RättsPM 2013 2 (uppdaterad aug 2015)

Transcription

Narkotika
– Preparatbeskrivning
RättsPM 2013:2
Utvecklingscentrum Stockholm
Mars 2013 (Uppdaterad augusti 2015)
2
Förord
I denna uppdaterade promemoria beskrivs ett antal av de mest förekommande
narkotikapreparaten. Hänsyn har tagits till narkotika som klassificerats t.o.m.
den 18 augusti 2015, SFS 2015:0526. Det rör sig om nio nya narkotiska preparat
sedan upplaga 11.
Högsta domstolen har från juni 2011 och framåt, i ett stort antal domar gällande
narkotika, gjort generella uttalanden i fråga om principerna för rubricering och
straffmätning i narkotikamål och om art och mängd som straffvärdefaktorer. Här
kan nämnas NJA 2011 s. 357, NJA 2011 s. 675 I och II, NJA 2011 s. 799, NJA
2012 s.70, NJA 2012 s. 115, NJA 2012 s. 144, NJA 2012 s. 510, NJA 2012 s.
528, NJA 2012 s. 535, NJA 2012 s. 614, NJA 2012 s. 650, NJA 2012 s. 849,
NJA 2013 s. 321, NJA 2012 not N 22, NJA not N 24, NJA 2012 not N 28 och
NJA 2013 not N 11. Riksåklagaren har kommenterat flera av domarna från
Högsta domstolen. Kommentaren finns på Rånet.
Promemorian uppdaterades i mars 2013 b.l.a. mot bakgrund av de
tillkommande domarna från Högsta domstolen men också på grund av
narkotikaklassificeringen av ett stort antal nya preparat. Promemorian
uppdaterades därefter i september 2013 främst med anledning av ytterligare nya
narkotikaklassificeringar. Härvid kommenteras även i avsnitt 4.2 NJA 2013 s
321 i den del den berör narkotikakoncentrationens betydelse. Promemorian
uppdaterades senast i april 2014 på grund av narkotikaklassificeringen av ett
antal nya preparat. I uppdateringen från april 2014 kommenterades också NJA
2014 s 259 (DMT-domen) där Högsta domstolen konstaterade att enbart sådana
åtgärder som att avlägsna blad, avskilja bark och mala ned växtmaterial – som
inte är klassificerat som narkotika men som innehåller ett ämne som är
narkotikaklassat – inte anses medföra att materialet blivit narkotika.
Promemorian har i augusti 2015 uppdaterats med en beskrivning av de preparat
som narkotikaklassats genom SFS 2015:0526. Det gäller följande preparat:
acetylfentanyl, butyrfentanyl, ocfentanyl, 3-fluorofenmetrazin (3-FPM),
isopropylfenidat, metylnaftidat (HDMP-28), 25I-NBOH, klonazepam och
deskloretizolam.
Från och med uppdateringen från december 2014 sker den beskrivning som ges
av de nyklassade preparaten genom att uppgifterna hämtas direkt från
Folkhälsomyndighetens
klassificeringsdokument.
Dessa
klassificeringsdokument ligger till grund för regeringens beslut om
narkotikaklassificering.
I avsnitt 4.3 behandlas ”nya tabeller” som framtagits med anledning av Högsta
domstolens nya praxis. Tabellerna har tagits in som bilaga 3 och 4.
I bilaga 2 A och B finns en redogörelse för preparat som av regeringen
klassificerat som narkotika fr.o.m. 1 januari 2006 t.o.m. 18 augusti 2015, SFS
2015:0526.
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
3
Innehållsförteckning
Sammanfattning
1
8
Bakgrund, allmänna utgångspunkter och avgränsningar .........................8
1.1 Begreppen narkotika och narkotikaprekursor................................8
1.2 Läkemedelsverkets narkotikaförteckningar ...................................9
1.3 Faktorer som påverkar ett drogrus m.m. .......................................9
2
Indelning av narkotika i olika grupper .................................................12
2.1 Allmänt .....................................................................................12
2.2 Indelning i farmakologiska huvudgrupper ...................................12
3
Farlighetskriterier för bedömningen av narkotika .................................18
3.1 Allmänna utgångspunkter ..........................................................18
3.2 Vilka kriterier bör tillämpas vid bedömningen av ett preparats
farlighet?....................................................................................18
3.3 Övriga kriterier ..........................................................................22
4
Riskbedömning av narkotikapreparats farlighet ...................................24
4.1 Allmänt .....................................................................................24
4.2 Mängd, doser och koncentration ................................................24
4.3 Farlighetsbedömningar i rättspraxis och nya tabeller ...................27
5
Beskrivning av ett antal narkotikapreparat ...........................................29
Acetylfentanyl ...........................................................................30
Acetylmorfin .............................................................................36
AH-7921 ...................................................................................37
Alfa-PBP ....................................................................................38
Alfa-PPP ....................................................................................43
Alfa-PVP ...................................................................................44
Amfepramon .............................................................................45
Amfetamin – metamfetamin ......................................................46
Barbiturater ...............................................................................47
Bensodiazepiner i allmänhet.......................................................49
Bromazepam..............................................................................51
Bromo-Dragonfly (Bromobensodifuranylisopropylamin) ............52
Bufedron....................................................................................54
Buprenorfin ...............................................................................55
Butylon......................................................................................56
Butyrfentanyl .............................................................................57
2C-B .......................................................................................62
2C-I, 2C-T-2 och 2C-T-7 ..........................................................63
Cannabinoider, syntetiska ..........................................................64
Cannabis....................................................................................66
C30-NBOMe .............................................................................68
Deskloretizolam.........................................................................72
Desoxipipradol (2-DPMP) .........................................................76
DET .......................................................................................77
Dextrometorfan .........................................................................78
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
4
Dibutylon ..................................................................................79
Difenidin ...................................................................................83
Difenoxylat................................................................................88
Diklazepam ...............................................................................89
3,4-diklorometylfenidat .............................................................91
4,4’-dimetylaminorex.................................................................95
2,5-DMA ...................................................................................97
3,4-DMMC ...............................................................................98
DMT .....................................................................................100
DOB .....................................................................................102
DOC .....................................................................................103
DOI .....................................................................................104
5-EAPB ...................................................................................105
Efedron (metkatinon) ..............................................................109
4-EMC ....................................................................................110
Etizolam ..................................................................................111
Etorfin .....................................................................................113
Etylfenidat ...............................................................................114
Etylon .....................................................................................116
4F-alfa-PVP .............................................................................121
Fencyklidin (PCP) ....................................................................126
Fenetyllin.................................................................................127
Fenmetrazin.............................................................................128
Fentanyler................................................................................129
Fentermin ................................................................................130
Flubromazolam ........................................................................131
Flubromazepam .......................................................................135
Flefedron m. m. .......................................................................137
Flunitrazepam..........................................................................139
4-fluoramfetamin .....................................................................140
2-fluoroamfetamin ..................................................................141
3-fluoroamfetamin ..................................................................142
3-fluorofenmetrazin (3-FPM) ...................................................143
2-fluorometamfetamin ............................................................147
Gammahydroxibutyrat (GHB).................................................150
25G-NBOMe ..........................................................................151
Heroin .....................................................................................155
4-HO-MET .............................................................................156
Ibogain ....................................................................................158
25I-NB34MD ..........................................................................159
25I-NBMD ..............................................................................163
25I-NBOH ..............................................................................167
Isopropylfenidat .......................................................................171
5-IT .....................................................................................175
Kat
.....................................................................................176
Katin .....................................................................................177
Katinon....................................................................................178
Ketamin...................................................................................179
Ketobemidon ...........................................................................180
Klonazolam .............................................................................181
Kloralhydrat ............................................................................185
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
5
Kodein .....................................................................................186
Kokablad .................................................................................187
Kokain – kokainbas ..................................................................188
Lisdexamfetamin .....................................................................190
LSD .....................................................................................191
4-MA .....................................................................................192
MDAI .....................................................................................193
MDMA och andra ecstasyvarianter ..........................................195
MDPHP ..................................................................................196
MDPPP ...................................................................................200
MDPV .....................................................................................205
3-MEC ....................................................................................207
4-MEC ....................................................................................211
Mefedron .................................................................................212
Meklonazepam ........................................................................214
2-MeO-difenidin......................................................................218
3-MeO-PCP ............................................................................222
4-MeO-PCP ............................................................................226
5-MeO-DALT .........................................................................230
5-MeO-MIPT ..........................................................................231
Meskalin ..................................................................................235
Metadon ..................................................................................236
Metakvalon ..............................................................................238
Metedron .................................................................................239
Metiopropamin, MPA ..............................................................240
Metoxetamin ...........................................................................245
3-metoximetkatinon ................................................................246
Metylfenidat ............................................................................250
Metylnaftidat (HDMP-26) .......................................................252
Metylon ...................................................................................256
Mitragynin ...............................................................................258
2-MMC ...................................................................................260
3-MMC, 3-metylmetkatinon ....................................................264
Modafinil .................................................................................266
MPPP .....................................................................................267
MT-45 .....................................................................................268
Nafyron ...................................................................................272
N-bensylpiperazin (BZP) .........................................................273
25-NBOMe / NBOMe .............................................................274
N-etylbufedron ........................................................................276
N-etylkatinon ..........................................................................281
N-etylnorketamin ....................................................................282
25N-NBOMe...........................................................................287
Ocfentanyl...............................................................................291
O-desmetyltramadol (ODT) ....................................................295
Opium – morfin ......................................................................297
Oripavin ..................................................................................299
Oxikodon ................................................................................300
Pemolin ...................................................................................301
Pentedron ................................................................................302
Pentylon (bk-MBDP) ...............................................................303
pFBT/Fluortropakokain............................................................308
p-MePPP .................................................................................309
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
6
PMMA ....................................................................................314
Psilocin, psilocybin och psilocybinhaltig svamp ........................315
Pyrazolam ................................................................................316
Tapentadol ..............................................................................318
TMA och TMA-2 ....................................................................319
Tramadol .................................................................................320
W-15 .....................................................................................322
Zolpidem och zopiklon ............................................................325
Bilaga 1....................................................................................326
Bilaga 2A .................................................................................331
Bilaga 2B .................................................................................335
Bilaga 3....................................................................................339
Bilaga 4....................................................................................340
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
7
Sammanfattning
Syftet med denna
narkotikapreparat.
promemoria
är
att
ge
vägledning
om
olika
Den nu aktuella promemorian innehåller en beskrivning av ett antal
narkotikapreparat (se kapitel 5).
Här finns även en redogörelse för begreppet narkotika, vad som avses med
”farlighet”, en ”rusframkallande dos”, ”mängd” och ”renhetsgrad”.
•
Ett narkotikapreparats farlighet bör kunna preciseras efter följande elva
grundläggande ”farlighetskriterier”:
1)
beroenderisk,
2)
giftighet,
3)
risk för kroppsliga sjukdomar eller skador,
4)
risk för psykiska sjukdomar eller skador,
5)
risk för social insufficiens,
6)
risk för oberäkneliga effekter,
7)
potential för strategisk användning vid genomförande av brott,
8)
risk för utlösande av våld,
9)
verkan i ytterst små doser,
10) svåra abstinensreaktioner samt
11) risk för självförvandling
•
Beträffande den inbördes ordningen av preparatens farlighet får följande
anses gälla i fallande ordning.
-
Heroin
Kokain
Amfetamin, syntetiska katinoner, ecstasy, LSD, Rohypnol, GHB, svampar
innehållande psilocin/psilocybin
Cannabis
Kat
Bensodiazepiner
•
En rusframkallande dos (”missbruksdos”) räknas såsom den dos som hos en
naiv (icke-tillvand) person framkallar ett märkbart rus i form av en tydlig
förändring i sinnestillståndet.
•
Begreppet mängd definieras dels som fysisk massa (vikt i gram eller
kilogram) dels som antalet rusframkallande doser. Mängden hanterad
narkotika beräknas med avseende på den färdiga beredningens bruttovikt
eller antalet beredda missbruksdoser (tabletter, tripper etc.) utan hänsyn
till den exakta koncentrationen av ingående narkotika.
•
Renhetsgraden/koncentrationen av narkotikan har som regel inte haft någon
betydelse för rubricering och straffvärdebedömningen. Undantag har
gjorts vid särskilt höga eller särskilt låga halter. Praxis är dock inte entydig
och Högsta domstolen har i NJA 2013 s. 321 uttalat att hänsyn ska tas till
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
8
om ett preparat har en halt verksam substans som tydligt skiljer från vad
som är normalt.
1 Bakgrund, allmänna utgångspunkter och
avgränsningar
Denna promemoria beskriver ett antal narkotikapreparat. Narkotikaprekursorer
berörs i princip inte alls. Varor enligt lagen (1999:42) om förbud mot vissa
hälsofarliga varor och dopningsmedel enligt lagen (1991:1969) om förbud mot
vissa dopningsmedel tas inte heller upp.
Inom Åklagarmyndigheten har Utvecklingscentrum Stockholm ansvar för bl.a.
rättslig utveckling i narkotikafrågor. I december 2005 presenterade
Åklagarmyndighetens
Utvecklingscentrum
Stockholm
promemorian
”Farlighetsbedömning av narkotika”, RättsPM 2005:17. Fil.kand. Jonas
Hartelius hade inför denna till uppdrag att samla och redovisa material
hänförligt till farlighetsbedömningar av olika narkotikapreparat. Han har
därefter medverkat vid uppdateringar t.o.m. 5:e upplagan av promemorian.
Under arbetet med den första upplagan inhämtades synpunkter från åklagare,
domare, Domstolsverket, Sveriges Advokatsamfund, Statens kriminaltekniska
laboratorium, Läkemedelsverket, Rikspolisstyrelsen, Statens Folkhälsoinstitut,
Tullverket, Giftinformationscentralen, Svenska Carnegie Institutet samt
Svenska Narkotikapolisföreningen. Även forskare samt läkare med
specialistkompetens
inom
missbruksområdet
lämnade
synpunkter.
Promemorian har löpande uppdaterats och den nu uppdaterade promemorian
2013:2 är den elfte upplagan.
1.1
Begreppen narkotika och narkotikaprekursor
Narkotika definieras i Sverige enligt 8 § Narkotikastrafflagen (1968:64)
såsom
”läkemedel eller hälsofarliga varor med beroendeframkallande egenskaper eller
euforiserande effekter eller varor som med lätthet kan omvandlas till varor med
sådana egenskaper eller effekter och som
1.
på sådan grund är föremål för kontroll enligt en internationell överenskommelse som Sverige har biträtt, eller
2.
av regeringen har förklarats vara att anse som narkotika enligt lagen”.
Substanser är sålunda narkotikaklassade om de finns medtagna i någon av de
narkotikakonventioner Sverige har tillträtt (Förenta Nationernas Convention on
psychotropic substances, 1971 och Single Convention on narcotic drugs, 1961) eller
finns upptagna i förteckningen över substanser som ska anses som narkotika
enligt narkotikastrafflagen (bilaga 1 till förordning (1992:1554) om kontroll av
narkotika).
Med narkotikaprekursor förstås enligt 9 § narkotikastrafflagen
”ämnen som kan användas vid framställning av narkotika och som är förtecknade
enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 273/2004 av den 11
februari 2004 om narkotikaprekursorer eller rådets förordning (EG) nr 111/2005
av den 22 december 2004 om regler för övervakning av handeln med
narkotikaprekursorer mellan gemenskapen och tredjeländer”.
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
9
1.2
Läkemedelsverkets narkotikaförteckningar
Läkemedelsverket ska enligt 3 § förordningen (1992:1554) om kontroll av
narkotika upprätta och kungöra förteckningar över narkotika.
Narkotika anges med sina specifika preparatnamn på Läkemedelsverkets förteckningar (LVFS). Aktuella förteckningar finns på Läkemedelsverkets hemsida
(www.lakemedelsverket.se). Sammanlagt finns cirka 320 preparat angivna.
Dessa definieras i de flesta fall genom sin kemiska sammansättning, t.ex. heroin.
I många fall regleras även salter, etrar och estrar av angivna narkotika. Ett litet
antal beredningar definieras genom sin botaniska sammansättning, t.ex. cannabis
eller kat.
Läkemedelsverkets uppdelning av narkotika på olika förteckningar (I – V) har
till syfte att reglera formerna för hantering i vetenskapliga och medicinska
sammanhang. Förteckning I upptar preparat som inte tillåts för medicinsk
användning, t.ex. LSD och kat. Förteckning II upptar en rad klassiska narkotika,
som kokain och morfin. Dessa får användas för medicinskt bruk, men de är
omgärdade av strikta regler för bl.a. recepthantering och förvaring. Förteckning
III upptar bl.a. kodein och dextropropoxifen. Förteckning IV upptar narkotika
som är tillåtna för medicinsk användning, t.ex. en rad bensodiazepiner, men är
underkastade en lägre grad av administrativ kontroll beträffande
recepthantering m.m. än medlen i förteckning II. Förteckning V upptar ämnen
som är narkotika i Sverige men inte omfattas av internationella konventioner,
t.ex. hexobarbital.
Läkemedelsverkets uppdelning av narkotika på olika förteckningar ger i princip
ingen direkt vägledning för hur enskilda preparat bör bedömas i farlighetshänseende. Exempel på detta är att förteckning I upptar både cannabis och
heroin, vilka bedöms helt olika i detta avseende. Farlighetsbedömningar kräver
således en annan indelningsgrund.
Däremot kan de omständigheter som föranlett en flyttning av ett preparat från
en förteckning till en annan även ha betydelse för omvärdering av en enskild
narkotika i farlighetshänseende. Så var fallet i fråga om flunitrazepam
(Rohypnol m.fl.), som år 2001 flyttades från förteckning IV till förteckning II
för att öka kontrollen kring den medicinska förskrivningen. Underlaget för det
beslutet utgjorde del av underlaget även för en dom 2003 i Högsta domstolen,
då preparatet blev föremål för en skärpt farlighetsbedömning. (NJA 2003 s.
339).
1.3
Faktorer som påverkar ett drogrus m.m.
Sammanfattningsvis kan följande faktorer påverka ett drogrus: drogens art,
dosen, tillförselsättet, missbrukarens personlighet och förväntan, omgivningen, toleransutvecklingen samt om blandmissbruk förekommit.
Upplevelser och beteenden under ett drogrus samt även farlighet i samband
därmed kan påverkas av en rad faktorer. De viktigaste är följande.
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
10
Drogen
Drogen avgör rusets huvudriktning (dämpande, stimulerande o.s.v.). Denna
faktor bestämmer även stora delar av farlighetsbilden, t.ex. risken för hallucinationer eller livshotande förgiftningar, p.g.a. att drogen har en specifik inverkan
på olika funktioner, såsom varseblivning eller andning.
Dosen
Dosen avgör den huvudsakliga graden av påverkan. Denna kan variera från
knappt märkbar till livshotande eller förvirrande. De doser som konsumeras vid
missbruk i russyfte kan variera med en faktor tio och med samma faktor
överstiga de doser som används vid korrekt medicinsk förskrivning.
Tillförselsättet
Tillförselsättet (administrationssättet) är metoden att tillföra drogen i människokroppen så att den kan framkalla rus eller annan effekt. Rökning och injicering ger i allmänhet de första kännbara effekterna på ett tiotal sekunder,
medan nedsväljning eller snusning ger effekt först efter minuter eller i vissa fall
upp till en halvtimme eller längre. Några narkotika kan i praktiken inte injiceras,
t.ex. cannabis eller kat. För vissa typer av narkotika är injektion möjlig men
ytterst sällsynt, t.ex. LSD eller flunitrazepam. Ett medel som kan injiceras kan
vålla särskild farlighet genom att missbrukaren vanligtvis har svårare att steg för
steg kontrollera ruseffekter och biverkningar ifall hela den avsedda dosen tillförs
på en gång och denna visar sig vara en överdos. Även skilda sätt att injicera ett
preparat kan ge olika effekt: en dos morfin som injiceras intravenöst (i en
blodåder) ger påtagligt starkare ruseffekt än om den injiceras intramuskulärt (i
en muskel). Vid injektionsmissbruk är intravenös tillförsel vanligast i Sverige,
eftersom en sådan ger kraftfullast ruseffekter.
Missbrukarens personlighet
Missbrukarens personlighet har betydelse för rusupplevelsen, men även för
missbrukarens förhållningssätt till sitt drogintag och skaderisker. I Sverige har
en stor grupp missbrukare s.k. dubbeldiagnoser, d.v.s. psykiatrisk diagnos på
både betydande psykisk störning (t.ex. antisocial personlighetsstörning) och
omfattande missbruk av alkohol, narkotika och andra droger. En del missbrukare
kan bli höggradigt aggressiva under drogrus. Det bör noteras att
narkotikamissbrukare tillhör de patientgrupper för vilka det varnas att skriva ut
t.ex. bensodiazepiner eller andra läkemedel. Detta gör att många av de
erfarenheter som finns av biverkningar från klinisk användning av läkemedel
endast är begränsat tillämpliga för missbrukare som konsumerar de aktuella
medlen i uppenbart russyfte.
Missbrukarens förväntan
Förväntan (eng. ”set” eller ”mind set”) avser den upplevelse som missbrukaren
tror sig få under drogruset. Här kan finnas ett starkt inslag av suggestion eller
inlärning då det gäller att tolka rusupplevelsen på ett visst sätt, t.ex. ett
hallucinogenrus som en religiös upplevelse. Faktorn kan förklara en del skenbart
paradoxala drogeffekter, så att ett lugnande medel (t.ex. Rohypnol), som hos de
flesta normala patienter framkallar sömn eller ro, kan göra en del missbrukare
med viss mental förberedelse (”peppning”) intentionellt aggressiva. Faktorn är
svårbestämbar och kan påverkas av missbruksmönster i drogkulturen.
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
11
Omgivningen
Omgivningen (eng. ”setting”) är den miljö och sociala situation där drogintaget
sker. Den kan ha betydelse genom att verka störande eller uppjagande men
också genom att andra missbrukare kan utöva ett socialt tryck. Några narkotika,
som hallucinogener, är särskilt känsliga för inverkan från omgivningen.
Toleransutveckling
Toleransutveckling innebär att effekten av en tillförd fix dos minskar vid
upprepat intag. Missbrukaren måste som kompensation höja dosen för att få
samma eller likartade effekter som tidigare. Toleransutvecklingen kan bli
markant, bl.a. vid missbruk av barbiturater, bensodiazepiner eller opiater.
Korstolerans innebär att medel har så likartade verkningar att de kan ersätta
varandra i något avseende, t.ex. metadon dämpa begäret efter heroin. Det kan
leda till s.k. korsvis användning av medel i en del säregna kombinationer, t.ex.
flunitrazepam för att fylla ut effekterna av heroin om detta uppfattas som svagt
eller för att dämpa heroinabstinens.
Blandmissbruk
Blandmissbruk eller samtidigt intag av flera droger (eller i direkt följd) kan ge
s.k. synergism eller potentiering. Detta kan göra den samlade drogeffekten
mycket stark och orsaka förvirring, oro eller livshotande förgiftningar (t.ex. vid
blandning av heroin och flunitrazepam). I vissa fall kan s.k. antagonism
uppträda, vilket innebär att effekten av en drog upphäver eller minskar effekten
av en annan.
Sammansatt faktorspel
Det sammansatta faktorspelet förklarar varför en enskild missbrukare kan
uppträda på skilda sätt vid olika tillfällen samt varför olika missbrukare kan
uppvisa stora variationer i reaktioner och beteende vid påverkan av en och
samma drog. Detta ger en betydande vidd i de typer och de grader av farlighet
som kan uppkomma vid narkotikamissbruk. Narkotika kan även vara farliga
genom att de vid intag över längre tid ger upphov till kroppsliga eller psykiska
skador, störningar eller sjukdomar, till sociala problem eller kriminalitet m.m.
Till detta kommer även risken att utveckla ett beroende till drogen. Efter en tids
regelbundet missbruk kan s.k. abstinensreaktioner uppträda när kroppen ställer
om sig till drogfrihet igen. Abstinensreaktionerna kan vara plågsamma och i
enstaka
fall
även
livshotande
(bl.a.
vid
barbituratmissbruk).
Abstinensreaktionerna upphör direkt om drogen tillförs på nytt. Det gör att
missbrukaren kan bli mycket aktiv i sökandet efter droger i russyfte.
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
12
2
Indelning av narkotika i olika grupper
Sammanfattning
Narkotika bör indelas i farmakologiska huvudgrupper efter preparatets
huvudsakliga verkningssätt och ruseffekter (barbiturater, bensodiazepiner,
cannabisberedningar, syntetiska centralstimulantia av amfetamintyp,
syntetiska katinoner, hallucinogener, kat, kokain och opiater). Denna
indelning kan inte automatiskt leda till att en farlighetsbedömning i
straffrättslig mening kan göras.
2.1
Allmänt
Narkotika kan indelas i grupper eller kategorier på många sätt. De flesta av
indelningarna är dock knappast relevanta då det gäller att bedöma enskilda
narkotika i farlighetshänseende, men de skall ändå kort redovisas.
Indelning efter kemisk grundstruktur
Den kemiska grundstrukturen hos enskilda typer av narkotika kan inte i sig
ensam utgöra grund för farlighetsbedömning, eftersom mycket små förändringar
i strukturen kan kraftfullt ändra medlets ruseffekter och risker. Det är fallet med
bl.a. fentanyler resp. fenetylaminer (som omfattar bl.a. amfetamin och
MDMA).
Indelning efter konvention
Folkrättsligt indelas narkotika efter den konvention (motsv.) som är grunden för
deras klassning som narkotika (motsv.). I svensk terminologi hänförs alla dessa
till narkotika (se 8 § Narkotikastrafflagen). Läkemedelsverkets narkotikaförteckningar anger för alla narkotika som är reglerade på basen av Förenta
Nationernas narkotikakonventioner även konventioner och förteckningar i
respektive konvention.
Indelning i Läkemedelsverkets förteckningar
I Läkemedelsverkets narkotikaförteckningar anges narkotika på olika förteckningar primärt efter graden av administrativ kontroll över tillåten användning
inom sjukvården.
Indelning i naturliga eller syntetiska medel
Narkotika och andra droger kan även indelas i naturliga eller syntetiska medel,
allt efter produktionssättet. Indelningen har betydelse främst vid valet av
metoder för kontroll och insatser mot olaga odling respektive laboratoriesyntes.
Däremot saknar framställningssättet i de flesta fall betydelse för drogens
effekter, eftersom en del ämnen (bl.a. morfin och psilocybin) kan framställas
både ur naturliga beredningar och genom kemisk syntes.
2.2
Indelning i farmakologiska huvudgrupper
Den enklaste och i missbrukssammanhang troligen vanligaste indelningen av
narkotika görs i farmakologiska huvudgrupper efter preparatens huvudsakliga
verkningssätt och ruseffekter. Sådana uppdelningar har förekommit sedan länge.
Efterhand har en rad sådana uppdelningar redovisats. Ingen av dessa indelningar
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
13
har fått tolkningsföreträde framför någon annan, eftersom syftet med
indelningarna varierat.
Det viktigaste motivet till att indela narkotika i farmakologiska huvudgrupper
är att medlen inom en viss grupp många gånger kan ersätta varandra vid
missbruk i russyfte. Så kan t.ex. amfetaminmissbrukare nyttja metamfetamin
och fenmetrazin (fenmetralin) som ersättningsmedel, och till viss del även
metylfenidat och amfepramon. Även om betydande skillnader i minsta
rusgivande dos och intensitet i ruset kan uppträda mellan medlen, bör medlen
hänföras till samma grupp. Motsvarande skillnader i ruseffekter kan förekomma
även vid varierande koncentration hos illegala beredningar av ett och samma
preparat och vid tillförsel genom olika metoder (t.ex. nedsväljning eller
injicering).
För att vara relevant i detta sammanhang bör indelningen baseras på medlens
huvudsakliga effekter vid missbruk i russyfte. Därför placeras PCP till följd av
dess kraftfullt hallucinatoriska effekter bland hallucinogenerna, i stället för
bland smärtstillande eller dämpande läkemedel (vilket skulle ha varit fallet om
man i stället fokuserat på dess tidigare utnyttjade egenskap att kunna framkalla
narkos (anestesi)). Om en undergrupp visar sig ha tydligt avvikande effekter och
är föremål för påtagligt annorlunda missbruksmönster bör den hänföras till en
egen grupp. Därför bör exempelvis ”ecstasy”-typen (MDMA m.fl.) på grund av
sina hallucinatoriska effekter urskiljas ur gruppen syntetiska centralstimulantia.
Av samma skäl bör cannabis (haschisch och marijuana) på grund av sin samlade
skadebild behandlas separat från hallucinogengruppen. För att behålla
överskådligheten bör emellertid en indelning inte rymma allt för många
undergrupper.
Den primära indelningen av narkotika i undergrupper vid farlighetsbedömningar bör således baseras på medlens huvudsakliga farmakologiska effekter vid
missbruk i russyfte. Denna indelning kan inte automatiskt leda till att en
farlighetsbedömning i straffrättslig mening kan göras.
Följande farmakologiska uppdelning i nio grupper torde vara tillräckligt
detaljerad för att medge nyanserade bedömningar av farligheten. Ett sammanförande i färre grupper, t.ex. av amfetamingruppen med kokaingruppen till
en grupp kallad centralstimulantia, skulle skapa stora spänningar i praxisbedömningen.
För varje grupp redovisas de farlighetskriterier som är särskilt relevanta för att
bedöma medlets farlighet.
Barbiturater m.fl.
Barbiturater är äldre sömnmedel, som numera i medicinska sammanhang endast
tillåts för narkos eller för behandling av epilepsi. De kan framkalla livshotande
förgiftningar, allvarliga delirier vid abstinens, hög toleransutveckling samt
kraftiga psykiska störningar med bl.a. hallucinationer. Till denna grupp kan föras
även en del ämnen med annan kemisk grundstruktur, bl.a. kloralhydrat,
metakvalon och gammahydroxibutyrat (GHB). Även dessa ämnen har
dämpande effekter, kan orsaka livshotande förgiftningar, kan ge påtaglig
toleranshöjning och kan framkalla tydliga abstinensreaktioner. Relevanta
farlighetskriterier är främst giftighet, svåra abstinensreaktioner och risk för
psykiska störningar samt för GHB även risk för oberäkneliga effekter.
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
14
Bensodiazepiner
Bensodiazepiner används huvudsakligen som medel mot ångest och oro eller
sömnsvårigheter. De är mindre giftiga än barbituraterna men kan ändå vålla
livshotande förgiftningar, ge toleransutveckling och framkalla besvärande
abstinensreaktioner. Långvarigt missbruk kan leda till social insufficiens,
hallucinationer och förvirringsreaktioner. Relevanta farlighetskriterier är främst
psykiska störningar och social insufficiens.
En särställning intar flunitrazepam (Rohypnol m.fl.). Detta medel har i Sverige
kommit att användas även i s.k. strategiskt syfte för att underlätta
genomförandet av planerade brott. Gärningsmännen nyttjar då medlets starkt
avhämmande effekt för att uppnå en sinnesstämning som är ändamålsenlig för
brottslig aktivitet. Aggressionsgenomslaget kan bli mycket starkt. Farligheten
riktar sig främst mot omgivningen. Ett särskilt relevant farlighetskriterium blir
därmed potential för strategisk användning.
Cannabisberedningar
Naturliga cannabisberedningar omfattar cannabis (marijuana), cannabisharts
(haschisch), cannabisextrakt och delta-9-tetrahydrocannabinol (Δ-9-THC).
Den rusgivande substansen i alla naturliga cannabisberedningar är Δ-9-THC
(ibland något oegentligt kallat endast ”THC”). Cannabisberedningar framställs
ur hampa (Cannabis sativa).
Från januari 2004 undantas dock i Sverige från den rättsliga definitionen av
cannabis sådan hampa som är av sort som kan berättiga till stöd från EU och
som odlas efter det att ansökan om direktstöd lämnats in. Detta slag av hampa
kallas ibland ”fiberhampa”. Även ”fiberhampan” innehåller THC, om än i låg
koncentration, och kan under vissa omständigheter användas som
missbruksmedel. 1
THC kan även framställas syntetiskt. Genom ett växtförädlingsarbete under
senare årtionden har halten av Δ-9-THC drivits upp kraftigt.
Cannabisberedningarna räknas i en del översikter till hallucinogenerna, då ett
cannabisrus kan ha starka inslag av hallucinationer. Skadeverkningarna är främst
psykiska, med allt från försämrat minne och nedsatt inlärningsförmåga till
psykoser och personlighetsförändringar (bl.a. amotivationssyndrom). Den
sociala insufficiensen kan bli markant. För ungdomar tillkommer den påtagliga
risken att deras pubertetsutveckling bromsas. Cannabisberedningarna har i
allmänhet låg akut giftighet i förhållande till många andra narkotika, men kan
ge allvarlig hjärtpåverkan med dödlig utgång i enstaka fall. Vid långvarigt
missbruk har de visat sig kunna framkalla en rad kroppsliga störningar och
skador, bl.a. minskad produktion av testosteron och spermier, störningar på
menstruationscykeln, ökad risk för spontanaborter och missbildningar.
Relevanta farlighetskriterier är bl.a. risk för kroppsliga störningar, risk för
psykiska störningar och risk för social insufficiens.
Sedan 2009 har en rad syntetiska cannabinoider introducerats på den
internationella drogmarknaden. Vanligtvis sprayas de på rökbart växtmaterial
och säljs under benämningen ”Spice”. Analyser har visat att de växtmaterial som
Genom SFS 2014:1379 som trädde i kraft den 1 januari 2015 har hänvisningarna till ett antal
EU-förordningar uppdaterats.
1
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
15
redovisas på förpackningen inte alltid överensstämmer med innehållet. De
rusgivande cannabinoiderna brukar inte redovisas. Vanligaste tillförselsättet är
rökning, men det förekommer även att ämnena blandas i te. Ruseffekterna är
desamma som för cannabis.
Syntetiska centralstimulantia av amfetamintyp
Denna grupp omfattar bl.a. amfetamin, metamfetamin och fenmetrazin samt
fentermin, metylfenidat, amfepramon och desoxipipradol. Medlen är kraftigt
stimulerande och kan framkalla oro, ryckiga och svårkontrollerade rörelser,
kraftig upprymdhet, förvirringsreaktioner m.m. Vid intag av mycket stora doser
kan de framkalla kraftig hjärt- och kärlpåverkan med i värsta fall dödlig
cirkulationskollaps. På grund av den betydande toleransutvecklingen hos
kroniska missbrukare är dock dödsfall orsakade av överdoser inte vanliga i
förhållande till det omfattande missbruket. Vid långvarigt missbruk uppstår
kraftig avmagring, ofta även dålig tandstatus, risk för psykoser m.m. Relevanta
farlighetskriterier är bl.a. risk för beroendeutveckling, risk för psykiska
störningar och risk för våld.
I vissa internationella gruppindelningar används kategorin ”Amphetamine Type
Substances” (ATS; ”ämnen av amfetamintyp”). Denna är dock påtagligt vidare
än här gjord avgränsning av syntetiska centralstimulantia och omfattar enligt
praxis även MDMA och liknande ecstasyvarianter.
Hallucinogener
Hallucinogener kan framkalla hallucinationer, d.v.s. kraftiga förändringar i
varseblivningen, ofta med starka inslag av färger och mönster. Upplevelsen kan
tolkas som ett nytt medvetande eller en religiös uppenbarelse. Medlen sägs
därför ha ”psykedeliska” (”medvetenhetsvidgande”) effekter. Missbruk medför
betydande risker för psykoser och olyckor under ruset. Gruppen kallas ibland
även för ”psykotomimetika” för sin förmåga att framkalla psykosliknande
upplevelser. Inom gruppen finns en undergrupp som kallas ”dissociativa”,
eftersom de vid kraftigt rus kan ge en känsla av att medvetandet lämnar kroppen
(”dissocierar”). Det gäller bl.a. ketamin och dextrometorfan.
Hallucinogener kan vara både naturliga (meskalin, psilocybin, psilocybinhaltig
svamp m.fl.) och syntetiska (LSD, DOB, DMT, m.fl.). En särskilt viktig grupp
utgöres av ecstasy-varianterna MDMA, MDEA, MDA m.fl. De senare är alla är
syntetiska och har betydande kemiska likheter med amfetamin, varför de ibland
räknas till ATS-gruppen (se ovan avsnitt). Ecstasy-varianterna utmärkes genom
att de påverkar omsättningen av signalsubstansen serotonin (som påverkar bl.a.
känslolivet) så att en person under ruset kan verka synnerligen älskvärd mot sin
omgivning. Vid upprepat missbruk kan dock serotoninomsättningen störas
kraftigt, vilket kan leda till bl.a. depressioner och personlighetsförändringar.
Ecstasymissbruk kan få dödlig utgång. Relevanta farlighetskriterier är bl.a.
giftighet samt risk för psykiska störningar.
De flesta hallucinogener är däremot inte särskilt starkt beroendeframkallande,
eftersom det i praktiken ofta är svårt att uppnå tydliga effekter om man försöker
ta medlen vid upprepade tillfällen under långa sammanhängande perioder.
Toleransutvecklingen kan bli så stark att det efter några dagars regelbundet
missbruk kan vara svårt att uppnå ruseffekt.
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
16
Till hallucinogenerna föres även fencyklidin (PCP) på grund av medlets
kraftfullt hallucinatoriska ruseffekter. I vissa sammanhang, bl.a. polisdiagnostik
av drogpåverkan, räknas PCP till en egen grupp. Vid introduktionen av PCP som
narkosmedel på 1950-talet, innan dess hallucinogena verkningar blivit kända,
räknades medlet till narkosmedlen. För PCP är relevanta farlighetskriterier bl.a.
giftighet, risk för psykiska störningar samt risk för våld.
Kat m.fl.
Kat (Catha edulis) är en buske eller ett mindre träd, som växer bl.a. på Arabiska
halvön och Afrikas horn. Blad och fina grenar innehåller de rusgivande och
narkotikaklassade ämnena katin och katinon, som båda har centralstimulerande
effekter. Katmissbruk har en starkt traditionsbunden förankring i de lokala
kulturerna. I Sverige har missbruket hittills förekommit nästan enbart i vissa
invandrargrupper. Kat är skrymmande genom att en dagsdos kan omfatta 100 –
250 gram (en missbruksdos utgörs dock av ca 25 gram). Medlet konsumeras
genom att blad och grenar tuggas och saliven nedsväljes. Kat förekommer även
i torkad form och konsumeras då genom att man bl a brygger te på bladen. Katin
har använts i aptitreducerande medel och missbrukats av en del kroppsbyggare
för sina stimulerande effekter. Katmissbruk kan leda till magkatarr, avmagring
samt sexuella störningar och psykoser. Relevanta farlighetskriterier för alla
katdroger är bl.a. risk för kroppsliga störningar, risk för social insufficiens samt i
mindre grad risk för psykiska störningar.
Syntetiska katinoner
Metkatinon, även kallat efedron, är en helsyntetisk variant av katinon. Medlet
räknas, liksom katin och katinon, i vissa uppdelningar till syntetiska
centralstimulantia. Metkatinon är hastigt beroendeframkallande och kan ge
upphov till kraftig avmagring, hudskador, utmattning, psykoser och
depressioner. Det kan även framkalla livshotande förgiftningar. Relevanta
farlighetskriterier är bl.a. giftighet, beroenderisk samt risk för svårberäkneliga
effekter och risk för psykiska störningar.
Sedan 2009 har en rad syntetiska katinoner introducerats på den illegala
marknaden och i en del fall klassats som narkotika (t.ex. butylon, MDPV
mefedron, metedron, metylon, nafyron, flefedron och N-etylkatinon).
Gemensamt för dem alla är en hastig beroendeutveckling samt psykiska
störningar. Deras fulla skadebild är ofullständigt kartlagd och kan sannolikt visa
sig ha stora likheter med den för efedron (metkatinon). Relevanta
farlighetskriterier är (hittills) beroenderisk och risk för psykiska störningar.
Koka och kokain m.m.
Bladen på kokabusken (Erythroxylon coca) innehåller omkring 0,5 procent
kokain. Kokablad har tuggats i århundraden bland Sydamerikas indianer.
Renframställt kokain kan förekomma som salt (hydroklorid) eller bas (”fri bas”).
Kokain har en starkt stimulerande effekt och räknas därför i vissa översikter till
centralstimulerande medel. Basformen (ofta kallad ”crack”) kan rökas
(inhaleras) och därigenom framkalla mycket kraftiga berusningsnivåer. Kokain
är en av de hastigast beroendeframkallande drogerna. Missbruk kan leda till
livshotande förgiftningar, kraftig toleransutveckling, svåra abstinensreaktioner,
psykoser med starka inslag av paranoia samt depressioner. Kokain är en av de få
narkotika som människor och djur tillför sig till döds om de har riklig tillgång
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
17
till drogen. Relevanta farlighetskriterier är bl.a. giftighet, beroenderisk, risk för
svårberäkneliga effekter, risk för psykiska störningar samt risk för våld.
Syntetiska kokainer omfattar bl.a. fluortropakokain (pFBT), som har samma
huvudsakliga ruseffekter som kokain.
Opiater och opioider
Från mjölksaften i frökapslarna hos opiumvallmo (Papaver somniferum) utvinnes råopium, som innehåller omkring 10 procent morfin. Morfin har kraftigt
smärtstillande effekter. Vid missbruk kan det framkalla eufori men även
livshotande förgiftningar. Ur morfin kan man framställa heroin (diacetylmorfin),
som har starkare ruseffekter men även är hastigare beroendeframkallande.
Morfin och heroin är starkt beroendeframkallande och kan orsaka livshotande
förgiftningar. Däremot är medlen praktisk taget fria från psykiska störningar.
Den sociala insufficiensen kan bli mycket stor. Relevanta farlighetskriterier är
bl.a. giftighet, beroenderisk och risk för social insufficiens.
Till gruppen opiater-opioider räknas även en rad smärtstillande och narkosframkallande medel, bl.a. metadon, buprenorfin (Subutex och Temgesic) samt
fentanyl med olika varianter. De har samma huvudsakliga verkan samt
beroende- och skaderisker som morfin-heroin. Relevanta farlighetskriterier är
bl.a. giftighet och beroenderisk.
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
18
3 Farlighetskriterier för bedömningen av narkotika
3.1
Allmänna utgångspunkter
Frågan om vilka specifika kriterier som skall användas för att närmare precisera
begreppet farlighet för olika slag av narkotika uppkommer bl.a. vid tillämpningen av narkotikastrafflagen. Bedömningen av ett preparats farlighet kan
påverka såväl brottets rubricering som dess straffvärde. Vid bedömning om ett
brott mot narkotikastrafflagen skall anses vara grovt skall hänsyn tas till bl.a. om
brottet varit av särskilt farlig eller hänsynslös art (3 §). Därvid skall vägas in
vilken typ av narkotika det varit fråga om. I fråga om hur farligheten hos ett
enskilt preparat skall bedömas ger dock lagen och dess förarbeten endast
begränsad vägledning. Vid en översyn av narkotikastrafflagen (prop. 1980/81:
76, s. 212) noterade departementschefen att
”mer vikt än f.n. skall läggas vid preparatets farlighet - - - Exempel härpå är att
preparatet verkar starkt vanebildande, såsom heroin, eller är livsfarligt genom sin
sammansättning”.
I Svensk ordbok (1999) definieras begreppet ”livsfarlig” med orden ”som innebär
livsfara” och begreppet ”livsfara” med orden ”risk för förlust av livet”. I
begreppen ”fara” resp. ”risk” ligger en potential (sannolikhet) för en ogynnsam
utveckling, men en sådan behöver dock inte ha inträffat eller inträffa varje gång.
Däri ligger skillnaden mellan ”livsfarlig” resp. ”dödlig”, där det senare ordet
enligt Svensk ordbok definieras med orden ”som leder till döden”.
Förarbetsuttalandet ”livsfarligt genom sin sammansättning” bör sålunda tolkas så
att det räcker att det finns en påtaglig fara för dödlig utgång vid missbruk av en
viss typ av narkotika. Detta bör i sin tur tolkas så att missbrukare vid konsumtion
av vanligen förekommande beredningar i vanligen förekommande doser löper
risk att drabbas av förgiftningar som kan få dödlig utgång. I ett enskilt fall kan
utgången vara avhängig även av helt andra faktorer, såsom tidig medicinsk
intervention.
Uttrycket ”starkt vanebildande” motsvaras idag av uttrycket ”starkt
beroendeframkallande”. Ett beroende är en stark drift att upprepa drogintaget
för att uppleva ruseffeterna.
3.2
Vilka kriterier bör tillämpas vid bedömningen av ett
preparats farlighet?
Sammanfattning:
Ett narkotikapreparats farlighet bör preciseras efter företrädesvis elva
grundläggande kriterier: beroenderisk, giftighet, risk för kroppsliga sjukdomar
eller skador, risk för psykiska sjukdomar eller skador, risk för social
insufficiens, risk för oberäkneliga effekter, potential för strategisk användning
vid genomförande av brott, risk för utlösande av våld, verkan i ytterst små
doser, svåra abstinensreaktioner samt risk för självförvandling.
På basen av exemplen i förarbetena kan två kriterier för farlighet preciseras:
beroenderisk och giftighet. För att kunna bedöma den speciella farligheten hos
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
19
olika typer av narkotika har det efter hand blivit nödvändigt att precisera
ytterligare kriterier.
1. Beroenderisk/vanebildning
Detta motsvarar propositionens ”starkt vanebildande”. Beroendekriteriet är
centralt, eftersom denna typ av farlighet är grund för narkotikaklassning av
enskilda droger. Beroendet utgör en starkt styrande kraft i missbrukarens tillvaro
och driver honom eller henne att skaffa sina droger till mycket stora kostnader
eller allvarliga risker.
För nya droger kan beroenderisken fastställas först efter en tids utbrett missbruk
i russyfte, eftersom det krävs en serie återfall hos missbrukare för att visa
tvångsmässigheten i beroendet till drogen. Viktiga tidiga indikationer på stark
beroendepotential är dock att medlen självinjiceras av försöksdjur, att de ger
upphov till ”refillbeteende” (snabbt upprepat intag efter att det tidigare ruset
avklingat) eller att medlen visar sig kunna ersätta preparat med dokumenterad
beroenderisk och då framkalla likartade ruseffekter.
Innan narkotikastrafflagen tillkom åtalades narkotikalangare regelmässigt för
ocker för de överpriser som de tog ut av sina kunder. Narkotika med särskilt hög
beroenderisk är bl.a. heroin och kokain.
2. Giftighet (akut toxicitet)
Detta motsvarar propositionens ”livsfarligt genom sin sammansättning”. Giftighet är en egenskap hos ett ämne som anses vara ett gift, d.v.s. ett ”ämne som
redan i ringa mängd genom sina kemiska egenskaper har skadlig eller dödlig
inverkan på levande organismer” (Svensk Ordbok, 1999). Vid all giftverkan är
det, som redan den moderna toxikologins pionjär Paracelsus (1493 – 1541)
påpekade, helt avgörande vilken dos som tillförs. De flesta narkotika har, om de
ges i tillräckligt stora doser, någon form av giftverkan, åtminstone i betydelsen
skadlig inverkan på hjärnans funktioner. För den fortsatta analysen bör dock
giftighet tolkas så, att ett medel anses vara giftigt om det kan ge svåra eller
livshotande förgiftningar redan i doser som ligger nära de som används för att
framkalla rus eller de doser som intas regelbundet (jfr bl.a. NJA 1997 s. 193).
Narkotika med särskilt hög giftighet i detta avseende är bl.a. heroin och fentanyl.
Ett preparat kan även bli särskilt giftigt genom medveten utblandning med
giftiga kemikalier för att öka mängden (vikten) av ett parti. Det har förekommit
bl.a. i Tyskland, där inblandning av finmalet bly i cannabis (marijuana) gjordes
i syfte att öka vikten av ett parti finfördelad cannabis. Förfarandet upptäcktes i
samband med en lokal epidemi med allvarliga blyförgiftningar bland
cannabisrökare. Under senare år har i Sverige en stor del av de illegalt försålda
partierna kokain varit utblandat med tetramisol (levamisole, Ergamisol) som är
ett läkemedel mot inälvsmask. Tetramisol har färg och finstruktur som liknar
kokain och används därför som utblandning i avsikt att öka vikten på försålda
partier. Vid missbruk kan tetramisol framkalla minskad produktion av vita
blodkroppar samt hastig död.
3. Risk för kroppsliga sjukdomar eller skador
En rad narkotika kan, även i de fall de inte vållar livshotande förgiftningar, orsaka
allvarliga kroppsliga sjukdomar eller skador. Exempel på detta är bl.a. MPPP,
som p.g.a. dåligt kvalitetskontrollerad lönnfabrikation drabbas av förorening
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
20
med MPTP och därigenom kan ge så djupgripande neurologiska skador att
missbrukaren drabbas av katatoni (ett tillstånd av orörlighet med stel och orörlig
muskulatur, s.k. ”frozen addicts”). Även metkatinon kan framkalla bl.a.
hudskador och etsskador i mun och svalg samt hudutslag.
Gammahydroxibutyrat (GHB) kan orsaka t.ex. etsskador på mun och svalg till
följd av orenheter p.g.a. ofullständig kontroll över tillverkningsprocessen.
Missbruk av centralstimulerande medel kan leda till kraftig avmagring. Till
denna grupp av störningar kan räknas även störd eller bromsad pubertetsutveckling, som kan förekomma främst hos pojkar vid omfattande missbruk av
cannabis. Missbrukare kan till följd av bristande hygien, t.ex. genom användning
av orena sprutor vid injektion, drabbas av allvarliga infektioner, men detta är ett
resultat av smittämnen, inte en primär drogeffekt.
4. Risk för psykiska sjukdomar eller skador
Riskerna för psykiska sjukdomar eller skador vid missbruk av en rad narkotika
omfattar allt från störningar av närminne och inlärningsförmåga till depressioner, psykoser och personlighetsförändringar (s.k. depersonalisationsfenomen) med försvagning eller upplösning av personligheten eller amotivationstillstånd (med kraftigt nedsatt energi och minskat omvärldsintresse). I det
enskilda fallet kan risken variera med missbrukarens personlighet och psykiska
konstitution.
Redan vid enstaka missbrukstillfällen kan bl.a. cannabis och hallucinogener
utlösa en psykosreaktion. Långvarigt missbruk av cannabis kan leda till personlighetsförändringar, i svåra fall s.k. amotivationstillstånd.
De psykiska störningarna till följd av narkotikamissbruk kan vara så genomgripande att de påkallar ett omhändertagande för psykiatrisk vård.
Risken för psykiska sjukdomar och störningar är stor vid missbruk av de flesta
narkotika, främst cannabis, syntetiska centralstimulantia, hallucinogener och
kokain. Däremot är opiatmissbruk praktiskt taget fritt från denna typ av
störning.
5. Risk för social insufficiens
Narkotikamissbruk kan få allvarliga sociala konsekvenser, som kan yttra sig i
social insufficiens med betydande likgiltighet för omvärlden, för den egna
situationen och försörjningen etc. Just erfarenheten av en förlamande likgiltighet med långtgående samhälleliga konsekvenser vid utbrett missbruk av
opium föranledde de kinesiska myndigheterna att vid flera tillfällen under 1800talet ingripa mot den omfattande inhemska opiumhandeln. Ur denna sociala
och politiska erfarenhet växte med tiden fram hela den globala narkotikakontrollen med bl.a. internationella konventioner för att begränsa användningen av narkotika till medicinska och vetenskapliga syften.
Social insufficiens kan uppkomma vid missbruk av bl.a. opium, kat, cannabis
och bensodiazepiner.
6. Risk för svårberäkneliga eller oberäkneliga effekter
Att ett medel har svårberäkneliga eller oberäkneliga effekter innebär att en
missbrukare riskerar att få en mycket starkare effekt eller helt oväntade verkningar i förhållande till vad han eller hon rimligtvis kunde förvänta sig mot
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
21
bakgrund av egna eller andras tidigare erfarenheter med medlet. Risken kan bero
både på medlets farmakologiska effekter, som hos t.ex. LSD, och på stora
skillnader i den verkliga sammansättningen hos de beredningar som tillhandahålles på den illegala marknaden, t.ex. för GHB. Risken kan även bero på
att medlet (t.ex. kokain) i sig kan framkalla s.k. omvänd tolerans, så att efter
upprepat intag det kan räcka med en mindre dos än tidigare för att uppnå en
påtaglig effekt. Detta kallas sensibilisering. För några medel, bl.a. cannabis och
LSD, finns beskrivet en oberäknelig eftereffekt i det att en rusupplevelse kan
komma över missbrukaren igen utan att han eller hon tillfört medlet på nytt.
Fenomenet kallas ”flashback” eller ”ekotripp”. Dess närmare förekomst är
ofullständigt kartlagd.
7. Potential för strategisk användning vid genomförande av planerade brott
Detta kriterium har visat sig särskilt viktigt vid värderingen av farligheten hos
flunitrazepam (Rohypnol m.fl.). Detta preparat har fått en betydande
användning som medel för att komma över hämningarna inför genomförandet
av planerade brott. Farligheten är uppsåtlig och riktar sig främst mot andra
människor, som riskerar att utsättas för brott som annars sannolikt inte skulle
begåtts. Denna farlighet skiljer sig från den våldsrisk som uppkommer såsom en
oavsiktlig konsekvens vid intag av en rad narkotika, bl.a. amfetamin och kokain.
Frågan om andra medel än flunitrazepam skulle kunna ha denna potential är
inte fullständigt utredd. Vissa tecken tyder på att bromazepam och nitrazepam
till någon del kunnat ersätta flunitrazepam vid missbruk i sådant syfte. Möjligen
kan man tänka sig att även andra medel med avhämmande verkningar kan
komma att missbrukas på likartat sätt. Med hänsyn till den uppfinningsrikedom
som finns i missbrukarled då det gäller att spåra upp och utnyttja nya
drogeffekter finns det anledning att vara vaksam på denna risk.
8. Risk för utlösande av våld
Våld kan utlösas oavsiktligt under drogpåverkan, men det kan likafullt bli
allvarligt för omgivningen. Våldet kan orsakas av minskade hämningar, ökad
energi, förföljelseidéer eller psykiska störningar. Risken för våld i samband med
missbruk är stor för bl.a. vissa hallucinogener (t.ex. PCP), kokain och syntetiska
centralstimulantia (t.ex. amfetamin). Vissa medel, som MDMA och opium, ger
ytterst sällan upphov till våld under rus.
9. Verkan i ytterst små doser
Några narkotika, bl.a. LSD och en rad fentanylvarianter, är verksamma i doser
klart understigande 1 mg (i praktiken en mängd av samma storlek som ett par
saltkorn). Detta skapar farlighet genom att medlen är svåra att hantera och
dosera samt genom att de kan tillföras av våda, vilket kan ha betydelse i samband
med polisiära ingripanden och forensiska undersökningar.
Detta farlighetskriterium skulle kunna räknas in under giftighet eller oberäkneliga effekter. Men det finns skäl att särskilja detta kriterium, särskilt om det
skulle uppstå ett stort inflöde av s.k. ”designer drugs” med ytterst kraftfulla
effekter.
10. Svåra abstinensreaktioner
Abstinensreaktioner är kroppsliga och psykiska omställningsreaktioner när en
missbrukare upphör med droger efter en tids regelbundet intag. Obehandlade
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
22
abstinensreaktioner kan i sällsynta fall framkalla livshotande tillstånd, t.ex. vid
missbruk av barbiturater eller heroin. Barbituratabstinensen anses vara den
farligaste av alla kända sådana. Det kan finnas skäl att markera eller precisera
svåra abstinensreaktioner som en särskild typ av farlighet ifall
barbituratmissbruk med åtföljande svåra abstinensreaktioner skulle bli mer
allmänt förekommande (missbruket är idag sällsynt) eller det skulle börja
förekomma medel som visar sig ge helt nya grader av abstinensreaktioner.
Detta farlighetskriterium skulle kunna räknas in under beroenderisk eller under
kroppsliga sjukdomar. Men det finns skäl att här särskilja detta kriterium, bl.a.
eftersom svåra abstinensreaktioner kan utgöra betydande problem vid
medicinska insatser.
11. Risk för ”självförvandling”
Narkotika kan missbrukas för att framkalla ”självförvandling”, vilket innebär ”att
man eftersträvar ett annat psykiskt tillstånd än det man vanligen upplever hos
sig själv”. Aspekten diskuterades av Sinnessjuklagstiftningskommittén (SOU
1964:40, s. 231 f.) men har sedan dess rönt ringa uppmärksamhet. Till viss del
motsvaras denna aspekt av den farlighet som uppkommer genom
beroenderisken med dess begär efter ruseffekten. Det finns emellertid i
självförvandlingen även en faktor med personlighetsförändringar som om de blir
bestående kan räknas in under psykiska sjukdomar och störningar. Om det skulle
visa sig att missbrukare systematiskt använder någon ny eller mindre känd typ
av narkotika för att medvetet åstadkomma ”självförvandling” i form av
personlighetsförändringar med följande nedsättning av viktiga psykiska och
sociala funktioner kan det vara motiverat att särskilja denna typ av farlighet
under ett eget kriterium. Ketamin är ett medel som skulle kunna bedömas som
särskilt farligt enligt detta kriterium.
Detta farlighetskriterium skulle kunna räknas in under psykiska sjukdomar och
skador. Men det finns skäl att här särskilja detta kriterium.
3.3
Övriga kriterier
Erfarenhetsmässigt har det visat sig svårt att förutsäga nya varianter av narkotikamissbruk och nya slag av farliga effekter vid narkotikamissbruk. Det visas
senast av exempelvis den strategiska användningen av flunitrazepam med dess
intentionella farlighet riktad mot missbrukarens omgivning. Fler aspekter av
farlighet hos enskilda narkotika kan därför behöva beaktas i framtiden.
Risk för snabb och vid spridning
Som ytterligare farlighetskriterier kan man då överväga bl.a. risk för snabb och
vid spridning, särskilt bland ungdomar. Ett medel som har egenskaper som gör
det höggradigt attraktivt bland ungdomar skulle då anses som särskilt farligt. En
sådan risk är dock svår att bestämma i förväg och i många fall sannolikt mer
avhängig av omständigheterna kring missbruket, bl.a. attityder och beteenden i
drogkulturen och försäljningsvägar på missbruksmarknaden, än av medlet i sig.
Kriteriet blir därför svårt att tillämpa annat än i undantagsfall. Frågan om
spridningsrisk kan däremot tas upp i ett enskilt narkotikamål på basen av den
aktuella brottsliga verksamheten och missbruksutvecklingen för att då beaktas
som en möjlig försvårande omständighet.
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
23
Risken för korsvist missbruk
En annan risk som kan läggas till grund för ett särskilt kriterium är risken för
korsvist missbruk, d.v.s. att medlet används som ersättning för annan narkotika
(t.ex. flunitrazepam som ersättning för heroin). Kriteriet är emellertid svårt att
använda generellt. I praktiskt missbruk förekommer många farmakologiskt udda
och svårförutsägbara kombinationer av korsvis användning, bl.a. just
flunitrazepam som ersättning för heroin (medlen tillhör två helt skilda
preparatgrupper). Aspekter av detta slag bör i stället beaktas vid värdering av
nya preparat i förhållande till kända, t.ex. genom att de substituerar för tidigare
kända preparat.
Risken för användning i potentierande kombinationer
Även risken för användning i potentierande kombinationer kan beaktas som en
särskild form av farlighet. Vid blandmissbruk kan den samlade effekten bli
mycket stark och leda till förhöjda risker, med allt från svår förvirring till
livshotande förgiftningar. Detta slag av farlighet härrör ur de samverkande
drogeffekterna, men dessa kan rymmas under kriterierna giftighet resp. oberäkneliga effekter. I ett enskilt fall bör denna risk hellre beaktas som en
omständighet kring den brottsliga hanteringen av medlet. Möjligen kan det
finnas anledning att särskilt ta upp detta kriterium ifall vissa narkotikakombinationer framgent skulle bli mer allmänt förekommande som färdiga beredningar på den illegala marknaden (t.ex. heroin och kokain, en blandning som
kallats ”speedball”).
För framtiden bör det finnas möjligheter att tillfoga ytterligare kriterier, när det
visar sig att narkotika framkallar farlighet på sätt som tidigare inte varit kända,
inte kunnat förutses eller inte haft praktisk betydelse.
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
24
4 Riskbedömning av narkotikapreparats farlighet
4.1
Allmänt
En stor del av den vetenskapliga litteraturen om sjukdomar, skador, störningar
och andra allvarliga konsekvenser av narkotikamissbruk baseras på fallstudier,
d.v.s. redovisningar av enstaka fall eller korta fallserier. Mer omfattande eller
djupgående studier av risker finns endast för en liten grupp preparat och endast
med avseende på begränsade frågeställningar. Bland spörsmål för sådana studier
kan nämnas t.ex. mortalitet hos heroinmissbrukare eller psykiska störningar hos
cannabismissbrukare. För de flesta narkotika saknas systematiska
undersökningar av farligheten i de flesta hänseenden. Medicinsk-etiska regler
och praktiska metodproblem sätter också snäva gränser för experimentella
studier eller kliniska undersökningar för att utröna dylika risker.
De flesta försök till riskbedömning för mindre kända narkotika får därför göras
med försiktighet. I många fall måste bedömningarna baseras på skattningar och
på jämförelser med erfarenheter från t.ex. medicinsk användning eller från
djurexperiment. Med ökande dokumentation om farligheten hos enskilda
preparat kan det i särskilda fall finnas anledning att ompröva farlighetsbedömningen, så som skedde 2003 i fråga om flunitrazepam (Rohypnol
m.fl.).
4.2
Mängd, doser och koncentration
Sammanfattning:
En rusframkallande dos (”missbruksdos”) räknas såsom den dos som hos en
naiv (icke-tillvand) person framkallar ett märkbart rus i form av en tydlig
förändring i sinnestillståndet.
Begreppet mängd definieras dels som fysisk massa (vikt i gram eller kilogram)
dels som antalet rusframkallande doser. Mängden hanterad narkotika
beräknas med avseende på den färdiga beredningens bruttovikt eller antalet
beredda missbruksdoser (tabletter, tripper etc.) utan hänsyn till den exakta
koncentrationen av ingående narkotika.
Renhetsgraden/koncentrationen/halten av narkotikan har som regel ingen
betydelse. Undantag görs vid särskilt höga eller låga halter. Frågan om vilken
betydelse koncentrationen har för rubricering och straffvärde har
uppmärksammats särskilt under senare år. Praxis är inte entydig och Högsta
domstolen har i NJA 2013 s. 321 uttalat att hänsyn ska tas till om ett preparat
har en halt verksam substans som tydligt skiljer från vad som är normalt.
Vid såväl rubriceringen som påföljdsbestämningen i narkotikamål utgör den
hanterade mängden av en viss typ av narkotika en av faktorerna. Mängden
och sort har mindre betydelse vid grova brott men fortfarande stor betydelse
vid mindre allvarlig brottslighet (se Högsta domstolens domar under 2011
t.o.m. mars 2013)
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
25
Mängd som massa eller antal missbruksdoser
Begreppet ”mängd” har efter hand fått två skilda tolkningar. I fråga om preparat
som förekommit i många år på den illegala narkotikamarknaden, t.ex.
amfetamin och cannabisharts, räknas mängden som den totala fysiska massan
(vikten i gram eller kilogram).
Mängdbegreppet kan även preciseras med avseende på antalet doser med
rusframkallande verkan i missbrukarledet (”missbruksdoser”). Ett skäl för att
mäta mängd i doser är att den nettodos av ett visst preparat som behövs för att
framkalla ett rus kan variera i mycket stor grad: viktproportionerna kan vara
närmare 1.000.000 : 1. Kat ät t.ex. rusgivande i storleksordningen 25 gram,
medan LSD och fentanyl är rusgivande i storleksordningen 100 mikrogram (1
mikrogram = 0,000 001 gram). För många narkotika hanteras den
missbruksfärdiga beredningen vid illegal försäljning till missbrukare i mer eller
mindre noggrant standardiserade doser, t.ex. för LSD i s.k. tripper (pappersbitar
eller tabletter som indränkts med LSD-lösning) eller MDMA i tabletter. På den
illegala marknaden förekommer narkotikaklassade läkemedel i tablettform från
ursprungligen legal produktion och från illegal produktion.
När det gäller många av de nyklassade preparaten har det varit naturligt att ange
”mängd” som i första hand antalet missbruksdoser.
Vid såväl rubriceringen som påföljdsbestämningen i narkotikamål utgör den
hanterade mängden av en viss typ av narkotika en av faktorerna. Mängden och
sort har mindre betydelse vid grova brott men fortfarande stor betydelse vid
mindre allvarlig brottslighet (se Högsta domstolens domar under 2011 och
2012).
Renhetsgrad/koncentration/halt
Vid mängdresonemang bör även två andra aspekter beaktas. Den ena är att
renheten av verksam substans kan variera mycket i s.k. gatuberedningar, d.v.s.
de beredningar som utan kvalitetskontroll erbjuds till salu på den illegala
marknaden. Koncentrationen för t.ex. heroin kan på den illegala marknaden
variera från i det närmaste 99 procent i tillverkningsledet ner till enstaka
procent, även om beredningar med koncentrationer under tio procent bland
missbrukare anses vara av dålig kvalitet. Även helt förfalskad narkotika kan
förekomma. För några narkotika, t.ex. missbruksfärdiga doser av fentanyler (som
är
verksamma
i
nettodoser
om
ca
100
mikrogram),
är
koncentrationsresonemang i det närmaste ovidkommande, eftersom den färdiga
beredningen för att kunna konsumeras i de mängder som är vanliga vid missbruk
utan att medföra uppenbara förgiftningsrisker kan och i praktiken måste
innehålla 99 procent utfyllnadsmedel. För en del preparat som t.ex. syntetiska
katinoner förekommer halter på uppemot 100 procent.
En enskild missbrukare har i praktiken inga möjligheter att kontrollera kvaliteten (halten eller koncentrationen av rusgivande substans) hos illegala
narkotika. Han eller hon kan endast titta på, känna på, lukta på eller smaka på
materialet (genom s.k. organoleptiska undersökningar). I övrigt är missbrukaren
hänvisad till att godta säljarens uppgifter eller att pröva medlet genom att
konsumera en del av det. Däremot kan den totala mängden räknad i antal
tabletter, kapslar eller påsar, storlek av bitar eller kakor, vikten av pulver o.s.v.
enkelt fastställas.
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
26
Bruttomängden narkotika är en av de viktigaste variablerna för såväl brottsrubricering som straffvärde. Enligt Högsta domstolens uttalande i NJA 1998
sid. 512 skulle koncentrationen tillmätas betydelse endast om den är särskilt
hög eller särskilt låg. Efter Högsta domstolens dom har flera underrättsavgöranden kommit där koncentrationen har påverkat straffmätningen.
Emellertid kan konstateras att denna praxis varierar något ifråga vad som avses
med ”särskilt låg halt”. Även i de fall där domstolen funnit att det varit frågan
om ”särskilt låg halt” finns vissa variationer när det gäller hur detta ska påverka
straffmätningen. I NJA 2013 s. 321 har Högsta domstolen uttalat att hänsyn
ska tas till om ett preparat har en halt verksam substans som tydligt skiljer från
vad som är normalt. I målet var så vitt nu är av intresse fråga om
narkotikasmuggling avseende ett brev innehållande 3,4 gram 42-procentig
mefedron som adresserats till ett fängelse i avsikt att narkotikan skulle
konsumeras av intagen där. Högsta domstolen ansåg att erfarenheten talade för
att koncentrationen verksam substans för mefedron brukar överstiga 80 % och
att 42 % tydligt understeg det normala2. I vad mån koncentrationen påverkade
straffvärdet är oklart då Högsta domstolen bestämde att straffvärdet för
gärningen motsvarade fängelse 1 månad; detta alltså trots att mängden
motsvarade ringa brott och koncentrationen ansågs som låg. Högsta domstolen
lade i bedömningen vikt vid att syftet var att föra in narkotikan till intagen på
fängelse.
Här bör också noteras att i vissa narkotikamål finns inte heller någon forensisk
bevisning att tillgå då sådan inte kunnat göras. Bevisningen grundas i stället på
uppgifter om medlets benämning, utseende, upplevda ruseffekter m.m. SKL
utför vanligtvis inte haltbestämningar för mindre partier narkotika, utom då
detta påkallas särskilt. Däremot görs regelmässigt haltanalyser på större
narkotikabeslag.
Vid cannabisodling (framställning) kan noteras att den högsta koncentrationen
THC i plantan inte uppnås förrän plantan är färdigväxt, vilket innebär att de
plantor som klipps ned av polis vid beslag för att sedan analyseras har en lägre
THC-halt än vad som avsetts komma till bruk. Ytterligare en aspekt av vikt för
cannabis är att det är möjligt att extrahera THC ur ett växtmaterial, d.v.s.
förädla produkten och göra den renare.
Konsumtionsnivåer
En ytterligare aspekt på mängdresonemanget är att enskilda missbrukare kan ha
kraftigt varierande individuella konsumtionsnivåer. Dessa kan variera mellan
missbrukare och för en viss missbrukare också över tid. Detta beror, förutom på
skillnader i individuell känslighet, även på bl.a. att kroppen utvecklar tolerans
vid upprepad tillförsel av en rad narkotika, främst inom opiatgruppen.
Toleransutveckling (toleranshöjning) gör att effekterna av en viss tillförd dos
kommer att minska efter en tids missbruk. Ruset kan då kännas märkbart
svagare. Många missbrukare kompenserar detta genom att höja dosen eller
tillföra medlet oftare. Konsumtionen kan stegras kraftigt. I exceptionella fall kan
en missbrukare tillföra sig dygnsdoser som är mer än tio gånger högre än de han
eller hon började med. Efter en tids drogfrihet kan dock toleransen reduceras
kraftigt, vilket kan leda till bl.a. oväntade förgiftningar om en missbrukare tillför
sig narkotika i en dos som han tidigare varit tillvand till.
Om mefedron med en halt i brukarledet om 42 % faktiskt är låg får, tills vidare statistiska
undersökningar gjorts, betraktas som oklart enligt Utvecklingscentrum Stockholm.
2
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
27
En ”missbruksdos” definieras här såsom den dos som hos en icke-tillvand person
(s.k. naiv person) framkallar ett märkbart rus.
Uppgifter om verkligen konsumerade missbruksdoser kan vara svåra att bestämma. Det kan bero på att kontrollerade experimentella undersökningar
saknas men även på att uppgifterna kommer från missbrukare som redan utvecklat tolerans till det aktuella medlet eller något närbesläktat ämne
(korstolerans).
Narkotika och andra droger kan påverka många kropps- och
medvetandefunktioner, t.ex. vakenhet (från sömn till upphetsning),
varseblivning (från vaksamhet till hallucinationer), tidsmedvetande (från
fördröjning till fragmentering), sinnesstämning (från nedstämdhet till eufori)
eller aggressivitet (från älskvärdhet till våldsamhet). Graden av påverkan (”rus”)
med narkotika kan variera från knappt märkbar vid små doser till kraftigt
personlighetsförändrande eller livshotande vid stora doser. Även en ringa grad
av förändring i medvetandet kan få vittgående följder, t.ex. avhämning genom
användning av flunitrazepam i strategiskt syfte för att genomföra planerade
brott. I ett sådant fall behöver sinnesförändringarna knappt vara märkbara för
omgivningen, medan de kan ha avgörande betydelse för missbrukarens
uppträdande och farlighet gentemot andra.
För många narkotika är emellertid den minsta dos som framkallar en kännbar
upplevelse av förändrat sinnestillstånd inte närmare bestämd genom experimentella undersökningar. Samma svårighet finns då det gäller att fastställa
verkligen konsumerade doser. Missbrukares egna uppgifter om de doser de kan
ha konsumerat är sällan grundade på exakt kunskap om medlets
sammansättning eller koncentration. Missbrukare kan även ha personliga motiv
att lämna ofullständiga eller vilseledande uppgifter. I många fall genomförs inte
forensiska undersökningar. Även medicinsk-etiska regler lägger hinder i vägen
för vissa slag av undersökningar eller studier av samband mellan doser och
rusnivåer. Detta skapar svårigheter att fastställa den minsta rusgivande dosen för
en rad preparat. För mindre vanliga narkotika kan det bli nödvändigt med
skattningar från kända erfarenheter vid t.ex. medicinsk användning eller
toxikologiska analyser. Jämförelserna i styrka vid medicinska undersökningar av
t.ex. fentanyl i förhållande till morfin kan avse mätningar av en effekt, t.ex.
smärtlindring, medan en annan effekt, t.ex. eufori, är den som eftersträvas vid
missbruk. För en rad narkotika har dock leverantörerna på den illegala
marknaden standardiserat doserna, t.ex. i tabletter eller påsar, med sådana
mängder och koncentrationer att de flesta personer efter intag upplever en
tydligt sinnespåverkande effekt. I sista hand kan dock kvaliteten (halten,
koncentrationen) variera påtagligt.
4.3
Farlighetsbedömningar i rättspraxis och nya tabeller
Högsta domstolen har i ett stort antal domar från juni 2011 och framåt gjort
generella uttalanden i fråga om principerna för rubricering och straffmätning i
narkotikamål och om art och mängd som straffvärdefaktorer samt om
nödvändigheten av att påföljdsbedömningen ska ske utifrån samtliga
omständigheter. Här kan nämnas NJA 2011 s. 357, NJA 2011 s. 675 I och II,
NJA 2011 s. 799, NJA 2012 s.70, NJA 2012 s. 115, NJA 2012 s. 144, NJA
2012 s. 510, NJA 2012 s. 528, NJA 2012 s. 535, NJA 2012 s. 614, NJA 2012
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
28
s. 650, NJA 2012 s. 849, NJA 2013 s. 321, NJA 2012 not N 22, NJA not N 24,
NJA 2012 not N 28, NJA 2013 not N 11 och NJA 2014 s. 259.
Beträffande den inbördes ordningen av preparatens farlighet får följande anses
gälla i fallande ordning.
•
Heroin
•
Kokain
•
Amfetamin, syntetiska katinoner, ecstasy, LSD, Rohypnol, GHB, svamp
innehållande psilocin/psilocybin
•
Cannabis
•
Kat
•
Bensodiazepiner
”Nya tabeller”
Arbetsgruppen för narkotikapraxis vid Hovrätten över Skåne och Blekinge har i
november 2012 tagit fram en tabell för straffvärden utifrån enbart narkotikans
art och mängd. Tabellen tas in som bilaga 3. Tabellen torde väl överensstämma
med vad som kan anses gälla utifrån Högsta domstolens nya praxis. Beträffande
svamp synes dock tabellen behöva omarbetas utifrån den straffsänkning som
skett beträffande ecstasy, som numera i farlighetshänseende jämställs med
amfetamin, eftersom aktuella svampar torde tillhöra samma farlighetsklass.
Vidare jämställs enligt hovrättsgruppens tabell Rohypnol med andra
bensodiazepiner
i
farlighetshänseende.
Rohypnol
torde
dock
i
farlighetshänseende alltjämt ha en särställning bland bensodiazepier. Enligt
tidigare praxis var inte övriga bensodiazepiner att jämställa med amfetamin i
farlighetshänseende och några skäl till att generellt uppgradera dessa
bensodiazepiner till denna farlighetsklass har i vart fall såvitt kan bedömas inte
framkommit. UC Stockholms slutsats är därför att Rohypnol ska jämställas med
amfetamin och att övriga bensodiazepiner bör tillhöra en lägre farlighetsklass.
Justitierådet Martin Borgeke har i en artikel i Svensk Juristtidning (SvJT 2013
s. 1) anmärkt att angiven tabell för att vara konsistent i fråga om bedömningen
av preparatens relativa farlighet bör justeras beträffande heroin, kokain, opium,
subutex och svamp i intervallet fängelse 14 dagar till fängelse 4 månader enligt
en av honom framtagen justerad tabell. Tabellen tas in som bilaga 4. UC
Stockholm kommer att bevaka om den justerade tabellen kommer att få
genomslag i praxis och tar tacksamt emot hovrättsdomar där så har skett för
bedömning av om det finns anledning att överklaga till Högsta domstolen. Även
domar där frågan varit uppe till bedömning men den justerade tabellen inte har
tillämpats är av intresse. Enligt UC Stockholms bedömning bör någon ändrad
rättstillämpning för närvarande inte ske i aktuellt hänseende, bl.a. mot bakgrund
av de skäl för nuvarande ordning som framförs i NJA 1997 s. 193 och NJA 2008
s. 653 men även då Högsta domstolen i nyare praxis inte synes ha gjort några
uttalanden som går i nu föreslagen riktning. Hovrätten för Nedre Norrland har
i en dom den 17 oktober 2013, mål B 491-13, bedömt innehav av 0,31 g heroin
som brott av normalgraden och sålunda inte följt Borgekes tabell.
Det noteras att de synpunkter som framförts beträffande hovrättsgruppens
tabell i fråga om bensodiazepiner och svamp även gäller Borgekes tabell.
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
29
5 Beskrivning av ett antal narkotikapreparat
I detta avsnitt redovisas en detaljerad beskrivning av ett antal narkotikapreparat.
Preparaten är alfabetiskt ordnade.
I Utvecklingscentrums Stockholm akt, ÅM-A 2011/1105, finns en omfattande
referenslista.
Från och med uppdateringen i december 2014 sker den beskrivning som ges av
de nyklassade preparaten genom att uppgifter hämtas direkt från
Folkhälsomyndighetens
klassificeringsdokument.
Dessa
klassificeringsdokument ligger till grund för regeringens beslut om
narkotikaklassificering.
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
30
Acetylfentanyl 3
1. Namn, gatunamn, synonymer, CAS-nr
IUPAC: N-[1-(2-phenylethyl)-4-piperidyl]-N-phenylacetamide
CAS: 3258-84-2
Övrigt: N-phenyl-N-[1-(2-phenylethyl)-4-piperidinyl]-acetamide, Desmethyl
fentanyl (EMCDDA, 2015; NFC, 2015; Scifinder, 2015; TVL, 2015),
N-fenyl-N-[1-(2-fenyletyl)piperidin-4-yl]acetamid
2. Summaformel, kemisk struktur
Summaformel: C21 H26 N2 O
Familje/Grupptillhörighet: Opioider
Strukturlika substanser: Fentanyl som är internationellt reglerad genom 1961 års
narkotikakonvention (EMCDDA, 2014; Scifinder, 2015).
3. Fysikaliska data
Fysikaliskt tillstånd: Molekylvikt (g/mol): 322,44
Kokpunkt (°C): 453,8±38,0
Densitet (g/cm3): 1,100±0,06
Föroreningar/blandningar: Detektion av förekomst som vitt och beige pulver,
som vätska (nässpray), detektion av förekomst i rökmixar (EMCDDA, 2014;
NFC, 2015; Scifinder, 2015) (Melent'ev, Kataev, & Dvorskaya, 2015).
4. Framställning
Metoder för framställning av syntetiska opioider finns beskrivna i den
vetenskapliga litteraturen. Substansen acetylfentanyl kan bl.a. framställas med
N-fenyletylpiperidin-4-on och aminobensen (anilin) och ättiksyraanhydrid som
utgångsmaterial (Scifinder, 2015; Valdez, Leif, & Mayer, 2014).
5. Verkningsmekanism/effekt
Substansen acetylfentanyl är en syntetisk opioid som är strukturellt relaterad till
fentanyl genom att ha en metyl grupp mindre till följd av en acetamid- istället
för en propanamid grupp (EMCDDA, 2015).
Uppgifterna är i sin helhet hämtade från Folkhälsomyndighetens klassificeringsdokument (dnr
02008-2015).
3
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
31
Fentanyl är en mycket potent substans som konstaterats vara 80-100 gånger
potentare än morfin och 30-50 gånger potentare än heroin (EMCDDA, 2015;
Lozier et al., 2015; UNODC, 2015). Fentanyl och dess analoger (Alfentanil,
Sufentanil, Remifentanil and Karfentanil) används som smärtstillande och
bedövande läkemedel både i human- och veterinärmedicin (EMCDDA, 2015;
Lozier et al., 2015). Acetylfentanyl har konstaterats vara 15 gånger potentare
än morfin (Lozier et al., 2015; McIntyre, Trochta, Gary, Malamatos, & Lucas,
2015). In vivo har acetylfentanyl konstaterats vara 5-15 gånger mer potent än
heroin som smärtstillande medel (opioid analgetika) utan känd medicinsk
användning (EMCDDA, 2015; Higashikawa & Suzuki, 2008; Physicians, 2014;
Stogner, 2014). Fentanyl är en syntetisk opioid som verkar som en potent
µ(mu)-opioid-receptoragonist (Mao et al., 2006; Vardanyan & Hruby, 2014).
Även acetylfentanyl har konstaterats vara en mycket potent CNS-depressiv
substans, en µ(mu)-opioid-receptoragonist (McIntyre et al., 2015; Woods,
Medzihradsky, Smith, Winger, & Gmerek, 1988). Den överlägsna
verkningsmekanismen för smärtlindring som fentanyl ger upphov till har
medfört att det är en substans med hög potential för missbruk i likhet med andra
fentanyl substanser (Mao et al., 2006; Vardanyan & Hruby, 2014). Tillgänglig
data och information tyder på att även opioid substansen acetylfentanyl har hög
potential för missbruk (DEA, 2015). Intravenös injektion av acetylfentanyl kan
fungera som substitut för heroin och syntetiska opioider (Stogner, 2014).
Fentanyl och dess analoger har även användningsområden som gaskrigsföring
och har därigenom orsakat många dödsfall genom bl.a. andningsdepression
(Skulska, Kala, & Parczewski, 2005). Acetylfentanyl är associerad med bland
annat eufori, ökat välbefinnande, sömnighet, förstoppning, missbruk,
andningsdepression och pupillkontraktion (Stogner, 2014). In vivo i en studie
med apor konstaterades att acetylfentanyl substituerades fullständigt för morfin
(Aceto M, Bowman E, Harris L, & E., 1988; Woods et al., 1988). Effekterna av
fentanyl substanser är svåra att skilja ifrån de som ses vid nasal inhalation av
heroin från gatumarknaden vilket har medfört att fentanyler är attraktiva
substanser på narkotikamarknaden. Flera fentanyl analoger har försålts som
syntetiskt heroin eller ”China white” (Skulska et al., 2005). Då fentanyl derivat
såsom acetylfentanyl kan vara flera gånger mer potent än heroin och försäljs som
heroin kan detta leda till oavsiktlig överdos och död (Lozier et al., 2015).
Acetylfentanyl verkar nu vara den nya alarmerande substansen istället för bland
annat α-metylfentanyl och 3-metylfentanyl, kända som ”China white” (Lozier
et al., 2015; Patton et al., 2014). Substanserna acetylfentanyl och αmetylfentanyl samt 3-metylfentanyl har utifrån en in vivo studie av några
fentanyl analoger föreslagits tillhöra de mest riskfyllda fentanyl analoger till följd
av den låga dosen som är skadlig (Melent'ev et al., 2015).
6. Exponeringssätt, missbruksdos
Den effektiva dosen för acetylfentanyl har föreslagits vara 10 ggr lägre än för
morfin men 3 ggr högre än för fentanyl (Melent'ev et al., 2015). Doser vid
insufflation av acetylfentanyl har rapporterats vara kring 10-15mg (Tripsit,
2015). Acetylfentanyl rapporteras administreras intravenöst. (CDC, 2013;
Stogner, 2014).
7. Kombinationsmissbruk
I postmortem prover har acetylfentanyl detekterats tillsammans med morfin
(Melent'ev et al., 2015).
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
32
8. Hälsorisker
Individuella risker
Giftinformationscentralen har haft ett sjukhusfall under år 2015 med
acetylfentanyl (GIC, 2015). Rättsmedicinalverket har i tre obduktionsärenden
detekterat acetylfentanyl och i det ena ärendet även butyrfentanyl, dock är inget
av dessa ärenden ännu avslutade hos RMV (RMV, 2015).
De kliniska effekterna med syntetiska opioider är mindre välkända och förstådda
och sannolikt mycket farligare än för mer vanliga opioider som heroin och
oxycodon. Acetylfentanyl har föreslagits vara särskilt farlig till följd av det lilla
spannet mellan substansens effektiva och dödliga dos (Cole, Dunbar, McIntire,
Regelmann, & Slusher, 2015). Acetylfentanyl kan leda till dödsfall (McIntyre et
al., 2015).
Under mars och maj månad år 2013 noterade Rhode Island 12 dödsfall (åldrarna
19-57 år varav 8 män) relaterade till acetylfentanyl. I 10 av dessa fall
detekterades utöver acetylfentanyl även olika blandningar av andra droger
inklusive kokain, andra opioider, etanol och benzodiazepiner (CDC, 2013). Vid
minst 4 av dödsfallen hade acetylfentanyl administrerats intravenöst.
Toxikologiska resultat för ett av dödsfallen påvisade endast acetylfentanyl.
Ytterligare två dödsfall (Rhode Island) med två personer som använd
acetylfentanyl konstaterades senare i slutet av maj år 2013. Vidare har två
dödsfall med acetylfentanyl konfirmerats i Pennsylvania (CDC, 2013). I slutet
av år 2013 konstaterades acetylfentanyl vara relaterad till över 50 dödsfall i
Pennsylvania och Rhode Island (Patton et al., 2014).
En signifikant potential för överdosering är associerad med substansen
acetylfentanyl som kan försäljas som och kan misstas för heroin. Acetylfentanyl
intoxikationer kan kräva högre doser av antidoten naloxon (Stogner, 2014).
Naloxon används för att upphäva de oönskade effekterna av opioider för att
motverka livshotande förlamning av det centrala nervsystemet och andningen
(andningssvårigheter) (FASS, 2015). Acetylfentanyl har relaterats till två
dödsfall i Storbritannien (EMCDDA, 2015). Vid ytterligare ett analytiskt
konfirmerat dödsfall med en 24-årig man i San Diego bestämdes dödsorsaken
vara acetylfentanyl genom oavsiktlig intoxikation med substansen (McIntyre et
al., 2015). Acetylfentanyl har detekterats i 12 post mortem prover i Ryssland
varav vissa tillsammans med morfin men inga andra substanser detekterades vid
dessa dödsfall. Den dödliga dosen av acetylfentanyl (9.3 mg/kg) konstaterades
vara ca 7 gånger lägre än den för fentanyl och 50 gånger lägre än den för morfin
(Melent'ev et al., 2015). En in vivo med möss som specie och elva fentanyl
analoger bestämdes LD50 (mg/kg) vid oral administration till 9,3 för substansen
acetylfentanyl, vilket är något högre än för α-metylfentanyl (8,6) som orsakade
flest dödsfall i studien. LD50 (mg/kg) vid oral administration var 62 för fentanyl
och 470 för morfin (Higashikawa & Suzuki, 2008). Detta indikerar att
acetylfentanyl tillsammans med α-metylfentanyl och 3-metylfentanyl är en av
de mest riskfyllda fentanyl analoger till följd av den låga skadliga dosen
(Melent'ev et al., 2015).
Folkhälsorisker
Beslag har gjorts samt att fallbeskrivningar rapporterats från sjukvården.
Information från expertnätverk och Internet visar att användning av substansen
ökar. Med den spridning som finns i Sverige och några närliggande länder kan
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
33
det inte bortses från att bruket av acetylfentanyl kan få konsekvenser för
folkhälsan och medföra sociala problem.
9. Dokumenterad förekomst
Medicinsk och industriell förekomst
Ingen medicinsk användning är känd men användning kan förekomma inom
farmakologisk forskning.
Rapporterad förekomst i Sverige
Uppgiftslämnare
2013
Nationellt forensiskt centrum
(NFC)
2014
2015
1 beslag
14 beslag
3
oavslutade
ärenden
Rättsmedicinalverket (RMV)
Tullverkets laboratorium
Giftinformationscentralen (GIC)
(GIC, 2015; NFC, 2015; RMV, 2015; TVL, 2015)
1 fall (sjukhus)
Folkhälsomyndigheten har yttrat sig enligt Förstörandelagen 13 § lag
(2011:111). Beslut om förstörande har inkommit till myndigheten.
EMCDDA
Beslag har förekommit under år 2015 i Sverige, Storbritannien och Frankrike,
under år 2014 i Finland och Polen.
10. Tillgänglighet
Substansen kan införas, hanteras och säljas lagligt i avsaknad av klassificering.
Ökad tillgänglighet och därmed ökad användning kan befaras då bruk och
införsel inte är straffbart.
11. Missbruksprofil
12. Nuvarande kontrollstatus
Acetylfentanyl har i USA den 21 maj 2015 temporärt upptagits enligt Schedules
of Controlled Substances: Temporary Placement of Acetyl Fentanyl into
Schedule I (DEA, 2015; EMCDDA, 2015). Reglerad i Finland (som
psykoaktiva substanser förbjudna för konsumentmarknaden sedan den 2
februari 2015) (EMCDDA, 2015). Av en studie med acetylfentanyl framgår att
acetylfentanyl var laglig i Ryssland fram till och november 2012 (Melent'ev et
al., 2015).
13. Konventioner
Återfinns varken på 1961 års narkotikakonvention eller på 1971 års
psykotropkonvention.
14. Övrig information
15. Rekommendation
N-fenyl-N-[1-(2-fenyletyl)piperidin-4-yl]acetamid
rekommenderas
för
narkotikaförklaring:
• Tillgängligt underlag ger tillräckligt stöd för att ämnet har euforiska effekter.
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
34
• Tillgängligt underlag ger stöd för att ämnet har hälsofarliga egenskaper.
• Missbruk förekommer och kan komma att öka i Sverige.
För att förhindra ytterligare skada rekommenderar Folkhälsomyndigheten, i
samråd med berörda instanser, att N-fenyl-N-[1-(2-fenyletyl)piperidin-4yl]acetamid med kortnamn acetylfentanyl förs upp på förordningen
(1992:1554) om kontroll av narkotika.
16. Notifiera EU-kommissionen
Risken för att produkter styrs över till den oreglerade svenska marknaden samt
den snabba spridningen via etablerade kanaler gör att det är angeläget att agera
med snabbhet. Brådskande skäl enligt direktiv 98/34 EG bör åberopas.
17. Referenser
Aceto M, Bowman E, Harris L, & E., M. (1988). Dependence studies of new
compounds in the Rhesus monkey, rat, and mouse, 1987. NIDA Research
Monograph Series, 81, 485–552.
CDC. (2013). Acetyl Fentanyl Overdose Fatalities — Rhode Island, March–
May 2013, MMWR. In C. f. D. C. a. P. C. U.S. Department of Health and
Human Services (Ed.), MMWR (Morbidity and Mortality Weekly Report) (pp.
703-704).
Cole, J. B., Dunbar, J. F., McIntire, S. A., Regelmann, W. E., & Slusher, T. M.
(2015). Butyrfentanyl overdose resulting in diffuse alveolar hemorrhage.
Pediatrics, 135(3), e740-743.
DEA. (2015). Schedules of Controlled Substances: Temporary Placement of
Acetyl Fentanyl into Schedule I.
EMCDDA. (2014). Report on the risk assessment of 1-(1,3-benzodioxol-5-yl)2-(pyrrolidin-1-yl) pentan-1-one (3,4-methylenedioxypyrovalerone, MDPV) in
the framework of the Council Decision on new psychoactive substances RISK
ASSESSMENTS.
EMCDDA. (2015). European database on new drugs. Retrieved 2014, from
https://ednd.emcdda.europa.eu/html.cfm/
FASS.
(2015).
Naloxon.
from
http://www.fass.se/LIF/substance?substanceId=IDE4POCAU9EBBVERT1
GIC. (2015). Giftinformationscentralen
Higashikawa, Y., & Suzuki, S. (2008). Studies on 1-(2-phenethyl)-4-(Npropionylanilino)piperidine (fentanyl) and its related compounds. VI.
Structure-analgesic activity relationship for fentanyl, methyl-substituted
fentanyls and other analogues. Forensic Toxicology, 26(1), 1-5. doi:
10.1007/s11419-007-0039-1
Lozier, M. J., Boyd, M., Stanley, C., Ogilvie, L., King, E., Martin, C., & Lewis,
L. (2015). Acetyl Fentanyl, a Novel Fentanyl Analog, Causes 14 Overdose
Deaths in Rhode Island, March-May 2013. J Med Toxicol.
Mao, C.-L., Zientek, K. D., Colahan, P. T., Kuo, M.-Y., Liu, C.-H., Lee, K.-M.,
& Chou, C.-C. (2006). Development of an enzyme-linked immunosorbent
assay for fentanyl and applications of fentanyl antibody-coated nanoparticles for
sample preparation. J Pharm Biomed Anal, 41(4), 1332-1341. doi:
http://dx.doi.org/10.1016/j.jpba.2006.03.009
McIntyre, I. M., Trochta, A., Gary, R. D., Malamatos, M., & Lucas, J. R. (2015).
An Acute Acetyl Fentanyl Fatality: A Case Report With Postmortem
Concentrations. J Anal Toxicol.
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
35
Melent'ev, A. B., Kataev, S. S., & Dvorskaya, O. N. (2015). Identification and
analytical properties of acetyl fentanyl metabolites. J. Anal. Chem., 70(2), 240248. doi: 10.1134/S1061934815020124
NFC. (2015). Nationellt forensiskt centrum
Patton, A. L., Seely, K. A., Pulla, S., Rusch, N. J., Moran, C. L., Fantegrossi, W.
E., . . . Moran, J. H. (2014). Quantitative measurement of acetyl fentanyl and
acetyl norfentanyl in human urine by LC-MS/MS. Anal. Chem. (Washington,
DC, U. S.), 86(3), 1760-1766. doi: 10.1021/ac4036197
Physicians, S. A. C. o. E. (2014). Quasi-legal drug 15 times stronger than heroin
hides
in
plain
sight.
ScienceDaily.
Retrieved
from
http://www.sciencedaily.com/releases/2014/08/140818135206.htm
RMV. (2015). Rättsmedicinalverket
Scifinder.
(2015).
Scifinder.
Retrieved
2014,
from
https://scifinder.cas.org/scifinder/view/scifinder
Skulska, A., Kala, M., & Parczewski, A. (2005). Fentanyl and its analogues in
clinical and forensic toxicology. Przegl Lek, 62(6), 581-584.
Stogner, J. M. (2014). The Potential Threat of Acetyl Fentanyl: Legal Issues,
Contaminated Heroin, and Acetyl Fentanyl “Disguised” as Other Opioids.
Annals
of
Emergency
Medicine,
64(6),
637-639.
doi:
http://dx.doi.org/10.1016/j.annemergmed.2014.07.017
Tripsit.
(2015).
Acetylfentanyl.
from
http://factsheet.tripsit.me/factsheet/Acetylfentanyl
TVL. (2015). Tullverket.
UNODC. (2015). April 2015 – United States of America: DEA issues
nationwide alert on fentanyl as threat to health and public safety from
https://www.unodc.org/LSS/Announcement/Details/62499db1-e8c9-4515a28c-50bbcbff658b
Valdez, C. A., Leif, R. N., & Mayer, B. P. (2014). An efficient, optimized
synthesis of fentanyl and related analogs. PLoS One, 9(9), e108250/108251e108250/108258, 108258 pp. doi: 10.1371/journal.pone.0108250
Vardanyan, R. S., & Hruby, V. J. (2014). Fentanyl-related compounds and
derivatives: current status and future prospects for pharmaceutical applications.
Future Med Chem, 6(4), 385-412. doi: 10.4155/fmc.13.215
Woods, J., Medzihradsky, F., Smith, C., Winger, G., & Gmerek, D. (1988).
Evaluation of new compounds for opioid activity: 1987 annual report. NIDA
Res. Monogr., 81(Probl. Drug Depend., 1987), 543-590.
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
36
Acetylmorfin
Grupp: opiater och opioider. Acetylmorfin är en ester av morfin och därav
klassad som narkotika enligt FN:s Single Convention on narcotic drugs, 1961.
Benämningar: 6-acetylmorfin, 3-acetylmorfin (diacetylmorfin = heroin).
Verkan och farlighet:: Rättsmedicinalverket har i ett yttrande (dnr K2012Y00516) jämställt 6-acetylmorfin med heroin. Svea hovrätt har i dom den 22
februari 2013 i mål B 10759-12, där yttrandet åberopats, utgått från detta
beträffande 51,2 gram 6-acetylmorfin. Beträffande beslag om 20,45 gram
acetylmorfin, i samma mål, saknades utredning om huruvida denna del utgjorde
6-acetylmorfin eller 3-acetylmorfin. Hovrätten utgick därför från att det i den
delen var fråga om 3-acetylmorfin och då det i ärendet saknades utredning om
huruvida 3-acetylmorfin till sin effekt och farlighet var att jämställa med heroin
utgick hovrätten från att 3-acetylmorfin närmast var att jämställa med morfin.
Påföljden för den sammanlagda hanterade mängden bestämdes av hovrätten till
fängelse 2 år 3 månader och hovrätten uttalade att mängden 6-acetylmorfn i sig
var så stor att gärningen skulle bedömas som grovt brott.
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
37
AH-7921 4
Grupp: opiater och opioider.
Sammansättning och former: pulver
Benämningar: AH-7921, Doxylam
Doser: Enligt diskussionsforum: 90- 150 mg beroende på administreringsväg.
Tillförselsätt: Kan intas nasalt, bomb, rektalt, injektion.
Verkningsmekanism/effekt: AH-7921 är ett narkotiskt analgetikum, syntetisk
opioid, som binder till μ-opioid receptorn. μ-opioid receptorn är bl.a.
lokaliserade i hjärnan och när opioider binder till receptorn ger det
farmakologiska effekter som smärtlindring, andningsdepression, eufori samt en
risk för att utveckla beroende. AH-7921 har 80 % verkningsgrad av morfin.
Tillgängliga uppgifter talar också för att AH-7921 har en beroendeframkallande
effekt.
Enligt diskussionsforum på Internet: rus, eufori, smärtstillande.
Hälsorisker: 2 dödsfall (pojkar 28 år respektive 26 år) är rapporterade där det
bedömts att AH-7921 är dödsorsaken. Kraftig anafylaktisk reaktion, som är
vanlig vid opiatförgiftningar. (Rättsmedicinalverket, 2013). Ett dödsfall i Norge
2013, 21 årig flicka. 4 sjukhusfall från giftinformationscentralen 2013(observera
att samtliga fall är blandintoxikationer):
•
Man som intagit 300 mg AH-7921 i pulverform (troligen peroralt) dagen
innan ankomst. Ankomstdagen rökt AH-7921 samt intagit 4-FMA, ett
bensodiazepin-preparat och alkohol. Ankommer med hög puls.
•
Tjej som intagit AH-7921 och 4-FMA och ankommer med symtom som
skakningar, svårt att ligga still, stora pupiller, hög puls, hög
kroppstemperatur.
•
Man som intagit AH-7921 och 2-FMA. Ankommer sänkt
medvetandegrad och andningsdeprimerad med smala ljusstela pupiller.
•
Man och kvinna som kom in tillsammans. De tog AH-7921 tillsammans
med pyrazolam och temesta (bensodiazepiner). Symtom hos båda:
medvetandepåverkan. (Giftinformationscentralen, 2013)
Sammanfattande beskrivning: Syntetisk opioid
4
Uppgifterna är hämtade från FHI:s klassificeringsdokument (DNR: TILLS 2013/212)
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
38
Alfa-PBP 5
IUPAC: 1-phenyl-2-(pyrrolidin-1-yl)butan-1-one
CAS: 13415-82-2
Övrigt: α-PBP, α-Pyrrolidinobutyrophenone, 1-phenyl-2-pyrrolidino-butanone,
1-phenyl-2-(1-pyrrolidinyl)-1-butanone,
1-phenyl-2-(1-pyrrolidinyl)-1butanone, 2-(1-pyrrolidinyl)-butyrophenone (EMCDDA, 2014; Scifinder,
2014; SKL, 2014).
Summaformel: C14 H19 N O
Familje/Grupptillhörighet: Psykotropa substanser, katinoner
Strukturlika substanser: α-PPP (1-fenyl-2-(pyrrolidin-1-yl)propan-1-on) och αPVP (1-fenyl-2-(pyrrolidin-1-yl)pentan-1-on), pyrovaleron (MPVP) samt 3,4metylendioxypyrovaleron (MDPV) som sedan tidigare är reglerade som
narkotika, p-MePPP m.fl. (EMCDDA, 2014; Scifinder, 2014; SKL, 2014; TVL,
2014)
3. Fysikaliska data
Kokpunkt (°C): 325,4±25,0
Densitet (g/cm3): 1,045±0,06
Föroreningar/blandningar: Detektion av förekomst som pulver och vätska, i
växtmaterial, kristallin kemikalie, α-PBP hydroklorid (HCl) löst i organiska
lösningsmedel. (EMCDDA, 2014; Scifinder, 2014; SKL, 2014)
4. Framställning
Metoder för framställning av syntetiska katinoner finns beskrivna i den
vetenskapliga litteraturen. Substansen 1-fenyl -2-(pyrrolidin-1-yl)butan-1-on
(α-PBP) kan framställas med α-bromo-butyrofenon och pyrrolidin som
utgångsmaterial. (EMCDDA, 2014; Seeger, 1967)
Substansen 1-fenyl -2-(pyrrolidin-1-yl)butan-1-on (alfa-PBP) är en syntetisk
katinon som förväntas ha stimulerande effekter. Alfa-PBP har samma
molekylformel som p-MePPP, det är en strukturisomer av substansen. Från alfaPPP och alfa-PVP (som sedan tidigare är reglerade som narkotika) skiljer sig alfaPBP genom addition respektive subtraktion av en metyl grupp i alkylkedjan.
Substansen alfa-PBP har en metyl grupp mindre i sin alkylkedja än pyrovaleron
(MPVP) som även är metylsubstituerad i para position av fenylringen. Från
MDPV (3,4-metylendioxypyrovaleron) skiljer sig alfa-PBP genom att MDPV är
06064-2014).
5
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
39
3,4-metylendioxy substituerad på fenyl ringen samt har en metyl grupp mer i
alkylkedjan. (EMCDDA, 2014)
Dessa alfa–pyrrolidinofenon derivaten (alfa-PBP, alfa-PPP, alfa-PVP och pMePPP m.fl.) är relaterad till prolintan och pyrovaleron. Prolintan och
pyrovaleron (MPVP) utvecklades på 1950- och 1960-talet och verkar genom att
hämma dopamin DAT och noradrenalin NET upptaget. (Zaitsu. K, Katagi .M,
Tatsuno. M, Tsuchihashi. H, & Ishii. A, 2013) Alfa-PBP inhiberar liksom de
narkotikaklassade substanserna alfa-PVP, alfa-PPP och pyrovaleron
återupptaget av dopamin och noradrenalin. (Marusich et al., 2014)
Typen pyrrolidinofenon designer droger är potenta psykostimulerande droger
eftersom de hämmar upptaget av dopamin och noradrenalin. (A. Namera,
Konuma, et al., 2013)
Substansen alfa-PBP har i ett fall med en 21-årig man (vars direkta dödsorsak
var hjärnblödning) detekteras i kroppsvätskor och vävnader. Distributionen av
alfa-PBP var mycket högre i vävnaderna än i blodet, vilket visar på en
ackumulering av alfa-PBP i vävnaderna. Den höga koncentrationen av
substansen i magen tyder på att oral administrering av substansen skett. Att
koncentrationen av substansen var hög i njurar och urin, tyder på att när
substansen kommit till blodströmmen tenderar den sedan att utsöndras till
urinen snabbt via njurarna, vilket liknar utsöndringen för amfetaminer. (Wurita
et al., 2014)
Alfa-PBP och alfa-PVP med respektive 2´-oxo metaboliter har detekterats i urin
vid ett fall med en man där substanserna hade injicerats i försök att begå
självmord. Halveringstiderna för exkretion beräknades vara 22 h respektive 11
h för substanserna alfa-PBP och alfa-PVP. Mekanismen för exkretion av dessa
pyrrolidinofenon substanser föreslås vara liknande som den för amfetaminer.
(Akira Namera et al., 2014)
Substansen alfa-PBP anses utifrån tillgängliga data och information ha hög
beroende potential liksom nio andra syntetiska katinoner och samtliga har i år
temporärt upptagits genom DEA enligt Schedule I. Det konstateras att det finns
indikationer som tyder på att alfa-PBP liksom de andra nio syntetiska
katinonerna missbrukas för sina psykoaktiva egenskaper (DEA, 2014). Det kan
antas att alfa-PBP har psykoaktiva effekter som liknar de för de
narkotikaklassade substanserna MDPV och alfa-PVP eftersom dessa syntetiska
katinoner uppvisar strukturella likheter. (A. Namera, Urabe, et al., 2013)
Användare har rapporterat intag av doser kring 5-10 mg med varierande
administrationssätt; insufflation, oralt, nasalt, intravenöst. (Bluelight, 2012;
Lewin, Seltzman, Carroll, Mascarella, & Reddy, 2014; A. Namera, Konuma, et
al., 2013)
Substansen alfa-PBP har tillsammans med alfa-PVP detekterats genom håranalys
i ett kliniskt fall, i ett annat kliniskt fall har substansen detekterats tillsammans
med MDPV (3,4-metylendioxypyrovaleron) och alfa-PVP samma analysmetod.
(A. Namera, Konuma, et al., 2013)
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
40
8. Hälsorisker
Individuella risker
Giftinformationscentralen har i sjukhusfall med alfa-PBP rapporterat symtom
som inkluderar stora pupiller, domningar och stickningar, oro, somnolens,
hörselhallucinationer samt takykardi. (GIC, 2014)
Precis som andra syntetiska katinoner och amfetaminer är alfa-pyrrolidinofenon
derivat skadliga för människors hälsa. Symtom vid akut förgiftning med alfapyrrolidinofenon derivat inkluderar hög hjärtfrekvens, rastlöshet, förhöjd
kroppstemperatur, muskelsönderfall huvudsakligen till följd av CNS och hjärtkärl toxicitet. (Zaitsu. K et al., 2013) Användare har rapporterat känslor av
eufori, ökad energi, oro, stimulerande effekter, ökad vakenhet, att effekterna av
substansen liknar de för MDPV. (Bluelight, 2012)
I ett dödsfall med en 35-årig kvinna vars dödsorsak konkluderades vara akut
MDPV förgiftning detekterades även alfa-PBP, som kan ha varit bidragande till
dödsorsaken. (A. Namera, Urabe, et al., 2013)
DEA konstaterar att den möjliga dödsfallsrisken för individer som missbrukar 4MEC, 4-MePPP, a-PVP, butylon, pentedron, pentylon, 4-FMC, 3-FMC,
nafyron och alfa-PBP indikerar att dessa substanser utgör ett allvarliga hot mot
folkhälsan. (DEA, 2014)
Folkhälsorisker
det inte bortses från att bruket av alfa-PBP kan få konsekvenser för folkhälsan
och medföra sociala problem.
Uppgiftslämnare
2011 2012
Statens Kriminaltekniska
45 beslag
Laboratorium (SKL)
2013
2014
20 beslag 47 beslag
1 beslag
12 beslag
6 fall
1 fall
(sjukhus)
(GIC, 2014; RMV, 2014; SKL, 2014; TVL, 2014)
(2011:111). Ett flertal beslut om förstörande har inkommit till myndigheten.
EMCDDA
Beslag har förekommit under år 2014 i Portugal, Frankrike (2ggr), 2013 i
Ungern och Sverige, 2012 i Storbritannien och Tyskland, 2011 i Finland
(EMCDDA, 2014).
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
41
10. Tillgänglighet
11. Missbruksprofil
Reglerad i Unger, Irland, Italien, Litauen, Portugal, Turkiet och Storbritannien
(EMCDDA, 2014).
13. Konventioner
15. Rekommendation
Substansen 1-fenyl -2-(pyrrolidin-1-yl)butan-1-on rekommenderas för
• Tillgängligt underlag ger tillräckligt stöd för att ämnet har euforiska effekter
och/ eller beroendeframkallande egenskaper.
samråd med berörda instanser, att 1-fenyl -2-(pyrrolidin-1-yl)-butan-1-on med
kortnamn alfa-PBP förs upp på förordningen (1992:1554) om kontroll av
narkotika.
17. Referenser
Bluelight.
(2012).
a-pBp
Trip
Report.
from
http://bluelight.org/vb/archive/index.php/t-657504.html
DEA. (2014). Schedules of Controlled Substances: Temporary Placement of 10
Synthetic Cathinones Into Schedule I Federal Register Federal Register Rules
and Regulations Retrieved from http://www.gpo.gov/fdsys/pkg/FR-2014-0307/pdf/2014-04997.pdf.
Lewin, A. H., Seltzman, H. H., Carroll, F. I., Mascarella, S. W., & Reddy, P. A.
(2014). Emergence and properties of spice and bath salts: a medicinal chemistry
perspective. Life Sci, 97(1), 9-19. doi: 10.1016/j.lfs.2013.09.026
Marusich, J. A., Antonazzo, K. R., Wiley, J. L., Blough, B. E., Partilla, J. S., &
Baumann, M. H. (2014). Pharmacology of novel synthetic stimulants
structurally
related
to
the
"bath
salts"
constituent
3,4-
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
42
methylenedioxypyrovalerone
(MDPV).
Neuropharmacology.
doi:
10.1016/j.neuropharm.2014.02.016
Namera, A., Konuma, K., Kawamura, M., Saito, T., Nakamoto, A., Yahata, M.,
. . . Nagao, M. (2014). Time-course profile of urinary excretion of intravenously
administered α-pyrrolidinovalerophenone and α-pyrrolidinobutiophenone in a
human. Forensic Toxicol., 32(1), 68-74. doi: 10.1007/s11419-013-0203-8
Namera, A., Konuma, K., Saito, T., Ota, S., Oikawa, H., Miyazaki, S., . . .
Nagao, M. (2013). Simple segmental hair analysis for alphapyrrolidinophenone-type designer drugs by MonoSpin extraction for evaluation
of abuse history. J Chromatogr B Analyt Technol Biomed Life Sci, 942-943, 1520. doi: 10.1016/j.jchromb.2013.10.021
Namera, A., Urabe, S., Saito , T., Torikoshi-Hatano, A., Shiraishi, H., Arima,
Y., & Nagao, M. (2013). A fatal case of 3,4-methylenedioxypyrovalerone
poisoning:
coexistence
of
a-pyrrolidinobutiophenone
and
apyrrolidinovalerophenone in blood and/or hair. Forensic Toxicology, 31, 338–
343. doi: DOI 10.1007/s11419-013-0192-7
Scifinder.
(2014).
Scifinder.
Retrieved
2014,
from
Seeger, E. (1967). Germany Patent No. United States Patent Office: U. S. P.
Office.
SKL. (2014). Statens kriminaltekniska laboratorium
Wurita, A., Hasegawa, K., Minakata, K., Gonmori, K., Nozawa, H., Yamagishi,
I., . . . Watanabe, K. (2014). Postmortem distribution of alphapyrrolidinobutiophenone in body fluids and solid tissues of a human cadaver.
Leg Med (Tokyo), 16(5), 241-246. doi: 10.1016/j.legalmed.2014.05.001
Zaitsu. K, Katagi .M, Tatsuno. M, Tsuchihashi. H, & Ishii. A. (2013). Recently
abused synthetic cathinones,α-pyrrolidinophenone derivatives: a review of their
pharmacology, acute toxicity, and metabolism. . Forensic Toxicolgy, 32, 1-8.
doi: 10.1007s11419-013-0218-1
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
43
Alfa-PPP 6
Grupp: syntetiska katinoner.
Sammansättning och former: tabletter, pulver, vätska.
Benämningar
1-fenyl-2-(1-pyrrolidinyl)-1-propanon, α-Pyrrolidinopropiophenone, PPP,
α-PPP, alfa-PPP.
Doser: Missbruksdoserna varierar stort. Det tycks som att 50-120 mg är vanligt,
beroende av administreringsväg. Varaktighet på 4-5h.
Tillförselsätt: nasalt, oralt eller intravenöst intag finns beskrivet på användarforum.
Verkningsmekanism/effekt: α
α-PPP tillhör gruppen katinoner och stimulerar centrala nervsystemet. På grund
av sin strukturella likhet med Pyrovaleron är det sannolikt att α-PPP har samma
farmakologiska och toxikologiska effekter som Pyrovaleron, som har
biverkningar såsom minskad aptit, ångest, sömnlöshet, skakningar och abstinens.
α-PPP inhiberar återupptaget av dopamin och noradrenalin. α-PPP oxideras till
ett antal metaboliter i kroppen som kan bidra till toxiska effekter. En rad olika
biverkningar har associerats till användning av pyrovaleron liknade substanser
t.ex.: serotonergt syndrom, levertoxicitet, neurotoxicitet samt psykopatologi.
Enligt inlägg på diskussionssajter, t.ex. Flashback, uppnår användarna eufori och
en stimulerande känsla. Det finns också beskrivningar av hög puls, ångest,
hallucinationer samt paranoia. Svår avtändning.
Hälsorisker
Giftinformationscentralen har haft 4 fall med α-PPP under 2010, varav 3 från
sjukhus, samt 1 fall (från ambulans) under 2012. Symtom som förekommit i
dessa fall är oro och hög puls. Se även ovan under Verkningsmekanism/effekt
Sammanfattande beskrivning: Syntetisk katinon som saluförs på Internet som
substitut till MDPV.
Högsta domstolen har i ett flertal mål bedömt farligheten hos de syntetiska
katinonerna, se t.ex. NJA 2011 s. 357 och NJA 2011 s. 675 I och II.
Av dessa domar kan man dra följande slutsatser gällande syntetiska katinoner.
• Alla syntetiska katinoner bör i farlighetshänseende jämställas.
• Den generella farligheten hos syntetiska katinoner skiljer sig inte från
amfetamins generella farlighet på något avgörande sätt.
• Det finns inte heller i mängdhänseende stöd för att bedöma de syntetiska
katinonerna annorlunda än amfetamin.
6
Uppgifterna är hämtade från FHI:s klassificeringsdokument (dnr: TILLS 2011/195)
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
44
Alfa-PVP 7
Benämningar
1-fenyl-2-(pyrrolidin-1-yl)-pentan-1-on, alfa-pyrrolidinovalerofenon,
α-pyrrolidinovalerofenon, α-Pyrrolidinopentiofenon, PVP, α-PVP, alfa-PVP.
Sammansättning och former: tabletter, pulver och vätska.
Tillförselsätt: nasalt och rektalt. Intravenöst intag finns också beskrivet.
Doser: Missbruksdoserna varierar stort, men upp till 200 mg eller ännu mer finns
beskrivet på diskussionssajter.
Verkningsmekanism/effekt
α -PVP tillhör gruppen katinoner och stimulerar centrala nervsystemet, det är
sannolikt att α-PVP har samma farmakologiska och toxikologiska effekter som
Pyrovaleron, som har biverkningar såsom minskad aptit, ångest, sömnlöshet,
skakningar och abstinens. α-PVP inhiberar återupptaget av dopamin och
noradrenalin. α-PVP oxideras till ett antal metaboliter i kroppen som kan bidra
till toxiska effekter. Enligt inlägg på diskussionssajter, t.ex. Flashback, uppnår
användarna effekter som eufori och stimulerande känsla. Det finns också
beskrivningar av hög puls, ångest, hallucinationer samt paranoia. Svår
avtändning.
Hälsorisker
Giftinformationscentralen har haft 3 fall med α-PVP under 2012. I ett av fallen
som rapporterades från sjukhus var det en 23-årig man som injicerade α -PVP
och blev euforisk och takykard. Se även ovan under verkningsmekanism/effekt
Sammanfattande beskrivning: Syntetisk katinon som saluförs på Internet som
substitut till MDPV.
7
Uppgifterna är hämtade från FHI:s klassificeringsdokument (dnr TILLS 2011/195)
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
45
Amfepramon
Grupp: syntetiska centralstimulantia av amfetamintyp.
Sammansättning och former: vitt eller svagt färgat pulver, som läkemedel i
tabletter.
Benämningar: amfepramon, dietylpropionhydroklorid, Afractil, Danylen,
Dietec, Dobesin, Dualid, Obesidyl, Prefamone, Regenon, Tenuate, Tepanil,
Tikobes, Tylinal m.fl.
Doser: troligen från 50 mg, minsta rusgivande dos ej bestämd.
Tillförselsätt: nedsväljning, injicering, troligen även snusning och rökning (inhalation).
Ruseffekter: som amfetamin, toleransutveckling med avtagande effekter efter
några veckors regelbunden tillförsel.
Biverkningar: som vanliga centralstimulantia med bl.a. rastlöshet,
sömnsvårigheter, oregelbunden hjärtverksamhet, huvudvärk, muntorrhet m.m.
Kortvariga psykotiska episoder med svår förvirring kan uppträda i anslutning till
ruset. Vid regelbundet missbruk över längre tid uppträder ångest.
Beroenderisk: något mindre än amfetamin. Abstinensreaktioner med extrem
trötthet, depression och agitation. Amfepramon kan användas som ersättningsmedel för amfetamin och fenmetrazin.
Skadeverkningar-risker: psykostillstånd av samma slag som vid amfetaminmissbruk.
Sammanfattande beskrivning: En jämförelse med amfetamin är naturlig, eftersom amfepramon i större doser har samma huvudsakliga ruseffekter som
amfetamin. Beroenderisken är något lägre, men toleransutvecklingen kan vara
markant. Även abstinensreaktionerna kan vara av samma grad som vid intensivt
amfetaminmissbruk. Psykosreaktioner förekommer, vilket också styrker
likheten med amfetamin. Amfepramonmissbruket är numera ringa i Sverige,
men missbruk dokumenterades på 1960-talet och ledde till att medlet
utmönstrades ur medicinsk praxis. Amfepramon är sannolikt ingen primär
ersättningsdrog för intravenösa amfetaminmissbrukare men kan ha betydande
potential för spridning i andra kretsar som kraftfullt vakenhets- och
aktivitetshöjande medel, inte minst bland människor som vill förskjuta sin
dygnsrytm och sina sömnperioder.
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
46
Amfetamin – metamfetamin
Sammansättning och former: amfetamin i fri basform är en färgad, flyktig och
illaluktande vätska. För att kunna hanteras praktiskt omvandlas amfetamin till
sulfat, som beroende på tillverkningsprocessen kan vara vita, bruna, gula eller
grå pulver. Metamfetamin förekommer även som kristaller (”ice”). Pulvren
förpackas ofta i kapslar, påsar, papperskuvert eller blandas i tabletter.
Benämningar: för amfetamin: benzedrin, Dexamin, Dexedrine, för metamfetamin: Desoxyn, ”meth”, ”speed”, ”yaba”, i kristallform: ”crystal”, ”glass”, ”ice”,
för båda: ”cs”, ”uppåttjack”, ”ferietabletter”.
Doser: En missbruksdos (minsta verifierbara rusgivande dos för en icke tillvand
person) motsvarar ca 100 mg i utblandad form. Farmakologisk påverkan ges från
10 mg. Missbruket kan omfatta stora doser och bli mycket intensivt under korta
perioder.
Tillförselsätt: injicering, nedsväljning av tablett eller lösning, snusning, för
metamfetamin i kristallform även rökning (inhalation).
Ruseffekter: eufori, kraftkänsla, aktivitetsbehov, sexuell upphetsning, rastlöshet,
motorisk oro.
Biverkningar: muntorrhet, motorisk oro, hjärtklappning, ångest, vid stora doser:
paranoida psykoser med aggressivitet och farlighet för omgivningen, impulsgenombrott, vid mycket höga doser risk för allvarlig hjärt- och kärlpåverkan
med i värsta fall dödlig cirkulationskollaps.
Beroenderisk: hög, missbruket kan pågå med upprepat intag av stora doser under
flera dagar.
Skadeverkningar-risker: uttorkning, svåra tandskador, kraftig avmagring, störningar i motoriken, paranoida psykoser med hallucinationer, vid långvarigt
missbruk även förhöjd dödlighet p.g.a. hjärtsvikt, olyckshändelser m.m.
Sammanfattande beskrivning: Amfetamin och metamfetamin är kraftigt beroendeframkallande även om processen inte går lika hastigt som för t.ex. heroin.
Medlen kan ge mycket kraftiga påverkansgrader med kraftfulla inslag av
aggressivitet och förföljelsemani (paranoia). Missbrukarna kan vara farliga för
sig själva och sin omgivning, bl.a. genom hög brottsaktivitet. På grund av den
höga graden av upphetsning och den motoriska oron kan dock missbrukaren bli
höggradigt klumpig eller omdömeslös under brott.
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
47
Barbiturater
Grupp: barbiturater m.fl.
Sammansättning och former: barbitursyrepreparat (barbiturat), amobarbital,
pentobarbital, secobarbital, meprobamat m.fl., vita pulver som bereds antingen
som tabletter eller som injektionslösning för medicinskt bruk.
Benämningar: barbiturater: Amytal, Barbitone, Dorlotyn, Fenemal, Nembutal,
Veronal m.fl., ”downers”, ”busters”, ”nebb”, meprobamat: Equanil, Miltown,
Meproban, Restenil m.fl.
Doser: enstaka dos secobarbital sannolikt omkring 200 mg¸ dagskonsumtion i
storleksordningen 600 mg/dag (secobarbital).
Tillförselsätt: nedsväljning av tabletter eller upplösta tabletter i dryck, injektion
av färdig läkemedelslösning, även av upplösta tabletter.
Ruseffekter: avhämning, eufori, minskad ångest, snabba svängningar i stämningsläge, även ångest och agitation, slappa muskler, koordinationssvårigheter,
vid högre doser: ostabil gång, sluddrigt tal, vid höga doser: medvetslöshet och
andningsförlamning med livshotande förgiftning.
Biverkningar: nedsatt vakenhet, dåsighet, minskad koncentrationsförmåga, ataxi,
huvudvärk, mag-tarmbesvär, minnesstörningar, muntorrhet, hudbesvär
(dermatit m.m.), sluddrigt tal, vid höga doser: medvetslöshet, minskad andning
och blodcirkulation, blodtrycksfall, chocktillstånd, njursvikt och död.
Långtidsverkande barbiturater (Veronal m.fl.) kan ackumuleras i kroppen med
risk för långsamt insättande förgiftning. Barbituratförgiftning, både accidentell
och intentionell (i självmordssyfte), har periodvis varit vanlig i Sverige (bl.a. på
1950-talet).
Beroenderisk: hög, närmast att jämföra med flunitrazepam. Toleransutveckling
kan uppstå redan efter en veckas medicinering med medicinskt korrekta doser,
toleransutvecklingen kan bli kraftig (20 – 40 gånger de terapeutiska doserna).
Vid utsättande av medlet kan minskad tolerans uppträda, vilket ökar risken för
allvarliga förgiftningar vid ny tillförsel. En särskilt allvarlig faktor är att
toleransen mot den toxiska (dödliga) effekten ej ökar i samma grad som
toleransen mot ruseffekten, varför intervallet mellan rusgivande och livshotande
dos minskar. Abstinensreaktionerna kan bli svåra och långdragna (upp till 30
dagar för fullständig återhämtning) med bl.a. förvirring, kramper och tydliga
delirier (i sällsynta fall med dödlig utgång). Barbituratabstinensen anses vara
bland de farligaste av alla kända abstinensreaktioner (Perrine).
Skadeverkningar-risker: svåra förgiftningar med förvirring, medvetslöshet och
död, intellektuell och emotionell nivåsänkning med social invaliditet.
Sammanfattande beskrivning: Barbiturater är mycket giftiga och har tidigare
varit vanliga vid självmord och självmordsförsök. Beroendeutvecklingen kan
vara kraftig, men den synes inte ske lika hastigt som för heroin. Däremot kan
både toleransutvecklingen och abstinensreaktionerna bli lika allvarliga.
Barbituratabstinensen anses vara synnerligen farlig och kan obehandlad få dödlig
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
48
utgång. Missbruket är f.n. sällsynt i Sverige, men det finns internationellt sett en
omfattande erfarenhet av detta och dess vådor. De kroppsliga, psykiska och
sociala skadorna kan bli djupgripande. Barbiturater kan användas för att hejda
ett pågående centralstimulantiarus (s.k. avtändning). De kan också användas för
drogning av ovetande offer. Vid blandmissbruk kan barbiturater få oberäkneliga
effekter, särskilt genom potentiering av den centraldepressiva och
andningsdämpande effekten. På grund av den stora missbruksrisken får
barbiturater ej längre användas som sömnmedel.
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
49
Bensodiazepiner i allmänhet
Grupp: bensodiazepiner.
Sammansättning och former: bensodiazepiner, t.ex. alprazolam, diazepam, fenazepam, lorazepam, midazolam, nitrazepam, oxazepam, triazolam m.fl., vita
pulver, huvudsakligen som färdigberedda läkemedel i tablettform, en del kan
beredas som injektions- eller rektalvätska för medicinskt bruk. Totalt
förekommer omkring 35 olika bensodiazepiner i medicinskt bruk över hela
världen. Till den allmänna gruppen räknas här inte flunitrazepam (se detta
preparat). Även förfalskade beredningar med fabriksmässigt utseende
förekommer.
Benämningar: alprazolam, clonazepam, diazepam, fenazepam, lorazepam,
nitrazepam, oxazepam, quazepam, triazolam m.fl., Apozepam, Doral, Dalmane, Halcion, Iktorivil, Librium, Mogadon, Oxascand, Paxipam, Psychopax,
Restoril, Sobril, Stesolid, Tranxene, Valium, Xanor m.fl., ”blå valium”,
”blåvalla”, ”sköldpaddor” (av formen på tabletten).
Doser: ej kända, men de torde uppgå till flera gånger den medicinskt
rekommenderade dosen.
Bensodiazepinvaranter uppvisar stora skillnader i effektiv dos för medicinskt
bruk. Där jämställs medlen enligt följande: diazepam 5 mg = klordiazepoxid 15
mg = loprazolam = 0,5 – 1,0 mg = lorazepam 0,5 mg = lormetazepam 0,5 – 1,0
mg = nitrazepam 5 mg = oxazepam 15 mg = temazepam 10 mg.
Tillförselsätt: nedsväljning, injektion av upplösta tabletter, rökning (ev. tillsammans med cannabis).
Ruseffekter: ångestdämpning, lugn, avspänning, sömn, avhämningen kan även ge
paradoxala reaktioner som aggression, excitation, hallucinationer, minnesluckor
och mardrömmar.
Biverkningar: dåsighet, yrsel, sluddrande, huvudvärk, koncentrationssvårigheter,
muskelsvaghet, ataxi, vid stora doser minskad andning och medvetslöshet, viss
risk för livshotande förgiftningar.
Beroenderisk: låg eller måttlig vid korrekt medicinsk användning, men redan
regelbundet medicinskt bruk kan ge upphov till beroende, beroenderisken är
högre vid uttalat missbruk i russyfte, toleransutveckling vid intensivt missbruk,
tydlig toleransutveckling, abstinensreaktioner som tremor, rastlöshet,
sömnlöshet, oro, huvudvärk och koncentrationssvårigheter, i sällsynta fall
muskel- och magspasmer, depersonalisation, delirium och konvulsioner, nertrappningsperioden vid medicinskt övervakad utsättning kan vara upp till fyra
veckor.
Skadeverkningar-risker: depressioner, social likgiltighet, hallucinationer, psykoser, paranoia, allvarliga och möjligen livshotande förgiftningar.
Sammanfattande beskrivning: Den allmänna bensodiazepingruppen har låg
beroenderisk vid korrekt medicinsk användning. En mer påtaglig beroenderisk
förekommer vid missbruk av medicinskt omotiverade doser i russyfte.
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
50
Abstinens- och toleransreaktioner kan förekomma vid hög konsumtion, och
nedtrappningsperioden kan sträcka sig över veckor. Förgiftningarna kan bli
livshotande, men detta synes inte vara lika vanligt som vid t.ex. missbruk av
barbiturater. Bensodiazepiner kan framkalla betydande psykiska skador eller
störningar, men frekvensen av dessa är ofullständigt kartlagd. Medlen används
även i blandmissbruk med bl.a. hasch samt för att avbryta centralstimulantiarus
(s.k. avtändning). Gruppen anses inte vara lika farlig som t.ex. flunitrazepam.
Det återstår dock att se vilka medel ur denna grupp som kan komma att
användas som ersättningsmedel för flunitrazepam i dess hittills unika
användning som strategisk drog vid genomförande av planerade brott. Här finns
anledning till vaksamhet på utvecklingen i missbrukskulturen.
Riksåklagaren har i en kommentar den 3 september 2012 till rättsläget i
narkotikamål angivit som riktpunkt att det ska vara skillnad på hur man ser på
Rohypnol jämfört med andra bensodiazepiner. Arbetsgruppen för
narkotikapraxis vid hovrätten över Skåne och Blekinge gör däremot ingen
skillnad i detta hänseende i sin tabell över straffvärde utifrån enbart
narkotikans mängd och art utan behandlar alla bensodiazepiner lika.
Rättsutvecklingen i denna del måste sålunda bevakas; se vidare avsnitt. 4.3.
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
51
Bromazepam 8
Sammansättning och former: vitt eller gult pulver, förekommer huvudsakligen
som läkemedel i tablettform (1,5 – 6 mg), ej registrerat som läkemedel i Sverige.
Benämningar: bromazepam, bromazepamum, Anxyrex, Brazepam, Bromalex,
Bromam, Bromazep, Bromidem, Compendium, Creosedin, Durazanil, Gityl,
Lectopam, Lexaurin, Lexilium, Lexomil, Lexotam, Lexotan, Lexotanil,
Normoc, Quietiline, Ultramidol, ”ryska roppar”, ”tjeckiska roppar”.
Doser: ej dokumenterade. Dagsdoser vid medicinsk användning mot oro är 3 –
18 mg.
Tillförselsätt: nedsväljning, injicering, troligen även rökning.
Ruseffekter: avhämning, eufori, minskad oro. Vid höga doser minskad vakenhet
och förvirring.
Biverkningar: svårberäkneliga ruseffekter, dåsighet, nedsatt vakenhet, minnesluckor, förvirring, sluddrigt tal, nedsatt stämningsläge, kraftlöshet, ataxi,
koordinationssvårigheter, yrsel, störningar i andningsfunktionen, medvetslöshet.
Livshotande förgiftningar kan uppträda.
Beroenderisk: troligen som flunitrazepam: abstinensreaktioner vid hastig utsättning redan efter någon månads konsumtion av medicinska doser. Abstinensreaktionerna kan bli allvarliga med förvirring, personlighetsstörningar
(depersonalisering), hallucinationer och epileptiska anfall.
Skadeverkningar-risker: domningskänsla och stickningar i extremiteter,
livshotande förgiftningar, minnesluckor, hallucinationer, vissa indikationer finns
på att medlet kan användas som strategisk drog för att underlätta brott.
Sammanfattande beskrivning: Bromazepam har under senare år fått viss uppmärksamhet som ett möjligt ersättningsmedel för flunitrazepam i dess hittills
unika användning som strategisk drog vid genomförande av planerade brott.
Rus- och skadebilden har stora likheter med den hos flunitrazepam.
8
Se även Bensodiazepiner i allmänhet s. 37-38 och avsnitt 4.3.
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
52
Bromo-Dragonfly (Bromobensodifuranylisopropylamin)
Grupp: hallucinogener.
Sammansättning och former: vitt pulver, som ofta tillhandahålls inblandat i
tabletter eller uppsuget på papperslappar (”blotters”), även som vätska.
Benämningar: Bromo-Dragonfly, BDF, ABDF, DOB-Dragonfly.
Namnet ”bromodragonfly” anses komma av att medlets strukturformel vid
uppritning som grafisk figur kan liknas vid en trollslända (eng. ”dragonfly”).
Beteckningen ”bromo” som ensamt ord syftar vanligen på 2C-B.
Doser: från 100 mikrogram vid oralt intag, vissa källor ger 500 mikrogram som
nedre gräns, på internet har utbjudits ”standardiserade” blotters som uppgivits
innehålla 500 mikrogram, FHI anger den nedre dosgränsen vid 50 mikrogram,
på Erowid finns en diskussion om att medlet på den illegala marknaden skulle
förekomma i två varianter, där den ena är påtagligt starkare (ruseffekter från 100
mikrogram) än den andra (från 500 mikrogram). I RH 2008:82 ansågs en
missbruksdos uppgå till 200 mikrogram.
Tillförselsätt: nedsväljning av droghaltiga papperslappar, tabletter eller vätska, i
enstaka fall även genom applicering av pulver på tungan. Medlet kan injiceras.
Det är okänt om medlet kan rökas (medlets värmetålighet är okänd).
Ruseffekter: ruset sätter in ca 60 minuter – 3 timmar efter nedsväljning, det
långsamma insättandet kan förleda missbrukaren till att tro att dosen varit
verkningslös varför han eller hon tillför en ny dos, maximal effekt efter 6 – 12
timmar, ruset kan vara upp till 24 timmar, med eftereffekter ytterligare 12
timmar eller mer, huvudsakliga effekter: synhallucinationer, även krypningar i
kroppen, yttre symptom bl.a. vidgade pupiller, stegrad puls, svettningar.
Biverkningar: kärlsammandragningar i fingrar och tår ger risk för vävnadsdöd
(nekros) som kan kräva amputation, hjärtklappning, svettningar, fysisk oro,
frossa, svårigheter att koordinera kroppsrörelser och att stå upp, kramper,
psykoser även med oförmåga till kontakt, sömnsvårigheter, vid stora doser
förlust av jagupplevelse (”ego loss”) och dissociation.
Beroenderisk: ej fullständigt utredd, torde vara den samma som för andra
hallucinogener.
Skadeverkningar-risker: livshotande förgiftningar (bl.a. ett dödsfall hittills i
Sverige), vävnadsskador som lett till amputation av fingrar och tår, psykoser.
Sammanfattande beskrivning: BDF reglerades som narkotika så sent som i
februari 2008. Från svenska källor finns en betydande dokumentation om
skaderisker m.m., som lagts till grund för narkotikaklassningen. BDF har visat
sig vara särskilt farligt genom sin verkan i ytterst små doser. BDF har betydande
likheter med LSD i sina hallucinatoriska effekter och med MDMA i det att båda
medlen kan orsaka accidentella dödsfall vid missbruk av vanligen förekommande
doser. Den akutmedicinska behandlingen av överdoser med BDF synes vara
komplicerad, då det inte finns något utprövat motgift på samma sätt som för
opiatöverdoser. BDF har intagits i självmordssyfte men har (ännu) inte rykte om
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
53
sig att vara en ”självmordsdrog”. Beroendepotentialen är ofullständigt utredd
men torde vara den samma som för de flesta andra hallucinogener, dvs.
väsentligt lägre än för t.ex. heroin. Toleransutveckling och abstinensreaktioner
är ej kända.
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
54
Bufedron
Sammansättning och former: vitt pulver, som bl.a. utbjuds på internet ofta med
en hög renhetsgrad.
Benämningar: bufedron, buphedrone, 2-metylamin-1-fenylbutan-1-on.
Doser: En missbruksdos får anses vara ca 75 mg ren substans.
Tillförselsätt: kan sväljas i lösning eller inlindat i toalettpapper, kan snusas
(snortas), kan tillföras rektalt (uppföras i ändtarmen), torde kunna injiceras och
rökas men sådant missbruk är inte dokumenterat.
Ruseffekter: eufori.
Biverkningar: huvudvärk, illamående, yrsel, oro, ångest, förvirring.
Beroenderisk: ej fullsändigt kartlagd, med hänsyn till likheterna med mefedron
torde bufedron ha en betydande beroendepotential.
Skadeverkningar-risker: huvudvärk, illamående, yrsel, oro, ångest, förvirring.
Sammanfattande beskrivning: Högsta domstolen har i ett flertal mål bedömt
farligheten hos de syntetiska katinonerna, se t.ex. NJA 2011 s. 357 och NJA
2011 s. 675 I och II.
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
55
Buprenorfin
Sammansättning och former: vitt eller svagt färgat pulver, vanligtvis som hydrokloridsalt, i medicinskt bruk som tabletter eller resoribletter (ett slags tabletter som läggs under tungan för att den verksamma substansen skall lösas ut
långsamt).
Benämningar: buprenorfin, buprenorphinum, Anorfin, Buprenex, Buprex,
Buprine, Lepetan, Nopan, Prefin, Subutex, Temgesic.
Doser: En missbruksdos motsvarar 2 mg (4 doser från en tablett om 8 mg).
Tillförselsätt: nedsväljning av tabletter, injektion av upplösta tabletter, i sällsynta
fall snusning av pulveriserade tabletter.
Ruseffekter: eufori (dock utan tydlig ”kick” eller ”rush” som vid heroinpåverkan),
smärtlindring.
Biverkningar: huvudvärk, asteni (kraftlöshet), dåsighet, sömnlöshet, svimning,
yrsel, förstoppning, illamående, kräkning samt svettning. Mer sällsynta
biverkningar är leverskada (nekros) samt andningsdepression och
hallucinationer.
Beroenderisk: som metadon.
Skadeverkningar-risker: livshotande förgiftningar.
Sammanfattande beskrivning: Buprenorfin liknar i flera avseenden metadon, och
har även likheten med metadon att användas som ersättningsmedel för heroin i
medicinsk underhållsbehandling av opiatmissbrukare. Beroenderisken är samma
som för metadon. Buprenorfin påverkar också centrala nervsystemets
opiatreceptorer (om än med en mycket sammansatt verkan). Buprenorfin kan
framkalla livshotande förgiftningar.
Kombinationspreparatet Subuxone innehåller buprenorfin och naloxon, som
tillsatts för att hindra eller försvåra injektion av upplösta tabletter.
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
56
Butylon
Sammansättning och former: 1-(1,3-bensodioxol-5-yl)-2-(metylamino) butanon,
butylon, ett vitt eller svagt färgat pulver som har bitter smak, medlet säljs via
internet med leverantörsuppgifter om en halt av 99 procent.
Benämningar: 1-(1,3-bensodioxol-5-yl)-2-(metylamino)butanon,
2-methylamino-1-(3,4-methylenedioxyphenyl)butan-1-one, β-keto-N-metyl3,4-bensodioxolylbutaniamin, butylon, butylone, bk-MDBD, ”B1”.
Butylone® har tidigare använts även som kommersiellt varumärke för en
läkemedelsberedning som innehåller natriumpentobarbital (pentobarbital
sodium). Den beredningen har inget att göra med den substans som omnämns i
detta sammanhang.
Tillförselsätt: oralt, snusning (snortande), torde kunna tillföras rektalt, injiceras
och möjligen även rökas, men de tre senare tillförselsätten har ej dokumenterats.
Ruseffekter: eufori, ökad energi, vid högre påverkan bl.a. hallucinationer och
ångest.
Biverkningar: huvudvärk, hjärtklappning, skakningar, feber, svettningar,
illamående, sömnlöshet, sluddrigt tal, sänkt medvetandegrad, oro, ångest,
förvirring, hallucinationer.
Beroenderisk: mycket hög, närmast att jämföra med mefedron, enstaka intag kan
snabbt övergå till ett mer regelbundet intag.
Skadeverkningar-risker: nedsatt medvetandegrad, hallucinationer kan troligen
utlösa psykoser.
2011 s. 675 I och II.
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
57
Butyrfentanyl 9
IUPAC: N-phenyl-N-[1-(2-phenylethyl)-4-piperidinyl]butanamide
CAS: 1169-70-6
Övrigt:
Butyrfentanyl;
N-phenyl-N-[1-(2-phenylethyl)-4-piperidinyl]butanamide; N-(1-phenethyl)-4- piperidyl)butyranilide; n-propylfentanyl;
butyryl fentanyl; NIH 10486; B-F (EMCDDA, 2015; NFC, 2015; Scifinder,
2015), N-fenyl-N-[1-(2-fenyletyl)piperidin-4-yl]butanamid
narkotikakonvention. (PubMed, 2015; Scifinder, 2015)
3. Fysikaliska data
Kokpunkt (°C): 478,4±38,0
Densitet (g/cm3): 1,075±0,06
Föroreningar/blandningar: Detektion av förekomst som vitt och ljusgult pulver.
(EMCDDA, 2015; NFC, 2015; Scifinder, 2015)
4. Framställning
Metoder för framställning av syntetiska opioder finns beskrivna i den
vetenskapliga litteraturen. Substansen butyrfentanyl framställdes av Janssen år
1961 (EMCDDA, 2015; PAJ, 1965).
Substansen butyrfentanyl är en syntetisk opiod som syntetiserades liksom
fentanyl år 1961 av Janssen. Butyrfentanyl är en butyryl homolog av fentanyl
(opioid analgetika) och substanserna skiljer sig åt genom att den först nämnda
har ytterligare en metyl grupp (Cole, Dunbar, McIntire, Regelmann, & Slusher,
2015; EMCDDA, 2015).
Fentanyl och dess analoger (Alfentanil, Sufentanil, Remifentanil and
Karfentanil) används som smärtstillande och bedövande läkemedel både i
human- och veterinärmedicin (EMCDDA, 2015). Den överlägsna
02009-2015).
9
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
58
fentanyl substanser (Mao et al., 2006). Fentanyl och dess analoger har även
användningsområden som gaskrigsföring och har därigenom orsakat många
dödsfall genom bl.a. andningsdepression. Effekterna av fentanyl substanser är
svåra att skilja ifrån de som ses vid nasal inhalation av heroin från
gatumarknaden vilket medfört att fentanyler är attraktiva substanser på
narkotikamarknaden. Flera fentanyl analoger har försålts som syntetiskt heroin
eller ”China white” (Skulska, Kala, & Parczewski, 2005). Fentanyl är en mycket
potent substans som konstaterats vara 80-100 gånger potentare än morfin och
30-50 gånger potentare än heroin (EMCDDA, 2015; UNODC, 2015). Fentanyl
ger vid högre doser euforiska effekter, muskel rigiditet och andningsdepression
(Ruangyuttikarn, Law, Rollins, & Moody, 1990). Fentanyl är en syntetisk opioid
som verkar som en potent mu (µ)-opioid receptor agonist (EMCDDA, 2015).
Substansen butyrfentanyl har påvisats vara en mu (µ)-opioid receptor agonist in
vitro med kort verkningstid (Cole et al., 2015; Woods, Medzihradsky, Smith,
Winger, & Gmerek, 1988). Ki-värdet för butyrfentanyl har uppmätts till 32nM
medan Ki-värdet för fentanyl var 1,06nM och 1,65nM för α-metylfentanyl.
Precis som med fentanyl och α-metylfentanyl (som har en hög affinitet för
opioid receptorn) kunde typiska beteendemässiga effekter som associeras med
µ-opioid receptor aktivering ses hos råttorna som administrerats butyrfentanyl.
Dessa beteendemässiga effekter kunde inte observeras med bensylfentanyl som
hade en låg affinitet för opioid receptorn (Ki=213nM) (Alburges, 1988). Den
analgetiska effekten har föreslagits vara 12 gånger mindre aktiv hos
butyrfentanyl än fentanyl genom studier med råtta som specie (EMCDDA,
2015). I en in vitro studie konstaterades genom en opioid bindnings assay med
råtthjärnor att morfin hade EC50=24nM, butyrfentanyl hade EC50=59nM,
isobutyrlfentanyl EC50=85nM samt att fentanyl homologerna var agonister
(EMCDDA, 2015). Genom en in vivo studie med Rhesus apor konstaterades
att butyrfentanyl substituerades fullständigt för morfin (Aceto M, Bowman E,
Harris L, & E., 1988; EMCDDA, 2015). Genom en in vivo studie jämfördes
oral analgetisk effekt hos några opioider relativt till morfin (potency ratio to
morphine): mest potent konstaterades α-metylfentanyl (56.9) vara följt fentanyl
(54.1), butyrfentanyl (7.0), isobutyrylfentanyl (6.9) och morfin (1)
(Higashikawa & Suzuki, 2008).
Substansen butyrfentanyl har rapporterats administreras nasalt (Cole et al.,
2015). Doser med butyrfentanyl har rapporterat vara kring 0,2-1,0mg vid nasal
administration. Administration med hjälp av nässpray och som blotters har
rapporterats av användare (Flashback, 2014).
8. Hälsorisker
Individuella risker
Giftinformationscentralen har rapporterat om ett intoxikation fall (24-årig man)
ifrån sjukhus med butyrfentanyl som detekterades i blod och urin efter oral
administration. Inga andra substanser rapporterades förekomma. Symtom med
butyrfentanyl som noterades vid fallet (ej fatal intoxikation) inkluderade
andningsdepression och sannolikt även hjärtstillestånd (EMCDDA, 2015; GIC,
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
59
2015). Rättsmedicinalverket har ett oavslutat obduktionsärende
butyrfentanyl påträffats tillsammans med acetylfentanyl (RMV, 2015).
där
Ytterligare ett icke fatalt men mycket allvarligt intoxikationsfall ifrån sjukvården
med en 18-årig man som överdoserat butyrfentanyl har rapporterats ifrån
Minneapolis, Minnesota. Mannen återfanns medvetslös med ansträngd andning.
Akutsjukvård tillkallades och efter intravenös injektion med naloxon
förbättrades den mentala statusen. Mannen hade administrerat vad han antagit
vara acetylfentanyl nasalt som inköpts via internet innan han blev medvetslös.
Inga andra substanser detekterades förutom butyrfentanyl och fallet inkluderade
kliniskt signifikant hemoptysis (blodupphostning), akuta lungskador, hypoxisk
andningsdepression och diffus alveolar blödning (Cole et al., 2015).
Användare har rapporterat att substansen butyrfentanyl är mycket potent och
att dödsfall förväntas eftersom substansen är svårdoserad, att priset per dos är
relativt billigt, varningar utfärdas av användare om att försiktighet krävs, eufori,
eufori i likhet med heroin, svagare sedativa men starkare euforiska effekter
jämfört med fentanyl, kraftigt åter doseringsbehov, starkt påslag, ökat
välbefinnande, illamående och toleransutveckling (Drugs-Forum, 2012;
Flashback, 2014).
Folkhälsorisker
det inte bortses från att bruket av butyrfentanyl kan få konsekvenser för
Uppgiftslämnare
2013
Nationellt
forensiskt
centrum
(NFC)
2014
2015
13 beslag
4 beslag
1
oavslutat
ärende
(GIC, 2015; NFC, 2015; RMV, 2015; TVL, 2015)
3 fall (sjukhus)
(2011:111).
EMCDDA
Beslag har förekommit under år 2014 i Sverige och Polen.
10. Tillgänglighet
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
60
11. Missbruksprofil
Ingen information om reglering ännu (EMCDDA, 2015).
13. Konventioner
15. Rekommendation
Substansen
N-fenyl-N-[1-(2-fenyletyl)piperidin-4-yl]butanamid
rekommenderas för narkotikaförklaring:
samråd med berörda instanser, att N-fenyl-N-[1-(2-fenyletyl)piperidin-4yl]butanamid med kortnamn butyrfentanyl förs upp på förordningen
17. Referenser
Aceto M, Bowman E, Harris L, & E., M. (1988). Dependence studies of new
compounds in the Rhesus monkey, rat, and mouse, 1987. NIDA Research
Monograph Series, 81, 485–552.
Alburges, M. E. (1988). Radioreceptor assay for analysis of fentanyl and its
analogs in biological samples. (Copyright (C) 2015 American Chemical Society
(ACS). All Rights Reserved.).
Cole, J. B., Dunbar, J. F., McIntire, S. A., Regelmann, W. E., & Slusher, T. M.
(2015). Butyrfentanyl overdose resulting in diffuse alveolar hemorrhage.
Pediatrics, 135(3), e740-743.
Drugs-Forum. (2012). Drug info - Butyr-fentanyl Drug Info from https://drugsforum.com/forum/showthread.php?t=183677
Flashback. (2014). BUTYR FENTANYL N-(1-(2-phenylethyl)-4-piperidinyl)N-phenylbutyranamide
NY
RC
BILLIG!
.
from
https://www.flashback.org/t1961523p9
Higashikawa, Y., & Suzuki, S. (2008). Studies on 1-(2-phenethyl)-4-(Npropionylanilino)piperidine (fentanyl) and its related compounds. VI.
Structure-analgesic activity relationship for fentanyl, methyl-substituted
fentanyls and other analogues. Forensic Toxicology, 26(1), 1-5. doi:
10.1007/s11419-007-0039-1
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
61
PAJ, J. (1965).
PubMed. (2015). PubMed. http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/
Ruangyuttikarn, W., Law, M. Y., Rollins, D. E., & Moody, D. E. (1990).
Detection of fentanyl and its analogs by enzyme-linked immunosorbent assay. J
Anal Toxicol, 14(3), 160-164.
Scifinder.
(2015).
Scifinder.
Retrieved
2014,
from
Woods, J., Medzihradsky, F., Smith, C., Winger, G., & Gmerek, D. (1988).
Evaluation of new compounds for opioid activity: 1987 annual report. NIDA
Res. Monogr., 81(Probl. Drug Depend., 1987), 543-590.
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
62
2C-B
Sammansättning och former: Fenetylamindrog med beteckningen (enligt
Shulgins system) 2C-B. Ljusa, nålformiga kristaller. 2C-B kan säljas som pulver
i påsar och gekatinkapslar eller i tabletter (en del med fantasitecken, t.ex.
dollartecken ($)).
Benämningar: 2C-B, 4-bromo-2,5-dimetoxyfenetylamin, BDMPEA, ”bees”,
”bromo”, ”CBr”, ”erox”, ”Eve”, ”MFT”, ”nexus”, ”spektrum”, ”toonies”, ”venus”,
”zenith” m.fl.
Doser: Vanligtvis kan en tablett anses motsvara en dos förutsatt att tabletten inte
uppenbarligen innehåller så mycket substans att den är avsedd för flera doser.
När substansen inte är i tablettform bör en dos anses vara 10 - 15 mg.
Vissa källor anger effekt vid doser från 5 mg, men samstämmiga uppgifter finns
om tydlig effekt från 15 mg. Ruseffekten blir starkt stegrad vid större doser.
Intag på upp till 100 mg har beskrivits ge starka hallucinationer och hjärtbesvär.
Tillförselsätt: nedsväljning av tabletter eller kapslar, även av upplöst pulver i
dryck, snusning av 2C-B kan ge obehaglig retning av näsans slemhinnor,
injektion av 2C-B kan ge abrupt insättande effekter men torde vara sällsynt,
rökning kan förekomma men torde vara sällsynt.
Ruseffekter: vid låga doser allmänt stimulerande, ökad närvarokänsla, känsla av
ökad kroppsnärvaro, ökad känslighet för smak och beröring, ökat sexuellt
intresse, vid högre doser hallucinationer, i en del fall med tydlig oro (skräck).
P.g.a. långsamt insättande effekter (45 – 60 min) vid nedsväljning kan
missbrukaren förledas att inta en andra dos med åtföljande risk för
svårkontrollerade effekter.
Biverkningar: förvirring med svår oro (skräck), uttorkning, kraftiga hjärtbesvär.
Beroenderisk: sannolikt som MDMA, viss toleransutveckling kan förekomma vid
repetitivt intag.
Skadeverkningar-risker: förvirring, hjärtbesvär, uttorkning.
Sammanfattande beskrivning: I låga doser (ca 10 mg) kan 2C-B ge en skärpning
av närvarokänsla vid t.ex. konserter eller museibesök. I övrigt har 2C-B samma
huvudsakliga effekter som MDMA, bl.a. ökad stimulering av sexuellt intresse.
Vid högre doser framträder tydliga hallucinationer, ibland med tydligt inslag av
oro (skräck). Starka rus kan ge en känsla av att dö. På grund av den kraftigt
stegrade dos-responskurvan är 2C-B svårt att dosera så att önskad rusnivå
uppnås. 2C-B används ibland i kombination med MDMA. 2C-B har kunnat
ersätta MDMA i praktiskt missbruk. Dokumentationen om risker med 2C-B är
av ringa omfattning. Vissa översikter pekar dock på risker med förvirring och
hjärtbesvär.
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
63
2C-I, 2C-T-2 och 2C-T-7
Sammansättning och former: Fenetylamindroger med namnen (enligt Shulgins
system i PiHKAL) 2C-I, 2C-T-2 och 2C-T-7. De bildar ljusa kristaller. De kan
förekomma som pulver i påsar och gekatinkapslar eller i tabletter (2C-I i
tabletter med präglade fantasitecken, t.ex. bokstaven ”i”), lösningar har förekommit men torde vara sällsynta.
Benämningar: 2C-I, 2C-T-2, 2C-T-7, ”T-7”, ”Luck 7”, ”7-Up”, ”Red Raspberry”,
”Tripstacy” m.fl.
Doser: 2C-I: från 10 mg, 2C-T-2: från 12 mg, 2C-T-7: från 10 mg.
Tillförselsätt: nedsväljning av tabletter eller kapslar, även av upplöst pulver i
dryck, snusning kan förekomma, injektion kan förekomma men torde vara
sällsynt, rökning kan förekomma men torde vara sällsynt.
Ruseffekter: vid låga doser allmänt stimulerande, ökad närvarokänsla, ökat
kroppsmedvetande, kan ge ökat sexuellt intresse, vid större doser hallucinationer, främst visuella. 2C-T-7 har påtagligt längre ruseffekt (upp till 15 timmar)
än de övriga (ca 4 – 8 timmar). P.g.a. långsamt insättande effekter (45 – 60 min)
kan missbrukaren förledas inta en andra dos med åtföljande risk för
svårkontrollerade effekter.
Biverkningar: huvudvärk, illamående med kräkningar, muskelspänning med
kramper, förvirring med svår oro och förföljesetankar. I USA har tre dödsfall
relaterade till 2C-T-7 rapporterats, inga kända i Europa.
Beroenderisk: sannolikt som MDMA.
Skadeverkningar-risker: förvirring, i sällsynta fall torde livshotande förgiftning
kunna förekomma.
Sammanfattande beskrivning: Dessa medel har kunnat ersätta MDMA i praktiskt
missbruk. Dokumentationen om risker är av ringa omfattning.
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
64
Cannabinoider, syntetiska
Grupp: cannabisberedningar.
Sammansättning och former: namngivna syntetiska cannabinoider, vita,
kristalliska pulver som vid internethandel utbjuds med en nominell halt om 97
procent eller mer, för missbruksändamål ofta som färdigberedd vara med
brännbart (rökbart) växtmaterial, s.k. ”spice”. Vid kompetent hantering av ren
substans kan mycket stora mängder spetsat rökmaterial framställas. Om fråga
uppkommer vilken mängd rökfärdigt material som kan framställas ur en känd
mängd ren substans av en specifik syntetisk cannabinoid bör sakkunnig tillkallas.
En variant av JWH-073 (JWH-073 metylderivat) är klassad som hälsofarlig vara.
Se SFS 2011:959.
Benämningar, för enskilda substanser:
AM-694: 1-[(5-fluoropentyl)-1H-indol-3-yl]-(2-jodofenyl) metanon
AM-1220:
(1-((1-metylpiperidin-2-yl)metyl)-1H-indol-3-yl)(naftalen-1-yl)metanon
AM-2201: 1-[(5-fluoropentyl)-1H-indol-3-yl]-(naftalen-1-yl)
AM-2233: (2-jodofenyl)(1-((1-metylpiperidin-2-yl)metyl)-1H-indol-3yl)metanon
C6: 5-(1,1-Dimetylhexyl)-2-((1R,3S)-3-hydroxicyklohexyl)-fenol (CP47,497C6);
C7: 5-(1,1-Dimetylheptyl)-2-((1R,3S)-3-hydroxicyklohexyl)-fenol
(CP47,497-C7);
C8: 5-(1,1-Dimetyloktyl)-2-((1R,3S)-3-hydroxicyklohexyl)-fenol (CP47,497C8);
C9: 5-(1,1-Dimetylnonyl)-2-((1R,3S)-3-hydroxicyklohexyl)-fenol (CP47,497C9);
EAM-2201: (1-(5-fluoropentyl)-1H-indol-3-yl)(4-etyl-naftalen-1-yl)metanon
HU-210: (6aR,10aR)-9-(Hydroxymetyl)-6,6-dimetyl-3-(2-metyloktan-2-yl) 6a,7,10,10a,tetrahydrobenzo[c]kromen-1-ol) (HU-210);
JHW-018: Nafthalene-1-yl-(1-pentylindol-3-yl)-metanon (JWH-018);
JHW-073: Nafthalene-1-yl-(1-butylindol-3-yl)-metanon (JWH-073);
JWH-081: 4-metoxinaftalen-1-yl-(1-pentylindol-3-yl)metanon (JWH-081);
JWH-122: 4-metylnaftalen-1-yl-(1-pentylindol-3-yl)metanon (JWH-122);
JWH-200: [1-[2-(4-morfolinyl)etyl]-1H-indol-3-yl]-1-naftalenylmetanon
(JWH-200);
JWH-203: 2-(2-klorofenyl)-1-(1-pentylindol-3-yl)etanon (JWH-203);
JWH-210: 4-etylnaftalen-1-yl-(1-pentylindol-3-yl)metanon (JWH-210);
JWH-250: 2-(2-metoxifenyl)-1-(1-pentyl-1H-indol-3-yl)etanon (JWH-250);
JWH-398: (4-klornaftalen-1-yl)(1-pentyl-1H-indol-3-yl)metanon (JWH-398)
MAM-2201: (1-(5-fluoropentyl)-1H-indol-3-yl)(4-metyl-1-naftalen-1yl)metanon
RCS-4 Ortho Isomer: (2-metoxifenyl)(1-pentyl-1H-indol-3-yl)metanon
Benämningar för cannabinoidhaltigt material (”spice”) i handelsförpackningar:
”Bonzai”, ”ChillX” , ”Earth Impact”, ”Highdi’s Almdröhner”, ”Jamaican Gold”,
”Magic Silver”, ”Sence”, ”Smoke”, ”Spice Arctic Synergy”, ”Spice Diamond”,
”Spice Egypt”,”Spice Gold ”Spice, ”Spice silver”, Spice Yukatan Fire”,
”Tropical Synergy” m.fl.
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
65
Doser: 0,3 – 0,5 gram växtmaterial med tillsats av syntetiska cannabinoider; för
vissa syntetiska cannabinoider (bl.a. JWH-203) som ren substans har
missbruksdoser ej kunnat anges eller skattas, de torde ligga under 10 mg, för
vissa, bl.a. JWH-210, finns uppgifter om ”rekommenderade” doser på 5 – 10
mg: för många, bl.a. JWH-018, är den kända nettodosen omkring 1 mg.
Tillförselsätt: huvudsakligen genom rökning, vanligast genom rökning av
färdigberedd vara med syntetiska cannabinoider och växtmaterial, i en del fall
uppblandat med tobak, kan inmundigas som te, vissa uppgifter finns om
nedsväljning av växtmaterial (förfaringssättet kan dock framkalla kräkningar).
Spice kan ej injiceras.
Ruseffekter: liknande cannabis med eufori, vid höga doser hallucinationer, ruset
kan vara upp till sex timmar.
Biverkningar: röda ögon (konjunktivit), hjärtklappning, muntorrhet, uttorkning,
illamående, kräkningar, trötthet (”seghet”), panikångest, hallucinationer,
förlorad verklighetskontakt, tvångstankar, under efterfasen nedsatt minne.
Beroenderisk: minst lika hög som cannabis, snabb toleransutveckling.
Skadeverkningar-risker: de fysiska skadeverkningarna är ofullständigt kartlagda,
eftersom beredningarna endast varit föremål för missbruk en kort tid: de
psykiska skadeverkningarna är av samma slag som för cannabis.
Kommentarer: Spice i dess vanliga form, d.v.s. syntetiska cannabinoider sprayade
på torkat växtmaterial avsett för rökning, bör jämställas med marijuana
straffvärdemässigt. I ren form är emellertid de aktiva ämnena i spice påtagligt
mer potenta än cannabisextrakt, varför preparaten i dessa hänseenden inte kan
jämställas. Vid straffvärdeberäkning beträffande ett pulver bör en beräkning
göras av hur stor rökmix pulvret kan omvandlas till och straffvärdet sedan
beräknas utifrån detta; se RH 2011:45 och Hovrättens över Skåne och Blekinge
dom den 18 februari 2013 i mål B 49-13.
Spice kan i anglosaxisk litteratur även beteckna kryddor i allmänhet utan
specifik referens till droger. I futuristisk film (som serien ”Stjärnornas krig”) eller
science fiction-litteratur (t.ex. Frank Herberts Dune (1965)) kan spice beteckna
fiktiva droger utan närmare farmakologisk bestämning. Spice med syntetiska
cannabinoider har också marknadsförts under beteckningar som ”herbal incense”
(”örtrökelse”), men sådan kan även ha annan sammansättning.
Sammanfattande beskrivning: Ovan nämnda syntetiska cannabinoider har i allt
väsentligt samma rusegenskaper som cannabisberedningar (haschisch,
marijuana och extrakt). De påverkar cannabisreceptorer i hjärnan. Som rena
substanser är de väsentligt mer potenta än den verksamma substansen i cannabis
(Δ-9-THC). Intagningssättet är huvudsakligen rökning eller nedsväljning av
blandningar med torkat växtmaterial. Erfarenheten av risker är begränsad.
Hittillsvarande rapporter visar emellertid att biverkningar och skadeverkningar
av dessa cannabinoider är av samma karaktär som för cannabis.
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
66
Cannabis
Grupp: cannabisberedningar.
Sammansättning och former: Hampa (Cannabis sativa) innehåller upp till 25
procent Δ–9-tetrahydrocannabinol (delta-9-THC, ”THC”). I princip kan alla
ovanjordiska växtdelar användas för framställning av droger, men vid god
tillgång nyttjar man endast blomställningar och finare blad för att framställa
”marijuana”. Kådan kan skrapas av, torkas och pressas för att forma
cannabisharts (”haschisch”). Ur växtmaterial kan man framställa ett extrakt med
hög halt av Δ-9-THC, i vissa fall över 50 procent. Till följd av selektiv odling av
hampa har THC-halten drivits upp kraftigt under senare år och kan även i
svenskodlad marijuana uppgå till 10 procent eller mer. Syntetisk Δ-9-THC kan
framställas i laboratorier men torde vara ytterst sällsynt på den illegala
marknaden. Medel som sålts som Δ-9-THC har ofta varit förfalskningar med
t.ex. fencyklidin (PCP) som rusgivande ämne.
Fr.o.m. 2004 undantas i Sverige från den juridiska definitionen av cannabis
sådan hampa som är av sort som kan berättiga till stöd från EU för
fiberproduktion och odlas efter det att ansökan om arealstöd lämnats in. Detta
slag av hampa kallas för ”industrihampa” och ”fiberhampa”. Högsta domstolen
har uttalat sig om industrihampa i NJA 2007 s. 219.
Benämningar: cannabis, marihuana, marijuana, cannabisharts, cannabisextrakt,
haschisch, ”gräs”, ”grass”, ”weed”, ”Mary Jane”, ”Netherweed” (för en stark
nederländsk marijuana), ”skunk” m. m.
Doser: 0,3 – 0,5 gram haschisch eller marijuana, 0,1 gram cannabisextrakt (vid
droppande på tobak för rökning).
Tillförselsätt: i särklass vanligast genom rökning av haschisch (i speciella pipor)
eller marijuana (i cigaretter). Cannabisextrakt droppas på tobak som röks.
Cannabis kan också beredas som konfekt och sväljas, men detta torde vara
sällsynt i Västerlandet. Cannabisberedningar kan ej injiceras.
Ruseffekter: eufori, förhöjd självkänsla, skrattanfall, osammanhängande tänkande, minnesstörningar, påverkan på tids- och rumsuppfattning, mer intensiva
upplevelser av färg, form och musik, sexuell upphetsning, känsla av fördjupat
eller ”utvidgat” medvetande med religiösa övertoner, vid högre doser:
hallucinationer, desorientering, förvirring, ångest.
Biverkningar: oro, förvirring, hallucinationer, akut toxisk psykos, hjärtklappning.
Beroenderisk: långsam men det utvecklade beroendet kan vara mycket svårt att
bryta. Till detta bidrar även personlighetsförändringar och en närmast religiös
inställning att cannabisruset skulle innebära en väg till en ”djupare”
verklighetsinsikt. Abstinensreaktionerna efter långvarigt missbruk kan vara
utdragna och psykiskt plågsamma med bl.a. sömnsvårigheter, koncentrationssvårigheter, rastlöshet, retlighet, kraftlöshet samt kroppsliga störningar som
magkramper, skakningar och frossbrytningar. Toleransutvecklingen kan bli
mycket hög.
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
67
Skadeverkningar-risker: nedsatt immunförsvar, rethosta och sjukdomar i luftvägarna, minskat sexuellt intresse med impotens, menstruationsrubbningar,
spontanaborter och missbildningar, påverkan på hormonbalans med bl.a. risk
för försenad pubertet hos ungdomar, depression med självmordsrisk, svåra
förvirringstillstånd av schizofreni-typ, personlighetsförändringar (amotivationstillstånd) med depersonalisationsfenomen, minnesstörningar och inlärningssvårigheter. Cannabismissbrukare kan bli socialt svårt passiviserade
(”insnöade”).
Sammanfattande beskrivning: Cannabis är den i särklass vanligaste typen av
narkotika i Sverige. Medlet har visat sig kunna ge mycket allvarliga skador på
bl.a. själsförmögenheter (minnesstörningar, psykoser och personlighetsförändringar) och social förmåga (social insufficiens). Cannabisextrakt har samma
rusframkallande egenskaper som haschisch och marijuana. Extraktet är mer
koncentrerat (har högre THC-halt) men är mer opraktiskt att hantera eftersom
det är en vätska. Vid direkta mängdjämförelser bör en missbruksdos
cannabisextrakt anses vara 0,1 gram.
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
68
C30-NBOMe 10
IUPAC: 2-(4-kloro-2,5-dimetoxifenyl)-N-[(3,4,5-trimetoxifenyl)metyl]etan-1amin
CAS: 1445574-98-0
Övrigt: 2-(4-kloro-2,5-dimetoxifenyl)-N-(3,4,5-trimetoxibensyl)etanamin, 4chloro-2,5-dimethoxy-N-[(3,4,5-trimethoxyphenyl)methyl]benzeneethanamine (EMCDDA; NFC; Scifinder; Tullverket)
Summaformel: C20H26ClNO5
Familje/Grupptillhörighet: Fenetylaminer
Strukturlika substanser: 25C-NBOMe, 25I-NBOMe, 25B-NBOMe, 25HNBOMe, 25D-NBOMe, 25I-NBMD, 25G-NBOMe och 25N-NBOMe
(samtliga sedan tidigare klassificerade som narkotika). (EMCDDA; NFC)
3. Fysikaliska data
Fysikaliskt tillstånd: Molekylvikt (g/mol): 395.88
Kokpunkt (°C): 504.9±45.0 °C, 760 Torr
Densitet (g/cm3): 1.163±0.06 g/cm3, 20 °C, 760 Torr
Föroreningar/blandningar: (Scifinder)
4. Framställning
C30-NBOMe tillhör 2C-serien av substituerade fenetylaminer. Typiskt för 2C
substanserna är metoxigrupper i position 2 och 5 och en substituent, ofta en
halogen, i position 4 i fenylringen. Dessa 2C-substanser interagerar med
serotoninreceptorer. Addition av en bensylgrupp till kväveatomen (Nbensylsubstitution) har visats ge ökad aktivitet och selektivitet för
serotoninreceptor 5-HT2A (Heim, 2003; Nichols et al., 2008). 5-HT2A anses
vara den receptor som medierar den psykedeliska effekten av hallucinogena
droger (Gonzalez-Maeso et al., 2007; Halberstadt, 2014; Nichols, 2004).
Strukturellt
liknar
C30-NBOMe
närmast
den
sedan
tidigare
narkotikaklassificerade substansen 25C-NBOMe. Skillnaden är att C30NBOMe har tre metoxigrupper i positionerna 3, 4 och 5 på N-bensylgruppen.
25C-NBOMe har istället en metoxigrupp i position 2. Substansen 25C-NBOMe
01117-2015).
10
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
69
är en potent agonist vid 5HT2A-receptorn. Studier in vitro med celler som
uttrycker 5HT2A-receptorer från råttor har visat att 25C-NBOMe har en
bindningsaffinitet av Ki(5HT2A)= 2,89 +1,05nM. (Ettrup et al., 2011; Zuba,
Sekula, & Buczek, 2012).
Den vetenskapliga informationen om C30-NBOMe är begränsad. På ett svenskt
användarforum beskrivs effekter som ”visuellt” och eufori men även utebliven
effekt efter intag av C30-NBOMe (Flashback).
NBOMe-substanser administreras vanligtvis sublingualt eller buckalt via
“blotters” eller ”lappar”, dvs. pappersbitar impregnerade med substans. En
missbruksdos på 0.1- 1 mg har nämnts för C30-NBOMe på ett användarforum
(Flashback). C30-NBOMe säljs på en svensk nätshop i form av ”blotters”
innehållande 2 mg substans/st till ett pris av 300 kr/10 st.
8. Hälsorisker
Individuella risker
C30-NBOMe tillhör hallucinogener av NBOMe-typ, varav flera sedan tidigare
är reglerade som narkotika. En av de mest väldokumenterade, 25I-NBOMe, har
kopplats till 15 intoxikationer och 2 dödsfall i Europa. De rapporterade
symptomen inkluderade takykardi, andningssvårigheter, högt blodtryck,
njurskador, hallucinationer och våldsamt beteende (EMCDDA, 2014). Dödsfall
och intoxikationer associerade till 25I-NBOMe har också rapporterats från USA
och Australien (WHO, 2014). I Sverige har Giftinformationscentralen de
senaste åren rapporterat sjukvårdsfall associerade till 25I-NBOMe, 25CNBOMe och 25N-NBOMe. Ett dödsfall där 25B-NBOMe är trolig orsak
inträffade 2014 (Rättsmedicinalverket).
Hallucinogener av NBOMe-typ är ofta mycket potenta vilket medför risk för
överdosering.
Folkhälsorisker
Beslag av C30-NBOMe har gjorts Sverige. C30-NBOMe tillhör en ny klass av
hallucinogena droger, kallade NBOMe. NBOMe-substanser har efter 2010
försålts över Internet och information från expertnätverk och Internet visar att
användning av NBOMe-substanser ökar. Med den spridning som finns i Sverige
kan det inte bortses från att bruket av C30-NBOMe kan få konsekvenser för
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
70
Uppgiftslämnare
Nationellt forensiskt centrum (NFC)
2013
13 ärenden
1 ärenden
-
2014
3 ärenden
1 ärenden
-
2015 feb
-
Statens folkhälsoinstitut har yttrat sig enligt Förstörandelagen 13 § lag
(2011:111).
EMCDDA
Sverige, 2013.
10. Tillgänglighet
11. Missbruksprofil
Danmark.
13. Konventioner
15. Rekommendation
2-(4-kloro-2,5-dimetoxifenyl)-N-(3,4,5-trimetoxibensyl)etanamin
För att förhindra skada rekommenderar Folkhälsomyndigheten, i samråd med
berörda
instanser,
att
2-(4-kloro-2,5-dimetoxifenyl)-N-(3,4,5trimetoxibensyl)etanamin med kortnamn C30-NBOMe förs upp på
förordningen (1992:1554) om kontroll av narkotika.
17. Referenser
EMCDDA.
European
database
on
new
drugs.
2015,
from
http://www.emcdda.europa.eu/index.cfm
EMCDDA. (2014). Report on the risk assessment of 2-(4-iodo-2,5dimethoxyphenyl)-N-(2-methoxybenzyl)ethanamine (25I-NBOMe) in the
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
71
framework of the Council Decision on new psychoactive substances.
EMCDDA.
Ettrup, A., Hansen, M., Santini, M. A., Paine, J., Gillings, N., Palner, M., . . .
Knudsen, G. M. (2011). Radiosynthesis and in vivo evaluation of a series of
substituted 11C-phenethylamines as 5-HT (2A) agonist PET tracers. Eur J Nucl
Med Mol Imaging, 38(4), 681-693. doi: 10.1007/s00259-010-1686-8
Flashback. https://www.flashback.org/t2180881p9.
Gonzalez-Maeso, J., Weisstaub, N. V., Zhou, M., Chan, P., Ivic, L., Ang, R., . .
. Gingrich, J. A. (2007). Hallucinogens recruit specific cortical 5-HT(2A)
receptor-mediated signaling pathways to affect behavior. Neuron, 53(3), 439452. doi: 10.1016/j.neuron.2007.01.008
Halberstadt, A. L. (2014). Recent advances in the neuropsychopharmacology
of serotonergic hallucinogens. Behav Brain Res. doi: 10.1016/j.bbr.2014.07.016
Heim, R. (2003). Synthesis and pharmacology of potent 5-HT2A receptor
agonists with N-2-methoxybenzyl partial structure. PhD thesis.
NFC. Nationellt forensiskt centrum
Nichols, D. E. (2004). Hallucinogens. Pharmacol Ther, 101(2), 131-181. doi:
10.1016/j.pharmthera.2003.11.002
Nichols, D. E., Frescas, S. P., Chemel, B. R., Rehder, K. S., Zhong, D., & Lewin,
A. H. (2008). High specific activity tritium-labeled N-(2-methoxybenzyl)-2,5dimethoxy-4-iodophenethylamine (INBMeO): a high-affinity 5-HT2A
receptor-selective agonist radioligand. Bioorg Med Chem, 16(11), 6116-6123.
doi: 10.1016/j.bmc.2008.04.050
Rättsmedicinalverket.
Scifinder. 2015, from https://scifinder.cas.org/scifinder/view/scifinder
Tullverket.
WHO. (2014). 25I‐NBOMe,Critical Review Report. World Health
Organization, Expert Committee on Drug Dependence.
Zuba, D., Sekula, K., & Buczek, A. (2012). 25C-NBOMe - New potent
hallucinogenic substance identified on the drug market. Forensic Sci Int. doi:
S0379-0738(12)00390-8 [pii]
10.1016/j.forsciint.2012.08.027
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
72
Deskloretizolam 11
IUPAC:
2-ethyl-9-methyl-4-phenyl-6H-tieno[3,2-f][1,2,4]triazolo[4,3a][1,4]diazepin
CAS: 40054-73-7
Övrigt: ETZ-2, etizolam-2 (EMCDDA; NFC), 2-etyl-4-fenyl-9-metyl-6Htieno[3,2-f][1,2,4]triazolo[4,3-a][1,4]diazepin
Summaformel: C17H16N4S
Familje/Grupptillhörighet: tienodiazepiner
Strukturlika substanser: etizolam, som sedan tidigare är reglerad som narkotika i
Sverige.
3. Fysikaliska data
Kokpunkt (°C): 519.0±60.0 °C, 760 Torr
Densitet (g/cm3): 1.34±0.1 g/cm3, 20 °C, 760 Torr
4. Framställning
Framställningen av deskloretizolam finns beskriven i patentlitteratur (Shiroki,
Tahara, & Araki, 1975).
Deskloretizolam, är en tienodiazepin. Deskloretizolam skiljer sig strukturellt
från etizolam, genom att deskloretizolam saknar en kloratom på bensenringen.
Tienodiazepinerna utövar sin effekt via bensodiazepinreceptorer och ger
likartade effekter som bensodiazepiner. Bensodiazepiner verkar genom att
modulera effekten av den hämmande signalsubstansen GABA genom att binda
till allosteriska bindningsställen på GABA-receptorn (bensodiazepinreceptorer)
(Sieghart, 1994; Wingrove et al., 2002).
Bensodiazepiner har anxiolytiska, sedativa, hypnotiska, antikonvulsiva och
muskelrelaxerande effekter.
Deskloretizolam anges ha lägre potens och längre duration (3-8 h) än etizolam.
Vid jämförelse med diazepam så anges att 2 mg av deskloretizolam motsvarar
01117-2015).
11
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
73
10 mg diazepam. Dessa uppgifter är en sammanställd användarinformation från
internet (psychonautwiki.org, 2015).
Substansen saluförs av flera svenska nätshoppar och diskuteras på ett svenskt
forum. Användare beskriver effekter som generellt anges för bensodiazepiner,
till exempel avslappning, lugnande, sömngivande och muskelrelaxerande och
även ökat välbefinnande och ”pratsamhet” (Flashback, 2015).
Oralt intag av tabletter, kapslar och pellets är vanligast. Saluförs i styrkorna 3, 6
och 12 mg på svenska internetshoppar. Normal dosering är 3 mg
(psychonautwiki.org, 2015).
8. Hälsorisker
Individuella risker
Giftinformationscentralen har haft två ärenden varav ett sjukhusfall med
deskloretizolam: ”Ett fall med en man som är rejält somnolent. Har troligen tagit
deskloretizolam, venlafaxin, naltrexon, etylkain, fenzakain, syntakain,
metformin, Stilnoct.”
Användning av bensodiazepiner och bensodiazepinanaloger är vanligt bland
missbrukare. Risk för fatal överdos finns om dessa medel kombineras med andra
CNS-depressiva medel som opioider eller alkohol (Corkery, Schifano, &
Ghodse, 2012). Det finns även risk för utveckling av korsberoende till andra
bensodiazepiner. Tolerans och beroende kan utvecklas efter bara några veckors
användning. (EMCDDA, 2015).
Folkhälsorisker
det inte bortses från att bruket av deskloretizolam kan få konsekvenser för
Uppgiftslämnare
Statens
Kriminaltekniska
Laboratorium (SKL)
Tullverkets laboratorium (TVL)
(GIC; NFC; RMV; TVL)
2013
2014
2015-05-20
-
19 ärenden
5 ärenden
-
3 ärenden
1 ärende
1 sjukvårdsfall
(2011:111).
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
74
EMCDDA
Sverige och Storbritannien rapporterade substansen under 2014.
10. Tillgänglighet
11. Missbruksprofil
13. Konventioner
15. Rekommendation
2-etyl-4-fenyl-9-metyl-6H-tieno[3,2-f][1,2,4]triazolo[4,3-a][1,4]diazepin
samråd med berörda instanser, att 2-etyl-4-fenyl-9-metyl-6H-tieno[3,2f][1,2,4]triazolo[4,3-a][1,4]diazepin med kortnamn deskloretizolam förs upp
på förordningen (1992:1554) om kontroll av narkotika.
17. Referenser
EMCDDA.
European
database
on
new
drugs.
2015,
from
Flashback. (2015). https://www.flashback.org/t2378736.
GIC. Giftinformationscentralen.
NFC. Nationellt forensiskt centrum.
psychonautwiki.org.
(2015).
http://psychonautwiki.org/wiki/Deschloroetizolam.
RMV. Rättsmedicinalverket.
Shiroki, M., Tahara, T., & Araki, K. (1975). JP50100096A.
Sieghart, W. (1994). Pharmacology of benzodiazepine receptors: an update.
Journal of Psychiatry and Neuroscience, 19(1), 24-29.
TVL. Tullverkets laboratorium.
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
75
Wingrove, P. B., Safo, P., Wheat, L., Thompson S A., Wafford, K. A., &
Whiting, P. J. (2002). Mechanism of a-subunit selectivity of benzodiazepine
pharmacology at g-aminobutyric acid type A receptors. European Journal of
Pharmacology, 437, 31– 39.
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
76
Desoxipipradol (2-DPMP)
Sammansättning och former: desoxypipradol, vitt pulver, som enligt uppgifter
från internetbaserade leverantörer innehåller 99 procent ren substans. Detta gör
att nettodosen i många fall kan sättas lika med bruttodosen.
Benämningar: desoxypipradol, desoxypipradrol, 2-benshydrylpiperidin, 2difenylmetylpiperidin, 2-DPMP, ”desoxy” (denna benämning kan dock även
syfta
på
4-desoximeskalin),
”Daisy”,
”12-hour
caffeine”
som
handelsberedningar ”Ivory wave” och ”whack”.
Missbruksdoser: uppgifter på internet om doser på 0,5 – 1,0 mg som en ”låg”
dos, 1 – 3 mg som en ”vanlig” dos och 3 – 10 mg som en ”stark” dos, en annan
skattning av doserna ger för ”låg” dos: 1 – 3 mg, ”normal” dos: 4 – 7 mg samt
för ”stark” dos 10 – 15 mg. En missbruksdos (den dos som framkallar ett rus hos
en person som inte utvecklat tolerans) bör bestämmas till 1 mg.
Tillförselsätt: oralt (upplöst i dryck), nasalt (snortande), medlet torde kunna
injiceras i lösning, men sådant missbruk har inte rapporterats, det är inte känt
om medlet kan rökas.
Ruseffekter: centralstimulerande, effekterna kan omfatta ett brett intervall från
allmän stimulering (”uppåttjack”) till långvarig agitation (häftig oro), som kan
kräva fysiska ingripanden från omgivningen, samt kramper (myoklonus). De
psykiska effekterna kan variera från eufori till hallucinationer och paranoia
(förföljelseföreställningar). Effekterna har jämförts med metamfetaminets.
Ruset kan vara 16 – 20 timmar, vid hög dosering upp till 24 timmar. Sena
effekter med agitation kan bestå upp till fem dagar.
Biverkningar: sömnstörningar, kramper, agitation som kan bestå under flera
dagar, livshotande förgiftningar, psykoser.
Beroenderisk: av samma storleksordning som metylfenidat och amfetamin,
desoxipipradol kan substituera för amfetamin och metamfetamin.
Skadeverkningar-risker: sömnproblem, agitation, hallucinationer och paranoia,
agitationseffekterna kan bestå upp till fem dagar, enstaka dödsfall har
rapporterats.
Sammanfattande beskrivning: Desoxipipradol är en syntetisk centralstimulantia,
som har samma allmänna effekter som metylfenidat. Desoxipipradol är dock
påtagligt starkare än metylfenidat (1 mg i missbruksdos mot 36 mg). En
indikation på att desoxipipradol kan anses vara farligare än metylfenidat är att
det aldrig kom i medicinskt bruk. Som missbruksmedel kan det liknas även vid
amfetamin eller metamfetamin. Skadebilden vid missbruk av desoxipipradol är
den samma som vid missbruk av metylfenidat eller amfetamin och omfattar bl.a.
oro med agitation och kramper, psykoser med hallucinationer och paranoia.
Desoxipipradol har rusverkan under förhållandevis lång tid och dess rus kan
pågå upp till 24 timmar. Förgiftningar kan bli livshotande. Trots den korta tiden
på drogmarknaden har dödsfall rapporterats.
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
77
DET
Sammansättning och former: vitt pulver, hydrokloridformen kan mörkna efter en
tid, bereds vanligen i kapslar eller tabletter.
Benämningar: dietyltryptamin, DET, T-9.
Doser: 50 – 70 mg.
Tillförselsätt: nedsväljning, inhalation, injektion (intramuskulär vid vissa studier).
Ruseffekter: eufori, känsla av inlevelse och insikt, hallucinationer.
Biverkningar: oro, nedstämdhet, hjärtklappning, yrsel, värmeslag, medvetslöshet.
Beroenderisk: troligen som MDMA m.fl. ecstasyvarianter.
Skadeverkningar-risker: medvetslöshet, värmeslag.
Sammanfattande beskrivning: DET är en av många narkotika som har stora
likheter i ruseffekter med MDMA. Så långt DET har prövats vid missbruk i
russyfte har medlet också visat sig ha samma huvudsakliga effekter, bl.a. värmeslag, medvetslöshet och oro. P.g.a. det ringa missbruket är skadebilden inte
fullt utredd. DET bör dock anses ha potential som ersättningsmedel för MDMA.
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
78
Dextrometorfan
Sammansättning och former: dextrometorfan, vitt pulver som är svårlösligt i
vatten men lättlösligt i alkohol, som läkemedel i lösning, pastiller eller kapslar.
Benämningar: dextrometorfan, DXM, DM, Balminil, Calmylin, Centratuss,
Robitussin DM, Tussidyl (tidigare registrerat som läkemedel i Sverige men nu
avregistrerat) m.fl., ”robo”.
Doser: troligen från ca 350 mg eller 100 ml läkemedelslösning, stark påverkan
vid ca 300 ml läkemedelslösning.
Tillförselsätt: vid missbruk i russyfte nedsväljning av läkemedelslösning (hostmixtur).
Ruseffekter: från mild eufori med ökad närvarokänsla till syn- och
hörselhallucinationer, ändrad tidsuppfattning, vid stora doser: desorientering
och dissociationer, livshotande förgiftningar.
Biverkningar: förvirring, paranoia, andningsdepression, dödsfall.
Beroenderisk: vid korrekt medicinskt bruk ringa, vid kraftigt missbruk i russyfte
risk för kraftig toleransutveckling och hög dagskonsumtion.
Skadeverkningar-risker: förvirring, paranoia, i sällsynta fall andningsdepression.
Sammanfattande beskrivning: Dextrometorfan är en opioid med goda
hostdämpande egenskaper. Medlet konsumeras som missbruksmedel för sina
hallucinogena (dissociativa) egenskaper. I analogi med ketamin och PCP bör
dextrometorfan när det används som missbruksmedel räknas som hallucinogen.
Vid normal användning som hostmedicin har medlet inga ruseffekter. För att få
hallucinatorisk verkan måste det intas i doser som är minst 10 gånger högre.
Medlet är påtagligt mer opraktiskt för missbruksändamål än klassiska
hallucinogener.
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
79
Dibutylon12
IUPAC: 1-(1,3-benzodioxol-5-yl)-2-(dimethylamino)butan-1-one
CAS: 802286-83-5
Övrigt:
βk-MMBDB,
βk-DMBDB,
2-Dimethylamino-1-(3,4methylenedioxyphenyl)butan-1-one,
Methylbutylone,
m-butylone,
Nmethylbutylone, butylone ME, βk-dMBDB,
(EMCDDA, 2015; NFC, 2015; PubMed, 2015; Scifinder, 2015; TVL, 2015).
Summaformel: C13 H17 N O3
Strukturlika substanser: Butylon (βk-MBDB) och pentylon (βk-MBDP) som
sedan tidigare är reglerade som narkotika (EMCDDA, 2015; Scifinder, 2015).
3. Fysikaliska data
Kokpunkt (°C): 358,6±42,0
Densitet (g/cm3): 1,143±0,06
Föroreningar/blandningar: Detektion av förekomst som vitt pulver, beige pulver,
gulaktigt pulver, i paket märkta ”m-butylone”, i vätskeform, detektion av
dibutylon tillsammans med pentedron
(EMCDDA, 2015; NFC, 2015; Scifinder, 2015; TVL, 2015).
4. Framställning
vetenskapliga litteraturen. Substansen dibutylon kan framställas genom syra
katalyserad bromering av 3,4-metylendioxibutyrofenon samt tillsammans med
dimetylamin (EMCDDA, 2015; Russell & Bogun, 2011).
Substansen dibutylon är ett syntetiskt katinon derivat som har stimulerande
egenskaper. Dibutylon är en N-metyl analog av den narkotika reglerade
substansen butylon (βk-MBDB) samt en strukturisomer av pentylon som också
är narkotika (EMCDDA, 2015).
Syntetiska katinoner verkar stimulerande på centrala nervsystemet genom bl.a.
frisättning av dopamin, noradrenalin och serotonin samt genom att inhibera
01128-2015).
12
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
80
upptaget av dessa i centrala och perifera nervsystem (Paillet-Loilier, Cesbron,
Le Boisselier, Bourgine, & Debruyne, 2014).
I en studie med transfekterade celler som utrycker människans DAT (hDAT)
undersöktes genom syntes av MDPV (metylendioxipyrovaleron) analoger vilka
strukturelement som huvudsakligen bidrar till substansens affinitet för
dopamintransportören. Studien visades att metylendioxi ringen hos substansen
är inte är det strukturelement som huvudsakligen bidrar till affiniteten för
hDAT men att substansens karbonylgrupp ökar affiniteten för hDAT samt att
en tertiär amin och möjligen ännu mer bidragande en förlängd sidokedja är
nödvändig och kritisk för hög affiniteten hos hDAT. Genom studien
konkluderade att en tertiär amin, eller en förlängd α-alkyl kedja (men inte både
och) är nödvändiga för den potenta beskaffenheten hos MDPV som en hDAT
inhibitor (Kolanos, Solis, Sakloth, De Felice, & Glennon, 2013). Substansen
dibutylon har precis som MDPV och butylon en metylendioxi ring och en
karbonylgrupp. Substansen dibutylon uppfyller kraven för de viktiga
strukturelementen enligt studien för hDAT affinitet; dibutylon är en tertiär
amin med förlängd α-alkyl kedja.
Användare har rapporterat oral administration av substansen dibutylon i doser i
intervallet 100-250mg. Varierande administrations sätt beskrivs av användare
av dibutylon; insufflation, intravenöst, rektalt (EMCDDA, 2015; Flashback,
2014).
Beslag av dibutylon har förekommit tillsammans med pentedron (NFC, 2015).
8. Hälsorisker
Individuella risker
Giftinformationscentralen har haft ett fall med dibutylon där substansen inköpts
via internet och intagits tillsammans med PCP. Vid ankomst till sjukhus
inkluderade symtomen förvirring, muskeltonus i benen samt spontan nystagmus
(GIC, 2015).
Psykoaktiva substituerade katinoner innebär hälsorisker som inkluderar
hjärtkomplikationer, oro, psykos och död (Eshleman et al., 2013). Bland de
skadliga effekterna ses hos användare av syntetiska katinoner som behövt
sjukvård
inkluderas
hjärtpåverkan
(takykardi
och
hypertension),
psykiska/neurologiska tecken och symtom (oro, paranoia, hallucinationer och
kramper) (Paillet-Loilier et al., 2014).
Användare har rapporterat känslor av välbefinnande, rastlöshet, eufori,
stimulerande effekter som varar uppemot 6 h och hjärtklappning (Flashback,
2014).
Folkhälsorisker
det inte bortses från att bruket av dibutylon kan få konsekvenser för folkhälsan
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
81
Uppgiftslämnare
2012 2013
(GIC, 2015; NFC, 2015; RMV, 2015; TVL, 2015)
2014
23 beslag
3 beslag
1 fall
EMCDDA
Beslag har förekommit under år 2014 i Sverige, Tyskland, Storbritannien,
Danmark, under år 2012 i Norge, under år 2010 i Finland.
10. Tillgänglighet
11. Missbruksprofil
Reglerad i Frankrike, Ungern, Irland, Italien, Litauen, Portugal, Turkiet,
Storbritannien, Ryssland, Republiken Vitryssland. (EMCDDA, 2015)
13. Konventioner
15. Rekommendation
Substansen
1-(1,3-bensodioxol-5-yl)-2-(dimetylamino)butan-1-on
samråd
med
berörda
instanser,
att
1-(1,3-bensodioxol-5-yl)-2(dimetylamino)butan-1-on med kortnamn dibutylon förs upp på förordningen
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
82
17. Referenser
Eshleman, A. J., Wolfrum, K. M., Hatfield, M. G., Johnson, R. A., Murphy, K.
V., & Janowsky, A. (2013). Substituted methcathinones differ in transporter
and receptor interactions. Biochem. Pharmacol. (Amsterdam, Neth.), 85(12),
1803-1815. doi: 10.1016/j.bcp.2013.04.004
Flashback.
(2014).
bk-DMBDB
/
Dibutylone
from
https://www.flashback.org/p48533176
Kolanos, R., Solis, E., Jr., Sakloth, F., De Felice, L. J., & Glennon, R. A. (2013).
"Deconstruction"
of
the
abused
synthetic
cathinone
methylenedioxypyrovalerone (MDPV) and an examination of effects at the
human dopamine transporter. ACS Chem Neurosci, 4(12), 1524-1529. doi:
10.1021/cn4001236
Paillet-Loilier, M., Cesbron, A., Le Boisselier, R., Bourgine, J., & Debruyne, D.
(2014). Emerging drugs of abuse: current perspectives on substituted
cathinones. Subst Abuse Rehabil, 5, 37-52. doi: 10.2147/SAR.S37257
Russell, M. J., & Bogun, B. (2011). New "party pill" components in New
Zealand: The synthesis and analysis of some β-ketone analogues of 3,4methylenedioxymethamphetamine (MDMA) including βk-DMBDB (β-ketoneN,N-dimethyl-1-(1,3-benzodioxol-5-yl)-2-butanamine). Forensic Sci. Int.,
210(1-3), 174-181. doi: 10.1016/j.forsciint.2011.03.005
Scifinder.
(2015).
Scifinder.
Retrieved
2014,
from
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
83
Difenidin 13
IUPAC: 1-(1,2-diphenylethyl)piperidine
CAS: 36794-52-2
Övrigt: 1-(1,2-difenyletyl)piperidin, 1,2-diphenylethylpiperidine; AC1L4H21;
BRD-A86415025-103-01-7; DPD; 1,2-DEP; DIPH
(EMCDDA, 2015; NFC, 2015; Scifinder, 2015; TVL, 2015).
Summaformel: C19 H23 N
Familje/Grupptillhörighet: Psykotropa substanser, diaryletylaminer
Strukturlika substanser: Arylcyklohexylaminer såsom PCP (fencyklidin) som är
internationellt reglerad genom 1971 års psykotropkonvention samt de narkotika
reglerade substanserna 3-MeO-PCP och 4-MeO-PCP. NPDPA (N-(1,2difenyletyl)propan-2-amin), NEDPA (N-etyl-1,2-difenyletylamin) 2-MeOdifenidin, (EMCDDA, 2015; Morris & Wallach, 2014; NFC, 2015; Scifinder,
2015).
3. Fysikaliska data
Kokpunkt (°C): 351,3±11,0
Densitet (g/cm3): 1,045±0,06
Föroreningar/blandningar: Detektion av förekomst som vitt pulver och som
växtmaterial detektion av förekomst tillsammans med syntetiska cannabinoider
såsom 5F-AB-PINACA samt tillsammans med växtmaterial (EMCDDA, 2015;
NFC, 2015; Scifinder, 2015; TVL, 2015; Wurita, Hasegawa, Minakata,
Watanabe, & Suzuki, 2014).
4. Framställning
Metoder för framställning av difenidin finns beskrivna i den vetenskapliga
litteraturen. Den första syntesen av difenidin publicerades 1924 av Christiaenin
(Berger, Schweifer, Rebernik, & Hammerschmidt, 2009; EMCDDA, 2015;
Nancy M. Gray & Cheng, 1994; Wallach et al., 2014).
01122-2015).
13
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
84
Substansen difenidin är en NMDA (N-metyl-D-aspartat) -receptorantagonist
som uppvisar strukturella likheter med arylcyklohexylaminer såsom PCP
(fencyklidin) som är internationellt reglerad genom 1971 års
psykotropkonvention samt de narkotika reglerade substanserna 3-MeO-PCP
och 4-MeO-PCP. Difenidin upptäcktes förekomma som en psykoaktiv så kallad
”forskningskemikalie” för första gången år 2013. Difenidin hör till de senaste
disassociativa missbrukssubstanserna, diaryletylaminerna som har dykt upp på
marknaden vilka försäljs som ”lagliga” substitut till reglerade
arylcyklohexylaminer, såsom exempelvis 4-MeO-PCP och metoxetamin.
Substansen difenidin har sedan 1924 varit föremål för flera syntetiska och
farmakologiska efterforskningar (EMCDDA, 2015; Morris & Wallach, 2014;
Wallach et al., 2014).
Data ifrån in vitro studier har demonstrerat att ett racemat av substansen
difenidin, men även att (S)-och (R)-difenidin binder till NMDA-receptorer och
att difenidin har antagonistisk verkningsmekanism (Berger et al., 2009;
EMCDDA, 2015; Wallach et al., 2014). I en annan in vitro studie konfirmerade
detta faktum att difenidin reducerar NMDA-medierade excitatoriska
postsynaptiska potentialer i likhet med ketamin. Substansen difenidin verkar ha
psykoaktiva effekter hos människor, mest sannolikt genom antagonism av
NDMA-receptor-medierade synaptiska händelser som demonstrerades genom
studien. Hela den psykofarmakologiska och fysiologiska aktiviteten av difenidin
hos människor kan även involvera ytterligare molekylära mål inklusive andra
receptorer, transport proteiner och enzymer (EMCDDA, 2015; Wallach et al.,
2014).
Ketamin och strukturellt relaterade arylcyklohexylaminer genererar effekter
som medieras genom olika farmakologiska mekanismer (ACMD, 2013). I
huvudsak så verkar de genom binda till NDMA receptorer och klassificeras som
dissociativa bedövningsmedel (ACMD, 2013; Katharina E. Hofer et al., 2012).
Rapporter ifrån användare av difenidin har konstaterat att substansen verkar
som ett dissociativt bedövningsmedel med starka dissociativa effekter och vid
högre doser bisarra somatosensoriska fenomen och övergående anterograd
amnesia (minnesförlust) som varar i 3-6 h. Vidare har rapporterats att högre
doser kan ge psykoaktiva effekter som varar i flera dagar (EMCDDA, 2015;
Morris & Wallach, 2014).
Användare har rapporterat milda effekter vid doser kring 50-100mg och starka
disassociativa effekter vid orala doser kring 110mg (Morris & Wallach, 2014).
Användare har rapporterat doser från 50mg upp till 120mg (Flashback).
Användare har rapporterat intag av difenidin och 2-MeO-difeniden, användare
av difenidin har rapporterat intag av andra arylcyklohexylaminer (Morris &
Wallach, 2014).
En kombination av difenidin och 5F-AB-PINACA har detekterats i beslagtagna
förpackningar med växtmaterial (Wurita et al., 2014).
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
85
8. Hälsorisker
Individuella risker
Rättsmedicinalverket har rapporterat förekomst av difenidin (blod) vid ett
missbruksärende (RMV, 2015). Giftinformationscentralen har haft sammanlagt
28 fall med substansen difenidin varav 26 sjukhusfall. Symtom med difenidin
har i fallen från Giftinformationscentralen inkluderat stora pupiller, nystagmus,
desorientering, oro, agitation, medvetandesänkning, hallucinationer, hög puls,
högt blodtryck, muskelrigiditet, kramper, förhöjd kroppstemperatur (GIC,
2015).
Difenidin har tillsammans med de två syntetiska cannabinoiderna ABCHMINACA och 5F-AMB påträffats vid ett dödsfall där dödsorsaken
fastställdes vara en blandintoxikation av substanserna. Difenidin antogs vara den
avgörande dödsorsaken då koncentrationen av substansen var så mycket högre
än den för de syntetiska cannabinoiderna i kroppsvätskor och vävnader
(Hasegawa et al., 2015).
Difienidin antas sannolikt ha svåra psykotropiska verkningseffekter hos
människor även om humantoxikologiska data ännu inte studerats (Wurita et al.,
2014).
Kända biverkningar med arylcyklohexylaminer såsom ketamin och MXE
(metoxetamin) inkluderar förvirring, reducerat medvetande, livliga drömmar,
hallucinationer, kardiovaskulära problem; högt blodtryck, hjärtklappning, panik
attacker, dissociativa effekter, apné, urinblåsa toxicitet, vomering, illamående,
dålig syn, ofrivilliga muskelrörelser, oro, upplevd förlust av kontroll, paranoid
psykos, förhöjd kroppstemperatur, kramper och andningssvårigheter (Hill &
Thomas, 2009).
Användare av difenidin har rapporterat förhöjd hjärtfrekvens och
kroppstemperatur, sjukhusvistelser till följd av kramper vid högre doser av
difenidin och/eller 2-MeO-difenidin (EMCDDA, 2015). Försäljare och
användare varnar via internet för effekterna av substansen difenidin, att extra
stor försiktighet krävs vid hantering. Användare har rapporterat känslor av att
vara bortkopplad, glädje, obehag, kreativitet, hallucinationer, förnimmelser av
eufori, stundvis extrem eufori, rus effekter som varar i 3 h, förvrängd
tidsuppfattning, effekter på balanssinnet, smärtlindrande, att hela kroppen
domnar bort, dissociativa effekter, att effekterna av difenidin liknar de för
ketamin, 4-MeO-PCP och metoxetamin (Flashback).
Folkhälsorisker
det inte bortses från att bruket av difenidin kan få konsekvenser för folkhälsan
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
86
Uppgiftslämnare
2012 2013
(GIC, 2015; NFC, 2015; RMV, 2015; TVL, 2015)
2014
37 beslag
1 (blod)
1 beslag
28 fall
EMCDDA
Beslag har förekommit under år 2014 i Sverige, Tyskland, Spanien, Ungern,
Norge, Finland och Italien, under år 2013 i Storbritannien.
10. Tillgänglighet
11. Missbruksprofil
13. Konventioner
15. Rekommendation
1-(1,2-difenyletyl)piperidin rekommenderas för narkotikaförklaring:
samråd med berörda instanser, att 1-(1,2-difenyletyl)piperidin med kortnamn
difenidin förs upp på förordningen (1992:1554) om kontroll av narkotika.
17. Referenser
ACMD. (2013). Ketamine: a review of use and harm.
Berger, M. L., Schweifer, A., Rebernik, P., & Hammerschmidt, F. (2009).
NMDA receptor affinities of 1,2-diphenylethylamine and 1-(1,2-
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
87
diphenylethyl)piperidine enantiomers and of related compounds. Bioorg Med
Chem, 17(9), 3456-3462. doi: 10.1016/j.bmc.2009.03.025
Flashback. Diphenidine from https://www.flashback.org/t2254547p8
Hasegawa, K., Wurita, A., Minakata, K., Gonmori, K., Nozawa, H., Yamagishi,
I., . . . Suzuki, O. (2015). Postmortem distribution of AB-CHMINACA, 5fluoro-AMB, and diphenidine in body fluids and solid tissues in a fatal poisoning
case: usefulness of adipose tissue for detection of the drugs in unchanged forms.
Forensic Toxicol., 33(1), 45-53. doi: 10.1007/s11419-014-0245-6
Hill, S. L., & Thomas, S. H. L. (2009). What's new in… Toxicity of drugs of
abuse.
Medicine,
37(11),
621-626.
doi:
http://dx.doi.org/10.1016/j.mpmed.2009.08.009
Katharina E. Hofer, Grager, B., Müller, D. M., Rauber-Lüthy, C.,
Kupferschmidt, H., Rentsch, K. M., & Ceschi, A. (2012). Ketamine-like Effects
After Recreational Use of Methoxetamine. Annals of Emergency Medicine,
60(1), 97-99.
Morris, H., & Wallach, J. (2014). From PCP to MXE: a comprehensive review
of the non-medical use of dissociative drugs. Drug Test. Anal., 6(7-8), 614-632.
doi: 10.1002/dta.1620
Nancy M. Gray, & Cheng, B. K. (1994). E. P. OFFICE.
Scifinder.
(2015).
Scifinder.
Retrieved
2014,
from
Wallach, J., Kavanagh, P. V., McLaughlin, G., Morris, N., Power, J. D., Elliott,
S. P., . . . Brandt, S. D. (2014). Preparation and characterization of the 'research
chemical' diphenidine, its pyrrolidine analogue, and their 2,2-diphenylethyl
isomers. Drug Test Anal. doi: 10.1002/dta.1689
Wurita, A., Hasegawa, K., Minakata, K., Watanabe, K., & Suzuki, O. (2014). A
large amount of new designer drug diphenidine coexisting with a synthetic
cannabinoid 5-fluoro-AB-PINACA found in a dubious herbal product. Forensic
Toxicol., 32(2), 331-337. doi: 10.1007/s11419-014-0240-y
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
88
Difenoxylat
Sammansättning och former: vitt eller svagt färgat pulver, som läkemedel i
tabletter, även som lösning för nedsväljning.
Benämningar: Tabletter med varunamn som Dhamotil, Diarsed, Diastop,
Difenoxylato, Diphenatol, Diphenoxylate, Diphenoxylate And Atropine,
Eldox, Erlotyl, Intard, Lofene, Logen, Lomocot, Lomotil, Lonox, Reasec,
Remodil, Retardin, Tropergen, Vi-Atro l m.fl.
Doser: från 50 mg vid nedsväljning.
Tillförselsätt: nedsväljning, medlet kan knappast injiceras p.g.a. låg löslighet i
vatten, snusning torde vara verkningslös av samma anledning, rökning tillsammans med t.ex. tobak eller annat växtmaterial kan tänkas men har ej dokumenterats.
Ruseffekter: eufori, dåsighet, kraftlöshet m.m.
Biverkningar: dåsighet, yrsel, huvudvärk, nervositet, rastlöshet, illamående och
uppkastningar, depression, kraftlöshet, hjärtklappningar, domningar i
extremiteter, aptitförlust samt allergiska reaktioner och buksmärtor, nedsatt
reaktionsförmåga vid bilkörning m.m., vid intag av stora doser livshotande
förgiftning.
Beroenderisk: vid korrekt medicinskt bruk låg beroenderisk, vid missbruk av stora
doser även toleransutveckling och abstinensreaktioner av opiattyp.
Skadeverkningar-risker: mag- och tarmbesvär (förstoppning), allergiska reaktioner, livshotande förgiftning.
Sammanfattande beskrivning: Difenoxylat kan framkalla eufori vid missbruk av
stora doser. Det saknar dock morfinets och heroinets smärtstillande effekter.
Difenoxylat kan ej injiceras och därför i praktiken inte missbrukas för att
åstadkomma hastigt insättande euforiska rus (”kickar”) av samma slag som vid
t.ex. heroinjektioner. Difenoxylat kan vid tillförsel av stora doser framkalla
livshotande förgiftningar genom att det orsakar andningsdepression och djup
medvetslöshet. Vid regelbundet intag av stora doser ger det upphov till
toleransutveckling och abstinensreaktioner. Som missbruksmedel används det
även för att dämpa opiatabstinens.
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
89
Diklazepam 14
Sammansättning och former: detektion av förekomst som vita och gröna tabletter.
Benämningar: Diklazepam
Doser: Dosen 1 mg diklazepam uppges vara jämförbar med 10 mg diazepam,
som en substans med anoxiolytiska, muskelavslappnande och humörhöjande
effekter. Användare har via internetforum rapporterat doser kring 1-3 mg.
Tillförselsätt: Bensodiazepiner sväljs vanligen som tabletter men kan även
injiceras. Missbruk genom att bensodiazepiner tas nasalt har även rapporterats.
Verkningsmekanism/effekt: Diklazepam är en substituerad bensodiazepin som
inte är licensierad för medicinsk användning. Diklazepam en positions isomer
av 4-klorodiazepam och är ett 2-kloro derivat av diazepam. Bensodiazepiner
används kliniskt för behandling av oro och sömnsvårigheter.
Verkningsmekanismen för effekten av bensodiazepiner sker genom modulering
av GABAA-receptorn som utgörs av ett (Cl-kanal) komplex. Bensodiazepiner är
en grupp av substanser med anxiolytiska (ångestdämpande), sedativahypnotiska, antikonvulsiva och muskelrelaxerande effekter.
Substituering med klor har använts för att optimera kliniska effekter av
bensodiazepiner. Det är väl etablerat att halogenatomer i fenylringen hos
bensodiazepiner modulerar farmakologisk aktivitet. En kloratom i 2´-postionen
av fenylringen (vilket diklazepam har) har påvisats öka antikonvulsiva
(antimetrazol) muskel relaxerande effekter hos möss och katter.
I en studie med olika bensodiazepiner utförd på råttor hämmades den
lokomotoriska aktiviteten av diklazepam på ett (linjärt) dos-relaterat sätt.
Tillräckligt höga doser resulterade i en näst intill fullständig inhibering av
rörligheten hos djuren. I samma studie konstaterades att de optimala
förutsättningarna för anxiolytiska effekter är en metyl grupp i position 1 av
bensodiazepin molekylen, en fluor eller en klor atom i position 2 och ingen
substituent i position 3. Dessa krav uppfyller substansen diklazepam. För
seditativa effekter konstaterades optimala förutsättningar vara en klor atom i
position 2 vilket diklazepam har, ingen substitution i position 1 och en hydroxyl
grupp i position 3 av molekylen.
Substansen binder i likhet med diazepam till både centrala och perifera
bensodiazepin (BZD) receptorer. Diklazepam har uppvisat hög affinitet för den
centrala typen av BZD receptorn.
I en in vitro studie med hjärnceller från råttor uppges att diklazepam har mycket
hög receptor affinitet, Ki-värde 4,35nM. I samma studie anges för diazepam Kivärdet 14,0nM.
Användare beskriver diklazepam som jämförbar med etizolam men mer
långtidsverkande.
Uppgifterna är hämtade från Folkhälsomyndighetens klassificeringsdokument (dnr 1573/20143.2.4). Se vidare även Bensodiazepiner i almänhet, s. 37-38 och avsnitt 4.3.
14
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
90
Skadeverkningar-risker: Giftinformationscentralen har vid sjukhusfall med
diklazepam noterat symtom som inkluderar medvetandesänkning. Biverkningar
som rapporterats med bensodiazepiner inkluderar dåsighet, svaghet,
berusningskänsla, överkänslighet, minnes-och koncentrationssvårigheter samt
hallucinationer. Kombinationsmissbruk av bensodiazepiner tillsammans med
andra CNS depressiva substanser, såsom alkohol och opiater, ökar risken för
respiratorisk depression och död. Risk för utveckling av korsberoende till
bensodiazepiner. Medicinskt ska bensodiazepiner endast användas för korttids
behandling av ångest eller sömnbesvär som är svåra och handikappande. Detta
eftersom risk för tolerans och beroende av bensodiazepiner kan utvecklas efter
bara några veckor. Bensodiazepiner och cannabis är psykoaktiva substanser som
experimentella studier visat påverkar bilkörningsförmågan och som när alkohol
även används, ökar risken för att bli inblandad eller ansvarig för trafikolyckor
signifikant.
Sammanfattande
användning.
beskrivning:
En
bensodiazepin
utan
känd
medicinsk
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
91
3,4-diklorometylfenidat 15
IUPAC: methyl-2-(3,4-dichorophenyl)-2-(piperidin-2-yl)acetate
CAS: 1400742-68-8
Övrigt: 3,4-diklorometylfenidat, 3,4-CTMP,
(EMCDDA, 2014; PubMed, 2014; Scifinder, 2014; Uchiyama et al., 2014)
Summaformel: C14H17Cl2NO2
Familje/Grupptillhörighet: Piperidin
Strukturlika
substanser:
Metylfenidat
som
är
listad,
klass
II,
Narkotikakonventionen (UN) 1971 samt etylfenidat som båda är klassade som
narkotika i Sverige.
(EMCDDA, 2014; Scifinder, 2014; SKL, 2014)
3. Fysikaliska data
Kokpunkt (°C): 384,5±32,0
Densitet (g/cm3): 1,249±0,06
Föroreningar/blandningar: Detektion av förekomst som pulver, kristallin
kemikalie i form av 3,4-CTMP hydroklorid (HCl) samt i form av tabletter,
tabletter (tillsammans med etylfenidat samt etizolam).
(EMCDDA, 2014; Scifinder, 2014; SKL, 2014; TVL, 2014)
4. Framställning
Metoder för framställning av 3,4-diklorometylfenidat finns beskrivna i den
vetenskapliga litteraturen. Substansen 3,4-diklorometylfenidat kan framställas
genom metylfenidat som kan förekomma som 4 isomerer till följd av två
sterocentra. (Davies, Hopper, Hansen, Liu, & Childers, 2004; Deutsch, Shi,
Gruszecka-Kowalik, & Schweri, 1996; Lapinsky et al., 2012; Leonard,
McCartan, White, & King, 2004)
Substansen 3,4-diklorometylfenidat (3,4-CTMP) är strukturellt relaterad till
metylfenidat och etylfenidat som sedan tidigare är reglerade som narkotika.
Strukturellt är 3,4-diklorometylfenidat metylfenidat med klor substitution i
meta respektive para positionerna. I en in vitro studie påvisades att 3,4diklorometylfenidat vara en 32 gånger mer potent substans mot dopamin åter
upptag än metylfenidat. (Deutsch et al., 1996; EMCDDA, 2014)
01576-2014).
15
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
92
Vidare har substansen 3,4-diklorometylfenidat i en djur studie visat sig vara 8
gånger mer potent än metylfenidat vid kokain diskriminerings försök med råttor.
(Schweri, Deutsch, Massey, & Holtzman, 2002)
Metylfenidat är ett potent läkemedel som bland annat används som
psykostimulerande
behandlingsmetod
för
ADHD
(attention-deficit
hyperactivity disorder). Substansen kan orsaka beroende och har kända
biverkningar såsom hjärtklappning, förändringar i humör, humörsvängningar
eller personlighetsförändringar, utslag, klåda, känna sig ovanligt exalterad,
överaktiv eller ohämmad (mani), se, känna eller höra saker som inte finns
(tecken på psykos) m.fl. Substansen 3,4-diklorometylfenidat (3,4-CTMP)
uppvisar strukturella likheter med metylfenidat och det kan antas att substansen
kan mediera liknande effekter som setts med de narkotikaklassade substanserna
metylfenidat och etylfenidat. (FASS, 2014; Markowitz et al., 2000)
Användare har rapporterat intag av 3,4-CTMP i doser kring 5-15 mg med
varierande administrationssätt: oralt i form av tabletter, pulver och pellets samt
nasalt i form av pulver och som nasal spray genom utspädning med alkohol.
(DrugsForum, 2013; Flashback, 2012)
Användare har rapporterat intag av substansen 3,4-CTMP tillsammans med
alkohol samt användning i kombination med att andra stimulerande substanser
har använts tidigare. (DrugsForum, 2013; Flashback, 2012)
8. Hälsorisker
Individuella risker
Giftinformationscentralen har vid fall med 3,4-CTMP noterat symtom såsom
medvetandesänkning, hallucinationer, oro i kroppen, skakningar, stora pupiller,
hög puls, högt blodtryck, hög kroppstemperatur. (GIC, 2014)
Användare har rapporterat känslor av eufori, ökad energi, rastlöshet och oro, att
substansen har stimulerande egenskaper samt beroendeframkallande egenskaper
till följd av euforin, förhöjd puls, vasokonstriktion, insomni, och svettningar.
(DrugsForum, 2013; Flashback, 2012)
Folkhälsorisker
det inte bortses från att bruket av 3,4-diklorometylfenidat (3,4-CTMP) kan få
konsekvenser för folkhälsan och medföra sociala problem.
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
93
Uppgiftslämnare
Statems Kriminaltekniska
Laboratorium (SKL)
2011 2012 2013
33 beslag
2014
64 beslag
-
8 (urin)
8 beslag
12 fall (9
sjukhus)
-
23 beslag
9 fall
(sjukhus)
(GIC, 2014; RMV, 2014; SKL, 2014; TVL, 2014)
(2011:111). Ett antal beslut om förstörande har inkommit till myndigheten.
EMCDDA
Beslag har förekommit under 2014 i Frankrike, Slovenien, Tyskland, Norge,
Danmark, Italien, under 2013 i Ungern, Storbritannien (2 ggr) samt Sverige.
(EMCDDA, 2014)
10. Tillgänglighet
11. Missbruksprofil
Ingen information om reglering ännu. (EMCDDA, 2014)
I Finland förklarades genom ett pressmeddelande (10.07.2014) att 3,4-CTMP
var ett av de nya ämnena som definierades som narkotika. (FINLAND, 2014)
13. Konventioner
15. Rekommendation
Substansen
metyl-2-(3,4-diklorofenyl)-2-(piperidin-2-yl)acetat
samråd med berörda instanser, att substansen metyl-2-(3,4-diklorofenyl)-2(piperidin-2-yl)acetat med kortnamn 3,4-diklorometylfenidat förs upp på
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
94
17. Referenser
Davies, H. M., Hopper, D. W., Hansen, T., Liu, Q., & Childers, S. R. (2004).
Synthesis of methylphenidate analogues and their binding affinities at dopamine
and serotonin transport sites. Bioorg Med Chem Lett, 14(7), 1799-1802. doi:
10.1016/j.bmcl.2003.12.097
Deutsch, H. M., Shi, Q., Gruszecka-Kowalik, E., & Schweri, M. M. (1996).
Synthesis and pharmacology of potential cocaine antagonists. 2. Structureactivity relationship studies of aromatic ring-substituted methylphenidate
analogs. J Med Chem, 39(6), 1201-1209. doi: 10.1021/jm950697c
DrugsForum. (2013). 3,4-dichloromethylphenidate Drug Info (3,4-CTMP).
from https://www.drugs-forum.com/forum/printthread.php?t=207641
FASS.
(2014).
Metylfenidat.
Retrieved
2014-09-05,
from
http://www.fass.se/LIF/substance?userType=2&substanceId=IDE4POC3U98B
GVERT1
FINLAND, S.-O. H. i. (2014). Nya ämnen definieras som narkotika. Retrieved
2014.07.10,
2014,
from
http://www.stm.fi/sv/pressmeddelanden/pressmeddelande/-/view/1887691#sv
Flashback. (2012). 3,4-CTMP / 3,4-Dichloromethylphenidate.
Lapinsky, D. J., Yarravarapu, N., Nolan, T. L., Surratt, C. K., Lever, J. R.,
Tomlinson, M., . . . Deutsch, H. M. (2012). Evolution of a Compact Photoprobe
for the Dopamine Transporter Based on (±)-threo-Methylphenidate. ACS Med.
Chem. Lett., 3(5), 378-382. doi: 10.1021/ml3000098
Leonard, B. E., McCartan, D., White, J., & King, D. J. (2004).
Methylphenidate: a review of its neuropharmacological, neuropsychological and
adverse clinical effects. Hum Psychopharmacol, 19(3), 151-180. doi:
10.1002/hup.579
Markowitz, J. S., DeVane, C. L., Boulton, D. W., Nahas, Z., Risch, S. C.,
Diamond, F., & Patrick, K. S. (2000). Ethylphenidate formation in human
subjects after the administration of a single dose of methylphenidate and
ethanol. Drug Metab Dispos, 28(6), 620-624.
Schweri, M. M., Deutsch, H. M., Massey, A. T., & Holtzman, S. G. (2002).
Biochemical and behavioral characterization of novel methylphenidate analogs.
J Pharmacol Exp Ther, 301(2), 527-535.
Scifinder.
(2014).
Scifinder.
Retrieved
2014,
from
Uchiyama, N., Matsuda, S., Kawamura, M., Shimokawa, Y., Kikura-Hanajiri,
R., Aritake, K., . . . Goda, Y. (2014). Characterization of four new designer
drugs, 5-chloro-NNEI, NNEI indazole analog, alpha-PHPP and alpha-POP,
with 11 newly distributed designer drugs in illegal products. Forensic Sci Int,
243c, 1-13. doi: 10.1016/j.forsciint.2014.03.013
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
95
4,4’-dimetylaminorex 16
IUPAC: 4-methyl-5-(4-methylphenyl)-4,5-dihydro-1,3-oxazol-2-amine
CAS:1445569-01-6
Övrigt:
4,5-dihydro-4-methyl-5-(4-methylphenyl)2-oxazolamine,
4methylaminorex p-methyl derivative, para-Methyl-4-methylaminorex, 4,4′DMAR, 4,4'-dimethyl-aminorex, p4-DMAR, 4-methyl-euphoria, 4-methylU4Euh, 4-M-4-MAR
(EMCDDA–Europol, 2014; EMCDDA, 2014; PubMed, 2014; Scifinder, 2014)
2. Konventioner
psykotropkonvention. (EMCDDA–Europol, 2014)
Substansen 2-amino-4-metyl-5-(4-metylfenyl)-2-oxazolin med kortnamnet
4,4’-dimetylaminorex uppvisar strukturella likheter med aminorex samt 4metylaminorex som är listade enligt 1971 års psykotropkonvention. Strukturellt
är den enda skillnaden mellan 4-metylaminorex och 4,4’-dimetylaminorex att
den sist nämnda har en metyl grupp i para position av fenylringen.
Substansen föreslås genom EMCDDA-Europol Joint Report bli föremål för
utvärdering enligt EU:s nuvarande kontrollsystem Article 6 of Council Decision
2005/387/JHA. Genom samma rapport konkluderas att substansen verkar ha
stimulerande egenskaper. En in vitro studie har påvisat att 4,4’dimetylaminorex är en potent, effektiv substrat typ för frisättande av dopamin
och noradrenalin samt serotonin. I två av EU-medlemsländerna har 27 dödsfall
konstaterats med analytisk konfirmation av substansen 2-amino-4-metyl-5-(4metylfenyl)-2-oxazolin i blod. I samtliga fall tillsammans med minst en annan
substans. (Brandt et al., 2014; EMCDDA–Europol, 2014)
4. Rekommendation
Substansen 2-amino-4-metyl-5-(4-metylfenyl)-2-oxazolin med kortnamn 4,4’dimetylaminorex rekommenderas för narkotikaförklaring:
samråd med berörda instanser, att 2-amino-4-metyl-5-(4-metylfenyl)-2oxazolin med kortnamn 4,4’-dimetylaminorex förs upp på förordningen
Brandt, S. D., Baumann, M. H., Partilla, J. S., Kavanagh, P. V., Power, J. D.,
Talbot, B., . . . Cosbey, S. H. (2014). Characterization of a novel and potentially
lethal designer drug (+/-)-cis-para-methyl-4-methylaminorex (4,4'-DMAR, or
'Serotoni'). Drug Test Anal, 6(7-8), 684-695. doi: 10.1002/dta.1668
EMCDDA–Europol. (2014). EMCDDA–Europol Joint Report on a new
psychoactive substance: 4,4´-DMAR (4-methyl-5-(4-methylphenyl)-4,5dihydrooxazol-2-amine) JOINT REPORTS.
06067-2014).
16
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
96
Scifinder.
(2014).
Scifinder.
Retrieved
2014,
from
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
97
2,5-DMA
Sammansättning och former: 2,5-dimetoxiamfetamin, vitt pulver, har förekommit i lösning, kan beredas i tabletter.
Benämningar: 2,5-dimetoxiamfetamin, 2,5-DMA, 2,5-dimetoxi-alfa-metylfenetylamin, ”DMA”.
Doser: 80 – 160 mg netto (PiHKAL). Jacob m.fl. anger att 2,5-DMA har en
potens som är 2,5 gånger meskalins (vars lägsta rusgivande dos är från 150 mg
och ofta används i doser från 400 mg). Geschwinde (2007) anger dock att 2,5DMA har 8 gånger starkare effekt än meskalin, vilket skulle ge en nettodos om
ca 50 mg för 2,5-DMA. Eftersom PiHKAL är primärkällan bör tills vidare en
missbruksdos 2,5-DMA bestämmas till 80 mg netto.
Tillförselsätt: nedsväljning, kan troligen injiceras, oklart om det kan rökas.
Ruseffekter: eufori, allmänt stimulerande effekter, hallucinationer, har använts
som ersättningsmedel för LSD.
Biverkningar: hallucinationer, förvirring, oro, illamående, markant blodtrycksstegring, störningar på hjärt- och kärlverksamheten, uttorkning.
Beroenderisk: ej utredd, kan antas vara i samma storleksordning som för MDMA
eller LSD.
Skadeverkningar-risker: markant blodtrycksstegring, störningar på hjärt- och
kärlverksamheten, uttorkning, illamående, oro, förvirring, vissa resultat tyder på
att 2,5-DMA har serotinfrisättande effekt, varför man kan misstänka psykoser
och personlighetsförändringar vid längre tids missbruk.
Sammanfattande beskrivning: 2,5-DMA är en fenetylamin med effekter som
liknar MDMA:s och kan användas som ersättningspreparat för detta. Det har
också effekter som liknar LSD:s. I en jämförelse mellan 2,5-DMA och LSD
baserat på djurexperiment över basala funktioner som puls och pupiller har man
funnit att 2,5-DMA på alla punkter utom en har samma effekter som LSD.
Forskarna har noterat att 2,5-DMA synes ha ”övervägande LSD-lika effekter”. I
fråga om beteendemässiga förändringar noterades dock att 2,5-DMA framkallar
förändringar som liknar både LSD och amfetamin. Korstolerans förekom mellan
2,5-DMA och LSD i de flesta mätbara avseenden (bl.a. reflexer och
andningsfrekvens). De fann att av de undersökta substituerade
amfetaminvarianterna var 2,5-DMA en av dem som närmast liknade LSD men
att 2,5-DMA dessutom hade effekter som liknar amfetaminets. 2,5-DMA är har
hittills varit sällsynt på den svenska och den internationella drogmarknaden.
Erfarenheten av missbruk är begränsad, liksom dokumentationen om
skadeverkningar.
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
98
3,4-DMMC 17
Grupp: Syntetiska katinoner.
Benämning: 3,4-DMMC
Sammansättning och former: Detektion av förekomst som pulver, pulver i
kapslar, tabletter, i förpackningar märkta som växtnäring tillsammans med
pentedron och 2,4,5- TMMC (2,4,5-trimetylmetkatinon), i designerdrog
produkter så kallade ”legal highs”.
Verkningsmekanism/effekt: Substansen 3,4-DMMC (3,4-dimetylmetkatinon),
”dimefedron” är ett 3-metylderivat av mefedron (4-metylmetkatinon, 4-MMC)
och ett 4-metylderivat av 3-metylmetkatinon (3-MMC) samt en strukturisomer
av 4-metyletylkatinon (4-MEC). Substansen 3,4-DMMC är en ringsubstituerad katinon som förväntas vara psykoaktiv.
Ringsubstituerade katinonderivat har effekter som liknar kokain, amfetamin och
MDMA (ecstacy). Dödsfall har rapporterats i samband med användning av 4MMC (mefedron). Det är sannolikt att 3,4-DMMC (3,4-dimetylmetkatinon)
som ett 3-metylderivat av mefedron (4-metylmetkatinon, 4-MMC) har
psykoaktiva egenskaper.
4-MMC har liknande verkningsmekanismer som andra stimulerande droger
(blockering av återupptag av, och stimulering av frisättning av
neurotransmittorer såsom serotonin, dopamin och noradrenalin). Detta stöds av
de sympatomimetiska effekterna (utvidgade pupiller, hjärtklappning, högt
blodtryck, agitation) som ses vid mefedron användning, vilka är liknande för
andra stimulerande droger såsom MDMA och kokain. Då endast
positioneringen av ytterligare en metyl grupp i fenylringen hos 3,4-DMMC är
det som skiljer 3,4-DMMC från 4-MMC (mefedron) är det sannolikt att
effekterna av substanserna är liknande. Syntetiska kationer missbrukas av
användare för sina kokain- och amfetaminliknade egenskaper. Substansen 3,4DMMC har missbrukats som en alternativ drog till katinoner som redan är
reglerade såsom mefedron och MDPV.
Syntetiska katinoner, i synnerhet MDPV och mefedron, uppvisade i en in vitro
modell hög permeabilitet för blod-hjärn-barriären. Såsom fenetylamin, kan de
existera i två steroisomera former som kan ha olika potenser. Syntetiska
katinoner är potenta inhibitorer av monoamintransportörer, e.g. dopamin
(DAT), noradrenalin (NAT) och serotonin (SERT), men deras selektivitet för
dessa transportörer varierar. Klinisk data tillsammans med vitt distribuerad
information via internet demonstrerar att syntetiska katinoner omges av en rad
medicinskt farliga verkningsmekanismer. Missbruk av katinonderivat som
framställts som designerdroger har associerats med akut toxicitet och flera
dödsfall har rapporterats.
Doser: Intag av orala doser kring 200 mg har rapporterats av användare.
Användare har rapporterat att den nasala dosen 1.5 ggr mer 3,4-DMMC än
mefedron upplevs som mefedron, men dock påminner något mer om MDMA
Uppgifterna är hämtade från Folkhälsomyndighetens klassificeringsdokument (dnr 1568/20143.2.4). I SFS 2014:1032 har en smärre korrigering beträffande substansens kemiska namn ändrats.
17
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
99
eftersom 3,4-DMMC upplevs mer euforisk och empatogen och att substansen
verkar längre.
Tillförselsätt: De vanligaste administrationssätten för syntetiska katinoner är
nasalt samt oralt intag av kapslar, tabletter eller pulver inlindat i cigarrettpapper
som sväljs (så kallad ”bombning”) alternativt utspädning i drycker. Rektal,
intravenös, subkutan och intramuskulära injektioner har även rapporterats.
Hälsorisker: Giftinformationscentralen har vid fall med 3,4-DMMC noterat
symtom som inkluderar svettningar, uppjagat beteende samt lätt
blodtryckshöjning. De vanligaste rapporterade biverkningarna med syntetiska
kationer inkluderar sympatomimetisk toxicitet med hjärtklappning, högt
blodtryck, bröstsmärtor, förstorade pupiller, agitation/aggression, oro, psykos,
hallucinationer och insomnia. Utveckling av ”cravings”, tolerans, beroende och
biverkningssymptom (som inkluderar depression, anergia, anhedonia,
sömnproblem och cravings) har rapporterats efter frekvent konsumtion av höga
doser mefedron eller MDPV.
Användare har rapporterat biverkningar som liknar de vid mefedron med
bröstsmärtor och kramper, förhöjt blodtryck, tryck i huvudet.
2011 s. 675 I och II.
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
100
DMT
Sammansättning och former: dimetyltryptamin (DMT), vitt eller svagt gulrött
pulver som i ren form bildar nålkristaller, som kan gnistra i starkt ljus. DMT
bryts ner tämligen snabbt om det utsätts för värme, ljus och luft. DMT
förekommer naturligt i vissa plantor (Diplopterys cabrerana, Mimosa hostilis
(även kallad Mimosa tenuiflora), Psychotria viridis och Virola calophylla). I
Latinamerika beredes ett snus, ”cohoba” (epena), av växtdelar (Virola
calophylla) samt kokas en brygd, ayahuasca (”själens vin”, ”caapi”, ”yagé” m.fl.),
av växtdelar (av Banisteriopsis caapi m.fl. arter). Båda kan innehålla DMT. På
den illegala marknaden tillhandahålles DMT främst som pulver. DMT är nära
kemiskt släkt med psilocybin (4-OH-DMT).
OBS! Högsta domstolen har i NJA 2014 s 259 fastslagit att till pulver nermald
rotbark av Mimosa hostilis inte är att anse som narkotika trots att det innehåller
DMT, eftersom växten som sådan inte omfattas av 1971 års
psykotropkonvention. Ett DMT material som sålunda bara består av växtdelar
anses sålunda inte vara narkotika. Om det inte går att utesluta att fråga är om
ett växtmaterial bör övervägas om förberedelse till narkotikabrott är vid handen
eller om ett förverkande enligt 36 kap 3 § brottsbalken är möjligt.
Benämningar: dimetyltryptamin, dimethyltryptamine, DMT, Nigerine,
”Disneyland”, ”Disneyworld”, ”Dmitri”, ”fantasia”, ”instant psychosis”,
”psychosis”, ”45 minute trip”, för brygd: ayahuasca, ”caapi”, ”yagé”, för snus:
”cohoba”, ”epena”.
Doser: Om ej annat framgår av omständigheterna torde en missbruksdos kunna
fastställas till ca 20 mg rent pulver.
Magsäcken innehåller ett enzym, mono-amino-oxidas (MAO), som blockerar
upptaget av DMT från magsäcken. Detta medför att doserna för DMT är
markant olika beroende på om DMT:n ska sväljas eller intas på annat sätt. Vid
nedsväljning av DMT kan brukaren för att minska effekterna av MAO tillsätta
en MAO-hämmare (MAOI), t.ex. harmalin. Utan MAO-hämmare kan den
rusgivande dosen vid nedsväljning ligga på 350 mg eller mer. Vid intravenösa
injektioner i experiment har rus iakttagits efter tillförsel av 4 – 30 mg. Vi rökning
av DMT i tobak eller cannabis har rus dokumenterats i intervallet 20 – 100 mg.
Vid rektal tillförsel har doser om 200 mg tillförts i russyfte.
Tillförselsätt: injektion (både intravenös och intramuskulär), inhalation med
sprejflaska (atomizer), rökning med tobak eller cannabis, rektalt, vid
nedsväljning med eller utan MAO-hämmare.
Ruseffekter: eufori, hallucinationer (särskilt visuella) likartade LSD:s, kortvarig
men påtaglig förlust av kroppsupplevelse, känsla av att kunna flyga, ändrad
tidsupplevelse. Vid höga doser kan hallucinogenerna forma en religiös
upplevelse med nära-döden-känsla eller en känsla av gudomlig kontakt. Även
upplevelser att ha ”burits” eller ”påverkats” av utomjordingar har beskrivits.
Ruset kommer på 10 – 15 sekunder vid intravenös injektion, på mindre än en
minut vid rökning. Ruset kan vara ca 45 minuter vid rökning, i en del fall upp
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
101
till 2 timmar. Vid nedsväljning tillsammans med MAO-hämmare kan ruset vara
upp till 3 timmar.
Biverkningar: hjärtklappning, förhöjt blodtryck, uppkastningar, okontrollerad
tarmtömning, störningar i motoriken (bl.a. grimaser, ryckningar i leder, toniska
kramper och långsammare rörelser, har liknats vid Parkinsonsymdrom),
värmeslag, yrsel, trance, medvetslöshet, oro med dödsångest.
Beroenderisk: troligen som MDMA, låg utveckling av tolerans.
Skadeverkningar-risker: medvetslöshet, troligen livshotande förgiftningar,
motoriska störningar av parkinsontyp, de intensiva hallucinationerna kan
sannolikt framkalla psykoser.
Kommentarer: DMT kan spåras naturligt i låg koncentration i urinen hos
patienter med schizofreni, vilket väcker en rad frågor om ämnets inverkan på
hjärnans ämnesomsättning.
DMT har försöksvis använts i forskning och patientbehandling inom psykiatrin
för att framkalla och studera vissa psykiska processer, bl.a. nära-dödenupplevelser eller mystiska (religiösa) upplevelser. Sådan användning är ej tillåten
i Sverige.
Sammanfattande beskrivning: DMT har samma huvudsakliga effekter som
MDMA eller psilocybin, både i fråga om rus och möjliga skador eller störningar.
DMT har varit sällsynt och den fulla skadebilden är ej utredd i detalj.
Beroenderisken är ej kartlagd, men torde vara av samma grad som för MDMA.
DMT bör anses ha potential som ersättningsmedel för MDMA. Viss risk torde
föreligga för självförvandling genom DMT:s förmåga att framkalla förlust av
kroppsmedvetande och starka religiöst färgade upplevelser.
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
102
DOB
Sammansättning och former: DOB, 2,5-dimetoxy-4-bromamfetamin, vita
kristaller, kan förekomma utblandat i tabletter (även små sådana, s.k.
”microdots”) och har förekommit även intorkat på läskpappersbitar.
Benämningar: brolamfetamin, DOB, ”Brom-STP”.
Doser: 1,0 – 3,0 mg. Enligt vissa studier sinnespåverkan redan vid 0,4 mg. I tysk
rättstoxikologisk praxis 2,5 mg vid intag genom nedsväljning. Drogen anses vara
en av de mest potenta av alla kända droger av ecstasy-typ.
Tillförselsätt: nedsväljning av tabletter eller pappersbitar.
Ruseffekter: eufori, talförhet, abnorm fokusering på detaljer, hallucinationer,
ruset kan vara 18 – 30 timmar. I enstaka fall har rus upp till 72 timmar
rapporterats.
Biverkningar: sömnsvårigheter, ångest, förvirring, depersonalisationsfenomen,
aggressivitet med våldsurladdning, hjärtrubbningar, uttorkning, kramper,
livshotande förgiftningar.
Beroenderisk: som amfetamin.
Skadeverkningar-risker: livshotande förgiftningar, dödlig dos har i vissa källor
uppskattats till mellan 30 och 35 mg, enligt andra till 100 mg.
Sammanfattande beskrivning: DOB har samma huvudsakliga effekter som
MDMA men är påtagligt starkare. DOB kan ge mycket långdragna rus och
framkalla livshotande förgiftningar. Dödsfall har förekommit. Missbruket är
ovanligt och därför är den fulla riskbilden ej fullständigt utredd. DOB bör dock
anses ha potential som ersättningsmedel för MDMA.
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
103
DOC
Sammansättning och former: DOC, 4-klor-2,5-dimetoxi-amfetamin. Förekommer som pulver, vätska, blotters, tabletter och kapslar.
Benämningar: DOC.
Doser: 1,5 – 3,0 mg. Viss sinnespåverkan redan vid 0,6 mg. Drogen anses vara
Tillförselsätt: nedsväljning av tabletter etc. eller i dryck, snusning (snortning) av
pulver, injektionsmissbruk bland amfetaminmissbrukare har rapporterats, kan
rökas.
Ruseffekter: eufori, hallucinationer. Ruset kan vara 12 – 24 timmar.
Biverkningar: troligen likartade DOB.
Beroenderisk: troligen som amfetamin eller DOB.
Skadeverkningar-risker: troligen psykoser, giftighet ej utredd.
Kommentar: Dokumentationen om skadeverkningar m.m. är begränsad. FHI
analogiserar till DOB, amfetamin, MDMA, LSD m.fl. i sin diskussion av risker
m.m.
Sammanfattande beskrivning: DOC är en mycket potent variant av MDMAgruppen. Rusbilden överensstämmer till stor del med den hos MDMA. P.g.a.
det hittills ringa missbruket är riskerna ofullständigt kartlagda. DOC bör dock
anses ha potential som ersättningsmedel för MDMA.
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
104
DOI
Sammansättning och former: DOI, 2,5-dimetoxy-4-jodamfetamin.
Benämningar: DOI.
Doser: 1,5 – 3,0 mg. Viss sinnespåverkan redan vid 0,6 mg. Drogen anses vara
Tillförselsätt: nedsväljning.
Ruseffekter: eufori, hallucinationer.
Biverkningar: sömnsvårigheter, ångest, förvirring, hjärtrubbningar, uttorkning.
Beroenderisk: troligen som amfetamin eller DOB.
Skadeverkningar-risker: troligen psykoser, giftighet ej utredd.
Sammanfattande beskrivning: DOI är en mycket potent variant av MDMAgruppen. Rus- och skadebilden överensstämmer till stor del med den hos
MDMA. P.g.a. det ringa missbruket är dock riskerna ofullständigt kartlagda.
DOI bör dock anses ha potential som ersättningsmedel för MDMA.
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
105
5-EAPB 18
IUPAC: 5-(N-etyl-2-aminopropyl)bensofuran
Andra namn: 1-(1-bensofuran-5-yl)-N-etylpropan-2-amin
CAS: 1445566-01-7
Övrigt: 5-APB N-etyl derivat
(Statens kriminaltekniska laboratorium 2014)
Summaformel: C13H17NO
Familje/Grupptillhörighet: Arylalkylamin/centralstimulerande medel 19
Strukturlika substanser: N-etyl derivat till 5-APB samt homolog 5-MAPB som
sedan tidigare är klassificerat som hälsofarlig vara i Sverige.
(EMCDDA 2012)
3. Fysikaliska data
Fysikaliskt tillstånd: pulver, tabletter
Molekylvikt (g/mol): 203,28
Kokpunkt (°C): 296.6±15.0 °C
Densitet (g/cm3): 1.027±0.06 g/cm3
(Scifinder 2013)
4. Framställning
5-EAPB är en aminoalkylbensofuran. N-etyl analog till 5-APB. Även denna
substans kan förväntas att stimulera centrala nervsystemet då den är strukturellt
lik 5-APB, en substans som är en 5-HT2C agonist. Bensofuraner är kända som
lagliga alternativ till Ecstacy och ger användaren en ökning av serotonin, ökad
hjärtfrekvens samt blodtryck. Bensofuraner kan också ge paranoia, ångest och
psykotiska episoder. (EMCDDA 2012) (ACMD 2013, AMCD 2013)
Substansen 5-MAPB har även strukturella likheter med MDMA (ecstasy) som
är reglerad genom 1971-års psykotrop konvention (klass I). 5-EAPB har ett syre
och en omättnad sin bensofuran struktur medan MDMA istället har två
syreatomer i sin bicykliska struktur.(EMCDDA 2012)
03389/2014).
19
Uppgiften om att familje/grupptillhörigheten är centralstimulerande medel har lämnats av
Folhälsomyndigheten till UC Stockholm.
18
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
106
Påstås av användare via internet-forum kunna framkalla effekter som eufori,
”speedad” men ändå sederande i perioder. (Flashback 2014)
Oralt, nasalt, bomb. 40-300 mg beroende på administreringssätt och upprepade
doser. (Flashback 2014)
Bland annat Alkohol, fentanyl, amfetamin, Fenibut, AB-Fubinaca samt
cannabis. (Giftinformationscentralen 2014, Rättsmedicinalverket 2014)
8. Hälsorisker
Individuella risker
Rättskemiska laboratoriet har påvisat 5-EAPB i fyra stycken dödsfall under
perioden november 2013 - mars 2014. I ett av fallen är 5-EAPB ett bifynd
tillsammans med fentanyl i stora mängder och i ett är de små mängder
tillsammans med andra droger. I ett fall har det bedömts vara dödsorsaken. I det
fjärde fallet påvisades 4,7 mikrogram 5-EAPB och 0,84 mikrogram amfetamin
per gram blod. Dödsorsaken är inte fastställd av rättsläkare men det är troligen
5-EAPB.
Giftinformationscentralen har haft 6 fall (alla från sjukhus) under 2013 och 3
fall (alla från sjukhus) t.o.m. 20.04.2014. Symtom som förekommit i dessa fall
är stora pupiller, oro, hög puls.
(Giftinformationscentralen 2014, Rättsmedicinalverket 2014)
5-EAPB har också associerats till ett dödsfall i Storbritannien, fullständiga
toxikologiska data finns dock ännu inte tillgängliga (ACMD 2013).
Enligt diskussionsforum biverkningar som käk-spänningar, muskelvärk,
svettningar, ångest nedstämd, huvudvärk, instabilt humör samt trötthet.
(Flashback 2014)
Folkhälsorisker
det inte bortses från att bruket av 5-EAPB kan få konsekvenser för folkhälsan
Förekomst av missbruk
Den 13 september 2013 inkom en begäran om yttrande gällande 5-EAPB. I maj
2014 finns över 14 trådar och över 450 inlägg om 5-EAPB på Flashback.
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
107
Uppgiftslämnare
2012
2013
april-2014
Statens
Kriminaltekniska
11 ärende
28 ärende
Laboratorium (SKL)
1 dödsfall
3 dödsfall
1 ärende
6 sjukhusfall 3 sjukhusfall
(Giftinformationscentralen 2014, Rättsmedicinalverket 2014, Statens
kriminaltekniska laboratorium 2014, Tullverket 2014)
Statens folkhälsoinstitut har yttrat sig enligt Förstöran
delagen 13 § lag (2011:111). Beslut om förstörande har inkommit till
myndigheten.
EMCDDA
Har rapporterats förekomma i Spanien, Litauen och Storbritannien (EMCDDA
2012).
10. Tillgänglighet
10 stycken a 120 mg för 100kr. Substansen kan införas, hanteras och säljas lagligt
i avsaknad av klassificering. Ökad tillgänglighet och därmed ökad användning
kan befaras då bruk och införsel inte är straffbart. Marknadsförs som lagligt
alternativ till Ecstacy.
11. Missbruksprofil
The Advisory Counsil on the Misuse of Drugs (Stor Britannien)
rekommenderade den 20 november 2013 att 5-EAPB skulle regleras enligt The
Misuse of Drugs Act 1971 som en klass B substans samt i förteckning 1 i Misuse
of Drugs Regulations, 2001. I övriga EU-länder är eventuell reglering inte känd.
13. Konventioner
Även fast substans saluförs som 5-EAPB på Internet så överensstämmer
kortnamnet inte med kemiska nomenklaturen. 5 positionen beskriver inte vad
etylgruppen sitter utan syrets position på besofuran-ringen.
15. Rekommendation
5-EAPB rekommenderas för narkotikaförklaring:
•
Tillgängligt underlag ger tillräckligt stöd för att ämnet har
euforiska effekter.
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
108
•
•
Tillgängligt underlag ger stöd för att ämnet har hälsofarliga
egenskaper.
Missbruk förekommer och kan komma att öka i Sverige.
samråd med berörda instanser, att 5-(N-etyl-2-aminopropyl)bensofuran med
kortnamn 5-EAPB förs upp på förordningen (1992:1554) om kontroll av
narkotika.
17. Referenser
ACMD (2013). Benzofurans: A review of the evidence of use and harm. A. C.
o. t. M. o. Drugs, GOV.UK.
AMCD (2013). Temporary class drug order report on 5-6APB and NBOMe
compounds. A. C. o. t. M. o. Drugs, GOV.UK.
EMCDDA. (2012). "European database on new drugs,." 2014, from
http://www.emcdda.europa.eu/index.cfm.
Flashback. (2014). "Dödsfall 5-EAPB i Sverige samt 5-EAPB - Ny
empatogen/stimulant RC-drog."
Retrieved 2014-05-08, from
och
https://www.flashback.org/t2290301
https://www.flashback.org/t2162596.
Giftinformationscentralen (2014). Stockholm.
Rättsmedicinalverket (2014). Rättsmedicinalverket. Linköping.
Scifinder. (2013). 2014, from https://scifinder.cas.org/scifinder/view/scifinder.
Statens kriminaltekniska laboratorium (2014). Linköping.
Tullverket (2014).
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
109
Efedron (metkatinon)
Sammansättning och former: vitt eller svagt färgat pulver.
Benämningar: efedron, metkatinon, ”cat”, ”crank”, ”goop”, ”jeff”, ”mulka”, ”star”,
”wonder drug”.
Doser: 5 – 10 mg vid injektion, 100 – 250 mg vid snusning, doser på 500 – 1
000 mg har beskrivits.
Tillförselsätt: injektion, nedsväljning, snusning.
Ruseffekter: eufori, pratsamhet, kraftkänsla, rastlöshet, förvirring, ruset varar 3 –
4 timmar.
Biverkningar: sömnsvårigheter, hyperaktivitet, hjärtbesvär, illamående, motorisk
oro, värmeslag, uttorkning, blödande näsa (vid snusning), kramper, förvirring,
hallucinationer, toxisk psykos, livshotande förgiftningar.
Beroenderisk: har jämförts med metamfetamin resp. kokain. Intensivmissbruk
med tätt upprepat intag upp till en vecka kan förekomma. Tolerans utvecklas
snabbt.
Skadeverkningar-risker: psykos, avmagring, uttorkning, hallucinationer, livshotande förgiftningar med hjärtstillestånd, risk för våldsamma aggressionsgenombrott. P.g.a. oskicklig hantering under produktionen (syntesen) kan den
färdiga beredningen innehålla bl.a. batterisyra och mangan (Mn).
Sammanfattande beskrivning: Efedron-metkatinon är mer beroendeframkallande
än amfetamin och har ett väsentligt tyngre spektrum av kroppsliga och psykiska
störningar och skaderisker, bl.a. förvirring, aggressionsgenombrott och
livshotande förgiftningar. Särskilt allvarligt är att missbrukare kan hamna i ett
intensivt och upprepat intag som kan fortgå i en vecka. Medlet liknar i detta
avseende kokain. P.g.a. dålig eller obefintlig ”kvalitetskontroll” i hittillsvarande
illegala produktion kan medlet variera kraftigt i koncentration men också
innehålla farliga rester från syntesen, bl.a. batterisyra och mangan. Det kan
därigenom vara livsfarligt genom sin sammansättning.
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
110
4-EMC20
Sammansättning och former: detektion av förekomst som vitt och beige pulver.
Benämning: 4-EMC
Tillförselsätt och missbruksdoser: Användare har rapporterat doser kring 100200 mg vid oral administration och intensiv eufori och potenta psykedeliska
effekter.
Verkningsmekanism/effekt: Substansen 4-EMC är strukturellt lik substansen
metkatinon och mefedron som sedan tidigare är reglerad som narkotika. Det
enda som skiljer 4-EMC från 4-MMC (mefedron) är att substansen har en
etylgrupp istället för en metylgrupp i fjärde position av benzyl ringen. Vidare är
4-EMC en struktur analog av 4-MEC. Substansen 4-EMC är en ringsubstituerad katinon som förväntas ha liknade stimulerande effekter som andra
katinoner.
Ringsubstituerade katinon-derivat har effekter som liknar kokain, amfetamin
och MDMA (ecstasy). 4-MMC har liknade verkningsmekanismer som andra
stimulerande droger (blockering av återupptag av, och stimulering av frisättning
av neurotransmittorer såsom serotonin, dopamin och noradrenalin). Detta stöds
av de sympatomimetiska effekterna (utvidgade pupiller, hjärtklappning, högt
blodtryck, agitation) som ses vid mefedron användning, vilka är liknade för
andra stimulerande droger såsom MDMA och kokain. Dödsfall har rapporterats
i samband med användning av 4-MMC (mefedron).
Substansen 4-EMC har av användare rapporterats framkalla liknade som eller
kraftigare eufori än mefedron. Användare har beskrivit 4-EMC som ett mycket
bra ersättningsalternativ till mefedron, intensiv eufori och potenta psykedeliska
effekter.
Hälsorisker: Biverkningar efter intag av kationer kan utgöras av huvudvärk,
illamående, yrsel, ångest, oro, sluddrigt tal samt förvirring. Förgiftningar med
kallsvettningar, feber, skakningar och psykotiska symptom har förekommit.
2011 s. 675 I och II.
Uppgifterna är hämtade från Folkhälsomyndighetens klassificeringsdokument (dnr 1559/20143.2.4).
20
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
111
Etizolam 21
Sammansättning och former: Vitt till svagt gulvitt kristallint pulver.
Benämningar: Etizolam (4-(o-klorofenyl)-2-etyl-9-metyl-6H-tieno[3,2-f]-striazolo[4,3-a][1,4]diazepin) och i läkemedelsberedningar: Etilaam, Depas,
Sedekopan, Pasaden Etirest, Etizola, Etilite, Lam ET, Inxity, Zoly. (Läkemedel
innehållande etizolam är inte godkända för försäljning i Sverige.)
Verkningsmekanism/effekt: Läkemedel innehållande etizolam utvecklades för
användning vid sömnlöshet, ångest och panikattacker. De anges ha lugnande
och hypnotiska effekter, minska muskeltonus och kan användas vid vissa
smärtsymtom. Som biverkningar anges dåsighet, svaghet, berusningskänsla,
överkänslighet, försämrad uppmärksamhet och koncentration samt oförmåga
till viljestyrda rörelser. Som ovanliga fall anges även bl.a. outhärdligt behov
(beroende). Läkemedlen utövar sin effekt via bensodiazepinreceptorer och ger
likartade effekter som diazepam. Etizolam anges som ett mycket potent,
kortverkande läkemedel med en halveringstid på 3,5 timmar. Etizolam har två
aktiva metaboliter, α-hydroxietizolam och 8-hydroxietizolam, med längre
halveringstider. Enligt tillgängliga uppgifter har etizolam en reducerad
benägenhet att inducera tolerans och beroende jämfört med klassiska
bensodiazepiner.
I rapporten från 1991anger WHO Expert Committee on Drug Dependence
följande om beroendepotentialen.
”Etizolam has been demonstrated to have some reinforcing effect in monkeys.
In physical-dependence studies in animals, it substituted for barbital and
produced withdrawal signs typical of the sedative-hypnotic class. Drugdiscrimination studies in monkeys indicated that it had pentobarbital-like
effects. In clinical observations of physical dependence, one case of mild
withdrawal manifestations was reported.”
Enligt inlägg på diskussionssajter, t.ex. Flashback, önskar användarna uppnå de
effekter som läkemedlen är avsedda för men även mild eufori, känsla av
välbefinnande och förbättrat humör, avslappning. Beskrivningar finns om att
etizolam föredras framför andra bensodiazepiner eftersom de önskade
effekterna nås på ett ”jämnare” sätt och att ”baksmälla” inte uppstår dagen efter.
Det finns också beskrivningar av toleransökning.
Missbruksdoser: Missbruksdoserna varierar stort. Det tycks som att 2-5 mg är
vanligt, men upp till 20 mg eller ännu mer finns beskrivet på diskussionssajter.
Den stora variationen kan eventuellt bero på om brukarens avsikt är
självmedicinering eller viljan att uppnå eufori, avslappning, välbefinnande eller
liknande effekter. (Terapeutisk dos: Vid ångest rekommenderas 0,25 - 0,50 mg
två till tre gånger per dag med ett maximum på 2 mg dagligen. Vid
sömnproblem rekommenderas 1 till 3 mg. Vid neuros och depression finns
rekommendation om 2 mg tre gånger per dag. Vid vissa smärttillstånd
rekommenderas 0,5 mg tre gånger dagligen.)
Uppgifterna är hämtade från Läkemedelverkets klassificeringsdokument
353:2012/514127). Se vidare även Bensodiazepiner i almänhet, s. 37-38 och avsnitt 4.3.
21
(dnr
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
112
Tillförselsätt: Oral eller sublingualt intag av tabletterna eller pulvret är vanligast.
Snortning (insufflation) och intravenöst intag finns också beskrivet.
Kombinationsmissbruk: Det finns flera beskrivningar på att etizolam används i
kombination med andra psykoaktiva ämnen t.ex. alkohol, pregabalin (Lyrica)
flunitrazepam och andra bensodiazepiner.
Hälsorisker/effekter vid missbruk:
a) Individuella risker
Förutom kända biverkningar finns även rapporter om t.ex. yrsel, minnesförlust,
försämrad koordination, medvetslöshet och enstaka dödsfall.
b) Folkhälso- och sociala risker
När WHO Expert Committee on Drug Dependence 1991värderade behovet av
att kontrollera etizolam menade de att det inte fanns några indikationer på
problem för folkhälsan eller sociala problem och att det därför inte fanns skäl
att rekommendera att ämnet sattes under internationell kontroll. Kommittén
har därefter inte tagit upp ämnet för omprövning. Med den spridning som finns
i Sverige och några närliggande länder kan det inte bortses från att bruket av
etizolam kan få konsekvenser för folkhälsan och medföra sociala problem.
Sammanfattande beskrivning: Etizolam, som är en analog till bensodiazepiner,
utvecklades som läkemedel för användning vid sömnlöshet, ångest och
panikattacker. Läkemedel innehållande etizolam är dock inte godkända för
försäljning i Sverige.
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
113
Etorfin
Sammansättning och former: etorfinhydroklorid, ett vitt eller svagt färgat pulver.
Benämningar: etorfin, ”M99”.
Doser: troligen i storleksordningen under 100 mikrogram netto. Etorfin anses
vara 500 – 1.000 ggr starkare än morfin.
Tillförselsätt: nedsväljning, injektion, inandning (kan troligen spridas som
aerosol).
Ruseffekter: som heroin. Effekten på stora djur varar 45 – 90 minuter.
Biverkningar: andningsförlamning och medvetslöshet, livshotande förgiftningar.
Beroenderisk: som heroin.
Skadeverkningar-risker: extremt hög risk för överdosering, andningsförlamning
och medvetslöshet, livshotande förgiftningar, smalt intervall mellan rusgivande
och andningsdämpande dos.
Sammanfattande beskrivning: Etorfin är en helsyntetisk opiat (opioid) och verkar
på centrala nervsystemets opiatreceptor. Etorfin används i veterinärmedicinen
för att söva elefanter och andra stora djur (bl.a. i bedövningspilar). P.g.a. medlets
extremt potenta effekt är det ytterst svår att dosera så att missbrukaren når en
kännbar ruseffekt utan att riskera en livshotande förgiftning. Etorfin liknar i
detta avseende fentanyl. En särskild risk vid ingripanden mot olaglig hantering
av etorfin är att medlet kan absorberas genom hud och slemhinnor, liksom
genom inandning. Etorfin förekommer idag knappast alls på den illegala
marknaden men kan befaras komma på drift från veterinärmedicinsk hantering.
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
114
Etylfenidat 22
Benämningar: Etyl-2-fenyl-2-(piperidin-2-yl)acetat, Etylfenidat, Nopaine, Fake
cocaine.
Sammansättning och former: Vitt pulver, kristaller, flytande.
Verkningsmekanism/effekt: Pga. strukturlikhet antas etylfenidat ha liknande
effekter som metylfenidat som sedan tidigare är narkotikaklassificerat.
Etylfenidat är centralstimulerande och verkar som återupptagshämmare av
dopamin och noradrenalin. Vid samtidigt intag av metylfenidat och etanol bildas
etylfenidat som metabolit. Etylfenidat och metylfenidat har liknade effekt på
DA och serotoninsystemet. Etylfenidat har särskilt hög affinitet till dopamin och
låg affinitet till serotonin. Till skillnad från metylfenidat, har etylfenidat låg
affinitet för noradrenalin. Etylfenidat framkallar eufori, mild stimulering och
ökad känsla av välbefinnande. Den har även mer skonsam avtändning än
metylfenidat. Önskvärda psykoaktiva effekter vid användning: pratsam,
euforisk, empatisk, ökad energi, sexuell stimulering, intensifiering av sensorisk
stimulering (t ex. musik) samt humör förstärkare.
Enligt inlägg på diskussionssajter, t.ex. Flashback, uppnår användarna effekter
som eufori och stimulerande känsla. Det finns också beskrivningar av
toleransökning, ångest, hallucinationer samt paranoia.
Kombinationsmissbruk: Vid samtidigt intag av metylfenidat och etanol bildas
etylfenidat som metabolit. Etylfenidat tas även i kombination med andra
substanser som Cannabinoider, GBL, 4-AcO-DMT, Buprenorfin, Etizolam,
Dimetokain och MDAI.
Doser: Doser vid injektions missbruk från 20 mg till 50 mg. Doser
rekommenderade på internetsidor är 20-100 mg nasalt eller peroralt. Det tar
enligt uppgift cirka 45 minuter efter användandet för substansen att börja verka,
med en varaktighet på 2 timmar.
Tillförselsätt: Nasalt eller peroralt. Injektion av etylfenidat finns också beskrivet
och den fria basen missbrukas även genom rökning.
Hälsorisker:
a) Individuella risker
Biverkningar som ångest, och paranoia. Förekomst av alkohol och metylfenidat
med överdos som följd finns dokumenterat. Variation i kroppstemperatur, ökad
hjärtfrekvens, svettningar samt förvirring kan förekomma som biverkningar.
Rastlöshet, såriga näsborrar är också förekommande. Vissa användare
rapporterar även beroende och en önskan om en ny dos. Rapporterade symtom
från fall inkomna till giftinformations-centralen: Muntorrhet. Stora pupiller.
Hög puls. Förhöjt blodtryck. Förhöjd kroppstemperatur. Myrkrypningar,
rastlöshet, oro, plockighet, hallucinationer samt kramper.
22
Uppgifterna är hämtade från FHI:s klassificeringsdokument (dnr TILLS 2012/3665).
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
115
b) Folkhälso- och sociala risker
Ett ökat antal beslag och fallbeskrivningar inom sjukvården har gjorts.
ökar (Giftinformationscentralen, 2012; Rättsmedicinalverket, 2012; Statens
kriminaltekniska laboratorium, 2012; Tullverket, 2012). Med den spridning
som finns i Sverige och några närliggande länder kan det inte bortses från att
bruket av Etylfenidat kan få konsekvenser för folkhälsan och medföra sociala
problem.
Medicinsk och industriell förekomst: Ingen medicinsk användning är känd men
användning kan förekomma inom farmakologisk forskning.
Sammanfattande beskrivning: Etylfenidat är centralstimulerande och verkar som
återupptagshämmare av dopamin och noradrenalin. Etylfenidat saluförs på
Internet som ett substitut till kokain. Ingen medicinsk användning är känd.
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
116
Etylon 23
IUPAC: 1-(1,3-benzodioxol-5-yl)-2-(ethylamino)propan-1-one
CAS: 1112937-64-0
Övrigt: 2-ethylamino-1-(3,4-methylenedioxyphenyl)propan-1-one, βk-MDEA,
3,4-methylenedioxy-N-ethylcathinone, MDEC
(EMCDDA, 2015; NFC, 2015; PubMed, 2015; Scifinder, 2015; Uralets, Rana,
Morgan, & Ross, 2014)
Strukturlika substanser: MDE/N-Ethyl MDA (MDEA) och MDA som är
internationellt reglerad enligt 1971 års psykotropkonvention, metylon (βkMDMA), butylon (βk-MBDB) och pentylon (βk-MBDP) som är
narkotikareglerade, m.fl (EMCDDA, 2015; Scifinder, 2015).
3. Fysikaliska data
Kokpunkt (°C): 362,2±42,0
Densitet (g/cm3): 1,159±0,06
Föroreningar/blandningar: Detektion av förekomst som tabletter, tabletter som
försålts som ecstacy, som pulver, kristallin kemikalie; etylon (βk-MDEA)
hydroklorid (HCl), som vätska samt som kapslar med pulver (EMCDDA, 2015;
NFC, 2015; Scifinder, 2015).
4. Framställning
vetenskapliga
litteraturen.
Substansen
1-(1,3-bensodioxol-5-yl)-2(etylamino)propan-1-on (etylon) kan framställas med utgångsmaterialet 1-(1,3bensodioxol-5-yl)propan-1-on genom syrakatalyserad bromering och påföljande
reaktion av intermediat med etylamin (EMCDDA, 2015; Russell & Bogun,
2011).
Substansen etylon (βk-MDEA) är en syntetisk katinon som missbrukas som
substitut till andra reglerade substanser såsom exempelvis metylon
01124-2015).
23
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
117
(βk-MDMA). Då etylon (βk-MDEA) och butylon (βk-MBDB) är homologer av
metylon (βk-MDMA) kan substansernas psykoaktiva effekter vara liknande som
för metylon (βk-MDMA). Etylon uppvisar strukturella likheter med metylon
och butylon som är reglerade som narkotika (EMCDDA, 2015; K. Zaitsu et al.,
2009; Kei Zaitsu et al., 2011).
Etylon (βk-MDEA) är katinon analogen till MDE/N-Etyl MDA (MDEA) som
är internationellt reglerad (EMCDDA, 2015). Substansen etylon har
rapporterats vara mindre potent än metylon (Erowid, 2006).
Le Boisselier, Bourgine, & Debruyne, 2014). Etylon har i en in vitro studie med
transfekterade celler visat sig inhibera monoamin upptaget. Genom samma
studie konkluderades även att etylon och mefedron, metylon och butylon
inducerade
frisättning
av
serotonin,
i
likhet
med
3,4metylendioxymetamfetamin (MDMA, ecstacy) och andra entaktogener. I likhet
med mefedron och metylon, kan butylon och etylon vara associerade med en
ökad risk för beroendeframkallande effekter jämfört med sina icke beta-keto
analoger, till följd av den relativt starkare aktiveringen på DA system som
substanserna har (Simmler et al., 2013).
Användare har rapporterat att syntetiska katinoner har beroendeframkallande
effekter vilket har bekräftats i djurstudier (Gregg & Rawls, 2014). Ytterligare
forskning är vidare nödvändig för att fastställa beroendepotentialen för olika
katinoner (UNODC, 2014). Etylon, metylon, mefedron, nafyron och MDPV
har i en in vitro modell påvisats ha hög blod-hjärn barriär permeabilitet
(Simmler et al., 2013).
Några olika metabolismstudier av metylon, etylon och butylon har indikerat att
dessa syntetiska katinoner verkar metaboliseras genom nästintill samma
huvudsakliga metaboliska vägar (Prosser & Nelson, 2012; Uralets et al., 2014;
Kei Zaitsu et al., 2011). Genom en studie som utfördes mellan 2011 och 2013
i USA för att screena efter designer stimulantia i urinprover, konkluderades att
metaboliterna som detekterades i positiva prover från människor som
missbrukat etylon, var liknande som de för metylon (Uralets et al., 2014).
Substansen etylon tillhör de syntetiska katinoner som missbrukas och önskvärda
effekter har av användare rapporteras vara bl.a. ökad energi och libido, empati,
eufori, öppenhet och stimulerande effekter (Paillet-Loilier et al., 2014; Prosser
& Nelson, 2012; Kei Zaitsu et al., 2011).
Användare har rapporterat intag av doser från 160-220mg med varierande
administrationssätt; oralt, nasalt (EMCDDA, 2015). Genom en in vitro studie
har en rekreationsdos på 175mg etylon uppskattats (Miotto, Striebel, Cho, &
Wang, 2013; Simmler et al., 2013).
Användare har rapporterats inta höga doser med benzodiazepiner efter att ha
missbrukat substansen etylon i försök att motverka påföljande negativa effekter
(Toxicologists, 2013).
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
118
8. Hälsorisker
Individuella risker
Giftinformationscentralen har i ett fall med etylon noterat symtom som
inkluderade stickningar i kroppen och hög puls. Ett annat fall med etylon
inkluderade
känselbortfall
i
ansikte
och
händer,
bröstsmärtor,
andningssvårigheter samt lite hög puls (GIC, 2015).
Bland de skadliga effekterna som ses hos användare av syntetiska katinoner som
behövt sjukvård inkluderas hjärtpåverkan (takykardi och hypertension),
kramper) (Paillet-Loilier et al., 2014; Prosser & Nelson, 2012).
Användare har rapporterat känslor av ökad energi, stimulerade och entaktogena
egenskaper, bestående vilja att re-dosera, att de stimulerande effekterna liknar
de för MDMA men att dessa är mycket mindre och att substansen inte är lika
euforisk som metylon, obehagliga effekter efter att ha missbrukat substansen då
effekterna avtagit med känslor av trötthet, aptitlöshet, sömnsvårigheter som
varar i minst 10-12 h (Erowid, 2006; Toxicologists, 2013).
Folkhälsorisker
det inte bortses från att bruket av etylon kan få konsekvenser för folkhälsan och
medföra sociala problem.
Uppgiftslämnare
2011 2012
2013
Nationellt
forensiskt
5
67 beslag
centrum (NFC)
beslag
15 fall
Rättsmedicinalverket
(urin)
3 fall
1
fall (urin)
(RMV)
(blod)
2
5 beslag
(TVL)
beslag
Giftinformationscentralen
1 fall
(GIC)
(GIC, 2015; NFC, 2015; RMV, 2015; TVL, 2015)
2014
2015-02
26 beslag
2 beslag
24
fall
(urin)
4
fall
(blod)
3 beslag
2
fall 3 fall
(sjukhus) (sjukhus)
EMCDDA
Beslag har förekommit under år 2015 i Sverige, under 2014 i Sverige, Spanien,
Litauen, Slovenien, Rumänien, Storbritannien och Portugal, under 2013 i
Rumänien, Tyskland, Storbritannien, under 2012 i Finland, Sverige och Ungern,
under 2011 i Frankrike och Bulgarien, under 2008 i Tjeckiska Republiken.
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
119
10. Tillgänglighet
11. Missbruksprofil
Reglerad i Frankrike, Ungern, Irland, Litauen, Slovakien, Turkiet och
Storbritannien (EMCDDA, 2015). Reglerad i Japan (Kei Zaitsu et al., 2011).
13. Konventioner
15. Rekommendation
Substansen
1-(1,3-bensodioxol-5-yl)-2-(etylamino)propan-1-on
• Tillgängligt underlag ger tillräckligt stöd för att ämnet har
beroendeframkallande egenskaper/euforiska effekter.
samråd
med
berörda
instanser,
att
1-(1,3-bensodioxol-5-yl)-2(etylamino)propan-1-on med kortnamn etylon förs upp på förordningen
17. Referenser
Erowid. (2006). This Is Not Your Mother's Methylone. from
https://www.erowid.org/experiences/exp.php?ID=49303
Gregg, R. A., & Rawls, S. M. (2014). Behavioral pharmacology of designer
cathinones: a review of the preclinical literature. Life Sci, 97(1), 27-30. doi:
10.1016/j.lfs.2013.10.033
Miotto, K., Striebel, J., Cho, A. K., & Wang, C. (2013). Clinical and
pharmacological aspects of bath salt use: A review of the literature and case
reports. Drug and Alcohol Dependence, 132(1–2), 1-12. doi:
http://dx.doi.org/10.1016/j.drugalcdep.2013.06.016
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
120
Prosser, J. M., & Nelson, L. S. (2012). The toxicology of bath salts: a review of
synthetic cathinones. J Med Toxicol, 8(1), 33-42. doi: 10.1007/s13181-0110193-z
Russell, M. J., & Bogun, B. (2011). New "party pill" components in New
Zealand: The synthesis and analysis of some β-ketone analogues of 3,4methylenedioxymethamphetamine (MDMA) including βk-DMBDB (β-ketoneN,N-dimethyl-1-(1,3-benzodioxol-5-yl)-2-butanamine). Forensic Sci. Int.,
210(1-3), 174-181. doi: 10.1016/j.forsciint.2011.03.005
Scifinder.
(2015).
Scifinder.
Retrieved
2014,
from
Simmler, L. D., Buser, T. A., Donzelli, M., Schramm, Y., Dieu, L. H., Huwyler,
J., . . . Liechti, M. E. (2013). Pharmacological characterization of designer
cathinones in vitro. Br J Pharmacol, 168(2), 458-470. doi: 10.1111/j.14765381.2012.02145.x
Toxicologists, S. o. F. (2013). Ethylone. from http://www.softtox.org/drug_monographs
UNODC.
(2014).
Synthetic
cathinones
Details
from
https://www.unodc.org/LSS/SubstanceGroup/Details/67b1ba69-1253-4ae9bd93-fed1ae8e6802
Uralets, V., Rana, S., Morgan, S., & Ross, W. (2014). Testing for designer
stimulants: metabolic profiles of 16 synthetic cathinones excreted free in human
urine. J Anal Toxicol, 38(5), 233-241. doi: 10.1093/jat/bku021
Zaitsu, K., Katagi, M., Kamata, H. T., Kamata, T., Shima, N., Miki, A., . . .
Mori, Y. (2009). Determination of the metabolites of the new designer drugs
bk-MBDB and bk-MDEA in human urine. Forensic Sci Int, 188(1-3), 131-139.
doi: 10.1016/j.forsciint.2009.04.001
Zaitsu, K., Katagi, M., Tatsuno, M., Sato, T., Tsuchihashi, H., & Suzuki, K.
(2011).
Recently
abused
β-keto
derivatives
of
3,4methylenedioxyphenylalkylamines: a review of their metabolisms and
toxicological analysis. Forensic Toxicol., 29(2), 73-84. doi: 10.1007/s11419011-0111-8
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
121
4F-alfa-PVP 24
IUPAC: 1-(4-fluorophenyl)-2-(pyrrolidin-1-yl)pentan-1-one
CAS: 850352-62-4
Övrigt: 4F- α -PVP, 4F-PVP, 4-fluoro-α-pyrrollidinovalerophenone, 1-(4fluorophenyl)-2-(1-pyrrolidinyl)1-pentanone,
2-(Pyrrolidin-1-yl)-1-(4fluorophenyl)pentan-1-one
Summaformel: C15 H20 F N O
narkotika, α-PHP, α-PBP, p-MePPP m.fl.(EMCDDA, 2014; Scifinder, 2014)
3. Fysikaliska data
Kokpunkt (°C): 351,4±22,0
Densitet (g/cm3): 1,090±0,06
Föroreningar/blandningar: Detektion av förekomst som pulver, tabletter, i
vätskeform, som kristallin kemikalie, 4F-α-PVP hydroklorid (HCl) löst i
organiska lösningsmedel. (EMCDDA, 2014; Scifinder, 2014; SKL, 2014)
4. Framställning
vetenskapliga litteraturen. (EMCDDA, 2014; Madras, Meltzer, & Butler, 2005;
Seeger, 1967)
Substansen 1-(4-fluorofenyl)-2-(pyrrolidin-1-yl)pentan-1-on (4F-alfa-PVP) är
en syntetisk katinon. 4F-alfa-PVP är relaterad till den narkotika klassade
substansen α-PVP som har stimulerande egenskaper, genom substitution med
en fluor atom i fjärde position av fenylringen. 4F-alfa-PVP uppvisar även stora
strukturella likheter med pyrovaleron (MPVP), då substanserna skiljer sig
genom att ha en fluor respektive en metyl substituent i fjärde position av fenyl
ringen. In vitro studier har visat att substansen 4F-alfa-PVP påverkar
monoaminerga systemet, i synnerhet dopamin transporten. (EMCDDA, 2014;
Meltzer, Butler, Deschamps, & Madras, 2006; Uchiyama et al., 2014)
06065-2014).
24
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
122
Alfa –pyrrolidinofenon derivat är relaterad till prolintan och pyrovaleron.
Prolintan och pyrovaleron (MPVP) utvecklades på 1950- och 1960-talet och
verkar genom att hämma dopamin DAT och noradrenalin NET
upptaget.(Zaitsu. K, Katagi .M, Tatsuno. M, Tsuchihashi. H, & Ishii. A, 2013)
Pyrovaleron utvärderades först som terapeutiskt läkemedel men kom sedan att
regleras efter rapporter om intravenöst beroende. (Sauer, Hoffmann, Schimmel,
& Peters, 2011)
Addition av en halogenatom såsom fluor (i 4:e position av fenylringen) hos
pyrovaleron ger 4F-alfa-PVP. Inkorporering av halogenatomer hos en
läkemedelskandidat leder vanligtvis till substanser som är mer lipofila och
mindre vattenlösliga. Halogenatomer, såsom exempelvis fluor och klor, används
för att öka penetration genom lipidmembran och vävnader. (Thomas, 2000)
Substansen 4F-alfa-PVP har en halogenatom i 4:e position av fenylringen, är
strukturellt mycket lik pyrovaleron. Båda substanserna tillhör gruppen alfapyrrolidinofenon derivat som är mer lipofila och bättre kan passera blod-hjärnbarriären än andra katinon derivat, till följd av den lipofila pyrrolidinyl gruppen.
(Wurita et al., 2014; Zaitsu. K et al., 2013) Detta har fått påföljden att alfapyrrolidinofenon derivat blivit populära som missbrukssubstanser som ger
starkare psykedeliska effekter. (Wurita et al., 2014)
eftersom de hämmar upptaget av dopamin och noradrenalin. (Namera et al.,
2013)
Användare har rapporterat doser kring 5-20mg med varierande
administrationssätt; insufflation, oralt, nasalt, intravenöst. (Bluelight, 2013;
Drugs-Forum, 2013)
Användare av andra syntetiska katinoner inklusive MDPV och alfapyrrolidinofenon derivat har rapporterat intag av substansen 4F-alfa-PVP. Även
intag av 4F-alfa-PVP och substanser som Etizolam har rapporterats av
användare. (Bluelight, 2013; Drugs-Forum, 2013)
Substansen 4F-alfa-PVP har i förgiftningsfall missbrukas i kombination med bl.a.
metadon, MT-45 och flubromazepam. (RMV, 2014)
8. Hälsorisker
Individuella risker
Rättsmedicinalverket har haft två obduktionsärenden och ett missbruksärende.
Substansen 4F-alfa-PVP påträffades tillsammans med bl.a. metadon, MT-45 och
flubromazepam i en blandintoxikation. Substansen 4F-alfa-PVP påträffades ett
annat dödsfall där personen fallit ut från ett fönster. (RMV, 2014)
Giftinformationscentralen har vid sjukhusfall med 4F-alfa-PVP konstaterat
symtom såsom oro, yrsel, aggressivitet, hallucinationer, medvetandepåverkan,
skakningar, diarréer, hög puls, högt blodtryck, kramper samt hög
kroppstemperatur.(GIC, 2014)
Användare har rapporterat känslor av eufori, ökad energi, stimulerande
egenskaper, insomi, hög hjärtfrekvens, förhöjd kroppstemperatur samt att
effekterna av substansen liknar de för MDPV. (Bluelight, 2013; Drugs-Forum,
2013)
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
123
Den farmakologiska och toxikologiska informationen om substansen är
begränsad i den vetenskapliga litteraturen.
Folkhälsorisker
det inte bortses från att bruket av 4F-alfa-PVP kan få konsekvenser för
Uppgiftslämnare
2011 2012 2013
2014
1 beslag 174 beslag
Laboratorium (SKL)
3 (blod)
1 beslag 17 beslag
16
(15 sjukhusfall)
(GIC, 2014; RMV, 2014; SKL, 2014; TVL, 2014)
EMCDDA
Beslag har förekommit under år 2014 i Rumänien, Finland och Sverige (2ggr).
(EMCDDA, 2014)
10. Tillgänglighet
11. Missbruksprofil
Kontrollerad i Lettland. (EMCDDA, 2014)
13. Konventioner
-
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
124
15. Rekommendation
Substansen 1-(4-fluorofenyl)-2-(pyrrolidin-1-yl)pentan-1-on rekommenderas
för narkotikaförklaring:
samråd med berörda instanser, att 4F-alfa-PVP med kortnamn 1-(4fluorofenyl)-2-(pyrrolidin-1-yl)pentan-1-on förs upp på förordningen
17. Referenser
Bluelight.
(2013).
4F-PVP
Information
Thread.
from
http://www.bluelight.org/vb/threads/694747-4F-PVP-Information-Thread
Drugs-Forum. (2013, 2013-09-28). 4-fluoro-alpha-PVP (pFPVP) Drug Info.
from https://www.drugs-forum.com/forum/showthread.php?p=226465
Madras, B. K., Meltzer, P. C., & Butler, D. (2005). WO2005034878A2.
Meltzer, P. C., Butler, D., Deschamps, J. R., & Madras, B. K. (2006). 1-(4Methylphenyl)-2-pyrrolidin-1-yl-pentan-1-one (Pyrovalerone) analogues: a
promising class of monoamine uptake inhibitors. J Med Chem, 49(4), 14201432. doi: 10.1021/jm050797a
Sauer, C., Hoffmann, K., Schimmel, U., & Peters, F. T. (2011). Acute poisoning
involving the pyrrolidinophenone-type designer drug 4'-methyl-alphapyrrolidinohexanophenone (MPHP). Forensic Sci Int, 208(1-3), e20-25. doi:
10.1016/j.forsciint.2011.02.026
Scifinder.
(2014).
Scifinder.
Retrieved
2014,
from
Office.
Thomas, G. (2000). Medicinal Chemistry: An introduction. West Sussex, UK:
John Wiley & Sons.
Uchiyama, N., Matsuda, S., Kawamura, M., Shimokawa, Y., Kikura-Hanajiri,
R., Aritake, K., . . . Goda, Y. (2014). Characterization of four new designer
drugs, 5-chloro-NNEI, NNEI indazole analog, alpha-PHPP and alpha-POP,
with 11 newly distributed designer drugs in illegal products. Forensic Sci Int,
243c, 1-13. doi: 10.1016/j.forsciint.2014.03.013
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
125
Wurita, A., Hasegawa, K., Minakata, K., Gonmori, K., Nozawa, H., Yamagishi,
I., . . . Watanabe, K. (2014). Postmortem distribution of alphapyrrolidinobutiophenone in body fluids and solid tissues of a human cadaver.
Leg Med (Tokyo), 16(5), 241-246. doi: 10.1016/j.legalmed.2014.05.001
doi: 10.1007s11419-013-0218-1
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
126
Fencyklidin (PCP)
Sammansättning och former: vitt pulver, ofta i kapslar, används ibland för att
förfalska andra narkotika (THC, LSD), kan sprutas på svamp eller persilja för
att efterlikna psilocybinhaltig svamp resp. marijuana.
Benämningar: fencyklidin, PCP, Sernyl eller Sernylan (som läkemedel på 1960talet), ”angel dust”, ”Cadillac”, ”Crystal”, ”elefanttjack”, ”peace pill”,
”ängladamm”.
Doser: 5 – 10 mg.
Ruseffekter: eufori, hallucinationer, desorientering, bedövning (anestesi), förändrad kroppsupplevelse, katalepsi.
Biverkningar: muskelstelhet, kramper, aggressivitet, andningsförlamning, livshotande förgiftning.
Beroenderisk: medlet självadministreras av djur vid experiment.
Skadeverkningar-risker: psykoser,
livshotande förgiftningar.
depressioner,
personlighetsförändringar,
Sammanfattande beskrivning: Fencyklidin företer ett brett och allvarligt spektrum av rus- och skadeverkningar, allt från psykoser till livshotande förgiftningar.
Detta överensstämmer till stor del med riskerna vid missbruk av MDMA.
Fencyklidin uppvisar dock större risker för aggressionsutbrott och liknar i detta
avseende flunitrazepam. Fencyklidin-missbrukare kan vara synnerligen svåra att
omhänderta vid polisingripanden. Däremot synes beroenderisken inte vara lika
stor för PCP som för t.ex. heroin.
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
127
Fenetyllin
Sammansättning och former: kristaller, vanligen som hydroklorid, som läkemedel
i form av tabletter.
Benämningar: fenetyllin, Captagon, Fitton m.fl.
Doser: 50 mg fenetyllin i Captagon-tabletter används mot narkolepsi. En eller
flera tabletter framkallar rus.
Tillförselsätt: nedsväljning av tabletter är vanligast.
Ruseffekter: som amfetamin med bl.a. ökad puls, ökat blodtryck, förhöjd
kroppstemeperatur, känsla av extra energi, minskat sömnbehov, eufori.
Biverkningar: oro, sömnsvårigheter.
Beroenderisk: som amfetamin.
Skadeverkningar-risker: depression, kraftlöshet, sömnsvårigheter, hjärt- och
kärlsjukdomar, undernäring med avmagring, psykoser.
Sammanfattande beskrivning: En jämförelse med amfetamin är naturlig, eftersom fenetyllin har likartade centralstimulerande effekter. Missbruk av fenetyllin
har dock främst skett genom nedsväljning. Injektionsmissbruk har inte
rapporterats, varför effekterna av stora doser och kraftfulla rus ej är kända. Det
finns dock skäl att anta att de kan vara likartade amfetaminets. Fenetyllin är
sannolikt ej något primärt missbruksmedel bland etablerade intravenösa
amfetaminmissbrukare. Fenetyllin kan dock ha betydande potential för
spridning i andra kretsar som kraftfullt vakenhets- och aktivitetshöjande medel,
inte minst bland människor som vill förskjuta sin dygnsrytm och sina
sömnperioder. Medlet har blivit populärt som ”feriepiller” bl.a. i Sydostasien.
Missbruk har rapporterats även från Mellanöstern.
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
128
Fenmetrazin
Sammansättning och former: vitt eller svagt färgat pulver.
Benämningar: fenmetrazin, fenmetralin, phenmetrazine, phenmetrazinum,
Preludin.
Doser: som amfetamin: p.g.a. toleransutveckling kan dagsintaget bli mycket
högt.
Tillförselsätt: nedsväljning av tabletter eller lösning, intravenös injektion,
snusning eller rökning (båda torde vara sällsynta).
Ruseffekter: eufori, känsla av energi och verksamhetslust, oövervinnelighet.
Biverkningar: muntorrhet, motorisk oro, hjärtklappning, ångest, desorientering,
vid stora doser: paranoida psykoser med aggressivitet och farlighet för
omgivningen, impulsgenombrott.
Beroenderisk: som amfetamin, toleransutvecklingen kan bli ytterst stark, svåra
abstinensreaktioner med utmattning, ångest, retlighet, koncentrationssvårigheter, aggression, långvarig sömn.
Skadeverkningar-risker: uttorkning, svåra tandskador, kraftig avmagring, störningar i motoriken, paranoida psykoser med hallucinationer, vid långvarigt
missbruk även förhöjd dödlighet p.g.a. hjärtsvikt, olyckshändelser m.m.
Sammanfattande beskrivning: Fenmetrazin har i allt väsentligt samma ruseffekter
och risker som amfetamin och har visat sig kunna ersätta detta. Fenmetrazinet
var mycket vanligt i Sverige på 1950- och 1960-talen. En egenhet med
fenmetrazin i förhållande till amfetamin att missbrukare kan injicera oerhört
stora doser fenmetrazin och att toleransutvecklingen kan bli mycket hög.
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
129
Fentanyler
Sammansättning och former: vita pulver, ofta i stark utblandning. Totalt uppskattas antalet möjliga fentanylvarianter till omkring 1 400, av dem har ca 200
syntetiserats, 30 har påträffats på illegala marknader. I Sverige är 10 klassade
som narkotika.
Benämningar: fentanyl, fentanil, alfametylfentanyl, karfentanil, 3-metylfentanyl,
sufentanil m.fl., Durogesic, Leptanal, Rapifen m.fl., ”China White”, ”krokodil”,
”Mexican Brown”, ”synthetic”, ”Synthetic heroin”.
Doser: för fentanyl troligen omkring 100 mikrogram, nettodosen av fentanyl
motsvarar ca 2 saltkorn, vid analyser hos SKL av konsumtionsfärdiga
beredningar har 88 – 97 procent av preparatet varit utfyllnadsmassa, i utblandad
beredning för missbruk kan 99 procent av preparatet vara utfyllnadsmassa.
Tillförselsätt: injicering, rökning, hudapplikation. Varning: fentanyl kan upptas
genom huden.
Ruseffekter: som heroin (fentanylerna verkar på samma receptor (µ) i centrala
nervsystemet som morfin och heroin). Fentanylerna har dock både snabbare
anslag och kortare verkanstid (upp till 60 min.) än heroin (4 – 6 timmar).
Biverkningar: som heroin, bl.a. dåsighet, nedsatt vakenhet, risk för livshotande
förgiftningar.
Beroenderisk: som heroin, kraftig toleransutveckling.
Skadeverkningar-risker: livshotande förgiftningar p.g.a. svårigheter att dosera
rätt.
Sammanfattande beskrivning: Fentanylgruppen innehåller syntetiska opiater
(opioider). I praktiskt missbruk kan de till fullo ersätta heroin som rusmedel.
Fentanylerna synes dock driva upp opiattoleransen snabbare och kraftigare än
heroin så att heroinmissbrukare efter en tids fentanylmissbruk upplever
svårigheter att vid återgång till heroin att få samma ruseffekt som tidigare. En
särskild riskfaktor med fentanyl är att medlet är ytterst svårt att dosera rätt.
Illegala beredningar måste därför anses vara livsfarliga genom sin
sammansättning. Det kan finnas anledning att precisera missbruksdoserna
närmare då missbruket blir bättre kartlagt.
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
130
Fentermin
Sammansättning och former: vitt pulver, tabletter, kapslar. På den amerikanska
läkemedelsmarknaden förekommer fentermin i beredningar om 15, 30 eller
37,5 mg.
Benämningar: fentermin, Adipex-P, Duromine, Fastin, Ionamin, Mirapront,
Obe-Nix, Obephen, Oberine, Panbesy, Promidin, Redusa, Teramine och
Wilpo, ”Robin’s egg”, ”black and white”.
Doser: 30 mg (skattning).
Tillförselsätt: nedsväljning av tabletter, injektion av krossade och upplösta tabletter eller uppdelade kapslar.
Ruseffekter: som amfetamin, d.v.s. eufori, allmän stimulering, vid högre påverkan paranoia och hallucinationer.
Biverkningar: paranoia och hallucinationer.
Beroenderisk: lägre än amfetamin. Toleransutveckling kan förekomma.
Skadeverkningar-risker: paranoia, förvirring, hallucinationer.
Sammanfattande beskrivning: Fentermin har i allt väsentligt samma ruseffekter
som amfetamin, men det är svagare. Beroenderisken synes också vara lägre än
för amfetamin. Viss försiktighet är dock motiverad vid denna jämförelse,
eftersom fentermin hittills endast i ringa grad missbrukats genom intravenösa
injektioner samtidigt som injektionsmissbruk av amfetamin är frekvent.
Erfarenhetsmässigt har det visat sig kunna bli fråga om helt andra rusnivåer och
beroenderisker vid injektionsmissbruk än vid nedsväljning. De skillnader som
finns i effekter mellan amfetamin och fentermin kan emellertid till stor del
kompenseras genom höjning av fentermindosen.
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
131
Flubromazolam 25
IUPAC:
8-bromo-6-(2-fluorophenyl)-1-methyl-4H-[1,2,4]triazolo[4,3a][1,4]benzodiazepine
CAS: 612526-40-6
Övrigt:
8-bromo-6-(2-fluorofenyl)-1-metyl-4H-(1,2,4)triazolo(4,3a)(1,4)bensodiazepin
(EMCDDA; NFC)
Summaformel: C17H12BrFN4
N
N
N
Br
N
F
Familje/Grupptillhörighet: bensodiazepiner
Strukturlika substanser: pyrazolam som sedan tidigare är reglerad som narkotika
i Sverige.
3. Fysikaliska data
Fysikaliskt tillstånd: Molekylvikt (g/mol): 370.02 g/mol
Kokpunkt (°C): 520.6±60.0 vid 760 Torr
Densitet (g/cm3): 1.60±0.1 g/cm3 vid 20 °C, 760 Torr
4. Framställning
(Cook et al., 2003)
Flubromazolam är en substituerad bensodiazepin som strukturellt liknar den
tidigare narkotikaklassificerade substansen pyrazolam. De två substanserna
skiljer sig åt genom att flubromazolam har en 2-fluorofenylgrupp i position 6,
där pyrazolam istället har en pyridinylgrupp.
Den huvudsakliga verkningsmekanismen för bensodiazepiner är att modulera
effekten av den hämmande signalsubstansen GABA på GABAA-receptorn
(Wingrove et al., 2002). Benzodiazepiner har anxiolytiska, sedativa, hypnotiska,
antikonvulsiva och muskelrelaxerande egenskaper.
Flubromazolam kommenteras flitigt på användarforum (Asklepios; Bluelight;
Flashback; Reddit). Användare beskriver flubromazolam som mycket potent.
01118-2015).
25
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
132
Effekterna beskrivs som ”bensoeffekter”, ibland med euforiskt inslag.
Flubromazolam saluförs av flera svenska internetshoppar.
Första beslaget av flubromazolam inom EU rapporterades av Sverige oktober
2014; ”The substance was identified in white rectangle shaped tablets labelled
“XANAX” i.e. fake alprazolam tablets!”(EMCDDA; NFC).
Oralt intag av tabletter är vanligast. Även pellets och kapslar förekommer.
Tabletter mellan 0,5-1,25 mg säljs på svenska nätshoppar. På en säljsida står; ”Extra försiktighet rekommenderas vid hanteringen av denna substans. Den är ca
40x så dospotent som Diazepam.” På användarfora på internet ges rådet att börja
med 0,25 mg för dem som är nybörjare (Asklepios; Bluelight; Flashback;
Reddit).
8. Hälsorisker
Individuella risker
Giftinformationscentralen har haft 15 ärenden under det senaste året, varav 14
ärenden har varit sjukvårdsfall; ”Symtom i GIC-fall har varit
medvetandepåverkan. Tabletter med styrkorna 0,75 mg, 1 mg, 1,25 mg
respektive 1,5 mg. I ett fall hade en man tagit 100 tabletter á 1 mg och
fortfarande inte vaknat 1,5 dygn efter tablettintaget.”
Kombinationsmissbruk av bensodiazepiner med andra CNS-depressiva medel
som opioider eller alkohol ökar risken för fatal överdos (Corkery, Schifano, &
Ghodse, 2012). Det finns risk för utveckling av korsberoende till andra
Folkhälsorisker
det inte bortses från att bruket av flubromazolam kan få konsekvenser för
Uppgiftslämnare
(NFC)
Tullverkets laboratorium (TV)
2013
2014
2015 feb
-
382 ärenden
109 ärenden
-
3 ärenden
2 ärenden
11
ärenden
4 ärenden, alla
varav
10
från sjukhus
sjukvårdsfall
(2011:111).
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
133
EMCDDA
Sverige har rapporterat substansen 2014 och Storbritannien 2015.
10. Tillgänglighet
11. Missbruksprofil
13. Konventioner
15. Rekommendation
8-bromo-6-(2-fluorofenyl)-1-metyl-4H-(1,2,4)triazolo(4,3a)(1,4)bensodiazepin rekommenderas för narkotikaförklaring:
samråd med berörda instanser, att 8-bromo-6-(2-fluorofenyl)-1-metyl-4H(1,2,4)triazolo(4,3-a)(1,4)bensodiazepin med kortnamn flubromazolam förs
upp på förordningen (1992:1554) om kontroll av narkotika.
17. Referenser
Asklepios. https://www.asklepios.nu/produkt/flubromazolam/.
Bluelight. http://www.bluelight.org/vb/threads/729584-Flubromazolam.
Cook, J. M., Huang, Q., He, X., Li, X., Yu, J., Han, D., . . . McElroy, J. F.
(2003). Preparation of benzodiazepines, in particular 1,4-benzodiazepines, as
anxiolytic and anticonvulsant agents with reduced sedative and ataxic effects.
(Copyright (C) 2015 American Chemical Society (ACS). All Rights Reserved.),
125 pp.
Corkery, J. M., Schifano, F., & Ghodse, A. H. (2012). Phenazepam abuse in the
UK: an emerging problem causing serious adverse health problems, including
death. Hum Psychopharmacol, 27(3), 254-261. doi: 10.1002/hup.2222
EMCDDA.
European
database
on
new
drugs.
2015,
from
EMCDDA. (2015). Benzodiazepines drug profile. European Monitoring Centre
for Drugs and Drug Addiction.
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
134
Flashback. https://www.flashback.org/t2431418.
Reddit.
https://www.reddit.com/r/researchchemicals/comments/2uoylw/experience_t
rip_report_with_flubromazolam/.
TV. Tullverket.
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
135
Flubromazepam 26
Sammansättning och former: Detektion av förekomst som pulver och som kapslar
med innehåll av pulver.
Benämning: Flubromazepam
Tillförselsätt: Flubromazepam uppges intas som kapslar eller som rent pulver
enligt internetforum. Bensodiazepiner sväljs vanligen som tabletter men kan
även injiceras för medicinskt och icke-medicinskt bruk. Missbruk genom att
bensodiazepiner tas nasalt har även rapporterats.
Missbruksdos: Användare har rapporterat intag av substansen 4 mg-12 mg med
sedativa och humörhöjande effekter, mild eufori samt långvariga anxiolytiska
effekter som sitter i mer än 24 h.
Verkningsmekanism/effekt: Flubromazepam tillhör gruppen bensodiazepiner
som utvecklades av läkemedelsbolaget Roche. Flubromazepam beskrivs
syntetiserad 1962 då den noterades vara mycket mer potent än föregångaren
klordiazepoxid, en substans med psykotropiska egenskaper (reglerad som
narkotika i Sverige samt internationellt reglerad genom 1971 års
psykotropkonvention).
Bensodiazepiner används kliniskt för behandling av oro och sömnsvårigheter.
Verkningsmekanismen för effekten av bensopdiazepiner sker genom
modulering av GABAA-receptorn som utgörs av ett (Cl-kanal) komplex.
Bensodiazepiner är en grupp av substanser med anxiolytiska, sedativahypnotiska, antikonvulsiva och muskelrelaxerande effekter.
Flubromazepam är strukturellt lik fenazepam som är en bensodiazepin agonist
för GABAA-receptor komplexet. Flubromazepam och fenazepam skiljer sig
enbart genom olika halogenatomer (en fluor respektive en klor atom) i position
2 av fenylringen. Flubromazepam kan mediera liknande effekter som
fenazepam, genom uppreglering av GABA-receptor komplexet. Substansen
fenazepam är mycket potent med kraftfulla anoxiolytiska effekter som
överstiger de för klordiazepoxid och diazepam. Vidare har fenazepam uppvisat
starkt sedativa, antikonvulsiva och hypnotiska egenskaper i kliniska studier och
djurstudier.
Användare har rapporterat intag av substansen 4 mg-12 mg med sedativa och
humörhöjande effekter, mild eufori samt långvariga anxiolytiska effekter som
sitter i mer än 24 h.
Hälsorisker: Giftinformationscentralen har vid fall med Flubromazepam noterat
symtom som inkluderar medvetandesänkning (ihållande trötthet fem dagar efter
drogintaget).
26
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
136
Biverkningar som rapporterats med bensodiazepiner inkluderar dåsighet,
svaghet, berusningskänsla, överkänslighet, minnes- och koncentrationssvårigheter samt hallucinationer. Kombinationsmissbruk av bensodiazepiner
tillsammans med andra CNS depressiva substanser, såsom alkohol och opiater
ökar risken för respiratorisk depression och död. Risk för utveckling av
korsberoende till bensodiazepiner. Medicinskt ska bensodiazepiner endast
användas för korttids behandling av ångest eller sömnbesvär som är svåra och
handikappande. Detta eftersom risk för tolerans och beroende av
bensodiazepiner kan utvecklas efter bara några veckor. Bensodiazepiner och
cannabis är psykoaktiva substanser som experimentella studier visat påverkar
bilkörningsförmågan, och som när alkohol även används, ökar risken för att bli
inblandad eller ansvarig för trafikolyckor signifikant.
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
137
Flefedron m. m.
Sammansättning och former:
Flefedron (flefedron4): 1-(4-fluorfenyl)-2-metylaminopropan-1-on
Flefedron2: 1-(2-fluorofenyl)-2-metylaminopropan-1-on
Flefedron3: 1-(3-fluorfenyl)-2-metylaminopropan-1-on
Samtliga är vita pulver som bl.a. utbjudes på internet som t.ex.
”växtgödningsmedel” med en uppgiven halt av 98 – 99 procent. På
missbruksmarknaden har de även sålts i tabletter. Pulvren kan ha en tvålaktig
smak.
Benämningar:
Flefedron4: flefedron, Flephedrone, 4-fluoromethcathinone, 1-(4fluorophenyl)-2-methylaminopropan-1-one, 4-fluorometkatinon, 1-(4fluorfenyl)-2-metylaminopropan-1-on, 4-FMC, флефедрон, ”fleph”.
Flefedron2: 1-(2-fluorofenyl)-2-metylaminopropan-1-on, 2fluoromethcathinone, 2-FMC, 1-(2-fluorophenyl)-2-methylaminopropan-1one.
Flefedron3: 1-(3-fluorfenyl)-2-metylaminopropan-1-on, 3-FMC, 3fluoromethcathinone, 1-(3-flourophenyl)-2-methylaminopropan-1-one.
För att tydligt kunna namnge de enskilda medlen utan att behöva anföra
fullständig kemisk formel skulle medlen kunna omnämnas som endast flefedron
(även flefedron4) eller 4-FMC, som flefedron2 eller 2-FMC, resp. som
flefedron3 eller 3-FMC.
Tillförselsätt: oralt (främst som tabletter), snusning (snortande), torde kunna
intas rektalt, rökas och injiceras men sådana tillförselsätt har ej dokumenterats.
Ruseffekter: eufori, pratsamhet.
Biverkningar: kraftigt brännande känsla i näsans slemhinnor vid snusande
(snortande), muntorrhet, synrubbningar, kraftigt tårflöde, hjärtklappning,
andningssvårigheter, rörelsekoordinationsproblem, svettningar.
Beroenderisk: troligen som andra syntetiska katinoner, vissa indikationer på
refillbeteende.
Skadeverkningar-risker: troligen livshotande förgiftningar, troligen risk för
psykoser.
Sammanfattande beskrivning:
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
138
•
Det finns inte heller i mängdhänseende stöd för att bedöma de syntetiska
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
139
Flunitrazepam 27
Sammansättning och former: flunitrazepam, pulver som bereds i tabletter för
medicinskt bruk. Äldre Rohypnol-tabletter vita, nya (efter 1999) gröngrå med
påtryck ”542”.
Benämningar: flunitrazepam, Flunitrazepam, Fluscand, Rohypnol, ”Mexican
Valium”, ”roaches”,”roofies”, ”roppar”, ”ruffies”, ”R-2”.
Doser: 5 tabletter à 1 mg vid nedsväljning.
Tillförselsätt: nedsväljning av tabletter, snusning av krossade tabletter, rökning
av tabletter (med t.ex. haschisch eller heroin), injektion av upplösta tabletter
(torde vara ovanligt).
Ruseffekter: eufori, känsla av oövervinnelighet, avhämning, impulsgenombrott,
rusupplevelsen påverkas starkt av missbrukarens förväntan (”set”).
Flunitrazepam används även för att förlänga eller förstärka effekterna av t.ex.
heroin eller för att lindra abstinensbesvären efter amfetaminrus.
Biverkningar: dåsighet, yrsel, huvudvärk, blockerat anläggande av minnesbilder
med åtföljande minnesluckor (anterograd amnesi), förvirringstillstånd, ataxi,
muskelsvaghet, excitation, aggressivitet, sömnsvårigheter, mardrömmar, vid
högre doser: slöhet, medvetslöshet, oregelbunden och minskad andning,
minskat blodtryck, minskad muskelspänning, minskad kroppstemperatur,
livshotande förgiftningar, livshotande förgiftningar med dödlig utgång har
rapporterats även i Sverige.
Beroenderisk: troligen minst lika kraftig som för MDMA, kraftig toleransutveckling: daglig konsumtion om 20 tabletter eller mer finns noterad, allvarliga
abstinensreaktioner
med
rastlöshet,
oro,
sömnlöshet,
huvudvärk,
koncentrationssvårigheter, förändrad medvetandegrad, i sällsynta fall: delirier
och krampanfall.
Skadeverkningar-risker: livshotande förgiftningar, personlighetsförändringar,
psykoser, aggressionsutlevelse med våld. Enligt Högsta domstolens senare praxis
torde Rohypnol numera höra till samma farlighetsklass som amfetamin.
Sammanfattande beskrivning: Flunitrazepam har visat sig ha den ovanliga
effekten att kunna användas som ”strategisk drog” för att framkalla en sinnesstämning som är ändamålsenlig för att genomföra planerade brott. Detta har
motiverat införandet av ett särskilt farlighetskriterium på denna punkt.
Flunitrazepam har vid missbruk i russyfte en rad paradoxala effekter, bl.a. att
kunna framkalla aggressionsgenombrott, trots att medlet vid medicinskt bruk
används bl.a. som sömnmedel. Den frekventa användningen av Rohypnol som
drogningsmedel föranledde tillverkaren att omkring 1998/99 ändra
sammansättningen av tabletterna så att dessa numer är svårare att lösa upp i
vatten och även innehåller ett skarpt blått färgämne för att avslöja om de tillsatts
en drink.
Se även sida 37 angående skillnaden i farlighetshänseende i förållande till andra bensodiazepiner
och avsnitt 4.3.
27
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
140
4-fluoramfetamin
Sammansättning och former: 4-fluoramfetamin, pulver, tabletter har förekommit
på den icke-medicinska marknaden.
Benämningar: 4-fluoramfetamin, 4-fluoro-amphetamine, para-fluoroamphetamine, p-fluoroamphetamine, 4-FA, 4-fluoro, 4-FMP, P-FA, PFA, P-FMP,
RDJ, ”flux”.
Doser: på internetfora förekommer uppgifter om märkbara empatikogena
effekter från 60 mg, en nätleverantör anger låg dos 50 – 80 mg, normal dos: 100
-120 mg och stark dos: 150 – 300 mg, vid autoreferat på internet av
självexperiment anges ofta doser från 100 mg, en missbruksdos bör anses vara
50 mg.
Tillförselsätt: nedsväljning, kan snortas men sådan tillförsel kan ge obehagliga
retningar i slemhinnor, kan rökas (torde vara sällsynt), medlet torde kunna
injiceras.
Ruseffekter: eufori, energikänsla, vidgade pupiller och pulsstegring, hyperaktivitet, värmekänsla i ansikte och i kroppen, nedsatt aptit, välvilja mot andra
människor (empatikogen effekt), känsla av kontroll över tankelivet och hjärnan,
talträngdhet, stora likheter både med amfetamin- och MDMA-rus, ruset sätter
in efter ca 1 timme och varar 4 – 10 timmar beroende på dos.
Biverkningar: hyperaktivitet, kraftiga käkrörelser (bruxism), sömnsvårigheter,
abstinensreaktionerna kan i en del fall bli markanta med depressionsliknande
känslor.
Beroenderisk: troligen som amfetamin eller MDMA, beroenderisken är sannolikt
betydande p.g.a. de markanta euforiserande effekterna.
Skadeverkningar-risker: ofullständigt utredda, ett dödsfall med rester av 4-FA
och andra droger rapporterat från Storbritannien, vid långvarigt missbruk
sannolikt avmagring p.g.a. markant aptitreduktion, troligen psykoser.
Sammanfattande beskrivning: 4-fluoramfetamin är en analog amfetamin och har
detta medels huvudsakliga effekter. 4-fluoramfetamin har dock visat sig ha även
serotoninfrisättande effekter, varför det har vissa likheter med MDMA. För den
slutsatsen talar även att 4-fluoramfetamin ger kraftiga käkrörelser (bruxism) på
samma sätt som MDMA. 4-fluoramfetamin har dock hittills i Sverige använts
som substitut för amfetamin. Autoreferat av rusupplevelser betonar vanligtvis
de amfetaminlika effekterna. För en primär jämförelse med amfetamin talar
också farmakologiska djurexperiment som visar på stora likheter med
amfetamin/metamfetamin. Medlet är nytt på den svenska och den
internationella marknaden och erfarenheterna av missbruk begränsade.
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
141
2-fluoroamfetamin
28
Grupp: syntetiska centralstimulantia av amfetamintyp
Benämningar: 2-fluoroamfetamin, 2-fluoramfetamin, 2-FA, o-fluoro-alphamethyl-phenetylamin, 2-FMP
Exponerinsgssätt och doser: Uppgifter om injektion, 2-FA intravenöst varje dag i
en vecka, totalt 2 gram (Giftinformationscentralen, 2013).
Kan intas nasalt, oralt, rektalt, injektion. Enligt diskussionsforum: en väldig
variation på rekommenderade dos, allt från 5 mg upptill 120 mg beroende på
administreringsväg och tolerans.
Verkningsmekanism/effekt: 2-Fluoroamfetamin (2-FA) är en fenetylamin med
stimulerande egenskaper och ett derivat till amfetamin och kan därför antas ha
liknade egenskaper som amfetamin. Intag av fenetylaminer ger en ökad
frisättning av dopamin, serotonin och noradrenalin. Fenetylaminer har i
allmänhet hallucinogena och energigivande effekter. Fenetylaminerna kan också
påverka autonoma nervsystemet med risk för blodtrycksstegring och perifer
vasokonstriktion (kärlsammandragning). Neurotoxicitet har påvisats i
djurstudier, skador på både serotonerga och dopaminerga neuron. För att öka
fettlösligheten och förmågan att passera blod-hjärnbarriären kan man addera en
fluoratom till kemiska strukturen. Det är därför mycket troligt att 2-FA har
farmakologiska effekter. Enligt internetforum: stimulerande, eufori och
toleransökning samt insomni.
Biverkningar: Giftinformationscentralen har haft ett fall med 2-FA under 2012
(inga fall under 2013). Det var en man som hade injicerat 2-FA intravenöst varje
dag i en vecka, totalt 2 gram. Kommer till sjukhus med symtom som kramper,
feber, hög puls, bröstsmärtor, oro, hyperaktivitet. Se även under
Verkningsmekanism/effekt.
Sammanfattande beskrivning: 2-FA är ett derivat till amfetamin.
28
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
142
3-fluoroamfetamin
29
Benämningar: 3-fluoroamfetamin, 3-FA, PAL-353
Exponerinsgssätt och doser: Kan intas nasalt, oralt, rektalt, injektion. Enligt
diskussionsforum: en väldig variation på rekommenderade dos, allt från 5-15 mg
upptill 100- 120 mg beroende på administreringsväg.
Verkningsmekanism/effekt: 3-Fluoroamfetamin (3-FA) är en fenetylamin med
stimulerande egenskaper och ett derivat till amfetamin och kan därför antas ha
liknade egenskaper som amfetamin. Intag av fenetylaminer ger en ökad
vasokonstriktion. Neurotoxicitet har påvisats i djurstudier, skador på både
serotonerga och dopaminerga neuron. För att öka fettlösligheten och förmågan
att passera blod-hjärnbarriären kan man tillföra en fluoratom till kemiska
strukturen. Det är därför mycket troligt att 3-FA har farmakologiska effekter. 3FA ger ökad frisättning av de tre monoaminerna dopamin, serotonin (5-HT) och
noradrenalin och blockerar samtidigt återupptaget av dessa signalsubstanser.
Man kan även se ett självadministrerade beteende hos apor.
Enligt Internetforum: stimulerande, eufori och toleransökning samt insomni.
Biverkningar: Symtom i ett fall från sjukhus där patienten hade hallucinationer
(Giftinformationscentralen 2013). Se även under Verkningsmekanism/effekt.
Sammanfattande beskrivning: 3-FA är ett derivat till amfetamin.
29
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
143
3-fluorofenmetrazin (3-FPM) 30
IUPAC: 3-methyl-2-(3-methylphenyl)morpholine
CAS: 1350768-28-3
Övrigt: 3F-Phenmetrazine, 3-FPM, PAL-593 (EMCDDA, 2015; Scifinder,
2015), 2-(3-fluorofenyl)-3-metylmorfolin
Summaformel: C11 H14 F N O
Familje/Grupptillhörighet: Psykotropa substanser, övriga
Strukturlika substanser: Fenmetrazin som är internationellt reglerad genom 1971
års psykotropkonvention. (EMCDDA, 2014; Scifinder, 2015)
3. Fysikaliska data
Kokpunkt (°C): 280,6±35,0
Densitet (g/cm3): 1,073±0,06
Föroreningar/blandningar: Detektion av förekomst som vitt pulver. (EMCDDA,
2014; NFC, 2015; Scifinder, 2015)
4. Framställning
Metoder för framställning av 3-fluorofenmetrazin (3-FPM) finns beskrivna i den
vetenskapliga litteraturen. Substansen 3-fluorofenmetrazin kan framställas med
3-fluorostyren som utgångsmaterial (Blough, Rothman, Landavazo, Page, &
Decker, 2011).
Substansen 3-fluorofenmetrazin (3-FPM) är en fluor substituerad variant av
fenmetrazin som har stimulerande egenskaper. Fenmetrazin användes först som
aptitminskande läkemedel under namnet Preludin. Preludin kom senare att dras
undan ifrån marknaden till följd av missbruk av substansen som substitut för
amfetamin (EMCDDA, 2015; Reith et al., 2015). Vidare uppvisar substansen
3-fluorofenmetrazin strukturella likheter med fendimetrazin.
Fendimetrazin har använts kliniskt i över 50 år som aptitminskande läkemedel
och är en prodrug till fenmetrazin. Både fenmetrazin och fendimetrazin regleras
internationellt idag genom 1971 års psykotropkonvention. Vid oralt intag
metaboliseras fendimetrazin i levern till fenmetrazin som verkar som en
amfetaminliknande frisättare av dopamin och noradrenalin (Czoty et al., 2015).
02011-2015).
30
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
144
Substansen 3-fluorofenmetrazin har in vitro påvisats frisätta dopamin och
noradrenalin i likhet med fenmetrazin (Blough et al., 2011). Substanserna
fenmetrazin och 3-fluorofenmetrazin är potenta frisättare av dopamin med
EC50-värden 87,4nM respektive 43nM (Blough et al., 2011; Reith et al., 2015).
Substansen 3-fluorofenmetrazin har rapporterats administreras oralt i doser
kring 15-25mg (Tripsit, 2015).
8. Hälsorisker
Individuella risker
Giftinformationscentralen har haft 3 fall med substansen 3-fluorofenmetrazin,
samtliga från sjukhus. I ett av fallen hade en man intagit substansen i 3 dagar
och börjat hallucinera ganska kraftigt, inte sovit samt hade relativt hög puls vid
ankomst (GIC, 2015). Rättsmedicinalverket har haft ett fall (urin) med
substansen 3-fluorofenmetrazin (RMV, 2015). Användare har beskrivit att
substansen 3-fluorofenmetrazin ger känslor av mild eufori, stimulerande
effekter, ökat välbefinnande, ökad vakenhet, svettningar, ökad hjärtfrekvens,
aptitförlust, tunnelseende, att effekterna av 3-fluorofenmetrazin är jämförbara
med narkotikareglerade 2-FMA, (Erowid, 2015)
Folkhälsorisker
det inte bortses från att bruket av 3-fluorofenmetrazin (3-FPM) kan få
konsekvenser för folkhälsan och medföra sociala problem.
Uppgiftslämnare
2013 2014
Nationellt
forensiskt
centrum
1 beslag
(NFC)
(GIC, 2015; NFC, 2015; RMV, 2015; TVL, 2015)
2015
50 beslag
1 fall (urin)
3 fall (sjukhus)
EMCDDA
Beslag har förekommit under år 2015 i Sverige och Frankrike, under år 2014 i
Storbritannien (2ggr) samt i Ungern.
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
145
10. Tillgänglighet
11. Missbruksprofil
13. Konventioner
15. Rekommendation
Substansen
2-(3-fluorofenyl)-3-metylmorfolin
rekommenderas
för
samråd med berörda instanser, att 2-(3-fluorofenyl)-3-metylmorfolin med
kortnamn 3-fluorofenmetrazin (3-FPM) förs upp på förordningen (1992:1554)
om kontroll av narkotika.
17. Referenser
Blough, B. E., Rothman, R., Landavazo, A., Page, K. M., & Decker, A. M.
(2011). WO2011146850A1.
Czoty, P., Tran, P., Thomas, L., Martin, T., Grigg, A., Blough, B., & Beveridge,
T. R. (2015). Effects of the dopamine/norepinephrine releaser phenmetrazine
on cocaine self-administration and cocaine-primed reinstatement in rats.
Psychopharmacology (Berl), 1-10. doi: 10.1007/s00213-015-3875-4
ASSESSMENTS.
Erowid. (2015). Pleasant Mood Lifter 3-Fluorophenmetrazine. from
Reith, M. E. A., Blough, B. E., Hong, W. C., Jones, K. T., Schmitt, K. C.,
Baumann, M. H., . . . Katz, J. L. (2015). Behavioral, biological, and chemical
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
146
perspectives on atypical agents targeting the dopamine transporter. Drug and
Alcohol
Dependence,
147(0),
1-19.
doi:
http://dx.doi.org/10.1016/j.drugalcdep.2014.12.005
Scifinder.
(2015).
Scifinder.
Retrieved
2014,
from
Tripsit. (2015). Index
Factsheets
3F-PHENMETRAZINE. from
http://factsheet.tripsit.me/factsheet/3F-PHENMETRAZINE
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
147
2-fluorometamfetamin
31
Benämningar: 2-fluorometamfetamin, 2-FMA
Exponerinsgssätt och doser: Enligt diskussionsforum: en väldig variation på
rekommenderade dos, allt från 20-25 mg upptill 100-200 mg beroende på
administreringsväg. Kan intas nasalt, oralt, bomb, rektalt, röka, injektion.
Verkningsmekanism/effekt: 2-FMA är en fenetylamin med stimulerande
egenskaper, strukturellt lik metamfetamin och kan antas ha samma effekter som
metamfetamin. Det är en positionell isomer till 4-fluorometamfetamine (4FMA) och 3-fluorometamfetamin (3-FMA). Intag av fenetylaminer ger en ökad
strukturen. Det är därför mycket troligt att 2-FMA har farmakologiska effekter.
Enligt internetforum: stimulerande, eufori och viss toleransökning.
Biverkningar: Giftinformationscentralen har haft 1 fall (från sjukhus) 2011 samt
3 st fall 2013. Man som intagit 2-FMA och fick symtom som skakningar,
illamående, kräkningar, ont i magen, svåra elektrolytrubbningar, njurpåverkan,
hög puls, andningspåverkan, tecken på hjärtsvikt och lungödem
(Giftinformationscentralen, 2013). Se även under Verkningsmekanism/effekt.
Sammanfattande beskrivning: 2-FMA är ett derivat till metamfetamin.
31
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
148
32
Verkningsmekanism/effekt: 3-FMA är en fenetylamin med stimulerande
egenskaper, strukturellt lik metamfetamin och kan antas ha samma effekter som
metamfetamin. Det är en positionell isomer till 4-fluorometamfetamine (4FMA) och 2-fluorometamfetamin (2-FMA). Intag av fenetylaminer ger en ökad
strukturen. Det är därför mycket troligt att 3-FMA har farmakologiska effekter.
Enligt internetforum: stimulerande, eufori och viss toleransökning.
Biverkningar: I och med de strukturella likheterna med 2 och 4- FMA är det
mycket troligt att samma individuella risker förekommer för 3-FMA. Se även
under Verkningsmekanism/effekt.
32
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
149
33
Verkningsmekanism/effekt: 4-FMA är en Fenetylamin med stimulerande
egenskaper. Strukturellt besläktad med metamfetamin och 4-fluoroamfetamin
och kan antas ha samma effekter som metamfetamin. 4-FMA är en positionell
isomer till 2- och 3-fluorometamfetamin. Intag av fenetylaminer ger en ökad
att passera blod-hjärnbarriären man tillföra en fluoratom till kemiska strukturen.
Det är därför mycket troligt att 4-FMA har farmakologiska effekter.
Enligt internetforum: stimulerande, eufori och viss toleransökning samt svår
avtändning.
Biverkningar: Giftinformationscentralen har rapporterat 11 fall. Symtom i dessa
fall har varit skakningar, kallsvettighet, agitation, hög puls, högt blodtryck,
slöhet, hög kroppstemperatur, synhallucinationer, trötthet, tunnelseende,
rastlöshet, oro, sömnsvårigheter, yrsel, stickningar i händer och fötter. Se även
under Verkningsmekanism/effekt.
33
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
150
Gammahydroxibutyrat (GHB)
Sammansättning och former: gammahydroxibutyrat är ett vitt pulver, som
förekommer i påsar eller kapslar. Ofta bereds det för konsumtion som
vattenlösning.
Benämningar: gammahydroxibutyrat, gammahydroxybutyrat, GHB, ”gobbe”,
”liquid ecstasy”, ”scoop”.
Doser: 1 gram i pulverform, 1 cl i drickfärdig lösning.
Tillförselsätt: nedsväljning av drickfärdig lösning, medlet kan snusas och injiceras
men det torde vara ovanligt.
Ruseffekter: eufori, avspänning, avhämning, höjning av sexuell aptit, vid höga
doser medvetslöshet.
Biverkningar: illamående, uppkastningar, yrsel, muskelsvaghet, förvirring,
upphetsning, hallucinationer, långsam andning som helt kan upphöra, medvetslöshet.
Beroenderisk: troligen som amfetamin, abstinensreaktionerna kan bli besvärliga
och toleransutvecklingen mycket stark.
Skadeverkningar-risker: stor risk för livshotande förgiftningar p.g.a. stora
variationer i koncentrationen samtidigt som intervallet mellan rusgivande och
livsfarlig dos är smalt, depressioner, psykoser. Enligt Högsta domstolens senare
praxis torde GHB numera höra till samma farlighetsklass som amfetamin.
Sammanfattande beskrivning: GHB är enkelt att framställa från enkla handelskemikalier. Kvalitetskontrollen är obefintlig, varför mycket stora skillnader kan
förekomma i koncentrationen. Tillsammans med ett smalt intervall mellan den
dos som är rusgivande och den dos som kan ge livshotande förgiftning gör detta
att
medlet
anses vara
livsfarligt
genom
sin
sammansättning.
Beroendehastigheten är inte närmare utredd, men den torde ligga i samma
intervall som t.ex. amfetamin. Däremot är både tolerans- och abstinensutvecklingen både hastiga och allvarliga.
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
151
25G-NBOMe 34
IUPAC:
2-(2,5-Dimethoxy-3,4-dimethylphenyl)-N-(2methoxybenzyl)ethanamine
CAS:Övrigt: 2,5-Dimethoxy-N-(2-methoxybenzyl)-3,4-dimethylphenethylamine;
NBOMe-2C-G, 2C-G-NBOMe
(EMCDDA, 2014a; SKL, 2014)
Summaformel: C20H27NO3
Strukturlika substanser: 25I-NBOMe, 25B-NBOMe, 25C-NBOMe, 25HNBOMe, 25D-NBOMe (alla sedan tidigare klassificerade som narkotika), 25NNBOMe (EMCDDA, 2014a; SKL, 2014)
3. Fysikaliska data
Fysikaliskt tillstånd: Fast
Molekylvikt (g/mol): 329.4 g/mol
Kokpunkt (°C):Densitet (g/cm3):Föroreningar/blandningar: 4. Framställning
25G-NBOMe tillhör 2C-serien av substituerade fenetylaminer vilka har två
metoxigrupper i position 2 och 5 i fenylringen. Många 2C-substanser interagerar
med serotoninreceptorer. Addition av en bensylgrupp till kväveatomen, till
exempel N-2-metoxibensyl-substitution (NBOMe) ger ökad aktivitet och
selektivitet för serotoninreceptor 5-HT2A (Heim, 2003; Nichols et al., 2008).
5-HT2A anses vara den receptor som medierar den psykedeliska effekten av
hallucinogena droger (Gonzalez-Maeso et al., 2007; Halberstadt, 2014; Nichols,
2004).
Typiskt för 2C substanserna är dessutom en substituent i position 4 i
fenylgruppen. 25G-NBOMe har istället två metylgrupper i position 3 och 4
(därav beteckningen G).
Användare rapporterar effekter som eufori och förstärkning av sinnesintryck
(Bluelight, 2014; Erowid, 2014; Reddit, 2014).
06071-2014).
34
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
152
Administreras vanligtvis sublingualt eller buckalt via “blotters” eller ”lappar”,
dvs. pappersbitar impregnerade med substans. Även nasalt intag av pulver eller
spray förekommer.
8. Hälsorisker
Individuella risker
25G-NBOMe tillhör hallucinogener av 25-NBOMe-typ, varav flera sedan
tidigare är klassade som narkotika. En av de mest väldokumenterade, 25INBOMe, har kopplats till 15 intoxikationer och 2 dödsfall i Europa. De
rapporterade symptomen inkluderade takykardi, andningssvårigheter, högt
blodtryck, njurskador, hallucinationer och våldsamt beteende (EMCDDA,
2014b).
Folkhälsorisker
25G-NBOMe tillhör en relativt ny klass av hallucinogena droger, NBOMesubstanser. Beslag av 25G-NBOMe har gjorts i Sverige. Information från
expertnätverk och Internet visar att användning av NBOMe-substanser ökar.
Med den spridning som finns i Sverige och några närliggande länder kan det inte
bortses från att bruket av 25G-NBOMe kan få konsekvenser för folkhälsan och
Uppgiftslämnare
Statens Kriminaltekniska Laboratorium
(SKL)
2012 2013
-
2014
1 ärende
1 ärende 1 ärende
(2011:111).
EMCDDA
Polen (2012) och Sverige (2013).
10. Tillgänglighet
11. Missbruksprofil
-
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
153
Danmark och England genom generisk lagstiftning.
13. Konventioner
De första NBOMe-substanserna började säljas on-line 2010 och har sedan dess
fått global spridning Det finns för närvarande ett tiotal olika substanser
tillhörande NBOMe-serien rapporterade till EMCDDA (Lawn, Barratt,
Williams, Horne, & Winstock, 2014) (EMCDDA, 2014a).
15. Rekommendation
2-(2,5-dimetoxi-3,4-dimetylfenyl)-N-(2-metoxibensyl)etanamin
samråd med berörda instanser, att 2-(2,5-dimetoxi-3,4-dimetylfenyl)-N-(2metoxibensyl)etanamin med kortnamn 25G-NBOMe förs upp på förordningen
17. Referenser
Bluelight. (2014). http://www.bluelight.org/vb/threads/548550-The-Big-ampDandy-25G-NBOMe-Thread.
EMCDDA. (2014a). European database on new drugs,. 2014, from
EMCDDA. (2014b). Report on the risk assessment of 2-(4-iodo-2,5dimethoxyphenyl)-N-(2-methoxybenzyl)ethanamine (25I-NBOMe) in the
EMCDDA.
Erowid. (2014). https://www.erowid.org/experiences/exp.php?ID=98327.
Lawn, W., Barratt, M., Williams, M., Horne, A., & Winstock, A. (2014). The
NBOMe hallucinogenic drug series: Patterns of use, characteristics of users and
self-reported effects in a large international sample. J Psychopharmacol, 28(8),
780-788. doi: 10.1177/0269881114523866
10.1016/j.pharmthera.2003.11.002
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
154
doi: 10.1016/j.bmc.2008.04.050
S0968-0896(08)00366-0 [pii]
Reddit.
(2014).
http://www.reddit.com/r/Drugs/comments/11xpsr/this_has_probably_been_b
rought_up_before_but_2c/.
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
155
Heroin
Sammansättning och former: vitt, ljusbrunt eller ljusgrått pulver.
Benämningar: heroin, diacetylmorfin, Diamorph, ”horse”.
Doser: märkbara effekter från 5 mg, i praktiskt missbruk från 50 mg (betydande
variationer i uppgifter mellan olika källor).
Tillförselsätt: injektion, rökning, snusning, nedsväljning fungerar men torde vara
sällsynt.
Ruseffekter: eufori, känsla av oberörbarhet (”inkapsling”), kraftig smärtstillning.
Biverkningar: stor risk för livshotande överdoser.
Beroenderisk: mycket hög, anses vara ett av de mest beroendeframkallande
medlen över huvud taget, plågsamma men sällan livshotande abstinensreaktioner.
Skadeverkningar-risker: livshotande förgiftningar, social insufficiens, oberäkneliga effekter p.g.a. stora skillnader i koncentration och individuell tolerans.
Sammanfattande beskrivning: Heroin har av tradition och i ovan nämnda
förarbeten ansetts vara den farligaste narkotikan. Bedömningen grundas på en
mycket omfattande klinisk, social och polisiär erfarenhet av den hastiga
beroendeutvecklingen och den höga toxiciteten. Abstinensreaktionerna kan bli
mycket plågsamma men är sällan livshotande. Psykiska störningar är mycket
ovanliga, medan däremot den sociala insufficiensen kan bli påtaglig. På grund av
den starkt varierande sammansättningen med stora koncentrationsskillnader i
gatuleden, kan heroin vara svårt att dosera. Heroin har också potential för
självförvandling, eftersom missbrukaren i samband med heroinruset eftertraktar
ett i grunden annorlunda sinnestillstånd.
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
156
4-HO-MET 35
Benämning: 3-[2-[etyl(metyl)amino]etyl]-1H-indol-4-ol, (4-hydroxi-N,Nmetyletyltryptamin), 4-hydroxi-N-metyl-N-etyltryptamin, 4-HO-MET.
Fysikaliskt tillstånd: pulver.
Verkningsmekanism/effekt: 4-HO-MET har hallucinogen effekt. Tillhör gruppen
hallucinogena tryptaminer. Strukturellt mycket lik 4-acetoxi-N,Ndietyltryptamin (med kortnamn 4-AcO-DET) som är en hälsofarlig vara enligt
lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor. Verkningsmekanism
liknade psilocin. 4-HO-MET ger en psilocin-liknade distorsion av färg, ljud och
form. Dessa effekter förekommer i ett vågliknade mönster. Med varierande
normal perception och påverkad perception.
Exponeringssätt, missbruksdos: Hälsorisker:
-
Individuella risker: En sammanställning har gjorts över alla fall med 4OH-MET där Giftinformationscentralen har blivit kontaktade under år
2010. Av totalt tio fall exkluderades en patient på grund av svårvärderad
blandintoxikation. Fem patienter medverkade i STRIDA, i samtliga
dessa fall har 4-OH-MET funnits i urin, inga andra droger eller
läkemedel kunde påvisas. Alla nio patienter var unga män (medelålder
20 år) där 4-OH-MET i pulverform intogs peroralt (7 fall) eller nasalt
(2 fall).
Vanligen förekommande symtom
Antal patienter med symtom (n=9)
Mydriasis 6
Takykardi (puls > 100 slag/min) 4
Agitation 4
Illamående/kräkning 4
Hallucinationer 2
Övriga noterade symtom var: Trötthet, förvirring, diafores, lätt
tempstegring, andnöd, enures, lätt ALAT stegring, övergående amnesi
och inkomplett högersidigt skänkelblock. Endast i ett fall krävdes
farmakologisk behandling, då stesolid och propofol användes för att
lugna patienten. I övriga fall gick symtomen spontant i regress inom ett
dygn.
Antal fall Giftinformationscentralen Jan-Sept 2011: 16 st. I en fallserie
om 60 fall rapporterades följande som de vanligaste symtomen (en del
fall var blandningar): Stora pupiller (32/60, 53%), agitation/oro (25/60,
42%), hög puls (26/60, 43%), hallucinationer (21/60, 35%) och
förvirring (18/60, 30%). I den grupp där 4-HO-MET var den enda
analytiskt påträffade substansen var symtombilden ännu mer
35
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
157
framträdande; stora pupiller (100%), agitation (83%) hög puls (67%)
and hallucinationer (33%).
Från 1 Januari 2008 till 14 November 2011 rapporterads 60 fall till
Giftinformationscentralen. I åtminstone 45 av dessa fall gällde det
ungdomar och unga vuxna (<30 år). I elva fall fanns en historik om intag
av 4-HO-MET samt urinprov tillgängliga. Åtta av dessa var analytiskt
positiva för 4-OH-MET i urin. Ytterligare fyra positiva resultat kom från
fall där intag av 4-HO-MET-intag inte misstänktes. Totalt 12 fall var
alltså analytiskt bekräftade och sju av dem var endast positiva för 4-HOMET. De andra fem var blandförgiftningar av 4-OH-MET med en eller
flera substanser (bensodiazepiner, cannabis, etanol, flefedron, 3fluormetylkatinon, JWH-015, JWH-210 and tramadol). I tre fall fanns
även beslagtaget pulver där 4-HO-MET analytiskt påträffades.
-
Folkhälsorisker: Ett begränsat bruk men ett ökat antal beslag har gjorts
vilket tillsammans med information från expertnätverk och Internet
visar att användning av substansen ökar.
-
Sociala risker: Inga dokumenterade sociala risker är kopplade till
användningen.
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
158
Ibogain
Sammansättning och former: kristalliskt pulver, vid missbruk ofta som beståndsdel i brunt pulver från rotbarken på växten Tabernanthe iboga, för vetenskapligt bruk ofta som hydroklorid (p.g.a. större löslighet i vatten).
OBS! Högsta domstolen har i NJA 2014 s 259 fastslagit att till pulver nermald
rotbark av Mimosa hostilis, som naturligt innehåller DMT (som är narkotika),
inte är att anse som narkotika, eftersom växten som sådan inte omfattas av 1971
års psykotropkonvention. Ibogain, men inte växten Tabernanthe iboga, har
narkotikaklassificerats av regeringen. Högsta domstolens dom beträffande DMT
torde innebära att man får samma utfall ifall regeringen har
narkotikaklassificerat en substans som ingår i en växt men där växten inte
klassificerats. Pulveriserad rotbark från Tabernanthe iboga torde sålunda inte
vara att betrakta som narkotika. Om det inte går att utesluta att fråga är om ett
växtmaterial med ibogain bör övervägas om förberedelse till narkotikabrott är
vid handen eller om förverkande enligt 36 kap 3 § brottsbalken är möjligt.
Benämningar: ibogain, ”Lambarene”.
Doser: hallucinatoriska effekter från 300 mg vid nedsväljning.
Tillförselsätt: nedsväljning, injektion (torde vara sällsynt).
Ruseffekter: sexuell stimulans, återuppflammande av gamla minnesbilder,
kroppsliga och visuella hallucinationer. Ruset varar omkring 10 timmar.
Biverkningar: ångest, oro, fruktan, darrningar, muskelspänningar, förlust eller
förvrängning av upplevelser av de egna extremiteterna, epileptiska kramper,
medvetslöshet, efter ruset: sömnsvårigheter.
Beroenderisk: troligen låg.
Skadeverkningar-risker: möjligen psykoser, vissa indikationer finns på möjlig
nervcellsdegeneration och påverkan på minnesmekanismen vid repetitiva
uppgifter, men omfattningen och betydelsen av dylika fynd är ofullständigt
utredd, livshotande förgiftningar med andningsstillestånd.
Sammanfattande beskrivning: Ibogain är en naturlig hallucinogen och har ruseffekter som är mycket lika psilocybinets eller meskalinets. Därtill kommer att
ibogainet ger en mer påtaglig kroppslig påverkan med bl.a. muskelspänningar
och ändrad kroppsupplevelse. Beroenderisken är låg, liksom för andra
hallucinogener. Däremot kan ibogainet framkalla allvarliga förvirringsreaktioner, epileptiska kramper och medvetslöshet.
Ibogain har använts i religiösa ceremonier i Gabon sedan det tidiga 1800-talet.
Ibogain har vid medicinsk-psykiatriska experiment använts för att behandla
drogberoende och i psykoterapeutisk verksamhet för att tränga ner i
barndomsminnen. Läkemedelsverket har 2007 avvisat förfrågningar om dylik
användning i Sverige.
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
159
25I-NB34MD 36
IUPAC:
N-[(1,3-bensodioxol-5-yl)metyl]-2-(4-jodo-2,5dimetoxifenyl)etanamin.
CAS: 1391497-81-6
Övrigt:
2-(4-jodo-2,5-dimetoxifenyl)-N-[(3,4metylendioxifenyl)metyl]etanami, 2-(4-iodo-2,5-dimethoxyphenyl)-N-[(3,4methylenedioxyphenyl)methyl]ethanamine
(EMCDDA; NFC; Scifinder; Tullverket)
Summaformel: C18H20INO4
O
H
N
O
O
I
O
Strukturlika substanser: 25C-NBOMe, 25I-NBOMe, 25B-NBOMe, 25HNBOMe, 25D-NBOMe, 25I-NBMD, 25G-NBOMe och 25N-NBOMe
(samtliga sedan tidigare klassificerade som narkotika).
(EMCDDA; NFC; Scifinder; Tullverket)
3. Fysikaliska data
Kokpunkt (°C): 508.0±50.0 °C
4. Framställning
(Ettrup et al., 2010; Hansen et al., 2014; Heim, 2003)
25I-NB34MD tillhör 2C-serien av substituerade fenetylaminer. Typiskt för 2C
substanserna är metoxigrupper i position 2 och 5 och en substituent, ofta en
halogen, i position 4 i fenylringen. Dessa substanser interagerar med
serotoninreceptorer. Addition av en bensylgrupp till kväveatomen (Nbensylsubstitution) har visats ge ökad aktivitet och selektivitet för
serotoninreceptor 5-HT2A (Heim, 2003; Nichols et al., 2008). 5-HT2A anses vara
den receptor som medierar den psykedeliska effekten av hallucinogena droger
(Gonzalez-Maeso et al., 2007; Halberstadt, 2014; Nichols, 2004).
25I-NB34MDär en strukturell isomer till den tidigare reglerade 25I-NBMD
(IsomerDesign). Substanserna skiljer sig åt genom placeringen av
metylendioxigruppen som är i 2,3-position i 25I-NBMD och i 3,4-position i 25INB34MD. 25I-NBMD är en potent agonist till serotoninreceptor 5-HT2A med
01116-2015).
36
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
160
rapporterat Ki=0,049-0,21 nM och EC50=8,2 nM (Braden et al., 2006; Ettrup
et al., 2011).
25I-NB34MD kan antas ha liknande farmakologiska effekter som 25I-NBMD.
Administreras sublingualt eller buckalt via “blotters” eller ”lappar”, dvs.
pappersbitar impregnerade med substans. Även nasalt intag av pulver eller spray
förekommer. För den strukturella isomeren 25I-NBMD anges missbruksdosen
vara från sub-milligram upp till några milligram (Bluelight, 2014; Wikipedia,
2014).
8. Hälsorisker
Individuella risker
25I-NB34MD tillhör hallucinogener av NBOMe-typ, varav flera sedan tidigare
är reglerade som narkotika. En av de mest väldokumenterade, 25I-NBOMe, har
njurskador, hallucinationer och våldsamt beteende (EMCDDA, 2014).
Dödsfall och intoxikationer associerade till 25I-NBOMe har också rapporterats
från USA och Australien (WHO, 2014).
I Sverige har Giftinformationscentralen de senaste åren rapporterat sjukvårdsfall
associerade till 25I-NBOMe, 25C-NBOMe och 25N-NBOMe. Ett dödsfall där
25B-NBOMe är trolig orsak inträffade 2014 (Rättsmedicinalverket).
Substanser av NBOMe-typ är ofta mycket potenta vilket medför risk för
överdosering.
Folkhälsorisker
Beslag av 25I-NB34MD har gjorts Sverige. 25I-NB34MD tillhör en ny klass av
hallucinogena droger, kallade NBOMe. NBOMe-substanser har efter 2010
försålts över internet och information från expertnätverk och Internet visar att
användning av NBOMe-substanser ökar. Om 25I-NB34MD får ökad
användning och spridning i Sverige kan det inte bortses från att bruket 25INB34MD av kan få konsekvenser för folkhälsan och medföra sociala problem.
Uppgiftslämnare
2013
-
2014
-
2015 feb
1 ärende
-
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
161
(2011:111).
EMCDDA
Sverige rapporterade beslag 2015.
10. Tillgänglighet
11. Missbruksprofil
13. Konventioner
15. Rekommendation
2-(4-jodo-2,5-dimetoxifenyl)-N-[(3,4-metylendioxifenyl)metyl]etanamin
berörda
instanser,
att
2-(4-jodo-2,5-dimetoxifenyl)-N-[(3,4metylendioxifenyl)metyl]etanamin med kortnamn 25I-NB34MD förs upp på
17. Referenser
Bluelight. (2014). http://www.bluelight.org/vb/threads/601990-TheBig-ampDandy-25I-NBMD-Thread
EMCDDA.
European
database
on
new
drugs.
2015,
from
EMCDDA.
Ettrup, A., Palner, M., Gillings, N., Santini, M. A., Hansen, M., Kornum, B. R.,
. . . Knudsen, G. M. (2010). Radiosynthesis and evaluation of 11C-CIMBI-5 as
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
162
a 5-HT2A receptor agonist radioligand for PET. J Nucl Med, 51(11), 17631770. doi: 10.2967/jnumed.109.074021
jnumed.109.074021 [pii]
Hansen, M., Phonekeo, K., Paine, J. S., Leth-Petersen, S., Begtrup, M., BraunerOsborne, H., & Kristensen, J. L. (2014). Synthesis and structure-activity
relationships of N-benzyl phenethylamines as 5-HT2A/2C agonists. ACS Chem
Neurosci, 5(3), 243-249. doi: 10.1021/cn400216u
IsomerDesign. http://isomerdesign.com/PiHKAL. 2015
10.1016/j.pharmthera.2003.11.002
doi: 10.1016/j.bmc.2008.04.050
S0968-0896(08)00366-0 [pii]
Rättsmedicinalverket.
Tullverket.
Wikipedia. (2014). http://en.wikipedia.org/wiki/25I-NBMD.
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
163
25I-NBMD 37
IUPAC:
2-(4-iodo-2,5-dimethoxyphenyl)-N-[(2,3methylenedioxyphenyl)methyl]ethanamine
CAS: 919797-25-4
Övrigt: NBMD-2C-I, Cimbi-29
(EMCDDA, 2014a; Scifinder, 2014; SKL, 2014)
Strukturlika substanser: 25I-NBOMe, 25B-NBOMe, 25C-NBOMe, 25HNBOMe, 25D-NBOMe (alla sedan tidigare klassificerade som narkotika), 25NNBOMe, 25G-NBOMe.
3. Fysikaliska data
Molekylvikt (g/mol): 441.24
Kokpunkt (°C): 511.1±50.0 °C
Densitet (g/cm3): 1.524±0.06 g/cm3 (20 OC)
Föroreningar/blandningar: (Scifinder, 2014)
4. Framställning
(Ettrup et al., 2010; Hansen et al., 2014; Heim, 2003)
5. Verkningsmekanism/effekt.
25I-NBMD är en potent agonist till serotoninreceptor 5-HT2A med rapporterat
Ki=0,049-0,21 nM och EC50=8,2 nM (Braden et al., 2006; Ettrup et al., 2011).
5-HT2A anses mediera den psykedeliska effekten av hallucinogena droger
(Gonzalez-Maeso et al., 2007; Halberstadt, 2014; Nichols, 2004).
25I-NBMD tillhör den så kallade 2C-serien av substituerade fenetylaminer vilka
har två metoxigrupper i position 2 och 5 i fenylringen. Många 2C-substanser
interagerar med serotoninreceptorer. Addition av en bensylgrupp till
kväveatomen, till exempel N-2-metoxibensyl-substitution (NBOMe) ger ökad
aktivitet och selektivitet för 5-HT2A (Heim, 2003; Nichols et al., 2008). 25INBMD har strukturell likhet med narkotikaklassificerade 25I-NBOMe,
skillnaden är en metylendioxi- istället för en metoxi-substituent på
bensylgruppen.
06070-2014).
37
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
164
På användarfora anges effekter som eufori, hallucinationer och förstärkning av
sensoriska stimuli (Bluelight, 2014; Drugs-forum, 2014; Flashback, 2014;
Shroomery, 2014)
förekommer. Missbruksdosen anges vara från sub-milligram upp till några
milligram (Bluelight, 2014; Wikipedia, 2014).
_
8. Hälsorisker
Individuella risker
25I-NBMD är en potent 5-HT2A agonist och strukturell homolog till 25INBOMe och kan antas ha liknande hälsorisker som 25I-NBOMe.
25I-NBOMe har kopplats till 15 intoxikationer och 2 dödsfall i Europa. De
rapporterade symptomen inkluderade takykardi, andningssvårigheter, högt
blodtryck, njurskador, hallucinationer och aggresivt beteende (EMCDDA,
2014b). Dödsfall och intoxikationer associerade till 25I-NBOMe har även
rapporterats från USA och Australien (WHO, 2014).
Folkhälsorisker
25I-NBMD tillhör en ny klass av hallucinogena droger, kallade NBOMe. Beslag
av 25I-NBMD har gjorts Sverige. Information från expertnätverk och Internet
visar att användning av NBOMe-substanser ökar. Med den spridning som finns
i Sverige och några närliggande länder kan det inte bortses från att bruket av
25I-NBMD kan få konsekvenser för folkhälsan och medföra sociala problem.
Uppgiftslämnare
(SKL)
2012
-
2013
2014
1 ärende - -
-
-
EMCDDA
Sverige och Polen har rapporterat beslag (2013).
10. Tillgänglighet
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
165
11. Missbruksprofil
13. Konventioner
fått global spridning. 25I-NBMD har förekommit på marknaden sedan 2012.
Priset för en ”lapp” motsvarande 1 dos NBOMe kan vara 1.37 USD - 50 kr. Det
finns för närvarande ett tiotal olika substanser tillhörande NBOMe-serien
rapporterade till EMCDDA.
(Lawn, Barratt, Williams, Horne, & Winstock, 2014; Nbomepalatset, 2014;
Sekula & Zuba, 2013)
15. Rekommendation
2-(4-iodo-2,5-dimetoxifenyl)-N-[2,3-metylendioxifenyl)metyl]etanamin
samråd med berörda instanser, att 2-(4-iodo-2,5-dimetoxifenyl)-N-[2,3metylendioxifenyl)metyl]etanamin med kortnamn 25I-NBMD förs upp på
17. Referenser
Bluelight. (2014). http://www.bluelight.org/vb/threads/601990-TheBig-ampDandy-25I-NBMD-Thread
Drugs-forum.
(2014).
http://www.drugsforum.com/forum/showthread.php?t=127848
EMCDDA. (2014a). European database on new drugs,. 2014, from
EMCDDA. (2014b). Report on the risk assessment of 2-(4-iodo-2,5dimethoxyphenyl)-N-(2-methoxybenzyl)ethanamine (25I-NBOMe) in the
EMCDDA.
Ettrup, A., Palner, M., Gillings, N., Santini, M. A., Hansen, M., Kornum, B. R.,
. . . Knudsen, G. M. (2010). Radiosynthesis and evaluation of 11C-CIMBI-5 as
a 5-HT2A receptor agonist radioligand for PET. J Nucl Med, 51(11), 17631770. doi: 10.2967/jnumed.109.074021
jnumed.109.074021 [pii]
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
166
Neurosci, 5(3), 243-249. doi: 10.1021/cn400216u
780-788. doi: 10.1177/0269881114523866
Nbomepalatset. (2014). http://www.nbomepalatset.n.nu/kop.
10.1016/j.pharmthera.2003.11.002
doi: 10.1016/j.bmc.2008.04.050
S0968-0896(08)00366-0 [pii]
Scifinder. (2014). 2014, from https://scifinder.cas.org/scifinder/view/scifinder
Sekula, K., & Zuba, D. (2013). Structural elucidation and identification of a
new derivative of phenethylamine using quadrupole time-of-flight mass
spectrometry. Rapid Commun Mass Spectrom, 27(18), 2081-2090. doi:
10.1002/rcm.6667
Shroomery.
(2014).
http://www.shroomery.org/forums/showflat.php/Number/15695659.
WHO. (2014). 25I‐NBOMe, Critical Review Report. World Health
Wikipedia. (2014). http://en.wikipedia.org/wiki/25I-NBMD.
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
167
25I-NBOH 38
IUPAC: 2-([2-(4-iodo-2,5-dimethoxyphenyl)ethylamino]methyl)phenol
CAS: 919797-20-9
Övrigt:
NBOH-2CI,
Cimbi-27
(Scifinder),2-([2-(4-jodo-2,5dimetoxifenyl)etylamino]metyl)fenol
Familje/Grupptillhörighet: fenetylaminer
Strukturlika substanser: 25I-NBOMe, 25C-NBOMe, 25B-NBOMe, 25HNBOMe, 25D-NBOMe, 25I-NBMD, 25G-NBOMe, 25N-NBOMe, 25INB34MD och C30-NBOMe (samtliga sedan tidigare klassificerade som
narkotika).
3. Fysikaliska data
Kokpunkt (°C): 497.0±45.0
Densitet (g/cm3): 1.493±0.06
4. Framställning
Framställning av 25I-NBOH finns beskriven i den vetenskapliga litteraturen
(Braden, Parrish, Naylor, & Nichols, 2006; Hansen et al., 2014).
2C-X-serien av substituerade fenetylaminer karaktäriseras av metoxigrupper i
position 2 och 5 och en substituent, ofta en halogen, i position 4 i fenylringen
(Shulgin, 1991). Vidareutveckling av dessa molekyler genom addition av en
bensylgrupp till kväveatomen, (N-bensylsubstitution), har skapat substanser
som uppvisar ökad aktivitet och selektivitet för serotoninreceptor 5-HT2A
(Braden et al., 2006; Heim, 2003; Nichols et al., 2008). 5-HT2A medierar den
psykedeliska effekten av hallucinogena droger (Gonzalez-Maeso et al., 2007;
Halberstadt, 2014; Nichols, 2004).
N-metoxibensyl-substitution har gett kortnamnet NBOMe till en grupp
hallucinogena substanser varav ett exempel är 25I-NBOMe. Jämfört med 25INBOMe så har 25I-NBOH en hydroxyl istället för en metoxi-grupp i position
2 på bensylgruppen. Både 25I-NBOMe och 25I-NBOH är potenta agonister till
5HT2A. 25I-NBOH binder till receptorn med ett Ki=0.061 nM (Braden et al.,
2014-2015).
38
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
168
2006; Hansen et al., 2014). 25I-NBOH har utvärderats som PET-tracer för
undersökning av 5HT2A i hjärnan (Ettrup et al., 2011).
Missbrukare av 25I-NBOH beskriver hallucinationer, eufori och biverkningar
efter intag (Bluelight; Drugs-forum; Flashback).
pappersbitar impregnerade med substans. Missbruksdosen är från 500
mikrogram upp till några milligram enligt användarrapporter på internet.
”Lappar” laddade med 1 mg 25I-NBOH säljs på en svensk internetshop.
8. Hälsorisker
Individuella risker
25I-NBOH uppvisar experimentella data som ligger på samma nivå som 25INBOMe vad gäller potens och affinitet till 5-HT2A receptorn. 25I-NBOMe har
kopplats till ett flertal intoxikationer och dödsfall i världen (EMCDDA, 2014;
WHO, 2014). De rapporterade symptomen inkluderade takykardi,
andningssvårigheter, högt blodtryck, njurskador, hallucinationer och våldsamt
beteende.
Substanser av NBOMe-typ är mycket potenta vilket medför risk för
överdosering. I Sverige har det förekommit sjukvårdsfall associerade till 25INBOMe, 25C-NBOMe och 25N-NBOMe. Ett dödsfall där 25B-NBOMe är
trolig orsak inträffade 2014 (GIC; RMV).
Folkhälsorisker
Information från expertnätverk och Internet visar att användning av
hallucinogena substanser av NBOMe-typ ökar. 25I-NBOH saluförs av en inrikes
internetshop och diskuteras på ett svenskspråkigt internetforum av användare,
vilket indikerar att substansen har spridning i Sverige. Om 25I-NBOH får ökad
användning och spridning kan det inte bortses från att bruket av 25I-NBOH kan
få konsekvenser för folkhälsan och medföra sociala problem.
Uppgiftslämnare
2013
-
2014
-
2015
-
EMCDDA
-
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
169
10. Tillgänglighet
11. Missbruksprofil
13. Konventioner
15. Rekommendation
2-([2-(4-jodo-2,5-dimetoxifenyl)etylamino]metyl)fenol rekommenderas för
berörda instanser, att 2-([2-(4-jodo-2,5-dimetoxifenyl)etylamino]metyl)fenol
med kortnamn 25I-NBOH förs upp på förordningen (1992:1554) om kontroll
av narkotika.
17. Referenser
Bluelight. http://www.bluelight.org/vb/threads/663416-The-Big-amp-Dandy25I-NBOH-Thread.
Braden, M. R., Parrish, J. C., Naylor, J. C., & Nichols, D. E. (2006). Molecular
interaction of serotonin 5-HT2A receptor residues Phe339(6.51) and
Phe340(6.52) with superpotent N-benzyl phenethylamine agonists. Mol
Pharmacol, 70(6), 1956-1964. doi: mol.106.028720 [pii]
10.1124/mol.106.028720
Drugs-forum. https://drugs-forum.com/forum/showthread.php?t=95632.
EMCDDA.
Ettrup, A., Hansen, M., Santini, M. A., Paine, J., Gillings, N., Palner, M., . . .
Knudsen, G. M. (2011). Radiosynthesis and in vivo evaluation of a series of
substituted 11C-phenethylamines as 5-HT (2A) agonist PET tracers. Eur J Nucl
Med Mol Imaging, 38(4), 681-693. doi: 10.1007/s00259-010-1686-8
Flashback. https://www.flashback.org/t2401761p4.
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
170
Neurosci, 5(3), 243-249. doi: 10.1021/cn400216u
10.1016/j.pharmthera.2003.11.002
doi: 10.1016/j.bmc.2008.04.050
S0968-0896(08)00366-0 [pii]
Shulgin, A. a. A. (1991). PiHKAL: A Chemical Love Story United States:
Transform Press.
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
171
Isopropylfenidat 39
IUPAC: propan-2-yl-phenyl(piperidin-2-yl)acetate
CAS: 93148-46-0
Övrigt: propan-2-yl-fenyl(piperidin-2-yl)acetat, fenylpropan-2-yl-(piperidin-2yl)acetat, fenyl(piperidin-2-yl)propan-2-yl acetat, fenyl-propan-2-yl-(piperidin2-yl)acetat (EMCDDA, 2015; Scifinder, 2015; TVL, 2015), isopropyl-2-fenyl2-(piperidin-2-yl)acetat
Familje/Grupptillhörighet: Psykotropa substanser, piperidin
Strukturlika
substanser:
Metylfenidat
som
är
listad,
klass
II,
Narkotikakonventionen (UN) 1971 och 3,4-diklorometylfenidat samt
etylfenidat som samtliga är klassade som narkotika i Sverige
(EMCDDA, 2015; Scifinder, 2015).
3. Fysikaliska data
Kokpunkt (°C): 353,1±17,0
Densitet (g/cm3): 1.039±0.06
Föroreningar/blandningar: Detektion av förekomst som vitt pulver.
(EMCDDA, 2015; Scifinder, 2015)
4. Framställning
Metoder för framställning av isopropylfenidat finns beskrivna i den
vetenskapliga litteraturen. Substansen isopropylfenidat kan framställas genom
metylfenidat (som kan förekomma som 4 isomerer till följd av två stereocentra)
och isopropylalkohol som utgångsmaterial (John S. Markowitz, Patrick, & Zhu,
2011).
Substansen isopropylfenidat är strukturellt relaterad till metylfenidat och
etylfenidat genom att ha en isopropyl istället för en metyl respektive etyl grupp
kopplat till karboxyl gruppen (EMCDDA, 2015). Isopropylfenidat är en ester
homolog av metylfenidat (John S. Markowitz et al., 2011). Metylfenidat,
etylfenidat och 3,4-diklorometylfenidat som substansen isopropylfenidat även
uppvisar strukturella likheter med, regleras samtliga som narkotika.
02013-2015).
39
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
172
psykostimulerande
behandlingsmetod
för
ADHD
(attention-deficit
hyperactivity disorder). Bland andra kända biverkningar med metylfenidat så
kan substansen orsaka beroende (FASS, 2014). Metylfenidat verkar
huvudsakligen genom att hämma återupptaget av dopamin och noradrenalin
(ACMD, 2015).
Patentlitteraturen har identifierat substansen isopropylfenidat som ett
användbart terapeutiskt medel för ADHD liksom behandling mot fetma.
Substansen isopropylfenidat har liksom metylfenidat konstaterats ha
stimulerande effekter. Den metaboliska profilen och den farmakologiska
aktiviteten (in vitro och in vivo) hos isopropylfenidat har studerats.
(EMCDDA, 2015; John S. Markowitz et al., 2011).
I en in vitro studie med isopropylfenidat och metylfenidat med transfekterade
celler som utrycker människans NET, SERT och DAT konstaterades att
isopropylfenidat har hög affinitet för DAT och potenta effekter på
dopaminåterupptaget i likhet med metylfenidat och etylfenidat. Studien visade
att metylfenidat, isopropylfenidat och etylfenidat hade liknade och signifikanta
bindningsaffiniteter för DAT medan interaktionen med SERT var liten och inte
av signifikant betydelse för substanserna. Isopropylfenidat var mer resistent mot
metabolisering än metylfenidat vilket indikerar en länrge verkningstid. Vidare
hade isopropylfenidat betydligt lägre affinitet för NET vilket genom studien
föreslogs teoretiskt skulle kunna innebära att isopropylfenidat har en mer
önskvärd säkerhets/toxikologisk profil jämfört med än metylfenidat och
etylfenidat. In vivo studier har demonstrerat potent stimulering av lokomotorisk
aktivitet hos råttor som administrerats isopropylfenidat, liknade den som typiskt
observeras vid administrering av metylfenidat och amfetamin. In vitro har
påvisats att substansen isopropylfenidat har karaktäristiska farmakologiska
egenskaper att vara CNS stimulantia med hög affinitet för DAT (J. S.
Markowitz, Zhu, & Patrick, 2013). Substansen isopropylfenidat som är
strukturellt relaterad till metylfenidat kan antas mediera liknande effekter som
setts med de narkotikaklassade substanserna metylfenidat och etylfenidat
(ACMD, 2015).
Användare har rapporterat intag av isopropylfenidat med varierande
administrationssätt (Reddit, 2015). Doser för substansen har föreslagits från
7mg upp till över 30mg (Tripsit, 2015).
Användare av etylfenidat och metylfenidat har rapporterat intag av substansen
isopropylfenidat, intag av isopropylfenidat och bensodiazepiner (Reddit, 2015).
8. Hälsorisker
Individuella risker
Giftinformationscentralen har haft 3 sjukhusfall med substansen
isopropylfenidat. I ett fall med en man hade substansen injicerats under flera
dagar samt intagits oralt samma dag som ankomst till sjukhus. Vid ankomst till
sjukhus hade han hög puls och högt blodtryck samt vidgade pupiller. Han var
lugn och sluddrig. De två andra fallen var blandintoxikationer (GIC, 2015).
Metylfenidat kan orsaka beroende och har kända biverkningar såsom
hjärtklappning,
förändringar
i
humör,
humörsvängningar
eller
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
173
personlighetsförändringar, utslag, klåda, känna sig ovanligt exalterad, överaktiv
eller ohämmad (mani), se, känna eller höra saker som inte finns (tecken på
psykos) m.fl. (FASS, 2014). Metylfenidat-relaterade nya psykoaktiva substanser
inklusive isopropylfenidat har psykoaktiva effekter som liknar de för
metylfenidat och kan förväntas medföra liknade risker för användare (UNODC,
2015). Användare har beskrivit känslor av mild eufori, stimulerande effekter,
ökat fokus och att isopropylfenidat inte ger upphov till svettningar såsom
etylfenidat (Reddit, 2015).
Folkhälsorisker
det inte bortses från att bruket av isopropylfenidat kan få konsekvenser för
Uppgiftslämnare
2013
Nationellt
forensiskt
centrum
(NFC)
2014
2015
13 beslag
1 beslag
3 fall (sjukhus)
EMCDDA
Beslag har förekommit under år 2015 i Sverige, Slovenien och Storbritannien
(TVL, 2015).
10. Tillgänglighet
11. Missbruksprofil
En temporär klassificering (temporary class drug order (TCDO)) av
metylfenidat relaterade substanser, däribland isopropylfenidat har föreslagits i
Storbritannien (ACMD, 2015; EMCDDA, 2015).
13. Konventioner
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
174
15. Rekommendation
Substansen isopropyl-2-fenyl-2-(piperid-2-yl)acetat rekommenderas för
samråd med berörda instanser, att isopropyl-2-fenyl-2-(piperid-2-yl)acetat med
kortnamn isopropylfenidat förs upp på förordningen (1992:1554) om kontroll
av narkotika.
17. Referenser
ACMD. (2015). Methylphenidate-based NPS: A review of the evidence of use
and harm. In H. OFFICE (Ed.).
FASS.
(2014).
Metylfenidat.
Retrieved
2014-09-05,
from
GVERT1
Markowitz, J. S., Patrick, K. S., & Zhu, H.-J. (2011). WO2011011528A1.
Markowitz, J. S., Zhu, H. J., & Patrick, K. S. (2013). Isopropylphenidate: an
ester homolog of methylphenidate with sustained and selective dopaminergic
activity and reduced drug interaction liability. J Child Adolesc
Psychopharmacol, 23(10), 648-654. doi: 10.1089/cap.2013.0074
Reddit. (2015). Just took a line of Isopropylphenidate, anyone want a review or
live
updates?
,
from
https://www.reddit.com/r/researchchemicals/comments/2uwh9e/just_took_a_
line_of_isopropylphenidate_anyone/
Scifinder.
(2015).
Scifinder.
Retrieved
2014,
from
Tripsit. (2015). Index
Factsheets
Isopropylphenidate. from
http://factsheet.tripsit.me/factsheet/Isopropylphenidate
UNODC. (2015). United Kingdom: UK temporarily bans five
methylphenidate-related NPS - global increase of ethylphenidate observed
from https://www.unodc.org/LSS/Announcement?type=NPS
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
175
5-IT 40
Familje/grupptillhörighet: centralstimulerande medel 41
IUPAC: 5-(2-aminopropyl)indol
CAS: 3784-30-3
Övrigt: 1-(1H-indol-5yl)propan-2-amin, 2-(1H-indol-5-yl)-1-metyl-etylamin,
5-API
2. Konventioner
Substansen har utvärderats inom EU:s nuvarande system Council decision
2005/387/JHA och beslut om kontrollåtgärder fattades den 7 oktober 2013 av
Europeiska Unionens råd för implementering senast den 13 oktober 2014.
Underlag för detta beslut vilar på en risk assessment report för substansen i fråga.
Rapporten biläggs detta underlag42.
4. Rekommendation
5-(2-aminopropyl)indol med kortnamn 5 –IT rekommenderas för
•
euforiska effekter.
•
egenskaper.
•
samråd med berörda instanser, att 2-(1H-indol-5-yl)-1-metyl-etylamin med
kortnamn 5-IT förs upp på förordningen (1992:1554) om kontroll av narkotika.
03590/2014).
41
42
Rapporten finns inte med i denna promemoria utan återfinns på Rånet/Rättsligt/Rättsområden
UC/Narkotika/Preparat/Narkotika.
40
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
176
Kat
Grupp: kat m.fl.
Sammansättning och former: ovanjordiska delar av katväxten (Catha edulis),
vanligtvis används endast fina grenar och blad. Förekommer även i torkad form.
Benämningar: kat, kath, khat, qat, ”marduuf” (för bunt av blad och fina grenar).
Doser: En missbruksdos uppgår till ca 25 gram. En dagsdos motsvarar enligt äldre
skattning: 150 – 300 gram blad och fina grenar.
Tillförselsätt: blad och fina grenar tuggas och saliven nedsväljs. Kat i torkad form
kan användas i bl a te.
Ruseffekter: eufori, förhöjd självkänsla med känsla av gott intellekt, ökad puls,
ökat blodtryck, ökad kroppstemperatur.
Biverkningar: oregelbunden hjärtverksamhet (arrytmi), ångest, aggressivitet,
retlighet, hypomant beteende, hallucinationer, sömnsvårigheter efter ruset.
Beroenderisk: långsammare än amfetamin, beroendeframkallade komponenter är
katin och katinon, katinon självinjiceras av apor, stora ekonomiska uppoffringar
kan förekomma för att tillfredsställa begäret efter kat, abstinensreaktioner med
bl.a. oro och sömnsvårigheter.
Skadeverkningar-risker: mag- och tarmbesvär, tandskador, kraftig avmagring,
sexuella störningar, psykoser, personlighetsförändringar.
Sammanfattande beskrivning: Kat är ovanligt genom att medlet är så
skrymmande. P.g.a. de sociala mönstren kring kat-tuggandet med dagligt intag
kan beroendeutvecklingen bli mycket stark och svår att bryta. Smugglingen av
kat har på senare tid försvårats genom att kat har blivit narkotikaklassat i några
viktiga transitländer i Europa. Detta har medfört att de flesta beslag som sker av
kat är av kat i torkad form. Enligt vad som fastställts i dom den 16 februari 2015
av Hovrätten över Skåne och Blekinge i mål nr B 3464-14 kan straffvärdet
beträffande hantering av torkad kat jämföras med straffvärdet beträffande
hantering av färsk kat. 43
43
Domen har inte vunnit laga kraft i skrivande stund (juni 2015).
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
177
Katin
Grupp: kat m.fl.
Sammansättning och former: vitt pulver som förekommer naturligt i kat (Catha
edulis), som läkemedelsberedning i tabletter eller lösning.
Benämningar: katin, norpseudoefedrin, Adistop, Mirapront N, X-112.
Doser: vid injektion av 80 mg tydliga effekter, stark påverkan med aggressivitet,
katin har ansetts ha en sjättedel av effekten hos amfetamin.
Tillförselsätt: nedsväljning, injektion av pulver, krossade och upplösta tabletter
eller färdig lösning.
Ruseffekter: eufori, kraftig stimulans, rastlöshet, talträngdhet, katin har även
använts vid idrottsträning för att kunna träna längre.
Biverkningar:
psykoser.
hjärtklappning,
nervsammanbrott,
ångestladdade
toxiska
Beroenderisk: som amfetamin, beroendeutveckling har i Tyskland rapporterats
uppträda efter några veckors missbruk, katin används även som
ersättningsmedel av heroinister.
Skadeverkningar-risker: apati, paranoida psykoser med hallucinationer, leverskador, hjärtbesvär, impotens, likgiltighet.
Sammanfattande beskrivning: Katin har i stort sett samma effekter som amfetamin men kräver högre doser för att nå dessa. Skadebilden är den samma. Katin
är dock knappast ersättningsmedel för amfetamin hos etablerade amfetaminmissbrukare. Katin har däremot potential för missbruk som allmänt
vakenhets- och aktivitetshöjande medel, inte minst bland människor som vill
förskjuta sin dygnsrytm och sina sömnperioder.
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
178
Katinon
Grupp: kat m.fl.
Sammansättning och former: vitt pulver, katinon förekommer naturligt i kat
(Catha edulis).
Benämningar: katinon.
Doser: 10 – 15 mg.
Tillförselsätt: snusning, nedsväljning, injektion.
Ruseffekter: eufori, hyperaktivitet, förvirring.
Biverkningar: förvirring, kraftigt stegrat blodtryck, hjärtbesvär, värmeslag,
kramper.
Beroenderisk: som amfetamin, katinon kan ersätta amfetamin vid självinjektionsexperiment på apor.
Skadeverkningar-risker: avmagring, paranoida psykoser.
Sammanfattande beskrivning: Katinon har i stort sett samma effekter som amfetamin men kräver något högre doser för att nå dessa. Skadebilden och
beroenderisken är de samma.
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
179
Ketamin
Sammansättning och former: vitt kristalliskt pulver: läkemedelsberedning som
vätska för injektion.
Benämningar: ketamin, ketaminum, Calypsol, Ketalar, Ketanest, Ketaset,
Ketotal, Vetalar m.fl., ”Green”, ”Purple”, ”K special”, ”super K”, ”vitamin K”.
Doser: 70 – 500 mg, enligt vissa uppgifter 20 – 150 mg vid injektion.
Tillförselsätt: nedsväljning, snusning, injektion, rökning (sällsynt).
Ruseffekter: hallucinationer med ”själen lämnar kroppen”-upplevelse eller ”nära
döden”-upplevelse, kraftig smärtlindring intill total smärtblockering.
Biverkningar: mardrömslika hallucinationer, delirier, desorientering, katalepsi,
muskelstelhet, kramper, paranoia, stor risk för aggressivt beteende med fara för
omgivningen, p.g.a. kombinationen av hallucinationer och bedövning kan
missbrukaren vara svår att omhänderta polisiärt, sänkt andningsaktivitet,
livshotande förgiftningar, illamående med uppkastningar.
Beroenderisk: som PCP, märkbar toleransstegring, självinjektion flera gånger
dagligen under långa perioder har rapporterats.
Skadeverkningar: livshotande förgiftningar, psykoser, personlighetsförändringar,
ekotrippar.
Sammanfattande beskrivning: Ketamin har som missbruksmedel huvudsakligen
samma ruseffekter som fencyklidin (PCP). Beroenderisken och
toleransutvecklingen är av samma grad. Skadebilden är likartad med bl.a.
psykiska störningar och svåra livshotande förgiftningar. En särskild form av fara
utgöres av att ketaminpåverkade missbrukare kan vara mycket aggressiva och
svåra att omhändertaga vid polisiära ingripanden. Ruseffekterna är svåra att
bestämma i förväg. Ketaminmissbruk har omgivits med religiösa föreställningar
och i vissa kretsar blivit ett slags ”kultmedel” då det anses ge ”nära-dödenupplevelser”. Det gör att det kan finnas risk att medlet används för
”självförvandling”, d.v.s. ett avsiktligt efterstävande av ett annat psykiskt
tillstånd än det vanliga. Medlets föregivna egenskap att framkalla religiöst
färgade upplevelser och nära-döden-upplevelser gör att det bör anses ha stor
spridningsrisk i vissa ungdomskretsar.
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
180
Ketobemidon
Sammansättning och former: vitt pulver, ofta som färdigt läkemedel (t.ex.
tabletter, injektionsvätska eller suppositorium).
Benämningar: ketobemidon, chetobemidon, Cliradon, Ketodur (avregistrerat i
Sverige) Ketogan (läkemedelsberedning som även innehåller kramplösande
medel), ketogin.
Doser: från 5 – 10 mg och uppåt.
Tillförselsätt: injektion.
Ruseffekter: eufori, likgiltighet, slöhet.
Biverkningar: muntorrhet, livshotande förgiftningar.
Beroenderisk: i vissa bedömningar minst lika beroendeframkallande som heroin,
svåra abstinensreaktioner med risk för psykoser, extrem toleransutveckling vid
intensivt missbruk.
Skadeverkningar-risker: avmagring, invalidiserande hudskador, svårt psykiskt
förfall, livshotande förgiftningar.
Sammanfattande beskrivning: Ketobemidon är en syntetisk opiat med samma
huvudsakliga effekter som heroin. Beroenderisken är den samma och toleransutvecklingen synes vara minst lika stor. Till skillnad från heroin kan
ketobemidon framkalla psykoser under abstinensfasen.
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
181
Klonazolam 44
IUPAC:
6-(2-chlorophenyl)-1-methyl-8-nitro-4H-[1,2,4]triazolo[4,3a][1,4]benzodiazepine
CAS: 33887-02-4
Övrigt: 6-(o-chlorophenyl)-1-methyl-8-nitro- (8CI)- 4H-s-Triazolo[4,3a][1,4]benzodiazepine,
1-Methyl-6-(o-chlorophenyl)-8-nitro-4H-striazolo[4,3-a][1,4]benzodiazepine, 8-Nitro-6-(o-chlorophenyl)-1-methyl-4Hs-triazolo[4,3-a][1,4]benzodiazepine, Clonitrazolam (EMCDDA; NFC;
Scifinder),
6-(2-klorofenyl)-1-metyl-8-nitro-4H-[1,2,4]triazolo[4,3a][1,4]bensodiazepin
Summaformel: C17H12ClN5O2
Strukturlika substanser: alprazolam, triazolam som är reglerade i Sverige samt
internationellt reglerade genom 1971 års psykotropkonvention, förteckning IV.
3. Fysikaliska data
Kokpunkt (°C): 576.0±60.0
4. Framställning
Framställning av klonazolam finns beskrivet i den vetenskapliga litteraturen
(Hester, Rudzik, & Kamdar, 1971; Hester & Von Voigtlander, 1979).
Klonazolam är en triazolobensodiazepin som inte är licensierad för medicinsk
användning. Till samma grupp hör också läkemedelssubstanserna alprazolam
och triazolam. Bensodiazepiner verkar genom att modulera effekten av den
hämmande signalsubstansen GABA genom att binda till allosteriska
bindningsställen på GABA-receptorn (bensodiazepinreceptorer) (Sieghart,
1994; Wingrove et al., 2002). Bensodiazepiner har anxiolytiska, sedativa,
hypnotiska, antikonvulsiva och muskelrelaxerande effekter.
2015-2015).
44
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
182
Klonazolam utvecklades inom läkemedelsindustrin på 1960-talet. Klonazolam
uppvisade hög CNS-depressiv aktivitet vid tester på möss av en serie
triazolobensodiazepiner (Hester et al., 1971). Minst fem svenska nätshoppar
saluför klonazolam (april 2015). På en shop står det att klonazolam är ”mycket
dospotent” och med en halveringstid på 10-15 timmar. Användare rapporterar
ökat välbefinnande, sederande och ångestdämpande effekter samt viss eufori
(Flashback, 2015).
Klonazolam intas huvudsakligen oralt. Tabletter, kapslar och pellets säljs i
styrkorna 0.5-1 mg på svenska internetsidor. Normaldosen verkar vara 0.5-1 mg
(Flashback, 2015).
Intag av klonazolam tillsammans med centralstimulerande medel och andra
bensodiazepiner förekommer (GIC).
8. Hälsorisker
Individuella risker
Första beslaget av klonazolam i Europa rapporterades av Sverige i december
2014. Giftinformationscentralen har haft 6 fall med klonazolam tom 2015-0520. Alla fall var från sjukhus. I 5 av fallen hade även centralstimulerande medel
tagits varav tre även hade tagit andra bensodiazepiner. Symptomen beskrevs i
ett fall som trötthet och relativt låg andningsfrekvens (GIC).
som opioider eller alkohol ökar risken för fatal överdos (Corkery, Schifano, &
Ghodse, 2012). Det finns även risk för utveckling av korsberoende till andra
Folkhälsorisker
det inte bortses från att bruket av klonazolam kan få konsekvenser för folkhälsan
Uppgiftslämnare
Nationellt
forensiskt centrum
(NFC)
2013
2014
2015 (tom
2015-05-20)
-
22 ärenden
164 ärenden
-
-
6 sjukhusfall
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
183
(2011:111).
EMCDDA
Första rapporten till EMCDDA gjordes av Sverige i december 2014. Tyskland
och Storbritannien har rapporterat substansen 2015.
10. Tillgänglighet
11. Missbruksprofil
13. Konventioner
15. Rekommendation
6-(2-klorofenyl)-1-metyl-8-nitro-4H-[1,2,4]triazolo[4,3-a][1,4]bensodiazepin
samråd med berörda instanser, att 6-(2-klorofenyl)-1-metyl-8-nitro-4H[1,2,4]triazolo[4,3-a][1,4]bensodiazepin med kortnamn klonazolam förs upp
på förordningen (1992:1554) om kontroll av narkotika.
17. Referenser
EMCDDA.
European
database
on
new
drugs.
2015,
from
Flashback. (2015). https://www.flashback.org/t2438013p2.
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
184
Hester, J. B., Jr., Rudzik, A. D., & Kamdar, B. V. (1971). 6-phenyl-4H-striazolo[4,3-a][1,4]benzodiazepines which have central nervous system
depressant activity. J Med Chem, 14(11), 1078-1081.
Hester, J. B., Jr., & Von Voigtlander, P. (1979). 6-Aryl-4H-s-triazolo[4,3a][1,4]benzodiazepines. Influence of 1-substitution on pharmacological
activity. J Med Chem, 22(11), 1390-1398.
Sieghart, W. (1994). Pharmacology of benzodiazepine receptors: an update.
Journal of Psychiatry and Neuroscience, 19(1), 24-29.
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
185
Kloralhydrat
Sammansättning och former: vitt pulver med frän lukt, även som lösning eller
tabletter och kapslar.
Benämningar: kloralhydrat, Chloraldural, Welldorm, ”knockoutdroppar” (som
drogningsmedel).
Doser: sömngivande från 250 mg.
Tillförselsätt: nedsväljning av lösning eller kapslar.
Ruseffekter: sömn och medvetslöshet.
Biverkningar: irritation av slemhinnor vid nedsväljning, magirritation, hjärtrubbningar, dåsighet, medvetslöshet vid stora doser, haptiska hallucinationer,
psykoser.
Beroenderisk: som barbiturater, stark toleransutveckling
abstinensreaktioner, i svåra fall med delirier.
och
tydliga
Skadeverkningar-risker: medvetslöshet, livshotande förgiftningar, nervskador,
njurskador, sömnlöshet, paranoida psykoser, vid långvarigt missbruk även
demenstillstånd.
Sammanfattande beskrivning: Till följd av sin giftighet tillåts kloralhydrat inte
längre i sjukvården i Sverige eller många andra länder. Missbruksdoserna är ej
närmare kända men torde för en naiv person kunna uppskattas till samma
storleksordning som en sömngivande dos (det kan verka paradoxalt att ett
dämpande medel missbrukas i sömngivande doser, men här kan missbrukarens
förväntan (set) spela stor roll för rusupplevelsen). Kloralhydrat företer som
missbruksmedel stora likheter med barbiturater, bl.a. stark toleransutveckling
och svåra abstinensreaktioner (kliniskt sett räknas dock barbituratabstinensen
som farligast). Risken för medvetslöshet och livshotande förgiftningar gör att
medlet kan jämföras med t.ex. GHB eller MDMA. För en sådan jämförelse talar
även att kloralhydrat kan framkalla betydande psykiska störningar och skador,
bl.a. demenstillstånd. Kloralhydratmissbruk förekommer knappast i Sverige,
men vaksamhet är påkallad, i första hand då det gäller risken för drogning.
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
186
Kodein
Sammansättning och former: kodein som pulver eller i färdigberedda tabletter
eller brustabletter, dextropropoxifen som pulver eller i färdigberedda tabletter.
Benämningar: kodein, kodeinfosfat, kodeinhydroklorid, codeinum, Citodon,
Codicaps, Codicompren, Pancod, Treo Comp. m.fl., dextropropoxifen:
dexofen, Distalgesic (innehåller även paracematol), Doleron (innehåller även
acetylsalicylsyra och fenazon), Doloxene.
Doser: 120 mg kodein ger samma smärtstillande effekt som 10 mg morfin vid
subkutan tillförsel. Det finns vissa uppgifter om tydliga euforiserande
ruseffekter för kodein från 100 mg hos icke tillvanda personer – en del uppgifter
i intervallet 60-250 mg. För opiatmissbrukare med hög tolerans kan doserna
kodein vara 300-400 mg. Kodeinpreparat används av heroinmissbrukare även
för att lindra abstinensreaktioner utan att uppnå markant eufori. Uppgifter finns
från Tyskland om att heroinmissbrukare med utvecklad tolerans använder 1
gram kodein som ersättning för 30-50 mg heroin.
Tillförselsätt: nedsväljning av upplösta brustabletter, det har förekommit att man
löst upp stora mängder tabletter, filtrerat bort fyllnadsmassan och indunstat
filtratet för att få fram ett mer koncentrerat preparat för injektion.
Ruseffekter: dämpande, smärtstillande, viss eufori vid höga doser.
Biverkningar: illamående, förstoppning, trötthet, dåsighet, försämrad syn/
rörelse-koordination, vid injektion av stora doser risk för livshotande lungödem.
Beroenderisk: låg i förhållande till andra opiater som morfin, toleransutveckling
med korstolerans mot andra opiater, abstinensreaktionerna efter långvarigt och
intensivt missbruk kan dock vara minst lika plågsamma som efter
heroinmissbruk.
Skadeverkningar-risker: mag-tarmbesvär, trötthet, illamående, låg beroenderisk i
förhållande till exempelvis morfin eller heroin.
Sammanfattande beskrivning: Medlen är opiater och kan användas av
heroinmissbrukare som lågvärdiga ersättningsmedel för heroin, men ej framkalla
samma rusintensitet. Missbruk av återutvunnet kodein har förekommit men
torde inte vara särskilt omfattande i Sverige.
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
187
Kokablad
Grupp: koka och kokain m.m.
Sammansättning och former: Bladen av kokabusken (Erythroxylon coca) innehåller 0,5 – 1,0 procent kokain. Kokabladen används torkade eller finfördelade
(bl.a. vid framställning av te).
Benämningar: koka, ”coca”, ”mama coca”.
Doser: ett gram eller mer vid tuggande.
Tillförselsätt: blad tuggas tillsammans med kalk i små tuggbussar och saliven
sväljs.
Ruseffekter: eufori, kraftkänsla, pratsamhet, reducerad hunger, ökad puls, ökat
blodtryck, reducerad trötthet.
Biverkningar: hjärtklappning, rastlöshet, i sällsynta fall förvirring.
Beroenderisk: i princip som kokain, men genom att kokainet i kokabladen finns
i stora mängder växtmaterial och endast utvinns genom tuggning sker
tillvänjningen långsammare.
Skadeverkningar-risker: avmagring, tandskador, psykoser.
Sammanfattande beskrivning: Kokablad innehåller 0,5 – 1,0 procent kokain som
dock inte kan utvinnas i ren form i missbrukarleden. Genom att kokabladen
tuggas lakas kokainet ut och ger ruseffekt långsammare än om kokain tillförs
genom t.ex. snusning eller injektion. Beroendeutvecklingen går därmed
långsammare men kan till slut ändå bli allvarlig. Kokabladstuggandet har varit
en del av den sydamerikanska indiankulturen i årtusenden.
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
188
Kokain – kokainbas
Sammansättning och former: Kokablad (från Erythroxylon coca) innehåller 0,5 –
1,0 procent kokain. Kokain i basform (”free base”, ”kokapasta”) är ett vitt pulver
eller porösa bitar. Det renas och omvandlas till kokainhydroklorid.
Hydrokloridformen kan i missbrukarleden med enkla hjälpmedel åter reduceras
till basformen.
Benämningar: kokain, ”coke”, ”koks”, ”snö”, ”kokapasta”, ”coca paste”, ”crack”,
”bazooka” (eg. om en dos), ”fri bas”, ”free base”.
Doser: 25 – 30 mg, enligt vissa källor 25 – 50 mg, vid snusning upp till 100 mg
(en ”linje”). Högsta domstolen har i NJA 2012 s. 528 antagit att en normal
missbruksdos av kokain är knappt 0,1 gram.
Tillförselsätt: kokain: snusning (genom näsan: snortande), injektion, inhalation,
kokainbas: främst inhalation.
Ruseffekter: eufori, kraftkänsla, minskad trötthet, ökat självförtroende, pratighet,
flyktig tankeverksamhet, vid högre doser: excitation, förvirring med inslag av
paranoia samt aggressivitet, injektion eller inhalation gör att effekterna kommer
snabbare och blir intensivare än vid t.ex. snusning.
Biverkningar: rastlöshet, retlighet, ångest, oro, förvirring, aggressivitet,
intoxikationspsykos med hallucinationer, hjärtklappning, hastig och ytlig
andning, livshotande förgiftningar.
Beroenderisk: som heroin, enstaka rustillfällen kan vara tillräckliga för att initiera
en beroendeprocess. Kokain är ett av de få medel som människor och djur vid
god tillgång injicerar till döds. Toleransutvecklingen kan vara stark.
Abstinensreaktionerna kan bli psykologiskt ytterst plågsamma med depression
(”kraschlandning”), kraftlöshet m.m. men sällan livshotande. Vid inhalation av
fri bas/crack förekommer att missbrukare hamnar i ett tätt upprepat intag av
medlet (upp till var 20:e minut) tills de drabbas av svår förgiftning eller det
tillgängliga partiet tar slut.
Skadeverkningar-risker: livshotande förgiftningar, kramper, hjärtstillestånd,
avmagring, sexuell impotens, självmordsbenägenhet, paranoida psykoser,
självstympning p.g.a. haptiska hallucinationer, risk för våld mot omgivningen
p.g.a. hämningslöshet och paranoia.
Sammanfattande beskrivning: För kokain i både bas- och hydrokloridform kan
det finnas anledning att skärpa farlighetsbedömningen, särskilt som båda
formerna visat sig vara mycket hastigt beroendeframkallande. Medlen är i detta
avseende i samma klass som heroin. För både heroin och kokain kan det vara
fråga om endast enstaka rustillfällen för att initiera en beroendeprocess. Kokain
är däremot en av de få narkotika som människor och djur injicerar till döds om
de har riklig tillgång till medlet, medan heroindödsfallen vanligtvis är olyckshändelser. Till skillnad från heroin, som är praktiskt taget fritt från psykiska
skador och störningar, kan kokain i olika varianter framkalla svåra psykoser med
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
189
grav förföljelsemani. Både heroin och kokain kan orsaka livshotande
förgiftningar vid vanligt missbruk.
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
190
Lisdexamfetamin 45
Grupp: syntetisk centralstimulantia av amfetamintyp.
Sammansättning och former:
Benämningar: Lisdexamfetamin, Hexanamid, L-lysin-d-amfetamin. Läkemedel:
Vyvanse, Venvanse, Elvanse och Tyvense.
Tillförselsätt och doser: Uppgifter saknas om tillförselsätt vid missbruk liksom
uppgifter om missbruksdos men rapporter finns om patienter som använt flera
gånger högre doser än de rekommenderade. Startdosen för alla patienter,
antingen vid påbörjad behandling av ADHD eller vid byte från ett annat
läkemedel, är 30 mg som tas en gång dagligen på morgonen. Dosen kan ökas
stegvis med 20 mg, med cirka en veckas intervall. Den högsta rekommenderade
dosen är 70 mg dagligen.
Verkningsmekanism/effekt: Lisdexamfetamin är en inaktiv prodrog till
dexamfetamin, som bildas efter avspjälkning av l-lysin. Efter oral administrering
absorberas lisdexamfetamin snabbt från magtarmkanalen och hydroliseras till
dexamfetamin (amfetamin är en blandning av isomererna dexamfetamin och
levamfetamin). Läkemedlets effekt utövas alltså av dexamfetamin.
Intravenös administrering av 50 mg lisdexamfetamindimesylat till individer med
drogmissbruk i anamnesen gav positiva subjektiva svar på skalor som mätte ”att
tycka om läkemedlet”, ”eufori”, ”amfetamineffekter” och ”benzedrineffekter”
som var större än med placebo men mindre än de som gavs motsvarande dos
(20 mg) av intravenöst dexamfetamin.
Hälsorisker/effekter vid missbruk: Mycket vanliga biverkningar vid terapeutiska
doser inkluderar nedsatt aptit, insomni, muntorrhet, huvudvärk, viktminskning
och smärta i övre delen av buken. Toleransutveckling, starkt psykiskt beroende
och svår social funktionsnedsättning kan förekomma vid missbruk. Abrupt
utsättande efter längre tids behandling med höga doser leder till extrem trötthet
och depression. Förändringar kan även ses på sömn-EEG. Tecken på kronisk
intoxikation med amfetaminer kan omfatta allvarliga dermatoser (dermatos –
sammanfattande term för hudsjukdomar), uttalad insomni, irritabilitet,
hyperaktivitet och personlighetsförändringar. De allvarligast tecknet på kronisk
intoxikation är psykos, som ofta inte går att skilja kliniskt från schizofreni.
Symptom på akut överdosering med amfetaminer inkluderar rastlöshet, tremor,
hyperreflexi, snabbare andhämtning, förvirring, våldsamhet, hallucinationer,
paniktillstånd, hyperpyrexi och rabdomyolys (process där skelettmuskelceller
förstörs och myoglobinhalten stiger i blodet). Stimuleringen av det centrala
nervsystemet ger ofta upphov till trötthet och depression. Kardiovaskulära
effekter innefattar arytmier, hypertoni (ökat blodtryck, ökad muskelspänning)
eller hypotoni (”sjunkande blodtryck, nedsatt muskelspänning” och cirkulatorisk
kollaps). Gastrointestinala symtom inkluderar illamående, kräkningar, diarré
och magkramper. Livshotande förgiftning föregås vanligtvis av konvulsioner och
koma.
Uppgifterna är hämtade från Läkemedlesverktets klassificeringsdokument (dnr 3.1-2013004108).
45
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
191
LSD
Sammansättning och former: vitt kristalliskt pulver, ofta droppas LSD som
lösning på pappersbitar, läskpapper, sockerbitar eller små tabletter.
Benämningar: lysergsyredietylamid, LSD, LSD-25, ”acid”, ”syra”, ”microdots”
(för små tabletter), ”tripp” (för avdelad dos i t.ex. läskpapper).
Doser: verkan från ca 25 mikrogram, ofta använda doser från 100 mikrogram,
mycket stora doser kan förekomma då hög påverkan eftersträvas. Ofta
”standardiseras” doserna genom att LSD i lösning droppas på läskpapper el. dyl.
Tillförselsätt: nedsväljning av pappersbitar el. dyl.
Ruseffekter: från skärpt sinnesupplevelse, särskilt av synintryck, till markanta
visuella hallucinationer vid högre doser, ofta förekommer en påtaglig kosmiskreligiös överlagring eller tolkning av ruset, som då framställs som
”medvetenhetsvidgande” (”psykedeliskt”).
Biverkningar: svåra psykosreaktioner med total kontrollförlust, som kan leda till
”vansinneshandlingar”, t.ex. hopp från fönster.
Beroenderisk: inte så hög p.g.a. den mycket snabba toleransutvecklingen som till
slut tvingar missbrukaren att hålla upp ett par dagar för att ånyo få effekt.
Toleransutvecklingen är mycket stark. Inga märkbara kroppsliga abstinensreaktioner.
Skadeverkningar-risker: extremt potent, i samma dosstorlek som fentanyl (alltså
nettodos motsvarande ca 2 saltkorn), oerhört svårt att dosera p.g.a. varierande
koncentrationer i gatuledet, stor inverkan av set och setting, risk för
psykosreaktioner under eller utlösta av ruset, även ”flashbacks” (”ekotrippar”)
förekommer då rusupplevelsen kan flamma upp igen utan att drogen tillförts på
nytt.
Sammanfattande beskrivning: LSD är unikt genom att dels vara verksamt i extremt små doser, dels ock ha starkt hallucinatoriska verkningar. Medlet har
ytterst svårbestämbara effekter och kan utlösa psykoser. Enligt Högsta
domstolens senare praxis torde LSD numera höra till samma farlighetsklass som
amfetamin; se även avsnitt 4.3.
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
192
4-MA46
Benämningar: 1-(4-metylfenyl)propan-2-amin, PAL-313, Aptrol,
p-Metylamfetamin, 4-metylamfetamin, 4-MA
Doser: Från 50-100 mg till 200-300 mg oralt. Doser av 75 mg rapporteras att
producera adrenerg stimulering; vid 150g uppstår symptom på mild toxicitet
som salivutsöndring, hosta och kräkningar (Shulgin, 1991). Effekterna sägs sitta
i 2-4 timmar.
Tillförselsätt: Oralt, inhalation, nasalt, intramuskulär injektion.
4-Methylamphetamine är ett derivat av amfetamin med stimulerande
egenskaper. 4-MA har serotonin och noradrenalin, dopamin frisättande
egenskaper. Djurstudier har visat ett självadministreraande beteende när det
gäller 4-MA. I försök med apor har man noterat avsaknad av en stimulerande
effekt och har det föreslagits att substansen bör undersökas vidare för
möjligheten att behandling vid missbruk av andra psykostimulerande
substanser. Minskat matintag hos råttor. Det finns evidens från in vitro och in
vivo studier som indikerar att förhöjd extracellulärt serotonin i hjärnan
motverkar de stimulerande egenskaper som dopamin frisättande droger, t ex
amfetamin, har. 4-MA har frisätter i högre grad serotonin än andra anloger (3metylamfetamin, 4-fluoroamfetamin och 3-fluoroamfetamin). Det är möjligt
att 4-MA minskar de stimulerande effekterna av droger såsom amfetamin (som
är förmedlas av dopamin.) Det spekulerats i att den mer tydliga serotonerga
effekten av 4-metylamfetamin, jämfört med amfetamin, kan minska de
psykoaktiva effekterna av 4-MA varpå risken för överdosering ökar. Det är
möjligt att 4-MA kan inducera serotoninsyndrom.
Information från användarforum på Internet tyder på att den kan ha en
entaktogen effekt, förutom stimulerande egenskaper.
Effekter som eufori och sömnlöshet har också rapporterats.
Hälsorisker
Hittills 2010-2012 har det inträffat 16 dödsfall där 4-metylamfetamin påträffats
i blod. (6st i Belgien, 1 st Danmark, Nederländerna 6st, och 3 i Storbritannien).
9 st förgiftningar har rapporterats 2010-2012 från Sverige, Belgien, Frankrike
och Storbritannien. Akut överdosering ger en klinisk bild med mydriasis, oro,
ångest, kallsvettning, hyperaktivitet, konfusion, tremor, muskelryckningar,
hypertoni, takykardi, vasokonstriktion, ökad kramp-benägenhet och risk för
hypertermi. Allvarliga komplikationer kan tillstöta, t
ex andningsinsu
apné, luftvägs aspiration, myoklona kramper, hypertermi, hyperkalemi,
serotonergt syndrom och kardiovaskulära komplikationer.
46
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
193
MDAI 47
Sammansättning och former: detektion av förekomst som vitt och brunt pulver,
som kapslar, i förpackningar försedda med olika produktnamn.
Benämningar: sparkle, mindy, MDAI
Tillförselsätt: Exponeringssätt för MDAI har rapporterats kunna vara rektalt,
oralt genom pulver eller så kallad bombning alternativt kapslar eller tabletter,
nasalt.
Missbruksdos: Användare har via internetforum rapporterat att dosering kan
vara individuellt, orala doser från 20 mg till 300 mg. Redosering är vanligt; en
så kallad ”booster” kring 100-150 mg administreras efter att de initiala positivt
upplevda effekterna av substansen har börjat avta.
Verkningsmekanism/effekt: Substansen MDAI är strukturellt relaterad till
MDMA(ecstasy) och har syntetiserats och använts som en forskningskemikalie
av David E. Nichols forskningsgrupp. MDAI upptäcktes av misstag under en
forskningsprocess angående farmakologisk mekanism för MDMA. Den
nyupptäckta substansen visade sig vara en analog till MDMA med liknade
monoaminfrisättande egenskaper. MDAI utvecklades på 1990-talet men det var
inte förrän år 2010 som substansen framdrevs till allmänheten. Den begränsade
initiala populariteten för MDAI före detta årtionde kan ha varit för att andra då
lagligt tillgängliga alternativ såsom mefedron fanns att tillgå.
MDAI har rapporterats vara en mycket potent selektiv serotoninfrisättande
substans med empatogena egenskaper. Den primära mekanismen för MDAI
rapporterats ske genom att substansen verkar som en selektiv inhibitor av
serotonin återupptag. Substansen MDAI har hävdats ha liknande
verkningsmekanismer som MDMA och MDA men ger i djurstudier inte samma
långtids neurotoxicitet. Enligt användare av MDAI är effekterna av substansen
liknade som för MDMA (ecstasy).
Genom att vara en entaktogen drog kan MDAI producera eufori, empati,
intensifiering av sensoriska upplevelser och enteogena upplevelser. Dessa
MDMA liknade effekter kan tänkas replikeras av MDAI men utan att producera
samma neurotoxiska effekter som MDMA uppvisat, dock har flera fall av oro
rörande MDAI:s toxikologiska egenskaper för människor rapporterats.
Under 1970-talet rapporterades aminoindaner ha signifikanta bronkdilaterande
och analgetiska effekter, men senare forskning har indikerat att de även har
potenta effekter på serotonin frisättning och återupptag. Substanserna har sålts
som NPS för sin förmåga att producera empatogena och entaktogena effekter
som serotoninfrisättande droger, exempelvis MDMA. Amfetaminderivat såsom
MDMA, MDAI och MDA hävdas ha liknande toxikologiska effekter, som till
stor del uppstår genom överstimulering av CNS och PNS.
Euforiska effekter av substansen MDAI har rapporterat av användare
Uppgifterna är hämtade från Folkhälsomyndighetens klassificeringsdokument (dnr 1556/20143.2.4).
47
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
194
Hälsorisker: Giftinformationscentralen har rapporterat om en blandintoxikation
med flera andra droger med symtom som inkluderade hög puls och högt
blodtryck. Ett annat fall som var en blandintoxikation med ytterligare en
substans involverad har rapporterat genom Giftinformationscentralen. I det
senare fallet var personen speedad och hade hallucinationer.
Storbritanniens giftinformationscentral (The UK National Poisons Information
Service) har rapporterat ej konfirmerade exponeringar av MDAI som relaterats
till njursvikt, akut andnöd och leverproblem. År 2011 dog en 17-årig flicka efter
att ha intagit en stor dos MDAI. En 21-årig man rapporterade att han intagit
5g MDAI. Kort därefter blev mannen förvirrad, med evidens för psykos och
självskadebeteende. På akuten uppvisade mannen hög feber och ökad
hjärtverksamhet. Mannen utvecklade multiorgansvikt och fick behandling med
blod och blodprodukter och fördes till leverakuten. Efter 6 dagar började
mannen visa tecken på uppvaknade. Därefter fick mannen vård på ett
psykiatriskt sjukhus där han stannade i minst tre månader efter att exponeringen
hade skett.
Sammanfattande beskrivning: MDAI har efter att mefedron reglerades
marknadsförts på internetsidor som ett lagligt alternativ till drogen.
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
195
MDMA och andra ecstasyvarianter
Sammansättning och former: vita pulver, på den illegala marknaden som kapslar
eller som tabletter med prägling av specifika märken (logotyper).
Benämningar: MDA, MDMA, MMDA, ”Adam”, ”XTC” m.fl.
Doser: MDMA: 80 – 150 mg, MDA: 80 – 160 mg, MMDA: 100 – 250 mg.
Högsta domstolen har i NJA 2012 s 115 utgått från att 100 mg ecstacy
motsvarar en dos och i NJA 2012 s 510, antagit att en ecstacy tablett får anses
motsvarar en missbruksdos.
Tillförselsätt: nedsväljning av tablett eller dryck med upplöst pulver, snusning
kan förekomma, injektioner torde vara sällsynta.
Ruseffekter: hela gruppen har samma huvudsakliga effekter som MDMA med
eufori och hallucinationer, stegrad empati, sexuellt intresse, för MDEA synes
den empatiska effekten (”välviljan mot andra människor”) dock inte vara lika
stark som för MDMA.
Biverkningar: bristande muskelkoordination, illamående, svårigheter att
fokusera synen, temperaturstegring, koncentrationssvårigheter, ångest med
aggressivt beteende, uttorkning, kramper, hjärt- och kärlrubbingar, vid stor
överdos: livshotande förgiftningar.
Beroenderisk: för hela gruppen troligen som MDMA, toleransstegringen kan bli
så stark att missbrukaren knappast upplever någon effekt alls efter flerfaldigt
upprepat intag i snabb följd.
Skadeverkningar-risker: avmagring, förgiftningsskador på nervsystemet (neurotoxicitet), livshotande förgiftningar, psykoser, personlighetsförändringar.
Högsta domstolen har i farlighetshänseende jämställt ecstacy med amfetamin.
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
196
MDPHP 48
IUPAC: 1-(1,3-benzodioxol-5-yl)-2-(pyrrolidin-1-yl)hexane-1-one
CAS: 776994-64-0
Övrigt:
3,4-Methylenedioxy-α-pyrrolidinohexiophenone,
1-(3,4metylendioxifenyl)-2-(pyrrolidin-1-yl)hexan-1-on (EMCDDA, 2015; NFC,
2015; PubMed, 2015; TVL, 2015).
narkotika, α-PBP, MDPPP MDPBP, p-MePPP m.fl (EMCDDA, 2015; NFC,
2015; Scifinder, 2015).
3. Fysikaliska data
Kokpunkt (°C): 427,7±45,0
Densitet (g/cm3): 1,148±0,06
Föroreningar/blandningar: Detektion av förekomst som pulver (NFC, 2015;
Scifinder, 2015).
4. Framställning
vetenskapliga litteraturen (EMCDDA, 2014).
MDPHP är en syntetisk katinon som tillhör typen pyrrolidinofenon designer
substanser. Substansen MDPHP är en högre homolog av MDPV, då alkylkedjan
hos substansen är förlängd med en kolatom. MDPHP uppvisar även strukturella
likheter med alfa-PHP. Substanserna skiljer sig ifrån varandra genom att
MDPHP är 3,4-metylendioxi substituerad på fenylringen. MDPHP är även
01130-2015).
48
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
197
relaterad till MDPPP och MDPBP, genom att substanserna har olika antal
kolatomer i alkylkedjan. MDPHP och MPHP har även strukturella likheter
genom att vara 3,4-metylendioxi substituerad på fenylringen respektive metyl
substituerad i para position av fenylringen (EMCDDA, 2015).
MDPHP är en relativt ny substans som rapporteras in till EMCDDA efter beslag
i Sverige under november 2014. MDPHP försäljs online via internetshoppar
vilka även sysslar med försäljning av andra substanser som missbrukas. Detta
inklusive beslag indikerar att det finns en missbrukspotential för substansen
MDPHP (EMCDDA, 2015; NFC, 2015).
Substansen MDPV verkar genom öka mängden monoamin neurotransmittorer
såsom dopamin och noradrenalin. MDPV hämmar dopamin DAT och
noradrenalin NET upptaget (EMCDDA, 2014; Marusich et al., 2014).
Pyrovaleron tillhör liksom MDPHP gruppen pyrrolidinofenoner verkar även
genom att hämma dopamin DAT och noradrenalin NET upptaget (Zaitsu. K,
Katagi .M, Tatsuno. M, Tsuchihashi. H, & Ishii. A, 2013). Pyrovaleron
utvärderades först som terapeutiskt läkemedel men kom sedan att regleras efter
rapporter om intravenöst beroende (Sauer, Hoffmann, Schimmel, & Peters,
2011). I en studie med transfekterade celler som utrycker människans DAT
(hDAT) undersöktes genom syntes av MDPV (metylendioxipyrovaleron)
analoger vilka strukturelement som huvudsakligen bidrar till substansens
affinitet för dopamintransportören. Studien visades att metylendioxi ringen hos
substansen är inte är det strukturelement som huvudsakligen bidrar till
affiniteten för hDAT men att substansens karbonylgrupp ökar affiniteten för
hDAT samt att en tertiär amin och möjligen ännu mer bidragande en förlängd
sidokedja är nödvändig och kritisk för hög affiniteten hos hDAT. Genom
studien konkluderade att en tertiär amin, eller en förlängd α-alkyl kedja (men
inte både och) är nödvändiga för den potenta beskaffenheten hos MDPV som
en hDAT inhibitor. Substansen MDPHP har precis som MDPV och butylon en
metylendioxi ring och en karbonylgrupp. Substansen MDPHP uppfyller kraven
för de viktiga strukturelementen enligt studien för hög hDAT affinitet; MDPHP
är en tertiär amin med förlängd α-alkyl kedja.(Kolanos, Solis, Sakloth, De Felice,
& Glennon, 2013)
Användare har rapporterat intag av doser kring 50mg för MDPPP och att
redosering sker för att uppnå effekter. Administration med varierande
administrationssätt; insufflation, oralt nasalt, intravenöst. Doseringsinformation
för MDPHP verkar hittills vara begränsad via internetforum (DrugsForum,
2008; EMCDDA, 2015; Flashback, 2013).
8. Hälsorisker
Individuella risker
Rättsmedicinalverket har haft två obduktionsärenden med substansen MDPHP
som är blandintoxikationer men som ännu inte är utredda (RMV, 2015). Precis
som andra syntetiska katinoner och amfetaminer är alfa-pyrrolidinofenon
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
198
kroppstemperatur, muskelsönderfall huvudsakligen till följd av CNS och hjärtkärl toxicitet (Zaitsu. K et al., 2013).
Folkhälsorisker
det inte bortses från att bruket av MDPHP kan få konsekvenser för folkhälsan
Uppgiftslämnare
2012
2013
(NFC)
(GIC, 2015; NFC, 2015; RMV, 2015; TVL, 2015)
2014
21 beslag
2015-02
2 beslag
2 (1 blod)
EMCDDA
Beslag har förekommit under år 2014 i Sverige (EMCDDA, 2015; NFC, 2015).
10. Tillgänglighet
11. Missbruksprofil
Ingen information om reglering. (EMCDDA, 2015)
13. Konventioner
15. Rekommendation
Substansen
1-(1,3-bensodioxol-5-yl)-2-(pyrrolidin-1-yl)hexan-1-on
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
199
samråd med berörda instanser, att 1-(1,3-bensodioxol-5-yl)-2-(pyrrolidin-1yl)hexan-1-on med kortnamn MDPHP förs upp på förordningen (1992:1554)
17. Referenser
DrugsForum.
(2008).
MDPPP
3,4-methylenedioxy-alphapyrrolidinopropiophenone
from
https://www.drugsforum.com/forum/showthread.php?t=92594
ASSESSMENTS.
Flashback. (2013). Mdpbp from https://www.flashback.org/p45829146
"Deconstruction"
of
the
abused
synthetic
cathinone
10.1021/cn4001236
structurally
related
to
the
"bath
salts"
constituent
3,4methylenedioxypyrovalerone
(MDPV).
Neuropharmacology.
doi:
10.1016/j.neuropharm.2014.02.016
10.1016/j.forsciint.2011.02.026
Scifinder.
(2015).
Scifinder.
Retrieved
2014,
from
doi: 10.1007s11419-013-0218-1
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
200
MDPPP 49
IUPAC: 1-(1,3-benzodioxol-5-yl)-2-(pyrrolidin-1-yl)propane-1-one
CAS: 783241-66-7
Övrigt:
3',4'-Methylenedioxy-α-pyrrolidinopropiophenone,
3',4'Methylenedioxy-alpha-pyrrolidinopropiophenone, 1-(3,4-metylendioxifenyl)2-(pyrrolidin-1-yl)propan-1-on
(EMCDDA, 2015; NFC, 2015; PubMed, 2015; TVL, 2015).
Strukturlika substanser: α-PPP (1-fenyl-2-(pyrrolidin-1-yl)propan-1-on) och αPVP (1-fenyl-2-(pyrrolidin-1-yl)pentan-1-on), pyrovaleron (MPVP) samt 3,4metylendioxipyrovaleron (MDPV) som sedan tidigare är reglerade som
narkotika, α-PBP, MDPBP, p-MePPP m.fl (EMCDDA, 2015; NFC, 2015;
Scifinder, 2015).
3. Fysikaliska data
Kokpunkt (°C): 391,5±42,0
Densitet (g/cm3): 1,221±0,06
Föroreningar/blandningar: Detektion av förekomst som pulver, MDPPP
tillsammans med andra syntetiska katinoner såsom MDPV och α-PVP (NFC,
2015; Scifinder, 2015; TVL, 2015).
4. Framställning
vetenskapliga litteraturen (EMCDDA, 2014).
MDPPP är en syntetisk katinon som tillhör typen pyrrolidinofenon designer
substanser. MDPPP antas ha amfetaminliknade effekter (EMCDDA, 2015;
Springer, Fritschi, & Maurer, 2003). MDPPP är relaterad till MDPBP och
MDPV, då dessa utgör substansens butanon respektive pentanon homolog.
MDPPP är uppvisar strukturella likheter med α-PPP som sedan tidigare är
narkotikareglerad genom att vara en 3,4-metylendioxi substituerad variant av αPPP. MDPPP har funnits på marknaden i flera år och listas som ”designer drug”
som kan köpas från olika online shoppar vilka även sysslar med försäljning av
01131-2015).
49
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
201
andra substanser som missbrukas. Detta indikerar att det finns en
missbrukspotential för substansen MDPPP (DrugsForum, 2008; Westphal et al.,
2007; Zaitsu. K, Katagi .M, Tatsuno. M, Tsuchihashi. H, & Ishii. A, 2013).
Substansen MDPPP har detekterats i så kallade ”legal highs” produkter (Rickli,
Hoener, & Liechti, 2014; Zuba, 2012). Beslag inom USA, EU inklusive Sverige
samt rapporterade fall från Rättsmedicinalverket tyder på att substansen
missbrukas (EMCDDA, 2015; Kolanos, Solis, Sakloth, De Felice, & Glennon,
2013; NFC, 2015; RMV, 2015; TVL, 2015).
Substansen MDPV verkar genom öka mängden monoamin neurotransmittorer
såsom dopamin och noradrenalin. MDPV hämmar dopamin DAT och
noradrenalin NET upptaget (EMCDDA, 2014; Marusich et al., 2014).
Pyrovaleron tillhör liksom MDPPP gruppen pyrrolidinofenoner verkar även
genom att hämma dopamin DAT och noradrenalin NET upptaget. (Zaitsu. K
et al., 2013)
Pyrovaleron utvärderades först som terapeutiskt läkemedel men kom sedan att
regleras efter rapporter om intravenöst beroende. (Sauer, Hoffmann, Schimmel,
& Peters, 2011) I en studie gjordes hypotesen om att substanserna MDPPP och
MDPBP liksom andra katinoner med pyrovaleron struktur inhiberar DAT och
SERT i likhet med MDPV. Substansen MDPPP har i denna in vitro studie
liksom MDPBP påvisats vara potenta hämmare av både DAT och NET.
Substanserna frisatte inte monoaminer vilket var väntat då andra studier med
pyrovaleron katinoner bekräftat detta. Substanser med den längsta α-kedjan
visade sig genom denna studie och ytterligare en annan studie var de mest
potenta DAT och NET hämmarna (Marusich et al., 2014; Rickli et al., 2014).
Ytterligare en studie har visat att om α-kedjan förkortas hos MDPV så att
MDPPP fås så leder detta till en 25-faldig minskning av affiniteten för DAT hos
MDPPP i jämförelse med MDPV. I denna studie med transfekterade celler som
utrycker människans DAT (hDAT) undersöktes genom syntes av MDPV
(metylendioxipyrovaleron) analoger vilka strukturelement som huvudsakligen
bidrar till substansens affinitet för dopamintransportören. Studien visades att
metylendioxi ringen hos substansen är inte är det strukturelement som
huvudsakligen bidrar till affiniteten för hDAT men att substansens
karbonylgrupp ökar affiniteten för hDAT samt att en tertiär amin och möjligen
ännu mer bidragande en förlängd sidokedja är nödvändig och kritisk för hög
affiniteten hos hDAT. Genom studien konkluderade att en tertiär amin, eller en
förlängd α-alkyl kedja (men inte både och) är nödvändiga för den potenta
beskaffenheten hos MDPV som en hDAT inhibitor. Substansen MDPPP har
precis som MDPV och butylon en metylendioxi ring och en karbonylgrupp.
Substansen MDPPP har det viktiga strukturelementen enligt studien för hDAT
affinitet genom att MDPPP har i likhet med MDPV en tertiär amin (Kolanos et
al., 2013).
Användare har rapporterat intag av doser kring 50mg för MDPPP och att
redosering sker för att uppnå effekter. Administration med varierande
administrationssätt; insufflation, oralt nasalt, intravenöst (DrugsForum, 2008;
EMCDDA, 2015; Flashback, 2013).
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
202
Användare andra syntetiska katinoner har rapporterat intag av substansen
MDPPP (DrugsForum, 2008). Beslag har förekommit tillsammans med andra
syntetiska katinoner (EMCDDA, 2015; NFC, 2015; TVL, 2015). Substansen
förekommer i pulverform ofta i kombination med andra katinoner, exempelvis
MDPV (NFC, 2015).
8. Hälsorisker
Individuella risker
Intoxikation med MDPV, nafyron och α-PVP är associerad med utpräglad
agitation, förlängd insomnia, psykotiska symtom, förhöjd hjärtfrekvens och
hjärtstillestånd. Liknade stimulering och vild agitation samt hallucinationer har
även beskrivits med substansen MDPPP (Rickli et al., 2014). Precis som andra
syntetiska katinoner och amfetaminer är alfa-pyrrolidinofenon derivat skadliga
för människors hälsa. Symtom vid akut förgiftning med alfa-pyrrolidinofenon
derivat inkluderar hög hjärtfrekvens, rastlöshet, förhöjd kroppstemperatur,
muskelsönderfall huvudsakligen till följd av CNS och hjärt-kärl toxicitet
(Zaitsu. K et al., 2013).
Folkhälsorisker
det inte bortses från att bruket av MDPPP kan få konsekvenser för folkhälsan
Uppgiftslämnare
2012
7 beslag
2013
19 beslag
39
fall
(urin)
2 beslag
(GIC, 2015; NFC, 2015; RMV, 2015; TVL, 2015)
2014
17 beslag
8 fall
(1 blod)
1 beslag
-
EMCDDA
Beslag har förekommit under år 2014 i Frankrike, Sverige, under år 2013 i
Sverige, under år 2012 i Sverige, under år 2009 i Danmark, under år 2004 i
Tyskland. (EMCDDA, 2015; NFC, 2015; TVL, 2015)
10. Tillgänglighet
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
203
Reglerad i Danmark, Frankrike, Ungern, Irland, Litauen, Portugal, Turkiet samt
Storbritannien (EMCDDA, 2015).
12. Konventioner
14. Rekommendation
Substansen
1-(1,3-bensodioxol-5-yl)-2-(pyrrolidin-1-yl)propan-1-on
samråd med berörda instanser, att 1-(1,3-bensodioxol-5-yl)-2-(pyrrolidin-1yl)propan-1-on med kortnamn MDPPP förs upp på förordningen (1992:1554)
16. Referenser
DrugsForum.
(2008).
MDPPP
3,4-methylenedioxy-alphapyrrolidinopropiophenone
from
https://www.drugsforum.com/forum/showthread.php?t=92594
ASSESSMENTS.
Flashback. (2013). Mdpbp from https://www.flashback.org/p45829146
"Deconstruction"
of
the
abused
synthetic
cathinone
10.1021/cn4001236
structurally
related
to
the
"bath
salts"
constituent
3,4methylenedioxypyrovalerone
(MDPV).
Neuropharmacology.
doi:
10.1016/j.neuropharm.2014.02.016
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
204
Rickli, A., Hoener, M. C., & Liechti, M. E. (2014). Monoamine transporter and
receptor interaction profiles of novel psychoactive substances: Para-halogenated
European
amphetamines
and
pyrovalerone
cathinones.
Neuropsychopharmacology(0).
doi:
http://dx.doi.org/10.1016/j.euroneuro.2014.12.012
10.1016/j.forsciint.2011.02.026
Scifinder.
(2015).
Scifinder.
Retrieved
2014,
from
Springer, D., Fritschi, G., & Maurer, H. H. (2003). Metabolism and
toxicological detection of the new designer drug 3',4'-methylenedioxy-alphapyrrolidinopropiophenone studied in urine using gas chromatography-mass
spectrometry. J Chromatogr B Analyt Technol Biomed Life Sci, 793(2), 377388.
Westphal, F., Junge, T., Rosner, P., Fritschi, G., Klein, B., & Girreser, U. (2007).
Mass spectral and NMR spectral data of two new designer drugs with an alphaaminophenone structure: 4'-methyl-alpha-pyrrolidinohexanophenone and 4'methyl-alpha-pyrrolidinobutyrophenone. Forensic Sci Int, 169(1), 32-42. doi:
10.1016/j.forsciint.2006.07.024
doi: 10.1007s11419-013-0218-1
Zuba, D. (2012). Identification of cathinones and other active components of
‘legal highs’ by mass spectrometric methods. TrAC Trends in Analytical
Chemistry, 32(0), 15-30. doi: http://dx.doi.org/10.1016/j.trac.2011.09.009
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
205
MDPV
Sammansättning och former: 1-(1,3-bensodioxol-5-yl)-2-pyrrolidin-1-yl-pentan1-on, vitt eller svagt ljusbrunt kornigt pulver (har liknats vid vetemjöl) som är
lösligt i vatten, pulvret kan ha en svag, potatis- eller jordliknande doft och kan
mörkna vid luftexponering, har sålts via internet som högkoncentrerat pulver
(c:a 98 – 99 procent enligt både leverantörsuppgifter och svenska analyser), har
förekommit även i tabletter med uppgiven dos om 10 mg samt i ampuller. ”Ivory
wave” är en beredning i plastförpackning som sålts över internet med uppgift att
den skulle innehålla badsalt och som visat sig innehålla MDPV samt vissa
orenheter.
Benämningar: 3,4-metylendioxipyrovaleron,3,4-methylendioxypyrovalerone,
metylendioxypyrovaleron, MDPV, MDPK, ”Dust”, ”Magic”, ”Monkey dust”,
”Skutz”, ”Sonic”.
Tillförselsätt: nedsväljning, snusande (snortande), rektal tillförsel, injektion, går
att röka men sådan tillförsel torde vara sällsynt.
Ruseffekter: eufori, allmän känsla av stimulans och kraft, sexuell stimulering, vid
höga doser: kraftig upphetsning med oro, pulsstegring m.m., MDPV-ruset har
liknats vid amfetamin-, kokain eller MDMA-rus. MDPV-ruset varar från ca 1
timme vid låga doser till mellan 5 och 12 timmar vid högre doser.
Biverkningar: hjärtklappning, andnöd, illamående, kräkningar, sömnsvårigheter,
vid höga doser: agitation med utdragna ångestattacker, förföljelseidéer
(paranoia), svårigheter att hålla kroppen upprätt, ymnig svettning, sluddrigt tal,
abstinensreaktioner liknande metamfetaminets efter intensivt missbruk med
depression, kraftlöshet och huvudvärk, vid överdoser våldsamhet med
förvirring, som kan kräva polisomhändertagande, allvarliga förgiftningar som
kräver sjukhusvård.
Beroenderisk: mycket hög, torde vara av samma grad som för t.ex. mefedron eller
metkatinon. Flera fallrapporter finns (autoreferat eller polis-PM) om övergång
till flera dagars frekvent upprepat intag (”binging”) med dosstegring under en
period av upp till en vecka. Svåra abstinensreaktioner vid långvarigt intag
förstärker beroendet. Toleransutvecklingen kan bli betydande vid intensivt
missbruk.
Skadeverkningar-risker: allvarliga eller livshotande förgiftningar vid intensivt
missbruk, eftersom medlet är kraftigt aptitdämpande torde det finnas en risk för
kraftigt avmagring vid långvarigt missbruk, sannolikt psykoser vid långvarigt
missbruk. I Finland har MDPV påvisats i kroppsvätskor hos 16 döda
narkotikamissbrukare - i samtliga fall påvisades emellertid även andra
droger. MDPV var huvuddrogen i två av fallen.
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
206
2011 s. 675 I och II.
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
207
3-MEC50
IUPAC: 2-(ethylamino)-1-(3-methylphenyl)propan-1-one
CAS: 1439439-83-4
Övrigt: 3-Methylethylcathinone, 3-Methylethcathinone, 2-(ethylamino)-1-(3methylphenyl)-1-Propanone, (EMCDDA, 2015; NFC, 2015; Scifinder, 2015;
TVL, 2015).
Strukturlika substanser: 4-MEC, 3-MMC, 4-MMC (mefedron) som sedan
tidigare är reglerade som narkotika (EMCDDA, 2015; NFC, 2015; Scifinder,
2015).
3. Fysikaliska data
Kokpunkt (°C): 297,0±23,0
Densitet (g/cm3): 0,976±0,06
Föroreningar/blandningar: Detektion av förekomst som vitt pulver, i små
förpackningar med beskrivningen ”4-MEC analogue”, 3-MEC hydroklorid
(HCl), (EMCDDA, 2015; NFC, 2015; Scifinder, 2015).
4. Framställning
vetenskapliga litteraturen (EMCDDA, 2015; Khreit et al., 2012).
Substansen 3-MEC är en ring substituerad katinon som är en positions isomer
av 4-MEC. 4-MEC är en N-etyl homolog av mefedron (4-MMC). Substansen
3-MEC uppvisar strukturella likheter med mefedron genom att istället ha en Netyl grupp i likhet med 4-MEC samt genom och ha metyl gruppen i tredje
istället för fjärde position av fenylringen. Ifrån den narkotika reglerade
substansen 3-MMC skiljer sig 3-MEC genom att ha en N-etylgrupp istället för
en N-metyl grupp. Även mefedron (4-MMC) och 4-MEC som substansen 3Uppgifterna är i sin helhet hämtade från Folkhälsomyndighetens klassificeringsdokument (dnr
01129-2015).
50
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
208
MEC uppvisar strukturella likheter med är sedan tidigare narkotika reglerade
(EMCDDA, 2015).
Le Boisselier, Bourgine, & Debruyne, 2014). Substansen 4-MEC som är en
positions isomer av 3-MEC, och pentylon har en in vitro studie med celler som
utrycker människans NET, SERT och DAT konstaterats att vara nästan lika
potent som kokain samt kunna hämma alla monoamintransportörerna och även
att de frisatte 5-HT i likhet med MDMA (ecstasy) (Simmler, Rickli, Hoener, &
Liechti, 2014).
Ring substituerade katinoner, såsom 4-MEC och 3,4-DMMC (3,4dimetylmetkatinon) är substanser som missbrukas för sina psykoaktiva
egenskaper och även 3-MEC har potential för missbruk (Chemicals, 2014).
Detta bekräftas av beslag och flera fall inklusive sjukhusfall med substansen
3-MEC (GIC, 2015; NFC, 2015; RMV, 2015; TVL, 2015).
Användare
av
syntetiska
katinoner
har
rapporterat
varierande
administrationssätt; nasalt, injektion, oralt genom tabletter alternativt kapslar
eller så kallade ”bombs” då pulvret sväljs i ett omslagspapper eller blandas och
dricks etc. (UNODC, 2014). Användare av 4-MEC har rapporterat doser från
50mg till 300mg. Vissa användare har rapporterat upprepad återdosering för att
behålla effekten med påföljden att 1-1,5gram konsumeras i en session (Gil,
Adamowicz, Skulska, Tokarczyk, & Stanaszek, 2013). Användare av 3-MEC har
rapporterat varierande administrationssätt och doser från 10mg till 300mg och
redosering (Flashback, 2014).
Användare av andra syntetiska katinoner har rapporterat intag av 3-MEC; 3MEC tillsammans med 4-EMC eller tillsammans med pentylon, 3-MEC
tillsammans med alkohol, 3-MEC tillsammans med benzodiazepiner
(Flashback, 2014).
8. Hälsorisker
Individuella risker
Giftinformationscentralen har vid ett fall med 3-MEC där personen ankom till
sjukhus efter att ha hoppat ifrån en balkong noterat symtom som inkluderade
stress, hyperventilation, hög puls och hallucinationer (GIC, 2015).
skadliga effekterna som ses hos användare av syntetiska katinoner som behövt
sjukvård
inkluderas
hjärtpåverkan
(takykardi
och
hypertension),
Användare av 3-MEC har rapporterat känslor av upprymdhet och empati, rus
effekter, ökad puls, eufori, ökad kroppstemperatur, svettningar, åter
doseringsbehov, hörselpåverkningar, muntorrhet (Flashback, 2014).
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
209
Folkhälsorisker
det inte bortses från att bruket av 3-MEC kan få konsekvenser för folkhälsan
Uppgiftslämnare
2013
Nationellt
forensiskt
centrum
(NFC)
2
fall
(sjukhus)
(GIC, 2015; NFC, 2015; RMV, 2015; TVL, 2015)
2014
2015
36 beslag
1 beslag
13 (1 blod)
11 beslag
1
fall
(sjukhus)
EMCDDA
Beslag har förekommit i Sverige och Tjeckiska republiken under år 2014.
10. Tillgänglighet
11. Missbruksprofil
Reglerad i Turkiet och Cypern (EMCDDA, 2015).
13. Konventioner
15. Rekommendation
Substansen 2-(etylamino)-1-(3-metylfenyl)propan-1-on rekommenderas för
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
210
samråd med berörda instanser, att 2-(etylamino)-1-(3-metylfenyl)propan-1-on
med kortnamn 3-MEC förs upp på förordningen (1992:1554) om kontroll av
narkotika.
17. Referenser
Chemicals, C. (2014). 3-Methylethcathinone (hydrochloride) from
https://www.caymanchem.com/app/template/Product.vm/catalog/11222
1803-1815. doi: 10.1016/j.bcp.2013.04.004
Flashback.
(2014).
Snart
är
3-MEC
här!
.
from
https://www.flashback.org/t2099411
Gil, D., Adamowicz, P., Skulska, A., Tokarczyk, B., & Stanaszek, R. (2013).
Analysis of 4-MEC in biological and non-biological material--three case reports.
Forensic Sci Int, 228(1-3), e11-15. doi: 10.1016/j.forsciint.2013.03.011
Khreit, O. I., Irving, C., Schmidt, E., Parkinson, J. A., Nic Daeid, N., & Sutcliffe,
O. B. (2012). Synthesis, full chemical characterisation and development of
validated methods for the quantification of the components found in the
evolved "legal high" NRG-2. J Pharm Biomed Anal, 61, 122-135. doi:
10.1016/j.jpba.2011.11.004
cathinones. Subst Abuse Rehabil, 5, 37-52. doi: 10.2147/sar.s37257
Scifinder.
(2015).
Scifinder.
Retrieved
2014,
from
Simmler, L. D., Rickli, A., Hoener, M. C., & Liechti, M. E. (2014). Monoamine
transporter and receptor interaction profiles of a new series of designer
cathinones.
Neuropharmacology,
79,
152-160.
doi:
10.1016/j.neuropharm.2013.11.008
UNODC.
(2014).
Synthetic
cathinones
Details
from
https://www.unodc.org/LSS/SubstanceGroup/Details/67b1ba69-1253-4ae9bd93-fed1ae8e6802
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
211
4-MEC
Sammansättning och former: 4-MEC, vitt pulver, ofta som kristaller, vid
försäljning över internet med en uppgiven halt av upp till 98 – 99 procent,
förekommer i blandningar med handelsnamn som ”NRG-1” (kan dock även
innehålla nafyron) och ”NRG-2”, har även påträffats i tabletter och i kapslar.
Benämningar: 4-MEC, 4-metyletylkatinon, 2-etylamin-1-(4-metylfenyl)-1propanon, ”fyrmeck”.
Tillförselsätt: nedsväljning, snortande (insufflation), anal tillförsel genom
inlindning i toalettpapper och uppförande i ändtarmen, torde kunna injiceras
och rökas men sådant missbruk finns ej dokumenterat.
Ruseffekter: värme- och energikänsla, ökad andningsfrekvens, pulsstegring,
svettningar, skakningar, motorisk oro, blekhet, yrsel, svårtyglad oro
(missbrukaren uppfattas som ”vild”), eufori, ökad social känsla, vissa
entaktogena egenskaper (ökad känslighet för beröring), förvirring,
desorientering, svårigheter att tala, hallucinationer vid stora doser, ångest,
kraftlöshet.
Biverkningar: brännande känsla i nässlemhinnor vid snortande, uppkastningar,
sömnproblem, försämrat korttidsminne, desorientering, ångest, kraftlöshet.
Beroenderisk: som andra substituerade katinoner, flerfaldiga uppgifter om
”refillbeteende” (starkt begär att ta medlet omedelbart efter avklingat rus) som
kan leda till kontrollförluster, abstinensreaktioner med bl.a. depression.
Konsumtionen kan stegras hastigt och nå över 500 mg per dag.
Skadeverkningar-risker: slemhinneretningar p.g.a. lokalt irriterande effekt,
markanta förgiftningstillstånd, svårtyglad oro, desorientering, hallucinationer.
2011 s. 675 I och II.
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
212
Mefedron
Sammansättning och former: vitt eller svagt gulfärgat pulver, förekommer även i
kapslar eller tabletter.
Benämningar: mefedron, mephedrone, 4-metylmetkatinon, 4-MMC, mmcat, 4MC, MD-3, ”meph”, ”Roxy”, ”subcoca1”, ”krabba”, ”kräfta”, ”räka”, ”räkmjöl”
(p.g.a. doften), ”plant food”.
Tillförselsätt: nedsväljning (ofta inlindat i toalettpapper), snortande ger snabbare
insättande effekter men kan upplevas som obehagligt p.g.a. slemhinneretande
effekter, kan rökas, injektion och rektal tillförsel har rapporterats.
Ruseffekter: eufori, förhöjd sinnesstämning, energikänsla med aktivitetsbehov,
stegrad empati med markerad välvilja mot andra människor, betydande likheter
i rusbilden med både amfetamin-kokain resp. MDMA, kraftigt vidgade pupiller,
upplevelse av intensifierade färger, synrubbningar, vid högre doser: sexuell
upphetsning och orgasmliknande kroppsupplevelse, hallucinationer, ruset kan
vara 3 – 4 timmar efter en enstaka dos men förlängs ofta genom upprepad
tillförsel så att den totala rusperioden kan uppgå till 24 timmar.
Biverkningar: slemhinneretande (kan göra snortande obehagligt), darrningar,
illamående, svettningar, brännande eller stickande känsla i huden, spänningar i
käkarna, mörkt röd-blå fläckar och sårbildning på huden, uttorkning (kan bli
kraftig), temperaturstegring och feber, blodtrycksstegring, huvudvärk, sluddrigt
tal, slöhet, erektionsproblem och anorgasmi, yrsel, ångest, hallucinationer och
psykos, flashbacks och självmordstankar under abstinens, medvetslöshet,
enstaka dödsfall har rapporterats i samband med mefedronintag. I Sverige
rapporterades ett dödsfall orsakat av mefedron 2009.
Beroenderisk: mycket hög, flerfaldiga berättelser om personer som snabbt
kommit in i en hastigt upprepad tillförsel med flera intag (”refill”) per dygn,
sammanlagt intag under en utvidgad rusperiod på mer än ett dygn kan överstiga
1 gram (1000 mg).
Skadeverkningar-risker: kramper, hjärtpåverkan, blodtrycksstegring, pulsstegring, temperaturstegring, uttorkning, medvetslöshet, enstaka dödsfall
misstänks ha samband med intag, ett dödsfall orsakat av mefedron rapporterades
i Sverige 2009, hallucinationer, psykos (förvirring), depression och
självmordstankar under abstinens.
2011 s. 675 I och II.
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
213
•
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
214
Meklonazepam 51
IUPAC:
5-(2-chlorophenyl)-3-methyl-7-nitro-1,3-dihydro-2H-1,4bensodiazepin-2-one
CAS: 58662-84-3 (S-enantiomer), 67027-56-9 (racemat)
Övrigt:
5-(2-chlorophenyl)-1,3-dihydro-3-methyl-7-nitro-2H-1,4Benzodiazepin-2-one, Methyl-clonazepam, RO-3128
(EMCDDA; NFC; Scifinder)
Summaformel: C16H12ClN3O3
Strukturlika substanser: klonazepam som sedan tidigare är reglerad som
narkotika i Sverige samt internationellt reglerad genom 1971 års
psykotropkonvention, klass IV.
(EMCDDA; NFC; Scifinder)
3. Fysikaliska data
Fysikaliskt tillstånd: Molekylvikt (g/mol):329,74
Kokpunkt (°C): 522.1±50.0 °C (760 Torr)
Densitet (g/cm3): 1.46±0.1 g/cm3 (20 °C, 760 Torr)
4. Framställning
Enligt patent (Szente, 1977), http://www.google.com/patents/US4031078.
Meklonazepam är en bensodiazepin som inte är licensierad för medicinsk
användning. Strukturellt liknar meklonazepam det narkotikaklassificerade
läkemedlet klonazepam. Skillnaden mellan de två molekylerna är att
meklonazepam, som även kallas metyl-klonazepam, har en extra metylgrupp i
3-position. Meklonazepam utvecklades, tillsammans med flera andra
bensodiazepiner, av läkemedelsföretaget Hoffmann-La Roche, på 1970-talet
(Szente, 1977).
Den huvudsakliga verkningsmekanismen för bensodiazepiner är att modulera
effekten av den hämmande signalsubstansen GABA på GABAA-receptorn
(Wingrove et al., 2002). Benzodiazepiner har anxiolytiska, sedativa, hypnotiska,
antikonvulsiva och muskelrelaxerande egenskaper. Meklonazepam har
dessutom antiparasitära egenskaper och är ett effektivt medel mot
01119-2015).
51
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
215
schistosomiasis, men sidoeffekter på centrala nervsystemet har förhindrat klinisk
användning. (Ansseau, Doumont, Thiry, von Frenckell, & Collard, 1985;
Menezes et al., 2012; O'Boyle, Lambe, & Darragh, 1985).
Meklonazepam diskuteras på flera internetfora av användare. Meklonazepam
beskrivs av vissa användare som mycket potent, av andra som mindre potent än
klonazepam, men med ungefär lika lång duration. (Asklepios, 2015; Bluelight,
2015; Flashback, 2015). Meklonazepam saluförs av flera svenska
internetshoppar.
Det första beslaget av meklonazepam inom EU rapporterades av Sverige i juli
2014 (EMCDDA; NFC).
Oralt intag av tabletter är vanligast. Tabletter på 3 mg och 6 mg säljs på svenska
nätshoppar. Missbruksdosen varierar. Det verkar som om ca 6 mg är en
”normaldos” men intag på 20 mg eller ännu mer kan förekomma (Bluelight;
Flashback).
8. Hälsorisker
Individuella risker
Giftinformationscentralen har haft 17 ärenden varav 13 har varit sjukvårdsfall.
Symptomen har varit takykardi, varierande grad av medvetandepåverkan samt
ofri luftväg och respiratorvård i ett fall.
som opioider och alkohol ökar risken för fatal överdos (Corkery, Schifano, &
Ghodse, 2012). Tolerans och beroende kan utvecklas efter bara några veckors
användning av bensodiazepiner. Det finns dessutom stor risk för utveckling av
korsberoende till andra bensodiazepiner (EMCDDA, 2015).
Folkhälsorisker
det inte bortses från att bruket av meklonazepam kan få konsekvenser för
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
216
Uppgiftslämnare
(NFC)
2013
2014
2015 tom feb
-
181 ärenden
30 ärenden
-
12
ärenden
varav
11
sjukvårdsfall
5
ärenden
varav
2
sjukvårdsfall
-
(2011:111).
EMCDDA
Sverige och Tyskland har rapporterat beslag under 2014.
10. Tillgänglighet
11. Missbruksprofil
13. Konventioner
15. Rekommendation
5-(2-klorofenyl)-3-metyl-7-nitro-1,3-dihydro-2H-1,4-bensodiazepin-2-on
samråd med berörda instanser, att 5-(2-klorofenyl)-3-metyl-7-nitro-1,3dihydro-2H-1,4-bensodiazepin-2-on med kortnamn meklonazepam förs upp på
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
217
17. Referenser
Ansseau, M., Doumont, A., Thiry, D., von Frenckell, R., & Collard, J. (1985).
Initial study of methylclonazepam in generalized anxiety disorder. Evidence for
greater power in the cross-over design. Psychopharmacology (Berl), 87(2), 130135.
Asklepios.
(2015).
https://www.asklepios.nu/produkt/meklonazepam6mg/#reviews.
Bluelight. http://www.bluelight.org/vb/threads/723129-Meclonazepam.
Bluelight.
(2015).
http://www.bluelight.org/vb/threads/723129Meclonazepam.
EMCDDA.
European
database
on
new
drugs.
2015,
from
Flashback. https://www.flashback.org/t2271777.
Menezes, C. M., Rivera, G., Alves, M. A., do Amaral, D. N., Thibaut, J. P.,
Noel, F., . . . Lima, L. M. (2012). Synthesis, biological evaluation, and structureactivity relationship of clonazepam, meclonazepam, and 1,4-benzodiazepine
compounds with schistosomicidal activity. Chem Biol Drug Des, 79(6), 943949. doi: 10.1111/j.1747-0285.2012.01354.x
O'Boyle, C., Lambe, R., & Darragh, A. (1985). Central effects in man of the
novel schistosomicidal benzodiazepine meclonazepam. Eur J Clin Pharmacol,
29(1), 105-108.
Szente, A. (1977). Anthelmintics, muscle relaxants, anticonvulsants: Google
Patents.
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
218
2-MeO-difenidin 52
IUPAC: 1-[1-(2-methoxyphenyl)-2-phenylethyl]piperidine
CAS: 127529-46-8
Övrigt: Methoxyphenidine, MXP (EMCDDA, 2015), 1-[2-fenyl-1-(2metoxifenyl)etyl]piperidin (EMCDDA, 2015; NFC, 2015; Scifinder, 2015;
TVL, 2015), 1-[2-fenyl-1-(2-metoxifenyl)etyl]piperidin
Familje/Grupptillhörighet: Psykotropa substanser, diaryletylaminer
Strukturlika substanser: Arylcyklohexylaminer såsom PCP (fencyklidin) som är
internationellt reglerad genom 1971 års psykotropkonvention samt de narkotika
reglerade substanserna 3-MeO-PCP och 4-MeO-PCP. NPDPA (N-(1,2difenyletyl)propan-2-amin), NEDPA (N-etyl-1,2-difenyletylamin) och
difenidin (EMCDDA, 2015; Hofer et al., 2014; Morris & Wallach, 2014;
Scifinder, 2015).
3. Fysikaliska data
Kokpunkt (°C): 394,2±30,0
Densitet (g/cm3): 1,063±0,06
Föroreningar/blandningar: Detektion av förekomst som vitt pulver (EMCDDA,
2015; NFC, 2015; Scifinder, 2015; TVL, 2015).
4. Framställning
Metoder för framställning av 2-MeO-difenidin finns beskrivna i den
vetenskapliga litteraturen (EMCDDA, 2015; Nancy M. Gray & Cheng, 1994).
Substansen 2-MeO-difenidin som även benämns metoxfenidin är ett ring
substituerat derivat av difenidin som är en NDMA receptor blockerare. Via
internetsidor har substansen försålts under namnet MXP med förbehåll att den
liknar den narkotika reglerade substansen metoxetamin (MXE). Substansen 2MeO-difenidin försäljs via internet och marknadsförs som ett lagligt alternativ
till de reglerade substanserna MXE, 4-MeO-PCP. Populariteten att bruka
01123-2015).
52
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
219
substansen verkar öka snabbt och användare fortsätter att posta inlägg om 2MeO-difineidin via internetforum (EMCDDA, 2015; Hofer et al., 2014).
Substansen 2-MeO-difenidin är en ny dissociativ designer drog av typen
diaryletylaminer som delar strukturella likheter med arylcyklohexylaminer
såsom den internationellt reglerade substansen PCP (fencyklidin), ketamin och
metoxetamin (MXE) som är reglerade som narkotika i Sverige. Dessa
psykoaktiva substanser med dissociativa effekter utgör en risk genom
beroendeframkallande egenskaper då de har förmågan att producera intensiva
psykedeliska effekter (Hofer et al., 2014).
Substansen 2-MeO-difenidin har affinitet hos NDMA receptorn såsom
difenidin har med binder med lägre affinitet (Hofer et al., 2014; Nancy M. Gray
& Cheng, 1994).
Den farmakologiska och toxikologiska informationen om 2-MeO-difenidin är
mycket begränsad i den vetenskapliga litteraturen. Som en konsekvens av
strukturella likheter kan effekten av 2-MeO-difenidin antas vara liknade som för
andra dissociativa substanser. Användare av 2-MeO-difenidin har beskrivit att
verknings effekter är liknade de för ketamin och MXE. Tecken och symtom som
observerades vid ett akutfall med 2-MeO-difienidin bekräftar att effekterna är
kompatibla med de som oraskas av MXE, ketamin och PCP. (Hofer et al., 2014)
Användare har rapporterat intag av orala doser kring doser kring 75-100mg
(Flashback, 2015; Tripsit).
Användare har rapporterat att euforiska, känslor av lycka, stimulerande effekter,
desorientering och dissociativa effekter börjar vid doser kring 80mg efter ca 1 h
med varaktighet upp till 18 h (Hofer et al., 2014). Nasal administration och
injektion har även rapporterats som administrationssätt för substansen (GIC,
2015).
8. Hälsorisker
Individuella risker
Giftinformationscentralen har haft 4 fall med substansen 2-MeO-difenidin
varav samtliga sjukhusfall. Symtom som rapporterat för ett fall inkluderade hög
puls och ett annat fall där även andra central stimulantia intagits rapporteras
som plockighet, uppvarvad, förvirrad, kan inte hålla tråden (GIC, 2015).
Informationen kring den akuta toxikologiska profilen hos 2-MeO-difenidin är
mycket begränsad och tillgängliga källor är anonyma internet sidor och ett
patent ifrån 1989. Vid ett fall med en 53-årig man associeras dock akut toxicitet
efter oral administration av 2-MeO-difenidin, vilket även konfirmerades genom
analytisk detektion av substansen och dess metaboliter i urin och serum.
Symtom som observerades med mannen som fördes till sjukhus för vård
inkluderades horisontell nystagmus, förhöjt blodtryck, förhöjd hjärtfrekvens,
urin retention, förvirring, desorientering, fumligt rörelsemönster, skakningar
och minnesstörningar. Substansen 2-MeO-difenidin verkar ha en liknande akut
toxikologisk profil som andra arylcyklohexylaminer såsom PCP, ketamin och
MXE (Hofer et al., 2014). Ytterligare ett dödsfall med en 34-årig man har
associerats med substansen 2-MeO-difenidin och rapporterats ifrån
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
220
Storbritannien. Inga andra fynd av substanser utöver 2-MeO-difenidin gjordes i
fallet och dödsorsaken har angivits vara användningen av 2-MeO-difenidin och
hypertensiv hjärtsjukdom (EMCDDA, 2015). Användare har rapporterat
utvidgade pupiller, att 2-MeO-difenidin är en ny dissociativ drog, att substansen
är en mildare typ av difenidin, att 2-MeO-difienidin är att föredra framför
difenidin, dissociativa effekter, att effekterna varar i 6-8h efter påslaget som tar
30-60 minuter. Användare av 2-Meo-difenidin har rapporterat känslor av lycka,
stimulerande effekter, desorientering, övergående minnesförluster som varar i
3-6 h, förhöjd kroppstemperatur, ökad hjärtfrekvens, panikattacker, kramper
och sjukhusvistelser (Flashback, 2015; Tripsit).
Folkhälsorisker
det inte bortses från att bruket av 2-MeO-difenidin kan få konsekvenser för
Uppgiftslämnare
2012
2013
Nationellt Forensiskt Centrum
(NFC)
Tullverkets
laboratorium
(TVL)
(GIC)
(GIC, 2015; NFC, 2015; RMV, 2015; TVL, 2015)
2014
2015-02
1 beslag
8 beslag
1 beslag
4
fall
(sjukhus)
(2011:111).
EMCDDA
Beslag har förekommit under år 2015 i Sverige, Danmark, under år 2014 i
Sverige, Slovenien, Schweiz, Rumänien, Storbritannien 2ggr, Finland,
Frankrike, under år 2013 i Storbritannien.
10. Tillgänglighet
11. Missbruksprofil
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
221
13. Konventioner
15. Rekommendation
Substansen 1-[2-fenyl-1-(2-metoxifenyl)etyl]piperidin rekommenderas för
samråd med berörda instanser, att 1-[2-fenyl-1-(2-metoxifenyl)etyl]piperidin
med kortnamn 2-MeO-difenidin förs upp på förordningen (1992:1554) om
kontroll av narkotika.
17. Referenser
Flashback. (2015). Methoxphenidine / MXP / 2-MeO-Diphenidine - En ny
dissoactiv drog! . from https://www.flashback.org/t2266154p6
Hofer, K. E., Degrandi, C., Muller, D. M., Zurrer-Hardi, U., Wahl, S., RauberLuthy, C., & Ceschi, A. (2014). Acute toxicity associated with the recreational
use of the novel dissociative psychoactive substance methoxphenidine. Clin
Toxicol (Phila), 52(10), 1288-1291.
doi: 10.1002/dta.1620
Nancy M. Gray, & Cheng, B. K. (1994). E. P. OFFICE.
Scifinder.
(2015).
Scifinder.
Retrieved
2014,
from
Tripsit.
Index
>
Factsheets
>
Methoxphenidine.
from
http://factsheet.tripsit.me/factsheet/Methoxphenidine
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
222
3-MeO-PCP 53
IUPAC: 1-[1-(3-metoxyphenyl)cyclohexyl]-piperidine
CAS: 72242-03-6
Övrigt: 3-metoxyfencyklidin
Familje/Grupptillhörighet: Arylcyclohexylaminer
Strukturlika substanser: PCP som är reglerad
psykotropkonvention, 4-MeO-PCP.
(EMCDDA, 2014a; Scifinder, 2014)
enligt
1971
års
3. Fysikaliska data
Fysikaliskt tillstånd: pulver och tabletter
Molekylvikt (g/mol): 273,412 g/mol
Kokpunkt (°C): 381,3±25,0 °C
Densitet (g/cm3): 1,034±0,06 g/cm3
4. Framställning
Metoder för framställning finns beskrivna i den vetenskapliga litteraturen.
Substansen 1-(1-(3-metoxifenyl)-cyklohexyl)piperidin (3-MeO-PCP) kan
framställas med 1-bromo-3-metoxy-benzen som utgångsmaterial. (EMCDDA,
2014a; Wallach, DePaoli, Adejare, & Brandt, 2014)
3-MeO-PCP är ett 3-metoxy derivat av PCP som syntetiserades år 1979, det är
ett bedövningsmedel med dissociativa effekter och som påstås ha hallucinogena
och sedativa effekter (EMCDDA). Substansen 3-MeO-PCP binder till NMDAreceptorn vilket även PCP, ketamine, 4-MeO-PCP och 2-MeO-PCP gör. Data
visar att 3-MeO-PCP är en mycket potent och selektiv ligand för NMDAreceptorn utan nämnvärd affinitet för μ-opioid receptor eller
dopamintransportörer. (ACMD, 2012; Roth et al., 2013) 3-MeO-PCP har ett
Ki på 20 nM för NMDA-receptorn, 216 nM för serotonintransportören och 42
för sigma1 receptorn. (ACMD, 2012) 3-MeO-PCP föregicks av mindre potenta
dissociativa 4-MeO-PCP. (Morris & Wallach, 2014) Affiniteten till NMDAreceptorn kan förklara psykotiska tillstånd. (Morris & Wallach, 2014; Roth et
al., 2013)
06068-2014).
53
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
223
Enligt (Morris & Wallach, 2014) beskrevs de psykoaktiva effekterna av 3-MeOPCP och (4-MeO-PCP) först år 1999 av pseudonymen John Q. Beagle som
beskriver substansen jämförbar med PCP.
Enligt användare på diskussion forum kraftig dissociation, psykos, dödsångest,
minnesluckor, hallucinationer, extremt potent, beroendeframkallande.
(EMCDDA, 2014a; Flashback, 2011)
Saluförs på Internet. Kan intas nasalt, oralt, rektalt, injektion. Enligt
upptill 50 mg beroende på administreringsväg. (EMCDDA, 2014a)
8. Hälsorisker
Individuella risker
Rättsmedicinalverket har haft 3 stycken dödsfall med 3-MeO-PCP under 2014
(0,18 μg, 0,23 μg och 0,38 μg/g) postmortalt blood. I Sverige har 2 oavsiktliga
intoxikationer med 3-Meo-PCP inträffat, ett fall med 3-MeO-PCP och ett med
3-MeO-PCP samt 5-Meo-MiPT. (RMV, 2014)
Symtom som förekommit i GIC-fall är nystagmus (vertikal och horisontell),
kallsvettningar, desorientering, somnolens, agitation, hallucinationer, hög puls,
urinretention.(GIC, 2014)
Folkhälsorisker
det inte bortses från att bruket av 3-MeO-PCP kan få konsekvenser för
Den 14 september 2012 inkom en begäran om yttrande gällande 3-MeO-PCP.
I september 2014 finns minst 19 trådar och över 2200 inlägg om 3-MeO-PCP
på Flashback. Marknadsförs som lagligt alternativ till PCP.
Uppgiftslämnare
Laboratorium
(SKL)
2012 2013
2
10 ärenden
2014
57
-
1 (urin), (2 blod),
3 dödsfall
-
3
1
Giftinformationscentralen (GIC) 4 (sjukvård)
(GIC, 2014; RMV, 2014; SKL, 2014; TVL, 2014)
10 (sjukvård)
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
224
EMCDDA
Beslag har förekommit i Island, Tjeckien, Ungern, Storbritannien, Tyskland,
Danmark samt Finland.
10. Tillgänglighet
11. Missbruksprofil
Reglerad i Turkiet. (EMCDDA, 2014b)
13. Konventioner
15. Rekommendation
3-MeO-PCP rekommenderas för narkotikaförklaring:
samråd med berörda instanser, att 1-(1-(3-metoxifenyl)-cyklohexyl)piperidin
med kortnamn 3-MeO-PCP förs upp på förordningen (1992:1554) om kontroll
av narkotika.
17. Referenser
ACMD. (2012). Methoxethanamine.
EMCDDA. (2014a). European database on new drugs. Retrieved 2014, from
EMCDDA. (2014b). Report on the risk assessment of 1-(1,3-benzodioxol-5yl)-2-(pyrrolidin-1-yl)
pentan-1-one
(3,4-methylenedioxypyrovalerone,
MDPV) in the framework of the Council Decision on new psychoactive
substances RISK ASSESSMENTS.
Flashback. (2011). 3-MeO-PCP.
doi: 10.1002/dta.1620
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
225
Roth, B. L., Gibbons, S., Arunotayanun, W., Huang, X.-P., Setola, V., Treble,
R., & Iversen, L. (2013). The ketamine analogue methoxetamine and 3- and 4methoxy analogues of phencyclidine are high affinity and selective ligands for
the glutamate NMDA receptor. PLoS One, 8(3), e59334. doi:
10.1371/journal.pone.0059334
Scifinder.
(2014).
Scifinder.
Retrieved
2014,
from
Wallach, J., DePaoli, G., Adejare, A., & Brandt, S. D. (2014). Preparation and
analytical characterization of 1-(1-phenylcyclohexyl)piperidine (PCP) and 1-(1phenylcyclohexyl)pyrrolidine (PCPy) analogues. Drug Test. Anal., 6(7-8), 633650. doi: 10.1002/dta.1468
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
226
4-MeO-PCP 54
IUPAC: 1-[1-(4-Methoxyphenyl)cyclohexyl]piperidine
CAS: 2201-35-6
Övrigt: 4-metoxyfencyklidin
(EMCDDA, 2014b; Scifinder, 2014)
Familje/Grupptillhörighet: Arylcyclohexylaminer
Strukturlika substanser: 3-MeO-PCP, PCP som är reglerad enligt 1971 års
psykotropkonvention. (EMCDDA, 2014a; Scifinder, 2014)
3. Fysikaliska data
Fysikaliskt tillstånd: vitt kristallint pulver
Molekylvikt (g/mol): 273,412 g/mol
Kokpunkt (°C): 375,1±25,0 °C
Densitet (g/cm3): 1,034±0,06 g/cm3
(EMCDDA, 2014a; Scifinder, 2014)
4. Framställning
Metoder för framställning finns beskrivna i den vetenskapliga litteraturen.
Substansen 1-(1-(4-metoxifenyl)-cyklohexyl)piperidin (4-MeO-PCP) kan
framställas med 1-bromo-4-metoxy-benzen som utgångsmaterial. (Wallach,
DePaoli, Adejare, & Brandt, 2014)
Syntetiserades 1965 av Parke-Davis Victor Maddox. (Morris & Wallach, 2014)
4-MeO-PCP är ett är ett bedövningsmedel med dissociativa effekter.
(EMCDDA, 2014a) Enligt (Morris & Wallach, 2014) PCP) har pseudonymen
John Q. Beagle givit en beskrivning av syntesen och kvalitativa effekter av 4MeO-PCP och hävdar att den har 70 % styrkan av PCP. 4-MeO-PCP har lägre
affinitet för NMDA-receptorn än PCP, men högre affinitet än ketamin (som är
narkotikareglerad). (ACMD, 2012)
Substansen 4-MeO-PCP är en relativt selektiv ligand för NMDA-receptorn.
Affiniteten till NMDA-receptorn kan förklara psykotiska tillstånd. (Morris &
Wallach, 2014; Roth et al., 2013)
06069-2014).
54
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
227
Enligt användare på diskussion forum: kraftig dissociation, hallucinationer,
beroendeframkallande, psykos, toleransökning. (Drugs-forum, 2011; Erowid,
2011; Flashback, 2011)
Saluförs på Internet. Kan intas nasalt, oralt, rektalt, injektion. Enligt
upptill 100-200 mg beroende på administreringsväg.(Erowid, 2011)
8. Hälsorisker
Individuella risker
Symtom i fallen från GIC har varit vertikal nystagmus, agitation, motorisk oro,
medvetandesänkning, synhallucinationer, takykardi, kramper.
Folkhälsorisker
det inte bortses från att bruket av 4-MeO-PCP kan få konsekvenser för
Den 23 juni 2014 inkom en begäran om yttrande gällande 4-MeO-PCP. I maj
2013 finns minst 6 trådar och över 400 inlägg om 4-MeO-PCP på Flashback.
Marknadsförs som lagligt alternativ till PCP.
Uppgiftslämnare
2012 2013
Statens Kriminaltekniska Laboratorium (SKL)
1 fall
(sjukvård
(GIC, 2014; RMV, 2014; SKL, 2014; TVL, 2014)
2014
11
4 fall
(sjukvård)
(2011:111).
EMCDDA
Beslag har förekommit i Belgien, Ungern, Storbritannien, Frankrike, Norge samt
Finland.
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
228
10. Tillgänglighet
11. Missbruksprofil
Reglerad i Österrike, Belgien, Ungern, Polen och Turkiet.
13. Konventioner
15. Rekommendation
4-MeO-PCP rekommenderas för narkotikaförklaring:
samråd med berörda instanser, att 1-(1-(4-metoxifenyl)-cyklohexyl)piperidin
med kortnamn 4-MeO-PCP förs upp på förordningen (1992:1554) om kontroll
av narkotika.
17. Referenser
ACMD. (2012). Methoxethanamine.
Drugs-forum. (2011). Dissociative RC's Methoxetamine, 3-Meo-PCP, 4-MeoPCP, 5-Meo-PCP.
EMCDDA. (2014a). European database on new drugs. Retrieved 2014, from
EMCDDA. (2014b). Report on the risk assessment of 1-(1,3-benzodioxol-5yl)-2-(pyrrolidin-1-yl)
pentan-1-one
(3,4-methylenedioxypyrovalerone,
MDPV) in the framework of the Council Decision on new psychoactive
substances RISK ASSESSMENTS.
Erowid. (2011). 4-MeO-PCP.
Flashback. (2011). 3-MeO-PCP.
doi: 10.1002/dta.1620
Roth, B. L., Gibbons, S., Arunotayanun, W., Huang, X.-P., Setola, V., Treble,
R., & Iversen, L. (2013). The ketamine analogue methoxetamine and 3- and 4-
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
229
methoxy analogues of phencyclidine are high affinity and selective ligands for
the glutamate NMDA receptor. PLoS One, 8(3), e59334. doi:
10.1371/journal.pone.0059334
Scifinder.
(2014).
Scifinder.
Retrieved
2014,
from
Wallach, J., DePaoli, G., Adejare, A., & Brandt, S. D. (2014). Preparation and
analytical characterization of 1-(1-phenylcyclohexyl)piperidine (PCP) and 1-(1phenylcyclohexyl)pyrrolidine (PCPy) analogues. Drug Test. Anal., 6(7-8), 633650. doi: 10.1002/dta.1468
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
230
5-MeO-DALT 55
Benämning:
N-allyl-N-[2-(5-metoxi-1H-indol-3-yl)etyl]-prop-2-en-1-amin,
N,N-diallyl-5-metoxitryptamin, 5-MeO-DALT
Fysikaliskt tillstånd: pulver
Verkningsmekanism/effekt: Hallucinogen tryptamin. Biologiskt aktiv.
Exponeringssätt, missbruksdos: Hälsorisker:
-
Individuella risker: Ett fall (vid klassificeringsdokumentets framtagande) på
giftinformationscentralen
-
Folkhälsorisker: Ett begränsat bruk men ett ökat antal beslag har gjorts vilket
tillsammans med information från expertnätverk och Internet visar att
användning av substansen ökar.
-
Sociala risker: Inga dokumenterade sociala risker är kopplade till
användningen.
Medicinsk och industriell förekomst: Ingen medicinsk användning är känd men
användning kan förekomma inom farmakologis forskning.
Förekomst av missbruk: Begränsat missbruk då den historiska användningen hos
människa är kort.
55
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
231
5-MeO-MIPT 56
IUPAC: N-[2-(5-methoxy-1H-indol-3-yl)ethyl]-N-methylpropan-2-amine
CAS: 96096-55-8
Övrigt: 5-Methoxy-N-methyl-N-isopropyltryptamine (EMCDDA, 2015; NFC,
2015; Scifinder, 2015).
Familje/Grupptillhörighet: Psykotropa substanser, tryptaminer
Strukturlika substanser: N, N-DMT och psiloc(yb)in som är internationellt
reglerade som narkotika, 4-HO-MIPT, 5-MeO-DIPT, 5-MeO-AMT och 5MeO-DMT som i Sverige är hälsofarliga varor
(EMCDDA, 2015; NFC, 2015; Scifinder, 2015).
3. Fysikaliska data
Kokpunkt (°C): 390,3±32,0
Densitet (g/cm3): 1,060±0,06
Föroreningar/blandningar: Detektion av förekomst som vitt pulver, grått pulver,
beige pulver, gult pulver, i form av tabletter och kapslar, 5-MeO-MIPT
tillsammans med bland annat andra tryptaminer, syntetiska katinoner och
fenetylaminer samt med metoxetamin (EMCDDA, 2015; NFC, 2015;
Scifinder, 2015; TVL, 2015).
4. Framställning
Metoder för framställning av syntetiska tryptaminer finns beskrivna i den
vetenskapliga litteraturen (EMCDDA, 2015; Repke, Grotjahn, & Shulgin,
1985).
Substansen 5-MeO-MIPT är en syntetisk tryptamin som är strukturellt relaterad
till andra tryptaminer (naturliga och syntetiska), såsom signalsubstansen
serotonin samt de internationellt narkotika reglerade substanserna N, N-DMT
och psiloc(yb)in (EMCDDA, 2015). Vidare uppvisar substansen 5-MeO-MIPT
strukturella likheter med bland annat 4-HO-MIPT, 5-MeO-DIPT, 5-MeOAMT och 5-MeO-DMT som i Sverige är hälsofarliga varor (EMCDDA, 2015).
I en humanstudie som utvärderade de psykotomimetiska egenskaperna hos NMethyl-N-isopropyltryptaminer
inklusive
5-MeO-MIPT.
Genom
01120-2015).
56
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
232
humanstudien (n=5) där tolv försök gjordes påvisades att 5-MeO-MIPT var mer
potent än DMT, psilocin och något mer potent än 5-MeO-DMT. Generellt ökar
den observerade potensen av hallucinogena tryptaminer vid homologering av N,
N-dimetyl till N-metyl-N-isopropyl samt gör substanserna oralt aktiva. Vidare
beskrivs genom studien att 5-MeO-MIPT mycket snabba verkningstid
genererade symtom vid relativt låga doser. Verkningseffekterna av 5-MeOMIPT inkluderade ett tillstånd karaktäriserat av en förhöjd stimulering av
föreställningsförmågan, amfetaminliknade centralstimulerande effekter men
inte intensiva visuella fenomen såsom 4-HO-MIPT (Repke et al., 1985).
Tryptaminer verkar generellt som hallucinogena substanser som ökar
frisättningen av serotonin och hämmar återupptaget av signalsubstansen
(Corkery, Durkin, Elliott, Schifano, & Ghodse, 2012).
Genom in vitro studier har påvisats att 5-MeO-MIPT hämmar återupptaget av
serotonin och noradrenalin medan substansen hade liten effekt på
dopaminåterupptaget samt monoaminfrisättning. I likhet med 5-MeO-MIPT
hade 5-MeO-DIPT och 5-MeO-DMT hämmande effekt på monoaminupptaget
men liten effekt på monoaminfrisättningen (Nagai, Nonaka, & Satoh Hisashi
Kamimura, 2007).
AMT, 5-MeO-DIPT och andra tryptaminer har i många länder reglerats till följd
av substansernas potential att orsaka signifikanta hälsoproblem och sociala
problem (Nagai et al., 2007). Substansen 5-MeO-MIPT har konstaterats
framkalla amfetaminliknade centralstimulerande effekter (Repke et al., 1985).
I en humanstudie som utvärderade de psykotomimetiska egenskaper påvisades
effekter av 5-MeO-MIPT vid oral administration av dosen 5mg (0,07mg/kg).
Första symtom bedömdes genom studien komma efter 9-16 minuter med
centrala effekter som varade i 3-3,2 h (Repke et al., 1985). Andra källor anger
psykedeliska effekter som kan vara uppemot 4-6 h och att 5-MeO-MIPT är aktiv
vid doser om 4-6mg vid oral administration. När substansen röks kommer
effekterna nästan omedelbart och varar uppemot 2 h (EMCDDA, 2015).
Vid beslag har förekommit pulver som innehåller 5-MeO-MIPT tillsammans
med flera andra substanser såsom metoxetamin, metamfetamin, 5-MeO-DMT,
4-AcO-DIPT, MDAI, 5-MeO-MIPT, metedron, metylon, 5-MeO-DALT, 4FA, 4-MEC m.fl. (EMCDDA, 2015).
8. Hälsorisker
Individuella risker
Rättsmedicinalverket har haft 15 fall med substansen varav 2 dödsfall varav 1
fall var en blandintoxikation och det andra fallet fortfarande under utredning
(RMV, 2015).
Giftinformationscentralen har haft 11 fall med 5-MeO-MIPT varav 10
sjukhusfall. Symtom som förekommit med 5-MeO-MIPT har varit stora
pupiller, svettningar, yrsel, oror, agitation, hallucinationer och hög puls (GIC,
2015).
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
233
Folkhälsorisker
det inte bortses från att bruket av 5-MeO-MIPT kan få konsekvenser för
2010
2011
Uppgiftslämnare
Nationellt
2
Forensiskt Centrum
beslag
(NFC)
Rättsmedicinalverk
et (RMV)
Tullverkets
laboratorium
(TVL)
1
beslag
2012
2013
2014
2015-02
2
beslag
40
beslag
189
beslag
15
beslag
3 fall
(2 blod)
10 fall
(3 blod)
2 fall
(urin)
2
beslag
3 fall
4 fall (4 4
fall
(2
sjukhus)
(sjukhus)
sjukhus)
(GIC, 2015; NFC, 2015; RMV, 2015; TVL, 2015)
Giftinformationsce
ntralen (GIC)
EMCDDA
Beslag har förekommit under år 2015 i Sverige, under år 2014 i Grekland,
Portugal, Kroatien, Italien, Frankrike, under år 2013 i Ungern, Sverige, under år
2012 i Turkiet, Sverige, Norge, under år 2011 i Norge och Sverige, under år
2010 i Sverige, under år 2009 i Finland, under år 2008 i Finland, under år 2004
samt 2008 i Storbritannien.
10. Tillgänglighet
Substansen 5-MeO-MiPT kan införas, hanteras och säljas lagligt i avsaknad av
klassificering. Ökad tillgänglighet och därmed ökad användning kan befaras då
bruk och införsel inte är straffbart.
Reglerad i Finland, Ungern, Litauen, Slovenien, Turkiet, Storbritannien och
USA (EMCDDA, 2015).
12. Missbruksprofil
13. Konventioner
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
234
15. Rekommendation
Substansen
N-[2-(5-metoxi-1H-indol-3-yl)etyl]-N-metylpropan-2-amin
samråd med berörda instanser, att N-[2-(5-metoxi-1H-indol-3-yl)etyl]-Nmetylpropan-2-amin med kortnamn 5-MeO-MIPT förs upp förordningen
17. Referenser
Corkery, J. M., Durkin, E., Elliott, S., Schifano, F., & Ghodse, A. H. (2012).
The
recreational
tryptamine
5-MeO-DALT
(N,N-diallyl-5methoxytryptamine): a brief review. Prog Neuropsychopharmacol Biol
Psychiatry, 39(2), 259-262. doi: 10.1016/j.pnpbp.2012.05.022
Nagai, F., Nonaka, R., & Satoh Hisashi Kamimura, K. (2007). The effects of
non-medically used psychoactive drugs on monoamine neurotransmission in rat
brain. European Journal of Pharmacology, 559(2–3), 132-137. doi:
http://dx.doi.org/10.1016/j.ejphar.2006.11.075
Repke, D. B., Grotjahn, D. B., & Shulgin, A. T. (1985). Psychotomimetic Nmethyl-N-isopropyltryptamines. Effects of variation of aromatic oxygen
substituents. J Med Chem, 28(7), 892-896.
Scifinder.
(2015).
Scifinder.
Retrieved
2014,
from
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
235
Meskalin
Sammansättning och former: meskalin: vitt pulver, förekommer naturligt i
peyotl- och San Pedrokaktus.
OBS! Högsta domstolen har i NJA 2014 s. 259 fastslagit att till pulver nermald
års psykotropkonvention. Man kan utgå från att detsamma gäller till pulver
torkade och nermalda kaktusar innehållande meskalin. Om det inte går att
utesluta att ett material innehållande meskalin endast består av kaktusdelar (om
än i pulverform) och det sålunda inte går att fastställa att fråga är om narkotika
bör prövning göras om förberedelse till narkotikabrott har begåtts eller om
förverkande enligt 36 kap 3 § brottsbalken är aktuellt.
Benämningar: för substansen: meskalin. För kaktusarter: peyotl, peyote, San
Pedro m.fl.
Doser: meskalin hallucinogent från ca 150 mg, används ofta i doser om 400 –
600 mg
Tillförselsätt: nedsväljning (injektion eller rökning torde knappast alls förekomma).
Ruseffekter: hallucinationer, djupgripande förändring av rums- och tidsuppfattning.
Biverkningar: akuta ångestladdade psykoser.
Beroenderisk: som LSD eller psilocybin, kraftig toleransutveckling, korstolerans
mot LSD.
Skadeverkningar-risker: Psykosrisk, sannolikt låg risk för kroppsliga förgiftningsskador.
Sammanfattande beskrivning: Meskalin är en naturlig hallucinogen och därmed
närmast att jämföra med psilocybin i ruseffekter och biverkningar. Meskalin
används i religiösa ceremonier i American Native Church. Medlet uppvisar
korstolerans mot LSD och kan användas som ersättningsmedel för detta. I
växtform (peyotl) krävs relativt stora doser (4 – 5 gram) för att framkalla ett
märkbart rus. Beroenderisken är måttlig som för andra hallucinogener, medan
däremot toleransutvecklingen kan vara betydande.
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
236
Metadon
Sammansättning och former: metadonhydroklorid är ett ofärgat eller vitt
kristalliskt pulver. Det bereds som läkemedel i tabletter (10 mg) eller som
injektionsfärdig lösning (10 mg/ml). Vid underhållsbehandling av opiatmissbrukare blandas det i apelsinjuice för nedsväljning.
Benämningar: metadon, metadonhydroklorid, Adolan, Biodone Forte, Dolomed, Dolophine, Eptadone, Heptadone, Methaddict, Pallidone, Physeptone,
Pindone, Polamidon, Synastone.
Doser: smärtstillande vid 5 – 10 mg intramuskulärt eller oralt, metadon
(racemat) har uppskattats vara ungefär dubbelt så starkt som morfin, vilket
skulle ge en rusgivande dos om 10 mg, enligt Geschwinde bör man utgå från 5
mg (för racemat 10 mg) som ”konsumtionsenhet för rusändamål” vid intravenös
injektion.
Tillförselsätt: nedsväljning av tabletter eller utblandad vätska, injektion (intramuskulär eller intravenös).
Ruseffekter: eufori, likgiltighet, smärtlindring.
Biverkningar: minskning av sexuellt intresse och sexuell förmåga, svettningar,
yrsel, sömn- och aptitlöshet, illamående, kräkningar, mag-tarmbesvär, nedsatt
andning (andningsdepression).
Beroenderisk: som heroin (verkar på samma µ-receptor). Metadon har mycket
längre omsättningstid i kroppen och ger därför mer utdragna och plågsamma
abstinensreaktioner.
Skadeverkningar-risker: vid stora doser lungödem, som kan vara livshotande,
även livshotande förgiftningar genom andningsförlamning. Livshotande förgiftningar har förekommit vid intravenös tillförsel av 20 mg. Dödlig dos har
uppskattats till 50 – 100 mg för icke-tillvand person.
Sammanfattande beskrivning: Metadon har samma huvudsakliga effekter som
heroin, men den dödliga mängden ren metadon för en icke tillvand person är
dubbelt så stor som mängden ren heroin. Missbruk av metadon utan tidigare
missbruk av heroin torde vara sällsynt i Sverige. Uppgifterna om rusgivande dos
för naiv person torde därför rymma viss osäkerhet.
I NJA 1996 s. 478 uttalade sakkunniga att den dödliga dosen metadon för en
icke tillvand missbrukare är mellan 50/60 och 100 mg medan samma dos för
heroin är mellan 30 och 50 mg. Målet rörde hantering av 50-60 mg ren
metadon, vilket bedömdes som brott av normalgraden. Påföljden för den
hanteringen och ett innehav av 0,5-1 gram cannabis bestämdes till en månads
fängelse med hänsyn till vissa mildrande omständigheter.
Vid jämförelser mellan heroin och metadon bör hänsyn tas till koncentrationen
och det gäller särskilt i de fall det rör sig om metadon i tablettform. Straffvärdet
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
237
för metadon bör sättas till ungefär hälften av motsvarande mängd heroin, vilket
korresponderar med de sakkunnigas uttalanden i det ovan nämnda rättsfallet.
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
238
Metakvalon
Sammansättning och former: vitt pulver, ofta i tablettform.
Benämningar: metakvalon, Mandrax, Pallidan, Qualuude, Sopor, ”Sopes”,
”Lude”, ”Heroin for lovers”, ”love drug”.
Doser: 100 – 200 mg, doser på 500 – 750 mg kan förekomma.
Tillförselsätt: nedsväljning av tabletter, injektion av krossade och upplösta
tabletter.
Ruseffekter: eufori, dock ej lika stark som för t.ex. kokain, avhämning, likgiltighet, sömn, kittlande känsla, förlust av muskelspänning i kroppen.
Biverkningar: sluddrande, illamående, uppkastningar, kramper, muskulär
överaktivitet, koordinationsstörningar i muskelaktivitet, sänkt andning, medvetslöshet, risk för livshotande förgiftningar.
Beroenderisk: hög, tydlig toleransutveckling med avseende både på den
sömnframkallande och den euforiserande effekten, abstinensbesvär som vid
barbituratmissbruk med bl.a. oro, retlighet, depression, ångest, sömnlöshet,
hallucinationer och delirier, även konvulsioner och epileptiforma kramper.
Skadeverkningar-risker: yrsel, huvudvärk, allmän muskelsvaghet, desorientering,
ångest, livshotande förgiftningar.
Sammanfattande beskrivning: Metakvalon uppvisar betydande likheter med
barbiturater i fråga om ruseffekt, förgiftningsrisk, skadebild, beroendeutveckling
m.m. Även abstinensreaktionerna är likartade, men barbituraterna står i en klass
för sig då det gäller de kliniskt svåraste tillstånden. Metakvalon har däremot en
påtagligt avhämmande effekt, som kan skapa en betydande risk för
aggressionsgenombrott.
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
239
Metedron
Sammansättning och former: vitt pulver, lösligt i vatten.
Benämningar:
bk-PMMA,
metedron,
methedrone,
metoxifedrin,
methoxyphedrinum,
4-metoximetkatinon,
PMMC,
4´-metoxi-2metylaminopropion,
(RS)-4´=metoxi-2-metylaminopropion,
”bubbles”,
”Dolley”.
Tillförselsätt: nedsväljning, snusning, metedron torde kunna injiceras men inget
sådant missbruksmönster finns dokumenterat, okänt om metedron kan rökas.
Ruseffekter: eufori, som kan bli mycket stark, sexuell stimulans-upphetsning, vid
kraftigt rus hallucinationer, ruset varar 45 minuter – 2 timmar.
Biverkningar: muntorrhet, motorisk oro, huvudvärk, krampanfall, takykardi,
påtaglig blekhet (huden kan beskrivas som helt vit), svettningar, uttorkning
(med åtföljande stark önskan att dricka mycket vatten), forcerat tal, synförluster
(personen kan bli tillfälligt blind), panikkänslor, hallucinationer, depression
under abstinens.
Beroenderisk: mycket hög, missbruk kan leda till hastigt upprepat intag,
beroenderisken är sannolikt lika hög som för mefedron.
Skadeverkningar-risker: krampanfall, uttorkning, livshotande förgiftningar, två
svenska dödsfall orsakade av metedron rapporterades under 2009.
2011 s. 675 I och II.
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
240
Metiopropamin, MPA57
IUPAC: N-metyl-1-(tiofen-2-yl)propan-2-amin
CAS: 801156-47-8
Andra namn: 1-(thiophen-2-yl)-2-methylaminopropane
MPA,
2-thienomethamphetamine,
Methylthienylpropamine,
Methiopropamine, Methedrene, Syndrax, Blow
Summaformel: C8H13NS
Familje/Grupptillhörighet: Arylalkylaminer/centralstimulerande medel 58
Strukturlika substanser: Är en tiofen analog till metamfetamin som sedan
tidigare är klassificerat som narkotika både nationellt och internationellt.
(Hays , EMCDDA 2013)
3. Fysikaliska data
Fysikaliskt tillstånd: Pulver, tabletter
Molekylvikt (g/mol): 155.26 g mol−1
Kokpunkt (°C): 215.8±15.0 °C
Densitet: 1.008±0.06 g/cm3
(Scifinder 2013, Statens kriminaltekniska laboratorium 2013).
4. Framställning
Metoder för framställning av Metiopropamin finns beskrivna i den vetenskapliga
litteraturen (Blicke och Burkhalter 1942, Angelov, 2013)
Metiopropamin är en strukturell analog till metamfetamin där bensenringen har
ersatts med en tiofenring. Information om de farmakologiska effekterna av
Metiopropamin i vetenskaplig litteratur är begränsad. I in vitro försök så har man
visat att Metiopropamin fungerar som en återupptagshämmare av noradrenalin
och dopamin (Iversen, 2013). Den har liknade farmakologiska egenskaper som
benzenanaloger som tex: Metamfetamin (Alles 1941 , Blicke 1942, Welter,
Meyer et al. 2013)
01574/2014).
58
57
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
241
Diskussionsfora på Internet antyder att Metiopropamin har liknande
centralstimulerande effekter som metamfetamin, t.ex. ökad vakenhet och fokus
och ökad energi. (Flashback, 2014)
Enligt diskussionsforum: en väldig variation på rekommenderade dos, allt från
5-60 mg upptill 500 mg beroende på administreringsväg. Intas bla nasalt, oralt,
bomb, röka samt injektion (Flashback 2013)
Blandmissbruk förekommer med bla MDAI, 5- APB, 6-APB, cannabis och
alkohol.
8. Hälsorisker
Individuella risker
Giftinformationscentralen har under 2013 haft 7 fall från sjukhus med symptom
som
oro,
medvetandesänkning,
dimsyn,
bröstsmärtor,
kramper.
har
påvisat
Metiopropamin
i
2
dödsfall,
blandintoxikationer. Tre dödliga blandintoxikationer där Metiopropamin var
involverat rapporterades 2012 från Storbritannien (EMCDDA 2013).
På Internetfora beskrivs biverkningar som takykardi, ångest, panikattacker,
huvudvärk, illamående, andningssvårigheter och sexuell dysfunktion. (Erowid,
2011, Flashback, 2014).
Folkhälsorisker
Beslag och fallbeskrivningar inom sjukvården har gjorts. Information från
expertnätverk och Internet visar att användning av substansen ökar. Med den
spridning som finns i Sverige och några närliggande länder kan det inte bortses
från att bruket av Metiopropamin kan få konsekvenser för folkhälsan och
Den 22 februari 2012 kom en begäran om yttrande gällande Metiopropamin.
I mars 2014 finns ett antal trådar och över 200 inlägg om Metiopropamin på
www.flashback.org. Marknadsförs som lagligt alternativ till metamfetamin.
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
242
Uppgiftslämnare
Statens
Kriminaltekniska
Laboratorium (SKL)
Rättmedicinalverket (RMV)
2011
2012
3
12 ärenden
ärenden
-
(GIC)
2 fall
2013
64 ärenden
2 dödsfall och
21
patientprover
(15 urin 6 blod)
22 ärenden
178 ärenden
2
fall 7
fall
(sjukvårdsfall) (sjukvårdsfall)
EMCDDA
Beslag har förekommit i Tjeckien, Finland, Danmark, Storbritannien, Frankrike,
Belgien, Tyskland, Norge, Slovenien, Ungern, Bulgarien, Polen och Nya
Zealand.
10. Tillgänglighet
införsel inte är straffbart. Säljs under bland annat under namnet ”Blow”.
Säljs för ca 130-150kr/g.
11. Missbruksprofil
Reglerad i Tyskland, Ungern, Portugal, Vitryssland och Slovenien.
13. Konventioner
15. Rekommendation
N-metyl-1-(tiofen-2-yl)propan-2-amin med kortnamn Metiopropamin (MPA)
•
euforiska effekter.
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
243
•
•
egenskaper.
samråd med berörda instanser, att N-metyl-1-(tiofen-2-yl)propan-2-amin med
kortnamn Metiopropamin (MPA) förs upp på förordningen (1992:1554) om
17. Referenser
Alles, G. A., Feigen, G.A., (1941 ). "COMPARATIVE PHYSIOLOGICAL
ACTIONS OF PHENYL-, THIENYL- AND FURYLISOPROPYLAMINES." J
Pharmacol Exp Toxicol 72(72): 265-275.
Blicke, F. F. B., J. H (1942). "α-Thienylaminoalkanes." Journal of the American
Chemical Society 64(3): 477–480.
Flashback.
(2013).
"MPA
(Methiopropamine),
from
https://www.flashback.org/t1554307p2.
Hays, J. F. C. a. P. A. "Methiopropamine: An analytical Profile." Microchemical
Journal 8(2): 53-57.
Welter, J., M. R. Meyer, E. U. Wolf, W. Weinmann, P. Kavanagh and H. H.
Maurer (2013). "2-methiopropamine, a thiophene analogue of
methamphetamine: studies on its metabolism and detectability in the rat and
human using GC-MS and LC-(HR)-MS techniques." Anal Bioanal Chem
405(10): 3125-3135.
Angelov, D., O’Brien, J., Kavanagh, P. (2013). The synthesis of 1-(2-thienyl)2-(methylamino) propane (methiopropamine) and its 3-thienyl isomer for use
as reference standards. (2013). Drug testing and analysis, 5(3),145-149.
Blicke, F. F. B. and Burkhalter, J. H. (1942). α-Thienylaminoalkanes. Journal of
the American Chemical Society 64(3), 477–480.
Casale, J.F. and Hays, P.A. (2011), Methiopropamine: an analytical profile.
Microgram Journal , 8(2), 53-s57.
EMCDDA
2014.
European
database
on
new
drugs.
Erowid
2014:
http://www.erowid.org/chemicals/methiopropamine/methiopropamine_effect
s.shtmls
Flashback 2014. Hämtad från https://www.flashback.org/t1554307p2
Giftinformationscentralen, 2013
Iversen, L., Gibbons, S., Treble, R., Setola, V., Huang, X.-P., Roth, B. L.
(2013). Neurochemical profiles of some novel psychoactive substances.
European Journal of Pharmacology, 700(1–3), 147-151.
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
244
Martin-Smith, M., & Reid, S. T. (1959). Biological Activity in Compounds
Possessing Thiophen Rings. Journal of Medicinal and Pharmaceutical
Chemistry, 1(6), 507-564.
Scifinder.
(2013).
Hämtad,
från
Statens kriminaltekniska laboratorium. (2013).
Welter, J., Meyer, M. R., Wolf, E. U., Weinmann, W., Kavanagh, P., & Maurer,
H. H. (2013). 2-methiopropamine, a thiophene analogue of
methamphetamine: studies on its metabolism and detectability in the rat and
human using GC-MS and LC-(HR)-MS techniques. Analytical and
Bioanalytichal Chemistry, 405(10), 3125-3135.
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
245
Metoxetamin 59
Benämning
2-(etylamino)-2-(3-metoxifenyl)cyklohexanon, MXE, M-ket, Kmax, Mexxy,
Metoxetamin
Verkningsmekanism/effekt: Ketaminderivat. Hallucinogen, med liknande
önskade och oönskade effekter som de som ses med Ketamin. Ger ett
dissociativt och katatoniskt tillstånd. Man förmodar att Metoxetamin blockerar
NMDA receptorn och inhiberar upptaget av dopamin.
Exponeringssätt: nasalt, inhalation, sublingualt
Missbruksdos: Hälsorisker
Individuella risker: Symtom: Förvirring, hallucinationer, takykardi, mydriasis,
tremor, excitation. Akut sympatomimetisk toxicitet med takykardi och
hypertension. Hallucinationer och förvirring. Ett dödsfall i Sverige, intoxikation,
rapporterat från Rättsmedicinalverket.
Folkhälsorisker: Ett ökat antal beslag och fallbeskrivningar inom sjukvården har
gjorts. Information från expertnätverk och Internet visar att användning av
substansen ökar.
Sociala risker: Inga dokumenterade sociala risker är kopplade till användningen.
59
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
246
3-metoximetkatinon 60
IUPAC: 1-(3-methoxyphenyl)-2-(methylamino)propane-1-one
CAS: 882302-56-9
Övrigt: 3-Methoxymethcathinone, 3-MeOMC, 3-MOMC (EMCDDA, 2014;
NFC, 2015; Scifinder, 2015; TVL, 2015).
Summaformel: C11H15NO2
Familje/Grupptillhörighet: Psykotropa substanser, syntetiska katinoner
Strukturlika substanser: Metedron (metedron, 4-metoximetkatinon, βkPMMA), 3-MMC och 4-MMC (mefedron) som är narkotika reglerad, katinon
och metkatinon som är internationellt reglerad genom 1971 års
psykotropkonvention (EMCDDA, 2015; Scifinder, 2015).
3. Fysikaliska data
Fysikaliskt tillstånd: Molekylvikt (g/mol):193,24
Kokpunkt (°C): 293,9±20,0
Densitet (g/cm3): 1,032±0,06
Föroreningar/blandningar: Detektion av förekomst som vitt pulver, som kristallin
kemikalie; 3-metoximetkatinon hydroklorid (HCl) (EMCDDA, 2015; NFC,
2015; Scifinder, 2015; TVL, 2015).
4. Framställning
vetenskapliga litteraturen (EMCDDA, 2015). Substansen 3-metoximetkatinon
kan framställas med 3-metoxibensaldehyd som utgångs material (Awad, Clark,
& DeRuiter, 2006).
Substansen 3-metoximetkatinon är ett ring substituerat derivat av metkatinon
som är internationellt reglerad. 3-metoximetkatinon är en positionsisomer av 4metoximetkatinon (metedron, βk-PMMA) som är narkotika reglerad sedan
tidigare. Substanserna skiljer sig åt genom att ha metoxigruppen i tredje
respektive fjärde position av fenylringen (EMCDDA, 2015).
Metedron (4-metoximetkatinon) är den β-keto substituerade analogen av parametoximetamfetamin (PMMA). PMMA har tillsammans med parametoxiamfetamin (PMA) försålts som ecstasy med eller utan MDMA
(metylendioximetamfetamin) (Simmler, Rickli, Hoener, & Liechti, 2014).
01126-2015).
60
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
247
Sedan metedron reglerades har nya psykoaktiva substanser släppts ut på
marknaden inklusive substansen 3-metoximetkatinon som tillhör de nya katinon
derivaten vilka har blivit populära och försäljs över internet (Taschwer, Hofer,
& Schmid, 2014).
Le Boisselier, Bourgine, & Debruyne, 2014). I en in vitro studie med
transfekterade celler som uttrycker människans NET, SERT och DAT påvisades
att metedron var mer potent att inhibera återupptaget av 5-HT (serotonin)
jämfört med dopamin och att substansen frisatte noradrenalin och 5-HT i likhet
med PMMA, PMA, 4-MTA (4-metyltioamfetamin) och MDMA (3,4metylendioximetamfetamin) (Simmler et al., 2014). Metedron antas utifrån
sina toxiska egenskaper kunna orsaka dödsfall (Simmler et al., 2014; Wikstrom,
Thelander, Nystrom, & Kronstrand, 2010). Informationen kring substansen 3metoximetkatinon är mycket begränsad men det kan antas effekterna liknar de
för substansens strukturisomer 4-metoximetkatinon (metedron). Substansen 3metoximetkatinon har föreslagits vara stimulantia som påverkar
neurotransmittorer i hjärnan liksom andra syntetiska katinoner som
marknadsförs som ”concentrated bath salt” i förpackningar som ofta märks ”not
for human consumption” vilka bland annat försäljs över internet (FLORIDA,
2011). Substansen 3-metoximetkatinon har den 2 februari 2015 upptagits på
Statsrådets förordning om för konsumentmarknaden förbjudna psykoaktiva
ämnen (FINLEX, 2015).
Intag av substituerade syntetiska katinoner tillgängliga i pulverform såsom 3metoximetkatinon missbrukas med varierande administrationssätt; nasalt, oralt,
intravenöst (Paillet-Loilier et al., 2014). Användare av 3-metoximetkatinon har
intag doser från 60mg upp till 250mg (Flashback, 2014).
Användare av andra syntetiska kationer har rapporterat intag av substansen 3metoximetkatinon, intag av substansen 3-metoximetkation tillsammans med
etylalkohol, 3-metoximetkation och bensodiazepiner (Flashback, 2014).
8. Hälsorisker
Individuella risker
Substansen 3-metoximetkatinon förekommer i två obduktionsärenden där ett
av fallen var oavsiktlig intoxikation med 3-metoximetkatinon och det andra
även infattande metadonintoxikation. I ytterligare fem missbruksärenden har
3-metoximetkatinon förekommit (RMV, 2015). Psykoaktiva substituerade
katinoner innebär hälsorisker som inkluderar hjärtkomplikationer, oro, psykos
och död (Eshleman et al., 2013). Bland de skadliga effekterna ses hos användare
av syntetiska katinoner som behövt sjukvård inkluderas hjärtpåverkan (takykardi
och hypertension), psykiska/neurologiska tecken och symtom (oro, paranoia,
hallucinationer och kramper) (Paillet-Loilier et al., 2014). Användare av 3metoximetkatinon har rapporterat hjärtklappningar och svettningar,
vasokonstriktion, känslor av eufori, käkspänningar, synpåverkan, stimulerande
egenskaper, att effekterna av substansen påminner om den narkotikaklassade
substansen 3-MMC (Flashback, 2014).
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
248
Folkhälsorisker
det inte bortses från att bruket av 3-metoximetkatinon kan få konsekvenser för
Uppgiftslämnare
2013
2014
Nationellt forensiskt centrum (NFC) 36 beslag
8 fall (4 blod)
9 beslag
(GIC, 2015; NFC, 2015; RMV, 2015; TVL, 2015)
2015-02
2 beslag
-
EMCDDA
Beslag har förekommit i Sverige under 2014.
10. Tillgänglighet
Substansen 3-metoximetkatinon kan införas, hanteras och säljas lagligt i
avsaknad av klassificering. Ökad tillgänglighet och därmed ökad användning kan
befaras då bruk och införsel inte är straffbart.
11. Missbruksprofil
Reglerad i Turkiet, Cypern. (EMCDDA, 2015)
13. Konventioner
15. Rekommendation
Substansen 1-(3-metoxifenyl)-2-(metylamino)propan-1-on rekommenderas för
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
249
samråd med berörda instanser, att 1-(3-metoxifenyl)-2-(metylamino)propan-1on med kortnamn 3-metoximetkatinon förs upp på förordningen (1992:1554)
17. Referenser
Awad, T., Clark, C. R., & DeRuiter, J. (2006). Chromatographic and mass
spectral
studies
on
methoxymethcathinones
related
to
3,4methylenedioxymethamphetamine. J Chromatogr Sci, 44(3), 155-161.
ASSESSMENTS.
1803-1815. doi: 10.1016/j.bcp.2013.04.004
FINLEX. (2015). Statsrådets förordning om ändring av bilagan till statsrådets
förordning om för konsumentmarknaden förbjudna psykoaktiva ämnen
Retrieved from https://www.finlex.fi/sv/laki/alkup/2015/20150062.
Flashback.
(2014).
3-momc
/
3-meo-mc
2014,
from
FLORIDA, S. O. (2011). EMERGENCY RULE 2 ER11-1. Retrieved from
http://www.nascsa.org/NEWS/FLemergencyRule.pdf.
Scifinder.
(2015).
Scifinder.
Retrieved
2014,
from
cathinones.
Neuropharmacology,
79,
152-160.
doi:
10.1016/j.neuropharm.2013.11.008
Taschwer, M., Hofer, M. G., & Schmid, M. G. (2014). Enantioseparation of
benzofurys and other novel psychoactive compounds by CE and sulfobutylether
β-cyclodextrin as chiral selector added to the BGE. Electrophoresis, 35(19),
2793-2799. doi: 10.1002/elps.201400164
Wikstrom, M., Thelander, G., Nystrom, I., & Kronstrand, R. (2010). Two fatal
intoxications
with
the
new
designer
drug
methedrone
(4methoxymethcathinone). J Anal Toxicol, 34(9), 594-598.
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
250
Metylfenidat
Sammansättning och former: vitt pulver, som läkemedel i tablettform.
Benämningar: metylfenidat, Concerta, Focadate, Metadate, Methylin, Rilatin,
Ritalin, Ritalina, Rubifen, ”pellets”, ”R-Ball”, ”vitamin R”.
Doser: medicinska doser om högst 60 mg/dag (i USA upp till 72 mg/dag), genom
pulverisering eller upplösning av tabletter och kapslar går det att utvinna den
aktiva substansen för att möjliggöra tillförsel i russyfte. Oralt missbruk av
tabletter i enstaka fall från 20 mg, återkommande uppgifter om 40 mg. Enstaka
uppgifter om missbruk av 36 mg. En missbruksdos torde kunna sättas till lägst
36 mg.
Tillförselsätt: nedsväljning, injektion av krossade och upplösta tabletter, snusning
eller rökning av pulveriserade tabletter.
Ruseffekter: eufori, känsla av oövervinnelighet.
Biverkningar: oro, darrningar, rastlöshet, koncentrationssvårigheter, sönderfall
av tankeverksamheten, vid höga doser även hallucinationer.
Beroenderisk: som amfetamin, perioder av intensivt missbruk (binging), vid
omfattande missbruk även markant toleransökning samt besvärande
abstinensreaktioner med bl.a. depression och sömnsvårigheter.
Skadeverkningar-risker: avmagring, affektlabilitet, aggression och ilska, agitation,
ångest, depression, irritabilitet, onormalt beteende, psykotiska tillstånd, hörsel, syn- och känselhallucinationer, paranoia, självmordstankar, humörförändring,
humörsvängningar, rastlösthet, spänd vaksamhet, sömnstörningar, dödsfall har
rapporterats.
Sammanfattande beskrivning: Metylfenidat utvecklades för att vara ett svagare
centralstimuerande medel än amfetamin med förhoppningen att det ej skulle
vara beroendeframkallande. Det har dock visat sig kunna framkalla beroende
och står sedan länge under narkotikakontroll. Ruseffekterna är i huvudsak de
samma som för amfetamin, även om det i dagens missbrukskultur inte synes
förekomma något intensivt injektionsmissbruk av metylfenidat. Detta medel är
sannolikt ej intressant som ersättningsmedel för intravenösa amfetaminmissbrukare. Däremot kan metylfenidat ha betydande potential för spridning i
andra kretsar som kraftfullt vakenhets- och aktivitetshöjande medel, inte minst
bland människor som vill förskjuta sin dygnsrytm och sina sömnperioder.
Farmaceutiska beredningar innehållande metylfenidat utformas numera så att
de skall ge en långsam utsöndring av nettodosen över lång tid. Moderna
depåtabletter behöver endast ges 1 gång per dag, mot att tidigare 1 tablett gavs
2 gånger per dag. Detta anses minska risken för biverkningar och överglidande
till missbruk när medlet ges under korrekt medicinsk behandling. Metoden är
dock inte säker mot manipulativ påverkan i syfte att frigöra nettodosen (eller så
stor del som möjligt av denna) för tillförsel i missbrukssyfte med avsikten att
framkalla markant eufori. Nettoinnehållet av metylfenidat kan frigöras genom
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
251
att tabletter av olika typer (inkl. depåtabletter eller kapslar) pulveriseras och
innehållet antingen snusas (snortas), röks eller löses upp i vatten och lösningen
(slamningen) injiceras. Dessa tillförselmetoder kan framkalla ett påtagligt rus av
amfetaminkaraktär (”speed”-effekter). Att uppgifterna baseras på multipler av
10 mg kan förklaras med att de tillförda doserna baseras på tabletter om 10 mg
eller 20 mg. Det har förekommit enstaka uppgifter om missbruk i russyfte av 36
mg metylfenidat.
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
252
Metylnaftidat (HDMP-26) 61
IUPAC: methylnaphthalen-2-yl(piperidin-2-yl)acetate
CAS: 1607459-83-5
Övrigt: methyl 2-(2-naphthyl)-2-(2-piperidyl)acetate, HDMP-28 (EMCDDA,
2015; Scifinder, 2015), metylnaftalen-2-yl(piperidin-2-yl)acetat
Familje/Grupptillhörighet: Psykotropa substanser, piperidin
Strukturlika
substanser:
Metylfenidat
som
är
listad,
klass
II,
Narkotikakonventionen (UN) 1971 och 3,4-diklorometylfenidat samt
etylfenidat som samtliga är klassificerade som narkotika i Sverige (EMCDDA,
2015; Scifinder, 2015).
3. Fysikaliska data
Kokpunkt (°C): 419,1±20,0
Densitet (g/cm3): 1,123±0,06
Föroreningar/blandningar: Detektion av förekomst som vitt pulver (EMCDDA,
2015; Scifinder, 2015). Substansen försäljs via internet i tablettform med
innehållet 10mg metylnaftidat och som pulver med kostnaden £25 (idag ca 324
SEK) per gram (ACMD, 2015).
4. Framställning
Metoder för framställning av metylnaftidat finns beskrivna i den vetenskapliga
litteraturen (Davies, Hopper, Hansen, Liu, & Childers, 2004).
Substansen metylnaftidat är strukturellt relaterad till metylfenidat som är
internationellt reglerad genom 1971 års psykotropkonvention. Metylnaftidat
och metylfenidat uppvisar strukturella likheter och skiljer sig genom att ha en
naftalen respektive en bensen ring (EMCDDA, 2015). I likhet med
metylfenidat har metylnaftidat två kirala centra och kan förekomma som fyra
möjliga stereoisomerer (Leonard, McCartan, White, & King, 2004).
psykostimulerande
behandlingsmetod
för
ADHD
(attention-deficit
hyperactivity disorder). Som läkemedel administreras racematet av
metylfenidat som utgörs av lika delar D-metylfenidat och L-metylfenidat
(threo-diasteromerer) (FASS, 2014; Leonard et al., 2004). Både in vitro och in
vivo studier med råtta som specie och de individuella enantiomererna av DLUppgifterna är i sin helhet hämtade från Folkhälsomyndighetens klassificeringsdokument (dnr
02012-2015).
61
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
253
threo-metylfenidat har visat att den huvudsakliga farmakologiska aktiviteten kan
härledas till D-enantiomeren (2R,2´R) (Davies et al., 2004). Aktiviteten hos Disomeren har visats var större än den för L-isomeren att inducera lokomotorisk
aktivitet och hämma dopamin och noradrenalin återupptag (Leonard et al.,
2004). Metylfenidat verkar huvudsakligen genom att hämma återupptaget av
dopamin och noradrenalin (ACMD, 2015). Bland andra kända biverkningar
med metylfenidat så kan substansen orsaka beroende (FASS, 2014).
In vitro har metylnaftidat (threo-metylnaftidat) påvisats vara en potent
hämmare av dopamin återupptag och binder med hög affinitet till SERT (Davies
et al., 2004). Den ökade storleken på aryl gruppen (2-naftyl) hos substansen
metylnaftidat jämfört med metylfenidat har konstaterats leda till en ökad
bindningsaffinitet för dopamin transportören DAT (Axten, Krim, Kung, &
Winkler, 1998). Det bekräftas även av en in silco studie att den ökade storleken
på aryl gruppen hos metylnaftidat jämfört med metylfenidat leder till en
förbättrad affinitet för DAT (Misra et al., 2010). Substansen metylnaftidat
(threo-metylnaftidat) har konstaterats vara 15 gånger mer potent än
metylfenidat (threo-metylfenidat). Erythro-metylnaftidat har in vitro påvisats
binda selektivt till SERT (5-HT transportören) (Davies et al., 2004).
Substanser som ökar synaptiska koncentrationer av 5-HT har hävdats inte verkar
själv-administrerande, även om undantag finns. Flera av de substanserna som
traditionellt missbrukas inklusive kokain och amfetamin derivat som verkar på
dopaminsystemet, binder även med hög affinitet till SERT respektive NET
transportörerna. I en in vivo studie med psykostimulantia påvisades att kokain
och tre kokain analoger samt metylfenidat och dess analog metylnaftidat har
självadministrerande effekter hos rhesusapor (Macaca mulatta). I samma studie
konstaterades att HDMP-29 (som till skillnad ifrån metylfenidat och
metylnaftidat har en pyrrolidin- istället för piperidin ring) inte hade dessa
effekter hos rhesusaporna, vilket antogs skulle kunna vara till följd av
substansens oförmåga att öka de synaptiska koncentrationerna av dopamin.
Hyperaktivitet och aptitminskande effekter konstaterades hos rhesusapor som
självadministrerade metylnaftidat, metylfenidat och kokain (Lile et al., 2003).
Det kan antas att den metylfenidat relaterade substansen metylnaftidat kan
mediera effekter som liknar de för metylfenidat och etylfenidat (ACMD, 2015).
Användare har rapporterat intag av i doser kring 40-50mg med varierande
administrationssätt; oralt, nasalt, intravenöst (Flashback, 2015).
Kombinationsintag av metylnaftidat och isopropylfenidat (Flashback, 2015).
8. Hälsorisker
Individuella risker
Metylfenidat kan orsaka beroende och har kända biverkningar såsom
hjärtklappning,
förändringar
i
humör,
humörsvängningar
eller
personlighetsförändringar, utslag, klåda, känna sig ovanligt exalterad, överaktiv
eller ohämmad (mani), se, känna eller höra saker som inte finns (tecken på
psykos) m.fl. (FASS, 2014). Metylfenidat-relaterade nya psykoaktiva substanser
inklusive metylnaftidat har psykoaktiva effekter som liknar de för metylfenidat
och kan förväntas medföra liknade risker för användare (UNODC, 2015).
Användare har rapporterat känslor av eufori, stimulerande effekter, ökat
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
254
välbefinnande, att effekterna av substanser är att jämföra med kokain rus, ökad
social förmåga (Flashback, 2015).
Folkhälsorisker
Beslag har gjorts inom EU. Information från expertnätverk och Internet visar att
användning av substansen ökar. Med den spridning som finns inom EU kan det
inte bortses från att bruket av metylnaftidat kan få konsekvenser för folkhälsan
Uppgiftslämnare
2013
-
2014
-
2015
-
-
-
-
EMCDDA
Beslag har förekommit under år 2015 i Storbritannien.
10. Tillgänglighet
11. Missbruksprofil
Ingen information om reglering ännu (EMCDDA, 2015). En temporär
klassificering (temporary class drug order (TCDO)) av metylfenidat relaterade
substanser, däribland metylnaftidat har föreslagits i Storbritannien (ACMD,
2015).
13. Konventioner
15. Rekommendation
Substansen metylnaftalen-2-yl(piperidin-2-yl)acetat rekommenderas för
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
255
samråd med berörda instanser, att metylnaftalen-2-yl(piperidin-2-yl)acetat med
kortnamn metylnaftidat (HDMP-28) förs upp på förordningen (1992:1554) om
17. Referenser
ACMD. (2015). Methylphenidate-based NPS: A review of the evidence of use
and harm. In H. OFFICE (Ed.).
Axten, J. M., Krim, L., Kung, H. F., & Winkler, J. D. (1998). A Stereoselective
Synthesis of dl-threo-Methylphenidate: Preparation and Biological Evaluation
of Novel Analogues. The Journal of Organic Chemistry, 63(26), 9628-9629.
doi: 10.1021/jo982214t
Davies, H. M. L., Hopper, D. W., Hansen, T., Liu, Q., & Childers, S. R. (2004).
Synthesis of methylphenidate analogues and their binding affinities at dopamine
and serotonin transport sites. Bioorg Med Chem Lett, 14(7), 1799-1802. doi:
http://dx.doi.org/10.1016/j.bmcl.2003.12.097
FASS.
(2014).
Metylfenidat.
Retrieved
2014-09-05,
from
GVERT1
Flashback. (2015). Hdmp-28 from https://www.flashback.org/t2527875
Leonard, B. E., McCartan, D., White, J., & King, D. J. (2004).
Methylphenidate: a review of its neuropharmacological, neuropsychological and
adverse clinical effects. Hum Psychopharmacol, 19(3), 151-180. doi:
10.1002/hup.579
Lile, J. A., Wang, Z., Woolverton, W. L., France, J. E., Gregg, T. C., Davies, H.
M., & Nader, M. A. (2003). The reinforcing efficacy of psychostimulants in
rhesus monkeys: the role of pharmacokinetics and pharmacodynamics. J
Pharmacol Exp Ther, 307(1), 356-366. doi: 10.1124/jpet.103.049825
Misra, M., Shi, Q., Ye, X., Gruszecka-Kowalik, E., Bu, W., Liu, Z., . . . Venanzi,
C. A. (2010). Quantitative structure-activity relationship studies of threomethylphenidate analogs. Bioorg. Med. Chem., 18(20), 7221-7238. doi:
10.1016/j.bmc.2010.08.034
Scifinder.
(2015).
Scifinder.
Retrieved
2014,
from
UNODC. (2015). United Kingdom: UK temporarily bans five
methylphenidate-related NPS - global increase of ethylphenidate observed
from https://www.unodc.org/LSS/Announcement?type=NPS
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
256
Metylon
Sammansättning
och
former:
metylon,
2-metylamino-1-[3,4metylenedioxyfenyl]propan-1-on, förekommer som pulver, i lösning samt som
pulver, kapslar och tabletter. På internet utbjuds metylon som industrikemikalie
med en uppgiven halt av 99 procent.
Benämningar:
metylon,
methylone,
2-metylamino-1-[3,4metylenedioxyfenyl]propan-1-on,
2-methylamino-1-[3,4-methylenedioxyphenyl]propan-1-one, Arlone, BkMDMA,
3,4-metylendioximetkatinon,
2-metylamino-1-(3,4metylendioxifenyl)propan-1-on, ”Ease”, ”Explosion”, ”M1”, ”MDMCAT”.
Methylone® är ett registrerat varumärke för injektionslösning med
metylprednisolon, som är ett kortikosteroidhormon för behandling av bl.a.
allergier. Methylone® innehåller inte metylon och är inte narkotika.
Tillförselsätt: vanligtvis oralt eller nasalt (snortande), torde kunna rökas, intas
rektalt samt även injiceras (intravenöst) men sådana missbruksformer har inte
dokumenterats.
Ruseffekter: eufori, kraftigt förhöjd sinnesstämning, ändrad tidsuppfattning,
känsla av upplösning av jaget (egot), ökad känsla av närhet till andra människor
(empatikogen effekt), ökad sexuellt intresse, svårigheter att fokusera, rastlöshet,
hallucinationer. Vid oral tillförsel sätter ruset in efter 15 – 60 minuter och varar
2 – 3,5 timmar. Eftereffekter kan bestå upp till 24 timmar.
Biverkningar:
muskelstelhet,
käksammandragningar,
ökad
svettning,
bröstsmärtor, hjärtklappning, motorisk oro, orolig mage, illamående och
uppkastningar, yrsel, förvirring, uppstressning, förföljelseidéer (paranoia),
rädsla, svårigheter att integrera intryck, förlust av verklighetsförankring,
djupgripande andliga upplevelser, vid höga doser livshotande förgiftningar.
Beroenderisk: troligen som andra syntetiska katinoner, vissa tecken på snabb
toleransutveckling.
Skadeverkningar-risker: livshotande förgiftningar, minst ett svenskt dödsfall i
samband med metylonöverdos, depersonalisationsfenomen, sannolikt att
påverkan kan utlösa psykoser.
2011 s. 675 I och II.
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
257
•
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
258
Mitragynin
Sammansättning och former: mitragynin: vitt, amorft pulver, naturligt
förekommande i växten Mitragyna speciosa, som växer vilt i Thailand och
närliggande länder, i växtform som torkade hela eller pulvriserade kratom-blad
i små platspåsar eller genomskinliga kapslar, bladen innehåller 0,2 – 0,25
procent mitragynin, kommersiellt utbjuds en tinktur (extrakt i alkohollösning)
med mitragyninextrakt från kratom med en föregiven halt av 99 procent.
OBS! Högsta domstolen har i NJA 2014 s. 259 fastslagit att till pulver nermald
års psykotropkonvention. Mitragynin har klassificerats som narkotika av
regeringen. Växten Mitragyna speciosa har däremot inte klassificerad som
narkotika. Högsta domstolens dom beträffande DMT torde innebära att man får
samma utfall ifall regeringen har klassificerat en substans som ingår i en växt
men där växten inte klassificerats. Pulveriserade blad från Mitragyna speciosa
torde sålunda inte heller vara att betrakta som narkotika. Om det inte går att
utesluta att fråga är om ett växtmaterial med mitragynin bör övervägas om
förberedelse till narkotikabrott är vid handen eller om ett förverkande enligt 36
kap 3 § brottsbalken är möjligt.
Benämningar: som ren substans: mitragynin, mitragynine, i växtform: kratom,
krathom, katum, mambog och biak, som kommersiell tinktur: MitraPure.
Missbruksdoser: de flesta uppgifter avser kratom, där doserna anges vara: mild 2
– 6 gram, medium: 7 – 15 gram, stark: 16 – 24 gram och mycket stark: 26 – 50
gram, som tinktur: mild dos: 1 – 2 ml, medium/stark dos: 2- 3 ml och mycket
stark dos: 4 – 5 ml eller mer, enstaka uppgifter att rent mitragynin är verksamt
i doser om 15 – 60 mg. En missbruksdos torde tills vidare kunna bestämmas till
5 gram kratom, 2 ml tinktur (med nominellt 99 %) eller 15 mg rent mitragynin.
Tillförselsätt: nedsväljning av kratom som te, tuggande av blad och nedsväljande
av saliven, nedsväljande av kapslar med kratom eller av kratomextrakt, rökning
av kratom. Mitragynin torde kunna injiceras, snortas (insuffleras) inhaleras och
rökas, men sådant missbruk finns inte dokumenterat.
Ruseffekter: vid lägre doser centralstimuerande med bl.a. eufori, vid högre doser
opiatliknande effekter med bl.a. slöhet, dämpning av aktiviteten i centrala
nervsystemet, minskad hostreflex och smärtlindring. Hallucinationer kan
förekomma. Kratom används som substitut för opiater och för att lindra
opiatabstinens. Mitragynin har viss lokalbedövande effekt.
Biverkningar: motorisk oro, balanssvårigheter, yrsel, ryckningar i ansikte, tunga
och extremiteter, illamående, kräkningar och diarré, slöhet och hallucinationer
kan förekomma. Vissa indikationer tyder på att kratom har mindre obehagliga
biverkningar än rent mitragynin.
Beroenderisk: mitragynin har vid djurförsök visat sig ha vissa likheter med kokain
i fråga om beroendeutveckling. Abstinensreaktioner förekommer särskilt efter
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
259
långvarigt missbruk och kan omfatta bl.a. diarré, influensaliknande symptom,
sömnsvårigheter, ångest och depression.
Skadeverkningar-risker: kroppsliga: avmagring och viktminskning, missfärgning
av huden, psykiska: oro, hallucinationer, vilket indikerar psykosrisk. Kratom är
inte känt för att framkalla livshotande förgiftningar.
Sammanfattande beskrivning: Mitragynin förekommer naturligt i kratom
(Mitragyna speciosa). För missbruksändamål framställs mitragynin
huvudsakligen i form av växtmaterial av kratom, i enstaka fall genom extraktion.
Mitragynin har vid lägre doser främst centralstimulerande effekter och vid högre
doser opiatliknande effekter med bl.a. smärtlindring. Dokumentationen om
effekter baseras till stor del på missbruk i russyfte av kratom. Vid missbruk kan
mitragynin framkalla ett brett spektrum av biverkningar och störningar, från
illamående och yrsel till motorisk oro, kramper och balanssvårigheter. Kratom
har viss folkmedicinsk användning i odlingsområden. Mitragynin har undersökts
för möjligt medicinskt bruk men ansetts ha för allvarliga biverkningar för att
kunna godkännas som läkemedel.
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
260
2-MMC 62
IUPAC: 2-(methylamino)-1-(2-methylphenyl)propan-1-one
CAS: 1246911-71-6
Övrigt:
2-methylmethcathinone,
1-(2-methylphenyl)-2(methylamino)propane-1-one (EMCDDA, 2015; Scifinder, 2015; TVL, 2015),
1-(2-metylfenyl)-2-(metylamino)propan-1-on.
Strukturlika substanser: 3-MMC, 4-MMC (mefedron) som sedan tidigare är
reglerade som narkotika, katinon och metkatinon som är internationellt
kontrollerade genom 1971 års psykotropkonvention (EMCDDA, 2015;
Scifinder, 2015).
3. Fysikaliska data
Kokpunkt (°C): 274,5±23,0
Densitet (g/cm3): 0,987±0,06
Föroreningar/blandningar: Detektion av förekomst som vitt pulver, som kristallin
kemikalie; 2-MMC hydroklorid (HCl) (EMCDDA, 2015; NFC, 2015;
Scifinder, 2015; TVL, 2015).
4. Framställning
vetenskapliga litteraturen. Substansen 2-metylmetkatinon (2-MMC) kan
framställas
med
2-metylbensaldehyd
alternativt
2-bromo-1-(2metylfenyl)propan-1-on som utgångsmaterial (EMCDDA, 2015; Nic Daeid,
Savage, Ramsay, Holland, & Sutcliffe, 2014; Power et al., 2011).
Substansen 2-MMC är en ring substituerad katinon och är en positions isomer
av de narkotika reglerade substanserna 3-MMC (3-metylmetkatinon) och 4MMC (mefedron), då substanserna skiljer sig åt genom positioneringen av metyl
gruppen i fenyl ringen (EMCDDA, 2015). Substansen 2-MMC rapporterades
nyligen för första gången till EMCDDA den 7 maj 2014 efter att ha påträffats i
Sverige. (EMCDDA, 2015; NFC, 2015; TVL, 2015) Via internetforum beskrivs
01127-2015).
62
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
261
2-MMC liksom etylon som lagliga med bl.a. stimulerande och euforiska effekter
(Flashback, 2014).
Ringsubstituerade katinon derivat hävdas ha effekter som liknar kokain,
amfetamin och MDMA (ecstasy) men lite är känt om substansernas detaljerade
farmakologi. Dödsfall har dock rapporterats i samband med användning av 4MMC (mefedron) (Power et al., 2011). För 4-MMC har sannolika
verkningsmekanismer liknats de för andra stimulerande droger (blockering av
återupptag av, och stimulering av frisättning av neurotransmittorer såsom
serotonin, dopamin och noradrenalin). Detta stöds av de sympatomimetiska
effekterna (utvidgade pupiller, hjärtklappning, högt blodtryck, agitation) som
ses vid användning av 4-MMC, vilka är liknade för andra stimulerande droger
såsom MDMA och kokain (EMCDDA, 2011).
Resultat ifrån det svenska STRIDA projektet har visat i en studie med 3-MMC
som konfirmerats analytiskt att sjukhuspatienter uppvisade sympatomimetiska
effekter liknade de som associeras med 4-MMC intoxikation (Backberg,
Lindeman, Beck, & Helander, 2015).
Substansen 4-MMC är en psykoaktiv syntetisk katinon som har identifierats i
(badsalts) produkter som försålts via internet och pulverbeslag (Brandt,
Freeman, Sumnall, Measham, & Cole, 2011; Chemical, 2014; Gibbons & Zloh,
2010; Kikura-Hanajiri, Uchiyama, & Goda, 2011). Substansen 2-MMC är en
potentiell huvudförorening i preparationer av 4-MMC. Som positionsisomer av
4-MMC och 3-MMC kan det antas att substansen 2-MMC har psykoaktiva
effekter och kan marknadsföras som en designer drog (Chemical, 2014).
Användare har rapporterat administration av substansen 2-MMC i doser från
60mg upp till 150-200mg med varierande administrationssätt; intranasalt, oralt,
(Flashback, 2014)
Användare av andra syntetiska katinoner inklusive 3-MMC och 4-MMC
(mefedron har rapporterat intag av substansen 2-MMC, kombinationsintag av
2-MMC, 3-MeOMC och NEB (N-etylbufedron), intag av 2-MMC och etylon,
intag av 2-MMC i kombination med alkohol (Flashback, 2014).
8. Hälsorisker
Individuella risker
Substansen 3-MMC som är en positionsisomer av 2-MMC har i fall rapporterats
kräva intensivvård och har associerats med sympatomimetiska symtom som
liknar de för mefedron. Substansen 3-MMC konkluderas vara en substans som
kan orsaka skadeverkningar hos människor (Backberg et al., 2015). Den
fullständiga fysiologiska och toxikologiska profilen för substansen 2-MMC har
dock ännu inte fastställts (Chemical, 2014). Användare av substansen 2-MMC
har rapporterat känslor av välbefinnande, välmående, ökad social förmåga,
empatogena effekter, mild eufori, hallucinationer, ökad energi, rus effekter, att
substansen ger effekter som en mildare variant av 3-MMC, stimulerande
effekter, kraftiga svettningar, minnesstörningar samt återdoseringsbehov
(Flashback, 2014).
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
262
Folkhälsorisker
det inte bortses från att bruket av 2-MMC kan få konsekvenser för folkhälsan
Uppgiftslämnare
2013
-
(GIC, 2015; NFC, 2015; RMV, 2015; TVL, 2015)
2014
13 beslag
1
fall
(blod)
1 beslag
-
2015-02
4 fall (urin)
EMCDDA
Beslag har förekommit i Sverige under år 2014 och i Frankrike under år 2015.
10. Tillgänglighet
11. Missbruksprofil
Reglerad i Turkiet (EMCDDA, 2015).
13. Konventioner
15. Rekommendation
Substansen 1-(2-metylfenyl)-2-(metylamino)propan-1-on rekommenderas för
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
263
samråd med berörda instanser, att 1-(2-metylfenyl)-2-(metylamino)propan-1on med kortnamn 2-MMC förs upp på förordningen (1992:1554) om kontroll
av narkotika.
17. Referenser
Backberg, M., Lindeman, E., Beck, O., & Helander, A. (2015). Characteristics
of analytically confirmed 3-MMC-related intoxications from the Swedish
STRIDA
project.
Clin
Toxicol
(Phila),
53(1),
46-53.
doi:
10.3109/15563650.2014.981823
Brandt, S. D., Freeman, S., Sumnall, H. R., Measham, F., & Cole, J. (2011).
Analysis of NRG 'legal highs' in the UK: identification and formation of novel
cathinones. Drug Test Anal, 3(9), 569-575. doi: 10.1002/dta.204
Chemical, C. (2014). 2-Methylmethcathinone (hyrochloride) from
https://www.caymanchem.com/app/template/Product.vm/catalog/11223
EMCDDA. (2011). Report on the risk assessment of mephedrone in the
Flashback. (2014). 2-Methylmethcathinone (2-MMC) - Info? . from
Gibbons, S., & Zloh, M. (2010). An analysis of the 'legal high' mephedrone.
Bioorg Med Chem Lett, 20(14), 4135-4139. doi: 10.1016/j.bmcl.2010.05.065
Kikura-Hanajiri, R., Uchiyama, N., & Goda, Y. (2011). Survey of current trends
in the abuse of psychotropic substances and plants in Japan. Leg Med (Tokyo),
13(3), 109-115. doi: 10.1016/j.legalmed.2011.02.003
Nic Daeid, N., Savage, K. A., Ramsay, D., Holland, C., & Sutcliffe, O. B.
(2014). Development of gas chromatography-mass spectrometry (GC-MS) and
other rapid screening methods for the analysis of 16 'legal high' cathinone
derivatives. Sci Justice, 54(1), 22-31. doi: 10.1016/j.scijus.2013.08.004
Power, J. D., McGlynn, P., Clarke, K., McDermott, S. D., Kavanagh, P., &
O'Brien, J. (2011). The analysis of substituted cathinones. Part 1: chemical
analysis of 2-, 3- and 4-methylmethcathinone. Forensic Sci Int, 212(1-3), 6-12.
doi: 10.1016/j.forsciint.2011.04.020
Scifinder.
(2015).
Scifinder.
Retrieved
2014,
from
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
264
3-MMC, 3-metylmetkatinon 63
Sammansättning och former: vitt pulver, tabletter, kristallin kemikalie.
Benämningar: 3-MMC, 3 metylmetkatinon
Doser och tillförselsätt: Användare rapporterar intag av doser kring 100-300 mg
med varierade administrationssätt; oralt, nasalt.
Verkningsmekanism/effekt: Substansen 3-MMC är en ringsubstituerad syntetisk
katinon som är en positionsisomer av mefedron (4- metylmetkatinon) som
sedan tidigare är reglerad som narkotika. Strukturellt är den enda skillnaden
mellan mefedron (4-MMC) och 3-MMC positioneringen av metyl gruppen i
fenylringen. Ringsubstituerade katinon derivat hävdas ha effekter som liknar
kokain, amfetamin och MDMA (ecstasy) men lite är känt om substansernas
detaljerade farmakologi. Dödsfall har dock rapporterats i samband med
användning av 4-MMC (mefedron). Substansen 3-MMC är en potentiell
huvudförorening i preparationer av 4-MMC. Det är sannolikt att 3-MMC som
isomer av mefedron har psykoaktiva egenskaper och kan marknadsföras som
designer drog. För 4-MMC har sannolika verkningsmekanismer liknats de för
andra stimulerande droger (blockering av återupptag av, och stimulering av
frisättning av neurotransmittorer såsom serotonin, dopamin och noradrenalin).
Detta stöds av de sympatomimetiska effekterna (utvidgade pupiller,
hjärtklappning, högt blodtryck, agitation) som ses vid mefedron användning,
vilka är liknade för andra stimulerande droger såsom MDMA och kokain. Då
endast positioneringen av metyl gruppen i fenylringen är det som skiljer 4-MMC
och 3-MMC är det sannolikt att effekterna av substanserna är liknande.
Hälsorisker: Rättsmedicinalverket har påvisat 3-MMC i 4 dödsfall av
blandintoxikationer. Giftinformationscentralen har rapporterat om ett fall där
en man intagit 2 g av substansen 3-MMC nasalt med påföljden att denne fått
hög puls och blivit ”speedad”. Vidare har 3-MMC intagits intravenöst (7-8
doser) under ett halvt dygn av en man som fått hög kroppstemperatur, tryck
över bröstet och känslor av oro. Ett annat fall där 3-MMC intagits har givit
kraftiga hallucinationer. Ytterligare ett fall har rapporterats där substansen
intagits oralt i små portioner under dagen och resulterat i hög puls och ett vilt
beteende. Samtliga fall avser män. Det sistnämnda fallet påvisade i en STRIDAanalys 4-Metylmetkatinon/3-Metylmetkatinon. (I dagsläget kan metoden inte
skilja på 3-metylmetkatinon och 4-metylmetkatinon). Användare rapporterar
känslor av eufori, hög energi, ökad social förmåga, lycka och kärlek samt
empatogena upplevelser. Vidare rapporteras om nedsatt syn vid höga doser,
domningar, oregelbunden puls. Effekterna av substansen beskrivs likna MDMA
(ecstacy). Substansen uppges även ha effekter som liknar mefedron men upplevs
inte lika stark som mefedron, vilket kan medföra ökad dosering.
2011 s. 675 I och II.
Uppgifterna hämtade från FHI:s klassificeringsdokument (Dnr: TILLS 2013/716). Ytterligare
ett trivialnamn för 3-MMC har lagts till genom SFS 2015:244.
63
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
265
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
266
Modafinil
Sammansättning och former: vitt pulver, som läkemedel i form av tabletter (100
mg).
Benämningar: läkemedel med varunamn som Alertec, Modasomil, Modiodal,
Provigil, Vigil m.fl.
Doser: ej närmare kända, vid narkolepsi används medlet i doser om 200 – 400
mg dagligen (fördelat på två tillfällen).
Tillförselsätt: nedsväljning av tabletter, injektion av upplösta tabletter torde
kunna förekomma men har ej dokumenterats.
Ruseffekter: modafinil används som läkemedel mot bl.a. narkolepsi och hypersomni, som rusmedel ger det ökad vakenhet, minskat sömnbehov, eufori,
känsla av sinnesskärpa osv., vid stora doser amfetaminliknande effekter.
Biverkningar: nervositet, sömnlöshet, upphetsning, retlighet, darrningar, yrsel,
illamående, magkramp, blodtrycksstegring och hjärtklappning. Omdömeslöshet
och aggressivitet kan förekomma.
Beroenderisk: sannolikt mindre än för amfetamin, tolerans och abstinensreaktioner ej dokumenterade.
Skadeverkningar-risker: avmagring, hudutslag, mag-tarmbesvär, inre spänningskänsla, oro.
Sammanfattande beskrivning: Även om modafinil inte har samma grundstruktur
eller exakta verkningsmekanismer som amfetamin ligger en jämförelse med
amfetamin nära till hands, eftersom modafinil har tydliga centralstimulerande
egenskaper. Modafinil är sannolikt inte något primärt missbruksmedel bland
etablerade intravenösa amfetaminmissbrukare. Modafinil kan dock ha
betydande potential för spridning i andra kretsar som kraftfullt vakenhets- och
aktivitetshöjande medel, inte minst bland människor som vill förskjuta sin
dygnsrytm och sina sömnperioder. En ”epidemi” av narkolepsi (indikation för
modafinil) med åtföljande krav på läkarförskrivning av modafinil har
rapporterats från Storbritannien. Modafinil används i militära organisationer för
att hålla soldater vakna i upp till 40 timmar. Hittillsvarande missbruk av
modafinil har avsett oralt intag av tabletter från läkarförskrivning. Effekter av
intravenöst missbruk av upplösta tabletter har inte beskrivits men kan befaras
leda till risker av helt annat slag. Modafinilets exakta verkningsmekanism är
ofullständigt känd.
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
267
MPPP
Sammansättning och former: vitt pulver, som gatuberedning ofta med inblandning av MPTP p.g.a. ofullständigt kontrollerad syntes.
Benämningar: MPPP, metylfenylpropionoxipiperidin, ”new heroin”, ”syntetiskt
heroin”.
Doser: 5 – 10 mg.
Tillförselsätt: injektion, nedsväljning, rökning.
Ruseffekter: eufori, smärtlindring.
Biverkningar: starkt brännande känsla i venerna (vid intravenös injektion),
metallsmak i munnen, ryckningar och bedövningskänsla i armar och ben,
smärta, spänning, eller stelhet i muskler eller ”frysning” av muskler, balans- och
koordinationsproblem, förlust av ansiktsmimik, svårigheter att öppna ögonen,
synrubbningar, skakningar eller darrningar, svårigheter att tala och svälja,
dreglande, kraftig svettning, hallucinationer.
Beroenderisk: troligen som heroin.
Skadeverkningar-risker: eftersom MPPP för den illegala marknaden framställs i
enkla laboratorier med dålig eller obefintlig kvalitetskontroll kan som biprodukt
bildas MPTP, som är höggradigt neurotoxiskt och hos missbrukare kan framkalla
parkinsonliknande skador med svår stelhet (”frozen addicts”). MPTP har visat
sig förstöra dopaminneuron i hjärnan.
Sammanfattande beskrivning: MPPP är en syntetisk opiat och har samma huvudsakliga ruseffekter som heroin. Det bör anses vara särskilt farligt genom att
medlet i den form som vanligtvis förekommer på den illegala marknaden p.g.a.
inblandning med MPTP kan framkalla svåra neurotoxiska skador.
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
268
MT-45 64
IUPAC: 1-cyklohexyl-4-(1,2-difenyletyl)piperazin
Andra Kemiska namn: 1-cyclohexyl-4-(1,2-diphenylethyl)-piperazine
CAS: 52694-55-0
Övrigt: IC-6
(Statens kriminaltekniska laboratorium 2014)
Summaformel: C24H32N2
N
N
Strukturlika substanser: Kemiskt lik piperazin (EMCDDA 2012).
3. Fysikaliska data
Molekylvikt (g/mol): 348.52
Kokpunkt (°C): 450.8±35.0 °C
Densitet (g/cm3): 1.072±0.06
(Scifinder 2013)
4. Framställning
Metoder för framställning av MT-45 finns beskrivna i den vetenskapliga
litteraturen.
MT-45 är en syntetisk opioid som patenterades 1970 av Dainippon
Pharmaceutical Co Ltd. Kemiskt är det en substituerad piperazin. MT-45 har
affinitet för µ och κ opioid receptorn och har potent analgetisk effekt likdanade
den hos morfin. (Natsuka, Nakamura et al. 1975, Nakamura and Shimizu
1976). Narkotisk egenskaper har också rapporterats (Fujimura, Tsurumi et al.
1978, Nozaki, Niwa et al. 1983). Biverkningar som kramper, hög temperatur,
dragna pupiller, sömnighet, Hypertension, takykardi, muskulära symtom,
hypotension, medvetslöshet, cyanos, hypoxi, apné, hörselnedsättning,
hjärtstillestånd, kräkningar (Giftinformationscentralen 2014). Enligt
diskussionsforum på Internet: rus, eufori, smärtstillande (Flashback 2014).
03387/2014).
64
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
269
50-100 mg beroende av administreringssätt. Tas oralt, nasalt, rektalt och
intravenöst.
Kombinationsmissbruk med narkotika, läkemedel el andra nya psykoaktiva
substanser förekommer (Rättsmedicinalverket 2014). Även i kombination med
alkohol rapporteras på användarforum(Flashback 2014).
8. Hälsorisker
Individuella risker
Rättsmedicinalverket har påvisat MT-45 i 12 dödsfall (11 blandintoxikationer)
samtliga är män mellan 20-36 år (Rättsmedicinalverket 2014). Det har nyligen
rapporterat om ytterligare 9 dödliga intoxikationer, ingen detaljerad information
finns ännu, fallen inte är färdigutredda. Giftinformationscentralen har
rapporterat om 14 intoxikationer. (Giftinformationscentralen 2014)
Folkhälsorisker
det inte bortses från att bruket av MT-45 kan få konsekvenser för folkhälsan och
(2011:111). Den 28 november 2013 inkom en begäran om yttrande gällande
MT-45. I mars 2014 finns över 10 trådar och över 600 inlägg om MT-45 på
Flashback. Marknadsförs som lagligt alternativ till morfin.
Uppgiftslämnare
Statens
Kriminaltekniska
Laboratorium (SKL)
2012
2013
2014-mars
-
5 ärenden
21 ärenden
-
1 dödsfall
1 ärenden
5
sjukvårdsfall
20 dödsfall
1 ärenden
-
(Giftinformationscentralen 2014, Rättsmedicinalverket
9 sjukvårdsfall
2014,
Statens
EMCDDA
Har rapporterats förekomma i Belgien och Japan.
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
270
(EMCDDA 2012, Uchiyama, Matsuda et al. 2014)
10. Tillgänglighet
Säljs för ca 399kr/g på internetsiter. Substansen kan införas, hanteras och säljas
lagligt i avsaknad av klassificering. Ökad tillgänglighet och därmed ökad
användning kan befaras då bruk och införsel inte är straffbart. Säljs som lagligt
alternativ till morfin.
11. Missbruksprofil
Europeiska centret för narkotika och narkotika missbruk har tillsammans med
Europol nyligen gjort en ”Formal request under Art. 5 of Council Decision
2005/387/JHA for collection of information for EMCDDA-Europol Joint
Report on 1-cyclohexyl-4-(1,2-diphenylethyl)-piperazine (MT-45). Detta kan
resultera i att substansen regleras i EU.
13. Konventioner
15. Rekommendation
MT-45 rekommenderas för narkotikaförklaring:
•
euforiska effekter.
•
egenskaper.
•
samråd med berörda instanser, att 1-cyklohexyl-4-(1,2-difenyletyl)piperazin
med kortnamn MT-45 förs upp på förordningen (1992:1554) om kontroll av
narkotika.
17. Referenser
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
271
Flashback. (2014). "MT-45." 2014, from https://www.flashback.org/t1908547.
Fujimura, H., K. Tsurumi, M. Nozaki, M. Hori and E. Imai (1978).
"ANALGESIC ACTIVITY AND OPIATE RECEPTOR BINDING OF 1CYCLOHEXYL-4-(1, 2-DIPHENYLETHYL)PIPERAZINE." The Japanese
Journal of Pharmacology 28(3): 505-506.
Nakamura, H. and M. Shimizu (1976). "Comparative study of 1-cyclohexyl-4(1,2-diphenylethyl)-piperazine and its enantiomorphs on analgesic and othe
pharmacological activities in experimental animals." Arch Int Pharmacodyn
Ther 221(1): 105-121.
Natsuka, K., H. Nakamura, H. Uno and S. Umemoto (1975). "1-Substituted 4(1,2-diphenylethyl)piperazine derivatives and their analgesic activities. 1."
Journal of Medicinal Chemistry 18(12): 1240-1244.
Nozaki, M., M. Niwa, E. Imai, M. Hori and H. Fujimura (1983). "(1,2diphenylethyl) piperazines as potent opiate-like analgesics; The unusual
relationships between stereoselectivity and affinity to opioid receptor." Life
Sciences 33, Supplement 1(0): 431-434.
Tullverket (2014).
Uchiyama, N., S. Matsuda, M. Kawamura, R. Kikura-Hanajiri and Y. Goda
(2014). "Identification of two new-type designer drugs, piperazine derivative
MT-45 (I-C6) and synthetic peptide Noopept (GVS-111), with synthetic
cannabinoid A-834735, cathinone derivative 4-methoxy-α-PVP, and
phenethylamine derivative 4-methylbuphedrine from illegal products." Forensic
Toxicology 32(1): 9-18.
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
272
Nafyron
Sammansättning och former: vitt kristalliskt pulver, nafyron säljs på internet som
(lokalt) oreglerad industrikemikalie med en angiven renhet (halt) om upp till
99,9 procent.
Benämningar: nafyron, naftylpyrovaleron, 1-(2-naftyl)-2-(1-pyrrolidinyl)-1pentanon,
1-(naftalen-2-yl)-2-pyrrolidin-1-yl-pentan-1-on,
naphyrone,
naphthylpyrovalerone,
1-naphthalen-2-yl-2-pyrrolidin-1-ylpentan-1-one,
nafiron, ”Energy-1”, ”NRG-1” (dock har även förfalskningar sålts under denna
beteckning), ”O-2482”.
Tillförselsätt: snusande (snortande), nedsväljning av pulver i cigarettpapper,
torde kunna injiceras och rökas eller tillföras rektalt, men sådant missbruk har
ej dokumenterats.
Ruseffekter: eufori, vid höga doser ångest och paranoia.
Biverkningar: hjärtklappning, förhöjt blodtryck, stegrad kroppstemperatur,
ångest, paranoia.
Beroenderisk: som andra syntetiska katinoner, bl.a. mefedron, enligt vissa
bedömare sannolikt högre.
Skadeverkningar-risker: risk för livshotande förgiftning med cirkulationskollaps,
psykiska störningar med ångest och paranoia.
2011 s. 675 I och II.
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
273
N-bensylpiperazin (BZP)
Sammansättning och former: N-bensylpiperazin, som bas svagt gulgrönt pulver,
som hydroklorid vitt pulver, basformen är frätande och kan orsaka brännskador,
säljs även som tabletter med påtryck, i en del fall som MDMA-förfalskningar
(sådana kan innehålla även TFMPP).
Benämningar: 1-bensylpiperazin, N-bensylpiperazin, bensylpiperazin, BZP,
”A2”, ”frenzy”, herbal high”, ”jax”, ”legal XTC”, ”nemesis”, ”pepper extract”,
”prep twisted”.
Missbruksdoser: oralt: 50 – 200 mg, vissa uppgifter från 20 mg, en missbruksdos
torde kunna bestämmas till 50 mg.
Tillförselsätt: oralt, enstaka rapporter om injektion, i hydrokloridform torde
medlet kunna snusas (snortas), rökas och intas rektalt men sådan tillförsel synes
vara sällsynt.
Ruseffekter: eufori, ökad vakenhet, ökad vaksamhet på omgivningen, ökat socialt
intresse, hallucinationer, ruset kan vara 6 – 8 timmar, vid mycket stora doser (ca
500 mg) effekter upp till 48 timmar.
Biverkningar: klåda, illamående, törst, bröstsmärtor, hjärtklappning,
uppkastningar, hyperventilering, svårkontrollerad rörelselusta, migränliknande
huvudvärk, svåra epileptiska anfall, urinretention, synestesier, oro för
kroppsförvanskning (dysmorfi), sömnsvårigheter, psykos.
Beroenderisk: BZP kan ersätta amfetamin vid injektionsförsök hos tillvanda
amfetaminister, toleransutveckling kan förekomma.
Skadeverkningar-risker: epileptiska anfall med kramper, uttorkning med
överkompenserande vätskeintag, njursvikt, tankestörningar, psykoser,
livshotande förgiftningar, enstaka dödsfall efter samtidigt intag av MDMA.
Sammanfattande beskrivning: BZP har stora likheter med amfetamin. Vid
injektionsförsök hos tillvanda amfetaminister har BZP visat sig kunna ersätta
amfetamin samt vid djurförsök även kokain. BZP anses vid dosjämförelser (vikt
för vikt) vara en tiondel så potent som amfetamin. En dos om 50 mg BZP skulle
då motsvara 5 mg amfetamin.
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
274
25-NBOMe / NBOMe 65
Sammansättning och former: pulver och som tillsatt aktiv ingrediens på
frimärken/läskpapper (trippar), kristallin kemikalie, pulver löst i organiskt
lösningsmedel.
Benämningar:
• 25B-NBOMe: 2C-B-NBOMe, NBOMe-2C-B, Cimbi-36
• 25C-NBOMe: 2C-C-NBOMe, NBOMe-2C-C, Cimbi-82, Pandora, Dime
• 25D-NBOMe: 2C-D-NBOMe, Cimbi 138
• 25H-NBOMe: 2C-H-NBOMe
• 25I-NBOMe: NBOMe-2C-I, 2C-I-NBOMe, BOM-CI, Cimbi-5, Solaris,
Legal acid, 25-I.
Missbruksdoser:
• 25B-NBOMe: Prekliniska studier med 25B-NBOMe har föreslagit att den
orala dosen i mängden 300-600 μg bör kunna ge signifikanta hallucinationer.
Användare har rapporterat starka psykedeliska effekter vid doser kring 500
μg.
• 25C-NBOMe: Användare har rapporterat 25C-NBOMe som aktiv
hallucinogen drog vid låga doser (200-1000 μg) vid oral och nasal
administration.
• 25D-NBOMe: Användare har rapporterat 25D-NBOMe som aktiv
hallucinogen och framkallande av eufori vid doser på 500-1000 μg.
• 25H-NBOMe: Via internet-forum har doser kring 500 μg rapporterats för
oral konsumtion av NBOMe.
• 25I-NBOMe: Via internet-forum har doser kring 500 μg rapporterats för
oral konsumtion av NBOMe
Tillförselsätt:
• 25B-NBOMe: Oral och nasal administration
• 25C-NBOMe: Oral och nasal administration.
• 25D-NBOMe: Oral administration
• 25H-NBOMe: Oral administration
• 25I-NBOMe: Oral och nasal administration
Verkningsmekanism/effekt: Hallucinogena; se även under Hälsorisker nedan.
Via internetforum beskrivs 25B-NBOMe av användare som en kraftfull
hallucinogen drog med långvarig tripp-tid.
Hälsorisker:
Användare av 25-NBOMe (NBOMe) har rapporterat effekter såsom paranoia,
rädsla, oroliga reaktioner, ökad hjärtverksamhet, sömnlöshet och illamående.
Dock är idag mycket lite känt om lång-tidseffekterna, säkerhetsaspekter,
beroende-potentialen för dessa preparat.
Uppgifterna är hämtade från från FHI:s klassificeringsdokument (DNR 2013/302, 2013/303
2013/304, 2013/305 och 2013/399).
65
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
275
Giftinformationscentralen har rapporterat om 2 sjukhusfall angående 25CNBOMe där symtom har varit förändrad tidsuppfattning, förvirring, oro, vida
pupiller samt hög puls.
Giftinformationscentralen har rapporterat om 8 fall (varav 7 fall från sjukhus)
angående 25I-NBOMe där symtom som förekommit har varit stora pupiller,
svårt att prata, stelhet, hallucinationer, aggressivitet, oro, hög puls och högt
blodtryck.
Från Storbritannien har rapporterats om att sju användare av 25I-NBOMe
förts till sjukhus efter intoxikation av drogen. Rapporterade biverkningar
inkluderar höjt blodtryck, ökad hjärtverksamhet, visuella och hörselmässiga
hallucinationer, självskada, häftig oro och aggressivitet, kramper, hög feber,
metabolisk acidos och förhöjt antal vita blodkroppar. Två av användarna
krävde intensivvård. Ett av fallen hade svår rabdomylos (muskelsönderfall)
som resulterade i njursvikt, samtliga fall hade förhöjd kreatinkinas (ett enzym)
av olika grad.
Det har rapporteras om att 2C-I-N-BOMe/25INBOMe har kopplats till
dödsfall i Kalifornien, Louisiana, Minnesota, North Dakota och Virginia.
Substansen betraktas som en mycket potent hallucinogen. Substansen påstås
vara mycket mer potent och dödlig än liknande tidigare förekommande
substanser.
Fall ifrån USA som inkluderat symtom som svåra hallucinationer och långvarig
häftig oro, höjt blodtryck, ökad hjärtverksamhet, aggressivitet, förstorade
pupiller har rapporterats genom 25I-NBOMe (25-I) intoxikation med
laborativ verifikation av substansen i serum.
Medier i Australien har rapporterat om överdoser och dödfall vid användning
av drogerna 25I-NBOMe samt 25B-NBOMe.
Sammanfattande beskrivning: Strukturlika hallucinogener som är verksamma
vid mycket små doser.
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
276
N-etylbufedron 66
IUPAC: 2-(ethylamino)-1-phenylbutan-1-one
CAS: 1354631-28-9
Övrigt: NEB, (EMCDDA, 2015; NFC, 2015; Scifinder, 2015), 2-(etylamino)1-fenylbutan-1-on
Strukturlika substanser: 4-MEC (4-metyletkatinon), pentedron och 3,4-DMMC
(3,4-dimetylmetkatinon) samt bufedron som sedan tidigare är reglerade som
narkotika (EMCDDA, 2015; NFC, 2015; Scifinder, 2015).
3. Fysikaliska data
Kokpunkt (°C): 289,4±23,0
Densitet (g/cm3): 0,974±0,06
Föroreningar/blandningar: Detektion av förekomst som vitt pulver, Netylbufedron tillsammans med MDPBP, N-etylbufedron tillsammans med
MDPBP och koffein, N-etylbufedron tillsammans med alfa-PVP och MDPV i
förpackningar, detektion av nästintill fullständigt rent pulver med Netylbufedron som försålts via internetsidor (EMCDDA, 2015; Lanza et al.,
2013; NFC, 2015; Scifinder, 2015; TVL, 2015).
4. Framställning
Metoder för framställning av syntetiska katinoner har beskrivits i den
vetenskapliga litteraturen (EMCDDA, 2015; Hyde, Browning, & Adams,
1928).
Substansen N-etylbufedron är en syntetisk katinon som har stimulerande
effekter. N-etylbufedron är en strukturisomer av de narkotika reglerade
substanserna
4-metyletkatinon
(4-MEC),
pentedron
samt
3,4dimetylmetkatinon (3,4-DMMC) (EMCDDA, 2015). N-etylbufedron uppvisar
strukturella likheter med bufedron som är narkotika reglerad, genom att
substanserna är N-etyl respektive N-metyl substituerade.
01125-2015).
66
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
277
Le Boisselier, Bourgine, & Debruyne, 2014). I en in vitro studie med
transfekterade celler som utrycker människans DAT, NET och SERT, påvisades
att 4-MEC inhiberade alla monoamintransportörerna samt frisatte serotonin.
Samma studie visade att bufedron och etylkatinon inhiberade återupptaget av
dopamin och noradrenalin samt frisatte noradrenalin (Simmler, Rickli, Hoener,
& Liechti, 2014). Bufedron är en ett katinon derivat som marknadsförts för sina
psykoaktiva effekter och som substitut för mefedron (Zuba, Adamowicz, &
Byrska, 2013). N-etylbufedron är ett substitut för mefedron som är narkotika
reglerad liksom flera andra syntetiska katinoner (Lanza et al., 2013).
Substituerade katinoner, såsom bufedron är psykoaktiva substanser som
missbrukas som rekreationsdroger. N-etylbufedron är en substituerad syntetisk
katinon vars struktur är identisk bufedron bortsett ifrån en extra metylgrupp på
kväve (N) atomen. Strukturen för substansen N-etylbufedron är även identisk
med narkotikareglerade etylkatinon bortsett ifrån en extra metyl grupp i αalkylkedjan (Chemicals, 2012; Kikura-Hanajiri, Uchiyama, & Goda, 2011).
Substansen N-etylbufedron har dektekterats i urin genom en studie som
utfördes mellan 2011 och 2013 i USA för att screena efter designer stimulantia.
Genom studien konkluderades att N-etylbufedron tillsammans med 8 andra
syntetiska katinoner (däribland etylkatinon, mefedron, bufedron och 4-MEC)
verkar följa samma metaboliska mönster som för de klassiska drogerna; katinon,
metkatinon och dietylpropion till respektive alkoholer-substituerade efedriner
och norefedriner (Uralets, Rana, Morgan, & Ross, 2014). Substansen Netylbufedron har psykoaktiva effekter som liknar de för nämnda
narkotikaklassade substanserna (EMCDDA, 2015). N-etylbufedron försäljs via
internet och vid inköp av substansen ifrån en populär (enligt användare som
postat på internetforum) återförsäljare påvisade en analytisk studie att pulvret
huvudsakligen var rent (Lanza et al., 2013).
Användare har rapporterat intag av doser kring 25-50mg med varierande
administrationssätt; oral, nasalt, rektalt, intravenöst (Flashback, 2013).
Användare av N-etylbufedron har rapporterat missbruk av andra syntetiska
katinoner som α-PBP, N-etylbufedron tillsammans med bensodiazepiner, Netylbufedron i kombination med alkohol (Flashback, 2013).
8. Hälsorisker
Individuella risker
Giftinformationscentralen har haft 8 fall med N-etylbufedron varav 6
sjukhusfall. I ett fall med N-etylbufedron blev en kvinna medvetslös efter att ha
tagit 40mg substansen. Giftinformationscentralen har haft flera fall där Netylbufedron har intagits tillsammans med andra centralstimulerande medel
(GIC, 2015).
skadliga effekterna som ses hos användare av syntetiska katinoner som behövt
sjukvård
inkluderas
hjärtpåverkan
(takykardi
och
hypertension),
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
278
Den toxikologiska informationen och långtidseffekter kring de allra nyaste
syntetiska katinonerna däribland N-etylbufedron är betydligt mer sparsam än
för 4-MMC (mefedron) (Lanza et al., 2013).
Användare har rapporterat att effekterna av substansen N-etylbufedron är
mycket lika de för bufedron, att N-etylbufedron upplevs aningen potentare än
bufedron, känslor av lycka och förhöjda energinivåer, nasal sveda, brännande
känsla vid injektion, rysningar, svag eufori, (långvariga) stimulerande effekter,
ökat välbefinnande, lite skakningar, rus effekter som varar länge och som
påminner om MDPV eller en kombination av MDPV och metylfenidat,
psykoaktiva effekter, panikångest, milda effekter, att effekterna som liknar de
för 3-MMC och ett starkt åter doseringsbehov (Flashback, 2013).
Folkhälsorisker
det inte bortses från att bruket av N-etylbufedron kan få konsekvenser för
Uppgiftslämnare
2012
2 beslag
(NFC)
2013
2014
201502
41
4 beslag
beslag
2
fall 5 fall
(urin+blod) (4 blod)
4 beslag 1 beslag
3 fall (1 5 fall (5
(GIC)
sjukhus)
sjukhus)
(GIC, 2015; NFC, 2015; RMV, 2015; TVL, 2015)
9 beslag
(2011:111). Ett antal beslut an förstörande har inkommit till myndigheten.
EMCDDA
Beslag har förekommit under år 2014 i Sverige, Belgien, Ungern, Tjeckiska
republiken, under år 2013 i Ungern, Irland, under år 2012 i Tyskland, Ungern,
Storbritannien, Norge och Sverige, under år 2011 i Danmark.
10. Tillgänglighet
11. Missbruksprofil
-
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
279
Reglerad i Danmark, Frankrike, Ungern, Irland, Litauen, Portugal, Turkiet,
Storbritannien. (EMCDDA, 2015)
13. Konventioner
15. Rekommendation
Substansen 2-(etylamino)-1-fenylbutan-1-on med rekommenderas för
samråd med berörda instanser, att 2-(etylamino)-1-fenylbutan-1-on med
kortnamn N-etylbufedron förs upp på förordningen (1992:1554) om kontroll
av narkotika.
17. Referenser
Chemicals, C. (2012). N-Ethylbuphedrone (hydrochloride) from
https://www.caymanchem.com/app/template/Product.vm/catalog/11665/pro
mo/emolecules
1803-1815. doi: 10.1016/j.bcp.2013.04.004
Flashback.
(2013).
NEB
(N-ethylbuphedrone)
from
Hyde, J. F., Browning, E., & Adams, R. (1928). Synthetic Homologs of d,lephedrine. J Am Chem Soc, 50(8), 2287-2292. doi: 10.1021/ja01395a032
Kikura-Hanajiri, R., Uchiyama, N., & Goda, Y. (2011). Survey of current trends
in the abuse of psychotropic substances and plants in Japan. Leg Med (Tokyo),
13(3), 109-115. doi: 10.1016/j.legalmed.2011.02.003
Lanza, M., Acton, W. J., Jurschik, S., Sulzer, P., Breiev, K., Jordan, A., . . .
Mark, T. D. (2013). Distinguishing two isomeric mephedrone substitutes with
selective reagent ionisation mass spectrometry (SRI-MS). J Mass Spectrom,
48(9), 1015-1018. doi: 10.1002/jms.3253
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
280
Scifinder.
(2015).
Scifinder.
Retrieved
2014,
from
cathinones.
Neuropharmacology,
79,
152-160.
doi:
10.1016/j.neuropharm.2013.11.008
Zuba, D., Adamowicz, P., & Byrska, B. (2013). Detection of buphedrone in
biological and non-biological material – Two case reports. Forensic Sci Int,
227(1–3), 15-20. doi: http://dx.doi.org/10.1016/j.forsciint.2012.08.034
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
281
N-etylkatinon
Sammansättning och former: N-etylkatinon, 2-etylamin-1-fenyl-propan-1-on,
vita eller ljusbruna kristaller om säljs som pulver eller i tabletter, medlet utbjuds
som industrikemikalie till försäljning på internet med en uppgiven halt av 99
procent. Preparatet förekommer även i form av färgade tabletter och ett
uppgivet innehåll om 100 mg.
Benämningar: Etylkatinon, ethylcathinone, N-etylkatinon, N-ethylcathinone,
etylpriopion, ethylpropion, ”Radon”, ”sub coca II”.
Tillförselsätt: oralt vanligen genom nedsväljning av tabletter, kan snusas (snortas)
men kan då ge sveda i nässlemhinnorna, torde kunna injiceras och rökas men
sådan tillförsel har ej dokumenterats.
Ruseffekter: eufori, rastlöshet, synförändringar, eftereffekterna kan bestå till
dagen efter.
Biverkningar: hjärtarrytmier, blodstrycksstegring, bröstsmärtor, muntorrhet,
metallsmak i munnen, illamående, magkramp, darrningar, dimsyn, aptitlöshet,
sömnsvårigheter, yrsel, psykos.
Beroenderisk: troligen som andra syntetiska katinoner, t.ex. mefedron.
Skadeverkningar-risker: uttorkning, menstruationsstöringar, stroke, psykos,
sannolikt risk för livshotande förgiftningar.
2011 s. 675 I och II.
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
282
N-etylnorketamin 67
IUPAC: 2-(2-chlorophenyl)-2-(ethylamino)cyclohexan-1-one
CAS: 1354634-10-8
Övrigt: NEK, N-EK, (EMCDDA, 2015; PubMed, 2015; Scifinder, 2015), 2(etylamino)-2-(2-klorofenyl)cyklohexan-1-on, (NFC, 2015; TVL, 2015).
Summaformel: C14 H18 Cl N O
Familje/Grupptillhörighet: Arylcyklohexylaminer
Strukturlika substanser: Ketamin, metoxetamin som sedan tidigare är reglerade
som narkotika
(EMCDDA, 2015; NFC, 2015; Scifinder, 2015).
3. Fysikaliska data
Kokpunkt (°C): 377,1±42,0
Densitet (g/cm3): 1,14±0,1
Föroreningar/blandningar: Detektion av förekomst som vitt pulver, som
kristallina korn, N-etylnorketamin som huvudsubstans i ett beige pulver som
även innehöll mindre mängder av bensokain, 4-kloroamfetamin samt
kontaminering av några andra substanser (EMCDDA, 2015; NFC, 2015;
Scifinder, 2015).
4. Framställning
Metoder för framställning av arylcyklohexylaminer såsom N-etylnorketamin
finns beskrivna i den vetenskapliga litteraturen (EMCDDA, 2015; Scifinder,
2015; Stevens, 1966).
Substansen N-etylnorketamin kemiska struktur är identisk med ketamin
bortsett från att substansen har en N-etylgrupp istället för en N-metylgrupp, Netylnorketamin är en N-etyl homolog av ketamin som sedan tidigare är reglerad
som narkotika. N-etylnorketamin uppvisar även strukturella likheter med den
narkotika reglerade substansen metoxetamin och substanserna skiljer sig genom
01125-2015).
67
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
283
att ha en kloratom i andra positionen av fenylringen respektive ha en
metoxigrupp i tredje position av fenylringen (EMCDDA, 2015).
Ketamin och strukturellt relaterade arylcyklohexylaminer genererar effekter
som medieras genom olika farmakologiska mekanismer (ACMD, 2013). I
huvudsak så verkar de genom binda till NDMA (N-metyl-D-aspartat)
receptorer och klassificeras som dissociativa bedövningsmedel (ACMD, 2013;
Katharina E. Hofer et al., 2012). Dessa NDMA-receptorer antas vara det
huvudsakliga molekylära målet för den bedövande verkningseffekten och de
psykotomimetiska egenskaperna hos ketamin. Ketamins rapporterade
antidepressiva och analgetiska effekter förmodas även delvis medieras genom
samma mekanismer. Administration av NDMA antagonister såsom ketamin är
känt för att öka frisättningen av dopamin i hjärnan (nucleus accumbens
regionen), en aktivitet som vanligen associeras med potential för
beroendeframkallande effekter. Ketamin verkar förutom på NDMA receptorer
även på vissa dopamin D2 och serotonin (5-HT2A) receptorer. Aktivering av 5HT2A förväntas vara relaterade till perceptions störningar och hallucinationer.
Vidare har Ketamin även påvisats ha stereospecifik affinitet för opiod receptorer
samt kunna påverka monoamintransportörer. Ketamins komplexa
neurokemiska profil reflekterar substansens verkningsmekanismer som
dissociativa anestetika, psykostimulantia och smärtstillande medel (ACMD,
2013).
Användare har rapporterat att N-etylnorketamin är psykoaktiv med effekter
som liknar de för ketamin och att substansen ger euforiska effekter (Flashback,
2013; Morris & Wallach, 2014; Research, 2012). Ketamin har rapporteras
huvudsakligen metaboliseras genom N-demetylering och metoxetamin har även
konstaterats metaboliseras på samma sätt genom N-deetylering (Wolff &
Winstock, 2006; Zawilska, 2014). Metabolismen för N-etylnorketamin kan
antas ske på samma sätt som de nämnda narkotika klassade substanserna och
innebära N-deetylering. N-etylnorketamin uppvisar strukturella likheter med
ketamin och förväntas ha effekter som i huvudsak liknar de för ketamin
(ACMD, 2012).
Användare har rapporterat varierande administrationssätt; oralt genom att Netylnorketamin blandas i drycker, insufflation, rektalt, intramuskulärt och olika
doser kring 50mg upp till 250 mg (archiv, 2014) (Research, 2012). Användare
av N-etylnorketamin har rapporterat avslappnade effekter vid 20mg, ketamin
liknade effekter vid 30mg med viss påverkan på korttidsminnet, vid ytterligare
25mg påföljande dosering mild dissociativ påverkan och vid administration av
totalt 180mg dissociativ påverkan tillsammans med bisarra tankar. Redosering
har rapporterats av användare vid samma session för bibehålla effekterna med
upp till totalt 500mg (Research, 2012). Att multipla doser tas även av ketamin,
till följd av dess korta halveringstid har även rapporterats (Hill & Thomas,
2009).
Användare av andra arylcyklohexylaminer däribland ketamin och MXE
(metoxetamin), N-etylnorketamin påverkan tillsammans med cannabis
(Flashback, 2013; Research, 2012).
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
284
8. Hälsorisker
Individuella risker
Giftinformationscentralen har vid ett fall som var en blandintoxikation med Netylnorketamin och DPT (N,N-dipropyltryptamin) noterat följande symtom:
huvudvärk, hög puls och stora pupiller (GIC, 2015). Rättsmedicinalverket har
haft två obduktionsärenden med N-etylnorketamin varav ett med AH-7921
samt lite alkohol och det andra var en blandintoxikation (RMV, 2015).
Kända biverkningar med arylcyklohexylaminer såsom ketamin och MXE
(metoxetamin) inkluderar förvirring, reducerat medvetande, livliga drömmar,
hallucinationer, kardiovaskulära problem; högt blodtryck, hjärtklappning, panik
attacker, dissociativa effekter, apné, urinblåsa toxicitet, vomering, illamående,
dålig syn, ofrivilliga muskelrörelser, oro, upplevd förlust av kontroll, paranoid
psykos, förhöjd kroppstemperatur, kramper och andningssvårigheter (Hill &
Thomas, 2009).
Varierande effekter och biverkningar har beskrivits av användare. Användare av
N-etylnorketamin har beskrivit psykoaktiva och positiva effekter som ofta
jämförs med ketamin. Andra har beskrivit att substansen har reducerad effekt
och har euforiska effekter men inte ger hallucinationer, att substansen ger
biverkningar såsom näsblod och nasal sveda, huvudvärk, sjukdomskänslor,
magknip samt illamående (Flashback, 2013; Morris & Wallach, 2014).
Användare har rapporterat att effekterna av N-etylnorketamin är svåra att skilja
ifrån effekterna av ketamin, bortsätt ifrån att substansen verkningstid är kortare,
vilket medfört att upprepade doser administreras. Att N-etylnorketamin är den
enda lagliga substans vars effekter liknar de för ketamin (Flashback, 2013;
Research, 2012). Användare har rapporterat känslor av eufori, välmående, samt
humörhöjande, antidepressiva och milda dissociativa effekter, att substansen
snarare
ger
euforiska
effekter
än
dissociativa,
vissa
hallucinationer/perceptionsförändringar (Flashback, 2013; Research, 2012).
Folkhälsorisker
det inte bortses från att bruket av N-etylnorketamin kan få konsekvenser för
Uppgiftslämnare
2012
2013
1 beslag
3 beslag
9 beslag
2014
2
beslag
2015
2
fall
(blod)
18 beslag
4 fall
(1
sjukhus)
(GIC, 2015; NFC, 2015; RMV, 2015; TVL, 2015)
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
285
EMCDDA
Beslag har förekommit under år 2015 i Frankrike, under år 2014 i Sverige och
Spanien, under år 2013 i Tyskland, Ungern, Norge, Sverige Danmark, under år
2012 i Storbritannien.
10. Tillgänglighet
11. Missbruksprofil
13. Konventioner
15. Rekommendation
Substansen
2-(etylamino)-2-(2-klorofenyl)cyklohexan-1-on
med
samråd med berörda instanser, att 2-(etylamino)-2-(2-klorofenyl)cyklohexan-1on med kortnamn N-etylnorketamin förs upp på förordningen (1992:1554) om
17. Referenser
ACMD.
(2012).
Methoxetamine
report.
from
https://ednd.emcdda.europa.eu/attachements.cfm/att_194321_EN_UK_meth
oxetamine_Oct%202012.pdf
ACMD. (2013). Ketamine: a review of use and harm.
archiv, w. (2014). Substanzinformationen zu N-ethylnorketamine NEK from
http://w0rdex.eu/substanzen/substanzen.php?id=87
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
286
Flashback.
(2013).
Ethyl-Ketamine:
2-(2-chlorophenyl)-2(ethylamino)cyclohexanone from https://www.flashback.org/t1956578p9
Hill, S. L., & Thomas, S. H. L. (2009). What's new in… Toxicity of drugs of
abuse.
Medicine,
37(11),
621-626.
doi:
http://dx.doi.org/10.1016/j.mpmed.2009.08.009
Katharina E. Hofer, Grager, B., Müller, D. M., Rauber-Lüthy, C.,
Kupferschmidt, H., Rentsch, K. M., & Ceschi, A. (2012). Ketamine-like Effects
After Recreational Use of Methoxetamine. Annals of Emergency Medicine,
60(1), 97-99.
doi: 10.1002/dta.1620
Research,
U.
C.
(2012).
ethyl
ketamine
from
https://www.ukchemicalresearch.org/Thread-ethyl-ketamine
Scifinder.
(2015).
Scifinder.
Retrieved
2014,
from
Stevens, C. L. (1966). US Patent No. United States Patent Office U. S. P.
Office.
Wolff, K., & Winstock, A. R. (2006). Ketamine : from medicine to misuse. CNS
Drugs, 20(3), 199-218.
Zawilska, J. B. (2014). Methoxetamine--a novel recreational drug with potent
hallucinogenic properties.
Toxicol
Lett, 230(3),
402-407. doi:
10.1016/j.toxlet.2014.08.011
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
287
25N-NBOMe 68
1. Namn, gatunamn, synonymer, CAS-nr 25N-NBOMe
IUPAC: 2-(2,5-dimethoxy-4-nitrophenyl)-N-(2-methoxybenzyl)ethanamine,
CAS: 1354632-03-3, 1566571-65-0 (HCl)
Övrigt: NBOMe-2C-N, 2,5-dimethoxy-N-[(2-methoxyphenyl)methyl]-4nitro-benzeneethanamine
(SKL; Scifinder)
Summaformel: C18H22N2O5
Strukturlika substanser: 25I-NBOMe, 25B-NBOMe, 25C-NBOMe, 25HNBOMe, 25D-NBOMe (alla sedan tidigare klassificerade som narkotika), 25GNBOMe
(SKL, EMCDDA)
3. Fysikaliska data
Molekylvikt (g/mol):346.4, (382.8, HCl)
Kokpunkt (°C): 514.5±45.0 °C
Densitet (g/cm3): 1.185±0.06
4. Framställning
(Casale & Hays, 2012)
25N-NBOMe tillhör 2C-serien av substituerade fenetylaminer vilka har två
metoxigrupper i position 2 och 5 i fenylringen. Många 2C-substanser interagerar
med serotoninreceptorer. Addition av en bensylgrupp till kväveatomen, till
exempel N-2-metoxibensyl-substitution (NBOMe) ger ökad aktivitet och
selektivitet för serotoninreceptor 5-HT2A (Heim R, 2003; Nichols et al, 2008).
5-HT2A anses vara den receptor som medierar den psykedeliska effekten av
hallucinogena droger (Nichols D.E., 2004; Gonzales-Maeso et al., 2007;
Halberstadt, 2014).
Typiskt för 2C substanserna är dessutom en substituent i position 4 i
fenylgruppen. 25N-NBOMe har här en nitrogrupp (därav beteckningen N).
06072-2014).
68
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
288
Användare har rapporterat effekter som eufori, förstärkning av sinnesintryck,
visuell distorsion och hallucinationer. Även illamående, temperaturhöjning och
huvudvärk (Bluelight, 2014; Chemsrus, 2014; Flashback, 2014).
Administreras vanligtvis sublingualt eller buckalt via “blotters” eller ”lappar”, dvs
förekommer. Missbruksdosen anges vara 0.5 milligram – ca 1 milligram
(Chemsrus, 2014; Drugs-forum, 2014).
8. Hälsorisker
Individuella risker
25N-NBOMe tillhör hallucinogener av NBOMe-typ, varav flera sedan tidigare
är klassade som narkotika. En av de mera väldokumenterade, 25I-NBOMe, har
njurskador, hallucinationer och våldsamt beteende (EMCDDA, Risk
Assessment Report 2014).
Folkhälsorisker
25N-NBOMe tillhör en relativt ny klass av hallucinogena droger, NBOMesubstanser. Beslag av 25N-NBOMe har gjorts i Sverige. Information från
expertnätverk och Internet visar att användning av NBOMe-substanser ökar.
Med den spridning som finns i Sverige och några närliggande länder kan det inte
bortses från att bruket av 25N-NBOMe kan få konsekvenser för folkhälsan och
Uppgiftslämnare
(SKL)
2012 2013
2014
2 ärenden -
4 ärenden 1 ärende
-
(2011:111).
EMCDDA
Sverige, Polen och Tyskland har rapporterat till EMCDDA.
10. Tillgänglighet
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
289
11. Missbruksprofil
Danmark och Storbritannien genom generisk lagstiftning.
13. Konventioner
fått global spridning Det finns för närvarande ett tiotal olika substanser
tillhörande NBOMe-serien rapporterade till EMCDDA (Lawn et al, 2014;
EMCDDA).
15. Rekommendation
2-(2,5-dimetoxi-4-nitrofenyl)-N-(2-metoxibensyl)etanamin rekommenderas
för narkotikaförklaring:
samråd med berörda instanser, att 2-(2,5-dimetoxi-4-nitrofenyl)-N-(2metoxibenzyl)etanamin med kortnamn 25N-NBOMe förs upp på förordningen
17. Referenser
Neurosci, 5(3), 243-249. doi: 10.1021/cn400216u
780-788. doi: 10.1177/0269881114523866
10.1016/j.pharmthera.2003.11.002
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
290
doi: 10.1016/j.bmc.2008.04.050
S0968-0896(08)00366-0 [pii]
Sekula, K., & Zuba, D. (2013). Structural elucidation and identification of a
new derivative of phenethylamine using quadrupole time-of-flight mass
spectrometry. Rapid Commun Mass Spectrom, 27(18), 2081-2090. doi:
10.1002/r
Bluelight. (2014). http://www.bluelight.org/vb/threads/539694-The-Big-ampDandy-25N-NBOMe-Thread.
Casale, J. F., & Hays, P. A. (2012). Characterization of Eleven 2, 5-DimethoxyN-(2-methoxybenzyl)
phenethylamine
(NBOMe)
Derivatives
and
Differentiation from their 3-and 4-Methoxybenzyl Analogues-Part I.
Microgram Journal, 9(2), 84-109.
Chemsrus. (2014). http://www.chemsrus.com/forum/14-trip-reports/4452025n-nbome.
Drugs-forum.
(2014).
https://www.drugsforum.com/forum/showthread.php?t=249067.
Flashback. (2014). https://www.flashback.org/t2265784p15.
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
291
Ocfentanyl 69
IUPAC:
N-(2-fluorophenyl)-2-methoxy-N-[1-(2-phenylethyl)-4piperidinyl]acetamide
CAS: 101343-69-5
Övrigt: N-(2-fluorophenyl)-2-methoxy-N-[1-(2-phenylethyl)-4-piperidinyl]acetamide, A-3217 (EMCDDA, 2015; Scifinder, 2015), N-[1-(2fenyletyl)piperidin-4-yl]-N-(2-fluorofenyl)-2-metoxiacetamid
Summaformel: C22 H27 F N2 O2
narkotikakonvention. (EMCDDA, 2015; Scifinder, 2015)
3. Fysikaliska data
Kokpunkt (°C): 492,7±45,0
Densitet (g/cm3): 1,157±0,06
Föroreningar/blandningar: Detektion av förekomst som vitt och brunt pulver,
ocfentanyl tillsammans med paracetamol och koffein. (EMCDDA, 2015;
Scifinder, 2015)
4. Framställning
Metoder för framställning av syntetiska opioider inklusive ocfentanyl finns
beskrivna i den vetenskapliga litteraturen (EMCDDA, 2015; Lalinde et al.,
1990).
Substansen ocfentanyl är en potent syntetisk opioid som är strukturellt relaterad
till fentanyl som är internationellt reglerad genom 1961 års
narkotikakonvention. Ocfentanil har till skillnad ifrån fentanyl en metoxigrupp
istället för en metyl grupp samt en fluor atom i position 2 av fenylringen
(EMCDDA, 2015). Generellt har påvisats in vitro att substitution i ortho
position av N-fenylringen inte ger upphov till någon ökad aktivitet (Bagley et
al., 1991). Dock har det noterats att ett strukturelement som innebär ökad
analgetisk effekt är en fluor atom i ortho position av N-fenylringen, såsom i
strukturen för substansen ocfentanyl (Ahern, Egan, Seguin, & Filer, 2005).
Medan substitution av propionyl gruppen med en metoximetyl grupp inte
02010-2015).
69
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
292
resulterade i någon signifikant förändring av att substansen blev potentare eller
fick längre verkningstid (Bagley et al., 1991).
Fentanyl och dess analoger (Alfentanil, Sufentanil, Remifentanil and
Karfentanil) används som smärtstillande och bedövande läkemedel både i
human- och veterinärmedicin (EMCDDA, 2015). Den överlägsna
fentanyl substanser (Mao et al., 2006). Fentanyl och dess analoger har även
användningsområden som gaskrigsföring och har därigenom orsakat många
dödsfall genom bl.a. andningsdepression. Effekterna av fentanyl substanser är
svåra att skilja ifrån de som ses vid nasal inhalation av heroin från
gatumarknaden vilket medfört att fentanyler är attraktiva substanser på
narkotikamarknaden. Flera fentanyl analoger inklusive ocfentanyl har försålts
som syntetiskt heroin (EMCDDA, 2015; Skulska, Kala, & Parczewski, 2005).
Fentanyl är en mycket potent substans som konstaterats vara 80-100 gånger
potentare än morfin och 30-50 gånger potentare än heroin (EMCDDA, 2015;
UNODC, 2015). Fentanyl ger vid högre doser euforiska effekter, muskel
rigiditet och andningsdepression. Fentanyl är en syntetisk opioid som verkar som
en potent mu (µ)-opioid receptor agonist (Ruangyuttikarn, Law, Rollins, &
Moody, 1990).
Ocfentanyl är en potent syntetisk opioid och verkar som opioid analgetikum
(Health, 2015). Vid upprepad tillförsel av opioider kan tolerans samt fysiskt och
psykiskt beroende kan utvecklas (FASS, 2014). Ocfentanyl har i studier har visat
sig ha liknade verkningseffekter som den narkotika reglerade substansen fentanyl
men är något mer potent. Ocfentanyl och fentanyl ger upphov till starka
analgetiska och sedativa effekter. Substansen ocfentanil har hävdats vara lika
effektiv som morfin i post-operativt smärtlindrande syfte och har blivit utvald
för kliniska studier (Bagley et al., 1991; EA, 1994; Health, 2015). Som
supplement till anestetika har 3µg ocfentanyl konstaterats vara ekvivalent med
5µg fentanyl genom en (n=60) humanstudie (EMCDDA, 2015; Fletcher, Sebel,
Murphy, Mick, & Fein, 1991; Health, 2015).
Substansen ocfentanyl har hävdats vara något mer potent än fentanyl som
intranasala doser kring 50-100µg har rapporterats av användare (Tripsit, 2015).
8. Hälsorisker
Individuella risker
Substansen ocfentanyl är mycket lätt att överdosera och är mycket starkare än
heroin och starkare än fentanyl. Ocfentanyl ger starka smärtstillande och
sedativa effekter. Biverkningar med ocfentanyl liknar de för fentanyl och
inkluderar klåda, illamående och potentiellt allvarlig andningsdepression som
kan vara livshotande (Health, 2015). Ett dödsfall med ocfentanyl har
rapporterats i Belgien där substansen hade administrerats nasalt och
identifierades i post mortem blodprover (EMCDDA, 2015; Health, 2015).
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
293
Folkhälsorisker
Beslag har gjorts samt att fallbeskrivningar rapporterats från sjukvården inom
EU. Information från expertnätverk och Internet visar att användning av
substansen ökar. Med den spridning som finns inom EU kan det inte bortses från
att bruket av ocfentanyl kan få konsekvenser för folkhälsan och medföra sociala
problem.
Uppgiftslämnare
2013
2014
Nationellt forensiskt centrum (NFC) Rättsmedicinalverket (RMV)
(GIC, 2015; NFC, 2015; RMV, 2015; TVL, 2015)
2015
-
-
EMCDDA
Beslag har förekommit under år 2015 i Belgien, under år 2013 i Nederländerna.
10. Tillgänglighet
11. Missbruksprofil
13. Konventioner
15. Rekommendation
Substansen
N-[1-(2-fenyletyl)piperidin-4-yl]-N-(2-fluorofenyl)-2metoxiacetamid rekommenderas för narkotikaförklaring:
samråd med berörda instanser, att N-[1-(2-fenyletyl)piperidin-4-yl]-N-(2fluorofenyl)-2-metoxiacetamid med kortnamn ocfentanyl förs upp på
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
294
17. Referenser
Ahern, D. G., Egan, J. A., Seguin, R. J., & Filer, C. N. (2005). Mu opiate active
substances trefentanil and naloxonazine: Tritiation at high specific activity.
Applied
Radiation
and
Isotopes,
63(2),
189-192.
doi:
http://dx.doi.org/10.1016/j.apradiso.2004.12.012
Bagley, J. R., Kudzma, L. V., Lalinde, N. L., Colapret, J. A., Huang, B. S., Lin,
B. S., . . . Ossipov, M. H. (1991). Evolution of the 4-anilidopiperidine class of
opioid analgesics. Med Res Rev, 11(4), 403-436.
EA, S. (1994). Pain care — new developments. S Afr Med J, 84, 188–189.
FASS.
(2014).
Fentanyl
from
http://www.fass.se/LIF/product?userType=0&nplId=20060217000051
Fletcher, J. E., Sebel, P. S., Murphy, M. R., Mick, S. A., & Fein, S. (1991).
Comparison of ocfentanil and fentanyl as supplements to general anesthesia.
Anesth Analg, 73(5), 622-626.
Health, S. I. o. P. (2015). FACT SHEET Ocfentanil April 2015.
Lalinde, N., Moliterni, J., Wright, D., Spencer, H. K., Ossipov, M. H.,
Spaulding, T. C., & Rudo, F. G. (1990). Synthesis and pharmacological
evaluation of a series of new 3-methyl-1,4-disubstituted-piperidine analgesics. J
Med Chem, 33(10), 2876-2882.
Ruangyuttikarn, W., Law, M. Y., Rollins, D. E., & Moody, D. E. (1990).
Detection of fentanyl and its analogs by enzyme-linked immunosorbent assay. J
Anal Toxicol, 14(3), 160-164.
Scifinder.
(2015).
Scifinder.
Retrieved
2014,
from
Tripsit.
(2015).
Index
>
Factsheets
>
Fentanyl.
from
http://factsheet.tripsit.me/factsheet/Fentanyl
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
295
O-desmetyltramadol (ODT)
Sammansättning och former: O-desmetyltramadol: vitt, kristalliskt pulver, säljs
som pulver över internet med föregiven halt av över 98 procent, förekommer i
blandning (mix, ”krypton”) med torkat växtmaterial av kratom (Mitragyna
speciosa), som innehåller mitragynin, i en del fall har även koffein spårats. Odesmetyltramadol är en metabolit (omsättningsprodukt i människokroppen) av
tramadol.
Benämningar: som kemikalie: O-desmetyltramadol, O-desmethyltramadol,
ODT, ”Odessa”, utblandat med växtmaterial: ”krypton” (innehåller även delar
av växten kratom (Mitragyna speciosa) m.m.).
Missbruksdoser: för ODT som ren substans (handelskvalitet) 10 – 100 mg
varierande med tillförselsätt och personlig opiattolerans, på internet
förekommer uppgifter om 50 mg för erfarna missbrukare, för ”krypton”
förekommer ”dosrekommendationer” om 0,5 gram ODT-spetsat växtmaterial
på internet. En missbruksdos bör bestämmas till 50 mg för rent pulver och 0,5
gram ”krypton”.
Tillförselsätt: som pulver: oralt, analt, intramuskulärt, intravenöst, rökning
(inhalering), snortande, som ”krypton”: rökning eller oralt (som te eller inlindat
i papper), även nasalt intag har rapporterats.
Ruseffekter: stark opioideffekt genom bindning till µ-receptorn, smärtstillande,
vid djurförsök upp till sex gånger mer potent än tramadol i smärtstillande
verkan, sammandragna pupiller, värmekänsla särskilt i magen, behaglig
kroppskänsla, yrsel, eufori, darrningar eller ryckningar i händerna,
Biverkningar: magkramper vid nedsväljning på fastande mage resp. hosta och
brännande känsla i svalget vid rökning, oro, skakighet, frossa, huvudvärk,
pulsökning, darrningar, förhöjt blodtryck, rodnad, agitation, buksmärtor, ångest
och trötthet, i enstaka fall hallucinationer, förvirring, synstörningar,
talsvårigheter, konvulsioner, medvetslöshet, djup andningsdepression kan
förekomma vid överdosering, cirkulationskollaps, under en period av ca 12
månader (2009 – 2010) rapporterades 12 dödsfall med ”krypton” i Sverige,
obehagliga abstinensreaktioner med uppkastningar, ångest, gråtattacker och
kraftlöshet.
Beroenderisk: Som tramadol. Personliga utsagor på internet om snabb
beroendeutveckling, markant toleransutveckling och svår abstinens.
Beroenderisken har dock ej visats vara av samma nivå som för morfin.
Skadeverkningar-risker:
sömnproblem,
besvärliga
abstinensreaktioner,
livshotande förgiftningar, nio svenska dödsfall redovisade efter intag av Odesmetyltramadol i ”krypton”.
Sammanfattande beskrivning: O-desmetyltramadol är en opioid som bildas vid
metabolisering av tramadol. Under senare år har o-desmetyltramadol sålts i
betydande mängder på interner, dels som handelskemikalie (pulver), dels ock
inblandat i växtmaterial (”krypton”, som ofta innehåller delar från kratom
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
296
(Mitragyna speciosa)). O-desmetyltramadol kan framkalla livshotande
förgiftningar. I Sverige har redovisats nio dödsfall kopplade till intag av odesmetyltramadol-haltigt krypton. Den samlade erfarenheten av odesmetyltramadol är kort, men den visar på betydande risk för
beroendeutveckling och livshotande förgiftningar. I farlighetshänseende bör odesmetyltramadol jämställas med tramadol.
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
297
Opium – morfin
Sammansättning och former: Opiumvallmo (Papaver somniferum) har i sina
kapslar en mjölksaft som innehåller omkring 10 procent morfin. Kapslarna
skåras och mjölksaften får sippra ut och torka, varefter den gummiliknande
massan skrapas av och pressas till opium (”råopium”). Morfin kan extraheras i
flera steg via morfinbas till rent morfin. Opium bereds även som tinktur
(laudanum).
Benämningar: opium, morfinbas, morfin, ”moffe”, laudanum, nepenthes,
morfinhaltiga läkemedel: Depolan, Dolcontin, Loceptin, Maxidon och Oramorph.
Doser: smärtstillande effekt från 10 mg morfin intramuskulärt. Morfin
missbrukas intravenöst från 10 – 20 mg. Opium (råopium) anses enligt NJA
1994 s. 374 motsvara en tredjedel av motsvarande mängd heroin.
Tillförselsätt: opium röks i speciella pipor eller sväljs som tinktur. Morfinbas och
morfin kan injiceras eller sväljas.
Ruseffekter: eufori, likgiltighet, smärtlindring.
Biverkningar: illamående, kräkningar, mag- och tarmbesvär, klåda, sedering,
omtöckning, dysfori, livshotande förgiftningar.
Beroenderisk: i det närmaste som heroin med påtaglig toleranshöjning och
allvarliga abstinensreaktioner.
Skadeverkningar-risker: betydande risk för likgiltighet och social insufficiens
dokumenterades redan i Kina på 1800-talet, allvarliga förgiftningar.
Anmärkning: Svea hovrätt har i en dom den 29 januari 2009 i mål B 9594-08
resonerat om betydelsen av koncentrationen opium. Målet rörde smuggling av
en klump opium som inför införseln hade blandats ut i vätska. Hovrätten tog
endast hänsyn till den mängd opium som kvarblev efter avdunstning av vätskan.
Det är Utvecklingscentrum Stockholms ståndpunkt att denna situation inte bör
sammanblandas med sådana resonemang om renhetsgrad som förs om
exempelvis låghaltigt amfetamin. När opium på detta sätt blandas med vätska
och den naturliga formen frångås utgör avdunstningen ett sätt att få fram den
egentliga mängden, d.v.s. massan, narkotika.
Sammanfattande beskrivning: opium är den ursprungliga narkotikan och den som
givit upphov till alla grundläggande föreställningar om sådana medel, bl.a.
beroende, abstinensreaktioner och toleranshöjning. Opium var det första medel
som ställdes under internationell narkotikakontroll. Opium har en mycket stor
potential för social insufficens i det att missbrukaren vid riklig tillgång till medlet
kan ligga i rus under flera dagar. P.g.a. hög toleransutveckling kan
dagskonsumtionen bli mycket stor. Opium-morfin har samma verkningar som
heroin men är något långsammare beroendeframkallande. De kan dock
användas för att underhålla ett heroinberoende (korsvis användning). Även
vallmokapslar som prydnadsväxter innehåller tillräckligt med morfin för att de
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
298
skall kunna användas som källa för produktion av ett lågvärdigt heroin
(”kompot”).
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
299
Oripavin
Sammansättning och former: oripavin, vita eller svagt bruna kristaller, kan
förekomma som hydroklorid.
Benämningar: oripavin, oripavine.
Doser: torde vara i samma storleksordning som morfin, inget känt om
konsumerade doser vid aktivt missbruk eller substitution.
Tillförselsätt: kan sväljas i lösning, kan injiceras, rektal tillförsel torde fungera,
okänt om det kan rökas.
Ruseffekter: erfori, stora likheter med morfin-heroin i ruseffekter, den smärtstillande effekten anses vara jämförlig med den för morfin.
Biverkningar: överretlighet, uppkastningar, darrningar, kramper, andningsstillestånd, livshotande förgiftningar, oripavin har vissa antagonistiska effekter
på opiatberoende i aktiv fas (kan utlösa abstinensreaktioner), oripavin kan
framkalla allergiska reaktioner vid hudexponering.
Beroenderisk: som morfin, den kliniska erfarenheten av missbrukares beroendeutveckling vid intag av oripavin är emellertid ringa.
Skadeverkningar-risker: livshotande förgiftningar.
Anmärkning: beteckningen ”oripaviner” eller ”oripavinderivat” (eng. ”oripavines”
el. ”oripavine derivatives”) syftar i kemisammanhang på en grupp substanser
med gemensam grundstruktur, i vilken ingår bl.a. buprenorfin och etorfin.
Sammanfattande beskrivning: Oripavin är en naturligt förekommande opiat. Det
har betydande likheter med morfin i fråga om smärtlindring och beroenderisk.
Oripavin har förhållandevis smalt intervall mellan smärtlindrande effekt och
allvarlig förgiftning och används därför ej i sjukvård. Missbruk av oripavin är
sällsynt och den kliniska erfarenhet snävt begränsad.
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
300
Oxikodon
Sammansättning och former: Oxikodonhydroklorid, vitt eller svagt färgat pulver
som bereds som injektionslösning eller tabletter för medicinskt bruk.
Benämningar: oxikodon, oxykodon, oxycodone, Dinarkon, Endocodone,
Endone, Eubine, Eucodal, Eukodal, Oxanest, OxiContin, OxyContin, Oxyfast,
Oxygesic, Oxynorm Proladone, Roxicodone m.fl. samt i kombinationspreparat
som Endocet, Percocet, Percodan, Roxicet och Tylox m.fl. (dessa innehåller
även paracetamol) eller Combunox (detta innehåller även ibuprofen), ”OC”,
”OX”, ”Oxy”, ”Oxycotton”, ”blue”, ”hillbilly heroin”, ”kicker”.
Doser: uppskattningsvis 5 mg vid intravenös tillförsel. Snusning (snortande) av
tablettkross ger högre effekter än nedsväljning av tabletter. Smärtstillande från
10 mg vid tillförsel av depåtabletter.
Tillförselsätt: depåtabletter sväljs, krossade tabletter kan lösas upp och injiceras,
i medicinska sammanhang även rektal tillförsel (suppositorier som införs i
ändtarmen). Nedsväljning av depåtabletter ger lägre effekt än snusning
(snortande) eller intravenös injektion.
Ruseffekter: eufori, sedering.
Biverkningar:
sedering,
omtöckning,
minneskoncentrations- och
sömnsvårigheter, i ovanliga fall hallucinationer, förstoppning, illamående,
kräkningar, klåda, andningsdepression, allvarliga förgiftningar.
Beroenderisk: som morfin eller heroin, märkbar toleransutveckling.
Skadeverkningar-risker: livshotande förgiftningar, andningsförlamning, mag- och
tarmbesvär.
Sammanfattande beskrivning: Oxikodon är en syntetisk opiat som används som
smärtstillande medel främst i depåtabletter för att åstadkomma långsam verkan.
Det kan användas som ersättningsmedel (korsvis användning) för heroin, och
det förekommer att heroinmissbrukare löser upp tabletter och injicerar
lösningen i russyfte. Dödsfall har förekommit. Mekanismen är här den samma
som för heroin, nämligen andningsförlamning. Toleransutveckling kan vara
betydande. Beroenderisken vid medicinskt bruk finns dokumenterad, men den
anses inte utgöra något problem vid korrekt behandling av svåra smärtor.
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
301
Pemolin
Sammansättning och former: vitt pulver, som läkemedel i tablettform.
Benämningar: pemolin, Cylert, Hyperilex, Nitan, Stimul, Tradon.
Doser: totalt 75 – 225 mg dagligen. Minsta rusgivande dos är ej utredd.
Medicinsk dos motsvarar 56 – 75 mg dagligen med stegvis upptrappning till
denna nivå.
Tillförselsätt: nedsväljning av tabletter.
Ruseffekter: eufori, kraftkänsla. Betydande likheter med amfetaminrus finns men
är ej lika markerat vid högre doser.
Biverkningar: sömnlöshet, rastlöshet, upphetsning, hallucinationer, yrsel,
kramper.
Beroenderisk: troligen som metylfenidat eller amfetamin.
Skadeverkningar-risker: viktförlust, psykoser, leverskador.
Sammanfattande beskrivning: Pemolin har samma huvudsakliga verkningar som
amfetamin men kräver högre doser för att nå samma effekt. Även skadebilden
är huvudsakligen den samma. Till följd av att missbruket varit ringa finns inga
kända studier över vilka doser som kan framkalla rus hos naiva personer.
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
302
Pentedron 70
Sammansättning och former: pulver och tabletter
Benämningar: 1-fenyl-2-(metylamino)-pentan-1-on, β-etyl-metcatinon, alfametylaminovalerofenon, Pentedron
Doser: 5mg-25mg för att känna av effekterna. 50-100mg för högre effekt.
Användning på upp till 300-400 mg har rapporterats på Internet forum.
Tillförselsätt: intravenöst förkommer, nasalt
Pentedron tillhör den snabbt växande gruppen av nya psykoaktiva substanser
med katinon-skelett. Dessa stimulerar centrala nervsystemet. Pentedron är en
alfa-propyl analog till metkatinon som är internationellt reglerad. Strukturellt
lik 4-metyletkatinon. Pentedron tillverkas, säljs och används för sina psykoaktiva
egenskaper. Enligt inlägg på diskussionssajter, t.ex. Flashback, önskar
användarna uppnå de effekter som för övriga katinoner. Beskrivningar gällande
eufori, tryck över hjärtat, stimulerade känsla. Pentedron beskrivs också som
potent med svår avtändning.
Hälsorisker
Giftinformationscentralen har haft totalt 9 fall, varav 8 från sjukhus, med
pentedron under 2012, t o m 121109. Symtom som har förekommit i dessa fall
är svettningar, yrsel, illamående, medvetandepåverkan, lågt blodtryck,
takykardi, hallucinationer, hög kroppstemperatur. Se även ovan under
verkningsmekanism/effekt
2011 s. 675 I och II.
70
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
303
Pentylon (bk-MBDP) 71
IUPAC: 1-(1,3-benzodioxol-5-yl)-2-(methylamino)pentan-1-one
CAS: 698963-77-8
Övrigt: 2-Methylamino-1-(3,4-methylenedioxyphenyl)pentan-1-one, β-ketomethylbenzodioxolylpentanamine, βk-{N-methyl-1-(1,3-benzodioxol-5-yl)-2pentanamine,
βk-MBDP,
1-(1,3-benzodioxol-5-yl)-2-(methylamino)-1Pentanone
Familje/Grupptillhörighet: Psykotopa substanser, katinoner
Strukturlika substanser: βk-PMMA (metedron), βk-MDMA (metylon), βkMBDB (butylon), MDPV (3,4-metylendioxipyrovaleron), som sedan tidigare är
reglerade som narkotika.(EMCDDA, 2014; Scifinder, 2014; SKL, 2014)
3. Fysikaliska data
Kokpunkt (°C): 374,7±42,0
Densitet (g/cm3): 1,134±0,06
Föroreningar/blandningar: Detektion av förekomst som pulver, som kristallin
kemikalie, pentylon hydroklorid (HCl), pentylon tillsammans med MDPV,
MPPP, MDPBP, pentylon tillsammans med koffein, lidokain och prokain med
märkning ”Benzo fury”, pentylon tillsammans med andra syntetiska katinoner
(MDPBP, MDPV, 3-FMC) i s.k. ”legal highs” produkter märkta Energy-1
(NRG-1),
(Brandt, Freeman, Sumnall, Measham, & Cole, 2011; EMCDDA, 2014;
Scifinder, 2014; SKL, 2014)
4. Framställning
vetenskapliga litteraturen. (Lopez-Arnau, Martinez-Clemente, Pubill,
Escubedo, & Camarasa, 2012)
Substansen pentylon (bk-MBDP) är en syntetisk katinon, som förväntas ha
stimulerande effekter. Pentylon patenterades ursprungligen som stimulantia och
har identifierats i s.k. ”legal high” produkter tillsammans med andra syntetiska
katinoner. Pentylon (bk-MBDP) uppvisar stora strukturella likheter med
narkotikaklassade substanser. Pentylon skiljer sig ifrån metedron (bk-PMMA)
06063-2014).
71
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
304
genom att substansen är 3,4-metylendioxy substituerad på fenylringen istället
för att ha en 4-metoxi substituent såsom metedron har, samt att pentylon har
två extra kolatomer i sin alkylkedja. Från och bk-MBDB (butylon) och metylon
(bk-MDMA) skiljer sig pentylon genom att ha en respektive två extra kolatomer
i alkyl kedjan. Pentylon är en homolog av metylon och butylon. (EMCDDA,
2014; Uralets, Rana, Morgan, & Ross, 2014)
In vitro studier har visat att pentylon, i likhet med flera andra syntetiska
katinoner, inhiberar upptaget av dopamin i transfekterade celler. (Kolanos,
Solis, Sakloth, De Felice, & Glennon, 2013)
I en in vitro studie med pentylon med celler som utrycker människans NET,
SERT och DAT konstaterades att Pentylon och 4-MEC (4-metyletylkatinon
som är narkotika reglerad) vara nästan lika potent som kokain samt att de
hämmade alla monoamintransportörerna men även att de frisatte 5-HT i likhet
med MDMA (ecstasy). (Simmler, Rickli, Hoener, & Liechti, 2014)
Pentylon har i lokomotoriska studier, precis som flera andra syntetiska katinoner
(metkatinon, metylon, MDPV och mefedron) visat sig stimulera lokomotorisk
aktivitet. (CPDD, 2013; DEA, 2014; EMCDDA, 2014; Gatch, Rutledge, &
Forster, 2014)
Substansen pentylon anses utifrån tillgänglig data och information ha hög
beroendepotential liksom nio andra syntetiska katinoner och samtliga har i år
temporärt upptagits genom DEA enligt Schedule I. Det konstateras att det finns
indikationer som tyder på att pentylon liksom de andra nio syntetiska
katinonerna missbrukas för sina psykoaktiva egenskaper.(DEA, 2014)
Användare har rapporterat intag av doser kring 10-20mg med varierande
administrationssätt: insufflation, oralt.
(EMCDDA, 2014; Erowid, 2012)
Detektion av substansen pentylon i förpackningar tillsammans med andra
syntetiska katinoner som försäljs som s.k. ”legal highs” via internet. (Brandt et
al., 2011)
8. Hälsorisker
Individuella risker
Giftinformationscentralen har i sjukhusfall med Pentylon (bk-MBDP)
rapporterat symtom som inkluderar hög puls och motorisk oro. Biverkningar
med syntetiska katinoner är neurologiska samt kardiovaskulära och inkluderar
bland annat ångest, insomia, paranoia, pupillutvidgning, ofrivilliga
muskelrörelser, hallucinationer, bröstsmärtor, andningssvårigheter, förhöjd
kroppstemperatur, svettningar och panik. (Marinetti & Antonides, 2013)
Användare har rapporterat att substansen pentylon ger starka stimulerande
effekter, känslor av att vilja redosera, rastlöshet och mild eufori, definitivt
förhöjd hjärtfrekvens och oregelbundna hjärtslag med rädsla för hjärtattack,
svettningar, skakningar, panik, paranoia samt att substansen är mycket potent
och farlig. (Erowid, 2012)
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
305
I en toxikologisk analys utförd av Montgomery County Coroner’s Office/Miami
Valley Regional Crime Laboratory utförd på sammanlagt 32 (inklusive
postmortem) fall konstateras pentylon tillsammans med MDPV, pyrovaleron,
metylon och alfa-PVP vara de vanligast förekommande substanserna vid katinon
intoxikation. (Hohmann, Mikus, & Czock, 2014; Marinetti & Antonides, 2013)
Pentylon konkluderas tillsammans med de andra narkotika reglerade syntetiska
katinoner (metkatinon, pentedrone, metylon, 3-fluorometkatinon (3-FMC), 4metyletylkatinone (4-MEC)) i en in vitro studie ha liknande
beroendeframkallande effekter som kokain och/eller metamfetamin. Pentylon
konstaterades även enligt samma studie även kunna vara mer farlig ”på gatan”,
eftersom substansen gav biverkningar (dödlighet och kramper hos möss, dock
inte hos råttor). (Gatch et al., 2014)
Folkhälsorisker
det inte bortses från att bruket av pentylon (bk-MBDP) kan få konsekvenser för
Uppgiftslämnare
2010 2011
Statens
Kriminaltekniska 10
59
Laboratorium (SKL)
beslag beslag
(RMV)
(GIC)
(GIC, 2014; RMV, 2014; SKL, 2014)
2012
5
beslag
1
(urin)
4
beslag
2013
4
beslag
1
(blod)
7
beslag
2 fall
(sjukhus)
2014
34
beslag
10
(1 blod)
11
beslag
1 fall
(sjukhus)
EMCDDA
Beslag har förekommit under år 2010 i Storbritannien, under år 2011 i Ungern,
Sverige, Bulgarien, Frankrike, Bulgarien och Belgien, under år 2012 i Tyskland,
under år 2013 i Tyskland och Sverige. (EMCDDA, 2014)
10. Tillgänglighet
11. Missbruksprofil
-
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
306
Reglerad i Belgien, Frankrike, Ungern, Irland, Italien, Litauen, Portugal, Turkiet,
Storbritannien och Ryssland. (EMCDDA, 2014)
13. Konventioner
15. Rekommendation
Substansen
1-(1,3-bensodioxol-5-yl)-2-(metylamino)pentan-1-on
med
kortnamn Pentylon (bk-MBDP) rekommenderas för narkotikaförklaring:
samråd
med
berörda
instanser,
att
1-(1,3-bensodioxol-5-yl)-2(metylamino)pentan-1-on med kortnamn Pentylon (bk-MBDP) förs upp på
17. Referenser
Brandt, S. D., Freeman, S., Sumnall, H. R., Measham, F., & Cole, J. (2011).
Analysis of NRG 'legal highs' in the UK: identification and formation of novel
cathinones. Drug Test Anal, 3(9), 569-575. doi: 10.1002/dta.204
CPDD. (2013). CPDD 75th Annual Meeting In C. T. C. o. P. o. D.
Dependence (Ed.), 75th Annual Meeting College on Problems of Drug
Dependence (pp. 1-180; 144). San Diego, CA: CPDD The College on Problems
of Drug Dependence
Synthetic Cathinones Into Schedule I Federal Register
Federal
Register
Rules
and
Regulations
Retrieved
from
http://www.gpo.gov/fdsys/pkg/FR-2014-03-07/pdf/2014-04997.pdf.
Erowid. (2012). Potent and Possibly Dangerous bk-MBDP (Pentylone).
from
Retrieved
2012-03-12,
Gatch, M. B., Rutledge, M. A., & Forster, M. J. (2014). Discriminative and
locomotor effects of five synthetic cathinones in rats and mice.
Psychopharmacology (Berl). doi: 10.1007/s00213-014-3755-3
Hohmann, N., Mikus, G., & Czock, D. (2014). Effects and risks associated with
novel psychoactive substances: mislabeling and sale as bath salts, spice, and
research chemicals. Dtsch Arztebl Int, 111(9), 139-147. doi:
10.3238/arztebl.2014.0139
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
307
"Deconstruction"
of
the
abused
synthetic
cathinone
10.1021/cn4001236
Lopez-Arnau, R., Martinez-Clemente, J., Pubill, D., Escubedo, E., & Camarasa,
J. (2012). Comparative neuropharmacology of three psychostimulant cathinone
derivatives: butylone, mephedrone and methylone. Br J Pharmacol, 167(2),
407-420. doi: 10.1111/j.1476-5381.2012.01998.x
Marinetti, L. J., & Antonides, H. M. (2013). Analysis of synthetic cathinones
commonly found in bath salts in human performance and postmortem
toxicology: method development, drug distribution and interpretation of
results. J Anal Toxicol, 37(3), 135-146. doi: 10.1093/jat/bks136
Scifinder.
(2014).
Scifinder.
Retrieved
2014,
from
cathinones.
Neuropharmacology,
79,
152-160.
doi:
10.1016/j.neuropharm.2013.11.008
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
308
pFBT/Fluortropakokain
Sammansättning och former: vitt pulver, som framställs syntetiskt. Vid försäljning
på internet uppges halten kunna vara 99 procent.
Benämningar: pFBT, fluortropakokain, 4-fluortropakokain, (8-metyl-8azabicyklo[3.2.1]oktan-3-yl)-4- fluorbensoat, 3-(p-Fluorbensoyloxi)tropan, 3p-fluorbensoyl-tropan, 3-pseudotropyl-4-fluorbensoat.
Missbruksdoser: ej kända.
Tillförselsätt: kan sväljas, snusas (snortas) och tillföras rektalt (genom
ändtarmen), kan troligen injiceras och rökas men sådant missbruk har ej
dokumenterats.
Ruseffekter: som kokain med bl.a. eufori, lokalbedövande egenskaper vid
snortande.
Biverkningar: ökad puls, stegrat blodtryck, oregelbunden hjärtverksamhet, vid
höga doser allvarlig hjärtpåverkan och hjärtinfarkt, kramper, ångest, psykos.
Beroenderisk: sannolikt som kokain, men den korta observationstiden har inte
medgivit redovisning av en mer detaljerad bild, pFBT används av missbrukare
som substitut för kokain.
Skadeverkningar-risker: risk för allvarlig hjärtpåverkan med hjärtinfarkt, ångest,
psykos med hallucinationer.
Sammanfattande beskrivning: Fluortropakokain är en ny substans på
drogmarknaden. Den har samma huvudsakliga effekter som kokain och används
i missbrukssammanhang som substitut för kokain.
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
309
p-MePPP 72
IUPAC: 1-(4-methylphenyl)-2-(pyrrolidin-1-yl)propan-1-one
CAS: 28117-80-8
Övrigt: 1-(4-methylphenyl)-2-(1-pyrrolidinyl)-1-Propanone, 4´-methyl-α-PPP,
MPPP (akronymen används även för en annan orelaterad substans listad enligt
1961 års narkotika konvention), 4'-methyl-alpha-pyrrolidinopropiophenone.
Strukturlika substanser: α-PPP (1-fenyl-2-(pyrrolidin-1-yl) propan-1-on) och αPVP (1-fenyl-2-(pyrrolidin-1-yl)-pentan-1-on), pyrovaleron (MPVP) samt 3,4metylendioxypyrovaleron (MDPV) som sedan tidigare är reglerade som
narkotika, MPBP (4'-metyl-α-pyrrolidinobutyrofenon), MPHP (1-(4metylfenyl)-2-(pyrrolidin-1-yl)hexan-1-on) m.fl. (EMCDDA, 2014; Scifinder,
2014; SKL, 2014)
3. Fysikaliska data
Kokpunkt (°C): 332,6±25,0
Densitet (g/cm3): 1,046±0,06
Föroreningar/blandningar: Detektion av förekomst som pulver, p-MePPP
tillsammans med andra syntetiska katinoner (såsom 4-MEC, 4-FMC, MDPBP,
MDPV), tabletter, kristallin kemikalie, p-MePPP hydroklorid (HCl) löst i
organiska lösningsmedel. (EMCDDA, 2014; Scifinder, 2014; SKL, 2014; TVL,
2014)
4. Framställning
vetenskapliga litteraturen. (Seeger, 1967)
Substansen p-MePPP är en syntetisk designer katinon som förväntas ha
amfetaminliknade effekter. p-MePPP har samma molekylformel som alfa-PBP,
det är en strukturisomer av substansen. p-MePPP har en metyl substituent i
fenylringen till skillnad från alfa-PBP som har en metyl grupp mer i sin alkyl
kedja. Ifrån den narkotikaklassade substansen alfa-PPP skiljer sig MPPP genom
att ha en metyl grupp i fjärde position av fenylringen. Substansen p-MePPP
06066-2014).
72
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
310
skiljer sig ifrån pyrovaleron genom att den senare har två kolatomer mer i sin
alkylkedja. (EMCDDA, 2014).
Dessa alfa –pyrrolidinofenon derivaten (p-MePPP, alfa-PBP, alfa-PPP, alfa-PVP
m.fl.) är relaterad till prolintan och pyrovaleron. Prolintan och pyrovaleron
(MPVP) utvecklades på 1950- och 1960-talet och verkar genom att hämma
dopamin DAT och noradrenalin NET upptaget. (Zaitsu. K, Katagi .M, Tatsuno.
M, Tsuchihashi. H, & Ishii. A, 2013) Pyrovaleron utvärderades först som
terapeutiskt läkemedel men kom sedan att regleras efter rapporter om
intravenöst beroende. (Sauer, Hoffmann, Schimmel, & Peters, 2011)
eftersom de hämmar upptaget av dopamin och noradrenalin. (Namera et al.,
2013)
Till följd av strukturella likheter antas de farmakologiska effekterna av
pyrrolidinofenoner, i synnerhet 4´-metyl-pyrrolidino-fenonerna p-MePPP,
MPBP och MPHP, vara liknade som för den narkotika klassade
psykostimulerande substansen pyrovaleron. (Sauer et al., 2011)
Vetenskapliga studier som har utvärderat den farmakologiska aktiviteten hos pMePPP har demonstrerat att p-MePPP har farmakologiska effekter som
huvudsakligen liknar de för mefedron, MDPV, katinon och metkatinon som är
substanser med hög potential för beroendeframkallande egenskaper. Substansen
p-MePPP har i lokomotoriska studier, precis som flera andra syntetiska
katinoner (metkatinon, metylon, MDPV och mefedron), visat sig stimulera
lokomotorisk aktivitet. I diskriminerings studier har p-MePPP visat sig
producera diskriminerande stimulerande effekter, liknade de för kokain och
metamfetamin, vilket tyder på att det är sannolikt att p-MePPP har liknade
beroendeframkallande egenskaper som de för kokain och metamfetamin.
(CPDD, 2013; DEA, 2014)
Substansen p-MePPP anses utifrån tillgängliga data och information ha hög
beroende potential liksom nio andra syntetiska katinoner och samtliga har i år
temporärt upptagits genom DEA enligt Schedule I.
Det konstateras att det finns indikationer som tyder på att p-MePPP liksom de
andra nio syntetiska katinonerna missbrukas för sina psykoaktiva egenskaper.
(DEA, 2014)
Användare har rapporterat intag av doser kring 10-40 mg med varierande
administrationssätt; insufflation, oralt, nasalt. (Bluelight, 2012)
Substansen p-MePPP har detekterats tillsammans med andra syntetiska
katinoner såsom 4-MEC, 4-FMC, MDPBP, MDPV. (EMCDDA, 2014)
8. Hälsorisker
Individuella risker
Precis som andra syntetiska katinoner och amfetaminer är alfa-pyrrolidinofenon
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
311
kroppstemperatur, muskelsönderfall huvudsakligen till följd av CNS och hjärtkärl toxicitet. (Zaitsu. K et al., 2013)
Användare har rapporterat känslor av ökad vakenhet, att substansen har
stimulerande effekter, att den ger utvidgning av pupiller. (Bluelight, 2012)
Folkhälsorisker
En betydande andel beslag med substansen p-MePPP har gjort i Sverige.
det inte bortses från att bruket av p-MePPP kan få konsekvenser för folkhälsan
Uppgiftslämnare
Statens
Kriminaltekniska
Laboratorium (SKL)
2011
65
beslag
2012
15
beslag
2013
2
beslag
2014
2
beslag
-
-
2
beslag
-
-
(GIC, 2014; RMV, 2014; SKL, 2014; TVL, 2014)
-
EMCDDA
Beslag har förekommit under 2013 i Rumänien, under 2012 i Norge,
Republiken Tjeckien, under 2011 i Danmark, Bulgarien (2ggr), Sverige,
Tyskland, Ungern, Finland, under 2010 i Storbritannien (2ggr). (EMCDDA,
2014)
10. Tillgänglighet
11. Missbruksprofil
Reglerad i Belgien, Danmark, Frankrike, Ungern, Irland, Litauen, Portugal,
Turkiet, Storbritannien samt i Ryssland.
13. Konventioner
(EMCDDA, 2014)
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
312
15. Rekommendation
Substansen 1-(4-metylfenyl)-2-(pyrrolidin-1-yl)propan-1-on med kortnamn pMePPP rekommenderas för narkotikaförklaring:
• Tillgängligt underlag ger tillräckligt stöd för att ämnet har euforiska effekter
och/eller beroendeframkallande egenskaper.
samråd med berörda instanser, att 1-(4-metylfenyl)-2-(pyrrolidin-1-yl)propan1-on med kortnamn p-MePPP förs upp på förordningen (1992:1554) om
17. Referenser
Bluelight. (2012). 4-MePPP (2-(pyrrolidin-1-yl)-1-p-tolylpropan-1-one), CAS:
28117-80-8 from http://www.bluelight.org/vb/threads/604620-4-MePPP-(2(pyrrolidin-1-yl)-1-p-tolylpropan-1-one)-CAS-28117-80-8
CPDD. (2013). CPDD 75th Annual Meeting In C. T. C. o. P. o. D.
Dependence (Ed.), 75th Annual Meeting College on Problems of Drug
Dependence (pp. 1-180; 144). San Diego, CA: CPDD The College on Problems
of Drug Dependence
Synthetic Cathinones Into Schedule I Federal Register
Federal
Register
Rules
and
Regulations
Retrieved
from
http://www.gpo.gov/fdsys/pkg/FR-2014-03-07/pdf/2014-04997.pdf.
10.1016/j.forsciint.2011.02.026
Scifinder.
(2014).
Scifinder.
Retrieved
2014,
from
Office.
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
313
doi: 10.1007s11419-013-0218-1
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
314
PMMA
Sammansättning och former: vitt pulver, på den illegala marknaden som tabletter
med prägling av olika märken (t.ex. logotyper).
Benämningar: PMMA, 4-MMA, metyl-MA, ”Mitsubishi röd”.
Doser: 100 – 110 mg.
Tillförselsätt: nedsväljning, kan troligen injiceras, rökning inte utredd.
Ruseffekter: eufori, syn- och hörselhallucinationer.
Biverkningar: blodtrycksstegring, störningar i hjärtverksamheten, störningar i
ögonrörelser.
Beroenderisk: sannolikt som MDMA.
Skadeverkningar-risker: livshotande förgiftningar, hallucinationer, sannolikt även
psykoser, kan framkalla katatoni hos djur.
Sammanfattande beskrivning: PMMA har samma huvudsakliga ruseffekter som
MDMA. Även skadebilden är likartad med hallucinationer och livshotande
förgiftningar. Genom att medlet på den illegala marknaden huvudsakligen
förekommit som tabletter kan en missbruksdos bestämmas till en tablett.
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
315
Psilocin, psilocybin och psilocybinhaltig svamp
Sammansättning och former: Svampar av släkterna Panaeolus, Psilocybe, Conocybe m.fl., torkade svampbitar, psilocin och psilocybin som vitt eller svagt
färgat pulver.
Benämningar: psilocin, psilocybin, ”magic mushrooms”.
Doser: 1,0 – 2,5 gram torkad svamp, psilocybin i ren form rusgivande från 5 mg,
vanliga missbruksdoser om 10 – 20 mg, psilocin ca 1,4 ggr mer potent än
psilocybin.
Tillförselsätt: vanligast nedsväljning av torkade svampbitar, injektion av psilocin
eller psilocybin fungerar men torde knappast förekomma.
Ruseffekter: hallucinationer med förändrad rums- och tidsupplevelse, ibland med
mystika-religiösa övertoner, stillsam eufori med glädje och frid, koncentrationsoch talsvårigheter.
Biverkningar: hjärtklappning, andningsbesvär, hypertermi, psykoser, ångest.
Beroenderisk: som LSD och andra hallucinationer, i praktiken inte så hög eftersom toleransutvecklingen kan bli mycket hög. Inga markanta kroppsliga
abstinensreaktioner.
Skadeverkningar-risker: psykoser.
Sammanfattande beskrivning: Psilocin och psilocybin förekommer naturligt i ett
stort antal svampar. Medlen har används i sydamerikanska indiankulturer vid
religiösa ceremonier under århundraden. Som moderna rusmedel har de i stort
sett samma effekter och risker som LSD. De torde numera liksom LSD höra till
samma farlighetsgrupp som amfetamin; se även avsnitt 4.3.
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
316
Pyrazolam 73
Sammansättning och former: Detektion av förekomst som vita tabletter.
Benämning: Pyrazolam
Missbruksdos: Användare har rapporterat administration kring 0,5-10 mg.
Mycket lägre doser vid nasal jämfört med oral administration men även
kombination av dessa vid intagstillfället har rapporterats. Substansen försäljs via
internet som tabletter med innehåll av 0,5 mg Pyrazolam och leverantörer anger
en halveringstid på 6 timmar.
Tillförselsätt: Bensodiazepiner sväljs vanligen som tabletter men kan även
injiceras för medicinskt och icke-medicinskt bruk. Missbruk genom att
bensodiazepiner tas nasalt har även rapporterats
Verkningsmekanism/effekt: Pyrazolam är en bensodiazepin som uppvisar
strukturella likheter med Alprazolam men som är bromerad istället för klorerad
och som har en pyridinyl grupp istället för en fenylgrupp. Bensodiazepiner
används kliniskt för behandling av oro och sömnsvårigheter.
Verkningsmekanismen för effekten av bensodiazepiner sker genom modulering
av GABAA-receptorn som utgörs av ett (Cl-kanal) komplex. Bensodiazepiner är
en grupp av substanser med anxiolytiska, sedativa-hypnotiska, antikonvulsiva
och muskelrelaxerande effekter. I en studie för utvärdering av olika
bensodiazepiners CNS aktivitet som utfördes på möss, konstaterades Pyrazolam
vara potent anxiolytisk.
I en metabolismstudie på människa där en man intog två 0,5 mg Pyrazolam
tabletter oralt detekterades moder substansen i serum i över 50 timmar och i
urinen avsöndrad oförändrad upp till 6 dagar. Eliminationstiden för halvering
uppmättes till 17 timmar. Detta antyder att intag även av små doser kan
detekteras efter relativt lång tid efter konsumtion. En kritisk aspekt vad gäller
Pyrazolam är att substansen finns lättillgänglig via internet i kombination med
att den sannolikt är mycket potent. Av den anledningen kan tänkbara
användningsområden för Pyrazolam vara missbruk för bensodiazepin-beroende
samt som tänkbar nedsövningsdrog för uppsåt.
Användare beskriver Pyrazolam som potent, snabbverkande, humörhöjande,
relaxerande, hypnotisk, anxiolytisk, hämningsförlösande, verksam på
muskelrörelse och minnesfunktionen, avtagande effekter efter ganska kort tid,
4-5 timmar.
Hälsorisker: Giftinformationscentralen har vid fall med Pyrazolam noterat
symtom såsom somnolent, hög puls, kräkningar, trötthet, sluddrigt tal och stora
pupiller.
Biverkningar som rapporterats med bensodiazepiner inkluderar dåsighet,
svaghet, berusningskänsla, överkänslighet, minnes- och koncentrationssvårigheter samt hallucinationer. Kombinationsmissbruk av bensodiazepiner
73
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
317
tillsammans med andra CNS depressiva substanser, såsom alkohol och opiater,
ökar risken för respiratorisk depression och död. Risk för utveckling av korsberoende till bensodiazepiner. Medicinskt ska bensodiazepiner endast användas
för kort-tids behandling av ångest eller sömnbesvär som är svåra och
handikappande. Detta eftersom risk för tolerans och beroende av
bensodiazepiner kan utvecklas efter bara några veckor. Bensodiazepiner och
cannabis är psykoaktiva substanser som experimentella studier visat påverkar
bilkörningsförmågan och som när alkohol även används, ökar risken för att bli
inblandad eller ansvarig för trafikolyckor signifikant.
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
318
Tapentadol
Sammansättning och former: vitt pulver som används för läkemedelstillverkning,
som läkemedel i dragerade tabletter med 50, 75 och 100 mg. Vissa uppgifter
förekommer på internet att medlet tillhandahålls som industrikemikalie. Det är
dock oklart om leveranser verkligen avsett tapentadol, eftersom syntesen anses
vara komplicerad och prekursorerna svåra att få fram. Tapentadatol är kemiskt
besläktat med tramadol.
Benämningar: (_)-(1R,2R)-3-(3-Dimetylamino-1-etyl-2-metyl-propyl)fenolhydroklorid, (_)-(1R,2R)-3-(3-Dimetylamino-1-etyl-2-metyl-propyl)fenolhydroklorid, Tapentadol, Nycunta, Palexia.
Missbruksdoser: okända.
Tillförselsätt: nedsväljning av tabletter, ingen klinisk eller polisiär dokumentation
om andra missbruksformer, pulvret är vattenlösligt och vissa uppgifter
förekommer om att medlet kan injiceras som lösning eller efter uppslamning
och filtrering av krossade och upplösta tabletter.
Ruseffekter: smärtlindring, eufori, eftersom tapentadol påverkar µ-receptorn kan
det framkalla ett rus som liknar det av morfin eller tramadol. Erfarenheter från
kliniska prov tyder på att tapentadol har likartade verkningar som tramadol. Inga
kända skattningar av tidsförlopp under rus.
Biverkningar: illamående, yrsel, förstoppning, dåsighet, kräkningar,
synstörningar, vid högre doser: ytlig andning, svimning, vissa rapporter om
hallucinationer, förvirring och konvulsioner.
Beroenderisk:
vissa
rapporter
om
euforiserande
effekter
samt
abstinensreaktioner, torde vara av samma storleksordning som för tramadol,
hydromorfon eller morfin, torde kunna ersätta tramadol som missbruksmedel.
Skadeverkningar-risker: förstoppning, vid stora doser troligen risk för livshotande
förgiftningar p.g.a. att tapentadol påverkar µ-receptorn och därmed kan sänka
andningen.
Sammanfattande beskrivning: Tapentadol är ett nytt läkemedel för
smärtbehandling som klassats som narkotika efter framställan från tillverkaren.
Det är kemiskt närbesläktat med tramadol och har tydliga opiateffekter.
Missbruk av tapentadol synes inte ha förekommit i nämnvärd omfattning, varför
missbruksdoser inte dokumenterats från fältet. Den totala bilden av riskerna
med tapentadol bör kompletteras när den kliniska, sociala och polisiära
erfarenheten blivit mer omfattande.
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
319
TMA och TMA-2
Sammansättning och former: i grundform färglös olja, som hydroklorid vitt
pulver.
Benämningar: TMA, 3,4,5-trimetoxyamfetamin, TMA-2: 2,4,5- trimetoxyamfetamin.
Doser: TMA: 120 – 200 mg, TMA-2: 20 – 40 mg, en kapsel eller en tablett.
Tillförselsätt: nedsväljning av tabletter eller kapslar, medlet kan troligen injiceras
men dokumentation om sådant missbruk saknas.
Ruseffekter: eufori, hallucinationer, tendens till introspektion, ruset har stora
likheter med meskalinruset.
Biverkningar: oro, förvirring, retlighet, aggressivitet, hjärtbesvär, illamående,
hypertermi, uttorkning.
Beroenderisk: troligen som MDMA.
Skadeverkningar-risker: aggressivitet, hjärtbesvär, illamående, hypertermi, uttorkning, troligen psykoser.
Sammanfattande beskrivning: TMA och TMA-2 har samma huvudsakliga
effekter som MDMA eller meskalin. Medlen har förekommit på den illegala
marknaden i kapslar eller tabletter, men missbruket är ringa. En missbruksdos
kan troligen bestämmas till en tablett eller en kapsel. Skadebilden
överensstämmer i huvudsak med den för MDMA, även om det inte synes finnas
några dödsfall rapporterade. Mekanismen för hypertermi och uttorkning gör
dock att det finns en risk för allvarliga och möjligen livshotande förgiftningar.
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
320
Tramadol
Sammansättning och former: vitt, kristalliskt pulver, som är lösligt i vatten, som
läkemedelsberedning tabletter, depåtabletter, kapslar, oral lösning och
injektionslösning.
Benämningar: tramadol, tramadolhydroklorid, Biodalgic, Contramal, Crispin,
Dolzam, Fortradol, Nobligan, Nycodan, Prontofort, Tiparol, Tradol, Tradolan,
Tramal, Tramadol, Tramamerck, Tramamuno, Ultram, Zamadol och Zydol.
Doser: oklara. Enstaka muntliga uppgifter från självförsök av naiva personer har
påtalat euforiserande effekter från 50 mg. Uppgifter finns på internet om
missbruk i russyfte av 100 mg. Kroniska missbrukare som uppvisat svåra
abstinensreaktioner har konsumerat dagsdoser på över 400 mg. I praxis har 200
mg. ansetts motsvara en dos; se t.ex. Hovrättens för Övre Norrland dom den 28
april 2010 i mål B 945-09, Svea hovrätts dom den 20 maj 2011 i mål B 590110, Göta hovrätts dom den 5 september 2013 i mål B 654-13 och Hovrättens
för Västra Sverige dom den 23 december 2013 i mål B 5038-13; undantag finns
dock se t.ex. Hovrättens över Skåne och Blekinge dom den 19 september 2013
i mål B 1212-13.
Tillförselsätt: huvudsakligen nedsväljning av tabletter eller lösning droppad på
sockerbit eller liknande, snusning (snortning) av krossade tabletter, kan injiceras
och enstaka fall av intravenöst missbruk har rapporterats, enstaka rapporter om
rökning.
Ruseffekter: smärtlindring, ”lugnande effekt”, ”ångestdämpande”, känsla av
välbefinnande och eufori (dock inte lika markant som för morfin), ruset sätter
in efter ca 15 minuter (vid oral tillförsel), rusfasen varar 2 – 8 timmar och
avtrappningen 4 – 6 timmar.
Biverkningar: magkramper vid nedsväljning på fastande mage resp. hosta och
brännande känsla i svalget vid rökning, klåda, agitation, darrningar (tremor),
svettning och illamående samt även förstoppning, svårigheter att tömma blåsan,
yrsel med svindelkänsla, koordinationsproblem och allmän svaghetskänsla,
huvudvärk kan förekomma, liksom ångest och trötthet, i enstaka fall
hallucinationer, förvirring, synstörningar, talsvårigheter, medvetslöshet, djup
andningsdepression kan förekomma vid överdosering, kardiovaskulär kollaps,
dödsfall har rapporterats, men veterligen inte i Sverige, tramadol har använts
som medel för förgiftning i självmordssyfte.
Beroenderisk: ofullständigt utredd, tramadol har använts som ersättningsmedel
av opiatmissbrukare, medlet kan initiera psykiskt och fysiskt beroende med
drogsökande beteende och försök till olovlig anskaffning även hos patienter som
inte tidigare utvecklat opiatberoende, påtaglig dosökning finns noterad, dock
oklart om detta orsakas av toleransutveckling eller eftersträvande av kraftigare
ruseffekter, vid avbrott av en tids tillförsel tydliga abstinensreaktioner med bl.a.
ångest, svettningar, sömnproblem, stelhet, smärta, illamående m.m. samt i
sällsynta fall även hallucinationer, abstinensreaktioner kan förekomma även
efter normal medicinsk dosering. Beroenderisken har dock inte visats vara av
samma nivå som för morfin.
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
321
Skadeverkningar-risker:
förvirring,
epileptiska
kramper,
kraftiga
abstinensreaktioner som kan kräva medicinsk behandling under
utsättningsfasen, kraftig nedsättning av andningsfunktionen med risk för
livshotande förgiftning.
Sammanfattande beskrivning: Tramadol är en syntetisk opiat avsedd för
smärtstillning. Medlet har snabbt blivit föremål för omfattande missbruk. Det
kan framkalla epileptiska anfall, kraftig andningsdepression och kännbara
abstinensreaktioner samt förvirring.
Opiater bedöms i farlighetshänseende på olika sätt beroende hur farliga
preparaten är. Heroin, fentanyl och morfin bedöms som mycket farliga preparat,
bl.a. till följd av de stora riskerna för beroende och livshotande förgiftningar.
Kodein å andra sidan medför påtagligt mindre risker i dessa avseenden och
bedöms därför som mindre farligt i jämförelse. Tramadol är inte lika giftigt eller
beroendeframkallande som t.ex. heroin, fentanyl och morfin men är klart
farligare än kodein. I praxis har antagits att tramadol är att anse som lika farligt
som cannabis och att gränsen för brott av normalgraden går vid 20 gram och för
grovt brott vid två kilo (se t.ex. Hovrättens för Övre Norrland dom den 28 april
2010 i mål B 945-09, Hovrättens för Västra Sverige dom den 22 februari 2011
i mål B 3098-10, Göta hovrätts dom den 5 september 2013 i mål B 654-13,
Hovrättens över Skåne och Blekinge dom den 19 september 2013 i mål B 121213 och Hovrättens över Skåne och Blekinge dom den 5 november 2014 i mål B
1359-14).
Eftersom tramadol i medicinsk verksamhet förekommer i depåtabletter med
upp till 400 mg kan det finnas anledning till särskild vaksamhet på att
missbrukare kommer att försöka utvinna eller på annat sätt tillföra sig
tramadolinnehållet i tydligt russyfte, på liknande sätt som skett för bl.a.
fentanylhaltiga plåster. Depåtabletter är utformade så att den aktiva substansen
långsamt och under en längre period frisläpps i tarmen så att en tablett ger
samma effekt som att ta flera efter varandra.
I förordningen (1992:1554) om kontroll av narkotika angavs tidigare att
tramadol var narkotika med undantag för beredningar för medicinskt eller
vetenskapligt bruk som innehåller högst 400 mg tramadol per avdelad dos i
blandning med en eller flera ingredienser eller som innehåller högst 10 procent
tramadol om beredningarna inte är avdelade i doser. Hovrätten över Skåne och
Blekinge har i en dom den 20 april 2011 i mål B 1255-10 kommit fram till att
det är den ursprungliga avsikten med tramadolberedningen som avgör om
tramadol omfattas av undantaget eller inte, inte ev. senare hantering. Har
tramadolen en gång fallit under undantaget är de inte narkotikaklassificerade
och inga regler som gäller för narkotika kan då tillämpas enligt hovrätten.
Hovrättsdomen har dock sedan den 15 mars 2012, då undantagen för
beredningar togs bort (SFS 2012:43), en begränsad betydelse.
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
322
W-15 74
IUPAC: 4-kloro-N-(1-(2-fenyletyl)-piperidin-2-yliden)bensensulfonamid
CAS: 93100-99-3
Övrigt:(Statens kriminaltekniska laboratorium 2014)
Summaformel: C19H21ClN2O2S
Strukturlika substanser:
(EMCDDA 2012)
3. Fysikaliska data
Fysikaliskt tillstånd: Pulver
Molekylvikt (g/mol): 376.90 g/mol
Smältpunkt (°C): 110–111 C
Densitet (g/cm3): 1.26±0.1
(Scifinder 2013)
4. Framställning
W-15 är en syntetisk opioid som patenterades 1981det är en substituerad
piperidylin-2-sulfonamid som har visat sig ha analgetiska egenskaper ca 5 gånger
starkare än morfin när den utvärderas i ”phenylquinone writhing test” (Knaus,
Warren et al. 1984) (EMCDDA 2012). Enligt användarforum analgetisk effekt
samt att man blev yr och fick en rush.
Intag oralt, nasalt eller bomb 25-30 mg enl diskussionsforum (Flashback).
03388/2014).
74
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
323
Emligt diskussionsforum Spice och 4-MA (Flashback).
8. Hälsorisker
Individuella risker
Folkhälsorisker
Beslag har gjorts och risk finns för vidare spridning. Det kan inte bortses från att
bruket av W-15 kan få konsekvenser för folkhälsan och medföra sociala
problem.
(2011:111). Den 12 mars 2014 inkom en begäran om yttrande gällande W-15.
I maj 2014 finns tråd och 33 inlägg om W-15 på Flashback.
Uppgiftslämnare
2011
2012
2013
Statens
Kriminaltekniska
1
1 ärende
Laboratorium (SKL)
ärende
2 ärende
(Giftinformationscentralen 2014, Rättsmedicinalverket 2014, Statens
(2011:111).
EMCDDA
Har rapporterats förekomma i Spanien och Tyskland.(EMCDDA 2012)
10. Tillgänglighet
införsel inte är straffbart. Marknadsförs som lagligt alternativ till morfin.
11. Missbruksprofil
-
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
324
13. Konventioner
15. Rekommendation
W-15 rekommenderas för narkotikaförklaring:
•
euforiska effekter.
•
egenskaper.
•
samråd med berörda instanser att 4-kloro-N-(1-(2-fenyletyl)-piperidin-2yliden)bensensulfonamid med kortnamn W-15 förs upp på förordningen
17. Referenser
Flashback. "W-15." 2014, from https://www.flashback.org/t2268791.
Tullverket (2014).
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
325
Zolpidem och zopiklon 75
Sammansättning och former: vitt eller svagt gulfärgat pulver som vanligtvis bereds
som tabletter.
Benämningar: zolpidem: Ambien, Bikalm, Eanox, Ivadal, Niotal, Stilnoct,
Stilnox, Zolpidem, zopiklon: Datolan, Imoclone, Imovane, Imozop, Limovan,
Optidorm, Serenex, Siaten, Ximovan, Zileze, Zimovane, Zopiclonum,
Zopiklon, Zopinox, m.fl.
Doser: ej kända. Beroende synes kunna uppkomma hos en del patienter redan
vid daglig tillförsel av en halv tablett zopiklon (om 7,5 mg). Sannolika
missbruksdoser är 20 mg zolpidem eller 15 mg zopiklon (2 tabletter).
Tillförselsätt: nedsväljning av tabletter, troligen kan upplösta tabletter injiceras.
Ruseffekter: eufori, dåsighet, nedsatt vakenhet, muskelsvaghet, ataxi.
Biverkningar: muntorrhet, smakförändringar (bitter smak), dåsighet-sömnighet,
huvudvärk, yrsel, oro, förändrat drömmönster, illamående, ångest, irritabilitet,
aggressivitet, förvirring, koncentrationssvårigheter, minnesluckor. Paradoxala
effekter som rastlöshet, förvärrad sömnlöshet, agitation, irritabilitet,
aggressivitet, vanföreställningar, raserianfall, mardrömmar, hallucinationer,
inadekvat beteeende eller sömngång kan förekomma.
Beroenderisk: som diazepam m.fl. bensodiazepiner. Abstinensreaktioner som
diazepam med bl.a. oro, sömnsvårigheter, darrningar och diarré. Rekommendationer i flera läkemedelsförteckningar om längsta tid för ordination på 28
dagar för att hindra beroendeutveckling. Självadministration av zopiklon har
rapporterats vid apförsök. Tolerans kan uppträda efter ett par veckors
medicinskt bruk.
Skadeverkningar-risker: minnesstörningar (anterograd amnesi), aggression med
beteendestörningar, hallucinationer, psykoser, enstaka dödsfall finns
rapporterade.
Sammanfattande beskrivning: Zolpidem och zopiklon tillhör kemiskt sett ej
bensodiazepinerna men har likartade effekter både vid medicinskt bruk och vid
missbruk. Beroenderisk och abstinensutveckling är likartad den allmänna
bensodiazepingruppen. Uppmärksamhet på beroenderisken är dock påkallad,
särskilt som långvarig medicinsk förskrivning avrådes och självinjicering kan
förekomma. Skadebilden är i stort den samma som för den allmänna
bensodiazepingruppen.
75
Se vidare Bensodiazepiner i allmänhet och avsnintt 4.3.
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
326
Bilaga 1
Ordlista
Abstinensreaktioner (abstinensbesvär): omställningsreaktioner i kroppen och
sinnet när en missbrukare avbryter tillförseln av en drog efter en tids regelbundet intag, reaktionerna kan vara mycket besvärliga, plågsamma och i
sällsynta fall livshotande.
Administrationssätt: sätt att tillföra narkotika (eller andra medel) i människokroppen så att de framkallar rus eller annan effekt, t.ex. inhalation (rökning), nedsväljning eller injektion. I detta inräknas ej att svälja förpackad
narkotika (t.ex. i kondomer) för smuggling el. dyl.
Affinitet: dragningskfraft mellan molekyler, ämnens benägenhet att reagera med
varandra
Agitation: hög grad av orolighet med rastlöst beteende, aggressivitet etc.
Tillståndet kan förekomma vid höggradig påverkan av t.ex. amfetamin.
Amotivationssyndrom: tillstånd med kraftigt nedsatt framåtanda, förändrade
tankemönster m.m. hos cannabismissbrukare, syndromet åtföljs ofta av
bristande insikt om allvaret i det egna tillståndet.
Analgetisk: smärtstillande
Andningsdepression: märkbar sänkning av andningens djup och frekvens, kan
leda till andningsstillestånd och livshotande tillstånd, förekommer vid
förgiftningar med bl.a. barbiturater och opiater.
Anorgasmi: oförmåga att uppleva orgasm vid samlag.
Anestesi: bedövning.
Antagonism: motverkande eller upphävande effekter av två droger som tillförs
samtidigt, mekanismen används vid tillförsel av specifika motgifter
(antidoter).
Anterograd amnesi: blockering av anläggandet av nya minnesbilder från en viss
tidpunkt (”minnesförlust framåt”), reaktionen kan förekomma vid påverkan
med bl.a. flunitrazepam.
Antikonvulsiv: kramplösande
Anxiolytisk: ångestdämpande
Ataxi: rubbad samordning av muskelrörelser.
Autoreferat: eget referat av upplevelse, t.ex. under och efter drogtillförsel.
Avdelad dos: dos som är uppdelad för att tillföras i syfte att uppnå ett rus vid ett
enstaka tillfälle.
Avtändning: Avbrytande av rusperiod.
Beroende (drogberoende, narkotikaberoende): tvångsmässigt begär efter ruseffekten av en drog (narkotika).
Binging: engelsk term som ursprungligen betecknade en period av hårdsupande
(”rumlarfest”), i samband med narkotika och liknande droger om beteendet
under en period av upprepat intag direkt efter ett just avklingat rus, kan
fortgå i flera dagar och avbryts vanligen först genom yttre intervention eller
genom att det tillgängliga drogpartiet konsumeras helt.
Centraldepressiv: dämpande verkan på centrala nervsystemet, bl.a. på andning
och vakenhet, kan förekomma vid påverkan med bl.a. barbiturater och
opiater.
Centralstimulantia: medel med starkt stimulerande verkan på centrala nervsystemet, t.ex. amfetamin.
Delirium: snabbt insättande förvirringstillstånd med bl.a. oro och
vanföreställningar (hallucinationer), kan uppträda även vid vissa drogrus
och vissa abstinensreaktioner.
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
327
Depersonalisationsfenomen: känsla av att den egna personligheten löses upp, kan
förekomma vid stark drogpåverkan och utlösa ångest.
Designer drugs (”designade droger”): droger som givits en speciell kemisk struktur
för att dels framkalla tydliga narkotikaliknande rus och dels undgå formell
narkotikakontroll (åtminstone vid introduktionen på den illegala
drogmarknaden), till denna grupp räknas bl.a. en del varianter av ”ecstasy”
och av fentanyl.
Dissociativ: (här:) egenskap hos vissa hallucinogener, t.ex. ketamin, att frikoppla
olika medvetande- och associationsbanor, så att missbrukaren kan få en
upplevelse av att medvetandet lämnar kroppen eller att man ser sig själv
från sidan.
Distorsion: förvridning, förvrängning
Ekotripp: återuppflammande rusupplevelse utan att drogen tillförts på nytt,
reaktionen kallas ibland för ”flashback”.
Entaktogen effekt: en rusupplevelse som kan upplevas efter intag av Ecstasy eller
den kemiskt besläktade drogen MDA (love drug). Upplevelsen beskrivs som
en konstgjord förälskelse och en stark lust att vara nära andra människor.
Eufori: känsla av stark upprymdhet.
Enteogen: betydelsen är ungefär "att känna gud" (eng: that which causes God to
be within a person), och syftar på vissa drogers egenskaper att framkalla
känslor av gudsnärvaro hos den som tagit drogen. Enteogener är psykoaktiva
droger som används i ett religiöst, psykoterapeutiskt, shamanskt, eller
andligt sammanhang (Wikipedia).
Excitation: uppjagat sinnestillstånd med höggradig oro.
Flashback: ekotripp (se detta ord).
”Frozen addict”: engelskt uttryck som betyder ”stelfrusen narkoman”, beskriver
ett katatont tillstånd hos en grupp heroinmissbrukare som drabbats av
nervskador p.g.a. förgiftning med MPTP.
Gatuberedning: inofficiell benämning på illegal narkotika i de doser, kvaliteter
och förpackningsformer som vanligtvis tillhandahålls på den illegala
marknaden för avsalu till missbrukare.
Hallucination: sinnesvilla, upplevelse som tolkas som riktig men saknar motsvarande adekvata stimuli från omvärlden, reaktionerna kan bli intensiva
och verklighetstrogna, så att de uppfattas som ”riktiga”, hallucinationer kan
förekomma även under rus med t.ex. cannabis och hallucinogener.
Hallucinogener: droger som framkallar hallucinationer, bl.a. LSD och psilocybinhaltig svamp.
Haptiska (el. taktila) hallucinationer: hallucinationer som har att göra med
känselsinnet, t.ex. upplevelser av att insekter kryper under huden.
Hyperaktivitet: kroppslig överaktivitet med bl.a. impulsivitet och oroligt beteende, kan förekomma vid bl.a. amfetaminpåverkan.
Hypersomni: störning med onormal sömnighet under längre tid (minst en
månad), d.v.s. ovanligt lätt att somna och svårt att vakna.
Hypertermi: stegring av kroppstemperaturen (”värmeslag”), tillståndet kan bli
livshotande.
In vitro: i glas eller provrör, term inom biomedicinsk vetenskap som anger att
experiment eller iakttagelser är gjorda i reaktionskärl, provrör, odlingsskål
e.d., dvs. i en konstgjord miljö och inte i en levande kropp (in vivo).
Kardiovaskulär: som har att göra med hjärta och blodkärl.
Kataplexi: plötslig orörlighet och hopsjunkenhet p.g.a. att musklerna tappar sin
normala spänning.
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
328
Katatoni: orörlighet p.g.a. kraftig stelhet i muskulaturen, tillståndet förekommer
vid vissa sjukdomar, som schizofreni, och vissa tillstånd av drogberusning
eller drogskador, bl.a. förgiftning med MPTP.
Koma (coma): medvetslöshet.
Konvulsion: utbredd och häftig, kortvarig kramp, omfattande och hastigt på
varandra följande muskelryckningar.
Korstolerans: utveckling av tolerans till en drog som är farmakologiskt besläktad
med ursprungsdrogen, innebär att drogerna kan ersätta varandra, uppträder
t.ex. inom opiatgruppen eller mellan alkohol och barbiturater.
Lina: (här) finpulveriserad mängd av en drog som dras ut i en smal (ca 2 mm
bred) sammanhängande sträng på en spegel eller glasplatta för att
konsumeras genom indragning i näsan via ett smalt rör, vanligt vid intag av
t.ex. kokain eller MDPV.
Metabolism: ämnesomsättning, (här:) den samlade processen av upptag, (rus)effekt, nedbrytning och utsöndring av en drog i människokroppen.
Mikrogram (µg): miljondels gram (0,000 001 gram).
Milligram (mg): tusendels gram (0,001 gram).
Missbruksdos: avdelad dos i sådan mängd och kvalitet som vanligen förekommer
på den illegala marknaden vid avsalu till missbrukare och som ofta
konsumeras vid ett enstaka tillfälle för att åstadkomma ett rus. I RättsPM
och praxis används begreppet för den dos som hos en icke-tillvand person
framkallar ett märkbart rus (se avsnitt 3.2).
Mortalitet: dödlighet.
Naiv person: (här:) person som ej utvecklat tolerans till en viss drog.
Narkolepsi: tillstånd av obetvingliga sömnattacker, tillståndet behandlas i vissa
fall med amfetamin.
Narkos: nedsövning av kroppen till känsellöshet, allmänbedövning.
Narkotikalika droger: droger som har narkotikalika verkningar, t.ex. likartade
ruseffekter, men ej är formellt reglerade som narkotika.
Narkotikaprekursor: ett ämne som kan användas för olaglig framställning av
narkotika och som finns upptaget i bilaga till Europaparlamentets och rådets
förordning (EG) nr 273/2004 av den 11 februari 2004 om narkotikaprekursorer eller rådets förordning (EG) nr 111/2005 av den 22 december 2004 om regler för övervakning av handeln med narkotikaprekursorer mellan gemenskapen och tredjeländer (se lagen om kontroll av
narkotika 7 a §, ändr. genom SFS 2005:471), ”råvara” för narkotikaframställning, aktuella förteckningar utfärdas av Läkemedelsverket.
Opiater: droger som framställs ur opiumvallmo, t.ex. kodein, morfin, råopium
och heroin.
Opioider: syntetiska ämnen med opiatverkan, t.ex. fentanyl och metadon.
Organoleptiska undersökningar: (här:) undersökningar (av en drog) med hjälp av
sinnesorganen, främst syn, lukt och smak.
Paranoia: förföljelseföreställning, sådana kan förekomma vid missbruk av droger
och yttra sig i stark misstänksamhet mot omgivningen, aggressivitet m.m.
Permeabilitet: egenskap hos material att släppa igenom gaser, vätskor eller fasta
ämnen
Potentiering: förstärkning av drogeffekterna vid samtidig tillförsel av två eller
flera droger, effekten kan bli mycket stark och resultera i t.ex. medvetslöshet eller livshotande förgiftning.
Psykedelisk: ”medvetenhetsvidgande”, egenskap hos drog att framkalla upplevelse av kännbart förändrat medvetande, särskilt under hallucinogenrus,
även om upplevelsen under sådant rus.
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
329
Psykos: allvarlig psykisk störning med bristande verklighetsuppfattning och svåra
symptom i form av t.ex. hallucinationer eller vanföreställningar, kan vara
övergående (s.k. akut eller transient psykos) eller långvarig (kronisk), kan
förekomma i samband med missbruk av bl.a. cannabis, centralstimulantia,
hallucinogener och kokain, både som en direkt förgiftningsreaktion och som
ett långdraget sjukdomstillstånd.
Psykotomimetika: eg. ”psykoshärmande medel”, äldre term för hallucinogener.
Refillbeteende: upprepat intag av en drog direkt efter att det tidigare ruset
avklingat, kan leda till sanbb ökning av konsumtionen, har observerats vid
missbruk av bl.a. kokain och mefedron.
Rektalvätska: vätska avsedd att tillföras genom ändtarmen (rectum), t.ex. för att
åstadkomma narkos.
Research chemical: ordagrant ”forskningskemikalie”, engelskspråkig benämning
på vissa nya droger i samband med att dessa lanseras, särskilt på internet.
Sättet att benämna kemikalierna kom ursprungligen av ett syfte att vid
marknadsföring försöka undvika amerikansk narkotikakontroll men har
också kommit att innebära en markering av att medlen är ofullständigt
utredda i fråga om verkningar, risker mm. Kemikalierna är inte godkända
för forskning (humanexperiment) i Sverige.
Resoriblett: en läkemedelsberedning i form av en tablett som är avsedd att
placeras i munhålan (vanligen under tungan) så att saliven kan lösa upp och
slemhinnorna kan suga upp den verksamma substansen, beredningsformen
förekommer bl.a. för buprenorfin (Subutex).
Schizofreni: svår psykisk sjukdom med bl.a. splittring av personligheten, ofta
även hallucinationer, förföljelseidéer, katatoni m.m.
Sedativ: lugnande
Sedering: dämpande eller lugnande effekt (av en drog), vid högre grad av påverkan uppenbar omtöckning.
Sensibilisering: ökad känslighet för en drogs effekter, innebär att en mindre dos
kan framkalla starkare effekt, motsats: toleransutveckling.
Serotonin: en signalsubstans i hjärnan som påverkar bl.a. känsloläget, vid höga
nivåer kan en person bli synnerligen älskvärd mot sin omgivning, vid låga
nivåer kan en person drabbas av bl.a. depressioner.
Set: sinnestämning eller förväntan inför drogintag, tillståndet kan vara känsligt
för suggestiv påverkan, det har stor betydelse för hur drogupplevelsen skall
tolkas och missbrukaren bete sig under ruset.
Setting: omgivning vid användning av droger, den kan ha stor inverkan på
upplevelser och beteenden under ett drogrus vid tillförsel av bl.a.
hallucinogener.
Strategisk användning: (här:) användning av droger, t.ex. flunitrazepam, för att
komma i ett sinnestillstånd som är gynnsamt för genomförande av planerade
brott.
Stroke: cirkulationsstörning i hjärnan med plötslig förlamning, medvetslöshet
eller död.
Sublingual tillförsel: (av latinets sub = under och lingua = tunga) tillförsel av ett
läkemedel eller drog genom att substansen läggs eller droppas under
tungan, används vid tillförsel av bl.a. morfin som smärtstillande medel
eller butylon som rusmedel.
Suppositorium: stolpiller, läkemedelsberedning med den verksamma substansen
inbakad i fett, tillförs kroppen genom att föras in i ändtarmen, där den löses
upp och den verksamma substansen avges.
Synergism: se potentiering.
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
330
Synestesi: förväxling av olika slag av sinnesintryck, så att t.ex. ljud uppfattas som
färger.
Toleransutveckling (toleranshöjning): minskad effekt av en viss dos efter frekvent
tillförsel, missbrukare kompenserar ofta den minskade effekten genom att
höja dosen.
Toxicitet: giftighet, i första hand egenskapen att framkalla livshotande förgiftningar.
Toxisk: giftig (egenskap eller effekt).
Toxisk psykos: av drog eller gift framkallad psykos.
Tremor: darrning, skälvning.
Tripp: 1. slanguttryck för ett hallucinogenrus, 2. avdelad dos, t.ex. på läskpapper
eller tablett av en hallucinogen.
Urinretention: kvarhållande av urinen, oförmåga att tömma urinblåsan.
Utsättning: upphörande eller avbrytande av tillförseln av ett läkemedel eller
annan drog.
Utsättningsreaktion: abstinensreaktion (används främst i samband med medicinskt bruk).
Se även Medicinsk Terminologi (Lindskog, 2004).
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
331
Bilaga 2A
RättsPM 2013:2 (uppdaterad augusti 2015)
Åklagarmyndigheten
Nya narkotika från den 1 januari 2006 (ämnen i
bokstavsordning)
Här förtecknas de ämnen som underkastats narkotikakontroll i Sverige fr.o.m.
den 1 januari 2006. Datum avser ikraftträdande av narkotikakontroll. Författning
hänvisar till rättsgrundande dokument. Sökord anger det avsnitt i detta RättsPM
där ämnet avhandlas.
Ämne
Författning
Sökord
acetylfentanyl
AH-7921
Alfa-PBP
Alfa-PPP/ α-PPP
Alfa-PVP/ α-PVP
AM-694 (Spice)
Datum (i
kraft)
2015-08-18
2013-08-01
2015-01-16
2013-02-01
2013-02-01
2012-05-01
SFS 2015:0526
SFS 2013:640
SFS 2014:1480
SFS 2012:974
SFS 2012:974
SFS 2012:152
AM-1220 (Spice)
2013-02-01
SFS 2012:974
AM-2201 (Spice)
2012-05-01
SFS 2012:152
AM-2233 (Spice)
2013-02-01
SFS 2012:974
bromo-dragonfly (BDF)
bufedron
butylon
butyrfentanyl
C30-NBOMe
CP 47,497-C6 (Spice)
deskloretizolam
desoxipipradol
(desoxipipradrol, 2DPMP, 2benshydrylpiperidin)
dextrometorfan
(DXM)
Dibutylon
Difenidin
Diklazepam
3,4-diklorometylfenidat
2008-01-01
2011-09-01
2010-02-01
2015-08-18
2015-06-09
2009-09-15
SFS 2007:878
SFS 2011:958
SFS 2009:1581
SFS 2015:0526
SFS 2015:244
SFS 2009:917
fentanyl
AH-7921
Alfa-PBP
Alfa-PPP
Alfa-PVP
Cannabinoider,
syntetiska
Cannabinoider,
syntetiska
Cannabinoider,
syntetiska
Cannabinoider,
syntetiska
Bromodragonfly
Bufedron
Butylon
fentanyl
C30-NBOMe
Cannabinoider,
syntetiska
2015-08-18
2011-09-01
SFS 2015:0526
SFS 2011:958
deskloretizolam
Desoxipipradol
2008-09-01
SFS 2008:728
dextrometorfan
2015-06-09
2015-06-09
2014-04-08
2015-01-16
SFS 2015:244
SFS 2015:244
SFS 2014:103
SFS 2014:1480
dibutylon
difenidin
Diklazepam
3,4diklorometylfenidat
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
332
4,4´-dimetylaminorex
2015-01-16
SFS 2014:1480
4,4´dimetylaminorex
3,4-DMMC
3,4-DMMC
DOC
DOI
EAM-2201
2014-04-08/
2014-08-19
2007-05-15
2007-05-15
2013-08-01
SFS 2014:103/
2014:1032
SFS 2007:157
SFS 2007:157
SFS 2013:640
5-EAPB
4-EMC
Etizolam
Etylfenidat
Etylon
4F-alfa-PVP
fenazepam
flefedron
Flubromazepam
2014-08-19
2014-04-08
2012-12-15
2012-12-15
2015-06-09
2015-01-16
2008-09-15
2010-10-01
2014-04-08
SFS 2014:1032
SFS 2014:103
SFS 2012:642
SFS 2012:642
SFS 2015:244
SFS 2014:1480
SFS 2008:743
SFS 2010:1085
SFS 2014:103
DOC
DOI
Cannabinoider,
syntetiska
5-EAPB
4-EMC
Etizolam
Etylfenidat
Etylon
4F-alfa-PVP
bensodiazepiner
Flefedron m.m.
Flubromazepam
Flubromazolam
2015-06-09
SFS 2015:244
Flubromazolam
1-(2-fluorfenyl)-2(metylamino)propan-1on (”flefedron-variant”)
4-fluoramfetamin
2010-10-01
SFS 2010:1085
Flefedron m.m.
2010-10-01
SFS 2010:1085
Flefedron m.m.
2009-06-08
SFS 2009:379
4-fluoramfetamin
2-fluoroamfetamin
2013-08-01
SFS 2013:640
2-fluoroamfetamin
3-fluoroamfetamin
2013-08-01
SFS 2013:640
3-fluoroamfetamin
3-fluorofenmetrazin,
3-FPM
2015-08-18
SFS 2015:0526
2-fluorometamfetamn
2013-08-01
SFS 2013:640
2013-08-01
SFS 2013:640
2013-08-01
SFS 2013:640
25G-NBOMe
2015-01-16
SFS 2014:1480
3fluorofenmetrazin,
3-FPM
2fluorometamfetamn
3fluorometamfetamin
4fluorometamfetamin
25G-NBOMe
4-HO-MET
2012-05-01
SFS 2012:152
4-HO-MET
HU-210 (Spice)
2009-09-15
SFS 2009: 917
25I-NB43MD
2015-06-09
SFS 2015:244
Cannabinoider,
syntetiska
25I-NB43MD
25I-NBMD
2015-01-16
SFS 2014:1480
25I-NBMD
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
333
25I-NBOH
isopropylfenidat
5-IT
JWH-018 (Spice)
JWH-073 (Spice)
JWH-081 (Spice)
JWH-200 (Spice)
JWH-250 (Spice)
JWH-398 (Spice)
JWH-122 (Spice)
JWH-203 (Spice)
JWH-210 (Spice)
klonazolam
Lisdexamfetamin
4-MA
MAM-2201 (Spice)
2015-08-18
2015-08-18
2014-08-19
2009-09-15
SFS 2015:0526
SFS 2015:0526
SFS 2014:1032
SFS 2009: 917
25I-NBOH
isopropylfenidat
5-IT
Cannabinoider,
syntetiska
Cannabinoider,
syntetiska
2010-09-21
SFS 2010:1083
2011-09-01
SFS 2011:958
Cannabinoider,
syntetiska
2015-08-18
2013-07-22
2013-02-01
2013-02-01
SFS 2015:0526
SFS 2013:523
SFS 2012:974
SFS 2012:974
MDAI
MDPHP
MDPPP
MDPV
3-MEC
4-MEC
mefedron
meklonazepam
2-MeO-difenidin
5-MeO-MIPT
3-MeO-PCP
4-MeO-PCP
5-MeO-DALT
metedron
Metiopropamin, MPA
metoxetamin
3-metoximetkatinon
metylnaftidat, HDMP28
metylon
mitragynin
2-MMC
3-MMC
MT-45
nafyron
N-bensylpiperazin
2014-04-08
2015-06-09
2015-06-09
2010-02-01
2015-06-09
2011-09-01
2009-05-25
2015-06-09
2015-06-09
2015-06-09
2015-01-16
2015-01-16
2012-05-01
2009-12-09
2014-08-19
2012-05-01
2015-06-09
2015-08-18
SFS 2014:103
SFS 2015:244
SFS 2015:244
SFS 2009:1581
SFS 2015:244
SFS 2011:958
SFS 2009:316
SFS 2015:244
SFS 2015:244
SFS 2015:244
SFS 2014:1480
SFS 2014:1480
SFS 2012:152
SFS 2009:1026
SFS 2014:1032
SFS 2012:152
SFS 2015:244
SFS 2015:0526
2010-09-21
2011-09-01
2015-06-09
2013-12-01
2014-08-19
2010-10-01
2010-09-21
SFS 2010:1083
SFS 2011:958
SFS 2015:244
SFS 2013:789
SFS 2014:1032
SFS 2010:1085
SFS 2010:1083
bensodiazepiner
Lisdexamfetamin
4-MA
Cannabinoider,
syntetiska
MDAI
MDPHP
MDPPP
MDPV
3-MEC
4-MEC
Mefedron
meklonazepam
2-MeO-difenidin
5-MeO-MIPT
3-MeO-PCP
4-MeO-PCP
5-MeO-DALT
Metedron
MPA
Metoxetamin
3-metoximetkatinon
metylnaftidat,
HDMP-28
Metylon
Mitragynin
2-MMC
3-MMC
MT-45
Nafyron
N-bensylpiperazin
25B-NBOMe
2013-08-01
SFS 2013:640
25C-NBOMe
2013-08-01
SFS 2013:640
25D-NBOMe
2013-08-01
SFS 2013:640
25-NBOMe /
NBOMe
25-NBOMe /
NBOMe
25-NBOMe /
NBOMe
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
334
25H-NBOMe
2013-08-01
SFS 2013:640
25I-NBOMe
2013-08-01
SFS 2013:640
N-etylbufedron
N-etylkatinon
N-etylnorketamin
25N-NBOMe
ocfentanyl
O-desmetyltramadol
oripavin
2015-06-09
2010-10-01
2015-06-09
2015-01-16
2015-08-18
2011-05-01
2008-02-03
Pentedron
Pentylon
pFBT
p-MePPP
Pyrazolam
RCS-4-orto Isomer
(spice)
tapentadol
tramadol
W-15
2013-02-01
2015-01-15
2011-09-01
2015-01-16
2014-04-08
2012-05-01
SFS 2015:244
SFS 2010:1085
SFS 2015:244
SFS 2014:1480
SFS 2015:0526
SFS 2011:309
LVFS 2007:14
(FN)
SFS 2012:974
SFS 2014:1480
SFS 2011:958
SFS 2014:1480
SFS 2014:103
SFS 2012:152
2010-09-01
2007-12-01
2014-08-19
SFS 2010:1081
SFS 2007:747
SFS 2014:1032
25-NBOMe /
NBOMe
25-NBOMe /
NBOMe
N-etylbufedron
N-etylkatinon
N-etylnorketamin
25N-NBOMe
fentanyl
O-desmetyltramadol
Oripavin
Pentedron
Pentylon
pFBT
p-MePPP
Pyrazolam
Cannabinoider,
syntetiska
Tapentadol
Tramadol
W-15
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
335
Bilaga 2B
RättsPM 2013:2 (uppdaterad augusti 2015)
Åklagarmyndigheten
Nya narkotika från den 1 januari 2006 (ämnen i ordning efter
i kraftträdande)
Här förtecknas de ämnen som underkastats narkotikakontroll i Sverige fr.o.m.
den 1 januari 2006. Datum avser ikraftträdande av narkotikakontroll.
Författning hänvisar till rättsgrundande dokument. Sökord anger det avsnitt i
detta RättsPM där ämnet avhandlas.
Ämne
DOC
DOI
tramadol
bromo-dragonfly (BDF)
oripavin
Datum (i
kraft)
2007-05-15
2007-05-15
2007-12-01
2008-01-01
2008-02-03
Författning
Sökord
DOC
DOI
Tramadol
Bromodragonfly
Oripavin
dextrometorfan
(DXM)
fenazepam
mefedron
4-fluoramfetamin
2008-09-01
SFS 2007:157
SFS 2007:157
SFS 2007:747
SFS 2007:878
LVFS 2007:14
(FN)
SFS 2008:728
2008-09-15
2009-05-25
2009-06-08
SFS 2008:743
SFS 2009:316
SFS 2009:379
bensodiazepiner
Mefedron
4-fluoramfetamin
HU-210 (Spice)
2009-09-15
SFS 2009:917
Cannabinoider,
syntetiska
2009-09-15
SFS 2009: 917
JWH-018 (Spice)
JWH-073 (Spice)
metedron
butylon
MDPV
tapentadol
JWH-081 (Spice)
JWH-200 (Spice)
JWH-250 (Spice)
JWH-398 (Spice)
metylon
N-bensylpiperazin
2009-09-15
SFS 2009: 917
2009-12-09
2010-02-01
2010-02-01
2010-09-01
2010-09-21
SFS 2009:1026
SFS 2009:1581
SFS 2009:1581
SFS 2010:1081
SFS 2010:1083
Cannabinoider,
syntetiska
Cannabinoider,
syntetiska
Metedron
Butylon
MDPV
Tapentadol
Cannabinoider,
syntetiska
2010-09-21
2010-09-21
SFS 2010:1083
SFS 2010:1083
Metylon
N-bensylpiperazin
2010-10-01
SFS 2010:1085
Flefedron m.m.
dextrometorfan
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
336
flefedron
nafyron
N-etylkatinon
O-desmetyltramadol
4-MEC
bufedron
desoxipipradol
(desoxipipradrol, 2DPMP, 2benshydrylpiperidin)
JWH-122 (Spice)
JWH-203 (Spice)
JWH-210 (Spice)
mitragynin
pFBT
4-HO-MET
2010-10-01
SFS 2010:1085
Flefedron m.m.
2010-10-01
2010-10-01
2010-10-01
2011-05-01
2011-09-01
2011-09-01
2011-09-01
SFS 2010:1085
SFS 2010:1085
SFS 2010:1085
SFS 2011:309
SFS 2011:958
SFS 2011:958
SFS 2011:958
Flefedron m.m.
Nafyron
N-etylkatinon
O-desmetyltramadol
4-MEC
Bufedron
Desoxipipradol
2011-09-01
SFS 2011:958
Cannabinoider,
syntetiska
2011-09-01
2011-09-01
2012-05-01
SFS 2011:958
SFS 2011:958
SFS 2012:152
Mitragynin
pFBT
4-HO-MET
5-MeO-DALT
AM-2201 (Spice)
2012-05-01
2012-05-01
SFS 2012:152
SFS 2012:152
AM-694 (Spice)
2012-05-01
SFS 2012:152
metoxetamin
RCS-4-orto Isomer
(spice)
Etizolam
Etylfenidat
4-MA
Alfa-PPP/ α-PPP
Alfa-PVP/ α-PVP
AM-1220 (Spice)
2012-05-01
2012-05-01
SFS 2012:152
SFS 2012:152
2012-12-15
2012-12-15
2013-02-01
2013-02-01
2013-02-01
2013-02-01
SFS 2012:642
SFS 2012:642
SFS 2012:974
SFS 2012:974
SFS 2012:974
SFS 2012:974
AM-2233 (Spice)
2013-02-01
SFS 2012:974
MAM-2201 (Spice)
2013-02-01
SFS 2012:974
Pentedron
Lisdexamfetamin
AH-7921
EAM-2201
2013-02-01
2013-07-22
2013-08-01
2013-08-01
SFS 2012:974
SFS 2013:523
SFS 2013:640
SFS 2013:640
2-fluoroamfetamin
3-fluoroamfetamin
2013-08-01
2013-08-01
2013-08-01
SFS 2013:640
SFS 2013:640
SFS 2013:640
2013-08-01
SFS 2013:640
5-MeO-DALT
Cannabinoider,
syntetiska
Cannabinoider,
syntetiska
Metoxetamin
Cannabinoider,
syntetiska
Etizolam
Etylfenidat
4-MA
Alfa-PPP
Alfa-PVP
Cannabinoider,
syntetiska
Cannabinoider,
syntetiska
Cannabinoider,
syntetiska
Pentedron
Lisdexamfetamin
AH-7921
Cannabinoider,
syntetiska
2-fluoroamfetamin
3-fluoroamfetamin
2fluorometamfetamin
3fluorometamfetamin
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
337
2013-08-01
SFS 2013:640
25B-NBOMe
2013-08-01
SFS 2013:640
25C-NBOMe
2013-08-01
SFS 2013:640
25D-NBOMe
2013-08-01
SFS 2013:640
25H-NBOMe
2013-08-01
SFS 2013:640
25I-NBOMe
2013-08-01
SFS 2013:640
3-MMC
Diklazepam
3,4-DMMC
4-EMC
Flubromazepam
MDAI
Pyrazolam
5-EAPB
5-IT
Metiopropamin, MPA
MT-45
W-15
alfa-PBP
3,4-dklorometylfenidat
2013-12-01
2014-04-08
2014-04-08/
2014-08-19
2014-04-08
2014-04-08
2014-04-08
2014-04-08
2014-08-19
2014-08-19
2014-08-19
2014-08-19
2014-08-19
2015-01-16
2015-01-16
SFS 2013:789
SFS 2014:103
SFS 2014:103/
2014:1032
SFS 2014:103
SFS 2014:103
SFS 2014:103
SFS 2014:103
SFS 2014:1032
SFS 2014:1032
SFS 2014:1032
SFS 2014:1032
SFS 2014:1032
SFS 2014:1480
SFS 2014:1480
4,4´-dimetylaminorex
2015-01-16
SFS 2014:1480
4F-alfa-PVP
25G-NBOMe
25I-NBMD
3-MeO-PCP
4-MeO-PCP
25N-NBOMe
Pentylon (bk-MBDP)
2015-01-16
2015-01-16
2015-01-16
2015-01-16
2015-01-16
2015-01-16
2015-01-16
SFS 2014:1480
SFS 2014:1480
SFS 2014:1480
SFS 2014:1480
SFS 2014:1480
SFS 2014:1480
SFS 2014:1480
p-MePPP
C30-NBOMe
Dibutylon
Difenidin
Etylon
Flubromazolam
25I-NB34MD
MDPHP
MDPPP
3-MEC
Meklonazepam
2-MeO-difenidin
5-MeO-MIPT
2015-01-16
2015-06-09
2015-06-09
2015-06-09
2015-06-09
2015-06-09
2015-06-09
2015-06-09
2015-06-09
2015-06-09
2015-06-09
2015-06-09
2015-06-09
SFS 2014:1480
SFS 2015:244
SFS 2015:244
SFS 2015:244
SFS 2015:244
SFS 2015:244
SFS 2015:244
SFS 2015:244
SFS 2015:244
SFS 2015:244
SFS 2015:244
SFS 2015:244
SFS 2015:244
4fluorometamfetamin
25-NBOMe /
NBOMe
25-NBOMe /
NBOMe
25-NBOMe /
NBOMe
25-NBOMe /
NBOMe
25-NBOMe /
NBOMe
3-MMC
Diklazepam
3,4-DMMC
4-EMC
Flubromazepam
MDAI
Pyrazolam
5-EAPB
5-IT
MPA
MT-45
W-15
Alfa-PBP
3,4dklorometylfenidat
4,4´dimetylaminorex
4F-alfa-PVP
25G-NBOMe
25I-NBMD
3-MeO-PCP
4-MeO-PCP
25N-NBOMe
Pentylon (bkMBDP)
p-MePPP
C30-NBOMe
Dibutylon
Difenidin
Etylon
Flubromazolam
25I-NB34MD
MDPHP
MDPPP
3-MEC
Meklonazepam
2-MeO-difenidin
5-MeO-MIPT
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
338
3-metoximetkatinon
2-MMC
N-etylbufedron
N-etylnorketamin
acetylfentanyl
butyrfentanyl
ocfentanyl
3-fluorofenmetrazin, 3FPM
2015-06-09
2015-06-09
2015-06-09
2015-06-09
2015-08-18
2015-08-18
2015-08-18
2015-08-18
SFS 2015:244
SFS 2015:244
SFS 2015:244
SFS 2015:244
SFS 2015:0526
SFS 2015:0526
SFS 2015:0526
SFS 2015:0526
isopropylfenidat
metylnaftidat, HDMP28
25I-NBOH
klonazolam
deskloretizolam
2015-08-18
2015-08-18
SFS 2015:0526
SFS 2015:0526
2015-08-18
2015-08-18
2015-08-18
SFS 2015:0526
SFS 2015:0526
SFS 2015:0526
3-metoximetkatinon
2-MMC
N-etylbufedron
-etylnorketamin
Fentanyl
Fentanyl
Fentanyl
3fluorofenmetrazin,
3-FPM
isopropylfenidat
metylnaftidat,
HDMP-28
25I-NBOH
Bensodiazepiner
deskloretizolam
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
339
Bilaga 3
Arbetsgruppen för narkotikapraxis vid Hovrätten över skåne och Blekinge.
Tabell för straffvärde utifrån enbart narkotikans art och mängd, november 2012
Straffvärde
(mån)
Amfetamin (g)¹
Cannabis (g)
Ecstasy (g)²
GHB (cl)
Heroin (g)
Kat (kg)
Kokain (g)
Opium (g)
Rohypnol
(tabl)³
Subutex (tabl)
Svamp (g)
0,5
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
5
10
15
25
40
60
80
100
120
140
160
180
50
100
150
250
400
600
800
1 000
1 200
1 400
1 600
1 800
5
10
15
25
40
60
80
100
120
140
160
180
50
100
150
250
400
600
800
1 000
1 200
1 400
1 600
1 800
0,05
0,1
0,5
1
4
6
8
10
12
14
16
18
4
8
12
20
32
48
64
80
96
112
128
144
0,6
1
3
5
8
12
16
20
24
28
32
36
0,16
0,3
1,5
3
12
18
24
30
36
42
48
54
250
500
750
1 250
2 000
3 000
4 000
5 000
6 000
7 000
8 000
9 000
4
10
20
40
60
80
100
120
140
165
190
215
6
10
30
50
80
120
160
200
240
280
320
360
Straffvärde
(år)
Amfetamin (g)¹
Cannabis (kg)
Ecstasy (g)²
GHB (l)
Heroin (g)
Kat (kg)
Kokain (g)
Opium (g)
Rohypnol
(tabl)³
Subutex (tabl)
Svamp (kg)
1
2
3
4
4,5
5
5,5
200
500
1 000
2 000
2
5
10
20
40
200
500
1 000
2 000
20
50
100
200
20
50
100
200
160
400
800
1 600
3 200
40
100
200
400
60
150
300
600
10 000
25 000
50 000
100 000
240
600
1 200
2 400
0,4
1
2
4
5 000
500
400
700
800
1 400
1200
2 100
250 000
4 800
8 400
10
5 000
1. Gäller även syntetiska katinoner, mefedron och MDPV
2. Observera att mängderna anges i gram och inte som tidigare i tabletter. Detta beror på att NJA 2012 s. 115 gällde pulver. Vissa oklarheter kan hävdas i förhållandet mellan
tabletter och missbruksdoser (jfr t.ex. Borgeke-Sterzel, 4 uppl., s. 655). I domen av den 11 juli 2012 i mål B 965-12 ansåg HD dock en tabeltt motsvara en missbruksdos.
3. Gäller även "andra tabletter"
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
340
Bilaga 4
Justitierådet Magnus Borgekes ”justerade tabell” i SvJT 2013 s. 1
Ecstasy (g)2
GHB (cl)
Heroin
(g)
Kat (kg)
Kokain
(g)
Opium
(g)
Rohypnol (tabl)3
Subutex
(tabl)
Svamp (g)
50
5
50
0,5
4
1
1,5
250
7,5
10
10
100
10
100
1
8
2
3
500
15
20
2
15
150
15
150
1,5
12
3
4,5
750
23
30
3
25
250
25
250
2,5
20
5
7,5
1250
38
50
4
40
400
40
400
4
32
8
12
2000
60
80
5
60
600
60
600
6
48
12
18
3000
80
120
6
80
800
80
800
8
64
16
24
4000
100
160
7
100
1000
100
1000
10
80
20
30
5000
120
200
8
120
1200
120
1200
12
96
24
36
6000
140
240
9
140
1400
140
1400
14
112
28
42
7000
165
280
10
160
1600
160
1600
16
128
32
48
8000
190
320
11
180
1800
180
1800
18
144
36
54
9000
215
360
Straffvärde (år)
Amfetamin (g) 1
Cannabis (kg)
Ecstasy (g) 2
GHB (l)
Heroin (g)
Kat (kg)
Kokain (g)
Opium (g)
Rohypnol (tabl) 3
Subutex (tabl)
Svamp (kg)
1
200
2
200
20
20
160
40
60
10000
240
0,4
2
500
5
500
50
50
400
100
150
25000
600
1
3
1000
10
1000
100
100
800
200
300
50000
1200
2
4
2000
20
2000
200
200
1600
400
600
100000
2400
4
400
800
1200
250000
4800
10
700
1400
2100
Straffvärde (mån)
Amfetamin (g)1 Cannabis (g)
0,5
5
1
40
4,5
5
5000
3200
5000
5,5
500
8400
1 Gäller även syntetiska katinoner, mefedron och MDPV.
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
341
2 Observera att mängderna anges i gram och inte som tidigare i tabletter. Detta beror på att NJA 2012 s. 115 gällde pulver. Vissa oklarheter kan hävdas i
förhållandet mellan tabletter och missbruksdoser (jfr t.ex. Borgeke-Sterzel, 4 uppl., s. 655). I domen av den 11 juli 2012 i mål B 965-12 (bagageutrymmesdomen
[NJA 2012 s. 510]) ansåg HD dock en tablett motsvara en missbruksdos.
3 Gäller även ”andra tabletter”
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14
342
RättsPM 2013:2, upplaga 12, 2015-08-14

RättsPM 2013 2 (uppdaterad aug 2015)

Transcription

Similar documents

News release SV

Microsoft PowerPoint

Kassation av narkotika enligt förteckning II och III.

Föräldraföreningen Mot Narkotika - UMEÅ

Att bemästra missbruk

Brev 4 - Avskaffa licenskravet på NDT.pdf

Ordnings- och trivselregler

TIA: Justerbara infästningar för tätskikt på tunna