Remissvar på Vattensmyndigheternas åtgärdsprogram för Sveriges

Remissvar på Vattensmyndigheternas åtgärdsprogram för Sveriges

[email protected]
[email protected]
[email protected]
[email protected]
[email protected]
NATURSKYDDSFÖRENINGENS SYNPUNKTER
PÅ VATTENMYNDIGHETERNAS ÅTGÄRDSPROGRAM FÖR SVERIGES FEM VATTENDISTRIKT
Sammanfattning av Naturskyddsföreningens synpunkter:
Föreningen välkomnar de fem Vattenmyndigheternas remitterade åtgärdsprogram. De
vilar på en solid grund av kunskap, är väl genomarbetade och innehåller många helt
nödvändiga åtgärder för att uppnå såväl vattendirektivets mål som nationella miljömål
och de svenska åtagandena i Baltic Sea Action Plan. Dokumenten är också väl
strukturerade och förhållandevis lätta att tränga igenom. Det är dock tydligt att många
viktiga åtgärder och beslut som behövs för att nå målen inte kan tas på myndighetsnivå
utan behöver fattas av regeringen, exempel på flera sådana återfinns i remissvaret.
Liksom övergripande kommenterer på utvalda föreslagna åtgärder.
De kostnadsberäkningar som gjorts för implementeringen av de fem åtgärdsprogrammen
visar på stora kostnader för samhället och verksamhetsutövare. Samtidigt visar de att det
är väl investerade pengar som ger mångfalt tillbaka i form av rent dricksvatten för både
människor och djur, minskade översvämningar, större mängd fisk och tillhörande
fisketurism och högre livskvalitet. Föreningen vill därför betona hur viktigt det är att
regeringen anammar åtgärdsplanerna och tar ansvar för dess genomförande.
Sammantaget finns det ett stort åtgärdsglapp i vår vattenförvaltning som måste börja
stängas under den närmaste 6-årsperioden. Föreningen föreslår därför att regeringen gör
en rejäl satsning på våra sjöar, vattendrag, grundvattenreserver och kustområden, och
redan från nästa år avsätter en ”vattenmiljard” per år under de närmaste åren för att
säkerställa att åtgärder verkligen kommer till stånd.
Bakgrund
EU:s ramdirektiv för vatten, Vattendirektivet, trädde i kraft år 2000 och är införlivat i
svensk lagstiftning genom Vattenförvaltningsförordningen. Syftet med direktivet är att
upprätta ett skydd för medlemsstaternas vattenresurser. Målet är att alla vatten ska uppnå
god status till år 2015. I vattenförekomster där detta inte är möjligt ger direktivet en
möjlighet till förlängning av tidsfristen till år 2021 och vissa fall till år 2027. I Sverige
samordnas implementeringen av Vattendirektivet av fem Vattenmyndigheter som är
placerade på fem olika länsstyrelser. Det övergripande samordningsansvaret vilar på
Havs- och Vattenmyndigheten (HaV). De remitterande handlingarna omfattar (x5):
•
•
•
Förslag till förvaltningsplan som innehåller en sammanfattande redogörelse för
vattenförhållandena och förvaltningen på kvaliteten på vattenmiljön i distriktet.
Planen beskriver också inriktningen för kommande arbete i vattendistriktet.
Förslag till miljökvalitetsnormer baserades på statusklassificeringen samt en
bedömning av möjligheterna att uppnå god status inom utsatt tid.
Förslag till åtgärdsprogram som ska innefatta de åtgärder som behöver vidtas för att
följa miljökvalitetsnormerna för vatten. Åtgärdsprogrammen är riktade till
myndigheter och kommuner. Myndigheter och kommuner ska inom sina
ansvarsområden vidta de åtgärder som behövs enligt de åtgärdsprogram som
fastställs. Åtgärderna ska påbörjas år 2016 och kunna genomföras av såväl
myndigheter och kommuner som förorenaren själv eller av annan aktör som
myndigheterna bestämmer.
Generella kommentarer
Naturskyddsföreningen välkomnar de fem Vattenmyndigheternas remitterade
åtgärdsprogram. De vilar på en solid grund av kunskap, är väl genomarbetade och
innehåller många helt nödvändiga åtgärder för att uppnå såväl vattendirektivets mål som
nationella miljömål och de svenska åtagandena i Baltic Sea Action Plan. Dokumenten är
också väl strukturerade och förhållandevis lätta att tränga igenom. Med det sagt är det
ändå väldigt svårt och krävande att till fullo ta till sig all den information som det
samlade underlaget innehåller och på ett konstruktivt sätt bidra i processen. Detta är
kanske något som skulle kunna åtgärdas inför nästa samråd genom att producera kortare
dokument där de grundläggande prioriteringarna och de viktigaste åtgärdsförslagen
sammanfattas.
Naturskyddsföreningen har valt att bidra i denna process dels genom att på en
övergripande nivå belysa styrkor och brister i åtgärdsprogrammen, dels genom att ge
förslag på hur den framtida tillämpningen av åtgärdsprogrammen ska kunna bli
framgångsrik. Föreningen bedömer att de sex första frågorna som vattenmyndigheterna
bett remissinstanser att svara på är för detaljerade för att ge konkreta svar på för varje
åtgärd. Föreningen svarar däremot på frågorna ”Saknas det åtgärder, och i så fall vilka är
det och vilken myndighet behöver genomföra dem?” samt ”Saknas det aktiviteter för att
åtgärdsprogrammet ska kunna genomföras, och i så fall vilka är det och vilken myndighet
behöver genomföra dem?” och gör det utifrån tre olika problemområden – övergödning,
2
fysisk/hydromorfologisk påverkan och tillförsel av farliga ämnen. Föreningen delar
Vattenmyndigheternas uppfattning att dessa är de största hoten mot god status i våra
vatten och välkomnar att just dessa tre områden fått mycket uppmärksamhet i
åtgärdsplanerna. Vissa av föreningens kretsar och länsförbund har också bidragit på
lokal/regional nivå, både på samrådsmöten och i skrift, och kunnat vara mer geografiskt
specifika.
Fysisk påverkan
Tillsyn och prövning av vattenkraft och dammar
Föreningen stödjer Vattenmyndigheternas förslag som gäller förbättrad tillsyn av
vattenverksamheter, särskilt för vattenkraftverk och dammar, i syfte att alla dessa ska ha
tillstånd i enlighet med miljöbalkens regler. I Sverige finns ca 2 100 vattenkraftverk, och
ca 12 000 dammar och behovet av riktade åtgärder, för att säkerställa att
miljökvalitetsnormerna för vatten följs, är stort. Fysiska åtgärder vid vattenkraftverk och
dammar kan åstadkommas genom prövning och tillsyn enligt miljöbalken där krav kan
ställas på anläggande av bland annat fisk- och faunapassager, fingaller och miljöanpassade flöden. Men nuvarande takt på tillståndsprövning, tillsyn och omprövning är
långt ifrån tillräcklig.
Kammarkollegiet fastställde den 15 oktober 2013 en Strategi för genomförande av
vattenförvaltningens uppgifter gällande fysisk påverkan. I enlighet med strategin är
länsstyrelsernas tillsyn en avgörande faktor för att nå åtgärdsbehovet avseende fysisk
påverkan. Genom att använda sig av lämpliga rättsliga åtgärder, i enlighet med miljöbalkens krav, kan länsstyrelserna få verksamhetsutövarna att genomföra fysiska åtgärder. För
att denna åtgärd i realiteten ska kunna genomföras av länsstyrelserna behöver dock
miljöbalken och ersättningsreglerna förändras. Vid omprövning måste omprövande
myndighet ersätta verksamhetsutövarna för produktionsbortfall över 5 procent. Detta är
ett hinder både mot att omprövningar ska komma till stånd (myndigheterna anser sig inte
ha råd att ersätta verksamhetsutövaren) och mot att ett miljömässigt korrekt val av vilka
åtgärder som behövs för att skydda miljön (t.ex. tappning på 15%) bestäms i villkoren.
Överhuvudtaget behöver många av de förslag som Vattenverksamhetsutredningen
presenterat realiseras för att processen ska bli smidigare och mer förutsägbar samt för att
kostnaden för miljöåtgärder ska flyttas över från det allmänna till verksamhetsutövaren.
En annan av de identifierade svagheterna med dagens prövningssystem är resursbrist på
länsstyrelserna. HaV har visat att alla länsstyrelser tillsammans endast använt fyra
årsarbetskrafter totalt på egeninitierad tillsyn mellan åren 2009 till 2011. En viss ökning
till sju årsarbetskrafter skedde under år 2012, vilket troligen beror på de riktade anslag för
tillsyn av dammar som delades ut i samband med det riktade uppdraget RB 57. För att
3
mer tillsyn ska kunna bedrivas i den omfattning som krävs behöver länsstyrelserna
prioritera detta men regeringen behöver också under ett antal år rikta anslag just till detta.
Markavvattning
Föreningen vill också tillstyrka förslagen kring rådgivning till markägare vad gäller
markavvattningsföretag vilka står för en stor del av de fysiska förändringarna i våra vatten. Föreningen menar dock att rådgivning inte är tillräckligt utan att det behövs
lagstiftade hänsynskrav. Föreningen skulle därför välkomna att regeringen gick vidare
med de förslag som finns i Vattenverksamhetsutredningens förslag angående
markavvattning. Naturskyddföreningen anser att de viktigaste åtgärderna på
regeringsnivå som krävs för minska de hydromorfologiska störningarna och nå God
ekologisk status i våra sjöar och vattendrag är:
•
•
•
Ny lagstiftning för vattenkraft med utgångspunkt i Vattenverksamhetsutredningens
förslag för ny- och omprövning.
Mer finansiella resurser och tydliga instruktioner till länsstyrelsen, kommuner,
berörda myndigheter och domstolar för att klara av den våg av ny- och omprövningar
för vattenkraften som kommer att krävas om Sverige ska kunna nå målen i
Vattendirektivet.
En moderniserad lagstiftning för markavvattning.
Strandskydd
En aspekt av fysisk påverkan som föreningen saknar i de remitterade åtgärdsprogrammen
är åtgärder för att hantera strandexploatering. Grunda kust - och vattenmiljöer har en
avgörande betydelse för sjöars och havs produktionsförmåga och de utgör uppväxt- och
rekryteringsmiljö för såväl fisk som många olika typer av bottenlevande djur liksom för
flera fågelarter.
Exploateringstrycket på kust – och vattenmiljöer har under det senaste århundradet
kraftigt påverkat livsmiljöerna och den biologiska mångfalden i våra sjöar och hav.
Processen är långsam men äter över generationer sakta upp resursen som är ändlig.
Bebyggelse längs stränder innebär ofta negativa konsekvenser för djur- och växtlivet i
såväl vattnet som på land. Ofta medför strandnära bebyggelse ökning av annan påverkan
som anläggning av fler båthamnar, bryggor, båttrafik, muddring och ökat näringsläckage
från land. Viktiga aktiviteter kopplat till fysisk påverkan på kustnära grunda områden är
tex muddring, dumpningar och anläggande av infrastruktur som bryggor och hamnar,
utfyllnader med mera samt båt- och fartygstrafik (framförallt genom resuspension av
bottensediment i grundare vattenområden, samt ökat vattenutbyte). Föreningen skulle
gärna se fler åtgärder som adresserade dessa problem, såsom stärkt strandskydd. Att
strandskyddshanteringen idag inte fungerar kan många av Naturskyddsföreningens lokala
kretsar vittna om, med en alltför generös dispensgivning också i redan hårt exploaterade
4
områden. Naturskyddsföreningen vill därför ge bifall till HaVs förslag i den fördjupade
utvärderingen av de nationella miljömålen1:
•
•
att Naturvårdsverket ska ta fram en utvecklad vägledning för hur man på
tillståndsmyndigheter (län och kommuner) ska hantera ärenden gällande dispenser
från strandskyddet samt
att HaVs själva ska ta fram en utvecklad vägledning till tillståndsmyndigheter hur de
ska hantera ärenden gällande anmälan/ tillstånd/tillsyn för vattenverksamhet.
Föreningen anser att det behövs ytterligare begränsningar i möjligheterna att ge dispenser
och undantag i områden med hårt exploateringstryck, bland annat i skärgårdar i södra
Sverige, i de största sjöarna samt i områden av riksintresse för exempelvis naturvården.
Utan en sådan reform kan strandskyddets förändringar på senare år inte sägas utgöra en
differentiering, bara en uppluckring. I de områden där lättnader medgetts på senare år är
det extra viktig att uppföljningen av kommunala beslut förbättras, vilket kräver aktiva
länsstyrelser med tillräckliga resurser.
Övergödning
Effekterna i miljön från jordbrukets läckage av näring är mycket omfattande. Och även
om Vattenmyndighetens prioriterade åtgärder inom jordbruket i mångt och mycket är bra
behövs fler åtgärder, politika styrmedel och ökad finansiering. Naturskyddsföreningen
bedömning är att Vattendirektivets krav annars inte kommer att kunna uppfyllas.
Åtgärdena inom jordbruket fortsätter till stor del att förlita sig på rådgivning och frivilliga
åtaganden. De frivilliga åtagandena har varit mycket framgångsrika i Sverige men bygger
på ett intresse från lantbrukaren och att åtgärderna är lönsamma. Flera andra länder
bygger istället upp sitt arbete för att minska övergödningen på tydliga och kontrollerbara
krav. Ett exempel är Danmark där man generellt sett har ett högre skydd för vattenmiljön
än i Sverige.
De flesta åtgärder riktar sig också mot att hanterar läckaget och angriper inte
ursprungsproblemet, nämligen risker med att ha allt för hög tillförsel av näringsämnen i
jordbruket. Frivilliga åtgärder behöver därför förstärkas med politiska styrmedel som till
exempel miljöavgifter för att minska tillförseln och riktlinjer för fosforinnehåll i foder.
Miljöavgift på fosfor och kväve
Sverige har tidigare haft miljöavgifter på kväve, fosfor och kadmium i mineralgödsel.
Avgiften beräknades bland annat minska utlakningen av kväve från jordbruksmarken med
1 Havs och vattenmyndigheten (2015) Remissversion av fördjupad utvärdering av Hav i balans och levande kust
och skärgård
5
ca 1 500 ton kväve per år2 och samtidigt bidra till viktig finansiering av
jordbruksforskning och rådgivning för att minska läckaget.
Miljöavgiften, s.k. handelsgödselavgiften, var ett bra exempel på ett styrmedel enligt
Polluter Pays Principle och som angrep problemet vid källan. Införandet av en sådan
avgift stöds även bland annat av Konjunkturinstitutets rapport ”Miljö, ekonomi och
politik 2014”3. När avgiften togs bort 2010 ställde sig flera remissinstanser kritiska. Så
här skrev bland annat Jordbruksverket i sitt remissvar; ”Skatten är ett ekonomiskt
styrmedel med en effekt på förbrukningen av kväve i handelsgödsel.” samt ”Skatten på
handelsgödsel har medfört en reducerad rotzonsutlakning i Sverige till en relativt låg
kostnad ur ett samhällsekonomiskt perspektiv.”. Även SLU var kritiska till borttagandet
och skrev; ”Den nuvarande gödselskatten har en miljöstyrande effekt (minskade
utsläpp)”, ”SLU anser att fördelarna med att behålla skatt på handelsgödsel övervinner
nackdelarna” och ”I nuläget är det svårt att hitta ytterligare åtgärder som gör det möjligt
att uppnå den kvävereducering Sverige förbundit sig till under Baltic Sea Action Plan
(BSAP).”4
Utformningen på avgiften har sett olika ut sedan 1984. Inledningsvis baserades
gödselmedelsavgiften på både innehållet av kväve och fosfor. År 1994 slopades avgiften
på fosfor. I stället infördes avgift på kadmiuminnehållet i fosforgödselmedel. 2009 var
gödselmedelsskatten 1,80 kr för varje helt kg kväve i gödselmedlet och 30 kr för varje
helt gram kadmium i gödselmedlet som översteg fem gram per ton fosfor.
Det finns även exempel från andra som har avgiftssystem kopplade till att begränsa
användningen av kväve och fosfor i jordbruket. Dessa system är dock inte enbart riktade
mot handelsgödsel utan syftar framför allt till att förbättra utnyttjandet av växtnäringen i
stallgödseln och därmed minska förlusterna från jordbruket. Men i Danmark finns ett
system kopplat till gödselräkenskaper där det ingår en avgift på handelsgödselkväve för
producenter och importörer5.
I arbetet med ”hållbar återföring av fosfor” har Naturvårdsverket tagit fram ett förslag på
avgift på fosfor i mineralgödsel6. Avgiften skulle ha för avsikt att minska tillförseln av
fosfor samtidigt som avgiften finansierar ett investeringsstöd för hållbar återföring av
fosfor. Utformningen av en ny miljöavgift på kväve och fosfor är centralt för att minska
2
http://www.regeringen.se/content/1/c6/13/41/92/e1533dc6.pdf
http://www.konj.se/download/18.1734e80814bc5f7dc5b265/Miljo-ekonomi-politik-2014-w.pdf
4 http://www.regeringen.se/content/1/c6/13/41/92/e1533dc6.pdf
5Skatt
på
handelsgödsel
och
bekämpningsmedel?,
SOU
2003:9
sid
82
bilaga
http://www.regeringen.se/sb/d/108/a/1625
6http://www.naturvardsverket.se/Nerladdningssida/?fileType=pdf&downloadUrl=/upload/miljoarbete-isamhallet/miljoarbete-i-sverige/regeringsuppdrag/2013/fosfor-slutredovisning/ru-investeringsstod-hallbaraterforing-fosfor-slutredovisning-061213.pdf
3
3
6
själva tillförseln samt för att finansiera forskning, åtgärder och nödvändiga
investeringsstöd.
• Naturvårdsverket bör ges i uppdrag att utforma en miljöavgift på fosfor och kväve i
handelsgödsel vars intäkter finansierar forskning, miljöåtgärder och hållbara
investeringar.
Miljö- och samhällsnyttan av en miljöavgift är stor. En stor europeisk studie har tittat på
miljökostnaden för kvävegödsling i Europa och uppskatter den till mellan 20 och 150
miljarder euro varje år7. Det är mer än vad lantbrukarna tjänar på kvävegödslingen i form
av ökad skörd. Den billiga fosforn från gruvbrytning är också en begränsad resurs som
tillför nytt hälsoskadligt kadmium till jordbrukssystemet. Kemikalieinspektionen
redovisar i rapporten ”Kadmiumhalten måste minska – för folkhälsans skull. En
riskbedömning av kadmium med mineralgödsel i fokus” enorma hälsoeffekter och
samhällskostnaderna kopplat till det kadmium vi får i oss via maten8.
Sänkta rekommendationer kring ekonomiskt optimum
Att minska Jordbruksverkets rekommendation av ekonomiskt optimum för växtnäring
skulle leda till en snabb minskad gödselgiva till en mycket liten kostnad. Små
minskningar för en enskild lantbrukare gör stor nytta i miljön och är en mycket liten
ekonomisk förlust för lantbrukaren. I Danmark rekommenderas därför inte en full
kvävegiva utan det finns krav på tillförsel av 82 procent av den ekonomiskt optimala
kvävegivan.
• Jordbruksverket bör ges i uppdrag att minska rekommendationen för optimala
gödselgivan av kväve och fosfor samt se över möjligheten att gå från
rekommendation till krav likt det danska systemet.
Begränsa tillförseln av fosfor i foder
Det är välkänt att överskott av fosfor ledet till övergödning. En källa är den fosforn som
tillsätts mineralfodret för att minska fosforbrist hos kor. Eftersom överskott av fosfor inte
påverkar kons hälsa är det vanligt att det överutfodras. Av den fosfor som kon får i sig via
fodret utsöndrats ungefär 2/3 i träcken. Överskottet sprids sedan på åkern i en lättlöslig
form vilket medför att fosfor utlakas och hamnar vattendrag, sjöar och hav.910
•
Jordbruksverket bör ges i uppdrag att i rådgivning inkludera fosformängder i
mineralfoder.
7
http://www.nine-esf.org/sites/nine-esf.org/files/ena_doc/ENA_pdfs/ENA_policy%20summary.pdf
https://www.kemi.se/Documents/Publikationer/Trycksaker/Rapporter/KemI_Rapport_1_11.pdf
9http://www.greppa.nu/arkiv/nyhetsarkiv/2015-04-21-mjolkkor-klarar-sig-med-mindrefosfor.html#.VTdmhf4cRMw
10http://www.slu.se/sv/centrumbildningar-och-projekt/epok-centrum-for-ekologisk-produktion-ochkonsumtion/forskning/formas/formas-20072009/fosforanvandning-till-kor-i-ekoproduktion/
8
7
Övergång till ekologisk produktion i känsliga områden.
Det finns flera studier som visar att ekologisk produktion minskar risken för övergödning
till våra vatten.11 12 Anledningen är att ekologiska gårdar har färre antalet djur per hektar,
lägre gödslingsnivåer och mindre andel foderinköp. Dessa faktorer ger lägre risk för
förluster av de övergödande ämnena kväve och fosfor. Enligt insamlade uppgifter från
gårdar främst i södra Sverige i rådgivningsprojektet Greppa Näringen, är glappet mellan
införsel och utförsel av kväve och fosfor i genomsnitt lägre på ekologiska än på
konventionella mjölk- och köttgårdar. Detta innebär lägre kväve- och fosforöverskott per
hektar på de ekologiska gårdarna, ett överskott som riskerar att förloras till luft och
vattendrag och leda till övergödning. Ekologisk produktion bidrar även till andra
miljönyttor för vattenkvaliten inte minst minskad förorening av växtskyddsmedel.
•
Jordbruksverket bör ges i uppdrag att i rådgivning inkludera möjligheten till
ekologisk produktion i känsliga områden för att minska risker med övergödning samt
undvika spridning av växtskyddsmedel.
Kemikalier i vatten
Idag klarar i princip inget av Sveriges inlandsvatten vattendirektivets krav för god kemisk
status vilket föreningen finner helt oacceptabelt. Den främsta orsaken är för höga halter
av kvicksilver i fisk – i stort sett samtliga mätningar av metylkvicksilver i gädda
överstiger gränsvärdet. Kvicksilver ligger upplagrat i marken och läcker långsamt ut i
sjöar och vattendrag. Kvicksilverläckaget ökar då avrinningsförhållandena ändras,
exempelvis genom dikesrensning, skyddsdikning eller genom markskador i samband med
föryngringsavverkning. I Norra Sverige påverkar läckage av metaller som nickel,
kadmium och bly från gruvor (i drift och nedlagda) den kemiska statusen i många vatten.
Andra ämnen som överskrider gränsvärdet så att god kemisk status i sjöar och vattendrag
inte nås är bromerade flamskyddsmedel (PBDE), ftalater (DEHP), PAHer, tributyltenn,
oktylfenol och fluoranten. Idag hittar vi också läkemedelsrester i många
vattenförekomster.13
Därför välkomnar föreningen samtliga av de förslag som presenteras i
åtgärdsprogrammen och som ska minska miljögiftsbelastningen och koncentrationerna i
våra vatten. Samtidigt är föreningen djupt kritiskt till att två viktiga miljögiftskällor,
jordbrukets användning av växtskyddsmedel samt spridningen av avloppsslam, i princip
helt glömts bort i programmen.
11http://beras.eu/wp-content/uploads/2013/09/Conversion-to-Ecological-Recycling-Agriculture-and-Society-
reviderad-utg%C3%A5va.pdf
12http://www.slu.se/sv/centrumbildningar-och-projekt/epok-centrum-for-ekologisk-produktion-ochkonsumtion/forskning/vad-sager-forskningen/vaxtnaring-godsel-lackage-mm/minskar-ekologisk-produktionovergodningen/
13 Havs och vattenmyndigheten (2015). Remissversion av fördjupad utvärdering av miljömålet Levande sjöar
och vattendrag
8
Differentierad bekämpningsmedelsskatt
Naturskyddsföreningen är djupt bekymrad över att den senaste statistiken forsätter att
visa på ökade miljörisker från växtskyddsmedel. Ny forskning från SLU14 visar även att
ett allt bättre skydd är nödvändigt i en framtid med varmare och regnigare klimat. Ett
förändrat klimat påverkar transporten och nedbrytningen av bekämpningsmedel i marken,
men också bekämpningsbehovet. Därför finns det en ökad risk för kontaminering av vårt
vatten från en större andel av åkerarealen och ett effektivt sätt att arbeta med minskade
risker av växtskyddsmedel är att inte använda dem.
Därför är en bekämpningsmedelsskatt ett effektivt styrmedel. Men dagens konstruktion
av skatten är föråldrad. Den styr inte på ett önskvärt sätt utan riskerar tvärtom att göra
mindre farliga allmänkemikalier som såpa dyrare än högriskpreparat, som används i små
mängder. Skatten tas idag ut per kg aktiv substans och gör ingen skillnad mellan aktiva
substanser med höga miljö- och/eller hälsorisker och sådana med låg risk, t ex såpa.
Såpor används i större mängder per hektar och blir relativt sett dyrare vilket gör att
brukarna väljer bort mindre giftiga alternativ.
Istället bör Sverige, likt Norge och Danmark, införa en bekämpningsmedelsskatt som är
differentierad utifrån farlighet. En sådan konstruktion styr både mot minskad användning
och mot att bättre preparat används.
•
En utredning bör skyndsamt tillsättas med uppdrag att arbeta fram förslag på hur
bekämpningsmedelsskatten ska konstrueras för att styra bort från de mest miljöoch hälsofarliga aktiva substanserna och minska den totala användningen av
kemiska bekämpningsmedel.
Förbjud spridning av avloppsslam
I avloppsslam hittas blandningar av kända miljö- och hälsoskadliga kemikalier. Bland
annat kadmium, bromerade flamskyddsmedel, perforerade ämnen, dioxiner och PCB. Att
sprida avloppsslam strider mot miljömålet Giftfri miljö och Kemikalieinspektionen anser
att avloppsslam under överskådlig tid medför en nettoackumulering av metaller och
långlivade organiska ämnen i miljön. På grund av miljögiftsinnehållet anser
Naturskyddsföreningen att all spridning av avloppsslam ska förbjudas.
14http://www.forskning.se/nyheterfakta/nyheter/pressmeddelanden/bekampningsmedelkanlackamerframover.
5.426a72d614c33b887a01040.html
9
Bly i ammunition och fiskeredskap
I Sverige är blyförgiftning en relativt vanlig dödorsak för havsörnar och andfåglar, t.ex.
knölsvan.15 Andfåglarna tros få i sig blyet via födan, och havsörnar när de äter sjöfåglar
som utgör en viktig del av deras föda. Andfåglars risk för direktexponering för blyhagel
och blysänken är störst i strandnära och grunda områden, där korroderande blyföremål
utsätts för vattenrörelser så att bly lätt sprids. I Sverige finns idag ett förbud mot blyhagel
över vatten och våtmarker men detta gäller inte över land eller för militär verksamhet.
Militär ammunition innehåller förutom bly även koppar, zink och antimon som är giftiga
för vattenlevande organismer. Dessutom innehåller krut ofta nitroglycerin som är toxiskt
för vattenlevande djur och alger. Bly sprids även till vatten genom tappade blysänken vid
fiske. Föreningen anser därför att:
• bly och andra tungmetaller ska förbjudas i ammunition som kan spridas i naturen;
• Försvarsmakten och andra myndigheter ska vara föregångare i att fasa ut all spridning
av bly och andra farliga ämnen i ammunition till miljön;
• miljöbalken ska ändras så att militär verksamhet underställs samma miljökrav som
övriga verksamheter; samt
• blysänken och blyredskap nom fisket ska förbjudas.
Finansiering av åtgärdsprogrammen
De kostnadsberäkningar som gjorts för implementeringen av de 5 åtgärdsprogrammen
visar på stora kostnader för samhället och verksamhetsutövare. Samtidigt visar den att det
är väl investerade pengar som ger mångfalt tillbaka i form av rent dricksvatten för både
människor och djur, minskade översvämningar, större mängd fisk och tillhörande
fisketurism och högre livskvalitet. Föreningen kan därför inte nog betona hur viktigt det
nu är att regeringen anammar åtgärdsplanerna och tar ansvar för dess genomförande. Just
detta fallerade under den förra åtgärdscykeln och är en av de viktigaste anledningarna till
att så lite faktiskt har hänt på lokal och regional nivå under de senaste 6 åren. Utan
regeringens aktiva medverkan i realiseringen av planerna är risken stor att vi står här
igenom om 6 år med än värre problem och med ännu högre kostnader.
Föreningen är en stark förespråkare av Polluter Pay Principle. Vi kan också se att denna
princip hittills inte har fått samma genomslag i sektorerna skogsbruk, jordbruk och
vattenkraft som i övrig miljöfarlig verksamhet. Detta måste åtgärdas. Samtidigt ser
föreningen att staten har en särskild historisk skuld för dessa näringars negativa
miljöpåverkan. Staten har länge haft starka synpunkter och ibland lagstiftat om hur man
som skogs- och markägare ska bedriva skogs- och jordbruk samt nyttja fallhöjder på sin
mark. Kalhyggen, sjösänkningar, anläggande av kraftverk, vattendragsrätningar och
markdikningar har från statligt håll uppmuntrats. Därför kan nu vissa markägare uppleva
15
Naturvårdsverket 2008. Rapport 5908. Effekter av miljögifter på däggdjur, fåglar och fiskar i akvatiska
miljöer
10
det som ett svek från statens sida att en åtgärd som de gjort för att främja svensk
livsmedels- och elproduktion, 50 år senare ska ”straffas” med krav på återställning av
mark och fria vandringsvägar för fisk. Föreningen kan förstå dessa invändningar men
anser samtidigt att de inte är skäl nog att låta bli att göra det som är miljömässigt
motiverat. Och framförallt, att lägga kostnaden för åtgärder på det allmänna. Med det sagt
är föreningen inte alls främmande för att staten kan bygga upp fler
medfinasieringsinstrument, typ LOVA och LONA, för att underlätta för små aktörer att
minska sin miljöpåverkan. Dessa kan med fördel knytas till EU-medel. Kommande
programperiod inom EU innehåller flera finansieringsmöjligheter av vattenrelaterade
åtgärder. I Sverige ska landsbygdsprogrammet, havs- och fiskeriprogrammet, de
regionala strukturfondsprogrammen och socialfondsprogrammet gemensamt bidra till
EU:s övergripande mål, EU 2020. Gemensamma mål på miljösidan stöds också av LIFE
fonden, vilken innehåller en ny typ av projektform så kallade integrerade projekt (IP).
Syftet är att skapa synergier mellan fonder inom olika sektorsområden samt miljö- och
klimatområdet. Dessa bör nyttjas.
Sammantaget finns det uppenbart åtgärdsglapp i vår sötvattenförvaltning som måste
stängas. Föreningen anser därför att regeringen behöver göra en rejäl satsning på våra
sjöar, hav och grundvattenreserver och redan från nästa år avsätta en ”vattenmiljard” per
år under de närmaste 6 åren för att säkerställa att vi når nationella miljömål och
vattendirektivets krav.
Naturskyddsföreningen
Stockholm den 30 april 2015
Mårten Wallberg
Vice Ordförande
Johanna Sandahl
Ordförande
Ellen Bruno
Sakkunnig marina ekosystem och fiske
Emelie Hansson
Sakkunnig mat- och jordbruk
11