Handlingar till samhällsbyggnadsnämnden

Transcription

Handlingar till samhällsbyggnadsnämnden
SBN 2015-12-08
1
2015-12-04
Handlingar till
samhällsbyggnadsnämnden
(urval enligt KS beslut 2013-10-15, § 243)
SBN 2015-12-08
2
2015-12-04
SBN 2015-12-08
Tjänsteställe/handläggare
Samhällsbyggnadskontoret
Planavdelningen
Oskar Roussakis
E-post: [email protected]
Tel: +46 0491-88148
3
2015-12-04
Beslutsinstans
Samhällsbyggnadsnämnden
Yttrande - Medborgarförslag 15/15, planändring som
medger flerbostadshus på Snäckan 1, 2, 5 och
Oskarshamn 3:7
Förslag till beslut
Samhällsbyggnadsnämnden antar Samhällsbyggnadskontorets yttrande som sitt eget och tillstyrker
förslaget.
Ärendet
Samhällsbyggnadskontoret har av kommunstyrelsen beretts möjlighet att yttra sig rörande ett
medborgarförslag som föreslår en planändring som medger flerbostadshus i 5-8 våningar på
Snäckan 1, 2, 5 och Oskarshamn 3:17. Detta skulle enligt förslagsställaren möjliggöra bostäder i ett
attraktivt läge vilket kan bidra till att kommunens mål om att vara 30 000 invånare år 2030 uppnås.
Enligt förslagsställaren står kvarteret Snäckan inför en planerad rivning vilket skulle frigöra attraktiv
tomtmark. Förslagsställaren menar att området är attraktivt för exploatörer och har ett optimalt
avstånd från centrum med närhet till bland annat nöje, handel och rekreation.
Förslaget är linje med intentionerna i den fördjupade översiktsplanen för Oskarshamns stad om att
förtäta staden med nya bostäder i centrala lägen. En satsning på nya flerfamiljsbostäder i
stadskärnan bedöms bland annat stärka centrum som mötes- och handelsplats samt bidra till en
hållbar utveckling. Detta genom att befintlig infrastruktur kan användas, kollektivtrafikstråk stärkas
och naturområden sparas. Andelen äldre invånare kommer att bli allt högre i staden och lägenheter i
centralt läge bedöms även som attraktivt boende för många äldre. En satsning på att möjliggöra
byggande av nya flerbostadshus i centrum bedöms därför vara ett förslag som stämmer överens
med kommunens intentioner.
Ungefär halva kvarteret ägs av kommunen medan övrig mark ägs av en privat fastighetsägare. De
nämnda fastigheterna ägs av kommunen. Vid ett eventuellt framtida planarbete bör kommunen föra
en dialog med den privata fastighetsägaren om hur hela kvarteret skulle kunna utvecklas.
Utformning och byggnadshöjder är något som regleras under detaljplaneskedet, vilket innebär att
hustyper och våningsantal är en senare fråga att utreda och besluta om. Det bör tydliggöras att ett
bifall till medborgarförslag 15/15 inte innebär att ett planarbete automatiskt påbörjas. Den frågan bör
diskuteras i ett större sammanhang där man prioriterar mellan alternativa utvecklingsprojekt i staden
Oskarshamn.
_______________________
Bodil Liedberg Jönsson
Samhällsbyggnadschef
______________________
Oskar Roussakis
Planarkitekt
SBN 2015-12-08
Beslutsunderlag
Tjänsteutlåtande 2015-10-29
Skickas till
Kommunstyrelsen
4
2015-12-04
SBN 2015-12-08
5
2015-12-04
SBN 2015-12-08
6
2015-12-04
Områdets avgränsning
SBN 2015-12-08
7PROTOKOLL
2015-12-04
Sida 1
Kommunfullmäktige
Sammanträdesdatum
2015-10-12
§ 162
Dnr KS 2015/000780-2
Medborgarförslag nr 15/15 - Planförändring som
medger flerbostadshus på Snäckan 1, 2, 5 och
Oskarshamn 3:17
Kommunfullmäktiges beslut
Medborgarförslag nr 15/15 överlämnas till samhällsbyggnadsnämnden för beslut och besvarande.
Ärendet
Inkom: 2015-09-30
Från: Fredrik Rådstedt
Ärendets behandling
Kommunfullmäktiges presidium föreslår att medborgarförslag nr 15/15 överlämnas till samhällsbyggnadsnämnden för beslut och besvarande.
Dagens sammanträde
Ordföranden ställer proposition på presidiets förslag och finner att kommunfullmäktige beslutar
bifalla detta.
Skickas till
För åtgärd:
Samhällsbyggnadsnämnden
Justerarsignaturer
Utdragsbestyrkande
SBN 2015-12-08
Tjänsteställe/handläggare
Samhällsbyggnadskontoret
Planavdelningen
Farnaz Wigh
E-post: [email protected]
Tel: +46 0491-764314
8
2015-12-04
Beslutsinstans
Samhällsbyggnadsnämnden
Samrådsbeslut för detaljplan för Emmekalv 4:309,
Påskallavik, Oskarshamns kommun
Samhällsbyggnadskontorets förslag till beslut
Samhällsbyggnadsnämnden beslutar att godkänna planförslaget så att detaljplanen kan
skickas ut på samråd.
Ärendet
Samhällsbyggnadskontoret fick 2013-02-25 i uppdrag att upprätta ny detaljplan för Emmekalv 4:309,
Påskallavik.
Planområdet ligger centralt i Påskallavik och omfattar en areal på cirka 15 200 m2 (se Bild 1).
Detaljplanens syfte är att möjliggöra för nya tomter för såväl friliggande enfamiljshus som
sammanbyggda hus. Påskallavik har en speciell karaktär och för att bidra till att denna bevaras är
syftet också att ta hänsyn till områdets natur och särskilda bebyggelse- och tomtstruktur.
Bild 1
_______________________
Bodil Liedberg Jönsson
Samhällsbyggnadschef
______________________
Farnaz Wigh
Planarkitekt
SBN 2015-12-08
Beslutsunderlag
Tjänsteutlåtande daterat 2015-11-05
1. Plankarta
2. Planbeskrivning
3. Barnchecklista
4. Behovsbedömning
Skickas till
Samhällsbyggnadskontoret
9
2015-12-04
SBN 2015-12-08
10
2015-12-04
SBN 2015-12-08
11
S AM RÅ DS HA ND L IN G
PL A NB E S K R I V N I N G
Detaljplan för Emmekalv 4:309
Påskallavik
Centralorten, Oskarshamns kommun
Upprättad av samhällsbyggnadskontoret nov 2015
Dnr SBN 2013/6
Uppdragsbeslut
Samrådsbeslut
Granskningsbeslut
Antagande
Laga kraft
2013-05-14
201x-xx-xx
201x-xx-xx
201x-xx-xx
201x-xx-xx
2015-12-04
SBN 2015-12-08
SAMRÅDSHANDLING
12
2015-12-04
DETALJPLAN FÖR Emmek alv 4:309
MEDVERKANDE I PLANARBETET
Detaljplanen har upprättats av samhällsbyggnadskontoret i Oskarshamns kommun. Följande personer
har medverkat i planarbetet:
Oskarshamns kommun
Farnaz Wigh
Erik Hjärtqvist
Bodil Liedberg Jönsson
Leif Carlsson
Håkan Johansson
Lennart Nilsson
Stefan Sämfors
Jerry Svensson
Ulrika Palmér Nilsson
Sida 2
Planarkitekt
Tf.Planachef
Samhällsbyggnadschef
Kartchef
Mark- och planingenjör
Kommunekolog
Trafikingenjör
Projekteringsingenjör
Miljö- och hälsoskyddsinspektör
SBN 2015-12-08
13
2015-12-04
SAMRÅDSHANDLING
DETALJPLAN FÖR Emmek alv 4:309
INNEHÅLL
INLEDNING.........................................................................4
Vad är en detaljplan?
Detaljplaneprocessen - normalt planförfarande
4
4
SYFTE OCH OMFATTNING...............................................6
Planens syfte
Läge och areal
Markägoförhållanden
6
6
6
TIDIGARE STÄLLNINGSTAGANDEN................................7
Översiktliga planer
Detaljplaner
Riksintressen
Fornlämningar
Behovsbedömning av miljöpåverkan
7
7
7
7
7
FÖRUTSÄTTNINGAR OCH FÖRÄNDRINGAR..................8
Natur
Miljöförhållanden
Risk och säkerhet
Bebyggelseområden
Friytoroch rekreation
Planförslag
Strandskydd
Gator och trafi Teknisk försörjning
Sociala frågor
8
10
12
13
15
16
20
20
22
23
GENOMFÖRANDE.............................................................24
Organisatoriska frågor
Fastighetsrättsliga frågor och konsekvenser
Tekniska frågor
Ekonomiska frågor
24
24
25
25
KONSEKVENSER AV PLANENS GENOMFÖRANDE.......26
Sida 3
SBN 2015-12-08
14
SAMRÅDSHANDLING
2015-12-04
DETALJPLAN FÖR Emmek alv 4:309
INLEDNING
Samhällsbyggnadskontoret fick i februari 2013
in en ansökan om planbesked angående
upprättande av detaljplan för fastigheten
Emmekalv 4:309 (ägs av byggherren) och de
kommunägda fastigheterna Emmekalv 4:298
och del av Emmekalv 4:169 i Påskallavik. I juni
2015 skrevs ett nytt avtal mellan kommunen och
den nya ägaren till fastigheten Emmekalv 4:309.
Detaljplanen omfattar endast fastigheten
Emmekalv 4:309 (ägs av byggherren) .
Med detaljplanen vill fastighetsägaren
möjliggöra uppförandet av ett tiotal
bostadstomter.
En detaljplan ska grundas på ett program som
anger utgångspunkter och mål för planen, om
det inte är onödigt. I det här fallet har inget
program upprättats.
Detaljplanen består av följande handlingar:
Plankarta med bestämmelser
-
-Planbeskrivning
-Fastighetsförteckning
-Behovsbedömning
ut. En detaljplan medför i princip en rätt att
bygga i enlighet med planen under en särskild
genomförandetid, som är högst 5 år. Planen
är bindande vid prövning av lov. Detaljplanen
reglerar även andra rättigheter och skyldigheter,
inte bara mellan markägare och samhället ,utan
också markägare emellan.
Det är en kommunal angelägenhet att planlägga
mark och vatten. Detta kallas ofta det
kommunala planmonopolet och innebär att det
är kommunerna som antar planer inom de ramar
som samhället bestämt. Det kommunala planmonopolet innebär att kommunen bestämmer
om planläggning ska komma till stånd eller inte.
Plankartan med bestämmelser är det dokument
av planhandlingarna som är juridiskt bindande.
Planbeskrivningen, detta dokument, är därmed
inte juridiskt bindande utan endast vägledande.
I planbeskrivningen redovisas bland annat
planens syfte, tidigare ställningstaganden,
förutsättningar och förändringar samt
genomförande och konsekvenser av planens
genomförande.
Plankartan med planbestämmelser är
detaljplanens viktigaste handling och är det
dokument av planhandlingarna som är juridiskt
bindande. Planbeskrivningen (detta dokument)
är till för att beskriva detaljplanens syfte och
dess förutsättningar och förändringar. I planbeskrivningen ingår också beskrivningar av
planens konsekvenser och hur det är tänkt att
planen ska genomföras.
Nedan ges en inledande beskrivning av vad en
detaljplan är och hur processen för just den här
detaljplanen ser ut.
VAD ÄR EN DETALJPLAN?
En detaljplan ska upprättas när det ska byggas
nytt eller när bebyggelse ska förändras eller
bevaras. Med en detaljplan reglerar kommunen
användningen av mark- och vattenområden och
redovisar hur gränserna mellan allmänna platser,
privat kvartersmark och vattenområden ska se
Sida 4
INLEDNING
SBN 2015-12-08
15
2015-12-04
SAMRÅDSHANDLING
DETALJPLAN FÖR Emmek alv 4:309
DETALJPLANEPROCESSEN
- NORMALT PLANFÖRFARANDE
Processen för att upprätta en detaljplan kan ske
med enkelt eller normalt planförfarande. Planförfarandena skiljer sig något åt, men i stora
drag följer de samma mönster. I det här fallet
upprättas detaljplanen med normalt planförfarande och nedan följer en kortare
beskrivning av processen, se även figuren nedan.
Samråd
Under samrådet är ett första förslag till
detaljplan allmänt tillgängligt under minst fyra
veckor. Syftet med samrådet är att hämta in
synpunkter och kunskap från de som berörs
av planen. Under samrådet ska länsstyrelsen,
kända sakägare samt andra som har ett väsentligt
intresse av planförslaget ges möjlighet att lämna
synpunkter.
Granskning
Efter samrådet sammanställs inkomna synpunkter i en samrådsredogörelse och eventuella
ändringar görs i planhandlingarna. Därefter
görs det nya planförslaget allmänt tillgängligt
för granskning under minst tre veckor. Under
granskningen är det återigen möjligt att lämna in
synpunkter på förslaget.
Antagande och laga kraft
Efter granskningen sammanställs inkomna synpunkter i ett granskningsutlåtande och
eventuella ändringar görs i planhandlingarna.
Detaljplanen prövas sedan för godkännande av
samhällsbyggnadsnämnden.
Om inga överklaganden inkommer vinner
detaljplanen laga kraft tre veckor efter det att
protokollet justerats.
INLEDNING
Sida 5
SBN 2015-12-08
16
SAMRÅDSHANDLING
2015-12-04
DETALJPLAN FÖR Emmek alv 4:309
SYFTE OCH OMFATTNING
PLANENS SYFTE
MARKÄGOFÖRHÅLLANDEN
Syftet med detaljplanen är att möjliggöra nya
bostadsfastigheter i Påskallavik. Planen är
flexibel för att möjliggöra olika bostadstyper,
såsom friliggande enfamiljshus (villor) och
sammanbyggda hus (radhus, parhus och
kedjehus).
Planområdet består av fastigheten Emmekalv
4:309 (privatägd fastighet).
Utskrift från WebbGIS
Utskriftsdatum: 2015-10-06
Skala 1:2 500
±
LÄGE OCH AREAL
Påskallavik ligger cirka 1,5 mil söder om
Oskarshamns tätort (Se karta1).
Planområdet ligger centralt i Påskallavik och
omfattar en areal på cirka 15 200 m2 eller 1,5
hektar. Planområdet gränsar i norr till Kristdalavägen, i öster till herrgårdsfastigheten samt i
söder och väster till befintliga gång- och
Utskrift från WebbGIS
cykelvägar (Se karta 2).
Karta 2. Planområdets ungefärliga avgränsning
inom den röda linjen.
Servitut
Ledningsrätt
Gemensamhetsanläggningar ytor
Administrativa namn
Ledningsrätt
Avtalsservitut
Fastighetsgränser
Registersiffror
Servitut
Gemensamhetsanläggningar linjer
Traktgränser
Storskaliga fastighetsbeteckningar
0
60
Utskriftsda
120 m
© Oskarshamns kommun
Enbart för internt bruk
Karta 1. Planområdets ungefärliga avgränsning inom den röda cirkeln.
Sida 6
SYFTE OCH OMFATTNING
0
2 500
© Oskars
Enbart fö
SBN 2015-12-08
17
2015-12-04
SAMRÅDSHANDLING
DETALJPLAN FÖR Emmek alv 4:309
TIDIGARE STÄLLNINGSTAGANDEN
ÖVERSIKTLIGA PLANER
Detaljplanen överensstämmer till viss del med
översiktsplanen. Fastigheten Emmekalv 4:309
ligger inom ett område som i översiktsplanen
pekas ut som utvecklingsområde där området
runt herrgårdsområdet bör kunna kompletteras
med ny bebyggelse där stor hänsyn tas till
herrgårdsmiljön.
Oskarshamns kommun arbetar just nu med en ny
översiktsplan där Påskallaviks framtida
utveckling kommer att behandlas. Aktuellt
planområde ligger centralt med närhet till
befintlig service och kommunikationer. En
utveckling enligt planförslaget innebär en
hållbar förtätning av Påskallavik och skulle ge
orten attraktiva nya bostäder.
DETALJPLANER
Fastigheten Emmekalv 4:309 är inte planlagd.
RIKSINTRESSEN
Planområdet ligger inom ett område som är av
riksintresse för kulturmiljö i Kalmar län.
Området för riksintresset sträcker sig från Em i
söder till Vånevik i norr. Karaktäristiskt för
området är framförallt varvs- och
hamnverksamhet med centrum för stenbrytning.
I Påskallavik har hamnen och utskeppningen
styrt bebyggelsens utformning. Platsen är känd
som byggplats för skepp under 1700-talet. I
Påskallavik kan man än idag se det stora
sädesmagasinet i hamnen och längre upp
gästgiveriet, skeppshandeln och herrgården.
Aktuellt planförslag bedöms inte ha en negativ
påverkan på riksintresset. Planområdet ligger
bakom herrgården, avskilt från kusten och de
historiska sambanden.
objekt ska behörig expertis rådfrågas och en
ansökan om tillstånd för exploatering ställas till
Länsstyrelsen i Kalmar Län,
Kulturmiljöfunktionen, som fattar beslut i ärendet och avgör vilka eventuella fortsatta
arkeologiska insatser som krävs.
Om fornlämningar påträffas inom området råder
anmälningsplikt enligt Kulturminneslagen.
BEHOVSBEDÖMNING AV
MILJÖPÅVERKAN
En behovsbedömning har upprättats i samband
med val av planförfarande. Denna visar att
planen inte kan antas medföra någon betydande
miljöpåverkan.
Någon miljökonsekvensbeskrivning har därför
inte upprättats.
Se behovsbedömningen för ställningstagande
och motivering.
Detaljplanen bedöms inte leda till betydande
påverkan på miljön, människors hälsa och
säkerhet eller hushållningen med mark,
vatten och andra resurser. Detaljplanen möjliggör en utveckling och förtätning av Påskallaviks
samhälle.
Planområdet ligger i anslutning till befintlig
bebyggelse, infrastruktur och kommunikationer.
FORNLÄMNINGAR
Det finns inga kända fornlämningar inom
planområdet. Vid påträffande av intressanta
TIDIGARE STÄLLNINGSTAGANDEN
Sida 7
SBN 2015-12-08
18
SAMRÅDSHANDLING
2015-12-04
DETALJPLAN FÖR Emmek alv 4:309
FÖRUTSÄTTNINGAR OCH FÖRÄNDRINGAR
NATUR
Mark, vegetation och djurliv
En naturinventering gjordes av kommunens
ekolog i mars 2014. Kartan nedan visar planområdet indelat i tre olika delområden. Till varje
delområde finns en beskrivning av området
(Se karta 3).
Buskskiktet består av en blandning av en, hassel, syren, uppslag av rönn med mera. Utmed
Kristdalavägen i norr finns en mycket tät ridå av
syrenbuskar. Markfloran består främst av gräset
kruståtel. Här finner man också ganska rikligt
av mossor, bland annat hakmossa. Längs kanten
mot det öppna området i söder ligger ett äldre
odlingsröse.
Karta 3. Delområden som naturinventerats.
Område 1 - Tallskog
Planområdets norra del består av gles tallskog
utmed en åsrygg. Tallarna är av varierande ålder,
cirka 120-200 år gamla. På någon enstaka äldre
tall växer tallticka. Här finns även några torrträd
och lågor av tall. Ett av torrträden hade ett bohål
och förekomst av hackspett kunde observeras.
Åsen har här en ganska tydlig ryggform och
markytan har rikligt med uppstickande stenar.
Bland övriga trädslag märks björk, rönn och
lönn.
Sida 8
Område 2 - Öppna gräsmarker
Denna del av planområdet består av gräsmarker som tidigare utgjort en del av herrgårdens
trädgård. Den nordöstra delen består av klippta
gräsytor, väster därom ligger en helt ohävdad
gräsmark med högvuxen gräsvegetation av arter
som hundäxing och skräppa.
I nordvästra hörnet ligger en övergiven och
igenvuxen tennisplan. På planen växer nu en
ganska tät gräsvegetation och bredvid planen
växer några enstaka träd av sälg och björk. Här
FÖRUTSÄTTNINGAR OCH FÖRÄNDRINGAR
SBN 2015-12-08
19
2015-12-04
SAMRÅDSHANDLING
DETALJPLAN FÖR Emmek alv 4:309
finns även nyponbuskar, enstaka apel och ung
ek. Längst i väster finns täta hallonsnår, genom
denna del går en väl upptrampad stig i riktning
mot herrgården.
I skogsområdet finns en knuttimrad rödmålad
loftbod(se bild 2), förmodligen hitflyttad från
annan plats. En loftbod är ett förrådshus i två
plan som förr användes till förvaring av mat och
kläder. Virket har rötskador, särskilt på södra
och västra sidan. Den vanliga utvändiga trappan till övervåningen saknas helt idag och flera
golvplankor saknas inne i huset. Yttertrappan till
första våningen är uppbyggd av gamla kvarnstenar. Mellan loftboden och gång- och cykelvägarna söder och väster om tallskogen finns
upptrampade stigar.
Bild 1. Gamla tallar inom planområdet som
bör bevaras.
Bild 2. En knuttimrad loftbod.
Område 3 - Tallskog
Skogsbevuxen höjdrygg med tallar i varierande
åldrar, merparten är cirka 100-120 år och några
enstaka är cirka 150-200 år. På flera tallar växer
det tickor, det flesta troligen av arten tallticka.
På vissa träd syns utgångshål för någon större
vedlevande skalbaggsart. Någon enstaka tallåga
observerades. Inom området finns även en del
ung tall, rönn och ek. På en liten före detta lucka
i skogen har man satt gullregnsträd, som idag är
relativt gamla.
Skogen har ett glest buskskikt av enbuskar och
en gräsrik markflora (kruståtel) med inslag av
ris, främst lingon men även ljung och blåbär. I
botten växer ofta en ganska tät matta av mossa.
Marken är på vissa ställen blockrik med enstaka
hällar.
Detaljplanens bestämmelser och
riktlinjer
Detaljplanen möjliggör att planområdet kan
omvandlas till ett bostadsområde med plats för
tio till tjugofem bostadsfastigheter. Större delen
av planområdet saknar viktiga naturvärden.
De naturvärden som är värda att bevara återfinns
i den äldre tallskogen där träd i så stor utsträckning som möjligt bör bevaras för att ge karaktär
till bostadsområdet. De äldsta tallarna med
tallticka har mätts in och vägarna inom planområdet har anpassats så att så många tallar som
möjligt kan bevaras.
FÖRUTSÄTTNINGAR OCH FÖRÄNDRINGAR
Sida 9
SBN 2015-12-08
20
SAMRÅDSHANDLING
2015-12-04
DETALJPLAN FÖR Emmek alv 4:309
Markbeskaffenhet och geotekniska
förhållanden
Jordarten inom planområdets norra del är
isälvssediment med sand och block. Höjdryggen
med tallskog består av morän och berg. Markens
beskaffenhet ur grundläggningssynpunkt
bedöms vara god.
MILJÖFÖRHÅLLANDEN
Miljökvalitetsnormer
Det finns tre aktuella förordningar om
miljökvalitetsnormer; en för föroreningar i
utomhusluft, en för vattenförekomst och en för
omgivningsbuller. En detaljplan får inte medföra
att en miljökvalitetsnorm överträds.
Detaljplanens bestämmelser och
riktlinjer
Inga åtgärder genomförs i detaljplanen.
isälvsgrus
grus
morän
hällmark
Luftföroreningar
Grön + orange = mycket bra infiltrationsjordar
Karta 4 .”Jordarter” Geoteknisk utredning
Sida 10
Luftkvalitetsförordningen (2010:477) anger
normer för ämnena kvävedioxid/kväveoxid,
svaveldioxid, bly, partiklar (PM10 och PM2,5),
bensen, kolmonoxid, ozon, arsenik, kadmium,
nickel och bens(a)pyren i utomhusluft.
Det har inte gjorts några mätningar av
luftkvaliteten i Påskallavik men med tanke på
ortens storlek så finns inga misstankar om att
luftkvaliteten skulle ligga över de gällande
gränsvärdena.
FÖRUTSÄTTNINGAR OCH FÖRÄNDRINGAR
SBN 2015-12-08
21
2015-12-04
SAMRÅDSHANDLING
DETALJPLAN FÖR Emmek alv 4:309
Detaljplanens bestämmelser och
riktlinjer
Ett genomförande av planförslaget innebär fler
boende i Påskallavik och därmed fler bilresor.
Ökningen är dock liten och bedöms inte medföra
att miljökvalitetsnormerna för luft överskrids.
Vattenförekomst
Enligt vattenmyndighetens statusklassning har
vattenförekomsten idag måttlig ekologisk status
och ej god kemisk status. Åtgärdsinsatser sker
genom Oskarshamns kommuns arbete med VAplanering. VA-planeringen sker i fyra steg; framtagande av VA-översikt, VA-policy, VA-plan
samt implementering i den kommunala budgeten
översiktsplaneringen.
miljökvalitetsnormerna för hav, sjöar och vattendrag kan uppnås. Dagvattensystemen ska vara
utformade så att en så stor del av föroreningarna
som möjligt kan avskiljas eller nedbrytas under
vattnets väg till recipienten. Tillförseln av föroreningar till dagvattensystemen ska begränsas så
långt som möjligt och föroreningar ska i första
hand angripas vid källan.
Detaljplanens bestämmelser och
riktlinjer
Planområdet ligger inom ett avrinningsområde
som påverkar ytvattenförekomsten i
Påskallaviksområdet. Nya bebyggelseområden
ska förses med lokalt omhändertagande av dagvatten (LOD), där takdagvatten, dagvatten från
garageuppfarter och draneringsdagvatten ingår.
I kommunens VA-policy står det att
dagvattenlösningar ska bidra till att
Bild 3. Flygbild som översiktligt visar planområdet.
FÖRUTSÄTTNINGAR OCH FÖRÄNDRINGAR
Sida 11
SBN 2015-12-08
22
SAMRÅDSHANDLING
2015-12-04
DETALJPLAN FÖR Emmek alv 4:309
Omgivningsbuller
Planförslaget möjliggör för fler personer att
bosätta sig i Påskallavik vilket innebär en viss
ökning av trafik och buller.
Detaljplanens bestämmelser och
riktlinjer
Trafik och bullersökning bedöms dock inte
medföra att högsta rekommenderade
gränsvärden överskrids.
Aktuellt planområde bedöms vara lämpligt för
bostäder. Området ligger centralt i Påskallavik
och planens genomförande blir en naturlig
förtätning av Påskallaviks samhälle. Inom
planområdet finns ingen risk för översvämning
eller skred och grundläggningsförhållandena är
goda. Detaljplanen bedöms vara förenlig med
Miljöbalkens 3,4 och 5 kapitel.
Förorenad mark
Konsultbolaget Struktor Miljö AB gjorde en
miljöundersökning (se bilaga 1) med anledning
av att delar av fastigheten tidigare har använts
för odling och i samband med detta kan bekämpningsmedel ha använts. Provtagning av marken
visade på låga halter av analyserade markföroreningar, och samtliga analyserade organiska ämnen (bekämpningsmedel) visade på halter under
detektionsgränsen. Metallanalyserna har
jämförts med Naturvårdsverkets generella
riktvärde för känslig markanvändning, KM. Alla
de analyserade metallerna visade på halter under
KM. Känslig markanvändning betyder att man
kan nyttja marken för bostäder och liknande (se
bild 4).
Detaljplanens bestämmelser och
riktlinjer
Inga åtgärder krävs eftersom halterna av de analyserade för oreningarna understiger riktvärdet
för känslig markanvändning.
Radon
Inom planområdet finns förhöjd och eventuellt
förhöjd risk för markradon.
Sida 12
Detaljplanens bestämmelser och
riktlinjer
Nya bostäder ska uppföras på sådant sätt att de
klarar de krav och riktlinjer som ställs för radon.
Plankartan har en bestämmelse om att nya byggnader skall uppföras i radonsäkert utförande.
Störningar
Inom området finns i nuläget inga verksamheter
som är störande eller som ett riskmoment.
Området utsätts inte för några bullerstörningar
från trafik, industri eller dylikt.
Detaljplanens bestämmelser och
riktlinjer
En lokal trafikökning kommer att ske då
detaljplanen ger möjlighet för fler att bosätta sig
i området. Ökad trafik medför en viss ökning
av buller och luftförorening. Ökningen är dock
förhållandevis liten och bedöms inte medföra att
högsta rekommenderade gränsvärden överskrids.
Bild 4. En del av tomten som tidigare var
handelsträdgård
RISK OCH SÄKERHET
Planområdet ligger kustnära men löper inte risk
för att drabbas av förhöjda vattenstånd.
Planområdets lägsta del ligger cirka 6,5 meter
över havsnivån. Det föreligger ingen risk för
skred.
Påskallavik ligger inom ett område där
FÖRUTSÄTTNINGAR OCH FÖRÄNDRINGAR
SBN 2015-12-08
23
2015-12-04
SAMRÅDSHANDLING
DETALJPLAN FÖR Emmek alv 4:309
insatstiden för räddningstjänsten beräknas till
mellan tio och tjugo minuter. E22 är
rekommenderad väg för farligt gods och ligger
cirka 600 meter från planområdet.
Detaljplanens bestämmelser och
riktlinjer
Inga åtgärder genomförs i detaljplanen.
BEBYGGELSEOMRÅDEN
Bostäder
Planområdet ligger centralt i Påskallavik och
omges i norr och väster av villaområden. I
herrgårdsbyggnaden, öster om planområdet,
finns idag lägenheter. Det finns ingen bostadsbebyggelse inom planområdesgränsen.
Befintliga bostäder närmast planområdet är till
stor del uppförda under tidigt 1900-tal samt
under 1980- och 90-talet.
Huvudbyggnadernas storlek varierar mellan
100-150 m2 och de angränsande tomternas
storlek varierar mellan 600-2 500 m2.
Byggnadshöjden varierar mellan cirka 4 och 6
meter och det vanligaste fasadmaterialet är trä.
Befintlig bebyggelse
I den östra delen av planområdet ligger den äldre
herrgårdsbyggnaden vilken har en speciell
karaktär, och för att bevara denna byggnads
dominerande ställning, är det viktigt att
respektera högsta byggnadshöjden i
planområdet (se karta 5).
Detaljplanens bestämmelser och
riktlinjer
Detaljplanen möjliggör förtätning i Påskallavik.
Planen reglerar inte vilken typ av bostäder som
får byggas utan är flexibel vad gäller
byggnadstyp. Det finns därmed förutsättning för
en blandning av villor, radhus, parhus och
kedjehus inom området.
Karta 5. Lokaliseringskarta
FÖRUTSÄTTNINGAR OCH FÖRÄNDRINGAR
Sida 13
SBN 2015-12-08
24
SAMRÅDSHANDLING
2015-12-04
DETALJPLAN FÖR Emmek alv 4:309
Plankartan reglerar storlek på nya fastigheter,
byggnadsarea, byggnadshöjd samt placering av
byggnader på fastigheterna.
Utformningen av tomten bör utgå från den
struktur som finns i omgivningen och ny
bebyggelse ska harmoniera med bebyggelsen i
Påskallavik i övrigt.
Vid maximalt utnyttjande av tomter för villabebyggelse innebär detta 15 bostadstomter för
friliggande enfamiljshus.
Vid maximalt utnyttjande av kvartersmarken för
sammanbyggda hus och friliggande enfamiljshus innebär det omkring 14 sammanbyggda hus
(radhus/parhus/kedjehus) och 9 bostadstomter
för friliggande enfamiljshus.
enfamiljshusen får byggas i en våning med
största byggnadsarea 220 m2.
Nya sammanbyggda hus (radhus/parhus/
kedjehus) placeras på tomter som är minst
300 m2 och högsta 40% av tomten får bebyggas.
De nya sammanbyggda husen får byggas i max
två våningar.
Högsta byggnadshöjd för huvudbyggnad i en
våning är 4 meter och för två våningar 6 meter.
Vind får ej inredas i tvåvåningsbyggnader.
Komplementbyggnad får uppföras med en
högsta byggnadshöjd på 3 meter.
För tomten öster om den nya kvartersgatan
tillåts endast friliggande enfamiljshus.
Bostadshus får inte placeras närmare
Kristdalavägen än 12 m. (Väglagen § 47)
Huvudbyggnad och komplementbyggnad får
inte placeras närmare kvartersgata än 6 meter
och närmare tomtgräns än 4,5 meter. Dessa
områden har prickmarkerats i plankartan.
Detaljplanen tillåter både friliggande
enfamiljshus och, på delar av planområdet,
sammanbyggda hus (radhus/parhus/kedjehus).
Huvudbyggnaden får uppföras i en till två
våningar (se plankarta).
Nya friliggande enfamiljshus placeras på tomter
som är minst 850 m2. De nya friliggande
Bild 5 . Herrgårdsbyggnad
Sida 14
Bild 6. Villa i grannskapet
Bild 7. Villor på Kristdalavägen
FÖRUTSÄTTNINGAR OCH FÖRÄNDRINGAR
SBN 2015-12-08
25
2015-12-04
SAMRÅDSHANDLING
DETALJPLAN FÖR Emmek alv 4:309
Byggnadskultur och gestaltning
Bostadsbebyggelsen i Påskallavik domineras av
traditionell villabebyggelse i en till två våningar.
Det finns enbart ett fåtal hyresrätter.
Detaljplanens bestämmelser och
riktlinjer
I den fördjupade översiktsplanen pekas
området ut som utvecklingsområde. Området
ska ha blandade hustyper för att få en attraktiv
yttre gestaltning med Påskallavikkaraktär.
I detaljplanen medges tomter för både
friliggande enfamiljshus och sammanbyggdahus (radhus/parhus/kedjehus) och
planbestämmelsen B - bostäder och B fril. - friliggande bostäder används.
Detaljplanens bestämmelser och
riktlinjer
Detaljplanen möjliggör bostadsbebyggelse på
några av ovan nämnda lek- och rekreationsytor.
Planen säkerställer att hela området även efter
detaljplanens genomförande har god förbindelse
med det befintliga gång- och cykelvägnätet.
Detaljplanens genomförande påverkar inte elljusspåret eller lekplatsen väster om planområdet. Möjligheterna att flytta loftboden i
skogsområdet till ny plats bör undersökas i
samband med exploatering.
Offentlig och kommersiell service
Inom planområdet finns ingen offentlig
eller kommersiell service och förskolan
utanför planområdet är nedlagd. I Påskallavik
finns skolverksamhet, mataffär, postombud,
pizzeria, bensinstation, bibliotek, gästgiveri och
hotell.
Detaljplanens bestämmelser och
riktlinjer
I detaljplanen anges ingen yta för offentlig
service.
Bild 8. Lekplatsen
FRIYTOR och rekreation
Inom fastighet Emmekalv 4:309 finns öppna
gräsmarker och tallskog. På några av tallarna
växer tallticka. Området söder om förskolan och
bandyplanen har i idag gällande detaljplan för
markanvändningen park och plantering.
Inom planområdet finns ett skogsområde med en
loftbod. Upptrampade stigar mellan loftboden
och gång- och cykelvägarna söder och väster om
planområdet visar att skogsområdet används.
Vid den nedlagda förskolan finns en lekplats
med gungor och väster om planområdet
ligger en större lekplats med fotbollsplan,
gungor, rutschkanor och annan lekutrustning.
Park och naturmiljö
Detaljplanens bestämmelser och
riktlinjer
Inom detaljplanen medges ingen naturmark.
Inom och i anslutning till planområdet finns
gång- och cykelvägar som används flitigt av
både skolbarn och av de boende i Påskallavik.
Ett femtiotal meter söder om planområdet ligger
ett 2 km långt elljusspår.
FÖRUTSÄTTNINGAR OCH FÖRÄNDRINGAR
Sida 15
SBN 2015-12-08
26
SAMRÅDSHANDLING
2015-12-04
DETALJPLAN FÖR Emmek alv 4:309
Bild 9. Öster om Planområdet
PLANFÖRSLAG
parhus och friliggande villor.
På följande sidor visas tre utformningsalternativ.
Planen är flexibel när det gäller utformning och
placering av ny bebyggelse och alternativen bör
därför enbart ses som exempel som visar tillåten
omfattning av ny bebyggelse. Tomtstorleken för
de föreslagna tomterna utgår från hur det ser ut i
angränsande områden.
Det tredje alternativet visar hur området skulle
kunna se ut om kvartersmarken utnyttjas för
radhus, parhus, kedjehus och frilligande villor.
I alla alternativen finns en gemensam avfallsstation, en kvartersgata och en gång- och cykelväg.
Det första exemplet visar hur området skulle
kunna se ut om kvartersmarken utnyttjas för
friliggande enfamiljshus.
Det andra exemplet visar hur området skulle
kunna se ut om kvartersmarken utnyttjas för
Bild 10. Söder om planområdet
Sida 16
FÖRUTSÄTTNINGAR OCH FÖRÄNDRINGAR
SBN 2015-12-08
27
2015-12-04
SAMRÅDSHANDLING
DETALJPLAN FÖR Emmek alv 4:309
ALTERNATIV 1
- Friliggande enfamiljshus
Illustrationen nedan visar ett exempel på hur
området kan se ut om det byggs ut med
maximalt antal friliggande enfamiljshus (villor)
med minsta tomtstorlek 850 m2 och största
E
byggnadsarea 220 m2. Totalt möjliggörs då för
15 nya friliggande enfamiljshus. Högsta
byggnadshöjd är 4 meter vilket möjliggör
byggnation av friliggande 1/5 planshus enfamiljshus.
En gång- och cykelväg förbinder planområdet
med omgivande gång- och cykelvägnät.
I planområdetssyöstra del möjliggörs för en ny
avfallsstation.
E
Illustration 1. Ljusgrön färg visar föreslagen kvartersmark för bostadstomter. Bostadsbebyggelse är
mörkgrå. Blågrå färg visar föreslagen kvartersmark för transformatorsstation. Mörkgrön färg visar
föreslagen gång- och cykelväg.Rosa färg visar avfallsstation.
FÖRUTSÄTTNINGAR OCH FÖRÄNDRINGAR
Sida 17
SBN 2015-12-08
28
SAMRÅDSHANDLING
2015-12-04
DETALJPLAN FÖR Emmek alv 4:309
ALTERNATIV 2
- Friliggande enfamiljshus
och sammanbyggda hus
(parhus)
Illustrationen nedan visar ett exempel på hur
området kan se ut om det byggs ut med
maximalt antal friliggande enfamiljshus öster
E
om gatan och parhus på västra sidan.
Totalt möjliggörs då för 9 st friliggande enfa-
miljshus med största byggnadsarea 220 m2 på
östra sidan.
Två huskroppar med 7 respektive 4 parhus på
västra sidan med minsta tomtstorlek 300 m2 och
högsta 40% av tomten får bebyggas.
Högsta byggnadshöjd är 6 meter för sammanbyggda hus och 4 meter för enfamiljshus.
En gång- och cykelväg förbinder planområdet
med omgivande gång- och cykelvägnät.
I planområdetssyöstra del möjliggörs för en ny
avfallsstation.
E
Illustration 2. Ljusgrön färg visar föreslagen kvartersmark för bostadstomter. Bostadsbebyggelse är
mörkgrå. Blågrå färg visar föreslagen kvartersmark för transformatorsstation. Mörkgrön färg visar
föreslagen gång- och cykelväg.Rosa färg visar avfallsstation.
Sida 18
FÖRUTSÄTTNINGAR OCH FÖRÄNDRINGAR
SBN 2015-12-08
29
2015-12-04
SAMRÅDSHANDLING
DETALJPLAN FÖR Emmek alv 4:309
ALTERNATIV 3
- Friliggande enfamiljshus
och sammanbyggda hus
(radhus/KEDJEhUS- parhus)
Illustrationen nedan visar ett exempel på hur
området kan se ut om det byggs ut med
maximalt antal friliggande enfamiljshus
E
respektive sammanbyggda hus.
Totalt möjliggörs då för 7 nya friliggande enfa-
miljshus med största byggnadsarea 220 m2 på
östra sidan.
Två huskroppar med 10 radhus/kedjehus och 2
parhus på västra sidan med minsta tomtstorlek
300 m2 och högsta 40% av tomten får bebyggas.
Högsta byggnadshöjd är 6 meter för sammanbyggda hus och 4 meter för enfamiljshus.
En gång- och cykelväg förbinder planområdet
med omgivande gång- och cykelvägnät.
I planområdet syöstra del möjliggörs för en ny
avfallsstation.
E
Illustration 3. Ljusgrön färg visar föreslagen kvartersmark för bostadstomter. Bostadsbebyggelse är
mörkgrå. Blågrå färg visar föreslagen kvartersmark för transformatorsstation. Mörkgrön färg visar
föreslagen gång- och cykelväg.Rosa färg visar avfallsstation.
FÖRUTSÄTTNINGAR OCH FÖRÄNDRINGAR
Sida 19
SBN 2015-12-08
30
SAMRÅDSHANDLING
2015-12-04
DETALJPLAN FÖR Emmek alv 4:309
STRANDSKYDD
Detaljplanens bestämmelser och
riktlinjer
När en detaljplan ersätts med en ny detaljplan
återinträder strandskyddet (Miljöbalken 7 kap.
18 g §). I Påskallaviks samhälle återinträder 100
meters strandskydd.
Skolgatan kommer fortsätta att vara tillfartsväg
till området. Plankartan anger gata för Skolgatan som avslutas med en vändplan. Gatan bör
utformas med 7m gatubredd (1m motveck+5m
körbana+1m sidoyta). Ensidig lutning med
motveck på västra sidan. I planområdet syöstra
del finns en yta för gemensam sophantering.
Detta gör att sopbilar inte behöver köra in i
bostadsområdet.
Detaljplanens bestämmelser och
riktlinjer
Aktuellt planområde ligger mer än 100 meter
från strandlinjen vilket innebär att området inte
omfattas av strandskydd.
Bild 11,12. Skolgatan
karta 8. Vägnamn
GATOR OCH TRAFIK
Gatunät
Planområdet gränsar till Kristdalavägen i norr
och Skolgatan i öster. Skolgatan är tillfartsväg
till området. Trafikverket är väghållare för
Kristdalavägen och Oskarshamns kommun är
väghållare för Skolgatan. Inom planområdet
finns en körbar väg fram till bandyplanen och
tennisplanen, och västerut övergår vägen i
cykelväg. Från Kristdalavägen gäller 12 meter
byggnadsfritt avstånd (Väglagen § 47).
Sida 20
Bild 13. Skolgatan- vändplan för sopbilar
FÖRUTSÄTTNINGAR OCH FÖRÄNDRINGAR
SBN 2015-12-08
31
2015-12-04
SAMRÅDSHANDLING
DETALJPLAN FÖR Emmek alv 4:309
Kristdalavägen
GC-väg
Kustvägen
Lokalgata
Ny GC-väg
Karta 9. Nya och befintliga vägar
Bild 14,15. Kristdalavägen
Plankartan anger utfartsförbud mot
Kristdalavägen och en del av nya kvartersgatan
på grund av begränsad sikt.
Detaljplanens genomförande kommer att
innebära en viss ökning av trafikmängden på
Skolgatan. Om planområdet bebyggs med högst
25 nya bostäder innebär det i princip en
trafikökning med 100 bilar per dygn.
Utgångspunkten för denna beräkning är att varje
hushåll ger upphov till i snitt 4 enkelresor med
bil per dygn. Trafikmängden på Skolgatan är
idag cirka 170 fordon/dygn. Efter detaljplanens
genomförande blir därför trafikmängden cirka
270 fordon per dygn.
Gång- och cykelvägar
Planområdet gränsar i väster till en gång- och
cykelväg som går genom planområdet och
ansluter till Skolvägen. Gång- och cykelvägen
används mycket av boende i Påskallavik och är
ett av huvudstråken för barn som cyklar eller går
till och från Påskallaviks skola.
Bild 16. Vy från gång- och cykelväg
FÖRUTSÄTTNINGAR OCH FÖRÄNDRINGAR
Sida 21
SBN 2015-12-08
32
SAMRÅDSHANDLING
2015-12-04
DETALJPLAN FÖR Emmek alv 4:309
Detaljplanens bestämmelser och
riktlinjer
Planens genomförande medför en ökad trafik på
Skolgatan. Gång- och cykelvägar får anläggas
inom områden som i plankartan är markerade
med CYKEL. GC-väg ska ha minst 3 m belagd
bredd. Planens genomförande medför att en del
av cykelvägen norr om bandyplanen
omvandlas till gata. I övrigt påverkas inte
befintliga gång- och cykelvägar av detaljplanens
genomförande.
TEKNISK FÖRSÖRJNING
Vatten, avlopp och dagvatten
Omkringliggande bostadsområden är anslutna
till kommunens vatten- och avloppsnät.
Det bästa sättet att lösa dagvattenfrågan är med
infiltration inom egen fastighet. Avrinning från
gata leds via diken väster om planområdet till en
bäck som leder ut i havet.
Gatan bör höjdsättas för att säkerställa att VAledningar erhåller tillräckligt frostfritt djup och
erforderlig lutning erhålles på gatan för dagvattenavrinning.
Bild 17. Vy från Kustvägen och närmaste
hållplats till planområdet
Kollektivtrafi
Närmaste busshållsplats är hållplatsen
Skeppshandeln som ligger på Kustvägen, cirka
300 meters gångavstånd från planområdet.
Hållplatsen trafikeras av linje 169 (Oskarshamn
– Påskallavik – Emsfors). Hållplatsen
Påskallavik E22 ligger på cirka 900 meters
gångavstånd från planområdet och nås genom att
följa Kustvägen västerut. Hållplatsen trafikeras
av linjerna 160 (Kalmar – Mönsterås –
Oskarshamn - Västervik) och 161 (Expressbuss
Kalmar - Oskarshamn).
Detaljplanens bestämmelser och
riktlinjer
Detaljplanens genomförande bidrar till fler
invånare i Påskallavik vilket innebär ett ökat
underlag för kollektivtrafiken. Hållplatserna
ligger på ett acceptabelt promenadavstånd från
planområdet. Kollektivtrafikens linjesträckning
påverkas inte.
Sida 22
Karta 10. Dagvatten hantering
Detaljplanens bestämmelser och
riktlinjer
För aktuell detaljplan gäller att ny bebyggelse
ska anslutas till det kommunala vatten- och
avloppsnätet. Kommunen bygger VA-ledningar
och avloppspumpstation utanför planområdet
med anslutning mot Rödskärsgatans vändplan.
I naturområdet SO om Rödskärsgatans vändplan
anlägges ett översilningsområde för dagvattenhantering.
Befintligt dike mot söder (väster om bandyplan)
rensas för dagvattenavrinning från
översilningsområdet.
FÖRUTSÄTTNINGAR OCH FÖRÄNDRINGAR
SBN 2015-12-08
33
2015-12-04
SAMRÅDSHANDLING
DETALJPLAN FÖR Emmek alv 4:309
Förutsättningarna för infiltration är goda inom
planområdet som består av mycket grus och
isälvssediment.
Plankartan har följande bestämmelser gällande
dagvatten: ”Dagvatten omhändertas lokalt inom
egen fastighet.” Takavvattning löses genom
stuprör med utkastare.
Ett genomförande av detaljplanen bedöms inte
påverka miljökvalitetsnormerna för vatten
negativt.
El och tele
I planområdet finns en transformatorstation.
Detaljplanens bestämmelser och
riktlinjer
Planområdet ansluts till befintligt elnät.
I plankartan finns ett E1-område, det vill säga
område för tekniska anläggningar så som
transformatorstation. Mellan transformatorstation och byggnad, brännbar byggnadsdel eller
brännbart upplag ska finnas ett skyddsavstånd.
Avfall och värme
Ledningsrätten söder om planområdet påverkas
inte av detaljplanens genomförande. Omhändertagande av avfall ska ske enligt Oskarshamns
kommuns renhållningsordning.
Detaljplanens bestämmelser och
riktlinjer
I planområdetssydöstra del, i slutet av Skolgatan, möjliggörs för en yta för gemensam sophantering. Detta gör att sopbilen inte behöver
köra in i bostadsområdet. Sophantering kan till
exempel lösas med underjordsbehållare för att
effektivisera användningen av markytan.
SOCIALA FRÅGOR
kommunal handlingsplan baserad på FN:s
standardregler för delaktighet och jämlikhet för
människor med funktionsnedsättning. Det övergripande syftet med programmet är att ange
riktlinjer för kommunens nämnder, styrelser och
förvaltningar i deras planering av verksamheten.
Detta för att förbättra tillgängligheten för alla
människor i Oskarshamns kommun.
Detaljplanens bestämmelser och
riktlinjer
Planen förutsätter att dess innehåll anpassas
för att uppfylla gällande lagar och kommunens
handikappolitiska program rörande
tillgänglighet. Eventuella åtgärder för att
uppfylla tillgänglighetskraven sker i första hand
på den egna fastigheten.
Barnperspektivet
Enligt beslut i kommunfullmäktige
2007-03-12 ska alla barn och unga ha rätt att
leva och utvecklas i ett säkert och tryggt
Oskarshamn. Som en del i att uppnå detta har
en checklista tagits fram som ska genomgås i
samband med planärenden.
Detaljplanens bestämmelser och
riktlinjer
Planområdet ligger centralt i Påskallavik med
närhet till bland annat Påskallaviks skola. I
anslutning till planområdet finns ett gång- och
cykelvägnät som används av barn och unga för
att ta sig till skolan. Detaljplanens
genomförande medför något mer trafik på vägar
som idag inte är så trafikerade. En stor del av
de befintliga gång- och cykelvägarna bevaras.
Trafikökningen är förhållandevis liten och
säkerheten för barn bedöms därför inte påverkas
av planens genomförande.
Tillgänglighet
Ett handikappolitiskt program för Oskarshamns
kommun antogs av kommunfullmäktige 200201-14 (reviderat 2007). Programmet är en
FÖRUTSÄTTNINGAR OCH FÖRÄNDRINGAR
Sida 23
SBN 2015-12-08
34
SAMRÅDSHANDLING
2015-12-04
DETALJPLAN FÖR Emmek alv 4:309
GENOMFÖRANDE
I genomförandedelen redovisas de
organisatoriska, fastighetsrättsliga, tekniska och
ekonomiska åtgärder och konsekvenser som
behövs för att åstadkomma ett samordnat och
ändamålsenligt genomförande av detaljplanen.
Här redovisas kommunens utgifter och
inkomster som föranleds av planen.
Genomförande är en del av planbeskrivningen
som i likhet med övriga delar av
planbeskrivningen inte har någon självständig
rättsverkan. De uppgifter som redovisas i delen
om genomförande ska endast ses som
vägledande vid genomförandet av detaljplanen.
ORGANISATORISKA FRÅGOR
Beräknad tidplan
Samråd
Granskning
Antagandeprövning
vintern 2015/2016
vintern 2015/2016
våren 2016
Genomförandetid
Detaljplanens genomförandetid är 5 år från den
dag planen vinner laga kraft. Under
genomförandetiden kan planen normalt inte
ändras eller upphävas om inte särskilda skäl
finns. Om kommunen inte ändrar eller upphäver
planen efter genomförandetidens utgång
fortsätter den att gälla.
Efter genomförandetidens utgång kan dock
planen ändras eller upphävas utan att uppkomna
rättigheter i planen behöver beaktas.
Ansvarsfördelning/Huvudmannaskap
Byggande inom kvartersmark, betecknat B, E1
och E2 i plankartan avses ske i enskild regi.
Tillåten användning är mark för bostäder,
transformatorstation och avfallsstation.
Oskarshamns kommun ska vara huvudman för
de allmänna platser som är utlagda i
detaljplanen, betecknade med GATA och
CYKEL. Kommunen har därmed ansvar för
dessa områdens drift och skötsel.
Trafikverket ska vara väghållare och huvudman
Sida 24
för den allmänna plats som i detaljplanen
betecknas VÄG och har därmed ansvar för
områdets anläggning, drift och skötsel.
Avtal
Exploateringsavtal avses att upprättas mellan
Oskarshamns kommun och markägaren av
Emmekalv 4:309/ exploatören vad avser
anläggande av område som i detaljplanen
benämns GATA och CYKEL.
Planavtal
Planavtal har upprättats mellan ägaren av
Emmekalv 4:309 och Oskarshamns kommun
angående detaljplanens upprättande. Planavgift
ska därmed inte tas ut vid kommunens
bygglovhantering avseende exploatering inom
planområdet.
FASTIGHETSRÄTTSLIGA
FRÅGOR OCH KONSEKVENSER
Fastighetsplan, fastighetsindelningsbestämmelser
Någon fastighetsplan finns tidigare inte
upprättad inom planområdet.
Fastighetsindelningsbestämmelser bedöms inte
behöva upprättas inom området.
Fastighetsbildning
All mark inom detaljplanen är i privat ägo.
Markägaren tar initiativ till och bekostar för
detaljplanens genomförande erforderlig
fastighetsbildning vilken också förutsätts
inkludera tillskapadet av
gemensamhetsanläggning för avfallsstation
enligt planbestämmelse E2.
GENOMFÖRANDE
SBN 2015-12-08
35
2015-12-04
SAMRÅDSHANDLING
DETALJPLAN FÖR Emmek alv 4:309
TEKNISKA FRÅGOR
Åtgärder inom planområdet
Vatten och avlopp (VA)
För detaljplanens genomförande krävs en
utbyggnad av det kommunala vatten- och
avloppsnätet. Planområdet ingår i VA-verksamhetsområdet för Oskarshamns kommun. Det
innebär att avgift för VA ska tas ut vid
anslutning. Kommunen upprättar anslutningspunkt för VA i plangränsen vid nya gång- och
cykelvägen (GC-vägen).
Anslutningspunkten dimensioneras för cirka
25 lägenheter. Markägaren/exploatören erlägger anläggningsavgift för dessa. VA-ledningar
inom planområdet ska dimensioneras för minst
20 lägenheter i GC-vägen, för att sedan minska
i dimensioner mot slutändarna. Vattenledningsnätet dimensioneras för brandpost i GC-vägens
anslutning mot nya gatan.
När gatan och GC-vägen är utbyggd av
markägaren/exploatören avses dessa att
vederlagsfritt enligt exploateringsavtal
överlämnas av markägaren/exploatören till
kommunen såsom huvudman för desamma
(PBL 6:13).
Samtliga anläggningskostnader (VA-gata,
GC-väg, belysning, fiberkabel med mera) inom
planområdet bekostas av markägaren/exploatören.
Åtgärder utanför planområdet
Oskarshamns kommun bygger VA-ledningar och
avloppspumpstation utanför planområdet med
anslutning mot Rödskärsgatans vändplan.
I naturområdet sydost om Rödskärsgatans
vändplan anläggs ett översilningsområde för
dagvattenhantering.
Befintligt dike mot söder (väster om bandyplan)
rensas för dagvattenavrinning från
översilningsområdet.
Dagvatten
Ny bebyggelse ska anslutas till kommunala
VA-ledningar i närområdet. Ny bebyggelse
ska också förses med lokalt omhändertagande
av dagvatten (LOD), där dagvatten från tak,
dagvatten från hårdgjorda ytor och dräneringsdagvatten ingår.
Ny gata och gång- och cykelväg
(GC-väg)
Detaljplanen förutsätter för bostadsbebyggelse
att ny gata byggs, vilken är en förlängning av
Skolgatan. Dessutom avses GC-vägnätet utökas
i sydvästra delen av planområdet.
Gatan bör utformas med 7 meters gatubredd
(1 meters motveck + 5 meter körbana + 1 meter
sidoyta). Ensidig lutning med motveck på västra
sidan.
Vid byggande av gatan måste densamma utformas med överbyggnad enligt
Anläggnings - AMA och VGU.
Gatan ska byggas med LED - gatubelysning,
cirka 6 stycken, enligt kommunens anvisningar.
GC-vägen ska ha minst 3 meter belagd bredd.
EKONOMISKA FRÅGOR
Planekonomi
Utgifter
VA-utbyggnad fram till
planområdet
500.000:- kronor
Rensning av dike och översilningsområde
för dagvatten
200.000:- kronor
Drift VA/avloppspumpstation/ år
10.000:- kronor
Drift och skötsel av gata och
GC-väg/år
7.000:- kronor
Drift gatubelysning/år
4.000:- kronor
Inkomster
Anslutningsavgifter för VA, 25 lägenheter
(inkl. moms)
GENOMFÖRANDE
685.000:- kronor
Sida 25
SBN 2015-12-08
SAMRÅDSHANDLING
36
2015-12-04
DETALJPLAN FÖR Emmek alv 4:309
KONSEKVENSENSER AV PLANENS GENOMFÖRANDE
Detaljplanen möjliggör att planområdet kan omvandlas till ett bostadsområde med plats för mellan ett
tjugotal till ett trettiotal bostadsfastigheter. Genomförandet av planen ses som en hållbar förtätning av
Påskallaviks samhälle eftersom området ligger centralt med närhet till befintlig service och kommunikationer. Planen är flexibel för att möjliggöra olika bostadstyper, så som villor, radhus, parhus och
kedjehus. Detaljplanen ger möjlighet för fler att bosätta sig i Påskallavik vilket är positivt för samhället
eftersom det ger ett större underlag för skola, bibliotek, butiker, föreningsliv, kollektivtrafik med mera.
Större delen av planområdet saknar viktiga naturvärden. Exploatering i området medför att vissa träd
måste fällas för att möjliggöra ny väg och byggnation av hus. Det är framförallt i norra och sydöstra
delen av Emmekalv 4:309 som träd måste fällas. Generellt bör träd bevaras i så stor utsträckning som
möjligt för att ge karaktär till bostadsområdet. De äldsta tallarna med tallticka har mätts in och vägarna
inom planområdet har anpassats så att så många tallar som möjligt kan bevaras.
Detaljplanen innebär en förändrad utblick för de fastigheter som ligger närmast planområdet. Höjden
på nya hus begränsas med en byggnadshöjd på maximalt 4 meter för villor och 6 meter för radhus, parhus och kedjehus. Detta motsvarar 1,5 plan för villor och två plan för radhus, parhus och kedjehus. Det
befintliga villaområdet i väster ligger på en högre höjd än planområdet, detta tillsammans med avståndet mellan områdena gör att den nya bebyggelsen inte upplevs och påträngande.
Det finns även ett par fastigheter som ligger närmare planområdet och som därmed kommer att
påverkas i något större utsträckning. Det är framför allt Emmekalv 4:8, Emmekalv 4:276,
Emmekalv 4:111, Emmekalv 4:141, Emmekalv 4:264 och Emmekalv 4:66. De gränsar till området
och kommer få nya grannar när detaljplanen genomförs.
Sida 26
KONSEKVENSER AV PLANENS GENOMFÖRANDE
SBN 2015-12-08
37
Samhällsbyggnadskontoret
Oskarshamns kommun, Varvsgatan 8, Box 706, 572 28 Oskarshamn
tel: 0491-880 00, fax: 0491-883 09, e-post: [email protected]
2015-12-04
SBN 2015-12-08
38
2015-12-04
Tjänsteställe/handläggare
Samhällsbyggnadskontoret
Miljö- och byggavdelningen
Beslutsinstans
Kristina Erlandsson
Samhällsbyggnadsnämnden
E-post: [email protected]
Tel: +46 0491-76 45 64
Remiss- Förslag till nya lokala föreskrifter för att
skydda människors hälsa och miljön
Förslag till beslut
Samhällsbyggnadsnämnden godkänner förslag till nya lokala föreskrifter för att skydda människors
hälsa och miljön samt överlämnar förslaget till kommunstyrelsen för fortsatt handläggning.
Ärendet
Samhällsbyggnadskontoret har gjort en översyn och arbetat fram ett förslag till nya lokala föreskrifter
för att skydda människors hälsa och miljön.
Bakgrund
Nuvarande lokala föreskrifter för att skydda människors hälsa och miljön antogs av
kommunfullmäktige 2003-12-07, § 146 och reviderades 2005-02-14, § 22.
I framtagandet av nytt förslag till föreskrifter har Sveriges kommuner och landstings skrift ”Lokala
föreskrifter för att skydda människors hälsa och miljön, 2012” använts. Kontoret har gjort en grundlig
genomlysning av föreskrifterna och en rad ändringar har gjort. Ändringar av större betydelse har
gjorts inom områdena trädgårdseldning, eldning för uppvärmning och trivseleldning, gatumusik samt
tvätt av fordon.
_______________________
Bodil Liedberg Jönsson
Samhällsbyggnadschef
Beslutsunderlag
______________________
Kristina Erlandsson
Bitr. miljö- och byggchef
1. Lokala föreskrifter för att skydda människors hälsa och miljön 2012, Sveriges kommuner och
Landsting
Skickas till
Kommunstyrelsen
För åtgärd:
Kommunstyrelsen
SBN 2015-12-08
39
2015-12-04
Nuvarande lokala föreskrifter för att skydda
Nytt förslag till lokala miljö- och
OSKARSHAMNS KOMMUNS LOKALA
FÖRESKRIFTER FÖR ATT SKYDDA
MÄNNISKORS HÄLSA OCH MILJÖ
Lokala föreskrifter för att skydda
människors hälsa och miljön för
Oskarshamns kommun
fastställda av kommunfullmäktige
den 2016 -xx-xx…§ xx ...
människors hälsa och miljö
Fastställda av kommunfullmäktige 2003-12-08, §
146
Reviderade senast av kommunfullmäktige 2005-0214, § 22
Gäller fr.o.m. 2005-03-22
(7 §, punkt 4 gäller från och med 2006-01-01)
hälsoskyddsföreskrifter
Dessa lokala föreskrifter gäller från
2016-01-01
Med stöd av 9 kap. 7 - 8 §§ och
10-13 §§ miljöbalken (1998:808)
samt 13, 17, 39 - 40 och 42-44 §§
förordningen (1998:899) om
miljöfarlig verksamhet och
hälsoskydd meddelar
kommunfullmäktige följande
lokala föreskrifter för att skydda
människors hälsa och miljön
Inledande bestämmelser
Inledande bestämmelser
1§
Utöver bestämmelserna i miljöbalken (1998:808) och
förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet
och hälsoskydd gäller följande lokala föreskrifter för
att skydda människors hälsa och miljön.
1§
Utöver bestämmelserna i
miljöbalken (1998:808) och
förordningen om miljöfarlig
verksamhet och hälsoskydd
(1998:899) gäller följande lokala
föreskrifter för att skydda
människors hälsa och miljön.
Samlad bebyggelse definieras i plan- och bygglagen
(1987:10), PBL, 8 kap. 4 §. Det framgår av kartbilaga
vilka områden som byggnadsnämnden beslutat ska
betecknas som samlad bebyggelse. Eventuella
ändringar i fråga om vilka områden som utgör samlad
bebyggelse gäller, även i fråga om dessa
bestämmelser, från och med det datum då
byggnadsnämndens beslut om ändring träder i kraft.
Ändringar i kartbilaga till dessa föreskrifter ska vara
identiska med de ändringar som görs för
byggnadsnämndens räkning
Vad som sägs i dessa lokala bestämmelser gäller inte
i de fall där generalläkaren utövar tillsyn över
verksamheten eller åtgärden.
Områden med detaljplan eller
områdesbestämmelser eller
sammanhållen bebyggelse samt öar
i skärgården framgår av kartbilaga
1.
Områdesskydd för vattentäkter
framgår av kartbilaga 2a- c.
Områden som kräver särskild
hänsyn framgår av kartbilaga 3a- d.
SBN 2015-12-08
40
Avloppsanordningar och annan toalett än WC
2§
Enligt 13 § förordningen om miljöfarlig verksamhet och
hälsoskydd krävs det tillstånd av miljö- och
hälsoskyddsnämnden för att
1 inrätta avloppsanordning till vilken vattentoalett ska
anslutas
2 inrätta urinseparerande toalett
3 ansluta vatten-/urinseparerande toalett till
befintlig avloppsanordning samt enligt dessa
bestämmelser inrätta
4 annat slag av toalett som
förmultningstoalett, eltoalett, torrtoalett
med latrinkompostering eller med dessa
jämförbara toaletter
Enligt dessa föreskrifter krävs dessutom
tillstånd av miljö- och hälsoskyddsnämnden
för att inrätta annan avloppsanordning än
som anges i punkterna 1-3, exempelvis
avloppsanordningar för bad-, disk- och
tvättavloppsvatten.
a inom område med
detaljplan/områdesplan eller samlad
bebyggelse
b inom området öster om
Europaväg 22, markerat på
kartbilaga
c inom områden som omfattas av strandskydd enligt 7
kap. 13 och 14 §§
miljöbalken markerat på kartbilaga
Observera att det därutöver enligt 13 och
14 §§ förordning om miljöfarlig
verksamhet och hälsoskydd krävs
anmälan till miljö- och
hälsoskyddsnämnden för att
a inrätta annan avloppsanläggning än
som anges i § 2 punkterna a-c ovan
b
ändra avloppsanordning om
åtgärden kan medföra väsentlig ändring
av
avloppsvattnets mängd eller sammansättning
2015-12-04
Avloppsanordningar och
toalettlösningar
2§
Det krävs tillstånd för ändring av
befintlig avloppsanläggning när
ändringen kan påverka
anläggningens reningsförmåga.
Ändringar som kräver tillstånd är:
• Inrättande och anslutning av
WC, eller annan VAanordning, till befintlig
anläggning,
• ny lokalisering av anläggning,
• byte av sluten tank,
• materialbyte i infiltration eller
liknande reningssteg.
3§
Enligt dessa föreskrifter krävs
tillstånd för att inrätta
avloppsanordning utan
vattentoalett
4§
Anmälan ska göras till
samhällsbyggnadsnämnden för att
inrätta andra slags toaletter än
vattentoalett.
5§
Det krävs tillstånd av
samhällsbyggnadsnämnden för
kompostering och eget
omhändertagande av urin och
latrin.
SBN 2015-12-08
41
Djurhållning
3§
Inom område med
detaljplan/områdesbestämmelser krävs
det tillstånd av miljö- och
hälsoskyddsnämnden för att hålla
1. nötkreatur, häst, get, får eller svin
2. pälsdjur och fjäderfä som inte är sällskapsdjur
3. orm
För hållande av orm krävs dessutom tillstånd även inom
områden med samlad bebyggelse, se kartbilaga.
2015-12-04
Djurhållning
6§
Det krävs tillstånd av
samhällsbyggnadsnämnden för att
inom område med detaljplan eller
områdesbestämmelser hålla
1. nötkreatur, häst, get, får, svin
2. pälsdjur och fjäderfä som inte är
sällskapsdjur
3. orm
Inom område med detaljplan tillåts inte ny
hästhållning närmare än 200 m till
bostadsbebyggelse, skolor eller barnstugor.
Redan befintliga
ridanläggningar/hästställen markerade på
karta (ÖP 2000 sid. 18) tillåts fortsätta eller
överlåta sin verksamhet.
Spridning av gödsel
4§
Skyddszoner minst 6 meter breda
(räknat från strandbrinkens överkant)
skall finnas där naturligt skydd saknas
längs vattendrag (å, bäck, kanal eller
större diken etc.) sjöar och Östersjön
(räknat från strandlinje för
högvattenyta) som gränsar mot
spridningsarealerna.
Mindre skyddszon, minst 1 meter bred
skall lämnas där naturligt skydd saknas
längs smådiken som gränsar mot
spridningsarealerna.
Skyddszonerna skall vara ständigt bevuxna med gräs
och helst även med träd och buskar. De ska också vara
ogödslade och obesprutade med kemiska
bekämpningsmedel.
Gödselhantering
7§
Slam från avloppsreningsverk får
inte användas vid gödsling eller
upplagras utan tillstånd av
samhällsbyggnadsnämnden.
8§
Vid spridning av naturlig gödsel,
slam eller annan orenlighet inom
eller intill område med detaljplan
gäller utöver vad som följer av
Statens jordbruksverks föreskrifter
följande:
Spridning får ej göras så att utspridd
gödsel (stallgödsel och/eller andra
gödselmedel) kan hamna i eller
avrinna till vattenområde (å, bäck,
diken, kanaler, sjö etc.).
1. Tidpunkten för spridning
ska anpassas till sådana
väder- och
vindförhållanden som
minskar risken för
luktolägenheter . Torrt och
blåsigt väder med vind från
bebyggelsen innebär minst
risk.
5§
2. Nedbrukning ska ske i
SBN 2015-12-08
42
För område med
detaljplan/områdesbestämmelse eller
samlad bebyggelse gäller, utöver av vad
som följer av Statens jordbruksverks
föreskrifter (SJVFS 1999:79) - Om
försiktighetsmått vid spridning av
gödselmedel - följande:
2015-12-04
omedelbar anslutning till
spridningen
3. Spridning får inte ske
närmare än 6 meter från sjö
eller vattendrag
Vid spridning av stallgödsel på arealer
som finns inom eller närmare än 300
m från område med
detaljplan/områdesbestämmelse eller
samlad bebyggelse, ska nedbrukning
ske inom 4 timmar efter spridningen.
Tidpunkten för spridning ska anpassas
till sådana väder- och
vindförhållanden som minskar risken
för luktolägenheter.
Gödselstad inom område med
detaljplan/områdesbestämmelse eller samlad
bebyggelse
6§
Enligt 37 § förordningen om miljöfarlig
verksamhet och hälsoskydd krävs anmälan
till miljö- och hälsoskyddsnämnden av den
som avser att ordna en gödselstad eller
annan upplagsplats för djurspillning inom
område med detaljplan.
Enligt dessa föreskrifter krävs sådan
anmälan även inom områden med
områdesbestäm- melser eller samlad
bebyggelse.
Skydd för ytvatten och ytvattentäkter och
enskilda vattentäkter
7§
För att undvika förorening av ytvatten,
Östersjön, sjöar och vattendrag eller
kommunens vattentäkter bör tvätt av
motorfordon ske i för ändamålet avsedd
anläggning.
Enklare tvätt, under förutsättning att den
sker utan avfettning, får ske på gräsmatta
Skydd för ytvattentäkt och
enskilda vattentäkter
9§
Den som avser att ordna ett upplag
som kommer att innehålla
petroleum olje- eller tjärprodukter,
lösningsmedel, vägsalt eller andra
liknande produkter inom de
områden som märkts ut på
kartbilaga 2a- c (områdesskydd för
vattentäkter), ska anmäla detta till
SBN 2015-12-08
43
2015-12-04
eller annan icke hård yta som förmår att
fånga upp tvättvattnet utan att det rinner
till dike, vattendrag eller gatubrunn
samhällsbyggnadsnämnden innan
upplaget påbörjas.
Tvätt av motorfordon får inte ske
1 på asfalterade eller på annat sätt hårdgjorda ytor
2 inom 50 m från strandlinje för
högvattenyta eller i övrigt på plats som
innebär att tvättvattnet, utan föregående
oljeavskiljning, avleds till dagvattensystem,
sjö, vattendrag eller Östersjön.
Anmälan eller tillstånd enligt
denna paragraf krävs inte om
tillstånd enligt 5 § eller anmälan
enligt 22§ i förordningen om
miljöfarlig verksamhet och
hälsoskydd eller enligt
bestämmelserna i 11 kap
miljöbalken om vattenverksamhet
eller enligt vad som har förordnats
i beslut om vattenskyddsområden.
Enligt dessa föreskrifter krävs anmälan till miljö- och
hälsoskyddsnämnden för att
3 inrätta och använda ny borrad grundvattentäkt eller
4 använda äldre borrad grundvattentäkt
inom området öster om E 22, markerat på kartbilaga
8§
Spridning av gödsel och bekämpningsmedel av klass 1
eller 2, får inte ske närmare än:
a. 1 meter från diken
b. 6 meter från sjö eller annat vattendrag
c. 12 meter från dricksvattentäkt
10§
Det är förbjudet att lagra
gödselstukor inom kommunalt
vattenskyddsområde
(kartbilaga 2a- c), områden som
kräver särskild hänsyn (kartbilaga
3a- d) eller 50 meter från enskild
vattentäkt
11§ a
Det krävs tillstånd från
samhällsbyggnadsnämnden för att
inrätta en ny enskild bergborrad
vattentäkt öster om E22 och inom
skyddsområde för vattentäkt,
(kartbilaga 2a- c och 3a-d).
11§ b
Det krävs anmälan till
samhällsbyggnadsnämnden för att
inrätta en enskild anläggning för
ytvattentäkt eller grundvattentäkt
inom område med detaljplan,
områdesbestämmelser,
sammanhållen bebyggelse.
12§
Det är förbjudet att med
rengöringsmedel eller
avfettningsmedel tvätta fordon,
maskiner, båtar eller husvagnar
mm, om tvättvattnet kan rinna
obehandlat till dagvattenbrunn,
SBN 2015-12-08
44
2015-12-04
dike, vattendrag, sjö, hav eller
vattentäkt. Förbudet gäller både
tomter och gatumark. Sådan tvätt
ska ske i särskilda anläggningar
avsedda för ändamålet.
Spridning av bekämpningsmedel på skyddade
områden
9§
För att skydda nyckelbiotoper och områden
med arter skyddade av Ramsarlistan får
dispens för spridning av kemiska eller
biologiska bekämpningsmedel, som är
avsedda för att bekämpa lövsly, över
skogsmark eller för behandling av enskilda
trädstammar enligt
14 kap. 20 § första stycket miljöbalken inte
medges i de områden inom kommunen
som har märkts ut på kartbilaga.
Värmepump
Värmepumpar
10 §
Enligt 17 § förordningen om miljöfarlig
verksamhet och hälsoskydd är det
förbjudet att utan anmälan till miljö- och
hälsoskyddsnämnden
inrätta
en
värmepumpsanläggning för utvinning av
värme ur mark, ytvatten eller grundvatten.
13§
Värmepumpsanläggning för
utvinning av värme ur mark,
ytvatten eller grundvatten får inte
inrättas utan anmälan till
samhällsbyggnadsnämnden. Inom
vattenskyddsområden som märkts
ut i kartbilaga 2a- c, krävs tillstånd
från samhällsbyggnadsnämnden för
att inrätta sådan anläggning.
Enligt dessa föreskrifter krävs tillstånd av
miljö- och hälsoskyddsnämnden för att
inrätta en sådan anläggning inom
skyddsområde för allmän vattentäkt, inom
ett avstånd av 50 meter från förordnad
vattentäkt, se kartbilaga, samt i Östersjön,
sjöar eller vattendrag.
Tillstånd enligt denna paragraf krävs inte för
värmepumpsanläggning som kräver
tillstånd enligt 5 § eller anmälan enligt 21 §
förordningen om miljöfarlig verksamhet
och hälsoskydd.
Buller från luftvärmepump, fläktar,
kylanläggningar och liknande
Anmälan eller tillstånd enligt
denna paragraf krävs inte för
värmepumpsanläggning som
kräver tillstånd enligt 5 § eller
anmälan enligt 22 § i förordningen
om miljöfarlig verksamhet och
hälsoskydd.
SBN 2015-12-08
45
2015-12-04
11 §
Buller från luftvärmepumpar bedöms på
samma sätt som buller från fläktar,
kylanläggningar och liknande som placeras
utomhus d.v.s. enligt Naturvårdsverkets
riktlinjer för externt industribuller, (SNV
Råd och riktlinjer 1978:5).
Tomgångskörning
Tomgångskörning
12 §
En förbränningsmotor i stillastående
motordrivet fordon får hållas igång utomhus
i högst en,1, minut.
14§
Förbränningsmotor i stillastående
motordrivet fordon får hållas igång
i högst 1 minut inom kommunens
geografiska område.
Detta gäller inte:
Detta gäller inte:
1. om trafikförhållanden föranlett fordonet att stanna,
t.ex. i trafikkö
. om motorn hålls igång för att - i den
mån det behövs för fordonets
ändamålsenliga brukande - driva annan
anordning (på fordonet) än sådan som
avser uppvärmning eller komfortabelt
klimat
3. om det krävs för att fordonet vintertid ska kunna
framföras trafiksäkert
1. om trafikförhållanden
föranlett fordonet att
stanna, t.ex. i trafikkö
2. om motorn hålls igång för
att - i den mån det behövs
för fordonets
ändamålsenliga brukande driva annan anordning (på
fordonet) än sådan som
avser uppvärmning eller
komfortabelt klimat och om
det kan ske utan att
olägenheter för människors
hälsa uppstår.
Eldning för uppvärmning och
trivseleldning
Eldning
13 §
Småskalig eldning av fast bränsle för
uppvärmning och varmvattenproduktion i
en vedpanna som inte uppfyller Boverkets
byggregler, BFS (1998:38), eller inte är
försedd med ackumulatortank, är inte
tillåten under tiden 1 juni – 31 augusti
inom område med
detaljplan/områdesbestämmelse eller
samlad bebyggelse
14 §
15§ a
Småskalig eldning av fastbränsle
för uppvärmning och/eller
varmvattenproduktion är förbjuden
i icke miljögodkänd panna.
Förbudet gäller inom
detaljplanelagt område under
tidsperioden den 1 november till
och med 31 mars.
Med miljögodkänd panna menas
fastbränslepanna som uppfyller
utsläppskraven i Boverkets
SBN 2015-12-08
För skötsel och tillsyn av eldningsanordning
för fasta bränslen gäller att lufttillförseln ska
vara god och att bränslet ska förvaras torrt.
Pannan får endast eldas med det bränsle som
den enligt tillverkaren är avsedd för. Saknas
sådan anvisning får bränslet endast bestå av
rent trä som inte är förorenat eller behandlat
med något slag av träskyddsmedel eller
annan kemikalie.
Så kallad ”pyreldning” får inte förekomma
Dokumentation över genomförd
sotning och underhåll av
eldningsanordningen ska finnas hos
ägaren av anläggningen under minst
fem, 5, år.
15 §
Eldning av löv, kvistar och annat
trädgårdsavfall får bara ske under
månaderna april och oktober
46
2015-12-04
byggregler
15§ b
Vid nyinstallation eller byte av
panna avsedd för eldning med
fastbränsle får endast miljögodkänd
panna installeras. Pannan ska
uppfylla utsläppskraven i
Boverkets byggregler (BFS 2011:6
med ändr). Fastbränslepanna med
manuell bränsletillförsel ska förses
med rätt dimensionerad
ackumulatortank.
Fastbränsle definieras som ved, flis,
träpellets och träbriketter.
15§ c
Eldningsanordning får endast eldas
med det bränsle som den enligt
tillverkaren är avsedd för. Saknas
anvisning får endast rent
fastbränsle som inte är förorenat
användas såsom rent trä. Pellets
och briketter ska uppfylla svensk
standard.
15§ d
Eldning i befintliga lokala
eldstäder som kaminer, öppna
spisar och liknande som inte
uppfyller de nationella miljökraven
ska eldas på sådant sätt att
närboende inte utsätts för
besvärande lukt och sot. I områden
med detaljplan eller
områdesbestämmelser får sådan
eldning endast ske i syfte att
trivselelda, vilket innebär ca 1 m3
fast mått ved per år.
15§ e
Vid nyinstallation eller byte av
braskamin, kakelugn, braskassett
etc. ska miljökraven enligt
Boverkets byggregler (BFS 2011:6
med ändr.) uppfyllas. Vid eldning
ska hänsyn tas till omgivningen så
SBN 2015-12-08
47
2015-12-04
att negativa effekter på människors
hälsa inte uppstår.
Eldning utomhus
16§
Eldning av torra löv, kvistar och
annat trädgårdsavfall inom
områden med detaljplan, är
förbjudet. Inom områden med
områdesbestämmelser och
sammanhållen bebyggelse är det
endast tillåtet under tiden
1 november – 31 mars. Undantag
görs för valborgsmässoeldar den 30
april. Eldning får dock inte ske i
strid mot meddelat eldningsförbud.
17§
Det är förbjudet att bränna halm på
åkermark. Med halm menas strå,
stjälk eller delar av blast.
Finns ingen föreskrift i nuvarande
Gatumusik
16 §
Utövande av gatumusik inom område med
detaljplan/områdesplan eller samlad
bebyggelse får endast ske mellan kl. 10.00
och kl. 18.00 dagligen och under
förutsättning att
- ljudförstärkare/högtalare inte används i samband med
utövande av musik.
Begränsningen i första stycket gäller inte
utövande av gatumusik som sker i enlighet
med tillstånd som polismyndigheten utfärdat
enligt ordningslagen.
Miljö- och hälsoskyddsnämnden får i övrigt
meddela de föreskrifter om utövande av
gatumusik på viss offentlig plats som i ett
enskilt fall behövs för att hindra att
olägenhet för människors hälsa
uppkommer.
SBN 2015-12-08
48
2015-12-04
Ansökan och anmälan
Ansökan och anmälan
17 §
Enligt 46 § förordningen om miljöfarlig verksamhet och
hälsoskydd ska en ansökan eller anmälan till miljö- och
hälsoskyddsnämnden enligt lokala föreskrifter
meddelade med stöd av 39, 40 och 42 §§ i förordningen
vara skriftlig och innehålla de uppgifter som behövs för
ärendet samt de ritningar och tekniska beskrivningar
som behövs för att bedöma de anordningar, lokaler eller
anläggningar som avses i ansökan eller anmälan.
18§
En ansökan eller anmälan till
samhällsbyggnadsnämnden ska
vara skriftlig och uppfylla kraven i
25 och 46 §§ förordningen om
miljöfarlig verksamhet samt 19 kap
5 § respektive 22 kap 1 §
miljöbalken.
Straffbestämmelser
Sanktioner
18 §
I 29 kap. miljöbalken finns bestämmelser om straff och
förverkande.
19§
Den som av uppsåt eller
oaktsamhet bryter mot dessa
föreskrifter, kan dömas till böter
eller fängelse i högst två år, enligt
29 och 30 kap miljöbalken (SFS
1998:808).
Dispens
Dispens
19 §
Miljö- och hälsoskyddsnämnden
får i enlighet med miljöbalken 16.
kap. 2 § för begränsad tid medge
dispens från dessa föreskrifter.
20§
Samhällsbyggnadsnämnden får
meddela dispens från vad som
gäller enligt 1-17 §§ i dessa
föreskrifter, om det är uppenbart att
risk för olägenheter från miljö- och
hälsoskyddspunkt inte föreligger.
Miljö- och hälsoskyddsnämnden får enligt
samma lagrum förena tillstånd,
godkännande samt dispens från dessa
föreskrifter med villkor.
Avgifter
20 §
Miljö- och hälsoskyddsnämnden får ta ut
avgift för prövning av ansökningar om
tillstånd eller dispens, för handläggning av
anmälan samt för tillsyn i övrigt enligt
dessa föreskrifter enligt den taxa för
prövning och tillsyn inom miljöbalkens
område som kommunfullmäktige antagit.
Avgifter
21§
Samhällsbyggnadsnämnden får ta
ut avgift för prövning av
ansökningar om tillstånd och
dispens, för handläggning av
anmälan samt för tillsyn i övrigt
enligt dessa föreskrifter enligt den
taxa för prövning och tillsyn inom
miljöbalkens område som
kommunfullmäktige antagit.
SBN 2015-12-08
49
2015-12-04
Ikraftträdande
Ikraftträdande
21 §
Dessa lokala föreskrifter träder i kraft den
2004-01-01 och ska tillämpas på ärenden
som har inletts från och med denna dag.
Äldre lokala föreskrifter ska tillämpas på
ärenden som inletts före detta datum.
Dessa lokala föreskrifter gäller från
det datum som
kommunfullmäktiges beslut i
ärendet vinner laga kraft
Äldre lokala föreskrifter ska
tillämpas på ärenden som har
inletts dessförinnan.
Information
Skydd för ytvattentäkt och enskilda vattentäkter
9- 12§§
Avspolning med endast vatten, för att avlägsna lera, damm och liknande är tillåtet, inom egen
fastighet, på gräsmatta eller grusplan och liknande ytor som kan fånga upp tvättvattnet utan att
det rinner till dagvattenbrunn, dike, vattendrag, sjö eller hav.
Värmepumpar
13§
Inrättande eller användning av luftvärmepump ska ske på sådant sätt att störningar som buller
inte uppkommer från anläggningen. Gäller inom kommunens geografiska område.
Eldning för uppvärmning och trivseleldning
15 §
För skötsel och tillsyn över eldningsanordning för fasta bränslen gäller att lufttillförseln ska
vara god. Ved och annat fastbränsle ska förvaras torrt och vid eldning hålla en högsta fukthalt
på 25 %, om inte eldningsanordningen är konstruerad för eldning med högre fukthalt.
Dokumentation efter genomförd sotning och underhåll av eldningsanordning ska sparas hos
ägaren av anläggningen minst fem år.
OBS: ska vara klickbara kartor i dokumentet/enligt möte 12/3 2015
SBN 2015-12-08
50
2015-12-04
Lokala föreskrifter för
att skydda människors
hälsa och miljön
Lokala föreskrifter för att skydda människors hälsa och miljönLokala
föreskrifter för att skydda människors hälsa och miljön
1
SBN 2015-12-08
Lokala föreskrifter för att skydda människors hälsa och miljön
51
2015-12-04
2
SBN 2015-12-08
52
2015-12-04
FÖRORD
Bakgrund
Sedan underlaget till lokala föreskrifter för att skydda människors hälsa senast uppdaterades år 2002 har bland annat förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet
och hälsoskydd (i kommentarerna nedan förkortad FMH) förändrats i vissa hänseenden. Vidare har ett antal av de föreskrifter och allmänna råd som omnämns i föreskrifterna eller kommentarerna upp-daterats eller ersatts. De bemyndiganden i FMH
som ligger till grund för föreskrifterna är dock i stort sett de samma som tidigare och
huvuddelen av föreskrifterna har således inte förändrats.
Tidigare föreskrifter om hantering av mjölk, svavelhaltigt bränsle och spridning av bekämpningsmedel har dock tagits bort.
Som nyheter kan vidare noteras att anmälningskrav för luftvärmepumpar inte längre
be-gränsas till en- eller tvåfamiljsfastigheter. Vad gäller dispenser för att bekämpa
lövsly med kemiska bekämpningsmedel har kommunen numera möjlighet att motsätta
sig att sådana dispenser meddelas, men kan inte ensidigt besluta om i vilka områden
sådana dispenser förbjuds i enskilda fall. Straff-bestämmelserna i 29 kap. miljöbalken
har ändrats på så sätt att endast överträdelser av föreskrifter avseende tomgångskörning och gatumusik är straffsanktionerade. Mark- och miljööverdomstolen har i ett
avgörande undanröjt ett föreläggande om eldningsförbud som baserats på en föreskrift
som ansetts gå utöver kommunens bemyndigande.
Underlaget består, liksom tidigare, av ett dokument med två delar; en del med förslag
till före-skrifter och en del med kommentarer till föreskrifterna. Kommentarerna riktar
sig till den som utformar föreskrifterna och bör läsas vid uppdatering av föreskrifterna
eller utfärdande av förelägganden med stöd av föreskrifterna. Av kommentarerna
framgår bland annat grunden för kommunens bemyndigande och i vissa fall intressanta upplysningar från förarbeten och praxis.
I underlaget benämns ansvarig nämnd nu miljönämnd vilket enligt den definition som
intagits i den nya plan- och bygglagen innebär den eller de nämnder som fullgör
kommunens uppgifter på miljö- och hälsoskyddsområdet.
Några föreskrifter har av olika anledningar alternativa skrivningar. Syftet med
alternativen framgår av kommentarerna.
Av några av bestämmelserna framgår även vad som gäller enligt andra regler, t.ex.
följer direkt av FMH. Denna skrivning har även tidigare funnits med i syfte att undvika miss-förstånd i fråga om vad som är tillåtet med avseende på t.ex. avloppsanordningar. Upplysningen behöver dock inte framgå av föreskrifterna.
De lokala föreskrifterna har varierande namn på samma tema i olika kommuner. I
detta underlag benämns föreskrifterna nu ”lokala föreskrifter för att skydda människors hälsa och miljön”. Vid användande av de enskilda föreskrifterna, t.ex. som
grund för ett föreläggande, måste dock kontrolleras om det aktuella bemyndigandet
medger skydd för miljön (avlopps-anordningar och värmepumpsanläggningar) eller
enbart för människors hälsa.
Stockholm, augusti 2012
___________________
Lokala föreskrifter för att skydda människors hälsa och miljön
3
SBN 2015-12-08
53
2015-12-04
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
FÖRORD
Bakgrund ........................................................................................................ 3
FÖRESKRIFTER
Inledande bestämmelser ................................................................................. 6
Avloppsanordning .......................................................................................... 6
Annan toalett än WC ...................................................................................... 6
Djurhållning ................................................................................................... 7
Tomgångskörning .......................................................................................... 7
Spridning av gödsel........................................................................................ 7
Skydd för ytvattentäkter och enskilda grundvattentäkter .............................. 8
Värmepumpar ................................................................................................ 8
Eldning ........................................................................................................... 9
Bränning av halm ........................................................................................... 9
Camping ......................................................................................................... 9
Gatumusik ...................................................................................................... 9
Ansökan och anmälan .................................................................................. 10
Sanktioner .................................................................................................... 10
Dispens ......................................................................................................... 10
Avgifter ........................................................................................................ 10
Ikraftträdande och övergångsbestämmelse .................................................. 10
KOMMENTARER
Bakgrund ...................................................................................................... 11
Avloppsanordningar ..................................................................................... 12
Andra toaletter än WC ................................................................................. 12
Djurhållning .................................................................................................12
Tomgångskörning ........................................................................................ 13
Spridning av gödsel...................................................................................... 13
Skydd för ytvattentäkter och enskilda grundvattentäkter ............................ 14
Värmepumpar.. ............................................................................................ 16
Eldning ......................................................................................................... 17
Bränning av halm ......................................................................................... 19
Camping ....................................................................................................... 19
Lokala föreskrifter för att skydda människors hälsa och miljön
4
SBN 2015-12-08
54
2015-12-04
Gatumusik .................................................................................................... 19
Ansökan och anmälan .................................................................................. 20
Sanktioner ................................................................................................... 20
Dispens ......................................................................................................... 20
Avgifter ........................................................................................................ 21
Ikraftträdande och övergångsbestämmelse .................................................. 21
KOMMENTARER TILL BORTTAGNA BESTÄMMELSER
Hantering av mjölk ...................................................................................... 22
Spridning av bekämpningsmedel .................................................................22
Bränslen ....................................................................................................... 22
Lokala föreskrifter för att skydda människors hälsa och miljön
5
SBN 2015-12-08
55
2015-12-04
Lokala föreskrifter för att skydda människors hälsa och miljön
Lokala föreskrifter för att skydda människors hälsa och miljön för XX kommun
meddelade av kommunfullmäktige den …§ xx ...
Med stöd av 9 kap. 7 - 8 §§ och 10-13 §§ miljöbalken (1998:808) samt 13, 17, 39 - 40
och 42-44 §§ förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd
meddelar kommunfullmäktige följande lokala föreskrifter för att skydda människors
hälsa och miljön.
Inledande bestämmelser
1§
Utöver bestämmelserna i miljöbalken (1998:808) och förordningen om miljöfarlig
verksamhet och hälsoskydd (1998:899) gäller följande lokala föreskrifter för att
skydda människors hälsa och miljön.
Avloppsanordning
2§
Enligt 13 § förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd krävs det tillstånd
av miljönämnden för att
1. inrätta en avloppsanordning som en eller flera vattentoaletter ska anslutas
till, eller
2. ansluta en vattentoalett till en befintlig avloppsanordning.
Enligt dessa föreskrifter krävs dessutom tillstånd av miljönämnden för att
3. inrätta annan avloppsanordning än som anges i punkterna 1-2, exempelvis
avloppsanordningar för bad-, disk- och tvättavloppsvatten, inom de områden
som har märkts ut på kartbilaga x-y.
Enligt 13 och 14 §§ förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd krävs
anmälan till miljönämnden för att
4. inrätta en annan avloppsanordning än som anges i punkterna 1-3,
5. ändra en avloppsanordning, om åtgärden kan medföra väsentlig ändring av
avloppsvattnets mängd eller sammansättning.
Anmälan eller tillstånd enligt dessa bestämmelser krävs inte för avloppsanordning som
kräver tillstånd enligt 5 § eller anmälan enligt 21 § förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd eller om avloppsanordningen är avsedd att föra avloppsvattnet
till enbart en allmän avloppsanläggning.
Annan toalett än WC
3§
Det krävs anmälan till miljönämnden för att inrätta
1. förmultningstoalett,
2. eltoalett,
3. torrtoalett med latrinkompostering
Lokala föreskrifter för att skydda människors hälsa och miljön
6
SBN 2015-12-08
56
2015-12-04
Djurhållning
4§
Det krävs tillstånd av miljönämnden för att hålla
1. nötkreatur, häst, get, får eller svin,
2. pälsdjur eller fjäderfä som inte är sällskapsdjur, eller
3. orm
inom område med detaljplan eller områdesbestämmelser.
Tomgångskörning
5§
En förbränningsmotor i stillastående motordrivet fordon får hållas i gång i högst x
minuter. Detta gäller inte
1. om trafikförhållandena föranlett fordonet att stanna, t.ex. i trafikkö,
2. om motorn hålls i gång för att – i den mån det behövs för fordonets
ändamålsenliga brukande – driva annan anordning (på fordonet) än sådan
som avser uppvärmning.
Omedelbart tomgångskörningsförbud gäller dock fordon som stannats vid broöppning
och järnvägsövergång.
Spridning av gödsel
6§
Alternativ 1
Vid spridning av naturlig gödsel, slam eller annan orenlighet inom eller intill område
med detaljplan gäller följande:
1. Tidpunkten för spridning ska anpassas till sådana väder och vindförhållanden som minskar risken för luktolägenheter. Torrt och blåsigt väder med
vind från bebyggelsen innebär minst risk.
2. Nedbrukning ska ske i omedelbar anslutning till spridningen.
3. Spridning får inte ske närmare än xx meter från sjö eller annat vattendrag.
Vad som föreskrivs i första stycket ska gälla de även de tätbebyggda områden som har
märkts ut på kartbilaga x-y och som inte omfattas av detaljplan.
Alternativ 2
Den som avser att sprida naturlig gödsel, slam eller annan orenlighet inom eller intill
område med detaljplan ska anmäla detta till miljönämnden innan spridning sker.
Anmälan krävs även innan sådan spridning sker inom de tätbebyggda områden som
har märkts ut på kartbilaga x-y och som inte omfattas av detaljplan.
Inom de områden som avses i första och andra styckena, får naturlig gödsel, slam eller
annan orenlighet inte spridas närmare än xx meter från sjö eller annat vattendrag och
ska den nermyllas i omedelbar anslutning till spridningen.
Anmälan enligt första och andra styckena fordras inte för spridning av väl brunnen
gödsel från nötkreatur, häst eller fjäderfä om den sker i ringa omfattning t.ex. på
villatomt, och om nermyllningen sker i omedelbar anslutning till spridningen. Anmälan fordras inte heller om spridningen eller orenligheten regleras i tillstånd enligt
miljöbalken.
Lokala föreskrifter för att skydda människors hälsa och miljön
7
SBN 2015-12-08
57
2015-12-04
§7
Den som avser att anordna gödselstad eller annan upplagsplats för djurspillning inom
område med detaljplan ska enligt 37 § förordningen om miljöfarlig verksamhet och
hälsoskydd ge in anmälan till miljönämnden.
Detsamma gäller enligt dessa föreskrifter inom de tätbebyggda områden som har
märkts ut på kartbilaga x-y.
Skydd för ytvattentäkter och enskilda grundvattentäkter
§8
Alternativ 1
För att undvika förorening av kommunens reservvattentäkt x-sjön utgör x-sjön och
y-sjön och en hundra meter bred strandzon (mätt från respektive sjös strandlinje vid
normalvattenstånd) vid dessa sjöar ett skyddsområde, där följande gäller.
1. Brandfarlig vara ska hanteras och förvaras enligt vad som föreskrivs för
vattenskyddsområde i 10 kap. i Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS
2003:24).
2. Andra för vattnet skadliga ämnen, såsom tjärprodukter, smörj- och transformatoroljor eller liknande kemiska produkter, får enligt dessa föreskrifter inte
lagras så att vattnet riskerar att förorenas.
3. Tvätt av motorfordon får inte ske.
Alternativ 2
Den som avser att ordna ett upplag som kommer att innehålla petroleum-, olje- eller
tjärprodukter, lösningsmedel, vägsalt eller andra liknande produkter inom de områden
som har märkts ut på kartbilaga x-y ska anmäla detta till miljönämnden innan upplaget
påbörjas.
Anmälan krävs inte om anmälnings- eller tillståndsplikt föreligger enligt 5 eller 21 §§
förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd eller enligt bestämmelserna i
11 kap. miljöbalken om vattenverksamhet eller enligt vad som har förordnats i beslut
om vattenskyddsområde.
9§
Med anledning av risken för knapphet på sött vatten krävs anmälan till miljönämnden
för att inrätta eller använda en ny anläggning för grundvattentäkt i de områden som
har märkts ut på kartbilaga x-y. Befintliga anläggningar för grundvattentäkter inom
angivna områden ska anmälas till miljönämnden.
Värmepumpar
10 §
Värmepumpsanläggning för utvinning av värme ur mark, ytvatten eller grundvatten får
inte inrättas utan anmälan till miljönämnden.
Inom de områden som har märkts ut på kartbilaga x-y krävs tillstånd från miljönämnden för att inrätta en sådan anläggning.
Anmälan eller tillstånd enligt denna paragraf krävs inte för värmepumpsanläggning
som kräver tillstånd enligt 5 § eller anmälan enligt 21 § i förordningen om miljöfarlig
verksamhet och hälsoskydd.
Lokala föreskrifter för att skydda människors hälsa och miljön
8
SBN 2015-12-08
58
2015-12-04
11 §
För att inrätta eller använda en luftvärmepump inom de områden som märkts ut på
kartbilaga x-y krävs anmälan till miljönämnden.
Eldning
12 §
Småskalig eldning av fastbränsle för uppvärmning och varmvattenproduktion i en
panna som inte är miljögodkänd enligt Boverkets byggregler BFS 2011:6 eller försedd
med ackumulatortank, är inte tillåten under tiden 1 juni - 31 augusti inom de områden
som har märkts ut på kartbilaga x-y.
13 §
För skötsel och tillsyn över eldningsanordning för fasta bränslen gäller att lufttillförseln ska vara god och att bränslet ska förvaras torrt. Pannan får eldas med det bränsle
som pannan enligt tillverkaren är avsedd för. Saknas anvisning får bränslet endast
bestå av sådant trä som inte är förorenat.
Dokumentation efter genomförd sotning och underhåll av eldningsanordning ska
sparas hos ägaren av anläggningen minst fem år.
14 §
Eldning av torra löv, kvistar och annat trädgårdsavfall inom områden med detaljplan
är förbjuden under tiden 1 april – 30 september.
Regler om transport och annan hantering av trädgårdsavfall finns även i kommunens
avfallsföreskrifter. Eldning får aldrig ske i strid med gällande brandföreskrifter.
Bränning av halm
15 §
Det är förbjudet att bränna halm inom de områden som har märkts ut kartbilaga x-y.
Camping
16 §
Camping som inte sker på campinganläggning är förbjuden under tiden
15 juni- 15 augusti inom de områden som har märkts ut på kartbilaga x-y.
Gatumusik
17 §
Utövande av gatumusik på x-gatan och y-torget samt gränder och platser som gränsar
till x-gatan och y-torget får endast ske mellan kl. 14.00-18.00 dagligen och under
förutsättning
-
att ljudförstärkare/högtalare inte används i samband med utövande av
musiken, och
att utövandet av musiken inte sker i grupper av fler än två personer.
Begränsningen i första stycket gäller inte utövande av gatumusik som sker i enlighet
med tillstånd som polismyndigheten utfärdat enligt ordningslagen (1993:1617).
Miljönämnden får i övrigt meddela de föreskrifter om utövande av gatumusik på viss
offentlig plats som i ett enskilt fall behövs för att hindra att olägenhet för människors
hälsa uppkommer.
Lokala föreskrifter för att skydda människors hälsa och miljön
9
SBN 2015-12-08
59
2015-12-04
Ansökan och anmälan
18 §
En ansökan eller anmälan till miljönämnden ska vara skriftlig och uppfylla föreskrivna
krav (25 och 46 §§ förordningen om miljöfarlig verksamhet och 19 kap. 5 § respektive
22 kap. 1 § miljöbalken.)
Sanktioner
19 §
I 29 kap. miljöbalken finns straffbestämmelser och i 30 kap. miljöbalken samt förordningen (2012:259) om miljösanktionsavgifter finns bestämmelser om miljösanktionsavgifter.
Dispens
20 §
Miljönämnden får medge dispens från vad som gäller enligt § x-y i dessa föreskrifter,
om det är uppenbart att risk för olägenheter från miljö- och hälsoskyddspunkt inte
föreligger.
Avgifter
23 §
Miljönämnden får ta ut avgift för prövning av ansökningar om tillstånd och dispens,
för handläggning av anmälan samt för tillsyn i övrigt enligt dessa föreskrifter enligt
den taxa för prövning och tillsyn inom miljöbalkens område som kommunfullmäktige
antagit.
Ikraftträdande och övergångsbestämmelse
24 §
Dessa lokala föreskrifter träder i kraft den ……. Äldre lokala föreskrifter ska tillämpas
på ärenden som har inletts dessförinnan.
_____________________
Lokala föreskrifter för att skydda människors hälsa och miljön
10
SBN 2015-12-08
60
2015-12-04
KOMMENTARER
Bakgrund
I ingressen till exemplen hänvisas till de paragrafer i miljöbalken (1998:808) och förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd (1998:899), nedan förkortad
FMH, som innehåller bemyndiganden för kommunerna att utförda lokala föreskrifter.
Endast föreskrifter med stöd i dessa bemyndiganden får utfärdas. Kommunerna har
dock möjlighet att meddela föreskrifter även inom avfallsområdet (avfallsföreskrifter).
Sådana föreskrifter behandlas inte här.
Miljöbalken ger kommunerna möjlighet att meddela föreskrifter som behövs till skydd
mot olägenheter för människors hälsa (9 kap. 10-13 §§ miljöbalken). I föreskrifterna
kan det t.ex. anges att verksamhet som kan medföra olägenhet för människors hälsa
inte får bedrivas eller inrättas utan att kommunen har lämnat tillstånd eller att anmälan
har gjorts till kommunen.
Lagstiftaren har i 9 kap. 13 § miljöbalken särskilt angett att kommunala föreskrifter
som meddelats till skydd för olägenheter för människors hälsa inte får medföra
onödigt tvång för allmänheten eller ”annan obefogad inskränkning” i den enskildes
frihet.
Vissa föreskrifter kan meddelas både med avseende på skyddet för människors hälsa
och skyddet för miljön. Detta gäller föreskrifter om enskilda avloppsanläggningar och
värmepumpar.
Generellt gäller att kommunerna inte behöver utnyttja hela bemyndigandet och t.ex.
förbjuda innehav av alla de djur som nämns i 40 § första stycket punkten 2 FMH.
Kommunerna har dock inte möjlighet att gå utöver bemyndigandet och meddela
föreskrifter om andra djur än den än de som omfattas av bemyndigandet.
Föreskrifterna ska vara tydliga med vad som gäller och bör kungöras i god tid.
Föreskrifterna ska kungöras enligt reglerna i kommunallagen (5 kap. 62 § och 6 kap.
30 §) I 44 § FMH finns vidare bestämmelser som, vid sidan av kommunal-lagen,
gäller för kungörandet. Föreskrifterna ska kungöras i länets författnings-samling.
Vidare ska kommunen tillse att föreskrifterna anslås i ortstidning samt att tryckta
exemplar finns att tillgå för allmänheten.
I prop. 2011/12:149 finns förslag till ändringar i kommunalagen med avseende på
kungörande av kommunala föreskrifter. Reglerna, som föreslås träda i kraft den 1
januari 2013, innebär att kommunala föreskrifter ska kungöras genom att det på
kommunens anslagstavla tillkännages att protokollet med de beslutade föreskrifterna
har justerats. Gällande kommunala föreskrifter ska vidare finnas tillgängliga på
kommunens webb-plats. Där ska de vara samlade i kommunens författningssamling
eller på annat sätt. Förordningsregler om kungörelse i länets författningssamling och
ortstidningarna ska enligt förslaget slopas.
Lokala föreskrifter för att skydda människors hälsa och miljön
11
SBN 2015-12-08
61
2015-12-04
Avloppsanordningar
2§
Tidigare underlag innehöll två alternativa skrivningar med endast redaktionell skillnad. För tydlighets skull innehåller detta underlag endast en av skrivningarna. Någon
ändring i sak har inte skett. Av tydlighetsskäl upptar bestämmelsen även vad som
gäller direkt enligt FMH.
Enligt 13 § första stycket FMH krävs tillstånd även för att ansluta en vattenklosett till
en befintlig avloppsanordning. Av 13 § tredje stycket andra meningen FMH framgår
att kommunen kan föreskriva tillståndsplikt för BDT-avloppsanordningar inom vissa
delar av kommunen.
En utvidgad tillståndsplikt ska vara motiverad för att skydda människors hälsa eller
miljön. Det kan t.ex. gälla områden som är särskilt känsliga för avloppsvatten eller
områden som är utsatta för betydande mängder avloppsvatten.
Enligt 43 § FMH ska de tillståndspliktiga områdena märkas ut på en särskild karta
som fogas till föreskrifterna.
Enligt 6 kap. 5 § punkten 4 i plan- och byggförordningen (2011:338) krävs anmälan
vid installation eller väsentlig ändring av anläggning för vattenförsörjning eller avlopp
i en byggnad eller inom en tomt.
Andra toaletter än WC
3§
Bemyndigandet finns i 40 § första stycket punkten 3 FMH. Med stöd därav kan föreskrifter meddelas om inrättande av andra slags toaletter än vattentoaletter, t.ex. förmultningstoaletter, förbränningstoalett, frystoalett, paketeringstoalett och torrtoalett.
Här kan kommunen som alternativ kräva tillstånd. Det går också att begränsa kravet
till vissa områden, som i sådant fall ska märkas ut på kartbilaga.
I de lokala avfallsföreskrifterna kan finnas möjlighet att få dispens för egen behandling av latrin. Tillståndsprövningen enligt de lokala föreskrifterna bör samordnas med
sådan dispensprövning och en hänvisning till avfallsföreskrifterna kan med fördel
läggas till i anslutning till bestämmelsen.
Djurhållning
4§
Paragrafen grundas på 39 § FMH. Bestämmelsen har justerats redaktionellt för att helt
motsvara bemyndigandet. Tillståndsplikt kan endast föreskrivas för områden med
detaljplan eller områdesbestämmelser och om det krävs för att skydda människors
hälsa. Ett sådant tillstånd får förenas med särskilda villkor.
Bemyndigandet medger inte föreskrifter som förbjuder hundar, katter, kaniner och
liknande pälsklädda sällskapsdjur eller t.ex. spindlar. Av rättsfallen R 1988:101 och R
1998:110 framgår att varken större antal kaniner i en kaningård eller höns med inhägnad att betrakta som sällskapsdjur.
Oavsett om tillståndsplikt krävs enligt denna paragraf gäller enligt 36 § FMH att husdjur och andra djur som hålls i fångenskap ska förvaras och skötas så att olägenheter
för människors hälsa inte uppkommer.
Lokala föreskrifter för att skydda människors hälsa och miljön
12
SBN 2015-12-08
62
2015-12-04
Tomgångskörning
5§
Bemyndigandet finns i 40 § första stycket punkten 1 FMH. När det gäller antalet
minuter får en avvägning göras utifrån vad som är lokalt motiverat. Det bör ligga i
linje med lagstiftarens intentioner att begränsa föreskrifternas omfattning t.ex. till
område med detaljplan eller andra tätortsområden. Begränsas föreskriften till att bara
gälla vissa områden bör de märkas ut på särskild karta (jfr. 43 § i förordningen).
Spridning av gödsel
6§
Bemyndigandet finns i 40 § första stycket punkten 2 FMH.
Två alternativ anges; alternativ 1 är inriktat på föreskrifter för hanteringen och alternativ 2 inriktat på att hanteringen ska anmälas. Om det behövs för att skydda människors hälsa kan krav på tillstånd föreskrivas i stället. Avståndet till sjö eller vattendrag
bör bestämmas utifrån de förhållanden som råder på plats i kommunen.
Jordbruksverket får enligt 12 kap. 10 § miljöbalken meddela de föreskrifter som skäligen kan behövas från miljöskyddssynpunkt i fråga om begränsningar i antalet djur i
jordbruk, försiktighetsmått för gödselhanteringen och växtodlingen. Jordbruksverkets
bemyndigande att, tillsammans med Naturvårdsverket, meddela föreskrifter avseende
gödselhanteringen framgår även av 10 § första punkten i förordningen om (1998:915)
om miljöhänsyn i jordbruket.
Numera gäller SVJFS 2004:62 med föreskrifter och allmänna råd om miljöhänsyn i
jordbruket vad avser växtnäring (ändrad genom SJVFS 2011:25). I denna föreskrift
finns, både för hela riket och för vissa definierade känsliga områden, bl.a. begränsningar i fråga om hur nära sjö eller annat vattendrag spridning får ske och vissa tidsbegränsningar för spridning.
De föreskrifter som meddelas med stöd av bemyndigandet i 40 § första stycket punkten 1 FMH kan enligt 42 § FMH också utvidgas till att gälla andra tätbebyggda områden. För att en sådan utvidgning ska få införas krävs särskilda skäl. Utmärkning på
kartbilaga är obligatorisk enligt 43 § FMH.
Om varken tillstånds- eller anmälningsplikt bedöms nödvändig, kan vissa allmänna
bestämmelser om hanteringen föreskrivas. Exempel på sådana lämnas i alternativ 1.
Fjärde stycket första meningen i alternativ 2 syftar till att inte medföra onödigt tvång
för allmänheten och obefogad inskränkning i den enskildes frihet, se 13 § FMH.
Fjärde stycket andra meningen i alternativ 2 innebär att i den mån villkor för spridning
meddelats i tillstånd till jordbruk enligt 5 eller 21 § FMH behövs inte någon särskild
anmälan för gödselhantering.
§7
Bestämmelsen i 37 § FMH kan genom bemyndigandet i 42 § utvidgas till att omfatta
tätbebyggda områden som inte omfattas av detaljplan.
Lokala föreskrifter för att skydda människors hälsa och miljön
13
SBN 2015-12-08
63
2015-12-04
Skydd för ytvattentäkter och enskilda grundvattentäkter
§8
Bemyndigandet finns i 40 § första stycket punkten 5 FMH. Föreskrifterna kan gälla
skyddet för ytvattentäkter eller enskilda grundvattentäkter. Normalt torde bestämmelser om skydd för ytvattentäkter och enskilda grundvattentäkter behövas bara i vissa
områden i kommunen. I den mån sådana vattentäkter används för eller är avsedda för
vattenförsörjningsändamål kan det behövas föreskrifter för att hindra att olägenheter
för människors hälsa uppkommer. Föreskrifter om skydd för vattentäkter kan användas exempelvis i de fall där det inte anses motiverat att förklara ett område som
vattenskyddsområde enligt 7 kap. miljöbalken.
Naturvårdsverkets handbok 2010:5 om vattenskyddsområde berör i avsnitt 1.2.2 skydd
av vattentäkter med lokala föreskrifter. I föreskrifterna kan regleras frågor om hantering av petroleumprodukter och andra kemikalier, spridning av gödsel, spridning av
bekämpningsmedel, infiltration av avloppsvatten, industriell verksamhet, grävning
m.m. Länsstyrelsen i Västra Götaland har tagit fram en vägledning i frågan: ”Skydd av
vattentäkter med lokala hälsoskyddsföreskrifter.” Av intresse är även åtgärdsprogrammen för de olika vattendistrikten.
Det ska noteras att bemyndigandet möjliggör föreskrifter som skyddar hälsan. Någon
koppling till vattenförekomstens status, vid sidan av hälsoskyddsaspekten, torde inte
vara möjlig.
Naturvårdsverkets föreskrift 2000:4 har ersatts av föreskriften NFS 2003:24, ändrad i
NFS 2009:3. Av 10 kap. i föreskriften 2003:24 framgår vilka särskilda regler som
gäller för vattenskyddsområden. Med vattenskyddsområden avses enligt definitionen i
föreskriften (kap. 2) dels mark- eller vattenområde som med stöd av 7 kap. 21 § miljöbalken fastställts till skydd för en grund- eller ytvattentillgång eller områden för vilka
kommunala föreskrifter har meddelats med stöd av 40 § FMH, dels områden som fastställts med stöd av motsvarande äldre bestämmelser.
Förslaget innehåller två olika alternativ. Alternativ 1 innehåller exempel på vissa bestämmelser för att skydda en reservvattentäkt. Alternativ 2 är avsett för att t.ex. skydda
enskilda grundvattentäkter i känsliga områden mot risker för föroreningar från vissa
verksamheter. Alternativt kan tillstånd krävas för sådana upplag.
Ytterligare information om tillstånd för hantering av brandfarliga gaser och vätskor
finns i SÄIFS 1995:3 med ändringar i SÄIFS 1997:3. Tillståndsplikt för hantering av
explosiva och brandfarliga varor föreskrivs i lagen (2010:1011) om brandfarliga och
explosiva varor.
Det kan anmärkas att uppläggning av fast avfall eller andra fasta ämnen är tillstånds
och anmälningspliktig enligt 5 och 21 §§ FMH. Tillståndsplikt gäller dock inte för
ändring av verksamhet som innebär lagring av timmer som inte sker på eller nära
vattentäkter och behövs p.g.a. t.ex. storm eller orkan. SNI koderna 90.130 eller 90.140
gäller användning av avfall för anläggningsändamål. Enligt 6 kap. 1 § plan- och byggförordningen (2011:338) krävs normalt bygglov för att anordna upplag och materialgårdar.
Viss klarhet i vad som avses med ”upplag” finns i prop. 1985/86:1 sida 684 med hänvisning till redogörelse i prop. 1959:168 s. 138. Från redogörensen kan nämnas att
bestämmelsen endast omfattar upplag som är mer permanent eller omfattande. Ett litet
förråd kan således betraktas som upplag, förutsatt att det är permanent. Vidare anges
att endast sådant som lagras utomhus betraktas som upplag.
Av 7 kap. 21 § miljöbalken framgår att länsstyrelsen eller kommunen får förklara ett
område som vattenskyddsområde till skydd för en grund- eller ytvattentillgång som
utnyttjas eller kan antas komma att utnyttjas som vattentäkt. Länsstyrelsen eller kommunen kan vidare enligt 7 kap. 22 § meddela föreskrifter för sådana områden. Innan
Lokala föreskrifter för att skydda människors hälsa och miljön
14
SBN 2015-12-08
64
2015-12-04
kommunen fattar beslut om föreskrifter till skydd för yt- eller grundvatten i de lokala
hälsoskyddsföreskrifterna bör kontrolleras att dubbelreglering inte sker.
Lantmäteriet ska underrättas skyndsamt när kommunen har meddelat föreskrifter om
skydd för ytvattentäkter eller enskilda grundvattentäkter (44 § fjärde stycket FMH).
Detsamma gäller om sådana föreskrifter ändras eller upphävs.
§9
Enligt 9 kap. 10 § första stycket miljöbalken gäller att alla anläggningar för grundvattentäkter ska inrättas och användas på ett sådant sätt att olägenheter för människors
hälsa inte uppkommer. I andra stycket samma bestämmelse bemyndigas kommunerna
att – i de fall det inte krävs tillstånd till vattenverksamhet enligt 11 kap. miljöbalken –
föreskriva att det ändå ska krävas tillstånd av kommunen eller anmälan till kommunen
för att inrätta och använda en ny anläggning för grundvattentäkt i områden där knapphet på sött vatten råder eller befaras uppkomma. Det gäller dock bara om det behövs
för att hindra att olägenheter för människors hälsa ska uppkomma. Kommunen får
även föreskriva anmälningsplikt, dock inte tillståndsplikt, för sådana anläggningar
som redan finns inom angivna områden.
Begreppet ”knapphet på sött grundvatten” omfattar såväl det fallet att brunnar sinar
som att brunnar drabbas av saltvatteninträngningar. De kommunala föreskrifterna kan
komma i fråga i områden där det antingen finns bostäder som inte har tillgång till
vatten i tillräcklig utsträckning eller av godtagbar kvalitet eller där det finns risk för att
sådana problem ska uppkomma och där orsaken är att grundvattenuttagen från brunnar
i området är eller kan befaras bli för stora (prop. 1997/98:45 I s. 354). Kommunen
kan, genom att föreskriva om tillstånds- eller anmälningsplikt, förhindra tillkomsten
av eller påverkan på användningen av nya anläggningar. Kommunen kan då också
påverka lokaliseringen av nya brunnar. Tillstånd som meddelas får förenas med villkor enligt 16 kap. 2 § andra stycket miljöbalken. Kommunen kan i samband med tillståndsprövning också kräva att det kontrolleras om det t.ex. förekommer radon i
vattnet.
För anläggningar som redan finns får kommunen föreskriva anmälningsplikt inom
angivna områden, inte tillståndsplikt. Genom anmälningsplikten får kommunen
kännedom om de anläggningar som finns. Har något datum för anmälan av sådana
befintliga anläggningar inte tidigare funnits kan ett datum nu föreskrivas, lämpligen
minst sex månader från det att föreskrifterna träder i kraft.
Om det behövs kan kommunen, med stöd av 26 kap. 9 § miljöbalken besluta om
skyddsåtgärder och försiktighetsmått enligt 2 kap. 3 § miljöbalken för att förhindra att
olägenheter för människors hälsa uppkommer.
Kommunen kan även, genom detaljplan eller områdesbestämmelser, införa bygglovsplikt för vissa grundvattentäkter som är undantagna från tillståndsplikt enligt 11 kap.
11 § 1 punkten miljöbalken (9 kap. 8 § första stycket punkten 5 plan- och bygglagen
2010:900). Detta avser även vattentäkter för en- eller två familjefastigheter eller jordbruksfastigheters husbehovsförsörjning eller värmeförsörjning, dock endast när det
finns särskilda skäl för en bygglovsprövning (9 kap. 8 § andra stycket plan- och
bygglagen). Plan- och bygglagens regler bör tillämpas främst då det inom kommunen
finns behov av att ha en planmässig hantering av grundvattenfrågorna inom nya områden som anläggs.
Värmepumpar
10 §
Enligt 17 § FMH är det förbjudet att utan anmälan till miljönämnden inrätta en värmepumpsanläggning för utvinning av värme ur mark, ytvatten eller grundvatten. Kommunen får föreskriva att det i stället ska krävas tillstånd av nämnden för inrättande av
Lokala föreskrifter för att skydda människors hälsa och miljön
15
SBN 2015-12-08
65
2015-12-04
sådan anläggning inom kommunen eller inom vissa delar av kommunen om det behövs för att skydda människors hälsa eller miljön.
En förutsättning för att kommunen ska få föreskriva tillståndsplikt i stället för anmälningsplikt för inrättande av värmepumpar är att det behövs för att skydda människors
hälsa eller miljön. I en kommun eller inom delar av en kommun kan förhållandena
vara sådana att det - av miljö- och hälsoskyddsskäl - är olämpligt att inrätta en värmepumpsanläggning. Det kan t.ex. bero på att mark- och terrängförhållandena är olämpliga från hälsosskyddssynpunkt för en sådan anläggning. Ett annat skäl kan vara att det
i närheten av den inom det aktuella området finns dricksvattentäkter som riskerar att
förorenas. Genom att införa tillståndskrav blir det lättare för kommunen att förhindra
att sådana anläggningar kommer till stånd eller säkerställa att de utförs så att risker
elimineras.
Det är möjligt att föreskriva att tillståndsplikt ska gälla hela kommunen om det behövs
för att skydda människors hälsa eller miljön.
Om tillståndsplikt införs bör det dock ligga i linje med lagstiftarens intentioner att om
möjligt begränsa tillståndsplikten till sådana områden eller objekt som är särskilt
skyddsvärda. Om föreskrifterna begränsas till vissa områden ska de märkas ut på särskild kartbilaga.
Tidigare föreskriven obligatorisk anmälningsplikt avseende luftvärmepumpar(17 §
FMH) har tagits bort från och med den 1 mars 2002, se vidare nedan § 11.
För större anläggningar krävs tillstånd eller anmälan enligt 5 eller 21 §§ FMH. Verksamhetskod 40.110 avser anläggningar för en uttagen eller tillförd mängd av mer än
10 MW. Det kan anmärkas att tillstånd till vattenverksamhet inte krävs för utförande
av anläggningar för utvinning av värme om åtgärden inte avser vattentäkt (11 kap. 11
§ punkten 3 miljöbalken).
11 §
Bemyndigandet finns i 40 § första stycket punkten 10 i FMH och ger kommunen möjlighet att meddela föreskrifter om luftvärmepumpar. Luftvärmepumpar torde innefatta
både vad som kallas luft/luft och luft/vatten värmepumpar där skillnaden är vilket
internt värmesystem som fastigheten har. Inskränkningen till en- eller två-familjsfastigheter har tagits bort (SFS 2002:768) och föreskriften gäller generellt. Det är således
möjligt att införa anmälnings- eller tillståndsplikt för luftvärmepumpar om det behövs
för att hindra att olägenheter för människors hälsa uppkommer i kommunen. Det är
vidare möjligt att föreskriva tillstånds- eller anmälningsplikt för hela kommunen om
det krävs för att skydda människors hälsa. Kommunen kan i stället för att kräva tillstånd kräva att en luftvärmepump inrättas eller används på visst sätt så att olägenhet
för människors hälsa inte uppkommer.
Lokala föreskrifter för att skydda människors hälsa och miljön
16
SBN 2015-12-08
66
2015-12-04
Eldning
12 §
Bemyndigandet finns i 40 § första stycket punkten 6 i FMH och omfattar tillfälligt
förbud mot småskalig eldning med vissa fasta bränslen inom särskilt angivna områden.
Möjligheten för kommunerna att reglera småskalig eldning infördes 1995. I prop.
1994/95:119 s. 17 utvecklar regeringen frågan om de möjligheter kommunen har att
inom vissa områden begränsa användningen av småskalig eldning. Beträffande direkteldade pannor, varav det stora flertalet är kombipannor, uttalar regeringen att kommunen bör kunna föreskriva att annan uppvärmningsform ska användas inom vissa belastade områden och under vissa tider.
Föreskrifterna måste vara tillfälliga och avse särskilt angivna områden, främst där
effekterna är påtagliga. Det kan t.ex. gälla dalgångar och områden med stora höjdskillnader mellan husen. Åtgärder i områden med daghem, servicehus och sjukhem
och liknande bör prioriteras.
Förbudet bör enligt förbundets uppfattning kunna utvidgas i tiden eller kompletteras så
att det även gäller helger på våren och hösten eller vid vissa vädertyper (inversion).
Förbudet får dock inte göras generellt, se vidare nedan.
Bestämmelsen hänvisade tidigare till Boverkets byggregler BFS (1998:38) som innehöll krav på standard för ”miljögodkända” pannor, mindre än 50 kW. Dessa krav för
installation inom tätort borde, enligt allmänna råd från Boverket, även användas inom
tätort på anläggningar som är större än 50 kW. Reglerna i BFS 1998:38 har ändrats
genom BFS 2011:26 med ändringar. I kap. 6:741 (BBR 19). I och med tidigare gällande BFS 2006:12 gäller samma regler för tätort och landsbygd och reglerna för utsläpp från fastbränsleeldade pannor har enligt därefter gällande byggregler i stort varit
oförändrade.
Regeringen uttalade i förarbetena (prop. 1994/95:119 s. 18) att vägande skäl talar emot
att kommunerna skulle få möjlighet att utfärda generella förbud mot småskalig eldning
med fasta bränslen i befintliga anläggningar. Regeringen framhöll i sammanhanget att
en möjlighet till förbud mot eldning i anläggningar som uppfyller kraven för miljögodkännande skulle innebära ett ingrepp mot den enskilde som inte står i rimlig proportion till den utsläppsminskning som skulle bli följden. Från rättssäkerhetssynpunkt
ansågs det inte rimligt att den som investerat i en miljögodkänd anläggning inte har
möjlighet att använda den. Bemyndigandet kom endast att omfatta tillfälliga förbud.
Förbud som träffar miljögodkända pannor som inte uppfyller kraven i BFS 2011:6 och
inte heller är försedd med ackumulatortank, bör - mot bakgrund av att det rör sig om
ett tillfälligt förbud - enligt förbundets uppfattning inte anses medföra någon obefogad
inskränkning i den enskildes frihet.
Utsläpp från s.k. trivseleldning kan ibland ge uppskov till problem för berörda grannar. I mer svårartade fall, t.ex. till följd av uppenbart olämplig eldningsteknik eller
felaktigt bränsle kan kommunen som tidigare enligt hälsoskyddslagen meddela förbud
i det enskilda fallet (prop. 1994/95:119. s. 18).
Precis som för övriga föreskrifter bör de tillkännages i god tid och de berörda områdena ska vara väl definierade. Det bör medges undantag från föreskrifterna i samband med strömavbrott och andra krissituationer.
Kommunerna har som framgår ovan möjlighet att meddela tillfälliga föreskrifter. Vad
som är att anse som ”tillfälligt” har varit oklart.
Lokala föreskrifter för att skydda människors hälsa och miljön
17
SBN 2015-12-08
67
2015-12-04
Frågan berördes i någon mån av Mark- och miljööverdomstolens dom den 27 januari
2011 i mål M 4771-10 (MÖD 2011:09). En kommun hade, med stöd av en lokal föreskrift, förbjudit en verksamhetsutövare att elda vissa slag av material i sin panna.
Föreskriften angav att ”all eldning av hushållsavfall, plast, målat eller tryckimpregnerat virke eller spånskivor eller liknande material är förbjudet.” Skrivningen stämmer
överrens med vad som fram till 2002 angavs i Kommunförbundets underlag till lokala
föreskrifter för att skydda människors hälsa och miljön. Miljööverdomstolen upphävde
förbudet med motiveringen att kommunen vid fastställande av den lokala föreskriften
gått utöver bemyndigandet som kunde härledas från 40 § 6 punkten FMH. Föreskriften, som vare sig var begränsad i tid eller rum återspeglade inte heller – enligt domstolen – begränsningen till småskalig eldning i behörighetsregeln. Domstolen fann inte
heller något annat bemyndigande för kommunen att föreskriva på ett sådant sätt som
skett i den aktuella delen av föreskriften.
Den aktuella föreskriften torde ha baserats på en annan punkt, punkten 7, i 40 § första
stycket FMH, se vidare nedan § 13. Avgörandet klargör att föreskriften endast får
innehålla tillfälligt förbud inom särskilda områden, se vidare 13 § nedan.
13 §
Bemyndigandet finns i 40 § första stycket punkten 7 FMH och omfattar skötsel och
tillsyn av eldningsanordning för vissa fasta bränslen. Det kan i vissa kommuner vara
aktuellt att ge ytterligare anvisningar. Detta kan innebära något om högsta fukthalt
samt att pellets och briketter som eldas bör uppfylla kraven i svensk standard.
För att nämnden ska kunna förvissa sig om att fastighetsägaren har haft underhåll på
pannan föreslår vi att dokumentation över sotning och underhåll ska sparas i fem år.
Fastighetsägaren bör kunna visa handlingarna om nämnden finner skäl för det. Något
föreläggande att förete handlingarna torde inte kunna grundas på denna föreskrift.
En föreskrift med totalt förbud att elda hushållsavfall, plast, målat eller tryckimpregnerat virke, spånskivor eller liknande material prövades i Mark- och miljööverdomstolens dom den 27 januari 2011 i mål M 4771-10 (MÖD 2011:09). Se ovan under 12 §
om denna dom. Något klargörande i frågan vad som kan anses vara godtagbara skötselföreskrifter finns inte. Tidigare formulering i underlaget, som överensstämde med
den föreskrift som prövades i detta mål, ersattes 2002 med nuvarande skrivning. Restriktioner för förbränning av avfall kan vidare finnas i de lokala avfallsföreskrifterna.
Hänvisning bör i sådant fall göras. Vidare kan noteras Mark- och miljööverdomstolens
avgörande den 27 september 2007 i mål M 8206-06 (MÖD 2007:24) där bestämmelserna i 15 kap. miljöbalken ansågs ge en kommun lagligt stöd för att i sin renhållningsordning föreskriva förbud mot eldning med trädgårdsavfall.
Vi vill även erinra om bestämmelser i 15 kap. 18 § miljöbalken och 45 § avfallsförordningen (2011:927) avseende hantering av avfall. Tidigare avfallsförordning har
2011 ersatts av en ny förordning och bestämmelsen i 15 kap. 18 § miljöbalken har
ändrats. Bl.a. har uttrycket ”gräva ner” utmönstrats utan att någon ändring i sak är
avsedd.
Regeringen tillsatte sommaren 2011 en utredare (dir 2011:66) med uppdrag att göra en
översyn av avfallsområdet och då bl.a. se över ansvaret för omhändertagande av hushållens avfall. Utredningens förslag ska presenteras i 3 september 2012.
Lokala föreskrifter för att skydda människors hälsa och miljön
18
SBN 2015-12-08
68
2015-12-04
14 §
Bemyndigandet finns i 40 § punkt 8 i FMH. Möjligheten att utfärda föreskrifter om
tillfälligt förbud mot eldning av löv m.m. infördes samtidigt som bemyndigandet om
tillfälligt förbud mot småskalig eldning. I motiven (prop. 1994/95:119 s. 18) uttalas att
utomhuseldning av löv, kvistar m.m. är olämpligt i tätortsmiljö, att röken ofta skapar
allvarliga problem för astmatiker och andra känsliga människor och att lokal kompostering är ett bättre alternativ än förbränning, varför kommunerna borde ges möjligheter att i viss omfattning meddela begränsningar även av sådan eldning inom planlagt
område.
Förbudet kan även formuleras så att det träffar torrt trädgårdsavfall som inte kan komposteras, vilken är i enlighet med avfallshierarkin, se avfallsdirektivet (Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG). Det kan finnas skäl att uppmärksamma om
länsstyrelsen eller kommunen har meddelat föreskrifter om förbud helt eller delvis mot
eldning utomhus enligt 2 kap. 7 § förordning om skydd mot olyckor (SFS 2003:789).
Tidigare gällande räddningstjänstförordning är upphävd.
Flera kommuner tillåter eldning endast under en eller två veckor på våren eller hösten,
t.ex. veckorna 17 och 40. Det får dock betraktas som oklart om sådant förbud kan
anses rymmas under begreppet ”tillfälligt”, se även under paragraf 13 hänvisat rättsfall.
Bränning av halm
15 §
Möjligheten att utförda lokala föreskrifter om halmbränning infördes i hälsoskyddsförordningen 1998 och bemyndigandet finns nu i 40 § första stycket punkten 9 FMH.
Förbudet kan enligt bemyndigandet endast omfatta åkermark.
Med halm menas strå, stjälk eller delar av blast. Restriktioner för bränning av gräs och
hö kan inte göras med stöd av detta bemyndigande.
Camping
16 §
Bemyndigandet finns i 40 § andra stycket FMH. Om det i kommunen förekommer
camping i betydande omfattning får kommunen meddela särskilda föreskrifter eller
förbjuda sådan verksamhet om det behövs för att hindra att olägenheter för människors
hälsa uppkommer. Inom vissa utsatta områden kan förhållandena vara sådana att totalförbud mot camping kan vara motiverat året runt om dessa förutsättningar är uppfyllda.
Som tidigare noterats gäller enligt 9 kap. 13 § att föreskrifter som meddelats till skydd
för olägenheter för människors hälsa inte får medföra onödigt tvång för allmänheten
eller annan obefogad inskränkning i den enskildes frihet. Campinganläggningar var
tidigare anmälningspliktiga enligt 38 § punkten 2 FMH (ändrad genom SFS
2010:953). Av 45 § punkten 5 FMH framgår nu i stället att kommunen, genom tillsyn,
ska ägna särskild uppmärksamhet åt bl.a. campinganläggningar.
Gatumusik
§ 17
Bemyndigandet finns i 40 § tredje stycket FMH.
Enligt 14 § i tidigare gällande hälsoskyddslagen fick miljönämnden i särskilda fall
meddela de villkor som behövdes för att hindra uppkomsten av sanitär olägenhet vid
viss verksamhet eller i samband med utnyttjande av en plats eller en lokal som allmänheten hade tillträde till. Bestämmelsen gav inte nämnden rätt att meddela
Lokala föreskrifter för att skydda människors hälsa och miljön
19
SBN 2015-12-08
69
2015-12-04
generella föreskrifter i hälsoskyddshänseende, utan det skulle vara föreskrifter som i
ett enskilt fall behövdes för att föreskriva den begränsning av eller uppställa de krav
som kunde behövas ur hälsoskyddssynpunkt. Bestämmelsen var lämplig att använda i
de fall man i förväg ville ange villkoren för en viss verksamhet.
Någon direkt motsvarighet till 14 § hälsoskyddslagen har inte införts i miljöbalken. I
motiven till miljöbalken anför regeringen (prop. 1997/98:45 del II s. 117) att en
kommun kan ges rätt att meddela villkor som behövs för att hindra uppkomsten av
olägenhet för människors hälsa och för att undanröja sådan olägenhet vid viss verksamhet eller i samband med utnyttjande av en plats eller lokal som allmänheten har
tillträde till och som och att sådan rätt skulle kunna komma i fråga för att begränsa
gatumusik och andra liknande störningar på platser där den kan kunde ge upphov till
olägenhet för människors hälsa. Regeringen har bara i begränsad utsträckning utnyttjat
denna möjlighet, nämligen när det gäller att i ett enskilt fall meddela föreskrifter om
utövande av gatumusik på viss offentlig plats om det behövs för att hindra att olägenhet för människors hälsa uppkommer. Detta innebär att kommunerna bara kan utfärda
sådana föreskrifter om utövande av gatumusik.
Fördelen med bestämmelsen är att villkoren för utövande av gatumusik kan bestämmas på förhand och ges tillämplighet gentemot alla tänkbara utövare av gatumusiken.
Om störande gatumusik flyttar mellan olika platser och det är angeläget att villkor kan
beslutas snabbare, kan det finnas skäl att fullmäktige uppdrar åt miljönämnden att
meddela erforderliga föreskrifter. Eftersom villkoren bara får meddelas i ”enskilda
fall” bedömer vi att det inte är fråga om sådana generella föreskrifter att beslutet måste
fattas av fullmäktige.
Ansökan och anmälan
§ 18
En ansökan eller anmälan till den kommunala nämnden ska vara skriftlig. För ansökans innehåll gäller vad som föreskrivs i 25 och 46 §§ FMH respektive 19 kap. 5 §
och 22 kap. 1 § miljöbalken.
Sanktioner
§ 19
Straffbestämmelserna i 29 kap. 4 § miljöbalken har ändrats sedan tidigare föreskrifter
utformades. Genom att 29 kap. 4 § som avser otillåten miljöverksamhet kopplas till
bestämmelser med stöd i bemyndigandet i 9 kap. 6 § miljöbalken innebär detta att
förprövningsmöjligheter (anmälnings- och tillståndsplikter) med stöd av andra bemyndiganden i balken inte längre är straffsanktionerade. De överväganden som gjorts
inför förändringen framgår av bl.a. av SOU 2004:37 s. 280 f. Enligt 29 kap. 9 § punkten 2 är överträdelse av föreskrifter om tomgångskörning och gatumusik straffsanktionerade på bötesnivå. Enligt förordningen (2012:259) om miljösanktionsavgifter
som träder i kraft den 1 juli 2012 kan miljösanktionsavgift, liksom tidigare, dömas ut
vid överträdelser av 13 och 17 §§ FMH.
Dispens
§ 20
Även i tidigare underlag för lokala hälsoskyddsföreskrifter har en generell undantagsmöjlighet funnits med. För att möjliggöra en smidig tillämpning av de lokala föreskrifterna kan det för vissa fall vara lämpligt med en generell möjlighet att medge
undantag eller att bevilja dispens. Undantag eller dispens kan medges för begränsad
tid (16 kap. 2 § första stycket miljöbalken) och kan förenas med villkor (16 kap. 2 §
andra stycket miljöbalken).
Lokala föreskrifter för att skydda människors hälsa och miljön
20
SBN 2015-12-08
70
2015-12-04
Avgifter
21 §
Enligt miljöbalken får kommunerna ta ut avgift för sin prövning och tillsyn enligt
miljöbalken och föreskrifter meddelade med stöd av miljöbalken. Föreskrifter om
sådana avgifter beslutas av kommunfullmäktige. Det kan vara lämpligt att i de lokala
föreskrifterna upplysa allmänheten om att ärenden eller handläggning som grundas på
föreskrifterna kan vara avgiftsbelagda. Det kan noteras att sedan 2011 gäller en ny
miljötillsynsförordning (SFS 2011:13).
Ikraftträdande och övergångsbestämmelse
22 §
För tydlighets skull bör anges när föreskrifterna ska börja gälla. Som framhållits i de
inledande kommentarerna finns förslag på att kommunernas föreskrifter ska kungöras
genom meddelande på den kommunala anslagstavlan och hållas tillgängliga på kommunens webbplats (prop. 2011/12:149). De nya reglerna föreslås träda i kraft den
1 januari 2013.
Lokala föreskrifter för att skydda människors hälsa och miljön
21
SBN 2015-12-08
71
2015-12-04
KOMMENTARER TILL BORTTAGNA BESTÄMMELSER
Hantering av mjölk
(8 §)
I 40 § första stycket punkten 4 FMH finns alltjämt bemyndigande att utfärda föreskrifter om hantering av mjölk, på vilken livsmedelslagen (2006:804) inte tillämpas.
Kommunerna har inte längre tillsyn över primärproducenterna. EU:s mjölkdirektiv
(Rådets direktiv 85/397/EEG av den 5 augusti 1985) ställer krav på hygien i de utrymmen där djuren vistas och mjölkas samt i de utrymmen där mjölken hanteras och
hantering av mjölk och mjölkningsutrustning. Statens Jordbruksverks föreskrift om
hygien och hälsa vid produktion av mjölk (SJVFS 1994:33) har upphört att gälla. Enligt uppgift från Jordbruksverket har föreskrifterna ersatts av branschkontroll.
Spridning av bekämpningsmedel (18 §)
Tidigare 14 kap. 19 § miljöbalken har upphävts genom SFS 2000:946. Tidigare skrivning innebar att kommunen fick besluta att dispens för spridning av kemiska eller
biologiska bekämpningsmedel som är avsedda för att bekämpa lövsly, över skogsmark
eller för behandling av enskilda trädstammar inte fick medges inom vissa områden av
kommunen.
Av 14 kap. 7 § miljöbalken andra stycket framgår nu att kemiska och biologiska bekämpningsmedel som är avsedda för att bekämpa lövsly inte får spridas över skogsmark eller användas för att behandla enskilda trädstammar. Enligt 14 kap. 9 § miljöbalken får dock den myndighet regeringen bestämmer i vissa fall medge dispens från
detta förbud. Dispens kan meddelas när det behövs för vetenskaplig prövning eller med hänsyn till skogsmarkens läge och beskaffenhet, spridningens inverkan på livsbetingelserna för växt- och djurlivet och andra allmänna intressen - inte rimligen
genom röjning med mekaniska metoder går att tillgodose kravet om återväxt av skog i
6 § skogsvårdslagen (1979:429). Dispenser meddelas av Skogsstyrelsen. Enligt
14 kap. 9 § tredje stycket miljöbalken får en dispens inte ges i ett område som har betydelse för friluftslivet, naturvården, den lokala befolkningens trivsel eller något annat
kommunalt intresse om kommunen motsätter sig det. Innan dispensfrågan avgörs ska
kommunen således ges tillfälle att yttra sig. Enligt Skogsstyrelsen är denna typ av
ärenden sällan förekommande.
Enligt 11 § i NFS 1997:2 krävs skriftlig anmälan till den eller de kommunala nämnder
som utför uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet av den som ska sprida bekämpningsmedel på banvall, idrottsanläggning och områden större än 1 000 m2 där
allmänheten får färdas fritt, med undantag för åkermark. Bestämmelserna i 12 och
13 §§ i NFS 1997:2 reglerar vad som gäller för sådan anmälan, bl.a. avseende
information. Enligt 14 § i föreskriften (1997:2) får bekämpningsmedel inte användas
yrkesmässigt utan tillstånd från kommunal nämnd med ansvar för dessa frågor i
särskilda fall; närmare bestämt på tomtmark vid flerfamiljshus, på gårdar till förskolor
och skolor eller allmänna lekplatser, inom skyddsområde för vattentäkt eller vid
planerings eller anläggningsarbeten. Bekämpningsmedel får vidare inte spridas på
naturbetesmarker eller ängar (15 §). Förutsättningar för undantag m.m. finns i
16-18 §§ av NFS 1997:2.
Bränslen
20 §
Möjligheten att i 5 § förordningen (1998:946) om svavelhaltigt bränsle meddela föreskrifter om förbränning av bränsle enligt 14 kap. 21 § miljöbalken finns inte kvar.
Denna möjlighet försvann under år 2000.
Lokala föreskrifter för att skydda människors hälsa och miljön
22
SBN 2015-12-08
72
2015-12-04
SBNLokala
2015-12-08
73 människors hälsa och
2015-12-04
föreskrifter för att skydda
miljön
Bilaga till cirkulär 12:41.
Upplysningar om innehållet
Anna Marcusson, avdelningen för juridik, 08-452 75 49, [email protected]
Kerstin Blom Bokliden, avdelningen för tillväxt och samhällsbyggnad, 08-452 78 60,
[email protected]
SBN 2015-12-08
74
2015-12-04
Detaljplaner, områdesbestämmelser,
samlad bebyggelse och öar i skärgården
Kartbilaga 1a
Ishult
Krokstorp
Kristdala
Baggetorp
Bråbo
Får
Skrikebo
Björnhult
Bockara
Korsvägen
Århult
Möckhult
Teckenförklaring
!
Öar med bebyggelse
Sammanhållen bebyggelse
Skorpetorp
Område med områdesbestämelser
Detaljplanelagt område
0
5
10 Kilometers
SBN 2015-12-08
75
2015-12-04
Kartbilaga 1b
Detaljplaner, områdesbestämmelser,
samlad bebyggelse och öar i skärgården
Solstadström
!
!
!
!
!
!
!!!
!
Flivik
!
!
Mörtfors
!
Klintemåla
!
!
Misterhult
Ölvedal
!
Krokstorp
!
!
!
! !
!
!
! !
Fårbo
!
!
!
!
Figeholm
!
!
!
Skrikebo
! !!
Teckenförklaring
!
Öar med bebyggelse
Sammanhållen bebyggelse
Saltvik
Område med områdesbestämelser
!!
!
Detaljplanelagt område
! !!!
! !
!
!
!
!
!! ! ! !
!! !
Oskarshamn
! !
!
!
0
5
!
10 Kilometers
SBN 2015-12-08
!
76
!!
! !
2015-12-04
Fårbo Detaljplaner, områdesbestämmelser,
samlad bebyggelse ochFigeholm
öar i skärgården
!
!
Kartbilaga 1c
!
!
!
!
!
Skrikebo
!
! !
!!
! !
!
!
!
Saltvik
! !!!
! !
!
!
! !!
!
!
! !
!! !
!
Oskarshamn
!
!
!
!!
!!
!
!
!
!
!
!!!
!
!!
!
!!!
!
!
!!
!!
!!!
!
Skorpetorp
!
!
!
Påskallavik
!
Emsfors
!
Emsfors
Teckenförklaring
!
Öar med bebyggelse
Sammanhållen bebyggelse
Område med områdesbestämelser
Detaljplanelagt område
0
5
10 Kilometers
SBN 2015-12-08
77
2015-12-04
Kartbilaga 2a
Områdesskydd för vattentäkter
Ishult
Krokstorp
Kristdala
Baggetorp
Bråbo
Skrikebo
Björnhult
Bockara
Korsvägen
Teckenförklaring
Århult
Möckhult
Vattenskyddsområde
inre
yttre
0
5
10 Kilometers
Skorpetorp
SBN 2015-12-08
78
2015-12-04
Områdesskydd för vattentäkter
Kartbilaga 2b
Solstadström
Flivik
Mörtfors
Klintemåla
Misterhult
Ölvedal
Krokstorp
Fårbo
Figeholm
Skrikebo
Teckenförklaring
Vattenskyddsområde
inre
yttre
Saltvik
0
Oskarshamn
5
10 Kilometers
SBN 2015-12-08
79
2015-12-04
Områdesskydd för vattentäkter
Fårbo
Kartbilaga 2c
Figeholm
Skrikebo
Saltvik
Oskarshamn
Skorpetorp
Påskallavik
Emsfors
Emsfors
Teckenförklaring
Vattenskyddsområde
inre
yttre
0
5
10 Kilometers
SBN 2015-12-08
80
2015-12-04
Områden som kräver särskild hänsyn
Kartbilaga 3a
Ishult
Krokstorp
Kristdala
Baggetorp
Bråbo
Skrikebo
Björnhult
Teckenförklaring
Skyddzon för
300 m från kustlinjen
100 m från vattenskyddsområde
Bockara
300 m från vattenskyddsområde Hummeln
100 m från hög riskklassade vattenytor, VISS
Korsvägen
Århult
100 m från hög riskklassade vattendrag, VISS
50 m från vattendrag
Tillståndsplikt för dricksvattentäckt
0
Möckhult
3
6 Kilometers
SBN 2015-12-08
81
2015-12-04
Områden som kräver särskild hänsyn
Kartbilaga 3b
Solstadström
Flivik
Mörtfors
Ölvedal
Klintemåla
Misterhult
Krokstorp
Baggetorp
Fårbo
Figeholm
Teckenförklaring
Skrikebo
Skyddzon för
300 m från kustlinjen
100 m från vattenskyddsområde
300 m från vattenskyddsområde Hummeln
100 m från hög riskklassade vattenytor, VISS
Saltvik VISS
100 m från hög riskklassade vattendrag,
50 m från vattendrag
Tillståndsplikt för dricksvattentäckt
Oskarshamn
0
5
10 Km
SBN 2015-12-08
82
2015-12-04
Kristdala
Områden som
kräver särskild hänsyn
Kartbilaga 3c
Baggetorp
Bråbo
Skrikebo
Björnhult
Bockara
Korsvägen
Århult
Möckhult
Skorpetorp
Teckenförklaring
Skyddzon för
300 m från kustlinjen
100 m från vattenskyddsområde
300 m från vattenskyddsområde Hummeln
100 m från hög riskklassade vattenytor, VISS
100 m från hög riskklassade vattendrag, VISS
50 m från vattendrag
Tillståndsplikt för dricksvattentäckt
0
5
10 Km
SBN 2015-12-08
Fårbo
Figeholm
83
2015-12-04
Områden som kräver särskild hänsyn
Kartbilaga 3d
Skrikebo
Saltvik
Oskarshamn
Skorpetorp
Påskallavik
Emsfors
Emsfors
Teckenförklaring
Skyddzon för
300 m från kustlinjen
100 m från vattenskyddsområde
300 m från vattenskyddsområde Hummeln
100 m från hög riskklassade vattenytor, VISS
100 m från hög riskklassade vattendrag, VISS
50 m från vattendrag
Tillståndsplikt för dricksvattentäckt
0
5
10 Km
SBN 2015-12-08
Tjänsteställe/handläggare
Samhällsbyggnadskontoret
Miljö- och byggavdelningen
Kerstin Åbinger
E-post: [email protected]
Tel: +46 0491-764561
84
2015-12-04
Beslutsinstans
Samhällsbyggnadsnämnden
Remiss: Yttrande över Boverkets rapport 2015:32 Ovårdade tomter och förfallna byggnader
Samhällsbyggnadskontorets förslag till beslut
Samhällsbyggnadsnämnden tillstyrker de ändringar som Boverket föreslår i rapport 2015:32
Ovårdade tomter och förfallna byggnader och lämnar följande kommentarer:
•
För att komma till avslut i tillsynsärenden behövs inte bara möjlighet till förenklad
kungörelsedelgivning för beslut utan även för kommunikationsskyldigheten enligt 17 §
förvaltningslagen. Det bör finnas möjlighet att använda förenklad kungörelsedelgivning
även i kommuniceringsstadiet i de fall fastighetsägaren inte går att nå på normalt sätt.
•
Det är angeläget att den nya föreslagna lydelsen av 11 kap 24 § plan- och bygglagen även
fortsättningsvis innefattar möjlighet att förelägga om stängselskyldighet för anläggningar för
industriändamål som saknar byggnadsverk, exempelvis nedlagda stenbrott, bergtäkter och
gruvor.
•
Problematiken med herrelösa fastigheter ökar och frågan måste få en lösning.
Ärendet
Kommunstyrelsen har remitterat Boverkets rapport 2015:32 Ovårdade tomter och förfallna
byggnader till samhällsbyggnadskontoret för yttrande senast den 31 december 2015.
Samhällsbyggnadskontoret har upprättat förslag till yttrande.
Bakgrund
Regeringen har uppdragit åt Boverket att utreda de problem som kommuner har med att komma till
rätta med ovårdade tomter och förfallna byggnader. Särskilt har regeringen pekat på problemen att
komma i kontakt med fastighetsägare samt de ekonomiska konsekvenserna av att fastighetsägare
saknar medel och att fastigheter saknar värde.
Boverket har i rapporten belyst problemområdena och kommit fram till att det krävs radikala och från
rättssäkerhet långtgående åtgärder för att komma till rätta med de problem som tillsynsmyndigheten
har att få kontakt med fastighetsägarna. Vidare konstaterar Boverket att tillsynsmyndigheten
(byggnadsnämnden) är skyldig att ingripa mot avvikelser från plan- och bygglagstiftningen även
om det innebär att kommunen i slutändan riskerar att få stå för kostnaden för verkställighet av
tillsynsbeslut.
Boverket föreslår att ändringar görs i plan- och bygglagen så att delgivning ska underlättas för
rivningsförelägganden som avser byggnadsverk som är så helt eller delvis förfallna eller i väsentlig
omfattning skadade att de äventyrar säkerheten för den som uppehåller sig i eller i närheten av dem.
Vidare föreslås att möjligheten att förelägga om stängsel kring byggnadsverk utvidgas. För dessa
SBN 2015-12-08
85
2015-12-04
båda åtgärder föreslås att delgivning ska kunna ske genom en förenklad form av kungörelsedelgivning i Post- och Inrikes Tidningar.
Boverket föreslår även att det införs ett statligt stöd till kommuner som i slutändan belastas med
kostnader med anledning av verkställighet av tillsynsbeslut för vissa allvarliga brister. Ytterligare
ändringar som föreslås är bland annat att tillsynsmyndigheten ges rätt att begära de upplysningar
och handlingar som behövs för tillsynen, att bortforsling av rivningsmaterial ska kunna ingå i ett
rivningsföreläggande och att det införs ett lagkrav på tillsynsplan för byggnadsnämnderna.
Samhällsbyggnadskontorets synpunkter
Det är bra att problemen kring tillsyn av ovårdade tomter blir belysta. Som Boverket konstaterar
ställer hanteringen av tillsynsärendena stora krav på byggnadsnämnden när det gäller regelverket,
förvaltningsrätten och hur olika skrivelser och beslut om tillsyn ska utformas på ett korrekt sätt.
Handläggningen av tillsynsärenden är såväl resurs- som tidskrävande. Byggnadsnämnden stöter
ofta på svårhanterliga hinder som t ex problem att nå ägare med delgivning. I slutändan finns också
risken att kommunen får stå för hela eller en betydande del av kostnaderna för en verkställighet.
Samhällsbyggnadskontoret delar helt denna problembeskrivning.
För att underlätta hanteringen föreslår Boverket att beslut om rivningsföreläggande, beslut om
föreläggande om stängsel kring byggnadsverk och beslut om att åtgärden ska ske på den
försumliges bekostnad får kungöras genom ett meddelande i Post- och Inrikes Tidningar.
Samhällsbyggnadskontorets erfarenhet av tillsynsärenden är att det redan i kommuniceringsstadiet
kan uppstå problem att nå fastighetsägare. Enligt 17 § förvaltningslagen får ett ärende inte avgöras
utan att den som är sökande, klagande eller annan part har underrättats om en uppgift som har
tillförts ärendet genom någon annan än honom eller henne själv och han eller hon har fått tillfälle att
yttra sig över den, om ärendet avser myndighetsutövning mot någon enskild. Myndigheten
bestämmer om underrättelsen ska ske muntligt, genom vanligt brev, genom delgivning eller på något
annat sätt. Även om det inte finns generella krav på skriftlig kommunikation, är det ur bevissynpunkt
att föredra, särskilt om det är så långtgående ingripande i äganderätten som det här är fråga om.
Men det är alltså redan här som vi har upplevt att ärenden tagit stopp. Dels finns det personer som
använder systemet för att förhala kommunikationsprocessen, dels finns det fastigheter som har en
ägare men med okänd adress och där adresseftersök inte ger något resultat. I det sistnämnda fallet
finns det alltså ingen att kommunicera med trots att det de facto finns en ägare som kan vara bosatt i
en annan världsdel . Vid kommunicering till senast känd adress kommer försändelsen tillbaka med
stämpeln ”Adressat okänd”. Även att det är en mycket långtgående åtgärd, skulle det behövas en
möjlighet att i vissa fall kunna använda förenklad kungörelsedelgivning även för att tillgodose kravet i
17 § förvaltningslagen om kommunikationsplikten.
Möjligheten att förelägga om stängsel kring byggnadsverk föreslås utvidgas att omfatta mer än
byggnadsverk för industriändamål, vilket är bra. Det bör dock även fortsättningsvis finnas möjlighet
att föreskriva om stängselskyldighet även för industritomter som saknar byggnadsverk, som till
exempel nedlagda stenbrott och bergtäkter. Nuvarande lydelse av 11 kap 24 § PBL ger byggnadsnämnden befogenhet att förelägga ägaren till övergivna byggnader och andra anläggningar för
industriändamål att sätta upp stängsel kring dessa för att förhindra olycksfall. Ett sådant
föreläggande anses kunna avse skyldighet att anordna stängsel vid gruvor där brytningen
har upphört. Det är angeläget att denna möjlighet kvarstår.
Problemen med herrelösa fastigheter ökar. Boverket konstaterar att det inte går att driva ett sådant
ärende på ett framgångsrikt sätt. Även att frågan finns inom fler områden än plan- och bygglagen
måste den problematiken få en snar lösning. Det finns ett stort pedagogiskt problem att förklara
varför förfallna byggnader tillåts fortsätta att förfalla och tillsynsmyndigheten saknar effektiva verktyg
att ingripa.
SBN 2015-12-08
86
2015-12-04
Av konsekvensbeskrivningen i rapporten framgår att utredningens förslag innebär att kommunen får
ökade kostnader för verkställighet av rivningsförelägganden och förelägganden att anordna stängsel
kring byggnadsverk. I viss utsträckning kan detta kompenseras genom ett i utredningen föreslaget
statligt stöd för verkställighet av beslut om rivningsförelägganden för byggnadsverk som är så helt
eller delvis förfallna eller i väsentlig omfattning skadade att de äventyrar säkerheten för dem som
uppehåller sig i eller i närheten av byggnadsverket. Problematiken blir att kommunen även fortsatt
inte på förhand kan vara säker på att få några av sina kostnader betalda.
Utredningen innefattar också ett förslag om att byggnadsnämnden ska ha en treårig tillsynsplan för
att öka möjligheterna för att tillsynsverksamheter och tillsynsansvar prioriteras högre i tilldelningen
av de kommunala resurserna. Uppföljningen underlättas inte bara för kommunerna utan även för
Boverket och länsstyrelsens uppföljning av kommunernas tillsynsarbete. I ljuset av Boverkets
konstaterande att kommunerna generellt sett avsätter alltför begränsade resurser för tillsyn enligt
plan- och bygglagen kommer tillsynsplanen att sätta fokus på behovet av ökad tilldelning av tid och
resurser för tillsynsverksamheten.
Sammantaget tillstyrker samhällsbyggnadskontoret utredningens förslag. Rapporten innehåller dock
flera frågeställningar som behöver utredas vidare. För att få en effektiv tillsynsverksamhet är det
mycket angeläget att tillsynsmyndigheten ges bättre verktyg att hantera även dessa frågor.
_______________________
Bodil Liedberg Jönsson
Samhällsbyggnadschef
Beslutsunderlag
Tjänsteutlåtande 2015-11-24
Skickas till
Kommunstyrelsen
______________________
Kerstin Åbinger
Miljö- och byggchef
SBN 2015-12-08
Sida 1 av 2
87
2015-12-04
Datum
Vår beteckning
2015-11-03
KS 2015/000889-2
Ert datum
Er beteckning
Tjänsteställe/handläggare
Strategi- och näringslivsenheten
Monica Hultenius
E-post: [email protected]
Tel: +46 0491-76 42 81 , Fax:
Samhällsbyggnadskontoret
Remiss: Boverkets rapport 2015:32 - Ovårdade
tomter och förfallna byggnader
Yttrande till kommunstyrelsen ska vara inne senast den 31
december 2015.
STRATEGI- OCH NÄRINGSLIVSENHETEN
Monica Hultenius
Förvaltningsassistent
Postadress
Besöksadress
Växel
Hemsida
Kommunens e-post adress
Box 706
57228 Oskarshamn
Varvsgatan 8
Tel 0491-880 00
Fax 0491-887 90
www.oskarshamn.se
[email protected]
SBN 2015-12-08
88
Sida 2 av 2
2015-12-04
SBN 2015-12-08
89
2015-12-04
RAPPORT 2015:32
REGERINGSUPPDRAG
Ovårdade tomter och
förfallna byggnader
SBN 2015-12-08
90
2015-12-04
SBN 2015-12-08
91
2015-12-04
Ovårdade tomter och
förfallna byggnader
SBN 2015-12-08
92
Titel: Ovårdade tomter och förfallna byggnader
Rapportnummer: 2015:32
Utgivare: Boverket, september, 2015
Upplaga: 1
Tryck: Boverket internt
ISBN tryck: 978-91-7563-285-8
ISBN pdf: 978-91-7563-286-5
Sökord: Ovårdade tomter, förfallna byggnader, bristande underhåll,
skötsel, växtlighet, ekonomiska konsekvenser, fastighetsägare,
byggnadsnämnden, regler, tillsyn, förslag, konsekvensutredning, planoch bygglagen, lag om betalningsföreläggande och handräckning, planoch byggförordning
Diarienummer: 20140-3188/2014
Process: 3.4.1
Rapporten kan beställas från Boverket.
Webbplats: www.boverket.se/publikationer
E-post: [email protected]
Telefon: 0455-35 30 00
Postadress: Boverket, Box 534, 371 23 Karlskrona
Rapporten finns i pdf-format på Boverkets webbplats.
Den kan också tas fram i alternativt format på begäran.
2015-12-04
SBN 2015-12-08
93
2015-12-04
Förord
Boverket har på uppdrag av regeringen utrett de problem med ovårdade
tomter och förfallna byggnader som finns framförallt i
glesbygdskommuner. Regeringen har särskilt pekat på problemen att
komma i kontakt med fastighetsägare samt de ekonomiska
konsekvenserna av att fastighetsägare saknar medel och att fastigheter
saknar värde. I uppdraget har också ingått att analysera om det finns
anledning att förtydliga eller förändra regelverket för hur vegetation får
växa, framför allt på småhusfastigheter.
Boverket lämnar i rapporten förslag på åtgärder som förbättrar
möjligheterna att komma till rätta med de allvarligaste problemen. I
rapporten pekar Boverket också på några anslutande frågor som behöver
utredas vidare i ett annat sammanhang.
I arbetet med uppdraget har Boverket i olika former samrått med och tagit
hänsyn till synpunkter från Sveriges Kommuner och Landsting (SKL),
Kronofogdemyndigheten, Jordbruksverket, Lantmäteriet, Villaägarnas
Riksförbund, länsstyrelserna och ett urval av kommuner.
Karlskrona september 2015
Janna Valik
generaldirektör
SBN 2015-12-08
94
2015-12-04
Innehåll
Förkortningar ................................................................................. 6
Inledning och läsanvisningar ......................................................... 7
Bakgrund ...............................................................................................7
Uppdraget ..............................................................................................7
Boverkets avgränsning och inriktning ...................................................8
Genomförande ......................................................................................9
Rapportens disposition ..........................................................................9
Sammanfattning .......................................................................... 10
Bakgrund till Boverkets överväganden .............................................. 10
Boverkets förslag................................................................................ 11
PBL-frågor som behöver utredas vidare ............................................ 15
Anslutande problemområden ............................................................. 17
Bakgrund..................................................................................... 20
Olika kategorier av bristande underhåll och skötsel .......................... 20
Byggnadsnämndens tillsyn ................................................................ 21
Boverkets plan- och byggenkät .......................................................... 22
Kommunmöte ..................................................................................... 23
Myndighetskontakter .......................................................................... 25
Relevanta bestämmelser ................................................................... 27
Förslag m.m. ............................................................................... 34
Utgångspunkter .................................................................................. 34
Problem att nå ägare .......................................................................... 35
Kommunernas kostnader vid verkställighet ....................................... 42
Krav på skötsel och underhåll av tomter och byggnadsverk m.m. .... 44
Särskilt om växtlighet på tomt ............................................................ 45
Byggnadsnämndens rätt att få upplysningar och handlingar ............. 47
Bortforsling av rivningsmaterial vid rivningsföreläggande .................. 48
Utvidgad möjlighet att förelägga om stängsel .................................... 49
Kronofogdemyndighetens uppgift enligt 11 kap 29 § PBL ................. 49
Krav på tillsynsplan ............................................................................ 50
Vägledning om tillämpningen av 11 kapitlet PBL m.m. ...................... 51
KA ska få genomföra underhållsutredning ......................................... 52
PBL-frågor som behöver utredas vidare ...................................... 54
Tillsynsansvaret och finansiering av tillsynsarbete ............................ 54
Tillkommande egendom av liknande slag – ett problem .................... 56
Rivningslov och startbesked vid rivningsföreläggande ...................... 58
Kraven på skötsel av anordningar på tomt m.m. ............................... 58
Anslutande problemområden ...................................................... 60
Reglering av lös egendom och växtlighet .......................................... 60
Uppställda skrotbilar ........................................................................... 60
Verkställbarhet av byggnadsnämndens tillsynsbeslut ....................... 61
Lagen om offentlig upphandling ......................................................... 62
Konsekvensutredning .................................................................. 63
Inledning ............................................................................................. 63
Målet med förslagen ........................................................................... 63
Bakgrund ............................................................................................ 64
Beskrivning av problemet och vad som ska uppnås .......................... 64
Alternativa lösningar – nollalternativet ............................................... 65
SBN 2015-12-08
95
2015-12-04
Förslagen och beskrivning av alternativa lösningar ........................... 65
Uppgifter om vilka som berörs av regleringen ................................... 68
Uppgifter, bedömningar och beskrivningar av konsekvenser ............ 72
Författningsförslag....................................................................... 74
Lag om ändring i plan- och bygglagen (2010:900) ............................ 74
Lag om ändring i lag (1990:746), om betalningsföreläggande och
handräckning ...................................................................................... 82
Förordning om ändring i plan- och byggförordningen (2011:338) ..... 83
Författningskommentarer ............................................................ 84
Plan- och bygglagen (2010:900) ........................................................ 84
Lag (1990:746), om betalningsföreläggande och handräckning ........ 87
Bilaga 1 – Uppdraget................................................................... 88
SBN 2015-12-08
96
2015-12-04
Förkortningar
DL
Delgivningslag (2010:1932)
ExprL
Expropriationslag (1972:719)
JB
Jordabalk (1970:994)
KA
Kontrollansvarig
LOU
Lag (2007:1091) om offentlig upphandling
MB
Miljöbalk (1998:808)
MÖD
Mark- och miljööverdomstolen
PBF
Plan- och byggförordning (2011:338)
PBL
Plan- och bygglag (2010:900)
PoIT
Post- och Inrikes Tidningar
RÅ
Regeringsrättens årsbok
SKL
Sveriges Kommuner och Landsting
SOU
Statens offentliga utredningar
UB
Utsökningsbalk (1981:774)
UF
Utsökningsförordning (1981:981)
ÄPBL
Plan- och bygglag (1987:10)
SBN 2015-12-08
97
2015-12-04
Inledning och läsanvisningar
Bakgrund
Det finns en hel del byggnadsverk och tomter i landet som inte lever upp
till plan- och bygglagstiftningens krav på underhåll och skötsel. En del av
dessa orsakar inte några större problem för omgivningen eller för de som
vistas i byggnadsverket och på tomten. Så kan t.ex. vara fallet med
bristfälligt underhållna och skötta byggnadsverk och tomter som ligger
isolerat och långt från annan bebyggelse eller när omgivningen är
förstående och inte upplever bristerna som störande. I andra fall upplever
omgivningen däremot att bristerna är mycket störande eller riskfyllda och
anmäler detta till kommunen. Kommunens byggnadsnämnd är som
tillsynsmyndighet enligt PBL då skyldig att ta ställning till om det finns
skäl att göra ett tillsynsingripande.
Hanteringen av tillsynsärenden ställer stora krav på byggnadsnämnden
när det gäller kunskap om regelverket, förvaltningsrätt och hur olika
skrivelser och beslut om tillsyn ska utformas på ett korrekt sätt. Det är
också förhållandevis resurs- och tidskrävande för byggnadsnämnden att
handlägga tillsynsärenden. I tillsynsärenden om bristande underhåll och
skötsel av byggnadsverk och tomter stöter byggnadsnämnden dessutom
oftare än i andra typer av tillsynsärenden på mer svårhanterliga hinder
mot framgångsrika tillsynsingripanden. Det finns olika hinder men det är
framförallt svårigheter att nå ägare med delgivning och risken att
kommunen i slutändan får stå för hela eller en betydande del av
kostnaderna för en verkställighet som utgör de största hindren mot
framgångsrika tillsynsingripanden.
Uppdraget
I rapporten redovisar Boverket ett uppdrag från regeringen om kraven på
underhåll och skötsel av byggnadsverk och tomter i bruksskedet och
byggnadsnämndernas arbete med tillsyn över att dessa krav följs.
Regeringen har i korthet gett Boverket i uppdrag att
• utreda kommuners, i synnerhet i glesbygd, problem att komma till
rätta med ovårdade tomter och förfallna byggnader
• belysa de problem med att komma i kontakt med fastighetsägaren som
finns
• belysa de ekonomiska konsekvenserna av att fastighetsägaren saknar
medel och av att det saknas värde i fastigheten
SBN 2015-12-08
98
2015-12-04
• analysera om det finns anledning att förtydliga eller förändra
regelverket med avseende på hur vegetation får växa, framför allt på
småhusfastigheter
• inhämta synpunkter från berörda myndigheter och andra relevanta
aktörer
• vid behov redovisa de ändringar på lag-, förordnings- och
föreskriftsnivå som behövs
• beskriva konsekvenserna av om förslagen genomförs, även utifrån den
kommunala självstyrelsen och kostnader för kommuner
Regeringens fullständiga uppdrag bifogas till rapporten, bilaga 1.
Boverkets avgränsning och inriktning
Boverket har gjort följande avgränsningar och inriktningar av arbetet med
uppdraget.
• Flera lagstiftningar har i varierande utsträckning kopplingar till kraven
i PBL på underhåll och skötsel av byggnadsverk och tomter och
tillsynen av dessa krav. I arbetet med uppdraget har Boverket i första
hand utrett om plan- och bygglagstiftningen behöver ändras och
kompletteras. De mer omfattande förändringar som kan behöva göras i
annan lagstiftning får utredas närmare i ett annat sammanhang.
• Uppdraget avser bestämmelserna om underhåll och skötsel av
byggnader och tomter. Bestämmelserna gäller dock för alla
byggnadsverk, d.v.s. även andra byggnadsverk än byggnader.
Boverkets anser inte att det finns anledning att begränsa utredningen
och förslagen till byggnader och behandlar därför alla byggnadsverk.
• Boverket har främst inriktat utredningen och förslagen på hur de
största problemen i tillämpningen kan hanteras för mer allvarliga fall
av bristande underhåll och skötsel av byggnadsverk och tomter.
• Boverket har även tagit upp byggnadsnämndernas möjligheter att
arbeta effektivt med tillsyn när det gäller tillsynsuppdragets tydlighet
samt byggnadsnämndernas behov av resurser och kompetens för
tillsynsarbete. Detta är grundläggande förutsättningar för
tillsynsarbete som har stor betydelse för möjligheterna att komma till
rätta med de problem som uppdraget avser. Boverket har inte haft
ambitionen att lämna förslag i denna del utan pekar istället på de
behov som finns av förtydliganden och ytterligare utredning.
SBN 2015-12-08
99
2015-12-04
Genomförande
I arbetet med uppdraget har Boverket samrått med länsstyrelserna,
Kronofogdemyndigheten, Sveriges Kommuner och Landsting,
Jordbruksverket, Lantmäteriet och Villaägarnas riksförbund.
Boverket anordnade ett möte i Stockholm den 23 mars där representanter
för 15 kommuner deltog. Boverket har även besökt Värmlands län och
träffat representanter för länsstyrelsen och Filipstads och Karlstads
kommun.
Rapportens disposition
Efter en inledande sammanfattning följer en genomgång av det
underlagsmaterial som Boverket har och de synpunkter som inkommit.
Därefter redovisar Boverket förslag m.m. för att komma till rätta med de
problem som framkommit. Rapporten avslutas med en
konsekvensbeskrivning samt författningsförslag och
författningskommentarer.
Till rapporten bifogas regeringens uppdrag (bilaga1).
SBN 2015-12-08
100
2015-12-04
Sammanfattning
Bakgrund till Boverkets överväganden
Mycket tyder på att det finns ett stort antal byggnadsverk och tomter som
inte lever upp till kraven på underhåll och skötsel av byggnadsverk och
tomter. Boverket kan samtidigt konstatera att byggnadsnämnderna relativt sällan ingriper med tillsyn mot avvikelser från kraven. Det kan bero
på att byggnadsnämnderna upplever att kraven är höga och svårhanterliga, att de inte utövar tillsyn i tillräcklig omfattning eller att det finns
andra problem som i praktiken försvårar och ibland förhindrar ett framgångsrikt tillsynsingripande.
I mer allvarliga fall av bristande underhåll och skötsel av byggnadsverk
och tomter där byggnadsnämnden har ambition att ingripa är det framförallt svårigheterna att kontakta ägare och risken för kommuner att i slutändan får stå för kostnaderna för verkställighet av ett tillsynsingripande som
utgör de största hindren.
Efter att ha gått igenom olika alternativa lösningar har Boverket kommit
fram till att det krävs radikala och från rättssäkerhetssynpunkt långtgående åtgärder för att komma till rätta med de problem som byggnadsnämnderna har att kontakta ägare.
Byggnadsnämnden är i egenskap av tillsynsmyndighet skyldig att ingripa
mot avvikelser från plan- och bygglagstiftningen även om det innebär att
kommunen i slutändan riskerar att få stå för kostnaden för verkställighet
av tillsynsbeslut. För att byggnadsnämnderna ska kunna ingripa med tillsyn och verkställa ett tillsynsbeslut också när de ekonomiska konsekvenserna riskerar att bli betungande behöver de enligt Boverkets uppfattning
få ekonomisk kompensation av staten.
Under arbetet med uppdraget har Boverket även uppmärksammat andra
problem i tillämpningen som byggnadsnämnden men också Kronofogdemyndigheten ibland stöter på vid ingripanden och verkställighet av ingripanden mot bristande underhåll och skötsel av byggnadsverk och tomter. En del av dessa kan mötas med ökade vägledningsinsatser medan
andra förutsätter att plan- och bygglagstiftningen ändras.
Boverket har också uppmärksammat några frågeställningar som inte direkt omfattas av uppdraget och som dessutom avser andra lagstiftningsområden än PBL men som har stor betydelse för byggnadsnämndens
möjligheter att bedriva ett effektivt tillsynsarbete.
SBN 2015-12-08
101
2015-12-04
Boverkets förslag
Underlätta delgivning av vissa rivningsförelägganden
Boverket föreslår att delgivning ska underlättas för rivningsförelägganden
som avser byggnadsverk som är så helt eller delvis förfallna eller i
väsentlig omfattning skadade att de äventyrar säkerheten för de som
uppehåller sig i eller i närheten av dem. Sådana förelägganden behöver
inte föregås av ett föreläggande att sätta byggnadsverket i stånd och får
alltid och utan närmare utredning delges enbart genom en kungörelse i
Post- och Inrikes Tidningar (PoIT), d.v.s. en förenklad form av kungörelsedelgivning. Delgivning ska anses ha skett en vecka efter dagen för publicering.
Möjligheten att alltid använda denna förenklade kungörelsedelgivning
föreslår Boverket också ska gälla för Kronofogdemyndigheten vid verkställighet av sådana förelägganden genom särskild handräckning och för
byggnadsnämndens beslut att rivning ska genomföras på den försumliges
bekostnad.
Utvidga möjligheten att förelägga om stängsel kring
byggnadsverk och underlätta delgivning av sådana
förelägganden
Idag finns det i PBL en möjlighet att förelägga om stängsel kring byggnadsverk för industriändamål. Boverket anser att det finns starka skäl som
talar för att byggnadsnämnden ska få en möjlighet att förelägga om stängsel även kring andra byggnadsverk om byggnadsverket har brister som
kan äventyra säkerheten för dem som uppehåller sig i eller i närheten av
byggnadsverket. Boverket föreslår därför att en sådan möjlighet införs i
PBL.
Boverket föreslår också att delgivning ska underlättas för förelägganden
om att anordna stängsel kring byggnadsverk. Sådana förelägganden ska
alltid och utan närmare utredning få delges enbart genom en kungörelse i
PoIT, d.v.s. en förenklad form av kungörelsedelgivning. Delgivning ska
anses ha skett en vecka efter dagen för publicering.
Möjligheten att alltid använda denna förenklade kungörelsedelgivning
föreslår Boverket också ska gälla för Kronofogdemyndigheten vid verkställighet av sådana förelägganden genom särskild handräckning och för
byggnadsnämndens beslut att anordnande av stängsel ska genomföras på
den försumliges bekostnad.
SBN 2015-12-08
102
2015-12-04
Inför ett statligt stöd till kommuner för verkställighet av vissa
beslut om rivningsföreläggande
Boverket föreslår att det införs ett statligt stöd till kommuner som i
slutändan belastas med kostnader med anledning av verkställighet av
vissa rivningsförelägganden. Stödet syftar till att förbättra de ekonomiska
förutsättningarna för byggnadsnämnden att verkställa tillsynsbeslut för
vissa allvarligare avvikelser. Det ska omfatta kostnader för verkställighet
av sådana rivningsförelägganden som Boverket föreslår att förenklad
kungörelsedelgivning får användas för.
Förtydliga Kronofogdemyndighetens skyldighet att biträda
byggnadsnämnden
Om byggnadsnämnden beslutat att en åtgärd ska genomföras på den försumliges bekostnad ska Kronofogdemyndigheten lämna den hjälp som
behövs för att genomföra åtgärden. Av författningstexten och förarbetena
till nuvarande PBL och ÄPBL framgår det inte vilken hjälp som Kronofogdemyndigheten får bistå byggnadsnämnden med. I förarbeten till ännu
äldre lagstiftning anges att byggnadsnämnden kan få hjälp av Kronofogdemyndigheten för att få tillträde till en fastighet och byggnad. Boverket
föreslår att det förtydligas i PBL att det är sådan hjälp som Kronofogdemyndigheten ska bistå byggnadsnämnden med och vilka befogenheter
som Kronofogdemyndigheten ska ha när de lämnar hjälp.
Utvidga tillsynsmyndigheters rätt att få upplysningar och
handlingar
En tillsynsmyndighet har rätt att på begäran få de upplysningar och handlingar av byggherren som behövs för tillsynen över bygg-, rivnings- och
markåtgärder. Det innebär att byggnadsnämnden i egenskap av tillsynsmyndighet inte har rätt att begära sådana upplysningar och handlingar av
andra än byggherrar. Det innebär också att det är tveksamt om rätten till
upplysningar och handlingar gäller för tillsynen av underhållsåtgärder
eftersom bestämmelsen i praktiken begränsar rätten till att gälla enbart i
byggskedet.
Boverket anser inte att det finns något skäl att begränsa tillsynsmyndigheternas rätt att på begäran få de upplysningar och handlingar som behövs för myndigheternas tillsynsarbete. Boverket föreslår därför att de
ska få rätt att begära sådana upplysningar och handlingar även av andra
än byggherrar och för allt tillsynsarbete
Bortforsling av rivningsmaterial ska kunna ingå i
rivningsföreläggande
De nuvarande reglerna om rivningsföreläggande har i rättspraxis tolkats
på ett sätt som innebär att bortforsling av rivningsmaterial inte omfattas
SBN 2015-12-08
103
2015-12-04
av ett beslut om rivningsföreläggande. Det är inte heller möjligt att innan
rivning skett med anledning av ett rivningsföreläggande besluta om åtgärdsföreläggande att ta bort rivningsmaterial.
Boverket anser att detta är en onödigt omständlig hantering som medför
praktiska problem vid verkställighet. Boverket föreslår därför att bortforsling av rivningsmaterial ska kunna ingå som en del i ett rivningsföreläggande. Som en konsekvens av detta bör byggnadsnämnden även vid
rättelseföreläggande få en möjlighet att besluta om att forsla bort eventuellt rivningsmaterial.
Hänvisa uttryckligen till kraven på utformning
I 8 kap 14 § PBL hänvisas till vissa uppräknade bestämmelser när det
gäller de tekniska egenskaper som underhållskravet omfattar. Någon motsvarande hänvisning finns inte för den utformning som underhållet omfattar. Boverket föreslår därför att det införs ett förtydligande i 8 kap 14 §
PBL att underhållet ska avse den utformning som det ställs krav på i 8
kap 1 § PBL.
”Vårdat skick” är ett otydligt begrepp i PBL
Det är tveksamt om kraven i bruksskedet på att byggnadsverk och tomter
ska hållas i vårdat skick överhuvudtaget motsvaras av några krav vid uppförande, nyanläggning och ändring av byggnadsverk och tomter. Vilket
skick som avses är därmed mycket oklart. Som det är nu så framstår kraven på vårdat skick mer som allmänna krav på ordning och reda utan
någon närmare precisering. Det kan ifrågasättas om det är lämpligt att
ställa den här typen av krav plan- och bygglagstiftningen. Boverket anser
därför att regeringen bör överväga om kraven på vårdat skick i 8 kap 14
och 15 § PBL ska avskaffas och att en motsvarande ändring i så fall sker i
8 kap 16 § för allmänna platser och områden för andra anläggningar än
byggnader när det gäller hänvisningen till 8 kap 15 § PBL.
Om kraven på vårdat skick inte avskaffas anser Boverket att de behöver
tydliggöras så att det klart framgår vilka utgångskrav på vårdat skick som
gäller vid uppförande, nyanläggning och ändring. I nuläget är det annars
svårt att se vad kraven på vårdat skick tillför utöver kraven på underhåll
och skötsel.
Inför krav på tillsynsplan för byggnadsnämnden
Enligt Boverkets uppfattning ökar möjligheterna för att tillsynsverksamheter och tillsynsansvar prioriteras om de omfattas av krav på tillsynsplan. Det är dessutom lättare att genomföra en meningsfull uppföljning av
en verksamhet som är planerad och för vilken det finns uttalade och kon-
SBN 2015-12-08
104
2015-12-04
kreta mål. Boverket föreslår därför att regeringen inför ett krav att byggnadsnämnderna ska ha en treårig tillsynsplan som ska revideras vid behov.
Om ett krav på tillsynsplan införs kommer Boverket och länsstyrelserna
att ge vägledning om innehållet i en sådan plan. Boverket kommer också
att följa upp dels att byggnadsnämnderna tar fram tillsynsplaner och dels
hur de utformar dem. Beroende på utfallet av uppföljningen får det bedömas om innehållet i en tillsynsplan behöver regleras mer ingående i
förordning eller föreskrifter.
Vägledning om tillämpningen av 11 kapitlet PBL m.m.
Under det senaste året har Boverket ökat vägledningsarbetet på tillsynsområdet. Boverket har bland annat infört en särskild tillsynsgren i Boverkets kunskapsbank, tagit fram ett beräkningsprogram för byggsanktionsavgifter, spelat in två filmer om tillsyn; en om obligatorisk ventilationskontroll och en om förelägganden, och hållit ett webbseminarium om tillsyn. Det finns dock fortfarande en hel del kvar att göra. Boverket planerar
därför fortsatta successiva vägledningsinsatser.
Boverkets tillsynsvägledning kommer bland annat inriktas på att beskriva
processer för olika typer av tillsynsärenden. Som ett led i det arbetet har
Boverket inom ramen för den pågående kompetenssatsningen om PBL
beviljat bidrag bland annat till ett nationellt projekt som ska ta fram rutiner, processer och beslutsmallar för tillsyn över ovårdade tomter och förfallna byggnader.
Allmänna råd om växtlighet och trafik
För att förebygga problem när det gäller växtlighets påverkan på trafiken
informerar många kommuner i förebyggande syfte om lämplig höjd på
växtlighet vid gata och väg. Informationen grundar sig bland annat på
rekommendationer om vägutformning utfärdade av f.d. Vägverket och på
vägledning från SKL.
Eftersom kommunernas information avser ett krav i PBL och Boverket
har ett grundläggande vägledningsansvar för PBL finns det skäl för Boverket att ta fram ett allmänt råd om växtlighet vid gata och väg. Boverket planerar därför att utarbeta sådana allmänna råd. De kan ta avstamp i
den information som de flesta kommuner redan ger till fastighetsägare
och förhoppningsvis bidra till att ytterligare underlätta tillämpningen av
kravet.
SBN 2015-12-08
105
2015-12-04
KA ska få genomföra underhållsutredning
Om byggnadsnämnden gör bedömningen att underhållet av ett byggnadsverk är bristfälligt får nämnden meddela ett föreläggande om att bristerna
ska åtgärdas (åtgärdsföreläggande). Innan byggnadsnämnden meddelar
ett åtgärdsföreläggande måste nämnden ha en utredning som visar behovet av underhållsåtgärder. Byggnadsnämnden har en möjlighet att uppdra
åt en sakkunnig att på ägarens bekostnad utreda behovet av underhållsåtgärder.
En underhållsutredning får endast utföras av en sakkunnig person som är
särskilt certifierad för det. Idag finns inga sådana sakkunniga. Eftersom
det sannolikt inte finns en tillräckligt stor marknad för att det ska bli
intressant att ackreditera eller certifiera sig enbart för underhållsutredningar enligt PBL har Boverket övervägt om det finns några andra sakkunniga som skulle kunna genomföra sådana utredningar. De som ligger
närmast till hands är de kontrollansvariga enligt PBL (KA). Enligt Boverkets bedömning är det möjligt att ge KA rätt att utföra underhållsutredning genom en ändring i Boverkets föreskrifter om KA utan att det
förutsätter någon ändring i PBL eller PBF. Boverket avser att påbörja ett
arbete med att ändra i KA-föreskrifterna.
PBL-frågor som behöver utredas vidare
Tillsynsansvaret och finansieringen av tillsynsarbete
Den kommunala tillsynen över tillämpningen av plan- och bygglagstiftningen är otillräcklig och varierar i omfattning. Det beror bland annat på
att tillsynsansvaret inte är tillräckligt tydligt reglerat. Ett exempel på det
är att det råder olika uppfattningar om under vilka förutsättningar som
byggnadsnämnden är skyldig att utöva tillsyn.
Boverket anser att det är mycket angeläget att göra en översyn av byggnadsnämndens tillsynsansvar och de resurs- och kompetensmässiga förutsättningar som krävs för att de ska kunna sköta det på ett tillfredsställande
sätt. I en sådan översyn bör ingå att utreda om det är möjligt att införa en
rätt för byggnadsnämnderna att ta ut en avgift för sitt tillsynsarbete i de
fall en förseelse skett. Det finns också anledning att utreda om även
byggnadsnämndens tillsynsarbete i likhet med många andra tillsynsmyndigheters tillsynsarbete bör omfattas av tillsyn.
Hanteringen av egendom som tillkommer efter tillsynsbeslut
Det är inte ovanligt att det vid tidpunkten för verkställighet av ett åtgärdsföreläggande om att ta bort egendom som utgör risk eller olägenhet från
en tomt, har tillkommit egendom av liknande slag som den som åtgärds-
SBN 2015-12-08
106
2015-12-04
föreläggandet och verkställighetsbeslutet omfattar. Det kan vara fråga om
ytterligare en eller flera skrotbilar eller en samling skräp som utökats. Om
det finns sådan tillkommande egendom vid verkställighet av ett åtgärdsföreläggande måste den enligt nuvarande regler lämnas kvar på tomten.
Det innebär att det efter verkställighet av ett åtgärdsföreläggande kan finnas egendom kvar på tomten som medför liknande eller mer omfattande
risker eller olägenheter än de som förelåg vid tidpunkten för beslutet om
åtgärdsföreläggande. För att komma till rätta med den tillkommande
egendomen måste byggnadsnämnden starta ett nytt tillsynsärende och
meddela ett nytt åtgärdsföreläggande innan ett borttagande av den tillkommande egendomen kan verkställas.
Boverket anser att detta inte är någon särskilt rimlig och effektiv ordning.
För omgivningen framstår det som märkligt att ”hela” problemet inte åtgärdas vid verkställigheten. I förlängningen finns det risk att allmänhetens tilltro till PBL:s förmåga att på ett effektivt sätt komma till rätta med
avvikelser försämras.
De frågeställningar som finns när det gäller möjligheterna att komma till
rätta med tillkommande egendom är dock komplexa, ingripande från
rättssäkerhetssynpunkt och kan ha relevans även för andra ingripanden än
åtgärdsföreläggande. Boverket anser därför att de bör utredas vidare i ett
annat sammanhang.
Rivningslov och startbesked vid rivningsföreläggande
Enligt PBL krävs det normalt sett rivningslov för att riva en byggnad eller
en del av en byggnad inom ett område med detaljplan. Det finns inte
något undantag från krav på rivningslov för rivningar med anledning av
ett rivningsföreläggande. Med hänsyn till att det är angeläget med en
snabb hantering av rivningsförelägganden och behovet av en prövning av
rivningslov är marginellt anser Boverket att det bör övervägas om rivningar med anledning av rivningsföreläggande ska undantas från krav på
rivningslov i lag, detaljplan och områdesbestämmelser samt krav på anmälan. Ett annat problem i sammanhanget är att det i detaljplaner kan
finnas bestämmelser som reglerar förbud mot rivning och som kan utgöra
hinder mot verkställighet av ett rivningsföreläggande.
Det finns däremot ett behov för samhället att ha insyn över att samhällskraven följs även vid en rivning med anledning av ett rivningsföreläggande. Detta gäller framförallt för hantering och omhändertagande av farligt rivningsavfall. Om kravet på rivningslov och anmälan avskaffas för
rivningar med anledning av ett rivningsföreläggande krävs det en särskild
reglering för att de ska omfattas av krav på startbesked och kontrollplan.
SBN 2015-12-08
107
2015-12-04
Sammantaget kan Boverket se att det finns en hel del oklarheter i den nuvarande regleringen i PBL när det gäller förhållandet mellan reglerna om
rivningsföreläggande och reglerna om rivningslov, anmälan, startbesked
m.m. Problematiken gäller även vid rättelseföreläggande och åtgärdsföreläggande. Boverket anser därför att dessa frågor bör utredas vidare i ett
annat sammanhang.
Kraven på skötsel av anordningar på tomt m.m.
Anordningar på tomter, allmänna platser och områden för andra anläggningar än byggnader behöver till skillnad mot anordningar i byggnadsverk endast i skälig utsträckning hållas i sådant skick att de fyller sitt ändamål. Boverket anser inte att det finns något rimligt skäl att ställa lägre
krav på sådana anordningar. Boverket anser därför att det bör utredas om
det finns skäl att skärpa kraven så att även anordningar på tomt, allmän
plats och områden för andra anläggningar än byggnader ska hållas i sådant skick att de alltid fyller sitt ändamål. Även förhållandet mellan anordningar och byggnadsverk bör ses över.
Anslutande problemområden
Reglering av lös egendom och växtlighet
Under arbetet med uppdraget har Boverket vid flera tillfällen haft anledning att fundera över om det överhuvudtaget är lämpligt att reglera lös
egendom och växtlighet i plan- och bygglagstiftningen. Frågan har framförallt uppkommit när Boverket tittat närmare på tillsynen över störande
växtlighet och egendom på tomter och de svårigheter som byggnadsnämnderna har att hantera detta.
Plan- och bygglagstiftningen innehåller i huvudsak regler om mark och
byggnadsverk. Det är i princip endast när det gäller tomter, allmänna
platser och områden för andra anläggningar än byggnader som det finns
krav som rör lös egendom och växtlighet. De tekniska egenskapskraven
på byggnadsverk avser däremot inte lös egendom.
Lös egendom och växtlighet är till skillnad mot mark och byggnadsverk
betydligt mer föränderlig till sin förekomst och karaktär. Det är därför
svårt att reglera placering och utformning av växtlighet och lös egendom,
vilket gör att de nuvarande kraven på vård och skötsel för tomter är svåra
att tillämpa när det gäller växtlighet och lös egendom.
Bortsett från krav som syftar till att begränsa risk för olycksfall handlar
kraven på växtlighet och lös egendom i bruksskedet om att det inte ska
uppkomma betydande olägenheter för omgivningen och för trafiken. När
SBN 2015-12-08
108
2015-12-04
det gäller omgivningen är det fråga om störningar som i stor utsträckning
även regleras i annan offentligrättslig lagstiftning, framförallt miljöbalken, och i civilrättslig lagstiftning, framförallt jordabalken (1970:994),
JB. Boverket anser att det finns skäl att överväga om det är möjligt att
lyfta ut regleringen av växtlighet och lös egendom på tomter, allmänna
platser och områden för andra anläggningar än byggnader från plan- och
bygglagstiftningen och koncentrera den till och precisera den i annan lagstiftning.
Verkställbarhet av tillsynsbeslut
I PBL har det inte meddelats någon särskild föreskrift om verkställbarhet
av byggnadsnämndens beslut. Ett åtgärdsföreläggande eller ett rivningsföreläggande som vunnit laga kraft är därför inte att betrakta som en
självständig exekutionstitel utan måste fastställas i ett utslag inom ramen
för särskild handräckning. Detta gäller även i de fall föreläggandet överklagas och fastställs i en dom.
Frågan om förvaltningsmyndighets beslut som exekutionstitel behandlas
för närvarande av Utsökningsutredningen som ska redovisa sitt uppdrag
senast den 1 november 2016. I uppdraget ingår bland annat att ta ställning
till om reglerna avseende verkställbarhet av förvaltningsmyndigheters beslut bör ändras eller om det på annat sätt behöver vidtas åtgärder för att
myndigheter effektivt ska kunna utverka en exekutionstitel, och att ta
ställning till om och i sådant fall under vilka förutsättningar handlingar
bör kunna vara direkt verkställbara. Boverket anser att det finns skäl att
överväga frågan om byggnadsnämndens tillsynsbeslut kan utgöra
exekutionstitel vid behandlingen av utredningens kommande betänkande.
Uppställda skrotbilar ett problem
Problemen med ovårdade tomter består inte sällan av uttjänta bilar som i
större eller mindre utsträckning är skrotfärdiga. I vissa fall kan de medföra risk för olycksfall eller betydande olägenhet för omgivningen. Tidigare betalade staten ut en premie till den som lämnade sin bil för skrotning, en s.k. skrotbilspremie. Många kommuner anser att skrotbilspremien hade mycket positiva effekter på miljön och säkerheten och ledde
till ett markant minskat antal uppställda bilar på tomter och ute i naturen.
Offentlig upphandling vid verkställighet
Vid genomförande av rivning och andra mer omfattande åtgärder måste
Kronofogdemyndigheten och byggnadsnämnderna oftast ta hjälp av enskilda entreprenörer. Kraven att agera snabbt kan medföra stora problem
vid tillämpningen av lagen (2007:1091) om offentlig upphandling (LOU).
De verkställighetsåtgärder som ska vidtas kan dessutom vara komplexa
SBN 2015-12-08
109
2015-12-04
och mycket svåra att förutse i förhand på ett sätt som krävs för att utforma ett adekvat förfrågningsunderlag vid en upphandling.
Boverket har inte haft möjlighet att titta närmare på frågan inom ramen
för detta uppdrag. Frågeställningen är dessutom generell och berör flera
lagstiftningsområden.
Möjligheterna till expropriation av s.k. herrelösa fastigheter
När en juridisk person upplöses efter en konkurs kan det inträffa att en
fastighet som ägs av den juridiska personen inte går att avyttra. Fastigheter som ägs av upplösta juridiska personer brukar kallas herrelösa fastigheter.
Enligt expropriationslagen (1972:719), ExprL, får expropriation ske för
att försätta eller hålla en fastighet i tillfredsställande skick när grov vanvård föreligger eller kan befaras uppkomma. Enligt ExprL kan en god
man utses för att representera en herrelös fastighet. På så sätt finns det
någon att kommunicera skrivelser och beslut med i expropriationsärenden. I tillsynsärenden enligt PBL som avser herrelösa fastigheter har
byggnadsnämnden däremot inte någon motpart att kommunicera skrivelser och beslut med. Det går därmed inte att är driva ett sådant ärende på
ett framgångsrikt sätt.
Ett sätt att hantera problemet är att utvidga möjligheterna till expropriation även till andra former av bristfälligt skötta och underhållna fastigheter än de som är eller kommer att bli grovt vanvårdade. Problematiken
med herrelösa fastigheter finns dock även på andra lagstiftningsområden
än PBL.
SBN 2015-12-08
110
2015-12-04
Bakgrund
Olika kategorier av bristande underhåll och skötsel
Byggnadsverk och tomter som inte uppfyller plan- och bygglagstiftningens krav på underhåll och skötsel kan grovt sett delas in i fyra kategorier.
1. Byggnadsverk och tomter med avvikelser som inte är så stora eller
som omgivningen inte upplever olägenheter av och som inte medför
någon uppenbar risk för olyckor. Den här kategorin av avvikelser, som
är antalsmässigt störst, får byggnadsnämnderna inte in några anmälningar om och de fångas sällan upp i någon tillsynsinsats.
2. Byggnadsverk och tomter med avvikelser som inte är så stora men där
omgivningen upplever olägenheter eller att det föreligger risk för
olyckor. För byggnadsverk och tomter i den här kategorin får byggnadsnämnderna ofta in anmälningar utifrån. Byggnadsnämnderna
känner här inte sällan en osäkerhet kring var gränsen går för otillräcklig skötsel och underhåll.
3. Byggnadsverk och tomter med avvikelser som är så stora att det är
fråga om bristande underhåll och skötsel av större omfattning men där
omgivningen inte upplever olägenheter eller det inte föreligger någon
uppenbar risk för olyckor. Byggnadsverk och tomter i den här kategorin ligger ofta avsides från annan bebyggelse. Det kan även vara fråga
om byggnadsverk och tomter i mer sammanhållen bebyggelse men där
den närmaste omgivningen inte uppfattar bristerna som störande eller
riskfyllda. Eftersom byggnadsnämnderna inte får in några anmälningar utifrån är ingripanden för den här kategorin helt beroende av
om byggnadsnämnden fångar upp dem i någon egen tillsynsinsats.
4. Byggnadsverk och tomter med avvikelser som är så stora att det är
fråga om förfall och där omgivningen upplever olägenheter eller det
föreligger en risk för olyckor. Sådana avvikelser anmäls ofta och
byggnadsnämnden ingriper om det är möjligt.
De problem som regeringen pekar på i uppdraget finns av förklarliga skäl
främst i den sista kategorin av byggnadsverk och tomter. Ingripanden mot
bristerna i de övriga kategorierna är mer beroende av hur byggnadsnämnderna uppfattar sitt tillsynsansvar och deras möjlighet och kompetens att
bedöma och ingripa mot brister.
SBN 2015-12-08
111
2015-12-04
Byggnadsnämndens tillsyn
Vilja att utöva tillsyn
Byggnadsnämnderna avsätter generellt sett alltför begränsade resurser för
tillsyn över att kraven i plan- och bygglagstiftningen följs. För att komma
till rätta med förfallna byggnadsverk och tomter som i större omfattning
är ovårdade, d.v.s. de mer allvarliga fallen av bristande underhåll och
skötsel, avsätter dock kommunerna i jämförelse med vad som är fallet på
en del andra tillsynsområden inom plan- och bygglagstiftningen förhållandevis mycket resurser. Önskan om en attraktiv livsmiljö för kommunmedborgarna och de negativa konsekvenserna för omgivningen är faktorer som utgör incitament för byggnadsnämnderna att arbeta med tillsyn
över hur kraven på skötsel och underhåll av byggnadsverk och tomter
följs och att ingripa mot i vart fall de allvarligare fallen av avvikelse från
kraven.
Tillsyn och allmänhetens tilltro till PBL
Många byggnadsverk och tomter lever inte upp till plan- och bygglagstiftningens krav på underhåll och skötsel. Det räcker att göra en rundtur i
landet för att få detta bekräftat. Avvikelserna finns både i städer och på
landsbygden men är mer vanliga på landsbygden. Det är med hänsyn till
mängden byggnadsverk och tomter som inte uppfyller kraven på skötsel
och underhåll inte realistiskt att förvänta sig att byggnadsnämnderna kan
eller kommer att kunna ingripa med tillsyn mot alla avvikelser.
Det finns därför anledning att fundera över förhållandet mellan samhällskraven när det gäller underhåll och skötsel av byggnadsverk och tomter
och samhällets tillsyn över att dessa följs. Om diskrepansen mellan kraven och hur de följs blir alltför stor riskerar det att skada allmänhetens
tilltro till plan- och bygglagstiftningen. För att motverka en sådan obalans
måste antingen kraven sänkas eller tillsynen och tillsynsingripandena öka.
Om kravnivån inte förändras är det därför viktigt att kommunerna har
goda och realistiska möjligheter att ingripa mot i vart fall de mer allvarliga fallen, d.v.s. i situationer där omgivningen drabbas av betydande olägenheter eller där det finns en risk för olyckor.
Hinder mot tillsynsingripande
Även om det finns en vilja och ett intresse hos byggnadsnämnderna att
ingripa mot bristande skötsel och underhåll av byggnadsverk och tomter
så stöter de inte sällan på problem som försvårar eller omöjliggör ett
framgångsrikt tillsynsarbete. Det är framförallt tre problem som byggnadsnämnderna har svårt att hantera.
SBN 2015-12-08
112
2015-12-04
Svårt att nå ägare
Byggnadsnämnderna har ofta svårt att få kontakt med ägare till tillsynsobjekt och att delge tillsynsbeslut. Problemet är störst när det gäller ägare
som har sin huvudsakliga vistelse utomlands. Eftersom ett tillsynsbeslut
måste delges med den det riktar sig till för att det ska kunna verkställas så
utgör en misslyckad delgivning ett effektivt hinder mot ett framgångsrikt
tillsynsarbete. Det är dessutom jämförelsevis vanligare att det förekommer delgivningsproblem i tillsynsärenden om bristande underhåll och
skötsel av byggnadsverk och tomter än i många andra typer av tillsynsärenden.
Kommunen drabbas av kostnader
Kommunerna riskerar många gånger att få stå för kostnaderna med anledning av verkställighet av tillsynsingripanden. Det beror på att fastigheterna inte sällan har mycket låga värden och att ägarna saknar eller har
mycket begränsad ekonomisk förmåga. Det finns då inte några förutsättningar för att kommunen genom utmätning hos ägaren ska kunna få betalt
för verkställighetskostnaderna. Kostnaderna kan i vissa fall, t.ex. vid
verkställighet av ett rivningsföreläggande, uppgå till betydande belopp.
Tillsynsprocessen upplevs som besvärlig
Många byggnadsnämnder upplever att reglerna och processen för att ingripa med tillsyn enligt plan- och bygglagstiftningen är besvärlig och
kräver förhållandevis mycket arbetstid och resurser. Det är lätt göra formella misstag och det händer relativt ofta att tillsynsprocessen av olika
anledningar stannar upp. Byggnadsnämnderna drar sig av dessa skäl för
att inleda och slutföra tillsynsärenden i den utsträckning som lagstiftningen förutsätter.
Boverkets plan- och byggenkät
Boverket skickar varje år ut en plan- och byggenkät till samtliga länsstyrelser och kommuner. I enkäten för 2014 ställde Boverket några frågor
om byggnadsnämndernas hantering av bristande underhåll och skötsel av
byggnadsverk och tomter. 250 av landets 290 kommuner besvarade frågorna. Av svaren går det i korthet att utläsa följande.
• Byggnadsnämnderna utfärdade
o
332 förelägganden om bristfälligt underhåll av byggnad.
o
473 förelägganden om bristfällig skötsel av tomt.
o
271 förelägganden om störande växtlighet som utgör
olägenhet för omgivningen.
SBN 2015-12-08
113
2015-12-04
• 59 procent av byggnadsnämnderna utfärdade inte något föreläggande
om bristfälligt underhåll av byggnad.
• 49 procent av byggnadsnämnderna utfärdade inte något föreläggande
om bristfällig vård av tomt.
• 75 procent av byggnadsnämnderna utfärdade inte något föreläggande
om störande växtlighet som utgör betydande olägenhet för omgivningen.
• Ungefär två tredjedelar av kommunerna anser att det finns skäl att förtydliga eller skärpa kraven på underhåll av byggnader och vård av
tomter.
• Kommunerna anser att de största hindren för ett framgångsrikt tillsynsarbete är svårigheter att nå ägare, risk för att kommunen i slutändan får betala för verkställighet av tillsynsingripanden och problem att
utforma korrekta tillsynsbeslut.
Kommunmöte
För att belysa de problem som kommunerna upplever när det gäller bristande underhåll och skötsel av byggnadsverk och tomter anordnade Boverket ett möte i Stockholm den 24 mars 2015. Vid mötet deltog 15 inbjudna kommuner. Boverket har utöver det även besökt Värmlands län
och träffat representanter för länsstyrelsen och Filipstads och Karlstads
kommun. Följande synpunkter och idéer kom fram vid dessa möten.
Problem
• Det är förhållandevis vanligt att tillsynsärenden ”kör fast” och det
finns ett stort behov av vägledning för att undvika detta.
• Delgivning försvåras inte sällan av oklara ägarförhållanden, pågående
ägarbyten, herrelösa fastigheter och fastigheter som ägs av dödsbon.
• Byggnadsnämnden vill inte vara obekväm och drar sig därför för att
arbeta med tillsyn.
• Det finns ingen plan och inga mål för tillsynsarbetet.
• Låga fastighetsvärden och bristande ekonomisk förmåga hos ägare leder till att byggnadsnämnden inte påbörjar tillsynsärenden.
• Det utförs inte tillräckligt med tillsyn eftersom byggnadsnämnden inte
kan finansiera tillsynsarbetet med avgifter.
SBN 2015-12-08
114
2015-12-04
• Det är svårt att få klart besked om ett tillsynsbeslut vunnit laga kraft.
• Kraven är oklara när det gäller störande växtlighet och vad som avses
med betydande olägenhet för omgivningen.
• En del ägare av bristfälligt underhållna och skötta byggnadsverk och
tomter har sociala problem eller psykisk ohälsa som försvårar kontakt
och kommunikation.
• Det är många kommunikationssteg i tillsynsärenden och byggnadsnämnden har en tung bevisbörda.
• Det är tidskrävande att driva ett tillsynsärende och lätt att göra fel.
• Det är oklart när ett uttjänt fordon eller en samling av uttjänta fordon
medför att en tomt är ovårdad.
• Förfallna byggnader och tomter i industrimiljö nära bostadsbebyggelse är ett problem.
• Byggnadsnämnderna upplever problem med särskild handräckning.
• Begreppet ”betydande olägenhet” är svårtillämpat - olägenhet för
vem?
• Förfallna byggnader har en mycket negativ inverkan på stadsbilden.
• Byggnadsnämnderna hanterar endast anmälningar och har inte tid att
arbeta med egeninitierad planerad tillsyn.
• Förfallna byggnader som är farliga står kvar alltför länge på grund av
den långa tid det tar att driva ett tillsynsärende och de problem som
ofta uppstår i sådana ärenden.
• Det förekommer att förfallna byggnadsverk överlåts till ny ägare
innan verkställighet och att de nya ägarna är svåra att nå eller saknar
ekonomisk förmåga att bekosta en verkställighet.
• Det finns ett behov av att kunna förbjuda användning av tomt och
stängsel kring även andra byggnadsverk än byggnader för industriändamål.
• Det finns ett behov av att byggnadsnämnden får rätt att begära upplysningar och handlingar även av andra än byggherrar.
SBN 2015-12-08
115
2015-12-04
Idéer
• Det behövs bättre stöd till byggnadsnämnderna genom att
o
införa krav på tillsynsplan
o
ta fram checklistor för processteg
o
ta fram vägledning om rättspraxis,
o
erbjuda juriststöd från Boverket
o
inrätta en expertgrupp PBL
o
ta fram vägledning och riktlinjer om ovårdad tomt – särskilt om växtlighet
• Inför ett statligt stöd till kommuner för rivningsåtgärder
• Gör det möjligt för kommuner att överta övergivna fastigheter
• Återinför skrotbilspremien
• Inför riktlinjer för vitesbelopp
• Förkorta och förenkla delgivningsprocessen
• Förtydliga begreppet ”betydande olägenheter för omgivningen”
• Förbättra återkopplingen från domstol om viten
• Inkludera bortforsling av rivningsmaterial i rivningsföreläggande
Myndighetskontakter
Boverket har gett myndigheter m.fl. möjlighet att komma in med synpunkter med anledning av uppdraget. Här återges i korthet de synpunkter
som lämnats.
• Bestämmelsen i 11 kap 29 § PBL behöver förtydligas så att det framgår vad det är för åtgärder som Kronofogdemyndigheten kan bistå
med. Kronofogdemyndigheten utför inte åtgärden utan bistår bara
kommunen för att kommunen ska kunna genomföra sitt beslut. Med
hänsyn till att det rör sig om ingripande åtgärder mot enskilda bör det
vara tydligt vilka åtgärder Kronofogdemyndigheten kan utföra och
vilka bestämmelser i utsökningsbalken som är tillämpliga.
• För att Kronofogdemyndigheten ska kunna utföra handräckning är det
viktigt att kommunens tillsynsbeslut är utformat så att det tydligt
SBN 2015-12-08
116
2015-12-04
framgår vad som ska genomföras och vad som omfattas av handräckningen. Själva åläggandet måste vara klart och tydligt annars kan
verkställigheten som regel inte utföras enligt 5 kap 2 § utsökningsförordningen (UF).
• Egendomsmassan kan skifta över tid och även om kommunens tillsynsbeslut och kronofogdemyndighetens utslag tydligt anger vad som
ska forslas bort kan ny egendom ha tillkommit och den omfattas då
inte av verkställigheten. Det skulle behöva införas en möjlighet att
fånga upp tillgångar som tillkommit och som inte omfattas av
handräckningsbeslutet.
• Allt som ska verkställas måste finnas med i kommunens tillsynsbeslut.
Om det vid en rivning inte framgår av exekutionstiteln att rivningsmaterialet ska forslas bort har Kronofogdemyndigheten inte möjlighet
att göra det. Det skulle behöva införas en möjlighet att komma till
rätta med den här typen av problem.
• Vid genomförande av rivning och andra mer omfattande åtgärder
måste Kronofogdemyndigheten ta hjälp av enskilda entreprenörer.
Kraven på Kronofogdemyndigheten att agera snabbt kan medföra
stora problem vid tillämpningen av LOU. De verkställighetsåtgärder
som ska vidtas kan dessutom vara komplexa och mycket svåra att förutse i förhand på ett sätt som krävs för att utforma ett adekvat förfrågningsunderlag vid en upphandling. Det finns ett behov av att undersöka om Kronofogdemyndigheten i alla lägen ska vara bunden av
LOU eller om det kan finnas undantag som ger Kronofogdemyndigheten möjlighet att på ett friare sätt anlita uppdragstagare att medverka
i myndighetsutövningen (se artikel 51 i fördraget om Europeiska
unionens funktionssätt).
• Det vore önskvärt med en tydligare lagstiftning rörande träd och häckar på fastigheter. Avsaknaden av tydlig lagstiftning leder ibland till
missämja grannar emellan. Det är förhållandevis märkligt att byggnation på fastigheter är starkt reglerat i Sverige, medan det nästan helt
saknas reglering för växtlighet på fastigheter, trots att tät växtlighet
kan ge upphov till liknande barriär- och skuggeffekter som byggnader.
En internationell jämförelse visar att lagstiftningen i Danmark, Norge,
Tyskland och England är betydligt tydligare.
• Det finns idag möjlighet att ansöka om byggnadsvårdsbidrag från
länsstyrelserna i Sverige. Bidraget är till för att stödja bevarandet av
byggnader, parker, trädgårdar och andra anläggningar, som har högt
kulturhistoriskt värde. Bidraget förbättrar närmiljön. En tanke skulle
SBN 2015-12-08
117
2015-12-04
därför kunna vara att anslå statliga medel till en närmiljöfond. Kommunerna skulle kunna få täckning för sina kostnader ur fonden för att
komma till rätta med ovårdade och förfallna byggnader, när de inte
lyckas få täckning för sina kostnader från fastighetsägarna. Effekten
av en närmiljöfond skulle precis som med byggnadsvårdsbidraget,
kunna bli en förbättrad närmiljö.
• Problemet med ovårdade tomter och förfallna byggnader är inte så
stort. Däremot har kommunerna stora problem med att kontakta ägare
och med de ekonomiska konsekvenserna av tillsynsingripanden i vissa
fall.
• Många mindre kommuner har få tillsynsärenden och är ovana att
handlägga dem på rätt sätt och formulera korrekta beslut.
• Regleringen och rättstillämpningen när det gäller växtlighet är i stort
sett bra. Om möjligheterna att ingripa mot växtlighet ökar kommer det
att medföra en betydande arbetsbelastning för byggnadsnämnderna.
• Gränsdragningen mellan lagstiftningar som i varierande utsträckning
är tillämpliga vid bristande underhåll och skötsel av byggnadsverk och
tomter behöver tydliggöras.
Relevanta bestämmelser
Kraven på underhåll och skötsel av byggnadsverk och tomter avser
bruksskedet. Till skillnad mot vad som gäller vid uppförande, nyanläggning och större ändringsåtgärder omfattas inte underhålls- och skötselkraven av någon generell process motsvarande lov- och byggprocessen.
Det innebär att ägare av byggnadsverk och tomter på eget ansvar och utan
uppmaning från någon myndighet ska följa kraven på underhåll och skötsel. Granskningen av om kraven följs sker därmed helt och hållet inom
ramen för byggnadsnämndens anmälans- och stickprovsstyrda tillsyn.
Mot bakgrund av hur byggnadsnämnderna arbetar med tillsyn innebär det
att granskningen av kraven på underhåll och skötsel av byggnadsverk och
tomter i praktiken är beroende av att det kommer in anmälningar utifrån.
Kraven på underhåll och skötsel av byggnadsverk och tomter finns i 8
kap PBL och byggnadsnämndens tillsynsansvar och ingripandemöjligheter regleras i huvudsak i 11 kap PBL. De bestämmelser som är av störst
intresse återges i det följande.
SBN 2015-12-08
118
2015-12-04
Krav på underhåll av byggnadsverk
Enligt 8 kap 14 § PBL ska ett byggnadsverk hållas i vårdat skick och underhållas så att dess utformning och de tekniska egenskaper som avses i 4
§ i huvudsak bevaras. Underhållet ska anpassas till omgivningens karaktär och byggnadsverkets värde från historisk, kulturhistorisk, miljömässig
och konstnärlig synpunkt. Om byggnadsverket är särskilt värdefullt från
historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt, ska det
underhållas så att de särskilda värdena bevaras. En anordning för ett syfte
som avses i 8 kap 4 § första stycket 2-4, 6 eller 8 PBL, ska hållas i sådant
skick att den alltid fyller sitt ändamål.
I 1 kap 4 § PBL definieras underhåll som en eller flera åtgärder som vidtas i syfte att bibehålla eller återställa en byggnads konstruktion, funktion,
användningssätt, utseende eller kulturhistoriska värde.
Som framgår av bestämmelsen är det byggnadsverkets egenskaper som i
huvudsak ska bevaras. Det innebär t.ex. att byte från en gammal spis till
en ny modern spis är en underhållsåtgärd trots att den nya spisen har en
del nya funktioner.
Bestämmelsen i 8 kap 14 § PBL gäller på samma sätt för alla byggnadsverk och det är den utformning och de tekniska egenskaper som det ställdes krav på när byggnadsverket uppfördes eller ändrades som genom underhåll av byggnadsverket i huvudsak ska bevaras.
Enligt förarbetena till den tidigare plan- och bygglagen (1987:10), ÄPBL
bör hänsyn tas till olika omständigheter som kan påverka bedömningen
av vilka åtgärder som är nödvändiga, bland annat byggnadens läge, användning och återstående brukstid1. Kravet på underhåll kan många
gånger sättas lägre för byggnader som i huvudsak tillgodoser endast en
enskild fastighetsägares behov än för byggnader dit allmänheten har tillträde eller som används av en större krets av personer. Underhållsskyldigheten påverkas vidare av den omgivning i vilken byggnaden ligger.
Man kan ställa högre krav på underhåll, om byggnaden ligger i en känslig
miljö, t.ex. om den är belägen centralt i en stadskärna, än om den ligger
inom ett avskilt industriområde. Ytterligare omständigheter som kan vara
av betydelse i sammanhanget är byggnadens ålder och återstående brukstid.
Underhållsåtgärder som skulle framstå som helt naturliga om byggnaden
skulle stå kvar och användas under en längre tid kan många gånger undvaras, om det finns grundad anledning att anta att byggnaden snart ska ri1
Prop 1985/86:1 s 513 ff
SBN 2015-12-08
119
2015-12-04
vas. Om det exempelvis i kommunens bostadsförsörjningsplanering eller
på något annat sätt har gjorts helt klart att byggnaden ska rivas eller bygggas om inom en snar framtid, torde det inte finnas anledning att kräva
annat än att klart oacceptabla brister undanröjs. En strängare bedömning
måste dock göras beträffande underhållet av anordningar för tillgänglighet, för skydd mot olycksfall och brand, för avfallshantering och för att
hindra att hälsorisker uppstår. I fråga om sådana anordningar är det i allmänhet inte befogat att göra någon skälighetsprövning. De skall hållas i
stånd på sådant sätt att den avsedda funktionen eller det avsedda skyddet
bibehålls så länge byggnaden är i bruk.
Krav på skötsel av tomter
Enligt 8 kap 15 § PBL ska en tomt hållas i vårdat skick och skötas så att
risken för olycksfall begränsas och betydande olägenheter för omgivningen och för trafiken inte uppkommer. Om det på tomten finns en anordning som är avsedd att uppfylla kraven i 8 kap 9 § PBL, ska den i skälig utsträckning hållas i sådant skick att den fyller sitt ändamål. Lekplatser och fasta anordningar på lekplatser ska underhållas så att risken för
olycksfall begränsas. Byggnadsnämnden får besluta att det ska planteras
på tomten och att befintlig växtlighet på tomten ska bevaras, om det behövs för att uppfylla kraven på vård och skötsel för att begränsa risken för
olycksfall och för att betydande olägenheter för omgivningen och för trafiken inte uppkommer.
I förarbetena till motsvarande bestämmelse i ÄPBL anges att vegetation
inte får tillåtas växa så högt att den i oacceptabel grad skuggar grannens
tomt 2. I förarbetena till 3 kap 2 § ÄPBL - som innehåller motsvarande
bestämmelse för byggnads placering och utformning - sägs bl.a. att det
vid bedömningen av vad som i det enskilda fallet är att betrakta som en
betydande olägenhet för omgivningen även måste beaktas områdets karaktär och förhållandena på orten 3. Toleransnivån kan alltså variera mellan olika platser.
Domstolarna har i rättspraxis gett uttryck för en restriktiv tolkning av när
betydande olägenhet på grund av störande växtlighet föreligger. Som exempel kan nämnas att regeringsrätten i ett avgörande inte ansåg att en fastighetsägare kunde åläggas att ta bort växtlighet i form av 17 björkar med
en höjd på 13 - 15 meter i gränsen mot en fritidsfastighet. Utredningen i
målet visade att sikten mot havet begränsades av dessa och att fastigheten
vid solsken delvis skuggades av träden under en stor del av dagen. Träden
orsakade därför olägenhet för fastighetens ägare men Regeringsrätten
2
3
Prop. 1985/86:1 s 523 ff
Prop. 1985/86:1 s 484
SBN 2015-12-08
120
2015-12-04
fann det dock inte styrkt att olägenheterna var betydande (RÅ 1993 not.
521).
Liknande synsätt har Mark- och miljööverdomstolen gett uttryck för i ett
avgörande som gällde en hög och tätvuxen tujahäck (MÖD 2012:57).
Domstolen anför i domen; ”Prövningen av om skuggning från en tujahäck eller annan vegetation kan anses utgöra en betydande olägenhet
måste ske utifrån omständigheterna i det enskilda fallet. Av betydelse för
prövningen är bl.a. i vilken omfattning skuggning sker och hur det aktuella området ser ut i övrigt. I den förhållandevis sparsamma praxis som
finns på området har domstolarna varit restriktiva med att bedöma skuggning från olika typer av vegetation som en betydande olägenhet (se bl.a.
RÅ 1993 not. 521). Mark- och miljööverdomstolen har vid syn kunnat
konstatera att X 44 ligger i ett lummigt område och gränsar mot ett
skogsparti i söder och väster. Fastigheten är förhållandevis liten och möjligheterna att ha uteplatsen på annat ställe är begränsad. Det kan vidare
konstateras att några av tujorna, i förhållande till uteplatsen, är placerade
bakom bostadshuset på X 44. Dessa kan inte anses bidra nämnvärt till
skuggningen på uteplatsen. Den skuggning som de övriga tujorna medför
når inte uteplatsen förrän tidigast omkring kl. 16:30 på eftermiddagen.
Med hänsyn till att skuggningen från tujorna endast omfattar några timmar per dag och med beaktande av att det även i övrigt är ett lummigt
område där viss skuggning får tålas, finner Mark- och miljööverdomstolen vid en samlad bedömning att tujorna inte i oacceptabel grad skuggar
grannfastigheten X 44. Även om skuggningen från tujorna innebär en
viss olägenhet för ägarna till X 44, kan vad som framkommit i målet inte
anses utvisa att olägenheten är betydande i den mening som avses i 3 kap
17 § första stycket ÄPBL. Mark- och miljööverdomstolen finner därför, i
likhet med mark- och miljödomstolen, att det inte funnits förutsättningar
att besluta om föreläggande rörande tujorna. Överklagandet ska därför
avslås”.
Mark- och miljööverdomstolen har i senare rättsavgöranden gett uttryck
för samma restriktiva synsätt på vad som är betydande olägenhet (t.ex.
MÖD målnr. P9750-14)
Som framgår av dessa avgöranden är utrymmet för att växtlighet ska anses utgöra en betydande olägenhet mycket begränsat. Det är enligt Boverkets bedömning sannolikt betydligt lättare att ha framgång med ett påstående att växtlighet utgör en betydande olägenhet för trafiken.
SBN 2015-12-08
121
2015-12-04
Regler om tillsyn
Byggnadsnämnden ska pröva förutsättningarna för och behovet av att ingripa eller besluta om en påföljd så snart det finns anledning att anta att
någon inte har följt en bestämmelse i PBL, i föreskrifter, domar eller
andra beslut som har meddelats med stöd av lagen eller i EU-förordningar
som rör frågor inom lagens tillämpningsområde (11 kap 5 § PBL).
Ett tillsynsärende kan initieras på olika sätt hos byggnadsnämnden. Ett
vanligt sätt är att det kommer in en anmälan om att det skett någon felaktighet. Men ett tillsynsärende kan även påbörjas på nämndens egna initiativ. Enligt Boverkets uppfattning ingår det i byggnadsnämndens tillsynsansvar att planera stickprovsvisa egeninitierade tillsynsinsatser grundade på riskanalyser och olika temaområden.
Oavsett hur ett tillsynsärende påbörjas så har byggnadsnämnden olika
möjligheter att ingripa beroende på vilken avvikelse det är fråga om. När
det gäller ingripande mot bristande underhåll och skötsel av byggnadsverk och tomter är det framförallt åtgärdsföreläggande och rivningsföreläggande som kan bli aktuellt.
Åtgärdsföreläggande
Åtgärdsföreläggande får byggnadsnämnden besluta om när en ägare eller
nyttjanderättshavare inte sköter en tomt eller underhåller ett byggnadsverk (11 kap 19 § PBL). Ett åtgärdsföreläggande innebär att en åtgärd ska
vidtas inom en viss tid. Det kan t.ex. vara fråga om underhåll av ett byggnadsverk eller uppstädning av en ovårdad tomt.
Vid utformningen av ett åtgärdsföreläggande är det viktigt att det av föreläggandet tydligt framgår vilken åtgärd det är som ska utföras, hur det ska
ske, när det senast ska ske etc. Det finns många exempel i rättspraxis där
domstolar underkänt åtgärdsföreläggande på grund av att de varit otydligt
utformade.
Underhållsutredning
Innan byggnadsnämnden genom ett åtgärdsföreläggande förelägger en
ägare att underhålla eller sköta ett byggnadsverk eller en tomt måste
nämnden ha en utredning som visar behovet av åtgärder. Nämnden får i
sådana fall uppdra åt en sakkunnig att utreda behovet av underhållsåtgärder (11 kap 18 § PBL). Den sakkunnige ska vara certifierad enligt 10 kap.
8 § 2. Innan en sakkunnig utses måste byggnadsnämnden genom besiktning eller på annat sätt konstatera att det föreligger brister i fråga om underhållet. Byggnadsnämnden ska innan den beslutar om ett sådant uppdrag i ett föreläggande ge byggnadsverkets ägare tillfälle att inom en viss
tid ge synpunkter på uppdraget och på frågan om vem som ska betala
SBN 2015-12-08
122
2015-12-04
kostnaderna för uppdraget. När tiden har gått ut får byggnadsnämnden
uppdra åt en sakkunnig att på ägarens bekostnad utreda behovet av
underhållsåtgärder (11 kap 27 § 2 st PBL).
Med sakkunnigutredningen som underlag kan byggnadsnämnden ta ställning till om det är påkallat att ingripa med ett åtgärdsföreläggande eller
ett rivningsföreläggande (11 kap 21 § PBL). Det senare kan t.ex. bli aktuellt om det krävs så omfattande åtgärder att sätta ett byggnadsverk i stånd
att det närmast är att betrakta som en nybyggnad.
Rivningsföreläggande
Ibland är byggnadsverk så bristfälligt underhållna att det inte är praktiskt
möjligt eller ekonomiskt försvarligt att åtgärda bristerna. Byggnadsnämnden kan då besluta om rivningsföreläggande. Ett rivningsföreläggande förutsätter att byggnadsverket är förfallet eller skadat i väsentlig
omfattning (11 kap 21 § PBL).
Innan byggnadsnämnden beslutar om rivningsföreläggande måste ägaren
få skälig tid att sätta byggnadsverket i stånd. Det är inte möjligt att förelägga någon att antingen sätta byggnaden i stånd eller riva den. Nämnden
måste välja mellan dessa åtgärder (RÅ 1971 ref. 34; se även JO 1992/93
s. 524).
Av domstolsavgöranden framgår att byggnadsnämnden innan den meddelar ett rivningsförläggande i normalfallet först ska underrätta ägaren om
sin syn på byggnadens bristfälliga skick och i ett särskilt beslut ger denne
möjlighet att "inom skälig tid" sätta byggnaden i stånd (jfr RÅ 1977 2:41
och 1987 ref. 170). Sådana beslut kan överklagas (13 kap 3 § PBL). Först
om ägaren inte följer beslutet får nämnden besluta om rivningsföreläggande.
Om ett byggnadsverk har brister som kan äventyra säkerheten för dem
som uppehåller sig i eller i närheten av byggnadsverket kan byggnadsnämnden förbjuda den som äger eller har nyttjanderätt till det att använda
hela eller delar av byggnadsverket (11 kap 33 § PBL).
Verkställighetsåtgärder
Byggnadsnämnden får förena åtgärdsföreläggande och rivningsföreläggande med vite (11 kap 37 § PBL). Om ett föreläggande inte följs kan
byggnadsnämnden besluta om att åtgärden ska utföras på den försumliges
bekostnad (11 kap 27 § 3 st PBL). Ett sådant beslut förutsätter att byggnadsnämnden i föreläggandet upplyst om att det kan bli aktuellt (11 kap
28 § PBL).
SBN 2015-12-08
123
2015-12-04
Byggnadsnämnden kan också ansöka om verkställighet genom särskild
handräckning hos Kronofogdemyndigheten (11 kap 39 § PBL och lagen
[1990:746] om betalningsföreläggande och handräckning). Kronofogdemyndigheten förelägger normalt sett svaranden i ärendet om särskild
handräckning att yttra sig över ansökan innan myndigheten meddelar utslag. Ett sådant föreläggande ska delges med svaranden.
SBN 2015-12-08
124
2015-12-04
Förslag m.m.
Utgångspunkter
I den här rapporten fokuserar Boverket på de mer allvarliga formerna av
bristande skötsel och underhåll av byggnadsverk och tomter och kommunernas problem att komma till rätta med dessa. Det handlar om förfallna
byggnadsverk och om tomter som är ovårdade i betydande omfattning.
De kontakter som Boverket haft med byggnadsnämnderna bekräftar att
svårigheterna att kontakta ägare och de ekonomiska riskerna för kommunerna vid verkställighet av tillsynsbeslut är de största problemen vid tillsynsingripande mot bristande underhåll och skötsel av byggnadsverk och
tomter. I arbetet med uppdraget har Boverket på olika sätt även uppmärksammat och tagit del av en del andra problem och frågor som har betydelse för byggnadsnämndernas möjligheter att bedriva ett effektivt tillsynsarbete. Här en sammanfattning i punktform av de problem som framkommit och som Boverket bedömer är mest angelägna att behandla.
• Tillsynsärenden går inte att slutföra eftersom kommunerna har svårt
att få kontakt med ägare.
• Kommuner riskerar att få stå för kostnaderna för verkställighet av tillsynsingripanden.
• Bortforsling av rivningsmaterial ingår inte i rivningsföreläggande.
• Möjligheterna att förelägga om stängsel kring byggnadsverk är för begränsade.
• Egendom av likartat slag som tillkommer efter byggnadsnämndens
tillsynsbeslut eller efter Kronofogdemyndighetens verkställighetsbeslut måste hanteras i nya beslut.
• Oklart vilken hjälp som Kronofogdemyndigheten enligt 11 kap 29 §
PBL är skyldig att lämna till byggnadsnämnden.
• Kraven på underhåll och skötsel av tomt upplevs som otydliga.
• Problematiskt att komma åt störande växtlighet med hjälp av plan- och
bygglagstiftningen.
• Finns inte någon som är certifierad att utföra underhållsutredningar.
SBN 2015-12-08
125
2015-12-04
• Kommunens tillsynsansvar upplevs som otydligt – ska kommunerna
genomföra egeninitierad tillsyn.
• Många kommuner planerar inte och har inga mål för sitt tillsynsarbete
och har dessutom svårt att finansiera sådant arbete.
• Processen att handlägga ett tillsynsärende upplevs som komplicerad
och tidskrävande och det är förhållandevis lätt att göra misstag.
• Kraven på offentlig upphandling medför att verkställighet av tillsynsbeslut drar ut på tiden.
Boverket beskriver och bedömer nedan hur dessa och några andra problem och frågeställningar kan hanteras.
Problem att nå ägare
I tillsynsärenden om bristande underhåll och skötsel av byggnadsverk och
tomter har byggnadsnämnderna förhållandevis ofta problem att nå ägare
och att delge skrivelser och tillsynsbeslut. Ibland kan det också vara svårt
för byggnadsnämnden att ta reda på om det överhuvudtaget finns en ägare
och vem det i så fall är. Konsekvensen av detta är att handläggningen av
tillsynsärenden alltför ofta blir mer kostsam eller i sämsta fall avstannar
och inte kan slutföras på ett framgångsrikt sätt. Det leder till frustration
hos byggnadsnämnder och hos den omgivning som berörs. I förlängningen riskerar det också att leda till att allmänhetens tilltro till byggnadsnämndens och plan- och bygglagstiftningens förmåga att komma tillrätta med avvikelser urholkas.
I uppdraget pekar regeringen särskilt på detta problem. Problemet har
också bekräftats vid de kontakter som Boverket haft med olika kommuner. Orsakerna till att byggnadsnämnder har problem att nå ägare av bristfälligt skötta och underhållna tomter och byggnadsverk varierar. Sådana
tomter och byggnadsverk ägs inte sällan av personer som flyttat därifrån
eller övergett dem. Problemet är störst i kommuner där fastigheter i större
utsträckning ägs av personer som har sin huvudsakliga vistelse utomlands. Det kan i dessa fall vara oklart eller svårt att ta reda på vilken
alternativ adress som ägaren kan nås på. Det är dessutom en ofta omständlig och tidskrävande process att delge personer utomlands. Det förekommer också att fastigheter saknar ägare, s.k. herrelösa fastigheter eller
att ägare av olika skäl saknar rättshandlingsförmåga och behöver ställföreträdare i form av förvaltare som kan vara delgivningsmottagare i ägarens ställe. Ett annat problem kan vara att en fastighet byter ägare under
SBN 2015-12-08
126
2015-12-04
handläggningen av ett tillsynsärende eller efter byggnadsnämndens tillsynsbeslut med åtföljande nya problem att få tag på den nya ägaren.
Från rättssäkerhetssynpunkt är det viktigt att personer underrättas om vad
som tillförts ett ärende och vad som krävs av dem. Samtidigt är det viktigt att ärenden avslutas inom rimlig tid och att detta inte förhindras på
grund av att någon håller sig undan eller av andra skäl inte går att nå.
Denna balansgång mellan behovet av rättssäkerhet och behovet av en
effektiv hantering av ärenden är svår och känslig och det måste finnas
starka skäl för att motivera avsteg som medför ingrepp i äganderätten och
inskränkningar i personers behov av rättssäkerhet.
Regler om delgivning
PBL och förvaltningslagen
Byggnadsnämndernas problem att nå ägare gör sig främst gällande vid
delgivning av tillsynsbeslut. Det finns visserligen inte några direkta regler
i plan- och bygglagen (2010:900), PBL, om delgivning av tillsynsbeslut. I
13 kap 16 § 1 st PBL hänvisas dock bland annat till 23 § förvaltningslagen (1986:223), FL, när det gäller bestämmelser om överklagandetid. Det
innebär att ett tillsynsbeslut måste delges med ägaren för att den tiden bevisligen ska börja löpa och för att byggnadsnämnden i praktiken ska
kunna gå vidare med verkställighet av beslutet. När det gäller förelägganden som är förenade med vite så krävs det för övrigt uttryckligen i 2 §
lagen (1985:206) om viten att vitesförelägganden ska delges.
Lagen om betalningsföreläggande och handräckning
Det finns krav på delgivning även för Kronofogdemyndigheten i de fall
byggnadsnämnden ansöker om verkställighet av ett tillsynsbeslut genom
särskild handräckning. Av 25 § lagen om betalningsföreläggande och
handräckning framgår att svaranden, d.v.s. den som en ansökan om särskild handräckning avser, i ett föreläggande ska ges tillfälle att yttra sig
över ansökningen. Föreläggandet ska delges med svaranden och delgivning ska enligt 29 § samma lag ske i enlighet med vad som enligt rättegångsbalken gäller för delgivning av stämning i tvistemål.
Delgivningslagen
I delgivningslagen (2010:1932), DL, finns regler om delgivning. Reglerna i delgivningslagen gäller om inte något annat anges i annan lag. I delgivningslagen finns olika delgivningssätt; vanlig delgivning, muntlig delgivning, förenklad delgivning, särskild delgivning med juridisk person,
stämningsmannadelgivning och kungörelsedelgivning. När en delgivningsmottagare bevisligen är svår att nå med en försändelse eller vid ett
SBN 2015-12-08
127
2015-12-04
besök är de effektivaste delgivningssätten förenklad delgivning, stämningsmannadelgivning i form av s.k. spikning och kungörelsedelgivning.
Förenklad delgivning sker genom att den handling som ska delges
skickas till delgivningsmottagaren på dennes senast kända adress eller
folkbokföringsadress. Närmast följande arbetsdag skickas det ett kontrollmeddelande om att handlingen har skickats. Förenklad delgivning
bygger på tanken att den som vet om att det finns t.ex. ett tillsynsärende
ska bevaka sin post och anmäla adressändringar m.m. För att använda
förenklad delgivning krävs därför att delgivningsmottagaren bevisligen
fått information om att det delgivningssättet kan komma att användas.
Det är inte möjligt att använda förenklad delgivning av en handling som
inleder ett förfarande. Förenklad delgivning är därmed sällan ett användbart delgivningssätt vid delgivning av tillsynsbeslut där delgivningsmottagaren håller sig undan eller saknar känt hemvist eller folkbokföringsadress. I sådana fall är endast stämningsmannadelgivning i form av s.k.
spikning eller kungörelsedelgivning de delgivningssätt som i praktiken är
möjliga att använda. Båda dessa delgivningssätt förutsätter att delgivningsmottagaren saknar känt hemvist och att det inte kan klarläggas var
han eller hon uppehåller sig. För att stämningsmannadelgivning genom
s.k. spikning ska få användas krävs dessutom att det finns anledning att
anta att delgivningsmottagaren har avvikit eller på annat sätt håller sig
undan. Detsamma gäller vid kungörelsedelgivning om delgivningsmottagaren har känt hemvist men inte kan anträffas där.
Byggnadsnämnden och Kronofogdemyndigheten kan ha problem att utreda om delgivningsmottagaren saknar hemvist, känt uppehållsställe eller
har avvikit eller på annat sätt håller sig undan. Om detta inte går att utreda tillräckligt säkert är inte heller stämningsmannadelgivning genom
s.k. spikning eller kungörelsedelgivning möjlig att använda som delgivningssätt. Risken är därmed stor att myndigheterna på grund av delgivningsproblem inte kan fullfölja tillsynsärenden och ärenden om verkställighet på ett framgångsrikt sätt.
Om man som det anges i uppdraget vill förbättra byggnadsnämndernas
möjligheter att framgångsrikt slutföra tillsynsärenden i de fall ägare inte
kan nås med delgivning på de sätt som lagstiftningen anger, krävs det enligt Boverkets bedömning att möjligheterna att delge underlättas betydligt. Boverket anser att det finns starka skäl att underlätta för byggnadsnämnderna och Kronofogdemyndigheten att delge tillsynsbeslut och förelägganden i ärenden om tillsyn och särskild handräckning när det gäller
bristande underhåll av byggnadsverk med brister som kan äventyra
SBN 2015-12-08
128
2015-12-04
säkerheten för dem som uppehåller sig i eller i närheten av byggnadsverket.
De två alternativa lösningar för att underlätta delgivning som Boverket
anser kan vara tänkbara och möjliga är delgivning genom annan delgivningsmottagare eller genom en form av utvidgad och förenklad kungörelsedelgivning.
Delgivning genom annan delgivningsmottagare
Ett krav på delgivningsmottagare innebär att alla som förvärvar en fastighet måste ange en annan fysisk eller juridisk person som delgivningsmottagare för att beviljas lagfart av inskrivningsmyndigheten.
Fördelen med ett sådant krav är att myndigheter får betydligt förbättrade
möjligheter att lyckas med en delgivning. Det förutsätter dock att det
ställs höga krav på vem som får vara delgivningsmottagare.
En nackdel med ett krav på annan delgivningsmottagare är att det inte får
någon retroaktiv verkan för delgivning med befintliga ägare. Det är en
alltför omfattande och orealistisk lösning att i efterhand kräva att alla fastighetsägare ska registrera en annan delgivningsmottagare. Det innebär att
ett krav på delgivningsmottagare för nya ägare av fastigheter inte under
överskådlig tid kommer att få någon märkbar positiv effekt på möjligheterna att delge fastighetsägare.
Behovet av annan delgivningsmottagare är störst när det gäller ägare som
har sin huvudsakliga vistelse utomlands. Med hänsyn till olika europakonventioner är det dock sannolikt inte möjligt att begränsa ett retroaktivt
krav på registrering av delgivningsmottagare till sådana ägare.
En annan nackdel är att ett sådant krav inte träffar ägare av byggnadsverk
på fastigheter som ägs av annan än den som äger byggnadsverket, s.k.
ofri grund.
Sist men inte minst kommer ett sådant krav att omfatta ett oproportionellt
stort antal fastighetsägare i förhållande till det antal fastighetsägare som
problemet avser.
Sammantaget anser Boverket att det inte är lämpligt att införa ett krav på
delgivningsmottagare.
Utvidgad och förenklad möjlighet till kungörelsedelgivning
Från rättssäkerhetssynpunkt är det en mer ingripande lösning att sänka
delgivningskraven än att införa krav på att ange en annan delgivningsmottagare. Om man vill övervinna svårigheterna att delge ägare på de sätt
SBN 2015-12-08
129
2015-12-04
som delgivningslagen erbjuder är detta dock enligt vad Boverket kan se
den enda möjliga lösningen på problemet. Boverket anser också att det är
försvarbart att göra det i vart fall vid vissa allvarligare fall av bristande
underhåll av byggnadsverk. Eftersom en sänkning av delgivningskraven
är relativt ingripande och påverkar enskildas rättsäkerhet och äganderätt
anser Boverket att en sådan i ett första steg bör begränsas till tillsynsbeslut och verkställighetsbeslut som avser bristfälligt underhåll där utebliven verkställighet säkerhetsmässigt får störst negativa konsekvenser.
Boverket anser att det finns skäl att underlätta för byggnadsnämnden att
delge rivningsförelägganden som avser byggnadsverk som är förfallna
eller i väsentlig omfattning skadade. En förutsättning för att underlätta
delgivning är att det föreligger sådana brister som motiverar ett användningsförbud enligt 11 kap 33 § p 1 PBL för hela eller delar av byggnadsverket. Det innebär att kraven på delgivning bör underlättas i ärenden
som avser byggnadsverk som är så helt eller delvis förfallna eller i väsentlig omfattning skadade att de äventyrar säkerheten för dem som
uppehåller sig i eller i närheten av byggnadsverket. Boverket anser att det
för sådana fall finns så starka skäl för verkställighet att ägarens äganderätt
och behov av rättssäkerhet får tåla ingrepp.
När det gäller den här typen av ärenden finns det ofta skäl att vidta säkerhetsåtgärder i avvaktan på verkställighet av rivningsföreläggandet. Ett
sätt att minska risken är att förelägga om att stängsel ska anordnas kring
byggnadsverket och besluta att föreläggandet ska gälla omedelbart. För
att påskynda möjligheterna till verkställighet av förelägganden om att anordna stängsel kring byggnadsverk anser Boverket att möjligheten att
delge även sådana förelägganden bör underlättas om byggnadsverket har
brister som kan äventyra säkerheten för dem som uppehåller sig i eller i
närheten av byggnadsverket. Som framgår senare i denna rapport föreslår
Boverket även att möjligheterna att förelägga om stängsel kring byggnadsverket utökas till att gälla alla typer av byggnadsverk.
Vid val av tillvägagångssätt för att underlätta delgivning anser Boverket
att stämningsmannadelgivning genom s.k. spikning eller kungörelsedelgivning är de delgivningssätt som är lämpligast att utgå från. Vid valet
dem emellan anser Boverket att kungörelsedelgivning bör väljas. Som
framgår ovan så krävs det för att få använda kungörelsedelgivning en utredning om att delgivningsmottagaren saknar känt hemvist eller att det
finns anledning att anta att den denne har avvikit eller på annat sätt håller
sig undan. Det kan vara mycket svårt för byggnadsnämnden att utreda
detta. Boverket anser därför att det för de mer allvarliga tillsynsärenden
om bristfälligt underhåll av byggnadsverk som beskrivs ovan bör införas
SBN 2015-12-08
130
2015-12-04
en möjlighet för byggnadsnämnden att till skillnad mot vad som gäller
enligt DL vid delgivning alltid och utan närmare utredning använda kungörelsedelgivning.
Möjligheten att alltid använda kungörelsedelgivning bör också gälla för
Kronofogdemyndigheten vid verkställighet av sådana tillsynsbeslut genom särskild handräckning och byggnadsnämndens beslut enligt 11 kap
27 § 3 st PBL att rivning och anordnande av stängsel ska genomföras på
den försumliges bekostnad.
Ett rivningsföreläggande bör enligt rättspraxis alltid föregås av ett särskilt
beslut där byggnadsnämnden ger ägaren möjlighet att inom skälig tid
sätta byggnaden i stånd 4. Sådana beslut kan överklagas enligt 13 kap 3 §
PBL och måste i praktiken delges. Först om ägaren inte följer beslutet får
nämnden besluta om rivningsföreläggande. För de fall som Boverket
föreslår att delgivningskraven kan sänkas, är det dock oftast inte
meningsfullt att sätta byggnadsverket i stånd. Boverket föreslår därför att
ett rivningsföreläggande i de fallen inte behöver föregås av ett sådant särskilt beslut om att sätta byggnadsverket i stånd.
Den föreslagna formen av utvidgad och förenklad kungörelsedelgivning
ska ske genom att ett meddelande om rivningsföreläggandet eller föreläggandet om att anordna stängsel publiceras i PoIT. Publicering behöver
inte ske på annat sätt. Delgivning ska anses ha skett en vecka efter dagen
för publicering. Om byggnadsnämnden anser att det är en fördel kan
nämnden även anslå meddelandet på kommunens anslagstavla.
När byggnadsnämnden tillämpar denna i förhållande till delgivningslagens bestämmelser utvidgade rätt till kungörelsedelgivning, ska myndigheterna senast den dag som kungörandet publiceras i PoIT skicka meddelandet om kungörelsen i lösbrev till ägaren.
Kvarstående delgivningsproblem
Förslaget att införa denna utvidgade och förenklade form av kungörelsedelgivning för vissa tillsynsbeslut löser inte delgivningsproblemen i alla
de tillsynsärenden om bristfällig skötsel och underhåll som byggnadsnämnden och Kronofogdemyndigheten har svårigheter att slutföra på ett
framgångsrikt sätt. Det är dock ett första steg för att förbättra byggnadsnämndens möjlighet att ingripa. Om en utvärdering visar på positiva erfarenheter och effekter bör det övervägas om möjligheten kan utvidgas till
att gälla för fler ärenden om bristande underhåll och skötsel av byggnadsverk och tomter och kanske också till andra typer av tillsynsärenden.
4
jfr RÅ 1977 2:41 och 1987 ref. 170
SBN 2015-12-08
131
2015-12-04
Särskilt om s.k. herrelösa fastigheter
När en juridisk person upplöses efter en konkurs kan det inträffa att en
fastighet som ägs av den juridiska personen inte går att avyttra. Detta kan
t.ex. bero på att fastigheten är belägen eller utformad så att den är svår att
utnyttja eller att den är förorenad och kräver kostsamma saneringsåtgärder. Fastigheter som ägs av upplösta juridiska personer brukar kallas
herrelösa fastigheter.
Det är inte ovanligt att en herrelös fastighet förr eller senare kommer att
bli grovt vanvårdad. I sådana fall är det möjligt för staten eller en kommun att expropriera fastigheten. Enligt 2 kap 7 § ExprL får expropriation
ske för att försätta eller hålla en fastighet i tillfredsställande skick när
grov vanvård föreligger eller kan befaras uppkomma. Enligt förarbetena
till lagen kan ett försättande i tillfredsställande skick i vissa fall ske genom rivning av befintlig byggnad och uppförande av en ny mer ändamålsenlig byggnad. Detta är fallet när det inte är ekonomiskt försvarligt
eller ens tekniskt genomförbart att rusta upp en vanvårdad byggnad.
Enligt 3 kap 2 a § ExprL kan en god man utses för att representera en
herrelös fastighet. På så sätt finns det någon att kommunicera skrivelser
och beslut med i expropriationsärenden. I tillsynsärenden enligt PBL som
avser herrelösa fastigheter har byggnadsnämnden däremot inte någon
motpart att kommunicera skrivelser och beslut med. Det går därmed inte
att är driva ett sådant ärende på ett framgångsrikt sätt.
Problematiken med herrelösa fastigheter finns dock på många andra områden än PBL. Boverket anser inte att problemet ska lösas på ett enskilt
lagstiftningsområde utan det bör lösas generellt och i ett sammanhang.
Särskilt om delgivning med personer som saknar
rättshandlingsförmåga
Det förekommer att förfallna byggnadsverk och ovårdade tomter ägs av
personer med olika typer av psykiska eller andra problem, vilket på olika
sätt kan försvåra eller omöjliggöra för byggnadsnämnden att kontakta och
kommunicera med dem. De företräds många gånger av släktingar eller av
god man. Om en ägare är ur stånd att vårda sig själv eller sin egendom
kan tingsrätten utse en förvaltare för denne. Delgivning av t.ex. tillsynsbeslut kan med rättslig verkan ske med förvaltaren. Boverket bedömer att
det därför inte finns något behov att reglera detta ytterligare i plan- och
bygglagstiftningen.
SBN 2015-12-08
132
2015-12-04
Kommunernas kostnader vid verkställighet
Även i de fall byggnadsnämnden och Kronofogdemyndigheten har möjlighet att delge tillsynsbeslut och beslut om särskild handräckning med
ägaren, kan de ekonomiska konsekvenserna av en fortsatt verkställighet
utgöra ett hinder. Det är framförallt i glesbygdskommuner inte ovanligt
att bristfälligt underhållna tomter och byggnadsverk har ett mycket lågt
värde och att ägare helt saknar eller har mycket begränsad ekonomisk
förmåga. I sådana situationer är det inte möjligt för kommunen att få
täckning för verkställighetskostnader genom utmätning i fastigheten eller
i ägarens övriga tillgångar och lön. Det innebär att kommunen riskerar att
i slutändan få betala hela eller en stor del av kostnaden för en verkställighet. När det gäller verkställighet av rivningsförelägganden handlar det om
stora belopp, inte minst när det gäller industribyggnader, och till detta
kommer kostnader för byggnadsnämndens och Kronofogdemyndighetens
arbetsinsats.
I princip finns det två olika sätt att påverka byggnadsnämnderna till att
ingripa med tillsyn över bristfälligt underhållna byggnadsverk även i de
fall de riskerar att få stå för kostnaderna för en verkställighet. Det ena är
genom tvång i form av ingripanden mot byggnadsnämnder som inte ingriper när det finns skäl till det. Det kan t.ex. ske genom att införa en tillsyn över att byggnadsnämnderna sköter sitt tillsynsansvar på rätt sätt och
kombinera det med olika sanktioner och verkställighetsmedel. Ett annat
sätt att hantera problemet är att ge kommunerna ekonomiska incitament
för att ingripa i form av ekonomiskt stöd som kompensation för hela eller
en del av de kostnader som en kommun riskerar att få stå för i slutändan.
Det finns visserligen skäl som talar för att införa en tillsynsmyndighet
som har tillsyn över hur byggnadsnämnderna sköter sitt tillsynsarbete och
ingriper när det finns skäl för det. Ett sådant förslag förutsätter dock enligt Boverket att byggnadsnämndens tillsynsansvar preciseras betydligt
mer ingående än vad som är fallet idag. Det krävs också att byggnadsnämnderna får bättre ekonomiska förutsättningar för att arbeta med tillsyn. Att införa en tillsyn över hur byggnadsnämnderna sköter sitt arbete
är också en förhållandevis stor förändring och det bör i så fall avse all
tillsyn som kommunerna ansvarar för i plan- och bygglagstiftningen. Boverket är inte beredd att i detta sammanhang lägga fram ett sådant förslag
men återkommer till frågan senare i denna rapport. Istället anser Boverket
att det finns skäl att ge kommunerna större ekonomiska incitament att arbeta och ingripa med tillsyn.
SBN 2015-12-08
133
2015-12-04
Statligt stöd till kommuner för verkställighet av vissa
tillsynsbeslut
Staten och kommunerna har ett gemensamt intresse av att förfallna byggnadsverk som utgör en säkerhetsrisk åtgärdas. De har också ett gemensamt intresse av att miljömålet god bebyggd miljö nås. Kommunerna har
ett intresse av att miljön i kommunen är attraktiv och att kommuninvånarna inte utsätts för oacceptabla störningar från omgivningen.
För att förbättra förutsättningarna för byggnadsnämnden att verkställa
vissa allvarligare avvikelser föreslår Boverket därför att det införs ett statligt stöd till kommuner som i slutändan belastas med kostnader med anledning av verkställighet av sådana förelägganden.
Stödet bör i ett första skede begränsas till de mest angelägna fallen där
rivning är aktuellt och kostnaderna därmed blir betydande. Boverket anser att stödet ska omfatta kostnader för verkställighet av sådana beslut
som Boverket föreslår att utvidgad och förenklad kungörelsedelgivning
får användas för. Det innebär att stöd ska kunna ges för verkställighet av
beslut om rivningsföreläggande för byggnadsverk som är så helt eller
delvis förfallna eller i väsentlig omfattning skadade att de äventyrar
säkerheten för dem som uppehåller sig i eller i närheten av byggnadsverket.
När det gäller kostnader för verkställighet i ett ärende om särskild
handräckning så är förfarandet reglerat i 17 kapitlet UB och i viss mån i
förordningen om avgifter vid Kronofogdemyndigheten (1992:1094). Utgångspunkten är att svaranden skall betala kostnaderna och att Kronofogdemyndigheten ska utsöka dem hos svaranden. Kan kostnaderna inte tas
ut av svaranden får de istället utsökas hos sökanden om kostnaderna inte
har förskotterats. Kommuner är inte skyldiga att betala förskott. Det går
inte att exakt ange vilka åtgärder som Kronofogdemyndigheten vidtar för
att driva in kostnaderna hos svaranden utan verkställighet sker i enlighet
med 4 kap. 9 § UB. Där anges att Kronofogdemyndigheten i den utsträckning som behövs med hänsyn till ansökans innehåll, tillkommande
uppgifter, gäldenärens förhållanden och omständigheterna i övrigt ska utreda gäldenärens anställnings- och inkomstförhållanden samt undersöka
om gäldenären har utmätningsbar egendom. Utredningen och Kronofogdemyndighetens åtgärder anpassas från mål till mål beroende på vilken
information om tillgångar som finns och på annat sätt framkommer.
De ekonomiska konsekvenserna för kommunerna har
betydelse för tillsynsarbetet
I sammanhanget är det viktigt att komma ihåg att risken för att kommuner
i slutändan får stå kostnaderna för verkställighet av tillsynsbeslut inte på
SBN 2015-12-08
134
2015-12-04
något sätt är unik för tillsynen över underhåll och skötsel av byggnadsverk och tomter. Detsamma gäller för andra typer av tillsynsingripanden i
PBL. Kommunernas möjligheter att finansiera tillsynsarbete och de andra
kostnader som tillsynsarbete kan medföra har en stark koppling till den
grundläggande frågan vilket tillsynsansvar som byggnadsnämnden egentligen har och vilka förutsättningar som staten gett byggnadsnämnden att
ta det ansvaret. Boverket återkommer till den frågan senare i den här rapporten.
Krav på skötsel och underhåll av tomter och
byggnadsverk m.m.
Kraven på skötsel och underhåll i plan- och bygglagstiftningen är förhållandevis höga och det finns många tomter och byggnadsverk som inte i
alla avseenden uppfyller dessa krav. Det har framförts åsikter om att kraven är svåra att tillämpa och att det inte är alldeles lätt att bedöma om underhåll och skötsel av byggnadsverk och tomter skett på rätt sätt.
Det finns alltid situationer som är svåra att förutse vid utformningen av
lagstiftning. När är en skrotbil så ovårdad att den utgör en betydande olägenhet eller när är ett byggnadsverk så förfallet att det går att besluta ett
rivningsföreläggande, är exempel på sådana situationer. Det ligger i sakens natur att det inte går att genom lagstiftning i detalj reglera den typen
av frågor utan det får bedömas från fall till fall och ytterst genom vägledande rättspraxis.
Boverket anser att kraven i 8 kap 14 – 15 § PBL, med de nyanseringar
som görs i förarbetsuttalanden och i rättspraxis i stort sett är väl utformade och ger tillräcklig vägledning för rättstillämpningen. Boverket har
dock i några avseenden synpunkter på bestämmelserna.
”Vårdat skick” är ett otydligt begrepp
Kraven i PBL på vårdat skick och underhåll av byggnadsverk och vårdat
skick och skötsel av tomter i 8 kap 14 – 15 § PBL avser bruksskedet. För
att kraven ska vara logiska och möjliga att tillämpa måste det finnas motsvarande krav vid uppförande, nyanläggning och ändring av byggnadsverk och tomter eftersom det är mot dessa krav som skötseln, underhållet
m.m. ska ske i bruksskedet. Finns inte motsvarande krav i dessa tidigare
skeden går det inte att bedöma om kraven i bruksskedet uppfyllts.
Kravet på underhåll av byggnadsverk motsvaras av tydliga utgångskrav
om utformning och tekniska egenskaper i 8 kap 1 – 4 § PBL. Detsamma
gäller för skötsel av tomter som motsvaras av tydliga krav om hur tomter
ska ordnas i 8 kap 9 § PBL.
SBN 2015-12-08
135
2015-12-04
Det är däremot tveksamt om kraven i bruksskedet på att byggnadsverk
och tomter ska hållas i vårdat skick överhuvudtaget motsvaras av några
krav i tidigare skeden. Vad Boverket kan se tillför de inte heller något utöver kraven på underhåll av byggnadsverk och skötsel av tomter. Som det
är nu så framstår kraven på vårdat skick mer som allmänna krav på ordning och reda utan någon närmare precisering. Boverket anser dessutom
att det kan ifrågasättas om det är lämpligt att ställa den här typen av krav
plan- och bygglagstiftningen. Boverket anser därför att regeringen bör
överväga om kraven på vårdat skick i 8 kap 14 § och 15 § PBL avskaffas
och att en motsvarande ändring sker i 8 kap 16 § för allmänna platser och
områden för andra anläggningar än byggnader när det gäller hänvisningen
till 8 kap 15 § PBL.
Om kraven på vård vårdat skick inte avskaffas anser Boverket att kraven
behöver tydliggöras så att det klart framgår vilka utgångskrav på vårdat
skick som gäller vid uppförande, nyanläggning och ändring. I nuläget är
det annars svårt att se vad de tillför utöver kraven på underhåll och skötsel.
Hänvisa uttryckligen till kraven på utformning
I 8 kap 14 § PBL hänvisas till vissa uppräknade bestämmelser när det
gäller de tekniska egenskaper som underhållskravet omfattar. Någon motsvarande hänvisning finns inte för den utformning som underhållet omfattar. Boverket föreslår därför att det införs ett förtydligande i 8 kap 14 §
PBL att underhållet ska avse den utformning som det ställs krav på 8 kap
1 § PBL.
Särskilt om växtlighet på tomt
Tomter ska skötas så att risken för olyckor begränsas och betydande olägenheter för omgivningen och för trafiken inte uppkommer. Det innebär
att det i PBL även ställs krav på skötsel av växtlighet på tomt.
Kravet i den del det avser begränsning av risken för olyckor har vad Boverket känner till inte inneburit några större tillämpningsproblem när det
gäller växtlighet. Det kan t.ex. aktualiseras i de fall större träd riskerar att
falla ner på egendom eller personer i omgivningen.
Det kan däremot vara svårare för enskilda fastighetsägare att bedöma när
växtlighet medför betydande olägenheter för omgivningen eller för trafiken. Frågan om betydande olägenhet för omgivningen på grund av växtlighet är också en fråga som förhållandevis ofta skapar problem och är föremål för prövning i domstol.
SBN 2015-12-08
136
2015-12-04
Växtlighets påverkan på trafiken
Boverket har inte fått signaler om att det finns några tillämpningsproblem
när det gäller växtlighets påverkan på trafiken. För att förebygga problem
informerar många kommuner i förebyggande syfte om lämplig höjd på
växtlighet vid gata och väg. Informationen grundar sig bland annat på
rekommendationer om vägutformning utfärdade av f.d. Vägverket och på
vägledning från SKL.
Eftersom kommunernas information avser ett krav i PBL och Boverket
har ett grundläggande vägledningsansvar för PBL finns det skäl för Boverket att ta fram ett allmänt råd om växtlighet vid gata och väg. Boverket planerar därför att utarbeta sådana allmänna råd. De kan ta avstamp i
den information som de flesta kommuner redan ger till fastighetsägare
och förhoppningsvis bidra till att ytterligare underlätta tillämpningen av
kravet.
Växtlighets påverkan på övrig omgivning
När det gäller kravet att växtlighet ska skötas så att betydande olägenheter i övrigt för omgivningen inte uppkommer är läget enligt Boverkets
uppfattning annorlunda. Många byggnadsnämnder anser att detta krav är
svårtillämpat. Utgångspunkten för kravet är begreppet ”betydande
olägenhet”. De olägenheter som är vanligast förekommande när det gäller
växtlighet är skuggning, försämrad utsikt och nedskräpning. Vad som utgör betydande olägenhet ska enligt förarbetena till nuvarande och äldre
lagstiftning bedömas med urskiljning och utifrån de förhållanden som
råder på den aktuella platsen 5.
Som framgår av redogörelsen för rättspraxis om störande växtlighet tidigare i denna rapport har domstolarna i ett flertal fall ansett att utrymmet
är mycket begränsat för att betrakta en upplevd olägenhet som betydande.
Detta har senast bekräftats i en dom från MÖD (MÖD P 9750-14). I den
senare domen nämner domstolen att det finns bestämmelser även i 3 kap
JB som reglerar en fastighetsägares skyldigheter i förhållande till bl.a.
angränsade fastighet men att det inte fanns förutsättningar att beakta
eventuella brister enligt sådana skyldigheter inom ramen för domstolens
prövning av målet.
Rättstillämpningen på området är med andra ord restriktiv och om fastigheten ligger i ett område som i övrigt är lummigt finns det väldigt liten
utsikt för byggnadsnämnden att med framgång kunna ingripa med tillsyn.
5
Prop 2009/10:170 s. 464 och prop 1985/86:1 s. 517 f
SBN 2015-12-08
137
2015-12-04
Boverket har förståelse för att de olägenheter som växtlighet i form av
träd och buskar m.m. kan orsaka i form av skuggning, nedskräpning och
försämrad utsikt ibland kan upplevas som mycket påfrestande för omgivningen. Det är dock mycket tveksamt om PBL är rätt lagstiftning för att
mer ingående än vad som är fallet idag hantera sådana problem. Den här
typen av grannerättsliga frågor av mer civilrättslig karaktär är besvärliga
för byggnadsnämnden att hantera på ett effektivt sätt. Boverket anser därför att dagens kvalifikationsgräns om betydande olägenhet för PBL:s tilllämplighet är rimlig. Boverket noterar dessutom att utvecklingen av vad
man som granne får tåla snarare gått i motsatt riktning under senare tid
genom de utökade möjligheterna att uppföra allt större komplementbyggnader m.m. utan bygglov och i strid mot detaljplan.
I 3 kap JB finns bestämmelser som civilrättsligt reglerar rättsförhållandet
mellan grannar. Om regleringen av störningar för omgivningen med anledning av växtlighet ska skärpas anser Boverket att det är lämpligast att
det sker genom civilrättsliga regler inom ramen för jordabalken eller i
miljöbalken.
Om en mer ingående reglering ändå ska ske i PBL får det konsekvenser
även för andra delar av lagen. Begreppet ”betydande olägenhet” finns
även i andra kapitlet i PBL. Om utrymmet för att ta hänsyn till olägenheter ska utökas till även olägenheter som inte är betydande måste kraven
ändras såväl för bruksskedet som för nyanläggningsskedet. Det får dock
konsekvenser för möjligheterna till nybyggnation och nyanläggning av
byggnadsverk som är svåra att överblicka inom ramen för detta uppdrag.
Byggnadsnämndens rätt att få upplysningar och
handlingar
Enligt 11 kap 8 § 1 st 2 p PBL har en tillsynsmyndighet rätt att på begäran få de upplysningar och handlingar av byggherren som behövs för tillsynen över bygg-, rivnings- och markåtgärder. Det innebär att byggnadsnämnden i egenskap av tillsynsmyndighet inte har rätt att begära sådana
upplysningar och handlingar av andra än byggherrar. Det innebär också
att det är tveksamt om rätten till upplysningar och handlingar gäller för
tillsynen av underhållsåtgärder eftersom bestämmelsen i praktiken begränsar rätten till att gälla enbart i byggskedet.
Boverket anser inte att det finns något skäl att begränsa tillsynsmyndigheternas rätt att på begäran få de upplysningar och handlingar som behövs för myndigheternas tillsynsarbete. Boverket föreslår därför att de
ska få rätt att begära sådana upplysningar och handlingar även av andra
än byggherrar och för allt tillsynsarbete
SBN 2015-12-08
138
2015-12-04
Bortforsling av rivningsmaterial vid
rivningsföreläggande
De nuvarande reglerna om rivningsföreläggande har i rättspraxis tolkats
på ett sätt som innebär att bortforsling av rivningsmaterial inte omfattas
av ett beslut om rivningsföreläggande. Det är inte heller möjligt att innan
rivning skett med anledning av ett rivningsföreläggande besluta om åtgärdsföreläggande att ta bort rivningsmaterial. Det beror på att det vid
den tidpunkten ännu inte kan konstateras att rivningsföreläggandet inte
följts.
En förutsättning för ett sådant åtgärdsföreläggande är enligt ett domstolsavgörande att det kan grundas på ett åsidosättande av någon föreskrift enligt byggnadslagstiftningen, exempelvis på skyldigheten enligt dåvarande
byggnadsstadgan att hålla tomt i vårdat skick eller på förbudet att anordna
upplag utan byggnadslov (RÅ 1987 ref 170). Något sådant åsidosättande
med avseende på rivningsmaterialet hade i det fallet inte förekommit när
åtgärdsföreläggandet beslutades. Enligt domstolen saknade byggnadsnämnden därmed befogenhet att förelägga om att forsla bort rivningsmaterialet.
När en rivning har verkställts efter ett rivningsföreläggande och ägaren
därefter inte forslar bort rivningsmaterialet krävs med andra ord att det
fattas ett särskilt beslut om bortforsling av själva rivningsmaterialet (åtgärdsföreläggande) och i förkommande fall ett nytt verkställighetsbeslut
av Kronofogdemyndigheten innan rivningsmaterialet kan forslas bort från
fastigheten. Rivningsmaterialet kan därmed komma att ligga kvar på fastigheten under en avsevärd tid.
Boverket anser att detta är en onödigt omständlig hantering som medför
praktiska problem vid verkställighet. De fördelar från rättssäkerhetssynpunkt som detta förfarande leder till är ytterst marginella i förhållande till
nackdelarna. Det är också sannolikt så att det finns väldigt liten förståelse
bland boende på kringliggande fastigheter för att rivningsmaterialet, som
kan upplevas som mer störande än det rivna byggnadsverket, ligger kvar
på fastigheten. Boverket föreslår därför att bortforsling av rivningsmaterial ska kunna ingå som en del i ett rivningsföreläggande.
Som en konsekvens av detta bör byggnadsnämnden även vid rättelseföreläggande få en möjlighet att besluta om att forsla bort eventuellt rivningsmaterial.
SBN 2015-12-08
139
2015-12-04
Utvidgad möjlighet att förelägga om stängsel
I PBL finns det en möjlighet att förbjuda den som äger eller har nyttjanderätt till ett byggnadsverk att använda hela eller delar av byggnadsverket
om det har brister som kan äventyra säkerheten för de som befinner sig i
eller i närheten av byggnadsverket (11 kap 33 § 1 st 1 p PBL). Det finns
däremot inte någon möjlighet att förelägga om stängsel annat än för
byggnadsverk för industriändamål (11 kap 24 § PBL).
Boverket anser att det finns ett behov att utöka byggnadsnämndens möjligheter att förebygga att de som befinner sig i eller i närheten av byggnadsverk inte skadas på grund av att byggnadsverket har brister. Det kan
vara brister i byggnader eller i andra anläggningar som t.ex. pooler. En
relativt effektiv åtgärd för att förebygga sådana olyckor är att anordna
stängsel kring byggnadsverket. Boverket anser därför att det finns starka
skäl som talar för att byggnadsnämnden ska få en möjlighet att förelägga
om stängsel även kring andra byggnadsverk än sådana för industriändamål om byggnadsverket har brister som kan äventyra säkerheten för dem
som uppehåller sig i eller i närheten av byggnadsverket. Boverket föreslår
att en sådan möjlighet införs i PBL.
Som framgår ovan föreslår Boverket också att delgivning ska underlättas
för sådana föreläggande.
Kronofogdemyndighetens uppgift enligt 11 kap 29 §
PBL
Om ett åtgärdsföreläggande eller ett rivningsföreläggande inte följs får
byggnadsnämnden besluta att åtgärden ska genomföras på den försumliges bekostnad och hur det ska ske (11 kap 27 § 3 st PBL). För att byggnadsnämnden ska få meddela ett sådant beslut krävs att föreläggandet
innehållit en upplysning om detta (11 kap 28 § PBL). Om byggnadsnämnden beslutat att en åtgärd ska genomföras på den försumliges bekostnad ska Kronofogdemyndigheten lämna den hjälp som behövs för att
genomföra åtgärden (11 kap 29 § PBL).
Av författningstexten och förarbetena till nuvarande PBL och ÄPBL
framgår det inte vilken hjälp som Kronofogdemyndigheten får bistå
byggnadsnämnden med. Kronofogdemyndigheten anser att det med hänsyn till att det är fråga om ingripande åtgärder mot enskilda tydligt bör
framgå vilka åtgärder den kan utföra när den bistår en kommun och vilka
bestämmelser i utsökningsbalken (UB) som i sådana fall är tillämpliga.
I förarbeten till ännu äldre lagstiftning anges att byggnadsnämnden kan få
hjälp av Kronofogdemyndigheten för att få tillträde till en fastighet och
SBN 2015-12-08
140
2015-12-04
byggnad 6. Boverket föreslår att det förtydligas i 11 kap 29 § PBL att det
är sådan hjälp som Kronofogdemyndigheten ska bistå byggnadsnämnden
med. Eftersom Kronofogdemyndighetens biträde inte sker inom ramen
för ett utsökningsmål (se 1 kap 1 § UB) måste det i PBL anges vilka bestämmelser i UB som är tillämpliga vid Kronofogdemyndighetens biträde. Boverket föreslår därför att det i 11 kap 29 § PBL anges vilka bestämmelser i UB som är tillämpliga. De bestämmelser som är aktuella är
2 kap 17 § UB om brytande av lås m.m. och 3 kap 1 – 5 § utsökningsförordningen (1981:981), UF, med allmänna bestämmelser om en sådan förrättning.
I sammanhanget kan nämnas att byggnadsnämnden enligt nuvarande regler också har möjlighet att få biträde av polismyndigheten för att få tillträde till fastigheter och byggnadsverk (11 kap 9 § PBL).
Krav på tillsynsplan
Inom flera lagstiftningsområden krävs det att tillsynsmyndigheten har en
tillsynsplan för sitt tillsynsarbete. Så är det t.ex. inom miljötillsynen där
det i miljöbalken ställs krav på att kommunen har en tillsynsplan för sin
miljötillsyn. I plan- och bygglagstiftningen ställs det dock inte krav på att
byggnadsnämnden har en tillsynsplan för sin tillsyn. Det finns däremot
ett krav att byggnadsnämnderna ska följa upp sitt tillsynsarbete (8 kap 8 §
PBF).
Konkurrensen om resurser är hård i kommunerna och det är viktigt att ha
goda argument för att inte hamna i underläge vid fördelningen av dessa.
Enligt Boverkets uppfattning ökar möjligheterna för att tillsynsverksamheter och tillsynsansvar prioriteras om de omfattas av krav på tillsynsplan. Det är dessutom lättare att genomföra en meningsfull uppföljning av
en verksamhet som är planerad och för vilken det finns uttalade och konkreta mål. Argumenten är därför starka för att ställa krav på tillsynsplan
även när det gäller byggnadsnämndens arbete med tillsyn enligt PBL.
Det finns visserligen inget som hindrar att byggnadsnämnderna på eget
initiativ gör en tillsynsplan. Som svar på Boverkets plan- och byggenkät
uppgav knappt en tredjedel av kommunerna att de under 2013 planerade
sin tillsyn. Motsvarande andel var 40 procent 2014. Det innebär att mer
än hälften av landets kommuner överhuvudtaget inte planerar sin tillsyn.
Eftersom Boverket i tidigare tillsynsrapporter till regeringen konstaterat
6
17 § lagen (1976:666) om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m.m. och
prop. 1975/76:164 s 80
SBN 2015-12-08
141
2015-12-04
att byggnadsnämndernas arbetar för lite med tillsyn är det oroväckande
att så många kommuner inte planerar sitt tillsynsarbete.
Det finns flera fördelar med att ha en tillsynsplan och Boverket kan inte
se att det finns några vägande skäl som talar mot att införa ett krav på att
byggnadsnämnderna ska ha en tillsynsplan för sitt tillsynsarbete enligt
plan- och bygglagstiftningen. Om alla kommuner har en tillsynsplan för
sitt tillsynsarbete förbättras dessutom Boverkets och länsstyrelsernas
möjligheter att följa upp kommunernas tillsynsarbete. Boverket föreslår
därför att regeringen inför ett krav i plan- och byggförordningen
(2011:338), PBF, att byggnadsnämnderna ska ha en treårig tillsynsplan
som ska revideras årligen. En tillsynsplan bör innehålla en nulägesbeskrivning av problemområden och av resurser och kompetens för tillsyn,
en beskrivning av målen för byggnadsnämndens tillsyn och en plan för
uppföljning och utvärdering av tillsynen och tillsynsarbetet.
Om ett krav på tillsynsplan införs kommer Boverket och länsstyrelserna
att ge vägledning om innehållet i en sådan plan. Boverket kommer också
att följa upp dels att byggnadsnämnderna tar fram tillsynsplaner och dels
hur de utformar dem. Beroende på utfallet av uppföljningen får det bedömas om innehållet i en tillsynsplan behöver regleras mer ingående i
förordning eller föreskrifter.
Vid fördelningen av resurser för olika uppgifter i kommunerna har även
finansieringsmöjligheten stor betydelse. De tillsynsområden där det är
möjligt att ta ut en tillsynsavgift har i praktiken en konkurrensmässig fördel vid fördelningen av resurser. Boverket återkommer till den frågan senare i rapporten.
Vägledning om tillämpningen av 11 kapitlet PBL
m.m.
Byggnadsnämndernas svårigheter att komma till rätta med bristande underhåll och skötsel av byggnadsverk och tomter beror inte enbart på otillräcklig eller otydlig lagstiftning. I viss utsträckning kan en del av tilllämpningsproblemen förebyggas och undvikas genom utökad och mer
djupgående vägledning från Boverket och länsstyrelserna.
Många byggnadsnämnder upplever att det är besvärligt och tidskrävande
att tillämpa bestämmelserna om tillsyn i PBL. Det är lätt hänt att det sker
formella fel under handläggningen eller vid utformningen av tillsynsskrivelser och tillsynsbeslut. Formella fel leder ofta till att handläggningen av
ärenden måste tas om från början.
SBN 2015-12-08
142
2015-12-04
Byggnadsnämnden ska ta upp en fråga om tillsyn till prövning om det
kan antas ha skett avvikelser från bestämmelser, domar eller beslut (11
kap 5 § PBL). Eftersom byggnadsnämndernas tillsyn i många kommuner
har en relativt blygsam omfattning är det uppenbart att de inte alltid tar
upp tillsynsfrågor till prövning trots att de borde göra det.
För att underlätta för byggnadsnämnderna är det viktigt att de får en så
kvalificerad vägledning som möjligt. Vägledningsbehovet gäller bestämmelserna som sådana, nyheter och förändringar, rättspraxis, goda exempel, handfasta råd om hur olika processer i PBL kan bedrivas effektivt
och rättssäkert m.m.
Boverket och länsstyrelserna har i uppgift att ge byggnadsnämnderna sådan vägledning (8 kap 13 – 15 och 18 – 19 § PBF). Under det senaste året
har Boverket ökat vägledningsarbetet på tillsynsområdet. Boverket har
bland annat infört en särskild tillsynsgren i Boverkets kunskapsbank, tagit
fram ett beräkningsprogram för byggsanktionsavgifter, spelat in två filmer om tillsyn; en om obligatorisk ventilationskontroll och en om förelägganden, och hållit ett webbseminarium om tillsyn. Det finns dock fortfarande en hel del kvar att göra. Boverket planerar därför fortsatta successiva vägledningsinsatser.
Boverkets tillsynsvägledning kommer bland annat inriktas på att beskriva
processer för olika typer av tillsynsärenden. Som ett led i det arbetet har
Boverket inom ramen för den pågående kompetenssatsningen om PBL
beviljat bidrag bland annat till ett nationellt projekt som ska ta fram rutiner, processer och beslutsmallar för tillsyn över ovårdade tomter och förfallna byggnader.
KA ska få genomföra underhållsutredning
Om byggnadsnämnden gör bedömningen att underhållet av ett byggnadsverk är bristfälligt får nämnden meddela ett föreläggande om att bristerna
ska åtgärdas (åtgärdsföreläggande). Innan byggnadsnämnden meddelar
ett åtgärdsföreläggande måste nämnden ha en utredning som visar behovet av underhållsåtgärder. Det kan vara en resurskrävande och svår uppgift att ta ställning till på vilket sätt ett byggnadsverk brister i underhåll
och vilka åtgärder som behöver vidtas. Byggnadsnämnden har därför en
möjlighet att uppdra åt en sakkunnig att på ägarens bekostnad utreda behovet av underhållsåtgärder (11 kap 18 § PBL). Det är viktigt att byggnadsnämnden innan den beslutar om en sådan utredning först gör en
översiktlig bedömning av byggnadsverket.
SBN 2015-12-08
143
2015-12-04
En underhållsutredning får endast utföras av en sakkunnig person som är
särskilt certifierad för det. Marknaden för detta är dock sannolikt mycket
begränsad. För närvarande finns det därför inte några föreskrifter om certifiering eller några ackrediterade organ och certifierade sakkunniga. Boverket har övervägt om det finns några andra sakkunniga som skulle
kunna genomföra sådana utredningar. De som ligger närmast till hands är
de kontrollansvariga enligt PBL (KA). För att certifieras som KA krävs
en bred kompetens och erfarenhet inom byggteknik. KA har normalt sett
goda grundförutsättningar för att bedöma om ett byggnadsverks tekniska
egenskaper har bevarats och vilka underhålls-, reparations- eller rivningsåtgärder som behöver vidtas om så inte är fallet. Boverket anser att den
som är certifierad som KA normalt sett också är lämpad att utföra underhållsutredningar enligt 11 kap 18 § PBL. I de fall KA behöver det kan
denne också anlita kompletterande kompetens.
Enligt Boverkets bedömning är det möjligt att ge KA rätt att utföra
underhållsutredning enligt 11 kap 18 § PBL genom en ändring i Boverkets föreskrifter om KA utan att det förutsätter någon ändring i PBL eller
PBF. Boverket avser att påbörja ett arbete med att ändra i KAföreskrifterna.
SBN 2015-12-08
144
2015-12-04
PBL-frågor som behöver utredas
vidare
Tillsynsansvaret och finansiering av tillsynsarbete
Enligt 11 kap 5 § PBL ska tillsynsmyndigheterna, d.v.s. även byggnadsnämnden, pröva förutsättningarna för och behovet av att ingripa eller besluta om en påföljd så snart det finns anledning att anta att någon inte har
följt en bestämmelse i PBL, i föreskrifter, domar eller andra beslut som
har meddelats med stöd av lagen eller i EU-förordningar som rör frågor
inom lagens tillämpningsområde. De bestämmelser som byggnadsnämnden har tillsyn över framgår av 8 kap 2 § PBF och avser både byggskedet
och bruksskedet.
Innebörden av bestämmelserna är att byggnadsnämnden har ett mycket
omfattande tillsynsansvar och behöver avsätta mycket tid och resurser för
sådant arbete. Regeringen angav också i samband med att nuvarande PBL
infördes att den förväntade sig att byggnadsnämnderna skulle arbeta mer
med tillsyn. De uppföljningar som Boverket gjort visar dock att byggnadsnämnderna behöver utöka sitt tillsynsarbete. Boverket kan också
konstatera tillsynens kvalitet och omfattning varierar mycket mellan olika
byggnadsnämnder. Tillsynen över enkelt avhjälpta hinder och OVK är
två tydliga exempel på områden där byggnadsnämndernas tillsynsinsatser
inte är tillräckliga mot bakgrund av de problem som uppenbarligen finns.
I Boverkets senaste uppföljningsrapport redovisas länsstyrelsernas uppföljning av kommunernas arbete med enkelt avhjälpta hinder. Där framgår att byggnadsnämnderna inte bedriver tillsyn i den utsträckning som
behövs. Området är lågt prioriterat, det saknas tid och resurser, reglerna
upplevs som svårtolkade och mycket ansvar läggs på den enskilde tjänstemannen. Endast 11 procent av kommunerna uppger att de har tillräckligt med resurser för att arbete fullt ut med frågan.
Det finns ingen samlad statistik över hur många byggnader i landet som
saknar utförd OVK-besiktning inom rätt tidsintervall. Branschorganisationerna Funkis och Svensk ventilation genomförde under 2014 en enkätundersökning om OVK-tillsyn över samtliga grund- och gymnasieskolor.
Endast 40 procent av kommunerna uppgav att OVK genomförts på samtliga grund- och gymnasieskolor. 20 procent av kommunerna saknade
dessutom skriftliga rutiner för att följa upp OVK-protokoll och anmärkningar.
SBN 2015-12-08
145
2015-12-04
Det finns flera orsaker till att det ser ut som det gör. Kommunerna har
generellt sett ansträngd ekonomi och det är svårt för dem att prioritera
tillsyn före arbete med lov- och byggprocessfrågor. Den otillräckliga och
mycket skiftande kommunala tillsynen inom plan- och bygglagstiftningen
kan också förklaras av en otydlig reglering av tillsynsansvaret och det
faktum att det inte finns någon myndighet som utövar tillsyn över att
kommunerna sköter sitt tillsynsarbete.
Ett exempel på att tillsynsansvaret inte är tillräckligt tydligt reglerat är
frågan under vilka förutsättningar som byggnadsnämnden är skyldig att
utöva tillsyn. Enligt Boverkets uppfattning är byggnadsnämnden inte enbart skyldig att utöva tillsyn efter anmälningar utifrån. Byggnadsnämnden är också skyldig att genomföra egeninitierad tillsyn när det finns skäl
för det. Det ligger i själva tillsynsbegreppets natur att det är fråga om
stickprovskontroll baserad på riskbedömningar och det går inte ihop med
en helt anmälansstyrd tillsyn. Att byggnadsnämnden har en skyldighet att
bedriva tillsyn på eget initiativ råder det dock delade meningar om. Det är
naturligtvis inte tillfredsställande att det råder oklarhet och olika uppfattning i en så grundläggande fråga i PBL som innehållet i byggnadsnämndens tillsynsansvar.
En annan fråga som har stor betydelse för byggnadsnämndens möjligheter att bedriva tillsynsarbete är finansieringen. Som Boverket redogjort för
ovan i samband med förslaget om statligt stöd till kommuner för verkställighetskostnader rörande vissa tillsynsbeslut och krav på tillsynsplan, är
finansieringsproblemen generella för allt tillsynsarbete. Byggnadsnämnderna har till skillnad mot vad som är fallet på många andra tillsynsområden i samhället inte rätt att ta ut avgifter för sitt tillsynsarbete. Tillsynsarbetet finansieras istället ofta i praktiken med avgifter från lov- och byggprocesserna, vilket inte är tillåtet, och de eventuella byggsanktionsavgifter som nämnden tar ut. Byggnadsnämnderna har härigenom mycket begränsade möjligheter att få kostnadstäckning för tillsyn i bruksskedet.
Tydliga exempel på sådana tillsynsområden är återigen OVK-tillsynen
och tillsynen över enkelt avhjälpta hinder.
Det framstår som allt mer uppenbart att det finns ett glapp mellan den tillsyn som lagstiftningen förutsätter att byggnadsnämnderna ska utföra och
den tillsyn som byggnadsnämnderna i verkligheten utför. Enligt Boverkets uppfattning beror det som sagt delvis på att tillsynsansvaret inte är
tillräckligt tydligt uttryckt och att det inte finns någon tillsyn över att
byggnadsnämnderna sköter sitt ansvar. Men det beror också på att byggnadsnämnderna egentligen aldrig fått några realistiska förutsättningar att
uppfylla det tillsynsansvar de faktiskt har. Utifrån vad Boverket har kun-
SBN 2015-12-08
146
2015-12-04
nat utläsa av förarbetena till nuvarande och tidigare plan- och bygglagstiftning finns det t.ex. inte någon närmare redogörelse för varför och hur
byggnadsnämnderna förutsätts kunna sköta detta omfattande tillsynsansvar utan att staten ger dem några ekonomiska förutsättningar att axla det
ansvaret fullt ut.
Mot denna bakgrund anser Boverket att det finns anledning att göra en
översyn av byggnadsnämndens tillsynsansvar och de resurs- och kompetensmässiga förutsättningar som krävs för att de ska kunna sköta det på
ett tillfredsställande sätt. I en sådan översyn bör ingå att utreda om det är
möjligt att införa en rätt för byggnadsnämnderna att ta ut en avgift för sitt
tillsynsarbete i de fall en förseelse skett. Det finns också anledning att utreda om även byggnadsnämndens tillsynsarbete i likhet med många andra
tillsynsmyndigheters tillsynsarbete bör omfattas av tillsyn.
Tillkommande egendom av liknande slag –
ett problem
Enligt Kronofogdemyndigheten är det inte ovanligt att det vid tidpunkten
för verkställighet av ett åtgärdsföreläggande om att ta bort egendom som
utgör risk eller olägenhet från en tomt, har tillkommit egendom av liknande slag som den som åtgärdsföreläggandet och beslutet om verkställighet omfattar. Det kan vara fråga om ytterligare en eller flera skrotbilar
eller en samling skräp som utökats. Om det finns sådan tillkommande
egendom vid verkställighet av ett åtgärdsföreläggande måste den enligt
nuvarande regler lämnas kvar på tomten. Det innebär att det efter verkställighet av ett åtgärdsföreläggande kan finnas egendom kvar på tomten
som medför liknande eller mer omfattande risker eller olägenheter än de
som förelåg vid tidpunkten för beslutet om åtgärdsföreläggande. För att
komma till rätta med den tillkommande egendomen måste byggnadsnämnden starta ett nytt tillsynsärende och meddela ett nytt åtgärdsföreläggande innan ett borttagande av den tillkommande egendomen kan
verkställas.
Boverket anser att detta inte är någon särskilt rimlig och effektiv ordning.
För omgivningen framstår det som märkligt att ”hela” problemet inte åtgärdas vid verkställigheten. I förlängningen finns det risk att allmänhetens tilltro till PBL:s förmåga att på ett effektivt sätt komma till rätta med
avvikelser försämras.
Samtidigt kan det från rättssäkerhetssynpunkt naturligtvis ifrågasättas om
byggnadsnämnden och Kronofogdemyndigheten ska ha rätt att ta bort
mer egendom än den som omfattas av ett åtgärdsföreläggande. Det skulle
ställa myndigheterna inför svåra bedömningar och en betydande risk för
SBN 2015-12-08
147
2015-12-04
att de i efterhand kan komma att anklagas för att ha tagit bort mer egendom än de har rätt att göra.
Ett sätt att effektivisera beslutsprocessen för tillkommande egendom av
liknande slag är att införa en möjlighet för byggnadsnämnden att i ett beslut om åtgärdsföreläggande ange att det även omfattar egendom av liknande slag som tillkommit efter beslutet. Vid verkställighet av åtgärdsföreläggandet behöver i sådana fall inte den tillkommande egendomen
lämnas kvar på tomten. På så sätt kommer det inte som en överraskning
att verkställigheten även omfattar den tillkommande egendomen.
Det kan givetvis uppkomma svåra gränsdragningsfrågor när det gäller
vad som är egendom av liknande slag som den som åtgärdsföreläggandet
i första hand avser. I sådana fall får den myndighet som genomför verkställigheten vid tveksamhet hellre fria än fälla. I detta sammanhang kan
nämnas att Kronofogdemyndigheten normalt sett förvarar egendom i tre
månader efter en verkställighet. En motsvarande skyldighet skulle kunna
införas för byggnadsnämnden i de fall verkställighet sker genom kommunens försorg. På så sätt minskar risken betydligt för att det av misstag
sker rättsförluster.
Boverket är medveten om att den redovisade lösningen på problemet är
radikal från rättssäkerhetssynpunkt. Om man vill åstadkomma en effektivisering av verkställigheten när det gäller tillkommande egendom så har
Boverket dock svårt att se något bättre tillvägagångssätt. Det är inte heller
så stor skillnad mellan denna lösning och den möjlighet som byggnadsnämnden har att med stöd av 11 kap 32 a § PBL förbjuda att en bygglovpliktig åtgärd som utförts utan bygglov utförs på nytt.
Samma problematik som ovan kan även uppstå efter att ett åtgärdsföreläggande följts eller verkställts. Det är inte helt ovanligt att samma situation som den som föranledde det tidigare åtgärdsföreläggandet uppstår
igen t.ex. genom att egendom flyttas tillbaka på fastigheten. Bestämmelsen i 11 kap 32 a § PBL täcker inte dessa situationer eftersom den endast
avser bygglovpliktiga åtgärder.
Ett helt annat sätt att angripa problemet är att införa en byggsanktionsavgift som omfattar de situationer när ett förbud mot tillkommande egendom har överträtts. Byggsanktionsavgift är från administrativ synpunkt
generellt sett betydligt enklare att hantera än ett vitesföreläggande och
fungerar även som ett verkställighetsmedel i och med bestämmelserna om
dubblering av byggsanktionsavgiften om rättelse inte sker. Under förutsättning att det finns utmätningsbara tillgångar kan ett sådant sanktionerat
förbud ha en förebyggande verkan.
SBN 2015-12-08
148
2015-12-04
De frågeställningar som finns när det gäller möjligheterna att komma till
rätta med tillkommande egendom är komplexa, ingripande från rättsäkerhetssynpunkt och kan ha relevans även för andra ingripanden än åtgärdsföreläggande. Boverket är därför inte berett att nu lämna ett direkt förslag
på hur problemet ska lösas utan frågan bör utredas vidare i ett annat
sammanhang.
Rivningslov och startbesked vid
rivningsföreläggande
Enligt 9 kap 10 § PBL krävs det normalt sett rivningslov för att riva en
byggnad eller en del av en byggnad inom ett område med detaljplan. Det
finns inte något undantag från krav på rivningslov för rivningar med anledning av ett rivningsföreläggande. Med hänsyn till att det är angeläget
med en snabb hantering av rivningsförelägganden och behovet av en
prövning av rivningslov är marginellt anser Boverket att det bör övervägas om rivningar med anledning av rivningsföreläggande ska undantas
från krav på rivningslov i lag, detaljplan och områdesbestämmelser samt
krav på anmälan. Ett annat problem i sammanhanget är att det i detaljplaner kan finnas bestämmelser som reglerar förbud mot rivning och som
kan utgöra hinder mot verkställighet av ett rivningsföreläggande.
Det finns däremot ett behov för samhället att ha insyn över att samhällskraven följs även vid en rivning med anledning av ett rivningsföreläggande. Detta gäller framförallt för hantering och omhändertagande av farligt rivningsavfall. Om kravet på rivningslov och anmälan avskaffas för
rivningar med anledning av ett rivningsföreläggande krävs en särskild
reglering för att de ska omfattas av krav på startbesked och kontrollplan.
Sammantaget kan Boverket se en hel del problem i den nuvarande regleringen i PBL när det gäller förhållandet mellan reglerna om rivningsföreläggande och reglerna om rivningslov, anmälan, startbesked m.m. Problematiken gäller även vid rättelseföreläggande och åtgärdsföreläggande.
Boverket anser därför att dessa frågor bör utredas vidare i ett annat sammanhang.
Kraven på skötsel av anordningar på tomt m.m.
Om det på tomten finns en anordning som är avsedd att uppfylla kraven i
8 kap 9 § PBL, ska anordningen enligt 8 kap 15 § 2 st PBL i skälig utsträckning hållas i sådant skick att den fyller sitt ändamål. Lekplatser och
fasta anordningar på lekplatser ska underhållas så att risken för olycksfall
begränsas. I 8 kap 16 § PBL anges att det som gäller i fråga om vård och
skötsel av en tomt enligt 15 § ska i skälig utsträckning också tillämpas på
SBN 2015-12-08
149
2015-12-04
allmänna platser och på områden för andra anläggningar än byggnader.
Boverket förutsätter att bestämmelsen även syftar på kravet i 8 kap 15 § 2
st PBL för anordningar.
Boverket har svårt att förstå varför anordningar på tomt, allmän plats och
områden för andra anläggningar än byggnader till skillnad mot anordningar i byggnadsverk endast i skälig utsträckning ska hållas i sådant
skick att de fyller sitt ändamål. Det kan vara fråga om anordningar som
finns för att tillgodose kraven på framkomlighet för utryckningsfordon,
att personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga ska kunna
komma fram eller att risken för olycksfall begränsas.
Enligt Boverkets uppfattning finns det inte något rimligt motiv för att
ställa lägre krav på anordningar på tomt, allmän plats och områden för
andra anläggningar än byggnader än de krav som ställs på anordningar i
byggnadsverk. Boverket föreslår därför att det utreds om även sådana anordningar ska hållas i sådant skick att de alltid fyller sitt ändamål. I det
sammanhanget bör även förhållandet mellan anordningar och byggnadsverk ses över.
SBN 2015-12-08
150
2015-12-04
Anslutande problemområden
Reglering av lös egendom och växtlighet
Under arbetet med uppdraget har Boverket vid flera tillfällen haft anledning att fundera över om det överhuvudtaget är lämpligt att reglera lös
egendom och växtlighet i plan- och bygglagstiftningen. Frågan har framförallt uppkommit när Boverket tittat närmare på tillsynen över störande
växtlighet och egendom på tomter och de svårigheter som byggnadsnämnderna har att hantera detta.
Plan- och bygglagstiftningen innehåller i huvudsak regler om mark och
byggnadsverk. Det är i princip endast när det gäller tomter, allmänna
platser och områden för andra anläggningar än byggnader som det finns
krav som rör lös egendom och växtlighet. De tekniska egenskapskraven
på byggnadsverk avser däremot inte lös egendom.
Lös egendom och växtlighet är till skillnad mot mark och byggnadsverk
betydligt mer föränderlig till sin förekomst och karaktär. Det är därför
svårt att reglera placering och utformning av växtlighet och lös egendom,
vilket gör att de nuvarande kraven på vård och skötsel för tomter är svåra
att tillämpa när det gäller växtlighet och lös egendom.
Bortsett från krav som syftar till att begränsa risk för olycksfall handlar
kraven på växtlighet och lös egendom i bruksskedet om att det inte ska
uppkomma betydande olägenheter för omgivningen och för trafiken. När
det gäller omgivningen är det fråga om störningar som i stor utsträckning
även regleras i annan offentligrättslig lagstiftning, framförallt miljöbalken, och i civilrättslig lagstiftning, framförallt jordabalken. Boverket anser att det finns skäl att överväga om det är möjligt att lyfta ut regleringen
av växtlighet och lös egendom på tomter, allmänna platser och områden
för andra anläggningar än byggnader från plan- och bygglagstiftningen
och koncentrera den till och precisera den i annan lagstiftning.
Uppställda skrotbilar
Problemen med ovårdade tomter består inte sällan av uttjänta bilar som i
större eller mindre utsträckning är skrotfärdiga. I vissa fall kan de medföra risk för olycksfall eller betydande olägenhet för omgivningen. Skrotfärdiga bilar lockar t.ex. ofta till sig barn som tycker att det är spännande
att leka i dem. De kan därmed utgöra en potentiell säkerhetsrisk.
Byggnadsnämnden får genom åtgärdsföreläggande ingripa mot den typen
av risker och olägenheter och besluta att uttjänta bilar ska tas bort från
SBN 2015-12-08
151
2015-12-04
tomter. Eftersom det tar mycket av byggnadsnämndens tid och resurser i
anspråk att driva ärenden om åtgärdsföreläggandes är det dock värdefullt
om behovet av tillsynsingripande kan minska genom förebyggande åtgärder, t.ex. ekonomiska incitament
Tidigare betalade staten ut en premie till den som lämnade sin bil för
skrotning, en s.k. skrotbilspremie. Många kommuner anser att skrotbilspremien hade mycket positiva effekter på miljön och ledde till ett markant minskat antal uppställda bilar på tomter och ute i naturen.
Under arbetet med uppdraget har det varit svårt att få fram tillförlitlig statistik som visar omfattningen av uppställda skrotfärdiga bilar på tomter
och utvecklingen över tid. Enligt kommunernas bedömning har dock antalet skrotfärdiga bilar som står uppställda på tomter och i naturen ökat
betydligt efter det att skrotbilspremien avskaffades.
Verkställbarhet av byggnadsnämndens tillsynsbeslut
En intressant fråga är vilken status som ett beslut enligt 11 kap 27 § 3 st
PBL har. Utgångspunkten är att förvaltningsmyndigheters beslut inte är
verkställbara. För att de ska vara verkställbara hos Kronofogdemyndigheten krävs att det har meddelats en särskild föreskrift om det (3 kap. 1 §
6 UB). Vilka skäl som kan motivera att ett sådant beslut görs direkt verkställbart utvecklas inte i förarbetena till UB.
I PBL har det inte meddelats någon särskild föreskrift om verkställbarhet
av byggnadsnämndens beslut. Ett åtgärdsföreläggande eller ett rivningsföreläggande som vunnit laga kraft är därför inte att betrakta som en
självständig exekutionstitel utan måste fastställas i ett utslag inom ramen
för särskild handräckning (11 kap 39 § PBL). Detta gäller även i de fall
föreläggandet överklagas och fastställs i en dom7.
Det kan diskuteras om byggnadsnämndens beslut med stöd av 11 kap 27
§ PBL 3 st att en åtgärd ska genomföras genom kommunens försorg på
den försumliges bekostnad och hur det ska ske utgör en exekutionstitel.
För att göra byggnadsnämndens beslut till en exekutionstitel som kan
verkställas av Kronofogdemyndigheten måste det finnas en verkställighetsföreskrift i lagen som anger att Kronofogdemyndigheten får genomföra (verkställa) åtgärden enligt UB:s regler.
Frågan om förvaltningsmyndighets beslut som exekutionstitel behandlas
för närvarande av Utsökningsutredningen 8 som ska redovisa sitt uppdrag
7
8
NJA 2013 s. 413
Ju 2014:24
SBN 2015-12-08
152
2015-12-04
senast den 1 november 2016. I uppdraget ingår bland annat att ta ställning
till om reglerna avseende verkställbarhet av förvaltningsmyndigheters beslut bör ändras eller om det på annat sätt behöver vidtas åtgärder för att
myndigheter effektivt ska kunna utverka en exekutionstitel, och att ta
ställning till om och i sådant fall under vilka förutsättningar handlingar
bör kunna vara direkt verkställbara. Boverket anser att det finns skäl att
överväga frågan om byggnadsnämndens tillsynsbeslut kan utgöra exekutionstitel vid behandlingen av utredningens kommande betänkande.
Lagen om offentlig upphandling
Vid genomförande av rivning och andra mer omfattande åtgärder måste
Kronofogdemyndigheten och byggnadsnämnderna oftast ta hjälp av enskilda entreprenörer. Kraven på framförallt Kronofogdemyndigheten att
agera snabbt kan medföra stora problem vid tillämpningen av LOU. De
verkställighetsåtgärder som ska vidtas kan dessutom vara komplexa och
mycket svåra att förutse i förhand på ett sätt som krävs för att utforma ett
adekvat förfrågningsunderlag vid en upphandling. Det finns enligt Kronofogdemyndigheten ett behov att undersöka om myndigheten i alla lägen
ska vara bunden av LOU eller om det borde finnas undantag som ger
Kronofogdemyndigheten möjlighet att på ett friare sätt anlita uppdragstagare att medverka i myndighetsutövningen (se artikel 51 i fördraget om
Europeiska unionens funktionssätt).
Boverket anser att den frågeställning som Kronofogdemyndigheten tar
upp är viktig och har stor betydelse för hur snabbt Kronofogdemyndigheten och byggnadsnämnderna kan verkställa ett tillsynsbeslut. Boverket
har dock inte haft möjlighet att titta närmare på frågan in om ramen för
detta uppdrag. Frågeställningen är också generell för fler lagstiftningsområden.
SBN 2015-12-08
153
2015-12-04
Konsekvensutredning
Inledning
En konsekvensutredning av regeländringar i lag, förordning, föreskrifter
och allmänna råd görs för att avgöra om regeländringen är samhällsekonomiskt försvarbar. I detta fall handlar det främst om att bedöma om fördelarna med att utöka byggnadsnämndes möjlighet att ingripa med tillsyn
mot bristfälligt skötta och underhållna tomter och byggnadsverk överstiger nackdelarna och kontrollera att det inte finns bättre alternativa lösningar på problemen.
I praktiken handlar det om en gränsdragning mellan ägarens intresse av
att själv få bestämma över sin fastighet och omgivningens intresse av att
tomt och byggnadsverk inte utgör en betydande olägenhet eller medför
risk för olyckor.
Nedan analyseras förslagets konsekvenser och ges övergripande svar på
frågeställningarna enligt förordningen (2007:1244) om konsekvensutredning vid regelskrivning.
Målet med förslagen
I rapporten föreslår Boverket att:
• delgivning av vissa tillsynsbeslut underlättas
• det införs ett statligt stöd till kommuner för kostnader för verkställighet av vissa beslut
• tillsynsmyndigheternas rätt att begära upplysningar och handlingar utökas
• bortforsling av rivningsmaterial ska kunna ingå i ett rivningsföreläggande och rättelseföreläggande
• byggnadsnämndens möjlighet att förelägga ägare av byggnadsverk att
uppföra stängsel kring byggnadsverk utökas till fler byggnadsverk
• det införs en hänvisning i 8 kap 14 § PBL
• Kronofogdemyndighetens skyldighet enligt 11 kap 29 § PBL preciseras
• det införs ett krav på tillsynsplan för byggnadsnämnderna
SBN 2015-12-08
154
2015-12-04
Boverkets förslag syftar till att på olika sätt underlätta för byggnadsnämnderna att på ett framgångsrikt sätt ingripa mot ovårdade tomter och
förfallna byggnadsverk.
I rapporten pekar Boverket även på några problem och frågeställningar
som behöver övervägas eller utredas i ett annat sammanhang och som
därför inte ingår i denna konsekvensbeskrivning.
Bakgrund
Regeringen har gett Boverket i uppdrag att utreda de problem som många
kommuner har att komma till rätta med ovårdade och förfallna byggnader, framför allt i glesbygdskommuner. Boverket ska särskilt belysa de
problem som finns att komma i kontakt med fastighetsägare och de ekonomiska konsekvenserna av att fastighetsägare saknar medel och fastigheten har lågt värde. I uppdraget ingår även att analysera om det finns anledning att förtydliga eller förändra regelverket med avseende på hur
vegetation får växa, framföra allt på småhusfastigheter.
Beskrivning av problemet och vad som ska uppnås
Många byggnadsverk och tomter i landet lever inte upp till plan- och
bygglagstiftningens krav på skötsel och underhåll. En hel del av dessa orsakar inte några större säkerhetsmässiga risker eller andra problem för
omgivningen eller för de som vistas i byggnadsverket och på tomten. I
andra fall utgör bristerna en olägenhet för omgivningen och i vissa fall en
olycksrisk för de som vistas i eller i anslutning till byggnadsverket eller
på tomten.
Byggnadsnämnden är skyldig att utreda behovet av att ingripa så snart det
finns anledning att anta att någon inte följt en bestämmelse i PBL. I tillsynsärenden om bristande underhåll och skötsel av byggnadsverk och
tomter stöter byggnadsnämnden oftare än i andra typer av tillsynsärenden
på mer svårhanterliga hinder mot framgångsrika tillsynsingripanden. Det
är framförallt fråga om svårigheter att nå ägare med delgivning och risken
att kommunen i slutändan får stå för en betydande kostnad för tillsynsingripanden men det finns även andra problem. I förlängningen leder detta
till att byggnadsnämnden i vissa fall inte vill eller kan ingripa, och olägenheten för omgivningen kvarstår i form av t.ex. säkerhetsrisker och
minskade fastighetsvärden.
Utgångspunkten i Boverkets förslag är att underlätta för byggnadsnämnderna i deras arbete med tillsyn över ovårdade tomter och förfallna byggnader. Syftet är bland annat att det ska leda till mindre risk för olycksfall,
SBN 2015-12-08
155
2015-12-04
en bättre miljö och en större tilltro till PBL-systemet. Fokus ligger på att
underlätta för byggnadsnämnden att ingripa i de fall där byggnadsverk är
så förfallna att det föreligger risk för olyckor. Förslagen går ut på att underlätta delgivning och ge en möjlighet för byggnadsnämnden att få ett
statligt stöd för en del av kostnaderna i samband med verkställighet av
vissa rivningsförelägganden.
Alternativa lösningar – nollalternativet
Vid analys av en alternativ lösning till ett regeländringsförslag bör först
ställas frågan vad som skulle ske om regeländringen överhuvudtaget inte
genomförs. Detta kallas ofta nollalternativet och redovisas för att beskriva det troliga scenariot om regeländringen inte genomförs. Nollalternativet fungerar som utgångspunkt när regeländringens konsekvenser ska
kvantifieras och värderas.
Nollalternativet i det här fallet innebär att inga ändringar görs vad gäller
delgivning av rivningsförlägganden för byggnadsverk med allvarliga
säkerhetsbrister och att kommunerna inte får någon ekonomisk kompensation för sina kostnader för verkställighet av sådana rivningsförelägganden. Det innebär också att de övriga ändringarna som Boverket föreslår
inte kommer till stånd.
Om inga förändringar genomförs kommer de nuvarande problemen att
kvarstå. Det innebär att problemen att delge personer som medvetet håller
sig undan eller har sin huvudsakliga vistelse utomlands kvarstår. Kommunerna får även fortsättningsvis stå för kostnaden för en rivning i de fall
då ägaren saknar ekonomisk förmåga och fastigheten har lågt värde.
Byggnadsnämnden kan inte förelägga ägare av andra byggnadsverk än
sådana för industriändamål att uppföra stängsel kring byggnadsverket.
Rivningsmaterial som uppstår till följd av ett rivnings- eller rättelseföreläggande och som fastighetsägare inte fraktar bort från fastigheten måste
hanteras i ett nytt föreläggande. Det kommer att råda fortsatt osäkerhet
om vilken hjälp som Kronofogdemyndigheten enligt 11 kap 29 § PBL är
skyldig att ge byggnadsnämnden. Byggnadsnämnden behöver inte ha en
tillsynsplan för sitt tillsynsarbete och har inte rätt att begära att få upplysningar och handlingar av andra än byggherrar.
Förslagen och beskrivning av alternativa lösningar
Boverkets förslag att underlätta delgivning av vissa beslut
Boverket föreslår att byggnadsnämnden ska få använda en utvidgad och
förenklad form av kungörelsedelgivning för rivningsförelägganden och
SBN 2015-12-08
156
2015-12-04
förelägganden om att anordna stängsel kring byggnadsverk. En förutsättning för detta är att byggnadsverket har brister som kan äventyra säkerheten för dem som uppehåller sig i eller i närheten av byggnadsverket.
Denna möjlighet ska även gälla för Kronofogdemyndigheten vid delgivning av förelägganden efter ansökan om särskild handräckning och beslut
av byggnadsnämnden att rivning eller anordnande av stängsel ska genomföras på den försumliges bekostnad. Utvidgad och förenklad kungörelsedelgivning föreslås ske genom publicering i PoIT. Delgivning ska anses
ha skett en vecka efter publiceringen.
Alternativa lösningar
Ändringar i delgivningslagen
Det går att uppnå målet genom att göra motsvarande ändringar i de generella delgivningsreglerna i delgivningslagen. Nackdelen med en sådan
lösning är att reglerna i delgivningslagen i huvudsak är generella och då
skulle gälla för fler typer av ärenden. Boverket anser att målet nås enklare
genom en ändring direkt i PBL.
Delgivningsmottagare
Boverket har övervägt om målet kan nås genom att ställa krav på att
ägare anger annan delgivningsmottagare. Det kan ske genom att alla som
förvärvar en fastighet måste ange en annan fysisk eller juridisk person
som delgivningsmottagare för att beviljas lagfart av inskrivningsmyndigheten. Nackdelen med en sådan lösning är att det inte får någon retroaktiv
verkan för delgivning av befintliga ägare. Det får inte heller någon verkan
för ägare av byggnadsverk som står på ofri grund. Ett krav på delgivningsmottagare skulle också drabba ett oproportionerligt stort antal ägare
för att komma tillrätta med den minoritet av ägare som missköter sig.
Förenklad kungörelsedelgivning för fler ärenden
Man kan också tänka sig en lösning där den föreslagna förenklade formen
av kungörelsedelgivning utökas till att omfatta även andra typer av tillsynsbeslut. Boverket anser dock att det utifrån rättsäkerhetssynpunkt är
att gå alltför långt i nuläget. Först bör effekterna av de ändringar som Boverket föreslår utvärderas innan man tar ställning till en eventuell utökning till fler typer av ärenden.
Boverkets förslag om statligt stöd till kommuner för
verkställighetskostnader
Boverket föreslår att det införs ett statligt stöd till kommuner som drabbas av kostnader efter verkställighet av rivningsförelägganden som omfattas av den föreslagna möjligheten till underlättad delgivning. Målet
SBN 2015-12-08
157
2015-12-04
med förslaget är att öka kommunernas incitament och vilja att ingripa
mot mer allvarliga fall av förfallna byggnader.
Alternativa lösningar
Tillsynsmyndighet med sanktionsmöjlighet och påtryckningsmedel
Byggnadsnämnden är skyldig att överväga behovet av att ingripa så fort
det kommit till nämndens kännedom att någon avvikit från en bestämmelse i PBL. Ett statligt stöd för verkställighetskostnader fungerar därmed som en morot och incitament för byggnadsnämnderna att göra det de
faktiskt redan är skyldiga att göra. Ett alternativ är att öka pressen på
kommunerna att göra det de enligt lag ska göra. Det kan ske genom att inrätta en tillsynsmyndighet som granskar kommunernas arbete med tillsyn
och som har möjlighet att rikta sanktioner och påtryckningsmedel mot
kommunerna om de inte gör det de ska. Boverket utesluter inte att det kan
finnas behov av en sådan myndighet, men det är en frågeställning som i
så fall bör utredas i ett annat sammanhang tillsammans med andra mer
övergripande tillsynsfrågor. En sådan lösning skulle sannolikt inte medföra lägre kostnader än den valda lösningen.
Tillsynsavgift
Ett annat alternativ till statligt stöd är att införa en möjlighet för byggnadsnämnden att ta ut avgift för sitt tillsynsarbete. De tillsynsavgifter
som kommunen får in från olika tillsynsärenden skulle delvis kunna
finansiera rivning i de ärenden där kommunen inte har möjlighet att få
täckning för sin kostnad. Konsekvenserna av en sådan lösning är dock
omfattande och svåröverblickbara och det finns också en risk för att en
sådan lösning framstår som orättvis då de som saknar tillgångar slipper
betala för att uppfylla de krav som samhället ställer på dem. Ett eventuellt
införande av en tillsynsavgift behöver i så fall utredas i ett annat sammanhang.
Rivningspremie
Ett annat alternativ skulle kunna vara att införa en rivningspremie till
ägare som självmant river en förfallen byggnad med allvarliga säkerhetsbrister. En sådan lösning är enligt Boverkets uppfattning mindre lämplig
från rättvisesynpunkt då den i praktiken direkt premierar de som missköter sig och inte följer PBL:s krav på att underhålla byggnadsverk. Det
skulle också kunna göra att ägare väljer att riva en byggnad istället för att
renovera den, oavsett vad som kan anses vara det mest lämpliga utifrån
t.ex. byggnadsverkets kulturvärden. Det framstår då som en lämpligare
lösning att kommunerna får ersättning för sina kostnader i samband med
verkställighet av ett rivningsföreläggande.
SBN 2015-12-08
158
2015-12-04
Boverkets förslag om att införa krav på tillsynsplan för
byggnadsnämnderna
Boverket föreslår att det införs ett krav att byggnadsnämnderna ska ha en
treårig tillsynsplan som ska revideras vid behov. En tillsynsplan bör
innehålla en nulägesbeskrivning av problemområden och av resurser och
kompetens för tillsyn, en beskrivning av målen för byggnadsnämndens
tillsyn och en plan för uppföljning och utvärdering av tillsynen och tillsynsarbetet.
Alternativa lösningar
Bestämmelser i PBL om hur byggnadsnämnden ska bedriva sin
tillsynsverksamhet
Som alternativ till att införa ett krav på tillsynsplan för byggnadsnämnderna kan bestämmelser i införas PBL som mer i detalj reglerar hur de
ska bedriva sitt tillsynsarbete. Det kan handla om bestämmelser om vilken typ av kompetens byggnadsnämnden behöver ha till sitt förfogande
och om handläggningstider för tillsynsärenden. Det kan också handla om
att sätta en större press på kommunerna att sköta sin tillsynsuppgift på ett
bättre sätt än idag.
Boverket utesluter inte att det behövs en tydligare reglering i PBL om
kommunernas tillsynsansvar. Alltför detaljerade bestämmelser riskerar
dock att inverka på kommunernas självstyre. En sådan lösning bör i så
fall lämpligen utredas vidare i ett annat sammanhang.
Övriga förslag
Boverket bedömer att övriga förslag utgör följdändringar.
Uppgifter om vilka som berörs av regleringen
De som berörs av Boverkets förslag är:
• ägare (fastighetsägare och ägare av byggnadsverk på ofri grund)
• omgivningen (grannar och berörd allmänhet)
• byggnadsnämnderna
• Kronofogdemyndigheten
• företag som arbetar med rivning, sanering m.m.
• staten
SBN 2015-12-08
159
2015-12-04
Ägare (fastighetsägare, ägare av byggnadsverk på ofri grund)
Underlättad delgivning
När det gäller rivningsförelägganden innebär förslaget en lägre rättssäkerhet och inskränkning i äganderätten. Detta får vägas mot nyttan av att
förfallna byggnadsverk som utgör en säkerhetsrisk kommer att kunna åtgärdas i större omfattning och på ett snabbare sätt än vad som idag är fallet.
När det gäller förelägganden att anordna stängsel kring byggnadsverk innebär förslaget en mer begränsad påverkan på ägares rättssäkerhet och
äganderätt. De fördelar från säkerhetssynpunkt som förslaget innebär
överstiger denna påverkan.
Utvidgad rätt för tillsynsmyndigheter att begära upplysningar och
handlingar
Förslaget innebär att framförallt ägare får en skyldighet att på begäran
lämna upplysningar och handlingar i alla tillsynsärenden. Det innebär en
viss men marginell ökad kostnad för dem.
Bortforsling av rivningsmaterial
Förslaget leder i de allra flesta fall till minskade kostnader eftersom verkställighet kan ske i ett sammanhang och inte behöver delas upp.
Utökad möjlighet att förelägga om stängsel kring fler byggnadsverk
Förslaget innebär ökade kostnader för ägare. Detta får vägas mot nyttan
att snabbt kunna spärra av byggnadsverk som utgör en säkerhetsrisk och
förebygga risken för olyckor.
Omgivningen (grannar m.fl.)
Underlättad delgivning och statligt stöd till kommuner för
verkställighetskostnader
Förslagen bör innebära att fler tillsynsbeslut verkställs, vilket leder till
minskade olägenheter och en trevligare och säkrare miljö för omgivningen.
Bortforsling av rivningsmaterial
Förslaget möjliggör en snabbare verkställighet av problemet och därmed
minskad olägenhet för omgivningen.
Möjlighet att förelägga om stängsel kring fler byggnadsverk
Förslaget möjliggör en snabbare hantering vid avspärrning av byggnadsverk med säkerhetsbrister och därmed en minskad risk för olyckor. Det
SBN 2015-12-08
160
2015-12-04
minskar också risken för att exempelvis barn uppehåller sig på platser där
det föreligger en ökad risk för olyckor.
Byggnadsnämnderna
Underlättad delgivning och statligt stöd till kommuner för
verkställighetskostnader
Förslaget innebär att byggnadsnämnden får möjlighet att verkställa fler
rivningsförelägganden. Det bör även öka byggnadsnämndernas motivation och incitament för att påbörja tillsynsärenden och att besluta om
ingripande.
Förslaget kan innebära ökade kostnader för verkställighet av rivningsförelägganden och förelägganden att anordna stängsel kring byggnadsverk. Detta kan dock i viss utsträckning kompenseras genom det föreslagna statliga stödet för verkställighetskostnader när det gäller rivningsförelägganden.
Utvidgad rätt för tillsynsmyndigheter att begära upplysningar och
handlingar
Förslaget innebär att ägare m.fl. får en skyldighet att på begäran lämna
upplysningar och handlingar i alla tillsynsärenden. Det innebär att byggnadsnämndens tillsyn i bland annat bruksskedet underlättas.
Bortforsling av rivningsmaterial
Förslaget möjliggör att beslut om ingripanden och verkställighet av beslut
kan ske snabbare och effektivare eftersom det inte behövs ett nytt föreläggande och beslut för att frakta bort rivningsmaterialet.
Utökad möjlighet att förelägga om stängsel kring fler byggnadsverk
Förslaget innebär att byggnadsnämnden får en möjlighet att snabbt spärra
av byggnadsverk som utgör säkerhetsrisker i avvaktan på att byggnadsverket sätts i stånd eller rivs
Tillsynsplan
Förslaget att byggnadsnämnden ska ha en tillsynsplan innebär ett visst
merarbete för byggnadsnämnderna. Å andra sidan kan det underlätta när
det gäller att få resurser till verksamheten och ge byggnadsnämnden
ökade möjligheter att jobba effektivt och planerat med tillsyn. En tillsynsplan bör även underlätta när kommunerna ska följa upp och utvärdera sitt tillsynsarbete, något som de redan idag är skyldiga att göra.
Förslaget bedöms endast marginellt påverka kommunernas självstyre.
Kommunerna är redan idag skyldiga att följa upp sitt tillsynsarbete. Att
SBN 2015-12-08
161
2015-12-04
därifrån planera det, vilket underlättar för uppföljningen, är ett relativt litet steg.
Förtydligande av 11 kap 29 § PBL
Förslaget innebär att det blir tydligare för byggnadsnämnden vilken hjälp
de kan begära av Kronofogdemyndigheten.
Kronofogdemyndigheten
Underlättad delgivning och statligt stöd till kommuner för
verkställighetskostnader
Förslaget innebär att antalet ärenden om särskild handräckning när det
gäller rivningsföreläggande och föreläggande att anordna stängsel kan
komma att öka. Boverket bedömer dock att det rör sig om ett relativt sett
fåtal ärenden och att de endast marginellt påverkar kronofogdens totala
ärendemängd. Det innebär också att det blir lättare att delge förelägganden i ärenden om särskild handräckning som rör vissa rivningar och anordnande av stängsel.
Förtydligande av 11 kap 29 § PBL
Förslaget innebär att det blir tydligare för kronofogdemyndigheten vilken
hjälp den är skyldig att ge till byggnadsnämnden. Det innebär också att
det blir tydligare vilka befogenheter som Kronofogdemyndigheten har
när den ger sådan hjälp till byggnadsnämnden.
Företag
Underlättad delgivning och statligt stöd till kommuner för
verkställighetskostnader
Förslaget innebär att antalet rivningar kan komma att öka, vilket leder till
att företag som utför rivningar får mer att göra. Det handlar dock enligt
Boverkets bedömning om ett begränsat antal ärenden.
Staten
Statligt stöd till kommuner för verkställighetskostnader
Förslaget innebär ökade kostnader genom införandet av ett statligt stöd.
SBN 2015-12-08
162
2015-12-04
Uppgifter, bedömningar och beskrivningar av
konsekvenser
Uppgifter om kostnadsmässiga och andra konsekvenser
regleringen medför och en jämförelse av konsekvenserna för
de övervägda regleringsalternativen
Förslagen innebär ökade kostnader för staten i form av statligt stöd till
kommunerna för att täcka kostnaden för verkställighet av vissa rivningsförelägganden. Det är svårt att bedöma hur många ärenden som kan bli
aktuella för ett sådant bidrag. Den statistik som Boverket har från de frågor som ställdes i plan- och byggenkäten 2014 om ovårdade tomter och
förfallna byggnader är inte tillräckligt detaljerad. Mörkertalet är dessutom
sannolikt stort. Stödets omfattning får därför utformas med utgångspunkt
från regeringens ambitionsnivå och följas upp och utvärderas allteftersom.
Det är också svårt att närmare uppskatta de kostnader m.m. som de nuvarande svårigheterna ger upphov till för omgivningen i form av minskade
fastighetsvärden, psykiskt lidande på grund av olägenheter och risk för
olyckor. Även de ekonomiska konsekvenserna av att de nuvarande problemen riskerar att urholka förtroendet för byggnadsnämnden och tilltron
till PBL-systemet är svåra att uppskatta. Boverket gör dock bedömningen
att de kostnader som förslagen medför för staten är rimliga i förhållande
till de fördelar som förslagen förväntas innebära.
Den underlättade delgivningen för vissa beslut och förelägganden innebär
ingrepp i äganderätten och till att rättssäkerheten minskar. Det handlar
dock om en mindre mängd ärenden och där nyttan av att få till snabba beslut med hänsyn till risken för olyckor väger tungt.
Konsekvenser för miljön
Förslagen bedöms bidra till att miljömålet god bebyggd miljö uppnås.
Konsekvenser för personer med nedsatt funktionsförmåga
Boverkets bedömning är att föreslagna ändringar inte medför några negativa konsekvenser för personer med nedsatt funktionsförmåga
Konsekvenser ur ett jämställdhetsperspektiv
Förslagen till ändringar bedöms inte medföra några konsekvenser från ett
jämställdhetsperspektiv.
SBN 2015-12-08
163
2015-12-04
Bedömning av om regleringen överensstämmer med eller går
utöver de skyldigheter som följer av Sveriges anslutning till
EU
Regleringen överensstämmer med de skyldigheter som följer av Sveriges
anslutning till Europeiska unionen. Förslaget bedöms inte ha några konsekvenser för den fria handeln med varor och tjänster.
Bedömning av om särskilda hänsyn behöver tas när det gäller
tidpunkten för ikraftträdande och om det finns behov av
speciella informationsinsatser
Boverket bedömer att någon speciell hänsyns inte behöver tas till tidpunkten för ikraftträdandet. Det behov som finns av vägledning och information kring de nya reglerna bör kunna hanteras inom ramen för Boverkets och länsstyrelsernas vanliga tillsynsvägledning.
Konsekvenser för företagen
De företag som berörs av förslagen bedöms vara sådana som arbetar med
rivning. Konsekvenser för företag som är fastighetsägare beskrivs ovan.
De enda företag som berörs av Boverkets förslag är de som arbetar med
rivning av byggnadsverk. Generellt bör de företag som arbetar med
byggnation även kunna utföra rivningar. Enligt SCB fanns 2014 drygt
26 000 företag verksamma inom byggentreprenad. Även om förslagen leder till fler rivningar och därmed mer arbete för företag som arbetar med
rivning, så är Boverkets bedömning att antalet byggnadsverk som kan bli
aktuella för rivning med anledning av förslagen fortfarande är ett relativt
litet antal. Boverket bedömer att förslagen inte leder till några ökade
kostnader för dem, inte påverkar konkurrensförhållandena och att det inte
behöver tas någon särskild hänsyn till små företag.
SBN 2015-12-08
164
2015-12-04
Författningsförslag
Lag om ändring i plan- och bygglagen (2010:900)
Enligt riksdagens beslut föreskrivs i fråga om plan- och bygglagen
(2010:900)
dels att 8 kap. 14 §, 11 kap. 8, 20 – 21, 24, 27 och 29 §§ samt 13 kap. 16
§ ska ha följande lydelse,
dels att rubriken närmast före 11 kap. 24 § ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
8 kap. 14 §
Ett byggnadsverk ska hållas i
vårdat skick och underhållas så
att dess utformning och de tekniska egenskaper som avses i 4
§ i huvudsak bevaras. Underhållet ska anpassas till omgivningens karaktär och byggnadsverkets värde från historisk, kulturhistorisk, miljömässig och
konstnärlig synpunkt.
Om byggnadsverket är särskilt
värdefullt från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller
konstnärlig synpunkt, ska det
underhållas så att de särskilda
värdena bevaras.
En anordning för ett syfte som
avses i 4 § första stycket 2-4, 6
eller 8, ska hållas i sådant skick
att den alltid fyller sitt ändamål.
Ett byggnadsverk ska hållas i
vårdat skick och underhållas så
att dess utformning som avses i
1 § och de tekniska egenskaper
som avses i 4 § i huvudsak bevaras. Underhållet ska anpassas till
omgivningens karaktär och
byggnadsverkets värde från historisk, kulturhistorisk, miljömässig och konstnärlig synpunkt.
Om byggnadsverket är särskilt
värdefullt från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller
konstnärlig synpunkt, ska det
underhållas så att de särskilda
värdena bevaras.
En anordning för ett syfte som
avses i 4 § första stycket 2-4, 6
eller 8, ska hållas i sådant skick
att den alltid fyller sitt ändamål.
SBN 2015-12-08
165
2015-12-04
11 kap. 8 §
För att fullgöra sina uppgifter
enligt denna lag har
För att fullgöra sina uppgifter
enligt denna lag har
1. byggnadsnämnden och länsstyrelsen samt den som på
nämndens eller länsstyrelsens
uppdrag utför ett arbete rätt att
få tillträde till fastigheter och
byggnadsverk samt att där vidta
de åtgärder som behövs för att
utföra arbetet,
1. byggnadsnämnden och länsstyrelsen samt den som på
nämndens eller länsstyrelsens
uppdrag utför ett arbete rätt att
få tillträde till fastigheter och
byggnadsverk samt att där vidta
de åtgärder som behövs för att
utföra arbetet,
2. en tillsynsmyndighet rätt att
på begäran få de upplysningar
och handlingar från byggherren
som behövs för tillsynen över
bygg-, rivnings- och markåtgärder, och
2. en tillsynsmyndighet rätt att
på begäran få de upplysningar
och handlingar som behövs för
tillsynen, och
3. en tillsynsmyndighet rätt att
hos den som tillverkar eller representerar den som tillverkar
och hos den som importerar eller
saluför byggprodukter som omfattas av tillsynen
a) få tillgång till produkter för
kontroll,
b) på begäran få de upplysningar
och handlingar som behövs, och
c) få tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen, dock
inte bostäder.
En myndighet som framställer
kartor för samhällets behov har
för att fullgöra sin kartläggningsuppgift också en sådan rätt
till tillträde som anges i första
stycket 1, dock inte till bostäder.
Om det behövs för att
3. en tillsynsmyndighet rätt att
hos den som tillverkar eller representerar den som tillverkar
och hos den som importerar eller
saluför byggprodukter som omfattas av tillsynen
a) få tillgång till produkter för
kontroll,
b) på begäran få de upplysningar
och handlingar som behövs, och
c) få tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen, dock
inte bostäder.
En myndighet som framställer
kartor för samhällets behov har
för att fullgöra sin kartläggningsuppgift också en sådan rätt
till tillträde som anges i första
stycket 1, dock inte till bostäder.
Om det behövs för att tillsynsmyndigheten ska kunna ta del av
innehållet i ett utländskt certifi-
SBN 2015-12-08
166
2015-12-04
tillsynsmyndigheten ska kunna
ta del av innehållet i ett utländskt certifikat, intyg eller annan handling, ska handlingen på
myndighetens begäran visas i
översättning till svenska. Översättningen behöver inte vara
auktoriserad.
kat, intyg eller annan handling,
ska handlingen på myndighetens
begäran visas i översättning till
svenska. Översättningen behöver inte vara auktoriserad.
11 kap. 20 §
Om det på en fastighet eller i
fråga om ett byggnadsverk har
vidtagits en åtgärd i strid mot
denna lag eller föreskrifter eller
beslut som har meddelats med
stöd av lagen, får byggnadsnämnden förelägga den som
äger fastigheten eller byggnadsverket att vidta rättelse inom en
viss tid (rättelseföreläggande).
Om det på en fastighet eller i
fråga om ett byggnadsverk har
vidtagits en åtgärd i strid mot
denna lag eller föreskrifter eller
beslut som har meddelats med
stöd av lagen, får byggnadsnämnden förelägga den som
äger fastigheten eller byggnadsverket att vidta rättelse inom en
viss tid (rättelseföreläggande).
Byggnadsnämnden får inte besluta om ett föreläggande om det
har förflutit mer än tio år från
överträdelsen.
Om ett föreläggande avser helt
eller delvis borttagande av
byggnadsverk får byggnadsnämnden förelägga ägaren att
även forsla bort rivningsmaterialet.
Den tioårsgräns som anges i
andra stycket gäller inte om
överträdelsen är att någon olovligen har tagit i anspråk eller inrett en bostadslägenhet för ett
väsentligen annat ändamål än
bostadsändamål.
Byggnadsnämnden får inte besluta om ett föreläggande om det
har förflutit mer än tio år från
överträdelsen.
Den tioårsgräns som anges i
andra stycket gäller inte om
överträdelsen är att någon olovligen har tagit i anspråk eller inrett en bostadslägenhet för ett
väsentligen annat ändamål än
bostadsändamål.
SBN 2015-12-08
167
2015-12-04
11 kap 21 §
Om ett byggnadsverk är förfallet
eller skadat i väsentlig omfattning och inte sätts i stånd inom
skälig tid, får byggnadsnämnden
förelägga ägaren att inom viss
tid riva byggnadsverket (rivningsföreläggande).
Om ett byggnadsverk är förfallet
eller skadat i väsentlig omfattning får byggnadsnämnden förelägga ägaren att inom viss tid
riva byggnadsverket (rivningsföreläggande)
Rivningsföreläggande ska föregås av föreläggande att sätta
byggnadsverket i stånd.
Rivningsföreläggande får förenas med föreläggande att forsla
bort rivningsmaterialet.
Rivningsföreläggande som avser
byggnadsverk med brister som
kan äventyra säkerheten för dem
som uppehåller sig i eller i närheten av byggnadsverket
1. behöver inte föregås av föreläggande enligt andra stycket,
och
2. får kungöras genom ett meddelande i Post- och Inrikes Tidningar.
I det meddelande som avses i
fjärde stycket ska anges beslutets huvudsakliga innehåll och
var beslutet hålls tillgängligt.
Meddelandet ska senast den dag
då kungörandet sker skickas till
byggnadsverkets ägare.
SBN 2015-12-08
168
2015-12-04
Förelägganden om stängsel kring byggnadsverk
11 kap. 24 §
Om ett byggnadsverk för
industriändamål inte längre används, får byggnadsnämnden förelägga ägaren att anordna
stängsel kring det, om det behövs till skydd mot olycksfall.
Byggnadsnämnden får förelägga
ägaren av en fastighet eller ett
byggnadsverk att anordna
stängsel kring ett byggnadsverk,
om byggnadsverket har brister
som kan äventyra säkerheten för
dem som uppehåller sig i eller i
närheten av byggnadsverket.
Ett föreläggande enligt första
stycket får kungöras genom ett
meddelande i Post- och Inrikes
Tidningar. I meddelandet ska
anges beslutets huvudsakliga
innehåll och var beslutet hålls
tillgängligt. Meddelandet ska
senast den dag då kungörandet
sker skickas till byggnadsverkets
ägare.
SBN 2015-12-08
169
2015-12-04
11 kap 27 §
Om ett föreläggande enligt 17 §
inte följs, får byggnadsnämnden
besluta att på ägarens bekostnad
låta upprätta de ritningar och beskrivningar samt vidta de åtgärder i övrigt som är nödvändiga
för att pröva frågan om lov.
Om ett föreläggande enligt 17 §
inte följs, får byggnadsnämnden
besluta att på ägarens bekostnad
låta upprätta de ritningar och beskrivningar samt vidta de åtgärder i övrigt som är nödvändiga
för att pröva frågan om lov.
När den tid för synpunkter
som har angetts i ett föreläggande enligt 18 § har gått ut, får
byggnadsnämnden uppdra åt en
sakkunnig att på ägarens bekostnad utreda behovet av underhållsåtgärder.
När den tid för synpunkter
som har angetts i ett föreläggande enligt 18 § har gått ut, får
byggnadsnämnden uppdra åt en
sakkunnig att på ägarens bekostnad utreda behovet av underhållsåtgärder.
Om ett föreläggande enligt
19, 20, 21, 22, 23 eller 24 § inte
följs, får byggnadsnämnden besluta att åtgärden ska genomföras på den försumliges bekostnad och hur det ska ske.
Om ett föreläggande enligt
19, 20, 21, 22, 23 eller 24 § inte
följs, får byggnadsnämnden besluta att åtgärden ska genomföras på den försumliges bekostnad och hur det ska ske.
Beslut enligt tredje stycket i
ärende som avser rivningsföreläggande eller föreläggande att
anordna stängsel och som kungjorts enligt 11 kap. 21 § fjärde
stycket eller 11 kap. 24 § andra
stycket får kungöras genom ett
meddelande i Post- och Inrikes
Tidningar. I meddelandet ska
anges beslutets huvudsakliga
innehåll och var beslutet hålls
tillgängligt. Meddelandet ska
senast den dag då kungörandet
sker skickas till byggnadsverkets
ägare.
SBN 2015-12-08
170
2015-12-04
11 kap. 29 §
Kronofogdemyndigheten ska
lämna den hjälp som behövs för
att genomföra en åtgärd som avses i 27 § tredje stycket.
Kronofogdemyndigheten ska
lämna den hjälp som behövs för
att byggnadsnämnden ska få tillträde till fastigheter och byggnadsverk och där genomföra en
åtgärd som avses i 27 § tredje
stycket.
Bestämmelserna i 2 kap. 17 §
utsökningsbalken (1981:774)
och 3 kap 1 – 5 § utsökningsförordningen (1981:981) är tilllämpliga när Kronofogdemyndigheten lämnar hjälp enligt
första stycket.
SBN 2015-12-08
171
2015-12-04
13 kap. 16 §
Bestämmelser om överklagande
av ett beslut som avses i 3, 5 och
6 §§ finns i 23-25 §§ förvaltningslagen (1986:223).
Bestämmelser om överklagande
av ett beslut som avses i 3, 5 och
6 §§ finns i 23-25 §§ förvaltningslagen (1986:223).
Tiden för överklagande av ett
beslut att anta, ändra eller upphäva en detaljplan eller områdesbestämmelser räknas dock
från den dag då beslutet eller justeringen av protokollet över beslutet har tillkännagetts på
kommunens anslagstavla. När
beslutet har fattats av kommunfullmäktige, ska det som enligt
23-25 §§ förvaltningslagen gäller i fråga om den myndighet
som har meddelat beslutet i stället gälla kommunstyrelsen.
Tiden för överklagande av ett
beslut att anta, ändra eller upphäva en detaljplan eller områdesbestämmelser räknas dock
från den dag då beslutet eller justeringen av protokollet över beslutet har tillkännagetts på
kommunens anslagstavla. När
beslutet har fattats av kommunfullmäktige, ska det som enligt
23-25 §§ förvaltningslagen gäller i fråga om den myndighet
som har meddelat beslutet i stället gälla kommunstyrelsen.
Tiden för överklagande av ett
beslut om lov eller förhandsbesked räknas, för alla som inte
ska delges beslutet enligt 9 kap.
41 §, från den dag som infaller
en vecka efter att beslutet har
kungjorts i Post- och Inrikes
Tidningar.
Tiden för överklagande av ett
beslut om lov eller förhandsbesked räknas, för alla som inte
ska delges beslutet enligt 9 kap.
41 §, från den dag som infaller
en vecka efter att beslutet har
kungjorts i Post- och Inrikes
Tidningar.
Tiden för överklagande av ett
rivningsföreläggande, föreläggande att anordna stängsel
kring byggnadsverk eller beslut
att åtgärd ska genomföras på
den försumliges bekostnad, som
har kungjorts enligt 11 kap. 21 §
fjärde stycket, 11 kap. 24 §
andra stycket eller 11 kap 27 §
fjärde stycket räknas från den
dag som infaller en vecka efter
att beslutet har kungjorts i Postoch Inrikes Tidningar.
SBN 2015-12-08
172
2015-12-04
Övergångsbestämmelser
Denna lag träder i kraft den
Lag om ändring i lag (1990:746), om
betalningsföreläggande och handräckning
Enligt riksdagens beslut föreskrivs i fråga om lag (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning att 29 § ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
29 §
Föreläggandet ska delges svaranden i enlighet med vad som
enligt rättegångsbalken gäller
för delgivning av stämning i
tvistemål. Kungörelsedelgivning
enligt 48 § delgivningslagen
(2010:1932) får dock endast ske
i mål om särskild handräckning
och i mål om betalningsföreläggande såvitt gäller fastställelse
till betalning ur viss egendom
enligt 2 § andra stycket.
Föreläggandet ska delges svaranden i enlighet med vad som
enligt rättegångsbalken gäller
för delgivning av stämning i
tvistemål. Kungörelsedelgivning
enligt 48 § delgivningslagen
(2010:1932) får dock endast ske
i mål om särskild handräckning
och i mål om betalningsföreläggande såvitt gäller fastställelse
till betalning ur viss egendom
enligt 2 § andra stycket.
En kopia av ansökningshandlingarna ska fogas till föreläggandet i mål om betalningsföreläggande som avses i 2 § andra
stycket, i mål om särskild
handräckning samt i andra mål
där handlingarna innehåller
någonting utöver vad som framgår av föreläggandet.
I mål om särskild handräckning
som avser rivningsföreläggande
eller föreläggande att anordna
stängsel och som delgivits genom kungörelse enligt 11 kap.
21 § fjärde och femte stycket
eller 11 kap. 24 § andra stycket
plan- och bygglagen (2010:900)
får delgivning av föreläggande
enligt 25 § ske på samma sätt.
Om sökanden ska se till att delgivning sker, tillämpas 32 kap. 2
§ rättegångsbalken.
En kopia av ansökningshandlingarna ska fogas till föreläggandet i mål om betalningsföre
läggande som avses i 2 § andra
SBN 2015-12-08
173
2015-12-04
stycket, i mål om särskild
handräckning samt i andra mål
där handlingarna innehåller
någonting utöver vad som framgår av föreläggandet.
Om sökanden ska se till att delgivning sker, tillämpas 32 kap. 2
§ rättegångsbalken.
Övergångsbestämmelser
Denna lag träder i kraft den
Förordning om ändring i plan- och byggförordningen
(2011:338)
Regeringen föreskriver i fråga om plan- och byggförordningen
(2011:338) att det i förordningen ska införas en ny paragraf, 8 kap. 2 a §,
av följande lydelse.
8 kap. 2 a §
Byggnadsnämnden ska ha en
plan för sin tillsyn. Planen ska
omfatta en period om tre år och
vid behov revideras.
Övergångsbestämmelser
Denna förordning träder i kraft den
SBN 2015-12-08
174
2015-12-04
Författningskommentarer
Plan- och bygglagen (2010:900)
8 kap 14 § PBL
I paragrafen anges bland annat att byggnadsverk ska hållas i vårdat skick
och underhållas så att dess utformning och tekniska egenskaper i huvudsak bevaras.
Ändringen består i att en kompletterande hänvisning införs i första stycket. För att uppnå en bättre balans mellan kraven på att byggnadsverks utformning och tekniska egenskaper i huvudsak ska bevaras införs i första
stycket en hänvisning även till kraven på utformning i 8 kap 1 § PBL.
Ändringen är ett förtydligande och innebär ingen ändring i sak.
11 kap 8 § PBL
I paragrafen anges bland annat att en tillsynsmyndighet har rätt att på begäran få de upplysningar från byggherren som behövs för tillsynen över
bygg-, rivnings- och markåtgärder.
Paragrafen ändras på så sätt att andra punkten i första stycket får en ny
lydelse.
Ändringen innebär dels att en tillsynsmyndighet enligt PBL, t.ex. byggnadsnämnden, har rätt att på begäran få de upplysningar och handlingar
som behövs för tillsynen även av andra än byggherrar och dels att det
klargörs att denna rätt gäller för all tillsyn, d.v.s. även byggnadsnämndens
tillsyn i bruksskedet, t.ex. tillsyn över att underhållskravet följs.
11 kap 20 § PBL
I paragrafen anges att byggnadsnämnden får förelägga den som äger en
fastighet eller ett byggnadsverk att vidta rättelse inom en viss tid (rättelseföreläggande) om det på en fastighet eller i fråga om ett byggnadsverk
har vidtagits en åtgärd i strid mot denna lag eller föreskrifter eller beslut
som har meddelats med stöd av lagen.
Paragrafen ändras på så sätt att det införs ett nytt andra stycke. Ändringen
är en följdändring som en konsekvens av det nya tredje stycket i 11 kap
21 § PBL. Ändringen innebär att byggnadsnämnden får förelägga ägaren
att även forsla bort rivningsmaterialet om ett rättelseföreläggande avser
helt eller delvis borttagande av byggnadsverk.
SBN 2015-12-08
175
2015-12-04
11 kap 21 § PBL
I paragrafen anges att byggnadsnämnden får förelägga ägaren att riva ett
byggnadsverk om det är förfallet eller skadat i väsentlig omfattning (rivningsföreläggande).
Paragrafen ändras på så sätt att första stycket får en ny lydelse och att det
införs fyra nya stycken.
Första stycket ändras på så sätt att förutsättningen att byggnaden inte sätts
i stånd inom skälig tid tas bort och ersätts av en bestämmelse i andra
stycket. Ändringen är av lagteknisk natur och möjliggör lydelsen i det
nya fjärde stycket.
Andra stycket är nytt och anger att ett rivningsföreläggande ska föregås
av ett föreläggande att sätta byggnadsverket i stånd. Detta gäller enligt
rättspraxis redan idag men regleras nu direkt i PBL.
Tredje stycket är nytt och gör det möjligt för byggnadsnämnden att förena
ett rivningsföreläggande med ett föreläggande att forsla bort rivningsmaterialet. I rättstillämpningen har det varit oklart om byggnadsnämnden
samtidigt med rivningsföreläggande kunnat förelägga om bortforsling av
rivningsmaterialet. Genom det nya stycket undanröjs alla tvivel om att
byggnadsnämnden har rätt att besluta om ett sådant föreläggande redan i
samband med rivningsföreläggandet.
Fjärde stycket är nytt och anger dels när ett rivningsföreläggande inte behöver föregås av ett föreläggande om att sätta byggnadsverket i stånd,
dels hur och under vilka förutsättningar som ett rivningsföreläggande får
delges på ett enklare sätt än vad som anges i delgivningslagen. Bestämmelsen gör det möjligt för byggnadsnämnden att utan närmare utredning
alltid och snabbt delge rivningsföreläggande som avser byggnadsverk
med brister som kan äventyra säkerheten för dem som uppehåller sig i eller i närheten av byggnadsverket genom kungörelsedelgivning. Sådan
kungörelsedelgivning får ske genom ett meddelande i PoIT. Tillsammans
med den nya lydelsen av 13 kap 16 § innebär det att sådana beslut om
rivningsförelägganden vinner laga kraft fyra veckor efter publicering av
kungörelsen i PoIT.
Femte stycket är nytt och anger vad meddelandet i fjärde stycket ska
innehålla samt att meddelandet ska skickas till ägaren senast den dag då
kungörandet sker.
SBN 2015-12-08
176
2015-12-04
11 kap 24 § PBL
I paragrafen anges att byggnadsnämnden får förelägga ägaren av ett
byggnadsverk för industriändamål som inte längre används att anordna
stängsel kring byggnadsverket om det behövs till skydd mot olycksfall.
Paragrafen ändras på så sätt att första stycket får en ny lydelse och att det
införs ett nytt andra stycke.
Ändringen av första stycket innebär att byggnadsnämnden får förelägga
ägaren att anordna stängsel även kring andra byggnadsverk än byggnadsverk för industriändamål. En förutsättning för ett sådant föreläggande är
att byggnadsverket har brister som kan äventyra säkerheten för dem som
uppehåller sig i eller i närheten av byggnadsverket. Det innebär att byggnadsnämnden kan förelägga om anordnande av stängsel kring alla byggnader och kring andra anläggningar, t.ex. pooler, som har sådana säkerhetsbrister.
Andra stycket är nytt och innebär att förelägganden om att anordna stängsel kring byggnadsverk får delges på ett enklare sätt än vad som gäller enligt delgivningslagen. Det innebär att byggnadsnämnden om de beslutar
om omedelbart genomförande enligt 11 kap 38 § 1 st PBL har en möjlighet att snabbt verkställa att det anordnas stängsel kring byggnadsverk
som har allvarliga säkerhetsbrister.
11 kap 27 § PBL
I paragrafen anges bland annat att byggnadsnämnden får besluta att åtgärder ska genomföras på den försumliges bekostnad och hur det ska ske.
Paragrafen ändras på så sätt att det införs ett nytt fjärde stycke.
Ändringen är en följd av ändringar av 11 kap 21 och 24 § PBL och innebär att i ärende om rivningsföreläggande och föreläggande om att anordna stängsel som delgivits genom kungörelse enligt 11 kap 21 § fjärde
och femte stycket eller 11 kap 24 § andra stycket PBL får beslut enligt
denna paragraf om att åtgärden ska på den försumliges bekostnad delges
på samma sätt.
11 kap 29 § PBL
I paragrafen anges att Kronofogdemyndigheten ska lämna den hjälp som
byggnadsnämnden behöver vid verkställighet av beslut enligt 11 kap 27 §
tredje stycket PBL.
SBN 2015-12-08
177
2015-12-04
Paragrafen ändras på så sätt att det tydliggörs vilken hjälp som Kronofogdemyndigheten ska ge byggnadsnämnden och vilka befogenheter som
Kronofogdemyndigheten har när den ger sådan hjälp.
13 kap 16 § PBL
I paragrafen anges hur överklagandetiden ska räknas för olika överklagbara PBL-beslut.
Paragrafen ändras på så sätt att det införs ett nytt fjärde stycke.
Ändringen innebär att paragrafen kompletteras med en bestämmelse som
anger att tiden för överklagande av ett beslut om rivningsföreläggande
som kungjorts enligt 11 kap. 21 § fjärde stycket, 11 kap 24 § andra
stycket och 11 kap 27 § fjärde stycket PBL räknas från den dag som infaller en vecka efter att beslutet har kungjorts i PoIT.
Övergångsbestämmelser
Ändringarna träder i kraft den dag som Riksdagen beslutar.
Lag (1990:746), om betalningsföreläggande och
handräckning
29 §
I paragrafen anges hur förelägganden ska delges med svaranden.
Paragrafen ändras på så sätt att det införs ett nytt andra stycke.
Ändringen är en följd av ändringar av 11 kap 21 och 24 § PBL och innebär att i ärende om särskild handräckning som rör rivningsföreläggande
eller föreläggande om att anordna stängsel, som delgivits genom kungörelse enligt 11 kap 21 § fjärde och femte stycket eller 11 kap 24 § andra
stycket PBL, får föreläggande delges på samma sätt.
Övergångsbestämmelser
Ändringarna träder i kraft den dag som Riksdagen beslutar.
SBN 2015-12-08
178
Bilaga 1 – Uppdraget
2015-12-04
SBN 2015-12-08
179
2015-12-04
Regeringsbeslut
IV:8
2014-09-04
S2014/2300/PBB
S2014/6519/PBB
Boverket
Box 534
371 23 Karlskrona
Socialdepartementet
Uppdrag att utreda och föreslå åtgärder avseende ovårdade tomter och
förfallna byggnader
Regeringens beslut
Regeringen ger Boverket i uppdrag att utreda de frågor som är förknippade med de problem som många kommuner har med att komma till
rätta med ovårdade tomter och förfallna byggnader, i synnerhet i
glesbygd. Boverket ska i detta sammanhang även belysa de problem att
komma i kontakt med fastighetsägaren som kan finnas samt de ekonomiska konsekvenserna av att fastighetsägaren saknar medel och det
saknas värde i fastigheten. Vidare ska Boverket analysera om det finns
anledning att förtydliga eller förändra regelverket med avseende på hur
vegetation får växa, framför allt på småhusfastigheter. Boverket ska i
samband med uppdraget inhämta synpunkter från berörda myndigheter
och andra relevanta aktörer.
Boverket ska redovisa uppdraget i form av en rapport med analys och
förslag till åtgärder och vid behov de ändringar på lag-, förordnings- och
föreskriftsnivå som behövs med anledning av uppdraget samt beskriva
konsekvenserna av om förslagen genomförs, även utifrån den kommunala självstyrelsen och kostnader för kommuner. Uppdraget ska
redovisas till Regeringskansliet (Socialdepartementet) senast
den 30 september 2015. Redovisningen ska hänvisa till diarienummer
S2014/6519/PBB.
Ärendet
Det har, bl.a. genom en skrivelse från länsstyrelsen i Värmlands län den
7 mars 2014, kommit till regeringens kännedom att många kommuner
har betydande problem att komma tillrätta med ovårdade tomter och
förfallna byggnader. Karaktären på olägenheterna varierar bland annat
beroende på om fastigheten är belägen i stadsbebyggelse eller glesbygd.
Särskilt i sammanhållen bebyggelse kan störningarna för enskilda, främst
i form av förfulad närmiljö men även rent sanitära olägenheter med
Postadress
103 33 Stockholm
Telefonväxel
08-405 10 00
Besöksadress
Fredsgatan 8
Telefax
08-723 11 91
E-post: [email protected]
SBN 2015-12-08
180
2015-12-04
2
skadedjur etc., bli stora. Detta leder i sin tur till minskade fastighetsvärden och att kringliggande fastigheter blir svåra att sälja.
Vård- och underhållsplikten regleras i 8 kap. 14 och 15 §§ plan- och
bygglagen (2010:900), förkortad PBL, varav följer att ett byggnadsverk
ska hållas i vårdat skick och underhållas så att dess utformning och
tekniska egenskaper i huvudsak bevaras. Underhållet ska anpassas till
omgivningens karaktär och byggnadsverkets värde ur historisk, kulturhistorisk, miljömässig och konstnärlig synpunkt. Vidare ska en tomt
hållas i vårdat skick och skötas så att risken för olycksfall begränsas och
betydande olägenheter för omgivningen och trafiken inte uppkommer.
Kommunen har i sin roll som tillsynsmyndighet möjlighet att ingripa
mot en fastighetsägare som inte följer dessa regler. Sanktionsmedlen för
att få den ansvarige att vidta rättelse är främst föreläggande om åtgärd vid
äventyr av vite.
Hur omfattande förfallet eller störningarna måste vara för att kommunen
ska kunna ingripa med stöd av PBL kan vara svårt för en kommun att
avgöra. Enskilda kan uppleva att störningarna som de tvingas tåla är
alltför stora. Det finns därför skäl att utreda om gällande regler kan
förtydligas och om kraven på fastighetsägare och andra ansvariga bör
skärpas.
I de fall en kommun bedömer att det finns grund för ingripande är nästa
problem ofta att få tag på fastighetsägaren och få denne att åtgärda
bristerna. Ibland kan det på grund av överlåtelse eller annan orsak vara
svårt att fastställa vem som är ägare till en fastighet eller är ansvarig för
bristerna. Det kan också vara svårt att komma i kontakt med fastighetsägaren och delge denne.
Även i de fall när kommunen får tag på den ansvarige kan det visa sig att
denne till följd av sjukdom eller otillräcklig ekonomi helt saknar
möjlighet att vidta de åtgärder som krävs. Problemen är också nära
förknippade med avfolkningen i vissa delar av landet där fastighetsvärdena är låga och det ofta saknas ekonomiska incitament för upprustning och underhåll. Detta innebär att det är svårt att nå fram med de
medel som finns, främst vitesföreläggande, sanktionsavgifter och
handräckning av Kronofogdemyndigheten samt att utföra åtgärder på
den försumliges bekostnad. I det sistnämnda fallet riskerar kommunen
att få bära alla kostnader om den ansvarige saknar utmätningsbara
tillgångar och fastigheten har lågt eller försumbart värde.
En annan närliggande fråga är hur vegetation ska få växa på fastigheter.
Som ovan nämnts ska en tomt skötas så att betydande olägenheter för
omgivningen inte uppkommer (8 kap. 15 § PBL). Träd och buskar som
placerats nära eller i direkt anslutning till angränsande fastighet kan, i
synnerhet i tätbebyggda områden, medföra olägenheter för grannfastigheten t.ex. om stora delar av den fastigheten skuggas av
SBN 2015-12-08
181
2015-12-04
3
vegetationen. Detta kan ibland leda till osämja och konflikt grannar
emellan.
Skälen för regeringens beslut
Mot bakgrund av vad som ovan anförts rörande förfallna fastigheter
anser regeringen att det finns ett behov av att närmare belysa den
problematik som är förknippad med kommunernas hantering av tillsynsärenden rörande förfallna eller ovårdade byggnader och tomter. Det är
viktigt att de möjligheter till ingripanden som kommunerna har fungerar
i praktiken, detta för att systemet med tillsyn och sanktioner ska uppfattas som rättvist, rättssäkert och effektivt. Det är också viktigt att det
finns förutsättningar för harmoniserade bedömningar av hur stor grad av
förfall och misskötsel som ska anses acceptabelt och vad som bör föranleda ett ingripande. Boverket bör därför ges i uppdrag att närmare
belysa dessa frågor samt ge förslag på åtgärder för att förenkla kommunernas hantering samt, om så bedöms lämpligt, förslag på författningsändringar, i första hand på PBL-området.
Gällande rätt ger vissa möjligheter att ingripa mot vegetation som
skymmer eller orsakar andra oönskade följder för omgivande fastigheter.
Boverket bör analysera om gällande rätt innebär en lämplig avvägning
mellan de olika intressen som gör sig gällande eller om det finns
anledning att förtydliga eller förändra regelverket med avseende på hur
vegetation får växa, framför allt på småhusfastigheter.
En utgångspunkt för uppdraget är det av riksdagen beslutade miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö. Målet innebär bl.a. att den bebyggda
miljön ska ge skönhetsupplevelser och trevnad samt har ett varierat
utbud av bostäder, arbetsplatser, service och kultur. Boverket ska i
utförandet av uppdraget samråda med berörda myndigheter såsom
Lantmäteriet, Jordbruksverket, Kronofogdemyndigheten, Sveriges
Kommuner och Landsting och länsstyrelserna samt med andra relevanta
aktörer.
På regeringens vägnar
Ulf Kristersson
Ludvig Lundgren
SBN 2015-12-08
4
Kopia till
Jordbruksverket
Kronofogdemyndigheten
Lantmäteriet
Länsstyrelserna
Sveriges Kommuner och Landsting
182
2015-12-04
SBN 2015-12-08
183
2015-12-04
SBN 2015-12-08
184
2015-12-04
SBN 2015-12-08
185
2015-12-04
Tjänsteställe/handläggare
Samhällsbyggnadskontoret
Planavdelningen
Beslutsinstans
Ingmarie Söderblom
Samhällsbyggnadsnämnden
E-post: [email protected]
Tel: 0491-88149
Remiss gällande Samråd om havsplaneringens
inriktning och avgränsning av miljöbedömningen
Samhällsbyggnadskontorets förslag till beslut
Samhällsbyggnadsnämnden beslutar att anta samhällsbyggnadskontorets yttrande och överlämna
det till kommunstyrelsen.
Ärendet
Havs- och vattenmyndigheten har remitterat ärendet ”Samråd om havsplaneringens inriktning
och avgränsning av miljöbedömning (dnr 3779-14)” till en lång rad kommuner, länsstyrelser m.fl.
Samrådshandlingen består av dokumentet ”Förslag till inriktning för havsplaneringen med
avgränsning av miljöbedömningen” (se bilaga 1).
Frågeställningar som Havs- och vattenmyndigheten gärna ser att man belyser i remissen är:
1. Hur ser ni på föreslagna planeringsmål och -strategier som vägledning för
planeringsarbetet?
2. Vilka ytterligare väsentliga frågor finns att hantera inom havsplaneområdena
(Bottniska viken, Östersjön och Västerhavet)?
3. Hur ser ni på föreslagen innehållsmässig avgränsning som en lämplig utgångspunkt för
bedömning av havsplanernas betydande miljöpåverkan?
Kommunstyrelsen har bett Samhällbyggnadsnämnden att lämna ett yttrande senast 31 december.
Synpunkterna på förslaget ska ha inkommit till Havs- och vattenmyndigheten senast den 1 mars
2016.
En workshop tillsammans med flera andra kustkommuner samt länsstyrelsen kommer att hållas
den 4 december 2015.
Samhällsbyggnadskontorets yttrande
Oskarshamns kommun, som till halva arealen utgörs av Östersjöns fria vattenområden, ser med
tillfredställelse på att även de öppna haven snart kommer bli föremål för en genomtänkt samhällsplanering. Detta innebär också att man ökar takten på det angelägna arbetet med att åtgärda
Östersjöns miljöproblem. Östersjön är utpekat som ett särskilt känsligt havsområde, både när det
gäller såväl biologisk mångfald och ekosystem, som utsläpp av avfall och luftutsläpp av
exempelvis svavel från fartyg. I kommunens arbete med den nya översiktsplanen har sex
prioriterade miljömål valts ut, där målet ”Hav i balans samt levande kust och skärgård” är
ett av dessa.
SBN 2015-12-08
186
2015-12-04
Planeringen kommer enligt förslaget att utgå ifrån den s.k. ekosystemansatsen, vilket borgar för att
fortlevnaden av havets ekosystem på lång sikt ska kunna tryggas. Målet med den här ansatsen är
att säkra så att användningen av ekosystemen sker på sådant sätt att deras långsiktiga fortlevnad
inte äventyras. Havsplanerna kommer förhoppningsvis bland annat att innebära att framtida
konflikter mellan olika intressen kan undvikas och att havsområden används till det de är mest
lämpade för. Havsplaneringen kan även visa sig bli ett viktigt verktyg för att bidra till att Östersjön
åter blir ett friskt och artrikt innanhav. Oskarshamns kommun ser därför positivt på att ett samlat
grepp tas över den fysiska planeringen av våra havsområden.
Planeringsmålen verkar vara väl genomtänkta i det nu liggande förslaget. Bland dessa tycks det
dock saknas ett intresse – bevarandet av de kulturhistoriska värdena som finns ute till havs. De
lämningar som kan återfinnas i Östersjön är till exempel i form av välbevarade skeppsvrak och
stenåldersbosättningar. I trakterna av Kalmarsund görs nya fynd av sjunkna skepp allt oftare och
många gånger är de mycket intressanta ur en kulturhistorisk synvinkel. I vissa andra fall kan dock
mer moderna fartygslämningar utgöra ett hinder vid utövandet av någon verksamhet. Till exempel
om de sjunkit med en miljöfarlig last ombord. Även sådana lämningar är viktiga att kartlägga, för att
man sedan ska kunna uppmärksamma och ta hänsyn till dessa i havsplanerna.
Det är mycket viktigt att havsplanerna samordnas med andra planer, till exempel de kommunala
översiktsplanerna. I praktiken finns en överlappning, i det som kallas territorial-havet, mellan den
kommunala planeringen och havsplanen. Överlappningen består av en cirka 20 km bred zon.
Det är därför nödvändigt att det underlag som finns kan användas av båda parter, så att både de
kommunala och de statliga planerna blir så bra som möjligt och att därmed en god förvaltning av
havsområdena kan bli verklighet.
I förslaget har ett flertal s.k. väsentliga frågor identifierats. Det är frågor som bedöms som särskilt
viktiga för Östersjön i den här första planeringscykeln. Till dessa hör att skapa förutsättningar för en
säker och miljöanpassad sjöfart, fastställande av skyddade områden för att säkerställa biologisk
mångfald och utveckling av de viktigaste hamnarna inom plan-området. Oskarshamns kommun vill
understryka vikten av att förutsättningarna för sjöfarten säkerställs i havsplaneringen. I takt med en
ökad handel ökar också behovet av transporter. Att då välja sjövägen, istället för landtransporter, är
ett energieffektivt och miljömässigt fördelaktigt alternativ. I en havsplanering bör man med detta i
åtanke även säkerställa framtida transportleder och möjligheter till att utöka hamnverksamhet genom
att analysera och planera för var det kan behövas för en omdaning av havsbotten genom muddring,
sprängning etc. och vad miljökonsekvenserna blir av dessa.
Att säkra ett långsiktigt hållbart fiske ser kommunen också som en huvuduppgift för havsplaneringen, men den näringen saknas tyvärr i det nu liggande förslaget till väsentliga frågor för
Östersjön. Fisk är en av våra viktigaste proteinkällor. Och betydelsen lär fortsätta att öka i takt med
en ökande befolkning. Förvaltningen av Östersjöns fiskefauna måste alltid vara ett högt prioriterat
område, och därmed också en väsentlig fråga, vid all havsplanering.
Avgränsningen av miljöbedömningen verkar innehålla de mest relevanta intressena för att kunna
göra en bedömning av havsplanernas miljöpåverkan. Till de nio olika aspekterna som ansetts mest
betydelsefulla hör biologisk mångfald, människors hälsa och vatten.
_______________________
Bodil Liedberg Jönsson
Samhällsbyggnadschef
______________________
Ingmarie Söderblom
Planarkitekt
SBN 2015-12-08
Beslutsunderlag
187
2015-12-04
Tjänsteutlåtande 2015-11-17
Förslag till inriktning för havsplaneringen med avgränsning av miljöbedömningen, dnr 3779-14
Skickas till
Kommunstyrelsen
SBN 2015-12-08
188
2015-12-04
Förslag till inriktning för havsplaneringen med avgränsning
av miljöbedömningen
Dnr 3779-14
Havs- och vattenmyndighetens samrådshandling
SBN 2015-12-08
Havs- och vattenmyndigheten
Datum: 2015-09-01
Ansvarig utgivare: Björn Risinger
Omslagsbild: Havs- och vattenmyndigheten
Layout: Arkeobild
Tryck: e-print, Stockholm 2015
Havs- och vattenmyndigheten
Box 11 930, 404 39 Göteborg
www.havochvatten.se
189
2015-12-04
SBN 2015-12-08
190
Datum
2015-09-01
Dnr
3779-14
Handläggare
Joacim Johannesson
Direkt
010- 698 61 51
2015-12-04
Mottagare
Enligt sändlista
[email protected]
Samråd om havsplaneringens inriktning
och avgränsning av miljöbedömning
Den 1 september 2o14 infördes en bestämmelse i miljöbalken om statlig havsplanering i Sverige som innebär att det ska finnas tre statliga havsplaner; för
Bottniska viken, Östersjön och Västerhavet. Planerna ska omfatta territorialhavet och svensk ekonomisk zon, med undantag av områden närmast kusten.
Enligt havsplaneringförordningen (2015:400) ska Havs- och vattenmyndigheten ta fram förslag tillhavsplaner.
För att stödja och vägleda arbetet med att utveckla havsplaner samt skapa
tydlighet och förankring för den fortsatta planeringsprocessen har Havs- och
vattenmyndigheten tagit fram ett förslag till inriktningsdokument Förslag till
inriktning för havsplaneringen med avgränsning av miljöbedömningen.
Dokumentet innehåller förslag till planeringsmål- och strategier, liksom
väsentliga frågor att hantera inom respektive planområde. Dokumentet redovisar även fortsatt process för utarbetande av havsplaner inklusive arbetet med
konsekvensbedömningar. Dokumentet avslutas med förslag till avgränsning av
den miljöbedömning som ska genomföras enligt miljöbalken.
Havs- och vattenmyndigheten vill bjuda in till samråd om förslagen.
Frågeställningar vi gärna ser belysta är:
1. Hur ser ni på föreslagna planeringsmål och -strategier som vägledning
för planeringsarbetet?
2. Vilka ytterligare väsentliga frågor finns att hantera inom havsplaneområdena (Bottniska viken, Östersjön och Västerhavet)?
3. Hur ser ni på föreslagen innehållsmässig avgränsning som en lämplig utgångspunkt för bedömning av havsplanernas betydande miljöpåverkan?
Synpunkter på inriktningsdokumentet ska ha inkommit till Havs- och vattenmyndigheten senast den 1 mars 2016. Remissynpunkter skickas med e-post till
[email protected]. Ange diarienumret 3779-14 i e-postmeddelandets ärendemening. Skicka gärna texten i remissvaret även i wordformat.
SBN 2015-12-08
191
2015-12-04
Eventuella frågor under remisstiden om Inriktningsdokumentet kan ställas till
Eva Rosenhall ([email protected]) eller AnnaKarin Fridh
([email protected]), och om Avgränsning av miljöbedömningen till Jan Schmidtbauer Crona ([email protected]).
Med vänliga hälsningar,
Björn Sjöberg
Chef
Avdelningen för havs- och vattenförvaltning
Bilagor
Sändlista
Förslag till inriktning för havsplaneringen med avgränsning av
miljöbedömningen
SBN 2015-12-08
192
2015-12-04
Sändlista
Centrala myndigheter
Länsstyrelser
Kommuner
Affärsverket svenska kraftnät
Samtliga länsstyrelser
Samtliga kommuner
Boverket
Energimarknadsinspektionen
Folkhälsomyndigheten
Fortifikationsverket
Försvarets radioanstalt
Försvarsmakten
Kammarkollegiet
Kemikalieinspektionen
Kustbevakningen
Lantmäteriet
Myndigheten för samhällsskydd
och beredskap
Naturvårdsverket
Trafikverket
Post- och telestyrelsen
Riksantikvarieämbetet
Statens energimyndighet
Statens jordbruksverk
Statens geotekniska institut
Statens maritima museer
Statistiska centralbyrån
Sjöfartsverket
Sveriges meterologiska och hydrologiska institut
Sveriges geologiska undersökning
Tillväxtanalys
Tillväxtverket
Totalförsvarets forskningsinstitut
Trafikanalys
Transportstyrelsen
SBN 2015-12-08
193
2015-12-04
Regionala organ
Universitet och högskolor
Bransch- och intresseorganisationer
Landstinget Västernorrland
Blekinge Tekniska Högskola
Baltic Sea 2020
Norrbottens läns landsting
Chalmers tekniska högskola
Coalition Clean Baltic
Region Östergötland
Göteborgs universitet
Fiskbranschens riksförbund
Region Kronoberg
Havsmiljöinstitutet
Fiskesekretariatet
Region Blekinge
Karlstads universitet
Friluftsfrämjandet
Region Gävleborgs län
Kungliga tekniska högskolan
Företagarna
Region Halland
Linköpings universitet
Greenpeace
Region Jönköpings län
Linnéuniversitet
Hallandsfiskarnas producentorganisation
Region Skåne
Luleå tekniska universitet
Jägarnas riksförbund
Region Västerbotten
Lunds universitet
Lantbrukarnas Riksförbund
Regionförbundet i Kalmar län
Mittuniversitetet
Naturskyddsföreningen
Regionförbundet Sörmland
Sveriges lantbruksuniversitet
Skärgårdarnas riksförbund
Regionförbundet Uppsala län
Södertörns högskola
Sportdykarförbundet
Stockholms läns landsting
Stockholms universitet
Sportfiskarna
Västra Götalandsregionen
Umeå universitet
Svensk Energi
Uppsala universitet
Svensk Sjöfart
Örebro universitet
Svensk Vindenergi
Svensk vindkraftsförening
Svenska Båtunionen
Svenska Jägarförbundet
Svenska kryssarklubben
Svenska Turistföreningen
Svenskt näringsliv
Sverige pelagiska producentorganisation
Ek För
Sveriges Energiföreningars Riksorganisation
Sveriges Fiskares Riksförbund
Sveriges Fiskevattenägareförbund
Sveriges Hamnar
Sveriges Kommuner och Landsting
Sveriges Kust- och Insjöfiskares förening
Sveriges Kustfiskarförening Väst
Sveriges Ornitologiska förening
Sveriges Torskfiskare Producentorganisation
Sveriges Yrkesfiskares Ekonomiska Förening
Transportgruppen
Vattenbrukarnas Riksförbund
Världsnaturfonden WWF
SBN 2015-12-08
194
2015-12-04
Förslag till inriktning för havsplaneringen med
avgränsning av miljöbedömningen
Havs- och vattenmyndighetens samrådshandling
SBN 2015-12-08
195
2015-12-04
Förord
Havs- och vattenmyndigheten har haft regeringens uppdrag att förbereda genomförande av svensk statlig havsplanering. Den 1 september 2o14 infördes en bestämmelse i miljöbalken om statlig havsplanering i Sverige som innebär att det ska
finnas tre statliga havsplaner; för Bottniska viken, Östersjön och Västerhavet. Planerna ska omfatta större delen av territorialhavet och svensk ekonomisk zon. I
territorialhavet delar staten planeringsansvaret med kommunerna. Enligt havsplaneringsförordningen (2015:400) ska Havs- och vattenmyndigheten ta fram
förslag till havsplaner.
För att stödja och vägleda arbetet med att utveckla havsplaner samt skapa
tydlighet och förankring för den fortsatta planeringsprocessen, har Havs- och
vattenmyndigheten tagit fram detta förslag till inriktningsdokument.
I förslaget redovisas förutsättningarna för utarbetande av havsplaner samt
förslag till havsplaneringens inriktning. Förslagen omfattar planeringsmål- och
strategier och en redovisning av väsentliga frågor att hantera och ta hänsyn till i
planeringen av respektive havsplaneområde. Dokumentet innehåller även redovisning av fortsatt process för utarbetande av havsplaner inklusive arbetet med
konsekvensbedömningar. Dokumentet innehåller även förslag till avgränsning
av den miljöbedömning som ska genomföras. Föreliggande förslag till inriktning och avgränsning är på samråd till den 1 mars 2016.
Framtagande av förslag till inriktningsdokument har framförallt tagit sin utgångspunkt i den nulägesbeskrivning som togs fram under 2013–2014. Under
hösten 2014 hölls workshoppar med kustlänsstyrelser och centrala myndigheter med fokus på utveckling av planeringsmål och process för planeringsarbetet.
Björn Sjöberg,
Chef
Avdelningen för Havs- och vattenförvaltning
SBN 2015-12-08
196
2015-12-04
LÄSANVISNING ........................................................................................... 10
Dokumentets disposition................................................................................... 10
INLEDNING ................................................................................................. 11
Havsplanering i havsförvaltningen.....................................................................11
Ny statlig havsplanering .....................................................................................11
Förberedelser för havsplanering ....................................................................... 14
FÖRUTSÄTTNINGAR .................................................................................... 15
Planering utifrån ekosystemansatsen ................................................................ 15
Kommunernas planering av havet..................................................................... 16
Grannländernas havsplanering ......................................................................... 17
Havsrätt och EU-lagstiftning ............................................................................. 17
Allmänna intressen i havsplaneringen .............................................................. 18
Mål och strategier ............................................................................................. 20
Planeringsbehov ................................................................................................22
PLANERINGSPROCESS ................................................................................ 29
Planering i cykler ...............................................................................................29
Deltagande och dialog .......................................................................................29
Tidsplan och process för utarbetande av havsplaner ....................................... 30
Övergripande upplägg för arbetet .....................................................................32
INRIKTNING ................................................................................................ 36
Planeringsmål ....................................................................................................36
Planeringsstrategier.......................................................................................... 40
Bottniska viken ..................................................................................................44
Östersjön............................................................................................................49
Västerhavet ........................................................................................................ 53
AVGRÄNSNING AV MILJÖBEDÖMNINGEN ........................................................ 58
Sammanhang .....................................................................................................58
Behovsbedömning .............................................................................................58
Avgränsning av miljöbedömning.......................................................................58
Samråd vid avgränsning av miljökonsekvensbeskrivningen ............................. 59
Havsplaneringens mandat och antaganden om innehåll ................................. 60
Havsplaneringens detaljeringsnivå och kunskapsläge ..................................... 60
Geografisk avgränsning ..................................................................................... 61
Avgränsning i tid ............................................................................................... 61
Metodmässig avgränsning ................................................................................. 61
Innehållsmässig avgränsning ............................................................................ 61
Alternativavgränsning ....................................................................................... 67
BILAGA: TABELL SOM VISAR MARITIMA AKTIVITETERS MILJÖPÅVERKAN ........... 68
SBN 2015-12-08
197
2015-12-04
Läsanvisning
Detta dokument utgör underlag för Havs- och vattenmyndighetens samråd om
havsplaneringens inriktning och avgränsning av den miljöbedömning som ska
göras enligt miljöbalken. De förslag Havs- och vattenmyndigheten samråder
om finns i avsnitten Inriktning och Avgränsning för miljöbedömningen.
Dokumentets disposition
I Inledningen förklaras vad som menas med havsplanering och havsplanerings
roll förvaltningen av havet. Vidare introduceras den nya svenska havsplaneringen med tillhörande lagstiftning; dess huvuduppgift och syfte, geografiska
omfattning och gränser, och ansvarsfördelning i genomförandet. Även förberedelsearbete för införande av ny svensk havsplanering redovisas.
I avsnittet Förutsättningar redovisas vad havsplaneringsarbetet har att förhålla sig till; ekosystemansatsen som en utgångspunkt för planeringen, kommunernas planering av havet enligt Plan- och bygglagen, grannländernas
planering, havsrätt och EU-lagstiftning, lagstiftning om riksintressen och,
samhällsmål och strategier. I avsnittet Planeringsbehov ges en sammanfattande bild av nuläge och förväntad utveckling i de maritima sektorerna samt
i fråga om försvar, natur- och kulturvård och klimat. I avsnittet Planeringsprocess redovisas tidplan, process och övergripande upplägg för havsplaneringens genomförande. Här beskrivs också ansvarsfördelning och olika aktörers deltagande i arbetet med att utarbeta förslag till havsplaner.
I avsnittet Inriktning redovisas själva förslagen till havsplaneringens inriktning. Här finns förslag till tio planeringsmål som ska vägleda planeringsarbetet. Vidare redovisas förslag till planeringsstrategier för hur bland annat
avvägning mellan intressen, samspel med andra planer (såväl kommunala som
i grannländer) liksom samspel mellan land och hav ska hanteras planeringen.
Det finns även förslag till vilka tidsperspektiv och geografiska skalor som är
aktuella för havsplanerna.
För respektive havsplanområde görs en genomgång av områdets geografiska,
miljömässiga och ekonomiska förutsättningar samt de viktigaste frågorna för
havsplaneringen att hantera.
Dokumentet avslutas med förslag till den avgränsning av den miljöbedömning som ska göras enligt miljöbalken.
SBN 2015-12-08
198
2015-12-04
Inledning
Havsplanering i havsförvaltningen
Vi är på många sätt beroende av vår gemensamma resurs havet. Vi behöver
använda oss av havets tillgångar samtidigt som vi ser till att bevara dem för
framtiden. Havet förvaltas genom olika typer av regleringar och åtgärder där
havsplanerna kan ses som ett av flera verktyg. Andra verktyg är exempelvis
tillstånds- och licensgivning, miljöprövning, regler för hur verksamheter får
utföras, inrättande av olika typer av skydd och åtgärder för att nå god miljöstatus inom ramen för havsmiljöarbetet.
Havsplanering hanterar främst de rumsliga aspekterna i havsförvaltningen.
Det handlar om att i havsplaner utifrån ett helhetsperspektiv ge rumsliga förutsättningar för olika typer av verksamheter eller skydd i havet. Havsplaneringen
har flera rumsliga dimensioner; utrymmet i och på havsbotten, i vattenpelaren
samt på havsytan och utrymmet där ovanför.
Havsplaneringen kan kort beskrivas som en process för att analysera och organisera verksamheter i havsområdena för att uppnå miljömässiga, näringspolitiska och sociala mål. Det handlar om att i en öppen process och med inriktning mot framtiden skapa möjligheter för och göra avvägningar mellan
olika intressen för nyttjande, utveckling och bevarande. Processen leder fram
till havsplaner som på plankartor och i en planbeskrivning visar på lämplig
användning av havet.
Havsplanering handlar också om att skapa beredskap och att vara bättre
rustad för att möta framtiden. Planeringen utgår från ett omvärldsperspektiv
och drivkrafter för utveckling som är bredare än de frågor som är direkt knutna
till havsområdet.
Ny statlig havsplanering
Den 1 september 2014 infördes en ny bestämmelse i miljöbalken (4 kap. 10§)
om statlig havsplanering i Sverige. Havsplaneringsförordningen (2015:400)
reglerar genomförandet av havsplaneringen. Förordningen innehåller bestämmelser om geografisk avgränsning, havsplanernas innehåll, ansvar för
genomförande, samråd och samverkan i förslagsarbetet samt, uppföljning och
översyn. Enligt förordningen ska Havs- och vattenmyndigheten ta fram förslag
till havsplaner med hjälp av berörda länsstyrelser och med stöd från nationella
myndigheter som ska bistå med underlag för planeringen. De kommuner,
regionplaneorgan, kommunala samverkansorgan och landsting som kan
komma att beröras ska ges möjlighet att medverka i förslagsarbetet så att hänsyn kan tas till lokala och regionala förutsättningar och behov. Myndigheten
ska verka för samarbete med andra länder och för att de svenska havsplanerna
samordnas med andra länders havsplaner.
Det ska finnas havsplaner för vart och ett av områdena Bottniska viken,
Östersjön och Västerhavet (figur 1). Havsplanerna ska omfatta Sveriges ekonomiska zon och svenskt territorialhav från en nautisk mil (1 852 meter) utanför den svenska baslinjen med undantag av fastighetsindelat vatten.
SBN 2015-12-08
199
2015-12-04
Kommungränsen mellan Östhammars och Norrtälje kommuner utgör avgränsning i havsområdet mellan Bottniska vikens och Östersjöns havsplaneområde.
Kommungränsen mellan Helsingborg och Höganäs kommuner utgör avgränsning mellan Östersjöns och Västerhavets havsplanområden.
Figur 1. Havsplaneområden.
Om det behövs för att uppnå syftet med en havsplan ska Havs- och
vattenmyndigheten ta fram förslag till föreskrifter om förbud mot eller begränsningar för verksamheter eller åtgärder inom ett havsplanerat område.
Havsplanerna och eventuella föreskrifter beslutas av regeringen.
SBN 2015-12-08
200
2015-12-04
Sedan tidigare ska kommunerna enligt plan- och bygglagen (2010:900), PBL,
ha en översiktsplan för hela kommunen, dvs. även omfattande det havsområde
(inre vatten och territorialhav) som finns inom kommunens gränser. Den nya
regleringen innebär att kommunerna och staten har överlappande planeringsansvar i större delen av territorialhavet (figur 2).
Figur 2. Planeringsansvar och miljölagstiftning för havet.
Huvudsyftet med planeringen är att tydliggöra hur olika havs- och kustområden
kan användas, vilket bland annat underlättar för de aktörer som bedriver eller
avser att bedriva verksamhet i dessa områden. Havsplanen ska ge vägledning till
myndigheter och kommuner vid planläggning och prövning av anspråk på användning av de områden som planerna omfattar. Havsplanen ska ge uttryck för
statens samlade syn på hur havsområdena ska förvaltas och planerna innebär
ställningstagande till hur olika allmänna intressen ska beaktas. Havsplanen ska
redovisa vilka områden som är av riksintresse enligt 3 kap. miljöbalken, dvs.
avvägda intressen, och andra allmänna intressen av väsentlig betydelse. Havsoch vattenmyndigheten ska tillämpa en ekosystemansats i sitt arbete.
Havsplaneringen är en tvärsektoriell rumslig planering där avvägningar görs
mellan olika intressen och områden för nyttjande utifrån politiska målsättningar och givna förutsättningar. Planerna blir ett viktigt instrument för utvecklingen av havsanknutna näringar inte minst genom att öka förutsägbarheten för aktörer som avser att bedriva verksamhet till havs. Havsplaneringen
förbättrar möjligheterna att ta hänsyn till ekosystemens förutsättningar och
trygga de värden som är grund för näringar som exempelvis turism.
EU:s ramdirektiv för havsplanering
I juli 2014 beslutade EU om ett ramdirektiv för havsplanering (2014/89/EU)
som ska införlivas i medlemsstaternas lagstiftning senast den 18 september
2016. Direktivet innebär att medlemstaterna senast den 31 mars 2021 ska ha
upprättat havsplaner. Direktivet är ett ramverk som innehåller minimikrav för
medlemsstaternas planering och rör bland annat samspelet mellan land och
SBN 2015-12-08
201
2015-12-04
hav, gränsöverskridande samarbeten, organisering och utbyte av information
och allmänhetens deltagande i havsplaneringsprocessen.
Enligt direktivet ska havsplaneringen stödja tillväxt och en hållbar utveckling
för havsbaserad energi, sjötransporter, fiske, vattenbruk samt bevarande,
skydd och förbättring av miljön. En ekosystemansats ska tillämpas i planeringen så att de maritima verksamheternas belastning på miljön är förenlig med
god miljöstatus enligt EU:s havsmiljödirektiv. Genom bestämmelsen om havsplanering i miljöbalken och tillhörande havsplaneringsförordning har Sverige
införlivat direktivet i svensk lagstiftning.
Förberedelser för havsplanering
Havs- och vattenmyndigheten och kustlänsstyrelserna har under 2012–2014
haft regeringsuppdrag att förbereda den statliga havsplaneringen. Länsstyrelserna i Västernorrlands, Kalmar och Västra Götalands län har genom uppdragen haft en samordnande funktion för länsstyrelserna inom respektive
havsplaneområde. Länsstyrelsen i Västra Götaland har även haft i uppdrag att
utveckla det gemensamma länsstyrelsearbetet med IT-system och datainsamling och bearbetning för havsplanering.
Som ett led i genomförande av regeringsuppdraget har Havs- och vattenmyndigheten utarbetat en nulägesbeskrivning (Rapporten Havsplanering –
Nuläge 2014) som ger en bild och analys av havens ekosystem och funktion,
och olika sektorers användning och anspråk på havet. Nulägesbeskrivningen
baseras på underlag från i första hand centrala myndigheter, länsstyrelser och
kommuner, men även intresseorganisationer och forskningsinstitutioner var
välkomna att bidra med underlag. På begäran fick Havs- och vattenmyndigheten in sektorrapporter från centrala myndigheter, liksom regionala rapporter
för respektive havsplaneområde från länsstyrelsen. För att inhämta synpunkter
och kvalitetssäkra nulägesbeskrivningen organiserade Havs- och vattenmyndigheten och länsstyrelserna ett stort antal möten och workshoppar runt
om i Sverige. Havs- och vattenmyndigheten erbjöd även möjlighet att lämna
synpunkter på den preliminära nulägesbeskrivningen via webben under en
period. Utifrån inkomna synpunkter reviderades och fastställdes den slutliga
rapporten i mars 2015. Parallellt har ett flertal stödjande underlag tagits fram,
som bland annat rör verktyg och metodik i havsplaneringen, erfarenheter från
internationella projekt, intressentanalys för havsplaneringen, samhällsekonomisk konsekvensanaslys, ekosystemansatsens tillämpning och förvaltning och
planering av havet ur ett historiskt perspektiv.
Havs- och vattenmyndigheten har utvecklat kontakter med Sveriges grannländer, genom såväl bilaterala möten som formella samarbeten och gemensamma projekt.
Som ytterligare ett led i förberedelsearbetet har detta förslag till inriktningsdokument tagits fram under 2014–15.
SBN 2015-12-08
202
2015-12-04
Förutsättningar
Planering utifrån ekosystemansatsen
Ekosystemansatsen är en utgångspunkt i EU:s havsplaneringsdirektiv och den
svenska havsplaneringsförordningen (2015:400) anger att Havs- och vattenmyndigheten ska tillämpa en ekosystemansats i arbetet att utarbeta havsplaner. Även inom EU:s havsmiljöarbete och gemensamma fiskeripolitik tillämpas
en ekosystemansats.
Ekosystemansatsen är en internationell strategi för bevarande av naturvärden, hållbart nyttjande och rättvis fördelning av naturresurser. Målet är att
säkerställa att användningen av ekosystemen sker utan att äventyra deras långsiktiga fortlevnad avseende deras struktur, dynamik och funktion.
Tillämpning av ekosystemansatsen i Sveriges havsplanering innebär bland
annat att i planeringsprocessen löpande återkoppla till den miljömässiga målbilden för god miljöstatus som ges inom ramen för havsmiljöförordningen
(2010:1341). Havsplaneringen ska enligt havsplaneringsförordningen bidra till
att god miljöstatus nås och upprätthålls i Sveriges havsområden. Havsplaneringen behöver alltså ta hänsyn till aspekter som krävs för att miljökvalitetsnormerna kan följas. I havsplaneringsprocessen måste konkretiseras vad god
miljöstatus innebär i ett rumsligt perspektiv och analyseras hur olika verksamheter kan påverka havsmiljön. En huvuduppgift för den miljöbedömning som
ska göras i planeringen är att peka på möjligheter att bidra till god miljöstatus
samt att bedöma vilken betydande påverkan olika användning av havet kan
medföra. Miljöbedömningen leder fram till miljökonsekvensbeskrivningar av
förslagen till havsplaner. Ett tidigt skede i miljöbedömningen är avgränsningen
av dess innehåll och fokus. Se avsnitt Avgränsning av miljöbedömning med
förslag till avgränsning där också andra relevanta miljöaspekter och mål tas
upp som miljömässiga bedömningsgrunder.
En annan del i tillämpning av ekosystemansatsen är att genom samhällsekonomisk analys värdera de marina ekosystemtjänster vi får från havet. Analyserna utgör en viktig grund för de avvägningar som ska göras. I havsplaneringen
måste hänsyn tas till olika verksamheters beroende av och påverkan på ekosystemtjänster.
Utöver ett integrerat genomförande av miljöbedömning och samhällsekonomisk analys innebär tillämpning av ekosystemansatsen att följande perspektiv fångas upp i planeringsprocessen:
•
Helhetsperspektiv
Havsplaneringen ska eftersträva ett tvärsektoriellt systemperspektiv som
inkluderar direkta och indirekta, kumulativa (ackumulerande), kort- och
långsiktiga, positiva och negativa effekter inklusive kopplingarna mellan
land och hav.
•
Närhetsprincipen och samordning mellan planeringsnivåer
Planeringen ska vara decentraliserad till den lägsta tillämpbara nivån samtidigt som samordning mellan planeringsnivåer eftersträvas.
SBN 2015-12-08
203
2015-12-04
•
Delaktighet och kommunikation
Havsplaneringen ska genomföras i en öppen och samrådsinriktad planeringsprocess med kopplingar mellan kommunala, regionala, nationella och
internationella perspektiv inklusive de regionala havskonventionerna
Helcom och Ospar.
•
Planeringsalternativ och omvärldsscenarier
Havsplaneringen ska redovisa rimliga alternativ som visar möjligheter och
vägval. Omvärldscenarier exempelvis klimatscenario och Business As
Usual-scenario (BAU/nollalternativ) eller framtidsscenarior för olika sektorer beskriver vad planeringen behöver förhålla sig till.
•
Bästa kunskap och teknik
Havsplaneringen ska utgå från bästa tillgängliga kunskap om verksamheter
och ekosystemen.
•
Skadebegränsning och återställning
Havsplaneringen ska identifiera möjligheter att undvika och begränsa
negativa miljöeffekter samt finna möjligheter att bidra till återställning av
marina ekosystem.
•
Försiktighetsprincipen
Havsplaneringen ska förutse och förebygga skador på ekosystemens struktur och funktion. Avvägningar mellan intressen som ingår i havsplanerna
ska baseras på tillräcklig relevant kunskap.
•
Flexibel och anpassningsbar förvaltning
Havsplaneringen ska behandla frågan om miljöövervakning och uppföljning för att möjliggöra anpassningsbar (adaptiv) förvaltning.
Havs- och vattenmyndighetens rapport Tillämpning av ekosystemansatsen i
havsplaneringen (2012:14) ger en bredare bild av hur myndigheten tolkar ekosystemansaten i förhållande till havsplaneringen och hur den kan komma till
uttryck i arbetet.
Kommunernas planering av havet
Kommunerna har enligt plan- och bygglagen, PBL, planeringsansvar för
Sveriges territorium, vilket även innefattar inre vatten och territorialhav. I 65
kommuner finns överlappande planeringsansvar mellan kommunen och staten
när det gäller territorialhavet. Ytterligare ett 20-tal kommuner har kust mot
havet, men inte havsområden som ingår i de statliga havsplaneområdena.
Få kommunala översiktplaner innehåller i dagsläget tydliga ställningstaganden i havsområdet. Områden nära land och i kustzonen behandlas oftare i plan
erna än områden längre ut i territorialhavet. Ställningstagande görs ibland
mellan intressen, men konsekvensutreds inte förrän projekt ska genomföras.
Några kommuner har gjort tematiska tillägg till sina översiktsplaner för havsbaserad vindkraft. I Norra Bohuslän pågår arbete med att ta fram en gemensam blå översiktsplan för fyra kommuner. I Stockholms län finns regionplanering enligt PBL med ställningstaganden som rör skärgårdsmiljöerna. Stockholms landsting har tagit fram regionplanen. Göteborgsregionens kommunalförbund som är ett regionplaneorgan enligt PBL utsett av regeringen, har tagit
fram en förstudie om mellankommunal kustplanering.
SBN 2015-12-08
204
2015-12-04
I översiktsplanerna redovisar kommunerna hur man vill främja en långsiktig
god utveckling när det gäller bebyggelse och mark- och vattenanvändning i
övrigt. Översiktsplanen är grunden för kommunernas rätt att själva besluta om
detaljplaner och att tolka innebörden i allmänna intressen. Översiktsplanen ska
både vara strategisk och vägledande för vardagsbesluten i plan- och byggärenden. Den fungerar därmed som kommunens verktyg i den interna handläggningen och samordningen samt i dialogen med andra aktörer i samhällsbyggandet. Översiktsplanen är också ett viktigt underlag vid överprövning och
för verksamhetsutövare som letar lämplig plats för sin verksamhet.
Grannländernas havsplanering
Sveriges grannländer har kommit olika långt när det gäller planering av havsområdena. Inom Helsingforskommissionen, Helcom, finns en överenskommelse om att det ska finnas samstämmig planering i Östersjön på plats senast
2020, medan havsplaneringsdirektivet anger mars 2021.
Sedan 2003 har det genomförts flera gränsöverskridande projekt för Bottenhavet, Norra Kvarken, Östersjön liksom Nordsjön, Skagerrak och Kattegatt för
att förbereda införande av havsplanering. I Havs- och vattenmyndighetens
rapporter Erfarenheter från Plan Bothnia och BaltSeaPlan (2013:3) och Lärdomar av genomförda projekt med relevans för havsplanering (2014:24)
sammanfattas, analyseras och bedöms projekt med relevans för kommande
svenska statliga havsplanering.
I Polen och Lettland har planeringsprocesser påbörjats. I Estland pågår förberedelser. Danmark ska börja planera efter att EU:s havsplaneringsdirektiv
har införlivats i den nationella lagstiftningen. I Ryssland har gjorts vissa förberedelser för havsplaneringslagstiftning.
Norge har sedan 2013 förvaltningsplaner för alla sina havsområden. I förvaltningsplanerna ingår även miljöfrågor som i Sverige och EU ingår i havsmiljödirektivet. Tyskland har sedan 2009 havsplaner för alla havsområden och
ska göra en första översyn av havsplanerna. Finland har regional planering av
territorialhavet och förbereder ny lagstiftning utifrån kraven i EU:s havsplaneringsdirektiv. I Litauen har havsplaner nyligen antagits.
I avsnitten om respektive havsplaneområde redogörs för gränsöverskridande
frågor att hantera och ta hänsyn till i havsplaneringen.
Havsrätt och EU-lagstiftning
Vid planering av havsområdena måste Sverige förhålla sig till både folkrätten
och EU-rätten som ger möjligheter och begränsningar när det gäller Sveriges
planering av olika användningar av havet. En havsplan kan inte begränsa en
verksamhet eller ett intresse utöver vad som följer av havsrätten.
Förenta Nationernas havrättskonvention, UNCLOS (SÖ: 2000:1) reglerar avgränsningen mellan ländernas maritima zoner (inre vatten, territorialhav, angränsande zon och ekonomisk zon) och vilka rättigheter och skyldigheter länderna har i de olika zonerna. Territorialhavet sträcker sig maximalt 12 nautiska mil
från de s.k. baslinjerna och den ekonomiska zonen utgör området utanför, dock
maximalt 200 nautiska mil från baslinjerna. En nautisk mil motsvarar 1 852 me-
SBN 2015-12-08
205
2015-12-04
ter. De svenska maritima områdena är dock mindre och har varierande utsträckning beroende på var de möter andra länders gränser eller zoner.
Det finns möjlighet att inrätta en angränsande zon som sträcker sig maximalt 24 nautiska mil från baslinjerna. Sverige har ännu inte inrättat en sådan
zon. Den statliga utredningen, havsgränsutredningen föreslog i februari 2015
att en angränsande zon ska inrättas. Utredningens förslag är under beredning i
regeringskansliet.
I territorialhavet har Sverige suveränitet, vilket innebär obegränsad rätt att
reglera olika verksamheter, med undantag av andra staters rätt till oskadlig
genomfart med fartyg. I ekonomisk zon har Sverige suverän rätt att utforska,
utnyttja och förvalta naturtillgångar i vattnet och på havsbotten och dess underlag. Sverige har även jurisdiktion när det gäller skyddet och bevarandet av
den marina miljön, uppförande och användning av konstgjorda öar och andra
anläggningar, samt naturvetenskaplig forskning. Genom Sveriges medlemskap
i EU har fiskeregleringen förts över till EU inom ramen för EU:s gemensamma
fiskeripolitik.
I svensk ekonomisk zon har andra stater frihet till sjöfart och överflygning,
och att lägga ut undervattenskablar och rörledningar. Om Sverige inrättar en
angränsande zon i den ekonomiska zonen har vi bland annat rätt att skydda
arkeologiska och historiska fynd.
Sverige har suverän rätt till kontinentalsockeln med avseende på naturresurser, dvs. rätt till utvinning av mineraler och icke-levande material.
Även EU-lagstiftning som rör miljö och olika sektorer påverkar havsplaneringen. När det gäller frågor som rör havet är utgångspunkten de rättigheter
och skyldigheter som följer av havsrätten. De EU-direktiv på miljöområdet som
har störst betydelse för havsplaneringen är havsmiljödirektivet, art- och habitatdirektivet, fågeldirektivet, vattendirektivet samt de båda direktiv som reglerar miljöbedömningar och miljökonsekvensbeskrivningar. När det gäller de
havsrelaterade sektorerna är EU:s transport- och sjöfartspolitik, energipolitik
och den gemensamma fiskeripolitiken väsentliga. De olika EU-lagstiftningarna
är utgångspunkten för EU:s havsplaneringsdirektiv.
Allmänna intressen i havsplaneringen
Lagstiftningen (4 kap 10§ miljöbalken) anger att syftet med havsplanerna ska
vara att bidra till en långsiktigt hållbar utveckling. Mark- och vattenområden
ska användas för det eller de ändamål för vilka områdena är mest lämpade med
hänsyn till beskaffenhet och läge samt föreliggande behov. Företräde ska ges
sådan användning som medför en från allmän synpunkt god hushållning ur
ekologisk, social, kulturell och samhällsekonomisk synpunkt. Enligt förarbetena till havsplaneringslagstiftningen är vägning av allmänna intressen
havsplaneringens främsta uppgift.
I plan- och bygglagen beskrivs vad som räknas som allmänna intressen i
kommunal planering. Allmänna intressen i kommunal planering är bland
annat natur- och kulturaspekter, hänsyn till omgivningen samt vissa bestämmelser i miljöbalken.
En del av de allmänna intressena är också riksintressen enligt miljöbalken.
Riksintresse kan gälla för såväl områden som är skyddsvärda på grund av sina
speciella natur- och kulturvärden, som för områden och anläggningar som är
SBN 2015-12-08
206
2015-12-04
av betydelse för ett speciellt nyttjande, exempelvis områden för sjöfart, energi,
yrkesfiske, försvar och kommunikation. Även allmänna intressen som inte kan
utgöra riksintressen, exempelvis områden för vattenbruk, kan vara viktiga i
havsplaneringen.
Riksintressen
Vilka områden/anläggningar som kan omfattas av riksintresseanspråk eller är
av riksintresse framgår av 3 och 4 kapitlen i miljöbalken. Ett riksintresse väger
tyngre än andra allmänna intressen vid en avvägning i den fysiska planeringen
och riksintressets värde eller betydelse inte påtagligt får skadas.
I 3 kap. miljöbalken regleras de verksamhetsanknutna hushållningsbestämmelserna. Flera myndigheter har enligt förordningen (1998:896) om
hushållning med mark- och vattenområden ansvar att peka ut områden som de
bedömer vara av riksintresse. I dagsläget finns det riksintresseanspråk i havet
utpekade för yrkesfiske, kommunikation (sjöfart), totalförsvarets anläggningar,
energi samt naturvård och friluftsliv. I många områden finns överlappande
anspråk på riksintressen och olika användning kan vara i konflikt med varandra. Vid havsplanering ska en noggrann avvägning göras av vad områdena är
mest lämpade för och en bedömning behöver göras i varje enskilt fall. Ett riksintresseanspråk innebär inte alltid ett förbud mot andra åtgärder i eller i närheten av området, men däremot att dess värden ska skyddas i planeringen. Om
det finns motstridiga riksintresseanspråk ska havsplanen innehålla en avvägning och en prioritering av den användning som bäst främjar en långsiktig
hushållning med havet. Totalförsvarets riksintressen väger enligt miljöbalken
alltid tyngre än andra riksintressen.
Havsplanerna ska enligt havsplaneringsförordningen (2015:400) redovisa de
områden inom havsområdet som är av riksintresse enligt 3 kap. miljöbalken,
dvs. de avvägda riksintressena, liksom andra allmänna intressen av väsentlig
betydelse. Redovisningen kan komma att avvika från de anspråk på riksintressen som meddelats av myndigheterna. Se även avsnittet om Avvägning
mellan intressen. De statliga myndigheter som ska peka ut områden som bedöms vara av riksintressen har var och en inom sitt verksamhetsområde uppsikt över hushållningen med mark och vattenområdena. Länsstyrelsen har
uppsikt inom länet över hushållningen med mark- och vattenområden.
I 4 kap. miljöbalken finns de geografiskt anknutna hushållningsbestämmelserna. Områden som har särskilt stora värden när det gäller natur- och kulturvård, turism och friluftsliv anges direkt i 4 kap. och dessa områden är i sin helhet av riksintresse.
Det gäller bland annat större kust- och skärgårdsområden som inte får utsättas för exploatering som påtagligt skadar deras värden. Samtidigt hindrar
bestämmelserna inte uppförande av anläggningar för totalförvaret och utveckling av befintliga tätorter eller av det lokala näringslivet i de här områdena, om
andra lämpliga alternativ saknas. Det kan också vara möjligt att utvinna fyndigheter av ämnen eller material.
Boverket har uppsikt över de områden som omfattas av 4 kap. 1–7 §§ miljöbalken.
SBN 2015-12-08
207
2015-12-04
Mål och strategier
Havsplanerna ska bidra till en hållbar utveckling. Planeringen ska utgå från mål
och strategier på lokal, regional, nationell och internationell nivå, inklusive EU.
Regeringen beslutade i augusti 2015 om en svensk nationell maritim strategi.
Strategin innehåller regeringens vision för utveckling av de maritima näringarna: Konkurrenskraftiga, innovativa och hållbara maritima näringar som kan
bidra till ökad sysselssättning, minskad miljöbelastning och en attraktiv livsmiljö. Visionen vilar på tre likställda perspektiv: Hav i balans, Konkurrenskraftiga maritima näringar och Attraktiva kustområden. De kommande
havsplanerna lyfts fram som ett viktigt instrument för att styra utvecklingen i
de svenska yttre havsområdena. Strategin omfattar och integrerar många politikområden; exempelvis näringspolitik, politik för regional tillväxt, sektorpolitik som rör havet och dess användning liksom miljöpolitik. Strategin utgör därigenom ett instrument för att genomföra en svensk integrerad havspolitik.
Det övergripande målet för den svenska näringspolitiken är att stärka Sveriges konkurrenskraft och skapa förutsättningar för ökat antal jobb i fler och
växande företag. Politiken ska bidra till att uppnå EU:s strategi för tillväxt och
sysselsättning, EU2020.
I det svenska regionala tillväxtarbetet ingår att ta fram och genomföra en
regional utvecklingsstrategi (RUS), som innehåller visioner, mål och långsiktiga prioriteringar för utvecklingen i respektive län. Utvecklingsstrategierna tas
fram av regionalt utvecklingsansvariga aktörer som, beroende på län, utgörs av
länsstyrelser, landsting(region), kommun eller samverkansorgan. Inom klimat
och energi-, transport-, fiskeri-, friluftslivs- och, säkerhets- och försvarspolitiken finns specifika mål relevanta för havsplaneringen.
På EU-nivå har kommissionen har tagit fram en strategi för blå tillväxt med
syfte att stärka tillväxten inom de sektorer som på olika sätt nyttjar havets resurser. Strategin fokuserar särskilt på utveckling av vattenbruk, förnybar havsbaserad energi, turism, marin bioteknik och utvinning av mineraler.
Av de 16 svenska miljökvalitetsmålen är det främst Hav i Balans samt levande kust- och skärgård, Begränsad klimatpåverkan, Giftfri miljö, Ingen
övergödning och Ett rikt växt- och djurliv som är centrala för havsplaneringen.
Målet Hav i balans, samt levande kust och skärgård innebär att Västerhavet
och Östersjön (inklusive Bottniska viken) ska ha en långsiktig hållbar produktionsförmåga och att den biologiska mångfalden bevaras. Kust och skärgård ska
ha en hög grad av biologisk mångfald, upplevelsevärden samt natur- och kulturvärden. Näringar, rekreation och annat nyttjande av hav kust och skärgård
ska bedrivas så att en hållbar utveckling främjas. Särskilt värdefulla områden
ska skyddas mot ingrepp och andra störningar. Centralt för miljökvalitetsmålet
är att åstadkomma ett hållbart nyttjande av havsmiljön och dess resurser.
Miljökvalitetsmålen beskrivs av ett antal preciseringar. Några preciseringar
är särskilt relevanta för havsplaneringen. Det gäller exempelvis bevarade ekosystemtjänster, gynnsam bevarandestatus, hotade arter, fungerande grön infrastruktur, värnande av friluftslivet och bevarade kultur- och naturvärden, men
även preciseringar om god miljöstatus enligt havsmiljöförordningen
(2010:1341) och god kemisk- och ekologisk status enligt vattenförvaltningsförordningen (2004:660).
SBN 2015-12-08
208
Havs- och vattenmyndighetens samrådshandling
2015-12-04
Havsmiljöförordningen syftar till att uppnå god miljöstatus i EU:s havsområden senast 2020. För Sveriges havsområden har Havs- och vattenmyndigheten
i föreskrift (HVMFS 2012:18) beslutat om vad som kännetecknar god miljöstatus och fastställt miljökvalitetsnormer med indikatorer. Myndigheten har även
fastställt ett miljöövervakningsprogram. Ett åtgärdsprogram för att nå god miljöstatus ska beslutas under 2015, för att börja genomföras under 2016.
Havsplaneringen är ett verktyg för att anpassa användningen av havet så att
utvecklingsbehov tillgodoses samtidigt som miljömålen, inklusive god miljöstatus enligt havsmiljöförordningen nås och upprätthålls. Havsplaneringen ska
stödja genomförande av havsmiljöförvaltningen genom att hänsyn tas till målen
om god miljöstatus och genom rumslig planering som gynnar god miljöstatus
(figur 3). I det föreslagna åtgärdsprogrammet finns åtgärder där havsplaneringen
har en betydelsefull roll, som exempelvis åtgärder för att öka områdesskyddet,
bidra till gynnsam bevarandestatus för arter och habitat och framtagande av vägledningar för havsmiljörelaterade miljökonsekvensbeskrivningar.
Inom ramen för vattenförvaltningsförordningen finns det på motsvarande
sätt mål i sötvatten och kustområdet. Sveriges fem vattenmyndigheter ska besluta om nya förvaltningsplaner, miljökvalitetsnormer och åtgärdsprogram
under 2015.
Internationella miljömål som berör havsplaneringen är bland annat de som
överenskommits genom regionala havskonventioner, exempelvis Helcom
Aktionsplan för Östersjön samt mål framtagna inom Ospar för Nordostatlanten. EU:s Österssjöstrategi har som övergripande mål Rädda havsmiljön,
Länka samman regionen och Öka välståndet som på olika sätt relaterar till
havsplane-ring. Till stöd för målen finns en särskild handlingsplan som stödjer
genom-förande av ett beslut inom Helcom om att det ska finnas havsplaner på
plats i Östersjöområdet senast 2020.
Figur 3. Hur havsmiljöförvaltning och havsplanering hänger i ihop.
SBN 2015-12-08
209
2015-12-04
Planeringsbehov
Anspråken på användning av våra havsområden ökar och förväntas öka ytterligare i framtiden. Samtidigt har vi flera miljöutmaningar i havet såsom hantering av övergödning, effekter av miljöskadliga och farliga ämnen och en förändrad biologisk mångfald.
Den förväntade utvecklingen inom olika sektorer leder till ökat tryck på såväl
havet som resurs som dess tillgänglighet. Detta i sin tur ökar risken för intressekonflikter. Sektorintressena måste ses i ett helhetsperspektiv och de kumulativa
(ackumulerade) effekterna och konsekvenserna av utveckling i såväl Sverige som
i våra grannländer måste beaktas och ses i ett långsiktigt perspektiv.
Havsplanering är ett viktigt verktyg för att illustrera förväntad och planerad
utveckling ur ett helhetsperspektiv och visa på möjliga konsekvenser för havet.
Genom arbetet med att ta fram de första havsplanerna påbörjas ett tvärsektoriellt kunskapsuppbyggande samtidigt som det skapas en ökad förståelse för
förutsättningar och konsekvenser för nyttjandet av havet.
För att ge en närmare bild av vad som ska hanteras i havsplaneringen sammanfattas här planeringsbehov utifrån nuläget och förväntad utveckling i de
maritima sektorerna samt i fråga om försvar, natur- och kulturvård och klimat.
För mer detaljerad beskrivning och analys hänvisas till Havsplanering –
Nuläge 2014.
Sjöfart
Sverige är beroende av sjöfart som svarar för den dominerande delen av transporterna i den svenska utrikeshandeln – cirka 90 procent mätt i volym eller
cirka 180 miljoner ton per år transporteras någon gång i transportkedjan med
fartyg. Utöver det transporteras cirka 30 miljoner passagerare per år med färja
till och från Sveriges grannländer. Näringslivet är beroende av ett välfungerande transportsystem där olika transportsslag (sjöfart, väg och järnväg) samverkar. Som ett led i arbete med att uppnå klimatmålen kan långväga godstranporter alltmer komma att flyttas från väg till vatten.
Fartygen är viktigaste komponenten i själva sjötransportsystemet. Trafiken
är dynamisk och styrs framförallt av marknadsförutsättningar. Hamnarna är
viktiga som omlastningspunkter. Till sjöfartens infrastruktur hör också farleder
och fartygsstråk, där farlederna oftast går inomskärs till och från en hamn och
fartygsstråken går utomskärs där det inte finns någon avgränsning i sidled. De
riksintressen Trafikverket har meddelat avser både strategiska hamnar, farleder och viktigare fartygsstråk.
Fram till 2050 förväntas sjötransporterna till havs mätt i tonkilometer mer
än fördubblas. För svenska sjötransporter inom svenskt territorialvatten spås
en motsvarande ökning om nästan 80 procent. Samtidigt har storleken på de
fartyg som anlöper svenska hamnar ökat kontinuerligt under en lång följd av
år. Ökningen av sjöstransporterna kan öka riskerna för olyckor och oönskade
utsläpp i havet. Även om också djupgåendet har ökat så är det framför allt
längden och bredden på fartygen som har ökat snabbast. Större fartyg leder
tillsammans med höga säkerhetskrav till större krav på farlederna. Fartygen
närmar sig, eller har nått, de storlekar som farlederna kan klara utan breddning
och fördjupning.
SBN 2015-12-08
210
2015-12-04
Infrastruktur
Det kan i framtiden bli aktuellt med nya fasta förbindelser som passerar havet.
Vissa inledande utredningar och undersökningar har gjorts för förbindelser i
Öresund (tunnelbana Malmö–Köpenhamn och tåg- och vägtunnel Helsingborg–Helsingör), liksom i Norra Kvarken (bro Umeå–Vasa). Det har även diskuterats en fast förbindelse mellan Sverige–Åland–Finlands fastland.
Det finns fiberoptiska kablar för elektronisk kommunikation utlagda på
havsbotten, som förbinder Sverige med våra grannländer. Även radiolänkar
ingår i kommunikationsstrukturen, exempelvis mellan Sverige och Danmark
över Öresund samt mellan det svenska fastlandet och Gotland. Radiolänkar
behöver en fri-sikt korridor mellan sändare och mottagare.
Nord Stream är en naturgasledning (två parallella rör) mellan Ryssland och
Tyskland som passerar Sveriges ekonomiska zon. Det finns planer på ytterligare
ledningar. Det finns även en naturgasledning mellan Danmark och Sverige.
Energi
Samhällsutvecklingen innebär ett beroende av el, vilket förutsätter ett robust
och driftsäkert överföringsnät och en alltmer integrerad europeisk elmarknad.
Behov av god tillgång till energi är av central betydelse för näringslivet, i
synnerhet för den energiintensiva basindustrin. Elberoendet innebär att långvariga elavbrott inte accepteras.
I Sverige utgörs den havsbaserade elproduktionen av ett fåtal vindkraftsanläggningar placerade utmed kusten. Produktionen utgör i nuläget bara en
mindre del av den svenska elproduktionen och uppgick 2013 till cirka 0,6
TWh, vilket var ca 0,4 procent av den totala produktionen. Det finns dock
flera tillstånd för installation av havsbaserad vindkraft som ännu inte nyttjats
på grund av otillräckliga marknadsförutsättningar. Dessa tillstånd motsvarar
en sammanlagd årlig elproduktion på cirka 8,8 TWh, vilket ska ställas mot en
av riksdagen beslutad planeringsram om 10 TWh 2020. Därtill finns pågående tillståndsärenden motsvarande flera TWh installerad effekt. När det
gäller vindkraftsteknik är trenden allt större turbiner, högre torn och större
vingbredd. Det utvecklas också teknik för lokalisering på större djup än vad
som idag är möjligt. Flytande vindkraftverk kan komma att finnas tillgängligt
inom ett tiotal år. Energimyndigheten har meddelat riksintressen för havsbaserad vindkraft utifrån kriterier såsom årsmedelvind, djup och områdesstorlek. Dessa riksintressen motsvarar i stor utsträckning befintliga och
planerade vindkraftsprojekt.
En större försöksanläggning för vågkraft är under uppbyggnad på västkusten. Anläggningen som byggs stegvis förväntas stå färdig år 2020. För vågkraft har ingen samlad kartering av lämpliga områden gjorts och det är osäkert
om vågkraft kommer att växa i svenska vatten. Tekniken förväntas i första hand
kommersialiseras utomlands.
En utvecklad havsbaserad elproduktion kan komma att bli en viktig faktor
för att möjligheten att uppnå såväl EU:s som Sveriges klimatmål. EU har beslutat att andelen förnybar energi ska öka till år 2030. Målet kan innebära ökade
anspråk på havsområdet för förnybar energi, vilket avspeglas i att regeringen
2014 gav Energimyndigheten i uppdrag att utreda förbättrade stödmekanismer
för havsbaserad vindkraft.
SBN 2015-12-08
211
2015-12-04
Det finns också en strävan att öka den europeiska integrationen av elnäten.
Sådan energiöverföring omfattar installation, drift och underhåll av sjökabelförbindelser. Det finns elförbindelse i form av sjökabel med Finland, Danmark,
Tyskland och Polen. Vidare anläggs för närvarande en ny förbindelse med
Litauen, liksom planeras ytterligare en med Tyskland.
I energisammanhanget kan också nämnas att de svenska kärnkraftverken
använder havsvatten för kylning, men detta sker i direkt anslutning till kusten
och inte i havsplaneområdena.
Utvinning och lagring av material
Sveriges geologiska undersökning, SGU, har tagit fram underlag om förekomster av mineral, olja, naturgas och skiffergas, liksom områden med sand
och grus på den svenska kontinentalsockeln. Det förekommer idag dock mycket
begränsad utvinning på den svenska kontinentalsockeln och det finns inte
heller riksintressen meddelade för områden med fyndigheter av ämnen eller
material i havet.
För närvarande finns ett tillstånd för marin sand- grus och stentäkt. Det är
vid Sandhammarbank söder om Ystad. Sanden används för att motverka pågående stranderosion i närområdet. Marin sand och grus kan vara ett alternativ
till naturgrus på land och det finns näringsintresse för ökat sand- och grusuttag. En åtgärd inom den svenska maritima strategin är att se över om och under vilka förutsättningar utvinning av marin sand och grus kan ske på svensk
kontinentalsockel i syfte att bidra till en hållbar materialförsörjning.
I fråga om prospektering av olja avslog regeringen 2009 en begäran om
förlängning av ett undersökningstillstånd i sydöstra Östersjön. Sverige har
heller inte i svensk lagstiftning införlivat de delar av EU:s offshoredirektiv
(2013/30/EU) som krävs för att tillåta gas- och oljeutvinning i svenskt sjöterritorium eller ekonomisk zon. I närområdet förekommer dock utvinning av
olja på polsk och rysk kontinentalsockel, liksom undersökningar på den
lettiska sockeln. Det förekommer skiffergas i Östersjön, men bedömningen är
att det under överskådlig tid inte är aktuellt med utvinning på den svenska
kontinentalsockeln.
Geologisk lagring av koldioxid får endast ske i Sveriges ekonomiska zon och
de områden som inte ingår i fastigheter i svenskt territorialhav från en nautisk
mil utanför baslinjen, dvs. motsvarande havsplaneområdet. Sveriges geologiska
undersökning har identifierat två områden i Östersjön och ett i Kattegatt där
det finns geologiska förutsättningar för potentiell koldioxidlagring. Det pågår
gränsöverskridande projekt om att ta fram en lagringsatlas och se över lagringspotentialen i Östersjön.
Yrkesfiske
Yrkesfiske är viktigt regionalt och lokalt och bidrar till kustsamhällens identitet
och livskraft. Fisket bedrivs mer eller mindre intensivt i alla Sveriges havsområden, men det finns en dynamik i fisket som gör fisketrycket varierar geografiskt och över tid. Småskaligt fiske sker normalt inom begränsade områden
och i bland stationärt, medan annat fiske sker flexibelt och över stora områden.
Var fiske bedrivs varierar mellan säsong, men också hur fiskemöjligheterna,
dvs. fiskbestånden och regleringen av dessa, utvecklas.
SBN 2015-12-08
212
2015-12-04
En grundförutsättning för yrkesfisket är tillgång till goda fiskbestånd, som i sin
tur är beroende av olika livsmiljöer under sina livsstadier. Särskilt kustområdena utgör lek- och uppväxtområden för många marina organismer, även
om det finns lekområden även längre ut från kusten. Det finns behov av att
skydda miljöerna som utsätts för hårt tryck. Riksintresset för yrkesfiske omfattar framförallt fångstområden, men även hamnar, vandringsområde och ett
fåtal lek- och rekryteringsområden.
Det pågår en kontinuerlig utveckling av fiskförvaltningen. Det pågår förhandlingar om en långsiktig förvaltningsplan för flera arter inom EU. Planen
omfattar sill, skarpsill och torsk i Östersjön. Det pågår även en utveckling av
mer selektiva redskap för att minska mängden oönskad bifångst. Som ett led i
en reformerad gemensam fiskeripolitik inom EU beslutad 2013 kommer fler
beslut i förvaltningen att fattas på regional nivå för Östersjön och Nordsjön
Samtidigt pågår sedan en längre period en rationalisering i den svenska
fiskerinäringen som innebär färre yrkesfiskare och fiskefartyg.
Vattenbruk och blå bioteknik
Vattenbruk bedrivs nästan uteslutande nära kusten och inte inom havsplaneområdet. Det finns ingen samlad kartläggning av utvecklingsområden för
vattenbruksverksamhet i havsplaneområdena. Inom havs- och fiskeprogrammet kan dock stöd komma att ges till kommuner för att i kommunala
översiktsplaner inkludera vattenbrukets placering.
I en framtid kan det bli aktuellt med odlingar i utsjön. Det pågår forskning
och teknikutveckling både vad gäller arter och odlingsmetoder. Det pågår bland
annat försök med odling av makroalger och andra marina organismer i Västerhavet. Olika alger kan bl.a. användas i livsmedelsproduktion eller för framställning av biobränsle. Genom ökad kunskap och utveckling av blå bioteknik kan
det i en framtid bli aktuellt med utvinning av genetiska resurser även för andra
användningar industriellt eller som läkemedel.
Försvar
Försvarsmaktens uppgift är att upprätthålla och utveckla ett militärt försvar
med förmåga till väpnad strid. För att uppnå och behålla förmågan till väpnad
strid på och under vattnet finns marina övnings- och skjutfält inrättande runt
Sveriges kust. Försvarets radioanstalt bedriver signalspaning som är störningskänslig och har behov av skydd för att motverka störningar från andra verksamheter i närområdet, och i vissa fall även på långa avstånd.
Försvarsmakten har pekat ut riksintressen (3 kap. 9 § andra stycket miljöbalken) och deras influensområden, samt andra områden av betydelse för totalförsvarets militära del (3 kap 9§ första stycket miljöbalken). Riksintressena
avser skjut-, spräng-, hamn- och flygverksamhet, radar, sensorer, kommunikationsanläggningar med mera.
Friluftsliv (inkl. fritidsfiske) och besöksnäring
Friluftsliv och besöksnäring/turism spänner över många aktiviteter och politikområden. Det marina friluftslivet innebär många skilda aktiviteter som båtliv,
kajakpaddling, skridskoåkning, bad, dykning, fågelskådning och andra
naturupplevelser. Bland annat finns det ca 800 000 fritidsbåtar i Sverige. Det
SBN 2015-12-08
213
2015-12-04
finns också goda förutsättningar för fritidsfiske i Sverige och det uppskattas att
ca 800 000 människor boende vid kusten bedrev fritidsfiske 2013.
Närheten till havet gör kustlandskapet attraktivt för boende, rekreation och
turism. Den kustnära besöksnäringen, som är betydande och växande, kan ses som
en basnäring i många kommuner och är viktig för regional och lokal utveckling.
Friluftsliv och turism kan både vara i konflikt och samverka med varandra.
Exempelvis kan exploatering av natursköna platser för turismaktiviteter och
båtliv vara i konflikt med friluftslivet.
Friluftsliv och turistverksamhet sker framförallt nära kusten och i mindre utsträckning i havsplanområdena. Utpekade riksintressen för naturvård och friluftsliv (inklusive fritidsfiske) enligt 3 kap. 6 § miljöbalken, liksom de områden
som anges i 4 kap 2 § i samma lag, där turismens och friluftslivets, främst det
rörliga friluftslivets, intressen ska beaktas, sträcker sig ut i havsplaneområdena.
Kulturmiljö
Sverige har viktiga kulturmiljöer i kust- och skärgårdslandskapet, bland annat
fiskelägen, badorter, hamnar, befästningar, fyr- och lotsplatser samt kustanknuten industri. Dessa platser ligger inte geografiskt inom det statliga havsplaneområdet, men havsplaneringen kan ha indirekt påverkan på miljöerna,
exempelvis genom påverkan på landskapsbilden eller att förutsättningarna för
yrkesfisket ändras. Mer direkt berörs havsplanerna av det omfattande kulturarv som finns under vatten och som främst består av fartygslämningar och
submarina landskap, sjunkna boplatser och rester från olika tidsåldrar. Det
saknas dock kunskap såväl vad gäller detaljer, som översikter och sammanställningar om kulturvärdena i havet.
Riksantikvarieämbetet har påbörjat ett arbete med att ta fram urvalskriterier
för att identifiera områden av riksintressen för kulturmiljövården till havs. Arbetet kommer att genomföras i dialog med bland annat länsstyrelsen och
Statens maritima museer. Ett planeringsunderlag i form av beskrivning av
värden som utgör riksintressen till havs kan utgöra grunden till ett förslag om
skyddade områden för havsplaneringen att ta hänsyn till. Kulturmiljöerna och
kulturarvet bidrar också till en kulturturism som bedöms ha potential att öka.
Naturskydd
Befintliga naturreservat, Natura 2000-områden och nationalpark i havet omfattar ca 9 900 km2 eller 6,3 procent av svenskt inre vatten, territorialhav och
ekonomisk zon. Sverige har som ett etappmål inom miljömålen att öka andelen
till minst 10 procent till 2020. Samtidigt ska de skyddade områdena vara geografiskt representativa och ekologiskt sammanhängande, vilket de inte är i
dagsläget. Fågel- och sälskyddsområden, Natura 2000-områden enligt EU:s
fågeldirektiv och ytterligare några kategorier områden ingår inte i andelsmålet,
men är viktiga i havsplaneringen. Några av områdena är också s.k. Helcom
eller Ospar MPA-områden. MPA står för ”marine protected area” som betyder
marint skyddat område på svenska.
De marina områden som är skyddade utgör en del av den gröna infrastrukturen i havsområdena. Havets gröna infrastruktur, som bara delvis är skyddad,
utgörs av livsmiljöer för olika arter, spridningsvägar och flytt- och vandringsstråk för fågel, fisk och andra djurarter. Det saknas ännu en enhetlig och sam-
SBN 2015-12-08
214
2015-12-04
lad kunskap om den gröna infrastrukturen i havsområdet, det vill säga om hur
viktiga marina livsmiljöer och processer hänger samman i tid och rum.
Det pågår övervakning och undersökningar i havsområdet, såväl vad gäller
oceanografiska förhållanden som maringeologi, djup och biologisk mångfald
inklusive fiskbestånd. Det finns särskilda områden och lokaler i havsplaneområdet för övervakning av sediment ifråga om metaller och organiska miljögifter för havsplaneringen att ta hänsyn till.
Säkerhet och risker
Östersjön är ett hårt trafikerat hav och står för ca 15 procent av världens sjötransporter. Idag beräknas ca 2000 fartyg förflytta sig på Östersjön vid varje
givet tillfälle, vilket ger 3500 – 5000 fartyg per månad. Ökade sjötransporter
leder till ökad risk för sjöolyckor, framförallt grundstötning och kollision.
Redan i dag beräknas en större olycka (300–500 ton) inträffa vart fjärde år i
Östersjön eller Västerhavet, även om risken varierar mellan områden. Störst
risk för en stor oljeolycka är i Öresund och Kattegatt. Riktigt stora olyckor
(5000–150 000 ton) beräknas inträffa med 26 års intervall i samma områden.
Olyckor kan medföra utsläpp i havet av olja, kemikalier eller andra ämnen
vilka medför negativa konsekvenser för människor och miljö. Även kärnkraft
och petrokemisk industri kan påverkas om utsläpp av olja eller andra skadliga
ämnen sker i närheten av kylvattenintag. Stopp i produktionen kan få stora
ekonomiska konsekvenser. Kärnkraften är också i sig en verksamhet omgärdad
av hårda säkerhetskrav och det sker sjötransporter av kärnavfall.
Förutom sjöfart kan även andra verksamheter i havet, t.ex. vindkraft medföra olyckor.
Det finns också risker med läckage från vrak och utsläpp från materiel som
dumpats eller deponerats i havet, t.ex. från ammunition, kemiska stridsmedel
och/eller sedimentbankar med ansamlingar av miljöskadliga ämnen.
Störningar som uppstår till följd av olyckor till havs kan påverka möjligheterna att upprätthålla viktiga samhällsfunktioner. Havsplaneringen har att ta
hänsyn till risker, men kan även vara ett verktyg för att minska dessa, exempelvis genom att bidra till utveckling av trafikreglering till havs i tid och rum.
Klimat
Havsplaneringsdirektivet pekar på vikten av att ta vederbörlig hänsyn till
effekterna av klimatförändringar när havsplaner utarbetas. Medlemsstaterna
bör säkerställa att planeringsprocesserna leder till en övergripande planering
där man anger de olika användningarna av haven och tar hänsyn till långsiktiga
förändringar till följd av klimatförändringen.
Klimatförändringar kommer att påverka haven och människans möjlighet att
nyttja havets som resurs på många olika sätt vilket havsplanerna måste förhålla
sig till. Klimatförändringar kommer med stor sannolikhet att förändra ekosystemen, isläggningsmönster, strömmar och syresättning, vind- och vågmönster. Människans utsläpp av koldioxid innebär även en ökad försurning av
haven med potentiellt långtgående konsekvenser för organismer och ekosystem. De klimatologiska förutsättningarna och deras förväntade ändring i tid,
både avseende medelvärden och variabilitet, är således viktiga parametrar för
planeringsprocessen. Planeringen behöver därför utgå från den bästa aktuella
SBN 2015-12-08
215
2015-12-04
kunskapen om det befintliga och förväntade klimatet i havsplaneområden samt
regelbundet ta in ny kunskap om klimatförändringen i uppdateringscyklerna.
Klimatet har även en rad mer indirekta kopplingar till havsplaneringen. Havsplaneringsdirektivet påpekar t.ex. att sunda marina ekosystem och deras olika
tjänster, om de integreras i planeringsbesluten, ger betydande fördelar i fråga om
livsmedelsproduktion, rekreation och turism, begränsning av och anpassning till
klimatförändringar, kontroll av kustförändringar och förebyggande av katastrofer.
Klimatfrågan kopplar även till själva anspråken på nyttjandet av havet. Med
tanke på det överhängande behovet att minska utsläppen av växthusgas inom
förhållandevis kort tid, kommer sannolikt anspråken att nyttja havsområden
för produktion av olika former av fossilfri energi att öka, t.ex. havsbaserad
vind- eller vågkraft. Begränsning av klimatförändringen kan även innebära
förändrade transportmönster, t.ex. överflyttning från väg till sjöfart, förutsatt
att sjöfarten kan använda sig av fossilfria bränslen eller effektiv utsläppssnål
framfart. Havsplaneringen behöver därför ses i ljuset av befintlig nationell och
internationell klimatpolitik och dess sannolika förändringar, t.ex. skärpningar
av utsläppsmålen eller mer konkreta utsläppsbanor som sannolikt behövs om
världen ska nå målet att begränsa den globala uppvärmningen till två grader.
Även utifrån ett klimatanpassningsperspektiv kan det finnas anspråk som
havsplaneringen behöver ta hänsyn till. Som anpassning mot kusterosion, t.ex.
i svenska kustkommuner, används redan idag metoder såsom sandfodring. En
ökad användning av sandfordring innebär ett ökat behov av sand och troligvis
ökade anspråk på sandsugning från havets botten.
Klimatet kopplar alltså till havsplaneringen genom direkta effekter på vissa
former av nyttjanden, genom påverkan av ekosystemens status och tjänster för
begränsning av och anpassning till klimatförändringen, men även genom påverkan av själva anspråken på hur havet bör nyttjas. Hur klimatet kan hanteras
inom havsplaneringen är således en mycket komplex fråga varför nationsövergripande samarbete är nödvändigt.
SBN 2015-12-08
216
2015-12-04
Planeringsprocess
Planering i cykler
Havsplanering är en process som genomförs över flera år. Planeringen kan
beskrivas i cykler, där man går från inhämtning av information och analys av
nuläget till planering där havsplanerna blir resultaten av planeringsprocesserna. Därefter tillämpas planerna och en uppföljning görs löpande. Enligt havsplaneringsförordningen ska nya förslag till havsplaner tas fram vid behov eller
minst vart åttonde år.
Figur 4. Planeringscykel.
Havsplanering är en lärandeprocess där kunskap, nya planeringsanspråk
och intressen tas tillvara och används i kommande cykler.
Deltagande och dialog
För att säkerställa helhetsperspektivet i respektive havsplan och därmed skapa
möjlighet för välgrundade avvägningar behöver berörda ges möjlighet att på
olika sätt delta och bidra i arbetet. Ambitionen är att ett brett deltagande ska ge
deltagarna nytta också för egen del av att delta i arbetet med planerna och i
nästa steg dela ansvaret för tillämpning av planerna.
Havsplaneringen ska vara en öppen process och ge möjlighet till medverkan
för de som berörs på nationell, regional och kommunal nivå, men även
bransch- och intresseorganisationer, liksom forskningsinstitutioner ska beredas möjlighet att på olika sätt medverka. Arbetet kommer också att innebära
samverkan med grannländer och internationella organisationer. Formen för
deltagande i processen kommer att se olika ut för olika deltagare, såväl över tid
i processen som på vilket sätt. Formella samråd kommer att genomföras för
inriktningsdokumentet, miljöbedömningsarbetet och förslag till respektive
havsplan. Utöver de formella samråden arbetar Havs- och vattenmyndigheten
med ett kontinuerligt dialog- och samverkansarbete under hela havsplaneringsprocessen.
SBN 2015-12-08
217
2015-12-04
Deltagande och dialog ska bidra till att
•
havsplanerna uppfattas som gemensamma och av stort värde för utvecklingen av nyttjande och bevarande av de svenska haven,
•
förståelse och acceptans uppnås så att föreslagna planer kan beslutas av
regeringen och verka som riktningsgivare för nyttjande och bevarande,
•
havsplanerna fokuserar på de mest relevanta frågorna och bygger långsiktig
kunskap och förståelse kring nyttandet av havet och
•
skapa förutsägbarhet för aktörer, inklusive näringsidkare.
Tidsplan och process för utarbetande av
havsplaner
Havs- och vattenmyndigheten har målsättningen att förslag till havsplaner ska
överlämnas till regeringen 2018/19. Den exakta tidpunkten för överlämnande av
förslag till regeringen är beroende av de synpunkter som lämnas i de samråd som
ska genomföras av planförslagen. Den förhållandevis snäva tidsplanen motiveras
av att det kan vara en fördel att få fram första planeringscykelns havsplaner relativt snart, så att de kan stödja och underlätta det kommunala planarbetet, att
processen i sig kommer att påskynda arbetet med att ta fram bättre planeringsunderlag för framtida planeringscykler och att möjligheten ökar att påverka och
bidra till samordning med våra grannländers havsplanering.
Figur 5. Tidsplan.
Utvecklingen av Sveriges havsplaner föreslås ske i en stegvis planeringsprocess
som presenteras närmare nedan. Detta förslag till inriktningsdokument med
avgränsning av miljöbedömning utgör en del i det första steget.
Steg 1. Bedömning av nuläge och fastställande av inriktning
2013–2016 (pågående steg)
Första steget i planeringsprocessen utgörs av förberedelser för planering där en
nulägesbeskrivning tas fram och där havsplaneringens inriktning fastställs i ett
inriktningsdokument. En avgränsning görs för de kommande miljökonsekvensbeskrivningarna.
SBN 2015-12-08
218
2015-12-04
Nulägesbeskrivningen ger en överskådlig bild av förutsättningar för att nyttja
havsområdenas resurser och de intressen och anspråk som finns i dagsläget, samt
den förväntade utvecklingen. Rapporten har tagits fram i dialog där berörda har
deltagit i möten och haft möjligheter att lämna synpunkter på innehållet.
Inriktningsdokumentet anger havsplaneringens inriktning och ska stödja
och vägleda arbetet med att utveckla havsplaner, men också skapa tydlighet för
berörda kring den fortsatta planeringsprocessen. För att få bred förankring för
havsplaneringens inriktning genomförs ett samråd av dokumentet. Efter samrådet fastställer Havs- och vattenmyndigheten dokumentet, som blir vägledande för den fortsatta processen.
Avgränsningsdokumentet beskriver avgränsning av det fortsatta miljöbedömningsarbetet och presenterar vad miljökonsekvensbeskrivningarna ska
fokusera på och hur arbetet ska bedrivas. Havs- och vattenmyndigheten har
valt att låta avgränsningsdokumentet ingå som en del i inriktningsdokumentet.
Sverige kommer i samband med det nationella samrådet om inriktningsdokumentet underrätta våra grannländer i enlighet med Esbokonventions krav
på underrättelse. Underrättelsen ombesörjs av Naturvårdsverket.
Steg 2. Utarbetande av förslag till havsplaner och ev. föreskrifter, 2015/17
I andra steget sker själva planeringsbetet, dvs. förslag till havsplaner och eventuellt föreskrifter utarbetas. Preliminära konsekvensbedömningar tas också
fram. Arbetet genomförs med det organisatoriska upplägg som beskrivs översiktligt nedan och sker i samverkan och dialog med berörda. Under hösten
2015 påbörjas en tematisk fördjupning. Därefter följer arbetet med att ta fram
utkast till planförslag och föreskrifter som i olika omgångar diskuteras med
berörda i tvärsektoriella möten och i en hearing. Förslag till havsplaner går
sedan ut på samråd i enlighet med steg 3 nedan.
Steg 3. Samråd om förslag till havsplaner, ev. föreskrifter och
konsekvensbeskrivningar, 2017/18
Förslag till havsplaner som består av plandokument med plankartor och planbeskrivningar, samt ev. förslag till föreskrifter går ut på samråd. Till förslagen
bifogas redogörelser för de överväganden inklusive avvägningar mellan intressen som ligger till grund för förslagen, liksom preliminära miljökonsekvensbeskrivningar och samhällsekonomiska bedömningar.
Steg 4. Förslag till havsplaner och ev. föreskrifter färdigställs
och överlämnas till regeringen, 2018/19
Havs- och vattenmyndigheten bearbetar inkomna synpunkter, för att därefter
bearbeta och färdigställa slutliga förslag till havsplaner och ev. föreskrifter.
Planerna överlämnas till regeringen tillsammans med en redogörelse för inkomna synpunkter och det övriga underlag som har betydelse för bedömningen av förslaget och som krävs enligt havsplaneringsförordningen. Till förslagen
bifogas slutliga miljökonsekvensbeskrivningsdokument som redogör för miljökonsekvenserna av respektive planförslag samt vilka bakomliggande miljöaspekter som har hanterats.
SBN 2015-12-08
219
2015-12-04
Övergripande upplägg för arbetet
Havs- och vattenmyndigheten har ansvaret att leda och samordna planeringen
samt utarbeta förslag till havsplaner. Myndigheten ansvarar också för att strategisk
miljöbedömning och samhällsekonomiska konsekvensbedömningar genomförs.
I arbetet med havsplanering har Havs- och vattenmyndigheten en sektorsövergripande roll. Vid myndigheten finns en planeringsfunktion som är navet
för arbetet med att utarbeta havsplanerna. Uppgiften är att se till att planeringsmål och -strategier får genomslag i planeringen och att olika sakområden
ses i en helhet där såväl synergier som konflikter beaktas. Planeringsfunktionen ansvarar också för att samordna, driva och kommunicera den övergripande
processen så att de tre havsplanerna tas fram med ett nationellt perspektiv och
koordineras såväl nationellt som internationellt.
Till stöd för arbetet inrättar och leder Havs- och vattenmyndigheten olika
arbetsgrupper. Nedan föreslås övergripande upplägg för arbetet och vilka
grupper som kan komma att formas.
Figur 6. Övergripande upplägg.
Planeringsgrupp
En planeringsgrupp med bred kompetens på Havs- och vattenmyndigheten
samordnar och leder planeringsprocessen, samt leder arbetet med att utarbeta
planförslag. I arbetet ingår att beställa och inhämta de underlag och synpunkter ifrån arbetsgrupper på nationell och regional nivå, som behövs för att
utarbeta planförslagen.
SBN 2015-12-08
220
2015-12-04
Nationell och tematisk samverkan
Tvärsektoriell myndighetschefsgrupp
Gruppen har deltagande av myndighetschefer från de nationella myndigheter
som är berörda av havsplaneringsarbetet samt myndighetschefer från samordnande länsstyrelser. Kommunerna representeras av Sveriges kommuner och
landsting, SKL. Syftet med chefsgruppen är att bekräfta koordineringen mellan
myndigheterna genom hela planeringsprocessen och diskutera övergripande
strategiska planeringsfrågor. Havs- och vattenmyndigheten kommer att använda sig av befintliga samordningsformer såsom Samordningsgruppen för
havs- och vattenmiljöfrågor, SamHav, för att uppfylla syftet med gruppen.
Tvärsektoriell referensgrupp
Havs- och vattenmyndigheten leder referensgruppen som är sammansatt av
representanter på chefsnivå från i första hand centrala myndigheter och samordnande länsstyrelser. Kommunerna representeras i arbetsgruppen av
Sveriges kommuner och landsting, SKL. Referensgruppen kommer att ha en
viktig funktion för avstämning av helhetsperspektiv, konsekvensbedömningar,
förankring och acceptans genom hela planeringsprocessen.
Tematiska arbetsgrupper
Tematiska arbetsgrupper upprättas för att samlat kunna diskutera och utarbeta
sektorunderlag och sektorperspektiv som bidrag till utarbetandet av planerna.
De tematiska grupperna leds av Havs- och vattenmyndigheten och består
främst av representanter från centrala myndigheter och kustlänsstyrelser. De
tematiska grupperna har ett nationellt perspektiv, men ska vid behov fokusera
på respektive plans specifika förutsättningar. Tematiska grupper inrättas för
sjöfart, energi, fiske, regional tillväxt, naturvård och försvar och säkerhet.
Bransch- och intresseorganisationer
Planeringsarbetet kräver kunskap och synpunkter från bransch- och intresseorganisationer. Förslagen till havsplaner behöver också förankras hos berörda
intressenter. Organisationerna kommer att bjudas in till gemensamma möten
med de tematiska arbetsgrupperna och den tvärsektoriella referensgruppen.
Härutöver förutses löpande tematiska diskussioner med berörda bransch- och
intresseorganisationer kring olika problemställningar, förslag till planeringslösningar osv. Innan planförslagen färdigställs för formellt samråd kommer
även en hearing att hållas.
Samordning mellan havsplaneområden
Utarbetande av havsplaner kräver samordning mellan planområdena. Havsoch vattenmyndigheten leder samordningen med stöd av samordnande länsstyrelser. Samordning kommer att ske på både chefs- och handläggarnivå.
Regionalt arbete och samverkan med kommunerna
Havsplaneringen är komplex och förutsättningarna skiljer sig åt mellan de olika
planområdena, dels de naturgivna förutsättningarna och planeringsbehoven,
men också antal berörda att involvera och samarbeta med inom respektive område. Hur arbetet organiseras inom respektive havsplaneområde kan därför
skilja sig åt. Nedan beskrivs huvudsakligt upplägg av det regionala arbetet.
SBN 2015-12-08
221
2015-12-04
Samordnande länsstyrelser
Samordnande länsstyrelser i Kalmar, Västernorrlands och Västra Götalands län
ansvarar för regionala samverkansprocesser inom respektive planområde och
samordnar arbetet för berörda kustlänsstyrelser. Länsstyrelsen i Västra Götaland har även ansvar för att utveckla det länsstyrelsegemensamma arbetet med
it-system, datainsamling och bearbetning av underlag för havsplanering. De
samordnande länsstyrelserna deltar i tvärsektoriell referensgrupp och i tematiska arbetsgrupper.
Kustlänsstyrelser
Länsstyrelserna har en viktig roll i samordningen mellan statlig och kommunal
planering, liksom när det gäller kopplingen mellan land och hav. De 14 kustlänsstyrelserna deltar aktivt i Havs- och vattenmyndighetens arbete för
kommunal medverkan och i annat stödjande arbete gentemot kommunerna.
Länsstyrelserna tar också vid behov fram kompletterande regionalt planeringsunderlag, exempelvis från kommuner och utvecklingsansvariga aktörer eller internt från länsstyrelsen i frågor som faller inom länsstyrelsens normala ansvarsområden. Representanter från kustlänsstyrelserna deltar i tematiska arbetsgrupper. Kustlänsstyrelsen erhåller sedan 2012 finansiering för havsplaneringen.
Samverkan med regionala organ
Aktörer med regionalt utvecklingsansvar i respektive län leder och utvecklar
det regionala tillväxtarbetet. Det regionala utvecklingsansvaret innehas, beroende på län, av landsting/kommun, ett samverkansorgan eller en länsstyrelse.
Det finns också ett regionplaneorgan för Göteborgsregionen och regionplanering som genomförs av Stockholms läns landsting som behöver samordnas med
den statliga havsplaneringen.
De regionala aktörerna ska ges möjlighet att medverka i planförslagsarbetet.
Kustlänsstyrelserna kommer att stödja Havs- och vattenmyndigheten i arbetet
med samverkan med de regionala aktörerna.
Samverkan med kommuner
Berörda kommuner ska ges möjlighet att medverka i planförslagsarbetet.
Kommunerna har en viktig roll för havsplaneringen eftersom den statliga och
kommunala planeringen överlappar i större delen av territorialhavet. Kommunerna ansvarar också för planeringen av havsområdet närmast kusten och på land
vilket påverkar den statliga havsplaneringen. För att koordinera lokala förutsättningar och det nationella perspektivet är det nödvändigt med samverkan mellan
staten och kommunerna.
Förutom att kommunerna förväntas bidra med underlag och synpunkter vid
utarbetande av havsplanerna, syftar samverkan till att skapa beredskap för
kommande samråd av planförslagen.
Kustlänsstyrelserna deltar aktivt i Havs- och vattenmyndighetens arbete för
kommunal medverkan och i annat stödjande och samordnande arbete gentemot kommuner.
Representanter för kommuner och regioner som representerar olika förutsättningar och landsdelar bjuds in till arbetsgruppen för regional tillväxt. På nationell
nivå kommer Sveriges kommuner och landsting, SKL, att ges möjlighet att delta i
den tvärsektoriella referensgruppen. Samverkan i övrigt kommer att ske inom
SBN 2015-12-08
222
2015-12-04
såväl befintliga samarbetsforum (exempelsvis planeringsträffar inom länen) som
genom riktade workshoppar och möten där havsplaneringen är i fokus.
Internationell förankring
Internationell förankring och koordinering kommer framförallt att ske genom
befintliga organisationer och samarbetsformer. Förankring och koordinering
sker löpande genom kontakter med grannländer, samarbete inom HelcomVASAB:s gemensamma arbetsgrupp för havsplanering (i fråga om strategiska
frågor) och genom gränsöverskridande projekt. Havs- och vattenmyndigheten
leder projektet Baltic SCOPE som fokuserar på planering i Östersjöns havsplaneområde. Projektet genomförs med sju grannländer. Esbo-underrättelse
och samråd kommer också att bidra till internationell förankring och en möjlighet för grannländer att lämna synpunkter på planförslag och miljökonsekvensbeskrivningar. Havs- och vattenmyndigheten ansvarar för den internationella
koordineringen, men nationella myndigheter förväntas bistå Havs- och vattenmyndigheten med expertkunskap i det internationella arbetet. Naturvårdsverket ombesörjer samråd enligt Esbo-konventionen.
Vetenskaplig kunskap och forskning
Havs- och vattenmyndigheten kommer att på olika sätt utveckla samarbetet
med universitet och högskolor både direkt och genom forskningsrelaterade
havsplaneringsprojekt. Havsplaneringen har behov av fördjupad och aktuell
kunskap och att ta del av nya forskningsrön inom många områden. Forskningen kan även erbjuda metoder och bidra till kvalitetssäkring i havsplaneringen.
Förutom samverkan kring specifika frågor bjuds forskningsinstitutioner in i
den dialogprocess som sker fortlöpande när förslag till havsplaner tas fram.
Konsekvensbedömningar
Konsekvensbedömningsarbetet kommer att integreras i planeringsprocessen.
Varje havsplan ska miljöbedömas och samhällsekonomiska analyser ska genomföras. Arbetet med miljöbedömning leds och genomförs av Havs- och
vattenmyndigheten, men avstämningar kommer att göras med den regionala
nivån och med andra centrala myndigheter som berörs. Arbetet med samhällsekonomisk analys kommer bland annat inkludera en ekosystemtjänstanalys
som är en länk mot miljöbedömningen.
Arbetet med konsekvensbedömning pågår genom hela planeringsprocessen,
men kan förväntas öka i intensitet i samband med framtagandet av utkast och
förslag till havsplaner.
SBN 2015-12-08
223
Havs- och vattenmyndighetens samrådshandling
2015-12-04
Inriktning
Planeringsmål
Enligt havsplaneringsförordningen ska näringspolitiska, sociala och miljömässiga mål integreras i havsplanerna. Planeringens huvudinriktning är att
havets resurser ska användas så att havsanknutna näringar kan utvecklas och
växa samtidigt som ekosystem bevaras och restaureras. Havsplanerna ska bidra
till att god havsmiljö nås och upprätthålls. Enligt miljöbalken ska havsplanerna
bidra till långsiktigt hållbar utveckling.
Utifrån befintlig lagstiftning, samhällsmål och underlag som redovisats i
samband med nulägesbeskrivningen föreslås planeringsmål (figur 7). I tidigare
avsnitt Förutsättningar redogörs översiktligt för de huvudsakliga lagkrav och
samhällsmål som ligger till grund för planeringsmålen.
Figur 7. Samhällsmål och föreslagna planeringsmål för havsplaneringen.
Havsplaneringen ska eftersträva att uppfylla planeringsmålen som är både
övergripande och mer specifika, relaterade till olika typer av användning, behov av skydd i havet eller andra frågeställningar. De är konkretiseringar av
havsplaneringens syfte och ger en samlad vägledning som ska bidra till att det
nationella perspektivet säkerställs i arbetet med framtagandet av de områdevisa havsplanerna.
Planeringsmål föreslås bli gemensamma för de tre planerna, men då förutsättningarna skiljer sig åt, kan olika mål få olika betydelse för planering av respektive planområde. I avsnitten för respektive havsplaneområde identifieras
väsentliga frågor på havsplaneområdesnivå som relaterar till planeringsmålen.
SBN 2015-12-08
224
2015-12-04
Planeringsmålen anger inriktning för planeringen, men även andra frågor som
bedöms som relevanta kan komma att omfattas av planerna. Relevanta samhällsmål och befintlig lagstiftning ska alltid beaktas i planeringen.
Här redovisas förslag till planeringsmål:
Övergripande mål: Skapa förutsättningar för god havsmiljö och hållbar tillväxt
Havsplanerna ska övergripande ge rumsliga förutsättningar så att utvecklingsbehov och mål om hållbar tillväxt tillgodoses samtidigt som havsplanerna bidrar till att god havsmiljö nås och upprätthålls.
God havsmiljö beskrivs framförallt i miljökvalitetsmålet Hav i balans, samt
levande kust och skärgård och dess preciseringar, även om också andra miljökvalitetsmål är relevanta, exempelvis Ingen Övergödning, Giftfri miljö och
Biologisk mångfald. God miljöstatus i enlighet med havsmiljöförordningen
utgör en av preciseringarna.
Hållbar tillväxt relaterar bland annat till EU2020 och inbegriper både det
som kallas blå tillväxt, dvs. tillväxt relaterad till maritima verksamheter, och
ekonomisk tillväxt i bred bemärkelse. Tillväxten är hållbar när vi ekonomiskt,
miljömässigt och socialt kan tillfredsställa våra behov idag, samtidigt som vi
ger förutsättningar för kommande generationer att tillgodose sina behov.
En viktig utgångspunkt för havsplaneringen är att hållbar tillväxt förutsätter
väl fungerande ekosystem.
Mål: Skapa förutsättningar för regional utveckling
Havsplanerna ska ge rumsliga förutsättningar för hållbar utveckling, god livskvalitet och attraktiva miljöer regionalt och lokalt.
Havsplaneringen ska bidra till att bevara viktiga natur- och kulturvärden, ta
hänsyn till landskapsbilden och stödja möjligheter till friluftsliv. Kulturvärden är
viktiga för upplevelsen i landskapet, människors identitet och för att skapa
attraktiva miljöer att leva och bo i. Rekreation och friluftsliv inklusive fritidsfiske
har stor betydelse för människors livskvalitet och hälsa. Natur- och kulturvärden
vid kusten och i utsjön utgör också bas för utveckling av besöksnäring i kustsamhällen. Även andra havsrelaterade verksamheter som bidrar till utveckling och
blå tillväxt i kustområdet ska ges förutsättningar i havsplaneringen.
Mål: Skapa förutsättningar för marin grön infrastruktur och främjande
av ekosystemtjänster
Grön infrastruktur är naturområden, biotoper, strukturer och element i landskapet (inklusive hav och kust) som skapar ett ekologiskt sammanhang i landskapet och som utgör förutsättningen för att bevara landskapets biologiska
mångfald och därmed främja ekosystemtjänster.
Ekosystemtjänster är sådant som ekosystemet förser oss med, i form av produkter och tjänster som bidrar till vårt välbefinnande. Tjänsterna är även viktiga för att begränsa klimatförändringarna och för att anpassa samhället för att
stå emot dess verkningar.
Genom en kombination av skydd, återställande och hållbart nyttjande ska en
grön infrastruktur upprätthållas i och runt havet som innebär att fragmente-
SBN 2015-12-08
225
2015-12-04
ring av populationer och livsmiljöer inte sker och att den biologiska mångfalden i och runt havet bevaras och utvecklas.
Havsplanerna ska bidra till att:
•
Stödja inrättande av nya marina skyddade områden så att minst tio procent
av Sveriges havsområden har formellt skydd senast 2020 och skapa beredskap för ytterligare områden att skydda därefter. Geografiskt utökat skydd
kan bli aktuellt för att säkerställa att det marina områdesskyddet är representativt och bidrar till att bevara och stärka viktiga ekologiska samband,
strukturer och funktioner i ekosystemen. Representativitet handlar om att
de skyddade områdena tillsammans ska fånga upp alla typer av livsmiljöer
och arter. Havsplaneringen ska även bidra till att gynnsam bevarandestatus
upprätthålls för de arter och livsmiljöer skyddet omfattar.
•
Tillräckligt säkra biologiskt värdefulla livsmiljöer (oavsett om det finns
formellt marint områdesskydd), exempelvis lek- och uppväxtområden för
fisk, områden med marina däggdjur och viktiga häcknings-, födosöks- rastoch övervintringsområden för fåglar.
•
Tillräckligt säkra flyttstråk och vandringsvägar för t.ex. fisk, fågel och
fladdermöss.
•
Ge förutsättningar för vetenskapliga undersökningar och långsiktig övervakning av havsmiljön. Det kan handla om enskilda mätpunkter eller referensområden. Sådana områden kan innebära ett behov av att förebygga
framtida störningar i vissa ostörda områden.
Mål: Skapa förutsättningar för hållbar sjöfart
Havsplanerna ska ge förutsättningar för ekologiskt, socialt och ekonomiskt
hållbar sjöfart. Sjöfarten ges tillräckligt utrymme för att kunna växa, samtidigt
som havsplanerna bidrar till ökad sjösäkerhet som medför färre olyckor och att
riskerna för utsläpp av olja eller andra ämnen, liksom andra störningar minimeras. Havsplanerna ska ge förutsättningar för effektiva transportvägar med
låg bränsleförbrukning och att sjöfartens miljöeffekter särskilt minimeras i
ekologiskt känsliga områden. Hänsyn ska tas till att Östersjön är utpekat som
ett PSSA (Particularly Sensitive Sea Area) av den mellanstatliga sjöfartsorganisationen IMO (International Maritime Organization).
Mål: Skapa förutsättningar för god tillgänglighet
Förutsättningar ska ges så att det råder god tillgänglighet i transportsystemet
till sjöss, att transportinfrastrukturen hållas samman och utvecklas och att
överföring av godstransporter mellan väg och hav underlättas. Beredskap ska
finnas för fysisk infrastruktur, exempelvis framtida tunnlar eller broar.
Rumsliga förutsättningar ska ges för användning av havet för infrastruktur
för elektronisk kommunikation i form av sjökablar och radiosystem ska ges.
Förutsättningar ska även skapas för människors tillgänglighet till havet för
friluftsliv och rekreation.
SBN 2015-12-08
226
2015-12-04
Mål: Skapa förutsättningar för utvecklad energiöverföring och förnybar
elproduktion i havet
Havsplanerna ska stödja arbetet med integrering och anslutning till det europeiska elnätet och ge förutsättningar för de sjökablar för energiöverföring som
redan finns, planeras, eller kan komma att bli aktuella, inom Sverige eller
mellan Sverige och andra länder, liksom för kablar som rör energiöverföring
från havsbaserad elproduktion.
Havsplanerna ska bidra till att skapa förutsättningar för Sveriges framtida
behov av utvinning av förnybar energi. I detta ska planeringen stödja Sveriges
nationella mål om förnybar energi och stödja den nationella planeringsramen
för havsbaserad vindkraft som uppgår till en möjlig årlig produktion om 10
TWh el från havsbaserad vindkraft 2020, samt skapa beredskap för ytterligare
utveckling därefter mot 2030 som är EU:s nya målår för energiomställning
Beredskap ska finnas för annan havsbaserad elproduktion från förnybara
källor och havsplanerna ska ge förutsättningar för test av ny teknik på området.
Mål: Skapa förutsättningar för ett yrkesfiske som är hållbart
Havsplanerna ska ge förutsättningar för ett miljömässigt hållbart, resurseffektivt, innovativt, konkurrenskraftigt och kunskapsbaserat fiske inom ramen
för en ekosystembaserad förvaltning som inkluderar hänsyn både till viktiga
livsmiljöer för fisk och för andra arter.
Särskild viktigt är integrering med planeringen av kustområdena, där det
finns många viktiga livsmiljöer för fisk (lek- och uppväxtområden).
Mål: Skapa förutsättningar för försvar och säkerhet
Totalförsvarets militära del ges förutsättningar för att bedriva sin verksamhet,
bland annat genomföra militära övningar under olika förhållanden och bedriva
signalspaning.
Havsplanerna ska även ta hänsyn till behovet av strategisk försörjning av
Sverige vid trängt läge inklusive säkerställande av transporters handlingsfrihet
under krisberedskap.
Mål: Skapa beredskap för eventuell framtida utvinning av mineraler samt för
koldioxidlagring
Hänsyn ska tas till att det i framtiden kan vara aktuellt med ökad utvinning av
sand och grus, utvinning av mineraler samt koldioxidlagring. Utvinning av olja
och gas i Sveriges sjöterritorium eller ekonomisk zon bedöms dock inte vara
aktuell under överskådlig tid.
Mål: Skapa beredskap för framtida etablering av hållbart vattenbruk med
minimerad negativ miljöpåverkan
Hänsyn ska tas till att vattenbruk kan bli aktuellt i havsplaneområdena i framtiden. För närvarande finns vattenbruk nästan uteslutande utanför planområdet
nära kusten. I en framtid kan det bli aktuellt med vattenbruk längre ut i havet.
SBN 2015-12-08
227
2015-12-04
Planeringsstrategier
Rättsliga utgångspunkter
Havsplaneringen tar sin utgångspunkt i den internationella och nationella rätt som
reglerar användningen av havet. Internationella konventioner och regelverk, som
havsrättskonventionen (UNCLOS), ska följas, liksom EU-lagstiftning och relaterad
svensk lagstiftning som rör havet. Den svenska havsplaneringen ska även följa det
ramverk som EU:s havsplaneringsdirektiv bildar för medlemsstaterna.
Hur havsplaneringen i Sverige ska utföras regleras i havsplaneringsförordningen. Ett förslag till havsplan som upprättas av Havs- och vattenmyndigheten ska bestå av en karta och en planbeskrivning.
Kartan ska redovisa
•
grunddragen för användningen av havsområdet,
•
de områden som är av riksintresse enligt 3 kap. miljöbalken och andra allmänna intressen av väsentlig betydelse
Planbeskrivningen ska
•
ange inriktningen för användningen av havsområdet
•
ange och beskriva vilka områden som är av riksintresse enligt 3 kap. miljöbalken
•
redogöra för andra allmänna intressen av väsentlig betydelse, den
nuvarande användningen av havsområdet, och de planeringsförutsättningar i övrigt som planen tar hänsyn till
•
redovisa de övervägande som legat till grund för planen
•
ange hur frågor om oförenliga ändamål bör lösas
•
tydligt redovisa innebörden och konsekvenserna av användningen av havsområdet enligt planen
Föreskrifter om förbud eller begränsningar för verksamheter och åtgärder kan
utarbetas om det behövs för att uppnå syftet med planen.
Planeringsprinciper
De principer som formuleras i det här avsnittet relaterar till hur Havs- och
vattenmyndigheten avser att genomföra havsplaneringen.
Följande principer ska tillämpas:
•
Havsplaner kommer att utarbetas på bästa möjliga tillgängliga kunskapsunderlag, med vetskap om att det råder brister i underlagen. Tillämpning
av försiktighetsprincipen ställer krav på planeringsunderlag och kan innebära särskilda krav för övervakning och uppföljning.
•
Havsplaneringen ska ta hänsyn till lokala och regionala förutsättningar och
behov, samt vara ett stöd för kommunal och regional fysisk planering.
•
God samordning med våra grannländers havsplanering ska uppnås.
•
Havsplaneringen ska beakta effekterna av olika verksamheters samlade
påverkan.
SBN 2015-12-08
228
2015-12-04
•
Olika verksamheters samexistens i ett område ska främjas vid förslag på
användning av havet. Synergier mellan olika verksamheter ska sökas.
•
Hänsyn ska tas till befintliga verksamheter och erhållna tillstånd.
•
Avvägning mellan riksintressen utgår från miljöbalkens bestämmelser, t.ex.
att försvarsintresset ska ges företräde om ett område eller del av område
behövs för en anläggning för totalförsvaret och att stora vattenområden
som inte alls eller endast obetydligt är påverkade av exploateringsföretag
eller andra ingrepp i miljön så långt möjligt ska skyddas mot åtgärder som
kan påtagligt påverka områdenas karaktär
•
Sjöfarten ska kunna bedrivas i enlighet med havsrättens regelverk
Tematisk fokusering
I denna första planeringscykel kommer havsplaneringen särskilt fokusera på
planeringsfrågor relaterade till naturskydd (inklusive skydd av livsmiljöer för
fisk), energi, sjöfart och yrkesfiske. Enligt EU:s havsplaneringsdirektiv ska
medlemstaterna sträva efter att bidra till hållbar utveckling för dessa sektorer
(samt vattenbruk) samt bevarande och skydd för förbättring av miljön. Naturvård, energi och sjöfart representerar också ökande anspråk på havet.
Avvägning mellan intressen
Intressen och verksamheter som rör havet är av olika karaktär, vissa relaterar
till exploatering och andra till bevarande och skydd. Havsplanerna ska tas fram
utifrån en helhetssyn på havet och visa på den mest lämpade användningen i
ett nationellt perspektiv utifrån läge, beskaffenhet och behov. Vid intressekonflikter ges ett intresse företräde framför ett annat, eller anvisas ett lämpligt
sätt att hantera intressekonflikten.
Avvägning och prioritering mellan intressen kommer att utgå ifrån de platsspecifika intressen som är aktuella för det aktuella området, men också ifrån
den samlade bilden av nyttjande och behov i hela havsområdet, både i närtid
och för framtiden. Prioriteringsordningen vid avvägning mellan intressen
kommer därför att variera från fall till fall.
Förslagen till havsplaner kommer att innebära ställningstaganden till hur olika
allmänna intressen (inklusive riksintressen) ska vägas mot varandra. Havsplanen
ska ge uttryck för statens samlade syn på hur havsområdena ska förvaltas och
förslagen kan därför komma att avvika från de anspråk och de underlag som de
olika nationella myndigheterna har redovisat i form av anspråk på riksintressen
eller andra allmänna intressen. Se mer i avsnittet om riksintressen.
Fördjupningsområden
De geografiska områden som bedöms ha störst nytta och behov av planering
kallas fördjupningsområden. Det gäller områden som är eller förväntas bli högt
nyttjade och områden med stor sårbarhet eller hög riskfaktor eller där det finns
befintliga eller potentiella intressekonflikter.
Framtagande av planeringsunderlag kan behöva prioriteras när det gäller
fördjupningsområdena och de kan även behöva planeras med större detaljeringsgrad än övriga delar av havet. Områden som i första hand bedöms ha stor
nytta av att planeras är de 13 områden som presenteras i Havsplanering –
SBN 2015-12-08
229
2015-12-04
Nuläge 2014. I avsnitten om respektive havsplanområde redovisas fördjupningsområdena kortfattat.
Den fortsatta planeringsprocessen får visa vilka av de föreslagna fördjupningsområdena som kommer att kräva en mer detaljerad planering.
Planalternativ
I miljöbalkens reglering av miljöbedömning ställs krav på redovisning av rimliga planalternativ. Sådana kan bidra till att visa på olika möjligheter när det
gäller användningen av havsområden och därför vara viktiga att utveckla och
lyfta fram i planeringsprocessen. Det är viktigt att i processen dokumentera
vilka alternativ som har hanterats och motivera val och avvägningar mellan
dem, till exempel genom redovisning av konsekvensbedömningar.
Om planeringsprocessen visar att det är relevant med alternativa planförslag, i planens helhet eller i avgränsade områden, kan sådana komma att
utarbetas som ett led i framtagande av Havs- och vattenmyndighetens slutliga
förslag till havsplaner. Det kan till exempel bli aktuellt för den planering som
sker inom fördjupningsområden.
Samspel med andra planer
Havsplaneringen ska samspela med såväl det internationella planeringsperspektivet som det regionala och kommunala, varför havsplanerna måste relatera till
såväl en större geografi som en mindre. Planernas utredningsområden blir därför
större, både inåt och utåt, än planområdena. Planeringen av Västerhavet, Östersjön respektive Bottniska viken behöver också samordnas med varandra.
Internationellt
I det internationella perspektivet ska gemensamma lösningar sökas med grannländerna, samt eftersträvas samordnade redovisningsformer för havsplanerna.
Eftersträvansvärt är också att alla grannländer har en gemensam syn på nuläget
och delar framtidsvision som utgångspunkt för planeringen. På utsjöbankarna
Södra Midsjöbanken och Kriegers flak ska vi eftersträva samordning med Polen
respektive Tyskland och Danmark. I Öresund och Kattegatt är målsättningen att
samordna med Danmark och i Bottniska viken med Finland och Åland.
Kommunalt
Havsplaneringen ska, så länge syftet med havsplaneringen uppfylls, ta hänsyn till
de befintliga kommunala översiktsplanerna där de redovisar planeringsfrågor
och utvecklingsintentioner inom det statliga havsplaneringsområdet. Förutom i
planeringen av överlappsområdet mellan den kommunala och statliga planeringen, är det viktigt att den kommunala planeringen vid kusten och i kustvattnet
beaktas i den statliga havsplaneringen, även om området formellt inte utgör del
av de statliga havsplanerna. Nära kusten sker många aktiviteter samtidigt som
det finns värdefulla livsmiljöer som kan påverkas av planering längre ut.
Underlag som tas fram under planeringsprocessen och som kan underlätta
kommunal översiktsplanering ska tillgängligöras för den kommunala
planeringen. När de tre nationella havsplanerna är beslutade ska de stödja
kommunal havsplanering.
SBN 2015-12-08
230
2015-12-04
Havsplaner emellan
De tre havsplanerna ska ha ett sammanhängande nationellt perspektiv som gör
det möjligt att bedöma de samlade konsekvenserna av de enskilda planerna.
Redovisningssättet i planerna ska vara likartat.
Samspel mellan land och hav
Utvecklingen i havet är beroende och styrd av aktiviteter på land och havsplanerna måste därför sättas in i detta sammanhang. Befolkning och näringsliv
vid kusten, transportsystem och hamnar med mera utgör viktiga referenspunkter för havsplaneringen. Det gör även stads- och landsbygdsutveckling samt
regionala utvecklingsstrategier kopplade till land. Även utsläppskällor på land
påverkar i hög grad havet, vilket havsplaneringen behöver förhålla sig till.
Kommunerna ansvarar för kustzonsförvaltningen och har liksom staten planeringsansvar i territorialhavet. En god samverkan mellan staten, regioner och
kommunerär nödvändig för att koordinera lokala och regionala förutsättningar
och perspektiv med de nationella frågorna i den statliga planeringen.
Planeringens tidsperspektiv
Att skapa förutsättningar för utveckling kräver långsiktighet. Förändringar i
ekosystem är storskaliga processer som kräver långsiktighet i inriktningar och
åtgärder. En havsplan är framtidsinriktad och bör ha en långsiktig planeringshorisont. För att underlätta förståelsen för planeringens långsiktighet och inriktning mot framtiden föreslås 2050 som horisontår och 2035 som referensår.
Planeringsmålen
Planeringsmål anger vad havsplaneringen kommer att inriktas mot. Målkonflikter kan uppstå i olika områden där flera intressen överlappar. De integrerade konsekvensbedömningarna kommer att vara en hjälp för att i planeringsprocessen identifiera, dokumentera och om möjligt lösa sådana målkonflikter.
Geografiska skalor
En havsplan ska kunna förstås och användas av många 0lika personer, både
professionella och privatpersoner. Det är viktigt att planen är begriplig och
överskådlig och att det går att skilja på vad som är ställningstagande och vad
som är underlag. Sverige har ett relativt stort havsområde att redovisa i planerna vilket innebär en utmaning i att hitta rätt förhållande mellan hanterbar
skala och tillräcklig tydlighet.
För den övergripande nivån lämpar sig en redovisning inom skalintervallet
1:800 000–1:600 000, baserat på täckningsgrad, detaljeringsnivå mellan kartskikt, geografi samt gränser för planområden och fördjupningsområden. Skalintervallet ger 10–12 kartblad.
Redovisning inom skalintervallet 1:400 000–1:100 000 föreslås för fördjupningsområden.
Planeringsunderlag
Planeringen kommer att baseras på olika typer av underlag, som riksintresseanspråk, Havs- och vattenmyndighetens nulägesbeskrivning, myndigheternas
sektorrapporter, regionala rapporter från länsstyrelserna, regionala utveck-
SBN 2015-12-08
231
2015-12-04
lingsstrategier (RUS), kommunala översiksplaner, regionplaner samt rapporter
och undersökningar inom olika ämnesområden. Även det som tas fram inom
miljöbedömningen och arbetet med samhällsekonomiska konsekvensanalyser
utgör en del i underlaget.
Kompletterande och fördjupade underlag kommer att behöva tas fram, bland
annat för naturvärdesbedömning, områden viktiga för fiskreproduktion, framtidsbilder för utveckling inom olika sektorer och för klimatfrågor. Även utpekade riksintresseområden i havet har olika aktualitet och underlag, varför
kompletterande underlag kommer att behövas i havsplaneringen. Behovet av
planeringsunderlag ses över med hjälp av tematiska arbetsgrupper.
Bottniska viken
Särdrag
Bottniska vikens planområde omfattar Uppsalas, Gävleborgs, Västernorrlands,
Västerbottens och Norrbottens län. I området finns 20 kustkommuner med
totalt 780 000 invånare. Havsplaneområdet gränsar mot Finland i öster.
Gränsen går från Haparanda i norr till Södra Kvarken vid Åland i söder.
Kommuner i Bottniska vikens planområde
Gävle
Robertsfors
Haparanda
Skellefteå
Hudiksvall
Sundsvall
Härnösand
Söderhamn
Kalix
Tierp
Kramfors
Timrå
Luleå
Umeå
Nordanstig
Älvkarleby
Nordmaling
Örnsköldsvik
Piteå
Östhammar
SBN 2015-12-08
232
2015-12-04
Figur 8. Bottniska vikens planområde.
Bottniska viken är avdelad vid två grunda trösklar, Södra och Norra Kvarken,
vilket innebär att det tar lång tid för vattnet att omsättas, uppskattningsvis
cirka 30 år. Det instängda läget gör att vattenkvaliteten här nästan helt präglas
av vatten från älvar och sötvattendrag, vilket gör salthalten låg i området. Detta
påverkar Bottniska vikens ekosystem och vilka arter som återfinns här. I de
sydligaste, mest salta, delarna förekommer marina arter i större utsträckning
än i de nordligare delarna. Antalet marina arter minskar ju längre norrut man
kommer. Olika sötvattenarter, t.ex. gömfröiga kärlväxter, samt mossor och
ormbunksväxter, bildar artrika miljöer i norra delen av området.
SBN 2015-12-08
233
2015-12-04
Under en normal vinter når den maximala utbredningen av is hela Bottniska
viken och de norra delarna av Östersjön. I Bottniska vikens kustnära områden
ligger istäcket längst, mellan 100–190 dagar om året. Istäcket påverkar bland
annat vattnets omsättning, och fasta konstruktioner kan utsättas för mycket
svår påfrestning av havsis, vilket påverkar t.ex. vindkraftsparker och andra
konstruktioner. Vågkraft är inte aktuellt på grund av isen och sjöfarten påverkas eftersom fartygen måste följa isbrytarnas vägar. Inom havsplaneringen blir
det viktigt att beakta att sommar- och vinterförhållanden kan innebära två helt
olika miljöer och förutsättningar. Isläggningen skapar även möjligheter ur flera
avseenden, exempelvis genom isvägar i Norrbottens skärgård och vinterturism
som t.ex. jakt och långfärdsskridskoåkning.
Landhöjningen är störst i Västerbotten (cirka en cm per år) men påverkar
hela Bottniska viken. Den har inneburit att Bottniska viken saknar kulturmiljöer under vatten, vilket finns längs andra kuster i Sverige. Tidigare kustbosättningar kan istället hittas längre in på land. Däremot finns liksom i övriga havsområden fartygslämningar av kulturhistoriskt värde. Muddring av farleder är
en förutsättning som blir en nödvändighet med tiden i detta redan grunda hav.
Landhöjningen i sig bidrar till en mångfald av biotoper och arter i havsmiljön.
Bottniska viken är ett område med höga naturvärden. Miljöer med särskilt
höga värden är till exempel områden med ängar av kransalger och kärlväxter,
små öar och skär, utsjögrund samt områden med stor förekomst av blåstång/smaltång. Det förekommer ett antal olika hotade arter. Det finns även ett antal
arter som endast förekommer här, samt några arter som har sina utbredningsgränser inom området. Bottniska vikens natur och de höga naturvärdena utgör
en källa till en rad möjligheter, inte minst för besöksnäringen och friluftslivet.
Bottenvikens skärgård, Höga kusten och Roslagen utgör riksintresse för det
rörliga friluftslivet (4 kap. 2§ miljöbalken). Höga kusten är riksintresse för
obruten kust (4 kap. 3§ miljöbalken).
Två nationalparker, ca sju marina naturreservat och drygt 100 Natura 2000områden finns i Bottniska viken. Finngrundets bankar utgör Natura 2000områden och ligger mestadels i ekonomisk zon. Det finns även två Helcom
MPA-områden, Höga kusten och Haparanda skärgård, inom planområdet som
inte utgörs av naturreservat eller Natura 2000. Höga kusten är ett världsarv
utsett av UNESCO som ett område med en unik kultur- och naturhistorisk
miljö som vittnar om människans och jordens historia. Det finns ett antal fredningsområden för fisk i planområdet.
Bottniska vikens långa tradition av industrier har resulterat i många förorenade områden med höga halter av miljögifter längs kusten. Pågående och
historiska utsläpp från industri, avlopp och areella näringar påverkar havsmiljön och illustrerar kopplingen mellan land och hav.
Inom Bottniska viken finns hamnar av betydelse för transport av bland annat
skogsprodukter, petroleum, drivmedel, järnmalm och stål som är betydelsefulla
för att långsiktigt säkerställa industrins behov av kostnadseffektiva transportlösningar. Basnäringar som gruv- och skogsindustrin är idag beroende av en
fungerande sjöfart.
Turbåtstrafik innanför baslinjen med nytta för turism och lokalboende på
öar finns i kommuner med skärgård, exempelvis Östhammar, Luleå och Haparanda. Passagerartrafik utanför baslinjen finns i Umeå, över Norra Kvarken
SBN 2015-12-08
234
2015-12-04
mellan Umeå och Vasa i Finland. Umeå kommuns översiktsplan har även en
vision om en framtida fast förbindelse över Norra Kvarken.
Bottniska viken erbjuder ett varierat kustlandskap. Det finns allt från flack
skärgård till Höga kustens unika natur som skapar goda möjligheter för besöksnäring och rekreation. En stor potential finns i att utveckla besöksnäringen
då områdets attraktiva naturmiljöer kan locka såväl besökare som nya företag.
Det finns kommunalt intresse för havsbaserad vindkraft i Bottniska viken,
vilket återspeglas i flera kustkommuners översiktsplaner. Vid Storgrunden utanför Gävleborg finns t.ex. tillstånd för en större havsbaserad vindkraftspark.
Yrkesfisket inom Bottniska viken är småskaligt. Siklöjefisket har störst ekonomisk betydelse i Bottenviken och strömmingsfisket dominerar i Bottenhavet.
Laxfiske bedrivs i hela området. Efterfrågan på lokalt fångad fisk och förädlad
fisk är god. Det finns stora möjligheter finns att utveckla verksamheten. Utsjöfisket bedrivs i hög grad av finsk fiskeflotta.
Sjötransporterna ökar vilket leder till större risk för olyckor till sjöss som kan
få negativa effekter för havsmiljön.
I Östhammars kommun, i planområdets allra sydligaste del, ligger Forsmarks kärnkraftverk.
I Bottniska viken finns viktiga områden för totalförsvaret. Det finns ett sjöövningsområde lokaliserat längs kusten i Västernorrland och ett antal områden
på land inkluderar också riskområden över vatten.
Väsentliga frågor
De planeringsmål som formuleras i ett tidigare avsnitt i inriktningsdokumentet
relaterar till alla tre planområden och utgör övergripande mål även för havsplan Bottniska viken. Här redovisas de frågor som bedöms särskilt viktiga att
hantera för Bottniska viken:
•
Att skapa förutsättning för miljöanpassad, säker och utökad sjöfart med
bibehållen framkomlighet
•
Utökande och fastställande av skyddade områden för att säkerställa biologisk mångfald med beaktande av livsmiljöer, spridningskorridorer och
sammanlänkning av områden, särskilt i ekonomisk zon där det i dagsläget
finns få skyddade områden
•
Regional utveckling, bland annat genom utveckling av de viktigaste hamnarna inom planområdet, liksom förbättrade förutsättningar för turism
•
Utveckling av infrastruktur mellan Umeå–Vasa
•
Isbildningens konsekvenser; med möjligheter och utmaningar för t.ex. sjöfart, havsbaserad energi, friluftsliv med mera
•
Landhöjningens konsekvenser; med möjligheter och utmaningar för t.ex.
kulturmiljö och sjöfart
•
Den långsamma vattenomsättningens konsekvenser; med möjligheter och
utmaningar för t.ex. miljögifter och vattenbruk
•
Den låga salthaltens konsekvenser; med möjligheter och utmaningar för
t.ex. naturvärden
SBN 2015-12-08
235
2015-12-04
Samarbetet med grannländer
Samverkan och koordinering med grannländerna kommer att vara viktig under
hela planeringsprocessen. Vad gäller processen ligger Sverige före Finland. I
Finland pågår arbete pågår med att ta fram ett regelverk för att införliva EU:s
havsplaneringsdirektiv.
Särskilda frågor att beakta är behov av:
•
att Sverige och Finland, inklusive Åland, samordnar sin havsplanering så
långt som möjligt
•
att planering av linjära objekt (fartygsstråk/leder, kabeldragningar, kabelanslutningar med mera) koordineras mellan länderna
•
att fiskförvaltningen utgår från samförstånd och samsyn mellan Sverige och
Finland
•
att sjöfartsrelaterade frågor i Södra kvarken behöver samordnas med
Östersjöplanen.
Fördjupningsområden
Inom Bottniska vikens havsplanområde finns fem potentiella fördjupningsområden:
•
Södra kvarken. Området är en viktig passage för all sjöfart norr om Åland,
och är också av vikt för friluftslivet och turismens sjöfart. Övriga intressen i
området är kulturmiljö, försvar, energi och naturskydd.
•
Finngrundet och Storgrundet. Här finns viktiga naturvärden och intresse
för havsbaserad vindkraft. Övriga intressen är yrkesfiske, kulturmiljö samt
utvinning av material.
•
Höga kusten och Vänta litets grund. Här är kulturmiljö, friluftsliv och
turism av stor vikt, tillsammans med yrkesfiske, sjöfart och försvar. Samtidigt finns riskområde med miljöfarliga objekt.
•
Norra kvarken och Rata storgrund. Här är sjöfarten av stor vikt samtidigt
som friluftsliv och turism, yrkesfiske, kulturmiljö, vindkraft, infrastruktur
och naturskydd också har stora värden.
•
Bottenvikens skärgård. Här är sjöfarten av vikt samtidigt som hänsyn ska
tas till kulturmiljö, friluftsliv och turism, försvar, havsbaserad vindkraft,
utvinning av material och naturskydd.
SBN 2015-12-08
236
2015-12-04
Östersjön
Särdrag
Östersjöns havsplaneområde är det största av de tre planområdena och sträcker sig från Ålands hav, runt Skånes kust och upp genom Öresund till kommungränsen mellan Helsingborg och Höganäs. Det omfattar storstadsregionerna,
Stockholm och Malmö, Sveriges största öar Gotland och Öland, unika skärgårdmiljöer och områden av stor betydelse för fritidsboende och friluftsliv.
Området är administrativt komplext och planeringsförutsättningarna ser olika
ut inom olika delar av planområdet. Exempelvis skiljer sig behov och förutsättningar för planering avsevärt åt mellan Öresund och det öppna havet utanför
Gotland. Området är också geopolitiskt betydelsefullt och försvaret är en viktig
aktör inom planområdet.
Kommuner i Östersjöns planområde
Borgholm
Oskarshamn
Haninge
Oxelösund
Helsingborg
Gotland
Karlshamn
Ronneby
Karlskrona
Simrishamn
Kristianstad
Skurup
Kävlinge
Söderköping
Landskrona
Sölvesborg
Lomma
Trelleborg
Malmö
Trosa
Mörbylånga
Valdemarsvik
Norrköping
Vellinge
Norrtälje
Värmdö
Nyköping
Västervik
Nynäshamn
Ystad
SBN 2015-12-08
237
2015-12-04
Figur 9. Östersjöns planområde.
Östersjöns planområde har sju grannstaters planeringsambitioner att förhålla
sig till. Den internationella och gränsöverskridande aspekten kommer därför
att få stor betydelse i planeringen. Inte minst är behovet av samsyn på nuläget,
ekosystemen och utvecklingspotentialen samt en koordinering av redovisning
på plankartor länderna emellan av stor betydelse för att man ska få en helhetsbild av läget och planerad utveckling i Östersjön. Inom planområdet finns sju
länsstyrelser och 30 kommuner med överlappande planeringsansvar som delas
mellan stat och kommun samt ett antal regionala organ och utvecklingsansvariga aktörer att samarbeta och kommunicera med. Komplexiteten ställer
krav på en väl koordinerad havsplaneringsprocess.
SBN 2015-12-08
238
2015-12-04
Östersjön är idag ett hårt nyttjat innanhav med många intressenter, såväl
nationellt som internationellt. Kusten runt Östersjön har ett högt exploateringstryck. Den förväntade utvecklingen kommer att öka nyttjandegraden
ytterligare inom såväl befintliga verksamhets- och intresseområden som inom
nya. Sjöfarten är intensiv och förväntas öka kraftigt, intresset för utvinning av
olika slags havsbaserad energi, särskilt havsbaserad vindkraft växer med den
tekniska utvecklingen, förändrade energipriser och anpassning till klimatförändringen. Ökad sjöfart innebär att den redan stora olycksrisken kommer
att öka med risk negativa effekter för miljön. I Östersjöområdet finns idag ett
antal kärnkraftreaktorer och det förekommer transporter av radioaktivt
material. Utvinning av naturresurser som olja, gas och sand pågår och planeras
i närheten av det svenska havsplaneområdet. Området är viktigt för Sveriges
totalförsvar, och det bedrivs yrkesfiske i stora delar av området.
Inom planområdet finns idag fysisk infrastruktur som i flera fall sammanbinder Sverige med enskilda grannländer, exempelvis kablar, rörledningar och
Öresundsbron. Den fasta infrastrukturen förväntas öka inom planeringshorisontens tidsram. Östersjöns unika förmåga att konservera fartygslämningar och att havsnivån har stigit gör att det finns en unik kulturskatt att utforska
och bevara. Inom planområdet finns många unika miljöer och naturvärlden
som ger goda möjligheter att bedriva ett aktivt friluftsliv och som bör bevaras
och utvecklas. Turistnäringen är redan idag en viktig näring i de kommuner
som omfattas av planområdet och förväntas växa ytterligare. Möjlighet till friluftsliv och tillgång till attraktiva naturmiljöer är viktiga förutsättningar för
utvecklingen av det lokala näringslivet.
Ekosystemen inom planområdet är hårt ansträngda och måste hanteras genom gemensamma åtaganden på mellanstatlig nivå inom avrinningsområdet.
Ansvaret för Sveriges åtagande för att förbättra Östersjöns miljö, bland annat
genom handlingsplanen för Östersjön (Baltic Sea Action Plan) är i åtgärdsprogrammet för havsmiljön fördelat på en rad aktörer såväl nationellt som
inom havsplaneområdet, däribland kommuner och verksamhetsutövare.
Kunskapen om ekosystemen och den gröna infrastrukturen är bristfällig. Det
finns en rad skyddade områden enligt miljöbalken, till exempel Natura 2000områden, men också skyddsområden i form av Helcom och Ospar MPAområden och olika typer av tidsbegränsade skydd för naturvård och fiske. Omfattningen av skyddade områden är dock otillräcklig, särskilt i utsjödelen av
planområdet. De marina skyddade områdena är inte heller ekologiskt sammanhängande och representativa.
Väsentliga frågor
De planeringsmål mål som formuleras i ett tidigare avsnitt i inriktningsdokumentet relaterar till alla tre planområden och utgör övergripande mål även för
havsplan Östersjön. Här redovisas de frågor som bedöms särskilt viktiga att
hantera för Östersjön i den första planeringscykeln:
SBN 2015-12-08
239
2015-12-04
•
Att skapa förutsättning för miljöanpassad, säker och utökad sjöfart med
bibehållen framkomlighet.
•
Utökande och fastställande av skyddade områden för att säkerställa livsmiljöer och biologisk mångfald med beaktande av spridningskooridorer och
sammanlänkning av områden, särskilt i ekonomisk zon där det i dagsläget
finns få skyddade områden
•
Försvarets möjlighet att utföra sitt uppdrag i ett försvarspolitiskt viktigt
område
•
Nyttjande och bevarande av områdets många utsjöbankar. Här handlar det
framförallt om en avvägning mellan vindkraft/sjöfart, och naturvärden
samt överenskommelser med grannländer
•
Planer på utbyggnad av storskalig havsbaserad vindkraft med anslutningar
till land, både i havsplaneområdet och i grannländernas zoner
•
Regional utveckling, bland annat genom utveckling av de viktigaste hamnarna inom planområdet, liksom förbättrade förutsättningar för besöksnäring
•
Utveckling i Öresundsregionen med ett Öresund som redan är ett trångt
område med många intressen
•
Fast infrastruktur, exempelvis kablar, rörledningar och tunnlar som planeras eller diskuteras.
•
Internationell koordinering med sju grannländer och att få till stånd gemensamma perspektiv på miljö, bevarande och utveckling
Samarbetet med grannländer
Samverkan och koordinering med grannländerna kommer att vara viktigt under hela planeringsprocessen. Samtliga EU:s medlemsstater runt Östersjön
förväntas utarbeta havsplaner till senast 2021. I dagsläget finns första generationens havsplaner i Tyskland och i Litauen. Övriga länder har påbörjat eller
kommer inom kort påbörja sina planeringsprocesser. Den svenska processen
ligger i fas med Polens och Lettlands planering, medan övriga länder förväntas
påbörja sina planprocesser något senare.
Särskilda frågor att beakta är:
•
Att Sverige saknar överenskommelse med Lettland om avgränsningslinje
mellan ländernas ekonomiska zoner
•
Planeringen av Öresund, där vi kommer att eftersträva samordning med
Danmark
•
Behov av att nyttjande/bevarande av utsjöbankarna Södra Midsjöbanken,
som delas mellan Sverige och Polen, och Kriegers Flak, där Tyskland,
Danmark och Sverige, har mötande zoner, bör planeras i nära samverkan
med berörda länder.
•
Behov av att hantering av linjära objekt, (fartygsrutter, kabeldragningar,
kabelanslutningar m.m.) koordineras mellan länderna
•
Att sjöfartsrelaterade frågor i Södra kvarken behöver samordnas mellan
Bottniska viken- och Östersjöplanerna
SBN 2015-12-08
•
240
2015-12-04
Att planeringen bör utgå från samförstånd mellan grannländer kring nuläget och framtiden för Östersjön inklusive tolkningen av ekosystemansatsen och behovet av ett förbättrat miljötillstånd
Fördjupningsområden
Inom planområdet finns flera fördjupningsområden. Den fortsatta planeringsprocessen och en fördjupad analys av de identifierade områdena får visa vilka
av dessa områden som kommer att prioriteras:
•
Öresundsområdet (högt exploateringstryck) inklusive Kriegers Flak (vindkraftsplaner från Tyskland och Danmark)
•
Sydvästra Gotlandshavet (bland annat naturskydd i konflikt med sjöfarten)
med Midsjöbankarna (där det finns intresse för vindkraftsetablering både
på Sveriges och Polens del av den södra banken) och Hoburgs bank (naturskydd och sjöfart)
•
Hanöbukten med Skånes östkust och Blekinges sydkust samt Bornholmsgattet (sjöfart, försvar, yrkesfiske, friluftsliv)
•
Nordvästra Gotlandshavet (friluftsliv, naturvård, vindkraft, försvar fiske
och sjöfart, inklusive området med inseglingen mot Norrköping och Stockholm (sjöfart, natur och friluftsliv)
•
Södra kvarken (sjöfart, kultur och naturvård), som även ingår Bottniska
vikens planområde
Västerhavet
Särdrag
Västerhavets planområde omfattar Kattegatt och Skagerrak, från Kullen i söder
till gränsen mot Norge, och det gränsar till Danmark och Norge. Landområdet
innanför Västerhavet består av Västra Götalands län, Hallands län och en
mindre del av Skåne län. Planområdet omfattar 15 kustkommuner.
Kommuner i Västerhavets planområde
Båstad
Orust
Falkenberg
Sotenäs
Göteborg
Strömstad
Halmstad
Tanum
Höganäs
Tjörn
Kungsbacka
Varberg
Kungälv
Öckerö
Lysekil
SBN 2015-12-08
241
2015-12-04
Figur 10. Västerhavets planområde.
Totalt bor 1,1 miljon människor i kustkommunerna längs Västerhavet och här
finns expansiva områden med hög tillväxt av befolkning och fritidsboende. För
befolkningen längs Västerhavet och i synnerhet i Bohuslän har havet alltid varit
en viktig resurs. Havet har gett arbete genom fiske, sjöfart och förädlingsindustri. Idag har betydelsen av de traditionella havsanknutna näringarna
minskat och ersätts av bland annat friluftsliv och turism som framtida näring.
Turismen ökar och exploateringstrycket är högt i kustzonen. Norra Bohuslän
(förutom Strömstad) har befolkningsminskning, men samtidigt ett högt exploateringstryck för fritidsbebyggelse. Bohusläns, i ett internationellt perspektiv,
SBN 2015-12-08
242
2015-12-04
unika natur- och kulturmiljökvaliteter bidrar till att turism och rekreation är en
ökande näring som sysselsätter många personer.
Specifikt för västkusten och Västerhavet är: de nästan oceaniska förhållanden som ger stor artrikedom, särskilt i Skagerrak; det höga trycket på friluftsliv
och turism; att regionen har nästan hälften av Sveriges maritimt anställda;
koncentrationen av stora beredningsföretag och en omfattande handel med fisk
och skaldjur; den intensiva sjöfarten som förväntas öka kraftigt; att Sveriges
två största hamnar finns här; de stora riskerna för oljeutsläpp som snabbt når
land; samt problemet med marint skräp på grund av vindar och strömmar.
Förhållandena i Västerhavet passar för att testa nya tekniker för utvinning av
havsenergi. Kattegatt och Skagerrak har sinsemellan olika förhållanden beträffande ekosystem, miljöproblem, väderlek, fiske och sjöfart.
Det finns en rik och varierande artförekomst i hela Västerhavet med en stor
del av Sveriges marina flora och fauna. Drygt tio procent av havsmiljön omfattas av marint områdesskydd. Representativiteten av olika marina livsmiljöer
är dock svag. Särskilt viktiga naturvärden i Västerhavet är utsjöområdet
Bratten, Kosterhavet med Säcken/Singlefjorden och de djupa delarna av
Kosterrännan samt Gullmarsfjorden. Andra skyddsvärda områden med en stor
artrikedom är utsjögrunden: Grisbådarna, Persgrunden och Svabergsgrunden i
Skagerrak samt Fladen, Stora respektive Lilla Middelgrund, Röde bank, Morups bank och Vanguards grund i Kattegatt. Försvarsmakten har sjöövningsområden i Bohuslän och vid Göteborg, samt ett skjutfält vid Halmstad med
omgivningspåverkan inom havsområdet.
Sjöfarten är en viktig komponent i Västerhavet med Göteborgs hamn som
Skandinaviens största transport- och logistiknod. I planeringen behöver andra
intressens rumsliga anspråk koordineras med sjöfartens.
Den intensiva sjöfarten innebär en risk för kollisioner och generellt är Kattegatt ett högriskområde. I synnerhet utgör transporterna av olja en risk i Västerhavet. Omfattande oljetransporter sker till de stora svenska hamnarna men
kanske främst via oljetankers som passerar på väg ut till Nordsjön från framför
allt Ryssland. Här går även många lastfartyg med stora volymer drivmedel i
form av bunkerolja. Överföring av bunkerolja från ett fartyg till ett annat, läktring, förekommer vid Skagen. Farledernas närhet till land, den förhärskande
vindriktningen och havsströmmarnas riktning gör att ett oljeutsläpp når land
mycket snabbt på Västkusten. Mycket farligt gods till hamnarna och transporterna som sker i nära anslutning till kusten längs Västerhavet innebär stora
risker. I Halland finns kärnkraftverket Ringhals och även transporter av radioaktivt material förekommer i Västerhavet.
Väsentliga frågor
Regionerna och länsstyrelserna längs Västerhavet har tagit fram regionala mål
och strategier/program som delvis relaterar till havsplaneringen. Energiförsörjningen och omställningen till ett fossilbränslefritt samhälle är en viktig
fråga i de regionala tillväxt- och utvecklingsstrategierna samt i preciseringar till
miljömålen, med fokus att minska användningen av fossil energi och att satsa
på utveckling av förnybar energiutvinning. En annan angelägen fråga är att
marina områden med höga biologiska värden ska skyddas. Det omfattar bland
annat utveckling av nätverk med god representativitet och att upprätthålla
SBN 2015-12-08
243
2015-12-04
produktiviteten och funktionen hos grunda marina ekosystem. Att stärka besöksnäringen ingår i de regionala strategierna för att bidra till regional tillväxt,
med havet som nyckelfaktor.
Vikten av den kommunala översiktsplaneringen betonas för att åstadkomma
ett långsiktigt och hållbart nyttjande av kust och hav. Klimatanpassning och
klimatsäkring i kustmiljön är främst frågor för kustzonsplaneringen, men kan
även beröra havsplaneringen i form av påverkan på hamnverksamhet och i
fråga om lämpliga områden för sandtäkt i havet.
De planeringsmål som formuleras i ett tidigare avsnitt i inriktningsdokumentet relaterar till alla tre planområden och utgör även övergripande mål för
havsplan Västerhavet. Här redovisas frågor som bedöms särskilt viktiga att
hantera för Västerhavet i den första planeringscykeln:
•
Att skapa förutsättningar för miljöanpassad, säker och utökad sjöfart med
bibehållen framkomlighet. En ökande sjöfart kommer att påverka annan
användning i Västerhavets relativt trånga havsområde.
•
Det är väsentligt att utveckla områdesskyddet så att det bildar ett representativt nätverk av skyddade områden. Särskilt viktigt är behovet av att bevara den unika biologiska mångfalden på utsjöbankarna i Västerhavet.
•
I planeringen behöver intressekonflikten mellan energiutvinning och de
höga biologiska värdena på utsjöbankarna hanteras. Även testbäddar för
utvinning av havsenergi behöver utrymme.
•
Friluftslivets behov och utvecklingen av turismnäringen längs Västerhavet
är en väsentlig fråga i ett regionalt och lokalt perspektiv.
•
Fiskets behov av såväl livsmiljöer för fisk och skaldjur som utrymme för
fiske, liksom dess påverkan.
•
Kommande utrymmes- och lokaliseringsbehov för växande maritima näringar såsom vattenbruk.
Samarbetet med grannländer
Norge har sedan 2013 övergripande förvaltningsplaner för alla sina havsområden, där den senast antagna omfattar Nordsjön och Skagerrak. I förvaltningsplanerna ingår miljöfrågor som i Sverige och andra EU-länder hanteras
inom ramen för havsmiljödirektivet. De norska havsområdena används intensivt för landets viktiga industrier fiske, sjöfart, vattenbruk och olja. De stora
norska havsområdena har sinsemellan olika förutsättningar.
Danmark nyttjar havet mest intensivt av länderna i Östersjöområdet och de
huvudsakliga användningsområdena är sjöfart, fiske och energiutvinning.
Landet arbetar för närvarande med att införa EU-direktivet om havsplanering i
den danska lagstiftningen. Havsplaneringen kommer att leda till en övergripande havsplan som ska reglera statliga myndigheters administration och tillståndsgivning. Fokus i den första planeringsomgången kommer att vara de
nuvarande sektorplanerna.
SBN 2015-12-08
244
2015-12-04
Särskilda frågor att beakta är:
•
Sjöfart, områdesskydd samt fiske bedöms vara de frågor som i första hand
behöver samordnas med Norge och Danmark.
•
Linjära objekt, (fartygsstråk, kabeldragningar, kabelanslutningar) behöver
koordineras mellan länderna.
•
För Kattegatt kan intresse från Danmark att utvinna sand/grus behöva
hanteras inom havsplaneringen.
•
Mellan havsplanerna Västerhavet och Östersjön behöver sjöfartsrelaterade
frågor i Öresund samordnas, samt fiske i gränszonen.
Fördjupningsområden
Tre områden har identifierats som troliga fördjupningsområden i Västerhavet;
•
Svabergsgrunden som har en stor variation av olika bottentyper på olika
djup och hyser en mycket hög biodiversitet, men grunden är även
intressanta för utbyggnad av både våg- och vindkraft.
•
Göteborgsområdet, där farvattnet vid Göteborg är intensivt trafikerat i
kombination med ett intensivt nyttjat kustvatten. En framtida ökande sjöfart kan öka intressekonflikter i området.
•
Utsjöbankarna Lilla Middelgrund, Fladen och Stora Middelgrund som har
höga naturvärden, men även är intressanta för vindkraftetablering.
Danmark har intresse av att utvinna grus. Yrkesfisket och friluftslivet har
intressen vid bankarna och det finns fartygstrafik på ömse sidor om dem.
SBN 2015-12-08
245
2015-12-04
Avgränsning av miljöbedömningen
Sammanhang
I detta avsnitt beskrivs avgränsning av miljöbedömning och behovsbedömning
enligt 6 kap. 11-18§§ miljöbalken. Genomförandet av miljöbedömningen är en
del i att tillämpa ekosystemansatsen. Avgränsningen är samtidigt bredare då
miljöbedömningen även ska fånga upp potentiell betydande negativ miljöpåverkan från aktiviteter och verksamheter.
Miljöbedömningsarbetet bidrar till kunskap i arbetet med att ta fram förslag
till havsplaner och kan också bidra till att lösa vissa målkonflikter på strategisk
nivå. En annan aspekt är havsplaneringens koppling till kommunal fysisk planering. Även i kommunal planering görs miljöbedömningar. Överlappet mellan
statlig och kommunal fysisk planering i territorialhavet innebär att det tas fram
miljöbedömningar med olika detaljeringsgrad för statlig respektive kommunal
havsplanering.
Terminologi
Miljöbedömning av planer och program är den process som innehåller vissa moment
som myndigheter och kommuner ska genomföra när de upprättar eller ändrar vissa
planer eller program vars genomförande kan antas medföra betydande miljöpåverkan
(6 kap. miljöbalken).
Behovsbedömning: Den process vid vilken det avgörs om en miljöbedömning krävs.
Miljökonsekvensbeskrivning (MKB): Den skriftliga redogörelse där bl.a. den betydande miljöpåverkan som genomförandet av planen, programmet eller ändringen kan
antas medföra ska identifieras, beskrivas och bedömas.
Källa: Naturvårdsverket Handbok
Behovsbedömning
Enligt havsplaneringsförordningen antas förslag till havsplaner medföra en sådan
betydande miljöpåverkan som avses i 6 kap. 11§ miljöbalken. Det föreligger därför
krav på genomförande av miljöbedömning enligt 6 kap. 11–18 och 22 §§ miljöbalken. Arbetet med miljöbedömning kommer att dokumenteras i en miljökonsekvensbeskrivning (MKB) i form av ett MKB-dokument för respektive havsplan.
Miljöbedömningen utgör även den strategisk miljöbedömning som krävs i gränsöverskridande sammanhang inom ramen för Esbo-konventionen.
Avgränsning av miljöbedömning
Avgränsning av miljöbedömningen ska ske i ett tidigt skede i planeringsprocessen.
Syftet med avgränsningen är bland annat att fokusera miljöbedömningen på
de miljöfrågor som har störst relevans för planen i fråga. Fokus ligger på den
positiva och negativa betydande miljöpåverkan som genomförandet av planen
SBN 2015-12-08
246
2015-12-04
kan antas medföra. Det saknas en definition för vad ”betydande” miljöpåverkan
innebär, men i Naturvårdsverkets allmänna råd för miljöbedömning av planer
och program kan man utläsa att bedömning av betydande miljöpåverkan är
plats- och situationsspecifik. Det innebär att bedömningen av betydande miljöpåverkan bland annat beror på vilka naturvärden som påverkas och graden av
påverkan. Samråd om avgränsning sker utifrån miljöbalkens krav.
Samråd vid avgränsning av
miljökonsekvensbeskrivningen
Nationellt
Den myndighet som upprättar eller ändrar en plan ska samråda om miljökonsekvensbeskrivningens omfattning och detaljeringsgrad (6 kap. 13 § andra
stycket miljöbalken). Havsplanerna är planer på nationell nivå eftersom de
tillsammans omfattar huvuddelen av Sveriges hav. Den formella samrådskretsen enligt miljöbalken är då Naturvårdsverket och andra berörda statliga
centrala myndigheter.
Århuskonventionen (artikel 6) stadgar att i beslutsprocesser om miljön ska
parterna sörja för att allmänhetens deltagande sker på ett tidigt stadium, när
alla alternativ är möjliga och allmänheten kan delta på ett meningsfullt sätt.
SEA-protokollet anger i artikel 6 att varje part i lämplig utsträckning ska sträva
efter att ge den berörda allmänheten tillfälle att delta i samrådet. Protokollets
krav anses vara uppfyllt inom ramen för 6 kap. 13 § miljöbalken. Det står myndigheter och kommuner fritt att i lämplig utsträckning samråda med den berörda allmänheten i dessa frågor (prop. 2003/04:116 s. 52).
Havs- och vattenmyndigheten bedömer att kommunerna är en viktig samrådspart i miljöbedömningen. Kustlänsstyrelserna har en viktig roll i att nå ut
till kommunerna med information om förslaget till inriktningsdokument inklusive avgränsning av miljöbedömning under samrådet. Havs- och vattenmyndigheten ser även ett allmänt behov av att genomföra ett brett samråd som syftar
till att ge alla intresserade, inklusive bransch- och intresseorganisationer en
möjlighet att ta del av underlag och lämna synpunkter.
Vid betydande miljöpåverkan i annat land
Både Esbo-konventionen med tillhörande SEA-protokoll samt SEA-direktivet
(2001/42/EG) reglerar samråd vid gränsöverskridande betydande miljöpåverkan. Dessa har genomförts i svensk rätt genom införlivande i 6 kapitlet miljöbalken och MKB-förordningen (1998:905). De generella kraven är att underrätta berörda länder om aktuell planering och genomföra samråd när planförslag och MKB-dokument finns framtagna.
Ansvar för samråd gentemot annat land ligger i dag enligt MKB-förordningen på Naturvårdsverket. Havs- och vattenmyndigeten har därför informerat Naturvårdsverket om att havsplaneringen bedömts kunna ge upphov
till betydande gränsöverskridande påverkan. Havs- och vattenmyndigheten
kommer också bifoga underlag på engelska om inriktningsdokumentet och
avgränsningen av miljöbedömning vid underrättelsen. Det är inte ett formellt
krav att bjuda in berörda länder att lämna synpunkter på avgränsningen. Havsoch vattenmyndigheten avser dock att erbjuda den möjligheten.
SBN 2015-12-08
247
2015-12-04
Havsplaneringens mandat
och antaganden om innehåll
För att avgöra avgränsningen av miljöbedömingen krävs en översikt av vilken
typ av verksamheter som havsplaneringen kan komma att påverka och på vilket
sätt. Grundläggande är att havsplanering ska avväga mellan intressen och ange
lämplig användning av havsområdet för olika ändamål. Bredden i intressen
återspeglas i föreslagna planeringsmål. I miljöbedömningen ska den betydande
miljöpåverkan som planen kan ge upphov till bedömas utifrån den användning
som anges som lämplig i olika områden. Den direkta, indirekta, kumulativa,
kortsiktiga och långsiktiga samlade påverkan ska beskrivas.
Havsplaneringens detaljeringsnivå och
kunskapsläge kopplat till miljöbedömningen
En miljökonsekvensbeskrivning ska enligt 6 kap. 13§ miljöbalken innehålla de
uppgifter som är rimliga med hänsyn till:
1.
Bedömningsmetoder och aktuell kunskap
Kommentar för havsplaneringen: I första hand kommer befintlig kunskap
användas, men kompletterande undersökningar kan behövas. Det är nödvändigt med en bred kunskapsutveckling för att bidra till bättre planeringsunderlag. Här finns kopplingar till kunskapsinriktade åtgärder inom åtgärdsprogrammet enligt havsmiljöförordningen. De metoder som tillämpas
vid miljöbedömningen kommer att beskrivas och de kriterier och antaganden som används ska redovisas.
2. Planens innehåll och detaljeringsgrad
Kommentar för havsplaneringen: I MKB på övergripande nivå behandlas
ofta effekterna på större strukturer och system, dvs. bedömningar görs med
en lägre detaljeringsgrad än vad som är brukligt i en MKB för projekt. Miljöbedömningen för en havsplan inriktas på samlade och övergripande följder.
3. Var i beslutsprocessen planen befinner sig
Kommentar för havsplaneringen: Havsplanerna är på strategisk nivå och är
vägledande för kommuner och myndigheter. Havsplaneringen sker tidigt i
en process med beslut på olika nivåer som sträcker sig från beslut i den
övergripande samhällsplaneringen till beslut om enskilda projekt.
4. Att vissa frågor kan bedömas bättre i samband med prövningen av
andra planer och program eller i tillståndsprövningen av verksamheter
eller åtgärder
Kommentar för havsplaneringen: Det är särskilt viktigt att lyfta fram den
statliga havsplaneringens relation till kommunal översikts- och detaljplanering utifrån plan- och bygglagen som löper parallellt med havsplaneringsprocessen. Det är viktigt att avgränsningen för den nationella nivån tillämpas så att inte väsentliga frågor skjuts vidare till tillståndsprövning på projektnivå och endast behandlas på en detaljerad nivå där de övergripande
strukturer som orsakar miljöproblemen inte kan ändras.
SBN 2015-12-08
248
2015-12-04
5. Allmänhetens intresse
Kommentar för havsplaneringen: Under samrådsperioden är det öppet för
inlämnande av synpunkter från alla intressenter. Synpunkter och graden av
visat intresse från allmänheten kan påverka innehåll och upplägget av den
fortsatta planeringsprocessen.
Geografisk avgränsning
Det geografiska område som havsplanerna omfattar redovisas i figur 1. Miljöbedömningen ska beskriva den betydande miljöpåverkan som kan uppkomma
till följd av havsplanerna, både inom och utanför havsplaneområdena. Kopplingen mellan havsområdena och kustzonen är betydelsefull ur ett miljöperspektiv. Därtill kommer gränsöverskridande miljöpåverkan i relation till
våra grannländer särskilt att utredas.
Avgränsning i tid
I miljöbedömningen ska den långsiktiga hållbarheten och miljöpåverkan vara
huvudfokus. Kortvarig miljöpåverkan inkluderas om den bedöms ge betydande
konsekvenser i ett större sammanhang.
Metodmässig avgränsning
Miljöbedömningen kommer i största utsträckning grunda sig på befintlig kunskap och genomföras på en övergripande nivå eftersom stora havsområden
berörs. Samtidigt är den rumsliga kopplingen och påverkan i ett lokalt/regionalt sammanhang viktig att behandla. Havs- och vattenmyndighete kommer att arbeta med en metod för att analysera olika sektorers påverkan på olika
havsområden och bedöma den utifrån de miljömässiga värdena i områdena.
Analysen lägger en grund för framtidsperspektivet om var olika verksamheter
är mest lämpade.
Innehållsmässig avgränsning
I miljöbalkens 6 kap. 12§ punkt 6 finns en uppräkning av olika miljöaspekter mot
vilka planens betydande negativa respektive positiva miljöpåverkan ska bedömas.
Havsplaneringen bedöms framförallt kunna ge upphov till betydande miljöpåverkan som rör följande miljöaspekter:
•
biologisk mångfald, djurliv, växtliv
•
människors hälsa
•
vatten
•
luft
•
mark
•
klimatfaktorer
•
materiella tillgångar (koppling till samhällsekonomisk analys)
•
landskap
•
forn- och kulturlämningar och annat kulturarv
SBN 2015-12-08
249
2015-12-04
Havs- och vattenmyndigheten bedömer att det inte är troligt att betydande
påverkan uppstår i relation till befolkning och bebyggelse.
I miljöbedömningen ska det inbördes förhållandet mellan miljöaspekterna
beskrivas liksom indirekta och kumulativa effekter, samt huruvida dessa är
permanenta eller tillfälliga. Med kumulativa effekter avses additiva, synergistiska och antagonistiska effekter av samverkande störningar.
Beskrivningen av betydande miljöpåverkan för dessa miljöaspekter kommer
att grupperas under de rubriker som anges i följande tabell.
Redovisning i miljökonsekvensbeskrivning
(MKB)
Miljöaspekter enligt
6 kap. 12§ miljöbalken
Marin ekologi
Biologisk mångfald, djurliv, växtliv
Vatten, luft och klimat
Vatten, luft och klimat
Geologi
Mark/havsbotten
Kulturmiljö
Forn- och kulturlämningar och annat kulturarv,
landskap
Människors välbefinnande
(med ekosystemtjänstperspektiv)
Människors hälsa, landskap
Övrig resurshushållning
Materiella tillgångar
Utifrån föreslagna planeringsmål bedömer Havs- och vattenmyndigheten att
miljöbedömningen i första hand bör fokusera på miljöpåverkan som följer av
sjöfart, fasta installationer (t.ex. havsbaserad vindkraft, kablar och ledningar),
yrkesfiske, sand-/grusutvinning och militär verksamhet. Även andra verksamheters påverkan kan dock komma att behandlas om de senare bedöms ha
betydande påverkan på miljön. Se tabellen i bilagan.
Miljökvalitetsmål
Följande miljökvalitetsmål bedöms mest relevanta för havsplaneringen:
•
Hav i balans samt levande kust och skärgård; utgör det centrala tematiska
målet för hav och kustzon, innehåller preciseringar.
•
Ett rikt växt- och djurliv; berör marint växt- och djurliv inklusive fåglar och
fladdermöss
•
Giftfri miljö; berör utsläpp och spridning av förorenande ämnen.
•
Begränsad klimatpåverkan; berör utsläpp av växthusgaser från t.ex. sjöfart
samt omställningen till användning av förnybara energikällor.
•
Ingen övergödning; berör utsläpp till luft och vatten av kväveföreningar och
fosforföreningar.
Regeringen har fastställt tio etappmål för biologisk mångfald och ekosystemtjänster. Särskilt relevant är målet att utöka områdesskyddet så att minst 10
procent av Sveriges inre vatten, territorialhav och ekonomiska zon senast år
2020 har ett formellt skydd. Bevarandet ska ske med ekologiskt representativa
och väl sammanlänkade system där reservat, andra effektiva områdesbaserade
SBN 2015-12-08
250
2015-12-04
skyddsåtgärder eller miljöanpassat brukande ingår. En utökning av nuvarande
områdesskydd med minst 570 000 hektar krävs för att uppfylla etappmålet.
Målet ”Hav i balans samt levande kust och skärgård” är utvecklat i elva preciseringar varav följande anses relevanta för havsplaneringen:
•
Precisering 1 – God miljöstatus
Kust- och havsvatten har god miljöstatus med avseende på fysikaliska,
kemiska och biologiska förhållanden i enlighet med havsmiljöförordningen
(2010:1341).
•
Precisering 2 – God ekologisk och kemisk status
Kustvatten har minst god ekologisk status eller potential och god kemisk
status i enlighet med förordningen (2004:660) om förvaltning av kvaliteten
på vattenmiljön.
•
Precisering 3 – Ekosystemtjänster
Kusternas och havens viktiga ekosystemtjänster är vidmakthållna.
•
Precisering 4 – Grunda kustnära miljöer
Grunda kustnära miljöer präglas av en rik biologisk mångfald och av en naturlig rekrytering av fisk samt erbjuder livsmiljöer och spridningsvägar för
växt- och djurarter som en del i en grön infrastruktur.
•
Precisering 5 – Gynnsam bevarandestatus och genetisk variation
Naturtyper och naturligt förekommande arter knutna till kust och hav har
gynnsam bevarandestatus och tillräcklig genetisk variation inom och
mellan populationer samt att naturligt förekommande fiskarter och andra
havslevande arter fortlever i livskraftiga bestånd.
•
Precisering 6 – Hotade arter och återställda livsmiljöer
Hotade arter har återhämtat sig och livsmiljöer har återställts i värdefulla
kust- och havsvatten.
•
Precisering 9 – Bevarade natur- och kulturmiljövärden
Havs-, kust- och skärgårdslandskapens natur- och kulturvärden är bevarade
och förutsättningar finns för fortsatt bevarande och utveckling av värdena.
•
Precisering 10 – Kulturlämningar under vatten
Tillståndet är oförändrat för kulturhistoriska lämningar under vattnet.
•
Precisering 11 – Friluftsliv och buller
Havs-, kust- och skärgårdslandskapens värden för fritidsfiske, badliv, båtliv
och annat friluftsliv är värnade och bibehållna och påverkan från buller är
minimerad.
Följande precisering bedöms ha mindre relevans för havsplaneringen:
•
Precisering 7 – Främmade arter och genotyper
Främmande arter och genotyper hotar inte den biologiska mångfalden och
kulturarvet.
•
Precisering 8 – Genetiskt modifierade organismer
Genetiskt modifierade organismer som kan hota den biologiska mångfalden är inte introducerade. Motivering: Havsplaneringen bedöms ha begränsade möjligheter att påverka introduktion av genetiskt modifierade
organismer.
SBN 2015-12-08
251
2015-12-04
Målet Ett rikt växt- och djurliv är utvecklat i preciseringar varav vissa sammanfaller med ovan nämnda. Däremot finns en precisering om grön infrastruktur
som inte ingår i preciseringen av Hav i balans och levande kust och skärgård:
•
Precisering Grön infrastruktur
Det finns en fungerande grön infrastruktur, som upprätthålls genom en
kombination av skydd, återställande och hållbart nyttjande inom sektorer,
så att fragmentering av populationer och livsmiljöer inte sker och den biologiska mångfalden i landskapet bevaras.
Havsmiljöförordningen/havsmiljödirektivet
God miljöstatus enligt havsmiljöförordningen definieras i HaV:s föreskrift
HVMFS 2012:18 enligt elva områden (kallade deskriptorer i havsmiljödirektivet).
Betydande miljöpåverkan bedöms främst kunna uppkomma i relation till följande områden:
•
1 Biologisk mångfald bevaras.
•
3 Kommersiellt nyttjande tillåter att bestånd av fisk och skaldjur befinner
sig inom säkra biologiska gränser.
•
4 Alla delar av de marina näringsvävarna förekommer i normal omfattning
och deras reproduktiva kapacitet är intakt.
•
6 Havsbottnens egenskaper påverkas inte negativt.
•
7 Mänskliga förändringar av de hydrografiska villkoren påverkar inte ekosystemen negativt.
•
11 Tillförsel av energi inklusive buller ligger på nivåer som inte påverkar
den marina miljön negativt.
Viss miljöpåverkan bedöms kunna uppkomma i relation till följande områden:
•
2 Främmande arter förändrar inte ekosystemen negativt
•
5 Eutrofieringens negativa effekter är reducerade till ett minimum.
•
8 Koncentrationerna av främmande ämnen håller sig på nivåer som inte
ger upphov till föroreningseffekter.
•
9 Främmande ämnen i fisk och skaldjur avsedda som livsmedel överskrider
inte fastställda nivåer.
Följande områden bedöms inte kunna påverkas betydande genom havsplanering:
•
10 Marint skräp orsakar inga skador på den marina miljön.
Motivering: Marint skräp är ett växande miljöproblem som kräver samordnade insatser. Åtgärdsprogrammet för havsmiljöförordningen kommer
rikta flera åtgärder mot marint skräp. Havsplanering bedöms dock ha begränsade möjligheter att förhindra spridning av och negativ påverkan av
marint skräp.
SBN 2015-12-08
252
2015-12-04
Miljökvalitetsnormer
I Sverige tillämpas ett system med juridiskt bindande miljökvalitetsnormer
(MKN) för att uppnå god miljöstatus (GES) i svenska hav. Myndigheter och
kommuner ska enligt miljöbalken ansvara för att miljökvalitetsnormer följs. Att
upprätthålla eller nå god miljöstatus utgör i sig en miljökvalitetsnorm enligt 17 §
havsmiljöförordningen. Havs- och vattenmyndigheten har med stöd av 18 §
havsmiljöförordningen genom föreskrifter (HVMFS 2012:18) fastslagit vad som
kännetecknar god miljöstatus. Vidare har Havs- och vattenmyndigheten med
stöd av 19 § tagit fram ytterligare miljökvalitetsnormer med indikatorer. I tabellen nedan bedöms relevansen av respektive miljökvalitetsnorm för havsplaneringen i en tregradig skala: låg, medel, hög. Relevans har bedömts utifrån havsplaneringens möjligheter att i vägledande rumsliga planer ha en påverkan på
möjligheter att följa miljökvalitetsnormerna (både negativ och positiv påverkan).
Miljökvalitetsnormer
havsmiljöförordningen
Miljökvalitetsnormer havsmiljöförordningen
Relevans havsplanering
Koppling MKNDeskriptorer
MKN-beskrivningar
A. Tillförsel av näringsämnen
och organiskt material
Medverkar till GES för:
D5. övergödning
D1. biodiversitet
D4. marina födovävar
D6. havsbottnens integritet
A1. MKN. Koncentrationer av
kväve och fosfor i havsmiljön till
följd av tillförsel av näringsämnen
från mänsklig verksamhet orsakar
inte negativa effekter på biologisk
mångfald och ekosystem.
Medelrelevans eftersom belastningar för
tillförsel av närsalter ofta är knuten till verksamheter på land. Havsbaserat vattenbruk
bidrar dock i vissa områden till betydande
utsläpp, därför ska potentiell belastning i
havsplaneområdet hanteras i havsplaneringen och fångas upp i miljöbedömningen.
Kväve släpps också ut i vattnet från passerande fartyg.
B. Tillförsel av farliga ämnen
Medverkar till GES för:
D8. förorenande ämnen
D1. biodiversitet
D4. marina födovävar
D6. havsbottnens integritet
B.1 MKN. Koncentrationer av
farliga ämnen i havsmiljön får inte
överskrida de värden som anges i
direktiv 2008/105/EG om miljökvalitetsnormer inom vattenpolitikens område.
Medelrelevans eftersom belastning av
farliga ämnen främst är knuten till verksamheter på land. Frågor om utsläpp och risk för
utsläpp i havsplaneområdet ska dock hanteras i havsplaneringen och fångas upp i
miljöbedömningen.
B.2 MKN. Farliga ämnen i havsmiljön som tillförs genom mänsklig
verksamhet får inte orsaka negativa effekter på biologisk mångfald
och ekosystem.
C. Biologisk störning
Medverkar till GES för:
D2. främmande arter
D1. biodiversitet
C.1 MKN. Havsmiljön ska vara fri
från nyutsatta eller flyttade främmande arter och stammar, genetiskt modifierade organismer
(GMO) eller organismer vars
genetiska egenskaper förändrats
på annat sätt, som riskerar att
allvarligt hota den genetiska eller
biologiska mångfalden eller ekosystemets funktion.
C.2 MKN. Havsmiljön ska så långt
som möjligt vara fri från nytillkomna främmande arter spridda
genom sjöfart.
Medelrelevans eftersom havsplanering kan
skapa förutsättningar för förändringar av
bottensubstrat (fasta installationer) vilket kan
påverka spridning av främmande arter. På
sikt kan vattenbruk i utsjön komma att få
betydelse. Samtidigt finns etablerade internationella samarbeten när det gäller hantering av barlastvatten för att minimera risk för
spridning av främmande arter. Internationella
samarbeten för att implementera Barlastvattenkonventionen har utvecklats. Arbete
sker gemensamt mellan Helcom och Ospar
och havsplaneringen har inte bedömts vara
det lämpligaste verktyget för att ta fram
regleringar om främmande arter. Däremot
kan sådana regleringar behöva tas hänsyn
till i havsplaneringen.
SBN 2015-12-08
253
Miljökvalitetsnormer
havsmiljöförordningen
Miljökvalitetsnormer havsmiljöförordningen
Koppling MKNDeskriptorer
MKN-beskrivningar
C.3 MKN. Populationerna av alla
naturligt förekommande fiskarter
och skaldjur som påverkas av
fiske har en ålders- och storleksstruktur samt beståndsstorlek som
garanterar deras långsiktiga hållbarhet.
2015-12-04
Relevans havsplanering
Medelrelevans eftersom havsplaneringen
som rumsligt tvärsektoriellt styrmedel har
potential att inkludera fiskets påverkan samtidigt som kopplingen till existerande fiskeriförvaltning måste tydliggöras.
C4. MKN. Förekomst, artsammansättning och storleksfördelning hos fisksamhället ska möjliggöra att viktiga funktioner i näringsväven upprätthålls. (HVMFS
2012:29).
D. Fysisk störning
Medverkar till GES för:
D6. havsbottnarnas integritet
D1. biodiversitet
D1. MKN. Den av mänskliga
verksamheter opåverkade havsbottenarealen ska, per substrattyp, ge förutsättningar att
upprätthålla bottnarnas struktur
och funktion i Nordsjön och Östersjön.
Hög relevans eftersom havsplanering ska
vägleda kring lokalisering av aktiviteter och
därför exempelvis kan styra bort aktiviteter
med potentiell negativ påverkan från känsliga marina bottenhabitat.
D2. MKN. Arealen av biogena
substrat ska bibehållas eller öka.
D3. MKN. Permanenta förändringar av hydrografiska förhållanden som beror på storskaliga
verksamheter, enskilda eller
samverkande, får inte påverka
biologisk mångfald och ekosystem
negativt.
Hög relevans eftersom havsplanering ska
vägleda kring lokalisering av aktiviteter och
därför exempelvis kan styra bort aktiviteter
med potentiell negativ påverkan på hydrografiska förhållanden i fall då sådan påverkan kan vara negativ för biologisk mångfald
och ekosystem.
D4. MKN. Havsmiljön ska så långt
som möjligt vara fri från avfall.
Låg relevans eftersom havsplaneringen inte
i betydande utsträckning bedöms kunna
påverka källorna till marint skräp. Dessa
finns ofta på land, men även havsrelaterade
verksamheter som fiske ger upphov till bl.a.
spökgarn och förlust av annan utrustning.
Ekosystemtjänster
Havs- och vattenmyndigeten kommer att använda ekosystemtjänstanalyser,
inklusive beskrivning och bedömning av påverkan på ekosystemtjänster, både i
miljöbedömningen i de samhällsekonomiska konsekvensanalyserna. I miljöbedömningen kommer ett ekosystemtjänstperspektiv också finnas med i bedömningen av påverkan på människors välbefinnande.
Alla ekosystemtjänster har relevans för havsplaneringen. Nedan markerade ekosystemtjänster bedöms dock vara särskilt relevanta ur ett havsplaneringsperspektiv:
•
Stödjande: biogeokemiska kretslopp, primärproduktion, näringsvävsdynamik, biologisk mångfald, livsmiljö och resiliens.
•
Reglerande: klimatreglering, sedimentbevarande, minskad övergödning, biologisk rening och reglering av föroreningar.
•
Försörjande: livsmedel, råvaror, genetiska resurser, kemikalier, utsmyckningar och energi.
•
Kulturella: rekreation, estetiska värden, vetenskap och utbildning, kulturarv, inspiration och naturarv.
SBN 2015-12-08
254
2015-12-04
Alternativavgränsning
Enligt 6 kap. 12 § första stycket miljöbalken ska rimliga alternativ med hänsyn
till planens eller programmets syfte och geografiska räckvidd identifieras, beskrivas och bedömas i MKB:n. Efter att planen eller programmet har antagits,
ska skälen till att planen eller programmet har antagits i stället för de alternativ
som varit föremål för överväganden redovisas (6 kap. 12 § och 16 § miljöbalken)
redovisas i en särskild sammanställning.
Med ”rimliga alternativ” menas olika alternativa sätt att uppnå målen med
planen eller programmet (prop. 2003/04:116). I havsplaneringens inledande
fas kommer olika sektorsperspektiv beskrivas som rumsliga anspråk/alternativ.
I samordningen av dessa anspråk kan det uppkomma behov av att redovisa
ytterligare alternativ. I havsplaneringen ska också de huvudsakliga vägvalen
dokumenteras för att bidra till öppenhet i planeringsprocessen. Analysmetoden
som tillämpas i miljöbedömningen kommer också att bidra till öppenhet och
att avvägningar mellan miljö- och sektorsintressen motiveras.
Nollalternativ
Förutom minst ett utredningsalternativ ska också ett s.k. nollalternativ redovisas. Nollalternativet ska beskriva miljöförhållandena och miljöns sannolika
utveckling om planen, programmet eller ändringen inte genomförs (6 kap. 12 §
andra stycket miljöbalken). I havsplaneringen kommer år 2050 utgöra ett
horisontår för planeringen. I ett kortsiktigare perspektiv kommer också havsplaneringen förhålla sig till år 2035 som referensår. Även år 2020 är relevant
för havsplaneringen eftersom bland annat miljökvalitetsmålen relateras till det
året. Nollalternativet beskrivs för horisontåret 2050 och har tagits fram samordnat med arbetet för åtgärdsprogrammen enligt havsmiljöförordningen.
Scenarier för olika sektorers utveckling till 2050 har tagits fram och en bedömning genomförts av deras belastning gentemot miljökvalitetsnormerna.
SBN 2015-12-08
255
2015-12-04
Bilaga
Maritima aktiviteters miljöpåverkan
Förnybar
Vindkraft
energi
Vågkraft
Täkt-
Sand, grus , skal
D1, D6,
HBLK,
störning, undervattensbul- D11
BK,
ler
RVD
Fysisk förlust, fysisk
D1, D6,
HBLK,
störning, undervattensbul- D7, D11
BK,
ler
RVD
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
D1, D6,
HBLK,
störning
D7
RVD
Bentisk trålning
Selektivt uttag av arter,
D1, D3,
HBLK,
(bottentrålning)
fysiska skador (havs-
D4, D6
RVD
D1, D3,
HBLK,
D4
RVD
D1, D3,
D4, D10
HBLK,
RVD
X
Maritima transporter Undervattensbuller, tillför- D1, D2,
sel av förorenande ämnen D5, D8,
samt organiskt material,
D11
införande och omflyttning
av främmande arter
HBLK,
RVD,
BNF,
BK, IÖ,
GM
X
X
Muddring
Fysiska skador
D1, D6,
D7
HBLK,
RVD
X
X
X
X
Deponering av
muddermassor
Fysiska skador
D1, D6,
D7
HBLK,
RVD
X
X
X
X
D6, D11
HBLK,
RVD
X
X
X
X
Materiella tillgångar
Människors hälsa, landskap
annat kulturarv, landskap
Forn- och kulturlämningar och
Mark/havsbotten
Vatten, luft och klimat
växtliv
Biologisk mångfald, djurliv,
Miljökvalitetsmå**
enligt havsmiljödirektivet *
Temaområden /deskriptorer
kan/belastning
Fysisk förlust, biologisk
Fysisk förlust, fysisk
verksamhet
Fiske
Typ av potentiell påver-
Aktivitet
Sektor/aktivitetstema
Tabell som beskriver en bedömning av olika sektorers och aktiviteters potentiella påverkan/belastning gentemot relevanta miljöaspekter. Ett x markerar var
det bedöms finnas en potentiell påverkan (ex. fysisk förlust) på miljöaspekten
(ex. biologisk mångfald). Den faktiska påverkan är beroende av det lokala
sammanhanget och förekomst av marina miljövärden påverkar i de flesta fall
hur betydande en påverkan/belastning är.
X
X
X
botten)
Pelagisk trålning
Selektivt uttag av arter
(trålning i den fria
X
vattenmassan)
Övrigt fiske
Sjöfart
Linjär infrastruktur
Selektivt uttag av arter,
marint skräp (spökgarn)
Rörledningar/Kablar Fysiska skador (havsbotten), elektromagne-
X
X
X
SBN 2015-12-08
Rörledningar/kablar
Rekreation
256
2015-12-04
tiska fält
Fritidsfiske
och turism
Selektivt uttag av arter,
D1, D10
marint skräp
Kryssningstrafik
HBLK,
X
RVD
Luftutsläpp tillförsel av
D1, D2,
HBLK,
försurande ämnen, till-
D5, D8,
RVD,
försel av näringsämnen,
D11
BNF,
undervattensbuller, tillför-
BK, IÖ,
sel av förorenande äm-
GM
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
nen, införande och omflyttning av
främmande arter
Färjetrafik
Luftutsläpp försurande
D1, D2,
HBLK,
ämnen, undervattens-
D5, D8,
RVD,
buller, tillförsel av föro-
D11
BNF,
renande ämnen
BK, GM
Försvars-
Skjutfält/-
Undervattensbuller och
D1, D8,
verksamhet
övningsområden
påverkan på vattenmiljöer D10, D11
HBLK,
RVD
GM
Dumpad ammuni-
Tillförsel av farliga
tion (befintlig)
ämnen,
D1, D8
GM
HBLK,
RVD
*Temaområden/deskriptorer enligt havsmiljödirektivet:
D1. Biologisk mångfald
D2. Främmande arter
D3. Fisk och skaldjur
D4. Marina näringsvävar
D5. Eutrofiering
D6. Havsbottnens integritet
D7. Hydrografiska villkor
D8. Främmande ämnen
D9. Främmande ämnen i fisk och skaldjur
D10. Marint avfall
D11. Tillförsel av energi
**Miljökvalitetsmålens förkortningar:
HBLK- Hav i balans samt levande kust- och skärgård
BK- Begränsad klimatpåverkan
BNF- Bara naturlig försurning
RDV- Ett rikt växt- och djurliv
IÖ- Ingen övergödning
GM- Giftfri miljö
I tabellen har utgångspunkten varit de föreslagna mål där havsplaneringen syftar
att ”Skapa förutsättningar för” utvecklingen och inte den lägre prioriteringsnivån
”Skapa beredskap för”. Det innebär till exempel att vattenbruk inte tas upp i tabellen. I händelse av att vattenbruk i utsjön aktualiseras under planeringsprocessen så kommer miljöbedömningen även behandla dess miljöpåverkan.
SBN 2015-12-08
257
Förslag till inriktning för havsplaneringen
med avgränsning av miljöbedömningen
Enligt havsplaneringsförordningen (2015:400) ska Havs- och vattenmyndigheten ta fram förslag till havsplaner. För att stödja och vägleda
arbetet med att utveckla havsplanerna samt skapa tydlighet och för­
ankring för planeringsprocessen har Havs- och vattenmyndigheten tagit
fram detta förslag till inriktningsdokument.
Dokumentet innehåller förslag till planeringsmål- och strategier, liksom
väsentliga frågor att hantera inom respektive planområde. Dokumentet
redovisar även fortsatt process för utarbetande av havsplaner inklusive
arbetet med konsekvensbedömningar. Dokumentet avslutas med förslag till avgränsning av den miljöbedömning som ska genomföras en­ligt
miljöbalken.
Den 1 september 2014 infördes en bestämmelse i miljöbalken om
statlig havsplanering i Sverige som innebär att det ska finnas re statliga
havsplaner för Bottniska viken, Östersjön och Västerhavet. Planerna
ska omfatta territorialhavet och svensk ekonomisk zon, med undantag
av områden närmast kusten.
Havs- och vattenmyndighetens samrådshandling
Dnr 3779-14
Havs- och vattenmyndigheten
Postadress: Box 11 930, 404 39 Göteborg
Besök: Gullbergs Strandgata 15, 411 04 Göteborg
Tel: 010-698 60 00
www.havochvatten.se
2015-12-04
SBN 2015-12-08
258
2015-12-04
Tjänsteställe/handläggare
Samhällsbyggnadskontoret
Planavdelningen
Beslutsinstans
Ingmarie Söderblom
Samhällsbyggnadsnämnden
E-post: [email protected]
Tel: 0491-88149
Samrådsbeslut, Detaljplan för del av Kristineberg 1:1,
Gölkärret, centralorten, Oskarshamns kommun
Samhällsbyggnadskontorets förslag till beslut
Samhällsbyggnadsnämnden beslutar att godkänna Detaljplan för del av Kristineberg 1:1, Gölkärret,
centralorten, Oskarshamns kommun för samråd.
Samhällsbyggnadskontoret fick 2015-11-10 i uppdrag att upprätta en ny detaljplan för rubricerade
område.
Planen syftar till att möjliggöra för flerbostadshus på området i enlighet med Fördjupad översiktsplan
för Oskarshamns stad, antagen 2014-02-10. Delar av planen ersätter delar av befintliga planer och
ändrar där beteckningen från bostadsändamål till natur för att säkerställa skyddsområde till befintlig
bebyggelse och för att bevara ett viktigt naturområde som behövs för den biologiska mångfalden.
_______________________
Bodil Liedberg Jönsson
Samhällsbyggnadschef
Beslutsunderlag
Tjänsteutlåtande 2015-11-17
Skickas till
Samhällsbyggnadskontoret
______________________
Ingmarie Söderblom
Planarkitekt
SBN 2015-12-08
259
2015-12-04
3
Sparre-
HAMMAREN
5
7.6
4640
Ga
4
1
3
tGa
anta
n
FILEN
1
2
BLOCKET
8
7.8
3
7.8
9
6.4
Stu
reg
ata
n
6.4
2
5,0 5.2
KRISTINEBERG
NATUR
1
FILEN
4641
5.0
D 300 BTG
S 225 BTG
V 63 PEL
dagvatten
D 225 BTG
S 225 BTG
7
4.67
GA
TA
6
5
GÅNG och CYKE
L
u
D 1200 BTG
S 800 BTG
4.00
3.7
A
GAT
1:1
4.59
GÅNG och
4.64
4.54
B
3.3
GATA
CYKEL
D 1200 BTG
S 800 BTG
NATUR
V 200 SEGJ
D 1200 BTG
S 800 BTG
4
3
4.8
KRISTINEBERG
4.52
14
4.0
4.59
NATUR
G
ÅN
4
3
G
4.82
oc
h
CY
K
4.60
EL
4.8
10
9
8
7
6
5.2
V 110 PVC
S 225 BTG
D 400 BTG
4.38
2715
5.9
V 200 SEGJ
NATUR
6.4
5.0
3.4
6.6
5.3
D 200 PVC
V 200 GJJ
tunn
el
6.9
4151
5.1
V 63 PVC
0
10
20
30
40
50
60
70
80
90
100 meter
Skala: 1:1000
PLANBESTÄMMELSER
Följande gäller inom områden med nedanstående beteckningar. Endast angiven
användning och utformning är tillåten. Bestämmelser utan beteckning gäller inom hela
planområdet.
Gränser
Planområdesgräns
Användningsgräns
Egenskapsgräns
Administrativ- och egenskapsgräns
Användning av allmän platsmark med kommunalt
huvudmannaskap (PBL 4 kap 5 § punkt 2)
GATA
Gata
CYKEL
Cykel
GÅNG och CYKEL
NATUR
Till planen hör:
Planprogram
Planbeskrivning
Genomförandebeskrivning
Miljökonsekvensbeskrivning
Fastighetsförteckning
Samrådsredogörelse
Illustrationskarta
Utlåtande efter utställning
del av Kristineberg 1:1, Gölkärret,
Detaljplan för centralorten Oskarshamns kommun
Gång och
Cykel
Natur
Användning av kvartersmark (PBL 4 kap 5 § punkt 3)
B
Bostäder
Egenskapsbestämmelser för kvartersmark
Högsta byggnadshöjd i meter (PBL 4 kap 11 § punkt 1 eller 16 §
punkt 1)
0,0
u
Beslutsdatum
Prickmark - marken får inte förses med byggnad (PBL 4 kap 11 §
punkt 1 eller 16 § punkt 1)
Godkännande
Antagande
Rasterbilder:
Xref ritning:
Upprättad
Reviderad
Laga kraft
Instans
SBN 2015-12-08
260
S AM RÅ DS HA ND L IN G
PL A NB E S K R I V N I N G
Detaljplan för del av Kristineberg 1:1,
Gölkärret
Centralorten, Oskarshamns kommun
Upprättad av samhällsbyggnadskontoret november 2015
Dnr SBN 2015/000226
Uppdragsbeslut
Samrådsbeslut
Granskningsbeslut
Antagande
Laga kraft
2015-11-10
201x-xx-xx
201x-xx-xx
201x-xx-xx
201x-xx-xx
2015-12-04
SBN 2015-12-08
SAMRÅDSHANDLING
261
2015-12-04
DETALJPLAN FÖR DEL AV KRISTINEBERG 1:1, GÖLKÄRRET
MEDVERKANDE I PLANARBETET
Detaljplanen har upprättats av samhällsbyggnadskontoret i Oskarshamns kommun. Följande personer
har medverkat i planarbetet:
Oskarshamns kommun
Ingmarie Söderblom
Erik Hjertquist
Stefan Sämfors
Bodil Liedberg Jönsson
Håkan Johansson
Sida 2
Planarkitekt
T f planchef
Trafikingenjör
Samhällsbyggnadschef
Mark- och planingenjör
SBN 2015-12-08
262
2015-12-04
SAMRÅDSHANDLING
DETALJPLAN FÖR DEL AV KRISTINEBERG 1:1, GÖLKÄRRET
INNEHÅLL
INLEDNING.........................................................................x
Vad är en detaljplan?
Detaljplaneprocessen - normalt planförfarande
x
x
SYFTE OCH OMFATTNING................................................xx
Planens syfte
Läge och areal
Markägoförhållanden
x
TIDIGARE STÄLLNINGSTAGANDEN................................xx
Översiktliga planer
x
Detaljplaner
Förordnanden
Riksintressen
Bostadsförsörjningsprogram
Behovsbedömning av miljöpåverkan
Kommunala beslut i övrigt
FÖRUTSÄTTNINGAR OCH FÖRÄNDRINGAR..................xx
Natur
Miljöförhållanden
Risk och säkerhet
Bebyggelseområden
Friytor
Vattenområden
Strandskydd
Gator och trafi Teknisk försörjning
Sociala frågor
Administrativa frågor
Övrigt
x
GENOMFÖRANDE.............................................................xx
Organisatoriska frågor
Fastighetsrättsliga frågor och konsekvenser
Tekniska frågor
Ekonomiska frågor
x
KONSEKVENSER AV PLANENS GENOMFÖRANDE.......xx
Sida 3
SBN 2015-12-08
263
SAMRÅDSHANDLING
2015-12-04
DETALJPLAN FÖR DEL AV KRISTINEBERG 1:1, GÖLKÄRRET
INLEDNING
Planområdet är beläget i Oskarshamns tätort,
cirka 2 km från centrum, i området Gröndal.
Planområdet utgörs av en grusfotbollsplan,
naturmark och gång- och cykelvägar. Planområdet ligger norr om Östersjövägen och söder
om befintliga villor längs med Sturegatan och
Bangatan. I öster avgränsas planen av gång- och
cykelvägen som i norr ansluter till Nagelgränd.
Totalt utgör planområdet en area av cirka 3,8 ha
(38 000 m2).
Detaljplanen syftar till att möjliggöra uppförandet av flerbostadshus med upp till cirka
50 lägenheter. Detaljplanen syftar även till att
säkerställa befintliga gång- och cykelvägar inom
planområdet.
En detaljplan ska grundas på ett program som
anger utgångspunkter och mål för planen. I detta
fall så har inget program upprättats eftersom
detaljplanen har stöd i Fördjupad översiktsplan
över Oskarshamns stad som antogs i februari
2014.
Detaljplanen består av följande handlingar:
-
Plankarta med bestämmelser
-Planbeskrivning
-Fastighetsförteckning
-Behovsbedömning
-
Barnchecklista
En detaljplan ska upprättas när det ska byggas
nytt eller när bebyggelse ska förändras eller
bevaras. Med en detaljplan reglerar kommunen
användningen av mark- och vattenområden och
redovisar hur gränserna mellan allmänna platser,
privat kvartersmark och vattenområden ska se
ut. En detaljplan medför i princip en rätt att
bygga i enlighet med planen under en särskild
genomförandetid, som är minst 5 år och högst
15 år. Planen är bindande vid prövning av lov.
Detaljplanen reglerar även andra rättigheter och
skyldigheter, inte bara mellan markägare och
samhället utan också markägare emellan.
Det är en kommunal angelägenhet att planlägga
mark och vatten. Detta kallas ofta det
kommunala planmonopolet och innebär att det
är kommunerna som antar planer inom de ramar
som samhället bestämt. Det kommunala planmonopolet innebär att kommunen bestämmer
om planläggning ska komma till stånd eller inte.
DETALJPLANEPROCESSEN
- BEGRÄNSAT PLANFÖRFARANDE
Plankartan med planbestämmelser är
detaljplanens viktigaste handling och är det
dokument av planhandlingarna som är juridiskt
bindande. Planbeskrivningen (detta dokument)
är till för att beskriva detaljplanens syfte och
dess förutsättningar och förändringar. I planbeskrivningen ingår också beskrivningar av
planens konsekvenser och hur det är tänkt att
planen ska genomföras.
Nedan ges en inledande beskrivning av vad en
detaljplan är och hur processen för just den här
detaljplanen ser ut.
Sida 4
VAD ÄR EN DETALJPLAN?
Processen för att upprätta en detaljplan kan ske
med standardförfarande eller utökat förfarande.
Under vissa förutsättningar är det också möjligt
att tillämpa ett begränsat förfarande. Planförfarandena skiljer sig något åt, men i stora drag
följer de samma mönster. I det här fallet upprättas detaljplanen med begränsat förfarande. Det
är möjligt att växla mellan de olika förfarandena
i senare skeden.
Samråd
Under samrådet är ett förslag till detaljplan allmänt tillgängligt under minst fyra veckor. Syftet
med samrådet är att hämta in synpunkter och
kunskap från de som berörs av planen. Under
samrådet ska länsstyrelsen, kända sakägare samt
andra som har ett väsentligt intresse av planförslaget ges möjlighet att lämna synpunkter.
INLEDNING
SBN 2015-12-08
264
2015-12-04
SAMRÅDSHANDLING
DETALJPLAN FÖR DEL AV KRISTINEBERG 1:1, GÖLKÄRRET
Om planförslaget godkänns av samrådskretsen i
samrådet så kan planförslaget antas direkt.
Granskning
Om inte alla i samrådskretsen godkänner förslaget kommer inkomna synpunkter sammanställas
i en samrådsredogörelse och eventuella ändringar görs i planhandlingarna. Därefter görs det nya
planförslaget allmänt tillgängligt för granskning
under minst tre veckor. Under granskningen är
det återigen möjligt att lämna in synpunkter på
förslaget.
Antagande och laga kraft
Alt. 1 - Efter samrådet, när alla i samrådskretsen
har godkänt planförslaget, prövas sedan den
föreslagna detaljplanen för godkännande och antagande i samhällsbyggnadsnämnden. Om inga
överklaganden inkommer vinner detaljplanen
laga kraft tre veckor efter att protokollet från
samhällsbyggnadsnämnden har justerats.
Alt. 2 - Om inte alla i samrådskretsen godkänner planförslaget, och planen har varit ute för
granskning, kommer inkomna synpunkter
sammanställas i ett granskningsutlåtande och
eventuella ändringar görs i planhandlingarna.
Därefter prövas sedan den föreslagna detaljplanen för godkännande och antagande i samhällsbyggnadsnämnden. Om inga överklaganden
inkommer vinner detaljplanen laga kraft tre
veckor efter att protokollet från samhällsbyggnadsnämnden har justerats.
INLEDNING
Sida 5
SBN 2015-12-08
265
SAMRÅDSHANDLING
2015-12-04
DETALJPLAN FÖR DEL AV KRISTINEBERG 1:1, GÖLKÄRRET
SYFTE OCH OMFATTNING
PLANENS SYFTE
Detaljplanen syftar till att möjliggöra uppförandet av flerbostadshus med upp till 50 lägenheter.
Detaljplanen syftar även till att säkerställa befintliga gång- och cykelvägar inom planområdet
samt grönområden.
LÄGE OCH AREAL
Planområdet är beläget i Oskarshamns tätort,
cirka 2 km från centrum, i området Gröndal.
Planområdet utgörs av en grusplan som tidigare
har använts för bl a fotboll, naturmark och gångoch cykelvägar. Planområdet ligger norr om Östersjövägen och söder om befintliga villor längs
med Sturegatan och Bangatan. I öster avgränsas
planen av gång- och cykelvägen som i norr
ansluter till Nagelgränd. I Väster avgränsas området av en liten anslutningsväg från Östersjövägen som sedan övergår i en gång- och cykelväg
upp till Sturegatan.Totalt utgör planområdet en
area av cirka 3,8 ha (38 000 m2).
Planområdets ungefärliga avgränsning inom den
röda linjen.
MARKÄGOFÖRHÅLLANDEN
Oskarshamns kommun äger all mark inom planområdet.
Planområdet
Sida 6
SYFTE OCH OMFATTNING
SBN 2015-12-08
266
2015-12-04
SAMRÅDSHANDLING
DETALJPLAN FÖR DEL AV KRISTINEBERG 1:1, GÖLKÄRRET
TIDIGARE STÄLLNINGSTAGANDEN
FÖRDJUPAD ÖVERSIKTSPLAN
I Fördjupad översiktsplan för Oskarshamns stad,
antagen av kommunfullmäktige den 10 februari
2014, anges området inom fastigheten Kristineberg 1:1, kallat Gölkärret, som lämpligt för
flerfamiljshus. Vid en detaljplanering ska ersättningsplan för förlorad grusfotbollsplan beaktas.
rättats.
I och med genomförandet av detaljplanen
möjliggörs en utveckling som är förenlig med
Fördjupad översiktsplan över Oskarshamns stad.
Planområdet ligger i anslutning till befintlig
bebyggelse, infrastruktur och kommunikationer.
DETALJPLANER
Inom planområdet finns fyra gällande detaljplaner.
A 1072 - Laga kraft 1921-09-12. Den anger Egnahemsområde samt gatu- och torgmark inom
planområdet.
A 2502 - Laga kraft 1050-09-4. Den anger mark
för bostadsändamål inom planområdet.
A 3736 – Laga kraft 1966-11-18. Detaljplanen
berör större delen av det aktuella planområdet
och anger grönområde för denna del.
A 4750 – Laga kraft 1979-03-15. Detaljplanen
berör delen längts i öster av det aktuella planområdet och anger fritidsändamål för denna del.
RIKSINTRESSEN
Planområdet omfattas inte av några riksintressen.
BOSTADSFÖRSÖRJNINGSPROGRAM
Enligt Bostadsförsörjningsprogram för Oskarshamns kommun, antagen av kommunfullmäktige den 12 december 2011, rekommenderas,
oavsett scenario med ökat antal invånare eller
inte, att flerbostadshus för t ex kategoriboende
såsom 55+ är värdefullt för att komplettera bostadsförsörjningen.
BEHOVSBEDÖMNING AV MILJÖPÅVERKAN
En behovsbedömning har upprättats i samband
med val av planförfarande. Denna visar att
någon betydande miljöpåverkan inte kan antas
medfölja planens genomförande. Någon
miljökonsekvensbeskrivning har därför inte upp-
I nuläget så används inte grusplanen för några
aktiviteter.
TIDIGARE STÄLLNINGSTAGANDEN
Sida 7
SBN 2015-12-08
267
SAMRÅDSHANDLING
2015-12-04
DETALJPLAN FÖR DEL AV KRISTINEBERG 1:1, GÖLKÄRRET
FÖRUTSÄTTNINGAR OCH FÖRÄNDRINGAR
NATUR
Mark, vegetation och djurliv
Planområdet utgörs av naturmark, gång- och
cykelvägar och en grusplan som ej används för
fritidsändamål idag. I sydvästra delen av området finns ett bergsparti. Norra delen är kuperat
med stora stenblock. I området finns flera större
träd av ek, lönn och björk. I norra delen utgörs
markvegetationen av bland annat björnbärssnår.
Det finns spår av småvilt , t ex rådjur.
Detaljplanens bestämmelser och
riktlinjer
Detaljplanen innebär att grusplanen tas i anspråk
för byggande av bostäder. Detaljplanen kommer att säkerställa de gång- och cykelvägar som
finns inom området. Bergspartiet som finns i
områdets södra del kommer att bevaras. Buller
från Östersjövägen kommer att dämpas tack vare
berget och den växtlighet som finns på berget.
Området i norr bevaras som naturmark och blir
då en naturlig zon mot befintlig villabebyggelse strax utanför planområdet vid Sturegatan
och Bangatan. Naturområdet kommer också att
fortsatt bli en viktig del av stadens grönområden
och bidra till den biologiska mångfalden i form
av spridningskorridor för småvilt, fåglar och
insekter.
Markbeskaffenhet och geotekniska
förhållanden
Största delen av planområdet består av normalblockig sandig morän. I södra delen av planområdet, längs med Östersjövägen, finns kalt berg
i dagen. I planområdet finns även organiska
jordarter.
Två stycken miljötekniska markundersökningar
har gjorts inom planområdet, en översiktlig
undersökning med en resultatrapport upprättad
2011-12-22 och en kompletterande undersökning med en resultatrapport upprättad 2012-0618.
Av rapporten till den kompletterande miljötek-
Sida 8
niska markundersökningen framgår att grusfotbollsplanen, som tidigare var en torvmosse,
har fyllts ut med sand, grus och sten. På 1,5-2
meters djup påträffades stora stenblock. Tegelbitar, asfaltrester och järnskrot påträffades sporadiskt. Övrigt påträffat material var växtdelar, kol
och bark.
Detaljplanens bestämmelser och
riktlinjer
Markundersökningarna från 2011 och 2012
bedöms hålla sin aktualitet då det inte har skett
några förändringar i markytans beskaffenhet
fram till nutid.Den planerade exploateringen
medför att markarbeten kommer att ske i förorenade jordmassor. Innan arbeten påbörjas bör
samråd ske med tillsynsmyndigheten, Samhällsbyggnadsnämnden i Oskarshamns kommun.
Även om halterna är låga kommer det att krävas
en anmälan enligt 28§, Förordningen om miljöfarlig verksamhet, innan arbeten kan påbörjas. I
anmälan bör försiktighetsåtgärder och åtgärdsmål för eventuella åtgärder redovisas. I detaljplanen finns bestämmelse X - Innan startbesked
för bygglov ges ska marksanering göras.
MILJÖFÖRHÅLLANDEN
Miljökvalitetsnormer
Miljökvalitetsnormerna för luft och buller överskrids inte.
Detaljplanens bestämmelser och
riktlinjer
Ett genomförande av detaljplanen bedöms inte
påverka miljökvalitetsnormerna negativt. Eftersom vattenkvalitén för Oskarshamns kommun
har måttlig ekologisk status är det viktigt att planen inte medför ytterligare negativ påverkan för
Oskarshamns stad. Ny bebyggelse ska anslutas
till det kommunala vatten- och avloppsnätet och
dagvatten från ny bebyggelse skall tas omhand
inom NATUR-område märkt dagvatten. På
planområdet finns god möjlighet för inflitration
FÖRUTSÄTTNINGAR OCH FÖRÄNDRINGAR
SBN 2015-12-08
268
2015-12-04
SAMRÅDSHANDLING
DETALJPLAN FÖR DEL AV KRISTINEBERG 1:1, GÖLKÄRRET
av dagvatten.
Förorenad mark
Analysresultaten efter markundersökningen
visar att jorden i 7 av 20 analyserade jordprov
överskrider de generella riktvärdena vid känslig markanvändning (bostäder) för metallerna
kadmium, koppar och bly. I alla analyserade
prover är halterna lägre än riktvärdet för mindre
känslig markanvändning (exempelvis industrier
och vägar).
Föroreningarna har troligen kommit till området
genom att förorenade massor har använts vid
utfyllnad.
Resultatrapporten visar sammantaget att det
finns ställvis förhöjda halter av metallerna kadmium, bly och koppar. Generellt är föroreningarna så låga att de med undantag av kadmium
klarar naturvårdsverkets generella krav för
bostadsområden och kräver därför ingen åtgärd.
Kadmium förekommer i så höga halter att det
kan medföra hälsorisker om växter från området
förtärs. Risken kan reduceras antingen genom
att förbjuda odling av ätbara växter eller att alla
ätbara växter planteras i utskiftad och ren jord.
Om dessa åtgärder utförs är miljö- och hälsoriskerna i området så låga att de kan accepteras
enligt naturvårdsverkets riskbedömningsmodell.
Detaljplanens bestämmelser och
riktlinjer
Markundersökningarna från 2011 och 2012
bedöms hålla sin aktualitet då det inte har skett
några förändringar i markytans beskaffenhet
fram till nutid.Den planerade exploateringen
medför att markarbeten kommer att ske i förorenade jordmassor. Innan arbeten påbörjas bör
samråd ske med tillsynsmyndigheten, Samhällsbyggnadsnämnden i Oskarshamns kommun.
Även om halterna är låga kommer det att krävas
en anmälan enligt 28§, Förordningen om miljöfarlig verksamhet, innan arbeten kan påbörjas. I
anmälan bör försiktighetsåtgärder och åtgärds
mål för eventuella åtgärder redovisas. I detaljplanen finns bestämmelse X - Innan startbesked
för bygglov ges ska marksanering göras.
Radon
Marken inom planområdet är till största del
normalradonhaltig. I nordöstra delen av planområdet finns ett område med förhöjd radonnivå.
Detaljplanens bestämmelser och
riktlinjer
Marken är normalradonhaltig och några särskilda byggtekniska krav behöver inte ställas.
Störningar
Planområdet gränsar till Östersjövägen med ett
genomsnittligt antal fordon per dygn på 4080,
varav tung trafik 20 per dygn. Detta genererar en
del buller och föroreningar. Den högsta tillåtna
hastigheten är 50 km i timmen. Bergspartiet med
höga träd och växtlighet utgör en bra barriär mot
Östersjövägen och verkar bullerdämpande.
Järnvägen mellan Oskarshamn och Berga ligger
cirka 100 meter från östra planområdet och cirka
200 meter från ny bebyggelse. Tät vegetation
mellan järnväg och både inannför och utanför
planområdet är bullerdämpande.
Detaljplanens bestämmelser och
riktlinjer
Inga åtgärder genomförs i detaljplanen.
RISK OCH SÄKERHET
Räddningstjänstens insatstid till planområdet är
mindre än 10 minuter.
Enligt skyfallsanalys gjord av DHI Sverige AB,
så ligger några av planområdets delar i riskzonen för tillfälliga översvämningar vid s k hundraårsregn. Dessa är dock i stort sett begränsade
till planområdets nordöstra och sydöstra hörn.
FÖRUTSÄTTNINGAR OCH FÖRÄNDRINGAR
Sida 9
SBN 2015-12-08
269
SAMRÅDSHANDLING
2015-12-04
DETALJPLAN FÖR DEL AV KRISTINEBERG 1:1, GÖLKÄRRET
Detaljplanens bestämmelser och
riktlinjer
Gång- och cykelvägar utgör en bra vattenledare
vid eventuella skyfall. För att säkerställa infiltration av vatten har stora delar av området beteckningen NATUR.
BEBYGGELSEOMRÅDEN
Bostäder
Inom planområdet finns idag inga bostäder. Norr
om planområdet finns ett villaområde gränsande
till planområdet där villorna är byggda mellan
1946 och 1958 samt mellan 1916 och 1921. Söder om planområdet finns ett område med radhus
byggda 1982.
Detaljplanens bestämmelser och
riktlinjer
ter.
Detaljplanens bestämmelser och
riktlinjer
I detaljplanen anges ingen yta för offentlig
service.
Kommersiell service
Närmaste kommersiella service finns i Kristineberg, cirka 400 meter ifrån planområdet. I
Kristineberg finns livsmedelsaffär, pizzeria, frisör, färgaffär, veterinär, kiosk och spelbutik. Till
Oskarshamns centrum, med ytterligare serviceutbud, är det cirka två kilometer.
Detaljplanens bestämmelser och
riktlinjer
I detaljplanen anges ingen yta för kommersiell
service.
I den fördjupade översiktsplanen för Oskarshamns stad utpekas området som aktuellt för
flerbostadshus. Detaljplanen medger byggnation av ett flerbostadshus i tre våningar och får
beteckningen B - bostäder. Högsta byggnadshöjd
är 15 meter. I Kristineberg, sydost om planområdet, finns idag flerbostadshus i tre våningar. Den
planerade bebyggelsen kommer därmed inte att
sticka ut från omgivningen vad gäller höjden.
Villabebyggelsen norr om planområdet ligger
på en högre höjd och döljs av ett skogsparti.
Grönområdet får beteckningen NATUR. Detta
innebär att villakaraktären längs med Sturegatan och Bangatan inte kommer att störas av den
planerade byggnationen. Växtlighet finns även i
planområdets södra del, längs med Östersjövägen i form av bladn annat barrträd och lövträd.
Denna växtlighet kommer att bevaras i så stor
utsträckning som möjligt och får beteckningen
NATUR.
FRIYTOR OCH REKREATION
Offentlig service
Det finns inga vattenområden inom planområdet.
Öster om planområdet samt i den norra delen
finns låglänta områden som vid perioder av regn
troligen är mer eller mindra vattenfyllda.
Närmaste offentlig service finns i Kristineberg,
cirka 400 meter ifrån planområdet, vårdcentral
och bibliotek. Till Oskarshamns centrum, med
ytterligare serviceutbud, är det cirka två kilomeSida 10
Området används idag som förbindelselänk mellan gång- och cykelvägarna från
Sturegatan och Nagelgränd ner till Östersjövägen, samt som strövområde och för att
rasta hundar. I områdets sydvästra del finns
en inhängdad yta som inofficiellt används
som hundrastplats. Grusplanen används inte
längre, det finns inga fotbollsmål eller något
stängsel kvar på området.
Detaljplanens bestämmelser och
riktlinjer
De områden som inte är bebyggelse,gång- och
cykelbana eller lokalgata planläggs som allmän
platsmark med beteckningen NATUR.
VATTENOMRÅDEN
FÖRUTSÄTTNINGAR OCH FÖRÄNDRINGAR
SBN 2015-12-08
270
2015-12-04
SAMRÅDSHANDLING
DETALJPLAN FÖR DEL AV KRISTINEBERG 1:1, GÖLKÄRRET
Detaljplanens bestämmelser och
riktlinjer
I den nordöstra delen anges ett område som
lämpligt för dagvatten. Likaledes i den sydöstra
delen i direkt angränsning till gång- och cykelbanor och tillhörande tunnel.
GATOR OCH TRAFIK
Gatunät
Planområdet gränsar till Östersjövägen med ett
genomsnittligt antal fordon per dygn på 4080,
varav tung trafik 20 per dygn. Inom planområdet
finns en liten lokalgata från Östersjövägen.
Detaljplanens bestämmelser och
riktlinjer
Inga nya lokalgator planeras på allmän platsmark. Den befintliga rustas upp till den nivå som
passar för exploateringen.
Gång- och cykelvägar
I västra respektive östra kanten av planområdet
finns gång- och cykelvägar som förbinder Sturegatan och Nagelgränd med Östersjövägen.
Detaljplanens bestämmelser och
riktlinjer
De befintliga gång- och cykelvägarna säkerställs genom denna detaljplan. En kompletterande gång- och cykelväg dras från lokalgatan och utanför kvartersmarkens sydöstra
gräns för att förbinda gång- och cykelvägen
från Sturegatan till busshållplatsen vid
Östersjövägen samt gång- och cykeltunneln
under Östersjövägen mot Kristineberg.
Kollektivtrafi
I planområdets södra del, vid Östersjövägen
finns busshållplats för lokaltrafik.
Detaljplanens bestämmelser och
riktlinjer
Inga ytterligare kollektivtrafik planeras inom
planområdet.
Detaljplanens bestämmelser och
riktlinjer
Parkering löses inom kvartersmark. Tillfart till
bostadsområdet sker via lokalgatan.
Utfarten från det nya bostadsområdet till Östersjövägen sker via den befintliga, upprustade
lokalgatan.
TEKNISK FÖRSÖRJNING
Vatten, avlopp och dagvatten
Detaljplanens bestämmelser och
riktlinjer
El och tele
Detaljplanens bestämmelser och
riktlinjer
Avfall och värme
Detaljplanens bestämmelser och
riktlinjer
SOCIALA FRÅGOR
Tillgänglighet
Ett handikappolitiskt program för Oskarshamns
kommun antogs av kommunfullmäktige 200201-14 (reviderat 2007). Programmet är en
kommunal handlingsplan baserad på FN:s
standardregler för delaktighet och jämlikhet för
människor med funktionsnedsättning. Det övergripande syftet med programmet är att ange
riktlinjer för kommunens nämnder, styrelser och
förvaltningar i deras planering av verksamheten.
Detta för att förbättra tillgängligheten för alla
människor i Oskarshamns kommun.
Parkering, varumottagning, utfarter
FÖRUTSÄTTNINGAR OCH FÖRÄNDRINGAR
Sida 11
SBN 2015-12-08
271
SAMRÅDSHANDLING
DETALJPLAN FÖR DEL AV KRISTINEBERG 1:1, GÖLKÄRRET
Detaljplanens bestämmelser och
riktlinjer
Planen förutsätter att dess innehåll anpassas
för att uppfylla gällande lagar och kommunens
handikappolitiska program rörande tillgänglighet. Eventuella åtgärder för att uppfylla tillgänglighetskraven sker i första hand på den egna
fastigheten.
Barnperspektivet
Enligt beslut i kommunfullmäktige 2007-0312 ska ”alla barn och unga ha rätt att leva och
utvecklas i ett säkert och tryggt Oskarshamn”.
Som en del i att uppnå detta har en checklista
tagits fram som ska genomarbetas i samband
med planärenden.
Detaljplanens bestämmelser och
riktlinjer
Detaljplanen möjliggör för byggande av ett
flerbostadshus. I dagsläget finns möjligheten
att flerbostadshuset blir ett s k seniorboende
då denna boendeform efterfrågas. Om så blir
fallet kommer det inte att finnas barn eller unga
boende på området. Planen säkerställer ett antal
gång- och cykelvägar igenom planområdet som
gör att barn och ungdomar på ett säkert sätt kan
ta sig från exempelvis Gröndal till Kristineberg.
Grusplanen används inte idag vare sig för spontanidrott eller organiserad idrott.
ADMINISTRATIVA FRÅGOR
ÖVRIGT
Sida 12
FÖRUTSÄTTNINGAR OCH FÖRÄNDRINGAR
2015-12-04
SBN 2015-12-08
272
2015-12-04
SAMRÅDSHANDLING
DETALJPLAN FÖR DEL AV KRISTINEBERG 1:1, GÖLKÄRRET
GENOMFÖRANDE
I genomförandedelen redovisas de
organisatoriska, fastighetsrättsliga, tekniska och
ekonomiska åtgärder och konsekvenser som
behövs för att åstadkomma ett samordnat och
ändamålsenligt genomförande av detaljplanen.
Här redovisas kommunens utgifter och
inkomster som föranleds av planen.
Genomförandedelen är en del av planbeskrivningen som inte har någon självständig
rättsverkan utan ska ses som vägledande vid
genomförandet av detaljplanen.
FASTIGHETSRÄTTSLIGA
FRÅGOR OCH KONSEKVENSER
Fastighetsplan, fastighetsbestämmelser
Någon fastighetsplan finns inte tidigare upprättad inom planområdet. Fastighetsindelningsbestämmelser bedöms inte behöva upprättas inom
området.
Fastighetsbildning
ORGANISATORISKA FRÅGOR
Beräknad tidplan
Samråd
december - januari 2015/2016
Antagande
februari 2016
Servitut
Genomförandetid
Detaljplanens genomförandetid är fem år från
den dag planen vinner laga kraft. Under genomförandetiden kan planen normalt inte ändras
eller upphävas om inte särskilda skäl finns. Om
kommunen inte ändrar eller upphäver planen
efter genomförandetidens utgång fortsätter den
att gälla. Efter genomförandetidens utgång kan
dock planen ändras eller upphävas utan att uppkomna rättigheter i planen behöver beaktas.
I avstyckningen ska servitut bildas till förmån
för Oskarshamns kommun för dag- och spillvattenledningar inom det med u betecknade område
i detaljplanen.
Fastighetskonsekvenser
Från Kristineberg 1:1 avses ett cirka 7.800 m2
stort markområde (betecknat med B i detaljplanen) avstyckas och försäljas för att bilda en egen
fastighet.
TEKNISKA FRÅGOR
Ansvarsfördelning/
Huvudmannaskap
Byggande inom kvartersmark, betecknat B avses
ske i enskild regi. Tillåten användning är mark
för bostäder. Oskarshamns kommun ska vara huvudman för de allmänna platser som är utlagna
i detaljplanen, betecknade med GATA, GÅNG
och CYKEL samt NATUR. Kommunen har
därmed ansvar för dessa områdens utbyggnad,
drift och skötsel.
Avtal
All mark inom detaljplan ägs av Oskarshamns
kommun. Kommunen tar initiativ till och bekostar för detaljplanens genomförande erforderlig
avstyckning. Ansökan om förrättning initieras av
Oskarshamns kommun.
Markanvisningsavtral avses att upprättas mellan
Oskarshamns kommun och exploatören.
Vatten och avlopp (VA)
Planområdet ingår i VA-verksamhetsområdet för
den alllmänna VA-anläggningen i Oskarshamns
tätort. För detaljplanens genomförandekrävs
utbyggnad av VA-nätet. Avgift för VA ska tas ut
vid anslutning.
Dagvatten
Dagvatten från kvartersmark skall ledas till lokalt omhändertagande inom de områden som är
betecknade med dagvatten på plankartan.
GENOMFÖRANDE
Sida 13
SBN 2015-12-08
SAMRÅDSHANDLING
273
DETALJPLAN FÖR DEL AV KRISTINEBERG 1:1, GÖLKÄRRET
Energi och tele
Parkeringsanläggning
Tekniska utredningar
Dokumentation och kontroll
EKONOMISKA FRÅGOR
Planekonomi
Utgifter
Inkomster
Inlösen, ersättning
Planavgift
Sida 14
GENOMFÖRANDE
2015-12-04
SBN 2015-12-08
274
2015-12-04
SAMRÅDSHANDLING
DETALJPLAN FÖR DEL AV KRISTINEBERG 1:1, GÖLKÄRRET
GENOMFÖRANDE
Sida 15
SBN 2015-12-08
SAMRÅDSHANDLING
275
DETALJPLAN FÖR DEL AV KRISTINEBERG 1:1, GÖLKÄRRET
Sida 16
GENOMFÖRANDE
2015-12-04
SBN 2015-12-08
276
KONSEKVENSER AV PLANENS
GENOMFÖRANDE
Samhällsbyggnadskontoret
Oskarshamns kommun, Varvsgatan 8, Box 706, 572 28 Oskarshamn
tel: 0491-880 00, fax: 0491-883 09, e-post: [email protected]
2015-12-04
SBN 2015-12-08
277
Tjänsteställe/handläggare
Samhällsbyggnadskontoret
Planavdelningen
Erik Hjertqvist
E-post: [email protected]
Tel: +46 0491-88143
Beslutsinstans
Samhällsbyggnadsnämnden
2015-12-04
Godkännande av gestaltningsförslag för
Kulturhustorget
Förslag till beslut
Samhällsbyggnadsnämnden antar förslaget för Kulturhustorgets gestaltning och lämnar över ärendet
till tekniska kontoret för detaljprojektering och genomförande.
Ärendet
Samhällsbyggnadskontoret har upprättat en ny detaljplan för området utanför Kulturhuset.
Detaljplanen möjliggör en ny parkering, nytt torg samt hållplatser för bussar i linjetrafik utmed Södra
Långgatan. Det är således en viktig bricka i stadsomvandlingsprojektet där nuvarande resecentrum
ska tömmas på bussar för att ge möjlighet för utveckling av stadens handel vilket i sin tur möjliggör
byggnation på Mejeriplan. Hela området som behandlas i gestaltningsförslaget inrymmer gata
(gångfartsområde), parkeringsplatser för bilar och cyklar, gång- och cykelväg, angöring för
turistbussar samt en fordonsfri yta som blir själva torgytan. Denna torgyta har flera funktioner:
•
•
•
Entrétorg till Kulturhuset
Plats för Kulturhuset (och andra) att både tillfälligt och permanent flytta ut verksamhet
utomhus, t ex vid evenemang
Plats att vara på medan man väntar på bussen
I gestaltningen av platsen har ledord varit lite grönare, lite lekfullare och lite annorlunda än de redan
befintliga torg som finns i stadskärnan. I förslaget finns utöver traditionell stensättning även en
konstgräsyta för vistelse, lek och vila. Det finns karaktärsstarka möbler, lekfulla installationer och
färgstarka inslag som kontrasterar mot den grå plattsättningen. Fyra informationstavlor har placerats
ut i gestaltningsförslaget för torget. Dessa kommer kommunens kulturverksamhet att sköta och fylla
med aktuella fotoutställningar eller dylikt. Tillsammans med en planerad scen på torget är detta två
sätt att flytta ut kulturhusets verksamhet utanför väggarna. Vidare innehåller förslaget ett 20-tal träd,
traditionella parksoffor, cykelparkeringar, väderskydd för bussresenärer och ledstråk. I anslutning till
torgytan finns parkeringsplatser och gång- och cykelväg.
Gestaltningsförslaget kommer efter beslut i Samhällsbyggnadsnämnden att lämnas över till Tekniska
kontoret för detaljprojektering. Stadsarkitektfunktionen kommer att var fortsatt delaktiga i arbetet.
Gestaltningsförslaget föredras av stadsarkitektfunktionen vid aktuellt sammanträde.
_______________________ ______________________ _____________________
Bodil Liedberg Jönsson
Erik Hjertqvist
Mikael Strömberg
Samhällsbyggnadschef
Stadsarkitektfunktionen
Stadsarkitektfunktionen
SBN 2015-12-08
Skickas till
Tekniska kontoret
278
2015-12-04
SBN 2015-12-08
VY FRÅN ÖSTER
ALTERNATIV MED NYA TRÄD
KULTURTORGET
OSKARSHAMNS KOMMUN
BO TALLHAGE, GRÖNA RUMMET LANDSKAPSARKITEKTER AB
20150929
279
2015-12-04
SBN 2015-12-08
280
Tjänsteställe/handläggare
Samhällsbyggnadskontoret
Planavdelningen
Erik Hjertqvist
E-post: [email protected]
Tel: +46 0491-88143
Beslutsinstans
Samhällsbyggnadsnämnden
2015-12-04
Tolkning av detaljplan för Högskulla gård
Samhällsbyggnadskontorets förslag till beslut
Samhällsbyggnadsnämnden beslutar att detaljplan MA112 ska tolkas så att ladugårdsbyggnaden
kan rivas under förutsättning att den ersätts med motsvarande byggnadsvolym som arkitektoniskt
och utformningsmässigt godkänns av kommunens stadsarkitektfunktion.
Ärendet
En detaljplan för Högskulla gård antogs av kommunens fullmäktige 2009-08-17. I planen finns två
bevarandebestämmelser, markerade med Q och k2 på plankartan. Planförfattarens avsikt har varit
att bevara den gårdsstruktur som bebyggelsen tillsammans bildar och endast tillåta viss
kompletterande ny bebyggelse som stärker gårdskaraktären. Nya byggrätter har givits
användningen bostäder. Området bedöms i sin helhet ha ett högt kulturhistoriskt värde.
Ladugårdsbyggnaden utgör en viktig volym i gårdsmiljön. I förarbetet med planen diskuterades
byggnadens framtid och man kom fram till byggnaden i första hand borde behållas förutsatt att det
finns en möjlighet att hitta en användning för den samt att underhållet på byggnaden inte blir
övermäktigt. I andra hand skulle byggnadens volym och betydelse för gårdsmiljön säkras genom att
möjliggöra för att ladugården rivs men ersätts av en ny motsvarande byggnadsvolym med lämplig
utformning. Att ha bostäder på platsen för ladugården ansåg man vara lämpligt.
I den antagna detaljplanen är det dock svårt att tolka in att ladugården kan rivas. Den omfattas av
skyddsbestämmelserna Q och k2 och i planbeskrivningen står följande:
Området i anslutning till Högskulla gård har i planen fått en användning Q vilket
innebär att området ska ha en användning anpassad till bebyggelsens kulturvärden.
Ny bebyggelse kan upprättas i anslutning till befintlig bebyggelse men byggnader inom
området med bestämmelsen Q ska bevaras, dock kananvändningen förändras så
länge den överensstämmer med rådande kulturvärde. T.ex. kan i befintlig ladugård
inredas bostäder.
Vidare står det:
De byggnader som är en del av dagens gårdsbyggnation ska visa särskild hänsyn och
ska bevaras i ett skick som överensstämmer med det ursprungliga
utseendet/uttrycket. Ändring av en byggnad ska utföras varsamt så byggnadens
karaktärsdrag beaktas och dess kulturhistoriska värden tillvaratas. Särskilt värdefulla
byggnader får inte förvanskas. Färgsättning av fasad är för byggnation runt Högskulla
gård bygglovspliktig (område med egenskapsbeteckningen k2). Utformning i samband
med om och tillbyggnad eller andra omfattande åtgärder som berör befintliga
byggnader ska ske i samarbete med stadsarkitekten och/eller en byggnadsantikvarie.
SBN 2015-12-08
281
2015-12-04
Högskulla gård ägs av Oskarshamns kommun men avsikten är att sälja fastigheten. Intressenter
finns, men det finns behov av att klargöra hur detaljplanen ska tolkas när det gäller
ladugårdsbyggnaden för att fortsätta dialogen med dessa eller framtida intressenter.
Ladugårdens skick bedöms vara dåligt (kommer att kompletteras efter noggrannare platsstudie).
Nuvarande användning är sannolikt förråd. Att inrymma bostäder i befintlig byggnad bedöms inte
vara möjligt utan en mycket omfattande ombyggnad som också påverkar exteriören. Om bostäder är
målet är rivning och nybyggnad med all sannolikhet nödvändigt. Annan verksamhet såsom förråd,
lager, uppställning av husbilar och båtar vintertid, kanske samlingslokal eller motsvarande skulle
kunna inrymmas i befintlig byggnad.
Samhällsbyggnadskontorets bedömning
Stadsarkitektfunktionens bedömning är att ladugården omfattas av ett skydd i aktuell detaljplan, men
att planens syfte i första hand är att tillvarata kulturhistoriskt viktiga miljöer och utveckla dessa på ett
positivt sätt. Stadsarkitektfunktionen gör bedömningen att det i detta fall är gårdsmiljön som i första
hand är kulturhistoriskt intressant och bör bevaras. Ladugårdens volym och läge är en viktig del av
detta. Att bygga om ladugården till bostäder såsom föreslås i detaljplanen bedöms som mycket
svårt. Under förutsättning att en ny byggnad omgående kommer på plats samt att denna har en
utifrån miljön och omgivningen godtagbar arkitektonisk utformning bedömer stadsarkitektfunktionen
att en rivning av ladugården inte motverkar planens syfte.
_______________________
Bodil Liedberg Jönsson
Samhällsbyggnadschef
Beslutsunderlag
Tjänsteutlåtande 2015-11-17
Plankarta MA112
Planbeskrivning MA112
Skickas till
Samhällsbyggnadskontoret
För kännedom:
Kommunstyrelsen
______________________ _____________________
Erik Hjertqvist
Mikael Strömberg
Tf planchef
Bygglovsarkitekt
SBN 2015-12-08
282
2015-12-04
SBN 2015-12-08
283
2015-12-04
SBN 2015-12-08
284
2015-12-04
SBN 2015-12-08
285
2015-12-04
SBN 2015-12-08
286
2015-12-04
SBN 2015-12-08
287
2015-12-04
SBN 2015-12-08
288
2015-12-04
SBN 2015-12-08
289
2015-12-04
SBN 2015-12-08
290
2015-12-04
SBN 2015-12-08
291
2015-12-04
SBN 2015-12-08
292
2015-12-04
SBN 2015-12-08
293
2015-12-04
SBN 2015-12-08
294
2015-12-04
SBN 2015-12-08
295
Tjänsteställe/handläggare
Samhällsbyggnadskontoret
Samhällsbyggnadskansli
Heléne Fransson
E-post: [email protected]
Beslutsinstans
Samhällsbyggnadsnämnden
Tel: 0491-88788
2015-12-04
Verksamhetsplan för energi- och klimatrådgivning i
Oskarshamns kommun 2016
Samhällsbyggnadskontorets förslag till beslut
Samhällsbyggnadsnämnden beslutar att godkänna Verksamhetsplan för energi- och
klimatrådgivning i Oskarshamns kommun 2016 i enlighet med upprättat förslag.
Ärendet
Samhällsbyggnadskontoret har upprättat förslag till Verksamhetsplan för energi- och
klimatrådgivning i Oskarshamns kommun 2016.
Verksamhetsplanen är en beskrivning av hur Oskarshamns kommun avser att bedriva energi- och
klimatrådgivning år 2016. Fokus kommer att ligga på främjande av energieffektivisering och förnybar
energi inom fastigheter, företag och transporter. Målgrupper är allmänhet, fastighetsägare,
bostadsrättsföreningar, övriga föreningar samt små- och medelstora företag.
Verksamhetsplan för energi- och klimatrådgivning i Oskarshamns kommun 2016 överlämnas till
samhällsbyggnadsnämnden för godkännande.
_______________________
Bodil Liedberg Jönsson
Samhällsbyggnadschef
Beslutsunderlag
______________________
Heléne Fransson
Energirådgivare
Tjänsteutlåtande 2015-11-19
Verksamhetsplan för energi- och klimatrådgivning i Oskarshamns kommun 2016
Skickas till
Samhällsbyggnadskontoret
SBN 2015-12-08
296
2015-12-04
Verksamhetsplan för Energi- och klimatrådgivning 2016
1. Kommun
Oskarshamns kommun
2. År
2016
3. Budget
Statligt bidrag
Kommunala medel
Summan av de två posterna ovan
280 000
0*
280 000
*Kommunen kommer precis som tidigare att bekosta viss del av de administrativa
kostnader som rådgivningen medför, till exempel personalstöd, gemensam kontorsservice och avdelnings/förvaltningsgemensamma aktiviteter och utbildningsinsatser.
4. Prioriterade områden och verksamhetsmål
Oskarshamns kommun avser att bedriva energi- och klimatrådgivning året 2016, med
fokus på främjande av energieffektivisering och förnybar energi inom fastigheter,
företag och transporter. Målgrupper är allmänhet, fastighetsägare, bostadsrättsföreningar, övriga föreningar samt små- och medelstora företag.
Vi ska erbjuda rådgivning till de som själva uppsöker den kommunala energi- och
klimatrådgivningen. Dessutom ska verksamheten vara uppsökande mot företag,
föreningar och privatpersoner inom kommunen. Syftet är att stötta energieffektivisering i företagens verksamheter samt att öka den generella kunskapen om
hållbar energianvändning och klimatfrågan bland kommunens invånare.
Verksamheten kommer även att inriktas på rådgivning mot de företag och
organisationer som omfattas av EU-direktivet om byggnaders energiprestanda
(2010/31/EU), EPBD2.
Verksamhetsmål för 2016
- 150 stycken rådgivningssamtal med rådsökande företag, föreningar och
privatpersoner.
- Samtliga tilldelade EPBD2-ärenden ska vara genomförda.
- Stödja Energikontor Sydosts arbete för att bygga upp ett företagsnätverk inom
regionen.
- Arrangera minst ett informationstillfälle om hållbara transporter eller
energieffektivisering riktat till företag.
- Erbjuda minst ett informationstillfälle eller mässa om energieffektivisering i
byggnader eller om hållbara transporter riktat till allmänheten.
- Arrangera minst två aktiviteter under den Europeiska Trafikantveckan.
SBN 2015-12-08
297
2015-12-04
- Arrangera minst en aktivitet med fokus på solenergi.
- Informera aktivt om energi- och klimatrådgivning via kommunens hemsida,
annonser och sociala medier
- Sprida kunskap om olika energifrågor med länkar till mer information på hemsida
och andra digitala medier.
- Driva bloggen rådgivningsEKOT tillsammans med energi- och klimatrådgivarna i
Hultsfred, Högsby, Vimmerby och Västerviks kommuner.
5. Uppföljning och utvärdering
Verksamheten ska följas upp genom att aktiviteter, rådgivningssamtal och besök
kontinuerligt rapporteras in via Energimyndighetens rapporteringsverktyg Kontakten.
En årsrapport lämnas till Energimyndigheten samt till samhällsbyggnadsnämnden i
Oskarshamns kommun.
6. Organisation
- Energi- och klimatrådgivningen bedrivs genom egen anställd energi- och
klimatrådgivare.
- Energi- och klimatrådgivaren är placerad på samhällsbyggnadskontoret.
- Energi- och klimatrådgivningen utgör cirka 50 % av en heltidstjänst.
7. Kompetensutveckling och deltagande i regionala nätverk
Energi- och klimatrådgivaren avser att delta i följande aktiviteter under 2016:
-
-
Regionala nätverksträffar för energi- och klimatrådgivare anordnade av
Energikontor Sydost.
Samarbete med energi- och klimatrådgivarna i norra Kalmar län, det vill säga
Hultsfred, Högsby, Vimmerby och Västerviks kommuner.
Årlig konferens för Energi- och klimatrådgivare anordnad av
Energimyndigheten/Energikontoren Sverige för erfarenhetsutbyte med andra
energi- och klimatrådgivare, energikontor, Energimyndigheten, samt
deltagande i utveckling av verksamheten.
Relevant utbildning som anordnas av exempelvis Energimyndigheten eller
något av de regionala energikontoren och utbildning som ingår i den av
Energimyndigheten obligatoriska utbildningen av kommunala energi- och
klimatrådgivare.
SBN 2015-12-08
298
2015-12-04
Tjänsteställe/handläggare
Samhällsbyggnadskontoret
Miljö- och byggavdelningen
Beslutsinstans
Kristina Erlandsson
Samhällsbyggnadsnämnden
E-post: [email protected]
Tel: +46 0491-76 45 64
Behovsutredning 2016- 2018 för verksamheten inom
områdena miljö, hälsoskydd, livsmedel m.fl.
Förslag till beslut
Samhällsbyggnadsnämnden godkänner ”Behovsutredning 2016- 2018 för verksamhet inom
områdena miljö, hälsoskydd, livsmedel, naturvård, receptfria läkemedel m.fl.”.
Ärendet
Samhällsbyggnadskontoret överlämnar ”Behovsutredning 2016- 2018” för verksamhet inom
områdena miljö, hälsoskydd, livsmedel, naturvård, receptfria läkemedel, tobak och folköl m.fl. för
godkännande.
Bakgrund
Samhällsbyggnadsnämnden ska i enlighet med 1 kap 6 § miljötillsynsförordningen (2011:13) ta fram
en utredning om tillsynsbehovet för myndighetens hela ansvarsområde enligt miljöbalken.
Behovsutredningen ska avse en tid om tre år. Utredningen ska ses över vid behov och minst en
gång varje år.
Från och med 2012 är det arbete som utförs av kommunekologen inkluderat i behovsutredningen.
För att samhällsbyggnadsnämnden ska kunna uppfylla sina skyldigheter enligt
livsmedelslagstiftningens kontrollförordning krävs att en verksamhetsplan upprättas. En
ändamålsenlig verksamhetsplan förutsätter en aktuell behovsinventering och att nämnden
säkerställer tillräckliga resurser.
_______________________
Bodil Liedberg Jönsson
Samhällsbyggnadschef
Beslutsunderlag
______________________
Kristina Erlandsson
Bitr. miljö- och byggchef
Behovsutredning 2016- 2018 för verksamhet inom områdena miljö, hälsoskydd, livsmedel m.fl.
SBN 2015-12-08
299
2015-12-04
Miljö
Livsmedel
Hälsoskydd
Naturvård
Receptfria läkemedel
Tobak och folköl
SAMHÄLLSBYGGNADSNÄMNDEN
Antagen 2015-12- , §
SBN 2015-12-08
300
2015-12-04
Innehåll
1
Inledning
3
2
Personalresurser
4
2.1
Lagens krav
4
2.2
Nuläge
4
2.3
Resursbehov på kort och lång sikt
4
2.4
Kompetens
5
3
Omvärld
3.1
4
Avfallsförebyggande program
Miljö- och hälsoskydd
6
6
6
4.1
Avfall och producentansvar
6
4.2
Förorenade områden
7
4.3
Hälsoskydd
8
4.4
Kemiska produkter och biotekniska organismer
9
4.5
Miljöfarlig verksamhet
10
4.6
Miljötillsyn inom lantbruk
12
4.7
Miljöövervakning
12
4.8
Naturvård
13
4.9
Strandskydd
14
4.10
Strålskydd
15
4.11
Vattenverksamhet
15
5
Försäljning av receptfria läkemedel, folköl och tobak
16
6
Livsmedelskontroll
17
7
Övergripande uppgifter
19
8
Övrig tid
19
9
Sammanfattning
20
SBN 2015-12-08
301
2015-12-04
1 Inledning
Samhällsbyggnadsnämnden ska enligt reglemente antaget av kommunfullmäktige den
12 oktober 2015 fullgöra kommunens uppgifter i de delar som skall utföras av kommunal
nämnd inom
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
miljö- och hälsoskyddsområdet enligt miljöbalken utom den kommunala
renhållningsskyldigheten enligt 15 kapitlet
livsmedelslagen
strålskyddslagen
lagen om foder och animaliska biprodukter
smittskyddslagen
lagen om skydd mot internationella hot mot människors hälsa
annan lag som skall fullgöras av den kommunala nämnden inom miljö- och
hälsoskyddsområdet
tobakslagen
lagen om handel med vissa receptfria läkemedel
alkohollagen vad avser tillsyn över försäljning av öl i detaljhandel
Samhällsbyggnadsnämnden skall vidare svara för att initiera och bereda ärenden om
inrättande av skyddsområden enligt 7 kap miljöbalken samt handlägga ansökan om dispens
från strandskyddsbestämmelserna, om den inte avser byggande inom vattenområde.
Samhällsbyggnadsnämnden, som är operativ tillsynsmyndighet, ska enligt bestämmelserna i 2
kap 6 § miljötillsynsförordningen, varje år göra en utredning om tillsynsbehovet inom sitt
ansvarsområde. Behovsutredningen ska avse en tid om tre år.
Register ska föras över de verksamheter som behöver återkommande tillsyn.
Baserat på den gjorda behovsutredningen samt upprättade register ska tillsynsmyndigheten
upprätta en tillsynsplan.
Behovsutredningen och tillsynsplanen ska beslutas av samhällsbyggnadsnämnden enligt 1 kap
11 § miljötillsynsförordningen.
En operativ tillsynsmyndighet ska årligen följa upp och utvärdera sin tillsynsverksamhet.
SBN 2015-12-08
302
2015-12-04
2 Personalresurser
2.1 Lagens krav
Enligt miljötillsynsförordningen (2011:13) ska en operativ tillsynsmyndighet bedriva
tillsynsarbetet effektivt och utveckla personalen kompetens i tillsynsfrågor.
Av Livsmedelsverkets vägledning ”Offentlig kontroll av livsmedelsanläggningar” framgår att
en kontrollmyndighet som utför livsmedelskontroll ska vara effektiv och opartisk samt ha
tillräckligt stor personalstyrka.
2.2 Nuläge
Miljö- och byggavdelningen har åtta heltidsanställda personer där en person fungerar som
nämndsekreterare om 0, 75 tjänst och en person fungerar som biträdande miljö- och byggchef
om 0,5 tjänst.
Sammanlagt förfogar miljö- och byggavdelningen under år 2016 över 6,75 årsarbetskrafter för
miljö- och hälsoskyddstillsynen samt livsmedelskontrollen, varav 5,55 tjänster för miljö- och
hälsoskyddstillsyn och 1,2 tjänst för livsmedelskontroll.
En heltidstjänst som kommunekolog är placerad på samhällsbyggnadskontorets
kansliavdelning. Kommunekologen ska arbeta med de övergripande och strategiska
naturvårds- och miljövårdsfrågorna. Ekologen utgör ett stöd för övriga delar av förvaltningen.
Omräknat i årsarbetstimmar motsvarar de tillgängliga tjänsterna under 2016 totalt 10 874
timmar, varav för miljö- och hälsoskyddstillsyn 7 714 timmar, för livsmedelskontroll 1 752
timmar och kommunekolog 1 408 timmar.
Utöver redovisade timmar ligger posthantering och övergripande administrativa
arbetsuppgifter på kansliavdelningen. Arbetsuppgifterna omfattar 1565 timmar och motsvarar
1 heltidstjänst. I arbetsuppgifterna ingår bland annat registrering och registervård i
ärendehanteringssystemet Ecos, arkivvård, fakturering och service till allmänheten. Även
administrativt arbete med kommunens VA- plan, recipientkontroll samt registrering av
provtagningsresultat av dricksvattenkontroll och radonmätningar ingår.
2.3 Resursbehov på kort och lång sikt
Behovsutredningen visar att resursbehovet för miljö- och livsmedelstillsynen uppgår till ca 11
årsarbetskrafter under år 2016. Det är ingen förändring jämfört med år 2015. För 2017 och
2018 pekar behovet på ungefär samma antal tjänster, dvs. ca 11 stycken.
SBN 2015-12-08
303
2015-12-04
Resursbehovet för kommunekolog har beräknats till 1,1 tjänst för 2016 samt för 2017
respektive 2018 till ca 1,4 tjänst.
Tjänster
Tillgängliga
tjänster 2016
Behov
tjänster
2016
Behov
tjänster
2017
Totalt miljö- och
hälsoskyddsinspektörer
varav miljö- och hälsoskydd
6,75
10,1
9,9
9,7
5,55
8,7
8,5
8,4
livsmedel
1,2
1,3
1,4
1,3
1
1,1
1,4
1,4
7,75
11
11,3
11,0
Totalt kommunekolog
SUMMA TOTAL
Behov
tjänster
2018
Behovet i timmar under perioden 2016 – 2018 beräknas enligt följande.
Behov i timmar
2016
2017
2018
Miljö- och hälsoskyddsinspektör
14106
13865
13542
Kommunekolog
1610
15716
1950
15815
1950
15492
SUMMA
Behovet på sikt är beroende av omvärlden, av förändrad lagstiftning och de mål kommunfullmäktige och samhällsbyggnadsnämnden ställer upp i de balanserade styrkorten.
Miljö- och byggavdelningen är en myndighetsavdelning inriktad på att tillgodose den
lagreglerade tillsynsverksamheten. Beslutar kommunen att verka utöver lagstiftningens ram
behöver resurser tillsättas för att möta det behov som då uppstår.
2.4 Kompetens
Lagstiftningen ställer krav på att nämnden ska ha personal med tillräcklig erfarenhet och
kompetens. Verksamhetsutövarna som är föremål för inspektioner och kontroller ställer också
krav på att de inspektörer som genomför tillsyn och kontroll har god kompetens, eftersom
verksamhetsutövarna betalar för såväl den egna tiden som för inspektörens tid. Därför blir det
inte relevant att korttidsrekrytera tillfällig personal som saknar erfarenhet för att genomföra
tillsyns- och kontrollarbetet. Kontinuitet behövs.
SBN 2015-12-08
304
2015-12-04
3 Omvärld
3.1 Avfallsförebyggande program
Naturvårdsverket har arbetat fram ett nationellt avfallsförebyggande program. Det innehåller
mål och åtgärder för att minska avfallets miljöpåverkan och mängden avfall och farliga ämnen
i material och produkter. Fyra fokusområden har valts: Mat, textil, elektronik samt byggande
och rivning. Det avfallsförebyggande programmet innehåller 8 mål och 167 exempel på
åtgärder som företag, myndigheter, branschorganisationer, kommuner och landsting kan
göra. Under perioden 2016- 2018 planeras fokus på dessa frågor.
4 Miljö- och hälsoskydd
4.1 Avfall och producentansvar
Miljömål: Giftfri miljö och God bebyggd miljö
Samhällsbyggnadsnämnden ansvarar för tillsyn över avfallshanteringen enligt 15 kap.
miljöbalken. Med avfall avses varje föremål, ämne eller substans som ingår i en avfallskategori och som innehavaren gör sig av med eller avser eller är skyldig att göra sig av med.
Tillsynen ska verka för att avfallet i möjligaste mån återanvänds, materialåtervinns eller
energiåtervinns. I det löpande arbetet med avfall ingår bland annat tillsyn, rådgivning,
samverkan och prövning av dispensansökningar gällande de kommunala avfallsföreskrifterna.
Inom ämnesområdet ingår transporter, mellanlagring, omhändertagande av avfall, insamling
av farligt avfall, miljö/återvinningsstationer och annan yrkesmässig hantering av avfall. Avfall
som berör miljöfarliga verksamheter ingår som en del i miljöskyddstillsynen.
AVFALL/PRODUCENTANSVAR
Resurs
behov
2016
Resurs- Resursbehov
behov
2017
2018
Hantering av hushållsavfall, enl.
kommunens renhållningsordning
(dispensärenden)
10
10
10
Nedskräpning
40
40
40
Farligt avfall (inkl kvicksilver)
30
20
20
SBN 2015-12-08
305
2015-12-04
Producentansvar
30
30
30
Avfallsförebyggande program
100
50
50
Information och rådgivning
10
10
10
Ej periodisk tillsyn inom
tillsynsområdet
40
20
20
260
180
180
SUMMA
4.2 Förorenade områden
Miljömål: Giftfri miljö, Levande sjöar och vattendrag, Grundvatten och god kvalitet och Hav
i balans och levande kust och skärgård.
Som huvudregel har länsstyrelsen tillsyn över förorenade områden som kommer från områden
med A- eller B- verksamheter enligt Miljöprövningsförordningen. Kommunen har tillsyn över
C- och U-verksamheter. Tillsynsansvaret kan dock bero på vilken delegering av tillsynen som
har genomförts. Kommunen har tillsyn över alla förorenade områden där föroreningarna
härrör från en verksamhet som lagts ner före den 1 juli 1969.
Kommunen har från Länsstyrelsen övertagit tillsynen över vissa förorenade områden enligt
10 kap miljöbalken. Varje enskilt ärende är omfattande och tidskrävande.
Samhällsbyggnadsnämnden är ansvarig för miljötillsynen av Oskarshamns hamn.
Länsstyrelsen är tillsynsmyndighet för den planerade saneringen av Oskarshamns hamn som
kommer att starta under våren 2016.
Inom Oskarshamns stad är det ett antal förorenade områden som är föremål för exploatering.
Tillsynen över dessa områden utövas av samhällsbyggnadsnämnden.
Enligt förordningen om PCB ska den som äger en byggnad eller annan anläggning där
fogmassa eller halkskyddad golvmassa kan ha använts vid uppförande eller renovering åren
1956-1973 undersöka om fogmassan eller golvmassan är en PCB-produkt. Fastigheter från
tiden 1970-1973 ska vara färdigsanerade senast 30 juni 2016. Detta gäller också för
industribyggnader uppförda eller renoverade 1956-1973 samt om fog- eller golvmassan
använts inomhus.
FÖRORENADE OMRÅDEN
MSO projekt -fortsättning.
nerlagda deponier
Hamnsaneringsprojektet
Resurs- Resurs- Resursbehov
behov
behov
2016
2017
2018
15
0
0
30
30
30
SBN 2015-12-08
306
2015-12-04
Förorenade områden
318
334
324
PCB-saneringar
20
20
20
Ej periodisk tillsyn inom
tillsynsområdet (t ex ärenden
vid exploatering, försäljning av
fastigheter, undersökning när
verksamheter upphör,
anmälningsärenden).
100
100
100
SUMMA
483
484
474
4.3 Hälsoskydd
Miljömål: Frisk luft, Säker strålmiljö och God bebyggd miljö
Kommunen utövar tillsyn över hälsoskyddsfrågor enlig 9 kap miljöbalken. Här ingår bland
annat anmälningar, tillsyn över byggnader som innehåller en eller flera bostäder och
tillhörande utrymmen, lokaler för undervisning, vård eller annat omhändertagande,
samlingslokaler där många människor brukar samlas, hotell, pensionat och liknande lokaler
där allmänheten yrkesmässigt erbjuds tillfällig bostad, idrottsanläggningar,
campinganläggningar, badanläggningar, strandbad och andra liknande anläggningar som är
upplåtna för allmänheten eller som annars utnyttjas av många människor, lokaler där
allmänheten yrkesmässigt erbjuds hygienisk behandling och lokaler för förvaring av djur.
Under kommande år spås en ökning av antalet HVB- hem och likande boenden på grund av
flyktingströmmarna från Europa, Afghanistan och Syrien.
I hälsoskyddsfrågor ingår också råd avseende enskilda brunnar, badvattenprovtagning och
radonfrågor.
Under 2016 kommer kontoret att delta i ett MSO- projekt om giftfri miljö i förskolan.
Projektet är ett tillsynsprojekt där kommunens förskolor kommer att besökas inom ramen för
projektet.
HÄLSOSKYDD
Hotell och motsvarande
Campinganläggningar och
motsvarande
Idrottsanläggningar
Lokaler för undervisning
Resursbehov
2016
Resursbehov
2017
Resursbehov
2018
56
0
0
0
56
16
16
0
16
80
16
0
SBN 2015-12-08
307
2015-12-04
Förskolor- ingår i
MSO- tillsynsprojekt 2016 Giftfri miljö i
förskolan
88
0
0
Samlingslokaler- inventeringsbehov
Lokaler för hygienisk behandling
högrisk
lågrisk
Lokaler för vård och annat
omhändertagande inkl HVB- hem
Bassängbad - inomhus
Friluftsbad/strandbad EU
Friluftsbad/strandbad större
Friluftsbad/strandbad annan
Djurhållning inom tätbebyggt område
Radon inkl sammanställning
Anmälan enskilda vattentäkter
- information
Elektromagnetisk strålning
Bullerfrågor
80
60
60
56
0
12
56
33
56
56
84
12
16
20
80
48
6
100
5
10
10
60
16
30
80
48
6
100
5
10
10
50
16
20
80
48
6
100
5
10
10
50
10
10
10
400
400
400
40
30
30
38
40
40
30
40
40
30
40
40
1231
1206
1195
Tillsyn buller mm Latitud och
Hamnfestival
Ej periodisk tillsyn inom
tillsynsområdet (ex klagomål bostäder)
Rådgivning samt förmedling av
vattenanalyser
Remissyttranden - polisen
Saneringsintyg
Information och rådgivning (ej
objektsbundet)
SUMMA
4.4 Kemiska produkter och biotekniska organismer
Miljömål: Giftfri miljö och Skyddande ozonskikt
I det löpande arbetet med kemikalier ingår tillsyn, rådgivning, samverkan och omvärldsbevakning. De fasta tillsynsobjekten är verksamheter som har köldmedieanläggningar och
verksamheter som säljer kemiska produkter. Den operativa tillsynen över hanteringen av
kemikalier hos miljöfarliga verksamheter ingår som en del i miljöskyddstillsynen.
Samhällsbyggnadsnämnden har för kommunens tillsynsobjekt ansvaret för att kontrollera
hanteringen av kemikalier och att kontrollera att ”egenanvändare” anmäler sina produkter till
det svenska produktregistret och lämnar in registreringsanmälan till den Europeiska
SBN 2015-12-08
308
2015-12-04
kemikaliemyndigheten (Echa) i de fall det krävs. Därutöver har nämnden ansvar för att
kontrollera både kemikalier och varor som grossister och detaljhandeln säljer.
Kontrollrapporter över cisterner med återkommande kontroller enligt naturvårdsverkets
föreskrifter är en annan uppgift som nämnden har ansvar för. Skrotningsintyg avseende
oljecisterner som tagits ur bruk är en administrativ arbetsuppgift som från och med 2015
ligger på kansliavdelningen.
Beslut och tillsyn över brandfarlig och explosiv vara ligger inom räddningstjänstens
tillsynsområde. Samhällsbyggnadsnämnden är remissinstans i dessa frågor.
Beslut om spridning av bekämpningsmedel inom detaljplanelagt område är frågor som blir
föremål för behandling av samhällsbyggnadsnämnden.
KEMISKA PRODUKTER
Resursbehov
2016
Anläggningar och anordningar
med ozonnedbrytande ämnen
> 10 kg
< 10 kg
Verksamheter som säljer kemiska
produkter
Kontrollrapporter - cisterner
Skrotningsintyg - cisterner
Brandfarlig vara- remisser
Spridning av bekämpningsmedel
inom dp
Ej periodisk tillsyn inom
tillsynsområdet
Rapport till KEMI
SUMMA
Resursbehov
2017
Resursbehov
2018
146
5
45
146
5
45
146
5
45
16
2
34
24
16
2
34
40
16
2
34
40
10
10
10
2
284
2
300
2
300
4.5 Miljöfarlig verksamhet
Miljömål: Begränsad klimatpåverkan, Ingen övergödning, Levande sjöar och vattendrag och
Grundvatten av god kvalitet
Enligt 9 kap miljöbalken har kommunen ansvaret för tillsyn över sådan miljöfarlig
verksamhet som inte kräver tillstånd, d v s verksamheter som är anmälningspliktiga (s k Canläggningar) och övriga verksamheter med miljöfarlig verksamhet som varken är prövnings-
SBN 2015-12-08
309
2015-12-04
eller anmälningspliktiga (s k U-anläggningar). Från länsstyrelsen har kommunen övertagit
tillsynsansvaret för prövningspliktiga verksamheter (s k B-anläggningar) samt för Storskogens
avfallsanläggning (s k A-anläggning).
Enskilda avlopp påverkar Östersjön genom utsläpp av främst fosfor och men också av kväve.
I kommunen finns ett stort mörkertal när det gäller statusen på de enskilda avloppen. De
inventeringar som genomförts i kommunen under årens lopp tyder på att det finns många
avlopp i kommunen som inte uppfyller lagens krav. I samband med det inledande arbetet att
ta fram en VA- plan i kommunen, har samhällsbyggnadskontoret gjort bedömningen att det i
Oskarshamns kommun uppskattningsvis finns ca 2500- 3000 enskilda avlopp. Cirka 80-90%
av dessa kan vara undermåliga och klarar inte dagens krav på rening.
Under 2015 har samhällsbyggnadskontoret startat upp ett projekt där kommunens samtliga
avlopp sak inventeras och åtgärdas inom en period om 30 år. Det betyder att ca 200 enskilda
avlopp per år ska inventeras. Samtliga avlopp som inte uppfyller dagens krav på rening ska
åtgärdas. I samband med att ett utvalt område inventeras kommer informationsmötet att hållas
där fastighetsägare bjuds in. Syftet är att informera om projektet samt ges möjlighet att ställa
frågor.
MILJÖFARLIG
VERKSAMHET
TILLSYN
Resursbehov
2016
Resurs- Resursbehov
behov
2017
2018
Planerad tillsyn A-objekt
Planerad tillsyn av B-objekt, årlig
tillsyn
Planerad tillsyn C-objekt, årlig
tillsyn
Planerad tillsyn C-objekt
Planerad tillsyn U - objekt
315
902
315
902
315
902
320
320
320
80
71
176
56
80
72
Enskilda avlopp lokaliseringsprövning, ansökan,
inventering och tillsyn
Energiproduktion (inkl vindkraft)
Värmepumpar för en- och
tvåfamiljshus
Tillsyns- och kontrollrelaterat
arbete
Samråd, remisser A-anläggningar
Samråd, remisser B-objekt
Anmälan nya C-objekt
Lokaliseringsprövning
Information och rådgivning (ex
företagsmöten, infomöten avlopp)
2000
2000
2000
80
200
80
200
100
200
100
100
100
100
160
75
30
230
100
160
75
30
230
100
160
75
30
230
SBN 2015-12-08
Ej periodisk tillsyn inom
tillsynsområdet (ex klagomål,
ansökningar)
SUMMA
310
2015-12-04
300
300
300
4963
5044
4984
4.6 Miljötillsyn inom lantbruk
Miljömål: Giftfri miljö och Ingen övergödning
Kommunen ansvarar för miljötillsyn över lantbruken. Eftersom Oskarshamn har många
mindre lantbruksverksamheter så har en uppdelning gjorts där avsikten är att lantbruk som är
C-objekt ska ha årlig tillsyn och verksamheter med mer än 10 nötboskap eller hästar får tillsyn
vart tredje år. Verksamheter med mindre än 10 DE får däremot besök vart femte år.
MILJÖTILLSYN INOM
LANTBRUK
Resursbehov
2016
Resur Resurssbehov
behov 2018
2017
Lantbruk C-objekt
0
8
0
Djurbesättning < 10 DE
33
33
33
Djurbesättning 10 - 29 nötboskap
28
28
28
Djurbesättning > 30 nötboskap
24
24
24
Fårbesättningar
3
3
3
Hästhållare < 10 hästar
3
3
3
Hästhållare > 10 hästar
0
30
0
Dispens - gödselspridning
4
4
4
Anmälnings- och
klagomålsärenden
10
10
10
105
143
105
SUMMA
4.7 Miljöövervakning
Miljömål: Frisk luft och Säker strålmiljömiljömålen Tillägg för Vattenrecipientkontroll::
Ingen försurning och Giftfri miljö som rubrik.
Samhällsbyggnadskontoret genomför på uppdrag av länsstyrelsen mätningar av
bakgrundsstrålning på tre kontrollpunkter inom kommunen.
SBN 2015-12-08
311
2015-12-04
Kommunen är medlem i Kalmar läns Luftvårdsförbund, som är en ideell förening.
Verksamhetens syfte är att klarlägga luftföroreningarnas spridning och påverkan på miljö och
hälsa, att redovisa resultaten så att de är till nytta för planeringsarbetet inom regionen och att
verka för att åtgärder vidtas mot luftföroreningar. Medlemmar i förbundet är företag,
kommuner och andra myndigheter samt föreningar.
Kommunekologen deltar i det regionala samarbetet runt vattenfrågorna runt Kalmarsund och
medverkar i såväl LOVA- projekt som andra vatten- och miljöprojekt. Ekologen har också till
uppgift att sprida kunskap om kommunens naturvärden till undervisande personal, politiker
och allmänhet.
MILJÖÖVERVAKNING
Resursbehov
2016
Resurs- Resursbehov
behov
2017
2018
Mätning bakgrundsstrålning
VOC-mätning
Kalmarsundskommissionen
Vattenrecipientkontroll
12
20
60
40
12
0
60
40
12
20
60
40
Projekt LOVA m m
Luftvårdsförbund
0
60
0
60
0
60
SUMMA
192
172
192
4.8 Naturvård
Miljömål: Levande skogar, Rikt odlingslandskap, Myllrande våtmarker, Levande
sjöar och vattendrag samt Rikt växt- och djurliv.
Under begreppet naturvård faller arbetet med inrättande av kommunala naturreservat samt
tillsyn av dessa. Utåtriktat naturvårdsarbete vänder sig till skolor, företag och allmänhet.
Kommunekologen är en viktig resurs i kommunens eget planarbete.
NATURVÅRD
Resursbehov
2016
Resurs- Resursbehov
behov
2017
2018
Naturreservat tillsyn
60
60
60
Naturreservat dispens
40
40
40
Planarbete, kommunekologen
300
300
300
SBN 2015-12-08
312
2015-12-04
LONA Projekt
40
40
40
Utåtriktat naturvårdsarbete
300
300
300
Remisser/samråd
200
200
200
Skogspolicy/Skogsbruksplan
100
60
60
Sjöprovtagning
45
45
45
1085
1045
1045
SUMMA
4.9 Strandskydd
Miljömål: Hav i balans och levande kust och skärgård samt Ett rikt växt- och djurliv
Syftet med strandskyddet är att trygga allmänhetens tillgång till strandområden och att bevara
goda livsvillkor för djur- och växtlivet på land och i vatten. Strandskyddet gäller samtliga
stränder, vid havet, insjöar och vattendrag. Det är förbjudet att inom strandskyddsområden
vidta vissa åtgärder, som till exempel att anlägga, gräva eller bygga något. Det generella
strandskyddet är 100 meter men kan vara utökat till 300 m. För att få bygga, gräva, anlägga
eller på annat sätt påverka strandskyddsområdet krävs dispens. Dispens kan endast beviljas
om det föreligger särskilda skäl.
Arbetet med dispensgivning inom strandskyddsområden fördelas mellan kommunekologen
och miljö- och hälsoskyddstillsynen.
Samhällsbyggnadsnämnden har även tillsynsansvaret för strandskyddet inom kommunens
gränser och svarar på remisser från Länsstyrelsen i Kalmar län.
STRANDSKYDD
Resursbehov
2016
Resurs- Resursbehov
behov
2017
2018
Prövning
250
250
250
Tillsyn
200
200
200
SUMMA
450
450
450
SBN 2015-12-08
313
2015-12-04
4.10 Strålskydd
Miljömål: Säker strålmiljö
Den som avser att bedriva verksamhet där kosmetiskt solarium upplåts till allmänheten ska
senast sex veckor innan verksamheten påbörjas anmäla detta till samhällsbyggnadsnämnden
(SSMFS 2012:5 § 10).
Samhällsbyggnadsnämnden har tillsyn över solarier enligt 16 § strålskyddsförordningen.
STRÅLSKYDD
Resursbehov
2016
Resurs- Resursbehov
behov
2017
2018
Handläggning av anmälan av
solarium
Tillsyn
4
4
4
15
15
15
Information
15
15
15
SUMMA
34
34
34
4.11 Vattenverksamhet
Miljömål: Bara naturlig försurning, Grundvatten av god kvalitet och Hav i balans och
levande kust och skärgård
Med vattenverksamhet avses uppförande och ändring av anläggningar inom vattenområde och
andra åtgärder i ett vattenområde som syftar till att förändra vattnets djup och läge, till
exempel muddring, bortledande av ytvatten, anläggningar för bortledande av grundvatten och
för tillförsel av vatten för att öka grundvattenmängden och åtgärder som utförs för att avvattna
mark. Länsstyrelsen är tillsyns- och prövningsmyndighet. Samhällsbyggnadskontoret är
remissinstans. Tillsynsområdet handläggs i huvudsak av förvaltningschef och kommunekolog.
Kommunekologen är kommunens resurs i arbetet med att bilda och utveckla vattenråd.
VATTENVERKSAMHET
Vattentäkter
Resursbehov
2016
20
Resurs- Resursbehov
behov
2017
2018
20
20
SBN 2015-12-08
314
2015-12-04
Vågkraftverk
0
0
0
Dricksvattentäkt Hummeln
10
10
10
Vattenrådsarbete
Samråd/remisser vattenverksamhet
Ej periodisk tillsyn inom
tillsynsområdet
150
80
10
150
80
10
150
80
10
270
270
270
SUMMA
5 Försäljning av receptfria läkemedel, folköl och tobak
Folkhälsomål: Minskat bruk av tobak och alkohol.
Samhällsbyggnadsnämnden har efter beslut i kommunfullmäktige övertagit tillsynen över
försäljning av tobak samt folköl i detaljhandel från socialnämnden. Kommunfullmäktige har
även beslutat att samhällsbyggnadsnämnden ska ha tillsyn över försäljning av receptfria
läkemedel.
Enligt lagen (2009:730) om handel med vissa receptfria läkemedel får näringsidkare, efter
anmälan till Läkemedelsverket, bedriva detaljhandel med vissa receptfria läkemedel på andra
försäljningsställen än öppenvårdsapotek. Kommunen ska kontrollera att regelverket följs.
Läkemedelsverket har det övergripande tillsynsansvaret och sanktionsmöjligheterna. Kommunen
ska rapportera funna brister till Läkemedelsverket som då kan vidta åtgärder.
Enligt alkohollagen har kommunen tillsyn över försäljning av folköl i detaljhandel. Den som
bedriver detaljhandel med folköl ska anmäla verksamheten till den kommun där försäljningen
sker.
Enligt tobakslagen har kommunen den omedelbara tillsyn över miljöer och lokaler där rökning är
förbjuden, bestämmelser om varningstexter och om marknadsföring av tobaksvaror.
RECEPTFRIALÄKEMEDEL,
FOLKÖL OCH TOBAK
Resursbehov
2016
Resurs- Resursbehov
behov
2017
2018
Tillsyn av försäljning av receptfria
läkemedel, tobak och folköl
Tillsyn av rökfria skolgårdar
0
90
0
0
36
0
Information
80
80
80
SBN 2015-12-08
315
2015-12-04
Ej periodisk tillsyn inom
tillsynsområdet (ex klagomål,
ansökningar)
Adm läkemedel mm
40
40
40
40
20
20
Samverkan andra myndigheter
100
100
100
SUMMA
260
366
240
6 Livsmedelskontroll
Mål: Säkra livsmedel
Livsmedelstillsynen ska skydda människors hälsa och värna konsumenternas intressen.
Konsumenten ska inte behöva riskera att bli sjuk för att livsmedlen innehåller patogena
mikroorganismer eller främmande ämnen och föremål. Konsumenten ska heller inte bli
vilseledd av felaktig märkning eller presentation av livsmedlen. Ansvaret för
livsmedelstillsynen delas mellan Livsmedelsverket, som kontrollerar större anläggningar,
länsstyrelserna som kontrollerar primärproduktion och kommunerna, som kontrollerar
resterande anläggningar, till exempel butiker och restauranger.
Intressenterna ska få en likvärdig, rättssäker, effektiv och ändamålsenlig kontroll med
helhetssyn.
Inom kommunen finns det ca 200 registrerade livsmedelsverksamheter som kommunen har
kontrollansvar för.
Miljösamverkan Sydost genomför under 2016 ett tillsynsprojekt om kosttillskott som kontoret
ämnar att delta i. Projektets mål är att kontrollera hur märkningslagstiftningen följs, att öka
livsmedelsinspektörernas kunskap samt att skapa goda förutsättningar för likartade
bedömningar. Märkningen kontrolleras utifrån lagstiftningen om kosttillskott men även de
allmänna märkningsreglerna. Ofta används hälsobudskap på förpackningar och i reklam för
olika kosttillskott. Det viktigt att det som påstås är korrekt och lätt att tolka, så att
konsumenten kan göra ett säkert och medvetet val. Kunskap behövs enligt föreskrifter med
märkningskrav som endast gäller för kosttillskott, t.ex. hälso- och näringspåståenden och
daglig dos.
LIVSMEDELS-KONTROLL
Resursbehov
2016
Resurs- Resursbehov
behov
2017
2018
Registrering (from 2016 på Adm)
Riskklassning
Riskklassning av verksamhet
25
25
25
SBN 2015-12-08
Kontroll
Nya verksamheter
Objekt m 16 t kontrollbehov (1)
Objekt m 15 t kontrollbehov (1)
Objekt m 14 t kontrollbehov (2)
Objekt m 11 t kontrollbehov (1)
Objekt m 10 t kontrollbehov (3)
Objekt m 8 t kontrollbehov (1)
Objekt m 7 t kontrollbehov (13)
Objekt m 6 t kontrollbehov (18)
Objekt m 5,5 t kontrollbehov (1)
Objekt m 5 t kontrollbehov (35)
Objekt m 4,5 t kontrollbehov (2)
Objekt m 4 t kontrollbehov (10)
Objekt m 3,5 t kontrollbehov (6)
Objekt m 3 t kontrollbehov (26)
Objekt m 2,5 t kontrollbehov (2)
Objekt m 2 t kontrollbehov (39)
Objekt m 1,5 t kontrollbehov (9)
Objekt m 1 t kontrollbehov (43)
Objekt m 0,5 t kontrollbehov (2)
Extra kontrolltid
Smittskydd
Misstänkt matförgiftning
Klagomål
Klagomål på verksamhet
ÖVRIGT
Remisser Alkohol
Samsyn (polis,
alkoholhandläggare)
Latitud, hamnfestival
Provtagning
MSO-tillsynsprojekt 2016 Kosttillskott
Rapportering till livsmedelsverket
Extern samverkan -samråd,
samordning och rapportering
Intern samverkan
Planering
Kvalitetsarbete (kontrollplan
krishanteringsplan)
Information och rådgivning (ej
objektsbundet) tex branschmöte
Administration (registerhållning,
fakturering; avser den tid som
ligger på handläggarnivå)
SUMMA
316
2015-12-04
80
80
80
16
15
28
11
30
8
91
108
6
175
9
40
21
78
5
70
18
48
0
60
16
15
28
11
30
8
91
108
6
175
9
40
21
78
5
116
9
45
0
60
16
15
28
11
30
8
91
108
6
175
9
40
21
78
5
40
0
29,5
0
60
12
12
12
20
20
20
40
20
40
20
40
20
20
10
10
20
10
10
20
10
10
24
90
24
90
24
90
80
80
240
80
80
240
80
80
240
200
200
200
100
100
100
1888
1922
1822
SBN 2015-12-08
317
2015-12-04
7 Övergripande uppgifter
Mål: Bättre företagsklimat, God bebyggd miljö
Miljö- och byggavdelningens huvudsakliga verksamhet är inriktad mot myndighetsutövning.
Utöver det som är myndighetsutövning tillkommer arbetsuppgifter av mer övergripande
karaktär.
Företagslotsen finns till som en service till företagen. Uppgiften är att fungera som en
sammanhållande länk och hjälpa företagen i kontakten med kommunens olika förvaltningar.
En av två företagslotsar finns på miljö- och byggavdelningen.
I juni 2015 antogs VA- planen för Oskarshamns kommun. Under 2016 och kommande år
kommer berörda förvaltningar att hålla regelbundna träffar 2 gånger per år för att diskutera
viktiga frågor rörande VA- planen. Detta för att få en samsyn samt utbyta erfarenheter.
Kommunekologen kommer att medverka i processen att arbeta fram ett miljöstrategiskt
dokument för Oskarshamns kommun.
UPPGIFTER EJ HÄNFÖRLIGA
TILL MYNDIGHETS-UTÖVNING
Företagslots
VA-plan
Hållbarhetsstrategi
MKB-tolkning
SUMMA
Resurs- Resurs- Resursbehov
behov
behov
2016
2017
2018
120
10
100
40
270
120
10
80
40
250
120
40
80
40
280
8 Övrig tid
Det är den tid som behövs för de administrativa uppgifter som är nödvändiga för att
verksamheten ska kunna fungera. Planens hela inriktning är att prioritera den operativa
tillsynen och att effektivisera administrationen så långt det är möjligt.
SBN 2015-12-08
ADMINISTRATIVA UPPGIFTER
- (sammantaget för samtliga
verksamheter exkl
livsmedelstillsyn)
318
Resursbehov
2016
2015-12-04
Resurs- Resursbehov
behov
2017
2018
Extern samverkan - samråd,
samordning och rapportering
Intern samverkan
653
653
653
725
725
725
Planering
435
435
435
Kvalitetsarbete
435
435
435
Ärendehanteringssystem
400
400
400
Utveckling av hemsida
260
260
260
Administration – hälsoskydd,
(registerhållning, fakturering; avser
den tid som ligger på
handläggarnivå)
Administration - kemiska produkter
(registerhållning, fakturering; avser
den tid som ligger på
handläggarnivå)
Administration - miljöskydd
(registerhållning, fakturering; avser
den tid som ligger på
handläggarnivå)
Arbete med rutiner
100
100
100
30
30
30
735
735
735
100
100
100
3873
3873
3873
SUMMA
9 Sammanfattning
Sammantaget redovisar behovsutredningen att det finns ett behov av 15 648 timmar under år
2016 för att utföra de uppgifter som vilar på miljö- och hälsoskyddsinspektörerna och
kommunekologen. Det motsvarar ca 11 tjänster. Antalet befintliga tjänster uppgår till 7,75,
varav 5,5 tjänster avser miljö- och hälsoskyddstillsyn, 1,2 livsmedelskontroll och 1
kommunekolog.
Prioriteringen av hur den tillgängliga tiden används görs i tillsynsplanen.
SBN 2015-12-08
319
Tjänsteställe/handläggare
Samhällsbyggnadskontoret
Miljö- och byggavdelningen
Håkan Lönnbom
E-post: [email protected]
Tel: +46 0491-88318
Beslutsinstans
Samhällsbyggnadsnämnden
2015-12-04
Val av ledamöter till Kommunala rådet för
funktionsnedsatta
Samhällsbyggnadskontorets förslag till beslut
En representant samt ersättare för denna skall utses till Kommunala rådet för funktionsnedsatta.
Ärendet
Enligt arbetsordningen för Kommunala rådet för funktionsnedsatta, antagen av kommunstyrelsen
2015-04-21, § 122, utsåg kommunstyrelsen Lena Granath (V) till ordförande, och Ingermar
Lennartsson (KD) till vice ordförande samt Mattias R Karlsson (S) till ersättare.
Övriga nämnder inom kommunen ska utse en representant samt ersättare för denna, som kallas in
vid behov när ett ärende berör den aktuella nämnden.
Utsedd representant från nämnder har rätt att närvara utan att vara kallad. Ersättning erhålles
endast vid de tillfällen som man blir kallad.
_______________________
Bodil Liedberg Jönsson
Samhällsbyggnadschef
Beslutsunderlag
Tjänsteutlåtande 2015-11-30
Skickas till
Kommunstyrelsen
______________________
Håkan Lönnbom
Miljö- och hälsoskyddsinspektör