas 0,25 - 0,50 mg två till tre gånger per dag med ett maximum på 2 mg dagligen. Vid sömnproblem rekommenderas 1 till 3 mg. Vid neuros och depression finns rekommendation om 2 mg tre gånger per dag. Vid vissa smärttillstånd rekommenderas 0,5 mg tre gånger dagligen.) Uppgifterna är hämtade från Läkemedelverkets klassificeringsdokument 353:2012/514127). Se vidare även Bensodiazepiner i almänhet, s. 37-38 och avsnitt 4.3. 21 (dnr RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 112 Tillförselsätt: Oral eller sublingualt intag av tabletterna eller pulvret är vanligast. Snortning (insufflation) och intravenöst intag finns också beskrivet. Kombinationsmissbruk: Det finns flera beskrivningar på att etizolam används i kombination med andra psykoaktiva ämnen t.ex. alkohol, pregabalin (Lyrica) flunitrazepam och andra bensodiazepiner. Hälsorisker/effekter vid missbruk: a) Individuella risker Förutom kända biverkningar finns även rapporter om t.ex. yrsel, minnesförlust, försämrad koordination, medvetslöshet och enstaka dödsfall. b) Folkhälso- och sociala risker När WHO Expert Committee on Drug Dependence 1991värderade behovet av att kontrollera etizolam menade de att det inte fanns några indikationer på problem för folkhälsan eller sociala problem och att det därför inte fanns skäl att rekommendera att ämnet sattes under internationell kontroll. Kommittén har därefter inte tagit upp ämnet för omprövning. Med den spridning som finns i Sverige och några närliggande länder kan det inte bortses från att bruket av etizolam kan få konsekvenser för folkhälsan och medföra sociala problem. Sammanfattande beskrivning: Etizolam, som är en analog till bensodiazepiner, utvecklades som läkemedel för användning vid sömnlöshet, ångest och panikattacker. Läkemedel innehållande etizolam är dock inte godkända för försäljning i Sverige. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 113 Etorfin Grupp: opiater och opioider. Sammansättning och former: etorfinhydroklorid, ett vitt eller svagt färgat pulver. Benämningar: etorfin, ”M99”. Doser: troligen i storleksordningen under 100 mikrogram netto. Etorfin anses vara 500 – 1.000 ggr starkare än morfin. Tillförselsätt: nedsväljning, injektion, inandning (kan troligen spridas som aerosol). Ruseffekter: som heroin. Effekten på stora djur varar 45 – 90 minuter. Biverkningar: andningsförlamning och medvetslöshet, livshotande förgiftningar. Beroenderisk: som heroin. Skadeverkningar-risker: extremt hög risk för överdosering, andningsförlamning och medvetslöshet, livshotande förgiftningar, smalt intervall mellan rusgivande och andningsdämpande dos. Sammanfattande beskrivning: Etorfin är en helsyntetisk opiat (opioid) och verkar på centrala nervsystemets opiatreceptor. Etorfin används i veterinärmedicinen för att söva elefanter och andra stora djur (bl.a. i bedövningspilar). P.g.a. medlets extremt potenta effekt är det ytterst svår att dosera så att missbrukaren når en kännbar ruseffekt utan att riskera en livshotande förgiftning. Etorfin liknar i detta avseende fentanyl. En särskild risk vid ingripanden mot olaglig hantering av etorfin är att medlet kan absorberas genom hud och slemhinnor, liksom genom inandning. Etorfin förekommer idag knappast alls på den illegala marknaden men kan befaras komma på drift från veterinärmedicinsk hantering. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 114 Etylfenidat 22 Grupp: syntetiska centralstimulantia av amfetamintyp. Benämningar: Etyl-2-fenyl-2-(piperidin-2-yl)acetat, Etylfenidat, Nopaine, Fake cocaine. Sammansättning och former: Vitt pulver, kristaller, flytande. Verkningsmekanism/effekt: Pga. strukturlikhet antas etylfenidat ha liknande effekter som metylfenidat som sedan tidigare är narkotikaklassificerat. Etylfenidat är centralstimulerande och verkar som återupptagshämmare av dopamin och noradrenalin. Vid samtidigt intag av metylfenidat och etanol bildas etylfenidat som metabolit. Etylfenidat och metylfenidat har liknade effekt på DA och serotoninsystemet. Etylfenidat har särskilt hög affinitet till dopamin och låg affinitet till serotonin. Till skillnad från metylfenidat, har etylfenidat låg affinitet för noradrenalin. Etylfenidat framkallar eufori, mild stimulering och ökad känsla av välbefinnande. Den har även mer skonsam avtändning än metylfenidat. Önskvärda psykoaktiva effekter vid användning: pratsam, euforisk, empatisk, ökad energi, sexuell stimulering, intensifiering av sensorisk stimulering (t ex. musik) samt humör förstärkare. Enligt inlägg på diskussionssajter, t.ex. Flashback, uppnår användarna effekter som eufori och stimulerande känsla. Det finns också beskrivningar av toleransökning, ångest, hallucinationer samt paranoia. Kombinationsmissbruk: Vid samtidigt intag av metylfenidat och etanol bildas etylfenidat som metabolit. Etylfenidat tas även i kombination med andra substanser som Cannabinoider, GBL, 4-AcO-DMT, Buprenorfin, Etizolam, Dimetokain och MDAI. Doser: Doser vid injektions missbruk från 20 mg till 50 mg. Doser rekommenderade på internetsidor är 20-100 mg nasalt eller peroralt. Det tar enligt uppgift cirka 45 minuter efter användandet för substansen att börja verka, med en varaktighet på 2 timmar. Tillförselsätt: Nasalt eller peroralt. Injektion av etylfenidat finns också beskrivet och den fria basen missbrukas även genom rökning. Hälsorisker: a) Individuella risker Biverkningar som ångest, och paranoia. Förekomst av alkohol och metylfenidat med överdos som följd finns dokumenterat. Variation i kroppstemperatur, ökad hjärtfrekvens, svettningar samt förvirring kan förekomma som biverkningar. Rastlöshet, såriga näsborrar är också förekommande. Vissa användare rapporterar även beroende och en önskan om en ny dos. Rapporterade symtom från fall inkomna till giftinformations-centralen: Muntorrhet. Stora pupiller. Hög puls. Förhöjt blodtryck. Förhöjd kroppstemperatur. Myrkrypningar, rastlöshet, oro, plockighet, hallucinationer samt kramper. 22 Uppgifterna är hämtade från FHI:s klassificeringsdokument (dnr TILLS 2012/3665). RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 115 b) Folkhälso- och sociala risker Ett ökat antal beslag och fallbeskrivningar inom sjukvården har gjorts. Information från expertnätverk och Internet visar att användning av substansen ökar (Giftinformationscentralen, 2012; Rättsmedicinalverket, 2012; Statens kriminaltekniska laboratorium, 2012; Tullverket, 2012). Med den spridning som finns i Sverige och några närliggande länder kan det inte bortses från att bruket av Etylfenidat kan få konsekvenser för folkhälsan och medföra sociala problem. Medicinsk och industriell förekomst: Ingen medicinsk användning är känd men användning kan förekomma inom farmakologisk forskning. Sammanfattande beskrivning: Etylfenidat är centralstimulerande och verkar som återupptagshämmare av dopamin och noradrenalin. Etylfenidat saluförs på Internet som ett substitut till kokain. Ingen medicinsk användning är känd. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 116 Etylon 23 1. Namn, gatunamn, synonymer, CAS-nr IUPAC: 1-(1,3-benzodioxol-5-yl)-2-(ethylamino)propan-1-one CAS: 1112937-64-0 Övrigt: 2-ethylamino-1-(3,4-methylenedioxyphenyl)propan-1-one, βk-MDEA, 3,4-methylenedioxy-N-ethylcathinone, MDEC (EMCDDA, 2015; NFC, 2015; PubMed, 2015; Scifinder, 2015; Uralets, Rana, Morgan, & Ross, 2014) 2. Summaformel, kemisk struktur Summaformel: C12 H15 N O3 Familje/Grupptillhörighet: Psykotropa substanser, katinoner Strukturlika substanser: MDE/N-Ethyl MDA (MDEA) och MDA som är internationellt reglerad enligt 1971 års psykotropkonvention, metylon (βkMDMA), butylon (βk-MBDB) och pentylon (βk-MBDP) som är narkotikareglerade, m.fl (EMCDDA, 2015; Scifinder, 2015). 3. Fysikaliska data Fysikaliskt tillstånd: Molekylvikt (g/mol): 221,25 Kokpunkt (°C): 362,2±42,0 Densitet (g/cm3): 1,159±0,06 Föroreningar/blandningar: Detektion av förekomst som tabletter, tabletter som försålts som ecstacy, som pulver, kristallin kemikalie; etylon (βk-MDEA) hydroklorid (HCl), som vätska samt som kapslar med pulver (EMCDDA, 2015; NFC, 2015; Scifinder, 2015). 4. Framställning Metoder för framställning av syntetiska katinoner finns beskrivna i den vetenskapliga litteraturen. Substansen 1-(1,3-bensodioxol-5-yl)-2(etylamino)propan-1-on (etylon) kan framställas med utgångsmaterialet 1-(1,3bensodioxol-5-yl)propan-1-on genom syrakatalyserad bromering och påföljande reaktion av intermediat med etylamin (EMCDDA, 2015; Russell & Bogun, 2011). 5. Verkningsmekanism/effekt Substansen etylon (βk-MDEA) är en syntetisk katinon som missbrukas som substitut till andra reglerade substanser såsom exempelvis metylon Uppgifterna är i sin helhet hämtade från Folkhälsomyndighetens klassificeringsdokument (dnr 01124-2015). 23 RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 117 (βk-MDMA). Då etylon (βk-MDEA) och butylon (βk-MBDB) är homologer av metylon (βk-MDMA) kan substansernas psykoaktiva effekter vara liknande som för metylon (βk-MDMA). Etylon uppvisar strukturella likheter med metylon och butylon som är reglerade som narkotika (EMCDDA, 2015; K. Zaitsu et al., 2009; Kei Zaitsu et al., 2011). Etylon (βk-MDEA) är katinon analogen till MDE/N-Etyl MDA (MDEA) som är internationellt reglerad (EMCDDA, 2015). Substansen etylon har rapporterats vara mindre potent än metylon (Erowid, 2006). Syntetiska katinoner verkar stimulerande på centrala nervsystemet genom bl.a. frisättning av dopamin, noradrenalin och serotonin samt genom att inhibera upptaget av dessa i centrala och perifera nervsystem (Paillet-Loilier, Cesbron, Le Boisselier, Bourgine, & Debruyne, 2014). Etylon har i en in vitro studie med transfekterade celler visat sig inhibera monoamin upptaget. Genom samma studie konkluderades även att etylon och mefedron, metylon och butylon inducerade frisättning av serotonin, i likhet med 3,4metylendioxymetamfetamin (MDMA, ecstacy) och andra entaktogener. I likhet med mefedron och metylon, kan butylon och etylon vara associerade med en ökad risk för beroendeframkallande effekter jämfört med sina icke beta-keto analoger, till följd av den relativt starkare aktiveringen på DA system som substanserna har (Simmler et al., 2013). Användare har rapporterat att syntetiska katinoner har beroendeframkallande effekter vilket har bekräftats i djurstudier (Gregg & Rawls, 2014). Ytterligare forskning är vidare nödvändig för att fastställa beroendepotentialen för olika katinoner (UNODC, 2014). Etylon, metylon, mefedron, nafyron och MDPV har i en in vitro modell påvisats ha hög blod-hjärn barriär permeabilitet (Simmler et al., 2013). Några olika metabolismstudier av metylon, etylon och butylon har indikerat att dessa syntetiska katinoner verkar metaboliseras genom nästintill samma huvudsakliga metaboliska vägar (Prosser & Nelson, 2012; Uralets et al., 2014; Kei Zaitsu et al., 2011). Genom en studie som utfördes mellan 2011 och 2013 i USA för att screena efter designer stimulantia i urinprover, konkluderades att metaboliterna som detekterades i positiva prover från människor som missbrukat etylon, var liknande som de för metylon (Uralets et al., 2014). Substansen etylon tillhör de syntetiska katinoner som missbrukas och önskvärda effekter har av användare rapporteras vara bl.a. ökad energi och libido, empati, eufori, öppenhet och stimulerande effekter (Paillet-Loilier et al., 2014; Prosser & Nelson, 2012; Kei Zaitsu et al., 2011). 6. Exponeringssätt, missbruksdos Användare har rapporterat intag av doser från 160-220mg med varierande administrationssätt; oralt, nasalt (EMCDDA, 2015). Genom en in vitro studie har en rekreationsdos på 175mg etylon uppskattats (Miotto, Striebel, Cho, & Wang, 2013; Simmler et al., 2013). 7. Kombinationsmissbruk Användare har rapporterats inta höga doser med benzodiazepiner efter att ha missbrukat substansen etylon i försök att motverka påföljande negativa effekter (Toxicologists, 2013). RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 118 8. Hälsorisker Individuella risker Giftinformationscentralen har i ett fall med etylon noterat symtom som inkluderade stickningar i kroppen och hög puls. Ett annat fall med etylon inkluderade känselbortfall i ansikte och händer, bröstsmärtor, andningssvårigheter samt lite hög puls (GIC, 2015). Bland de skadliga effekterna som ses hos användare av syntetiska katinoner som behövt sjukvård inkluderas hjärtpåverkan (takykardi och hypertension), psykiska/neurologiska tecken och symtom (oro, paranoia, hallucinationer och kramper) (Paillet-Loilier et al., 2014; Prosser & Nelson, 2012). Användare har rapporterat känslor av ökad energi, stimulerade och entaktogena egenskaper, bestående vilja att re-dosera, att de stimulerande effekterna liknar de för MDMA men att dessa är mycket mindre och att substansen inte är lika euforisk som metylon, obehagliga effekter efter att ha missbrukat substansen då effekterna avtagit med känslor av trötthet, aptitlöshet, sömnsvårigheter som varar i minst 10-12 h (Erowid, 2006; Toxicologists, 2013). Folkhälsorisker Beslag har gjorts samt att fallbeskrivningar rapporterats från sjukvården. Information från expertnätverk och Internet visar att användning av substansen ökar. Med den spridning som finns i Sverige och några närliggande länder kan det inte bortses från att bruket av etylon kan få konsekvenser för folkhälsan och medföra sociala problem. 9. Dokumenterad förekomst Medicinsk och industriell förekomst Ingen medicinsk användning är känd men användning kan förekomma inom farmakologisk forskning. Rapporterad förekomst i Sverige Uppgiftslämnare 2011 2012 2013 Nationellt forensiskt 5 67 beslag centrum (NFC) beslag 15 fall Rättsmedicinalverket (urin) 3 fall 1 fall (urin) (RMV) (blod) Tullverkets laboratorium 2 5 beslag (TVL) beslag Giftinformationscentralen 1 fall (GIC) (GIC, 2015; NFC, 2015; RMV, 2015; TVL, 2015) 2014 2015-02 26 beslag 2 beslag 24 fall (urin) 4 fall (blod) 3 beslag 2 fall 3 fall (sjukhus) (sjukhus) Folkhälsomyndigheten har yttrat sig enligt Förstörandelagen 13 § lag (2011:111). Ett flertal beslut om förstörande har inkommit till myndigheten. EMCDDA Beslag har förekommit under år 2015 i Sverige, under 2014 i Sverige, Spanien, Litauen, Slovenien, Rumänien, Storbritannien och Portugal, under 2013 i Rumänien, Tyskland, Storbritannien, under 2012 i Finland, Sverige och Ungern, under 2011 i Frankrike och Bulgarien, under 2008 i Tjeckiska Republiken. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 119 10. Tillgänglighet Substansen kan införas, hanteras och säljas lagligt i avsaknad av klassificering. Ökad tillgänglighet och därmed ökad användning kan befaras då bruk och införsel inte är straffbart. 11. Missbruksprofil 12. Nuvarande kontrollstatus Reglerad i Frankrike, Ungern, Irland, Litauen, Slovakien, Turkiet och Storbritannien (EMCDDA, 2015). Reglerad i Japan (Kei Zaitsu et al., 2011). 13. Konventioner Återfinns varken på 1961 års narkotikakonvention eller på 1971 års psykotropkonvention. 14. Övrig information 15. Rekommendation Substansen 1-(1,3-bensodioxol-5-yl)-2-(etylamino)propan-1-on rekommenderas för narkotikaförklaring: • Tillgängligt underlag ger tillräckligt stöd för att ämnet har beroendeframkallande egenskaper/euforiska effekter. • Tillgängligt underlag ger stöd för att ämnet har hälsofarliga egenskaper. • Missbruk förekommer och kan komma att öka i Sverige. För att förhindra ytterligare skada rekommenderar Folkhälsomyndigheten, i samråd med berörda instanser, att 1-(1,3-bensodioxol-5-yl)-2(etylamino)propan-1-on med kortnamn etylon förs upp på förordningen (1992:1554) om kontroll av narkotika. 16. Notifiera EU-kommissionen Risken för att produkter styrs över till den oreglerade svenska marknaden samt den snabba spridningen via etablerade kanaler gör att det är angeläget att agera med snabbhet. Brådskande skäl enligt direktiv 98/34 EG bör åberopas. 17. Referenser EMCDDA. (2015). European database on new drugs. Retrieved 2014, from https://ednd.emcdda.europa.eu/html.cfm/ Erowid. (2006). This Is Not Your Mother's Methylone. from https://www.erowid.org/experiences/exp.php?ID=49303 GIC. (2015). Giftinformationscentralen Gregg, R. A., & Rawls, S. M. (2014). Behavioral pharmacology of designer cathinones: a review of the preclinical literature. Life Sci, 97(1), 27-30. doi: 10.1016/j.lfs.2013.10.033 Miotto, K., Striebel, J., Cho, A. K., & Wang, C. (2013). Clinical and pharmacological aspects of bath salt use: A review of the literature and case reports. Drug and Alcohol Dependence, 132(1–2), 1-12. doi: http://dx.doi.org/10.1016/j.drugalcdep.2013.06.016 NFC. (2015). Nationellt forensiskt centrum RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 120 Paillet-Loilier, M., Cesbron, A., Le Boisselier, R., Bourgine, J., & Debruyne, D. (2014). Emerging drugs of abuse: current perspectives on substituted cathinones. Subst Abuse Rehabil, 5, 37-52. doi: 10.2147/SAR.S37257 Prosser, J. M., & Nelson, L. S. (2012). The toxicology of bath salts: a review of synthetic cathinones. J Med Toxicol, 8(1), 33-42. doi: 10.1007/s13181-0110193-z PubMed. (2015). PubMed. http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/ RMV. (2015). Rättsmedicinalverket Russell, M. J., & Bogun, B. (2011). New "party pill" components in New Zealand: The synthesis and analysis of some β-ketone analogues of 3,4methylenedioxymethamphetamine (MDMA) including βk-DMBDB (β-ketoneN,N-dimethyl-1-(1,3-benzodioxol-5-yl)-2-butanamine). Forensic Sci. Int., 210(1-3), 174-181. doi: 10.1016/j.forsciint.2011.03.005 Scifinder. (2015). Scifinder. Retrieved 2014, from https://scifinder.cas.org/scifinder/view/scifinder Simmler, L. D., Buser, T. A., Donzelli, M., Schramm, Y., Dieu, L. H., Huwyler, J., . . . Liechti, M. E. (2013). Pharmacological characterization of designer cathinones in vitro. Br J Pharmacol, 168(2), 458-470. doi: 10.1111/j.14765381.2012.02145.x Toxicologists, S. o. F. (2013). Ethylone. from http://www.softtox.org/drug_monographs TVL. (2015). Tullverket. UNODC. (2014). Synthetic cathinones Details from https://www.unodc.org/LSS/SubstanceGroup/Details/67b1ba69-1253-4ae9bd93-fed1ae8e6802 Uralets, V., Rana, S., Morgan, S., & Ross, W. (2014). Testing for designer stimulants: metabolic profiles of 16 synthetic cathinones excreted free in human urine. J Anal Toxicol, 38(5), 233-241. doi: 10.1093/jat/bku021 Zaitsu, K., Katagi, M., Kamata, H. T., Kamata, T., Shima, N., Miki, A., . . . Mori, Y. (2009). Determination of the metabolites of the new designer drugs bk-MBDB and bk-MDEA in human urine. Forensic Sci Int, 188(1-3), 131-139. doi: 10.1016/j.forsciint.2009.04.001 Zaitsu, K., Katagi, M., Tatsuno, M., Sato, T., Tsuchihashi, H., & Suzuki, K. (2011). Recently abused β-keto derivatives of 3,4methylenedioxyphenylalkylamines: a review of their metabolisms and toxicological analysis. Forensic Toxicol., 29(2), 73-84. doi: 10.1007/s11419011-0111-8 RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 121 4F-alfa-PVP 24 1. Namn, gatunamn, synonymer, CAS-nr IUPAC: 1-(4-fluorophenyl)-2-(pyrrolidin-1-yl)pentan-1-one CAS: 850352-62-4 Övrigt: 4F- α -PVP, 4F-PVP, 4-fluoro-α-pyrrollidinovalerophenone, 1-(4fluorophenyl)-2-(1-pyrrolidinyl)1-pentanone, 2-(Pyrrolidin-1-yl)-1-(4fluorophenyl)pentan-1-one (EMCDDA, 2014; Scifinder, 2014; SKL, 2014) 2. Summaformel, kemisk struktur Summaformel: C15 H20 F N O Familje/Grupptillhörighet: Psykotropa substanser, katinoner Strukturlika substanser: α-PPP (1-fenyl-2-(pyrrolidin-1-yl)propan-1-on) och αPVP (1-fenyl-2-(pyrrolidin-1-yl)pentan-1-on), pyrovaleron (MPVP) samt 3,4metylendioxypyrovaleron (MDPV) som sedan tidigare är reglerade som narkotika, α-PHP, α-PBP, p-MePPP m.fl.(EMCDDA, 2014; Scifinder, 2014) 3. Fysikaliska data Fysikaliskt tillstånd: Molekylvikt (g/mol): 249,32 Kokpunkt (°C): 351,4±22,0 Densitet (g/cm3): 1,090±0,06 Föroreningar/blandningar: Detektion av förekomst som pulver, tabletter, i vätskeform, som kristallin kemikalie, 4F-α-PVP hydroklorid (HCl) löst i organiska lösningsmedel. (EMCDDA, 2014; Scifinder, 2014; SKL, 2014) 4. Framställning Metoder för framställning av syntetiska katinoner finns beskrivna i den vetenskapliga litteraturen. (EMCDDA, 2014; Madras, Meltzer, & Butler, 2005; Seeger, 1967) 5. Verkningsmekanism/effekt Substansen 1-(4-fluorofenyl)-2-(pyrrolidin-1-yl)pentan-1-on (4F-alfa-PVP) är en syntetisk katinon. 4F-alfa-PVP är relaterad till den narkotika klassade substansen α-PVP som har stimulerande egenskaper, genom substitution med en fluor atom i fjärde position av fenylringen. 4F-alfa-PVP uppvisar även stora strukturella likheter med pyrovaleron (MPVP), då substanserna skiljer sig genom att ha en fluor respektive en metyl substituent i fjärde position av fenyl ringen. In vitro studier har visat att substansen 4F-alfa-PVP påverkar monoaminerga systemet, i synnerhet dopamin transporten. (EMCDDA, 2014; Meltzer, Butler, Deschamps, & Madras, 2006; Uchiyama et al., 2014) Uppgifterna är i sin helhet hämtade från Folkhälsomyndighetens klassificeringsdokument (dnr 06065-2014). 24 RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 122 Alfa –pyrrolidinofenon derivat är relaterad till prolintan och pyrovaleron. Prolintan och pyrovaleron (MPVP) utvecklades på 1950- och 1960-talet och verkar genom att hämma dopamin DAT och noradrenalin NET upptaget.(Zaitsu. K, Katagi .M, Tatsuno. M, Tsuchihashi. H, & Ishii. A, 2013) Pyrovaleron utvärderades först som terapeutiskt läkemedel men kom sedan att regleras efter rapporter om intravenöst beroende. (Sauer, Hoffmann, Schimmel, & Peters, 2011) Addition av en halogenatom såsom fluor (i 4:e position av fenylringen) hos pyrovaleron ger 4F-alfa-PVP. Inkorporering av halogenatomer hos en läkemedelskandidat leder vanligtvis till substanser som är mer lipofila och mindre vattenlösliga. Halogenatomer, såsom exempelvis fluor och klor, används för att öka penetration genom lipidmembran och vävnader. (Thomas, 2000) Substansen 4F-alfa-PVP har en halogenatom i 4:e position av fenylringen, är strukturellt mycket lik pyrovaleron. Båda substanserna tillhör gruppen alfapyrrolidinofenon derivat som är mer lipofila och bättre kan passera blod-hjärnbarriären än andra katinon derivat, till följd av den lipofila pyrrolidinyl gruppen. (Wurita et al., 2014; Zaitsu. K et al., 2013) Detta har fått påföljden att alfapyrrolidinofenon derivat blivit populära som missbrukssubstanser som ger starkare psykedeliska effekter. (Wurita et al., 2014) Typen pyrrolidinofenon designer droger är potenta psykostimulerande droger eftersom de hämmar upptaget av dopamin och noradrenalin. (Namera et al., 2013) 6. Exponeringssätt, missbruksdos Användare har rapporterat doser kring 5-20mg med varierande administrationssätt; insufflation, oralt, nasalt, intravenöst. (Bluelight, 2013; Drugs-Forum, 2013) 7. Kombinationsmissbruk Användare av andra syntetiska katinoner inklusive MDPV och alfapyrrolidinofenon derivat har rapporterat intag av substansen 4F-alfa-PVP. Även intag av 4F-alfa-PVP och substanser som Etizolam har rapporterats av användare. (Bluelight, 2013; Drugs-Forum, 2013) Substansen 4F-alfa-PVP har i förgiftningsfall missbrukas i kombination med bl.a. metadon, MT-45 och flubromazepam. (RMV, 2014) 8. Hälsorisker Individuella risker Rättsmedicinalverket har haft två obduktionsärenden och ett missbruksärende. Substansen 4F-alfa-PVP påträffades tillsammans med bl.a. metadon, MT-45 och flubromazepam i en blandintoxikation. Substansen 4F-alfa-PVP påträffades ett annat dödsfall där personen fallit ut från ett fönster. (RMV, 2014) Giftinformationscentralen har vid sjukhusfall med 4F-alfa-PVP konstaterat symtom såsom oro, yrsel, aggressivitet, hallucinationer, medvetandepåverkan, skakningar, diarréer, hög puls, högt blodtryck, kramper samt hög kroppstemperatur.(GIC, 2014) Användare har rapporterat känslor av eufori, ökad energi, stimulerande egenskaper, insomi, hög hjärtfrekvens, förhöjd kroppstemperatur samt att effekterna av substansen liknar de för MDPV. (Bluelight, 2013; Drugs-Forum, 2013) RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 123 Den farmakologiska och toxikologiska informationen om substansen är begränsad i den vetenskapliga litteraturen. Folkhälsorisker Beslag har gjorts samt att fallbeskrivningar rapporterats från sjukvården. Information från expertnätverk och Internet visar att användning av substansen ökar. Med den spridning som finns i Sverige och några närliggande länder kan det inte bortses från att bruket av 4F-alfa-PVP kan få konsekvenser för folkhälsan och medföra sociala problem. 9. Dokumenterad förekomst Medicinsk och industriell förekomst Ingen medicinsk användning är känd men användning kan förekomma inom farmakologisk forskning. Rapporterad förekomst i Sverige Uppgiftslämnare 2011 2012 2013 2014 Statens Kriminaltekniska 1 beslag 174 beslag Laboratorium (SKL) Rättsmedicinalverket (RMV) 3 (blod) Tullverkets laboratorium 1 beslag 17 beslag Giftinformationscentralen (GIC) 16 (15 sjukhusfall) (GIC, 2014; RMV, 2014; SKL, 2014; TVL, 2014) Folkhälsomyndigheten har yttrat sig enligt Förstörandelagen 13 § lag (2011:111). Ett flertal beslut om förstörande har inkommit till myndigheten. EMCDDA Beslag har förekommit under år 2014 i Rumänien, Finland och Sverige (2ggr). (EMCDDA, 2014) 10. Tillgänglighet Substansen kan införas, hanteras och säljas lagligt i avsaknad av klassificering. Ökad tillgänglighet och därmed ökad användning kan befaras då bruk och införsel inte är straffbart. 11. Missbruksprofil 12. Nuvarande kontrollstatus Kontrollerad i Lettland. (EMCDDA, 2014) 13. Konventioner Återfinns varken på 1961 års narkotikakonvention eller på 1971 års psykotropkonvention. 14. Övrig information - RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 124 15. Rekommendation Substansen 1-(4-fluorofenyl)-2-(pyrrolidin-1-yl)pentan-1-on rekommenderas för narkotikaförklaring: • Tillgängligt underlag ger tillräckligt stöd för att ämnet har euforiska effekter. • Tillgängligt underlag ger stöd för att ämnet har hälsofarliga egenskaper. • Missbruk förekommer och kan komma att öka i Sverige. För att förhindra ytterligare skada rekommenderar Folkhälsomyndigheten, i samråd med berörda instanser, att 4F-alfa-PVP med kortnamn 1-(4fluorofenyl)-2-(pyrrolidin-1-yl)pentan-1-on förs upp på förordningen (1992:1554) om kontroll av narkotika. 16. Notifiera EU-kommissionen Risken för att produkter styrs över till den oreglerade svenska marknaden samt den snabba spridningen via etablerade kanaler gör att det är angeläget att agera med snabbhet. Brådskande skäl enligt direktiv 98/34 EG bör åberopas. 17. Referenser Bluelight. (2013). 4F-PVP Information Thread. from http://www.bluelight.org/vb/threads/694747-4F-PVP-Information-Thread Drugs-Forum. (2013, 2013-09-28). 4-fluoro-alpha-PVP (pFPVP) Drug Info. from https://www.drugs-forum.com/forum/showthread.php?p=226465 EMCDDA. (2014). European database on new drugs. Retrieved 2014, from https://ednd.emcdda.europa.eu/html.cfm/ GIC. (2014). Giftinformationscentralen Madras, B. K., Meltzer, P. C., & Butler, D. (2005). WO2005034878A2. Meltzer, P. C., Butler, D., Deschamps, J. R., & Madras, B. K. (2006). 1-(4Methylphenyl)-2-pyrrolidin-1-yl-pentan-1-one (Pyrovalerone) analogues: a promising class of monoamine uptake inhibitors. J Med Chem, 49(4), 14201432. doi: 10.1021/jm050797a Namera, A., Konuma, K., Saito, T., Ota, S., Oikawa, H., Miyazaki, S., . . . Nagao, M. (2013). Simple segmental hair analysis for alphapyrrolidinophenone-type designer drugs by MonoSpin extraction for evaluation of abuse history. J Chromatogr B Analyt Technol Biomed Life Sci, 942-943, 1520. doi: 10.1016/j.jchromb.2013.10.021 RMV. (2014). Rättsmedicinalverket Sauer, C., Hoffmann, K., Schimmel, U., & Peters, F. T. (2011). Acute poisoning involving the pyrrolidinophenone-type designer drug 4'-methyl-alphapyrrolidinohexanophenone (MPHP). Forensic Sci Int, 208(1-3), e20-25. doi: 10.1016/j.forsciint.2011.02.026 Scifinder. (2014). Scifinder. Retrieved 2014, from https://scifinder.cas.org/scifinder/view/scifinder Seeger, E. (1967). Germany Patent No. United States Patent Office: U. S. P. Office. SKL. (2014). Statens kriminaltekniska laboratorium Thomas, G. (2000). Medicinal Chemistry: An introduction. West Sussex, UK: John Wiley & Sons. TVL. (2014). Tullverket. Uchiyama, N., Matsuda, S., Kawamura, M., Shimokawa, Y., Kikura-Hanajiri, R., Aritake, K., . . . Goda, Y. (2014). Characterization of four new designer drugs, 5-chloro-NNEI, NNEI indazole analog, alpha-PHPP and alpha-POP, with 11 newly distributed designer drugs in illegal products. Forensic Sci Int, 243c, 1-13. doi: 10.1016/j.forsciint.2014.03.013 RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 125 Wurita, A., Hasegawa, K., Minakata, K., Gonmori, K., Nozawa, H., Yamagishi, I., . . . Watanabe, K. (2014). Postmortem distribution of alphapyrrolidinobutiophenone in body fluids and solid tissues of a human cadaver. Leg Med (Tokyo), 16(5), 241-246. doi: 10.1016/j.legalmed.2014.05.001 Zaitsu. K, Katagi .M, Tatsuno. M, Tsuchihashi. H, & Ishii. A. (2013). Recently abused synthetic cathinones,α-pyrrolidinophenone derivatives: a review of their pharmacology, acute toxicity, and metabolism. . Forensic Toxicolgy, 32, 1-8. doi: 10.1007s11419-013-0218-1 RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 126 Fencyklidin (PCP) Grupp: hallucinogener. Sammansättning och former: vitt pulver, ofta i kapslar, används ibland för att förfalska andra narkotika (THC, LSD), kan sprutas på svamp eller persilja för att efterlikna psilocybinhaltig svamp resp. marijuana. Benämningar: fencyklidin, PCP, Sernyl eller Sernylan (som läkemedel på 1960talet), ”angel dust”, ”Cadillac”, ”Crystal”, ”elefanttjack”, ”peace pill”, ”ängladamm”. Doser: 5 – 10 mg. Ruseffekter: eufori, hallucinationer, desorientering, bedövning (anestesi), förändrad kroppsupplevelse, katalepsi. Biverkningar: muskelstelhet, kramper, aggressivitet, andningsförlamning, livshotande förgiftning. Beroenderisk: medlet självadministreras av djur vid experiment. Skadeverkningar-risker: psykoser, livshotande förgiftningar. depressioner, personlighetsförändringar, Sammanfattande beskrivning: Fencyklidin företer ett brett och allvarligt spektrum av rus- och skadeverkningar, allt från psykoser till livshotande förgiftningar. Detta överensstämmer till stor del med riskerna vid missbruk av MDMA. Fencyklidin uppvisar dock större risker för aggressionsutbrott och liknar i detta avseende flunitrazepam. Fencyklidin-missbrukare kan vara synnerligen svåra att omhänderta vid polisingripanden. Däremot synes beroenderisken inte vara lika stor för PCP som för t.ex. heroin. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 127 Fenetyllin Grupp: syntetiska centralstimulantia av amfetamintyp. Sammansättning och former: kristaller, vanligen som hydroklorid, som läkemedel i form av tabletter. Benämningar: fenetyllin, Captagon, Fitton m.fl. Doser: 50 mg fenetyllin i Captagon-tabletter används mot narkolepsi. En eller flera tabletter framkallar rus. Tillförselsätt: nedsväljning av tabletter är vanligast. Ruseffekter: som amfetamin med bl.a. ökad puls, ökat blodtryck, förhöjd kroppstemeperatur, känsla av extra energi, minskat sömnbehov, eufori. Biverkningar: oro, sömnsvårigheter. Beroenderisk: som amfetamin. Skadeverkningar-risker: depression, kraftlöshet, sömnsvårigheter, hjärt- och kärlsjukdomar, undernäring med avmagring, psykoser. Sammanfattande beskrivning: En jämförelse med amfetamin är naturlig, eftersom fenetyllin har likartade centralstimulerande effekter. Missbruk av fenetyllin har dock främst skett genom nedsväljning. Injektionsmissbruk har inte rapporterats, varför effekterna av stora doser och kraftfulla rus ej är kända. Det finns dock skäl att anta att de kan vara likartade amfetaminets. Fenetyllin är sannolikt ej något primärt missbruksmedel bland etablerade intravenösa amfetaminmissbrukare. Fenetyllin kan dock ha betydande potential för spridning i andra kretsar som kraftfullt vakenhets- och aktivitetshöjande medel, inte minst bland människor som vill förskjuta sin dygnsrytm och sina sömnperioder. Medlet har blivit populärt som ”feriepiller” bl.a. i Sydostasien. Missbruk har rapporterats även från Mellanöstern. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 128 Fenmetrazin Grupp: syntetiska centralstimulantia av amfetamintyp. Sammansättning och former: vitt eller svagt färgat pulver. Benämningar: fenmetrazin, fenmetralin, phenmetrazine, phenmetrazinum, Preludin. Doser: som amfetamin: p.g.a. toleransutveckling kan dagsintaget bli mycket högt. Tillförselsätt: nedsväljning av tabletter eller lösning, intravenös injektion, snusning eller rökning (båda torde vara sällsynta). Ruseffekter: eufori, känsla av energi och verksamhetslust, oövervinnelighet. Biverkningar: muntorrhet, motorisk oro, hjärtklappning, ångest, desorientering, vid stora doser: paranoida psykoser med aggressivitet och farlighet för omgivningen, impulsgenombrott. Beroenderisk: som amfetamin, toleransutvecklingen kan bli ytterst stark, svåra abstinensreaktioner med utmattning, ångest, retlighet, koncentrationssvårigheter, aggression, långvarig sömn. Skadeverkningar-risker: uttorkning, svåra tandskador, kraftig avmagring, störningar i motoriken, paranoida psykoser med hallucinationer, vid långvarigt missbruk även förhöjd dödlighet p.g.a. hjärtsvikt, olyckshändelser m.m. Sammanfattande beskrivning: Fenmetrazin har i allt väsentligt samma ruseffekter och risker som amfetamin och har visat sig kunna ersätta detta. Fenmetrazinet var mycket vanligt i Sverige på 1950- och 1960-talen. En egenhet med fenmetrazin i förhållande till amfetamin att missbrukare kan injicera oerhört stora doser fenmetrazin och att toleransutvecklingen kan bli mycket hög. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 129 Fentanyler Grupp: opiater och opioider. Sammansättning och former: vita pulver, ofta i stark utblandning. Totalt uppskattas antalet möjliga fentanylvarianter till omkring 1 400, av dem har ca 200 syntetiserats, 30 har påträffats på illegala marknader. I Sverige är 10 klassade som narkotika. Benämningar: fentanyl, fentanil, alfametylfentanyl, karfentanil, 3-metylfentanyl, sufentanil m.fl., Durogesic, Leptanal, Rapifen m.fl., ”China White”, ”krokodil”, ”Mexican Brown”, ”synthetic”, ”Synthetic heroin”. Doser: för fentanyl troligen omkring 100 mikrogram, nettodosen av fentanyl motsvarar ca 2 saltkorn, vid analyser hos SKL av konsumtionsfärdiga beredningar har 88 – 97 procent av preparatet varit utfyllnadsmassa, i utblandad beredning för missbruk kan 99 procent av preparatet vara utfyllnadsmassa. Tillförselsätt: injicering, rökning, hudapplikation. Varning: fentanyl kan upptas genom huden. Ruseffekter: som heroin (fentanylerna verkar på samma receptor (µ) i centrala nervsystemet som morfin och heroin). Fentanylerna har dock både snabbare anslag och kortare verkanstid (upp till 60 min.) än heroin (4 – 6 timmar). Biverkningar: som heroin, bl.a. dåsighet, nedsatt vakenhet, risk för livshotande förgiftningar. Beroenderisk: som heroin, kraftig toleransutveckling. Skadeverkningar-risker: livshotande förgiftningar p.g.a. svårigheter att dosera rätt. Sammanfattande beskrivning: Fentanylgruppen innehåller syntetiska opiater (opioider). I praktiskt missbruk kan de till fullo ersätta heroin som rusmedel. Fentanylerna synes dock driva upp opiattoleransen snabbare och kraftigare än heroin så att heroinmissbrukare efter en tids fentanylmissbruk upplever svårigheter att vid återgång till heroin att få samma ruseffekt som tidigare. En särskild riskfaktor med fentanyl är att medlet är ytterst svårt att dosera rätt. Illegala beredningar måste därför anses vara livsfarliga genom sin sammansättning. Det kan finnas anledning att precisera missbruksdoserna närmare då missbruket blir bättre kartlagt. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 130 Fentermin Grupp: syntetiska centralstimulantia av amfetamintyp. Sammansättning och former: vitt pulver, tabletter, kapslar. På den amerikanska läkemedelsmarknaden förekommer fentermin i beredningar om 15, 30 eller 37,5 mg. Benämningar: fentermin, Adipex-P, Duromine, Fastin, Ionamin, Mirapront, Obe-Nix, Obephen, Oberine, Panbesy, Promidin, Redusa, Teramine och Wilpo, ”Robin’s egg”, ”black and white”. Doser: 30 mg (skattning). Tillförselsätt: nedsväljning av tabletter, injektion av krossade och upplösta tabletter eller uppdelade kapslar. Ruseffekter: som amfetamin, d.v.s. eufori, allmän stimulering, vid högre påverkan paranoia och hallucinationer. Biverkningar: paranoia och hallucinationer. Beroenderisk: lägre än amfetamin. Toleransutveckling kan förekomma. Skadeverkningar-risker: paranoia, förvirring, hallucinationer. Sammanfattande beskrivning: Fentermin har i allt väsentligt samma ruseffekter som amfetamin, men det är svagare. Beroenderisken synes också vara lägre än för amfetamin. Viss försiktighet är dock motiverad vid denna jämförelse, eftersom fentermin hittills endast i ringa grad missbrukats genom intravenösa injektioner samtidigt som injektionsmissbruk av amfetamin är frekvent. Erfarenhetsmässigt har det visat sig kunna bli fråga om helt andra rusnivåer och beroenderisker vid injektionsmissbruk än vid nedsväljning. De skillnader som finns i effekter mellan amfetamin och fentermin kan emellertid till stor del kompenseras genom höjning av fentermindosen. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 131 Flubromazolam 25 1. Namn, gatunamn, synonymer, CAS-nr IUPAC: 8-bromo-6-(2-fluorophenyl)-1-methyl-4H-[1,2,4]triazolo[4,3a][1,4]benzodiazepine CAS: 612526-40-6 Övrigt: 8-bromo-6-(2-fluorofenyl)-1-metyl-4H-(1,2,4)triazolo(4,3a)(1,4)bensodiazepin (EMCDDA; NFC) 2. Summaformel, kemisk struktur Summaformel: C17H12BrFN4 N N N Br N F Familje/Grupptillhörighet: bensodiazepiner Strukturlika substanser: pyrazolam som sedan tidigare är reglerad som narkotika i Sverige. 3. Fysikaliska data Fysikaliskt tillstånd: Molekylvikt (g/mol): 370.02 g/mol Kokpunkt (°C): 520.6±60.0 vid 760 Torr Densitet (g/cm3): 1.60±0.1 g/cm3 vid 20 °C, 760 Torr Föroreningar/blandningar: (Scifinder) 4. Framställning (Cook et al., 2003) 5. Verkningsmekanism/effekt Flubromazolam är en substituerad bensodiazepin som strukturellt liknar den tidigare narkotikaklassificerade substansen pyrazolam. De två substanserna skiljer sig åt genom att flubromazolam har en 2-fluorofenylgrupp i position 6, där pyrazolam istället har en pyridinylgrupp. Den huvudsakliga verkningsmekanismen för bensodiazepiner är att modulera effekten av den hämmande signalsubstansen GABA på GABAA-receptorn (Wingrove et al., 2002). Benzodiazepiner har anxiolytiska, sedativa, hypnotiska, antikonvulsiva och muskelrelaxerande egenskaper. Flubromazolam kommenteras flitigt på användarforum (Asklepios; Bluelight; Flashback; Reddit). Användare beskriver flubromazolam som mycket potent. Uppgifterna är i sin helhet hämtade från Folkhälsomyndighetens klassificeringsdokument (dnr 01118-2015). 25 RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 132 Effekterna beskrivs som ”bensoeffekter”, ibland med euforiskt inslag. Flubromazolam saluförs av flera svenska internetshoppar. Första beslaget av flubromazolam inom EU rapporterades av Sverige oktober 2014; ”The substance was identified in white rectangle shaped tablets labelled “XANAX” i.e. fake alprazolam tablets!”(EMCDDA; NFC). 6. Exponeringssätt, missbruksdos Oralt intag av tabletter är vanligast. Även pellets och kapslar förekommer. Tabletter mellan 0,5-1,25 mg säljs på svenska nätshoppar. På en säljsida står; ”Extra försiktighet rekommenderas vid hanteringen av denna substans. Den är ca 40x så dospotent som Diazepam.” På användarfora på internet ges rådet att börja med 0,25 mg för dem som är nybörjare (Asklepios; Bluelight; Flashback; Reddit). 7. Kombinationsmissbruk 8. Hälsorisker Individuella risker Giftinformationscentralen har haft 15 ärenden under det senaste året, varav 14 ärenden har varit sjukvårdsfall; ”Symtom i GIC-fall har varit medvetandepåverkan. Tabletter med styrkorna 0,75 mg, 1 mg, 1,25 mg respektive 1,5 mg. I ett fall hade en man tagit 100 tabletter á 1 mg och fortfarande inte vaknat 1,5 dygn efter tablettintaget.” Kombinationsmissbruk av bensodiazepiner med andra CNS-depressiva medel som opioider eller alkohol ökar risken för fatal överdos (Corkery, Schifano, & Ghodse, 2012). Det finns risk för utveckling av korsberoende till andra bensodiazepiner. Tolerans och beroende kan utvecklas efter bara några veckors användning. (EMCDDA, 2015). Folkhälsorisker Beslag har gjorts samt att fallbeskrivningar rapporterats från sjukvården. Information från expertnätverk och Internet visar att användning av substansen ökar. Med den spridning som finns i Sverige och några närliggande länder kan det inte bortses från att bruket av flubromazolam kan få konsekvenser för folkhälsan och medföra sociala problem. 9. Dokumenterad förekomst Medicinsk och industriell förekomst Ingen medicinsk användning är känd men användning kan förekomma inom farmakologisk forskning. Rapporterad förekomst i Sverige Uppgiftslämnare Nationellt forensiskt centrum (NFC) Rättsmedicinalverket (RMV) Tullverkets laboratorium (TV) 2013 2014 2015 feb - 382 ärenden 109 ärenden - 3 ärenden 2 ärenden 11 ärenden 4 ärenden, alla Giftinformationscentralen (GIC) varav 10 från sjukhus sjukvårdsfall Folkhälsomyndigheten har yttrat sig enligt Förstörandelagen 13 § lag (2011:111). RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 133 EMCDDA Sverige har rapporterat substansen 2014 och Storbritannien 2015. 10. Tillgänglighet Substansen kan införas, hanteras och säljas lagligt i avsaknad av klassificering. Ökad tillgänglighet och därmed ökad användning kan befaras då bruk och införsel inte är straffbart. 11. Missbruksprofil 12. Nuvarande kontrollstatus 13. Konventioner Återfinns varken på 1961 års narkotikakonvention eller på 1971 års psykotropkonvention. 14. Övrig information 15. Rekommendation 8-bromo-6-(2-fluorofenyl)-1-metyl-4H-(1,2,4)triazolo(4,3a)(1,4)bensodiazepin rekommenderas för narkotikaförklaring: • Tillgängligt underlag ger tillräckligt stöd för att ämnet har euforiska effekter. • Tillgängligt underlag ger stöd för att ämnet har hälsofarliga egenskaper. • Missbruk förekommer och kan komma att öka i Sverige. För att förhindra ytterligare skada rekommenderar Folkhälsomyndigheten, i samråd med berörda instanser, att 8-bromo-6-(2-fluorofenyl)-1-metyl-4H(1,2,4)triazolo(4,3-a)(1,4)bensodiazepin med kortnamn flubromazolam förs upp på förordningen (1992:1554) om kontroll av narkotika. 16. Notifiera EU-kommissionen Risken för att produkter styrs över till den oreglerade svenska marknaden samt den snabba spridningen via etablerade kanaler gör att det är angeläget att agera med snabbhet. Brådskande skäl enligt direktiv 98/34 EG bör åberopas. 17. Referenser Asklepios. https://www.asklepios.nu/produkt/flubromazolam/. Bluelight. http://www.bluelight.org/vb/threads/729584-Flubromazolam. Cook, J. M., Huang, Q., He, X., Li, X., Yu, J., Han, D., . . . McElroy, J. F. (2003). Preparation of benzodiazepines, in particular 1,4-benzodiazepines, as anxiolytic and anticonvulsant agents with reduced sedative and ataxic effects. (Copyright (C) 2015 American Chemical Society (ACS). All Rights Reserved.), 125 pp. Corkery, J. M., Schifano, F., & Ghodse, A. H. (2012). Phenazepam abuse in the UK: an emerging problem causing serious adverse health problems, including death. Hum Psychopharmacol, 27(3), 254-261. doi: 10.1002/hup.2222 EMCDDA. European database on new drugs. 2015, from http://www.emcdda.europa.eu/index.cfm EMCDDA. (2015). Benzodiazepines drug profile. European Monitoring Centre for Drugs and Drug Addiction. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 134 Flashback. https://www.flashback.org/t2431418. GIC. Giftinformationscentralen. NFC. Nationellt forensiskt centrum Reddit. https://www.reddit.com/r/researchchemicals/comments/2uoylw/experience_t rip_report_with_flubromazolam/. Scifinder. 2015, from https://scifinder.cas.org/scifinder/view/scifinder TV. Tullverket. Wingrove, P. B., Safo, P., Wheat, L., Thompson S A., Wafford, K. A., & Whiting, P. J. (2002). Mechanism of a-subunit selectivity of benzodiazepine pharmacology at g-aminobutyric acid type A receptors. European Journal of Pharmacology, 437, 31– 39. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 135 Flubromazepam 26 Grupp: bensodiazepiner. Sammansättning och former: Detektion av förekomst som pulver och som kapslar med innehåll av pulver. Benämning: Flubromazepam Tillförselsätt: Flubromazepam uppges intas som kapslar eller som rent pulver enligt internetforum. Bensodiazepiner sväljs vanligen som tabletter men kan även injiceras för medicinskt och icke-medicinskt bruk. Missbruk genom att bensodiazepiner tas nasalt har även rapporterats. Missbruksdos: Användare har rapporterat intag av substansen 4 mg-12 mg med sedativa och humörhöjande effekter, mild eufori samt långvariga anxiolytiska effekter som sitter i mer än 24 h. Verkningsmekanism/effekt: Flubromazepam tillhör gruppen bensodiazepiner som utvecklades av läkemedelsbolaget Roche. Flubromazepam beskrivs syntetiserad 1962 då den noterades vara mycket mer potent än föregångaren klordiazepoxid, en substans med psykotropiska egenskaper (reglerad som narkotika i Sverige samt internationellt reglerad genom 1971 års psykotropkonvention). Bensodiazepiner används kliniskt för behandling av oro och sömnsvårigheter. Verkningsmekanismen för effekten av bensopdiazepiner sker genom modulering av GABAA-receptorn som utgörs av ett (Cl-kanal) komplex. Bensodiazepiner är en grupp av substanser med anxiolytiska, sedativahypnotiska, antikonvulsiva och muskelrelaxerande effekter. Flubromazepam är strukturellt lik fenazepam som är en bensodiazepin agonist för GABAA-receptor komplexet. Flubromazepam och fenazepam skiljer sig enbart genom olika halogenatomer (en fluor respektive en klor atom) i position 2 av fenylringen. Flubromazepam kan mediera liknande effekter som fenazepam, genom uppreglering av GABA-receptor komplexet. Substansen fenazepam är mycket potent med kraftfulla anoxiolytiska effekter som överstiger de för klordiazepoxid och diazepam. Vidare har fenazepam uppvisat starkt sedativa, antikonvulsiva och hypnotiska egenskaper i kliniska studier och djurstudier. Användare har rapporterat intag av substansen 4 mg-12 mg med sedativa och humörhöjande effekter, mild eufori samt långvariga anxiolytiska effekter som sitter i mer än 24 h. Hälsorisker: Giftinformationscentralen har vid fall med Flubromazepam noterat symtom som inkluderar medvetandesänkning (ihållande trötthet fem dagar efter drogintaget). Uppgifterna är hämtade från Folkhälsomyndighetens klassificeringsdokument (dnr 1572/20143.2.4). Se vidare även Bensodiazepiner i almänhet, s. 37-38 och avsnitt 4.3. 26 RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 136 Biverkningar som rapporterats med bensodiazepiner inkluderar dåsighet, svaghet, berusningskänsla, överkänslighet, minnes- och koncentrationssvårigheter samt hallucinationer. Kombinationsmissbruk av bensodiazepiner tillsammans med andra CNS depressiva substanser, såsom alkohol och opiater ökar risken för respiratorisk depression och död. Risk för utveckling av korsberoende till bensodiazepiner. Medicinskt ska bensodiazepiner endast användas för korttids behandling av ångest eller sömnbesvär som är svåra och handikappande. Detta eftersom risk för tolerans och beroende av bensodiazepiner kan utvecklas efter bara några veckor. Bensodiazepiner och cannabis är psykoaktiva substanser som experimentella studier visat påverkar bilkörningsförmågan, och som när alkohol även används, ökar risken för att bli inblandad eller ansvarig för trafikolyckor signifikant. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 137 Flefedron m. m. Grupp: syntetiska katinoner. Sammansättning och former: Flefedron (flefedron4): 1-(4-fluorfenyl)-2-metylaminopropan-1-on Flefedron2: 1-(2-fluorofenyl)-2-metylaminopropan-1-on Flefedron3: 1-(3-fluorfenyl)-2-metylaminopropan-1-on Samtliga är vita pulver som bl.a. utbjudes på internet som t.ex. ”växtgödningsmedel” med en uppgiven halt av 98 – 99 procent. På missbruksmarknaden har de även sålts i tabletter. Pulvren kan ha en tvålaktig smak. Benämningar: Flefedron4: flefedron, Flephedrone, 4-fluoromethcathinone, 1-(4fluorophenyl)-2-methylaminopropan-1-one, 4-fluorometkatinon, 1-(4fluorfenyl)-2-metylaminopropan-1-on, 4-FMC, флефедрон, ”fleph”. Flefedron2: 1-(2-fluorofenyl)-2-metylaminopropan-1-on, 2fluoromethcathinone, 2-FMC, 1-(2-fluorophenyl)-2-methylaminopropan-1one. Flefedron3: 1-(3-fluorfenyl)-2-metylaminopropan-1-on, 3-FMC, 3fluoromethcathinone, 1-(3-flourophenyl)-2-methylaminopropan-1-one. För att tydligt kunna namnge de enskilda medlen utan att behöva anföra fullständig kemisk formel skulle medlen kunna omnämnas som endast flefedron (även flefedron4) eller 4-FMC, som flefedron2 eller 2-FMC, resp. som flefedron3 eller 3-FMC. Doser: En missbruksdos får anses vara ca 75 mg ren substans. Tillförselsätt: oralt (främst som tabletter), snusning (snortande), torde kunna intas rektalt, rökas och injiceras men sådana tillförselsätt har ej dokumenterats. Ruseffekter: eufori, pratsamhet. Biverkningar: kraftigt brännande känsla i näsans slemhinnor vid snusande (snortande), muntorrhet, synrubbningar, kraftigt tårflöde, hjärtklappning, andningssvårigheter, rörelsekoordinationsproblem, svettningar. Beroenderisk: troligen som andra syntetiska katinoner, vissa indikationer på refillbeteende. Skadeverkningar-risker: troligen livshotande förgiftningar, troligen risk för psykoser. Sammanfattande beskrivning: Högsta domstolen har i ett flertal mål bedömt farligheten hos de syntetiska katinonerna, se t.ex. NJA 2011 s. 357 och NJA 2011 s. 675 I och II. Av dessa domar kan man dra följande slutsatser gällande syntetiska katinoner. • Alla syntetiska katinoner bör i farlighetshänseende jämställas. • Den generella farligheten hos syntetiska katinoner skiljer sig inte från amfetamins generella farlighet på något avgörande sätt. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 138 • Det finns inte heller i mängdhänseende stöd för att bedöma de syntetiska katinonerna annorlunda än amfetamin. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 139 Flunitrazepam 27 Grupp: bensodiazepiner. Sammansättning och former: flunitrazepam, pulver som bereds i tabletter för medicinskt bruk. Äldre Rohypnol-tabletter vita, nya (efter 1999) gröngrå med påtryck ”542”. Benämningar: flunitrazepam, Flunitrazepam, Fluscand, Rohypnol, ”Mexican Valium”, ”roaches”,”roofies”, ”roppar”, ”ruffies”, ”R-2”. Doser: 5 tabletter à 1 mg vid nedsväljning. Tillförselsätt: nedsväljning av tabletter, snusning av krossade tabletter, rökning av tabletter (med t.ex. haschisch eller heroin), injektion av upplösta tabletter (torde vara ovanligt). Ruseffekter: eufori, känsla av oövervinnelighet, avhämning, impulsgenombrott, rusupplevelsen påverkas starkt av missbrukarens förväntan (”set”). Flunitrazepam används även för att förlänga eller förstärka effekterna av t.ex. heroin eller för att lindra abstinensbesvären efter amfetaminrus. Biverkningar: dåsighet, yrsel, huvudvärk, blockerat anläggande av minnesbilder med åtföljande minnesluckor (anterograd amnesi), förvirringstillstånd, ataxi, muskelsvaghet, excitation, aggressivitet, sömnsvårigheter, mardrömmar, vid högre doser: slöhet, medvetslöshet, oregelbunden och minskad andning, minskat blodtryck, minskad muskelspänning, minskad kroppstemperatur, livshotande förgiftningar, livshotande förgiftningar med dödlig utgång har rapporterats även i Sverige. Beroenderisk: troligen minst lika kraftig som för MDMA, kraftig toleransutveckling: daglig konsumtion om 20 tabletter eller mer finns noterad, allvarliga abstinensreaktioner med rastlöshet, oro, sömnlöshet, huvudvärk, koncentrationssvårigheter, förändrad medvetandegrad, i sällsynta fall: delirier och krampanfall. Skadeverkningar-risker: livshotande förgiftningar, personlighetsförändringar, psykoser, aggressionsutlevelse med våld. Enligt Högsta domstolens senare praxis torde Rohypnol numera höra till samma farlighetsklass som amfetamin. Sammanfattande beskrivning: Flunitrazepam har visat sig ha den ovanliga effekten att kunna användas som ”strategisk drog” för att framkalla en sinnesstämning som är ändamålsenlig för att genomföra planerade brott. Detta har motiverat införandet av ett särskilt farlighetskriterium på denna punkt. Flunitrazepam har vid missbruk i russyfte en rad paradoxala effekter, bl.a. att kunna framkalla aggressionsgenombrott, trots att medlet vid medicinskt bruk används bl.a. som sömnmedel. Den frekventa användningen av Rohypnol som drogningsmedel föranledde tillverkaren att omkring 1998/99 ändra sammansättningen av tabletterna så att dessa numer är svårare att lösa upp i vatten och även innehåller ett skarpt blått färgämne för att avslöja om de tillsatts en drink. Se även sida 37 angående skillnaden i farlighetshänseende i förållande till andra bensodiazepiner och avsnitt 4.3. 27 RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 140 4-fluoramfetamin Grupp: syntetiska centralstimulantia av amfetamintyp. Sammansättning och former: 4-fluoramfetamin, pulver, tabletter har förekommit på den icke-medicinska marknaden. Benämningar: 4-fluoramfetamin, 4-fluoro-amphetamine, para-fluoroamphetamine, p-fluoroamphetamine, 4-FA, 4-fluoro, 4-FMP, P-FA, PFA, P-FMP, RDJ, ”flux”. Doser: på internetfora förekommer uppgifter om märkbara empatikogena effekter från 60 mg, en nätleverantör anger låg dos 50 – 80 mg, normal dos: 100 -120 mg och stark dos: 150 – 300 mg, vid autoreferat på internet av självexperiment anges ofta doser från 100 mg, en missbruksdos bör anses vara 50 mg. Tillförselsätt: nedsväljning, kan snortas men sådan tillförsel kan ge obehagliga retningar i slemhinnor, kan rökas (torde vara sällsynt), medlet torde kunna injiceras. Ruseffekter: eufori, energikänsla, vidgade pupiller och pulsstegring, hyperaktivitet, värmekänsla i ansikte och i kroppen, nedsatt aptit, välvilja mot andra människor (empatikogen effekt), känsla av kontroll över tankelivet och hjärnan, talträngdhet, stora likheter både med amfetamin- och MDMA-rus, ruset sätter in efter ca 1 timme och varar 4 – 10 timmar beroende på dos. Biverkningar: hyperaktivitet, kraftiga käkrörelser (bruxism), sömnsvårigheter, abstinensreaktionerna kan i en del fall bli markanta med depressionsliknande känslor. Beroenderisk: troligen som amfetamin eller MDMA, beroenderisken är sannolikt betydande p.g.a. de markanta euforiserande effekterna. Skadeverkningar-risker: ofullständigt utredda, ett dödsfall med rester av 4-FA och andra droger rapporterat från Storbritannien, vid långvarigt missbruk sannolikt avmagring p.g.a. markant aptitreduktion, troligen psykoser. Sammanfattande beskrivning: 4-fluoramfetamin är en analog amfetamin och har detta medels huvudsakliga effekter. 4-fluoramfetamin har dock visat sig ha även serotoninfrisättande effekter, varför det har vissa likheter med MDMA. För den slutsatsen talar även att 4-fluoramfetamin ger kraftiga käkrörelser (bruxism) på samma sätt som MDMA. 4-fluoramfetamin har dock hittills i Sverige använts som substitut för amfetamin. Autoreferat av rusupplevelser betonar vanligtvis de amfetaminlika effekterna. För en primär jämförelse med amfetamin talar också farmakologiska djurexperiment som visar på stora likheter med amfetamin/metamfetamin. Medlet är nytt på den svenska och den internationella marknaden och erfarenheterna av missbruk begränsade. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 141 2-fluoroamfetamin 28 Grupp: syntetiska centralstimulantia av amfetamintyp Sammansättning och former: pulver Benämningar: 2-fluoroamfetamin, 2-fluoramfetamin, 2-FA, o-fluoro-alphamethyl-phenetylamin, 2-FMP Exponerinsgssätt och doser: Uppgifter om injektion, 2-FA intravenöst varje dag i en vecka, totalt 2 gram (Giftinformationscentralen, 2013). Kan intas nasalt, oralt, rektalt, injektion. Enligt diskussionsforum: en väldig variation på rekommenderade dos, allt från 5 mg upptill 120 mg beroende på administreringsväg och tolerans. Verkningsmekanism/effekt: 2-Fluoroamfetamin (2-FA) är en fenetylamin med stimulerande egenskaper och ett derivat till amfetamin och kan därför antas ha liknade egenskaper som amfetamin. Intag av fenetylaminer ger en ökad frisättning av dopamin, serotonin och noradrenalin. Fenetylaminer har i allmänhet hallucinogena och energigivande effekter. Fenetylaminerna kan också påverka autonoma nervsystemet med risk för blodtrycksstegring och perifer vasokonstriktion (kärlsammandragning). Neurotoxicitet har påvisats i djurstudier, skador på både serotonerga och dopaminerga neuron. För att öka fettlösligheten och förmågan att passera blod-hjärnbarriären kan man addera en fluoratom till kemiska strukturen. Det är därför mycket troligt att 2-FA har farmakologiska effekter. Enligt internetforum: stimulerande, eufori och toleransökning samt insomni. Biverkningar: Giftinformationscentralen har haft ett fall med 2-FA under 2012 (inga fall under 2013). Det var en man som hade injicerat 2-FA intravenöst varje dag i en vecka, totalt 2 gram. Kommer till sjukhus med symtom som kramper, feber, hög puls, bröstsmärtor, oro, hyperaktivitet. Se även under Verkningsmekanism/effekt. Sammanfattande beskrivning: 2-FA är ett derivat till amfetamin. 28 Uppgifterna är hämtade från FHI:s klassificeringsdokument (dnr TILLS 2013/210) RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 142 3-fluoroamfetamin 29 Grupp: syntetiska centralstimulantia av amfetamintyp Sammansättning och former: pulver Benämningar: 3-fluoroamfetamin, 3-FA, PAL-353 Exponerinsgssätt och doser: Kan intas nasalt, oralt, rektalt, injektion. Enligt diskussionsforum: en väldig variation på rekommenderade dos, allt från 5-15 mg upptill 100- 120 mg beroende på administreringsväg. Verkningsmekanism/effekt: 3-Fluoroamfetamin (3-FA) är en fenetylamin med stimulerande egenskaper och ett derivat till amfetamin och kan därför antas ha liknade egenskaper som amfetamin. Intag av fenetylaminer ger en ökad frisättning av dopamin, serotonin och noradrenalin. Fenetylaminer har i allmänhet hallucinogena och energigivande effekter. Fenetylaminerna kan också påverka autonoma nervsystemet med risk för blodtrycksstegring och perifer vasokonstriktion. Neurotoxicitet har påvisats i djurstudier, skador på både serotonerga och dopaminerga neuron. För att öka fettlösligheten och förmågan att passera blod-hjärnbarriären kan man tillföra en fluoratom till kemiska strukturen. Det är därför mycket troligt att 3-FA har farmakologiska effekter. 3FA ger ökad frisättning av de tre monoaminerna dopamin, serotonin (5-HT) och noradrenalin och blockerar samtidigt återupptaget av dessa signalsubstanser. Man kan även se ett självadministrerade beteende hos apor. Enligt Internetforum: stimulerande, eufori och toleransökning samt insomni. Biverkningar: Symtom i ett fall från sjukhus där patienten hade hallucinationer (Giftinformationscentralen 2013). Se även under Verkningsmekanism/effekt. Sammanfattande beskrivning: 3-FA är ett derivat till amfetamin. 29 Uppgifterna är hämtade från FHI:s klassificeringsdokument (dnr TILLS 2013/211) RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 143 3-fluorofenmetrazin (3-FPM) 30 1. Namn, gatunamn, synonymer, CAS-nr IUPAC: 3-methyl-2-(3-methylphenyl)morpholine CAS: 1350768-28-3 Övrigt: 3F-Phenmetrazine, 3-FPM, PAL-593 (EMCDDA, 2015; Scifinder, 2015), 2-(3-fluorofenyl)-3-metylmorfolin 2. Summaformel, kemisk struktur Summaformel: C11 H14 F N O Familje/Grupptillhörighet: Psykotropa substanser, övriga Strukturlika substanser: Fenmetrazin som är internationellt reglerad genom 1971 års psykotropkonvention. (EMCDDA, 2014; Scifinder, 2015) 3. Fysikaliska data Fysikaliskt tillstånd: Molekylvikt (g/mol): 195,23 Kokpunkt (°C): 280,6±35,0 Densitet (g/cm3): 1,073±0,06 Föroreningar/blandningar: Detektion av förekomst som vitt pulver. (EMCDDA, 2014; NFC, 2015; Scifinder, 2015) 4. Framställning Metoder för framställning av 3-fluorofenmetrazin (3-FPM) finns beskrivna i den vetenskapliga litteraturen. Substansen 3-fluorofenmetrazin kan framställas med 3-fluorostyren som utgångsmaterial (Blough, Rothman, Landavazo, Page, & Decker, 2011). 5. Verkningsmekanism/effekt Substansen 3-fluorofenmetrazin (3-FPM) är en fluor substituerad variant av fenmetrazin som har stimulerande egenskaper. Fenmetrazin användes först som aptitminskande läkemedel under namnet Preludin. Preludin kom senare att dras undan ifrån marknaden till följd av missbruk av substansen som substitut för amfetamin (EMCDDA, 2015; Reith et al., 2015). Vidare uppvisar substansen 3-fluorofenmetrazin strukturella likheter med fendimetrazin. Fendimetrazin har använts kliniskt i över 50 år som aptitminskande läkemedel och är en prodrug till fenmetrazin. Både fenmetrazin och fendimetrazin regleras internationellt idag genom 1971 års psykotropkonvention. Vid oralt intag metaboliseras fendimetrazin i levern till fenmetrazin som verkar som en amfetaminliknande frisättare av dopamin och noradrenalin (Czoty et al., 2015). Uppgifterna är i sin helhet hämtade från Folkhälsomyndighetens klassificeringsdokument (dnr 02011-2015). 30 RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 144 Substansen 3-fluorofenmetrazin har in vitro påvisats frisätta dopamin och noradrenalin i likhet med fenmetrazin (Blough et al., 2011). Substanserna fenmetrazin och 3-fluorofenmetrazin är potenta frisättare av dopamin med EC50-värden 87,4nM respektive 43nM (Blough et al., 2011; Reith et al., 2015). 6. Exponeringssätt, missbruksdos Substansen 3-fluorofenmetrazin har rapporterats administreras oralt i doser kring 15-25mg (Tripsit, 2015). 7. Kombinationsmissbruk 8. Hälsorisker Individuella risker Giftinformationscentralen har haft 3 fall med substansen 3-fluorofenmetrazin, samtliga från sjukhus. I ett av fallen hade en man intagit substansen i 3 dagar och börjat hallucinera ganska kraftigt, inte sovit samt hade relativt hög puls vid ankomst (GIC, 2015). Rättsmedicinalverket har haft ett fall (urin) med substansen 3-fluorofenmetrazin (RMV, 2015). Användare har beskrivit att substansen 3-fluorofenmetrazin ger känslor av mild eufori, stimulerande effekter, ökat välbefinnande, ökad vakenhet, svettningar, ökad hjärtfrekvens, aptitförlust, tunnelseende, att effekterna av 3-fluorofenmetrazin är jämförbara med narkotikareglerade 2-FMA, (Erowid, 2015) Folkhälsorisker Beslag har gjorts samt att fallbeskrivningar rapporterats från sjukvården. Information från expertnätverk och Internet visar att användning av substansen ökar. Med den spridning som finns i Sverige och några närliggande länder kan det inte bortses från att bruket av 3-fluorofenmetrazin (3-FPM) kan få konsekvenser för folkhälsan och medföra sociala problem. 9. Dokumenterad förekomst Medicinsk och industriell förekomst Ingen medicinsk användning är känd men användning kan förekomma inom farmakologisk forskning. Rapporterad förekomst i Sverige Uppgiftslämnare 2013 2014 Nationellt forensiskt centrum 1 beslag (NFC) Rättsmedicinalverket (RMV) Tullverkets laboratorium (TVL) Giftinformationscentralen (GIC) (GIC, 2015; NFC, 2015; RMV, 2015; TVL, 2015) 2015 50 beslag 1 fall (urin) 3 fall (sjukhus) Folkhälsomyndigheten har yttrat sig enligt Förstörandelagen 13 § lag (2011:111). Beslut om förstörande har inkommit till myndigheten. EMCDDA Beslag har förekommit under år 2015 i Sverige och Frankrike, under år 2014 i Storbritannien (2ggr) samt i Ungern. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 145 10. Tillgänglighet Substansen kan införas, hanteras och säljas lagligt i avsaknad av klassificering. Ökad tillgänglighet och därmed ökad användning kan befaras då bruk och införsel inte är straffbart. 11. Missbruksprofil 12. Nuvarande kontrollstatus Ingen information om reglering ännu (EMCDDA, 2015). 13. Konventioner Återfinns varken på 1961 års narkotikakonvention eller på 1971 års psykotropkonvention. 14. Övrig information 15. Rekommendation Substansen 2-(3-fluorofenyl)-3-metylmorfolin rekommenderas för narkotikaförklaring: • Tillgängligt underlag ger tillräckligt stöd för att ämnet har euforiska effekter. • Tillgängligt underlag ger stöd för att ämnet har hälsofarliga egenskaper. • Missbruk förekommer och kan komma att öka i Sverige. För att förhindra ytterligare skada rekommenderar Folkhälsomyndigheten, i samråd med berörda instanser, att 2-(3-fluorofenyl)-3-metylmorfolin med kortnamn 3-fluorofenmetrazin (3-FPM) förs upp på förordningen (1992:1554) om kontroll av narkotika. 16. Notifiera EU-kommissionen Risken för att produkter styrs över till den oreglerade svenska marknaden samt den snabba spridningen via etablerade kanaler gör att det är angeläget att agera med snabbhet. Brådskande skäl enligt direktiv 98/34 EG bör åberopas. 17. Referenser Blough, B. E., Rothman, R., Landavazo, A., Page, K. M., & Decker, A. M. (2011). WO2011146850A1. Czoty, P., Tran, P., Thomas, L., Martin, T., Grigg, A., Blough, B., & Beveridge, T. R. (2015). Effects of the dopamine/norepinephrine releaser phenmetrazine on cocaine self-administration and cocaine-primed reinstatement in rats. Psychopharmacology (Berl), 1-10. doi: 10.1007/s00213-015-3875-4 EMCDDA. (2014). Report on the risk assessment of 1-(1,3-benzodioxol-5-yl)2-(pyrrolidin-1-yl) pentan-1-one (3,4-methylenedioxypyrovalerone, MDPV) in the framework of the Council Decision on new psychoactive substances RISK ASSESSMENTS. EMCDDA. (2015). European database on new drugs. Retrieved 2014, from https://ednd.emcdda.europa.eu/html.cfm/ Erowid. (2015). Pleasant Mood Lifter 3-Fluorophenmetrazine. from https://www.erowid.org/experiences/exp.php?ID=105316 GIC. (2015). Giftinformationscentralen NFC. (2015). Nationellt forensiskt centrum Reith, M. E. A., Blough, B. E., Hong, W. C., Jones, K. T., Schmitt, K. C., Baumann, M. H., . . . Katz, J. L. (2015). Behavioral, biological, and chemical RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 146 perspectives on atypical agents targeting the dopamine transporter. Drug and Alcohol Dependence, 147(0), 1-19. doi: http://dx.doi.org/10.1016/j.drugalcdep.2014.12.005 RMV. (2015). Rättsmedicinalverket Scifinder. (2015). Scifinder. Retrieved 2014, from https://scifinder.cas.org/scifinder/view/scifinder Tripsit. (2015). Index Factsheets 3F-PHENMETRAZINE. from http://factsheet.tripsit.me/factsheet/3F-PHENMETRAZINE TVL. (2015). Tullverket. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 147 2-fluorometamfetamin 31 Grupp: syntetiska centralstimulantia av amfetamintyp Sammansättning och former: pulver Benämningar: 2-fluorometamfetamin, 2-FMA Exponerinsgssätt och doser: Enligt diskussionsforum: en väldig variation på rekommenderade dos, allt från 20-25 mg upptill 100-200 mg beroende på administreringsväg. Kan intas nasalt, oralt, bomb, rektalt, röka, injektion. Verkningsmekanism/effekt: 2-FMA är en fenetylamin med stimulerande egenskaper, strukturellt lik metamfetamin och kan antas ha samma effekter som metamfetamin. Det är en positionell isomer till 4-fluorometamfetamine (4FMA) och 3-fluorometamfetamin (3-FMA). Intag av fenetylaminer ger en ökad frisättning av dopamin, serotonin och noradrenalin. Fenetylaminer har i allmänhet hallucinogena och energigivande effekter. Fenetylaminerna kan också påverka autonoma nervsystemet med risk för blodtrycksstegring och perifer vasokonstriktion. Neurotoxicitet har påvisats i djurstudier, skador på både serotonerga och dopaminerga neuron. För att öka fettlösligheten och förmågan att passera blod-hjärnbarriären kan man tillföra en fluoratom till kemiska strukturen. Det är därför mycket troligt att 2-FMA har farmakologiska effekter. Enligt internetforum: stimulerande, eufori och viss toleransökning. Biverkningar: Giftinformationscentralen har haft 1 fall (från sjukhus) 2011 samt 3 st fall 2013. Man som intagit 2-FMA och fick symtom som skakningar, illamående, kräkningar, ont i magen, svåra elektrolytrubbningar, njurpåverkan, hög puls, andningspåverkan, tecken på hjärtsvikt och lungödem (Giftinformationscentralen, 2013). Se även under Verkningsmekanism/effekt. Sammanfattande beskrivning: 2-FMA är ett derivat till metamfetamin. 31 Uppgifterna är hämtade från FHI:s klassificeringsdokument (dnr TILLS 2011/62) RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 148 3-fluorometamfetamin 32 Grupp: syntetiska centralstimulantia av amfetamintyp Sammansättning och former: pulver Benämningar: 3-fluorometamfetamin, 3-FMA Exponerinsgssätt och doser: Enligt diskussionsforum: en väldig variation på rekommenderade dos, allt från 30-40 mg upptill 100-200 mg beroende på administreringsväg. Kan intas nasalt, oralt, bomb, rektalt, röka, injektion. Verkningsmekanism/effekt: 3-FMA är en fenetylamin med stimulerande egenskaper, strukturellt lik metamfetamin och kan antas ha samma effekter som metamfetamin. Det är en positionell isomer till 4-fluorometamfetamine (4FMA) och 2-fluorometamfetamin (2-FMA). Intag av fenetylaminer ger en ökad frisättning av dopamin, serotonin och noradrenalin. Fenetylaminer har i allmänhet hallucinogena och energigivande effekter. Fenetylaminerna kan också påverka autonoma nervsystemet med risk för blodtrycksstegring och perifer vasokonstriktion. Neurotoxicitet har påvisats i djurstudier, skador på både serotonerga och dopaminerga neuron. För att öka fettlösligheten och förmågan att passera blod-hjärnbarriären kan man tillföra en fluoratom till kemiska strukturen. Det är därför mycket troligt att 3-FMA har farmakologiska effekter. Enligt internetforum: stimulerande, eufori och viss toleransökning. Biverkningar: I och med de strukturella likheterna med 2 och 4- FMA är det mycket troligt att samma individuella risker förekommer för 3-FMA. Se även under Verkningsmekanism/effekt. Sammanfattande beskrivning: 3-FMA är ett derivat till metamfetamin. 32 Uppgifterna är hämtade från FHI:s klassificeringsdokument (dnr TILLS 2011/63) RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 149 4-fluorometamfetamin 33 Grupp: syntetiska centralstimulantia av amfetamintyp Sammansättning och former: pulver Benämningar: 4-fluorometamfetamin, 4-FMA Exponerinsgssätt och doser: Enligt diskussionsforum: en väldig variation på rekommenderade dos, allt från 30-40 mg upptill 100-200 mg beroende på administreringsväg. Kan intas nasalt, oralt, bomb, rektalt, röka, injektion. Verkningsmekanism/effekt: 4-FMA är en Fenetylamin med stimulerande egenskaper. Strukturellt besläktad med metamfetamin och 4-fluoroamfetamin och kan antas ha samma effekter som metamfetamin. 4-FMA är en positionell isomer till 2- och 3-fluorometamfetamin. Intag av fenetylaminer ger en ökad frisättning av dopamin, serotonin och noradrenalin. Fenetylaminer har i allmänhet hallucinogena och energigivande effekter. Fenetylaminerna kan också påverka autonoma nervsystemet med risk för blodtrycksstegring och perifer vasokonstriktion. Neurotoxicitet har påvisats i djurstudier, skador på både serotonerga och dopaminerga neuron. För att öka fettlösligheten och förmågan att passera blod-hjärnbarriären man tillföra en fluoratom till kemiska strukturen. Det är därför mycket troligt att 4-FMA har farmakologiska effekter. Enligt internetforum: stimulerande, eufori och viss toleransökning samt svår avtändning. Biverkningar: Giftinformationscentralen har rapporterat 11 fall. Symtom i dessa fall har varit skakningar, kallsvettighet, agitation, hög puls, högt blodtryck, slöhet, hög kroppstemperatur, synhallucinationer, trötthet, tunnelseende, rastlöshet, oro, sömnsvårigheter, yrsel, stickningar i händer och fötter. Se även under Verkningsmekanism/effekt. Sammanfattande beskrivning: 4-FMA är ett derivat till metamfetamin. 33 Uppgifterna är hämtade från FHI:s klassificeringsdokument (dnr TILLS 2011/65) RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 150 Gammahydroxibutyrat (GHB) Grupp: barbiturater m.fl. Sammansättning och former: gammahydroxibutyrat är ett vitt pulver, som förekommer i påsar eller kapslar. Ofta bereds det för konsumtion som vattenlösning. Benämningar: gammahydroxibutyrat, gammahydroxybutyrat, GHB, ”gobbe”, ”liquid ecstasy”, ”scoop”. Doser: 1 gram i pulverform, 1 cl i drickfärdig lösning. Tillförselsätt: nedsväljning av drickfärdig lösning, medlet kan snusas och injiceras men det torde vara ovanligt. Ruseffekter: eufori, avspänning, avhämning, höjning av sexuell aptit, vid höga doser medvetslöshet. Biverkningar: illamående, uppkastningar, yrsel, muskelsvaghet, förvirring, upphetsning, hallucinationer, långsam andning som helt kan upphöra, medvetslöshet. Beroenderisk: troligen som amfetamin, abstinensreaktionerna kan bli besvärliga och toleransutvecklingen mycket stark. Skadeverkningar-risker: stor risk för livshotande förgiftningar p.g.a. stora variationer i koncentrationen samtidigt som intervallet mellan rusgivande och livsfarlig dos är smalt, depressioner, psykoser. Enligt Högsta domstolens senare praxis torde GHB numera höra till samma farlighetsklass som amfetamin. Sammanfattande beskrivning: GHB är enkelt att framställa från enkla handelskemikalier. Kvalitetskontrollen är obefintlig, varför mycket stora skillnader kan förekomma i koncentrationen. Tillsammans med ett smalt intervall mellan den dos som är rusgivande och den dos som kan ge livshotande förgiftning gör detta att medlet anses vara livsfarligt genom sin sammansättning. Beroendehastigheten är inte närmare utredd, men den torde ligga i samma intervall som t.ex. amfetamin. Däremot är både tolerans- och abstinensutvecklingen både hastiga och allvarliga. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 151 25G-NBOMe 34 1. Namn, gatunamn, synonymer, CAS-nr IUPAC: 2-(2,5-Dimethoxy-3,4-dimethylphenyl)-N-(2methoxybenzyl)ethanamine CAS:Övrigt: 2,5-Dimethoxy-N-(2-methoxybenzyl)-3,4-dimethylphenethylamine; NBOMe-2C-G, 2C-G-NBOMe (EMCDDA, 2014a; SKL, 2014) 2. Summaformel, kemisk struktur Summaformel: C20H27NO3 Familje/Grupptillhörighet: Fenetylaminer Strukturlika substanser: 25I-NBOMe, 25B-NBOMe, 25C-NBOMe, 25HNBOMe, 25D-NBOMe (alla sedan tidigare klassificerade som narkotika), 25NNBOMe (EMCDDA, 2014a; SKL, 2014) 3. Fysikaliska data Fysikaliskt tillstånd: Fast Molekylvikt (g/mol): 329.4 g/mol Kokpunkt (°C):Densitet (g/cm3):Föroreningar/blandningar: 4. Framställning 5. Verkningsmekanism/effekt 25G-NBOMe tillhör 2C-serien av substituerade fenetylaminer vilka har två metoxigrupper i position 2 och 5 i fenylringen. Många 2C-substanser interagerar med serotoninreceptorer. Addition av en bensylgrupp till kväveatomen, till exempel N-2-metoxibensyl-substitution (NBOMe) ger ökad aktivitet och selektivitet för serotoninreceptor 5-HT2A (Heim, 2003; Nichols et al., 2008). 5-HT2A anses vara den receptor som medierar den psykedeliska effekten av hallucinogena droger (Gonzalez-Maeso et al., 2007; Halberstadt, 2014; Nichols, 2004). Typiskt för 2C substanserna är dessutom en substituent i position 4 i fenylgruppen. 25G-NBOMe har istället två metylgrupper i position 3 och 4 (därav beteckningen G). Användare rapporterar effekter som eufori och förstärkning av sinnesintryck (Bluelight, 2014; Erowid, 2014; Reddit, 2014). Uppgifterna är i sin helhet hämtade från Folkhälsomyndighetens klassificeringsdokument (dnr 06071-2014). 34 RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 152 6. Exponeringssätt, missbruksdos Administreras vanligtvis sublingualt eller buckalt via “blotters” eller ”lappar”, dvs. pappersbitar impregnerade med substans. Även nasalt intag av pulver eller spray förekommer. 7. Kombinationsmissbruk 8. Hälsorisker Individuella risker 25G-NBOMe tillhör hallucinogener av 25-NBOMe-typ, varav flera sedan tidigare är klassade som narkotika. En av de mest väldokumenterade, 25INBOMe, har kopplats till 15 intoxikationer och 2 dödsfall i Europa. De rapporterade symptomen inkluderade takykardi, andningssvårigheter, högt blodtryck, njurskador, hallucinationer och våldsamt beteende (EMCDDA, 2014b). Folkhälsorisker 25G-NBOMe tillhör en relativt ny klass av hallucinogena droger, NBOMesubstanser. Beslag av 25G-NBOMe har gjorts i Sverige. Information från expertnätverk och Internet visar att användning av NBOMe-substanser ökar. Med den spridning som finns i Sverige och några närliggande länder kan det inte bortses från att bruket av 25G-NBOMe kan få konsekvenser för folkhälsan och medföra sociala problem. 9. Dokumenterad förekomst Medicinsk och industriell förekomst Ingen medicinsk användning är känd men användning kan förekomma inom farmakologisk forskning. Rapporterad förekomst i Sverige Uppgiftslämnare Statens Kriminaltekniska Laboratorium (SKL) Rättsmedicinalverket (RMV) Tullverkets laboratorium Giftinformationscentralen (GIC) 2012 2013 - 2014 1 ärende 1 ärende 1 ärende Folkhälsomyndigheten har yttrat sig enligt Förstörandelagen 13 § lag (2011:111). EMCDDA Polen (2012) och Sverige (2013). 10. Tillgänglighet Substansen kan införas, hanteras och säljas lagligt i avsaknad av klassificering. Ökad tillgänglighet och därmed ökad användning kan befaras då bruk och införsel inte är straffbart. 11. Missbruksprofil - RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 153 12. Nuvarande kontrollstatus Danmark och England genom generisk lagstiftning. 13. Konventioner Återfinns varken på 1961 års narkotikakonvention eller på 1971 års psykotropkonvention. 14. Övrig information De första NBOMe-substanserna började säljas on-line 2010 och har sedan dess fått global spridning Det finns för närvarande ett tiotal olika substanser tillhörande NBOMe-serien rapporterade till EMCDDA (Lawn, Barratt, Williams, Horne, & Winstock, 2014) (EMCDDA, 2014a). 15. Rekommendation 2-(2,5-dimetoxi-3,4-dimetylfenyl)-N-(2-metoxibensyl)etanamin rekommenderas för narkotikaförklaring: • Tillgängligt underlag ger tillräckligt stöd för att ämnet har euforiska effekter. • Tillgängligt underlag ger stöd för att ämnet har hälsofarliga egenskaper. • Missbruk förekommer och kan komma att öka i Sverige. För att förhindra ytterligare skada rekommenderar Folkhälsomyndigheten, i samråd med berörda instanser, att 2-(2,5-dimetoxi-3,4-dimetylfenyl)-N-(2metoxibensyl)etanamin med kortnamn 25G-NBOMe förs upp på förordningen (1992:1554) om kontroll av narkotika. 16. Notifiera EU-kommissionen Risken för att produkter styrs över till den oreglerade svenska marknaden samt den snabba spridningen via etablerade kanaler gör att det är angeläget att agera med snabbhet. Brådskande skäl enligt direktiv 98/34 EG bör åberopas. 17. Referenser Bluelight. (2014). http://www.bluelight.org/vb/threads/548550-The-Big-ampDandy-25G-NBOMe-Thread. EMCDDA. (2014a). European database on new drugs,. 2014, from http://www.emcdda.europa.eu/index.cfm EMCDDA. (2014b). Report on the risk assessment of 2-(4-iodo-2,5dimethoxyphenyl)-N-(2-methoxybenzyl)ethanamine (25I-NBOMe) in the framework of the Council Decision on new psychoactive substances. EMCDDA. Erowid. (2014). https://www.erowid.org/experiences/exp.php?ID=98327. Gonzalez-Maeso, J., Weisstaub, N. V., Zhou, M., Chan, P., Ivic, L., Ang, R., . . . Gingrich, J. A. (2007). Hallucinogens recruit specific cortical 5-HT(2A) receptor-mediated signaling pathways to affect behavior. Neuron, 53(3), 439452. doi: 10.1016/j.neuron.2007.01.008 Halberstadt, A. L. (2014). Recent advances in the neuropsychopharmacology of serotonergic hallucinogens. Behav Brain Res. doi: 10.1016/j.bbr.2014.07.016 Heim, R. (2003). Synthesis and pharmacology of potent 5-HT2A receptor agonists with N-2-methoxybenzyl partial structure. PhD thesis. Lawn, W., Barratt, M., Williams, M., Horne, A., & Winstock, A. (2014). The NBOMe hallucinogenic drug series: Patterns of use, characteristics of users and self-reported effects in a large international sample. J Psychopharmacol, 28(8), 780-788. doi: 10.1177/0269881114523866 Nichols, D. E. (2004). Hallucinogens. Pharmacol Ther, 101(2), 131-181. doi: 10.1016/j.pharmthera.2003.11.002 RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 154 Nichols, D. E., Frescas, S. P., Chemel, B. R., Rehder, K. S., Zhong, D., & Lewin, A. H. (2008). High specific activity tritium-labeled N-(2-methoxybenzyl)-2,5dimethoxy-4-iodophenethylamine (INBMeO): a high-affinity 5-HT2A receptor-selective agonist radioligand. Bioorg Med Chem, 16(11), 6116-6123. doi: 10.1016/j.bmc.2008.04.050 S0968-0896(08)00366-0 [pii] Reddit. (2014). http://www.reddit.com/r/Drugs/comments/11xpsr/this_has_probably_been_b rought_up_before_but_2c/. SKL. (2014). Statens kriminaltekniska laboratorium RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 155 Heroin Grupp: opiater och opioider. Sammansättning och former: vitt, ljusbrunt eller ljusgrått pulver. Benämningar: heroin, diacetylmorfin, Diamorph, ”horse”. Doser: märkbara effekter från 5 mg, i praktiskt missbruk från 50 mg (betydande variationer i uppgifter mellan olika källor). Tillförselsätt: injektion, rökning, snusning, nedsväljning fungerar men torde vara sällsynt. Ruseffekter: eufori, känsla av oberörbarhet (”inkapsling”), kraftig smärtstillning. Biverkningar: stor risk för livshotande överdoser. Beroenderisk: mycket hög, anses vara ett av de mest beroendeframkallande medlen över huvud taget, plågsamma men sällan livshotande abstinensreaktioner. Skadeverkningar-risker: livshotande förgiftningar, social insufficiens, oberäkneliga effekter p.g.a. stora skillnader i koncentration och individuell tolerans. Sammanfattande beskrivning: Heroin har av tradition och i ovan nämnda förarbeten ansetts vara den farligaste narkotikan. Bedömningen grundas på en mycket omfattande klinisk, social och polisiär erfarenhet av den hastiga beroendeutvecklingen och den höga toxiciteten. Abstinensreaktionerna kan bli mycket plågsamma men är sällan livshotande. Psykiska störningar är mycket ovanliga, medan däremot den sociala insufficiensen kan bli påtaglig. På grund av den starkt varierande sammansättningen med stora koncentrationsskillnader i gatuleden, kan heroin vara svårt att dosera. Heroin har också potential för självförvandling, eftersom missbrukaren i samband med heroinruset eftertraktar ett i grunden annorlunda sinnestillstånd. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 156 4-HO-MET 35 Grupp: hallucinogener. Benämning: 3-[2-[etyl(metyl)amino]etyl]-1H-indol-4-ol, (4-hydroxi-N,Nmetyletyltryptamin), 4-hydroxi-N-metyl-N-etyltryptamin, 4-HO-MET. Fysikaliskt tillstånd: pulver. Verkningsmekanism/effekt: 4-HO-MET har hallucinogen effekt. Tillhör gruppen hallucinogena tryptaminer. Strukturellt mycket lik 4-acetoxi-N,Ndietyltryptamin (med kortnamn 4-AcO-DET) som är en hälsofarlig vara enligt lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor. Verkningsmekanism liknade psilocin. 4-HO-MET ger en psilocin-liknade distorsion av färg, ljud och form. Dessa effekter förekommer i ett vågliknade mönster. Med varierande normal perception och påverkad perception. Exponeringssätt, missbruksdos: Hälsorisker: - Individuella risker: En sammanställning har gjorts över alla fall med 4OH-MET där Giftinformationscentralen har blivit kontaktade under år 2010. Av totalt tio fall exkluderades en patient på grund av svårvärderad blandintoxikation. Fem patienter medverkade i STRIDA, i samtliga dessa fall har 4-OH-MET funnits i urin, inga andra droger eller läkemedel kunde påvisas. Alla nio patienter var unga män (medelålder 20 år) där 4-OH-MET i pulverform intogs peroralt (7 fall) eller nasalt (2 fall). Vanligen förekommande symtom Antal patienter med symtom (n=9) Mydriasis 6 Takykardi (puls > 100 slag/min) 4 Agitation 4 Illamående/kräkning 4 Hallucinationer 2 Övriga noterade symtom var: Trötthet, förvirring, diafores, lätt tempstegring, andnöd, enures, lätt ALAT stegring, övergående amnesi och inkomplett högersidigt skänkelblock. Endast i ett fall krävdes farmakologisk behandling, då stesolid och propofol användes för att lugna patienten. I övriga fall gick symtomen spontant i regress inom ett dygn. Antal fall Giftinformationscentralen Jan-Sept 2011: 16 st. I en fallserie om 60 fall rapporterades följande som de vanligaste symtomen (en del fall var blandningar): Stora pupiller (32/60, 53%), agitation/oro (25/60, 42%), hög puls (26/60, 43%), hallucinationer (21/60, 35%) och förvirring (18/60, 30%). I den grupp där 4-HO-MET var den enda analytiskt påträffade substansen var symtombilden ännu mer 35 Uppgifterna är hämtade från FHI:s klassificeringsdokument (dnr TILLS 2011/68) RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 157 framträdande; stora pupiller (100%), agitation (83%) hög puls (67%) and hallucinationer (33%). Från 1 Januari 2008 till 14 November 2011 rapporterads 60 fall till Giftinformationscentralen. I åtminstone 45 av dessa fall gällde det ungdomar och unga vuxna (<30 år). I elva fall fanns en historik om intag av 4-HO-MET samt urinprov tillgängliga. Åtta av dessa var analytiskt positiva för 4-OH-MET i urin. Ytterligare fyra positiva resultat kom från fall där intag av 4-HO-MET-intag inte misstänktes. Totalt 12 fall var alltså analytiskt bekräftade och sju av dem var endast positiva för 4-HOMET. De andra fem var blandförgiftningar av 4-OH-MET med en eller flera substanser (bensodiazepiner, cannabis, etanol, flefedron, 3fluormetylkatinon, JWH-015, JWH-210 and tramadol). I tre fall fanns även beslagtaget pulver där 4-HO-MET analytiskt påträffades. - Folkhälsorisker: Ett begränsat bruk men ett ökat antal beslag har gjorts vilket tillsammans med information från expertnätverk och Internet visar att användning av substansen ökar. - Sociala risker: Inga dokumenterade sociala risker är kopplade till användningen. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 158 Ibogain Grupp: hallucinogener. Sammansättning och former: kristalliskt pulver, vid missbruk ofta som beståndsdel i brunt pulver från rotbarken på växten Tabernanthe iboga, för vetenskapligt bruk ofta som hydroklorid (p.g.a. större löslighet i vatten). OBS! Högsta domstolen har i NJA 2014 s 259 fastslagit att till pulver nermald rotbark av Mimosa hostilis, som naturligt innehåller DMT (som är narkotika), inte är att anse som narkotika, eftersom växten som sådan inte omfattas av 1971 års psykotropkonvention. Ibogain, men inte växten Tabernanthe iboga, har narkotikaklassificerats av regeringen. Högsta domstolens dom beträffande DMT torde innebära att man får samma utfall ifall regeringen har narkotikaklassificerat en substans som ingår i en växt men där växten inte klassificerats. Pulveriserad rotbark från Tabernanthe iboga torde sålunda inte vara att betrakta som narkotika. Om det inte går att utesluta att fråga är om ett växtmaterial med ibogain bör övervägas om förberedelse till narkotikabrott är vid handen eller om förverkande enligt 36 kap 3 § brottsbalken är möjligt. Benämningar: ibogain, ”Lambarene”. Doser: hallucinatoriska effekter från 300 mg vid nedsväljning. Tillförselsätt: nedsväljning, injektion (torde vara sällsynt). Ruseffekter: sexuell stimulans, återuppflammande av gamla minnesbilder, kroppsliga och visuella hallucinationer. Ruset varar omkring 10 timmar. Biverkningar: ångest, oro, fruktan, darrningar, muskelspänningar, förlust eller förvrängning av upplevelser av de egna extremiteterna, epileptiska kramper, medvetslöshet, efter ruset: sömnsvårigheter. Beroenderisk: troligen låg. Skadeverkningar-risker: möjligen psykoser, vissa indikationer finns på möjlig nervcellsdegeneration och påverkan på minnesmekanismen vid repetitiva uppgifter, men omfattningen och betydelsen av dylika fynd är ofullständigt utredd, livshotande förgiftningar med andningsstillestånd. Sammanfattande beskrivning: Ibogain är en naturlig hallucinogen och har ruseffekter som är mycket lika psilocybinets eller meskalinets. Därtill kommer att ibogainet ger en mer påtaglig kroppslig påverkan med bl.a. muskelspänningar och ändrad kroppsupplevelse. Beroenderisken är låg, liksom för andra hallucinogener. Däremot kan ibogainet framkalla allvarliga förvirringsreaktioner, epileptiska kramper och medvetslöshet. Ibogain har använts i religiösa ceremonier i Gabon sedan det tidiga 1800-talet. Ibogain har vid medicinsk-psykiatriska experiment använts för att behandla drogberoende och i psykoterapeutisk verksamhet för att tränga ner i barndomsminnen. Läkemedelsverket har 2007 avvisat förfrågningar om dylik användning i Sverige. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 159 25I-NB34MD 36 1. Namn, gatunamn, synonymer, CAS-nr IUPAC: N-[(1,3-bensodioxol-5-yl)metyl]-2-(4-jodo-2,5dimetoxifenyl)etanamin. CAS: 1391497-81-6 Övrigt: 2-(4-jodo-2,5-dimetoxifenyl)-N-[(3,4metylendioxifenyl)metyl]etanami, 2-(4-iodo-2,5-dimethoxyphenyl)-N-[(3,4methylenedioxyphenyl)methyl]ethanamine (EMCDDA; NFC; Scifinder; Tullverket) 2. Summaformel, kemisk struktur Summaformel: C18H20INO4 O H N O O I O Familje/Grupptillhörighet: Fenetylaminer Strukturlika substanser: 25C-NBOMe, 25I-NBOMe, 25B-NBOMe, 25HNBOMe, 25D-NBOMe, 25I-NBMD, 25G-NBOMe och 25N-NBOMe (samtliga sedan tidigare klassificerade som narkotika). (EMCDDA; NFC; Scifinder; Tullverket) 3. Fysikaliska data Fysikaliskt tillstånd: Molekylvikt (g/mol): 441.26 Kokpunkt (°C): 508.0±50.0 °C Densitet (g/cm3): 1.524±0.06 g/cm3 Föroreningar/blandningar: (Scifinder) 4. Framställning (Ettrup et al., 2010; Hansen et al., 2014; Heim, 2003) 5. Verkningsmekanism/effekt 25I-NB34MD tillhör 2C-serien av substituerade fenetylaminer. Typiskt för 2C substanserna är metoxigrupper i position 2 och 5 och en substituent, ofta en halogen, i position 4 i fenylringen. Dessa substanser interagerar med serotoninreceptorer. Addition av en bensylgrupp till kväveatomen (Nbensylsubstitution) har visats ge ökad aktivitet och selektivitet för serotoninreceptor 5-HT2A (Heim, 2003; Nichols et al., 2008). 5-HT2A anses vara den receptor som medierar den psykedeliska effekten av hallucinogena droger (Gonzalez-Maeso et al., 2007; Halberstadt, 2014; Nichols, 2004). 25I-NB34MDär en strukturell isomer till den tidigare reglerade 25I-NBMD (IsomerDesign). Substanserna skiljer sig åt genom placeringen av metylendioxigruppen som är i 2,3-position i 25I-NBMD och i 3,4-position i 25INB34MD. 25I-NBMD är en potent agonist till serotoninreceptor 5-HT2A med Uppgifterna är i sin helhet hämtade från Folkhälsomyndighetens klassificeringsdokument (dnr 01116-2015). 36 RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 160 rapporterat Ki=0,049-0,21 nM och EC50=8,2 nM (Braden et al., 2006; Ettrup et al., 2011). 25I-NB34MD kan antas ha liknande farmakologiska effekter som 25I-NBMD. 6. Exponeringssätt, missbruksdos Administreras sublingualt eller buckalt via “blotters” eller ”lappar”, dvs. pappersbitar impregnerade med substans. Även nasalt intag av pulver eller spray förekommer. För den strukturella isomeren 25I-NBMD anges missbruksdosen vara från sub-milligram upp till några milligram (Bluelight, 2014; Wikipedia, 2014). 7. Kombinationsmissbruk 8. Hälsorisker Individuella risker 25I-NB34MD tillhör hallucinogener av NBOMe-typ, varav flera sedan tidigare är reglerade som narkotika. En av de mest väldokumenterade, 25I-NBOMe, har kopplats till 15 intoxikationer och 2 dödsfall i Europa. De rapporterade symptomen inkluderade takykardi, andningssvårigheter, högt blodtryck, njurskador, hallucinationer och våldsamt beteende (EMCDDA, 2014). Dödsfall och intoxikationer associerade till 25I-NBOMe har också rapporterats från USA och Australien (WHO, 2014). I Sverige har Giftinformationscentralen de senaste åren rapporterat sjukvårdsfall associerade till 25I-NBOMe, 25C-NBOMe och 25N-NBOMe. Ett dödsfall där 25B-NBOMe är trolig orsak inträffade 2014 (Rättsmedicinalverket). Substanser av NBOMe-typ är ofta mycket potenta vilket medför risk för överdosering. Folkhälsorisker Beslag av 25I-NB34MD har gjorts Sverige. 25I-NB34MD tillhör en ny klass av hallucinogena droger, kallade NBOMe. NBOMe-substanser har efter 2010 försålts över internet och information från expertnätverk och Internet visar att användning av NBOMe-substanser ökar. Om 25I-NB34MD får ökad användning och spridning i Sverige kan det inte bortses från att bruket 25INB34MD av kan få konsekvenser för folkhälsan och medföra sociala problem. 9. Dokumenterad förekomst Medicinsk och industriell förekomst Ingen medicinsk användning är känd men användning kan förekomma inom farmakologisk forskning. Rapporterad förekomst i Sverige Uppgiftslämnare Nationellt forensiskt centrum (NFC) Rättsmedicinalverket (RMV) Tullverkets laboratorium Giftinformationscentralen (GIC) 2013 - 2014 - 2015 feb 1 ärende - RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 161 Folkhälsomyndigheten har yttrat sig enligt Förstörandelagen 13 § lag (2011:111). EMCDDA Sverige rapporterade beslag 2015. 10. Tillgänglighet Substansen kan införas, hanteras och säljas lagligt i avsaknad av klassificering. Ökad tillgänglighet och därmed ökad användning kan befaras då bruk och införsel inte är straffbart. 11. Missbruksprofil 12. Nuvarande kontrollstatus 13. Konventioner Återfinns varken på 1961 års narkotikakonvention eller på 1971 års psykotropkonvention. 14. Övrig information 15. Rekommendation 2-(4-jodo-2,5-dimetoxifenyl)-N-[(3,4-metylendioxifenyl)metyl]etanamin rekommenderas för narkotikaförklaring: • Tillgängligt underlag ger tillräckligt stöd för att ämnet har euforiska effekter. • Tillgängligt underlag ger stöd för att ämnet har hälsofarliga egenskaper. • Missbruk förekommer och kan komma att öka i Sverige. För att förhindra skada rekommenderar Folkhälsomyndigheten, i samråd med berörda instanser, att 2-(4-jodo-2,5-dimetoxifenyl)-N-[(3,4metylendioxifenyl)metyl]etanamin med kortnamn 25I-NB34MD förs upp på förordningen (1992:1554) om kontroll av narkotika. 16. Notifiera EU-kommissionen Risken för att produkter styrs över till den oreglerade svenska marknaden samt den snabba spridningen via etablerade kanaler gör att det är angeläget att agera med snabbhet. Brådskande skäl enligt direktiv 98/34 EG bör åberopas. 17. Referenser Bluelight. (2014). http://www.bluelight.org/vb/threads/601990-TheBig-ampDandy-25I-NBMD-Thread EMCDDA. European database on new drugs. 2015, from http://www.emcdda.europa.eu/index.cfm EMCDDA. (2014). Report on the risk assessment of 2-(4-iodo-2,5dimethoxyphenyl)-N-(2-methoxybenzyl)ethanamine (25I-NBOMe) in the framework of the Council Decision on new psychoactive substances. EMCDDA. Ettrup, A., Palner, M., Gillings, N., Santini, M. A., Hansen, M., Kornum, B. R., . . . Knudsen, G. M. (2010). Radiosynthesis and evaluation of 11C-CIMBI-5 as RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 162 a 5-HT2A receptor agonist radioligand for PET. J Nucl Med, 51(11), 17631770. doi: 10.2967/jnumed.109.074021 jnumed.109.074021 [pii] Gonzalez-Maeso, J., Weisstaub, N. V., Zhou, M., Chan, P., Ivic, L., Ang, R., . . . Gingrich, J. A. (2007). Hallucinogens recruit specific cortical 5-HT(2A) receptor-mediated signaling pathways to affect behavior. Neuron, 53(3), 439452. doi: 10.1016/j.neuron.2007.01.008 Halberstadt, A. L. (2014). Recent advances in the neuropsychopharmacology of serotonergic hallucinogens. Behav Brain Res. doi: 10.1016/j.bbr.2014.07.016 Hansen, M., Phonekeo, K., Paine, J. S., Leth-Petersen, S., Begtrup, M., BraunerOsborne, H., & Kristensen, J. L. (2014). Synthesis and structure-activity relationships of N-benzyl phenethylamines as 5-HT2A/2C agonists. ACS Chem Neurosci, 5(3), 243-249. doi: 10.1021/cn400216u Heim, R. (2003). Synthesis and pharmacology of potent 5-HT2A receptor agonists with N-2-methoxybenzyl partial structure. PhD thesis. IsomerDesign. http://isomerdesign.com/PiHKAL. 2015 NFC. Nationellt forensiskt centrum Nichols, D. E. (2004). Hallucinogens. Pharmacol Ther, 101(2), 131-181. doi: 10.1016/j.pharmthera.2003.11.002 Nichols, D. E., Frescas, S. P., Chemel, B. R., Rehder, K. S., Zhong, D., & Lewin, A. H. (2008). High specific activity tritium-labeled N-(2-methoxybenzyl)-2,5dimethoxy-4-iodophenethylamine (INBMeO): a high-affinity 5-HT2A receptor-selective agonist radioligand. Bioorg Med Chem, 16(11), 6116-6123. doi: 10.1016/j.bmc.2008.04.050 S0968-0896(08)00366-0 [pii] Rättsmedicinalverket. Scifinder. 2015, from https://scifinder.cas.org/scifinder/view/scifinder Tullverket. WHO. (2014). 25I‐NBOMe,Critical Review Report. World Health Organization, Expert Committee on Drug Dependence. Wikipedia. (2014). http://en.wikipedia.org/wiki/25I-NBMD. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 163 25I-NBMD 37 1. Namn, gatunamn, synonymer, CAS-nr IUPAC: 2-(4-iodo-2,5-dimethoxyphenyl)-N-[(2,3methylenedioxyphenyl)methyl]ethanamine CAS: 919797-25-4 Övrigt: NBMD-2C-I, Cimbi-29 (EMCDDA, 2014a; Scifinder, 2014; SKL, 2014) 2. Summaformel, kemisk struktur Summaformel: C18H20INO4 Familje/Grupptillhörighet: Fenetylaminer Strukturlika substanser: 25I-NBOMe, 25B-NBOMe, 25C-NBOMe, 25HNBOMe, 25D-NBOMe (alla sedan tidigare klassificerade som narkotika), 25NNBOMe, 25G-NBOMe. (EMCDDA, 2014a; Scifinder, 2014; SKL, 2014) 3. Fysikaliska data Fysikaliskt tillstånd: Fast Molekylvikt (g/mol): 441.24 Kokpunkt (°C): 511.1±50.0 °C Densitet (g/cm3): 1.524±0.06 g/cm3 (20 OC) Föroreningar/blandningar: (Scifinder, 2014) 4. Framställning (Ettrup et al., 2010; Hansen et al., 2014; Heim, 2003) 5. Verkningsmekanism/effekt. 25I-NBMD är en potent agonist till serotoninreceptor 5-HT2A med rapporterat Ki=0,049-0,21 nM och EC50=8,2 nM (Braden et al., 2006; Ettrup et al., 2011). 5-HT2A anses mediera den psykedeliska effekten av hallucinogena droger (Gonzalez-Maeso et al., 2007; Halberstadt, 2014; Nichols, 2004). 25I-NBMD tillhör den så kallade 2C-serien av substituerade fenetylaminer vilka har två metoxigrupper i position 2 och 5 i fenylringen. Många 2C-substanser interagerar med serotoninreceptorer. Addition av en bensylgrupp till kväveatomen, till exempel N-2-metoxibensyl-substitution (NBOMe) ger ökad aktivitet och selektivitet för 5-HT2A (Heim, 2003; Nichols et al., 2008). 25INBMD har strukturell likhet med narkotikaklassificerade 25I-NBOMe, skillnaden är en metylendioxi- istället för en metoxi-substituent på bensylgruppen. Uppgifterna är i sin helhet hämtade från Folkhälsomyndighetens klassificeringsdokument (dnr 06070-2014). 37 RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 164 På användarfora anges effekter som eufori, hallucinationer och förstärkning av sensoriska stimuli (Bluelight, 2014; Drugs-forum, 2014; Flashback, 2014; Shroomery, 2014) 6. Exponeringssätt, missbruksdos Administreras sublingualt eller buckalt via “blotters” eller ”lappar”, dvs. pappersbitar impregnerade med substans. Även nasalt intag av pulver eller spray förekommer. Missbruksdosen anges vara från sub-milligram upp till några milligram (Bluelight, 2014; Wikipedia, 2014). 7. Kombinationsmissbruk _ 8. Hälsorisker Individuella risker 25I-NBMD är en potent 5-HT2A agonist och strukturell homolog till 25INBOMe och kan antas ha liknande hälsorisker som 25I-NBOMe. 25I-NBOMe har kopplats till 15 intoxikationer och 2 dödsfall i Europa. De rapporterade symptomen inkluderade takykardi, andningssvårigheter, högt blodtryck, njurskador, hallucinationer och aggresivt beteende (EMCDDA, 2014b). Dödsfall och intoxikationer associerade till 25I-NBOMe har även rapporterats från USA och Australien (WHO, 2014). Folkhälsorisker 25I-NBMD tillhör en ny klass av hallucinogena droger, kallade NBOMe. Beslag av 25I-NBMD har gjorts Sverige. Information från expertnätverk och Internet visar att användning av NBOMe-substanser ökar. Med den spridning som finns i Sverige och några närliggande länder kan det inte bortses från att bruket av 25I-NBMD kan få konsekvenser för folkhälsan och medföra sociala problem. 9. Dokumenterad förekomst Medicinsk och industriell förekomst Ingen medicinsk användning är känd men användning kan förekomma inom farmakologisk forskning. Rapporterad förekomst i Sverige Uppgiftslämnare Statens Kriminaltekniska Laboratorium (SKL) Rättsmedicinalverket (RMV) Tullverkets laboratorium Giftinformationscentralen (GIC) 2012 - 2013 2014 1 ärende - - - - EMCDDA Sverige och Polen har rapporterat beslag (2013). 10. Tillgänglighet Substansen kan införas, hanteras och säljas lagligt i avsaknad av klassificering. Ökad tillgänglighet och därmed ökad användning kan befaras då bruk och införsel inte är straffbart. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 165 11. Missbruksprofil 12. Nuvarande kontrollstatus 13. Konventioner Återfinns varken på 1961 års narkotikakonvention eller på 1971 års psykotropkonvention. 14. Övrig information De första NBOMe-substanserna började säljas on-line 2010 och har sedan dess fått global spridning. 25I-NBMD har förekommit på marknaden sedan 2012. Priset för en ”lapp” motsvarande 1 dos NBOMe kan vara 1.37 USD - 50 kr. Det finns för närvarande ett tiotal olika substanser tillhörande NBOMe-serien rapporterade till EMCDDA. (Lawn, Barratt, Williams, Horne, & Winstock, 2014; Nbomepalatset, 2014; Sekula & Zuba, 2013) 15. Rekommendation 2-(4-iodo-2,5-dimetoxifenyl)-N-[2,3-metylendioxifenyl)metyl]etanamin rekommenderas för narkotikaförklaring: • Tillgängligt underlag ger tillräckligt stöd för att ämnet har euforiska effekter. • Tillgängligt underlag ger stöd för att ämnet har hälsofarliga egenskaper. • Missbruk förekommer och kan komma att öka i Sverige. För att förhindra ytterligare skada rekommenderar Folkhälsomyndigheten, i samråd med berörda instanser, att 2-(4-iodo-2,5-dimetoxifenyl)-N-[2,3metylendioxifenyl)metyl]etanamin med kortnamn 25I-NBMD förs upp på förordningen (1992:1554) om kontroll av narkotika. 16. Notifiera EU-kommissionen Risken för att produkter styrs över till den oreglerade svenska marknaden samt den snabba spridningen via etablerade kanaler gör att det är angeläget att agera med snabbhet. Brådskande skäl enligt direktiv 98/34 EG bör åberopas. 17. Referenser Bluelight. (2014). http://www.bluelight.org/vb/threads/601990-TheBig-ampDandy-25I-NBMD-Thread Drugs-forum. (2014). http://www.drugsforum.com/forum/showthread.php?t=127848 EMCDDA. (2014a). European database on new drugs,. 2014, from http://www.emcdda.europa.eu/index.cfm EMCDDA. (2014b). Report on the risk assessment of 2-(4-iodo-2,5dimethoxyphenyl)-N-(2-methoxybenzyl)ethanamine (25I-NBOMe) in the framework of the Council Decision on new psychoactive substances. EMCDDA. Ettrup, A., Palner, M., Gillings, N., Santini, M. A., Hansen, M., Kornum, B. R., . . . Knudsen, G. M. (2010). Radiosynthesis and evaluation of 11C-CIMBI-5 as a 5-HT2A receptor agonist radioligand for PET. J Nucl Med, 51(11), 17631770. doi: 10.2967/jnumed.109.074021 jnumed.109.074021 [pii] Flashback. (2014). https://www.flashback.org/t1796414. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 166 Gonzalez-Maeso, J., Weisstaub, N. V., Zhou, M., Chan, P., Ivic, L., Ang, R., . . . Gingrich, J. A. (2007). Hallucinogens recruit specific cortical 5-HT(2A) receptor-mediated signaling pathways to affect behavior. Neuron, 53(3), 439452. doi: 10.1016/j.neuron.2007.01.008 Halberstadt, A. L. (2014). Recent advances in the neuropsychopharmacology of serotonergic hallucinogens. Behav Brain Res. doi: 10.1016/j.bbr.2014.07.016 Hansen, M., Phonekeo, K., Paine, J. S., Leth-Petersen, S., Begtrup, M., BraunerOsborne, H., & Kristensen, J. L. (2014). Synthesis and structure-activity relationships of N-benzyl phenethylamines as 5-HT2A/2C agonists. ACS Chem Neurosci, 5(3), 243-249. doi: 10.1021/cn400216u Heim, R. (2003). Synthesis and pharmacology of potent 5-HT2A receptor agonists with N-2-methoxybenzyl partial structure. PhD thesis. Lawn, W., Barratt, M., Williams, M., Horne, A., & Winstock, A. (2014). The NBOMe hallucinogenic drug series: Patterns of use, characteristics of users and self-reported effects in a large international sample. J Psychopharmacol, 28(8), 780-788. doi: 10.1177/0269881114523866 Nbomepalatset. (2014). http://www.nbomepalatset.n.nu/kop. Nichols, D. E. (2004). Hallucinogens. Pharmacol Ther, 101(2), 131-181. doi: 10.1016/j.pharmthera.2003.11.002 Nichols, D. E., Frescas, S. P., Chemel, B. R., Rehder, K. S., Zhong, D., & Lewin, A. H. (2008). High specific activity tritium-labeled N-(2-methoxybenzyl)-2,5dimethoxy-4-iodophenethylamine (INBMeO): a high-affinity 5-HT2A receptor-selective agonist radioligand. Bioorg Med Chem, 16(11), 6116-6123. doi: 10.1016/j.bmc.2008.04.050 S0968-0896(08)00366-0 [pii] Scifinder. (2014). 2014, from https://scifinder.cas.org/scifinder/view/scifinder Sekula, K., & Zuba, D. (2013). Structural elucidation and identification of a new derivative of phenethylamine using quadrupole time-of-flight mass spectrometry. Rapid Commun Mass Spectrom, 27(18), 2081-2090. doi: 10.1002/rcm.6667 Shroomery. (2014). http://www.shroomery.org/forums/showflat.php/Number/15695659. SKL. (2014). Statens kriminaltekniska laboratorium WHO. (2014). 25I‐NBOMe, Critical Review Report. World Health Organization, Expert Committee on Drug Dependence. Wikipedia. (2014). http://en.wikipedia.org/wiki/25I-NBMD. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 167 25I-NBOH 38 1. Namn, gatunamn, synonymer, CAS-nr IUPAC: 2-([2-(4-iodo-2,5-dimethoxyphenyl)ethylamino]methyl)phenol CAS: 919797-20-9 Övrigt: NBOH-2CI, Cimbi-27 (Scifinder),2-([2-(4-jodo-2,5dimetoxifenyl)etylamino]metyl)fenol 2. Summaformel, kemisk struktur Summaformel: C17H20INO3 Familje/Grupptillhörighet: fenetylaminer Strukturlika substanser: 25I-NBOMe, 25C-NBOMe, 25B-NBOMe, 25HNBOMe, 25D-NBOMe, 25I-NBMD, 25G-NBOMe, 25N-NBOMe, 25INB34MD och C30-NBOMe (samtliga sedan tidigare klassificerade som narkotika). 3. Fysikaliska data Fysikaliskt tillstånd: Molekylvikt (g/mol): 413.25 Kokpunkt (°C): 497.0±45.0 Densitet (g/cm3): 1.493±0.06 Föroreningar/blandningar: (Scifinder) 4. Framställning Framställning av 25I-NBOH finns beskriven i den vetenskapliga litteraturen (Braden, Parrish, Naylor, & Nichols, 2006; Hansen et al., 2014). 5. Verkningsmekanism/effekt 2C-X-serien av substituerade fenetylaminer karaktäriseras av metoxigrupper i position 2 och 5 och en substituent, ofta en halogen, i position 4 i fenylringen (Shulgin, 1991). Vidareutveckling av dessa molekyler genom addition av en bensylgrupp till kväveatomen, (N-bensylsubstitution), har skapat substanser som uppvisar ökad aktivitet och selektivitet för serotoninreceptor 5-HT2A (Braden et al., 2006; Heim, 2003; Nichols et al., 2008). 5-HT2A medierar den psykedeliska effekten av hallucinogena droger (Gonzalez-Maeso et al., 2007; Halberstadt, 2014; Nichols, 2004). N-metoxibensyl-substitution har gett kortnamnet NBOMe till en grupp hallucinogena substanser varav ett exempel är 25I-NBOMe. Jämfört med 25INBOMe så har 25I-NBOH en hydroxyl istället för en metoxi-grupp i position 2 på bensylgruppen. Både 25I-NBOMe och 25I-NBOH är potenta agonister till 5HT2A. 25I-NBOH binder till receptorn med ett Ki=0.061 nM (Braden et al., Uppgifterna är i sin helhet hämtade från Folkhälsomyndighetens klassificeringsdokument (dnr 2014-2015). 38 RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 168 2006; Hansen et al., 2014). 25I-NBOH har utvärderats som PET-tracer för undersökning av 5HT2A i hjärnan (Ettrup et al., 2011). Missbrukare av 25I-NBOH beskriver hallucinationer, eufori och biverkningar efter intag (Bluelight; Drugs-forum; Flashback). 6. Exponeringssätt, missbruksdos Administreras sublingualt eller buckalt via “blotters” eller ”lappar”, dvs. pappersbitar impregnerade med substans. Missbruksdosen är från 500 mikrogram upp till några milligram enligt användarrapporter på internet. ”Lappar” laddade med 1 mg 25I-NBOH säljs på en svensk internetshop. 7. Kombinationsmissbruk 8. Hälsorisker Individuella risker 25I-NBOH uppvisar experimentella data som ligger på samma nivå som 25INBOMe vad gäller potens och affinitet till 5-HT2A receptorn. 25I-NBOMe har kopplats till ett flertal intoxikationer och dödsfall i världen (EMCDDA, 2014; WHO, 2014). De rapporterade symptomen inkluderade takykardi, andningssvårigheter, högt blodtryck, njurskador, hallucinationer och våldsamt beteende. Substanser av NBOMe-typ är mycket potenta vilket medför risk för överdosering. I Sverige har det förekommit sjukvårdsfall associerade till 25INBOMe, 25C-NBOMe och 25N-NBOMe. Ett dödsfall där 25B-NBOMe är trolig orsak inträffade 2014 (GIC; RMV). Folkhälsorisker Information från expertnätverk och Internet visar att användning av hallucinogena substanser av NBOMe-typ ökar. 25I-NBOH saluförs av en inrikes internetshop och diskuteras på ett svenskspråkigt internetforum av användare, vilket indikerar att substansen har spridning i Sverige. Om 25I-NBOH får ökad användning och spridning kan det inte bortses från att bruket av 25I-NBOH kan få konsekvenser för folkhälsan och medföra sociala problem. 9. Dokumenterad förekomst Medicinsk och industriell förekomst Ingen medicinsk användning är känd men användning kan förekomma inom farmakologisk forskning. Rapporterad förekomst i Sverige Uppgiftslämnare Nationellt forensiskt centrum (NFC) Rättsmedicinalverket (RMV) Tullverkets laboratorium (TVL) Giftinformationscentralen (GIC) (GIC; NFC; RMV; TVL) 2013 - 2014 - 2015 - EMCDDA - RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 169 10. Tillgänglighet Substansen kan införas, hanteras och säljas lagligt i avsaknad av klassificering. Ökad tillgänglighet och därmed ökad användning kan befaras då bruk och införsel inte är straffbart. 11. Missbruksprofil 12. Nuvarande kontrollstatus 13. Konventioner Återfinns varken på 1961 års narkotikakonvention eller på 1971 års psykotropkonvention. 14. Övrig information 15. Rekommendation 2-([2-(4-jodo-2,5-dimetoxifenyl)etylamino]metyl)fenol rekommenderas för narkotikaförklaring: • Tillgängligt underlag ger tillräckligt stöd för att ämnet har euforiska effekter. • Tillgängligt underlag ger stöd för att ämnet har hälsofarliga egenskaper. • Missbruk förekommer och kan komma att öka i Sverige. För att förhindra skada rekommenderar Folkhälsomyndigheten, i samråd med berörda instanser, att 2-([2-(4-jodo-2,5-dimetoxifenyl)etylamino]metyl)fenol med kortnamn 25I-NBOH förs upp på förordningen (1992:1554) om kontroll av narkotika. 16. Notifiera EU-kommissionen Risken för att produkter styrs över till den oreglerade svenska marknaden samt den snabba spridningen via etablerade kanaler gör att det är angeläget att agera med snabbhet. Brådskande skäl enligt direktiv 98/34 EG bör åberopas. 17. Referenser Bluelight. http://www.bluelight.org/vb/threads/663416-The-Big-amp-Dandy25I-NBOH-Thread. Braden, M. R., Parrish, J. C., Naylor, J. C., & Nichols, D. E. (2006). Molecular interaction of serotonin 5-HT2A receptor residues Phe339(6.51) and Phe340(6.52) with superpotent N-benzyl phenethylamine agonists. Mol Pharmacol, 70(6), 1956-1964. doi: mol.106.028720 [pii] 10.1124/mol.106.028720 Drugs-forum. https://drugs-forum.com/forum/showthread.php?t=95632. EMCDDA. (2014). Report on the risk assessment of 2-(4-iodo-2,5dimethoxyphenyl)-N-(2-methoxybenzyl)ethanamine (25I-NBOMe) in the framework of the Council Decision on new psychoactive substances. EMCDDA. Ettrup, A., Hansen, M., Santini, M. A., Paine, J., Gillings, N., Palner, M., . . . Knudsen, G. M. (2011). Radiosynthesis and in vivo evaluation of a series of substituted 11C-phenethylamines as 5-HT (2A) agonist PET tracers. Eur J Nucl Med Mol Imaging, 38(4), 681-693. doi: 10.1007/s00259-010-1686-8 Flashback. https://www.flashback.org/t2401761p4. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 170 GIC. Giftinformationscentralen. Gonzalez-Maeso, J., Weisstaub, N. V., Zhou, M., Chan, P., Ivic, L., Ang, R., . . . Gingrich, J. A. (2007). Hallucinogens recruit specific cortical 5-HT(2A) receptor-mediated signaling pathways to affect behavior. Neuron, 53(3), 439452. doi: 10.1016/j.neuron.2007.01.008 Halberstadt, A. L. (2014). Recent advances in the neuropsychopharmacology of serotonergic hallucinogens. Behav Brain Res. doi: 10.1016/j.bbr.2014.07.016 Hansen, M., Phonekeo, K., Paine, J. S., Leth-Petersen, S., Begtrup, M., BraunerOsborne, H., & Kristensen, J. L. (2014). Synthesis and structure-activity relationships of N-benzyl phenethylamines as 5-HT2A/2C agonists. ACS Chem Neurosci, 5(3), 243-249. doi: 10.1021/cn400216u Heim, R. (2003). Synthesis and pharmacology of potent 5-HT2A receptor agonists with N-2-methoxybenzyl partial structure. PhD thesis. NFC. Nationellt forensiskt centrum. Nichols, D. E. (2004). Hallucinogens. Pharmacol Ther, 101(2), 131-181. doi: 10.1016/j.pharmthera.2003.11.002 Nichols, D. E., Frescas, S. P., Chemel, B. R., Rehder, K. S., Zhong, D., & Lewin, A. H. (2008). High specific activity tritium-labeled N-(2-methoxybenzyl)-2,5dimethoxy-4-iodophenethylamine (INBMeO): a high-affinity 5-HT2A receptor-selective agonist radioligand. Bioorg Med Chem, 16(11), 6116-6123. doi: 10.1016/j.bmc.2008.04.050 S0968-0896(08)00366-0 [pii] RMV. Rättsmedicinalverket. Scifinder. 2015, from https://scifinder.cas.org/scifinder/view/scifinder Shulgin, A. a. A. (1991). PiHKAL: A Chemical Love Story United States: Transform Press. TVL. Tullverkets laboratorium. WHO. (2014). 25I‐NBOMe,Critical Review Report. World Health Organization, Expert Committee on Drug Dependence. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 171 Isopropylfenidat 39 1. Namn, gatunamn, synonymer, CAS-nr IUPAC: propan-2-yl-phenyl(piperidin-2-yl)acetate CAS: 93148-46-0 Övrigt: propan-2-yl-fenyl(piperidin-2-yl)acetat, fenylpropan-2-yl-(piperidin-2yl)acetat, fenyl(piperidin-2-yl)propan-2-yl acetat, fenyl-propan-2-yl-(piperidin2-yl)acetat (EMCDDA, 2015; Scifinder, 2015; TVL, 2015), isopropyl-2-fenyl2-(piperidin-2-yl)acetat 2. Summaformel, kemisk struktur Summaformel: C16 H23 N O2 Familje/Grupptillhörighet: Psykotropa substanser, piperidin Strukturlika substanser: Metylfenidat som är listad, klass II, Narkotikakonventionen (UN) 1971 och 3,4-diklorometylfenidat samt etylfenidat som samtliga är klassade som narkotika i Sverige (EMCDDA, 2015; Scifinder, 2015). 3. Fysikaliska data Fysikaliskt tillstånd: Molekylvikt (g/mol): 261,36 Kokpunkt (°C): 353,1±17,0 Densitet (g/cm3): 1.039±0.06 Föroreningar/blandningar: Detektion av förekomst som vitt pulver. (EMCDDA, 2015; Scifinder, 2015) 4. Framställning Metoder för framställning av isopropylfenidat finns beskrivna i den vetenskapliga litteraturen. Substansen isopropylfenidat kan framställas genom metylfenidat (som kan förekomma som 4 isomerer till följd av två stereocentra) och isopropylalkohol som utgångsmaterial (John S. Markowitz, Patrick, & Zhu, 2011). 5. Verkningsmekanism/effekt Substansen isopropylfenidat är strukturellt relaterad till metylfenidat och etylfenidat genom att ha en isopropyl istället för en metyl respektive etyl grupp kopplat till karboxyl gruppen (EMCDDA, 2015). Isopropylfenidat är en ester homolog av metylfenidat (John S. Markowitz et al., 2011). Metylfenidat, etylfenidat och 3,4-diklorometylfenidat som substansen isopropylfenidat även uppvisar strukturella likheter med, regleras samtliga som narkotika. Uppgifterna är i sin helhet hämtade från Folkhälsomyndighetens klassificeringsdokument (dnr 02013-2015). 39 RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 172 Metylfenidat är ett potent läkemedel som bland annat används som psykostimulerande behandlingsmetod för ADHD (attention-deficit hyperactivity disorder). Bland andra kända biverkningar med metylfenidat så kan substansen orsaka beroende (FASS, 2014). Metylfenidat verkar huvudsakligen genom att hämma återupptaget av dopamin och noradrenalin (ACMD, 2015). Patentlitteraturen har identifierat substansen isopropylfenidat som ett användbart terapeutiskt medel för ADHD liksom behandling mot fetma. Substansen isopropylfenidat har liksom metylfenidat konstaterats ha stimulerande effekter. Den metaboliska profilen och den farmakologiska aktiviteten (in vitro och in vivo) hos isopropylfenidat har studerats. (EMCDDA, 2015; John S. Markowitz et al., 2011). I en in vitro studie med isopropylfenidat och metylfenidat med transfekterade celler som utrycker människans NET, SERT och DAT konstaterades att isopropylfenidat har hög affinitet för DAT och potenta effekter på dopaminåterupptaget i likhet med metylfenidat och etylfenidat. Studien visade att metylfenidat, isopropylfenidat och etylfenidat hade liknade och signifikanta bindningsaffiniteter för DAT medan interaktionen med SERT var liten och inte av signifikant betydelse för substanserna. Isopropylfenidat var mer resistent mot metabolisering än metylfenidat vilket indikerar en länrge verkningstid. Vidare hade isopropylfenidat betydligt lägre affinitet för NET vilket genom studien föreslogs teoretiskt skulle kunna innebära att isopropylfenidat har en mer önskvärd säkerhets/toxikologisk profil jämfört med än metylfenidat och etylfenidat. In vivo studier har demonstrerat potent stimulering av lokomotorisk aktivitet hos råttor som administrerats isopropylfenidat, liknade den som typiskt observeras vid administrering av metylfenidat och amfetamin. In vitro har påvisats att substansen isopropylfenidat har karaktäristiska farmakologiska egenskaper att vara CNS stimulantia med hög affinitet för DAT (J. S. Markowitz, Zhu, & Patrick, 2013). Substansen isopropylfenidat som är strukturellt relaterad till metylfenidat kan antas mediera liknande effekter som setts med de narkotikaklassade substanserna metylfenidat och etylfenidat (ACMD, 2015). 6. Exponeringssätt, missbruksdos Användare har rapporterat intag av isopropylfenidat med varierande administrationssätt (Reddit, 2015). Doser för substansen har föreslagits från 7mg upp till över 30mg (Tripsit, 2015). 7. Kombinationsmissbruk Användare av etylfenidat och metylfenidat har rapporterat intag av substansen isopropylfenidat, intag av isopropylfenidat och bensodiazepiner (Reddit, 2015). 8. Hälsorisker Individuella risker Giftinformationscentralen har haft 3 sjukhusfall med substansen isopropylfenidat. I ett fall med en man hade substansen injicerats under flera dagar samt intagits oralt samma dag som ankomst till sjukhus. Vid ankomst till sjukhus hade han hög puls och högt blodtryck samt vidgade pupiller. Han var lugn och sluddrig. De två andra fallen var blandintoxikationer (GIC, 2015). Metylfenidat kan orsaka beroende och har kända biverkningar såsom hjärtklappning, förändringar i humör, humörsvängningar eller RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 173 personlighetsförändringar, utslag, klåda, känna sig ovanligt exalterad, överaktiv eller ohämmad (mani), se, känna eller höra saker som inte finns (tecken på psykos) m.fl. (FASS, 2014). Metylfenidat-relaterade nya psykoaktiva substanser inklusive isopropylfenidat har psykoaktiva effekter som liknar de för metylfenidat och kan förväntas medföra liknade risker för användare (UNODC, 2015). Användare har beskrivit känslor av mild eufori, stimulerande effekter, ökat fokus och att isopropylfenidat inte ger upphov till svettningar såsom etylfenidat (Reddit, 2015). Folkhälsorisker Beslag har gjorts samt att fallbeskrivningar rapporterats från sjukvården. Information från expertnätverk och Internet visar att användning av substansen ökar. Med den spridning som finns i Sverige och några närliggande länder kan det inte bortses från att bruket av isopropylfenidat kan få konsekvenser för folkhälsan och medföra sociala problem. 9. Dokumenterad förekomst Medicinsk och industriell förekomst Ingen medicinsk användning är känd men användning kan förekomma inom farmakologisk forskning. Rapporterad förekomst i Sverige Uppgiftslämnare 2013 Nationellt forensiskt centrum (NFC) Rättsmedicinalverket (RMV) Tullverkets laboratorium (TVL) Giftinformationscentralen (GIC) 2014 2015 13 beslag 1 beslag 3 fall (sjukhus) Folkhälsomyndigheten har yttrat sig enligt Förstörandelagen 13 § lag (2011:111). Beslut om förstörande har inkommit till myndigheten. EMCDDA Beslag har förekommit under år 2015 i Sverige, Slovenien och Storbritannien (TVL, 2015). 10. Tillgänglighet Substansen kan införas, hanteras och säljas lagligt i avsaknad av klassificering. Ökad tillgänglighet och därmed ökad användning kan befaras då bruk och införsel inte är straffbart. 11. Missbruksprofil 12. Nuvarande kontrollstatus En temporär klassificering (temporary class drug order (TCDO)) av metylfenidat relaterade substanser, däribland isopropylfenidat har föreslagits i Storbritannien (ACMD, 2015; EMCDDA, 2015). 13. Konventioner Återfinns varken på 1961 års narkotikakonvention eller på 1971 års psykotropkonvention. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 174 14. Övrig information 15. Rekommendation Substansen isopropyl-2-fenyl-2-(piperid-2-yl)acetat rekommenderas för narkotikaförklaring: • Tillgängligt underlag ger tillräckligt stöd för att ämnet har euforiska effekter. • Tillgängligt underlag ger stöd för att ämnet har hälsofarliga egenskaper. • Missbruk förekommer och kan komma att öka i Sverige. För att förhindra ytterligare skada rekommenderar Folkhälsomyndigheten, i samråd med berörda instanser, att isopropyl-2-fenyl-2-(piperid-2-yl)acetat med kortnamn isopropylfenidat förs upp på förordningen (1992:1554) om kontroll av narkotika. 16. Notifiera EU-kommissionen Risken för att produkter styrs över till den oreglerade svenska marknaden samt den snabba spridningen via etablerade kanaler gör att det är angeläget att agera med snabbhet. Brådskande skäl enligt direktiv 98/34 EG bör åberopas. 17. Referenser ACMD. (2015). Methylphenidate-based NPS: A review of the evidence of use and harm. In H. OFFICE (Ed.). EMCDDA. (2015). European database on new drugs. Retrieved 2014, from https://ednd.emcdda.europa.eu/html.cfm/ FASS. (2014). Metylfenidat. Retrieved 2014-09-05, from http://www.fass.se/LIF/substance?userType=2&substanceId=IDE4POC3U98B GVERT1 GIC. (2015). Giftinformationscentralen Markowitz, J. S., Patrick, K. S., & Zhu, H.-J. (2011). WO2011011528A1. Markowitz, J. S., Zhu, H. J., & Patrick, K. S. (2013). Isopropylphenidate: an ester homolog of methylphenidate with sustained and selective dopaminergic activity and reduced drug interaction liability. J Child Adolesc Psychopharmacol, 23(10), 648-654. doi: 10.1089/cap.2013.0074 Reddit. (2015). Just took a line of Isopropylphenidate, anyone want a review or live updates? , from https://www.reddit.com/r/researchchemicals/comments/2uwh9e/just_took_a_ line_of_isopropylphenidate_anyone/ Scifinder. (2015). Scifinder. Retrieved 2014, from https://scifinder.cas.org/scifinder/view/scifinder Tripsit. (2015). Index Factsheets Isopropylphenidate. from http://factsheet.tripsit.me/factsheet/Isopropylphenidate TVL. (2015). Tullverket. UNODC. (2015). United Kingdom: UK temporarily bans five methylphenidate-related NPS - global increase of ethylphenidate observed from https://www.unodc.org/LSS/Announcement?type=NPS RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 175 5-IT 40 Familje/grupptillhörighet: centralstimulerande medel 41 1. Namn, gatunamn, synonymer, CAS-nr IUPAC: 5-(2-aminopropyl)indol CAS: 3784-30-3 Övrigt: 1-(1H-indol-5yl)propan-2-amin, 2-(1H-indol-5-yl)-1-metyl-etylamin, 5-API 2. Konventioner Återfinns varken på 1961 års narkotikakonvention eller på 1971 års psykotropkonvention. 3. Övrig information Substansen har utvärderats inom EU:s nuvarande system Council decision 2005/387/JHA och beslut om kontrollåtgärder fattades den 7 oktober 2013 av Europeiska Unionens råd för implementering senast den 13 oktober 2014. Underlag för detta beslut vilar på en risk assessment report för substansen i fråga. Rapporten biläggs detta underlag42. 4. Rekommendation 5-(2-aminopropyl)indol med kortnamn 5 –IT rekommenderas för narkotikaförklaring: • Tillgängligt underlag ger tillräckligt stöd för att ämnet har euforiska effekter. • Tillgängligt underlag ger stöd för att ämnet har hälsofarliga egenskaper. • Missbruk förekommer och kan komma att öka i Sverige. För att förhindra ytterligare skada rekommenderar Folkhälsomyndigheten, i samråd med berörda instanser, att 2-(1H-indol-5-yl)-1-metyl-etylamin med kortnamn 5-IT förs upp på förordningen (1992:1554) om kontroll av narkotika. Uppgifterna är i sin helhet hämtade från Folkhälsomyndighetens klassificeringsdokument (dnr 03590/2014). 41 Uppgiften om att familje/grupptillhörigheten är centralstimulerande medel har lämnats av Folhälsomyndigheten till UC Stockholm. 42 Rapporten finns inte med i denna promemoria utan återfinns på Rånet/Rättsligt/Rättsområden UC/Narkotika/Preparat/Narkotika. 40 RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 176 Kat Grupp: kat m.fl. Sammansättning och former: ovanjordiska delar av katväxten (Catha edulis), vanligtvis används endast fina grenar och blad. Förekommer även i torkad form. Benämningar: kat, kath, khat, qat, ”marduuf” (för bunt av blad och fina grenar). Doser: En missbruksdos uppgår till ca 25 gram. En dagsdos motsvarar enligt äldre skattning: 150 – 300 gram blad och fina grenar. Tillförselsätt: blad och fina grenar tuggas och saliven nedsväljs. Kat i torkad form kan användas i bl a te. Ruseffekter: eufori, förhöjd självkänsla med känsla av gott intellekt, ökad puls, ökat blodtryck, ökad kroppstemperatur. Biverkningar: oregelbunden hjärtverksamhet (arrytmi), ångest, aggressivitet, retlighet, hypomant beteende, hallucinationer, sömnsvårigheter efter ruset. Beroenderisk: långsammare än amfetamin, beroendeframkallade komponenter är katin och katinon, katinon självinjiceras av apor, stora ekonomiska uppoffringar kan förekomma för att tillfredsställa begäret efter kat, abstinensreaktioner med bl.a. oro och sömnsvårigheter. Skadeverkningar-risker: mag- och tarmbesvär, tandskador, kraftig avmagring, sexuella störningar, psykoser, personlighetsförändringar. Sammanfattande beskrivning: Kat är ovanligt genom att medlet är så skrymmande. P.g.a. de sociala mönstren kring kat-tuggandet med dagligt intag kan beroendeutvecklingen bli mycket stark och svår att bryta. Smugglingen av kat har på senare tid försvårats genom att kat har blivit narkotikaklassat i några viktiga transitländer i Europa. Detta har medfört att de flesta beslag som sker av kat är av kat i torkad form. Enligt vad som fastställts i dom den 16 februari 2015 av Hovrätten över Skåne och Blekinge i mål nr B 3464-14 kan straffvärdet beträffande hantering av torkad kat jämföras med straffvärdet beträffande hantering av färsk kat. 43 43 Domen har inte vunnit laga kraft i skrivande stund (juni 2015). RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 177 Katin Grupp: kat m.fl. Sammansättning och former: vitt pulver som förekommer naturligt i kat (Catha edulis), som läkemedelsberedning i tabletter eller lösning. Benämningar: katin, norpseudoefedrin, Adistop, Mirapront N, X-112. Doser: vid injektion av 80 mg tydliga effekter, stark påverkan med aggressivitet, katin har ansetts ha en sjättedel av effekten hos amfetamin. Tillförselsätt: nedsväljning, injektion av pulver, krossade och upplösta tabletter eller färdig lösning. Ruseffekter: eufori, kraftig stimulans, rastlöshet, talträngdhet, katin har även använts vid idrottsträning för att kunna träna längre. Biverkningar: psykoser. hjärtklappning, nervsammanbrott, ångestladdade toxiska Beroenderisk: som amfetamin, beroendeutveckling har i Tyskland rapporterats uppträda efter några veckors missbruk, katin används även som ersättningsmedel av heroinister. Skadeverkningar-risker: apati, paranoida psykoser med hallucinationer, leverskador, hjärtbesvär, impotens, likgiltighet. Sammanfattande beskrivning: Katin har i stort sett samma effekter som amfetamin men kräver högre doser för att nå dessa. Skadebilden är den samma. Katin är dock knappast ersättningsmedel för amfetamin hos etablerade amfetaminmissbrukare. Katin har däremot potential för missbruk som allmänt vakenhets- och aktivitetshöjande medel, inte minst bland människor som vill förskjuta sin dygnsrytm och sina sömnperioder. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 178 Katinon Grupp: kat m.fl. Sammansättning och former: vitt pulver, katinon förekommer naturligt i kat (Catha edulis). Benämningar: katinon. Doser: 10 – 15 mg. Tillförselsätt: snusning, nedsväljning, injektion. Ruseffekter: eufori, hyperaktivitet, förvirring. Biverkningar: förvirring, kraftigt stegrat blodtryck, hjärtbesvär, värmeslag, kramper. Beroenderisk: som amfetamin, katinon kan ersätta amfetamin vid självinjektionsexperiment på apor. Skadeverkningar-risker: avmagring, paranoida psykoser. Sammanfattande beskrivning: Katinon har i stort sett samma effekter som amfetamin men kräver något högre doser för att nå dessa. Skadebilden och beroenderisken är de samma. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 179 Ketamin Grupp: hallucinogener. Sammansättning och former: vitt kristalliskt pulver: läkemedelsberedning som vätska för injektion. Benämningar: ketamin, ketaminum, Calypsol, Ketalar, Ketanest, Ketaset, Ketotal, Vetalar m.fl., ”Green”, ”Purple”, ”K special”, ”super K”, ”vitamin K”. Doser: 70 – 500 mg, enligt vissa uppgifter 20 – 150 mg vid injektion. Tillförselsätt: nedsväljning, snusning, injektion, rökning (sällsynt). Ruseffekter: hallucinationer med ”själen lämnar kroppen”-upplevelse eller ”nära döden”-upplevelse, kraftig smärtlindring intill total smärtblockering. Biverkningar: mardrömslika hallucinationer, delirier, desorientering, katalepsi, muskelstelhet, kramper, paranoia, stor risk för aggressivt beteende med fara för omgivningen, p.g.a. kombinationen av hallucinationer och bedövning kan missbrukaren vara svår att omhänderta polisiärt, sänkt andningsaktivitet, livshotande förgiftningar, illamående med uppkastningar. Beroenderisk: som PCP, märkbar toleransstegring, självinjektion flera gånger dagligen under långa perioder har rapporterats. Skadeverkningar: livshotande förgiftningar, psykoser, personlighetsförändringar, ekotrippar. Sammanfattande beskrivning: Ketamin har som missbruksmedel huvudsakligen samma ruseffekter som fencyklidin (PCP). Beroenderisken och toleransutvecklingen är av samma grad. Skadebilden är likartad med bl.a. psykiska störningar och svåra livshotande förgiftningar. En särskild form av fara utgöres av att ketaminpåverkade missbrukare kan vara mycket aggressiva och svåra att omhändertaga vid polisiära ingripanden. Ruseffekterna är svåra att bestämma i förväg. Ketaminmissbruk har omgivits med religiösa föreställningar och i vissa kretsar blivit ett slags ”kultmedel” då det anses ge ”nära-dödenupplevelser”. Det gör att det kan finnas risk att medlet används för ”självförvandling”, d.v.s. ett avsiktligt efterstävande av ett annat psykiskt tillstånd än det vanliga. Medlets föregivna egenskap att framkalla religiöst färgade upplevelser och nära-döden-upplevelser gör att det bör anses ha stor spridningsrisk i vissa ungdomskretsar. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 180 Ketobemidon Grupp: opiater och opioider. Sammansättning och former: vitt pulver, ofta som färdigt läkemedel (t.ex. tabletter, injektionsvätska eller suppositorium). Benämningar: ketobemidon, chetobemidon, Cliradon, Ketodur (avregistrerat i Sverige) Ketogan (läkemedelsberedning som även innehåller kramplösande medel), ketogin. Doser: från 5 – 10 mg och uppåt. Tillförselsätt: injektion. Ruseffekter: eufori, likgiltighet, slöhet. Biverkningar: muntorrhet, livshotande förgiftningar. Beroenderisk: i vissa bedömningar minst lika beroendeframkallande som heroin, svåra abstinensreaktioner med risk för psykoser, extrem toleransutveckling vid intensivt missbruk. Skadeverkningar-risker: avmagring, invalidiserande hudskador, svårt psykiskt förfall, livshotande förgiftningar. Sammanfattande beskrivning: Ketobemidon är en syntetisk opiat med samma huvudsakliga effekter som heroin. Beroenderisken är den samma och toleransutvecklingen synes vara minst lika stor. Till skillnad från heroin kan ketobemidon framkalla psykoser under abstinensfasen. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 181 Klonazolam 44 1. Namn, gatunamn, synonymer, CAS-nr IUPAC: 6-(2-chlorophenyl)-1-methyl-8-nitro-4H-[1,2,4]triazolo[4,3a][1,4]benzodiazepine CAS: 33887-02-4 Övrigt: 6-(o-chlorophenyl)-1-methyl-8-nitro- (8CI)- 4H-s-Triazolo[4,3a][1,4]benzodiazepine, 1-Methyl-6-(o-chlorophenyl)-8-nitro-4H-striazolo[4,3-a][1,4]benzodiazepine, 8-Nitro-6-(o-chlorophenyl)-1-methyl-4Hs-triazolo[4,3-a][1,4]benzodiazepine, Clonitrazolam (EMCDDA; NFC; Scifinder), 6-(2-klorofenyl)-1-metyl-8-nitro-4H-[1,2,4]triazolo[4,3a][1,4]bensodiazepin 2. Summaformel, kemisk struktur Summaformel: C17H12ClN5O2 Familje/Grupptillhörighet: bensodiazepiner Strukturlika substanser: alprazolam, triazolam som är reglerade i Sverige samt internationellt reglerade genom 1971 års psykotropkonvention, förteckning IV. 3. Fysikaliska data Fysikaliskt tillstånd: Molekylvikt (g/mol): 353.76 Kokpunkt (°C): 576.0±60.0 Densitet (g/cm3): 1.53±0.1 g/cm3 Föroreningar/blandningar: (Scifinder) 4. Framställning Framställning av klonazolam finns beskrivet i den vetenskapliga litteraturen (Hester, Rudzik, & Kamdar, 1971; Hester & Von Voigtlander, 1979). 5. Verkningsmekanism/effekt Klonazolam är en triazolobensodiazepin som inte är licensierad för medicinsk användning. Till samma grupp hör också läkemedelssubstanserna alprazolam och triazolam. Bensodiazepiner verkar genom att modulera effekten av den hämmande signalsubstansen GABA genom att binda till allosteriska bindningsställen på GABA-receptorn (bensodiazepinreceptorer) (Sieghart, 1994; Wingrove et al., 2002). Bensodiazepiner har anxiolytiska, sedativa, hypnotiska, antikonvulsiva och muskelrelaxerande effekter. Uppgifterna är i sin helhet hämtade från Folkhälsomyndighetens klassificeringsdokument (dnr 2015-2015). 44 RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 182 Klonazolam utvecklades inom läkemedelsindustrin på 1960-talet. Klonazolam uppvisade hög CNS-depressiv aktivitet vid tester på möss av en serie triazolobensodiazepiner (Hester et al., 1971). Minst fem svenska nätshoppar saluför klonazolam (april 2015). På en shop står det att klonazolam är ”mycket dospotent” och med en halveringstid på 10-15 timmar. Användare rapporterar ökat välbefinnande, sederande och ångestdämpande effekter samt viss eufori (Flashback, 2015). 6. Exponeringssätt, missbruksdos Klonazolam intas huvudsakligen oralt. Tabletter, kapslar och pellets säljs i styrkorna 0.5-1 mg på svenska internetsidor. Normaldosen verkar vara 0.5-1 mg (Flashback, 2015). 7. Kombinationsmissbruk Intag av klonazolam tillsammans med centralstimulerande medel och andra bensodiazepiner förekommer (GIC). 8. Hälsorisker Individuella risker Första beslaget av klonazolam i Europa rapporterades av Sverige i december 2014. Giftinformationscentralen har haft 6 fall med klonazolam tom 2015-0520. Alla fall var från sjukhus. I 5 av fallen hade även centralstimulerande medel tagits varav tre även hade tagit andra bensodiazepiner. Symptomen beskrevs i ett fall som trötthet och relativt låg andningsfrekvens (GIC). Kombinationsmissbruk av bensodiazepiner med andra CNS-depressiva medel som opioider eller alkohol ökar risken för fatal överdos (Corkery, Schifano, & Ghodse, 2012). Det finns även risk för utveckling av korsberoende till andra bensodiazepiner. Tolerans och beroende kan utvecklas efter bara några veckors användning. (EMCDDA, 2015). Folkhälsorisker Beslag har gjorts samt att fallbeskrivningar rapporterats från sjukvården. Information från expertnätverk och Internet visar att användning av substansen ökar. Med den spridning som finns i Sverige och några närliggande länder kan det inte bortses från att bruket av klonazolam kan få konsekvenser för folkhälsan och medföra sociala problem. 9. Dokumenterad förekomst Medicinsk och industriell förekomst Ingen medicinsk användning är känd men användning kan förekomma inom farmakologisk forskning. Rapporterad förekomst i Sverige Uppgiftslämnare Nationellt forensiskt centrum (NFC) Rättsmedicinalverket (RMV) Tullverkets laboratorium (TVL) Giftinformationscentralen (GIC) (GIC; NFC; RMV; TVL) 2013 2014 2015 (tom 2015-05-20) - 22 ärenden 164 ärenden - - 6 sjukhusfall RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 183 Folkhälsomyndigheten har yttrat sig enligt Förstörandelagen 13 § lag (2011:111). EMCDDA Första rapporten till EMCDDA gjordes av Sverige i december 2014. Tyskland och Storbritannien har rapporterat substansen 2015. 10. Tillgänglighet Substansen kan införas, hanteras och säljas lagligt i avsaknad av klassificering. Ökad tillgänglighet och därmed ökad användning kan befaras då bruk och införsel inte är straffbart. 11. Missbruksprofil 12. Nuvarande kontrollstatus 13. Konventioner Återfinns varken på 1961 års narkotikakonvention eller på 1971 års psykotropkonvention. 14. Övrig information 15. Rekommendation 6-(2-klorofenyl)-1-metyl-8-nitro-4H-[1,2,4]triazolo[4,3-a][1,4]bensodiazepin rekommenderas för narkotikaförklaring: • Tillgängligt underlag ger tillräckligt stöd för att ämnet har euforiska effekter. • Tillgängligt underlag ger stöd för att ämnet har hälsofarliga egenskaper. • Missbruk förekommer och kan komma att öka i Sverige. För att förhindra ytterligare skada rekommenderar Folkhälsomyndigheten, i samråd med berörda instanser, att 6-(2-klorofenyl)-1-metyl-8-nitro-4H[1,2,4]triazolo[4,3-a][1,4]bensodiazepin med kortnamn klonazolam förs upp på förordningen (1992:1554) om kontroll av narkotika. 16. Notifiera EU-kommissionen Risken för att produkter styrs över till den oreglerade svenska marknaden samt den snabba spridningen via etablerade kanaler gör att det är angeläget att agera med snabbhet. Brådskande skäl enligt direktiv 98/34 EG bör åberopas. 17. Referenser Corkery, J. M., Schifano, F., & Ghodse, A. H. (2012). Phenazepam abuse in the UK: an emerging problem causing serious adverse health problems, including death. Hum Psychopharmacol, 27(3), 254-261. doi: 10.1002/hup.2222 EMCDDA. European database on new drugs. 2015, from http://www.emcdda.europa.eu/index.cfm EMCDDA. (2015). Benzodiazepines drug profile. European Monitoring Centre for Drugs and Drug Addiction. Flashback. (2015). https://www.flashback.org/t2438013p2. GIC. Giftinformationscentralen. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 184 Hester, J. B., Jr., Rudzik, A. D., & Kamdar, B. V. (1971). 6-phenyl-4H-striazolo[4,3-a][1,4]benzodiazepines which have central nervous system depressant activity. J Med Chem, 14(11), 1078-1081. Hester, J. B., Jr., & Von Voigtlander, P. (1979). 6-Aryl-4H-s-triazolo[4,3a][1,4]benzodiazepines. Influence of 1-substitution on pharmacological activity. J Med Chem, 22(11), 1390-1398. NFC. Nationellt forensiskt centrum. RMV. Rättsmedicinalverket. Scifinder. 2015, from https://scifinder.cas.org/scifinder/view/scifinder Sieghart, W. (1994). Pharmacology of benzodiazepine receptors: an update. Journal of Psychiatry and Neuroscience, 19(1), 24-29. TVL. Tullverkets laboratorium. Wingrove, P. B., Safo, P., Wheat, L., Thompson S A., Wafford, K. A., & Whiting, P. J. (2002). Mechanism of a-subunit selectivity of benzodiazepine pharmacology at g-aminobutyric acid type A receptors. European Journal of Pharmacology, 437, 31– 39. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 185 Kloralhydrat Grupp: barbiturater m.fl. Sammansättning och former: vitt pulver med frän lukt, även som lösning eller tabletter och kapslar. Benämningar: kloralhydrat, Chloraldural, Welldorm, ”knockoutdroppar” (som drogningsmedel). Doser: sömngivande från 250 mg. Tillförselsätt: nedsväljning av lösning eller kapslar. Ruseffekter: sömn och medvetslöshet. Biverkningar: irritation av slemhinnor vid nedsväljning, magirritation, hjärtrubbningar, dåsighet, medvetslöshet vid stora doser, haptiska hallucinationer, psykoser. Beroenderisk: som barbiturater, stark toleransutveckling abstinensreaktioner, i svåra fall med delirier. och tydliga Skadeverkningar-risker: medvetslöshet, livshotande förgiftningar, nervskador, njurskador, sömnlöshet, paranoida psykoser, vid långvarigt missbruk även demenstillstånd. Sammanfattande beskrivning: Till följd av sin giftighet tillåts kloralhydrat inte längre i sjukvården i Sverige eller många andra länder. Missbruksdoserna är ej närmare kända men torde för en naiv person kunna uppskattas till samma storleksordning som en sömngivande dos (det kan verka paradoxalt att ett dämpande medel missbrukas i sömngivande doser, men här kan missbrukarens förväntan (set) spela stor roll för rusupplevelsen). Kloralhydrat företer som missbruksmedel stora likheter med barbiturater, bl.a. stark toleransutveckling och svåra abstinensreaktioner (kliniskt sett räknas dock barbituratabstinensen som farligast). Risken för medvetslöshet och livshotande förgiftningar gör att medlet kan jämföras med t.ex. GHB eller MDMA. För en sådan jämförelse talar även att kloralhydrat kan framkalla betydande psykiska störningar och skador, bl.a. demenstillstånd. Kloralhydratmissbruk förekommer knappast i Sverige, men vaksamhet är påkallad, i första hand då det gäller risken för drogning. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 186 Kodein Grupp: opiater och opioider. Sammansättning och former: kodein som pulver eller i färdigberedda tabletter eller brustabletter, dextropropoxifen som pulver eller i färdigberedda tabletter. Benämningar: kodein, kodeinfosfat, kodeinhydroklorid, codeinum, Citodon, Codicaps, Codicompren, Pancod, Treo Comp. m.fl., dextropropoxifen: dexofen, Distalgesic (innehåller även paracematol), Doleron (innehåller även acetylsalicylsyra och fenazon), Doloxene. Doser: 120 mg kodein ger samma smärtstillande effekt som 10 mg morfin vid subkutan tillförsel. Det finns vissa uppgifter om tydliga euforiserande ruseffekter för kodein från 100 mg hos icke tillvanda personer – en del uppgifter i intervallet 60-250 mg. För opiatmissbrukare med hög tolerans kan doserna kodein vara 300-400 mg. Kodeinpreparat används av heroinmissbrukare även för att lindra abstinensreaktioner utan att uppnå markant eufori. Uppgifter finns från Tyskland om att heroinmissbrukare med utvecklad tolerans använder 1 gram kodein som ersättning för 30-50 mg heroin. Tillförselsätt: nedsväljning av upplösta brustabletter, det har förekommit att man löst upp stora mängder tabletter, filtrerat bort fyllnadsmassan och indunstat filtratet för att få fram ett mer koncentrerat preparat för injektion. Ruseffekter: dämpande, smärtstillande, viss eufori vid höga doser. Biverkningar: illamående, förstoppning, trötthet, dåsighet, försämrad syn/ rörelse-koordination, vid injektion av stora doser risk för livshotande lungödem. Beroenderisk: låg i förhållande till andra opiater som morfin, toleransutveckling med korstolerans mot andra opiater, abstinensreaktionerna efter långvarigt och intensivt missbruk kan dock vara minst lika plågsamma som efter heroinmissbruk. Skadeverkningar-risker: mag-tarmbesvär, trötthet, illamående, låg beroenderisk i förhållande till exempelvis morfin eller heroin. Sammanfattande beskrivning: Medlen är opiater och kan användas av heroinmissbrukare som lågvärdiga ersättningsmedel för heroin, men ej framkalla samma rusintensitet. Missbruk av återutvunnet kodein har förekommit men torde inte vara särskilt omfattande i Sverige. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 187 Kokablad Grupp: koka och kokain m.m. Sammansättning och former: Bladen av kokabusken (Erythroxylon coca) innehåller 0,5 – 1,0 procent kokain. Kokabladen används torkade eller finfördelade (bl.a. vid framställning av te). Benämningar: koka, ”coca”, ”mama coca”. Doser: ett gram eller mer vid tuggande. Tillförselsätt: blad tuggas tillsammans med kalk i små tuggbussar och saliven sväljs. Ruseffekter: eufori, kraftkänsla, pratsamhet, reducerad hunger, ökad puls, ökat blodtryck, reducerad trötthet. Biverkningar: hjärtklappning, rastlöshet, i sällsynta fall förvirring. Beroenderisk: i princip som kokain, men genom att kokainet i kokabladen finns i stora mängder växtmaterial och endast utvinns genom tuggning sker tillvänjningen långsammare. Skadeverkningar-risker: avmagring, tandskador, psykoser. Sammanfattande beskrivning: Kokablad innehåller 0,5 – 1,0 procent kokain som dock inte kan utvinnas i ren form i missbrukarleden. Genom att kokabladen tuggas lakas kokainet ut och ger ruseffekt långsammare än om kokain tillförs genom t.ex. snusning eller injektion. Beroendeutvecklingen går därmed långsammare men kan till slut ändå bli allvarlig. Kokabladstuggandet har varit en del av den sydamerikanska indiankulturen i årtusenden. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 188 Kokain – kokainbas Grupp: koka och kokain m.m. Sammansättning och former: Kokablad (från Erythroxylon coca) innehåller 0,5 – 1,0 procent kokain. Kokain i basform (”free base”, ”kokapasta”) är ett vitt pulver eller porösa bitar. Det renas och omvandlas till kokainhydroklorid. Hydrokloridformen kan i missbrukarleden med enkla hjälpmedel åter reduceras till basformen. Benämningar: kokain, ”coke”, ”koks”, ”snö”, ”kokapasta”, ”coca paste”, ”crack”, ”bazooka” (eg. om en dos), ”fri bas”, ”free base”. Doser: 25 – 30 mg, enligt vissa källor 25 – 50 mg, vid snusning upp till 100 mg (en ”linje”). Högsta domstolen har i NJA 2012 s. 528 antagit att en normal missbruksdos av kokain är knappt 0,1 gram. Tillförselsätt: kokain: snusning (genom näsan: snortande), injektion, inhalation, kokainbas: främst inhalation. Ruseffekter: eufori, kraftkänsla, minskad trötthet, ökat självförtroende, pratighet, flyktig tankeverksamhet, vid högre doser: excitation, förvirring med inslag av paranoia samt aggressivitet, injektion eller inhalation gör att effekterna kommer snabbare och blir intensivare än vid t.ex. snusning. Biverkningar: rastlöshet, retlighet, ångest, oro, förvirring, aggressivitet, intoxikationspsykos med hallucinationer, hjärtklappning, hastig och ytlig andning, livshotande förgiftningar. Beroenderisk: som heroin, enstaka rustillfällen kan vara tillräckliga för att initiera en beroendeprocess. Kokain är ett av de få medel som människor och djur vid god tillgång injicerar till döds. Toleransutvecklingen kan vara stark. Abstinensreaktionerna kan bli psykologiskt ytterst plågsamma med depression (”kraschlandning”), kraftlöshet m.m. men sällan livshotande. Vid inhalation av fri bas/crack förekommer att missbrukare hamnar i ett tätt upprepat intag av medlet (upp till var 20:e minut) tills de drabbas av svår förgiftning eller det tillgängliga partiet tar slut. Skadeverkningar-risker: livshotande förgiftningar, kramper, hjärtstillestånd, avmagring, sexuell impotens, självmordsbenägenhet, paranoida psykoser, självstympning p.g.a. haptiska hallucinationer, risk för våld mot omgivningen p.g.a. hämningslöshet och paranoia. Sammanfattande beskrivning: För kokain i både bas- och hydrokloridform kan det finnas anledning att skärpa farlighetsbedömningen, särskilt som båda formerna visat sig vara mycket hastigt beroendeframkallande. Medlen är i detta avseende i samma klass som heroin. För både heroin och kokain kan det vara fråga om endast enstaka rustillfällen för att initiera en beroendeprocess. Kokain är däremot en av de få narkotika som människor och djur injicerar till döds om de har riklig tillgång till medlet, medan heroindödsfallen vanligtvis är olyckshändelser. Till skillnad från heroin, som är praktiskt taget fritt från psykiska skador och störningar, kan kokain i olika varianter framkalla svåra psykoser med RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 189 grav förföljelsemani. Både heroin och kokain kan orsaka livshotande förgiftningar vid vanligt missbruk. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 190 Lisdexamfetamin 45 Grupp: syntetisk centralstimulantia av amfetamintyp. Sammansättning och former: Benämningar: Lisdexamfetamin, Hexanamid, L-lysin-d-amfetamin. Läkemedel: Vyvanse, Venvanse, Elvanse och Tyvense. Tillförselsätt och doser: Uppgifter saknas om tillförselsätt vid missbruk liksom uppgifter om missbruksdos men rapporter finns om patienter som använt flera gånger högre doser än de rekommenderade. Startdosen för alla patienter, antingen vid påbörjad behandling av ADHD eller vid byte från ett annat läkemedel, är 30 mg som tas en gång dagligen på morgonen. Dosen kan ökas stegvis med 20 mg, med cirka en veckas intervall. Den högsta rekommenderade dosen är 70 mg dagligen. Verkningsmekanism/effekt: Lisdexamfetamin är en inaktiv prodrog till dexamfetamin, som bildas efter avspjälkning av l-lysin. Efter oral administrering absorberas lisdexamfetamin snabbt från magtarmkanalen och hydroliseras till dexamfetamin (amfetamin är en blandning av isomererna dexamfetamin och levamfetamin). Läkemedlets effekt utövas alltså av dexamfetamin. Intravenös administrering av 50 mg lisdexamfetamindimesylat till individer med drogmissbruk i anamnesen gav positiva subjektiva svar på skalor som mätte ”att tycka om läkemedlet”, ”eufori”, ”amfetamineffekter” och ”benzedrineffekter” som var större än med placebo men mindre än de som gavs motsvarande dos (20 mg) av intravenöst dexamfetamin. Hälsorisker/effekter vid missbruk: Mycket vanliga biverkningar vid terapeutiska doser inkluderar nedsatt aptit, insomni, muntorrhet, huvudvärk, viktminskning och smärta i övre delen av buken. Toleransutveckling, starkt psykiskt beroende och svår social funktionsnedsättning kan förekomma vid missbruk. Abrupt utsättande efter längre tids behandling med höga doser leder till extrem trötthet och depression. Förändringar kan även ses på sömn-EEG. Tecken på kronisk intoxikation med amfetaminer kan omfatta allvarliga dermatoser (dermatos – sammanfattande term för hudsjukdomar), uttalad insomni, irritabilitet, hyperaktivitet och personlighetsförändringar. De allvarligast tecknet på kronisk intoxikation är psykos, som ofta inte går att skilja kliniskt från schizofreni. Symptom på akut överdosering med amfetaminer inkluderar rastlöshet, tremor, hyperreflexi, snabbare andhämtning, förvirring, våldsamhet, hallucinationer, paniktillstånd, hyperpyrexi och rabdomyolys (process där skelettmuskelceller förstörs och myoglobinhalten stiger i blodet). Stimuleringen av det centrala nervsystemet ger ofta upphov till trötthet och depression. Kardiovaskulära effekter innefattar arytmier, hypertoni (ökat blodtryck, ökad muskelspänning) eller hypotoni (”sjunkande blodtryck, nedsatt muskelspänning” och cirkulatorisk kollaps). Gastrointestinala symtom inkluderar illamående, kräkningar, diarré och magkramper. Livshotande förgiftning föregås vanligtvis av konvulsioner och koma. Uppgifterna är hämtade från Läkemedlesverktets klassificeringsdokument (dnr 3.1-2013004108). 45 RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 191 LSD Grupp: hallucinogener. Sammansättning och former: vitt kristalliskt pulver, ofta droppas LSD som lösning på pappersbitar, läskpapper, sockerbitar eller små tabletter. Benämningar: lysergsyredietylamid, LSD, LSD-25, ”acid”, ”syra”, ”microdots” (för små tabletter), ”tripp” (för avdelad dos i t.ex. läskpapper). Doser: verkan från ca 25 mikrogram, ofta använda doser från 100 mikrogram, mycket stora doser kan förekomma då hög påverkan eftersträvas. Ofta ”standardiseras” doserna genom att LSD i lösning droppas på läskpapper el. dyl. Tillförselsätt: nedsväljning av pappersbitar el. dyl. Ruseffekter: från skärpt sinnesupplevelse, särskilt av synintryck, till markanta visuella hallucinationer vid högre doser, ofta förekommer en påtaglig kosmiskreligiös överlagring eller tolkning av ruset, som då framställs som ”medvetenhetsvidgande” (”psykedeliskt”). Biverkningar: svåra psykosreaktioner med total kontrollförlust, som kan leda till ”vansinneshandlingar”, t.ex. hopp från fönster. Beroenderisk: inte så hög p.g.a. den mycket snabba toleransutvecklingen som till slut tvingar missbrukaren att hålla upp ett par dagar för att ånyo få effekt. Toleransutvecklingen är mycket stark. Inga märkbara kroppsliga abstinensreaktioner. Skadeverkningar-risker: extremt potent, i samma dosstorlek som fentanyl (alltså nettodos motsvarande ca 2 saltkorn), oerhört svårt att dosera p.g.a. varierande koncentrationer i gatuledet, stor inverkan av set och setting, risk för psykosreaktioner under eller utlösta av ruset, även ”flashbacks” (”ekotrippar”) förekommer då rusupplevelsen kan flamma upp igen utan att drogen tillförts på nytt. Sammanfattande beskrivning: LSD är unikt genom att dels vara verksamt i extremt små doser, dels ock ha starkt hallucinatoriska verkningar. Medlet har ytterst svårbestämbara effekter och kan utlösa psykoser. Enligt Högsta domstolens senare praxis torde LSD numera höra till samma farlighetsklass som amfetamin; se även avsnitt 4.3. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 192 4-MA46 Grupp: syntetisk centralstimulantia av amfetamintyp. Benämningar: 1-(4-metylfenyl)propan-2-amin, PAL-313, Aptrol, p-Metylamfetamin, 4-metylamfetamin, 4-MA Doser: Från 50-100 mg till 200-300 mg oralt. Doser av 75 mg rapporteras att producera adrenerg stimulering; vid 150g uppstår symptom på mild toxicitet som salivutsöndring, hosta och kräkningar (Shulgin, 1991). Effekterna sägs sitta i 2-4 timmar. Tillförselsätt: Oralt, inhalation, nasalt, intramuskulär injektion. Verkningsmekanism/effekt 4-Methylamphetamine är ett derivat av amfetamin med stimulerande egenskaper. 4-MA har serotonin och noradrenalin, dopamin frisättande egenskaper. Djurstudier har visat ett självadministreraande beteende när det gäller 4-MA. I försök med apor har man noterat avsaknad av en stimulerande effekt och har det föreslagits att substansen bör undersökas vidare för möjligheten att behandling vid missbruk av andra psykostimulerande substanser. Minskat matintag hos råttor. Det finns evidens från in vitro och in vivo studier som indikerar att förhöjd extracellulärt serotonin i hjärnan motverkar de stimulerande egenskaper som dopamin frisättande droger, t ex amfetamin, har. 4-MA har frisätter i högre grad serotonin än andra anloger (3metylamfetamin, 4-fluoroamfetamin och 3-fluoroamfetamin). Det är möjligt att 4-MA minskar de stimulerande effekterna av droger såsom amfetamin (som är förmedlas av dopamin.) Det spekulerats i att den mer tydliga serotonerga effekten av 4-metylamfetamin, jämfört med amfetamin, kan minska de psykoaktiva effekterna av 4-MA varpå risken för överdosering ökar. Det är möjligt att 4-MA kan inducera serotoninsyndrom. Information från användarforum på Internet tyder på att den kan ha en entaktogen effekt, förutom stimulerande egenskaper. Effekter som eufori och sömnlöshet har också rapporterats. Hälsorisker Hittills 2010-2012 har det inträffat 16 dödsfall där 4-metylamfetamin påträffats i blod. (6st i Belgien, 1 st Danmark, Nederländerna 6st, och 3 i Storbritannien). 9 st förgiftningar har rapporterats 2010-2012 från Sverige, Belgien, Frankrike och Storbritannien. Akut överdosering ger en klinisk bild med mydriasis, oro, ångest, kallsvettning, hyperaktivitet, konfusion, tremor, muskelryckningar, hypertoni, takykardi, vasokonstriktion, ökad kramp-benägenhet och risk för hypertermi. Allvarliga komplikationer kan tillstöta, t ex andningsinsu apné, luftvägs aspiration, myoklona kramper, hypertermi, hyperkalemi, serotonergt syndrom och kardiovaskulära komplikationer. 46 Uppgifterna är hämtade från FHI:s klassificeringsdokument (dnr TILLS 2011/66). RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 193 MDAI 47 Grupp: syntetisk centralstimulantia av amfetamintyp. Sammansättning och former: detektion av förekomst som vitt och brunt pulver, som kapslar, i förpackningar försedda med olika produktnamn. Benämningar: sparkle, mindy, MDAI Tillförselsätt: Exponeringssätt för MDAI har rapporterats kunna vara rektalt, oralt genom pulver eller så kallad bombning alternativt kapslar eller tabletter, nasalt. Missbruksdos: Användare har via internetforum rapporterat att dosering kan vara individuellt, orala doser från 20 mg till 300 mg. Redosering är vanligt; en så kallad ”booster” kring 100-150 mg administreras efter att de initiala positivt upplevda effekterna av substansen har börjat avta. Verkningsmekanism/effekt: Substansen MDAI är strukturellt relaterad till MDMA(ecstasy) och har syntetiserats och använts som en forskningskemikalie av David E. Nichols forskningsgrupp. MDAI upptäcktes av misstag under en forskningsprocess angående farmakologisk mekanism för MDMA. Den nyupptäckta substansen visade sig vara en analog till MDMA med liknade monoaminfrisättande egenskaper. MDAI utvecklades på 1990-talet men det var inte förrän år 2010 som substansen framdrevs till allmänheten. Den begränsade initiala populariteten för MDAI före detta årtionde kan ha varit för att andra då lagligt tillgängliga alternativ såsom mefedron fanns att tillgå. MDAI har rapporterats vara en mycket potent selektiv serotoninfrisättande substans med empatogena egenskaper. Den primära mekanismen för MDAI rapporterats ske genom att substansen verkar som en selektiv inhibitor av serotonin återupptag. Substansen MDAI har hävdats ha liknande verkningsmekanismer som MDMA och MDA men ger i djurstudier inte samma långtids neurotoxicitet. Enligt användare av MDAI är effekterna av substansen liknade som för MDMA (ecstasy). Genom att vara en entaktogen drog kan MDAI producera eufori, empati, intensifiering av sensoriska upplevelser och enteogena upplevelser. Dessa MDMA liknade effekter kan tänkas replikeras av MDAI men utan att producera samma neurotoxiska effekter som MDMA uppvisat, dock har flera fall av oro rörande MDAI:s toxikologiska egenskaper för människor rapporterats. Under 1970-talet rapporterades aminoindaner ha signifikanta bronkdilaterande och analgetiska effekter, men senare forskning har indikerat att de även har potenta effekter på serotonin frisättning och återupptag. Substanserna har sålts som NPS för sin förmåga att producera empatogena och entaktogena effekter som serotoninfrisättande droger, exempelvis MDMA. Amfetaminderivat såsom MDMA, MDAI och MDA hävdas ha liknande toxikologiska effekter, som till stor del uppstår genom överstimulering av CNS och PNS. Euforiska effekter av substansen MDAI har rapporterat av användare Uppgifterna är hämtade från Folkhälsomyndighetens klassificeringsdokument (dnr 1556/20143.2.4). 47 RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 194 Hälsorisker: Giftinformationscentralen har rapporterat om en blandintoxikation med flera andra droger med symtom som inkluderade hög puls och högt blodtryck. Ett annat fall som var en blandintoxikation med ytterligare en substans involverad har rapporterat genom Giftinformationscentralen. I det senare fallet var personen speedad och hade hallucinationer. Storbritanniens giftinformationscentral (The UK National Poisons Information Service) har rapporterat ej konfirmerade exponeringar av MDAI som relaterats till njursvikt, akut andnöd och leverproblem. År 2011 dog en 17-årig flicka efter att ha intagit en stor dos MDAI. En 21-årig man rapporterade att han intagit 5g MDAI. Kort därefter blev mannen förvirrad, med evidens för psykos och självskadebeteende. På akuten uppvisade mannen hög feber och ökad hjärtverksamhet. Mannen utvecklade multiorgansvikt och fick behandling med blod och blodprodukter och fördes till leverakuten. Efter 6 dagar började mannen visa tecken på uppvaknade. Därefter fick mannen vård på ett psykiatriskt sjukhus där han stannade i minst tre månader efter att exponeringen hade skett. Sammanfattande beskrivning: MDAI har efter att mefedron reglerades marknadsförts på internetsidor som ett lagligt alternativ till drogen. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 195 MDMA och andra ecstasyvarianter Grupp: hallucinogener. Sammansättning och former: vita pulver, på den illegala marknaden som kapslar eller som tabletter med prägling av specifika märken (logotyper). Benämningar: MDA, MDMA, MMDA, ”Adam”, ”XTC” m.fl. Doser: MDMA: 80 – 150 mg, MDA: 80 – 160 mg, MMDA: 100 – 250 mg. Högsta domstolen har i NJA 2012 s 115 utgått från att 100 mg ecstacy motsvarar en dos och i NJA 2012 s 510, antagit att en ecstacy tablett får anses motsvarar en missbruksdos. Tillförselsätt: nedsväljning av tablett eller dryck med upplöst pulver, snusning kan förekomma, injektioner torde vara sällsynta. Ruseffekter: hela gruppen har samma huvudsakliga effekter som MDMA med eufori och hallucinationer, stegrad empati, sexuellt intresse, för MDEA synes den empatiska effekten (”välviljan mot andra människor”) dock inte vara lika stark som för MDMA. Biverkningar: bristande muskelkoordination, illamående, svårigheter att fokusera synen, temperaturstegring, koncentrationssvårigheter, ångest med aggressivt beteende, uttorkning, kramper, hjärt- och kärlrubbingar, vid stor överdos: livshotande förgiftningar. Beroenderisk: för hela gruppen troligen som MDMA, toleransstegringen kan bli så stark att missbrukaren knappast upplever någon effekt alls efter flerfaldigt upprepat intag i snabb följd. Skadeverkningar-risker: avmagring, förgiftningsskador på nervsystemet (neurotoxicitet), livshotande förgiftningar, psykoser, personlighetsförändringar. Högsta domstolen har i farlighetshänseende jämställt ecstacy med amfetamin. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 196 MDPHP 48 1. Namn, gatunamn, synonymer, CAS-nr IUPAC: 1-(1,3-benzodioxol-5-yl)-2-(pyrrolidin-1-yl)hexane-1-one CAS: 776994-64-0 Övrigt: 3,4-Methylenedioxy-α-pyrrolidinohexiophenone, 1-(3,4metylendioxifenyl)-2-(pyrrolidin-1-yl)hexan-1-on (EMCDDA, 2015; NFC, 2015; PubMed, 2015; TVL, 2015). 2. Summaformel, kemisk struktur Summaformel: C17 H23 N O3 Familje/Grupptillhörighet: Psykotropa substanser, katinoner Strukturlika substanser: α-PPP (1-fenyl-2-(pyrrolidin-1-yl)propan-1-on) och αPVP (1-fenyl-2-(pyrrolidin-1-yl)pentan-1-on), pyrovaleron (MPVP) samt 3,4metylendioxypyrovaleron (MDPV) som sedan tidigare är reglerade som narkotika, α-PBP, MDPPP MDPBP, p-MePPP m.fl (EMCDDA, 2015; NFC, 2015; Scifinder, 2015). 3. Fysikaliska data Fysikaliskt tillstånd: Molekylvikt (g/mol): 289,37 Kokpunkt (°C): 427,7±45,0 Densitet (g/cm3): 1,148±0,06 Föroreningar/blandningar: Detektion av förekomst som pulver (NFC, 2015; Scifinder, 2015). 4. Framställning Metoder för framställning av syntetiska katinoner finns beskrivna i den vetenskapliga litteraturen (EMCDDA, 2014). 5. Verkningsmekanism/effekt MDPHP är en syntetisk katinon som tillhör typen pyrrolidinofenon designer substanser. Substansen MDPHP är en högre homolog av MDPV, då alkylkedjan hos substansen är förlängd med en kolatom. MDPHP uppvisar även strukturella likheter med alfa-PHP. Substanserna skiljer sig ifrån varandra genom att MDPHP är 3,4-metylendioxi substituerad på fenylringen. MDPHP är även Uppgifterna är i sin helhet hämtade från Folkhälsomyndighetens klassificeringsdokument (dnr 01130-2015). 48 RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 197 relaterad till MDPPP och MDPBP, genom att substanserna har olika antal kolatomer i alkylkedjan. MDPHP och MPHP har även strukturella likheter genom att vara 3,4-metylendioxi substituerad på fenylringen respektive metyl substituerad i para position av fenylringen (EMCDDA, 2015). MDPHP är en relativt ny substans som rapporteras in till EMCDDA efter beslag i Sverige under november 2014. MDPHP försäljs online via internetshoppar vilka även sysslar med försäljning av andra substanser som missbrukas. Detta inklusive beslag indikerar att det finns en missbrukspotential för substansen MDPHP (EMCDDA, 2015; NFC, 2015). Substansen MDPV verkar genom öka mängden monoamin neurotransmittorer såsom dopamin och noradrenalin. MDPV hämmar dopamin DAT och noradrenalin NET upptaget (EMCDDA, 2014; Marusich et al., 2014). Pyrovaleron tillhör liksom MDPHP gruppen pyrrolidinofenoner verkar även genom att hämma dopamin DAT och noradrenalin NET upptaget (Zaitsu. K, Katagi .M, Tatsuno. M, Tsuchihashi. H, & Ishii. A, 2013). Pyrovaleron utvärderades först som terapeutiskt läkemedel men kom sedan att regleras efter rapporter om intravenöst beroende (Sauer, Hoffmann, Schimmel, & Peters, 2011). I en studie med transfekterade celler som utrycker människans DAT (hDAT) undersöktes genom syntes av MDPV (metylendioxipyrovaleron) analoger vilka strukturelement som huvudsakligen bidrar till substansens affinitet för dopamintransportören. Studien visades att metylendioxi ringen hos substansen är inte är det strukturelement som huvudsakligen bidrar till affiniteten för hDAT men att substansens karbonylgrupp ökar affiniteten för hDAT samt att en tertiär amin och möjligen ännu mer bidragande en förlängd sidokedja är nödvändig och kritisk för hög affiniteten hos hDAT. Genom studien konkluderade att en tertiär amin, eller en förlängd α-alkyl kedja (men inte både och) är nödvändiga för den potenta beskaffenheten hos MDPV som en hDAT inhibitor. Substansen MDPHP har precis som MDPV och butylon en metylendioxi ring och en karbonylgrupp. Substansen MDPHP uppfyller kraven för de viktiga strukturelementen enligt studien för hög hDAT affinitet; MDPHP är en tertiär amin med förlängd α-alkyl kedja.(Kolanos, Solis, Sakloth, De Felice, & Glennon, 2013) 6. Exponeringssätt, missbruksdos Användare har rapporterat intag av doser kring 50mg för MDPPP och att redosering sker för att uppnå effekter. Administration med varierande administrationssätt; insufflation, oralt nasalt, intravenöst. Doseringsinformation för MDPHP verkar hittills vara begränsad via internetforum (DrugsForum, 2008; EMCDDA, 2015; Flashback, 2013). 7. Kombinationsmissbruk 8. Hälsorisker Individuella risker Rättsmedicinalverket har haft två obduktionsärenden med substansen MDPHP som är blandintoxikationer men som ännu inte är utredda (RMV, 2015). Precis som andra syntetiska katinoner och amfetaminer är alfa-pyrrolidinofenon derivat skadliga för människors hälsa. Symtom vid akut förgiftning med alfapyrrolidinofenon derivat inkluderar hög hjärtfrekvens, rastlöshet, förhöjd RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 198 kroppstemperatur, muskelsönderfall huvudsakligen till följd av CNS och hjärtkärl toxicitet (Zaitsu. K et al., 2013). Folkhälsorisker Beslag har gjorts samt att fallbeskrivningar rapporterats från sjukvården. Information från expertnätverk och Internet visar att användning av substansen ökar. Med den spridning som finns i Sverige och några närliggande länder kan det inte bortses från att bruket av MDPHP kan få konsekvenser för folkhälsan och medföra sociala problem. 9. Dokumenterad förekomst Medicinsk och industriell förekomst Ingen medicinsk användning är känd men användning kan förekomma inom farmakologisk forskning. Rapporterad förekomst i Sverige Uppgiftslämnare 2012 2013 Nationellt forensiskt centrum (NFC) Rättsmedicinalverket (RMV) Tullverkets laboratorium (TVL) Giftinformationscentralen (GIC) (GIC, 2015; NFC, 2015; RMV, 2015; TVL, 2015) 2014 21 beslag 2015-02 2 beslag 2 (1 blod) Folkhälsomyndigheten har yttrat sig enligt Förstörandelagen 13 § lag (2011:111). Ett antal beslut om förstörande har inkommit till myndigheten. EMCDDA Beslag har förekommit under år 2014 i Sverige (EMCDDA, 2015; NFC, 2015). 10. Tillgänglighet Substansen kan införas, hanteras och säljas lagligt i avsaknad av klassificering. Ökad tillgänglighet och därmed ökad användning kan befaras då bruk och införsel inte är straffbart. 11. Missbruksprofil 12. Nuvarande kontrollstatus Ingen information om reglering. (EMCDDA, 2015) 13. Konventioner Återfinns varken på 1961 års narkotikakonvention eller på 1971 års psykotropkonvention. 14. Övrig information 15. Rekommendation Substansen 1-(1,3-bensodioxol-5-yl)-2-(pyrrolidin-1-yl)hexan-1-on rekommenderas för narkotikaförklaring: • Tillgängligt underlag ger tillräckligt stöd för att ämnet har euforiska effekter. • Tillgängligt underlag ger stöd för att ämnet har hälsofarliga egenskaper. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 199 • Missbruk förekommer och kan komma att öka i Sverige. För att förhindra ytterligare skada rekommenderar Folkhälsomyndigheten, i samråd med berörda instanser, att 1-(1,3-bensodioxol-5-yl)-2-(pyrrolidin-1yl)hexan-1-on med kortnamn MDPHP förs upp på förordningen (1992:1554) om kontroll av narkotika. 16. Notifiera EU-kommissionen Risken för att produkter styrs över till den oreglerade svenska marknaden samt den snabba spridningen via etablerade kanaler gör att det är angeläget att agera med snabbhet. Brådskande skäl enligt direktiv 98/34 EG bör åberopas. 17. Referenser DrugsForum. (2008). MDPPP 3,4-methylenedioxy-alphapyrrolidinopropiophenone from https://www.drugsforum.com/forum/showthread.php?t=92594 EMCDDA. (2014). Report on the risk assessment of 1-(1,3-benzodioxol-5-yl)2-(pyrrolidin-1-yl) pentan-1-one (3,4-methylenedioxypyrovalerone, MDPV) in the framework of the Council Decision on new psychoactive substances RISK ASSESSMENTS. EMCDDA. (2015). European database on new drugs. Retrieved 2014, from https://ednd.emcdda.europa.eu/html.cfm/ Flashback. (2013). Mdpbp from https://www.flashback.org/p45829146 GIC. (2015). Giftinformationscentralen Kolanos, R., Solis, E., Jr., Sakloth, F., De Felice, L. J., & Glennon, R. A. (2013). "Deconstruction" of the abused synthetic cathinone methylenedioxypyrovalerone (MDPV) and an examination of effects at the human dopamine transporter. ACS Chem Neurosci, 4(12), 1524-1529. doi: 10.1021/cn4001236 Marusich, J. A., Antonazzo, K. R., Wiley, J. L., Blough, B. E., Partilla, J. S., & Baumann, M. H. (2014). Pharmacology of novel synthetic stimulants structurally related to the "bath salts" constituent 3,4methylenedioxypyrovalerone (MDPV). Neuropharmacology. doi: 10.1016/j.neuropharm.2014.02.016 NFC. (2015). Nationellt forensiskt centrum PubMed. (2015). PubMed. http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/ RMV. (2015). Rättsmedicinalverket Sauer, C., Hoffmann, K., Schimmel, U., & Peters, F. T. (2011). Acute poisoning involving the pyrrolidinophenone-type designer drug 4'-methyl-alphapyrrolidinohexanophenone (MPHP). Forensic Sci Int, 208(1-3), e20-25. doi: 10.1016/j.forsciint.2011.02.026 Scifinder. (2015). Scifinder. Retrieved 2014, from https://scifinder.cas.org/scifinder/view/scifinder TVL. (2015). Tullverket. Zaitsu. K, Katagi .M, Tatsuno. M, Tsuchihashi. H, & Ishii. A. (2013). Recently abused synthetic cathinones,α-pyrrolidinophenone derivatives: a review of their pharmacology, acute toxicity, and metabolism. . Forensic Toxicolgy, 32, 1-8. doi: 10.1007s11419-013-0218-1 RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 200 MDPPP 49 1. Namn, gatunamn, synonymer, CAS-nr IUPAC: 1-(1,3-benzodioxol-5-yl)-2-(pyrrolidin-1-yl)propane-1-one CAS: 783241-66-7 Övrigt: 3',4'-Methylenedioxy-α-pyrrolidinopropiophenone, 3',4'Methylenedioxy-alpha-pyrrolidinopropiophenone, 1-(3,4-metylendioxifenyl)2-(pyrrolidin-1-yl)propan-1-on (EMCDDA, 2015; NFC, 2015; PubMed, 2015; TVL, 2015). 2. Summaformel, kemisk struktur Summaformel: C14 H17 N O3 Familje/Grupptillhörighet: Psykotropa substanser, katinoner Strukturlika substanser: α-PPP (1-fenyl-2-(pyrrolidin-1-yl)propan-1-on) och αPVP (1-fenyl-2-(pyrrolidin-1-yl)pentan-1-on), pyrovaleron (MPVP) samt 3,4metylendioxipyrovaleron (MDPV) som sedan tidigare är reglerade som narkotika, α-PBP, MDPBP, p-MePPP m.fl (EMCDDA, 2015; NFC, 2015; Scifinder, 2015). 3. Fysikaliska data Fysikaliskt tillstånd: Molekylvikt (g/mol): 247,29 Kokpunkt (°C): 391,5±42,0 Densitet (g/cm3): 1,221±0,06 Föroreningar/blandningar: Detektion av förekomst som pulver, MDPPP tillsammans med andra syntetiska katinoner såsom MDPV och α-PVP (NFC, 2015; Scifinder, 2015; TVL, 2015). 4. Framställning Metoder för framställning av syntetiska katinoner finns beskrivna i den vetenskapliga litteraturen (EMCDDA, 2014). 5. Verkningsmekanism/effekt MDPPP är en syntetisk katinon som tillhör typen pyrrolidinofenon designer substanser. MDPPP antas ha amfetaminliknade effekter (EMCDDA, 2015; Springer, Fritschi, & Maurer, 2003). MDPPP är relaterad till MDPBP och MDPV, då dessa utgör substansens butanon respektive pentanon homolog. MDPPP är uppvisar strukturella likheter med α-PPP som sedan tidigare är narkotikareglerad genom att vara en 3,4-metylendioxi substituerad variant av αPPP. MDPPP har funnits på marknaden i flera år och listas som ”designer drug” som kan köpas från olika online shoppar vilka även sysslar med försäljning av Uppgifterna är i sin helhet hämtade från Folkhälsomyndighetens klassificeringsdokument (dnr 01131-2015). 49 RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 201 andra substanser som missbrukas. Detta indikerar att det finns en missbrukspotential för substansen MDPPP (DrugsForum, 2008; Westphal et al., 2007; Zaitsu. K, Katagi .M, Tatsuno. M, Tsuchihashi. H, & Ishii. A, 2013). Substansen MDPPP har detekterats i så kallade ”legal highs” produkter (Rickli, Hoener, & Liechti, 2014; Zuba, 2012). Beslag inom USA, EU inklusive Sverige samt rapporterade fall från Rättsmedicinalverket tyder på att substansen missbrukas (EMCDDA, 2015; Kolanos, Solis, Sakloth, De Felice, & Glennon, 2013; NFC, 2015; RMV, 2015; TVL, 2015). Substansen MDPV verkar genom öka mängden monoamin neurotransmittorer såsom dopamin och noradrenalin. MDPV hämmar dopamin DAT och noradrenalin NET upptaget (EMCDDA, 2014; Marusich et al., 2014). Pyrovaleron tillhör liksom MDPPP gruppen pyrrolidinofenoner verkar även genom att hämma dopamin DAT och noradrenalin NET upptaget. (Zaitsu. K et al., 2013) Pyrovaleron utvärderades först som terapeutiskt läkemedel men kom sedan att regleras efter rapporter om intravenöst beroende. (Sauer, Hoffmann, Schimmel, & Peters, 2011) I en studie gjordes hypotesen om att substanserna MDPPP och MDPBP liksom andra katinoner med pyrovaleron struktur inhiberar DAT och SERT i likhet med MDPV. Substansen MDPPP har i denna in vitro studie liksom MDPBP påvisats vara potenta hämmare av både DAT och NET. Substanserna frisatte inte monoaminer vilket var väntat då andra studier med pyrovaleron katinoner bekräftat detta. Substanser med den längsta α-kedjan visade sig genom denna studie och ytterligare en annan studie var de mest potenta DAT och NET hämmarna (Marusich et al., 2014; Rickli et al., 2014). Ytterligare en studie har visat att om α-kedjan förkortas hos MDPV så att MDPPP fås så leder detta till en 25-faldig minskning av affiniteten för DAT hos MDPPP i jämförelse med MDPV. I denna studie med transfekterade celler som utrycker människans DAT (hDAT) undersöktes genom syntes av MDPV (metylendioxipyrovaleron) analoger vilka strukturelement som huvudsakligen bidrar till substansens affinitet för dopamintransportören. Studien visades att metylendioxi ringen hos substansen är inte är det strukturelement som huvudsakligen bidrar till affiniteten för hDAT men att substansens karbonylgrupp ökar affiniteten för hDAT samt att en tertiär amin och möjligen ännu mer bidragande en förlängd sidokedja är nödvändig och kritisk för hög affiniteten hos hDAT. Genom studien konkluderade att en tertiär amin, eller en förlängd α-alkyl kedja (men inte både och) är nödvändiga för den potenta beskaffenheten hos MDPV som en hDAT inhibitor. Substansen MDPPP har precis som MDPV och butylon en metylendioxi ring och en karbonylgrupp. Substansen MDPPP har det viktiga strukturelementen enligt studien för hDAT affinitet genom att MDPPP har i likhet med MDPV en tertiär amin (Kolanos et al., 2013). 6. Exponeringssätt, missbruksdos Användare har rapporterat intag av doser kring 50mg för MDPPP och att redosering sker för att uppnå effekter. Administration med varierande administrationssätt; insufflation, oralt nasalt, intravenöst (DrugsForum, 2008; EMCDDA, 2015; Flashback, 2013). RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 202 7. Kombinationsmissbruk Användare andra syntetiska katinoner har rapporterat intag av substansen MDPPP (DrugsForum, 2008). Beslag har förekommit tillsammans med andra syntetiska katinoner (EMCDDA, 2015; NFC, 2015; TVL, 2015). Substansen förekommer i pulverform ofta i kombination med andra katinoner, exempelvis MDPV (NFC, 2015). 8. Hälsorisker Individuella risker Intoxikation med MDPV, nafyron och α-PVP är associerad med utpräglad agitation, förlängd insomnia, psykotiska symtom, förhöjd hjärtfrekvens och hjärtstillestånd. Liknade stimulering och vild agitation samt hallucinationer har även beskrivits med substansen MDPPP (Rickli et al., 2014). Precis som andra syntetiska katinoner och amfetaminer är alfa-pyrrolidinofenon derivat skadliga för människors hälsa. Symtom vid akut förgiftning med alfa-pyrrolidinofenon derivat inkluderar hög hjärtfrekvens, rastlöshet, förhöjd kroppstemperatur, muskelsönderfall huvudsakligen till följd av CNS och hjärt-kärl toxicitet (Zaitsu. K et al., 2013). Folkhälsorisker Beslag har gjorts samt att fallbeskrivningar rapporterats från sjukvården. Information från expertnätverk och Internet visar att användning av substansen ökar. Med den spridning som finns i Sverige och några närliggande länder kan det inte bortses från att bruket av MDPPP kan få konsekvenser för folkhälsan och medföra sociala problem. 9. Dokumenterad förekomst Medicinsk och industriell förekomst Ingen medicinsk användning är känd men användning kan förekomma inom farmakologisk forskning. Rapporterad förekomst i Sverige Uppgiftslämnare Nationellt forensiskt centrum (NFC) Rättsmedicinalverket (RMV) 2012 7 beslag 2013 19 beslag 39 fall (urin) Tullverkets laboratorium (TVL) 2 beslag Giftinformationscentralen (GIC) (GIC, 2015; NFC, 2015; RMV, 2015; TVL, 2015) 2014 17 beslag 8 fall (1 blod) 1 beslag - Folkhälsomyndigheten har yttrat sig enligt Förstörandelagen 13 § lag (2011:111). Ett antal beslut om förstörande har inkommit till myndigheten. EMCDDA Beslag har förekommit under år 2014 i Frankrike, Sverige, under år 2013 i Sverige, under år 2012 i Sverige, under år 2009 i Danmark, under år 2004 i Tyskland. (EMCDDA, 2015; NFC, 2015; TVL, 2015) 10. Tillgänglighet Substansen kan införas, hanteras och säljas lagligt i avsaknad av klassificering. Ökad tillgänglighet och därmed ökad användning kan befaras då bruk och införsel inte är straffbart. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 203 11. Nuvarande kontrollstatus Reglerad i Danmark, Frankrike, Ungern, Irland, Litauen, Portugal, Turkiet samt Storbritannien (EMCDDA, 2015). 12. Konventioner Återfinns varken på 1961 års narkotikakonvention eller på 1971 års psykotropkonvention. 13. Övrig information 14. Rekommendation Substansen 1-(1,3-bensodioxol-5-yl)-2-(pyrrolidin-1-yl)propan-1-on rekommenderas för narkotikaförklaring: • Tillgängligt underlag ger tillräckligt stöd för att ämnet har euforiska effekter. • Tillgängligt underlag ger stöd för att ämnet har hälsofarliga egenskaper. • Missbruk förekommer och kan komma att öka i Sverige. För att förhindra ytterligare skada rekommenderar Folkhälsomyndigheten, i samråd med berörda instanser, att 1-(1,3-bensodioxol-5-yl)-2-(pyrrolidin-1yl)propan-1-on med kortnamn MDPPP förs upp på förordningen (1992:1554) om kontroll av narkotika. 15. Notifiera EU-kommissionen Risken för att produkter styrs över till den oreglerade svenska marknaden samt den snabba spridningen via etablerade kanaler gör att det är angeläget att agera med snabbhet. Brådskande skäl enligt direktiv 98/34 EG bör åberopas. 16. Referenser DrugsForum. (2008). MDPPP 3,4-methylenedioxy-alphapyrrolidinopropiophenone from https://www.drugsforum.com/forum/showthread.php?t=92594 EMCDDA. (2014). Report on the risk assessment of 1-(1,3-benzodioxol-5-yl)2-(pyrrolidin-1-yl) pentan-1-one (3,4-methylenedioxypyrovalerone, MDPV) in the framework of the Council Decision on new psychoactive substances RISK ASSESSMENTS. EMCDDA. (2015). European database on new drugs. Retrieved 2014, from https://ednd.emcdda.europa.eu/html.cfm/ Flashback. (2013). Mdpbp from https://www.flashback.org/p45829146 GIC. (2015). Giftinformationscentralen Kolanos, R., Solis, E., Jr., Sakloth, F., De Felice, L. J., & Glennon, R. A. (2013). "Deconstruction" of the abused synthetic cathinone methylenedioxypyrovalerone (MDPV) and an examination of effects at the human dopamine transporter. ACS Chem Neurosci, 4(12), 1524-1529. doi: 10.1021/cn4001236 Marusich, J. A., Antonazzo, K. R., Wiley, J. L., Blough, B. E., Partilla, J. S., & Baumann, M. H. (2014). Pharmacology of novel synthetic stimulants structurally related to the "bath salts" constituent 3,4methylenedioxypyrovalerone (MDPV). Neuropharmacology. doi: 10.1016/j.neuropharm.2014.02.016 NFC. (2015). Nationellt forensiskt centrum PubMed. (2015). PubMed. http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/ RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 204 Rickli, A., Hoener, M. C., & Liechti, M. E. (2014). Monoamine transporter and receptor interaction profiles of novel psychoactive substances: Para-halogenated European amphetamines and pyrovalerone cathinones. Neuropsychopharmacology(0). doi: http://dx.doi.org/10.1016/j.euroneuro.2014.12.012 RMV. (2015). Rättsmedicinalverket Sauer, C., Hoffmann, K., Schimmel, U., & Peters, F. T. (2011). Acute poisoning involving the pyrrolidinophenone-type designer drug 4'-methyl-alphapyrrolidinohexanophenone (MPHP). Forensic Sci Int, 208(1-3), e20-25. doi: 10.1016/j.forsciint.2011.02.026 Scifinder. (2015). Scifinder. Retrieved 2014, from https://scifinder.cas.org/scifinder/view/scifinder Springer, D., Fritschi, G., & Maurer, H. H. (2003). Metabolism and toxicological detection of the new designer drug 3',4'-methylenedioxy-alphapyrrolidinopropiophenone studied in urine using gas chromatography-mass spectrometry. J Chromatogr B Analyt Technol Biomed Life Sci, 793(2), 377388. TVL. (2015). Tullverket. Westphal, F., Junge, T., Rosner, P., Fritschi, G., Klein, B., & Girreser, U. (2007). Mass spectral and NMR spectral data of two new designer drugs with an alphaaminophenone structure: 4'-methyl-alpha-pyrrolidinohexanophenone and 4'methyl-alpha-pyrrolidinobutyrophenone. Forensic Sci Int, 169(1), 32-42. doi: 10.1016/j.forsciint.2006.07.024 Zaitsu. K, Katagi .M, Tatsuno. M, Tsuchihashi. H, & Ishii. A. (2013). Recently abused synthetic cathinones,α-pyrrolidinophenone derivatives: a review of their pharmacology, acute toxicity, and metabolism. . Forensic Toxicolgy, 32, 1-8. doi: 10.1007s11419-013-0218-1 Zuba, D. (2012). Identification of cathinones and other active components of ‘legal highs’ by mass spectrometric methods. TrAC Trends in Analytical Chemistry, 32(0), 15-30. doi: http://dx.doi.org/10.1016/j.trac.2011.09.009 RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 205 MDPV Grupp: syntetiska katinoner. Sammansättning och former: 1-(1,3-bensodioxol-5-yl)-2-pyrrolidin-1-yl-pentan1-on, vitt eller svagt ljusbrunt kornigt pulver (har liknats vid vetemjöl) som är lösligt i vatten, pulvret kan ha en svag, potatis- eller jordliknande doft och kan mörkna vid luftexponering, har sålts via internet som högkoncentrerat pulver (c:a 98 – 99 procent enligt både leverantörsuppgifter och svenska analyser), har förekommit även i tabletter med uppgiven dos om 10 mg samt i ampuller. ”Ivory wave” är en beredning i plastförpackning som sålts över internet med uppgift att den skulle innehålla badsalt och som visat sig innehålla MDPV samt vissa orenheter. Benämningar: 3,4-metylendioxipyrovaleron,3,4-methylendioxypyrovalerone, metylendioxypyrovaleron, MDPV, MDPK, ”Dust”, ”Magic”, ”Monkey dust”, ”Skutz”, ”Sonic”. Doser: En missbruksdos får anses vara ca 75 mg ren substans. Tillförselsätt: nedsväljning, snusande (snortande), rektal tillförsel, injektion, går att röka men sådan tillförsel torde vara sällsynt. Ruseffekter: eufori, allmän känsla av stimulans och kraft, sexuell stimulering, vid höga doser: kraftig upphetsning med oro, pulsstegring m.m., MDPV-ruset har liknats vid amfetamin-, kokain eller MDMA-rus. MDPV-ruset varar från ca 1 timme vid låga doser till mellan 5 och 12 timmar vid högre doser. Biverkningar: hjärtklappning, andnöd, illamående, kräkningar, sömnsvårigheter, vid höga doser: agitation med utdragna ångestattacker, förföljelseidéer (paranoia), svårigheter att hålla kroppen upprätt, ymnig svettning, sluddrigt tal, abstinensreaktioner liknande metamfetaminets efter intensivt missbruk med depression, kraftlöshet och huvudvärk, vid överdoser våldsamhet med förvirring, som kan kräva polisomhändertagande, allvarliga förgiftningar som kräver sjukhusvård. Beroenderisk: mycket hög, torde vara av samma grad som för t.ex. mefedron eller metkatinon. Flera fallrapporter finns (autoreferat eller polis-PM) om övergång till flera dagars frekvent upprepat intag (”binging”) med dosstegring under en period av upp till en vecka. Svåra abstinensreaktioner vid långvarigt intag förstärker beroendet. Toleransutvecklingen kan bli betydande vid intensivt missbruk. Skadeverkningar-risker: allvarliga eller livshotande förgiftningar vid intensivt missbruk, eftersom medlet är kraftigt aptitdämpande torde det finnas en risk för kraftigt avmagring vid långvarigt missbruk, sannolikt psykoser vid långvarigt missbruk. I Finland har MDPV påvisats i kroppsvätskor hos 16 döda narkotikamissbrukare - i samtliga fall påvisades emellertid även andra droger. MDPV var huvuddrogen i två av fallen. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 206 Sammanfattande beskrivning: Högsta domstolen har i ett flertal mål bedömt farligheten hos de syntetiska katinonerna, se t.ex. NJA 2011 s. 357 och NJA 2011 s. 675 I och II. Av dessa domar kan man dra följande slutsatser gällande syntetiska katinoner. • Alla syntetiska katinoner bör i farlighetshänseende jämställas. • Den generella farligheten hos syntetiska katinoner skiljer sig inte från amfetamins generella farlighet på något avgörande sätt. • Det finns inte heller i mängdhänseende stöd för att bedöma de syntetiska katinonerna annorlunda än amfetamin. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 207 3-MEC50 1. Namn, gatunamn, synonymer, CAS-nr IUPAC: 2-(ethylamino)-1-(3-methylphenyl)propan-1-one CAS: 1439439-83-4 Övrigt: 3-Methylethylcathinone, 3-Methylethcathinone, 2-(ethylamino)-1-(3methylphenyl)-1-Propanone, (EMCDDA, 2015; NFC, 2015; Scifinder, 2015; TVL, 2015). 2. Summaformel, kemisk struktur Summaformel: C12 H17 N O Familje/Grupptillhörighet: Psykotropa substanser, katinoner Strukturlika substanser: 4-MEC, 3-MMC, 4-MMC (mefedron) som sedan tidigare är reglerade som narkotika (EMCDDA, 2015; NFC, 2015; Scifinder, 2015). 3. Fysikaliska data Fysikaliskt tillstånd: Molekylvikt (g/mol): 191,27 Kokpunkt (°C): 297,0±23,0 Densitet (g/cm3): 0,976±0,06 Föroreningar/blandningar: Detektion av förekomst som vitt pulver, i små förpackningar med beskrivningen ”4-MEC analogue”, 3-MEC hydroklorid (HCl), (EMCDDA, 2015; NFC, 2015; Scifinder, 2015). 4. Framställning Metoder för framställning av syntetiska katinoner finns beskrivna i den vetenskapliga litteraturen (EMCDDA, 2015; Khreit et al., 2012). 5. Verkningsmekanism/effekt Substansen 3-MEC är en ring substituerad katinon som är en positions isomer av 4-MEC. 4-MEC är en N-etyl homolog av mefedron (4-MMC). Substansen 3-MEC uppvisar strukturella likheter med mefedron genom att istället ha en Netyl grupp i likhet med 4-MEC samt genom och ha metyl gruppen i tredje istället för fjärde position av fenylringen. Ifrån den narkotika reglerade substansen 3-MMC skiljer sig 3-MEC genom att ha en N-etylgrupp istället för en N-metyl grupp. Även mefedron (4-MMC) och 4-MEC som substansen 3Uppgifterna är i sin helhet hämtade från Folkhälsomyndighetens klassificeringsdokument (dnr 01129-2015). 50 RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 208 MEC uppvisar strukturella likheter med är sedan tidigare narkotika reglerade (EMCDDA, 2015). Syntetiska katinoner verkar stimulerande på centrala nervsystemet genom bl.a. frisättning av dopamin, noradrenalin och serotonin samt genom att inhibera upptaget av dessa i centrala och perifera nervsystem (Paillet-Loilier, Cesbron, Le Boisselier, Bourgine, & Debruyne, 2014). Substansen 4-MEC som är en positions isomer av 3-MEC, och pentylon har en in vitro studie med celler som utrycker människans NET, SERT och DAT konstaterats att vara nästan lika potent som kokain samt kunna hämma alla monoamintransportörerna och även att de frisatte 5-HT i likhet med MDMA (ecstasy) (Simmler, Rickli, Hoener, & Liechti, 2014). Ring substituerade katinoner, såsom 4-MEC och 3,4-DMMC (3,4dimetylmetkatinon) är substanser som missbrukas för sina psykoaktiva egenskaper och även 3-MEC har potential för missbruk (Chemicals, 2014). Detta bekräftas av beslag och flera fall inklusive sjukhusfall med substansen 3-MEC (GIC, 2015; NFC, 2015; RMV, 2015; TVL, 2015). 6. Exponeringssätt, missbruksdos Användare av syntetiska katinoner har rapporterat varierande administrationssätt; nasalt, injektion, oralt genom tabletter alternativt kapslar eller så kallade ”bombs” då pulvret sväljs i ett omslagspapper eller blandas och dricks etc. (UNODC, 2014). Användare av 4-MEC har rapporterat doser från 50mg till 300mg. Vissa användare har rapporterat upprepad återdosering för att behålla effekten med påföljden att 1-1,5gram konsumeras i en session (Gil, Adamowicz, Skulska, Tokarczyk, & Stanaszek, 2013). Användare av 3-MEC har rapporterat varierande administrationssätt och doser från 10mg till 300mg och redosering (Flashback, 2014). 7. Kombinationsmissbruk Användare av andra syntetiska katinoner har rapporterat intag av 3-MEC; 3MEC tillsammans med 4-EMC eller tillsammans med pentylon, 3-MEC tillsammans med alkohol, 3-MEC tillsammans med benzodiazepiner (Flashback, 2014). 8. Hälsorisker Individuella risker Giftinformationscentralen har vid ett fall med 3-MEC där personen ankom till sjukhus efter att ha hoppat ifrån en balkong noterat symtom som inkluderade stress, hyperventilation, hög puls och hallucinationer (GIC, 2015). Psykoaktiva substituerade katinoner innebär hälsorisker som inkluderar hjärtkomplikationer, oro, psykos och död (Eshleman et al., 2013). Bland de skadliga effekterna som ses hos användare av syntetiska katinoner som behövt sjukvård inkluderas hjärtpåverkan (takykardi och hypertension), psykiska/neurologiska tecken och symtom (oro, paranoia, hallucinationer och kramper) (Paillet-Loilier et al., 2014). Användare av 3-MEC har rapporterat känslor av upprymdhet och empati, rus effekter, ökad puls, eufori, ökad kroppstemperatur, svettningar, åter doseringsbehov, hörselpåverkningar, muntorrhet (Flashback, 2014). RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 209 Folkhälsorisker Beslag har gjorts samt att fallbeskrivningar rapporterats från sjukvården. Information från expertnätverk och Internet visar att användning av substansen ökar. Med den spridning som finns i Sverige och några närliggande länder kan det inte bortses från att bruket av 3-MEC kan få konsekvenser för folkhälsan och medföra sociala problem. 9. Dokumenterad förekomst Medicinsk och industriell förekomst Ingen medicinsk användning är känd men användning kan förekomma inom farmakologisk forskning. Rapporterad förekomst i Sverige Uppgiftslämnare 2013 Nationellt forensiskt centrum (NFC) Rättsmedicinalverket (RMV) Tullverkets laboratorium 2 fall Giftinformationscentralen (GIC) (sjukhus) (GIC, 2015; NFC, 2015; RMV, 2015; TVL, 2015) 2014 2015 36 beslag 1 beslag 13 (1 blod) 11 beslag 1 fall (sjukhus) Folkhälsomyndigheten har yttrat sig enligt Förstörandelagen 13 § lag (2011:111). Ett antal beslut om förstörande har inkommit till myndigheten. EMCDDA Beslag har förekommit i Sverige och Tjeckiska republiken under år 2014. 10. Tillgänglighet Substansen kan införas, hanteras och säljas lagligt i avsaknad av klassificering. Ökad tillgänglighet och därmed ökad användning kan befaras då bruk och införsel inte är straffbart. 11. Missbruksprofil 12. Nuvarande kontrollstatus Reglerad i Turkiet och Cypern (EMCDDA, 2015). 13. Konventioner Återfinns varken på 1961 års narkotikakonvention eller på 1971 års psykotropkonvention. 14. Övrig information 15. Rekommendation Substansen 2-(etylamino)-1-(3-metylfenyl)propan-1-on rekommenderas för narkotikaförklaring: • Tillgängligt underlag ger tillräckligt stöd för att ämnet har euforiska effekter. • Tillgängligt underlag ger stöd för att ämnet har hälsofarliga egenskaper. • Missbruk förekommer och kan komma att öka i Sverige. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 210 För att förhindra ytterligare skada rekommenderar Folkhälsomyndigheten, i samråd med berörda instanser, att 2-(etylamino)-1-(3-metylfenyl)propan-1-on med kortnamn 3-MEC förs upp på förordningen (1992:1554) om kontroll av narkotika. 16. Notifiera EU-kommissionen Risken för att produkter styrs över till den oreglerade svenska marknaden samt den snabba spridningen via etablerade kanaler gör att det är angeläget att agera med snabbhet. Brådskande skäl enligt direktiv 98/34 EG bör åberopas. 17. Referenser Chemicals, C. (2014). 3-Methylethcathinone (hydrochloride) from https://www.caymanchem.com/app/template/Product.vm/catalog/11222 EMCDDA. (2015). European database on new drugs. Retrieved 2014, from https://ednd.emcdda.europa.eu/html.cfm/ Eshleman, A. J., Wolfrum, K. M., Hatfield, M. G., Johnson, R. A., Murphy, K. V., & Janowsky, A. (2013). Substituted methcathinones differ in transporter and receptor interactions. Biochem. Pharmacol. (Amsterdam, Neth.), 85(12), 1803-1815. doi: 10.1016/j.bcp.2013.04.004 Flashback. (2014). Snart är 3-MEC här! . from https://www.flashback.org/t2099411 GIC. (2015). Giftinformationscentralen Gil, D., Adamowicz, P., Skulska, A., Tokarczyk, B., & Stanaszek, R. (2013). Analysis of 4-MEC in biological and non-biological material--three case reports. Forensic Sci Int, 228(1-3), e11-15. doi: 10.1016/j.forsciint.2013.03.011 Khreit, O. I., Irving, C., Schmidt, E., Parkinson, J. A., Nic Daeid, N., & Sutcliffe, O. B. (2012). Synthesis, full chemical characterisation and development of validated methods for the quantification of the components found in the evolved "legal high" NRG-2. J Pharm Biomed Anal, 61, 122-135. doi: 10.1016/j.jpba.2011.11.004 NFC. (2015). Nationellt forensiskt centrum Paillet-Loilier, M., Cesbron, A., Le Boisselier, R., Bourgine, J., & Debruyne, D. (2014). Emerging drugs of abuse: current perspectives on substituted cathinones. Subst Abuse Rehabil, 5, 37-52. doi: 10.2147/sar.s37257 RMV. (2015). Rättsmedicinalverket Scifinder. (2015). Scifinder. Retrieved 2014, from https://scifinder.cas.org/scifinder/view/scifinder Simmler, L. D., Rickli, A., Hoener, M. C., & Liechti, M. E. (2014). Monoamine transporter and receptor interaction profiles of a new series of designer cathinones. Neuropharmacology, 79, 152-160. doi: 10.1016/j.neuropharm.2013.11.008 TVL. (2015). Tullverket. UNODC. (2014). Synthetic cathinones Details from https://www.unodc.org/LSS/SubstanceGroup/Details/67b1ba69-1253-4ae9bd93-fed1ae8e6802 RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 211 4-MEC Grupp: syntetiska katinoner. Sammansättning och former: 4-MEC, vitt pulver, ofta som kristaller, vid försäljning över internet med en uppgiven halt av upp till 98 – 99 procent, förekommer i blandningar med handelsnamn som ”NRG-1” (kan dock även innehålla nafyron) och ”NRG-2”, har även påträffats i tabletter och i kapslar. Benämningar: 4-MEC, 4-metyletylkatinon, 2-etylamin-1-(4-metylfenyl)-1propanon, ”fyrmeck”. Doser: En missbruksdos får anses vara ca 75 mg ren substans. Tillförselsätt: nedsväljning, snortande (insufflation), anal tillförsel genom inlindning i toalettpapper och uppförande i ändtarmen, torde kunna injiceras och rökas men sådant missbruk finns ej dokumenterat. Ruseffekter: värme- och energikänsla, ökad andningsfrekvens, pulsstegring, svettningar, skakningar, motorisk oro, blekhet, yrsel, svårtyglad oro (missbrukaren uppfattas som ”vild”), eufori, ökad social känsla, vissa entaktogena egenskaper (ökad känslighet för beröring), förvirring, desorientering, svårigheter att tala, hallucinationer vid stora doser, ångest, kraftlöshet. Biverkningar: brännande känsla i nässlemhinnor vid snortande, uppkastningar, sömnproblem, försämrat korttidsminne, desorientering, ångest, kraftlöshet. Beroenderisk: som andra substituerade katinoner, flerfaldiga uppgifter om ”refillbeteende” (starkt begär att ta medlet omedelbart efter avklingat rus) som kan leda till kontrollförluster, abstinensreaktioner med bl.a. depression. Konsumtionen kan stegras hastigt och nå över 500 mg per dag. Skadeverkningar-risker: slemhinneretningar p.g.a. lokalt irriterande effekt, markanta förgiftningstillstånd, svårtyglad oro, desorientering, hallucinationer. Sammanfattande beskrivning: Högsta domstolen har i ett flertal mål bedömt farligheten hos de syntetiska katinonerna, se t.ex. NJA 2011 s. 357 och NJA 2011 s. 675 I och II. Av dessa domar kan man dra följande slutsatser gällande syntetiska katinoner. • Alla syntetiska katinoner bör i farlighetshänseende jämställas. • Den generella farligheten hos syntetiska katinoner skiljer sig inte från amfetamins generella farlighet på något avgörande sätt. • Det finns inte heller i mängdhänseende stöd för att bedöma de syntetiska katinonerna annorlunda än amfetamin. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 212 Mefedron Grupp: syntetiska katinoner. Sammansättning och former: vitt eller svagt gulfärgat pulver, förekommer även i kapslar eller tabletter. Benämningar: mefedron, mephedrone, 4-metylmetkatinon, 4-MMC, mmcat, 4MC, MD-3, ”meph”, ”Roxy”, ”subcoca1”, ”krabba”, ”kräfta”, ”räka”, ”räkmjöl” (p.g.a. doften), ”plant food”. Doser: En missbruksdos får anses vara ca 75 mg ren substans. Tillförselsätt: nedsväljning (ofta inlindat i toalettpapper), snortande ger snabbare insättande effekter men kan upplevas som obehagligt p.g.a. slemhinneretande effekter, kan rökas, injektion och rektal tillförsel har rapporterats. Ruseffekter: eufori, förhöjd sinnesstämning, energikänsla med aktivitetsbehov, stegrad empati med markerad välvilja mot andra människor, betydande likheter i rusbilden med både amfetamin-kokain resp. MDMA, kraftigt vidgade pupiller, upplevelse av intensifierade färger, synrubbningar, vid högre doser: sexuell upphetsning och orgasmliknande kroppsupplevelse, hallucinationer, ruset kan vara 3 – 4 timmar efter en enstaka dos men förlängs ofta genom upprepad tillförsel så att den totala rusperioden kan uppgå till 24 timmar. Biverkningar: slemhinneretande (kan göra snortande obehagligt), darrningar, illamående, svettningar, brännande eller stickande känsla i huden, spänningar i käkarna, mörkt röd-blå fläckar och sårbildning på huden, uttorkning (kan bli kraftig), temperaturstegring och feber, blodtrycksstegring, huvudvärk, sluddrigt tal, slöhet, erektionsproblem och anorgasmi, yrsel, ångest, hallucinationer och psykos, flashbacks och självmordstankar under abstinens, medvetslöshet, enstaka dödsfall har rapporterats i samband med mefedronintag. I Sverige rapporterades ett dödsfall orsakat av mefedron 2009. Beroenderisk: mycket hög, flerfaldiga berättelser om personer som snabbt kommit in i en hastigt upprepad tillförsel med flera intag (”refill”) per dygn, sammanlagt intag under en utvidgad rusperiod på mer än ett dygn kan överstiga 1 gram (1000 mg). Skadeverkningar-risker: kramper, hjärtpåverkan, blodtrycksstegring, pulsstegring, temperaturstegring, uttorkning, medvetslöshet, enstaka dödsfall misstänks ha samband med intag, ett dödsfall orsakat av mefedron rapporterades i Sverige 2009, hallucinationer, psykos (förvirring), depression och självmordstankar under abstinens. Sammanfattande beskrivning: Högsta domstolen har i ett flertal mål bedömt farligheten hos de syntetiska katinonerna, se t.ex. NJA 2011 s. 357 och NJA 2011 s. 675 I och II. Av dessa domar kan man dra följande slutsatser gällande syntetiska katinoner. • Alla syntetiska katinoner bör i farlighetshänseende jämställas. • Den generella farligheten hos syntetiska katinoner skiljer sig inte från amfetamins generella farlighet på något avgörande sätt. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 213 • Det finns inte heller i mängdhänseende stöd för att bedöma de syntetiska katinonerna annorlunda än amfetamin. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 214 Meklonazepam 51 1. Namn, gatunamn, synonymer, CAS-nr IUPAC: 5-(2-chlorophenyl)-3-methyl-7-nitro-1,3-dihydro-2H-1,4bensodiazepin-2-one CAS: 58662-84-3 (S-enantiomer), 67027-56-9 (racemat) Övrigt: 5-(2-chlorophenyl)-1,3-dihydro-3-methyl-7-nitro-2H-1,4Benzodiazepin-2-one, Methyl-clonazepam, RO-3128 (EMCDDA; NFC; Scifinder) 2. Summaformel, kemisk struktur Summaformel: C16H12ClN3O3 Familje/Grupptillhörighet: bensodiazepiner Strukturlika substanser: klonazepam som sedan tidigare är reglerad som narkotika i Sverige samt internationellt reglerad genom 1971 års psykotropkonvention, klass IV. (EMCDDA; NFC; Scifinder) 3. Fysikaliska data Fysikaliskt tillstånd: Molekylvikt (g/mol):329,74 Kokpunkt (°C): 522.1±50.0 °C (760 Torr) Densitet (g/cm3): 1.46±0.1 g/cm3 (20 °C, 760 Torr) Föroreningar/blandningar: (Scifinder) 4. Framställning Enligt patent (Szente, 1977), http://www.google.com/patents/US4031078. 5. Verkningsmekanism/effekt Meklonazepam är en bensodiazepin som inte är licensierad för medicinsk användning. Strukturellt liknar meklonazepam det narkotikaklassificerade läkemedlet klonazepam. Skillnaden mellan de två molekylerna är att meklonazepam, som även kallas metyl-klonazepam, har en extra metylgrupp i 3-position. Meklonazepam utvecklades, tillsammans med flera andra bensodiazepiner, av läkemedelsföretaget Hoffmann-La Roche, på 1970-talet (Szente, 1977). Den huvudsakliga verkningsmekanismen för bensodiazepiner är att modulera effekten av den hämmande signalsubstansen GABA på GABAA-receptorn (Wingrove et al., 2002). Benzodiazepiner har anxiolytiska, sedativa, hypnotiska, antikonvulsiva och muskelrelaxerande egenskaper. Meklonazepam har dessutom antiparasitära egenskaper och är ett effektivt medel mot Uppgifterna är i sin helhet hämtade från Folkhälsomyndighetens klassificeringsdokument (dnr 01119-2015). 51 RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 215 schistosomiasis, men sidoeffekter på centrala nervsystemet har förhindrat klinisk användning. (Ansseau, Doumont, Thiry, von Frenckell, & Collard, 1985; Menezes et al., 2012; O'Boyle, Lambe, & Darragh, 1985). Meklonazepam diskuteras på flera internetfora av användare. Meklonazepam beskrivs av vissa användare som mycket potent, av andra som mindre potent än klonazepam, men med ungefär lika lång duration. (Asklepios, 2015; Bluelight, 2015; Flashback, 2015). Meklonazepam saluförs av flera svenska internetshoppar. Det första beslaget av meklonazepam inom EU rapporterades av Sverige i juli 2014 (EMCDDA; NFC). 6. Exponeringssätt, missbruksdos Oralt intag av tabletter är vanligast. Tabletter på 3 mg och 6 mg säljs på svenska nätshoppar. Missbruksdosen varierar. Det verkar som om ca 6 mg är en ”normaldos” men intag på 20 mg eller ännu mer kan förekomma (Bluelight; Flashback). 7. Kombinationsmissbruk 8. Hälsorisker Individuella risker Giftinformationscentralen har haft 17 ärenden varav 13 har varit sjukvårdsfall. Symptomen har varit takykardi, varierande grad av medvetandepåverkan samt ofri luftväg och respiratorvård i ett fall. Kombinationsmissbruk av bensodiazepiner med andra CNS-depressiva medel som opioider och alkohol ökar risken för fatal överdos (Corkery, Schifano, & Ghodse, 2012). Tolerans och beroende kan utvecklas efter bara några veckors användning av bensodiazepiner. Det finns dessutom stor risk för utveckling av korsberoende till andra bensodiazepiner (EMCDDA, 2015). Folkhälsorisker Beslag har gjorts samt att fallbeskrivningar rapporterats från sjukvården. Information från expertnätverk och Internet visar att användning av substansen ökar. Med den spridning som finns i Sverige och några närliggande länder kan det inte bortses från att bruket av meklonazepam kan få konsekvenser för folkhälsan och medföra sociala problem. 9. Dokumenterad förekomst Medicinsk och industriell förekomst Ingen medicinsk användning är känd men användning kan förekomma inom farmakologisk forskning. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 216 Rapporterad förekomst i Sverige Uppgiftslämnare Nationellt forensiskt centrum (NFC) Rättsmedicinalverket (RMV) Tullverkets laboratorium Giftinformationscentralen (GIC) 2013 2014 2015 tom feb - 181 ärenden 30 ärenden - 12 ärenden varav 11 sjukvårdsfall 5 ärenden varav 2 sjukvårdsfall - Folkhälsomyndigheten har yttrat sig enligt Förstörandelagen 13 § lag (2011:111). EMCDDA Sverige och Tyskland har rapporterat beslag under 2014. 10. Tillgänglighet Substansen kan införas, hanteras och säljas lagligt i avsaknad av klassificering. Ökad tillgänglighet och därmed ökad användning kan befaras då bruk och införsel inte är straffbart. 11. Missbruksprofil 12. Nuvarande kontrollstatus 13. Konventioner Återfinns varken på 1961 års narkotikakonvention eller på 1971 års psykotropkonvention. 14. Övrig information 15. Rekommendation 5-(2-klorofenyl)-3-metyl-7-nitro-1,3-dihydro-2H-1,4-bensodiazepin-2-on rekommenderas för narkotikaförklaring: • Tillgängligt underlag ger tillräckligt stöd för att ämnet har euforiska effekter. • Tillgängligt underlag ger stöd för att ämnet har hälsofarliga egenskaper. • Missbruk förekommer och kan komma att öka i Sverige. För att förhindra ytterligare skada rekommenderar Folkhälsomyndigheten, i samråd med berörda instanser, att 5-(2-klorofenyl)-3-metyl-7-nitro-1,3dihydro-2H-1,4-bensodiazepin-2-on med kortnamn meklonazepam förs upp på förordningen (1992:1554) om kontroll av narkotika. 16. Notifiera EU-kommissionen Risken för att produkter styrs över till den oreglerade svenska marknaden samt den snabba spridningen via etablerade kanaler gör att det är angeläget att agera med snabbhet. Brådskande skäl enligt direktiv 98/34 EG bör åberopas. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 217 17. Referenser Ansseau, M., Doumont, A., Thiry, D., von Frenckell, R., & Collard, J. (1985). Initial study of methylclonazepam in generalized anxiety disorder. Evidence for greater power in the cross-over design. Psychopharmacology (Berl), 87(2), 130135. Asklepios. (2015). https://www.asklepios.nu/produkt/meklonazepam6mg/#reviews. Bluelight. http://www.bluelight.org/vb/threads/723129-Meclonazepam. Bluelight. (2015). http://www.bluelight.org/vb/threads/723129Meclonazepam. Corkery, J. M., Schifano, F., & Ghodse, A. H. (2012). Phenazepam abuse in the UK: an emerging problem causing serious adverse health problems, including death. Hum Psychopharmacol, 27(3), 254-261. doi: 10.1002/hup.2222 EMCDDA. European database on new drugs. 2015, from http://www.emcdda.europa.eu/index.cfm EMCDDA. (2015). Benzodiazepines drug profile. European Monitoring Centre for Drugs and Drug Addiction. Flashback. https://www.flashback.org/t2271777. Flashback. (2015). https://www.flashback.org/t2271777. GIC. Giftinformationscentralen. Menezes, C. M., Rivera, G., Alves, M. A., do Amaral, D. N., Thibaut, J. P., Noel, F., . . . Lima, L. M. (2012). Synthesis, biological evaluation, and structureactivity relationship of clonazepam, meclonazepam, and 1,4-benzodiazepine compounds with schistosomicidal activity. Chem Biol Drug Des, 79(6), 943949. doi: 10.1111/j.1747-0285.2012.01354.x NFC. Nationellt forensiskt centrum O'Boyle, C., Lambe, R., & Darragh, A. (1985). Central effects in man of the novel schistosomicidal benzodiazepine meclonazepam. Eur J Clin Pharmacol, 29(1), 105-108. Scifinder. 2015, from https://scifinder.cas.org/scifinder/view/scifinder Szente, A. (1977). Anthelmintics, muscle relaxants, anticonvulsants: Google Patents. Wingrove, P. B., Safo, P., Wheat, L., Thompson S A., Wafford, K. A., & Whiting, P. J. (2002). Mechanism of a-subunit selectivity of benzodiazepine pharmacology at g-aminobutyric acid type A receptors. European Journal of Pharmacology, 437, 31– 39. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 218 2-MeO-difenidin 52 1. Namn, gatunamn, synonymer, CAS-nr IUPAC: 1-[1-(2-methoxyphenyl)-2-phenylethyl]piperidine CAS: 127529-46-8 Övrigt: Methoxyphenidine, MXP (EMCDDA, 2015), 1-[2-fenyl-1-(2metoxifenyl)etyl]piperidin (EMCDDA, 2015; NFC, 2015; Scifinder, 2015; TVL, 2015), 1-[2-fenyl-1-(2-metoxifenyl)etyl]piperidin 2. Summaformel, kemisk struktur Summaformel: C20 H25 N O Familje/Grupptillhörighet: Psykotropa substanser, diaryletylaminer Strukturlika substanser: Arylcyklohexylaminer såsom PCP (fencyklidin) som är internationellt reglerad genom 1971 års psykotropkonvention samt de narkotika reglerade substanserna 3-MeO-PCP och 4-MeO-PCP. NPDPA (N-(1,2difenyletyl)propan-2-amin), NEDPA (N-etyl-1,2-difenyletylamin) och difenidin (EMCDDA, 2015; Hofer et al., 2014; Morris & Wallach, 2014; Scifinder, 2015). 3. Fysikaliska data Fysikaliskt tillstånd: Molekylvikt (g/mol): 295,42 Kokpunkt (°C): 394,2±30,0 Densitet (g/cm3): 1,063±0,06 Föroreningar/blandningar: Detektion av förekomst som vitt pulver (EMCDDA, 2015; NFC, 2015; Scifinder, 2015; TVL, 2015). 4. Framställning Metoder för framställning av 2-MeO-difenidin finns beskrivna i den vetenskapliga litteraturen (EMCDDA, 2015; Nancy M. Gray & Cheng, 1994). 5. Verkningsmekanism/effekt Substansen 2-MeO-difenidin som även benämns metoxfenidin är ett ring substituerat derivat av difenidin som är en NDMA receptor blockerare. Via internetsidor har substansen försålts under namnet MXP med förbehåll att den liknar den narkotika reglerade substansen metoxetamin (MXE). Substansen 2MeO-difenidin försäljs via internet och marknadsförs som ett lagligt alternativ till de reglerade substanserna MXE, 4-MeO-PCP. Populariteten att bruka Uppgifterna är i sin helhet hämtade från Folkhälsomyndighetens klassificeringsdokument (dnr 01123-2015). 52 RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 219 substansen verkar öka snabbt och användare fortsätter att posta inlägg om 2MeO-difineidin via internetforum (EMCDDA, 2015; Hofer et al., 2014). Substansen 2-MeO-difenidin är en ny dissociativ designer drog av typen diaryletylaminer som delar strukturella likheter med arylcyklohexylaminer såsom den internationellt reglerade substansen PCP (fencyklidin), ketamin och metoxetamin (MXE) som är reglerade som narkotika i Sverige. Dessa psykoaktiva substanser med dissociativa effekter utgör en risk genom beroendeframkallande egenskaper då de har förmågan att producera intensiva psykedeliska effekter (Hofer et al., 2014). Substansen 2-MeO-difenidin har affinitet hos NDMA receptorn såsom difenidin har med binder med lägre affinitet (Hofer et al., 2014; Nancy M. Gray & Cheng, 1994). Den farmakologiska och toxikologiska informationen om 2-MeO-difenidin är mycket begränsad i den vetenskapliga litteraturen. Som en konsekvens av strukturella likheter kan effekten av 2-MeO-difenidin antas vara liknade som för andra dissociativa substanser. Användare av 2-MeO-difenidin har beskrivit att verknings effekter är liknade de för ketamin och MXE. Tecken och symtom som observerades vid ett akutfall med 2-MeO-difienidin bekräftar att effekterna är kompatibla med de som oraskas av MXE, ketamin och PCP. (Hofer et al., 2014) 6. Exponeringssätt, missbruksdos Användare har rapporterat intag av orala doser kring doser kring 75-100mg (Flashback, 2015; Tripsit). Användare har rapporterat att euforiska, känslor av lycka, stimulerande effekter, desorientering och dissociativa effekter börjar vid doser kring 80mg efter ca 1 h med varaktighet upp till 18 h (Hofer et al., 2014). Nasal administration och injektion har även rapporterats som administrationssätt för substansen (GIC, 2015). 7. Kombinationsmissbruk 8. Hälsorisker Individuella risker Giftinformationscentralen har haft 4 fall med substansen 2-MeO-difenidin varav samtliga sjukhusfall. Symtom som rapporterat för ett fall inkluderade hög puls och ett annat fall där även andra central stimulantia intagits rapporteras som plockighet, uppvarvad, förvirrad, kan inte hålla tråden (GIC, 2015). Informationen kring den akuta toxikologiska profilen hos 2-MeO-difenidin är mycket begränsad och tillgängliga källor är anonyma internet sidor och ett patent ifrån 1989. Vid ett fall med en 53-årig man associeras dock akut toxicitet efter oral administration av 2-MeO-difenidin, vilket även konfirmerades genom analytisk detektion av substansen och dess metaboliter i urin och serum. Symtom som observerades med mannen som fördes till sjukhus för vård inkluderades horisontell nystagmus, förhöjt blodtryck, förhöjd hjärtfrekvens, urin retention, förvirring, desorientering, fumligt rörelsemönster, skakningar och minnesstörningar. Substansen 2-MeO-difenidin verkar ha en liknande akut toxikologisk profil som andra arylcyklohexylaminer såsom PCP, ketamin och MXE (Hofer et al., 2014). Ytterligare ett dödsfall med en 34-årig man har associerats med substansen 2-MeO-difenidin och rapporterats ifrån RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 220 Storbritannien. Inga andra fynd av substanser utöver 2-MeO-difenidin gjordes i fallet och dödsorsaken har angivits vara användningen av 2-MeO-difenidin och hypertensiv hjärtsjukdom (EMCDDA, 2015). Användare har rapporterat utvidgade pupiller, att 2-MeO-difenidin är en ny dissociativ drog, att substansen är en mildare typ av difenidin, att 2-MeO-difienidin är att föredra framför difenidin, dissociativa effekter, att effekterna varar i 6-8h efter påslaget som tar 30-60 minuter. Användare av 2-Meo-difenidin har rapporterat känslor av lycka, stimulerande effekter, desorientering, övergående minnesförluster som varar i 3-6 h, förhöjd kroppstemperatur, ökad hjärtfrekvens, panikattacker, kramper och sjukhusvistelser (Flashback, 2015; Tripsit). Folkhälsorisker Beslag har gjorts samt att fallbeskrivningar rapporterats från sjukvården. Information från expertnätverk och Internet visar att användning av substansen ökar. Med den spridning som finns i Sverige och några närliggande länder kan det inte bortses från att bruket av 2-MeO-difenidin kan få konsekvenser för folkhälsan och medföra sociala problem. 9. Dokumenterad förekomst Medicinsk och industriell förekomst Ingen medicinsk användning är känd men användning kan förekomma inom farmakologisk forskning. Rapporterad förekomst i Sverige Uppgiftslämnare 2012 2013 Nationellt Forensiskt Centrum (NFC) Rättsmedicinalverket (RMV) Tullverkets laboratorium (TVL) Giftinformationscentralen (GIC) (GIC, 2015; NFC, 2015; RMV, 2015; TVL, 2015) 2014 2015-02 1 beslag 8 beslag 1 beslag 4 fall (sjukhus) Folkhälsomyndigheten har yttrat sig enligt Förstörandelagen 13 § lag (2011:111). EMCDDA Beslag har förekommit under år 2015 i Sverige, Danmark, under år 2014 i Sverige, Slovenien, Schweiz, Rumänien, Storbritannien 2ggr, Finland, Frankrike, under år 2013 i Storbritannien. 10. Tillgänglighet Substansen kan införas, hanteras och säljas lagligt i avsaknad av klassificering. Ökad tillgänglighet och därmed ökad användning kan befaras då bruk och införsel inte är straffbart. 11. Missbruksprofil 12. Nuvarande kontrollstatus Ingen information om reglering ännu. (EMCDDA, 2015) RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 221 13. Konventioner Återfinns varken på 1961 års narkotikakonvention eller på 1971 års psykotropkonvention. 14. Övrig information 15. Rekommendation Substansen 1-[2-fenyl-1-(2-metoxifenyl)etyl]piperidin rekommenderas för narkotikaförklaring: • Tillgängligt underlag ger tillräckligt stöd för att ämnet har euforiska effekter. • Tillgängligt underlag ger stöd för att ämnet har hälsofarliga egenskaper. • Missbruk förekommer och kan komma att öka i Sverige. För att förhindra ytterligare skada rekommenderar Folkhälsomyndigheten, i samråd med berörda instanser, att 1-[2-fenyl-1-(2-metoxifenyl)etyl]piperidin med kortnamn 2-MeO-difenidin förs upp på förordningen (1992:1554) om kontroll av narkotika. 16. Notifiera EU-kommissionen Risken för att produkter styrs över till den oreglerade svenska marknaden samt den snabba spridningen via etablerade kanaler gör att det är angeläget att agera med snabbhet. Brådskande skäl enligt direktiv 98/34 EG bör åberopas. 17. Referenser EMCDDA. (2015). European database on new drugs. Retrieved 2014, from https://ednd.emcdda.europa.eu/html.cfm/ Flashback. (2015). Methoxphenidine / MXP / 2-MeO-Diphenidine - En ny dissoactiv drog! . from https://www.flashback.org/t2266154p6 GIC. (2015). Giftinformationscentralen Hofer, K. E., Degrandi, C., Muller, D. M., Zurrer-Hardi, U., Wahl, S., RauberLuthy, C., & Ceschi, A. (2014). Acute toxicity associated with the recreational use of the novel dissociative psychoactive substance methoxphenidine. Clin Toxicol (Phila), 52(10), 1288-1291. Morris, H., & Wallach, J. (2014). From PCP to MXE: a comprehensive review of the non-medical use of dissociative drugs. Drug Test. Anal., 6(7-8), 614-632. doi: 10.1002/dta.1620 Nancy M. Gray, & Cheng, B. K. (1994). E. P. OFFICE. NFC. (2015). Nationellt forensiskt centrum RMV. (2015). Rättsmedicinalverket Scifinder. (2015). Scifinder. Retrieved 2014, from https://scifinder.cas.org/scifinder/view/scifinder Tripsit. Index > Factsheets > Methoxphenidine. from http://factsheet.tripsit.me/factsheet/Methoxphenidine TVL. (2015). Tullverket. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 222 3-MeO-PCP 53 1. Namn, gatunamn, synonymer, CAS-nr IUPAC: 1-[1-(3-metoxyphenyl)cyclohexyl]-piperidine CAS: 72242-03-6 Övrigt: 3-metoxyfencyklidin (EMCDDA, 2014a; Scifinder, 2014; SKL, 2014) 2. Summaformel, kemisk struktur Summaformel: C18H27NO Familje/Grupptillhörighet: Arylcyclohexylaminer Strukturlika substanser: PCP som är reglerad psykotropkonvention, 4-MeO-PCP. (EMCDDA, 2014a; Scifinder, 2014) enligt 1971 års 3. Fysikaliska data Fysikaliskt tillstånd: pulver och tabletter Molekylvikt (g/mol): 273,412 g/mol Kokpunkt (°C): 381,3±25,0 °C Densitet (g/cm3): 1,034±0,06 g/cm3 4. Framställning Metoder för framställning finns beskrivna i den vetenskapliga litteraturen. Substansen 1-(1-(3-metoxifenyl)-cyklohexyl)piperidin (3-MeO-PCP) kan framställas med 1-bromo-3-metoxy-benzen som utgångsmaterial. (EMCDDA, 2014a; Wallach, DePaoli, Adejare, & Brandt, 2014) 5. Verkningsmekanism/effekt 3-MeO-PCP är ett 3-metoxy derivat av PCP som syntetiserades år 1979, det är ett bedövningsmedel med dissociativa effekter och som påstås ha hallucinogena och sedativa effekter (EMCDDA). Substansen 3-MeO-PCP binder till NMDAreceptorn vilket även PCP, ketamine, 4-MeO-PCP och 2-MeO-PCP gör. Data visar att 3-MeO-PCP är en mycket potent och selektiv ligand för NMDAreceptorn utan nämnvärd affinitet för μ-opioid receptor eller dopamintransportörer. (ACMD, 2012; Roth et al., 2013) 3-MeO-PCP har ett Ki på 20 nM för NMDA-receptorn, 216 nM för serotonintransportören och 42 för sigma1 receptorn. (ACMD, 2012) 3-MeO-PCP föregicks av mindre potenta dissociativa 4-MeO-PCP. (Morris & Wallach, 2014) Affiniteten till NMDAreceptorn kan förklara psykotiska tillstånd. (Morris & Wallach, 2014; Roth et al., 2013) Uppgifterna är i sin helhet hämtade från Folkhälsomyndighetens klassificeringsdokument (dnr 06068-2014). 53 RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 223 Enligt (Morris & Wallach, 2014) beskrevs de psykoaktiva effekterna av 3-MeOPCP och (4-MeO-PCP) först år 1999 av pseudonymen John Q. Beagle som beskriver substansen jämförbar med PCP. Enligt användare på diskussion forum kraftig dissociation, psykos, dödsångest, minnesluckor, hallucinationer, extremt potent, beroendeframkallande. (EMCDDA, 2014a; Flashback, 2011) 6. Exponeringssätt, missbruksdos Saluförs på Internet. Kan intas nasalt, oralt, rektalt, injektion. Enligt diskussionsforum: en väldig variation på rekommenderade dos, allt från 5-10 mg upptill 50 mg beroende på administreringsväg. (EMCDDA, 2014a) 7. Kombinationsmissbruk 8. Hälsorisker Individuella risker Rättsmedicinalverket har haft 3 stycken dödsfall med 3-MeO-PCP under 2014 (0,18 μg, 0,23 μg och 0,38 μg/g) postmortalt blood. I Sverige har 2 oavsiktliga intoxikationer med 3-Meo-PCP inträffat, ett fall med 3-MeO-PCP och ett med 3-MeO-PCP samt 5-Meo-MiPT. (RMV, 2014) Symtom som förekommit i GIC-fall är nystagmus (vertikal och horisontell), kallsvettningar, desorientering, somnolens, agitation, hallucinationer, hög puls, urinretention.(GIC, 2014) Folkhälsorisker Beslag har gjorts samt att fallbeskrivningar rapporterats från sjukvården. Information från expertnätverk och Internet visar att användning av substansen ökar. Med den spridning som finns i Sverige och några närliggande länder kan det inte bortses från att bruket av 3-MeO-PCP kan få konsekvenser för folkhälsan och medföra sociala problem. 9. Dokumenterad förekomst Medicinsk och industriell förekomst Ingen medicinsk användning är känd men användning kan förekomma inom farmakologisk forskning. Förekomst av missbruk Den 14 september 2012 inkom en begäran om yttrande gällande 3-MeO-PCP. I september 2014 finns minst 19 trådar och över 2200 inlägg om 3-MeO-PCP på Flashback. Marknadsförs som lagligt alternativ till PCP. Rapporterad förekomst i Sverige Uppgiftslämnare Statens Kriminaltekniska Laboratorium (SKL) Rättsmedicinalverket (RMV) 2012 2013 2 10 ärenden 2014 57 - 1 (urin), (2 blod), 3 dödsfall - Tullverkets laboratorium 3 1 Giftinformationscentralen (GIC) 4 (sjukvård) (GIC, 2014; RMV, 2014; SKL, 2014; TVL, 2014) 10 (sjukvård) RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 224 Folkhälsomyndigheten har yttrat sig enligt Förstörandelagen 13 § lag (2011:111). Ett flertal beslut om förstörande har inkommit till myndigheten. EMCDDA Beslag har förekommit i Island, Tjeckien, Ungern, Storbritannien, Tyskland, Danmark samt Finland. 10. Tillgänglighet Substansen kan införas, hanteras och säljas lagligt i avsaknad av klassificering. Ökad tillgänglighet och därmed ökad användning kan befaras då bruk och införsel inte är straffbart. 11. Missbruksprofil 12. Nuvarande kontrollstatus Reglerad i Turkiet. (EMCDDA, 2014b) 13. Konventioner Återfinns varken på 1961 års narkotikakonvention eller på 1971 års psykotropkonvention. 14. Övrig information 15. Rekommendation 3-MeO-PCP rekommenderas för narkotikaförklaring: • Tillgängligt underlag ger tillräckligt stöd för att ämnet har euforiska effekter. • Tillgängligt underlag ger stöd för att ämnet har hälsofarliga egenskaper. • Missbruk förekommer och kan komma att öka i Sverige. För att förhindra ytterligare skada rekommenderar Folkhälsomyndigheten, i samråd med berörda instanser, att 1-(1-(3-metoxifenyl)-cyklohexyl)piperidin med kortnamn 3-MeO-PCP förs upp på förordningen (1992:1554) om kontroll av narkotika. 16. Notifiera EU-kommissionen Risken för att produkter styrs över till den oreglerade svenska marknaden samt den snabba spridningen via etablerade kanaler gör att det är angeläget att agera med snabbhet. Brådskande skäl enligt direktiv 98/34 EG bör åberopas. 17. Referenser ACMD. (2012). Methoxethanamine. EMCDDA. (2014a). European database on new drugs. Retrieved 2014, from https://ednd.emcdda.europa.eu/html.cfm/ EMCDDA. (2014b). Report on the risk assessment of 1-(1,3-benzodioxol-5yl)-2-(pyrrolidin-1-yl) pentan-1-one (3,4-methylenedioxypyrovalerone, MDPV) in the framework of the Council Decision on new psychoactive substances RISK ASSESSMENTS. Flashback. (2011). 3-MeO-PCP. GIC. (2014). Giftinformationscentralen Morris, H., & Wallach, J. (2014). From PCP to MXE: a comprehensive review of the non-medical use of dissociative drugs. Drug Test. Anal., 6(7-8), 614-632. doi: 10.1002/dta.1620 RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 225 RMV. (2014). Rättsmedicinalverket Roth, B. L., Gibbons, S., Arunotayanun, W., Huang, X.-P., Setola, V., Treble, R., & Iversen, L. (2013). The ketamine analogue methoxetamine and 3- and 4methoxy analogues of phencyclidine are high affinity and selective ligands for the glutamate NMDA receptor. PLoS One, 8(3), e59334. doi: 10.1371/journal.pone.0059334 Scifinder. (2014). Scifinder. Retrieved 2014, from https://scifinder.cas.org/scifinder/view/scifinder SKL. (2014). Statens kriminaltekniska laboratorium TVL. (2014). Tullverket. Wallach, J., DePaoli, G., Adejare, A., & Brandt, S. D. (2014). Preparation and analytical characterization of 1-(1-phenylcyclohexyl)piperidine (PCP) and 1-(1phenylcyclohexyl)pyrrolidine (PCPy) analogues. Drug Test. Anal., 6(7-8), 633650. doi: 10.1002/dta.1468 RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 226 4-MeO-PCP 54 1. Namn, gatunamn, synonymer, CAS-nr IUPAC: 1-[1-(4-Methoxyphenyl)cyclohexyl]piperidine CAS: 2201-35-6 Övrigt: 4-metoxyfencyklidin (EMCDDA, 2014b; Scifinder, 2014) 2. Summaformel, kemisk struktur Summaformel: C18H27NO Familje/Grupptillhörighet: Arylcyclohexylaminer Strukturlika substanser: 3-MeO-PCP, PCP som är reglerad enligt 1971 års psykotropkonvention. (EMCDDA, 2014a; Scifinder, 2014) 3. Fysikaliska data Fysikaliskt tillstånd: vitt kristallint pulver Molekylvikt (g/mol): 273,412 g/mol Kokpunkt (°C): 375,1±25,0 °C Densitet (g/cm3): 1,034±0,06 g/cm3 (EMCDDA, 2014a; Scifinder, 2014) 4. Framställning Metoder för framställning finns beskrivna i den vetenskapliga litteraturen. Substansen 1-(1-(4-metoxifenyl)-cyklohexyl)piperidin (4-MeO-PCP) kan framställas med 1-bromo-4-metoxy-benzen som utgångsmaterial. (Wallach, DePaoli, Adejare, & Brandt, 2014) 5. Verkningsmekanism/effekt Syntetiserades 1965 av Parke-Davis Victor Maddox. (Morris & Wallach, 2014) 4-MeO-PCP är ett är ett bedövningsmedel med dissociativa effekter. (EMCDDA, 2014a) Enligt (Morris & Wallach, 2014) PCP) har pseudonymen John Q. Beagle givit en beskrivning av syntesen och kvalitativa effekter av 4MeO-PCP och hävdar att den har 70 % styrkan av PCP. 4-MeO-PCP har lägre affinitet för NMDA-receptorn än PCP, men högre affinitet än ketamin (som är narkotikareglerad). (ACMD, 2012) Substansen 4-MeO-PCP är en relativt selektiv ligand för NMDA-receptorn. Affiniteten till NMDA-receptorn kan förklara psykotiska tillstånd. (Morris & Wallach, 2014; Roth et al., 2013) Uppgifterna är i sin helhet hämtade från Folkhälsomyndighetens klassificeringsdokument (dnr 06069-2014). 54 RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 227 Enligt användare på diskussion forum: kraftig dissociation, hallucinationer, beroendeframkallande, psykos, toleransökning. (Drugs-forum, 2011; Erowid, 2011; Flashback, 2011) 6. Exponeringssätt, missbruksdos Saluförs på Internet. Kan intas nasalt, oralt, rektalt, injektion. Enligt diskussionsforum: en väldig variation på rekommenderade dos, allt från 5-15 mg upptill 100-200 mg beroende på administreringsväg.(Erowid, 2011) 7. Kombinationsmissbruk 8. Hälsorisker Individuella risker Symtom i fallen från GIC har varit vertikal nystagmus, agitation, motorisk oro, medvetandesänkning, synhallucinationer, takykardi, kramper. Folkhälsorisker Beslag har gjorts samt att fallbeskrivningar rapporterats från sjukvården. Information från expertnätverk och Internet visar att användning av substansen ökar. Med den spridning som finns i Sverige och några närliggande länder kan det inte bortses från att bruket av 4-MeO-PCP kan få konsekvenser för folkhälsan och medföra sociala problem. 9. Dokumenterad förekomst Medicinsk och industriell förekomst Ingen medicinsk användning är känd men användning kan förekomma inom farmakologisk forskning. Förekomst av missbruk Den 23 juni 2014 inkom en begäran om yttrande gällande 4-MeO-PCP. I maj 2013 finns minst 6 trådar och över 400 inlägg om 4-MeO-PCP på Flashback. Marknadsförs som lagligt alternativ till PCP. Rapporterad förekomst i Sverige Uppgiftslämnare 2012 2013 Statens Kriminaltekniska Laboratorium (SKL) Rättsmedicinalverket (RMV) Tullverkets laboratorium Giftinformationscentralen (GIC) 1 fall (sjukvård (GIC, 2014; RMV, 2014; SKL, 2014; TVL, 2014) 2014 11 4 fall (sjukvård) Folkhälsomyndigheten har yttrat sig enligt Förstörandelagen 13 § lag (2011:111). EMCDDA Beslag har förekommit i Belgien, Ungern, Storbritannien, Frankrike, Norge samt Finland. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 228 10. Tillgänglighet Substansen kan införas, hanteras och säljas lagligt i avsaknad av klassificering. Ökad tillgänglighet och därmed ökad användning kan befaras då bruk och införsel inte är straffbart. 11. Missbruksprofil 12. Nuvarande kontrollstatus Reglerad i Österrike, Belgien, Ungern, Polen och Turkiet. 13. Konventioner Återfinns varken på 1961 års narkotikakonvention eller på 1971 års psykotropkonvention. 14. Övrig information 15. Rekommendation 4-MeO-PCP rekommenderas för narkotikaförklaring: • Tillgängligt underlag ger tillräckligt stöd för att ämnet har euforiska effekter. • Tillgängligt underlag ger stöd för att ämnet har hälsofarliga egenskaper. • Missbruk förekommer och kan komma att öka i Sverige. För att förhindra ytterligare skada rekommenderar Folkhälsomyndigheten, i samråd med berörda instanser, att 1-(1-(4-metoxifenyl)-cyklohexyl)piperidin med kortnamn 4-MeO-PCP förs upp på förordningen (1992:1554) om kontroll av narkotika. 16. Notifiera EU-kommissionen Risken för att produkter styrs över till den oreglerade svenska marknaden samt den snabba spridningen via etablerade kanaler gör att det är angeläget att agera med snabbhet. Brådskande skäl enligt direktiv 98/34 EG bör åberopas. 17. Referenser ACMD. (2012). Methoxethanamine. Drugs-forum. (2011). Dissociative RC's Methoxetamine, 3-Meo-PCP, 4-MeoPCP, 5-Meo-PCP. EMCDDA. (2014a). European database on new drugs. Retrieved 2014, from https://ednd.emcdda.europa.eu/html.cfm/ EMCDDA. (2014b). Report on the risk assessment of 1-(1,3-benzodioxol-5yl)-2-(pyrrolidin-1-yl) pentan-1-one (3,4-methylenedioxypyrovalerone, MDPV) in the framework of the Council Decision on new psychoactive substances RISK ASSESSMENTS. Erowid. (2011). 4-MeO-PCP. Flashback. (2011). 3-MeO-PCP. GIC. (2014). Giftinformationscentralen Morris, H., & Wallach, J. (2014). From PCP to MXE: a comprehensive review of the non-medical use of dissociative drugs. Drug Test. Anal., 6(7-8), 614-632. doi: 10.1002/dta.1620 RMV. (2014). Rättsmedicinalverket Roth, B. L., Gibbons, S., Arunotayanun, W., Huang, X.-P., Setola, V., Treble, R., & Iversen, L. (2013). The ketamine analogue methoxetamine and 3- and 4- RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 229 methoxy analogues of phencyclidine are high affinity and selective ligands for the glutamate NMDA receptor. PLoS One, 8(3), e59334. doi: 10.1371/journal.pone.0059334 Scifinder. (2014). Scifinder. Retrieved 2014, from https://scifinder.cas.org/scifinder/view/scifinder SKL. (2014). Statens kriminaltekniska laboratorium TVL. (2014). Tullverket. Wallach, J., DePaoli, G., Adejare, A., & Brandt, S. D. (2014). Preparation and analytical characterization of 1-(1-phenylcyclohexyl)piperidine (PCP) and 1-(1phenylcyclohexyl)pyrrolidine (PCPy) analogues. Drug Test. Anal., 6(7-8), 633650. doi: 10.1002/dta.1468 RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 230 5-MeO-DALT 55 Grupp: hallucinogener. Benämning: N-allyl-N-[2-(5-metoxi-1H-indol-3-yl)etyl]-prop-2-en-1-amin, N,N-diallyl-5-metoxitryptamin, 5-MeO-DALT Fysikaliskt tillstånd: pulver Verkningsmekanism/effekt: Hallucinogen tryptamin. Biologiskt aktiv. Exponeringssätt, missbruksdos: Hälsorisker: - Individuella risker: Ett fall (vid klassificeringsdokumentets framtagande) på giftinformationscentralen - Folkhälsorisker: Ett begränsat bruk men ett ökat antal beslag har gjorts vilket tillsammans med information från expertnätverk och Internet visar att användning av substansen ökar. - Sociala risker: Inga dokumenterade sociala risker är kopplade till användningen. Medicinsk och industriell förekomst: Ingen medicinsk användning är känd men användning kan förekomma inom farmakologis forskning. Förekomst av missbruk: Begränsat missbruk då den historiska användningen hos människa är kort. 55 Uppgifterna är hämtade från FHI:s klassificeringsdokument (dnr TILLS 2011/119) RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 231 5-MeO-MIPT 56 1. Namn, gatunamn, synonymer, CAS-nr IUPAC: N-[2-(5-methoxy-1H-indol-3-yl)ethyl]-N-methylpropan-2-amine CAS: 96096-55-8 Övrigt: 5-Methoxy-N-methyl-N-isopropyltryptamine (EMCDDA, 2015; NFC, 2015; Scifinder, 2015). 2. Summaformel, kemisk struktur Summaformel: C15 H22 N2 O Familje/Grupptillhörighet: Psykotropa substanser, tryptaminer Strukturlika substanser: N, N-DMT och psiloc(yb)in som är internationellt reglerade som narkotika, 4-HO-MIPT, 5-MeO-DIPT, 5-MeO-AMT och 5MeO-DMT som i Sverige är hälsofarliga varor (EMCDDA, 2015; NFC, 2015; Scifinder, 2015). 3. Fysikaliska data Fysikaliskt tillstånd: Molekylvikt (g/mol): 246,35 Kokpunkt (°C): 390,3±32,0 Densitet (g/cm3): 1,060±0,06 Föroreningar/blandningar: Detektion av förekomst som vitt pulver, grått pulver, beige pulver, gult pulver, i form av tabletter och kapslar, 5-MeO-MIPT tillsammans med bland annat andra tryptaminer, syntetiska katinoner och fenetylaminer samt med metoxetamin (EMCDDA, 2015; NFC, 2015; Scifinder, 2015; TVL, 2015). 4. Framställning Metoder för framställning av syntetiska tryptaminer finns beskrivna i den vetenskapliga litteraturen (EMCDDA, 2015; Repke, Grotjahn, & Shulgin, 1985). 5. Verkningsmekanism/effekt Substansen 5-MeO-MIPT är en syntetisk tryptamin som är strukturellt relaterad till andra tryptaminer (naturliga och syntetiska), såsom signalsubstansen serotonin samt de internationellt narkotika reglerade substanserna N, N-DMT och psiloc(yb)in (EMCDDA, 2015). Vidare uppvisar substansen 5-MeO-MIPT strukturella likheter med bland annat 4-HO-MIPT, 5-MeO-DIPT, 5-MeOAMT och 5-MeO-DMT som i Sverige är hälsofarliga varor (EMCDDA, 2015). I en humanstudie som utvärderade de psykotomimetiska egenskaperna hos NMethyl-N-isopropyltryptaminer inklusive 5-MeO-MIPT. Genom Uppgifterna är i sin helhet hämtade från Folkhälsomyndighetens klassificeringsdokument (dnr 01120-2015). 56 RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 232 humanstudien (n=5) där tolv försök gjordes påvisades att 5-MeO-MIPT var mer potent än DMT, psilocin och något mer potent än 5-MeO-DMT. Generellt ökar den observerade potensen av hallucinogena tryptaminer vid homologering av N, N-dimetyl till N-metyl-N-isopropyl samt gör substanserna oralt aktiva. Vidare beskrivs genom studien att 5-MeO-MIPT mycket snabba verkningstid genererade symtom vid relativt låga doser. Verkningseffekterna av 5-MeOMIPT inkluderade ett tillstånd karaktäriserat av en förhöjd stimulering av föreställningsförmågan, amfetaminliknade centralstimulerande effekter men inte intensiva visuella fenomen såsom 4-HO-MIPT (Repke et al., 1985). Tryptaminer verkar generellt som hallucinogena substanser som ökar frisättningen av serotonin och hämmar återupptaget av signalsubstansen (Corkery, Durkin, Elliott, Schifano, & Ghodse, 2012). Genom in vitro studier har påvisats att 5-MeO-MIPT hämmar återupptaget av serotonin och noradrenalin medan substansen hade liten effekt på dopaminåterupptaget samt monoaminfrisättning. I likhet med 5-MeO-MIPT hade 5-MeO-DIPT och 5-MeO-DMT hämmande effekt på monoaminupptaget men liten effekt på monoaminfrisättningen (Nagai, Nonaka, & Satoh Hisashi Kamimura, 2007). AMT, 5-MeO-DIPT och andra tryptaminer har i många länder reglerats till följd av substansernas potential att orsaka signifikanta hälsoproblem och sociala problem (Nagai et al., 2007). Substansen 5-MeO-MIPT har konstaterats framkalla amfetaminliknade centralstimulerande effekter (Repke et al., 1985). 6. Exponeringssätt, missbruksdos I en humanstudie som utvärderade de psykotomimetiska egenskaper påvisades effekter av 5-MeO-MIPT vid oral administration av dosen 5mg (0,07mg/kg). Första symtom bedömdes genom studien komma efter 9-16 minuter med centrala effekter som varade i 3-3,2 h (Repke et al., 1985). Andra källor anger psykedeliska effekter som kan vara uppemot 4-6 h och att 5-MeO-MIPT är aktiv vid doser om 4-6mg vid oral administration. När substansen röks kommer effekterna nästan omedelbart och varar uppemot 2 h (EMCDDA, 2015). 7. Kombinationsmissbruk Vid beslag har förekommit pulver som innehåller 5-MeO-MIPT tillsammans med flera andra substanser såsom metoxetamin, metamfetamin, 5-MeO-DMT, 4-AcO-DIPT, MDAI, 5-MeO-MIPT, metedron, metylon, 5-MeO-DALT, 4FA, 4-MEC m.fl. (EMCDDA, 2015). 8. Hälsorisker Individuella risker Rättsmedicinalverket har haft 15 fall med substansen varav 2 dödsfall varav 1 fall var en blandintoxikation och det andra fallet fortfarande under utredning (RMV, 2015). Giftinformationscentralen har haft 11 fall med 5-MeO-MIPT varav 10 sjukhusfall. Symtom som förekommit med 5-MeO-MIPT har varit stora pupiller, svettningar, yrsel, oror, agitation, hallucinationer och hög puls (GIC, 2015). RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 233 Folkhälsorisker Beslag har gjorts samt att fallbeskrivningar rapporterats från sjukvården. Information från expertnätverk och Internet visar att användning av substansen ökar. Med den spridning som finns i Sverige och några närliggande länder kan det inte bortses från att bruket av 5-MeO-MIPT kan få konsekvenser för folkhälsan och medföra sociala problem. 9. Dokumenterad förekomst Medicinsk och industriell förekomst Ingen medicinsk användning är känd men användning kan förekomma inom farmakologisk forskning. Rapporterad förekomst i Sverige 2010 2011 Uppgiftslämnare Nationellt 2 Forensiskt Centrum beslag (NFC) Rättsmedicinalverk et (RMV) Tullverkets laboratorium (TVL) 1 beslag 2012 2013 2014 2015-02 2 beslag 40 beslag 189 beslag 15 beslag 3 fall (2 blod) 10 fall (3 blod) 2 fall (urin) 2 beslag 3 fall 4 fall (4 4 fall (2 sjukhus) (sjukhus) sjukhus) (GIC, 2015; NFC, 2015; RMV, 2015; TVL, 2015) Giftinformationsce ntralen (GIC) Folkhälsomyndigheten har yttrat sig enligt Förstörandelagen 13 § lag (2011:111). Ett flertal beslut om förstörande har inkommit till myndigheten. EMCDDA Beslag har förekommit under år 2015 i Sverige, under år 2014 i Grekland, Portugal, Kroatien, Italien, Frankrike, under år 2013 i Ungern, Sverige, under år 2012 i Turkiet, Sverige, Norge, under år 2011 i Norge och Sverige, under år 2010 i Sverige, under år 2009 i Finland, under år 2008 i Finland, under år 2004 samt 2008 i Storbritannien. 10. Tillgänglighet Substansen 5-MeO-MiPT kan införas, hanteras och säljas lagligt i avsaknad av klassificering. Ökad tillgänglighet och därmed ökad användning kan befaras då bruk och införsel inte är straffbart. 11. Nuvarande kontrollstatus Reglerad i Finland, Ungern, Litauen, Slovenien, Turkiet, Storbritannien och USA (EMCDDA, 2015). 12. Missbruksprofil 13. Konventioner Återfinns varken på 1961 års narkotikakonvention eller på 1971 års psykotropkonvention. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 234 14. Övrig information 15. Rekommendation Substansen N-[2-(5-metoxi-1H-indol-3-yl)etyl]-N-metylpropan-2-amin rekommenderas för narkotikaförklaring: • Tillgängligt underlag ger tillräckligt stöd för att ämnet har euforiska effekter. • Tillgängligt underlag ger stöd för att ämnet har hälsofarliga egenskaper. • Missbruk förekommer och kan komma att öka i Sverige. För att förhindra ytterligare skada rekommenderar Folkhälsomyndigheten, i samråd med berörda instanser, att N-[2-(5-metoxi-1H-indol-3-yl)etyl]-Nmetylpropan-2-amin med kortnamn 5-MeO-MIPT förs upp förordningen (1992:1554) om kontroll av narkotika. 16. Notifiera EU-kommissionen Risken för att produkter styrs över till den oreglerade svenska marknaden samt den snabba spridningen via etablerade kanaler gör att det är angeläget att agera med snabbhet. Brådskande skäl enligt direktiv 98/34 EG bör åberopas. 17. Referenser Corkery, J. M., Durkin, E., Elliott, S., Schifano, F., & Ghodse, A. H. (2012). The recreational tryptamine 5-MeO-DALT (N,N-diallyl-5methoxytryptamine): a brief review. Prog Neuropsychopharmacol Biol Psychiatry, 39(2), 259-262. doi: 10.1016/j.pnpbp.2012.05.022 EMCDDA. (2015). European database on new drugs. Retrieved 2014, from https://ednd.emcdda.europa.eu/html.cfm/ GIC. (2015). Giftinformationscentralen Nagai, F., Nonaka, R., & Satoh Hisashi Kamimura, K. (2007). The effects of non-medically used psychoactive drugs on monoamine neurotransmission in rat brain. European Journal of Pharmacology, 559(2–3), 132-137. doi: http://dx.doi.org/10.1016/j.ejphar.2006.11.075 NFC. (2015). Nationellt forensiskt centrum Repke, D. B., Grotjahn, D. B., & Shulgin, A. T. (1985). Psychotomimetic Nmethyl-N-isopropyltryptamines. Effects of variation of aromatic oxygen substituents. J Med Chem, 28(7), 892-896. RMV. (2015). Rättsmedicinalverket Scifinder. (2015). Scifinder. Retrieved 2014, from https://scifinder.cas.org/scifinder/view/scifinder TVL. (2015). Tullverket. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 235 Meskalin Grupp: hallucinogener. Sammansättning och former: meskalin: vitt pulver, förekommer naturligt i peyotl- och San Pedrokaktus. OBS! Högsta domstolen har i NJA 2014 s. 259 fastslagit att till pulver nermald rotbark av Mimosa hostilis, som naturligt innehåller DMT (som är narkotika), inte är att anse som narkotika, eftersom växten som sådan inte omfattas av 1971 års psykotropkonvention. Man kan utgå från att detsamma gäller till pulver torkade och nermalda kaktusar innehållande meskalin. Om det inte går att utesluta att ett material innehållande meskalin endast består av kaktusdelar (om än i pulverform) och det sålunda inte går att fastställa att fråga är om narkotika bör prövning göras om förberedelse till narkotikabrott har begåtts eller om förverkande enligt 36 kap 3 § brottsbalken är aktuellt. Benämningar: för substansen: meskalin. För kaktusarter: peyotl, peyote, San Pedro m.fl. Doser: meskalin hallucinogent från ca 150 mg, används ofta i doser om 400 – 600 mg Tillförselsätt: nedsväljning (injektion eller rökning torde knappast alls förekomma). Ruseffekter: hallucinationer, djupgripande förändring av rums- och tidsuppfattning. Biverkningar: akuta ångestladdade psykoser. Beroenderisk: som LSD eller psilocybin, kraftig toleransutveckling, korstolerans mot LSD. Skadeverkningar-risker: Psykosrisk, sannolikt låg risk för kroppsliga förgiftningsskador. Sammanfattande beskrivning: Meskalin är en naturlig hallucinogen och därmed närmast att jämföra med psilocybin i ruseffekter och biverkningar. Meskalin används i religiösa ceremonier i American Native Church. Medlet uppvisar korstolerans mot LSD och kan användas som ersättningsmedel för detta. I växtform (peyotl) krävs relativt stora doser (4 – 5 gram) för att framkalla ett märkbart rus. Beroenderisken är måttlig som för andra hallucinogener, medan däremot toleransutvecklingen kan vara betydande. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 236 Metadon Grupp: opiater och opioider. Sammansättning och former: metadonhydroklorid är ett ofärgat eller vitt kristalliskt pulver. Det bereds som läkemedel i tabletter (10 mg) eller som injektionsfärdig lösning (10 mg/ml). Vid underhållsbehandling av opiatmissbrukare blandas det i apelsinjuice för nedsväljning. Benämningar: metadon, metadonhydroklorid, Adolan, Biodone Forte, Dolomed, Dolophine, Eptadone, Heptadone, Methaddict, Pallidone, Physeptone, Pindone, Polamidon, Synastone. Doser: smärtstillande vid 5 – 10 mg intramuskulärt eller oralt, metadon (racemat) har uppskattats vara ungefär dubbelt så starkt som morfin, vilket skulle ge en rusgivande dos om 10 mg, enligt Geschwinde bör man utgå från 5 mg (för racemat 10 mg) som ”konsumtionsenhet för rusändamål” vid intravenös injektion. Tillförselsätt: nedsväljning av tabletter eller utblandad vätska, injektion (intramuskulär eller intravenös). Ruseffekter: eufori, likgiltighet, smärtlindring. Biverkningar: minskning av sexuellt intresse och sexuell förmåga, svettningar, yrsel, sömn- och aptitlöshet, illamående, kräkningar, mag-tarmbesvär, nedsatt andning (andningsdepression). Beroenderisk: som heroin (verkar på samma µ-receptor). Metadon har mycket längre omsättningstid i kroppen och ger därför mer utdragna och plågsamma abstinensreaktioner. Skadeverkningar-risker: vid stora doser lungödem, som kan vara livshotande, även livshotande förgiftningar genom andningsförlamning. Livshotande förgiftningar har förekommit vid intravenös tillförsel av 20 mg. Dödlig dos har uppskattats till 50 – 100 mg för icke-tillvand person. Sammanfattande beskrivning: Metadon har samma huvudsakliga effekter som heroin, men den dödliga mängden ren metadon för en icke tillvand person är dubbelt så stor som mängden ren heroin. Missbruk av metadon utan tidigare missbruk av heroin torde vara sällsynt i Sverige. Uppgifterna om rusgivande dos för naiv person torde därför rymma viss osäkerhet. I NJA 1996 s. 478 uttalade sakkunniga att den dödliga dosen metadon för en icke tillvand missbrukare är mellan 50/60 och 100 mg medan samma dos för heroin är mellan 30 och 50 mg. Målet rörde hantering av 50-60 mg ren metadon, vilket bedömdes som brott av normalgraden. Påföljden för den hanteringen och ett innehav av 0,5-1 gram cannabis bestämdes till en månads fängelse med hänsyn till vissa mildrande omständigheter. Vid jämförelser mellan heroin och metadon bör hänsyn tas till koncentrationen och det gäller särskilt i de fall det rör sig om metadon i tablettform. Straffvärdet RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 237 för metadon bör sättas till ungefär hälften av motsvarande mängd heroin, vilket korresponderar med de sakkunnigas uttalanden i det ovan nämnda rättsfallet. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 238 Metakvalon Grupp: barbiturater m.fl. Sammansättning och former: vitt pulver, ofta i tablettform. Benämningar: metakvalon, Mandrax, Pallidan, Qualuude, Sopor, ”Sopes”, ”Lude”, ”Heroin for lovers”, ”love drug”. Doser: 100 – 200 mg, doser på 500 – 750 mg kan förekomma. Tillförselsätt: nedsväljning av tabletter, injektion av krossade och upplösta tabletter. Ruseffekter: eufori, dock ej lika stark som för t.ex. kokain, avhämning, likgiltighet, sömn, kittlande känsla, förlust av muskelspänning i kroppen. Biverkningar: sluddrande, illamående, uppkastningar, kramper, muskulär överaktivitet, koordinationsstörningar i muskelaktivitet, sänkt andning, medvetslöshet, risk för livshotande förgiftningar. Beroenderisk: hög, tydlig toleransutveckling med avseende både på den sömnframkallande och den euforiserande effekten, abstinensbesvär som vid barbituratmissbruk med bl.a. oro, retlighet, depression, ångest, sömnlöshet, hallucinationer och delirier, även konvulsioner och epileptiforma kramper. Skadeverkningar-risker: yrsel, huvudvärk, allmän muskelsvaghet, desorientering, ångest, livshotande förgiftningar. Sammanfattande beskrivning: Metakvalon uppvisar betydande likheter med barbiturater i fråga om ruseffekt, förgiftningsrisk, skadebild, beroendeutveckling m.m. Även abstinensreaktionerna är likartade, men barbituraterna står i en klass för sig då det gäller de kliniskt svåraste tillstånden. Metakvalon har däremot en påtagligt avhämmande effekt, som kan skapa en betydande risk för aggressionsgenombrott. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 239 Metedron Grupp: syntetiska katinoner. Sammansättning och former: vitt pulver, lösligt i vatten. Benämningar: bk-PMMA, metedron, methedrone, metoxifedrin, methoxyphedrinum, 4-metoximetkatinon, PMMC, 4´-metoxi-2metylaminopropion, (RS)-4´=metoxi-2-metylaminopropion, ”bubbles”, ”Dolley”. Doser: En missbruksdos får anses vara ca 75 mg ren substans. Tillförselsätt: nedsväljning, snusning, metedron torde kunna injiceras men inget sådant missbruksmönster finns dokumenterat, okänt om metedron kan rökas. Ruseffekter: eufori, som kan bli mycket stark, sexuell stimulans-upphetsning, vid kraftigt rus hallucinationer, ruset varar 45 minuter – 2 timmar. Biverkningar: muntorrhet, motorisk oro, huvudvärk, krampanfall, takykardi, påtaglig blekhet (huden kan beskrivas som helt vit), svettningar, uttorkning (med åtföljande stark önskan att dricka mycket vatten), forcerat tal, synförluster (personen kan bli tillfälligt blind), panikkänslor, hallucinationer, depression under abstinens. Beroenderisk: mycket hög, missbruk kan leda till hastigt upprepat intag, beroenderisken är sannolikt lika hög som för mefedron. Skadeverkningar-risker: krampanfall, uttorkning, livshotande förgiftningar, två svenska dödsfall orsakade av metedron rapporterades under 2009. Sammanfattande beskrivning: Högsta domstolen har i ett flertal mål bedömt farligheten hos de syntetiska katinonerna, se t.ex. NJA 2011 s. 357 och NJA 2011 s. 675 I och II. Av dessa domar kan man dra följande slutsatser gällande syntetiska katinoner. • Alla syntetiska katinoner bör i farlighetshänseende jämställas. • Den generella farligheten hos syntetiska katinoner skiljer sig inte från amfetamins generella farlighet på något avgörande sätt. • Det finns inte heller i mängdhänseende stöd för att bedöma de syntetiska katinonerna annorlunda än amfetamin. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 240 Metiopropamin, MPA57 1. Namn, gatunamn, synonymer, CAS-nr IUPAC: N-metyl-1-(tiofen-2-yl)propan-2-amin CAS: 801156-47-8 Andra namn: 1-(thiophen-2-yl)-2-methylaminopropane MPA, 2-thienomethamphetamine, Methylthienylpropamine, Methiopropamine, Methedrene, Syndrax, Blow 2. Summaformel, kemisk struktur Summaformel: C8H13NS Familje/Grupptillhörighet: Arylalkylaminer/centralstimulerande medel 58 Strukturlika substanser: Är en tiofen analog till metamfetamin som sedan tidigare är klassificerat som narkotika både nationellt och internationellt. (Hays , EMCDDA 2013) 3. Fysikaliska data Fysikaliskt tillstånd: Pulver, tabletter Molekylvikt (g/mol): 155.26 g mol−1 Kokpunkt (°C): 215.8±15.0 °C Densitet: 1.008±0.06 g/cm3 (Scifinder 2013, Statens kriminaltekniska laboratorium 2013). 4. Framställning Metoder för framställning av Metiopropamin finns beskrivna i den vetenskapliga litteraturen (Blicke och Burkhalter 1942, Angelov, 2013) 5. Verkningsmekanism/effekt Metiopropamin är en strukturell analog till metamfetamin där bensenringen har ersatts med en tiofenring. Information om de farmakologiska effekterna av Metiopropamin i vetenskaplig litteratur är begränsad. I in vitro försök så har man visat att Metiopropamin fungerar som en återupptagshämmare av noradrenalin och dopamin (Iversen, 2013). Den har liknade farmakologiska egenskaper som benzenanaloger som tex: Metamfetamin (Alles 1941 , Blicke 1942, Welter, Meyer et al. 2013) Uppgifterna är i sin helhet hämtade från Folkhälsomyndighetens klassificeringsdokument (dnr 01574/2014). 58 Uppgiften om att familje/grupptillhörigheten är centralstimulerande medel har lämnats av Folhälsomyndigheten till UC Stockholm. 57 RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 241 Diskussionsfora på Internet antyder att Metiopropamin har liknande centralstimulerande effekter som metamfetamin, t.ex. ökad vakenhet och fokus och ökad energi. (Flashback, 2014) 6. Exponeringssätt, missbruksdos Enligt diskussionsforum: en väldig variation på rekommenderade dos, allt från 5-60 mg upptill 500 mg beroende på administreringsväg. Intas bla nasalt, oralt, bomb, röka samt injektion (Flashback 2013) 7. Kombinationsmissbruk Blandmissbruk förekommer med bla MDAI, 5- APB, 6-APB, cannabis och alkohol. 8. Hälsorisker Individuella risker Giftinformationscentralen har under 2013 haft 7 fall från sjukhus med symptom som oro, medvetandesänkning, dimsyn, bröstsmärtor, kramper. Rättsmedicinalverket har påvisat Metiopropamin i 2 dödsfall, blandintoxikationer. Tre dödliga blandintoxikationer där Metiopropamin var involverat rapporterades 2012 från Storbritannien (EMCDDA 2013). På Internetfora beskrivs biverkningar som takykardi, ångest, panikattacker, huvudvärk, illamående, andningssvårigheter och sexuell dysfunktion. (Erowid, 2011, Flashback, 2014). Folkhälsorisker Beslag och fallbeskrivningar inom sjukvården har gjorts. Information från expertnätverk och Internet visar att användning av substansen ökar. Med den spridning som finns i Sverige och några närliggande länder kan det inte bortses från att bruket av Metiopropamin kan få konsekvenser för folkhälsan och medföra sociala problem. 9. Dokumenterad förekomst Medicinsk och industriell förekomst Ingen medicinsk användning är känd men användning kan förekomma inom farmakologisk forskning. Förekomst av missbruk Den 22 februari 2012 kom en begäran om yttrande gällande Metiopropamin. I mars 2014 finns ett antal trådar och över 200 inlägg om Metiopropamin på www.flashback.org. Marknadsförs som lagligt alternativ till metamfetamin. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 242 Rapporterad förekomst i Sverige Uppgiftslämnare Statens Kriminaltekniska Laboratorium (SKL) Rättmedicinalverket (RMV) 2011 2012 3 12 ärenden ärenden - Tullverkets laboratorium Giftinformationscentralen (GIC) 2 fall 2013 64 ärenden 2 dödsfall och 21 patientprover (15 urin 6 blod) 22 ärenden 178 ärenden 2 fall 7 fall (sjukvårdsfall) (sjukvårdsfall) Statens folkhälsoinstitut har yttrat sig enligt Förstörandelagen 13 § lag (2011:111). Ett flertal beslut om förstörande har inkommit till myndigheten. EMCDDA Beslag har förekommit i Tjeckien, Finland, Danmark, Storbritannien, Frankrike, Belgien, Tyskland, Norge, Slovenien, Ungern, Bulgarien, Polen och Nya Zealand. 10. Tillgänglighet Substansen kan införas, hanteras och säljas lagligt i avsaknad av klassificering. Ökad tillgänglighet och därmed ökad användning kan befaras då bruk och införsel inte är straffbart. Säljs under bland annat under namnet ”Blow”. Säljs för ca 130-150kr/g. 11. Missbruksprofil 12. Nuvarande kontrollstatus Reglerad i Tyskland, Ungern, Portugal, Vitryssland och Slovenien. 13. Konventioner Återfinns varken på 1961 års narkotikakonvention eller på 1971 års psykotropkonvention. 14. Övrig information 15. Rekommendation N-metyl-1-(tiofen-2-yl)propan-2-amin med kortnamn Metiopropamin (MPA) rekommenderas för narkotikaförklaring: • Tillgängligt underlag ger tillräckligt stöd för att ämnet har euforiska effekter. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 243 • • Tillgängligt underlag ger stöd för att ämnet har hälsofarliga egenskaper. Missbruk förekommer och kan komma att öka i Sverige. För att förhindra ytterligare skada rekommenderar Folkhälsomyndigheten, i samråd med berörda instanser, att N-metyl-1-(tiofen-2-yl)propan-2-amin med kortnamn Metiopropamin (MPA) förs upp på förordningen (1992:1554) om kontroll av narkotika. 16. Notifiera EU-kommissionen Risken för att produkter styrs över till den oreglerade svenska marknaden samt den snabba spridningen via etablerade kanaler gör att det är angeläget att agera med snabbhet. Brådskande skäl enligt direktiv 98/34 EG bör åberopas. 17. Referenser Alles, G. A., Feigen, G.A., (1941 ). "COMPARATIVE PHYSIOLOGICAL ACTIONS OF PHENYL-, THIENYL- AND FURYLISOPROPYLAMINES." J Pharmacol Exp Toxicol 72(72): 265-275. Blicke, F. F. B., J. H (1942). "α-Thienylaminoalkanes." Journal of the American Chemical Society 64(3): 477–480. EMCDDA. (2013). "European database on new drugs,." 2012, from http://www.emcdda.europa.eu/index.cfm. Flashback. (2013). "MPA (Methiopropamine), from https://www.flashback.org/t1554307p2. Hays, J. F. C. a. P. A. "Methiopropamine: An analytical Profile." Microchemical Journal 8(2): 53-57. Scifinder. (2013). 2014, from https://scifinder.cas.org/scifinder/view/scifinder. Statens kriminaltekniska laboratorium (2013). Linköping. Welter, J., M. R. Meyer, E. U. Wolf, W. Weinmann, P. Kavanagh and H. H. Maurer (2013). "2-methiopropamine, a thiophene analogue of methamphetamine: studies on its metabolism and detectability in the rat and human using GC-MS and LC-(HR)-MS techniques." Anal Bioanal Chem 405(10): 3125-3135. Angelov, D., O’Brien, J., Kavanagh, P. (2013). The synthesis of 1-(2-thienyl)2-(methylamino) propane (methiopropamine) and its 3-thienyl isomer for use as reference standards. (2013). Drug testing and analysis, 5(3),145-149. Blicke, F. F. B. and Burkhalter, J. H. (1942). α-Thienylaminoalkanes. Journal of the American Chemical Society 64(3), 477–480. Casale, J.F. and Hays, P.A. (2011), Methiopropamine: an analytical profile. Microgram Journal , 8(2), 53-s57. EMCDDA 2014. European database on new drugs. http://www.emcdda.europa.eu/index.cfm Erowid 2014: http://www.erowid.org/chemicals/methiopropamine/methiopropamine_effect s.shtmls Flashback 2014. Hämtad från https://www.flashback.org/t1554307p2 Giftinformationscentralen, 2013 Iversen, L., Gibbons, S., Treble, R., Setola, V., Huang, X.-P., Roth, B. L. (2013). Neurochemical profiles of some novel psychoactive substances. European Journal of Pharmacology, 700(1–3), 147-151. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 244 Martin-Smith, M., & Reid, S. T. (1959). Biological Activity in Compounds Possessing Thiophen Rings. Journal of Medicinal and Pharmaceutical Chemistry, 1(6), 507-564. Scifinder. (2013). Hämtad, från https://scifinder.cas.org/scifinder/view/scifinder Statens kriminaltekniska laboratorium. (2013). Welter, J., Meyer, M. R., Wolf, E. U., Weinmann, W., Kavanagh, P., & Maurer, H. H. (2013). 2-methiopropamine, a thiophene analogue of methamphetamine: studies on its metabolism and detectability in the rat and human using GC-MS and LC-(HR)-MS techniques. Analytical and Bioanalytichal Chemistry, 405(10), 3125-3135. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 245 Metoxetamin 59 Grupp: hallucinogener. Benämning 2-(etylamino)-2-(3-metoxifenyl)cyklohexanon, MXE, M-ket, Kmax, Mexxy, Metoxetamin Fysikaliskt tillstånd: pulver Verkningsmekanism/effekt: Ketaminderivat. Hallucinogen, med liknande önskade och oönskade effekter som de som ses med Ketamin. Ger ett dissociativt och katatoniskt tillstånd. Man förmodar att Metoxetamin blockerar NMDA receptorn och inhiberar upptaget av dopamin. Exponeringssätt: nasalt, inhalation, sublingualt Missbruksdos: Hälsorisker Individuella risker: Symtom: Förvirring, hallucinationer, takykardi, mydriasis, tremor, excitation. Akut sympatomimetisk toxicitet med takykardi och hypertension. Hallucinationer och förvirring. Ett dödsfall i Sverige, intoxikation, rapporterat från Rättsmedicinalverket. Folkhälsorisker: Ett ökat antal beslag och fallbeskrivningar inom sjukvården har gjorts. Information från expertnätverk och Internet visar att användning av substansen ökar. Sociala risker: Inga dokumenterade sociala risker är kopplade till användningen. 59 Uppgifterna är hämtade från FHI:s klassificeringsdokument (dnr TILLS 2011/121). RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 246 3-metoximetkatinon 60 1. Namn, gatunamn, synonymer, CAS-nr IUPAC: 1-(3-methoxyphenyl)-2-(methylamino)propane-1-one CAS: 882302-56-9 Övrigt: 3-Methoxymethcathinone, 3-MeOMC, 3-MOMC (EMCDDA, 2014; NFC, 2015; Scifinder, 2015; TVL, 2015). 2. Summaformel, kemisk struktur Summaformel: C11H15NO2 Familje/Grupptillhörighet: Psykotropa substanser, syntetiska katinoner Strukturlika substanser: Metedron (metedron, 4-metoximetkatinon, βkPMMA), 3-MMC och 4-MMC (mefedron) som är narkotika reglerad, katinon och metkatinon som är internationellt reglerad genom 1971 års psykotropkonvention (EMCDDA, 2015; Scifinder, 2015). 3. Fysikaliska data Fysikaliskt tillstånd: Molekylvikt (g/mol):193,24 Kokpunkt (°C): 293,9±20,0 Densitet (g/cm3): 1,032±0,06 Föroreningar/blandningar: Detektion av förekomst som vitt pulver, som kristallin kemikalie; 3-metoximetkatinon hydroklorid (HCl) (EMCDDA, 2015; NFC, 2015; Scifinder, 2015; TVL, 2015). 4. Framställning Metoder för framställning av syntetiska katinoner finns beskrivna i den vetenskapliga litteraturen (EMCDDA, 2015). Substansen 3-metoximetkatinon kan framställas med 3-metoxibensaldehyd som utgångs material (Awad, Clark, & DeRuiter, 2006). 5. Verkningsmekanism/effekt Substansen 3-metoximetkatinon är ett ring substituerat derivat av metkatinon som är internationellt reglerad. 3-metoximetkatinon är en positionsisomer av 4metoximetkatinon (metedron, βk-PMMA) som är narkotika reglerad sedan tidigare. Substanserna skiljer sig åt genom att ha metoxigruppen i tredje respektive fjärde position av fenylringen (EMCDDA, 2015). Metedron (4-metoximetkatinon) är den β-keto substituerade analogen av parametoximetamfetamin (PMMA). PMMA har tillsammans med parametoxiamfetamin (PMA) försålts som ecstasy med eller utan MDMA (metylendioximetamfetamin) (Simmler, Rickli, Hoener, & Liechti, 2014). Uppgifterna är i sin helhet hämtade från Folkhälsomyndighetens klassificeringsdokument (dnr 01126-2015). 60 RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 247 Sedan metedron reglerades har nya psykoaktiva substanser släppts ut på marknaden inklusive substansen 3-metoximetkatinon som tillhör de nya katinon derivaten vilka har blivit populära och försäljs över internet (Taschwer, Hofer, & Schmid, 2014). Syntetiska katinoner verkar stimulerande på centrala nervsystemet genom bl.a. frisättning av dopamin, noradrenalin och serotonin samt genom att inhibera upptaget av dessa i centrala och perifera nervsystem (Paillet-Loilier, Cesbron, Le Boisselier, Bourgine, & Debruyne, 2014). I en in vitro studie med transfekterade celler som uttrycker människans NET, SERT och DAT påvisades att metedron var mer potent att inhibera återupptaget av 5-HT (serotonin) jämfört med dopamin och att substansen frisatte noradrenalin och 5-HT i likhet med PMMA, PMA, 4-MTA (4-metyltioamfetamin) och MDMA (3,4metylendioximetamfetamin) (Simmler et al., 2014). Metedron antas utifrån sina toxiska egenskaper kunna orsaka dödsfall (Simmler et al., 2014; Wikstrom, Thelander, Nystrom, & Kronstrand, 2010). Informationen kring substansen 3metoximetkatinon är mycket begränsad men det kan antas effekterna liknar de för substansens strukturisomer 4-metoximetkatinon (metedron). Substansen 3metoximetkatinon har föreslagits vara stimulantia som påverkar neurotransmittorer i hjärnan liksom andra syntetiska katinoner som marknadsförs som ”concentrated bath salt” i förpackningar som ofta märks ”not for human consumption” vilka bland annat försäljs över internet (FLORIDA, 2011). Substansen 3-metoximetkatinon har den 2 februari 2015 upptagits på Statsrådets förordning om för konsumentmarknaden förbjudna psykoaktiva ämnen (FINLEX, 2015). 6. Exponeringssätt, missbruksdos Intag av substituerade syntetiska katinoner tillgängliga i pulverform såsom 3metoximetkatinon missbrukas med varierande administrationssätt; nasalt, oralt, intravenöst (Paillet-Loilier et al., 2014). Användare av 3-metoximetkatinon har intag doser från 60mg upp till 250mg (Flashback, 2014). 7. Kombinationsmissbruk Användare av andra syntetiska kationer har rapporterat intag av substansen 3metoximetkatinon, intag av substansen 3-metoximetkation tillsammans med etylalkohol, 3-metoximetkation och bensodiazepiner (Flashback, 2014). 8. Hälsorisker Individuella risker Substansen 3-metoximetkatinon förekommer i två obduktionsärenden där ett av fallen var oavsiktlig intoxikation med 3-metoximetkatinon och det andra även infattande metadonintoxikation. I ytterligare fem missbruksärenden har 3-metoximetkatinon förekommit (RMV, 2015). Psykoaktiva substituerade katinoner innebär hälsorisker som inkluderar hjärtkomplikationer, oro, psykos och död (Eshleman et al., 2013). Bland de skadliga effekterna ses hos användare av syntetiska katinoner som behövt sjukvård inkluderas hjärtpåverkan (takykardi och hypertension), psykiska/neurologiska tecken och symtom (oro, paranoia, hallucinationer och kramper) (Paillet-Loilier et al., 2014). Användare av 3metoximetkatinon har rapporterat hjärtklappningar och svettningar, vasokonstriktion, känslor av eufori, käkspänningar, synpåverkan, stimulerande egenskaper, att effekterna av substansen påminner om den narkotikaklassade substansen 3-MMC (Flashback, 2014). RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 248 Folkhälsorisker Beslag har gjorts samt att fallbeskrivningar rapporterats från sjukvården. Information från expertnätverk och Internet visar att användning av substansen ökar. Med den spridning som finns i Sverige och några närliggande länder kan det inte bortses från att bruket av 3-metoximetkatinon kan få konsekvenser för folkhälsan och medföra sociala problem. 9. Dokumenterad förekomst Medicinsk och industriell förekomst Ingen medicinsk användning är känd men användning kan förekomma inom farmakologisk forskning. Rapporterad förekomst i Sverige Uppgiftslämnare 2013 2014 Nationellt forensiskt centrum (NFC) 36 beslag Rättsmedicinalverket (RMV) 8 fall (4 blod) Tullverkets laboratorium (TVL) 9 beslag Giftinformationscentralen (GIC) (GIC, 2015; NFC, 2015; RMV, 2015; TVL, 2015) 2015-02 2 beslag - Folkhälsomyndigheten har yttrat sig enligt Förstörandelagen 13 § lag (2011:111). Ett antal beslut om förstörande har inkommit till myndigheten. EMCDDA Beslag har förekommit i Sverige under 2014. 10. Tillgänglighet Substansen 3-metoximetkatinon kan införas, hanteras och säljas lagligt i avsaknad av klassificering. Ökad tillgänglighet och därmed ökad användning kan befaras då bruk och införsel inte är straffbart. 11. Missbruksprofil 12. Nuvarande kontrollstatus Reglerad i Turkiet, Cypern. (EMCDDA, 2015) 13. Konventioner Återfinns varken på 1961 års narkotikakonvention eller på 1971 års psykotropkonvention. 14. Övrig information 15. Rekommendation Substansen 1-(3-metoxifenyl)-2-(metylamino)propan-1-on rekommenderas för narkotikaförklaring: • Tillgängligt underlag ger tillräckligt stöd för att ämnet har euforiska effekter. • Tillgängligt underlag ger stöd för att ämnet har hälsofarliga egenskaper. • Missbruk förekommer och kan komma att öka i Sverige. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 249 För att förhindra ytterligare skada rekommenderar Folkhälsomyndigheten, i samråd med berörda instanser, att 1-(3-metoxifenyl)-2-(metylamino)propan-1on med kortnamn 3-metoximetkatinon förs upp på förordningen (1992:1554) om kontroll av narkotika. 16. Notifiera EU-kommissionen Risken för att produkter styrs över till den oreglerade svenska marknaden samt den snabba spridningen via etablerade kanaler gör att det är angeläget att agera med snabbhet. Brådskande skäl enligt direktiv 98/34 EG bör åberopas. 17. Referenser Awad, T., Clark, C. R., & DeRuiter, J. (2006). Chromatographic and mass spectral studies on methoxymethcathinones related to 3,4methylenedioxymethamphetamine. J Chromatogr Sci, 44(3), 155-161. EMCDDA. (2014). Report on the risk assessment of 1-(1,3-benzodioxol-5-yl)2-(pyrrolidin-1-yl) pentan-1-one (3,4-methylenedioxypyrovalerone, MDPV) in the framework of the Council Decision on new psychoactive substances RISK ASSESSMENTS. EMCDDA. (2015). European database on new drugs. Retrieved 2014, from https://ednd.emcdda.europa.eu/html.cfm/ Eshleman, A. J., Wolfrum, K. M., Hatfield, M. G., Johnson, R. A., Murphy, K. V., & Janowsky, A. (2013). Substituted methcathinones differ in transporter and receptor interactions. Biochem. Pharmacol. (Amsterdam, Neth.), 85(12), 1803-1815. doi: 10.1016/j.bcp.2013.04.004 FINLEX. (2015). Statsrådets förordning om ändring av bilagan till statsrådets förordning om för konsumentmarknaden förbjudna psykoaktiva ämnen Retrieved from https://www.finlex.fi/sv/laki/alkup/2015/20150062. Flashback. (2014). 3-momc / 3-meo-mc 2014, from https://www.flashback.org/t2218133p8 FLORIDA, S. O. (2011). EMERGENCY RULE 2 ER11-1. Retrieved from http://www.nascsa.org/NEWS/FLemergencyRule.pdf. GIC. (2015). Giftinformationscentralen NFC. (2015). Nationellt forensiskt centrum Paillet-Loilier, M., Cesbron, A., Le Boisselier, R., Bourgine, J., & Debruyne, D. (2014). Emerging drugs of abuse: current perspectives on substituted cathinones. Subst Abuse Rehabil, 5, 37-52. doi: 10.2147/SAR.S37257 RMV. (2015). Rättsmedicinalverket Scifinder. (2015). Scifinder. Retrieved 2014, from https://scifinder.cas.org/scifinder/view/scifinder Simmler, L. D., Rickli, A., Hoener, M. C., & Liechti, M. E. (2014). Monoamine transporter and receptor interaction profiles of a new series of designer cathinones. Neuropharmacology, 79, 152-160. doi: 10.1016/j.neuropharm.2013.11.008 Taschwer, M., Hofer, M. G., & Schmid, M. G. (2014). Enantioseparation of benzofurys and other novel psychoactive compounds by CE and sulfobutylether β-cyclodextrin as chiral selector added to the BGE. Electrophoresis, 35(19), 2793-2799. doi: 10.1002/elps.201400164 TVL. (2015). Tullverket. Wikstrom, M., Thelander, G., Nystrom, I., & Kronstrand, R. (2010). Two fatal intoxications with the new designer drug methedrone (4methoxymethcathinone). J Anal Toxicol, 34(9), 594-598. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 250 Metylfenidat Grupp: syntetisk centralstimulantia av amfetamintyp. Sammansättning och former: vitt pulver, som läkemedel i tablettform. Benämningar: metylfenidat, Concerta, Focadate, Metadate, Methylin, Rilatin, Ritalin, Ritalina, Rubifen, ”pellets”, ”R-Ball”, ”vitamin R”. Doser: medicinska doser om högst 60 mg/dag (i USA upp till 72 mg/dag), genom pulverisering eller upplösning av tabletter och kapslar går det att utvinna den aktiva substansen för att möjliggöra tillförsel i russyfte. Oralt missbruk av tabletter i enstaka fall från 20 mg, återkommande uppgifter om 40 mg. Enstaka uppgifter om missbruk av 36 mg. En missbruksdos torde kunna sättas till lägst 36 mg. Tillförselsätt: nedsväljning, injektion av krossade och upplösta tabletter, snusning eller rökning av pulveriserade tabletter. Ruseffekter: eufori, känsla av oövervinnelighet. Biverkningar: oro, darrningar, rastlöshet, koncentrationssvårigheter, sönderfall av tankeverksamheten, vid höga doser även hallucinationer. Beroenderisk: som amfetamin, perioder av intensivt missbruk (binging), vid omfattande missbruk även markant toleransökning samt besvärande abstinensreaktioner med bl.a. depression och sömnsvårigheter. Skadeverkningar-risker: avmagring, affektlabilitet, aggression och ilska, agitation, ångest, depression, irritabilitet, onormalt beteende, psykotiska tillstånd, hörsel, syn- och känselhallucinationer, paranoia, självmordstankar, humörförändring, humörsvängningar, rastlösthet, spänd vaksamhet, sömnstörningar, dödsfall har rapporterats. Sammanfattande beskrivning: Metylfenidat utvecklades för att vara ett svagare centralstimuerande medel än amfetamin med förhoppningen att det ej skulle vara beroendeframkallande. Det har dock visat sig kunna framkalla beroende och står sedan länge under narkotikakontroll. Ruseffekterna är i huvudsak de samma som för amfetamin, även om det i dagens missbrukskultur inte synes förekomma något intensivt injektionsmissbruk av metylfenidat. Detta medel är sannolikt ej intressant som ersättningsmedel för intravenösa amfetaminmissbrukare. Däremot kan metylfenidat ha betydande potential för spridning i andra kretsar som kraftfullt vakenhets- och aktivitetshöjande medel, inte minst bland människor som vill förskjuta sin dygnsrytm och sina sömnperioder. Farmaceutiska beredningar innehållande metylfenidat utformas numera så att de skall ge en långsam utsöndring av nettodosen över lång tid. Moderna depåtabletter behöver endast ges 1 gång per dag, mot att tidigare 1 tablett gavs 2 gånger per dag. Detta anses minska risken för biverkningar och överglidande till missbruk när medlet ges under korrekt medicinsk behandling. Metoden är dock inte säker mot manipulativ påverkan i syfte att frigöra nettodosen (eller så stor del som möjligt av denna) för tillförsel i missbrukssyfte med avsikten att framkalla markant eufori. Nettoinnehållet av metylfenidat kan frigöras genom RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 251 att tabletter av olika typer (inkl. depåtabletter eller kapslar) pulveriseras och innehållet antingen snusas (snortas), röks eller löses upp i vatten och lösningen (slamningen) injiceras. Dessa tillförselmetoder kan framkalla ett påtagligt rus av amfetaminkaraktär (”speed”-effekter). Att uppgifterna baseras på multipler av 10 mg kan förklaras med att de tillförda doserna baseras på tabletter om 10 mg eller 20 mg. Det har förekommit enstaka uppgifter om missbruk i russyfte av 36 mg metylfenidat. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 252 Metylnaftidat (HDMP-26) 61 1. Namn, gatunamn, synonymer, CAS-nr IUPAC: methylnaphthalen-2-yl(piperidin-2-yl)acetate CAS: 1607459-83-5 Övrigt: methyl 2-(2-naphthyl)-2-(2-piperidyl)acetate, HDMP-28 (EMCDDA, 2015; Scifinder, 2015), metylnaftalen-2-yl(piperidin-2-yl)acetat 2. Summaformel, kemisk struktur Summaformel: C18 H21 N O2 Familje/Grupptillhörighet: Psykotropa substanser, piperidin Strukturlika substanser: Metylfenidat som är listad, klass II, Narkotikakonventionen (UN) 1971 och 3,4-diklorometylfenidat samt etylfenidat som samtliga är klassificerade som narkotika i Sverige (EMCDDA, 2015; Scifinder, 2015). 3. Fysikaliska data Fysikaliskt tillstånd: Molekylvikt (g/mol): 283,36 Kokpunkt (°C): 419,1±20,0 Densitet (g/cm3): 1,123±0,06 Föroreningar/blandningar: Detektion av förekomst som vitt pulver (EMCDDA, 2015; Scifinder, 2015). Substansen försäljs via internet i tablettform med innehållet 10mg metylnaftidat och som pulver med kostnaden £25 (idag ca 324 SEK) per gram (ACMD, 2015). 4. Framställning Metoder för framställning av metylnaftidat finns beskrivna i den vetenskapliga litteraturen (Davies, Hopper, Hansen, Liu, & Childers, 2004). 5. Verkningsmekanism/effekt Substansen metylnaftidat är strukturellt relaterad till metylfenidat som är internationellt reglerad genom 1971 års psykotropkonvention. Metylnaftidat och metylfenidat uppvisar strukturella likheter och skiljer sig genom att ha en naftalen respektive en bensen ring (EMCDDA, 2015). I likhet med metylfenidat har metylnaftidat två kirala centra och kan förekomma som fyra möjliga stereoisomerer (Leonard, McCartan, White, & King, 2004). Metylfenidat är ett potent läkemedel som bland annat används som psykostimulerande behandlingsmetod för ADHD (attention-deficit hyperactivity disorder). Som läkemedel administreras racematet av metylfenidat som utgörs av lika delar D-metylfenidat och L-metylfenidat (threo-diasteromerer) (FASS, 2014; Leonard et al., 2004). Både in vitro och in vivo studier med råtta som specie och de individuella enantiomererna av DLUppgifterna är i sin helhet hämtade från Folkhälsomyndighetens klassificeringsdokument (dnr 02012-2015). 61 RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 253 threo-metylfenidat har visat att den huvudsakliga farmakologiska aktiviteten kan härledas till D-enantiomeren (2R,2´R) (Davies et al., 2004). Aktiviteten hos Disomeren har visats var större än den för L-isomeren att inducera lokomotorisk aktivitet och hämma dopamin och noradrenalin återupptag (Leonard et al., 2004). Metylfenidat verkar huvudsakligen genom att hämma återupptaget av dopamin och noradrenalin (ACMD, 2015). Bland andra kända biverkningar med metylfenidat så kan substansen orsaka beroende (FASS, 2014). In vitro har metylnaftidat (threo-metylnaftidat) påvisats vara en potent hämmare av dopamin återupptag och binder med hög affinitet till SERT (Davies et al., 2004). Den ökade storleken på aryl gruppen (2-naftyl) hos substansen metylnaftidat jämfört med metylfenidat har konstaterats leda till en ökad bindningsaffinitet för dopamin transportören DAT (Axten, Krim, Kung, & Winkler, 1998). Det bekräftas även av en in silco studie att den ökade storleken på aryl gruppen hos metylnaftidat jämfört med metylfenidat leder till en förbättrad affinitet för DAT (Misra et al., 2010). Substansen metylnaftidat (threo-metylnaftidat) har konstaterats vara 15 gånger mer potent än metylfenidat (threo-metylfenidat). Erythro-metylnaftidat har in vitro påvisats binda selektivt till SERT (5-HT transportören) (Davies et al., 2004). Substanser som ökar synaptiska koncentrationer av 5-HT har hävdats inte verkar själv-administrerande, även om undantag finns. Flera av de substanserna som traditionellt missbrukas inklusive kokain och amfetamin derivat som verkar på dopaminsystemet, binder även med hög affinitet till SERT respektive NET transportörerna. I en in vivo studie med psykostimulantia påvisades att kokain och tre kokain analoger samt metylfenidat och dess analog metylnaftidat har självadministrerande effekter hos rhesusapor (Macaca mulatta). I samma studie konstaterades att HDMP-29 (som till skillnad ifrån metylfenidat och metylnaftidat har en pyrrolidin- istället för piperidin ring) inte hade dessa effekter hos rhesusaporna, vilket antogs skulle kunna vara till följd av substansens oförmåga att öka de synaptiska koncentrationerna av dopamin. Hyperaktivitet och aptitminskande effekter konstaterades hos rhesusapor som självadministrerade metylnaftidat, metylfenidat och kokain (Lile et al., 2003). Det kan antas att den metylfenidat relaterade substansen metylnaftidat kan mediera effekter som liknar de för metylfenidat och etylfenidat (ACMD, 2015). 6. Exponeringssätt, missbruksdos Användare har rapporterat intag av i doser kring 40-50mg med varierande administrationssätt; oralt, nasalt, intravenöst (Flashback, 2015). 7. Kombinationsmissbruk Kombinationsintag av metylnaftidat och isopropylfenidat (Flashback, 2015). 8. Hälsorisker Individuella risker Metylfenidat kan orsaka beroende och har kända biverkningar såsom hjärtklappning, förändringar i humör, humörsvängningar eller personlighetsförändringar, utslag, klåda, känna sig ovanligt exalterad, överaktiv eller ohämmad (mani), se, känna eller höra saker som inte finns (tecken på psykos) m.fl. (FASS, 2014). Metylfenidat-relaterade nya psykoaktiva substanser inklusive metylnaftidat har psykoaktiva effekter som liknar de för metylfenidat och kan förväntas medföra liknade risker för användare (UNODC, 2015). Användare har rapporterat känslor av eufori, stimulerande effekter, ökat RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 254 välbefinnande, att effekterna av substanser är att jämföra med kokain rus, ökad social förmåga (Flashback, 2015). Folkhälsorisker Beslag har gjorts inom EU. Information från expertnätverk och Internet visar att användning av substansen ökar. Med den spridning som finns inom EU kan det inte bortses från att bruket av metylnaftidat kan få konsekvenser för folkhälsan och medföra sociala problem. 9. Dokumenterad förekomst Medicinsk och industriell förekomst Ingen medicinsk användning är känd men användning kan förekomma inom farmakologisk forskning. Rapporterad förekomst i Sverige Uppgiftslämnare Nationellt forensiskt centrum (NFC) Rättsmedicinalverket (RMV) Tullverkets laboratorium (TVL) Giftinformationscentralen (GIC) 2013 - 2014 - 2015 - - - - EMCDDA Beslag har förekommit under år 2015 i Storbritannien. 10. Tillgänglighet Substansen kan införas, hanteras och säljas lagligt i avsaknad av klassificering. Ökad tillgänglighet och därmed ökad användning kan befaras då bruk och införsel inte är straffbart. 11. Missbruksprofil 12. Nuvarande kontrollstatus Ingen information om reglering ännu (EMCDDA, 2015). En temporär klassificering (temporary class drug order (TCDO)) av metylfenidat relaterade substanser, däribland metylnaftidat har föreslagits i Storbritannien (ACMD, 2015). 13. Konventioner Återfinns varken på 1961 års narkotikakonvention eller på 1971 års psykotropkonvention. 14. Övrig information 15. Rekommendation Substansen metylnaftalen-2-yl(piperidin-2-yl)acetat rekommenderas för narkotikaförklaring: • Tillgängligt underlag ger tillräckligt stöd för att ämnet har euforiska effekter. • Tillgängligt underlag ger stöd för att ämnet har hälsofarliga egenskaper. • Missbruk förekommer och kan komma att öka i Sverige. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 255 För att förhindra ytterligare skada rekommenderar Folkhälsomyndigheten, i samråd med berörda instanser, att metylnaftalen-2-yl(piperidin-2-yl)acetat med kortnamn metylnaftidat (HDMP-28) förs upp på förordningen (1992:1554) om kontroll av narkotika. 16. Notifiera EU-kommissionen Risken för att produkter styrs över till den oreglerade svenska marknaden samt den snabba spridningen via etablerade kanaler gör att det är angeläget att agera med snabbhet. Brådskande skäl enligt direktiv 98/34 EG bör åberopas. 17. Referenser ACMD. (2015). Methylphenidate-based NPS: A review of the evidence of use and harm. In H. OFFICE (Ed.). Axten, J. M., Krim, L., Kung, H. F., & Winkler, J. D. (1998). A Stereoselective Synthesis of dl-threo-Methylphenidate: Preparation and Biological Evaluation of Novel Analogues. The Journal of Organic Chemistry, 63(26), 9628-9629. doi: 10.1021/jo982214t Davies, H. M. L., Hopper, D. W., Hansen, T., Liu, Q., & Childers, S. R. (2004). Synthesis of methylphenidate analogues and their binding affinities at dopamine and serotonin transport sites. Bioorg Med Chem Lett, 14(7), 1799-1802. doi: http://dx.doi.org/10.1016/j.bmcl.2003.12.097 EMCDDA. (2015). European database on new drugs. Retrieved 2014, from https://ednd.emcdda.europa.eu/html.cfm/ FASS. (2014). Metylfenidat. Retrieved 2014-09-05, from http://www.fass.se/LIF/substance?userType=2&substanceId=IDE4POC3U98B GVERT1 Flashback. (2015). Hdmp-28 from https://www.flashback.org/t2527875 Leonard, B. E., McCartan, D., White, J., & King, D. J. (2004). Methylphenidate: a review of its neuropharmacological, neuropsychological and adverse clinical effects. Hum Psychopharmacol, 19(3), 151-180. doi: 10.1002/hup.579 Lile, J. A., Wang, Z., Woolverton, W. L., France, J. E., Gregg, T. C., Davies, H. M., & Nader, M. A. (2003). The reinforcing efficacy of psychostimulants in rhesus monkeys: the role of pharmacokinetics and pharmacodynamics. J Pharmacol Exp Ther, 307(1), 356-366. doi: 10.1124/jpet.103.049825 Misra, M., Shi, Q., Ye, X., Gruszecka-Kowalik, E., Bu, W., Liu, Z., . . . Venanzi, C. A. (2010). Quantitative structure-activity relationship studies of threomethylphenidate analogs. Bioorg. Med. Chem., 18(20), 7221-7238. doi: 10.1016/j.bmc.2010.08.034 Scifinder. (2015). Scifinder. Retrieved 2014, from https://scifinder.cas.org/scifinder/view/scifinder UNODC. (2015). United Kingdom: UK temporarily bans five methylphenidate-related NPS - global increase of ethylphenidate observed from https://www.unodc.org/LSS/Announcement?type=NPS RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 256 Metylon Grupp: syntetiska katinoner. Sammansättning och former: metylon, 2-metylamino-1-[3,4metylenedioxyfenyl]propan-1-on, förekommer som pulver, i lösning samt som pulver, kapslar och tabletter. På internet utbjuds metylon som industrikemikalie med en uppgiven halt av 99 procent. Benämningar: metylon, methylone, 2-metylamino-1-[3,4metylenedioxyfenyl]propan-1-on, 2-methylamino-1-[3,4-methylenedioxyphenyl]propan-1-one, Arlone, BkMDMA, 3,4-metylendioximetkatinon, 2-metylamino-1-(3,4metylendioxifenyl)propan-1-on, ”Ease”, ”Explosion”, ”M1”, ”MDMCAT”. Methylone® är ett registrerat varumärke för injektionslösning med metylprednisolon, som är ett kortikosteroidhormon för behandling av bl.a. allergier. Methylone® innehåller inte metylon och är inte narkotika. Doser: En missbruksdos får anses vara ca 75 mg ren substans. Tillförselsätt: vanligtvis oralt eller nasalt (snortande), torde kunna rökas, intas rektalt samt även injiceras (intravenöst) men sådana missbruksformer har inte dokumenterats. Ruseffekter: eufori, kraftigt förhöjd sinnesstämning, ändrad tidsuppfattning, känsla av upplösning av jaget (egot), ökad känsla av närhet till andra människor (empatikogen effekt), ökad sexuellt intresse, svårigheter att fokusera, rastlöshet, hallucinationer. Vid oral tillförsel sätter ruset in efter 15 – 60 minuter och varar 2 – 3,5 timmar. Eftereffekter kan bestå upp till 24 timmar. Biverkningar: muskelstelhet, käksammandragningar, ökad svettning, bröstsmärtor, hjärtklappning, motorisk oro, orolig mage, illamående och uppkastningar, yrsel, förvirring, uppstressning, förföljelseidéer (paranoia), rädsla, svårigheter att integrera intryck, förlust av verklighetsförankring, djupgripande andliga upplevelser, vid höga doser livshotande förgiftningar. Beroenderisk: troligen som andra syntetiska katinoner, vissa tecken på snabb toleransutveckling. Skadeverkningar-risker: livshotande förgiftningar, minst ett svenskt dödsfall i samband med metylonöverdos, depersonalisationsfenomen, sannolikt att påverkan kan utlösa psykoser. Sammanfattande beskrivning: Högsta domstolen har i ett flertal mål bedömt farligheten hos de syntetiska katinonerna, se t.ex. NJA 2011 s. 357 och NJA 2011 s. 675 I och II. Av dessa domar kan man dra följande slutsatser gällande syntetiska katinoner. • Alla syntetiska katinoner bör i farlighetshänseende jämställas. • Den generella farligheten hos syntetiska katinoner skiljer sig inte från amfetamins generella farlighet på något avgörande sätt. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 257 • Det finns inte heller i mängdhänseende stöd för att bedöma de syntetiska katinonerna annorlunda än amfetamin. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 258 Mitragynin Grupp: syntetiska centralstimulantia av amfetamintyp. Sammansättning och former: mitragynin: vitt, amorft pulver, naturligt förekommande i växten Mitragyna speciosa, som växer vilt i Thailand och närliggande länder, i växtform som torkade hela eller pulvriserade kratom-blad i små platspåsar eller genomskinliga kapslar, bladen innehåller 0,2 – 0,25 procent mitragynin, kommersiellt utbjuds en tinktur (extrakt i alkohollösning) med mitragyninextrakt från kratom med en föregiven halt av 99 procent. OBS! Högsta domstolen har i NJA 2014 s. 259 fastslagit att till pulver nermald rotbark av Mimosa hostilis, som naturligt innehåller DMT (som är narkotika), inte är att anse som narkotika, eftersom växten som sådan inte omfattas av 1971 års psykotropkonvention. Mitragynin har klassificerats som narkotika av regeringen. Växten Mitragyna speciosa har däremot inte klassificerad som narkotika. Högsta domstolens dom beträffande DMT torde innebära att man får samma utfall ifall regeringen har klassificerat en substans som ingår i en växt men där växten inte klassificerats. Pulveriserade blad från Mitragyna speciosa torde sålunda inte heller vara att betrakta som narkotika. Om det inte går att utesluta att fråga är om ett växtmaterial med mitragynin bör övervägas om förberedelse till narkotikabrott är vid handen eller om ett förverkande enligt 36 kap 3 § brottsbalken är möjligt. Benämningar: som ren substans: mitragynin, mitragynine, i växtform: kratom, krathom, katum, mambog och biak, som kommersiell tinktur: MitraPure. Missbruksdoser: de flesta uppgifter avser kratom, där doserna anges vara: mild 2 – 6 gram, medium: 7 – 15 gram, stark: 16 – 24 gram och mycket stark: 26 – 50 gram, som tinktur: mild dos: 1 – 2 ml, medium/stark dos: 2- 3 ml och mycket stark dos: 4 – 5 ml eller mer, enstaka uppgifter att rent mitragynin är verksamt i doser om 15 – 60 mg. En missbruksdos torde tills vidare kunna bestämmas till 5 gram kratom, 2 ml tinktur (med nominellt 99 %) eller 15 mg rent mitragynin. Tillförselsätt: nedsväljning av kratom som te, tuggande av blad och nedsväljande av saliven, nedsväljande av kapslar med kratom eller av kratomextrakt, rökning av kratom. Mitragynin torde kunna injiceras, snortas (insuffleras) inhaleras och rökas, men sådant missbruk finns inte dokumenterat. Ruseffekter: vid lägre doser centralstimuerande med bl.a. eufori, vid högre doser opiatliknande effekter med bl.a. slöhet, dämpning av aktiviteten i centrala nervsystemet, minskad hostreflex och smärtlindring. Hallucinationer kan förekomma. Kratom används som substitut för opiater och för att lindra opiatabstinens. Mitragynin har viss lokalbedövande effekt. Biverkningar: motorisk oro, balanssvårigheter, yrsel, ryckningar i ansikte, tunga och extremiteter, illamående, kräkningar och diarré, slöhet och hallucinationer kan förekomma. Vissa indikationer tyder på att kratom har mindre obehagliga biverkningar än rent mitragynin. Beroenderisk: mitragynin har vid djurförsök visat sig ha vissa likheter med kokain i fråga om beroendeutveckling. Abstinensreaktioner förekommer särskilt efter RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 259 långvarigt missbruk och kan omfatta bl.a. diarré, influensaliknande symptom, sömnsvårigheter, ångest och depression. Skadeverkningar-risker: kroppsliga: avmagring och viktminskning, missfärgning av huden, psykiska: oro, hallucinationer, vilket indikerar psykosrisk. Kratom är inte känt för att framkalla livshotande förgiftningar. Sammanfattande beskrivning: Mitragynin förekommer naturligt i kratom (Mitragyna speciosa). För missbruksändamål framställs mitragynin huvudsakligen i form av växtmaterial av kratom, i enstaka fall genom extraktion. Mitragynin har vid lägre doser främst centralstimulerande effekter och vid högre doser opiatliknande effekter med bl.a. smärtlindring. Dokumentationen om effekter baseras till stor del på missbruk i russyfte av kratom. Vid missbruk kan mitragynin framkalla ett brett spektrum av biverkningar och störningar, från illamående och yrsel till motorisk oro, kramper och balanssvårigheter. Kratom har viss folkmedicinsk användning i odlingsområden. Mitragynin har undersökts för möjligt medicinskt bruk men ansetts ha för allvarliga biverkningar för att kunna godkännas som läkemedel. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 260 2-MMC 62 1. Namn, gatunamn, synonymer, CAS-nr IUPAC: 2-(methylamino)-1-(2-methylphenyl)propan-1-one CAS: 1246911-71-6 Övrigt: 2-methylmethcathinone, 1-(2-methylphenyl)-2(methylamino)propane-1-one (EMCDDA, 2015; Scifinder, 2015; TVL, 2015), 1-(2-metylfenyl)-2-(metylamino)propan-1-on. 2. Summaformel, kemisk struktur Summaformel: C11H15NO Familje/Grupptillhörighet: Psykotropa substanser, katinoner Strukturlika substanser: 3-MMC, 4-MMC (mefedron) som sedan tidigare är reglerade som narkotika, katinon och metkatinon som är internationellt kontrollerade genom 1971 års psykotropkonvention (EMCDDA, 2015; Scifinder, 2015). 3. Fysikaliska data Fysikaliskt tillstånd: Molekylvikt (g/mol): 177,24 Kokpunkt (°C): 274,5±23,0 Densitet (g/cm3): 0,987±0,06 Föroreningar/blandningar: Detektion av förekomst som vitt pulver, som kristallin kemikalie; 2-MMC hydroklorid (HCl) (EMCDDA, 2015; NFC, 2015; Scifinder, 2015; TVL, 2015). 4. Framställning Metoder för framställning av syntetiska katinoner finns beskrivna i den vetenskapliga litteraturen. Substansen 2-metylmetkatinon (2-MMC) kan framställas med 2-metylbensaldehyd alternativt 2-bromo-1-(2metylfenyl)propan-1-on som utgångsmaterial (EMCDDA, 2015; Nic Daeid, Savage, Ramsay, Holland, & Sutcliffe, 2014; Power et al., 2011). 5. Verkningsmekanism/effekt Substansen 2-MMC är en ring substituerad katinon och är en positions isomer av de narkotika reglerade substanserna 3-MMC (3-metylmetkatinon) och 4MMC (mefedron), då substanserna skiljer sig åt genom positioneringen av metyl gruppen i fenyl ringen (EMCDDA, 2015). Substansen 2-MMC rapporterades nyligen för första gången till EMCDDA den 7 maj 2014 efter att ha påträffats i Sverige. (EMCDDA, 2015; NFC, 2015; TVL, 2015) Via internetforum beskrivs Uppgifterna är i sin helhet hämtade från Folkhälsomyndighetens klassificeringsdokument (dnr 01127-2015). 62 RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 261 2-MMC liksom etylon som lagliga med bl.a. stimulerande och euforiska effekter (Flashback, 2014). Ringsubstituerade katinon derivat hävdas ha effekter som liknar kokain, amfetamin och MDMA (ecstasy) men lite är känt om substansernas detaljerade farmakologi. Dödsfall har dock rapporterats i samband med användning av 4MMC (mefedron) (Power et al., 2011). För 4-MMC har sannolika verkningsmekanismer liknats de för andra stimulerande droger (blockering av återupptag av, och stimulering av frisättning av neurotransmittorer såsom serotonin, dopamin och noradrenalin). Detta stöds av de sympatomimetiska effekterna (utvidgade pupiller, hjärtklappning, högt blodtryck, agitation) som ses vid användning av 4-MMC, vilka är liknade för andra stimulerande droger såsom MDMA och kokain (EMCDDA, 2011). Resultat ifrån det svenska STRIDA projektet har visat i en studie med 3-MMC som konfirmerats analytiskt att sjukhuspatienter uppvisade sympatomimetiska effekter liknade de som associeras med 4-MMC intoxikation (Backberg, Lindeman, Beck, & Helander, 2015). Substansen 4-MMC är en psykoaktiv syntetisk katinon som har identifierats i (badsalts) produkter som försålts via internet och pulverbeslag (Brandt, Freeman, Sumnall, Measham, & Cole, 2011; Chemical, 2014; Gibbons & Zloh, 2010; Kikura-Hanajiri, Uchiyama, & Goda, 2011). Substansen 2-MMC är en potentiell huvudförorening i preparationer av 4-MMC. Som positionsisomer av 4-MMC och 3-MMC kan det antas att substansen 2-MMC har psykoaktiva effekter och kan marknadsföras som en designer drog (Chemical, 2014). 6. Exponeringssätt, missbruksdos Användare har rapporterat administration av substansen 2-MMC i doser från 60mg upp till 150-200mg med varierande administrationssätt; intranasalt, oralt, (Flashback, 2014) 7. Kombinationsmissbruk Användare av andra syntetiska katinoner inklusive 3-MMC och 4-MMC (mefedron har rapporterat intag av substansen 2-MMC, kombinationsintag av 2-MMC, 3-MeOMC och NEB (N-etylbufedron), intag av 2-MMC och etylon, intag av 2-MMC i kombination med alkohol (Flashback, 2014). 8. Hälsorisker Individuella risker Substansen 3-MMC som är en positionsisomer av 2-MMC har i fall rapporterats kräva intensivvård och har associerats med sympatomimetiska symtom som liknar de för mefedron. Substansen 3-MMC konkluderas vara en substans som kan orsaka skadeverkningar hos människor (Backberg et al., 2015). Den fullständiga fysiologiska och toxikologiska profilen för substansen 2-MMC har dock ännu inte fastställts (Chemical, 2014). Användare av substansen 2-MMC har rapporterat känslor av välbefinnande, välmående, ökad social förmåga, empatogena effekter, mild eufori, hallucinationer, ökad energi, rus effekter, att substansen ger effekter som en mildare variant av 3-MMC, stimulerande effekter, kraftiga svettningar, minnesstörningar samt återdoseringsbehov (Flashback, 2014). RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 262 Folkhälsorisker Beslag har gjorts samt att fallbeskrivningar rapporterats från sjukvården. Information från expertnätverk och Internet visar att användning av substansen ökar. Med den spridning som finns i Sverige och några närliggande länder kan det inte bortses från att bruket av 2-MMC kan få konsekvenser för folkhälsan och medföra sociala problem. 9. Dokumenterad förekomst Medicinsk och industriell förekomst Ingen medicinsk användning är känd men användning kan förekomma inom farmakologisk forskning. Rapporterad förekomst i Sverige Uppgiftslämnare Nationellt forensiskt centrum (NFC) Rättsmedicinalverket (RMV) 2013 - Tullverkets laboratorium Giftinformationscentralen (GIC) (GIC, 2015; NFC, 2015; RMV, 2015; TVL, 2015) 2014 13 beslag 1 fall (blod) 1 beslag - 2015-02 4 fall (urin) Folkhälsomyndigheten har yttrat sig enligt Förstörandelagen 13 § lag (2011:111). Beslut om förstörande har inkommit till myndigheten. EMCDDA Beslag har förekommit i Sverige under år 2014 och i Frankrike under år 2015. 10. Tillgänglighet Substansen kan införas, hanteras och säljas lagligt i avsaknad av klassificering. Ökad tillgänglighet och därmed ökad användning kan befaras då bruk och införsel inte är straffbart. 11. Missbruksprofil 12. Nuvarande kontrollstatus Reglerad i Turkiet (EMCDDA, 2015). 13. Konventioner Återfinns varken på 1961 års narkotikakonvention eller på 1971 års psykotropkonvention. 14. Övrig information 15. Rekommendation Substansen 1-(2-metylfenyl)-2-(metylamino)propan-1-on rekommenderas för narkotikaförklaring: • Tillgängligt underlag ger tillräckligt stöd för att ämnet har euforiska effekter. • Tillgängligt underlag ger stöd för att ämnet har hälsofarliga egenskaper. • Missbruk förekommer och kan komma att öka i Sverige. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 263 För att förhindra ytterligare skada rekommenderar Folkhälsomyndigheten, i samråd med berörda instanser, att 1-(2-metylfenyl)-2-(metylamino)propan-1on med kortnamn 2-MMC förs upp på förordningen (1992:1554) om kontroll av narkotika. 16. Notifiera EU-kommissionen Risken för att produkter styrs över till den oreglerade svenska marknaden samt den snabba spridningen via etablerade kanaler gör att det är angeläget att agera med snabbhet. Brådskande skäl enligt direktiv 98/34 EG bör åberopas. 17. Referenser Backberg, M., Lindeman, E., Beck, O., & Helander, A. (2015). Characteristics of analytically confirmed 3-MMC-related intoxications from the Swedish STRIDA project. Clin Toxicol (Phila), 53(1), 46-53. doi: 10.3109/15563650.2014.981823 Brandt, S. D., Freeman, S., Sumnall, H. R., Measham, F., & Cole, J. (2011). Analysis of NRG 'legal highs' in the UK: identification and formation of novel cathinones. Drug Test Anal, 3(9), 569-575. doi: 10.1002/dta.204 Chemical, C. (2014). 2-Methylmethcathinone (hyrochloride) from https://www.caymanchem.com/app/template/Product.vm/catalog/11223 EMCDDA. (2011). Report on the risk assessment of mephedrone in the framework of the Council Decision on new psychoactive substances. EMCDDA. (2015). European database on new drugs. Retrieved 2014, from https://ednd.emcdda.europa.eu/html.cfm/ Flashback. (2014). 2-Methylmethcathinone (2-MMC) - Info? . from https://www.flashback.org/t2095935p7 Gibbons, S., & Zloh, M. (2010). An analysis of the 'legal high' mephedrone. Bioorg Med Chem Lett, 20(14), 4135-4139. doi: 10.1016/j.bmcl.2010.05.065 GIC. (2015). Giftinformationscentralen Kikura-Hanajiri, R., Uchiyama, N., & Goda, Y. (2011). Survey of current trends in the abuse of psychotropic substances and plants in Japan. Leg Med (Tokyo), 13(3), 109-115. doi: 10.1016/j.legalmed.2011.02.003 NFC. (2015). Nationellt forensiskt centrum Nic Daeid, N., Savage, K. A., Ramsay, D., Holland, C., & Sutcliffe, O. B. (2014). Development of gas chromatography-mass spectrometry (GC-MS) and other rapid screening methods for the analysis of 16 'legal high' cathinone derivatives. Sci Justice, 54(1), 22-31. doi: 10.1016/j.scijus.2013.08.004 Power, J. D., McGlynn, P., Clarke, K., McDermott, S. D., Kavanagh, P., & O'Brien, J. (2011). The analysis of substituted cathinones. Part 1: chemical analysis of 2-, 3- and 4-methylmethcathinone. Forensic Sci Int, 212(1-3), 6-12. doi: 10.1016/j.forsciint.2011.04.020 RMV. (2015). Rättsmedicinalverket Scifinder. (2015). Scifinder. Retrieved 2014, from https://scifinder.cas.org/scifinder/view/scifinder TVL. (2015). Tullverket. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 264 3-MMC, 3-metylmetkatinon 63 Grupp: syntetiska katinoner. Sammansättning och former: vitt pulver, tabletter, kristallin kemikalie. Benämningar: 3-MMC, 3 metylmetkatinon Doser och tillförselsätt: Användare rapporterar intag av doser kring 100-300 mg med varierade administrationssätt; oralt, nasalt. Verkningsmekanism/effekt: Substansen 3-MMC är en ringsubstituerad syntetisk katinon som är en positionsisomer av mefedron (4- metylmetkatinon) som sedan tidigare är reglerad som narkotika. Strukturellt är den enda skillnaden mellan mefedron (4-MMC) och 3-MMC positioneringen av metyl gruppen i fenylringen. Ringsubstituerade katinon derivat hävdas ha effekter som liknar kokain, amfetamin och MDMA (ecstasy) men lite är känt om substansernas detaljerade farmakologi. Dödsfall har dock rapporterats i samband med användning av 4-MMC (mefedron). Substansen 3-MMC är en potentiell huvudförorening i preparationer av 4-MMC. Det är sannolikt att 3-MMC som isomer av mefedron har psykoaktiva egenskaper och kan marknadsföras som designer drog. För 4-MMC har sannolika verkningsmekanismer liknats de för andra stimulerande droger (blockering av återupptag av, och stimulering av frisättning av neurotransmittorer såsom serotonin, dopamin och noradrenalin). Detta stöds av de sympatomimetiska effekterna (utvidgade pupiller, hjärtklappning, högt blodtryck, agitation) som ses vid mefedron användning, vilka är liknade för andra stimulerande droger såsom MDMA och kokain. Då endast positioneringen av metyl gruppen i fenylringen är det som skiljer 4-MMC och 3-MMC är det sannolikt att effekterna av substanserna är liknande. Hälsorisker: Rättsmedicinalverket har påvisat 3-MMC i 4 dödsfall av blandintoxikationer. Giftinformationscentralen har rapporterat om ett fall där en man intagit 2 g av substansen 3-MMC nasalt med påföljden att denne fått hög puls och blivit ”speedad”. Vidare har 3-MMC intagits intravenöst (7-8 doser) under ett halvt dygn av en man som fått hög kroppstemperatur, tryck över bröstet och känslor av oro. Ett annat fall där 3-MMC intagits har givit kraftiga hallucinationer. Ytterligare ett fall har rapporterats där substansen intagits oralt i små portioner under dagen och resulterat i hög puls och ett vilt beteende. Samtliga fall avser män. Det sistnämnda fallet påvisade i en STRIDAanalys 4-Metylmetkatinon/3-Metylmetkatinon. (I dagsläget kan metoden inte skilja på 3-metylmetkatinon och 4-metylmetkatinon). Användare rapporterar känslor av eufori, hög energi, ökad social förmåga, lycka och kärlek samt empatogena upplevelser. Vidare rapporteras om nedsatt syn vid höga doser, domningar, oregelbunden puls. Effekterna av substansen beskrivs likna MDMA (ecstacy). Substansen uppges även ha effekter som liknar mefedron men upplevs inte lika stark som mefedron, vilket kan medföra ökad dosering. Sammanfattande beskrivning: Högsta domstolen har i ett flertal mål bedömt farligheten hos de syntetiska katinonerna, se t.ex. NJA 2011 s. 357 och NJA 2011 s. 675 I och II. Uppgifterna hämtade från FHI:s klassificeringsdokument (Dnr: TILLS 2013/716). Ytterligare ett trivialnamn för 3-MMC har lagts till genom SFS 2015:244. 63 RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 265 Av dessa domar kan man dra följande slutsatser gällande syntetiska katinoner. • Alla syntetiska katinoner bör i farlighetshänseende jämställas. • Den generella farligheten hos syntetiska katinoner skiljer sig inte från amfetamins generella farlighet på något avgörande sätt. • Det finns inte heller i mängdhänseende stöd för att bedöma de syntetiska katinonerna annorlunda än amfetamin. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 266 Modafinil Grupp: syntetiska centralstimulantia av amfetamintyp. Sammansättning och former: vitt pulver, som läkemedel i form av tabletter (100 mg). Benämningar: läkemedel med varunamn som Alertec, Modasomil, Modiodal, Provigil, Vigil m.fl. Doser: ej närmare kända, vid narkolepsi används medlet i doser om 200 – 400 mg dagligen (fördelat på två tillfällen). Tillförselsätt: nedsväljning av tabletter, injektion av upplösta tabletter torde kunna förekomma men har ej dokumenterats. Ruseffekter: modafinil används som läkemedel mot bl.a. narkolepsi och hypersomni, som rusmedel ger det ökad vakenhet, minskat sömnbehov, eufori, känsla av sinnesskärpa osv., vid stora doser amfetaminliknande effekter. Biverkningar: nervositet, sömnlöshet, upphetsning, retlighet, darrningar, yrsel, illamående, magkramp, blodtrycksstegring och hjärtklappning. Omdömeslöshet och aggressivitet kan förekomma. Beroenderisk: sannolikt mindre än för amfetamin, tolerans och abstinensreaktioner ej dokumenterade. Skadeverkningar-risker: avmagring, hudutslag, mag-tarmbesvär, inre spänningskänsla, oro. Sammanfattande beskrivning: Även om modafinil inte har samma grundstruktur eller exakta verkningsmekanismer som amfetamin ligger en jämförelse med amfetamin nära till hands, eftersom modafinil har tydliga centralstimulerande egenskaper. Modafinil är sannolikt inte något primärt missbruksmedel bland etablerade intravenösa amfetaminmissbrukare. Modafinil kan dock ha betydande potential för spridning i andra kretsar som kraftfullt vakenhets- och aktivitetshöjande medel, inte minst bland människor som vill förskjuta sin dygnsrytm och sina sömnperioder. En ”epidemi” av narkolepsi (indikation för modafinil) med åtföljande krav på läkarförskrivning av modafinil har rapporterats från Storbritannien. Modafinil används i militära organisationer för att hålla soldater vakna i upp till 40 timmar. Hittillsvarande missbruk av modafinil har avsett oralt intag av tabletter från läkarförskrivning. Effekter av intravenöst missbruk av upplösta tabletter har inte beskrivits men kan befaras leda till risker av helt annat slag. Modafinilets exakta verkningsmekanism är ofullständigt känd. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 267 MPPP Grupp: opiater och opioider. Sammansättning och former: vitt pulver, som gatuberedning ofta med inblandning av MPTP p.g.a. ofullständigt kontrollerad syntes. Benämningar: MPPP, metylfenylpropionoxipiperidin, ”new heroin”, ”syntetiskt heroin”. Doser: 5 – 10 mg. Tillförselsätt: injektion, nedsväljning, rökning. Ruseffekter: eufori, smärtlindring. Biverkningar: starkt brännande känsla i venerna (vid intravenös injektion), metallsmak i munnen, ryckningar och bedövningskänsla i armar och ben, smärta, spänning, eller stelhet i muskler eller ”frysning” av muskler, balans- och koordinationsproblem, förlust av ansiktsmimik, svårigheter att öppna ögonen, synrubbningar, skakningar eller darrningar, svårigheter att tala och svälja, dreglande, kraftig svettning, hallucinationer. Beroenderisk: troligen som heroin. Skadeverkningar-risker: eftersom MPPP för den illegala marknaden framställs i enkla laboratorier med dålig eller obefintlig kvalitetskontroll kan som biprodukt bildas MPTP, som är höggradigt neurotoxiskt och hos missbrukare kan framkalla parkinsonliknande skador med svår stelhet (”frozen addicts”). MPTP har visat sig förstöra dopaminneuron i hjärnan. Sammanfattande beskrivning: MPPP är en syntetisk opiat och har samma huvudsakliga ruseffekter som heroin. Det bör anses vara särskilt farligt genom att medlet i den form som vanligtvis förekommer på den illegala marknaden p.g.a. inblandning med MPTP kan framkalla svåra neurotoxiska skador. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 268 MT-45 64 1. Namn, gatunamn, synonymer, CAS-nr IUPAC: 1-cyklohexyl-4-(1,2-difenyletyl)piperazin Andra Kemiska namn: 1-cyclohexyl-4-(1,2-diphenylethyl)-piperazine CAS: 52694-55-0 Övrigt: IC-6 (Statens kriminaltekniska laboratorium 2014) 2. Summaformel, kemisk struktur Summaformel: C24H32N2 N N Familje/Grupptillhörighet: Opioider Strukturlika substanser: Kemiskt lik piperazin (EMCDDA 2012). 3. Fysikaliska data Fysikaliskt tillstånd: pulver Molekylvikt (g/mol): 348.52 Kokpunkt (°C): 450.8±35.0 °C Densitet (g/cm3): 1.072±0.06 (Scifinder 2013) 4. Framställning Metoder för framställning av MT-45 finns beskrivna i den vetenskapliga litteraturen. 5. Verkningsmekanism/effekt MT-45 är en syntetisk opioid som patenterades 1970 av Dainippon Pharmaceutical Co Ltd. Kemiskt är det en substituerad piperazin. MT-45 har affinitet för µ och κ opioid receptorn och har potent analgetisk effekt likdanade den hos morfin. (Natsuka, Nakamura et al. 1975, Nakamura and Shimizu 1976). Narkotisk egenskaper har också rapporterats (Fujimura, Tsurumi et al. 1978, Nozaki, Niwa et al. 1983). Biverkningar som kramper, hög temperatur, dragna pupiller, sömnighet, Hypertension, takykardi, muskulära symtom, hypotension, medvetslöshet, cyanos, hypoxi, apné, hörselnedsättning, hjärtstillestånd, kräkningar (Giftinformationscentralen 2014). Enligt diskussionsforum på Internet: rus, eufori, smärtstillande (Flashback 2014). Uppgifterna är i sin helhet hämtade från Folkhälsomyndighetens klassificeringsdokument (dnr 03387/2014). 64 RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 269 6. Exponeringssätt, missbruksdos 50-100 mg beroende av administreringssätt. Tas oralt, nasalt, rektalt och intravenöst. 7. Kombinationsmissbruk Kombinationsmissbruk med narkotika, läkemedel el andra nya psykoaktiva substanser förekommer (Rättsmedicinalverket 2014). Även i kombination med alkohol rapporteras på användarforum(Flashback 2014). 8. Hälsorisker Individuella risker Rättsmedicinalverket har påvisat MT-45 i 12 dödsfall (11 blandintoxikationer) samtliga är män mellan 20-36 år (Rättsmedicinalverket 2014). Det har nyligen rapporterat om ytterligare 9 dödliga intoxikationer, ingen detaljerad information finns ännu, fallen inte är färdigutredda. Giftinformationscentralen har rapporterat om 14 intoxikationer. (Giftinformationscentralen 2014) Folkhälsorisker Beslag har gjorts samt att fallbeskrivningar rapporterats från sjukvården. Information från expertnätverk och Internet visar att användning av substansen ökar. Med den spridning som finns i Sverige och några närliggande länder kan det inte bortses från att bruket av MT-45 kan få konsekvenser för folkhälsan och medföra sociala problem. 9. Dokumenterad förekomst Medicinsk och industriell förekomst Ingen medicinsk användning är känd men användning kan förekomma inom farmakologisk forskning. Förekomst av missbruk Statens folkhälsoinstitut har yttrat sig enligt Förstörandelagen 13 § lag (2011:111). Den 28 november 2013 inkom en begäran om yttrande gällande MT-45. I mars 2014 finns över 10 trådar och över 600 inlägg om MT-45 på Flashback. Marknadsförs som lagligt alternativ till morfin. Rapporterad förekomst i Sverige Uppgiftslämnare Statens Kriminaltekniska Laboratorium (SKL) Rättsmedicinalverket (RMV) Tullverkets laboratorium Giftinformationscentralen (GIC) 2012 2013 2014-mars - 5 ärenden 21 ärenden - 1 dödsfall 1 ärenden 5 sjukvårdsfall 20 dödsfall 1 ärenden - (Giftinformationscentralen 2014, Rättsmedicinalverket kriminaltekniska laboratorium 2014, Tullverket 2014) 9 sjukvårdsfall 2014, Statens EMCDDA Har rapporterats förekomma i Belgien och Japan. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 270 (EMCDDA 2012, Uchiyama, Matsuda et al. 2014) 10. Tillgänglighet Säljs för ca 399kr/g på internetsiter. Substansen kan införas, hanteras och säljas lagligt i avsaknad av klassificering. Ökad tillgänglighet och därmed ökad användning kan befaras då bruk och införsel inte är straffbart. Säljs som lagligt alternativ till morfin. 11. Missbruksprofil 12. Nuvarande kontrollstatus Europeiska centret för narkotika och narkotika missbruk har tillsammans med Europol nyligen gjort en ”Formal request under Art. 5 of Council Decision 2005/387/JHA for collection of information for EMCDDA-Europol Joint Report on 1-cyclohexyl-4-(1,2-diphenylethyl)-piperazine (MT-45). Detta kan resultera i att substansen regleras i EU. 13. Konventioner Återfinns varken på 1961 års narkotikakonvention eller på 1971 års psykotropkonvention. 14. Övrig information 15. Rekommendation MT-45 rekommenderas för narkotikaförklaring: • Tillgängligt underlag ger tillräckligt stöd för att ämnet har euforiska effekter. • Tillgängligt underlag ger stöd för att ämnet har hälsofarliga egenskaper. • Missbruk förekommer och kan komma att öka i Sverige. För att förhindra ytterligare skada rekommenderar Folkhälsomyndigheten, i samråd med berörda instanser, att 1-cyklohexyl-4-(1,2-difenyletyl)piperazin med kortnamn MT-45 förs upp på förordningen (1992:1554) om kontroll av narkotika. 16. Notifiera EU-kommissionen Risken för att produkter styrs över till den oreglerade svenska marknaden samt den snabba spridningen via etablerade kanaler gör att det är angeläget att agera med snabbhet. Brådskande skäl enligt direktiv 98/34 EG bör åberopas. 17. Referenser EMCDDA. (2012). "European database on new drugs,." 2014, from http://www.emcdda.europa.eu/index.cfm. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 271 Flashback. (2014). "MT-45." 2014, from https://www.flashback.org/t1908547. Fujimura, H., K. Tsurumi, M. Nozaki, M. Hori and E. Imai (1978). "ANALGESIC ACTIVITY AND OPIATE RECEPTOR BINDING OF 1CYCLOHEXYL-4-(1, 2-DIPHENYLETHYL)PIPERAZINE." The Japanese Journal of Pharmacology 28(3): 505-506. Giftinformationscentralen (2014). Stockholm. Nakamura, H. and M. Shimizu (1976). "Comparative study of 1-cyclohexyl-4(1,2-diphenylethyl)-piperazine and its enantiomorphs on analgesic and othe pharmacological activities in experimental animals." Arch Int Pharmacodyn Ther 221(1): 105-121. Natsuka, K., H. Nakamura, H. Uno and S. Umemoto (1975). "1-Substituted 4(1,2-diphenylethyl)piperazine derivatives and their analgesic activities. 1." Journal of Medicinal Chemistry 18(12): 1240-1244. Nozaki, M., M. Niwa, E. Imai, M. Hori and H. Fujimura (1983). "(1,2diphenylethyl) piperazines as potent opiate-like analgesics; The unusual relationships between stereoselectivity and affinity to opioid receptor." Life Sciences 33, Supplement 1(0): 431-434. Rättsmedicinalverket (2014). Rättsmedicinalverket. Linköping. Scifinder. (2013). 2014, from https://scifinder.cas.org/scifinder/view/scifinder. Statens kriminaltekniska laboratorium (2014). Linköping. Tullverket (2014). Uchiyama, N., S. Matsuda, M. Kawamura, R. Kikura-Hanajiri and Y. Goda (2014). "Identification of two new-type designer drugs, piperazine derivative MT-45 (I-C6) and synthetic peptide Noopept (GVS-111), with synthetic cannabinoid A-834735, cathinone derivative 4-methoxy-α-PVP, and phenethylamine derivative 4-methylbuphedrine from illegal products." Forensic Toxicology 32(1): 9-18. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 272 Nafyron Grupp: syntetiska katinoner. Sammansättning och former: vitt kristalliskt pulver, nafyron säljs på internet som (lokalt) oreglerad industrikemikalie med en angiven renhet (halt) om upp till 99,9 procent. Benämningar: nafyron, naftylpyrovaleron, 1-(2-naftyl)-2-(1-pyrrolidinyl)-1pentanon, 1-(naftalen-2-yl)-2-pyrrolidin-1-yl-pentan-1-on, naphyrone, naphthylpyrovalerone, 1-naphthalen-2-yl-2-pyrrolidin-1-ylpentan-1-one, nafiron, ”Energy-1”, ”NRG-1” (dock har även förfalskningar sålts under denna beteckning), ”O-2482”. Doser: En missbruksdos får anses vara ca 75 mg ren substans. Tillförselsätt: snusande (snortande), nedsväljning av pulver i cigarettpapper, torde kunna injiceras och rökas eller tillföras rektalt, men sådant missbruk har ej dokumenterats. Ruseffekter: eufori, vid höga doser ångest och paranoia. Biverkningar: hjärtklappning, förhöjt blodtryck, stegrad kroppstemperatur, ångest, paranoia. Beroenderisk: som andra syntetiska katinoner, bl.a. mefedron, enligt vissa bedömare sannolikt högre. Skadeverkningar-risker: risk för livshotande förgiftning med cirkulationskollaps, psykiska störningar med ångest och paranoia. Sammanfattande beskrivning: Högsta domstolen har i ett flertal mål bedömt farligheten hos de syntetiska katinonerna, se t.ex. NJA 2011 s. 357 och NJA 2011 s. 675 I och II. Av dessa domar kan man dra följande slutsatser gällande syntetiska katinoner. • Alla syntetiska katinoner bör i farlighetshänseende jämställas. • Den generella farligheten hos syntetiska katinoner skiljer sig inte från amfetamins generella farlighet på något avgörande sätt. • Det finns inte heller i mängdhänseende stöd för att bedöma de syntetiska katinonerna annorlunda än amfetamin. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 273 N-bensylpiperazin (BZP) Grupp: syntetiska centralstimulantia av amfetamintyp. Sammansättning och former: N-bensylpiperazin, som bas svagt gulgrönt pulver, som hydroklorid vitt pulver, basformen är frätande och kan orsaka brännskador, säljs även som tabletter med påtryck, i en del fall som MDMA-förfalskningar (sådana kan innehålla även TFMPP). Benämningar: 1-bensylpiperazin, N-bensylpiperazin, bensylpiperazin, BZP, ”A2”, ”frenzy”, herbal high”, ”jax”, ”legal XTC”, ”nemesis”, ”pepper extract”, ”prep twisted”. Missbruksdoser: oralt: 50 – 200 mg, vissa uppgifter från 20 mg, en missbruksdos torde kunna bestämmas till 50 mg. Tillförselsätt: oralt, enstaka rapporter om injektion, i hydrokloridform torde medlet kunna snusas (snortas), rökas och intas rektalt men sådan tillförsel synes vara sällsynt. Ruseffekter: eufori, ökad vakenhet, ökad vaksamhet på omgivningen, ökat socialt intresse, hallucinationer, ruset kan vara 6 – 8 timmar, vid mycket stora doser (ca 500 mg) effekter upp till 48 timmar. Biverkningar: klåda, illamående, törst, bröstsmärtor, hjärtklappning, uppkastningar, hyperventilering, svårkontrollerad rörelselusta, migränliknande huvudvärk, svåra epileptiska anfall, urinretention, synestesier, oro för kroppsförvanskning (dysmorfi), sömnsvårigheter, psykos. Beroenderisk: BZP kan ersätta amfetamin vid injektionsförsök hos tillvanda amfetaminister, toleransutveckling kan förekomma. Skadeverkningar-risker: epileptiska anfall med kramper, uttorkning med överkompenserande vätskeintag, njursvikt, tankestörningar, psykoser, livshotande förgiftningar, enstaka dödsfall efter samtidigt intag av MDMA. Sammanfattande beskrivning: BZP har stora likheter med amfetamin. Vid injektionsförsök hos tillvanda amfetaminister har BZP visat sig kunna ersätta amfetamin samt vid djurförsök även kokain. BZP anses vid dosjämförelser (vikt för vikt) vara en tiondel så potent som amfetamin. En dos om 50 mg BZP skulle då motsvara 5 mg amfetamin. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 274 25-NBOMe / NBOMe 65 Grupp: hallucinogener. Sammansättning och former: pulver och som tillsatt aktiv ingrediens på frimärken/läskpapper (trippar), kristallin kemikalie, pulver löst i organiskt lösningsmedel. Benämningar: • 25B-NBOMe: 2C-B-NBOMe, NBOMe-2C-B, Cimbi-36 • 25C-NBOMe: 2C-C-NBOMe, NBOMe-2C-C, Cimbi-82, Pandora, Dime • 25D-NBOMe: 2C-D-NBOMe, Cimbi 138 • 25H-NBOMe: 2C-H-NBOMe • 25I-NBOMe: NBOMe-2C-I, 2C-I-NBOMe, BOM-CI, Cimbi-5, Solaris, Legal acid, 25-I. Missbruksdoser: • 25B-NBOMe: Prekliniska studier med 25B-NBOMe har föreslagit att den orala dosen i mängden 300-600 μg bör kunna ge signifikanta hallucinationer. Användare har rapporterat starka psykedeliska effekter vid doser kring 500 μg. • 25C-NBOMe: Användare har rapporterat 25C-NBOMe som aktiv hallucinogen drog vid låga doser (200-1000 μg) vid oral och nasal administration. • 25D-NBOMe: Användare har rapporterat 25D-NBOMe som aktiv hallucinogen och framkallande av eufori vid doser på 500-1000 μg. • 25H-NBOMe: Via internet-forum har doser kring 500 μg rapporterats för oral konsumtion av NBOMe. • 25I-NBOMe: Via internet-forum har doser kring 500 μg rapporterats för oral konsumtion av NBOMe Tillförselsätt: • 25B-NBOMe: Oral och nasal administration • 25C-NBOMe: Oral och nasal administration. • 25D-NBOMe: Oral administration • 25H-NBOMe: Oral administration • 25I-NBOMe: Oral och nasal administration Verkningsmekanism/effekt: Hallucinogena; se även under Hälsorisker nedan. Via internetforum beskrivs 25B-NBOMe av användare som en kraftfull hallucinogen drog med långvarig tripp-tid. Hälsorisker: Användare av 25-NBOMe (NBOMe) har rapporterat effekter såsom paranoia, rädsla, oroliga reaktioner, ökad hjärtverksamhet, sömnlöshet och illamående. Dock är idag mycket lite känt om lång-tidseffekterna, säkerhetsaspekter, beroende-potentialen för dessa preparat. Uppgifterna är hämtade från från FHI:s klassificeringsdokument (DNR 2013/302, 2013/303 2013/304, 2013/305 och 2013/399). 65 RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 275 Giftinformationscentralen har rapporterat om 2 sjukhusfall angående 25CNBOMe där symtom har varit förändrad tidsuppfattning, förvirring, oro, vida pupiller samt hög puls. Giftinformationscentralen har rapporterat om 8 fall (varav 7 fall från sjukhus) angående 25I-NBOMe där symtom som förekommit har varit stora pupiller, svårt att prata, stelhet, hallucinationer, aggressivitet, oro, hög puls och högt blodtryck. Från Storbritannien har rapporterats om att sju användare av 25I-NBOMe förts till sjukhus efter intoxikation av drogen. Rapporterade biverkningar inkluderar höjt blodtryck, ökad hjärtverksamhet, visuella och hörselmässiga hallucinationer, självskada, häftig oro och aggressivitet, kramper, hög feber, metabolisk acidos och förhöjt antal vita blodkroppar. Två av användarna krävde intensivvård. Ett av fallen hade svår rabdomylos (muskelsönderfall) som resulterade i njursvikt, samtliga fall hade förhöjd kreatinkinas (ett enzym) av olika grad. Det har rapporteras om att 2C-I-N-BOMe/25INBOMe har kopplats till dödsfall i Kalifornien, Louisiana, Minnesota, North Dakota och Virginia. Substansen betraktas som en mycket potent hallucinogen. Substansen påstås vara mycket mer potent och dödlig än liknande tidigare förekommande substanser. Fall ifrån USA som inkluderat symtom som svåra hallucinationer och långvarig häftig oro, höjt blodtryck, ökad hjärtverksamhet, aggressivitet, förstorade pupiller har rapporterats genom 25I-NBOMe (25-I) intoxikation med laborativ verifikation av substansen i serum. Medier i Australien har rapporterat om överdoser och dödfall vid användning av drogerna 25I-NBOMe samt 25B-NBOMe. Sammanfattande beskrivning: Strukturlika hallucinogener som är verksamma vid mycket små doser. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 276 N-etylbufedron 66 1. Namn, gatunamn, synonymer, CAS-nr IUPAC: 2-(ethylamino)-1-phenylbutan-1-one CAS: 1354631-28-9 Övrigt: NEB, (EMCDDA, 2015; NFC, 2015; Scifinder, 2015), 2-(etylamino)1-fenylbutan-1-on 2. Summaformel, kemisk struktur Summaformel: C12 H17 N O Familje/Grupptillhörighet: Psykotropa substanser, katinoner Strukturlika substanser: 4-MEC (4-metyletkatinon), pentedron och 3,4-DMMC (3,4-dimetylmetkatinon) samt bufedron som sedan tidigare är reglerade som narkotika (EMCDDA, 2015; NFC, 2015; Scifinder, 2015). 3. Fysikaliska data Fysikaliskt tillstånd: Molekylvikt (g/mol): 191,27 Kokpunkt (°C): 289,4±23,0 Densitet (g/cm3): 0,974±0,06 Föroreningar/blandningar: Detektion av förekomst som vitt pulver, Netylbufedron tillsammans med MDPBP, N-etylbufedron tillsammans med MDPBP och koffein, N-etylbufedron tillsammans med alfa-PVP och MDPV i förpackningar, detektion av nästintill fullständigt rent pulver med Netylbufedron som försålts via internetsidor (EMCDDA, 2015; Lanza et al., 2013; NFC, 2015; Scifinder, 2015; TVL, 2015). 4. Framställning Metoder för framställning av syntetiska katinoner har beskrivits i den vetenskapliga litteraturen (EMCDDA, 2015; Hyde, Browning, & Adams, 1928). 5. Verkningsmekanism/effekt Substansen N-etylbufedron är en syntetisk katinon som har stimulerande effekter. N-etylbufedron är en strukturisomer av de narkotika reglerade substanserna 4-metyletkatinon (4-MEC), pentedron samt 3,4dimetylmetkatinon (3,4-DMMC) (EMCDDA, 2015). N-etylbufedron uppvisar strukturella likheter med bufedron som är narkotika reglerad, genom att substanserna är N-etyl respektive N-metyl substituerade. Syntetiska katinoner verkar stimulerande på centrala nervsystemet genom bl.a. frisättning av dopamin, noradrenalin och serotonin samt genom att inhibera Uppgifterna är i sin helhet hämtade från Folkhälsomyndighetens klassificeringsdokument (dnr 01125-2015). 66 RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 277 upptaget av dessa i centrala och perifera nervsystem (Paillet-Loilier, Cesbron, Le Boisselier, Bourgine, & Debruyne, 2014). I en in vitro studie med transfekterade celler som utrycker människans DAT, NET och SERT, påvisades att 4-MEC inhiberade alla monoamintransportörerna samt frisatte serotonin. Samma studie visade att bufedron och etylkatinon inhiberade återupptaget av dopamin och noradrenalin samt frisatte noradrenalin (Simmler, Rickli, Hoener, & Liechti, 2014). Bufedron är en ett katinon derivat som marknadsförts för sina psykoaktiva effekter och som substitut för mefedron (Zuba, Adamowicz, & Byrska, 2013). N-etylbufedron är ett substitut för mefedron som är narkotika reglerad liksom flera andra syntetiska katinoner (Lanza et al., 2013). Substituerade katinoner, såsom bufedron är psykoaktiva substanser som missbrukas som rekreationsdroger. N-etylbufedron är en substituerad syntetisk katinon vars struktur är identisk bufedron bortsett ifrån en extra metylgrupp på kväve (N) atomen. Strukturen för substansen N-etylbufedron är även identisk med narkotikareglerade etylkatinon bortsett ifrån en extra metyl grupp i αalkylkedjan (Chemicals, 2012; Kikura-Hanajiri, Uchiyama, & Goda, 2011). Substansen N-etylbufedron har dektekterats i urin genom en studie som utfördes mellan 2011 och 2013 i USA för att screena efter designer stimulantia. Genom studien konkluderades att N-etylbufedron tillsammans med 8 andra syntetiska katinoner (däribland etylkatinon, mefedron, bufedron och 4-MEC) verkar följa samma metaboliska mönster som för de klassiska drogerna; katinon, metkatinon och dietylpropion till respektive alkoholer-substituerade efedriner och norefedriner (Uralets, Rana, Morgan, & Ross, 2014). Substansen Netylbufedron har psykoaktiva effekter som liknar de för nämnda narkotikaklassade substanserna (EMCDDA, 2015). N-etylbufedron försäljs via internet och vid inköp av substansen ifrån en populär (enligt användare som postat på internetforum) återförsäljare påvisade en analytisk studie att pulvret huvudsakligen var rent (Lanza et al., 2013). 6. Exponeringssätt, missbruksdos Användare har rapporterat intag av doser kring 25-50mg med varierande administrationssätt; oral, nasalt, rektalt, intravenöst (Flashback, 2013). 7. Kombinationsmissbruk Användare av N-etylbufedron har rapporterat missbruk av andra syntetiska katinoner som α-PBP, N-etylbufedron tillsammans med bensodiazepiner, Netylbufedron i kombination med alkohol (Flashback, 2013). 8. Hälsorisker Individuella risker Giftinformationscentralen har haft 8 fall med N-etylbufedron varav 6 sjukhusfall. I ett fall med N-etylbufedron blev en kvinna medvetslös efter att ha tagit 40mg substansen. Giftinformationscentralen har haft flera fall där Netylbufedron har intagits tillsammans med andra centralstimulerande medel (GIC, 2015). Psykoaktiva substituerade katinoner innebär hälsorisker som inkluderar hjärtkomplikationer, oro, psykos och död (Eshleman et al., 2013). Bland de skadliga effekterna som ses hos användare av syntetiska katinoner som behövt sjukvård inkluderas hjärtpåverkan (takykardi och hypertension), psykiska/neurologiska tecken och symtom (oro, paranoia, hallucinationer och kramper) (Paillet-Loilier et al., 2014). RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 278 Den toxikologiska informationen och långtidseffekter kring de allra nyaste syntetiska katinonerna däribland N-etylbufedron är betydligt mer sparsam än för 4-MMC (mefedron) (Lanza et al., 2013). Användare har rapporterat att effekterna av substansen N-etylbufedron är mycket lika de för bufedron, att N-etylbufedron upplevs aningen potentare än bufedron, känslor av lycka och förhöjda energinivåer, nasal sveda, brännande känsla vid injektion, rysningar, svag eufori, (långvariga) stimulerande effekter, ökat välbefinnande, lite skakningar, rus effekter som varar länge och som påminner om MDPV eller en kombination av MDPV och metylfenidat, psykoaktiva effekter, panikångest, milda effekter, att effekterna som liknar de för 3-MMC och ett starkt åter doseringsbehov (Flashback, 2013). Folkhälsorisker Beslag har gjorts samt att fallbeskrivningar rapporterats från sjukvården. Information från expertnätverk och Internet visar att användning av substansen ökar. Med den spridning som finns i Sverige och några närliggande länder kan det inte bortses från att bruket av N-etylbufedron kan få konsekvenser för folkhälsan och medföra sociala problem. 9. Dokumenterad förekomst Medicinsk och industriell förekomst Ingen medicinsk användning är känd men användning kan förekomma inom farmakologisk forskning. Rapporterad förekomst i Sverige Uppgiftslämnare 2012 Nationellt forensiskt centrum 2 beslag (NFC) 2013 2014 201502 41 4 beslag beslag 2 fall 5 fall Rättsmedicinalverket (RMV) (urin+blod) (4 blod) Tullverkets laboratorium 4 beslag 1 beslag Giftinformationscentralen 3 fall (1 5 fall (5 (GIC) sjukhus) sjukhus) (GIC, 2015; NFC, 2015; RMV, 2015; TVL, 2015) 9 beslag Folkhälsomyndigheten har yttrat sig enligt Förstörandelagen 13 § lag (2011:111). Ett antal beslut an förstörande har inkommit till myndigheten. EMCDDA Beslag har förekommit under år 2014 i Sverige, Belgien, Ungern, Tjeckiska republiken, under år 2013 i Ungern, Irland, under år 2012 i Tyskland, Ungern, Storbritannien, Norge och Sverige, under år 2011 i Danmark. 10. Tillgänglighet Substansen kan införas, hanteras och säljas lagligt i avsaknad av klassificering. Ökad tillgänglighet och därmed ökad användning kan befaras då bruk och införsel inte är straffbart. 11. Missbruksprofil - RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 279 12. Nuvarande kontrollstatus Reglerad i Danmark, Frankrike, Ungern, Irland, Litauen, Portugal, Turkiet, Storbritannien. (EMCDDA, 2015) 13. Konventioner Återfinns varken på 1961 års narkotikakonvention eller på 1971 års psykotropkonvention. 14. Övrig information 15. Rekommendation Substansen 2-(etylamino)-1-fenylbutan-1-on med rekommenderas för narkotikaförklaring: • Tillgängligt underlag ger tillräckligt stöd för att ämnet har euforiska effekter. • Tillgängligt underlag ger stöd för att ämnet har hälsofarliga egenskaper. • Missbruk förekommer och kan komma att öka i Sverige. För att förhindra ytterligare skada rekommenderar Folkhälsomyndigheten, i samråd med berörda instanser, att 2-(etylamino)-1-fenylbutan-1-on med kortnamn N-etylbufedron förs upp på förordningen (1992:1554) om kontroll av narkotika. 16. Notifiera EU-kommissionen Risken för att produkter styrs över till den oreglerade svenska marknaden samt den snabba spridningen via etablerade kanaler gör att det är angeläget att agera med snabbhet. Brådskande skäl enligt direktiv 98/34 EG bör åberopas. 17. Referenser Chemicals, C. (2012). N-Ethylbuphedrone (hydrochloride) from https://www.caymanchem.com/app/template/Product.vm/catalog/11665/pro mo/emolecules EMCDDA. (2015). European database on new drugs. Retrieved 2014, from https://ednd.emcdda.europa.eu/html.cfm/ Eshleman, A. J., Wolfrum, K. M., Hatfield, M. G., Johnson, R. A., Murphy, K. V., & Janowsky, A. (2013). Substituted methcathinones differ in transporter and receptor interactions. Biochem. Pharmacol. (Amsterdam, Neth.), 85(12), 1803-1815. doi: 10.1016/j.bcp.2013.04.004 Flashback. (2013). NEB (N-ethylbuphedrone) from https://www.flashback.org/t1550354p6 GIC. (2015). Giftinformationscentralen Hyde, J. F., Browning, E., & Adams, R. (1928). Synthetic Homologs of d,lephedrine. J Am Chem Soc, 50(8), 2287-2292. doi: 10.1021/ja01395a032 Kikura-Hanajiri, R., Uchiyama, N., & Goda, Y. (2011). Survey of current trends in the abuse of psychotropic substances and plants in Japan. Leg Med (Tokyo), 13(3), 109-115. doi: 10.1016/j.legalmed.2011.02.003 Lanza, M., Acton, W. J., Jurschik, S., Sulzer, P., Breiev, K., Jordan, A., . . . Mark, T. D. (2013). Distinguishing two isomeric mephedrone substitutes with selective reagent ionisation mass spectrometry (SRI-MS). J Mass Spectrom, 48(9), 1015-1018. doi: 10.1002/jms.3253 NFC. (2015). Nationellt forensiskt centrum RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 280 Paillet-Loilier, M., Cesbron, A., Le Boisselier, R., Bourgine, J., & Debruyne, D. (2014). Emerging drugs of abuse: current perspectives on substituted cathinones. Subst Abuse Rehabil, 5, 37-52. doi: 10.2147/SAR.S37257 RMV. (2015). Rättsmedicinalverket Scifinder. (2015). Scifinder. Retrieved 2014, from https://scifinder.cas.org/scifinder/view/scifinder Simmler, L. D., Rickli, A., Hoener, M. C., & Liechti, M. E. (2014). Monoamine transporter and receptor interaction profiles of a new series of designer cathinones. Neuropharmacology, 79, 152-160. doi: 10.1016/j.neuropharm.2013.11.008 TVL. (2015). Tullverket. Uralets, V., Rana, S., Morgan, S., & Ross, W. (2014). Testing for designer stimulants: metabolic profiles of 16 synthetic cathinones excreted free in human urine. J Anal Toxicol, 38(5), 233-241. doi: 10.1093/jat/bku021 Zuba, D., Adamowicz, P., & Byrska, B. (2013). Detection of buphedrone in biological and non-biological material – Two case reports. Forensic Sci Int, 227(1–3), 15-20. doi: http://dx.doi.org/10.1016/j.forsciint.2012.08.034 RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 281 N-etylkatinon Grupp: syntetiska katinoner. Sammansättning och former: N-etylkatinon, 2-etylamin-1-fenyl-propan-1-on, vita eller ljusbruna kristaller om säljs som pulver eller i tabletter, medlet utbjuds som industrikemikalie till försäljning på internet med en uppgiven halt av 99 procent. Preparatet förekommer även i form av färgade tabletter och ett uppgivet innehåll om 100 mg. Benämningar: Etylkatinon, ethylcathinone, N-etylkatinon, N-ethylcathinone, etylpriopion, ethylpropion, ”Radon”, ”sub coca II”. Doser: En missbruksdos får anses vara ca 75 mg ren substans. Tillförselsätt: oralt vanligen genom nedsväljning av tabletter, kan snusas (snortas) men kan då ge sveda i nässlemhinnorna, torde kunna injiceras och rökas men sådan tillförsel har ej dokumenterats. Ruseffekter: eufori, rastlöshet, synförändringar, eftereffekterna kan bestå till dagen efter. Biverkningar: hjärtarrytmier, blodstrycksstegring, bröstsmärtor, muntorrhet, metallsmak i munnen, illamående, magkramp, darrningar, dimsyn, aptitlöshet, sömnsvårigheter, yrsel, psykos. Beroenderisk: troligen som andra syntetiska katinoner, t.ex. mefedron. Skadeverkningar-risker: uttorkning, menstruationsstöringar, stroke, psykos, sannolikt risk för livshotande förgiftningar. Sammanfattande beskrivning: Högsta domstolen har i ett flertal mål bedömt farligheten hos de syntetiska katinonerna, se t.ex. NJA 2011 s. 357 och NJA 2011 s. 675 I och II. Av dessa domar kan man dra följande slutsatser gällande syntetiska katinoner. • Alla syntetiska katinoner bör i farlighetshänseende jämställas. • Den generella farligheten hos syntetiska katinoner skiljer sig inte från amfetamins generella farlighet på något avgörande sätt. • Det finns inte heller i mängdhänseende stöd för att bedöma de syntetiska katinonerna annorlunda än amfetamin. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 282 N-etylnorketamin 67 1. Namn, gatunamn, synonymer, CAS-nr IUPAC: 2-(2-chlorophenyl)-2-(ethylamino)cyclohexan-1-one CAS: 1354634-10-8 Övrigt: NEK, N-EK, (EMCDDA, 2015; PubMed, 2015; Scifinder, 2015), 2(etylamino)-2-(2-klorofenyl)cyklohexan-1-on, (NFC, 2015; TVL, 2015). 2. Summaformel, kemisk struktur Summaformel: C14 H18 Cl N O Familje/Grupptillhörighet: Arylcyklohexylaminer Strukturlika substanser: Ketamin, metoxetamin som sedan tidigare är reglerade som narkotika (EMCDDA, 2015; NFC, 2015; Scifinder, 2015). 3. Fysikaliska data Fysikaliskt tillstånd: Molekylvikt (g/mol): 251,75 Kokpunkt (°C): 377,1±42,0 Densitet (g/cm3): 1,14±0,1 Föroreningar/blandningar: Detektion av förekomst som vitt pulver, som kristallina korn, N-etylnorketamin som huvudsubstans i ett beige pulver som även innehöll mindre mängder av bensokain, 4-kloroamfetamin samt kontaminering av några andra substanser (EMCDDA, 2015; NFC, 2015; Scifinder, 2015). 4. Framställning Metoder för framställning av arylcyklohexylaminer såsom N-etylnorketamin finns beskrivna i den vetenskapliga litteraturen (EMCDDA, 2015; Scifinder, 2015; Stevens, 1966). 5. Verkningsmekanism/effekt Substansen N-etylnorketamin kemiska struktur är identisk med ketamin bortsett från att substansen har en N-etylgrupp istället för en N-metylgrupp, Netylnorketamin är en N-etyl homolog av ketamin som sedan tidigare är reglerad som narkotika. N-etylnorketamin uppvisar även strukturella likheter med den narkotika reglerade substansen metoxetamin och substanserna skiljer sig genom Uppgifterna är i sin helhet hämtade från Folkhälsomyndighetens klassificeringsdokument (dnr 01125-2015). 67 RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 283 att ha en kloratom i andra positionen av fenylringen respektive ha en metoxigrupp i tredje position av fenylringen (EMCDDA, 2015). Ketamin och strukturellt relaterade arylcyklohexylaminer genererar effekter som medieras genom olika farmakologiska mekanismer (ACMD, 2013). I huvudsak så verkar de genom binda till NDMA (N-metyl-D-aspartat) receptorer och klassificeras som dissociativa bedövningsmedel (ACMD, 2013; Katharina E. Hofer et al., 2012). Dessa NDMA-receptorer antas vara det huvudsakliga molekylära målet för den bedövande verkningseffekten och de psykotomimetiska egenskaperna hos ketamin. Ketamins rapporterade antidepressiva och analgetiska effekter förmodas även delvis medieras genom samma mekanismer. Administration av NDMA antagonister såsom ketamin är känt för att öka frisättningen av dopamin i hjärnan (nucleus accumbens regionen), en aktivitet som vanligen associeras med potential för beroendeframkallande effekter. Ketamin verkar förutom på NDMA receptorer även på vissa dopamin D2 och serotonin (5-HT2A) receptorer. Aktivering av 5HT2A förväntas vara relaterade till perceptions störningar och hallucinationer. Vidare har Ketamin även påvisats ha stereospecifik affinitet för opiod receptorer samt kunna påverka monoamintransportörer. Ketamins komplexa neurokemiska profil reflekterar substansens verkningsmekanismer som dissociativa anestetika, psykostimulantia och smärtstillande medel (ACMD, 2013). Användare har rapporterat att N-etylnorketamin är psykoaktiv med effekter som liknar de för ketamin och att substansen ger euforiska effekter (Flashback, 2013; Morris & Wallach, 2014; Research, 2012). Ketamin har rapporteras huvudsakligen metaboliseras genom N-demetylering och metoxetamin har även konstaterats metaboliseras på samma sätt genom N-deetylering (Wolff & Winstock, 2006; Zawilska, 2014). Metabolismen för N-etylnorketamin kan antas ske på samma sätt som de nämnda narkotika klassade substanserna och innebära N-deetylering. N-etylnorketamin uppvisar strukturella likheter med ketamin och förväntas ha effekter som i huvudsak liknar de för ketamin (ACMD, 2012). 6. Exponeringssätt, missbruksdos Användare har rapporterat varierande administrationssätt; oralt genom att Netylnorketamin blandas i drycker, insufflation, rektalt, intramuskulärt och olika doser kring 50mg upp till 250 mg (archiv, 2014) (Research, 2012). Användare av N-etylnorketamin har rapporterat avslappnade effekter vid 20mg, ketamin liknade effekter vid 30mg med viss påverkan på korttidsminnet, vid ytterligare 25mg påföljande dosering mild dissociativ påverkan och vid administration av totalt 180mg dissociativ påverkan tillsammans med bisarra tankar. Redosering har rapporterats av användare vid samma session för bibehålla effekterna med upp till totalt 500mg (Research, 2012). Att multipla doser tas även av ketamin, till följd av dess korta halveringstid har även rapporterats (Hill & Thomas, 2009). 7. Kombinationsmissbruk Användare av andra arylcyklohexylaminer däribland ketamin och MXE (metoxetamin), N-etylnorketamin påverkan tillsammans med cannabis (Flashback, 2013; Research, 2012). RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 284 8. Hälsorisker Individuella risker Giftinformationscentralen har vid ett fall som var en blandintoxikation med Netylnorketamin och DPT (N,N-dipropyltryptamin) noterat följande symtom: huvudvärk, hög puls och stora pupiller (GIC, 2015). Rättsmedicinalverket har haft två obduktionsärenden med N-etylnorketamin varav ett med AH-7921 samt lite alkohol och det andra var en blandintoxikation (RMV, 2015). Kända biverkningar med arylcyklohexylaminer såsom ketamin och MXE (metoxetamin) inkluderar förvirring, reducerat medvetande, livliga drömmar, hallucinationer, kardiovaskulära problem; högt blodtryck, hjärtklappning, panik attacker, dissociativa effekter, apné, urinblåsa toxicitet, vomering, illamående, dålig syn, ofrivilliga muskelrörelser, oro, upplevd förlust av kontroll, paranoid psykos, förhöjd kroppstemperatur, kramper och andningssvårigheter (Hill & Thomas, 2009). Varierande effekter och biverkningar har beskrivits av användare. Användare av N-etylnorketamin har beskrivit psykoaktiva och positiva effekter som ofta jämförs med ketamin. Andra har beskrivit att substansen har reducerad effekt och har euforiska effekter men inte ger hallucinationer, att substansen ger biverkningar såsom näsblod och nasal sveda, huvudvärk, sjukdomskänslor, magknip samt illamående (Flashback, 2013; Morris & Wallach, 2014). Användare har rapporterat att effekterna av N-etylnorketamin är svåra att skilja ifrån effekterna av ketamin, bortsätt ifrån att substansen verkningstid är kortare, vilket medfört att upprepade doser administreras. Att N-etylnorketamin är den enda lagliga substans vars effekter liknar de för ketamin (Flashback, 2013; Research, 2012). Användare har rapporterat känslor av eufori, välmående, samt humörhöjande, antidepressiva och milda dissociativa effekter, att substansen snarare ger euforiska effekter än dissociativa, vissa hallucinationer/perceptionsförändringar (Flashback, 2013; Research, 2012). Folkhälsorisker Beslag har gjorts samt att fallbeskrivningar rapporterats från sjukvården. Information från expertnätverk och Internet visar att användning av substansen ökar. Med den spridning som finns i Sverige och några närliggande länder kan det inte bortses från att bruket av N-etylnorketamin kan få konsekvenser för folkhälsan och medföra sociala problem. 9. Dokumenterad förekomst Medicinsk och industriell förekomst Ingen medicinsk användning är känd men användning kan förekomma inom farmakologisk forskning. Rapporterad förekomst i Sverige Uppgiftslämnare Nationellt forensiskt centrum (NFC) 2012 2013 1 beslag 3 beslag Rättsmedicinalverket (RMV) Tullverkets laboratorium 9 beslag Giftinformationscentralen (GIC) 2014 2 beslag 2015 2 fall (blod) 18 beslag 4 fall (1 sjukhus) (GIC, 2015; NFC, 2015; RMV, 2015; TVL, 2015) RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 285 Folkhälsomyndigheten har yttrat sig enligt Förstörandelagen 13 § lag (2011:111). Ett flertal beslut om förstörande har inkommit till myndigheten. EMCDDA Beslag har förekommit under år 2015 i Frankrike, under år 2014 i Sverige och Spanien, under år 2013 i Tyskland, Ungern, Norge, Sverige Danmark, under år 2012 i Storbritannien. 10. Tillgänglighet Substansen kan införas, hanteras och säljas lagligt i avsaknad av klassificering. Ökad tillgänglighet och därmed ökad användning kan befaras då bruk och införsel inte är straffbart. 11. Missbruksprofil 12. Nuvarande kontrollstatus Ingen information om reglering ännu. (EMCDDA, 2015) 13. Konventioner Återfinns varken på 1961 års narkotikakonvention eller på 1971 års psykotropkonvention. 14. Övrig information 15. Rekommendation Substansen 2-(etylamino)-2-(2-klorofenyl)cyklohexan-1-on med rekommenderas för narkotikaförklaring: • Tillgängligt underlag ger tillräckligt stöd för att ämnet har euforiska effekter. • Tillgängligt underlag ger stöd för att ämnet har hälsofarliga egenskaper. • Missbruk förekommer och kan komma att öka i Sverige. För att förhindra ytterligare skada rekommenderar Folkhälsomyndigheten, i samråd med berörda instanser, att 2-(etylamino)-2-(2-klorofenyl)cyklohexan-1on med kortnamn N-etylnorketamin förs upp på förordningen (1992:1554) om kontroll av narkotika. 16. Notifiera EU-kommissionen Risken för att produkter styrs över till den oreglerade svenska marknaden samt den snabba spridningen via etablerade kanaler gör att det är angeläget att agera med snabbhet. Brådskande skäl enligt direktiv 98/34 EG bör åberopas. 17. Referenser ACMD. (2012). Methoxetamine report. from https://ednd.emcdda.europa.eu/attachements.cfm/att_194321_EN_UK_meth oxetamine_Oct%202012.pdf ACMD. (2013). Ketamine: a review of use and harm. archiv, w. (2014). Substanzinformationen zu N-ethylnorketamine NEK from http://w0rdex.eu/substanzen/substanzen.php?id=87 EMCDDA. (2015). European database on new drugs. Retrieved 2014, from https://ednd.emcdda.europa.eu/html.cfm/ RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 286 Flashback. (2013). Ethyl-Ketamine: 2-(2-chlorophenyl)-2(ethylamino)cyclohexanone from https://www.flashback.org/t1956578p9 GIC. (2015). Giftinformationscentralen Hill, S. L., & Thomas, S. H. L. (2009). What's new in… Toxicity of drugs of abuse. Medicine, 37(11), 621-626. doi: http://dx.doi.org/10.1016/j.mpmed.2009.08.009 Katharina E. Hofer, Grager, B., Müller, D. M., Rauber-Lüthy, C., Kupferschmidt, H., Rentsch, K. M., & Ceschi, A. (2012). Ketamine-like Effects After Recreational Use of Methoxetamine. Annals of Emergency Medicine, 60(1), 97-99. Morris, H., & Wallach, J. (2014). From PCP to MXE: a comprehensive review of the non-medical use of dissociative drugs. Drug Test. Anal., 6(7-8), 614-632. doi: 10.1002/dta.1620 NFC. (2015). Nationellt forensiskt centrum PubMed. (2015). PubMed. http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/ Research, U. C. (2012). ethyl ketamine from https://www.ukchemicalresearch.org/Thread-ethyl-ketamine RMV. (2015). Rättsmedicinalverket Scifinder. (2015). Scifinder. Retrieved 2014, from https://scifinder.cas.org/scifinder/view/scifinder Stevens, C. L. (1966). US Patent No. United States Patent Office U. S. P. Office. TVL. (2015). Tullverket. Wolff, K., & Winstock, A. R. (2006). Ketamine : from medicine to misuse. CNS Drugs, 20(3), 199-218. Zawilska, J. B. (2014). Methoxetamine--a novel recreational drug with potent hallucinogenic properties. Toxicol Lett, 230(3), 402-407. doi: 10.1016/j.toxlet.2014.08.011 RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 287 25N-NBOMe 68 1. Namn, gatunamn, synonymer, CAS-nr 25N-NBOMe IUPAC: 2-(2,5-dimethoxy-4-nitrophenyl)-N-(2-methoxybenzyl)ethanamine, CAS: 1354632-03-3, 1566571-65-0 (HCl) Övrigt: NBOMe-2C-N, 2,5-dimethoxy-N-[(2-methoxyphenyl)methyl]-4nitro-benzeneethanamine (SKL; Scifinder) 2. Summaformel, kemisk struktur Summaformel: C18H22N2O5 Familje/Grupptillhörighet: Fenetylaminer Strukturlika substanser: 25I-NBOMe, 25B-NBOMe, 25C-NBOMe, 25HNBOMe, 25D-NBOMe (alla sedan tidigare klassificerade som narkotika), 25GNBOMe (SKL, EMCDDA) 3. Fysikaliska data Fysikaliskt tillstånd: Fast Molekylvikt (g/mol):346.4, (382.8, HCl) Kokpunkt (°C): 514.5±45.0 °C Densitet (g/cm3): 1.185±0.06 Föroreningar/blandningar: (Scifinder) 4. Framställning (Casale & Hays, 2012) 5. Verkningsmekanism/effekt 25N-NBOMe tillhör 2C-serien av substituerade fenetylaminer vilka har två metoxigrupper i position 2 och 5 i fenylringen. Många 2C-substanser interagerar med serotoninreceptorer. Addition av en bensylgrupp till kväveatomen, till exempel N-2-metoxibensyl-substitution (NBOMe) ger ökad aktivitet och selektivitet för serotoninreceptor 5-HT2A (Heim R, 2003; Nichols et al, 2008). 5-HT2A anses vara den receptor som medierar den psykedeliska effekten av hallucinogena droger (Nichols D.E., 2004; Gonzales-Maeso et al., 2007; Halberstadt, 2014). Typiskt för 2C substanserna är dessutom en substituent i position 4 i fenylgruppen. 25N-NBOMe har här en nitrogrupp (därav beteckningen N). Uppgifterna är i sin helhet hämtade från Folkhälsomyndighetens klassificeringsdokument (dnr 06072-2014). 68 RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 288 Användare har rapporterat effekter som eufori, förstärkning av sinnesintryck, visuell distorsion och hallucinationer. Även illamående, temperaturhöjning och huvudvärk (Bluelight, 2014; Chemsrus, 2014; Flashback, 2014). 6. Exponeringssätt, missbruksdos Administreras vanligtvis sublingualt eller buckalt via “blotters” eller ”lappar”, dvs pappersbitar impregnerade med substans. Även nasalt intag av pulver eller spray förekommer. Missbruksdosen anges vara 0.5 milligram – ca 1 milligram (Chemsrus, 2014; Drugs-forum, 2014). 7. Kombinationsmissbruk 8. Hälsorisker Individuella risker 25N-NBOMe tillhör hallucinogener av NBOMe-typ, varav flera sedan tidigare är klassade som narkotika. En av de mera väldokumenterade, 25I-NBOMe, har kopplats till 15 intoxikationer och 2 dödsfall i Europa. De rapporterade symptomen inkluderade takykardi, andningssvårigheter, högt blodtryck, njurskador, hallucinationer och våldsamt beteende (EMCDDA, Risk Assessment Report 2014). Folkhälsorisker 25N-NBOMe tillhör en relativt ny klass av hallucinogena droger, NBOMesubstanser. Beslag av 25N-NBOMe har gjorts i Sverige. Information från expertnätverk och Internet visar att användning av NBOMe-substanser ökar. Med den spridning som finns i Sverige och några närliggande länder kan det inte bortses från att bruket av 25N-NBOMe kan få konsekvenser för folkhälsan och medföra sociala problem. 9. Dokumenterad förekomst Medicinsk och industriell förekomst Ingen medicinsk användning är känd men användning kan förekomma inom farmakologisk forskning. Rapporterad förekomst i Sverige Uppgiftslämnare Statens Kriminaltekniska Laboratorium (SKL) Rättsmedicinalverket (RMV) Tullverkets laboratorium Giftinformationscentralen (GIC) 2012 2013 2014 2 ärenden - 4 ärenden 1 ärende - Statens folkhälsoinstitut har yttrat sig enligt Förstörandelagen 13 § lag (2011:111). EMCDDA Sverige, Polen och Tyskland har rapporterat till EMCDDA. 10. Tillgänglighet Substansen kan införas, hanteras och säljas lagligt i avsaknad av klassificering. Ökad tillgänglighet och därmed ökad användning kan befaras då bruk och införsel inte är straffbart. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 289 11. Missbruksprofil 12. Nuvarande kontrollstatus Danmark och Storbritannien genom generisk lagstiftning. 13. Konventioner Återfinns varken på 1961 års narkotikakonvention eller på 1971 års psykotropkonvention. 14. Övrig information De första NBOMe-substanserna började säljas on-line 2010 och har sedan dess fått global spridning Det finns för närvarande ett tiotal olika substanser tillhörande NBOMe-serien rapporterade till EMCDDA (Lawn et al, 2014; EMCDDA). 15. Rekommendation 2-(2,5-dimetoxi-4-nitrofenyl)-N-(2-metoxibensyl)etanamin rekommenderas för narkotikaförklaring: • Tillgängligt underlag ger tillräckligt stöd för att ämnet har euforiska effekter. • Tillgängligt underlag ger stöd för att ämnet har hälsofarliga egenskaper. • Missbruk förekommer och kan komma att öka i Sverige. För att förhindra ytterligare skada rekommenderar Folkhälsomyndigheten, i samråd med berörda instanser, att 2-(2,5-dimetoxi-4-nitrofenyl)-N-(2metoxibenzyl)etanamin med kortnamn 25N-NBOMe förs upp på förordningen (1992:1554) om kontroll av narkotika. 16. Notifiera EU-kommissionen Risken för att produkter styrs över till den oreglerade svenska marknaden samt den snabba spridningen via etablerade kanaler gör att det är angeläget att agera med snabbhet. Brådskande skäl enligt direktiv 98/34 EG bör åberopas. 17. Referenser Gonzalez-Maeso, J., Weisstaub, N. V., Zhou, M., Chan, P., Ivic, L., Ang, R., . . . Gingrich, J. A. (2007). Hallucinogens recruit specific cortical 5-HT(2A) receptor-mediated signaling pathways to affect behavior. Neuron, 53(3), 439452. doi: 10.1016/j.neuron.2007.01.008 Halberstadt, A. L. (2014). Recent advances in the neuropsychopharmacology of serotonergic hallucinogens. Behav Brain Res. doi: 10.1016/j.bbr.2014.07.016 Hansen, M., Phonekeo, K., Paine, J. S., Leth-Petersen, S., Begtrup, M., BraunerOsborne, H., & Kristensen, J. L. (2014). Synthesis and structure-activity relationships of N-benzyl phenethylamines as 5-HT2A/2C agonists. ACS Chem Neurosci, 5(3), 243-249. doi: 10.1021/cn400216u Lawn, W., Barratt, M., Williams, M., Horne, A., & Winstock, A. (2014). The NBOMe hallucinogenic drug series: Patterns of use, characteristics of users and self-reported effects in a large international sample. J Psychopharmacol, 28(8), 780-788. doi: 10.1177/0269881114523866 Nichols, D. E. (2004). Hallucinogens. Pharmacol Ther, 101(2), 131-181. doi: 10.1016/j.pharmthera.2003.11.002 Nichols, D. E., Frescas, S. P., Chemel, B. R., Rehder, K. S., Zhong, D., & Lewin, A. H. (2008). High specific activity tritium-labeled N-(2-methoxybenzyl)-2,5dimethoxy-4-iodophenethylamine (INBMeO): a high-affinity 5-HT2A RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 290 receptor-selective agonist radioligand. Bioorg Med Chem, 16(11), 6116-6123. doi: 10.1016/j.bmc.2008.04.050 S0968-0896(08)00366-0 [pii] Sekula, K., & Zuba, D. (2013). Structural elucidation and identification of a new derivative of phenethylamine using quadrupole time-of-flight mass spectrometry. Rapid Commun Mass Spectrom, 27(18), 2081-2090. doi: 10.1002/r Bluelight. (2014). http://www.bluelight.org/vb/threads/539694-The-Big-ampDandy-25N-NBOMe-Thread. Casale, J. F., & Hays, P. A. (2012). Characterization of Eleven 2, 5-DimethoxyN-(2-methoxybenzyl) phenethylamine (NBOMe) Derivatives and Differentiation from their 3-and 4-Methoxybenzyl Analogues-Part I. Microgram Journal, 9(2), 84-109. Chemsrus. (2014). http://www.chemsrus.com/forum/14-trip-reports/4452025n-nbome. Drugs-forum. (2014). https://www.drugsforum.com/forum/showthread.php?t=249067. Flashback. (2014). https://www.flashback.org/t2265784p15. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 291 Ocfentanyl 69 1. Namn, gatunamn, synonymer, CAS-nr IUPAC: N-(2-fluorophenyl)-2-methoxy-N-[1-(2-phenylethyl)-4piperidinyl]acetamide CAS: 101343-69-5 Övrigt: N-(2-fluorophenyl)-2-methoxy-N-[1-(2-phenylethyl)-4-piperidinyl]acetamide, A-3217 (EMCDDA, 2015; Scifinder, 2015), N-[1-(2fenyletyl)piperidin-4-yl]-N-(2-fluorofenyl)-2-metoxiacetamid 2. Summaformel, kemisk struktur Summaformel: C22 H27 F N2 O2 Familje/Grupptillhörighet: Opioider Strukturlika substanser: Fentanyl som är internationellt reglerad genom 1961 års narkotikakonvention. (EMCDDA, 2015; Scifinder, 2015) 3. Fysikaliska data Fysikaliskt tillstånd: Molekylvikt (g/mol): 370,46 Kokpunkt (°C): 492,7±45,0 Densitet (g/cm3): 1,157±0,06 Föroreningar/blandningar: Detektion av förekomst som vitt och brunt pulver, ocfentanyl tillsammans med paracetamol och koffein. (EMCDDA, 2015; Scifinder, 2015) 4. Framställning Metoder för framställning av syntetiska opioider inklusive ocfentanyl finns beskrivna i den vetenskapliga litteraturen (EMCDDA, 2015; Lalinde et al., 1990). 5. Verkningsmekanism/effekt Substansen ocfentanyl är en potent syntetisk opioid som är strukturellt relaterad till fentanyl som är internationellt reglerad genom 1961 års narkotikakonvention. Ocfentanil har till skillnad ifrån fentanyl en metoxigrupp istället för en metyl grupp samt en fluor atom i position 2 av fenylringen (EMCDDA, 2015). Generellt har påvisats in vitro att substitution i ortho position av N-fenylringen inte ger upphov till någon ökad aktivitet (Bagley et al., 1991). Dock har det noterats att ett strukturelement som innebär ökad analgetisk effekt är en fluor atom i ortho position av N-fenylringen, såsom i strukturen för substansen ocfentanyl (Ahern, Egan, Seguin, & Filer, 2005). Medan substitution av propionyl gruppen med en metoximetyl grupp inte Uppgifterna är i sin helhet hämtade från Folkhälsomyndighetens klassificeringsdokument (dnr 02010-2015). 69 RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 292 resulterade i någon signifikant förändring av att substansen blev potentare eller fick längre verkningstid (Bagley et al., 1991). Fentanyl och dess analoger (Alfentanil, Sufentanil, Remifentanil and Karfentanil) används som smärtstillande och bedövande läkemedel både i human- och veterinärmedicin (EMCDDA, 2015). Den överlägsna verkningsmekanismen för smärtlindring som fentanyl ger upphov till har medfört att det är en substans med hög potential för missbruk i likhet med andra fentanyl substanser (Mao et al., 2006). Fentanyl och dess analoger har även användningsområden som gaskrigsföring och har därigenom orsakat många dödsfall genom bl.a. andningsdepression. Effekterna av fentanyl substanser är svåra att skilja ifrån de som ses vid nasal inhalation av heroin från gatumarknaden vilket medfört att fentanyler är attraktiva substanser på narkotikamarknaden. Flera fentanyl analoger inklusive ocfentanyl har försålts som syntetiskt heroin (EMCDDA, 2015; Skulska, Kala, & Parczewski, 2005). Fentanyl är en mycket potent substans som konstaterats vara 80-100 gånger potentare än morfin och 30-50 gånger potentare än heroin (EMCDDA, 2015; UNODC, 2015). Fentanyl ger vid högre doser euforiska effekter, muskel rigiditet och andningsdepression. Fentanyl är en syntetisk opioid som verkar som en potent mu (µ)-opioid receptor agonist (Ruangyuttikarn, Law, Rollins, & Moody, 1990). Ocfentanyl är en potent syntetisk opioid och verkar som opioid analgetikum (Health, 2015). Vid upprepad tillförsel av opioider kan tolerans samt fysiskt och psykiskt beroende kan utvecklas (FASS, 2014). Ocfentanyl har i studier har visat sig ha liknade verkningseffekter som den narkotika reglerade substansen fentanyl men är något mer potent. Ocfentanyl och fentanyl ger upphov till starka analgetiska och sedativa effekter. Substansen ocfentanil har hävdats vara lika effektiv som morfin i post-operativt smärtlindrande syfte och har blivit utvald för kliniska studier (Bagley et al., 1991; EA, 1994; Health, 2015). Som supplement till anestetika har 3µg ocfentanyl konstaterats vara ekvivalent med 5µg fentanyl genom en (n=60) humanstudie (EMCDDA, 2015; Fletcher, Sebel, Murphy, Mick, & Fein, 1991; Health, 2015). 6. Exponeringssätt, missbruksdos Substansen ocfentanyl har hävdats vara något mer potent än fentanyl som intranasala doser kring 50-100µg har rapporterats av användare (Tripsit, 2015). 7. Kombinationsmissbruk 8. Hälsorisker Individuella risker Substansen ocfentanyl är mycket lätt att överdosera och är mycket starkare än heroin och starkare än fentanyl. Ocfentanyl ger starka smärtstillande och sedativa effekter. Biverkningar med ocfentanyl liknar de för fentanyl och inkluderar klåda, illamående och potentiellt allvarlig andningsdepression som kan vara livshotande (Health, 2015). Ett dödsfall med ocfentanyl har rapporterats i Belgien där substansen hade administrerats nasalt och identifierades i post mortem blodprover (EMCDDA, 2015; Health, 2015). RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 293 Folkhälsorisker Beslag har gjorts samt att fallbeskrivningar rapporterats från sjukvården inom EU. Information från expertnätverk och Internet visar att användning av substansen ökar. Med den spridning som finns inom EU kan det inte bortses från att bruket av ocfentanyl kan få konsekvenser för folkhälsan och medföra sociala problem. 9. Dokumenterad förekomst Medicinsk och industriell förekomst Ingen medicinsk användning är känd men användning kan förekomma inom farmakologisk forskning. Rapporterad förekomst i Sverige Uppgiftslämnare 2013 2014 Nationellt forensiskt centrum (NFC) Rättsmedicinalverket (RMV) Tullverkets laboratorium (TVL) Giftinformationscentralen (GIC) (GIC, 2015; NFC, 2015; RMV, 2015; TVL, 2015) 2015 - - EMCDDA Beslag har förekommit under år 2015 i Belgien, under år 2013 i Nederländerna. 10. Tillgänglighet Substansen kan införas, hanteras och säljas lagligt i avsaknad av klassificering. Ökad tillgänglighet och därmed ökad användning kan befaras då bruk och införsel inte är straffbart. 11. Missbruksprofil 12. Nuvarande kontrollstatus Ingen information om reglering ännu (EMCDDA, 2015). 13. Konventioner Återfinns varken på 1961 års narkotikakonvention eller på 1971 års psykotropkonvention. 14. Övrig information 15. Rekommendation Substansen N-[1-(2-fenyletyl)piperidin-4-yl]-N-(2-fluorofenyl)-2metoxiacetamid rekommenderas för narkotikaförklaring: • Tillgängligt underlag ger tillräckligt stöd för att ämnet har euforiska effekter. • Tillgängligt underlag ger stöd för att ämnet har hälsofarliga egenskaper. • Missbruk förekommer och kan komma att öka i Sverige. För att förhindra ytterligare skada rekommenderar Folkhälsomyndigheten, i samråd med berörda instanser, att N-[1-(2-fenyletyl)piperidin-4-yl]-N-(2fluorofenyl)-2-metoxiacetamid med kortnamn ocfentanyl förs upp på förordningen (1992:1554) om kontroll av narkotika. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 294 16. Notifiera EU-kommissionen Risken för att produkter styrs över till den oreglerade svenska marknaden samt den snabba spridningen via etablerade kanaler gör att det är angeläget att agera med snabbhet. Brådskande skäl enligt direktiv 98/34 EG bör åberopas. 17. Referenser Ahern, D. G., Egan, J. A., Seguin, R. J., & Filer, C. N. (2005). Mu opiate active substances trefentanil and naloxonazine: Tritiation at high specific activity. Applied Radiation and Isotopes, 63(2), 189-192. doi: http://dx.doi.org/10.1016/j.apradiso.2004.12.012 Bagley, J. R., Kudzma, L. V., Lalinde, N. L., Colapret, J. A., Huang, B. S., Lin, B. S., . . . Ossipov, M. H. (1991). Evolution of the 4-anilidopiperidine class of opioid analgesics. Med Res Rev, 11(4), 403-436. EA, S. (1994). Pain care — new developments. S Afr Med J, 84, 188–189. EMCDDA. (2015). European database on new drugs. Retrieved 2014, from https://ednd.emcdda.europa.eu/html.cfm/ FASS. (2014). Fentanyl from http://www.fass.se/LIF/product?userType=0&nplId=20060217000051 Fletcher, J. E., Sebel, P. S., Murphy, M. R., Mick, S. A., & Fein, S. (1991). Comparison of ocfentanil and fentanyl as supplements to general anesthesia. Anesth Analg, 73(5), 622-626. GIC. (2015). Giftinformationscentralen Health, S. I. o. P. (2015). FACT SHEET Ocfentanil April 2015. Lalinde, N., Moliterni, J., Wright, D., Spencer, H. K., Ossipov, M. H., Spaulding, T. C., & Rudo, F. G. (1990). Synthesis and pharmacological evaluation of a series of new 3-methyl-1,4-disubstituted-piperidine analgesics. J Med Chem, 33(10), 2876-2882. Mao, C.-L., Zientek, K. D., Colahan, P. T., Kuo, M.-Y., Liu, C.-H., Lee, K.-M., & Chou, C.-C. (2006). Development of an enzyme-linked immunosorbent assay for fentanyl and applications of fentanyl antibody-coated nanoparticles for sample preparation. J Pharm Biomed Anal, 41(4), 1332-1341. doi: http://dx.doi.org/10.1016/j.jpba.2006.03.009 NFC. (2015). Nationellt forensiskt centrum RMV. (2015). Rättsmedicinalverket Ruangyuttikarn, W., Law, M. Y., Rollins, D. E., & Moody, D. E. (1990). Detection of fentanyl and its analogs by enzyme-linked immunosorbent assay. J Anal Toxicol, 14(3), 160-164. Scifinder. (2015). Scifinder. Retrieved 2014, from https://scifinder.cas.org/scifinder/view/scifinder Skulska, A., Kala, M., & Parczewski, A. (2005). Fentanyl and its analogues in clinical and forensic toxicology. Przegl Lek, 62(6), 581-584. Tripsit. (2015). Index > Factsheets > Fentanyl. from http://factsheet.tripsit.me/factsheet/Fentanyl TVL. (2015). Tullverket. UNODC. (2015). April 2015 – United States of America: DEA issues nationwide alert on fentanyl as threat to health and public safety from https://www.unodc.org/LSS/Announcement/Details/62499db1-e8c9-4515a28c-50bbcbff658b RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 295 O-desmetyltramadol (ODT) Grupp: opiater och opioider. Sammansättning och former: O-desmetyltramadol: vitt, kristalliskt pulver, säljs som pulver över internet med föregiven halt av över 98 procent, förekommer i blandning (mix, ”krypton”) med torkat växtmaterial av kratom (Mitragyna speciosa), som innehåller mitragynin, i en del fall har även koffein spårats. Odesmetyltramadol är en metabolit (omsättningsprodukt i människokroppen) av tramadol. Benämningar: som kemikalie: O-desmetyltramadol, O-desmethyltramadol, ODT, ”Odessa”, utblandat med växtmaterial: ”krypton” (innehåller även delar av växten kratom (Mitragyna speciosa) m.m.). Missbruksdoser: för ODT som ren substans (handelskvalitet) 10 – 100 mg varierande med tillförselsätt och personlig opiattolerans, på internet förekommer uppgifter om 50 mg för erfarna missbrukare, för ”krypton” förekommer ”dosrekommendationer” om 0,5 gram ODT-spetsat växtmaterial på internet. En missbruksdos bör bestämmas till 50 mg för rent pulver och 0,5 gram ”krypton”. Tillförselsätt: som pulver: oralt, analt, intramuskulärt, intravenöst, rökning (inhalering), snortande, som ”krypton”: rökning eller oralt (som te eller inlindat i papper), även nasalt intag har rapporterats. Ruseffekter: stark opioideffekt genom bindning till µ-receptorn, smärtstillande, vid djurförsök upp till sex gånger mer potent än tramadol i smärtstillande verkan, sammandragna pupiller, värmekänsla särskilt i magen, behaglig kroppskänsla, yrsel, eufori, darrningar eller ryckningar i händerna, Biverkningar: magkramper vid nedsväljning på fastande mage resp. hosta och brännande känsla i svalget vid rökning, oro, skakighet, frossa, huvudvärk, pulsökning, darrningar, förhöjt blodtryck, rodnad, agitation, buksmärtor, ångest och trötthet, i enstaka fall hallucinationer, förvirring, synstörningar, talsvårigheter, konvulsioner, medvetslöshet, djup andningsdepression kan förekomma vid överdosering, cirkulationskollaps, under en period av ca 12 månader (2009 – 2010) rapporterades 12 dödsfall med ”krypton” i Sverige, obehagliga abstinensreaktioner med uppkastningar, ångest, gråtattacker och kraftlöshet. Beroenderisk: Som tramadol. Personliga utsagor på internet om snabb beroendeutveckling, markant toleransutveckling och svår abstinens. Beroenderisken har dock ej visats vara av samma nivå som för morfin. Skadeverkningar-risker: sömnproblem, besvärliga abstinensreaktioner, livshotande förgiftningar, nio svenska dödsfall redovisade efter intag av Odesmetyltramadol i ”krypton”. Sammanfattande beskrivning: O-desmetyltramadol är en opioid som bildas vid metabolisering av tramadol. Under senare år har o-desmetyltramadol sålts i betydande mängder på interner, dels som handelskemikalie (pulver), dels ock inblandat i växtmaterial (”krypton”, som ofta innehåller delar från kratom RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 296 (Mitragyna speciosa)). O-desmetyltramadol kan framkalla livshotande förgiftningar. I Sverige har redovisats nio dödsfall kopplade till intag av odesmetyltramadol-haltigt krypton. Den samlade erfarenheten av odesmetyltramadol är kort, men den visar på betydande risk för beroendeutveckling och livshotande förgiftningar. I farlighetshänseende bör odesmetyltramadol jämställas med tramadol. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 297 Opium – morfin Grupp: opiater och opioider. Sammansättning och former: Opiumvallmo (Papaver somniferum) har i sina kapslar en mjölksaft som innehåller omkring 10 procent morfin. Kapslarna skåras och mjölksaften får sippra ut och torka, varefter den gummiliknande massan skrapas av och pressas till opium (”råopium”). Morfin kan extraheras i flera steg via morfinbas till rent morfin. Opium bereds även som tinktur (laudanum). Benämningar: opium, morfinbas, morfin, ”moffe”, laudanum, nepenthes, morfinhaltiga läkemedel: Depolan, Dolcontin, Loceptin, Maxidon och Oramorph. Doser: smärtstillande effekt från 10 mg morfin intramuskulärt. Morfin missbrukas intravenöst från 10 – 20 mg. Opium (råopium) anses enligt NJA 1994 s. 374 motsvara en tredjedel av motsvarande mängd heroin. Tillförselsätt: opium röks i speciella pipor eller sväljs som tinktur. Morfinbas och morfin kan injiceras eller sväljas. Ruseffekter: eufori, likgiltighet, smärtlindring. Biverkningar: illamående, kräkningar, mag- och tarmbesvär, klåda, sedering, omtöckning, dysfori, livshotande förgiftningar. Beroenderisk: i det närmaste som heroin med påtaglig toleranshöjning och allvarliga abstinensreaktioner. Skadeverkningar-risker: betydande risk för likgiltighet och social insufficiens dokumenterades redan i Kina på 1800-talet, allvarliga förgiftningar. Anmärkning: Svea hovrätt har i en dom den 29 januari 2009 i mål B 9594-08 resonerat om betydelsen av koncentrationen opium. Målet rörde smuggling av en klump opium som inför införseln hade blandats ut i vätska. Hovrätten tog endast hänsyn till den mängd opium som kvarblev efter avdunstning av vätskan. Det är Utvecklingscentrum Stockholms ståndpunkt att denna situation inte bör sammanblandas med sådana resonemang om renhetsgrad som förs om exempelvis låghaltigt amfetamin. När opium på detta sätt blandas med vätska och den naturliga formen frångås utgör avdunstningen ett sätt att få fram den egentliga mängden, d.v.s. massan, narkotika. Sammanfattande beskrivning: opium är den ursprungliga narkotikan och den som givit upphov till alla grundläggande föreställningar om sådana medel, bl.a. beroende, abstinensreaktioner och toleranshöjning. Opium var det första medel som ställdes under internationell narkotikakontroll. Opium har en mycket stor potential för social insufficens i det att missbrukaren vid riklig tillgång till medlet kan ligga i rus under flera dagar. P.g.a. hög toleransutveckling kan dagskonsumtionen bli mycket stor. Opium-morfin har samma verkningar som heroin men är något långsammare beroendeframkallande. De kan dock användas för att underhålla ett heroinberoende (korsvis användning). Även vallmokapslar som prydnadsväxter innehåller tillräckligt med morfin för att de RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 298 skall kunna användas som källa för produktion av ett lågvärdigt heroin (”kompot”). RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 299 Oripavin Grupp: opiater och opioider. Sammansättning och former: oripavin, vita eller svagt bruna kristaller, kan förekomma som hydroklorid. Benämningar: oripavin, oripavine. Doser: torde vara i samma storleksordning som morfin, inget känt om konsumerade doser vid aktivt missbruk eller substitution. Tillförselsätt: kan sväljas i lösning, kan injiceras, rektal tillförsel torde fungera, okänt om det kan rökas. Ruseffekter: erfori, stora likheter med morfin-heroin i ruseffekter, den smärtstillande effekten anses vara jämförlig med den för morfin. Biverkningar: överretlighet, uppkastningar, darrningar, kramper, andningsstillestånd, livshotande förgiftningar, oripavin har vissa antagonistiska effekter på opiatberoende i aktiv fas (kan utlösa abstinensreaktioner), oripavin kan framkalla allergiska reaktioner vid hudexponering. Beroenderisk: som morfin, den kliniska erfarenheten av missbrukares beroendeutveckling vid intag av oripavin är emellertid ringa. Skadeverkningar-risker: livshotande förgiftningar. Anmärkning: beteckningen ”oripaviner” eller ”oripavinderivat” (eng. ”oripavines” el. ”oripavine derivatives”) syftar i kemisammanhang på en grupp substanser med gemensam grundstruktur, i vilken ingår bl.a. buprenorfin och etorfin. Sammanfattande beskrivning: Oripavin är en naturligt förekommande opiat. Det har betydande likheter med morfin i fråga om smärtlindring och beroenderisk. Oripavin har förhållandevis smalt intervall mellan smärtlindrande effekt och allvarlig förgiftning och används därför ej i sjukvård. Missbruk av oripavin är sällsynt och den kliniska erfarenhet snävt begränsad. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 300 Oxikodon Grupp: opiater och opioider. Sammansättning och former: Oxikodonhydroklorid, vitt eller svagt färgat pulver som bereds som injektionslösning eller tabletter för medicinskt bruk. Benämningar: oxikodon, oxykodon, oxycodone, Dinarkon, Endocodone, Endone, Eubine, Eucodal, Eukodal, Oxanest, OxiContin, OxyContin, Oxyfast, Oxygesic, Oxynorm Proladone, Roxicodone m.fl. samt i kombinationspreparat som Endocet, Percocet, Percodan, Roxicet och Tylox m.fl. (dessa innehåller även paracetamol) eller Combunox (detta innehåller även ibuprofen), ”OC”, ”OX”, ”Oxy”, ”Oxycotton”, ”blue”, ”hillbilly heroin”, ”kicker”. Doser: uppskattningsvis 5 mg vid intravenös tillförsel. Snusning (snortande) av tablettkross ger högre effekter än nedsväljning av tabletter. Smärtstillande från 10 mg vid tillförsel av depåtabletter. Tillförselsätt: depåtabletter sväljs, krossade tabletter kan lösas upp och injiceras, i medicinska sammanhang även rektal tillförsel (suppositorier som införs i ändtarmen). Nedsväljning av depåtabletter ger lägre effekt än snusning (snortande) eller intravenös injektion. Ruseffekter: eufori, sedering. Biverkningar: sedering, omtöckning, minneskoncentrations- och sömnsvårigheter, i ovanliga fall hallucinationer, förstoppning, illamående, kräkningar, klåda, andningsdepression, allvarliga förgiftningar. Beroenderisk: som morfin eller heroin, märkbar toleransutveckling. Skadeverkningar-risker: livshotande förgiftningar, andningsförlamning, mag- och tarmbesvär. Sammanfattande beskrivning: Oxikodon är en syntetisk opiat som används som smärtstillande medel främst i depåtabletter för att åstadkomma långsam verkan. Det kan användas som ersättningsmedel (korsvis användning) för heroin, och det förekommer att heroinmissbrukare löser upp tabletter och injicerar lösningen i russyfte. Dödsfall har förekommit. Mekanismen är här den samma som för heroin, nämligen andningsförlamning. Toleransutveckling kan vara betydande. Beroenderisken vid medicinskt bruk finns dokumenterad, men den anses inte utgöra något problem vid korrekt behandling av svåra smärtor. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 301 Pemolin Grupp: syntetiska centralstimulantia av amfetamintyp. Sammansättning och former: vitt pulver, som läkemedel i tablettform. Benämningar: pemolin, Cylert, Hyperilex, Nitan, Stimul, Tradon. Doser: totalt 75 – 225 mg dagligen. Minsta rusgivande dos är ej utredd. Medicinsk dos motsvarar 56 – 75 mg dagligen med stegvis upptrappning till denna nivå. Tillförselsätt: nedsväljning av tabletter. Ruseffekter: eufori, kraftkänsla. Betydande likheter med amfetaminrus finns men är ej lika markerat vid högre doser. Biverkningar: sömnlöshet, rastlöshet, upphetsning, hallucinationer, yrsel, kramper. Beroenderisk: troligen som metylfenidat eller amfetamin. Skadeverkningar-risker: viktförlust, psykoser, leverskador. Sammanfattande beskrivning: Pemolin har samma huvudsakliga verkningar som amfetamin men kräver högre doser för att nå samma effekt. Även skadebilden är huvudsakligen den samma. Till följd av att missbruket varit ringa finns inga kända studier över vilka doser som kan framkalla rus hos naiva personer. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 302 Pentedron 70 Grupp: syntetiska katinoner. Sammansättning och former: pulver och tabletter Benämningar: 1-fenyl-2-(metylamino)-pentan-1-on, β-etyl-metcatinon, alfametylaminovalerofenon, Pentedron Doser: 5mg-25mg för att känna av effekterna. 50-100mg för högre effekt. Användning på upp till 300-400 mg har rapporterats på Internet forum. Tillförselsätt: intravenöst förkommer, nasalt Verkningsmekanism/effekt Pentedron tillhör den snabbt växande gruppen av nya psykoaktiva substanser med katinon-skelett. Dessa stimulerar centrala nervsystemet. Pentedron är en alfa-propyl analog till metkatinon som är internationellt reglerad. Strukturellt lik 4-metyletkatinon. Pentedron tillverkas, säljs och används för sina psykoaktiva egenskaper. Enligt inlägg på diskussionssajter, t.ex. Flashback, önskar användarna uppnå de effekter som för övriga katinoner. Beskrivningar gällande eufori, tryck över hjärtat, stimulerade känsla. Pentedron beskrivs också som potent med svår avtändning. Hälsorisker Giftinformationscentralen har haft totalt 9 fall, varav 8 från sjukhus, med pentedron under 2012, t o m 121109. Symtom som har förekommit i dessa fall är svettningar, yrsel, illamående, medvetandepåverkan, lågt blodtryck, takykardi, hallucinationer, hög kroppstemperatur. Se även ovan under verkningsmekanism/effekt Sammanfattande beskrivning: Högsta domstolen har i ett flertal mål bedömt farligheten hos de syntetiska katinonerna, se t.ex. NJA 2011 s. 357 och NJA 2011 s. 675 I och II. Av dessa domar kan man dra följande slutsatser gällande syntetiska katinoner. • Alla syntetiska katinoner bör i farlighetshänseende jämställas. • Den generella farligheten hos syntetiska katinoner skiljer sig inte från amfetamins generella farlighet på något avgörande sätt. • Det finns inte heller i mängdhänseende stöd för att bedöma de syntetiska katinonerna annorlunda än amfetamin. 70 Uppgifterna är hämtade från FHI:s klassificeringsdokument (dnr TILLS 2012/727). RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 303 Pentylon (bk-MBDP) 71 1. Namn, gatunamn, synonymer, CAS-nr IUPAC: 1-(1,3-benzodioxol-5-yl)-2-(methylamino)pentan-1-one CAS: 698963-77-8 Övrigt: 2-Methylamino-1-(3,4-methylenedioxyphenyl)pentan-1-one, β-ketomethylbenzodioxolylpentanamine, βk-{N-methyl-1-(1,3-benzodioxol-5-yl)-2pentanamine, βk-MBDP, 1-(1,3-benzodioxol-5-yl)-2-(methylamino)-1Pentanone (EMCDDA, 2014; Scifinder, 2014; SKL, 2014) 2. Summaformel, kemisk struktur Summaformel: C13 H17 N O3 Familje/Grupptillhörighet: Psykotopa substanser, katinoner Strukturlika substanser: βk-PMMA (metedron), βk-MDMA (metylon), βkMBDB (butylon), MDPV (3,4-metylendioxipyrovaleron), som sedan tidigare är reglerade som narkotika.(EMCDDA, 2014; Scifinder, 2014; SKL, 2014) 3. Fysikaliska data Fysikaliskt tillstånd: Molekylvikt (g/mol): 235,28 Kokpunkt (°C): 374,7±42,0 Densitet (g/cm3): 1,134±0,06 Föroreningar/blandningar: Detektion av förekomst som pulver, som kristallin kemikalie, pentylon hydroklorid (HCl), pentylon tillsammans med MDPV, MPPP, MDPBP, pentylon tillsammans med koffein, lidokain och prokain med märkning ”Benzo fury”, pentylon tillsammans med andra syntetiska katinoner (MDPBP, MDPV, 3-FMC) i s.k. ”legal highs” produkter märkta Energy-1 (NRG-1), (Brandt, Freeman, Sumnall, Measham, & Cole, 2011; EMCDDA, 2014; Scifinder, 2014; SKL, 2014) 4. Framställning Metoder för framställning av syntetiska katinoner finns beskrivna i den vetenskapliga litteraturen. (Lopez-Arnau, Martinez-Clemente, Pubill, Escubedo, & Camarasa, 2012) 5. Verkningsmekanism/effekt Substansen pentylon (bk-MBDP) är en syntetisk katinon, som förväntas ha stimulerande effekter. Pentylon patenterades ursprungligen som stimulantia och har identifierats i s.k. ”legal high” produkter tillsammans med andra syntetiska katinoner. Pentylon (bk-MBDP) uppvisar stora strukturella likheter med narkotikaklassade substanser. Pentylon skiljer sig ifrån metedron (bk-PMMA) Uppgifterna är i sin helhet hämtade från Folkhälsomyndighetens klassificeringsdokument (dnr 06063-2014). 71 RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 304 genom att substansen är 3,4-metylendioxy substituerad på fenylringen istället för att ha en 4-metoxi substituent såsom metedron har, samt att pentylon har två extra kolatomer i sin alkylkedja. Från och bk-MBDB (butylon) och metylon (bk-MDMA) skiljer sig pentylon genom att ha en respektive två extra kolatomer i alkyl kedjan. Pentylon är en homolog av metylon och butylon. (EMCDDA, 2014; Uralets, Rana, Morgan, & Ross, 2014) In vitro studier har visat att pentylon, i likhet med flera andra syntetiska katinoner, inhiberar upptaget av dopamin i transfekterade celler. (Kolanos, Solis, Sakloth, De Felice, & Glennon, 2013) I en in vitro studie med pentylon med celler som utrycker människans NET, SERT och DAT konstaterades att Pentylon och 4-MEC (4-metyletylkatinon som är narkotika reglerad) vara nästan lika potent som kokain samt att de hämmade alla monoamintransportörerna men även att de frisatte 5-HT i likhet med MDMA (ecstasy). (Simmler, Rickli, Hoener, & Liechti, 2014) Pentylon har i lokomotoriska studier, precis som flera andra syntetiska katinoner (metkatinon, metylon, MDPV och mefedron) visat sig stimulera lokomotorisk aktivitet. (CPDD, 2013; DEA, 2014; EMCDDA, 2014; Gatch, Rutledge, & Forster, 2014) Substansen pentylon anses utifrån tillgänglig data och information ha hög beroendepotential liksom nio andra syntetiska katinoner och samtliga har i år temporärt upptagits genom DEA enligt Schedule I. Det konstateras att det finns indikationer som tyder på att pentylon liksom de andra nio syntetiska katinonerna missbrukas för sina psykoaktiva egenskaper.(DEA, 2014) 6. Exponeringssätt, missbruksdos Användare har rapporterat intag av doser kring 10-20mg med varierande administrationssätt: insufflation, oralt. (EMCDDA, 2014; Erowid, 2012) 7. Kombinationsmissbruk Detektion av substansen pentylon i förpackningar tillsammans med andra syntetiska katinoner som försäljs som s.k. ”legal highs” via internet. (Brandt et al., 2011) 8. Hälsorisker Individuella risker Giftinformationscentralen har i sjukhusfall med Pentylon (bk-MBDP) rapporterat symtom som inkluderar hög puls och motorisk oro. Biverkningar med syntetiska katinoner är neurologiska samt kardiovaskulära och inkluderar bland annat ångest, insomia, paranoia, pupillutvidgning, ofrivilliga muskelrörelser, hallucinationer, bröstsmärtor, andningssvårigheter, förhöjd kroppstemperatur, svettningar och panik. (Marinetti & Antonides, 2013) Användare har rapporterat att substansen pentylon ger starka stimulerande effekter, känslor av att vilja redosera, rastlöshet och mild eufori, definitivt förhöjd hjärtfrekvens och oregelbundna hjärtslag med rädsla för hjärtattack, svettningar, skakningar, panik, paranoia samt att substansen är mycket potent och farlig. (Erowid, 2012) RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 305 I en toxikologisk analys utförd av Montgomery County Coroner’s Office/Miami Valley Regional Crime Laboratory utförd på sammanlagt 32 (inklusive postmortem) fall konstateras pentylon tillsammans med MDPV, pyrovaleron, metylon och alfa-PVP vara de vanligast förekommande substanserna vid katinon intoxikation. (Hohmann, Mikus, & Czock, 2014; Marinetti & Antonides, 2013) Pentylon konkluderas tillsammans med de andra narkotika reglerade syntetiska katinoner (metkatinon, pentedrone, metylon, 3-fluorometkatinon (3-FMC), 4metyletylkatinone (4-MEC)) i en in vitro studie ha liknande beroendeframkallande effekter som kokain och/eller metamfetamin. Pentylon konstaterades även enligt samma studie även kunna vara mer farlig ”på gatan”, eftersom substansen gav biverkningar (dödlighet och kramper hos möss, dock inte hos råttor). (Gatch et al., 2014) Folkhälsorisker Beslag har gjorts samt att fallbeskrivningar rapporterats från sjukvården. Information från expertnätverk och Internet visar att användning av substansen ökar. Med den spridning som finns i Sverige och några närliggande länder kan det inte bortses från att bruket av pentylon (bk-MBDP) kan få konsekvenser för folkhälsan och medföra sociala problem. 9. Dokumenterad förekomst Medicinsk och industriell förekomst Ingen medicinsk användning är känd men användning kan förekomma inom farmakologisk forskning. Rapporterad förekomst i Sverige Uppgiftslämnare 2010 2011 Statens Kriminaltekniska 10 59 Laboratorium (SKL) beslag beslag Rättsmedicinalverket (RMV) Tullverkets laboratorium Giftinformationscentralen (GIC) (GIC, 2014; RMV, 2014; SKL, 2014) 2012 5 beslag 1 (urin) 4 beslag 2013 4 beslag 1 (blod) 7 beslag 2 fall (sjukhus) 2014 34 beslag 10 (1 blod) 11 beslag 1 fall (sjukhus) Folkhälsomyndigheten har yttrat sig enligt Förstörandelagen 13 § lag (2011:111). Ett flertal beslut om förstörande har inkommit till myndigheten. EMCDDA Beslag har förekommit under år 2010 i Storbritannien, under år 2011 i Ungern, Sverige, Bulgarien, Frankrike, Bulgarien och Belgien, under år 2012 i Tyskland, under år 2013 i Tyskland och Sverige. (EMCDDA, 2014) 10. Tillgänglighet Substansen kan införas, hanteras och säljas lagligt i avsaknad av klassificering. Ökad tillgänglighet och därmed ökad användning kan befaras då bruk och införsel inte är straffbart. 11. Missbruksprofil - RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 306 12. Nuvarande kontrollstatus Reglerad i Belgien, Frankrike, Ungern, Irland, Italien, Litauen, Portugal, Turkiet, Storbritannien och Ryssland. (EMCDDA, 2014) 13. Konventioner Återfinns varken på 1961 års narkotikakonvention eller på 1971 års psykotropkonvention. 14. Övrig information 15. Rekommendation Substansen 1-(1,3-bensodioxol-5-yl)-2-(metylamino)pentan-1-on med kortnamn Pentylon (bk-MBDP) rekommenderas för narkotikaförklaring: • Tillgängligt underlag ger tillräckligt stöd för att ämnet har euforiska effekter. • Tillgängligt underlag ger stöd för att ämnet har hälsofarliga egenskaper. • Missbruk förekommer och kan komma att öka i Sverige. För att förhindra ytterligare skada rekommenderar Folkhälsomyndigheten, i samråd med berörda instanser, att 1-(1,3-bensodioxol-5-yl)-2(metylamino)pentan-1-on med kortnamn Pentylon (bk-MBDP) förs upp på förordningen (1992:1554) om kontroll av narkotika. 16. Notifiera EU-kommissionen Risken för att produkter styrs över till den oreglerade svenska marknaden samt den snabba spridningen via etablerade kanaler gör att det är angeläget att agera med snabbhet. Brådskande skäl enligt direktiv 98/34 EG bör åberopas. 17. Referenser Brandt, S. D., Freeman, S., Sumnall, H. R., Measham, F., & Cole, J. (2011). Analysis of NRG 'legal highs' in the UK: identification and formation of novel cathinones. Drug Test Anal, 3(9), 569-575. doi: 10.1002/dta.204 CPDD. (2013). CPDD 75th Annual Meeting In C. T. C. o. P. o. D. Dependence (Ed.), 75th Annual Meeting College on Problems of Drug Dependence (pp. 1-180; 144). San Diego, CA: CPDD The College on Problems of Drug Dependence DEA. (2014). Schedules of Controlled Substances: Temporary Placement of 10 Synthetic Cathinones Into Schedule I Federal Register Federal Register Rules and Regulations Retrieved from http://www.gpo.gov/fdsys/pkg/FR-2014-03-07/pdf/2014-04997.pdf. EMCDDA. (2014). European database on new drugs. Retrieved 2014, from https://ednd.emcdda.europa.eu/html.cfm/ Erowid. (2012). Potent and Possibly Dangerous bk-MBDP (Pentylone). from Retrieved 2012-03-12, https://www.erowid.org/experiences/exp.php?ID=93856 Gatch, M. B., Rutledge, M. A., & Forster, M. J. (2014). Discriminative and locomotor effects of five synthetic cathinones in rats and mice. Psychopharmacology (Berl). doi: 10.1007/s00213-014-3755-3 GIC. (2014). Giftinformationscentralen Hohmann, N., Mikus, G., & Czock, D. (2014). Effects and risks associated with novel psychoactive substances: mislabeling and sale as bath salts, spice, and research chemicals. Dtsch Arztebl Int, 111(9), 139-147. doi: 10.3238/arztebl.2014.0139 RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 307 Kolanos, R., Solis, E., Jr., Sakloth, F., De Felice, L. J., & Glennon, R. A. (2013). "Deconstruction" of the abused synthetic cathinone methylenedioxypyrovalerone (MDPV) and an examination of effects at the human dopamine transporter. ACS Chem Neurosci, 4(12), 1524-1529. doi: 10.1021/cn4001236 Lopez-Arnau, R., Martinez-Clemente, J., Pubill, D., Escubedo, E., & Camarasa, J. (2012). Comparative neuropharmacology of three psychostimulant cathinone derivatives: butylone, mephedrone and methylone. Br J Pharmacol, 167(2), 407-420. doi: 10.1111/j.1476-5381.2012.01998.x Marinetti, L. J., & Antonides, H. M. (2013). Analysis of synthetic cathinones commonly found in bath salts in human performance and postmortem toxicology: method development, drug distribution and interpretation of results. J Anal Toxicol, 37(3), 135-146. doi: 10.1093/jat/bks136 RMV. (2014). Rättsmedicinalverket Scifinder. (2014). Scifinder. Retrieved 2014, from https://scifinder.cas.org/scifinder/view/scifinder Simmler, L. D., Rickli, A., Hoener, M. C., & Liechti, M. E. (2014). Monoamine transporter and receptor interaction profiles of a new series of designer cathinones. Neuropharmacology, 79, 152-160. doi: 10.1016/j.neuropharm.2013.11.008 SKL. (2014). Statens kriminaltekniska laboratorium Uralets, V., Rana, S., Morgan, S., & Ross, W. (2014). Testing for designer stimulants: metabolic profiles of 16 synthetic cathinones excreted free in human urine. J Anal Toxicol, 38(5), 233-241. doi: 10.1093/jat/bku021 RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 308 pFBT/Fluortropakokain Grupp: koka och kokain m.m. Sammansättning och former: vitt pulver, som framställs syntetiskt. Vid försäljning på internet uppges halten kunna vara 99 procent. Benämningar: pFBT, fluortropakokain, 4-fluortropakokain, (8-metyl-8azabicyklo[3.2.1]oktan-3-yl)-4- fluorbensoat, 3-(p-Fluorbensoyloxi)tropan, 3p-fluorbensoyl-tropan, 3-pseudotropyl-4-fluorbensoat. Missbruksdoser: ej kända. Tillförselsätt: kan sväljas, snusas (snortas) och tillföras rektalt (genom ändtarmen), kan troligen injiceras och rökas men sådant missbruk har ej dokumenterats. Ruseffekter: som kokain med bl.a. eufori, lokalbedövande egenskaper vid snortande. Biverkningar: ökad puls, stegrat blodtryck, oregelbunden hjärtverksamhet, vid höga doser allvarlig hjärtpåverkan och hjärtinfarkt, kramper, ångest, psykos. Beroenderisk: sannolikt som kokain, men den korta observationstiden har inte medgivit redovisning av en mer detaljerad bild, pFBT används av missbrukare som substitut för kokain. Skadeverkningar-risker: risk för allvarlig hjärtpåverkan med hjärtinfarkt, ångest, psykos med hallucinationer. Sammanfattande beskrivning: Fluortropakokain är en ny substans på drogmarknaden. Den har samma huvudsakliga effekter som kokain och används i missbrukssammanhang som substitut för kokain. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 309 p-MePPP 72 1. Namn, gatunamn, synonymer, CAS-nr IUPAC: 1-(4-methylphenyl)-2-(pyrrolidin-1-yl)propan-1-one CAS: 28117-80-8 Övrigt: 1-(4-methylphenyl)-2-(1-pyrrolidinyl)-1-Propanone, 4´-methyl-α-PPP, MPPP (akronymen används även för en annan orelaterad substans listad enligt 1961 års narkotika konvention), 4'-methyl-alpha-pyrrolidinopropiophenone. (EMCDDA, 2014; Scifinder, 2014; SKL, 2014) 2. Summaformel, kemisk struktur Summaformel: C14 H19 N O Familje/Grupptillhörighet: Psykotropa substanser, katinoner Strukturlika substanser: α-PPP (1-fenyl-2-(pyrrolidin-1-yl) propan-1-on) och αPVP (1-fenyl-2-(pyrrolidin-1-yl)-pentan-1-on), pyrovaleron (MPVP) samt 3,4metylendioxypyrovaleron (MDPV) som sedan tidigare är reglerade som narkotika, MPBP (4'-metyl-α-pyrrolidinobutyrofenon), MPHP (1-(4metylfenyl)-2-(pyrrolidin-1-yl)hexan-1-on) m.fl. (EMCDDA, 2014; Scifinder, 2014; SKL, 2014) 3. Fysikaliska data Fysikaliskt tillstånd: Molekylvikt (g/mol): 217,31 Kokpunkt (°C): 332,6±25,0 Densitet (g/cm3): 1,046±0,06 Föroreningar/blandningar: Detektion av förekomst som pulver, p-MePPP tillsammans med andra syntetiska katinoner (såsom 4-MEC, 4-FMC, MDPBP, MDPV), tabletter, kristallin kemikalie, p-MePPP hydroklorid (HCl) löst i organiska lösningsmedel. (EMCDDA, 2014; Scifinder, 2014; SKL, 2014; TVL, 2014) 4. Framställning Metoder för framställning av syntetiska katinoner finns beskrivna i den vetenskapliga litteraturen. (Seeger, 1967) 5. Verkningsmekanism/effekt Substansen p-MePPP är en syntetisk designer katinon som förväntas ha amfetaminliknade effekter. p-MePPP har samma molekylformel som alfa-PBP, det är en strukturisomer av substansen. p-MePPP har en metyl substituent i fenylringen till skillnad från alfa-PBP som har en metyl grupp mer i sin alkyl kedja. Ifrån den narkotikaklassade substansen alfa-PPP skiljer sig MPPP genom att ha en metyl grupp i fjärde position av fenylringen. Substansen p-MePPP Uppgifterna är i sin helhet hämtade från Folkhälsomyndighetens klassificeringsdokument (dnr 06066-2014). 72 RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 310 skiljer sig ifrån pyrovaleron genom att den senare har två kolatomer mer i sin alkylkedja. (EMCDDA, 2014). Dessa alfa –pyrrolidinofenon derivaten (p-MePPP, alfa-PBP, alfa-PPP, alfa-PVP m.fl.) är relaterad till prolintan och pyrovaleron. Prolintan och pyrovaleron (MPVP) utvecklades på 1950- och 1960-talet och verkar genom att hämma dopamin DAT och noradrenalin NET upptaget. (Zaitsu. K, Katagi .M, Tatsuno. M, Tsuchihashi. H, & Ishii. A, 2013) Pyrovaleron utvärderades först som terapeutiskt läkemedel men kom sedan att regleras efter rapporter om intravenöst beroende. (Sauer, Hoffmann, Schimmel, & Peters, 2011) Typen pyrrolidinofenon designer droger är potenta psykostimulerande droger eftersom de hämmar upptaget av dopamin och noradrenalin. (Namera et al., 2013) Till följd av strukturella likheter antas de farmakologiska effekterna av pyrrolidinofenoner, i synnerhet 4´-metyl-pyrrolidino-fenonerna p-MePPP, MPBP och MPHP, vara liknade som för den narkotika klassade psykostimulerande substansen pyrovaleron. (Sauer et al., 2011) Vetenskapliga studier som har utvärderat den farmakologiska aktiviteten hos pMePPP har demonstrerat att p-MePPP har farmakologiska effekter som huvudsakligen liknar de för mefedron, MDPV, katinon och metkatinon som är substanser med hög potential för beroendeframkallande egenskaper. Substansen p-MePPP har i lokomotoriska studier, precis som flera andra syntetiska katinoner (metkatinon, metylon, MDPV och mefedron), visat sig stimulera lokomotorisk aktivitet. I diskriminerings studier har p-MePPP visat sig producera diskriminerande stimulerande effekter, liknade de för kokain och metamfetamin, vilket tyder på att det är sannolikt att p-MePPP har liknade beroendeframkallande egenskaper som de för kokain och metamfetamin. (CPDD, 2013; DEA, 2014) Substansen p-MePPP anses utifrån tillgängliga data och information ha hög beroende potential liksom nio andra syntetiska katinoner och samtliga har i år temporärt upptagits genom DEA enligt Schedule I. Det konstateras att det finns indikationer som tyder på att p-MePPP liksom de andra nio syntetiska katinonerna missbrukas för sina psykoaktiva egenskaper. (DEA, 2014) 6. Exponeringssätt, missbruksdos Användare har rapporterat intag av doser kring 10-40 mg med varierande administrationssätt; insufflation, oralt, nasalt. (Bluelight, 2012) 7. Kombinationsmissbruk Substansen p-MePPP har detekterats tillsammans med andra syntetiska katinoner såsom 4-MEC, 4-FMC, MDPBP, MDPV. (EMCDDA, 2014) 8. Hälsorisker Individuella risker Precis som andra syntetiska katinoner och amfetaminer är alfa-pyrrolidinofenon derivat skadliga för människors hälsa. Symtom vid akut förgiftning med alfapyrrolidinofenon derivat inkluderar hög hjärtfrekvens, rastlöshet, förhöjd RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 311 kroppstemperatur, muskelsönderfall huvudsakligen till följd av CNS och hjärtkärl toxicitet. (Zaitsu. K et al., 2013) Användare har rapporterat känslor av ökad vakenhet, att substansen har stimulerande effekter, att den ger utvidgning av pupiller. (Bluelight, 2012) Folkhälsorisker En betydande andel beslag med substansen p-MePPP har gjort i Sverige. Information från expertnätverk och Internet visar att användning av substansen ökar. Med den spridning som finns i Sverige och några närliggande länder kan det inte bortses från att bruket av p-MePPP kan få konsekvenser för folkhälsan och medföra sociala problem. 9. Dokumenterad förekomst Medicinsk och industriell förekomst Ingen medicinsk användning är känd men användning kan förekomma inom farmakologisk forskning. Rapporterad förekomst i Sverige Uppgiftslämnare Statens Kriminaltekniska Laboratorium (SKL) Rättsmedicinalverket (RMV) Tullverkets laboratorium 2011 65 beslag 2012 15 beslag 2013 2 beslag 2014 2 beslag - - 2 beslag - - Giftinformationscentralen (GIC) (GIC, 2014; RMV, 2014; SKL, 2014; TVL, 2014) - Folkhälsomyndigheten har yttrat sig enligt Förstörandelagen 13 § lag (2011:111). Ett antal beslut om förstörande har inkommit till myndigheten. EMCDDA Beslag har förekommit under 2013 i Rumänien, under 2012 i Norge, Republiken Tjeckien, under 2011 i Danmark, Bulgarien (2ggr), Sverige, Tyskland, Ungern, Finland, under 2010 i Storbritannien (2ggr). (EMCDDA, 2014) 10. Tillgänglighet Substansen kan införas, hanteras och säljas lagligt i avsaknad av klassificering. Ökad tillgänglighet och därmed ökad användning kan befaras då bruk och införsel inte är straffbart. 11. Missbruksprofil 12. Nuvarande kontrollstatus Reglerad i Belgien, Danmark, Frankrike, Ungern, Irland, Litauen, Portugal, Turkiet, Storbritannien samt i Ryssland. 13. Konventioner Återfinns varken på 1961 års narkotikakonvention eller på 1971 års psykotropkonvention. (EMCDDA, 2014) RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 312 14. Övrig information 15. Rekommendation Substansen 1-(4-metylfenyl)-2-(pyrrolidin-1-yl)propan-1-on med kortnamn pMePPP rekommenderas för narkotikaförklaring: • Tillgängligt underlag ger tillräckligt stöd för att ämnet har euforiska effekter och/eller beroendeframkallande egenskaper. • Tillgängligt underlag ger stöd för att ämnet har hälsofarliga egenskaper. • Missbruk förekommer och kan komma att öka i Sverige. För att förhindra ytterligare skada rekommenderar Folkhälsomyndigheten, i samråd med berörda instanser, att 1-(4-metylfenyl)-2-(pyrrolidin-1-yl)propan1-on med kortnamn p-MePPP förs upp på förordningen (1992:1554) om kontroll av narkotika. 16. Notifiera EU-kommissionen Risken för att produkter styrs över till den oreglerade svenska marknaden samt den snabba spridningen via etablerade kanaler gör att det är angeläget att agera med snabbhet. Brådskande skäl enligt direktiv 98/34 EG bör åberopas. 17. Referenser Bluelight. (2012). 4-MePPP (2-(pyrrolidin-1-yl)-1-p-tolylpropan-1-one), CAS: 28117-80-8 from http://www.bluelight.org/vb/threads/604620-4-MePPP-(2(pyrrolidin-1-yl)-1-p-tolylpropan-1-one)-CAS-28117-80-8 CPDD. (2013). CPDD 75th Annual Meeting In C. T. C. o. P. o. D. Dependence (Ed.), 75th Annual Meeting College on Problems of Drug Dependence (pp. 1-180; 144). San Diego, CA: CPDD The College on Problems of Drug Dependence DEA. (2014). Schedules of Controlled Substances: Temporary Placement of 10 Synthetic Cathinones Into Schedule I Federal Register Federal Register Rules and Regulations Retrieved from http://www.gpo.gov/fdsys/pkg/FR-2014-03-07/pdf/2014-04997.pdf. EMCDDA. (2014). European database on new drugs. Retrieved 2014, from https://ednd.emcdda.europa.eu/html.cfm/ GIC. (2014). Giftinformationscentralen Namera, A., Konuma, K., Saito, T., Ota, S., Oikawa, H., Miyazaki, S., . . . Nagao, M. (2013). Simple segmental hair analysis for alphapyrrolidinophenone-type designer drugs by MonoSpin extraction for evaluation of abuse history. J Chromatogr B Analyt Technol Biomed Life Sci, 942-943, 1520. doi: 10.1016/j.jchromb.2013.10.021 RMV. (2014). Rättsmedicinalverket Sauer, C., Hoffmann, K., Schimmel, U., & Peters, F. T. (2011). Acute poisoning involving the pyrrolidinophenone-type designer drug 4'-methyl-alphapyrrolidinohexanophenone (MPHP). Forensic Sci Int, 208(1-3), e20-25. doi: 10.1016/j.forsciint.2011.02.026 Scifinder. (2014). Scifinder. Retrieved 2014, from https://scifinder.cas.org/scifinder/view/scifinder Seeger, E. (1967). Germany Patent No. United States Patent Office: U. S. P. Office. SKL. (2014). Statens kriminaltekniska laboratorium TVL. (2014). Tullverket. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 313 Zaitsu. K, Katagi .M, Tatsuno. M, Tsuchihashi. H, & Ishii. A. (2013). Recently abused synthetic cathinones,α-pyrrolidinophenone derivatives: a review of their pharmacology, acute toxicity, and metabolism. . Forensic Toxicolgy, 32, 1-8. doi: 10.1007s11419-013-0218-1 RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 314 PMMA Grupp: hallucinogener. Sammansättning och former: vitt pulver, på den illegala marknaden som tabletter med prägling av olika märken (t.ex. logotyper). Benämningar: PMMA, 4-MMA, metyl-MA, ”Mitsubishi röd”. Doser: 100 – 110 mg. Tillförselsätt: nedsväljning, kan troligen injiceras, rökning inte utredd. Ruseffekter: eufori, syn- och hörselhallucinationer. Biverkningar: blodtrycksstegring, störningar i hjärtverksamheten, störningar i ögonrörelser. Beroenderisk: sannolikt som MDMA. Skadeverkningar-risker: livshotande förgiftningar, hallucinationer, sannolikt även psykoser, kan framkalla katatoni hos djur. Sammanfattande beskrivning: PMMA har samma huvudsakliga ruseffekter som MDMA. Även skadebilden är likartad med hallucinationer och livshotande förgiftningar. Genom att medlet på den illegala marknaden huvudsakligen förekommit som tabletter kan en missbruksdos bestämmas till en tablett. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 315 Psilocin, psilocybin och psilocybinhaltig svamp Grupp: hallucinogener. Sammansättning och former: Svampar av släkterna Panaeolus, Psilocybe, Conocybe m.fl., torkade svampbitar, psilocin och psilocybin som vitt eller svagt färgat pulver. Benämningar: psilocin, psilocybin, ”magic mushrooms”. Doser: 1,0 – 2,5 gram torkad svamp, psilocybin i ren form rusgivande från 5 mg, vanliga missbruksdoser om 10 – 20 mg, psilocin ca 1,4 ggr mer potent än psilocybin. Tillförselsätt: vanligast nedsväljning av torkade svampbitar, injektion av psilocin eller psilocybin fungerar men torde knappast förekomma. Ruseffekter: hallucinationer med förändrad rums- och tidsupplevelse, ibland med mystika-religiösa övertoner, stillsam eufori med glädje och frid, koncentrationsoch talsvårigheter. Biverkningar: hjärtklappning, andningsbesvär, hypertermi, psykoser, ångest. Beroenderisk: som LSD och andra hallucinationer, i praktiken inte så hög eftersom toleransutvecklingen kan bli mycket hög. Inga markanta kroppsliga abstinensreaktioner. Skadeverkningar-risker: psykoser. Sammanfattande beskrivning: Psilocin och psilocybin förekommer naturligt i ett stort antal svampar. Medlen har används i sydamerikanska indiankulturer vid religiösa ceremonier under århundraden. Som moderna rusmedel har de i stort sett samma effekter och risker som LSD. De torde numera liksom LSD höra till samma farlighetsgrupp som amfetamin; se även avsnitt 4.3. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 316 Pyrazolam 73 Grupp: bensodiazepiner. Sammansättning och former: Detektion av förekomst som vita tabletter. Benämning: Pyrazolam Missbruksdos: Användare har rapporterat administration kring 0,5-10 mg. Mycket lägre doser vid nasal jämfört med oral administration men även kombination av dessa vid intagstillfället har rapporterats. Substansen försäljs via internet som tabletter med innehåll av 0,5 mg Pyrazolam och leverantörer anger en halveringstid på 6 timmar. Tillförselsätt: Bensodiazepiner sväljs vanligen som tabletter men kan även injiceras för medicinskt och icke-medicinskt bruk. Missbruk genom att bensodiazepiner tas nasalt har även rapporterats Verkningsmekanism/effekt: Pyrazolam är en bensodiazepin som uppvisar strukturella likheter med Alprazolam men som är bromerad istället för klorerad och som har en pyridinyl grupp istället för en fenylgrupp. Bensodiazepiner används kliniskt för behandling av oro och sömnsvårigheter. Verkningsmekanismen för effekten av bensodiazepiner sker genom modulering av GABAA-receptorn som utgörs av ett (Cl-kanal) komplex. Bensodiazepiner är en grupp av substanser med anxiolytiska, sedativa-hypnotiska, antikonvulsiva och muskelrelaxerande effekter. I en studie för utvärdering av olika bensodiazepiners CNS aktivitet som utfördes på möss, konstaterades Pyrazolam vara potent anxiolytisk. I en metabolismstudie på människa där en man intog två 0,5 mg Pyrazolam tabletter oralt detekterades moder substansen i serum i över 50 timmar och i urinen avsöndrad oförändrad upp till 6 dagar. Eliminationstiden för halvering uppmättes till 17 timmar. Detta antyder att intag även av små doser kan detekteras efter relativt lång tid efter konsumtion. En kritisk aspekt vad gäller Pyrazolam är att substansen finns lättillgänglig via internet i kombination med att den sannolikt är mycket potent. Av den anledningen kan tänkbara användningsområden för Pyrazolam vara missbruk för bensodiazepin-beroende samt som tänkbar nedsövningsdrog för uppsåt. Användare beskriver Pyrazolam som potent, snabbverkande, humörhöjande, relaxerande, hypnotisk, anxiolytisk, hämningsförlösande, verksam på muskelrörelse och minnesfunktionen, avtagande effekter efter ganska kort tid, 4-5 timmar. Hälsorisker: Giftinformationscentralen har vid fall med Pyrazolam noterat symtom såsom somnolent, hög puls, kräkningar, trötthet, sluddrigt tal och stora pupiller. Biverkningar som rapporterats med bensodiazepiner inkluderar dåsighet, svaghet, berusningskänsla, överkänslighet, minnes- och koncentrationssvårigheter samt hallucinationer. Kombinationsmissbruk av bensodiazepiner Uppgifterna är hämtade från Folkhälsomyndighetens klassificeringsdokument (dnr 1570/20143.2.4). Se vidare även Bensodiazepiner i almänhet, s. 37-38 och avsnitt 4.3. 73 RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 317 tillsammans med andra CNS depressiva substanser, såsom alkohol och opiater, ökar risken för respiratorisk depression och död. Risk för utveckling av korsberoende till bensodiazepiner. Medicinskt ska bensodiazepiner endast användas för kort-tids behandling av ångest eller sömnbesvär som är svåra och handikappande. Detta eftersom risk för tolerans och beroende av bensodiazepiner kan utvecklas efter bara några veckor. Bensodiazepiner och cannabis är psykoaktiva substanser som experimentella studier visat påverkar bilkörningsförmågan och som när alkohol även används, ökar risken för att bli inblandad eller ansvarig för trafikolyckor signifikant. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 318 Tapentadol Grupp: opiater och opioider. Sammansättning och former: vitt pulver som används för läkemedelstillverkning, som läkemedel i dragerade tabletter med 50, 75 och 100 mg. Vissa uppgifter förekommer på internet att medlet tillhandahålls som industrikemikalie. Det är dock oklart om leveranser verkligen avsett tapentadol, eftersom syntesen anses vara komplicerad och prekursorerna svåra att få fram. Tapentadatol är kemiskt besläktat med tramadol. Benämningar: (_)-(1R,2R)-3-(3-Dimetylamino-1-etyl-2-metyl-propyl)fenolhydroklorid, (_)-(1R,2R)-3-(3-Dimetylamino-1-etyl-2-metyl-propyl)fenolhydroklorid, Tapentadol, Nycunta, Palexia. Missbruksdoser: okända. Tillförselsätt: nedsväljning av tabletter, ingen klinisk eller polisiär dokumentation om andra missbruksformer, pulvret är vattenlösligt och vissa uppgifter förekommer om att medlet kan injiceras som lösning eller efter uppslamning och filtrering av krossade och upplösta tabletter. Ruseffekter: smärtlindring, eufori, eftersom tapentadol påverkar µ-receptorn kan det framkalla ett rus som liknar det av morfin eller tramadol. Erfarenheter från kliniska prov tyder på att tapentadol har likartade verkningar som tramadol. Inga kända skattningar av tidsförlopp under rus. Biverkningar: illamående, yrsel, förstoppning, dåsighet, kräkningar, synstörningar, vid högre doser: ytlig andning, svimning, vissa rapporter om hallucinationer, förvirring och konvulsioner. Beroenderisk: vissa rapporter om euforiserande effekter samt abstinensreaktioner, torde vara av samma storleksordning som för tramadol, hydromorfon eller morfin, torde kunna ersätta tramadol som missbruksmedel. Skadeverkningar-risker: förstoppning, vid stora doser troligen risk för livshotande förgiftningar p.g.a. att tapentadol påverkar µ-receptorn och därmed kan sänka andningen. Sammanfattande beskrivning: Tapentadol är ett nytt läkemedel för smärtbehandling som klassats som narkotika efter framställan från tillverkaren. Det är kemiskt närbesläktat med tramadol och har tydliga opiateffekter. Missbruk av tapentadol synes inte ha förekommit i nämnvärd omfattning, varför missbruksdoser inte dokumenterats från fältet. Den totala bilden av riskerna med tapentadol bör kompletteras när den kliniska, sociala och polisiära erfarenheten blivit mer omfattande. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 319 TMA och TMA-2 Grupp: hallucinogener. Sammansättning och former: i grundform färglös olja, som hydroklorid vitt pulver. Benämningar: TMA, 3,4,5-trimetoxyamfetamin, TMA-2: 2,4,5- trimetoxyamfetamin. Doser: TMA: 120 – 200 mg, TMA-2: 20 – 40 mg, en kapsel eller en tablett. Tillförselsätt: nedsväljning av tabletter eller kapslar, medlet kan troligen injiceras men dokumentation om sådant missbruk saknas. Ruseffekter: eufori, hallucinationer, tendens till introspektion, ruset har stora likheter med meskalinruset. Biverkningar: oro, förvirring, retlighet, aggressivitet, hjärtbesvär, illamående, hypertermi, uttorkning. Beroenderisk: troligen som MDMA. Skadeverkningar-risker: aggressivitet, hjärtbesvär, illamående, hypertermi, uttorkning, troligen psykoser. Sammanfattande beskrivning: TMA och TMA-2 har samma huvudsakliga effekter som MDMA eller meskalin. Medlen har förekommit på den illegala marknaden i kapslar eller tabletter, men missbruket är ringa. En missbruksdos kan troligen bestämmas till en tablett eller en kapsel. Skadebilden överensstämmer i huvudsak med den för MDMA, även om det inte synes finnas några dödsfall rapporterade. Mekanismen för hypertermi och uttorkning gör dock att det finns en risk för allvarliga och möjligen livshotande förgiftningar. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 320 Tramadol Grupp: opiater och opioider. Sammansättning och former: vitt, kristalliskt pulver, som är lösligt i vatten, som läkemedelsberedning tabletter, depåtabletter, kapslar, oral lösning och injektionslösning. Benämningar: tramadol, tramadolhydroklorid, Biodalgic, Contramal, Crispin, Dolzam, Fortradol, Nobligan, Nycodan, Prontofort, Tiparol, Tradol, Tradolan, Tramal, Tramadol, Tramamerck, Tramamuno, Ultram, Zamadol och Zydol. Doser: oklara. Enstaka muntliga uppgifter från självförsök av naiva personer har påtalat euforiserande effekter från 50 mg. Uppgifter finns på internet om missbruk i russyfte av 100 mg. Kroniska missbrukare som uppvisat svåra abstinensreaktioner har konsumerat dagsdoser på över 400 mg. I praxis har 200 mg. ansetts motsvara en dos; se t.ex. Hovrättens för Övre Norrland dom den 28 april 2010 i mål B 945-09, Svea hovrätts dom den 20 maj 2011 i mål B 590110, Göta hovrätts dom den 5 september 2013 i mål B 654-13 och Hovrättens för Västra Sverige dom den 23 december 2013 i mål B 5038-13; undantag finns dock se t.ex. Hovrättens över Skåne och Blekinge dom den 19 september 2013 i mål B 1212-13. Tillförselsätt: huvudsakligen nedsväljning av tabletter eller lösning droppad på sockerbit eller liknande, snusning (snortning) av krossade tabletter, kan injiceras och enstaka fall av intravenöst missbruk har rapporterats, enstaka rapporter om rökning. Ruseffekter: smärtlindring, ”lugnande effekt”, ”ångestdämpande”, känsla av välbefinnande och eufori (dock inte lika markant som för morfin), ruset sätter in efter ca 15 minuter (vid oral tillförsel), rusfasen varar 2 – 8 timmar och avtrappningen 4 – 6 timmar. Biverkningar: magkramper vid nedsväljning på fastande mage resp. hosta och brännande känsla i svalget vid rökning, klåda, agitation, darrningar (tremor), svettning och illamående samt även förstoppning, svårigheter att tömma blåsan, yrsel med svindelkänsla, koordinationsproblem och allmän svaghetskänsla, huvudvärk kan förekomma, liksom ångest och trötthet, i enstaka fall hallucinationer, förvirring, synstörningar, talsvårigheter, medvetslöshet, djup andningsdepression kan förekomma vid överdosering, kardiovaskulär kollaps, dödsfall har rapporterats, men veterligen inte i Sverige, tramadol har använts som medel för förgiftning i självmordssyfte. Beroenderisk: ofullständigt utredd, tramadol har använts som ersättningsmedel av opiatmissbrukare, medlet kan initiera psykiskt och fysiskt beroende med drogsökande beteende och försök till olovlig anskaffning även hos patienter som inte tidigare utvecklat opiatberoende, påtaglig dosökning finns noterad, dock oklart om detta orsakas av toleransutveckling eller eftersträvande av kraftigare ruseffekter, vid avbrott av en tids tillförsel tydliga abstinensreaktioner med bl.a. ångest, svettningar, sömnproblem, stelhet, smärta, illamående m.m. samt i sällsynta fall även hallucinationer, abstinensreaktioner kan förekomma även efter normal medicinsk dosering. Beroenderisken har dock inte visats vara av samma nivå som för morfin. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 321 Skadeverkningar-risker: förvirring, epileptiska kramper, kraftiga abstinensreaktioner som kan kräva medicinsk behandling under utsättningsfasen, kraftig nedsättning av andningsfunktionen med risk för livshotande förgiftning. Sammanfattande beskrivning: Tramadol är en syntetisk opiat avsedd för smärtstillning. Medlet har snabbt blivit föremål för omfattande missbruk. Det kan framkalla epileptiska anfall, kraftig andningsdepression och kännbara abstinensreaktioner samt förvirring. Opiater bedöms i farlighetshänseende på olika sätt beroende hur farliga preparaten är. Heroin, fentanyl och morfin bedöms som mycket farliga preparat, bl.a. till följd av de stora riskerna för beroende och livshotande förgiftningar. Kodein å andra sidan medför påtagligt mindre risker i dessa avseenden och bedöms därför som mindre farligt i jämförelse. Tramadol är inte lika giftigt eller beroendeframkallande som t.ex. heroin, fentanyl och morfin men är klart farligare än kodein. I praxis har antagits att tramadol är att anse som lika farligt som cannabis och att gränsen för brott av normalgraden går vid 20 gram och för grovt brott vid två kilo (se t.ex. Hovrättens för Övre Norrland dom den 28 april 2010 i mål B 945-09, Hovrättens för Västra Sverige dom den 22 februari 2011 i mål B 3098-10, Göta hovrätts dom den 5 september 2013 i mål B 654-13, Hovrättens över Skåne och Blekinge dom den 19 september 2013 i mål B 121213 och Hovrättens över Skåne och Blekinge dom den 5 november 2014 i mål B 1359-14). Eftersom tramadol i medicinsk verksamhet förekommer i depåtabletter med upp till 400 mg kan det finnas anledning till särskild vaksamhet på att missbrukare kommer att försöka utvinna eller på annat sätt tillföra sig tramadolinnehållet i tydligt russyfte, på liknande sätt som skett för bl.a. fentanylhaltiga plåster. Depåtabletter är utformade så att den aktiva substansen långsamt och under en längre period frisläpps i tarmen så att en tablett ger samma effekt som att ta flera efter varandra. I förordningen (1992:1554) om kontroll av narkotika angavs tidigare att tramadol var narkotika med undantag för beredningar för medicinskt eller vetenskapligt bruk som innehåller högst 400 mg tramadol per avdelad dos i blandning med en eller flera ingredienser eller som innehåller högst 10 procent tramadol om beredningarna inte är avdelade i doser. Hovrätten över Skåne och Blekinge har i en dom den 20 april 2011 i mål B 1255-10 kommit fram till att det är den ursprungliga avsikten med tramadolberedningen som avgör om tramadol omfattas av undantaget eller inte, inte ev. senare hantering. Har tramadolen en gång fallit under undantaget är de inte narkotikaklassificerade och inga regler som gäller för narkotika kan då tillämpas enligt hovrätten. Hovrättsdomen har dock sedan den 15 mars 2012, då undantagen för beredningar togs bort (SFS 2012:43), en begränsad betydelse. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 322 W-15 74 1. Namn, gatunamn, synonymer, CAS-nr IUPAC: 4-kloro-N-(1-(2-fenyletyl)-piperidin-2-yliden)bensensulfonamid CAS: 93100-99-3 Övrigt:(Statens kriminaltekniska laboratorium 2014) 2. Summaformel, kemisk struktur Summaformel: C19H21ClN2O2S Familje/Grupptillhörighet: Opioider Strukturlika substanser: (EMCDDA 2012) 3. Fysikaliska data Fysikaliskt tillstånd: Pulver Molekylvikt (g/mol): 376.90 g/mol Smältpunkt (°C): 110–111 C Densitet (g/cm3): 1.26±0.1 (Scifinder 2013) 4. Framställning 5. Verkningsmekanism/effekt W-15 är en syntetisk opioid som patenterades 1981det är en substituerad piperidylin-2-sulfonamid som har visat sig ha analgetiska egenskaper ca 5 gånger starkare än morfin när den utvärderas i ”phenylquinone writhing test” (Knaus, Warren et al. 1984) (EMCDDA 2012). Enligt användarforum analgetisk effekt samt att man blev yr och fick en rush. 6. Exponeringssätt, missbruksdos Intag oralt, nasalt eller bomb 25-30 mg enl diskussionsforum (Flashback). Uppgifterna är i sin helhet hämtade från Folkhälsomyndighetens klassificeringsdokument (dnr 03388/2014). 74 RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 323 7. Kombinationsmissbruk Emligt diskussionsforum Spice och 4-MA (Flashback). 8. Hälsorisker Individuella risker Folkhälsorisker Beslag har gjorts och risk finns för vidare spridning. Det kan inte bortses från att bruket av W-15 kan få konsekvenser för folkhälsan och medföra sociala problem. 9. Dokumenterad förekomst Medicinsk och industriell förekomst Ingen medicinsk användning är känd men användning kan förekomma inom farmakologisk forskning. Förekomst av missbruk Statens folkhälsoinstitut har yttrat sig enligt Förstörandelagen 13 § lag (2011:111). Den 12 mars 2014 inkom en begäran om yttrande gällande W-15. I maj 2014 finns tråd och 33 inlägg om W-15 på Flashback. Rapporterad förekomst i Sverige Uppgiftslämnare 2011 2012 2013 Statens Kriminaltekniska 1 1 ärende Laboratorium (SKL) ärende Rättsmedicinalverket (RMV) Tullverkets laboratorium 2 ärende Giftinformationscentralen (GIC) (Giftinformationscentralen 2014, Rättsmedicinalverket 2014, Statens kriminaltekniska laboratorium 2014, Tullverket 2014) Folkhälsomyndigheten har yttrat sig enligt Förstörandelagen 13 § lag (2011:111). EMCDDA Har rapporterats förekomma i Spanien och Tyskland.(EMCDDA 2012) 10. Tillgänglighet Substansen kan införas, hanteras och säljas lagligt i avsaknad av klassificering. Ökad tillgänglighet och därmed ökad användning kan befaras då bruk och införsel inte är straffbart. Marknadsförs som lagligt alternativ till morfin. 11. Missbruksprofil 12. Nuvarande kontrollstatus - RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 324 13. Konventioner Återfinns varken på 1961 års narkotikakonvention eller på 1971 års psykotropkonvention. 14. Övrig information 15. Rekommendation W-15 rekommenderas för narkotikaförklaring: • Tillgängligt underlag ger tillräckligt stöd för att ämnet har euforiska effekter. • Tillgängligt underlag ger stöd för att ämnet har hälsofarliga egenskaper. • Missbruk förekommer och kan komma att öka i Sverige. För att förhindra ytterligare skada rekommenderar Folkhälsomyndigheten, i samråd med berörda instanser att 4-kloro-N-(1-(2-fenyletyl)-piperidin-2yliden)bensensulfonamid med kortnamn W-15 förs upp på förordningen (1992:1554) om kontroll av narkotika. 16. Notifiera EU-kommissionen Risken för att produkter styrs över till den oreglerade svenska marknaden samt den snabba spridningen via etablerade kanaler gör att det är angeläget att agera med snabbhet. Brådskande skäl enligt direktiv 98/34 EG bör åberopas. 17. Referenser EMCDDA. (2012). "European database on new drugs,." 2014, from http://www.emcdda.europa.eu/index.cfm. Flashback. "W-15." 2014, from https://www.flashback.org/t2268791. Giftinformationscentralen (2014). Stockholm. Rättsmedicinalverket (2014). Rättsmedicinalverket. Linköping. Scifinder. (2013). 2014, from https://scifinder.cas.org/scifinder/view/scifinder. Statens kriminaltekniska laboratorium (2014). Linköping. Tullverket (2014). RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 325 Zolpidem och zopiklon 75 Grupp: bensodiazepiner. Sammansättning och former: vitt eller svagt gulfärgat pulver som vanligtvis bereds som tabletter. Benämningar: zolpidem: Ambien, Bikalm, Eanox, Ivadal, Niotal, Stilnoct, Stilnox, Zolpidem, zopiklon: Datolan, Imoclone, Imovane, Imozop, Limovan, Optidorm, Serenex, Siaten, Ximovan, Zileze, Zimovane, Zopiclonum, Zopiklon, Zopinox, m.fl. Doser: ej kända. Beroende synes kunna uppkomma hos en del patienter redan vid daglig tillförsel av en halv tablett zopiklon (om 7,5 mg). Sannolika missbruksdoser är 20 mg zolpidem eller 15 mg zopiklon (2 tabletter). Tillförselsätt: nedsväljning av tabletter, troligen kan upplösta tabletter injiceras. Ruseffekter: eufori, dåsighet, nedsatt vakenhet, muskelsvaghet, ataxi. Biverkningar: muntorrhet, smakförändringar (bitter smak), dåsighet-sömnighet, huvudvärk, yrsel, oro, förändrat drömmönster, illamående, ångest, irritabilitet, aggressivitet, förvirring, koncentrationssvårigheter, minnesluckor. Paradoxala effekter som rastlöshet, förvärrad sömnlöshet, agitation, irritabilitet, aggressivitet, vanföreställningar, raserianfall, mardrömmar, hallucinationer, inadekvat beteeende eller sömngång kan förekomma. Beroenderisk: som diazepam m.fl. bensodiazepiner. Abstinensreaktioner som diazepam med bl.a. oro, sömnsvårigheter, darrningar och diarré. Rekommendationer i flera läkemedelsförteckningar om längsta tid för ordination på 28 dagar för att hindra beroendeutveckling. Självadministration av zopiklon har rapporterats vid apförsök. Tolerans kan uppträda efter ett par veckors medicinskt bruk. Skadeverkningar-risker: minnesstörningar (anterograd amnesi), aggression med beteendestörningar, hallucinationer, psykoser, enstaka dödsfall finns rapporterade. Sammanfattande beskrivning: Zolpidem och zopiklon tillhör kemiskt sett ej bensodiazepinerna men har likartade effekter både vid medicinskt bruk och vid missbruk. Beroenderisk och abstinensutveckling är likartad den allmänna bensodiazepingruppen. Uppmärksamhet på beroenderisken är dock påkallad, särskilt som långvarig medicinsk förskrivning avrådes och självinjicering kan förekomma. Skadebilden är i stort den samma som för den allmänna bensodiazepingruppen. 75 Se vidare Bensodiazepiner i allmänhet och avsnintt 4.3. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 326 Bilaga 1 Ordlista Abstinensreaktioner (abstinensbesvär): omställningsreaktioner i kroppen och sinnet när en missbrukare avbryter tillförseln av en drog efter en tids regelbundet intag, reaktionerna kan vara mycket besvärliga, plågsamma och i sällsynta fall livshotande. Administrationssätt: sätt att tillföra narkotika (eller andra medel) i människokroppen så att de framkallar rus eller annan effekt, t.ex. inhalation (rökning), nedsväljning eller injektion. I detta inräknas ej att svälja förpackad narkotika (t.ex. i kondomer) för smuggling el. dyl. Affinitet: dragningskfraft mellan molekyler, ämnens benägenhet att reagera med varandra Agitation: hög grad av orolighet med rastlöst beteende, aggressivitet etc. Tillståndet kan förekomma vid höggradig påverkan av t.ex. amfetamin. Amotivationssyndrom: tillstånd med kraftigt nedsatt framåtanda, förändrade tankemönster m.m. hos cannabismissbrukare, syndromet åtföljs ofta av bristande insikt om allvaret i det egna tillståndet. Analgetisk: smärtstillande Andningsdepression: märkbar sänkning av andningens djup och frekvens, kan leda till andningsstillestånd och livshotande tillstånd, förekommer vid förgiftningar med bl.a. barbiturater och opiater. Anorgasmi: oförmåga att uppleva orgasm vid samlag. Anestesi: bedövning. Antagonism: motverkande eller upphävande effekter av två droger som tillförs samtidigt, mekanismen används vid tillförsel av specifika motgifter (antidoter). Anterograd amnesi: blockering av anläggandet av nya minnesbilder från en viss tidpunkt (”minnesförlust framåt”), reaktionen kan förekomma vid påverkan med bl.a. flunitrazepam. Antikonvulsiv: kramplösande Anxiolytisk: ångestdämpande Ataxi: rubbad samordning av muskelrörelser. Autoreferat: eget referat av upplevelse, t.ex. under och efter drogtillförsel. Avdelad dos: dos som är uppdelad för att tillföras i syfte att uppnå ett rus vid ett enstaka tillfälle. Avtändning: Avbrytande av rusperiod. Beroende (drogberoende, narkotikaberoende): tvångsmässigt begär efter ruseffekten av en drog (narkotika). Binging: engelsk term som ursprungligen betecknade en period av hårdsupande (”rumlarfest”), i samband med narkotika och liknande droger om beteendet under en period av upprepat intag direkt efter ett just avklingat rus, kan fortgå i flera dagar och avbryts vanligen först genom yttre intervention eller genom att det tillgängliga drogpartiet konsumeras helt. Centraldepressiv: dämpande verkan på centrala nervsystemet, bl.a. på andning och vakenhet, kan förekomma vid påverkan med bl.a. barbiturater och opiater. Centralstimulantia: medel med starkt stimulerande verkan på centrala nervsystemet, t.ex. amfetamin. Delirium: snabbt insättande förvirringstillstånd med bl.a. oro och vanföreställningar (hallucinationer), kan uppträda även vid vissa drogrus och vissa abstinensreaktioner. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 327 Depersonalisationsfenomen: känsla av att den egna personligheten löses upp, kan förekomma vid stark drogpåverkan och utlösa ångest. Designer drugs (”designade droger”): droger som givits en speciell kemisk struktur för att dels framkalla tydliga narkotikaliknande rus och dels undgå formell narkotikakontroll (åtminstone vid introduktionen på den illegala drogmarknaden), till denna grupp räknas bl.a. en del varianter av ”ecstasy” och av fentanyl. Dissociativ: (här:) egenskap hos vissa hallucinogener, t.ex. ketamin, att frikoppla olika medvetande- och associationsbanor, så att missbrukaren kan få en upplevelse av att medvetandet lämnar kroppen eller att man ser sig själv från sidan. Distorsion: förvridning, förvrängning Ekotripp: återuppflammande rusupplevelse utan att drogen tillförts på nytt, reaktionen kallas ibland för ”flashback”. Entaktogen effekt: en rusupplevelse som kan upplevas efter intag av Ecstasy eller den kemiskt besläktade drogen MDA (love drug). Upplevelsen beskrivs som en konstgjord förälskelse och en stark lust att vara nära andra människor. Eufori: känsla av stark upprymdhet. Enteogen: betydelsen är ungefär "att känna gud" (eng: that which causes God to be within a person), och syftar på vissa drogers egenskaper att framkalla känslor av gudsnärvaro hos den som tagit drogen. Enteogener är psykoaktiva droger som används i ett religiöst, psykoterapeutiskt, shamanskt, eller andligt sammanhang (Wikipedia). Excitation: uppjagat sinnestillstånd med höggradig oro. Flashback: ekotripp (se detta ord). ”Frozen addict”: engelskt uttryck som betyder ”stelfrusen narkoman”, beskriver ett katatont tillstånd hos en grupp heroinmissbrukare som drabbats av nervskador p.g.a. förgiftning med MPTP. Gatuberedning: inofficiell benämning på illegal narkotika i de doser, kvaliteter och förpackningsformer som vanligtvis tillhandahålls på den illegala marknaden för avsalu till missbrukare. Hallucination: sinnesvilla, upplevelse som tolkas som riktig men saknar motsvarande adekvata stimuli från omvärlden, reaktionerna kan bli intensiva och verklighetstrogna, så att de uppfattas som ”riktiga”, hallucinationer kan förekomma även under rus med t.ex. cannabis och hallucinogener. Hallucinogener: droger som framkallar hallucinationer, bl.a. LSD och psilocybinhaltig svamp. Haptiska (el. taktila) hallucinationer: hallucinationer som har att göra med känselsinnet, t.ex. upplevelser av att insekter kryper under huden. Hyperaktivitet: kroppslig överaktivitet med bl.a. impulsivitet och oroligt beteende, kan förekomma vid bl.a. amfetaminpåverkan. Hypersomni: störning med onormal sömnighet under längre tid (minst en månad), d.v.s. ovanligt lätt att somna och svårt att vakna. Hypertermi: stegring av kroppstemperaturen (”värmeslag”), tillståndet kan bli livshotande. In vitro: i glas eller provrör, term inom biomedicinsk vetenskap som anger att experiment eller iakttagelser är gjorda i reaktionskärl, provrör, odlingsskål e.d., dvs. i en konstgjord miljö och inte i en levande kropp (in vivo). Kardiovaskulär: som har att göra med hjärta och blodkärl. Kataplexi: plötslig orörlighet och hopsjunkenhet p.g.a. att musklerna tappar sin normala spänning. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 328 Katatoni: orörlighet p.g.a. kraftig stelhet i muskulaturen, tillståndet förekommer vid vissa sjukdomar, som schizofreni, och vissa tillstånd av drogberusning eller drogskador, bl.a. förgiftning med MPTP. Koma (coma): medvetslöshet. Konvulsion: utbredd och häftig, kortvarig kramp, omfattande och hastigt på varandra följande muskelryckningar. Korstolerans: utveckling av tolerans till en drog som är farmakologiskt besläktad med ursprungsdrogen, innebär att drogerna kan ersätta varandra, uppträder t.ex. inom opiatgruppen eller mellan alkohol och barbiturater. Lina: (här) finpulveriserad mängd av en drog som dras ut i en smal (ca 2 mm bred) sammanhängande sträng på en spegel eller glasplatta för att konsumeras genom indragning i näsan via ett smalt rör, vanligt vid intag av t.ex. kokain eller MDPV. Metabolism: ämnesomsättning, (här:) den samlade processen av upptag, (rus)effekt, nedbrytning och utsöndring av en drog i människokroppen. Mikrogram (µg): miljondels gram (0,000 001 gram). Milligram (mg): tusendels gram (0,001 gram). Missbruksdos: avdelad dos i sådan mängd och kvalitet som vanligen förekommer på den illegala marknaden vid avsalu till missbrukare och som ofta konsumeras vid ett enstaka tillfälle för att åstadkomma ett rus. I RättsPM och praxis används begreppet för den dos som hos en icke-tillvand person framkallar ett märkbart rus (se avsnitt 3.2). Mortalitet: dödlighet. Naiv person: (här:) person som ej utvecklat tolerans till en viss drog. Narkolepsi: tillstånd av obetvingliga sömnattacker, tillståndet behandlas i vissa fall med amfetamin. Narkos: nedsövning av kroppen till känsellöshet, allmänbedövning. Narkotikalika droger: droger som har narkotikalika verkningar, t.ex. likartade ruseffekter, men ej är formellt reglerade som narkotika. Narkotikaprekursor: ett ämne som kan användas för olaglig framställning av narkotika och som finns upptaget i bilaga till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 273/2004 av den 11 februari 2004 om narkotikaprekursorer eller rådets förordning (EG) nr 111/2005 av den 22 december 2004 om regler för övervakning av handeln med narkotikaprekursorer mellan gemenskapen och tredjeländer (se lagen om kontroll av narkotika 7 a §, ändr. genom SFS 2005:471), ”råvara” för narkotikaframställning, aktuella förteckningar utfärdas av Läkemedelsverket. Opiater: droger som framställs ur opiumvallmo, t.ex. kodein, morfin, råopium och heroin. Opioider: syntetiska ämnen med opiatverkan, t.ex. fentanyl och metadon. Organoleptiska undersökningar: (här:) undersökningar (av en drog) med hjälp av sinnesorganen, främst syn, lukt och smak. Paranoia: förföljelseföreställning, sådana kan förekomma vid missbruk av droger och yttra sig i stark misstänksamhet mot omgivningen, aggressivitet m.m. Permeabilitet: egenskap hos material att släppa igenom gaser, vätskor eller fasta ämnen Potentiering: förstärkning av drogeffekterna vid samtidig tillförsel av två eller flera droger, effekten kan bli mycket stark och resultera i t.ex. medvetslöshet eller livshotande förgiftning. Psykedelisk: ”medvetenhetsvidgande”, egenskap hos drog att framkalla upplevelse av kännbart förändrat medvetande, särskilt under hallucinogenrus, även om upplevelsen under sådant rus. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 329 Psykos: allvarlig psykisk störning med bristande verklighetsuppfattning och svåra symptom i form av t.ex. hallucinationer eller vanföreställningar, kan vara övergående (s.k. akut eller transient psykos) eller långvarig (kronisk), kan förekomma i samband med missbruk av bl.a. cannabis, centralstimulantia, hallucinogener och kokain, både som en direkt förgiftningsreaktion och som ett långdraget sjukdomstillstånd. Psykotomimetika: eg. ”psykoshärmande medel”, äldre term för hallucinogener. Refillbeteende: upprepat intag av en drog direkt efter att det tidigare ruset avklingat, kan leda till sanbb ökning av konsumtionen, har observerats vid missbruk av bl.a. kokain och mefedron. Rektalvätska: vätska avsedd att tillföras genom ändtarmen (rectum), t.ex. för att åstadkomma narkos. Research chemical: ordagrant ”forskningskemikalie”, engelskspråkig benämning på vissa nya droger i samband med att dessa lanseras, särskilt på internet. Sättet att benämna kemikalierna kom ursprungligen av ett syfte att vid marknadsföring försöka undvika amerikansk narkotikakontroll men har också kommit att innebära en markering av att medlen är ofullständigt utredda i fråga om verkningar, risker mm. Kemikalierna är inte godkända för forskning (humanexperiment) i Sverige. Resoriblett: en läkemedelsberedning i form av en tablett som är avsedd att placeras i munhålan (vanligen under tungan) så att saliven kan lösa upp och slemhinnorna kan suga upp den verksamma substansen, beredningsformen förekommer bl.a. för buprenorfin (Subutex). Schizofreni: svår psykisk sjukdom med bl.a. splittring av personligheten, ofta även hallucinationer, förföljelseidéer, katatoni m.m. Sedativ: lugnande Sedering: dämpande eller lugnande effekt (av en drog), vid högre grad av påverkan uppenbar omtöckning. Sensibilisering: ökad känslighet för en drogs effekter, innebär att en mindre dos kan framkalla starkare effekt, motsats: toleransutveckling. Serotonin: en signalsubstans i hjärnan som påverkar bl.a. känsloläget, vid höga nivåer kan en person bli synnerligen älskvärd mot sin omgivning, vid låga nivåer kan en person drabbas av bl.a. depressioner. Set: sinnestämning eller förväntan inför drogintag, tillståndet kan vara känsligt för suggestiv påverkan, det har stor betydelse för hur drogupplevelsen skall tolkas och missbrukaren bete sig under ruset. Setting: omgivning vid användning av droger, den kan ha stor inverkan på upplevelser och beteenden under ett drogrus vid tillförsel av bl.a. hallucinogener. Strategisk användning: (här:) användning av droger, t.ex. flunitrazepam, för att komma i ett sinnestillstånd som är gynnsamt för genomförande av planerade brott. Stroke: cirkulationsstörning i hjärnan med plötslig förlamning, medvetslöshet eller död. Sublingual tillförsel: (av latinets sub = under och lingua = tunga) tillförsel av ett läkemedel eller drog genom att substansen läggs eller droppas under tungan, används vid tillförsel av bl.a. morfin som smärtstillande medel eller butylon som rusmedel. Suppositorium: stolpiller, läkemedelsberedning med den verksamma substansen inbakad i fett, tillförs kroppen genom att föras in i ändtarmen, där den löses upp och den verksamma substansen avges. Synergism: se potentiering. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 330 Synestesi: förväxling av olika slag av sinnesintryck, så att t.ex. ljud uppfattas som färger. Toleransutveckling (toleranshöjning): minskad effekt av en viss dos efter frekvent tillförsel, missbrukare kompenserar ofta den minskade effekten genom att höja dosen. Toxicitet: giftighet, i första hand egenskapen att framkalla livshotande förgiftningar. Toxisk: giftig (egenskap eller effekt). Toxisk psykos: av drog eller gift framkallad psykos. Tremor: darrning, skälvning. Tripp: 1. slanguttryck för ett hallucinogenrus, 2. avdelad dos, t.ex. på läskpapper eller tablett av en hallucinogen. Urinretention: kvarhållande av urinen, oförmåga att tömma urinblåsan. Utsättning: upphörande eller avbrytande av tillförseln av ett läkemedel eller annan drog. Utsättningsreaktion: abstinensreaktion (används främst i samband med medicinskt bruk). Se även Medicinsk Terminologi (Lindskog, 2004). RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 331 Bilaga 2A RättsPM 2013:2 (uppdaterad augusti 2015) Åklagarmyndigheten Utvecklingscentrum Stockholm Nya narkotika från den 1 januari 2006 (ämnen i bokstavsordning) Här förtecknas de ämnen som underkastats narkotikakontroll i Sverige fr.o.m. den 1 januari 2006. Datum avser ikraftträdande av narkotikakontroll. Författning hänvisar till rättsgrundande dokument. Sökord anger det avsnitt i detta RättsPM där ämnet avhandlas. Ämne Författning Sökord acetylfentanyl AH-7921 Alfa-PBP Alfa-PPP/ α-PPP Alfa-PVP/ α-PVP AM-694 (Spice) Datum (i kraft) 2015-08-18 2013-08-01 2015-01-16 2013-02-01 2013-02-01 2012-05-01 SFS 2015:0526 SFS 2013:640 SFS 2014:1480 SFS 2012:974 SFS 2012:974 SFS 2012:152 AM-1220 (Spice) 2013-02-01 SFS 2012:974 AM-2201 (Spice) 2012-05-01 SFS 2012:152 AM-2233 (Spice) 2013-02-01 SFS 2012:974 bromo-dragonfly (BDF) bufedron butylon butyrfentanyl C30-NBOMe CP 47,497-C6 (Spice) CP 47,497-C7 (Spice) CP 47,497-C8 (Spice) CP 47,497-C9 (Spice) deskloretizolam desoxipipradol (desoxipipradrol, 2DPMP, 2benshydrylpiperidin) dextrometorfan (DXM) Dibutylon Difenidin Diklazepam 3,4-diklorometylfenidat 2008-01-01 2011-09-01 2010-02-01 2015-08-18 2015-06-09 2009-09-15 SFS 2007:878 SFS 2011:958 SFS 2009:1581 SFS 2015:0526 SFS 2015:244 SFS 2009:917 fentanyl AH-7921 Alfa-PBP Alfa-PPP Alfa-PVP Cannabinoider, syntetiska Cannabinoider, syntetiska Cannabinoider, syntetiska Cannabinoider, syntetiska Bromodragonfly Bufedron Butylon fentanyl C30-NBOMe Cannabinoider, syntetiska 2015-08-18 2011-09-01 SFS 2015:0526 SFS 2011:958 deskloretizolam Desoxipipradol 2008-09-01 SFS 2008:728 dextrometorfan 2015-06-09 2015-06-09 2014-04-08 2015-01-16 SFS 2015:244 SFS 2015:244 SFS 2014:103 SFS 2014:1480 dibutylon difenidin Diklazepam 3,4diklorometylfenidat RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 332 4,4´-dimetylaminorex 2015-01-16 SFS 2014:1480 4,4´dimetylaminorex 3,4-DMMC 3,4-DMMC DOC DOI EAM-2201 2014-04-08/ 2014-08-19 2007-05-15 2007-05-15 2013-08-01 SFS 2014:103/ 2014:1032 SFS 2007:157 SFS 2007:157 SFS 2013:640 5-EAPB 4-EMC Etizolam Etylfenidat Etylon 4F-alfa-PVP fenazepam flefedron Flubromazepam 2014-08-19 2014-04-08 2012-12-15 2012-12-15 2015-06-09 2015-01-16 2008-09-15 2010-10-01 2014-04-08 SFS 2014:1032 SFS 2014:103 SFS 2012:642 SFS 2012:642 SFS 2015:244 SFS 2014:1480 SFS 2008:743 SFS 2010:1085 SFS 2014:103 DOC DOI Cannabinoider, syntetiska 5-EAPB 4-EMC Etizolam Etylfenidat Etylon 4F-alfa-PVP bensodiazepiner Flefedron m.m. Flubromazepam Flubromazolam 2015-06-09 SFS 2015:244 Flubromazolam 1-(2-fluorfenyl)-2(metylamino)propan-1on (”flefedron-variant”) 1-(3-fluorfenyl)-2(metylamino)propan-1on (”flefedron-variant”) 4-fluoramfetamin 2010-10-01 SFS 2010:1085 Flefedron m.m. 2010-10-01 SFS 2010:1085 Flefedron m.m. 2009-06-08 SFS 2009:379 4-fluoramfetamin 2-fluoroamfetamin 2013-08-01 SFS 2013:640 2-fluoroamfetamin 3-fluoroamfetamin 2013-08-01 SFS 2013:640 3-fluoroamfetamin 3-fluorofenmetrazin, 3-FPM 2015-08-18 SFS 2015:0526 2-fluorometamfetamn 2013-08-01 SFS 2013:640 3-fluorometamfetamin 2013-08-01 SFS 2013:640 4-fluorometamfetamin 2013-08-01 SFS 2013:640 25G-NBOMe 2015-01-16 SFS 2014:1480 3fluorofenmetrazin, 3-FPM 2fluorometamfetamn 3fluorometamfetamin 4fluorometamfetamin 25G-NBOMe 4-HO-MET 2012-05-01 SFS 2012:152 4-HO-MET HU-210 (Spice) 2009-09-15 SFS 2009: 917 25I-NB43MD 2015-06-09 SFS 2015:244 Cannabinoider, syntetiska 25I-NB43MD 25I-NBMD 2015-01-16 SFS 2014:1480 25I-NBMD RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 333 25I-NBOH isopropylfenidat 5-IT JWH-018 (Spice) JWH-073 (Spice) JWH-081 (Spice) JWH-200 (Spice) JWH-250 (Spice) JWH-398 (Spice) JWH-122 (Spice) JWH-203 (Spice) JWH-210 (Spice) klonazolam Lisdexamfetamin 4-MA MAM-2201 (Spice) 2015-08-18 2015-08-18 2014-08-19 2009-09-15 SFS 2015:0526 SFS 2015:0526 SFS 2014:1032 SFS 2009: 917 25I-NBOH isopropylfenidat 5-IT Cannabinoider, syntetiska Cannabinoider, syntetiska 2010-09-21 SFS 2010:1083 2011-09-01 SFS 2011:958 Cannabinoider, syntetiska 2015-08-18 2013-07-22 2013-02-01 2013-02-01 SFS 2015:0526 SFS 2013:523 SFS 2012:974 SFS 2012:974 MDAI MDPHP MDPPP MDPV 3-MEC 4-MEC mefedron meklonazepam 2-MeO-difenidin 5-MeO-MIPT 3-MeO-PCP 4-MeO-PCP 5-MeO-DALT metedron Metiopropamin, MPA metoxetamin 3-metoximetkatinon metylnaftidat, HDMP28 metylon mitragynin 2-MMC 3-MMC MT-45 nafyron N-bensylpiperazin 2014-04-08 2015-06-09 2015-06-09 2010-02-01 2015-06-09 2011-09-01 2009-05-25 2015-06-09 2015-06-09 2015-06-09 2015-01-16 2015-01-16 2012-05-01 2009-12-09 2014-08-19 2012-05-01 2015-06-09 2015-08-18 SFS 2014:103 SFS 2015:244 SFS 2015:244 SFS 2009:1581 SFS 2015:244 SFS 2011:958 SFS 2009:316 SFS 2015:244 SFS 2015:244 SFS 2015:244 SFS 2014:1480 SFS 2014:1480 SFS 2012:152 SFS 2009:1026 SFS 2014:1032 SFS 2012:152 SFS 2015:244 SFS 2015:0526 2010-09-21 2011-09-01 2015-06-09 2013-12-01 2014-08-19 2010-10-01 2010-09-21 SFS 2010:1083 SFS 2011:958 SFS 2015:244 SFS 2013:789 SFS 2014:1032 SFS 2010:1085 SFS 2010:1083 bensodiazepiner Lisdexamfetamin 4-MA Cannabinoider, syntetiska MDAI MDPHP MDPPP MDPV 3-MEC 4-MEC Mefedron meklonazepam 2-MeO-difenidin 5-MeO-MIPT 3-MeO-PCP 4-MeO-PCP 5-MeO-DALT Metedron MPA Metoxetamin 3-metoximetkatinon metylnaftidat, HDMP-28 Metylon Mitragynin 2-MMC 3-MMC MT-45 Nafyron N-bensylpiperazin 25B-NBOMe 2013-08-01 SFS 2013:640 25C-NBOMe 2013-08-01 SFS 2013:640 25D-NBOMe 2013-08-01 SFS 2013:640 25-NBOMe / NBOMe 25-NBOMe / NBOMe 25-NBOMe / NBOMe RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 334 25H-NBOMe 2013-08-01 SFS 2013:640 25I-NBOMe 2013-08-01 SFS 2013:640 N-etylbufedron N-etylkatinon N-etylnorketamin 25N-NBOMe ocfentanyl O-desmetyltramadol oripavin 2015-06-09 2010-10-01 2015-06-09 2015-01-16 2015-08-18 2011-05-01 2008-02-03 Pentedron Pentylon pFBT p-MePPP Pyrazolam RCS-4-orto Isomer (spice) tapentadol tramadol W-15 2013-02-01 2015-01-15 2011-09-01 2015-01-16 2014-04-08 2012-05-01 SFS 2015:244 SFS 2010:1085 SFS 2015:244 SFS 2014:1480 SFS 2015:0526 SFS 2011:309 LVFS 2007:14 (FN) SFS 2012:974 SFS 2014:1480 SFS 2011:958 SFS 2014:1480 SFS 2014:103 SFS 2012:152 2010-09-01 2007-12-01 2014-08-19 SFS 2010:1081 SFS 2007:747 SFS 2014:1032 25-NBOMe / NBOMe 25-NBOMe / NBOMe N-etylbufedron N-etylkatinon N-etylnorketamin 25N-NBOMe fentanyl O-desmetyltramadol Oripavin Pentedron Pentylon pFBT p-MePPP Pyrazolam Cannabinoider, syntetiska Tapentadol Tramadol W-15 RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 335 Bilaga 2B RättsPM 2013:2 (uppdaterad augusti 2015) Åklagarmyndigheten Utvecklingscentrum Stockholm Nya narkotika från den 1 januari 2006 (ämnen i ordning efter i kraftträdande) Här förtecknas de ämnen som underkastats narkotikakontroll i Sverige fr.o.m. den 1 januari 2006. Datum avser ikraftträdande av narkotikakontroll. Författning hänvisar till rättsgrundande dokument. Sökord anger det avsnitt i detta RättsPM där ämnet avhandlas. Ämne DOC DOI tramadol bromo-dragonfly (BDF) oripavin Datum (i kraft) 2007-05-15 2007-05-15 2007-12-01 2008-01-01 2008-02-03 Författning Sökord DOC DOI Tramadol Bromodragonfly Oripavin dextrometorfan (DXM) fenazepam mefedron 4-fluoramfetamin 2008-09-01 SFS 2007:157 SFS 2007:157 SFS 2007:747 SFS 2007:878 LVFS 2007:14 (FN) SFS 2008:728 2008-09-15 2009-05-25 2009-06-08 SFS 2008:743 SFS 2009:316 SFS 2009:379 bensodiazepiner Mefedron 4-fluoramfetamin CP 47,497-C6 (Spice) CP 47,497-C7 (Spice) CP 47,497-C8 (Spice) CP 47,497-C9 (Spice) HU-210 (Spice) 2009-09-15 SFS 2009:917 Cannabinoider, syntetiska 2009-09-15 SFS 2009: 917 JWH-018 (Spice) JWH-073 (Spice) metedron butylon MDPV tapentadol JWH-081 (Spice) JWH-200 (Spice) JWH-250 (Spice) JWH-398 (Spice) metylon N-bensylpiperazin 2009-09-15 SFS 2009: 917 2009-12-09 2010-02-01 2010-02-01 2010-09-01 2010-09-21 SFS 2009:1026 SFS 2009:1581 SFS 2009:1581 SFS 2010:1081 SFS 2010:1083 Cannabinoider, syntetiska Cannabinoider, syntetiska Metedron Butylon MDPV Tapentadol Cannabinoider, syntetiska 2010-09-21 2010-09-21 SFS 2010:1083 SFS 2010:1083 Metylon N-bensylpiperazin 1-(2-fluorfenyl)-2(metylamino)propan-1on (”flefedron-variant”) 2010-10-01 SFS 2010:1085 Flefedron m.m. dextrometorfan RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 336 1-(3-fluorfenyl)-2(metylamino)propan-1on (”flefedron-variant”) flefedron nafyron N-etylkatinon O-desmetyltramadol 4-MEC bufedron desoxipipradol (desoxipipradrol, 2DPMP, 2benshydrylpiperidin) JWH-122 (Spice) JWH-203 (Spice) JWH-210 (Spice) mitragynin pFBT 4-HO-MET 2010-10-01 SFS 2010:1085 Flefedron m.m. 2010-10-01 2010-10-01 2010-10-01 2011-05-01 2011-09-01 2011-09-01 2011-09-01 SFS 2010:1085 SFS 2010:1085 SFS 2010:1085 SFS 2011:309 SFS 2011:958 SFS 2011:958 SFS 2011:958 Flefedron m.m. Nafyron N-etylkatinon O-desmetyltramadol 4-MEC Bufedron Desoxipipradol 2011-09-01 SFS 2011:958 Cannabinoider, syntetiska 2011-09-01 2011-09-01 2012-05-01 SFS 2011:958 SFS 2011:958 SFS 2012:152 Mitragynin pFBT 4-HO-MET 5-MeO-DALT AM-2201 (Spice) 2012-05-01 2012-05-01 SFS 2012:152 SFS 2012:152 AM-694 (Spice) 2012-05-01 SFS 2012:152 metoxetamin RCS-4-orto Isomer (spice) Etizolam Etylfenidat 4-MA Alfa-PPP/ α-PPP Alfa-PVP/ α-PVP AM-1220 (Spice) 2012-05-01 2012-05-01 SFS 2012:152 SFS 2012:152 2012-12-15 2012-12-15 2013-02-01 2013-02-01 2013-02-01 2013-02-01 SFS 2012:642 SFS 2012:642 SFS 2012:974 SFS 2012:974 SFS 2012:974 SFS 2012:974 AM-2233 (Spice) 2013-02-01 SFS 2012:974 MAM-2201 (Spice) 2013-02-01 SFS 2012:974 Pentedron Lisdexamfetamin AH-7921 EAM-2201 2013-02-01 2013-07-22 2013-08-01 2013-08-01 SFS 2012:974 SFS 2013:523 SFS 2013:640 SFS 2013:640 2-fluoroamfetamin 3-fluoroamfetamin 2-fluorometamfetamin 2013-08-01 2013-08-01 2013-08-01 SFS 2013:640 SFS 2013:640 SFS 2013:640 3-fluorometamfetamin 2013-08-01 SFS 2013:640 5-MeO-DALT Cannabinoider, syntetiska Cannabinoider, syntetiska Metoxetamin Cannabinoider, syntetiska Etizolam Etylfenidat 4-MA Alfa-PPP Alfa-PVP Cannabinoider, syntetiska Cannabinoider, syntetiska Cannabinoider, syntetiska Pentedron Lisdexamfetamin AH-7921 Cannabinoider, syntetiska 2-fluoroamfetamin 3-fluoroamfetamin 2fluorometamfetamin 3fluorometamfetamin RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 337 4-fluorometamfetamin 2013-08-01 SFS 2013:640 25B-NBOMe 2013-08-01 SFS 2013:640 25C-NBOMe 2013-08-01 SFS 2013:640 25D-NBOMe 2013-08-01 SFS 2013:640 25H-NBOMe 2013-08-01 SFS 2013:640 25I-NBOMe 2013-08-01 SFS 2013:640 3-MMC Diklazepam 3,4-DMMC 4-EMC Flubromazepam MDAI Pyrazolam 5-EAPB 5-IT Metiopropamin, MPA MT-45 W-15 alfa-PBP 3,4-dklorometylfenidat 2013-12-01 2014-04-08 2014-04-08/ 2014-08-19 2014-04-08 2014-04-08 2014-04-08 2014-04-08 2014-08-19 2014-08-19 2014-08-19 2014-08-19 2014-08-19 2015-01-16 2015-01-16 SFS 2013:789 SFS 2014:103 SFS 2014:103/ 2014:1032 SFS 2014:103 SFS 2014:103 SFS 2014:103 SFS 2014:103 SFS 2014:1032 SFS 2014:1032 SFS 2014:1032 SFS 2014:1032 SFS 2014:1032 SFS 2014:1480 SFS 2014:1480 4,4´-dimetylaminorex 2015-01-16 SFS 2014:1480 4F-alfa-PVP 25G-NBOMe 25I-NBMD 3-MeO-PCP 4-MeO-PCP 25N-NBOMe Pentylon (bk-MBDP) 2015-01-16 2015-01-16 2015-01-16 2015-01-16 2015-01-16 2015-01-16 2015-01-16 SFS 2014:1480 SFS 2014:1480 SFS 2014:1480 SFS 2014:1480 SFS 2014:1480 SFS 2014:1480 SFS 2014:1480 p-MePPP C30-NBOMe Dibutylon Difenidin Etylon Flubromazolam 25I-NB34MD MDPHP MDPPP 3-MEC Meklonazepam 2-MeO-difenidin 5-MeO-MIPT 2015-01-16 2015-06-09 2015-06-09 2015-06-09 2015-06-09 2015-06-09 2015-06-09 2015-06-09 2015-06-09 2015-06-09 2015-06-09 2015-06-09 2015-06-09 SFS 2014:1480 SFS 2015:244 SFS 2015:244 SFS 2015:244 SFS 2015:244 SFS 2015:244 SFS 2015:244 SFS 2015:244 SFS 2015:244 SFS 2015:244 SFS 2015:244 SFS 2015:244 SFS 2015:244 4fluorometamfetamin 25-NBOMe / NBOMe 25-NBOMe / NBOMe 25-NBOMe / NBOMe 25-NBOMe / NBOMe 25-NBOMe / NBOMe 3-MMC Diklazepam 3,4-DMMC 4-EMC Flubromazepam MDAI Pyrazolam 5-EAPB 5-IT MPA MT-45 W-15 Alfa-PBP 3,4dklorometylfenidat 4,4´dimetylaminorex 4F-alfa-PVP 25G-NBOMe 25I-NBMD 3-MeO-PCP 4-MeO-PCP 25N-NBOMe Pentylon (bkMBDP) p-MePPP C30-NBOMe Dibutylon Difenidin Etylon Flubromazolam 25I-NB34MD MDPHP MDPPP 3-MEC Meklonazepam 2-MeO-difenidin 5-MeO-MIPT RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 338 3-metoximetkatinon 2-MMC N-etylbufedron N-etylnorketamin acetylfentanyl butyrfentanyl ocfentanyl 3-fluorofenmetrazin, 3FPM 2015-06-09 2015-06-09 2015-06-09 2015-06-09 2015-08-18 2015-08-18 2015-08-18 2015-08-18 SFS 2015:244 SFS 2015:244 SFS 2015:244 SFS 2015:244 SFS 2015:0526 SFS 2015:0526 SFS 2015:0526 SFS 2015:0526 isopropylfenidat metylnaftidat, HDMP28 25I-NBOH klonazolam deskloretizolam 2015-08-18 2015-08-18 SFS 2015:0526 SFS 2015:0526 2015-08-18 2015-08-18 2015-08-18 SFS 2015:0526 SFS 2015:0526 SFS 2015:0526 3-metoximetkatinon 2-MMC N-etylbufedron -etylnorketamin Fentanyl Fentanyl Fentanyl 3fluorofenmetrazin, 3-FPM isopropylfenidat metylnaftidat, HDMP-28 25I-NBOH Bensodiazepiner deskloretizolam RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 339 Bilaga 3 Arbetsgruppen för narkotikapraxis vid Hovrätten över skåne och Blekinge. Tabell för straffvärde utifrån enbart narkotikans art och mängd, november 2012 Straffvärde (mån) Amfetamin (g)¹ Cannabis (g) Ecstasy (g)² GHB (cl) Heroin (g) Kat (kg) Kokain (g) Opium (g) Rohypnol (tabl)³ Subutex (tabl) Svamp (g) 0,5 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 5 10 15 25 40 60 80 100 120 140 160 180 50 100 150 250 400 600 800 1 000 1 200 1 400 1 600 1 800 5 10 15 25 40 60 80 100 120 140 160 180 50 100 150 250 400 600 800 1 000 1 200 1 400 1 600 1 800 0,05 0,1 0,5 1 4 6 8 10 12 14 16 18 4 8 12 20 32 48 64 80 96 112 128 144 0,6 1 3 5 8 12 16 20 24 28 32 36 0,16 0,3 1,5 3 12 18 24 30 36 42 48 54 250 500 750 1 250 2 000 3 000 4 000 5 000 6 000 7 000 8 000 9 000 4 10 20 40 60 80 100 120 140 165 190 215 6 10 30 50 80 120 160 200 240 280 320 360 Straffvärde (år) Amfetamin (g)¹ Cannabis (kg) Ecstasy (g)² GHB (l) Heroin (g) Kat (kg) Kokain (g) Opium (g) Rohypnol (tabl)³ Subutex (tabl) Svamp (kg) 1 2 3 4 4,5 5 5,5 200 500 1 000 2 000 2 5 10 20 40 200 500 1 000 2 000 20 50 100 200 20 50 100 200 160 400 800 1 600 3 200 40 100 200 400 60 150 300 600 10 000 25 000 50 000 100 000 240 600 1 200 2 400 0,4 1 2 4 5 000 500 400 700 800 1 400 1200 2 100 250 000 4 800 8 400 10 5 000 1. Gäller även syntetiska katinoner, mefedron och MDPV 2. Observera att mängderna anges i gram och inte som tidigare i tabletter. Detta beror på att NJA 2012 s. 115 gällde pulver. Vissa oklarheter kan hävdas i förhållandet mellan tabletter och missbruksdoser (jfr t.ex. Borgeke-Sterzel, 4 uppl., s. 655). I domen av den 11 juli 2012 i mål B 965-12 ansåg HD dock en tabeltt motsvara en missbruksdos. 3. Gäller även "andra tabletter" RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 340 Bilaga 4 Justitierådet Magnus Borgekes ”justerade tabell” i SvJT 2013 s. 1 Ecstasy (g)2 GHB (cl) Heroin (g) Kat (kg) Kokain (g) Opium (g) Rohypnol (tabl)3 Subutex (tabl) Svamp (g) 50 5 50 0,5 4 1 1,5 250 7,5 10 10 100 10 100 1 8 2 3 500 15 20 2 15 150 15 150 1,5 12 3 4,5 750 23 30 3 25 250 25 250 2,5 20 5 7,5 1250 38 50 4 40 400 40 400 4 32 8 12 2000 60 80 5 60 600 60 600 6 48 12 18 3000 80 120 6 80 800 80 800 8 64 16 24 4000 100 160 7 100 1000 100 1000 10 80 20 30 5000 120 200 8 120 1200 120 1200 12 96 24 36 6000 140 240 9 140 1400 140 1400 14 112 28 42 7000 165 280 10 160 1600 160 1600 16 128 32 48 8000 190 320 11 180 1800 180 1800 18 144 36 54 9000 215 360 Straffvärde (år) Amfetamin (g) 1 Cannabis (kg) Ecstasy (g) 2 GHB (l) Heroin (g) Kat (kg) Kokain (g) Opium (g) Rohypnol (tabl) 3 Subutex (tabl) Svamp (kg) 1 200 2 200 20 20 160 40 60 10000 240 0,4 2 500 5 500 50 50 400 100 150 25000 600 1 3 1000 10 1000 100 100 800 200 300 50000 1200 2 4 2000 20 2000 200 200 1600 400 600 100000 2400 4 400 800 1200 250000 4800 10 700 1400 2100 Straffvärde (mån) Amfetamin (g)1 Cannabis (g) 0,5 5 1 40 4,5 5 5000 3200 5000 5,5 500 8400 1 Gäller även syntetiska katinoner, mefedron och MDPV. RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 341 2 Observera att mängderna anges i gram och inte som tidigare i tabletter. Detta beror på att NJA 2012 s. 115 gällde pulver. Vissa oklarheter kan hävdas i förhållandet mellan tabletter och missbruksdoser (jfr t.ex. Borgeke-Sterzel, 4 uppl., s. 655). I domen av den 11 juli 2012 i mål B 965-12 (bagageutrymmesdomen [NJA 2012 s. 510]) ansåg HD dock en tablett motsvara en missbruksdos. 3 Gäller även ”andra tabletter” RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14 342 RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14