Återredovisning av regeringsuppdrag hatbrott

Återredovisning av regeringsuppdraget
beträffande hatbrott
Polisen, Utvecklingsavdelningen
2015-02-27
Upprättad av
Dokument
Sida
RAPPORT
2 (19)
Datum
Diarienr
Saknr
Version
2015-02-27
A121.608/2014
426
01.00
Innehåll
1
FÖRORD .................................................................................................................................... 3
2
UPPDRAGET ............................................................................................................................ 4
2.1 Inledning ........................................................................................................................... 4
2.2 Uppdragets innehåll .......................................................................................................... 5
2.3 Metod och genomförande ................................................................................................. 5
3
POLISENS FÖRMÅGA ATT IDENTIFIERA OCH UTREDA HATBROTT ................... 6
3.1 Nulägesbeskrivning........................................................................................................... 6
3.2 Anmälningsbenägenhet avseende hatbrott ........................................................................ 7
3.3 Polismyndigheternas organisation rörande hatbrottsutredning ......................................... 7
3.4 Nulägesbeskrivning avseende utbildning om hatbrott ...................................................... 8
3.5 Anmälningsupptagning ..................................................................................................... 9
3.6 Initiala åtgärder ................................................................................................................. 9
3.7 Identifiering av hatbrott .................................................................................................... 9
3.8 Hatbrottsmarkeringen ..................................................................................................... 10
3.9 Orsaker till bristande identifiering av hatbrott i utredningsprocessen ............................ 10
3.10 Uppföljning av hatbrott ................................................................................................... 11
3.11 Samverkan med åklagarmyndigheten ............................................................................. 11
3.12 IT-relaterad brottslighet .................................................................................................. 11
4
ÖVRIGA RÄTTSVÄSENDETS HANTERING AV HATBROTT ..................................... 12
4.1 Åklagarmyndigheten ....................................................................................................... 12
4.2 Domstolen ....................................................................................................................... 12
5
ENHETLIG TILLÄMPNING AV BEGREPPET HATBROTT FÖR RESPEKTIVE
MYNDIGHET INOM RÄTTSVÄSENDET.......................................................................... 13
5.1 Polisen............................................................................................................................. 13
5.2 Åklagarmyndigheten ....................................................................................................... 13
5.3 Brottsförebyggande rådet (Brå) ...................................................................................... 14
6
ÅTGÄRDER FÖR ATT FÖRSTÄRKA SKYDDET FÖR GRUNDLÄGGANDE FRIOCH RÄTTIGHETER ........................................................................................................... 15
6.1 Inrättande av hatbrottsgrupper i storstadsregionerna ...................................................... 15
6.2 Internationell och nationell nivå – forum för samverkan ................................................ 15
6.3 Kompetenshöjande åtgärder inom polisen ...................................................................... 16
6.4 Fler åtgärder för att förbättra uppklarningen av hatbrott................................................. 16
6.5 Ökat förtroende och ökad anmälningsbenägenhet .......................................................... 17
6.6 Jämförelse med polisens satsning mot brott i nära relation ............................................ 18
6.7 Nationell informationskampanj....................................................................................... 18
6.8 Ytterligare reflektioner.................................................................................................... 18
Upprättad av
1
Dokument
Sida
RAPPORT
3 (19)
Datum
Diarienr
Saknr
Version
2015-02-27
A121.608/2014
426
01.00
Förord
Efter att regeringen den 13 mars 2014 lämnat uppdrag till Rikspolisstyrelsen att
utveckla arbetet för att bekämpa hatbrott så har samhällsklimatet i Sverige och i Europa
hårdnat vad gäller respekten för människors lika värde och yttrandefrihet. Inte minst har
detta tydliggjorts genom terrordåden i Paris mot tidningsredaktionen Charlie Hebdo,
mot konstnären Lars Vilks och en judisk församling i Köpenhamn. På gatorna i Sverige
finns utsatta EU-migranter vilkas närvaro i en del fall väckt frustration hos medborgarna
vilket i sin tur har lett till ofredanden och hot mot personer ur gruppen. Massmedia
rapporterar samtidigt om en ökad förekomst av hatbrott mot bl.a. muslimer, judar och
romer.
Internets utveckling har medfört en globaliserad opinionsbildning och nyhetsförmedling
vilket i stort bidrar på ett positivt sätt till den demokratiska processen, men mediet
används också som en möjlighet att sprida propaganda för att radikalisera och motivera
individer till att begå våldsbrott. Anonyma hot mot enskilda personer och hets mot
folkgrupp på internet accelererar i takt med utvecklingen av informationsteknologin och
sociala medier. Detta beror på att många personer upplever internet som ett forum där
risken för att bli uppdagad som gärningsman är liten.
Polisen har en viktig roll att värna om medborgarnas rätt att uttrycka grundläggande frioch rättigheter, och den rollen behöver stärkas ytterligare. Utöver att stärka förmågan att
bekämpa hatbrott i enlighet med regeringsuppdraget, kommer Polismyndigheten
(polisen) därför att ta ett samlat grepp kring de brott som har den gemensamma faktorn
att de hotar de grundläggande fri- och rättigheterna1. Polisens åtgärder på detta område
tangerar till en del Säkerhetspolisens uppdrag och därför förstärks också det samarbetet
ytterligare genom regelbundna avstämningar på nationell och regional nivå.
Polisen kommer att höja sin ambitionsnivå ytterligare och vidga uppdraget från
utredning och lagföring till att omfatta ett mer utvecklat brottsförebyggande arbete,
främst genom att ta en utökad kontakt och dialog med utsatta grupper, organisationer
och personer. Syftet med detta är att en gemensam lägesbild angående rådande
samhällsklimat och eventuella hot ska kunna skapas och ligga till grund för det
brottspreventiva arbetet. Polisen ska även, genom att ansvarsfullt och som sakkunnig
myndighet närvara i samhällsdebatten, tydligt markera var gränserna går för vad som är
brottsligt samt informera om polisens uppdrag. Arbetssättet ligger i linje med
grundtankarna i reformeringen av polisen till en myndighet – att polisens arbete ska
utgå från den lokala problembilden och behoven hos medborgarna samt utvecklas i
samverkan med kommuner och andra intressenter. Lokalpolisområdena får en central
roll i det kommande arbetet. Den nya reformerade polisen har bättre förutsättningar att
agera kraftfullt, samordnat och med en högre grad av enhetlighet.
1
Jämför med de i Regeringsformen 2:1 angivna fri- och rättigheterna
Upprättad av
2
Uppdraget
2.1
Inledning
Dokument
Sida
RAPPORT
4 (19)
Datum
Diarienr
Saknr
Version
2015-02-27
A121.608/2014
426
01.00
Hatbrott är ett problem som är vidare än antalet anmälda brott. Hatbrott är ett resultat av
bristande respekt för mänskliga rättigheter och lika värde. Brottet drabbar offren på
grund av vem de är som person och upplevs därför som särskilt kränkande.
Det är polisens bedömning att mörkertalet är stort när det gäller antalet anmälda
hatbrott. Det finns en variation på anmälningsbenägenheten mellan de brottsutsatta
grupperna som ofta har samband med det förtroende för polisen och rättsväsendet i
övrigt som gruppen innehar. Under uppdragets genomförande har företrädare för
brottsutsatta grupper berättat att de i många fall väljer att inte anmäla brott. Då handlar
det främst om hot, förtal och förolämpningar som framförs via brev eller e-post, men
också om sådana som uttalats i offentliga miljöer. Angrepp i form av misshandel,
ofredande eller skadegörelse anmäls i högre utsträckning än skriftliga och muntliga
kränkningar. Den tysthetskultur eller normaliseringsprocess det innebär att utstå ett
kontinuerligt flöde av hot, förtal och förolämpningar verkar menande på den demokratiska processen och på människors möjlighet att leva och verka fritt i samhället.
Det finns dock betydande variationer i anmälningsbenägenheten. Företrädare för judiska
församlingen i Stockholm har framfört att de i hög utsträckning anmäler brott mot
personer och egendom kopplade till de judiska församlingarna, skolorna osv. Genom
församlingens säkerhetsorganisation har rutiner arbetats fram och det finns kontaktpersoner inom polisen att vända sig till. Därmed finns förhållandevis goda förutsättningar för att utreda hatbrott som riktar sig mot judiska intressen. En motsatt bild har
framkommit genom företrädare för romska föreningar. Deras medlemmar anmäler
nästan aldrig hatbrott då de är rädda för att polisen ska registrera dem p.g.a. deras
etniska tillhörighet. Förtroendet för polisen är lågt bl.a. på grund av den uppmärksammade händelsen med registreringen av romer som uppdagades under 2013 vid
Polismyndigheten i Skåne.
Svensk polis genomgår för närvarande den största förändringen sedan förstatligandet
som genomfördes 1965. De 21 länspolismyndigheterna och Rikspolisstyrelsen slås ihop
till en nationell polismyndighet. Omorganisationen genomförs för att polisen ska bli
mer effektiv genom att organisatoriska myndighetsgränser försvinner, men innebär
också att myndigheten ska arbeta mer enhetligt och komma närmare medborgarna.
Utöver regeringens uppdrag angående hatbrott har polisen att förhålla sig till hur denna
organisationsförändring påverkar förutsättningarna för att utveckla arbetet med att
bekämpa brottstypen.
Rapporten innehåller ett antal förslag till förändrat och utvecklat arbetssätt för att
bekämpa hatbrott.
Upprättad av
2.2
Dokument
Sida
RAPPORT
5 (19)
Datum
Diarienr
Saknr
Version
2015-02-27
A121.608/2014
426
01.00
Uppdragets innehåll
Regeringen gav i mars 2014 dåvarande Rikspolisstyrelsen i uppdrag att utveckla arbetet
för att bekämpa hatbrott (Ju2014/1684/PO). Rikspolischefen utsåg länspolismästaren
Håkan Sandahl att ansvara för genomförandet av uppdraget. Till sekreterare utsågs
polisöverintendenten Lena Matthijs. Uppdraget kan sammanfattas i följande tre
huvudpunkter:
1
2
3
2.3
Att i samråd med Åklagarmyndigheten och Brottsförebyggande rådet verka för en
enhetlig praktisk tillämpning av begreppet hatbrott.
Att stärka kunskapen om hatbrott inom polisen och att bli bättre på identifiera och
utreda dessa brott i syfte nå framgång vid lagföringen. Polisens initiala
utredningsåtgärder är av särskild betydelse för att öka förutsättningarna att utreda
hatbrott.
Att öka förtroendet för polisen hos de brottsutsatta grupperna framförallt avseende
polisens förmåga att hantera hatbrott.
Metod och genomförande
Uppdraget inleddes med kontakt med företrädare för Säkerhetspolisen,
Åklagarmyndigheten, Brottsförebyggande rådet samt Domstolsverket för att få en
kunskap om hanteringen och prioriteringen av hatbrott inom dessa myndigheter. Vidare
har samtal genomförts och synpunkter inhämtats genom besök hos hatbrottsgrupperna
vid polisen i Stockholm och Malmö, Judiska församlingen i Stockholm, Afro
svenskarnas riksförbund, Expo, Unga muslimer och Islamska förbundet, Unga Romer,
RFSL, Justitiekanslern samt forskaren Eva Tiby.
En tvådagarskonferens har genomförts med referenspersoner från samtliga polisregioner
i syfte att identifiera brister och utvecklingsområden inom polisens utredningsverksamhet och för att lyfta fram förslag till åtgärder. Referenspersonerna
representerade hela utredningsprocessen inom polisen med funktioner som förundersökningsledare, yttre befäl, analytiker (KUT2), utredare och anmälningsmottagare på
polisens kontaktcenter (PKC). Även Åklagarmyndigheten, Säkerhetspolisen,
Polishögskolan samt polisutbildningarna vid Umeå och Växjö universitet deltog vid
konferensen. Ett annat tema för gruppdiskussionerna var utsatta gruppers förtroende för
polisen vilket ledde till diskussioner om bemötande, rekryteringen av poliser, det interna
klimatet samt polisers kunskap och attityder till hatbrott.
Utöver detta har polisen medverkat vid nationella och internationella konferenser, samt
funnits på plats vid bl.a. Pridefestivalen i Stockholm i juli 2014.
Tillsynsrapport 2013:4 avseende polismyndigheternas förmåga att utreda hatbrott har
utgjort underlag för en nulägesbeskrivning inom området, tillsammans med
Brottsförebyggande rådets Rapport om Hatbrott 2013 (Rapport 2014:14).
2
Kriminalunderrättelsetjänsten
Upprättad av
Dokument
Sida
RAPPORT
6 (19)
Datum
Diarienr
Saknr
Version
2015-02-27
A121.608/2014
426
01.00
3
Polisens förmåga att identifiera och utreda hatbrott
3.1
Nulägesbeskrivning
Rikspolisstyrelsens tillsynsrapport 2013:4 avseende polismyndigheternas förmåga att
utreda hatbrott har utgjort underlag för nulägesbeskrivningen och vid den konferens
med representanter från samtliga regioner som genomfördes i september 2014,
förtydligades polisens förmåga att identifiera och utreda hatbrott ännu mer. Det saknas
inte kunskap om vad i polisens arbete mot hatbrott som bör stärkas och inte heller
förslag på åtgärder. Det som däremot behöver utvecklas är förmågan att genomföra de
förslag som lagts fram samt en tydlig prioritering och strategisk inriktning. Det har
genomförts utbildningsinsatser inom polisen under de senaste femton åren, men
resultaten av insatserna har inte kunnat mätas i antal uppklarade brott.
En brist som har identifierats är att det generellt saknas riktlinjer och strategisk styrning
för hatbrottshanteringen vilket kan leda till färre anmälda brott och färre åtal där
hatbrottsmotiveringen åberopas. Kompetensen hos förundersökningsledarna är olika i
landet och det sker inte en enhetlig bedömning av hatbrottsärendena, inte ens inom
samma region. Kunskaperna om förekomsten av hatbrott varierar också mellan
regionerna. I och med omorganisationen ges ett tillfälle att likrikta insatserna mot
brottsföreteelsen.
Även i utredningsprocessen finns en del brister. Ett upplevt dåligt bemötande vid
anmälningstillfället kan påverka målsäganden så att det blir svårt att identifiera
hatbrottsmotivet. Mörkertalet avseende hatbrott är högt och förtroendet för polisen lågt
hos majoriteten av de utsatta grupperna, varför ett bra bemötande är extra viktigt. Det
kan även brista senare under utredningsprocessen i omhändertagandet av målsäganden
när det gäller att informera om utredningens gång. Generella rutiner för att upptäcka och
utreda hatbrott saknas i utredningsprocessen. Den som granskar anmälan släpper ibland
igenom felaktiga markeringar av hatbrott alternativt ställer inga krav på att hatbrottsmotivet ska utvecklas, varför hatbrottsmarkeringen i de fallen inte syns efter det att
anmälan är granskad och godkänd. Många utredare saknar tillräcklig kunskap om
hatbrott vilket påverkar möjligheten att stärka motivbilden, och det saknas ofta förmåga
och resurs för att säkra information vid hatbrott som skett genom elektronisk kommunikation eller på internet. Polisens kriminaltekniker och LOKUS3 används sällan vid
utredning av hatbrott.
Det är svårt att följa ett hatbrott genom utredningsprocessen och att få fram statistik
kring förekomsten av hatbrott eller hur hatbrottsmotivet påverkat påföljden. Brotten
saknar särskild brottskod och det brister i rutinerna för uppföljning. Det saknas generellt
kriminalunderrättelseunderlag för hatbrottsområdet och brottssamordningen och
ärendesamordningen är ofta bristfällig.
3
Lokala brottsplatstekniker
Upprättad av
3.2
Dokument
Sida
RAPPORT
7 (19)
Datum
Diarienr
Saknr
Version
2015-02-27
A121.608/2014
426
01.00
Anmälningsbenägenhet avseende hatbrott
Anmälningsbenägenheten påverkas av om brottsoffren tror att polisen kan utreda
brottet. De ser kanske ingen anledning att koppla in polisen när de drabbats av ett brott
därför att deras bild av myndighetens hantering av ärendena är att den är så bristfällig
att det ändå inte leder någonstans. En låg anmälningsbenägenhet innebär höga mörkertal
beträffande den verkliga brottsligheten inom ett brottsområde. Enligt Brå är anmälningsbenägenheten avseende hatbrott låg och detta bekräftas av de representanter för
utsatta grupper som intervjuats inom ramen för arbetet med den här rapporten. 4 Av
Brå:s Nationella trygghetsundersökning avseende 2014 framgick därtill att personer
som utsatts för brott hade lägre förtroende för rättsväsendet än de som inte utsatts. Det
gäller såväl för rättsväsendet i sin helhet, som för de ingående myndigheterna.
Under genomförandet av regeringsuppdraget har bemötandets betydelse upprepats gång
på gång av utsatta grupper. Oavsett om anmälan tas upp på telefon eller genom
personligt möte så är det avgörande för förtroendet hos offret hur hon eller han blir
behandlad och bemött. Det kan handla om hur poliser ställer sina frågor och vilket
engagemang som visas. Många brottsoffer upplever ointresse, förminskning eller att
man inte blir trodd i mötet med polisen. Enskilda polisers uppträdande har stor del i hur
målsäganden betraktar polisen i sin helhet och för vilket förtroende de känner för
polisorganisationen.
I RFSL:s undersökning ”Misstro5” uppger cirka 30 procent av de tillfrågade att de inte
tror att bemötandet skulle vara bra om de vände sig till polisen för att göra anmälan och
20 procent är osäkra på om de olika samhällsinstanserna har ett bra bemötande av hbtqpersoner som till exempel utsatts för våld, hot eller trakasserier.
Några exempel på skäl för att det är en låg anmälningsbenägenhet är:
 Rädsla för att bli ytterligare utsatt eller för sekundär viktimisering (efter själva
brottstillfället) inom rättsväsendet, genom att exempelvis inte bli tagen på allvar
eller inte bli trodd. 6
 En känsla av, att en anmälan om brott inte leder till något.
 Låg brottsuppklaring.
 Allmän misstro för rättsväsendet.
 Skamkänslor.
3.3
Polismyndigheternas organisation rörande hatbrottsutredning
Polisens hantering av hatbrott har skilt sig åt inom landet. Generellt utreds hatbrott på
samma sätt som alla andra brott, på den enhet som hanterar den grundläggande brottskoden, men med skillnaden att man i utredningen tar hänsyn till den straffskärpningsregel som återfinns i BrB 29 kap 2 § 7. Det har dock funnits särskilt utpekade utredningsgrupper med hatbrottsfokus i Stockholm och Malmö, s.k. hatbrottsgrupper. Dessa
4
Hatbrott, rapport 2014 av Brå
Om hbtq-personers förtroende för olika samhällsinstanser och vad som behöver förändras. November
2013, RFSL
6
Citat från forskaren Eva Tiby vid intervju
5
Upprättad av
Dokument
Sida
RAPPORT
8 (19)
Datum
Diarienr
Saknr
Version
2015-02-27
A121.608/2014
426
01.00
grupper har bestått av utredare med kunskaper och engagemang för problematiken. De
har tagit emot de anmälningar som hatbrottsmarkerats inom det egna polisområdet, men
även följt anmälningsupptagningen av vissa brottstyper för att hitta anmälningar där
man kan ha missat hatbrottsmotivet. Grupperna har haft en egen förundersökningsledning som har behållit förundersökningsledarskapet fram till dess att det funnits en skälig
misstänkt, då åklagare tagit över. En utredare ska både vara och uppfattas som objektiv
och opartisk vilket också gäller förundersökningsledaren. Rollen av att vara föreläsare,
sitta med i diskussionspaneler, driva brottsförebyggande arbete samt uttala sig i media
kan komma i konflikt med rollen av att utreda enskilda ärenden. Det finns därför fördelar att dela upp arbetet så att några inom gruppen är renodlade utredare och några har
mer kontaktsökande, samverkande uppdrag och är de som syns utåt. Att vara organiserade tillsammans är en styrka så länge de båda rollerna är åtskilda.
Förutom utredningsverksamhet har hatbrottsgrupperna använts för samverkan med
intressegrupper, för förtroendeskapande åtgärder, intern utbildning, brottsförebyggande
verksamhet och de har även fungerat som sakkunniga inom området. Grupperna har
målmedvetet arbetat med kunskapshöjande åtgärder för övrig personal, gett feedback på
bra och dåliga utredningsåtgärder samt kontinuerligt följt upp kvalitén på utredningarna
inom myndigheten. Hatbrottsgrupperna har kontaktat brottsoffren i alla ärenden och en
kontakt har också tagits om ärendet lagts ner. Man har arbetat med telefonförhör och
med remisser då misstänkta som inte bott i området behövts höras. Hatbrottsgrupperna
har haft en nära samverkan med åklagarna.
Bland de tidigare polismyndigheter som inte har haft en hatbrottsgrupp har i vissa fall
utpekade utredare med hatbrottskompetens funnits, i andra fall har hatbrottsärendena
hanterats som vilka andra ärenden som helst. De polismyndigheter som varken haft
utpekade utredare eller en hatbrottsgrupp, har genomgående haft färre hatbrottsanmälningar och åtal än de som haft en sådan organisation. De har också saknat en
samlad bild över brottslighetens omfattning och anmälningarnas kvalitet har varit
sämre.7
Brå har jämfört kvalitén på utredningarna som upprättas i Stockholm och Malmö med
övriga delar av landet. Av inspektionsrapporten framgår att hatbrottsgruppernas existens
påverkat utredningsresultaten och kvaliteten på anmälningarna i positiv riktning.
3.4
Nulägesbeskrivning avseende utbildning om hatbrott
Alla studenter vid polisens grundutbildning utbildas om hatbrott. Omfattningen och
upplägget av utbildningarna varierar något mellan utbildningsorterna8. Syftet är
emellertid att ge studenterna en god förmåga att förebygga, upptäcka och utreda
hatbrott. I undervisningen ingår att identifiera hatbrott i form av olaga diskriminering,
hets mot folkgrupp och övriga brott där motivet varit att kränka en individ eller grupp
på grund av etnisk bakgrund, trosföreställning eller sexuell läggning. Studenterna lär sig
dels att vidta inledande utredningsåtgärder, dels att ge ett fullgott stöd till
brottsdrabbade och att planera brottsförebyggande åtgärder.
7
Inspektionsrapporten 2013
Vid Polishögskolan i Solna ges kursen Diskriminering, rasism och hatbrott under termin 4 och den
pågår under fem veckor.
8
Upprättad av
Dokument
Sida
RAPPORT
9 (19)
Datum
Diarienr
Saknr
Version
2015-02-27
A121.608/2014
426
01.00
Det har inte funnits någon gemensam utbildningsplan för kompetensutveckling eller
vidareutbildning på hatbrottsområdet utan det har varit upp till varje tidigare länspolismyndighet att anordna utbildning för sina anställda. Vissa länspolismyndigheter har
genomfört utbildningsinsatser för alla anställda, vissa enbart för polispersonal i yttre
tjänst. Inom en del myndigheter har det inte skett någon intern utbildning alls på
området de senaste 6-8 åren. Polismyndigheterna i Stockholm och Skåne, som har haft
en särskild hatbrottsgrupp, har bedrivit intern fortbildning i hatbrottsgruppens regi.
Kompetensnivån i myndigheterna har i de flesta fall varit avhängig den strategiska
prioritering som gjorts.
3.5
Anmälningsupptagning
En stor del av polisanmälningarna tas upp på polisens kontaktcenter (PKC).
Anmälningsupptagarna är civilanställda som har genomgått en funktionsinriktad
utbildning. Rutiner för hantering av olika ärenden regleras i den nationella rutinbeskrivningen för polisens kontaktcenter. Den fungerar som ett arbetsstöd för operatörer
och förundersökningsledare vid polisens kontaktcenter och syftar till att säkerställa en
enhetlig hantering av ärenden nationellt. Alla anmälningar och tips som kommer in via
polisens kontaktcenter granskas av en polisiär förundersökningsledare innan ärendet
överlämnas till berörd utredningsenhet.
Vid allvarliga brott, vid pågående eller brådskande ärenden t.ex. där gärningsmannen
finns kvar på platsen eller där det finns säkringsbara spår, kopplas samtalet över till
polisens kommunikationscentral i respektive region och en polispatrull skickas till
platsen. Polispatrullen ska vidta initiala utredningsåtgärder på brottsplatsen för att skapa
förutsättningar för att finna en gärningsman och sammanställa bevisningen, i uppdraget
ligger att hålla förhör och säkra spår. Patrullen upprättar en anmälan och denna granskas
strax därefter av ett polisbefäl med befogenhet att ta beslut om vidare åtgärder i ärendet.
3.6
Initiala åtgärder
I anslutning till en polisanmälan finns oftast möjligheter att säkra bevis. Det är vid all
brottsutredning därför viktigt att poliserna vidtar rätt åtgärder initialt och att förundersökningsledaren ger direktiv i ärendet om vilka åtgärder som ska prioriteras. Detta
skiljer sig inte när det gäller hatbrott. Vissa hatbrott begås på internet och den tekniska
bevisningen behöver säkras snabbt. Våldsbrott med hatbrottsmotiv sker ibland som
oprovocerade attacker på allmän plats och det är av vikt med vittnesmål från människor
som uppehållit sig i närheten. Ställs inte rätt frågor initialt och är inte anmälningsupptagaren uppmärksam, kan följden bli att de initiala åtgärderna blir bristfälliga och
som kan få konsekvenser för den fortsatta utredningen.
3.7
Identifiering av hatbrott
Det är viktigt att anmälningsupptagaren eller den som granskar anmälan uppmärksammar om det föreligger hatbrottsmotiv. Det kan även vara målsäganden som påtalar
att så är fallet, men det är vanligt att målsäganden väljer att inte lyfta fram de skäl som
skulle kunna ligga bakom brottet. Det kan förekomma skamkänslor och rädsla som gör
Upprättad av
Dokument
Sida
RAPPORT
10 (19)
Datum
Diarienr
Saknr
Version
2015-02-27
A121.608/2014
426
01.00
att målsäganden inte berättar allt vid anmälningstillfället och det kan också bero på att
målsäganden tror att detta skulle leda till obehagliga frågor eller ett sämre bemötande
från polisens sida Det finns också fall där målsäganden inte själv gör kopplingen mellan
sin etnicitet, sexuella läggning eller någon annan diskrimineringsgrund och brottet.
Anmälningsupptagarens kunskap och förståelse är därför avgörande för om en gärning
ska identifieras och definieras som hatbrott. Om denne har en god kunskap om hatbrott
ställs bättre frågor och anmälningsupptagaren är då mer uppmärksam på omständigheter
som talar för ett hatbrottsmotiv. Bemötandet av brottsoffret påverkar också möjligheterna att få fram tillräcklig information för att kunna göra bedömningen om det rör sig
om hatbrott eller inte.
3.8
Hatbrottsmarkeringen
Vid anmälningsupptagningen följer med automatik en särskild fråga som ska besvaras i
anmälningssystemet RAR. Frågan är obligatorisk och kommer upp oavsett brottstyp och
anmälningsupptagaren kan inte komma vidare i systemet utan att besvara frågan.
Markeringen tillkom 2008 för att uppmärksamma den enskilde polisen om hatbrottsaspekten och hade inte som egentlig uppgift att underlätta framtagandet av statistik för
hatbrott.9
Enligt Brå är det vanligt att brott felmarkerats. Av 4000 markeringar som granskades
under åren 2008-2011 var endast 200 relaterade till hatbrott. Under ett år gjordes 8000
markeringar av polisen. Under samma period fann Brå 5000 brott som av fritexten i
anmälan att döma kunde bedömas vara hatbrott, men där endast 2000 var markerade
som hatbrott av polisen.10 Hatbrottsmarkeringen ger därför inte en fullständig och
kvalitativt säker bild av antalet hatbrott.
3.9
Orsaker till bristande identifiering av hatbrott i utredningsprocessen
I den inspektion som genomfördes av polismyndigheternas förmåga att upptäcka och
utreda hatbrott11 konstateras genomgående brister vad det gäller hatbrottsmarkeringen
hos samtliga inspekterade myndigheter. Några förklaringar till bristerna ges inte i
inspektionsrapporten. Vid samtal med olika funktioner inom utredningsprocessen har
det framkommit flera tänkbara orsaker, där okunskap om vad hatbrott egentligen är
framstår som den primära förklaringen. Trötthet, stress och bristande förståelse för vad
hatbrottsmarkeringen ska användas till, utgör andra förklaringar.
När det gäller granskningen av en anmälan finns en risk att polisbefälet släpper igenom
anmälan med hatbrottsmarkering trots att det inte finns något i fritextfältet som
utvecklar skälen bakom markeringen. Även detta handlar troligtvis om bristande
förståelse för syftet med markeringen, men kan även vara orsakat av hög
arbetsbelastning.
9
Rapport 2014:13, Hatbrott 2013 av Brottsförebyggande Rådet
Enligt representant för Åklagarmyndighetens utvecklingscentrum i Malmö
11
Tillsynsrapport 2013:4, Rikspolisstyrelsen
10
Upprättad av
Dokument
Sida
RAPPORT
11 (19)
Datum
Diarienr
Saknr
Version
2015-02-27
A121.608/2014
426
01.00
Emellanåt kan förundersökningsledaren mycket väl hantera ärendet som ett hatbrott och
vidta relevanta åtgärder, men hatbrottsmarkeringsrutan förblir ändå ifylld med ett nej.
Konsekvensen blir att brottet inte räknas in i statistiken för polisområdet. Det förekommer också att såväl anmälningsupptagaren som förundersökningsledaren missar
hatbrottsmotivet trots att det föreligger klara indikationer. Det finns därmed en risk att
den fortsatta hanteringen blir felaktig och brottet direktredovisas eller att rätt initiala
åtgärder aldrig vidtas. Orsaken till denna hantering är i de flesta fall bristande kunskap,
men kan även vara en attitydfråga hos den enskilde handläggaren.
3.10
Uppföljning av hatbrott
Hatbrott är inte en egen brottsrubricering även om det finns två brott i brottsbalken som
är rena hatbrott, hets mot folkgrupp och olaga diskriminering. Hatbrottsmotiv kan
föreligga vid alla sorters brottslighet och knytas till vilken brottsrubricering som helst,
även om det är vanligast förekommande vid brott mot liv och hälsa, brott mot frihet och
frid, ärekränkningsbrotten samt skadegörelsebrotten. Av detta skäl finns det ingen unik
brottskod för hatbrott.
Det är svårt att följa utvecklingen av brottsligheten eftersom det är komplicerat att få
fram tillförlitlig statistik. Själva hatbrottsmarkeringen följer i dag inte med elektroniskt
genom utredningsprocessen och är inte sökbar i polisens anmälningssystem. Det krävs
därför ett omfattande manuellt arbete för att få fram antalet hatbrott som anmälts. I den
tidigare nämna undersökningen av Brå använde sig Brå av fritextsökningar med mer än
300 sökord och fick då fram anmälningar som sedan granskats manuellt. Över femtontusen utvalda anmälningar har lästs och av dessa framstod runt 5000 som hatbrott enligt
definitionen.
3.11
Samverkan med åklagarmyndigheten
Åklagarmyndighetens engagemang och kunskap har stor betydelse för att nå framgång i
hatbrottsutredningar. Det finns få domar där domstolen har använt straffskärpningsregeln. Dialogen och samverkan mellan polis och åklagare behöver utvecklas för att
etablera en gemensam bild av förutsättningarna för att väcka åtal med hatbrottsmotiv.
3.12
IT-relaterad brottslighet
Den brottslighet som sker på internet är svår för polisen att till fullo överblicka och
förmågan att säkra bevisning som finns i IT-miljö behöver förbättras12. Lagstiftningen
har inte hunnit med den snabba teknikutvecklingen och internationell rätt kan försvåra
informationsinhämtning. Polisens IT-forensiska förmåga är begränsad och ska räcka till
fler brottsområden. Om hatbrotten inte prioriteras går annan utredningsverksamhet ofta
före och om målsägaren själv inte har säkrat bevisningen på internet finns en risk att
utredningen läggs ner.
12
Brott med internetrelevans PoA-480-5583/11
Upprättad av
4
Dokument
Sida
RAPPORT
12 (19)
Datum
Diarienr
Saknr
Version
2015-02-27
A121.608/2014
426
01.00
Övriga rättsväsendets hantering av hatbrott
Alla myndigheter inom rättskedjan har sin del av ansvaret för den rättsliga hanteringen
av hatbrott. I grunden utgör hatbrotten ett hot mot demokratin och det ankommer en
rättsstat att skydda medborgarna från trakasserier och kränkningar som bottnar i
hatbrottsmotiv. I mitten av 1990-talet slog regeringen fast att rättsväsendet skulle
prioritera främlingsfientliga brott. Allt sedan dess har det under perioder genomförts
särskilda insatser för att uppmärksamma problemen och öka kunskapen inom
rättsväsendet.
4.1
Åklagarmyndigheten
Om det uppkommer skälig misstanke mot någon under en förundersökning av ett
hatbrott så ska enligt särskild överenskommelse mellan Polismyndigheten och Åklagarmyndigheten, förundersökningsledningen övertas av åklagare. Åklagaren beslutar vilka
vidare åtgärder som ska vidtas. Åberopas en straffskärpningsgrund i enhetlighet med
BrB 29:2, punkt 7, så ska även denna del av åtalet styrkas. Om åklagaren finner att det
saknas stöd för hatbrottsmotivet, kan brottet ändå åtalas om övriga delar av gärningsbeskrivningen anses styrkta. Åklagare kan i ärenden som redovisats från polisen utan att
hatbrottsmotivet blivit utrett, ändå välja att åberopa motivet i åtalet om det finns
omständigheter som styrker detta, alternativt tillbakavisa ärendet för ytterligare
utredningsåtgärder. Det kan med andra ord vara så att hatbrottsmotivet framkommer
först efter att ärendet redovisats till åklagaren.
Det är åklagaren som har bevisbördan för att en försvårande omständighet föreligger.
Det är inte nödvändigt, men kan vara önskvärt för att tydliggöra, att åklagaren anger
vilka omständigheter som han eller hon anser är försvårande redan i stämningsansökan,
men de måste ha aktualiserats senast vid rättegången för att domstolen ska kunna lägga
dem till grund för sin bedömning.
4.2
Domstolen
Domstolen har att avgöra om åklagaren lyckats med sin bevisbörda och om skuldfrågan
är ställd utom rimligt tvivel. Domstolen bedömer även motivet för brottet i de fall detta
åberopats av åklagaren som en straffskärpningsgrund. I normalfallet görs ingen
bedömning av motivet bakom ett brott utan det är tillräckligt att uppsåtet är styrkt, om
brottet kräver uppsåt. Domstolen tar inte upp frågan om kränkande motiv ex officio. Det
finns sällan någon utvecklad argumentation kring varför domstolen funnit att det
föreligger straffskärpningsgrund. Inte heller i domar där yrkandet ogillats, finns några
skäl angivna.
Uppsåt att slå någon är inte samma sak som motiv att slå någon. I domstolen prövas
normalt inte motivet för en gärning och utreds därför sällan. Avsaknad av motiv kan
emellertid ändå vara av intresse, vilket framgår av hovrättens dom i ett omskrivet fall
där två kvinnor misshandlades av en aggressiv man utanför akutintaget vid Malmö
allmänna sjukhus. Samme man uttalade sig senare rasistiskt om den polisman med
utländsk bakgrund som förhörde honom efter gripandet. Denna omständighet hade
också bevisverkan.
Upprättad av
Dokument
Sida
RAPPORT
13 (19)
Datum
Diarienr
Saknr
Version
2015-02-27
A121.608/2014
426
01.00
Utdrag ur hovrättsdom 2014:
”Mot bakgrund av det anförda och då något annat tänkbart motiv för gärningen inte
framkommit kan någon annan rimlig slutsats inte dras än att R. A. angripit S. I. och M.
I. på grund av att de bar slöja, vilken är en tydlig symbol för deras trosbekännelse.
Åtalet är således styrkt även i denna del.”
5
Enhetlig tillämpning av begreppet hatbrott för respektive
myndighet inom rättsväsendet
Polisen, Åklagarmyndigheten och Brottsförebyggande rådet har under uppdragets gång,
i samråd enats om att beskriva hatbrott på följande sätt:
Hatbrott utgörs av:
 brottet hets mot folkgrupp: BrB 16 kap. 8§
 brottet olaga diskriminering: BrB 16 kap. 9§
samt alla andra brott där ett motiv varit att kränka en person, en folkgrupp eller en
annan sådan grupp av personer på grund av ras, hudfärg, nationellt eller etniskt
ursprung, trosbekännelse, sexuell läggning eller annan liknande omständighet (jfr
straffskärpningsregeln i BrB 29 kap. 2 § 7).
Ett exempel på annan liknande omständighet, som anges i straffskärpningsregeln, kan
vara könsöverskridande identitet eller uttryck. Den utsatte behöver inte själv tillhöra
någon av grupperna som anges i straffskärpningsregeln. Det är tillräckligt att
gärningspersonen uppfattar att den utsatte tillhör eller representerar en sådan grupp.
5.1
Polisen
En mer enhetlig tillämpning av begreppet hatbrott i rättskedjan medför i sig ökade
förutsättningar att identifiera, kartlägga och lagföra hatbrott eftersom myndighetsgemensamma begrepp höjer kvaliteten på den information som förmedlas vidare i
rättskedjan. Även förutsättningarna för att genomföra myndighetsgemensamma
utbildningar inom brottsområdet förbättras.
Myndighetsgemensamma begrepp förväntas öka tydligheten och därmed även
förtroendet för såväl polisen som rättsväsendet i övrigt vid kontakter med brottsoffer,
massmedia och externa samverkanspartner.
Samverkan avseende det arbete med Rättsväsendets informationsförsörjning (RIF) som
berör utbyte av uppgifter om hatbrott mellan myndigheternas IT-stöd förväntas att
underlättas. När strukturerad information avseende hatbrott fullt ut kan utbytas mellan
rättsväsendets myndigheter kommer uppföljning och kunskapshöjande återkoppling att
förbättras.
5.2
Åklagarmyndigheten
Möjligheten att identifiera vad som är ett hatbrott ökar, vilket underlättar verksamhetsuppföljning inom respektive myndighet och kan också påverka forskningen i slutändan.
En enhetlig tillämpning av begreppet hatbrott ökar rättssäkerheten och öppnar även för
Upprättad av
Dokument
Sida
RAPPORT
14 (19)
Datum
Diarienr
Saknr
Version
2015-02-27
A121.608/2014
426
01.00
en bättre samverkan mellan myndigheterna. Genom att tydliggöra vad som är ett
hatbrott förbättras möjligheterna för att identifiera, kartlägga och utreda dessa brott.
Från ett brottsofferperspektiv är det viktigt att förstå vad som är ett hatbrott. Ökad
förståelse från brottsoffrets sida kan förhoppningsvis leda till att kvalitén på
anmälningarna förbättras och att rätt utredningsresurser används. Utredningsmetodiken
kan vidare koncentreras så att rätt saker utreds, vilket ökar effektiviteten och kvalitén i
förundersökningarna. Anmälningsbenägenheten kan förväntas öka och därmed också på
sikt lagföringen.
5.3
Brottsförebyggande rådet (Brå)
En gemensam praktisk tillämpning av begreppet hatbrott skulle innebära att
rättsväsendet ger en enhetlig bild av vad som avses med begreppet, både gentemot
uppdragsgivaren, det vill säga regeringen, de verksamma inom respektive myndighet
och allmänheten. När hatbrott diskuteras kan det förvissas om att polis, åklagare och
statistikförande myndighet talar om och syftar på samma typer av fall.
Den svenska hatbrottsstatistiken skulle få en starkare verksamhetsanknytning. Idag
avgör Brås tolkning av lagtext och myndighetsinstruktion, det vill säga Brås definition,
vilka typer av händelser och motivgrunder som ingår i statistiken och vilka som faller
utanför, likaså vilka typer av ärenden som följs upp för uppklaringsstatistik.
Med en enhetlig tillämpning kan det med större säkerhet sägas att den svenska
hatbrottsstatistiken speglar de brottsutredande myndigheternas (polisen och
Åklagarmyndighetens) förståelse av hatbrottsbegreppet. Det ökar därtill möjligheten för
verksamheterna att använda uppklaringsstatistiken över hatbrott som uppföljningsstatistik, en statistik som förväntas kunna utvecklas ytterligare inom ramen för RIF13projektet och även på sikt enkelt kunna kompletteras med domstolsavgöranden. Detta
skulle i sin tur förbättra möjligheterna att söka vägledning i hur domstol betraktar denna
typ av fall. Med en starkare verksamhetsanknytning samt enhetlig syn på vilka typer av
fall som betraktas som hatbrott kan den svenska hatbrottsstatistiken även i större grad
fungera som underlag i det brottsförebyggande hatbrottsarbetet.
5.3.1
Övriga synpunkter från Brottsförebyggande rådet
Brå anser att den föreslagna beskrivningen av polisen, Åklagarmyndigheten och Brås
förståelse av begreppet hatbrott (som definieras i de angivna lagrummen) utgör en
grund. Men för att beskrivningen ska bli användbar i förvissning om en enhetlig
praktisk tillämpning av hatbrottsdefinitionen inom respektive myndighet krävs däremot
ett större arbete. Brå ser ett behov för polisen, Åklagarmyndigheten och Brå att tränga
djupare in i ordalydelsen och att ytterligare definiera vad som bör avses med olika
benämningar. Brå ser därtill ett behov av utbyte av erfarenheter från respektive
myndighets verksamheter och att praktiska gränsdragningsproblem diskuteras och löses.
Brå menar att det krävs ett mer omfattande arbete för att målet med uppdraget, en
likartad redovisning av hatbrott inom myndigheterna, ska kunna uppfyllas och att den
13
Rättsväsendets informationsförsörjning
Upprättad av
Dokument
Sida
RAPPORT
15 (19)
Datum
Diarienr
Saknr
Version
2015-02-27
A121.608/2014
426
01.00
föreslagna beskrivningen även fortsättningsvis lämnar mycket öppet för tolkning. Som
exempel nämns att det är oklart vad som bör omfattas av begreppet trosbekännelse; kan
en person som inte har någon tro utsättas för hatbrott om brottet sker på grund av att han
eller hon är icke-troende? Brå är medveten om att det ytterst är rättsinstanserna som
avgör hur definitioner ska förstås och gränsdragningar göras, men att det i brist på
vägledande praxis vore önskvärt om brottsutredande samt statistikförande myndigheter
delar synen på vilka typer av fall som bör betraktas som möjliga hatbrott under
utredningens gång fram till åtal.
6
Åtgärder för att förstärka skyddet för grundläggande frioch rättigheter
I detta avsnitt beskrivs översiktligt vilka åtgärder polisen planerar att vidta för att
förbättra bekämpningen av hatbrott. Polisens omorganisation till en sammanhållen
polismyndighet har öppnat upp för en ny förbättrad bekämpning av hatbrott och ger en
möjlighet att strategiskt styra arbetet så att hatbrott kan komma att hanteras lika i hela
landet. Det innebär också bättre förutsättningar för polisen att på ett enhetligt sätt stärka
sin förmåga att skydda grundläggande fri- och rättigheter i enlighet med vad som
beskrivits i förordet. Då hatbrott utgör en delmängd av hoten mot grundläggande frioch rättigheter kommer de att verkställas inom ramen för polisens arbete att höja sin
förmåga på detta område. De åtgärder som beskrivs i detta avsnitt rörande hatbrott är
också i stor utsträckning tillämpliga för att förstärka skyddet för grundläggande fri- och
rättigheter, t ex vad avser kontakskapande, förtroendeskapande och brottsförebyggande
åtgärder riktade mot berörda grupper, organisationer och personer samt en utvecklad
förmåga att utreda och beivra brott som begås på internet eller i sociala medier. De
kommer därutöver att kompletteras med ytterligare insatser för att säkerställa att hoten
mot de grundläggande fri – och rättigheterna bekämpas effektivt.
6.1
Inrättande av hatbrottsgrupper i storstadsregionerna
I de tre storstadsregionerna ska det inrättas hatbrottsgrupper som bl.a. ska ansvara för
kompetensstöd, samordning, brottsofferstöd och uppföljning till hela regionen. I övriga
polisregioner ska det finnas förmåga att lösa motsvarande uppgifter. Uppdraget för
hatbrottsgrupperna vidgas till att förutom hatbrott även omfatta brott mot de
grundläggande fri- och rättigheterna.
Hatbrottsgrupperna ska samverka med övriga hatbrottsgrupper i landet samt med den
nationella operativa avdelningen. Möjliga funktioner som bör finnas i en hatbrottsgrupp
är de för förundersökningsledning, utredning med hatbrottskompetens, brottsofferstöd
samt samverkan med syftet förtroendeskapande åtgärder och intern utbildning.
6.2
Internationell och nationell nivå – forum för samverkan
I den nya organisationen har den nationella operativa avdelningen (NOA) ett
övergripande ansvar för kärnverksamheten, vilket också omfattar bekämpandet av
hatbrott, och det nationella metodansvaret åligger utvecklingsavdelningen (UA).
Upprättad av
Dokument
Sida
RAPPORT
16 (19)
Datum
Diarienr
Saknr
Version
2015-02-27
A121.608/2014
426
01.00
Frågor om hatbrott ingår i det arbete kring rasism, främlingsfientlighet och liknande
intolerans som bedrivs av EU:s byrå för grundläggande rättigheter (Fundamental Rights
Agency, FRA). FRA har bjudit in medlemsstaterna till att delta i en arbetsgrupp
(Working Party on Hate Crime) om bekämpning av hatbrott inom EU. Områden som
gruppen arbetar med är att utveckla medlemsstaternas förmåga att bekämpa hatbrott,
rapportering, anmälningsbenägenhet och uppföljning, myndighetsöverskridande
samarbete och utbildning. Sverige representerades i arbetsgruppen, som höll sitt första
möte den 3–4 november 2014, av företrädare för polisen och Brå. Nationella operativa
avdelningen och utvecklingsavdelningen bör framöver vara Sveriges representanter i
samarbetet.
Vidare föreslås att den nationella operativa avdelningen och utvecklingsavdelningen
inom polisen inrättar ett samrådsforum för bekämpandet av hatbrott, där företrädare för
riksorganisationerna för brottsutsatta grupper kan träffa företrädare för myndigheterna
inom rättsväsendet. Även forskare och andra aktörer kan inbjudas att delta i arbetet.
Detta forum kan medföra att alla berörda parter har möjlighet att följa upp brottsutvecklingen, få en gemensam nationell lägesbild och finna former för samverkan i lokala
forum i avgränsade frågor. Det är dessutom önskvärt att polisen har en kontaktpunkt för
nationella intresseorganisationer dit dessa på ett naturligt sätt kan vända sig med frågor
och problem. Det nationella brottsoffersarbetet ska fortsätta att utvecklas inom polisen
för att säkerställa ett gott bemötande av brottsoffer och att ge ett adekvat stöd åt dessa.
För att stärka möjligheterna att följa upp förekomsten av hatbrott föreslås att den
nationella operativa avdelningen får ansvar för uppföljningen av hatbrott.
6.3
Kompetenshöjande åtgärder inom polisen
Polisen ska vidta kompetenshöjande åtgärder och säkerställa att samtliga förundersökningsledare har tillräcklig kunskap om hatbrott och reglerna för straffskärpning. Vid all
granskning av anmälningar ska förundersökningsledaren vara uppmärksam på att brottet
kan ha hatmotiv även då anmälningsupptagaren inte initialt markerat brottet som ett
hatbrott. Finns det omständigheter vid brottet som pekar på att gärningsmannen har haft
hatmotiv ska dessa fångas upp och särskilt utredas samt en dialog föras vid
överlämningen till nästa instans inom rättskedjan. Det är viktigt med en samsyn mellan
polis och åklagare avseende hatbrottsmotivet och hur det ska bevisas.
Vidare ska polisen säkerställa att personalen i yttre tjänst vidtar rätt initiala åtgärder på
plats där brott begåtts, genom t.ex. teknisk bevisning och ställandet av rätt typ av frågor.
Polispersonalen behöver ha en god inblick i definitionen av hatbrott, en förståelse för
allvaret i kränkningen och insikt i hur målsäganden uppfattar det inträffade. Attityd hos
personalen och bemötande är viktiga faktorer för att höja anmälningsbenägenheten.
6.4
Fler åtgärder för att förbättra uppklarningen av hatbrott
Polisens allmänna förmåga att säkra bevisning avseende IT-relaterade brott måste höjas
och IT-forensiker ska i behövlig grad användas vid utredning av hatbrott. Kriminalunderrättelsearbete ska användas för att stödja utredningsverksamheten och för att se
trender samt initiera egna anmälningar och underrättelseuppslag.
Upprättad av
Dokument
Sida
RAPPORT
17 (19)
Datum
Diarienr
Saknr
Version
2015-02-27
A121.608/2014
426
01.00
Polisen behöver vidareutveckla brottssamordning, ärendesamordning och forensisk
analys för att upptäcka serier av brott, trender och särskilt utsatta grupper.
Uppföljningen av hatbrott behöver också utvecklas, i detta ingår också kvalitativ
undersökning av målsägandens nöjdhet. Hatbrottsmarkeringen i RAR-systemet ska ses
över för att säkerställa att den fyller sitt syfte och meningen med markeringen betonas
för alla berörda parter inom utredningsprocessen.
På lokalpolisområdesnivå ska samverkan rörande hatbrott ske med kommunerna och
föreningslivet. Brottsområdet ska ingå som en naturlig del i de lokala samverkansöverenskommelser och medborgarlöften som upprättas.
6.5
Ökat förtroende och ökad anmälningsbenägenhet
Polisen ska höja sin ambition att arbeta för att öka uppklarningen av hatbrott. En ökad
uppklarning av brotten och en höjd kvalitet i polisens arbete kommer att leda till ett ökat
förtroende för myndigheten, vilket i sin tur kommer att leda till en ökad anmälningsbenägenhet angående hatbrott. Polisens värdegrund, att medarbetarna ska vara effektiva,
engagerade och tillgängliga, ska fungera som en ledstjärna i arbetet med att höja
förtroendet hos grupper utsatta för hatbrott. Ytterligare en viktig förutsättning för att
förtroendet hos sådana grupper ska öka är att polisen hanterar sina register på ett korrekt
sätt och att de regler som finns om upprättande av register och registervård följs.
För målsägaren i ett hatbrottsärende är den personliga kontakten med polisen angelägen,
såväl vid anmälningstillfället som under utredningens gång. Vid nedläggning av förundersökningen bör det därför finnas en rutin för hur målsäganden ska underrättas om
grunderna för beslutet. Polisen ska verka för att målsägarbiträde förordnas vid brott som
finns i kapitel 3 och 4 i brottsbalken där det finns hatbrottsmotiv.
I varje polisområde ska finnas en brottsoffersamordnare, ett stöd som arbetar med förtroendeskapande åtgärder, och denne ska vara knuten till hatbrottsutredarna. Vid upprepad skadegörelse eller ofredande mot samma offer, ska brottet olaga förföljelse14 övervägas och hatbrottsmotivet ska lyftas fram. På lokalpolisområdesnivån ska samverkan
med kommunerna rörande hatbrott genomföras genom medborgarlöften eller liknande
överenskommelser.
Språket kan utgöra ett hinder när man ska göra en anmälan. Det är önskvärt att
brottsoffret får göra anmälan på sitt språk och att tolkmöjligheter finns.
För att öka förtroendet för polisen bör nedanstående åsikter, som framförts från de
organisationer utredaren varit i kontakt med, beaktas:
 Att man önskar att polisen inte på förhand ska skicka signalerna att det inte är någon
idé att anmäla.
 Att det finns större respekt för upplevelsen hos den drabbade.
 Att polispersonalen ska utstråla förståelse och ge visst hopp.
14
BrB 4:4 b
Upprättad av
Dokument
Sida
RAPPORT
18 (19)
Datum
Diarienr
Saknr
Version
2015-02-27
A121.608/2014
426
01.00
 Att polispersonal ska vara ärlig och informera om utsikterna till en fällande dom om
man har kompetensen och visar respekt för anmälaren.
 Att polisen ska ta brotten på allvar och se sambandet mellan främlingsfientliga
vindar och antidemokratiska strömningar i samhället och den ökade
brottsutsattheten och otryggheten.
 Att polisen ska se samband mellan brott för att avslöja systematiseringen istället för
att hela tiden säga att det är enskilda brott utan samröre.
 Att polisen ska tänka på sitt ordval när man uttalar sig i media.
 Att tänka över vilka signalvärden man skickar inom polisen internt när det gäller hur
man ser på brotten.
 Att det finns kunskap hos poliserna om minoritetsgrupperna, om brotten och
hatbrottsmotiven. Öka förståelsen hos den enskilde polisen för hur det är att vara
drabbad.
 Att polisen har speciella utredare som sysslar med de här brotten.
6.6
Jämförelse med polisens satsning mot brott i nära relation
Det finns likheter mellan brott i nära relation och hatbrott. Det rör sig om brott mot
person, ofta med upprepade kränkningar. Brottsoffret är särskilt utsatt och anmälningsbenägenheten är låg. Offret skuldbelägger inte sällan sig själv och tonar ner allvaret i
händelsen som en följd av normalisering. Målsäganden kan behöva särskilt stöd för att
orka genomföra rättsprocessen.
Satsningen mot brott i nära relation har varit målmedveten, långsiktig och har drivits
genom strategiska beslut innebärande att brotten ska prioriteras och att polisen ska
organisera sig på särskilt sätt. Det har funnits en tydlig nationell prioritering i polisens
styrdokument och en kontinuerlig uppföljning. På grundutbildningen för poliser
genomförs en omfattande kurs på temat brott i nära relation. Idag har alla som arbetar
med utredning av brott en helt annan kunskapsnivå om orsakerna bakom brotten, än den
som fanns för femton år sedan.
6.7
Nationell informationskampanj
På samma sätt som gjordes för att öka anmälningsbenägenheten vid brott i nära relation,
kan en informationskampanj genomföras för att öka anmälningsbenägenheten vid
hatbrott. En utveckling kan vara att det finns information om hatbrott på olika språk.
Kampanjen måste utformas och riktas på ett sätt att den når brottsutsatta grupper. En
nationell mediastrategi rörande hatbrott kan också tas fram i samband med
informationskampanjen.
6.8
Ytterligare reflektioner
Det går idag inte att få fram uppgifter på hur många domar som finns där
straffskärpningsregeln för hatbrottsmotiv tillämpats. Enbart straffskärpningsreglerna i
18 kap 2 §, 19 kap 11 § och 26 kap 3 § brottsbalken anges i domslutet. Det går heller
inte att utläsa om straffskärpningsregeln påverkat påföljden. I domslutet anges enbart
slutresultatet, d.v.s. vad påföljden har blivit efter att straffskärpningsregeln tillämpats.
Upprättad av
Dokument
Sida
RAPPORT
19 (19)
Datum
Diarienr
Saknr
Version
2015-02-27
A121.608/2014
426
01.00
Inte heller domskälen ger alltid mer information, varför man inte ens vid en manuell
granskning av domskälen kan få fram uppgifterna. Det blir därmed nästintill omöjligt att
följa hatbrotten genom hela rättskedjan för att få en uppfattning om polisiära satsningar
ger resultat eller inte.
I detta sammanhang vill polisen understryka betydelsen av arbetet inom RIF15.
Regeringens och regeringskansliets förmåga att utveckla det arbetet, i syfte att nå
framgångsrika verksamhetsresultat inom rättsväsendet i sin helhet, ligger till grund även
för bekämpande av hatbrott och brott mot medborgarnas grundläggande fri- och
rättigheter.
15
Rättsväsendets informationsförsörjning