Ladda ned - TAM

Transcription

Ladda ned - TAM

•
L
ÅRSBÖCKER I SVENSK UNDERVISNINGSHISTORIA
DISCIPLINERING OCH
YRKESUTBILDNING
Reformarbetet bakom 1918 års
praktiska ungdomsskolereform
av
Ingrid Lindell
FÖRENINGEN FÖR SVENSK UNDERVISNINGSHISTORIA
.'
DISCIPLINERING OCH
YRKESUTBILDNING
l
r
av
Ingrid Lindell
FÖRENINGEN FÖR SVENSK UNDERVISNINGSHISTORIA
~
l '
~
Uppsala
Universitetsbibliotek
Bläsenhusbiblioteket
DISCIPLINERING OCH YRKESUTBILDNING
REFORMARBETET BAKOM 1918 ÅRS PRAKTISKA
UNGDOMSSKOLEREFORM
~
ÅRGÅNG LXXIII 1993 VOLYM 172
UNDER REDAKTION A V STIG G NORDSTRÖM
DISCIPLINERING OCH
YRKESUTBILDNING
av
Ingrid Lindell
Innehållsförteckning
Redaktör: Docent Stig G Nordström
Adress: Box 2056, 750 02 Uppsala
Telefon: 018 -51 05 50 (kvällstid)
Postgiro: 5 80 01 - 9
Medlemsavgift: 100 kr
Tidigare utgivna volymer kan beställas och i mån
av tillgång expedieras från ovanstående adress.
Förord
l. Inledning
Kortfattad presentation av avhandlingen
Det svenska samhället vid sekelskiftet
Forskningsläge
A vhandlingens uppläggning
Noter
2. Utredningsbehoven aktualiseras
Det allmänna skolväsendet omkring sekelskiftet
Den lägre yrkesutbildningens organisation
Sveriges Allmänna Folkskolläraiförening vid sekelskiftet
Georg Kerschensteiners skolprogram
De politiska partierna om de lägre utbildningarna
Diskussioner och krav omförändrad undervisning
a) Fortsättningsskolan
b) Den tekniska undervisningen
c) Lärlingslagstiftning för hantverksskicklighetens
bevarande
d) Handelsundervisningen
e) Den husliga utbildningen
Något om tidsförhållandena då kommitteerna tillsattes
Sammanfattning
Noter
3. Den tekniska undervisningen
© Ingrid Lindell och Föreningen för svensk undervisningshistoria
ISBN 91-85130-44-3
ISSN 0347-8461
Reprocentralen HSC Uppsala 1992
Tekniska kommittens tillsättning och direktiv
Kommittens motiv till reformering
Den lägre tekniska undervisningens utformning
a) Lärlingsskolans organisation och undervisning
b) Yrkesskolans organisation och undervisning
c) Tekniska fackskolor
d) Normalskolan för yrkesundervisning, överstyrelsen
för rikets tekniska skolor
9
11
11
12
15
18
20
21
21
23
24
27
28
31
31
34
38
40
41
42
44
48
53
53
54
57
57
60
62
63
5
Remissbehandlingen
a) Några kritiska röster
b) Kommerskollegiums utlåtande
c) Hantverksorganisationens agerande i väntan på
en skolreform
Sammanfattning
Noter
4. Handelsundervisningen
1908 års handelsundervisningskommitte
a) Kommittens tillsättning och direktiv
b) Kommittens utgångspunkter för en reformering
c) Handelsundervisningens utformning
d) Remissbehandlingen
e) Riksdagsdebatten
f) Sammanfattning
f) Sammanfattning
Noter
5. Fortsättningsskolan
Folkundervisningskommittens tillsättning, direktiv och
utvidgning
Åsikter om kommittens inriktning
Kommittens motiv för en reformering
F ortsättningsskolans utformning
Remissbehandlingen
Nya ämnen i fortsättningsskolan
Sammanfattning
Noter
6. Den husliga undervisningen
Undervisningen aktualiseras
Remissbehandlingen av inlagorna
Fortsatta diskussioner om den husliga utbildningen
Proposition och riksdagsbehandlingar om husmodersskolor
6
64
65
68
Fortsatt behandling av obligatorisk huslig undervisning
Sammanfattning
Noter
154
156
159
71
72
76
81
81
81
82
85
88
90
92
94
94
95
97
99
104
107
7. Departementssakkunniga
Departementssakkunnigas tillsättning och direktiv
De sakkunnigas utgångspunkter för en reformering
Fortsättningsskolans organisation och undervisning
Den lägre tekniska undervisningen
a) Lärlingsskolans undervisning
b) Yrkesskolans undervisning
c) Tekniska fackskolor och tekniska gymnasier
Den lägre handelsundervisningen
a) Handelslärlingsskolans undervisning
b) Handelsyrkesskolans undervisning
c) Den ettåriga handelsskolan
Det husliga arbetet
a) Lärlingsskolan för husligt arbete
b) Yrkesskolan för husligt arbete och hushållsskolan
Överstyrelsen för yrkesundervisningen
Sammanfattning
Noter
163
163
168
170
172
173
173
175
176
178
179
179
179
180
181
182
182
183
188
111
111
118
121
123
127
133
134
136
141
141
146
149
8. skolreformen beslutas
Propositionen om ungdomsskolor til/1918 års riksdag
Motiven till de praktiska ungdomsskolornas reformering
Det praktiska ungdomsskolesystemets uppbyggnad
b) Lärlings- och yrkesskolor
c) Friare skolformer
d) Den centrala ledningen
Riksdagsbehandlingen
a) statsutskottets utlåtande
b) Andra kammarens debatt
c) Första kammarens debatt
Sammanfattning
Noter
191
191
192
193
194
196
198
199
199
199
201
203
205
208
151
7
9. Reformarbetet bakom 1918 års ungdomsskolesystem
- sammanfattning och slutsatser
Folkuppfostran och yrkesutbildning relaterad till
annanforskning
Det inledande skedet- utredningsbehovet aktualiseras
Detförsta utredningsskedet
Behandlingen av utredningsförslagen
Överarbetningen av förslagen och proposition nr 96
Sammanfattande reflexioner
Noter
211
211
214
216
220
222
226
229
Summary
230
Käll- och litteraturförteckning
244
8
Förord
Efter många år då slutföraodet av detta arbete syntes fjärran, inte
minst under de år då jag var tvungen att helt ägna min tid åt förvärvsarbete, är nu "plötsligt" min avhandling färdigskriven. Det mesta av
detta arbete har jag utfört i den inspirerande och varma forskar- och
vängemenskapen vid Historiska institutionens dåvarande forskarlokaler
på Odengatan 59 i Stockholm - ingen nämnd och ingen glömd. På trebetygsstadiet väckte professor Gunnar T. Westin i sin undervisning
mitt intresse för forskarstudier. Min intresseinriktning gjorde att jag
knöts till forskningsprojektet "Kris- och krispolitik i Norden under
mellankrigstiden (KRISP)" under Gunnar T. Westins och docent Jarl
Torbackes ledning. Mitt ursprungliga avhandlingsämne handlade om
yrkesutbildning för arbetslösa ungdomar under mellankrigstiden. Men
mycket snabbt stötte jag på 1918 års praktiska ungdomsskolereform,
en reform som var av betydelse för diskussionerna under 1930-talet,
men om vilken det i stort sett inte fanns något skrivet. Reformarbetet
bakom denna blev i stället mitt ämne.
Under de första årens studier var professor Gunnar T. Westin min
examinator. Efter hans pensionering i juli 1978 övertog professor
Herman Schtick denna funktion. Herman Schtick har läst åtskilliga avhandlingsavsnitt och gett mig många värdefulla synpunkter, synpunkter som jag återigen noga tänkte igenom med hjälp av mina anteckningar då jag återupptog skrivandet.
Alltifrån avhandlingsarbetets allra första början har min nuvarande
examinator professor Jarl Torbacke varit min handledare. Han har
med stor värme ivrigt hejat på mig i det sega arbetet med att ta upp
skrivandet efter många års avbrott. Detsamma har min handledare
docent Per Thullberg gjort, som alltsedan sin egen tid som avhandlingsförfattare inom KRISP, följt mitt arbete. Dessa båda vill jag inte
minst tacka varmt för alla synnerligen värdefulla synpunkter, inte
minst under det senaste stressiga året. Ett stort tack vill jag även rikta
till professor Klas Åmark för de betydelsefulla aspekter han lyft fram.
Han tog sig tid att läsa mitt manus på kort tid trots ett överfullt arbetsprogram.
När jag återupptog skrivandet, var jag tacksam för det arbete andra
tidigare hade hjälpt mig med. De materialinsamlingar medelst kopior
och anteckningar som projektmedarbetarna Aarno Linka och Henryk
9
Orski hade gjort har varit av mycket stort värde. Min vän alltsedan
KRISP-tiden Kerstin Israelsson har med alltid samma noggrannhet
skrivit ut alla avhandlingsavsnitt, detta under en tid då datorer ännu
inte fanns i vår föreställningsvärld. Siv Lindell, min mamma, har
under det sista halvåret lagt ner ett stort arbete på denna avhandling
genom sin språkgranskning och kontroll av stavningen m.m. MarieLouise Roden har översatt summaryn. Docent Stig G. Nordström,
Föreningen för svensk undervisningshistoria, har tagit hand om mitt
manus på diskett och framställt heloriginal för tryckning. Ett stort tack
till er alla!
Under de gångna åren har mitt arbete underlättats av en alltid lika
tjänstvillig personal på de arkiv som är omnämnda i denna avhandling.
Dessutom vill jag framhålla de anställda på dåvarande Humanistiska
biblioteket och på Helsingborgs stadsbibliotek. Min forskning har
understötts av humanistiska fakulteten vid Stockholms universitet. Jag
har även fått värdefulla stipendier från Hierta-Retzius minnesfond och
från Fredrika-Bremer-förbundet.
Till sist vill jag särskilt rikta min tacksamhet till mina barn Karin,
Erik och Louise samt min man Pekka, vilka jag tillägnar denna bok.
Åtskilliga är de böcker ni barn som små satt och förfärdigade på andra
sidan skrivbordet i väntan på att min bok skulle bli färdig. Ibland har
ni tyckt' att det har varit spännande med en historiker till mamma när
vi har gått på museer och traskat stan runt. Men det har inte varit lika
roligt när jag har suttit kvar vid skrivbordet eller datorn trots sommarvärme och badväder eller då jag i bästa fall svarat på något helt
annat än det ni frågat om. Trots detta har ni många gånger med jämnmod glatt konstaterat att er mamma inte alltid är som alla andra.
Pekka, din optimism, ditt ADB-stöd och lust att diskutera humaniora
trots din naturvetenskapliga hemvist har underlättat mitt arbete. Du
har dessutom genom ditt intresse för mitt avhandlingsämne under det
senaste halvåret kommit med viktiga synpunkter.
Rydebäck, Helsingborg i november 1992
Ingrid Lindell
10
l. Inledning
Kortfattad presentation av avhandlingen
Det svenska samhället och näringslivet genomgick under årtiondena
kring sekelskiftet genomgripande strukturella förändringar. Industrialiseringen och mekaniseringen gick snabbt och antalet industriarbetare
ökade. Samtidigt minskade antalet sysselsatta inom jordbruket. Arbetarna organiserade sig fackligt och ställde såväl fackliga som politiska
krav. Samhällets demokratisering inleddes. Som industrination måste
Sverige kunna konkurrera med utlandet för att kunna utvecklas vidare.
Det blev önskvärt att kunna lösa konflikter och problem i samförstånd
för att produktionen skulle upprätthållas utan störningar och för att
den allmänna svenska samhällsutvecklingen skulle fortgå i takt med
andra länders. För att uppnå detta borde även arbetarna inlemmas i
samhällsarbetet Ett nytt samhälle växte därmed fram, ett samhälle som
förutsatte andra såväl medborgerliga och moraliska som yrkesmässiga
kunskaper hos invånarna. Denna omvandlingsprocess lämnade inte
skolomas organisation eller verksamhet opåverkad.
Under flera årtionden hade diskussioner förts om en omorganisation
av fortsättningsskolan och de lägre yrkesutbildningarna. Under loppet
av l 1/2 år blev plötsligt de lägre praktiska utbildningarna föremål för
omfattande utredningar. I oktober 1907 tillsattes tekniska kommitten.
Knappt ett år senare (i september 1908) tillkallades 1908 års handelsundervisningskommitte. I början av året därpå utvidgades seminariekommitten. Denna hade sedan 1906 arbetat med vissa frågor rörande
folkundervisningen-framför allt gällande en omorganisation av folkskoleseminarierna. Antalet ledamöter utökades och uppdragets omfattning utvidgades, varför kommitten efter 1909 benämndes folkundervisningskommitten. Endast en del av handelsundervisningskommittens betänkande- rörande handelsgymnasierna-godkändes av riksdagen. Nya sakkunniga tillkallades därför, 1913 års handelsundervisningskommitte. År 1916 tillkallades en sakkunnigberedning som fick i
uppdrag att göra en överarbetning av utredningarna. Dess arbete ledde
fram till 1918 års praktiska ungdomsskolereform.
I centrum för denna avhandling står detta tioåriga mycket omfattande arbete som resulterade i skapandet av 1918 års skolreform. Genom
denna blev den tvååriga s. k. fortsättningsskolan obligatorisk för alla
de ungdomar som efter folkskolan inte gick vidare till andra högre
11
studier. Dessutom skapades för första gången ett enhetligt lägre
yrkesutbildningssystem för industrin, hantverket, handeln och det husliga arbetet.
Det svenska samhället vid sekelskiftet
Det svenska samhället kännetecknades under senare delen av 1800-talet
som bekant av en kraftig ekonomisk expansion. Det började förändras
från ett relativt underutvecklat och isolerat jordbrukarsamhälle till ett
"modernt" industrisamhälle som med sin produktion konkurrerade
med andra länders. Flera av de industrigrenar som var mest betydelsefulla för Sverige vid tiden före första världskriget hade sitt uppsving
under tiden efter 1890-talet. Från nämnda årtionde hade en kraftig
tillväxtperiod inletts för verkstadsindustrin. Helt nya industrigrenar
grundade på svenska uppfinningar stod för den snabba ökningen, t.ex.
separatorer, ångturbiner och kullager. Dessa produkter var i stor utsträckning avsedda att avsättas på den internationella marknaden.
Tillsammans med massaindustrin var verkstadsindustrin den mest expansiva industrigrenen under årtiondena närmast före första världskriget t Malmexporten fick ett stort uppsving i samband med att brytningen av de lappländska malmfyndigheterna igångsattes vid sekelskiftet.2 Gemensamt för dessa tre industrigrenars produktion var således
inriktningen på exportmarknaden. Ytterligare ett område som fick sin
egentliga uppblomstring vid denna tid var textilindustrin. Men denna
var huvudsakligen hemmamarknadsinriktad. Som en följd av det
snabba industriella uppsvinget skedde också en betydande utveckling
inom handeln.3
strukturen på den svenska industriproduktionen förändrades således
radikalt. Det innebar också att produktionen lades om från mindre
bruksenheter, i allmänhet lokaliserade till landsbygden, till stora enheter förlagda till större tätorter och stadssamhällen. Produktionen mekaniserades, specialiserades och rationaliserades. Detta ledde i sin tur
till att arbetsgivaren och arbetaren kom längre ifrån varandra än tidigare. Det patriarkaliska förhållandet ersattes av ett mer opersonligt.
De större produktionsenheterna krävde ett centraliserat ägande.
Stora kapitalinsatser var nödvändiga, vilket ökade behovet av bankernas kapital. Inte minst finansieringen av det dyrbara järnvägsnätet
nödvändiggjorde en stor kapitalimport. 4
Men inte heller jordbruket förblev oförändrat. Mot slutet av 1800talet introducerades inte bara separatorer utan också bl.a. skördetröskor och konstgödsel. 5 Successivt ökade antalet storjordbruk som
brukades enligt rationella, arbetskraftsbesparande metoder. Men små-
jordbruk fortsatte under flera årtionden att vara den dominerande
bruksenheten. Konkurrensen blev dock hård för dessa. Flykten från
jordbruket, även avspeglad i emigrationen västerut, upplevdes av
många som ett centralt problem i början av det nya seklet.
Emigrationsutredningens tillsättande 1907 är ett exempel på detta, 6
främjandet av småbruket- t.ex. P.J. Rösiös verksamhet - ett annat.?
Den ekonomiska strukturomvandlingen avspeglades i de förändrade
yrkesförhållandena. Medan 67,7 procent av befolkningen år 1880 var
sysselsatta inom jordbruk, fiske och skogsbruk hade andelen sjunkit till
48,4 procent år 1910. Trenden var den omvända inom industrin och
bergsbruket, 17,4 procent år 1880 mot 32,3 procent år 1910. Så också
inom handeln, 7,2 procent mot 13,8 procent.
strukturomvandlingen gynnades av en långvarig högkonjunktur som
kulminerade 1906 och 1907. Men konjunkturerna försämrades därefter allvarligt och en lågkonjunktur rådde fram till 1910 med 1909 som
bottenår. 8 I takt med att konjunkturerna försämrades, ökade spänningen mellan arbetsmarknadens parter. Arbetarrörelsen var på stark
frammarsch. Efter omorganisation 1907 av Sveriges Arbetsgivareförening, SAF, blev arbetsgivarna allt offensivare. Storstrejken 1909
föregicks såväl av strider på arbets- och lönemarknaden som av diverse upplopp bland arbetare.9
Den industriella expansionen och inte minst högkonjunkturen fick
också politiska konsekvenser. De höjda reallönerna gjorde att nya
grupper av medborgare blev röstberättigade.to Samtidigt vann rösträttsrörelsens förkämpar successivt gehör för sina ideer, bl.a på grund
av införandet av den allmänna värnplikten 1901. År 1909 utvidgades
rösträtten till andrakammarvalen till i stort sett alla skattebetalande
män som fyllt 24 år. Samtidigt infördes den 40-gradiga röstmaximeringsskalan i kommunalvalen. År 1918 uppnåddes så den allmänna
och lika rösträtten för män och kvinnor fyllda 23 år. De politiska förskjutningarna i riksdagens andra kammare kan tas som exempel på
följderna av detta: Efter 1902 års andrakammarval hade det liberala
partiet flest ledamöter, 106 mot 90 tidigare. Lantmannapartiet hade
minskat från 114 till 91. Samtidigt hade antalet socialdemokratiska ledamöter ökat från en till tre.tt Liberalerna var därmed i majoritet i
alla utskott utom i statsutskottet där lantmannapartiet fortfarande domineradeY Detta politiska läge kvarstod efter 1905 och 1908 års andrakammarval. Liberalernas och de konservativa gruppemas antal höll
sig inbördes ganska oförändrade.t 3 Socialdemokraterna ökade dock
markant- 1905 erhöll man 13 mandat och 1908 34.t 4 År 1905 rådde
jämvikt mellan högern och liberalerna även i statsutskottetts Efter
1908 års val och framåt hade samtliga utskott kraftig vänstermajoritet.t6
Unionsupplösningen 1905 sågs av många som en stor förlust av rikets resurserY Den blev t.ex. startpunkten för en översyn av delar av
statsförvaltningen, bl.a. utrikesförvaltningen. 18 Men också departementen blev föremål för undersökning, vilket medförde att antalet kommitteer ökade markant. Dessa kom att ersätta de ordinarie beredningsorganens, dvs departementens, verksamhet. 19
De ekonomisk-strukturella förändringarna fick alltså följder på andra områden i samhället. Industritillverkningen förlades i högre grad
till industriorter och städer som samlade fler invånare än tidigare på
de "gamla" bruksorterna. I 1891 års komrnittebetänkande om barnarbete föreslogs att barnen skulle ges möjlighet till heltidsarbete direkt
efter folkskolan för att undgå de frestelser och faror som följde med
sysslolöshet. 20 I de nya industriorterna hade ungdomarna inte samma
givna sysselsättning som de hade på landsbygden. Genom mekaniseringen minskade också användbarheten av barnarbetare.21 Genom teknologiska förändringar hade barnarbetet vid sekelskiftet i stort sett
upphört inom t.ex. cigarr-, tändsticks- och buteljtillverkningen, sektorer som tidigare i hög grad hade använt sig av barn som arbetskraft.22
Men också för ungdomarna i åldern 15-18 år fick de teknologiska förändringarna inom tobaks- och tändsticksindustrin konsekvenser. Vid
sekelskiftet utgjorde de närmare 30 procent av arbetskraften. Tjugo år
senare hade denna andel halverats. 23 Då ungdomarna gick ut folkskolan
vid 13-14 års ålder reglerades deras möjligheter till arbete, upp till 15
års ålder, av arbetstidslagen. Den tillåtna arbetstiden förlängdes dock i
1900 års lag om förvärvsarbete för minderåriga från 6 till 10 timmar
per dag för 13-åringar. 14-åringarnas arbetstid utökades från 10 till
11 timmar. En nyhet i jämförelse med den förra arbetstidslagen var att
minderåriga som inte hade fyllt 15 år skulle ha rätt till ledighet för
fortsatta studier.H
På många ställen upplevdes de stora skarorna av ungdomar utan arbete och med ofta dålig folkskaleutbildning som ett problem. "Arbetarefrågan" eller den "sociala frågan" diskuterades allt intensivare i
takt med att antalet organiserade arbetare ökade, deras levnadsförhållanden försämrades och effekterna av deras stridsvilja blev alltmer
uppenbar. De revolutionära, odisciplinerade arbetarna och deras barn
uppfattades som ett hot mot det etablerade samhället. En ingrediens i
debatten var den sedliga frågan, dvs hur skolan skulle kunna fostra
eleverna till välartade samt ansvarskännande arbetare och medborgare.
Andra lösningar på problemen som diskuterades var sociala, ekonomiska och politiska reformer.25 Som en följd av det rådande samhälls14
läget bildades under början på 1900-talet åtskilliga frivilliga föreningar av olika slag med sociala ambitioner.
Förhoppningar fanns att de olika åtgärderna/reformerna skulle leda
till att arbetarna inlemmades i samhällsarbetet samt att emigrationen
hämmades samtidigt som näringslivet och samhället uppnådde arbetsro
och nationell effektivitet. Emigrationen och unionsupplösningen bäddade dessutom för en period av självprövning i Sverige. Det är bl.a.
mot dessa faktorer som förändringarna på skolans område ska ses.
Forskningsläge
Jan Larsson och Nils Runeby pekade i artiklar 1977 respektive 1978 på
ett forskningsområde där åtskilligt fanns att utforska. De åsyftade den
omvandling som det svenska samhället genomgick på grund av industrialiseringsprocessen. De framhöll särskilt de strävanden mot social
integration och den samförståndsanda som utmärkte detta förändringsskeende. För att Sverige skulle kunna hävda sig som en industrination
skulle konflikter/problem i samhället lösas i en anda av samförstånd.26
Ett grundläggande element i denna samförståndsanda var, menar
Larsson, en intressegemenskap mellan industrin och staten. En nationell samling måste uppnås för att Sverige skulle kunna hävda sig i den
internationella konkurrensen. Nationell effektivitet krävdes. Staten
borde därför aktivt understödja verksamheter som tidigare hade legat
utanför dess intressesfär. Ett annat element var strävan efter att inlemma arbetarklassen i det etablerade samhället genom social fostran.
Genom denna kunde arbetarna skolas till såväl medborgerlig duglighet
som arbetsduglighet På så sätt skulle hotet från de radikala massorna
undanröjasY Redan 1973 hade pedagogen Eva Rappe i en artikel
framhållit att folkundervisningskommittens betänkande genomsyrades
av en samförståndsideologi, vars huvudingredienser var medborgerlig
och arbetskvalificerande fostran.28
Larsson och Runeby har i sina artiklar tagit upp olika uttryck för
den växande intressegemenskapen mellan staten och industrin samt
olika försök att integrera arbetarklassen i samförståndsarbetet för nationens utveckling. Larsson har visat på detta med exempel från den
allmänna samhällsdebatten och från diskussioner inom näringslivet;
Runeby utifrån uttalanden från företrädare för industrin och handeln.
I deras arbeten finns även exempel på folkundervisningens roll.
Larsson exemplifierar bl.a. med 1899 års statliga arbetsavtalskommitte
som menade att arbetarnas bildningsnivå måste höjas medelst social
fostran för att arbetarna skulle kunna integreras i samhällsgemenskapen.29 Runeby visar att emigrationsutredningen bl.a. förespråkade att
15
folkundervi sningen skulle propagera för att samhällets välstånd enbart
kunde upprätthållas och vidareutvecklas om alla arbetade hårt. 30
Integrations- och samförståndsandans framväxt har även stått i centrum i ett arbete av pedagogen Tomas Englund. I en omfattande och
brett upplagd "expose" 31 har han visat hur denna anda vä xte sig allt
starkare bland politiker, pedagoger och företrädare för näringslivet
från slutet av 1800-talet till början av 1900-talet. Detta relateras till de
ekonomiska, sociala och politiska förändringarna under samma tid.
Bl.a. analyseras Sveriges Allmänna Folkskollärarförenings agerande
på skolpolitikens område. 32 Även folkundervisningskommittens arbete
och Folkskolöverstyrelsens remissyttrande tas, relativt kortfattat, upp
för att visa hur den s.k. medborgerliga läroplanskoden växte fram.33
Denna läroplans karakteristika, präglad av liberala och socialdemokratiska ideer, var framför allt utvecklandet av arbetsdugliga medborgare och samhörighetsfostran. Framväxten av den medborgerliga läroplanskoden undersöks genom studier av främst folkskolans målsättning och undervisningsinnehåll, såsom de uttrycktes i läroplaner och
läromedel. I förgrunden står ämnet medborgarkunskap, men även historieämnet granskas. 34
Både Englund och Runeby har påpekat att det, inte minst inom näringslivet, fanns företrädare inte bara för en integrationslinje visavi
arbetarna utan också för en konfrontationslinje. 35 Framför allt storstrejken, men också beslutet om allmän rösträtt för män 1909, fick en
avgörande betydelse för att integrationsandan fortsättningsvis kom att
dominera förhållandet till arbetarna. 36 Larsson och Runeby har även
framhållit unionsupplösningens betydelse för den reformiver, präglad
bl.a. av integrations- och samförståndsandan, som växte sig allt starkare från andra hälften av seklets första årtionde.J7
Flera forskare har tagit upp olika aspekter av hur arbetarna och deras barn inlemmades i det etablerade samhället genom disciplinering
och socialisering. Till exempel har Björn Horgby behandlat samhällets
åtgärder mot brottsligheten och alkoholkonsumtionen/fylleriet bland
Norrköpings arbetare. 38 Hans-Erik Olson har i ett arbete om ungdomsrörelsens framväxt tagit upp samhällets syn på och agerande visavi arbetarungdomarnas fritid från slutet av 1800-talet till1950-talet. 39 Även
Göran Sidebäck har undersökt vissa av de ungdomsorganisationer som
växte fram med ambitionen att ge barnen "rätta" värderingar. Han
framhåller att scoutrörelsen var en av de organisationer som, såsom en
reaktion på socialismens framväxt, skapades för att ge bl.a. arbetarungdomarna en fostran som byggde på samförståndstanken. 40 Ronny
Ambjörnsson har, med utgångspunkt i det norrländska samhället
16
Holmsund, studerat den fostran av arbetarna till skötsamma medlemmar som fackföreningsrörelsen själv bedrev. 4 1
Den intressegemenskap mellan staten och industrin som växte fram
vid sekelskiftet har behandlats av Svenbjörn Kilander. Han har gjort
detta inom ramen för sin forskning om den förändrade synen på
statens roll under övergången till den s.k. organiserade kapitalismen.
Från andra hälften av 1880-talet höjdes röster för att staten aktivt
skulle ingripa i samhällslivet; staten skulle inta en offensiv roll där
samhällshelheten skulle stå i förgrunden. Denna syn skar tvärs igenom
partier och ideologier. 42 Staten förväntades ingripa i sådana angelägenheter som tidigare hade betraktats som enskilda, t.ex. med bidrag till
uppbyggnaden av landets infrastruktur - såsom vägar, järnvägar, lokal
yrkesutbildning - samt på det sociala området. 43
Åtskilliga aspekter av folkskolans utveckling har granskats under
årens lopp. Vissa av dessa har betydelse för min undersökning av fortsättningsskolan, framför allt bottenskolefrågan, sekulariseringen av
undervisningen och lärarnas professionalisering. 44 Fortsättningsskolan
har under senare år varit en av de skolformer vars läroplaner stått i
fokus för forskning i pedagogik. A v betydelse för mig är det arbete av
Tomas Englund som jag redan berört.
De lägre praktiska utbildningarna har i mindre grad varit föremål
för forskarnas intresse. Brita Westerlund har, i en opublicerad licentiatavhandling i statskunskap, mycket schematiskt dragit upp några av
de stora organisatoriska linjerna i yrkesutbildningens utveckling från
slutet av 1800-talet ti111960-talet. 45 Även pedagogen Lennart Nilsson
har i sitt arbete om hantverkets och industrins yrkesutbildningar en
lång undersökningsperiod, 1846 till 1980. Utvecklingen av utbildningarna följs, huvudsakligen, med hjälp av de tryckta komrnittebetänkandena. Nilsson framhåller att reformarbetet vid seklets början styrdes
av att yrkesutbildningen betraktades som en förutsättning för industrins konkurrensförmåga och därmed för samhällets utveckling. Det
undervisningssystem som hade upphört att fungera i och med skråväsendets avskaffande 1846 och genom 1864 års utvidgning av näringsfriheten, måste ersättas. 4 6
Marie Nordström har behandlat synen på kvinnan som yrkesarbetare, bl.a. vilka områden en kvinna ur olika samhällsskikt ansågs kunna
ägna sig åt. 47 Ä ven Gunhild Kyl e har studerat de industriarbetande
kvinnornas förhållanden och den förändrade synen på kvinnornas yrkesutbildning, bl.a. speglad i det utredningsarbete som ledde fram till
1918 års proposition. 4 s Lisbeth Lundahl har i ett arbete om högerpartiets skolpolitik kortfattat tagit upp högerns inställning till de praktiska
utbildningarna och 1918 års skolreform.49
17
Nordström har även tangerat frågor som har ankytning till fortsättningsskolan, inte minst kring ämnet huslig ekonomi. 50 Huslig ekonomi var nämligen bara ett av de nya ämnen, med inriktning på det
praktiska arbetet i ett hem, som infördes i folkskolan och fortsättningsskolan. Detta har även undersökts av såväl Margareta Gisselberg som
Ulla Johansson.s1
A vhandlingens uppläggning
I blickpunkten för detta avhandlingarbete står, som sagts inledningsvis,
det ungefär tio år långa utredningsarbete som ledde fram till 1918 års
praktiska ungdomsskolereform. Utbildningar som inte ingick i denna
reform, exempelvis lärlingsutbildningen på arbetsplatserna och lantbrukets yrkesutbildning, kommer inte att behandlas. Utifrån den tidigare forskningen, relaterad ovan, har utgångspunktema för mitt avhandlingsarbete, dvs de hypoteser jag arbetat efter, varit följande:
De strukturförändringar samhället och näringslivet genomgick under slutet av 1800-talet, gjorde att skolans existerande kvalifikationsoch reproducerande/kontrollerande funktion inte längre fungerade,
den tillfredsställde inte de behov som fanns. För att Sverige skulle
kunna hävda sig som en industrination, skulle utbildningsproblemen
lösas i en anda av samförstånd. Ett huvudinslag i denna samförståndsända var etablerandet av ett nytt samarbete mellan näringslivet
och staten, där staten förväntades spela en mer aktiv och understödjande roll. Ett annat bärande element i denna anda var att arbetarna
skulle integreras i det etablerade samhället medelst social fostran, dvs
fostran till medborgerlig duglighet och till arbetsduglighet
Bakom 1918 års praktiska ungdomsskolesystem låg fem statliga utredningar, varav några tämligen omfattande. För att kunna redogöra
för det arbete som ledde fram till denna skolreform har jag följt de
olika kommittebetänkandena och dessas remissbehandling. Detta har
jag huvudsakligen gjort genom de tryckta utlåtandena och kommittearkiven. Men kompletterande undersökningar, exempelvis av riksdagsdebatter och . vissa intressegrupperingars arkiv, har även gjorts.
Men det är det centrala skeendet som står i förgrunden. Materialet är
så stort att det av arbetsekonomiska skäl har varit omöjligt att göra
totala undersökningar av aktörernas, t.ex. Sveriges Hantverksorganisations, agerande. Jag har därför valt att analysera de inblandades
offentliga argumentering. Det valda angreppssättet motiveras av att
denna skolreform aldrig har blivit föremål för ett helhetsgrepp. Detta
trots att skolreformen innebar att en enhetlig lägre yrkesutbildning
skapades för första gången samtidigt som den obligatoriska skol-
18
undervisningen utsträcktes med två år. Yrkesutbildningssystemet fick
sedan också en osedvanligt lång varaktighet, den gällde med smärre
kompletteringar ända till 1959.
Min uppläggning får vissa konsekvenser som jag vill peka på, nämligen att de åsikter jag fångar upp främst uttalades av företrädare för:
a) näringslivet,
b) statsmakten och
c) pedagoger.
Vad ungdomarna, deras föräldrar eller de anställda ansåg - dvs de som
utbildningarna riktade sig till - fångar jag inte upp. De finns helt enkelt inte representerade i mitt källmaterial, enbart andra som säger sig
tala för deras väl och utifrån deras behov. Dessutom får den arbetsmetod jag valt, att främst se till aktöremas offentliga argumentering, till
följd att deras egentliga syften och förhoppningar kan vara svåra att få
fram.
De frågor som hypoteserna direkt ger upphov till, och som styr hela
undersökningen är:
a) Varför skulle skoloma reformeras?
b) Vilken utformning skulle de ha i stället?
c) Vilka stod bakom utformandet av de nya skolformerna?
Försök har gjorts med ett tematiskt skrivsätt. Men detta visade sig bli
både oklart och oöverskådligt. Jag har därför valt att följa utredningsarbetet mycket nära, varje undervisningsområde för sig.
Avhandlingen har följande uppläggning: Kapitel 2 innehåller en mer
ingående beskrivning av folkundervisningen och de lägre yrkesutbildningarna vid sekelskiftet. I detta sammanhang behandlas de propåer
som direkt aktualiserade behovet att utreda fortsättningsskolans undervisning och de lägre praktiska utbildningarna. Det centrala utredningsarbetet och remissbehandlingen kring den tekniska undervisningen, handelsundervisningen, fortsättningsskolan respektive den husliga utbildningen analyseras var för sig i kapitel 3 till och med 6.
Kapitel 7 handlar om de s.k. departementssakkunnigas förslag till ett
enhetligt praktiskt skolsystem. Den slutgiltiga regeringspropositionen
och riksdagsbehandlingen behandlas i kapitel 8. I kapitel 9 sammanfattar jag avslutningsvis mina slutsatser kring avhandlingsarbetet utifrån
de i kapitel l redovisade hypoteserna.
För att undvika missförstånd vill jag klargöra att begreppen "fack"
och "facklig" används i betydelsen "yrke", "yrkes". Således är t.ex.
facklig utbildning detsamma som yrkesutbildning.
19
Noter
l
2
3
4
5
6
7
statistisk översikt s 312,317. Sveriges Industri s 67
Sveriges Industri s 65. statistisk översikt s 267, 269
Sveriges Industri s 71
Montgomery 1954 s 46 ff
Kuuse 1970 s 36,47 ff
Kälvemark 1972 s 115 ff, 127 ff
Ibid s 129 ff. Björk 1946 s 262 f. En avhandling om P.J.Rösiö av John Toler kommer
att publiceras i januari 1992.
8 statistisk översikt s 7
9 schiller 1973 s 189 ff
10 Åmark 1986 s 86
11 Thenmenius 1935 s 169
12 Ibid s 171
13 Bland annat hade lantmannapartiet splittrats 1906 och allmänna valmansförbundet
konstituerats år 1904. Ibid s 174, 180
14 Ibid s 190
15 Ibid s 184
16 Ibid s 190
17 Björk 1946 s 251 ff. Meijer 1956 s 9 f. KHander 1981 s 18
18 KHander 1983 s 189
19 Meijer 1956 s 8 ff
20 Englund 1986 s 121
21 Olsson 1980 s 121 f, 129 f, 162 ff
22 Ibid s 105 ff, 145
23 Ibid s 164
24 Engl'!Jnd 1986 s 124 f. Olsson 1980 s 143. Sv. folkskolans hist.IV s 109
25 Se t.ex. Tingstel,11967 s 51 ff. Englund 1986 s 82 f, 97, 112 ff. Larsson 1977 s 125 ff.
Kälvemark 1972 s 186 ff. Olsson 1980 s 164 f
26 Larsson 1977 s 121 ff. Runeby 1978
27 Larsson 1977 s 135 f
28 Rappe 1973
29 Larsson 1977 s 125
30 Runeby 1978 s 24
31 Englund 1986 s l
32 Ibid s 86 ff
33 lbid s 205 ff
34 Ibid s 12 ff
35 Englund 1986 s 213 ff. Runeby 1978 s 23 ff
36 Englund 1986 s 213 f. Runeby 1978 s 23, 45
37 Larsson 1977 i; 127. Runeby 1978 s 23
38 Horgby 1986
39 Olson 1992
40 Sidebäck 1992 s 46 ff
41 Ambjörnsson 1991
42 KHander 1981 s 14, 23. Kilander 1991 s 213 ff, 222 ff
43 KHander 1991 s 56,222 ff. Kilander 1983 s 183 f
44 Dessa frågor har framför allt behandlats av Algotsson 1975, Bräms 1964, Florin 1987,
Isling 1980, Jägerschiöld 1959, NHen 1975, Richardson 1963, Tegborg 1969, Thelin
1981, Wennås 1967
45 Wemlund 1965
46 Nilsson 1981 s 82 f
47 Nordström 1987 s 11 f, 27 ff, 208
48 Kyle 1979s l17ff
49 Lundahl 1989 s 63 ff
50 Nordström 1987 s 25
51 Gisselberg 1985. Johansson 1987
20
2. Utredningsbehoven
aktualiseras
Det allmänna skolväsendet omkring sekelskiftet
Utmärkande för det allmänna skolväsendet omkring sekelskiftet var att
det på alla stadier fanns statliga, kommunala och enskilda skolor som
fungerade parallellt med varandra. Ett otal olika skolformer florerade
(se figur l nedan):
Folkskolan och enskilda skolors förberedande klasser utgjorde det
grundläggande stadiet. Den statliga sexåriga realskolan, som infördes
1905, byggde på folkskolans tredje klass. Efter realskolans femte klass
kunde eleverna pröva in i det statliga fyraåriga gymnasiet, det s.k.
högre allmänna läroverket. Den kommunala motsvarigheten till realskolan blev 1909 den fyraåriga kommunala mellanskolan. Övergång
till denna skedde efter folkskolans sjätte klass. Elever som hade gått ut
den kommunala mellanskolan kunde fortsätta i tre- eller fyraårigt
kommunalt gymnasium (som bara fanns på ett fåtal platser) eller i
statligt gymnasium.
När realskolan och den kommunala mellanskolan infördes fick flickorna större möjligheter till högre studier eftersom dessa skolor kunde
vara samskolor. Men fortfarande var de statliga och kommunala gymnasierna stängda för flickor, de kommunala till 1920 och de statliga till
1927. Ett undantag var Statens normalskola för flickor. Denna var en
övningsskola knuten till högre lärarinneseminariet i Stockholm som
utbildade lärarinnor för flickskolorna. Det fanns enskilda skolor med
såväl kommunalt som statligt understöd, bl.a. flickskolor. 1
.
Folkskolans lägre påbyggnadsformer, dvs de som inte ledde vidare
mot realskole- och gymnasiestudier, var ersättningsskolan, fortsättningsskolan och den högre folkskolan. Ersättningsskolan var avsedd
för de elever som, i allmänhet på grund av fattigdom, enbart hade inhämtat folkskolans minimikurs. De två övriga skolformerna grundade
sig däremot på fullständig folkskolekurs.z Den högre folkskolans undervisning jämställdes med den kommunala mellanskolans, den kommunala motsvarigheten till realskolan. 3
Skolplikten var i princip sexårig. Men många av folkskolans barn,
framför allt på landsbygden, hade bara fått halvtidsundervisning.
Denna hade i början av seklet en betydande utbredning, inte minst på
grund av att fattigdom var en giltig orsak att ej fullgöra sin skolplikt.
21
Statliga läroverk
l 9 l 10 l Il l 12 l
Kommunalt gymnasium
l Il l 12 l 13 l 14 l
Realskola
1415161718191
(studentexamen)
(Realskoleexamen)
Kommunal mellanskola
1718191101
Åttaårig flickskola
l .4 l 5 l 6 l 7 l 8 l 9
l 10 l Il l
(examen- normalskolekompetens)
Folkskola
111213141516171
Ersättningsskola
l 7 l 8 l 9 l
Fortsättningsskola
l 7 l 8 l
Högre folkskola (l-, 2-,3- el4-årig)
1718191101
l l
l 2
l 3
l 4 l 5
l 6
l 7
l 8
l 9
l 10 l 11 l 12 l 13 l 14 l Årsklasser
Figur l Det svenska allmänna skolväsendet efter 1909
1901 deltog drygt 50 procent av folkskolebarnen i halvtidsundervisning.4 1911 hade andelen sjunkit till 38%. Denna sjunkande trend fortsatte under hela tiotalets Det var enbart en liten minoritet av barnen,
ca 4 procent, som gick vidare till någon högre skolform än folkskolan.6
Några frågor dominerade diskussionerna om det allmänna skolväsendet kring sekelskiftet. En av dessa rörde folkskolan som allmän
medborgarskola för alla, bottenskaleiden (se nedan). Ett steg mot
folkskolan som bottenskola togs 1909 då den kommunala mellanskolan
infördes 7 eftersom denna byggde direkt på den sexåriga folkskolan. s
En annan stor diskussionspunkt var sekulariseringen av undervisningsinnehållet och administrationen, dvs frågor som rörde kristendomsämnets ställning, ett ökat statligt inflytande och stöd samt ett utvidgat
fackmannainfl ytande.
Fortsättningsskolans organisation och undervisning reglerades av
1900 års normalplan för folkskolan. Dess uppgift var att "meddela en
högre undervisning än den egentliga folkskolans". Läroämnen var
kristendomskunskap, modersmål, räkning, geometri, teckning och, om
möjligt, historia samt naturkunskap. Om naturkunskap fanns på schemat skulle undervisningen i det ämnet i möjligaste mån anpassas till
ortens näringsliv . Fortsättningsskolan var tvåårig men det var få som
deltog i mer än ett års skolgång. Undervisningen var mycket begränsad. I städerna koncentrerades den vanligen till ett par timmar under
två kvällar i veckan, s.k. aftonskola. På landsbygden däremot komprimerades utbildningen i regel till sex veckor under vintern. 9
Fortsättningsskolan hade inte fått någon större utbredning. År 1901
gick drygt 24.500 barn i fortsättningsskolan, 1909 cirka 29.000. Detta
ska järnföras med det antal barn som varje år under seklets början gick
ut folkskolan, uppskattningsvis minst 115.000. 10 En förklaring till att
enbart ca 114 av ungdomarna gick vidare till fortsättningsskolan är att
kommunerna inte var tvungna att imätta denna skola, en annan att undervisningen där var helt frivilligY
Det fanns inte något enhetligt lägre yrkesutbildningssystem vid sekelskiftet. Ett otal olikartade skolformer florerade.
De lägre tekniska utbildningsanstalterna kan i huvudsak indelas i yrkesskolor, fackskolor och tekniska elementarskolor. De vanligast förekommande skolorna var de som 1907 års tekniska komrnitte rubricerade "yrkesskolor". Till denna kategori hörde bl. a. lägre yrkesskolor
samt tekniska afton- och söndagsskolor. 12 Kännetecknande för dessa
skolor var att de försökte tillgodose allehanda utbildningsbehov, såväl
mäns som kvinnors, genom ett stort antal olikartade kurser av varierande längd. Deras undervisning omspände allt från allmänbildning till
ren yrkesutbildning. Genom det olikartade utbudet av kurser hade yrkesskolorna också kommit att fungera som lägre handelsskolor.
Skolorna erhöll smärre statsbidrag och dessutom kommunala bidrag. 13
Dessutom fanns olika former av lärlingsutbildning på arbetsplatserna,
utbildningar som var reglerade på olika sätt i fackliga avtal. Men hur
dessa egentligen var utformade har inte varit föremål för forskarnas
intresse.
Undervisningen i de tekniska elementarskolorna var i hög grad
inriktad på grundläggande allmäntekniska ämnen. Med undantag för
att dessa skolor åtnjöt ett högre statsbidrag än yrkesskolorna och att
den yttre ramen för undervisningen reglerades i statlig. stadga (från
1877) hade den statliga anknytningen inte haft någon större betydelse. 14
Fackskolorna gav teknisk fackbildning till arbetare inom speciella
industrigrenar. Till denna kategori hörde bergsskolorna i Filipstad och
Falun, Vävskolan i Borås samt byggnads- och maskinyrkesskolorna vid
23
Tekniska skolan i Stockholm. Skolorna var i övervägande grad privata
men uppbar statsunderstöd. 15
Den lägre handelsundervisningen drevs till största delen av enskilda
läroanstalter i många olika former. Till skillnad från den lägre tekniska utbildningen bedrevs handelsundervisningen nästan helt utan
statsunderstöd.t6
Den existerande undervisningen i husligt arbete bestod huvudsakligen av skolköksundervisning, av undervisning i kvinnlig slöjd och av
lärarutbildning. Skolkök och kvinnlig slöjd fanns vid ett flertal folkskolor, högre folkskolor, folkhögskolor och flickskolor. På landsbygden bedrevs skolköksundervisningen i allmänhet i form av vandrande
skolkök. Under 1860-talet hade hushållningsskolor upprättats. Dessa
utbildade i första hand lärare. Sedan 1890-talet fick sammanlagt fyra
skolor statsanslag för utbildning av lärare i huslig ekonomi. Det största
skolköksseminariet var Fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala. Ytterligare två privata seminarier fanns, nämligen Ateneums skolköksseminarium i Stockholm och Fredrika-Bremer-förbundets lanthushållsskola i Rimforsa. I Stockholm fanns dessutom Statens skolköksseminarium som hörde till Högre lärarinneseminariet Därutöver fanns ett
kommunalt seminarium i Göteborg. 17
Huslig ekonomi var ett frivilligt ämne inom folkskolans lärokurs. 18
Undervisningen, liksom den i slöjd, hade ofta en direkt koppling till
fattigvården. T.ex. hade Nikolai folkskola i Stockholm som första
skola på 1880-talet startat en matservering för de fattigaste barnen där
de äldre flickorna deltog i matlagningen. 19
Omfattningen av den praktiska undervisningen är svårfångad. Det
utbud av utbildningar som fanns omspände allt från månads- till årslånga kurser. Antalet tekniska yrkesskolor uppges i början av 1900talet ha uppgått till 33 med cirka 6.400 elever. År 1910 var antalet
skolor 66. Elevantalet hade ökat till omkring 10.700. 20 Handelsundervisningsanstalterna hade under läsåret 1907/08 drygt 8.000 elever
fördelade på 63 skolor. Av dessa gick ca 6.000 i de helt privata skolorna.21
Sveriges Allmänna Folkskol/ärarförening vid sekelskiftet
I takt med samhällets förändringar hade kritiken mot folkskolans organisation och undervisning växt. Folkrörelsernas - nykterhets-, frikyrka- och arbetarrörelsens - framväxt var av stor betydelse. Gemensamt för dessa var att de vände sig mot existerande överhögheter;
kyrkan, staten och arbetsgivarna. Man ville i stället skapa sig en egen
auktoritet som byggde på medlemmarnas egen idebas, dvs på en
24
demokratisk grund. 22 Redan under 1840-talet hade lokala skollärarföreningar bildats. Från denna tidpunkt hade allmänna svenska folkskollärarmöten regelbundet hållits. 23 1880 sammanslöt sig de lokala föreningarna i Sveriges Allmänna Folkskollärarförening .
Organisationen fick snabbt många medlemmar. Genom två av folkskollärarföreningens mest framträdande ledare, liberalerna Fridtjuv
Berg och Emil Hammarlund, fick man språkrör i riksdagen. 24 Genom
Svensk Läraretidning spred föreningen fr.o.m. år 1881 sina ideer
bland lärarna.2s Till organisationen var också kopplat ett pedagogiskt
litteratursällskap som utgav "Pedagogiska skrifter". 26
I centrum för föreningens intresse kom att stå skapandet av en mer
demokratisk skola med undervisningen förankrad i pedagogiska rön.
Man ville reformera såväl läroämnena som organisationen. Större vikt
borde läggas vid den medborgerliga bildningen, lärarutbildningen förnyas27 och folkskolan göras till en bottenskola, dvs gemensam för alla
barn.2s Genom en bottenskola kunde den sociala differentieringen
brytas, klassgränserna överbryggas och en samhörighetskänsla mellan
klasserna växa fram.
Diskussioner om att göra folkskolan till en bottenskola hade förts
vid åtskilliga tillfällen under 1800-talet, bl.a. i riksdagen och vid
skolmöten.29 Folkskollärarföreningen, och inte minst Fridtjuv Berg,
hade drivit frågan sedan slutet av 1800-talet. 30 Berg hade 1883 givit ut
den då mycket omtalade skriften "Folkskolan som bottenskola".
Utgångspunkten var att undervisningen av pedagogiska och psykologiska skäl skulle avpassas efter barnens behov .31 Folkskolan borde vara
hela folkets barndomsskola. På denna skulle olika typer av skolor
bygga, skolor för såväl praktisk som teoretisk vidareutbildning av varierande omfattning och längd.32 En av dessa var fortsättningsskolan. 33
Folkskollärarföreningens huvudintresse kom alltså att röra sig kring
folkskolans reformering. Men även omdaningen av folkskolans påbyggnadsformer, framför allt av fortsättningsskolan men till viss del
också av högre folkskolan och folkskolans högre avdelning, hade hög
prioritet i föreningens arbete. Ä venledes yrkesundervisningen diskuterades, om än mer sällan. En genomgång av protokoll från centralstyrelsen visar att fram till de första åren av 1900-talet diskuterades alla
de olika typerna av överbyggnader oftast i ett sammanhang. 34 Från
1904 och drygt tio år framåt behandlades dock yrkesundervisningen
såsom en egen fråga. Till detta återkommer jag.
Från 1894 delade föreningen ut resestipendier. Många lärare utnyttjade dessa till att studera fortsättningsskolan utornlands.35Folkskollärarföreningen var angelägen om att det uppvaknande intresset bland
lärarna för folkskolans praktiska överbyggnader skulle understödjas
25
ytterligare. År 1902 beslutade man därför att medverka till att en
redogörelse utarbetades och publicerades om dylika utländska skolor.
Om det behövdes skulle någon få i uppdrag att göra efterforskningar
utrikes. 36 År 1903 tillsattes en kommitte för att bereda detta ärende.
Detta resulterade i att folkskolläraren Alfred Friden fick stipendium
för en resa till Tyskland. Föreningen ville ha uppgifter om såväl
fortsättningsskolan som yrkesutbildningen. 37 Utifrån de vunna erfarenheterna publicerade Friden 1905 "Fortsättningsskolan och yrkesundervisningen" . I denna förordade han att fortsättningsskolan skulle
förmedla både yrkesutbildning och medborgerlig utbildning. Utifrån
en konservativ samhällssyn förespråkade Friden en sådan medborgerlig bildning att arbetaren blev nöjd med sin plats i samhället och arbetade för dess framåtskridande. 38
Lärarföreningen arbetade också aktivt genom sitt "korresponderande ombud" Nils Olof Bruce för att knyta direktkontakter med
lärarföreningar i andra länder. År 1908 etablerades kontakter med
lärarorganisationer i England, Tyskland, Nederländerna och Schweiz.
Speciellt intensiva var förbindelserna med Tyskland. Från 1908 var
den svenska folkskollärarföreningen dessutom ansluten till den Internationella byrån för lärarföreningar. Denna byrås verksamhet upphörde dock i samband med världskriget.39
En genomgång av Svensk Läraretidning, Pedagogiska skrifter och
Social Tidskrift visar att influensen från Tyskland var mycket stor på
undervisningsområdet. Speciellt stort tycks intresset ha varit för de
praktiska skolorna i Mtinchen under ledning av Georg Kerschensteiner
(se nedan). Men även andra skolsystem speciellt i Tyskland liksom i
USA och Storbritannien behandlades.
Fram till 1904 hade alltså Allmänna folkskollärarföreningen diskuterat frågor om yrkesutbildning i samband med andra överbyggnader
på folkskolan. Men från denna tidpunkt togs yrkesutbildningen upp för
sig vid centralstyrelsens sammanträden.4° För att utreda förhållandet
till folkskolan och utarbeta ett program tillsattes 1909 en kommitte. 41
Kommitteledamöter gjorde resor både inom landet och utomlands.
Men på grund av en av ledamötemas sjukdom gjordes frågan vilande.
För att hålla intresset för de praktiska utbildningarna vid liv publicerades 1912 dock en artikel av Georg Kerschensteiner i Pedagogiska
skrifter. 42
Jag har tidigare framhållit att en förebild för den praktiska utbildningen var det kerschensteinska skolsystemet. Som kommer att framgå
senare var intresset mycket stort för detta skolsystem såväl bland fortsättningsskolans företrädare som bland företrädare för den tekniska
yrkesutbildningen. Vad var då detta för skolsystem?
26
Georg Kerschensteiners skolprogram
Den tyska s.k. Kungliga akademin för allmännyttiga vetenskaper i
Erfurt hade 1900 utlyst en tävlan över "huru skall vår manliga ungdom, efter det den lämnat folkskolan, och tills den inträder i armen,
ändamålsenligt kunna uppfostras för det medborgerliga samhällslivet?". Som stadsskolråd i Mtinchen var Georg Kerschensteiner vid
denna tidpunkt sysselsatt med att organisera fortsättningsskoleväsendet.
Hans arbete "Statsbtirgerliche Erziehung der deutsche Jugend" vann
tävlingen. Hans, på konservativ grund utarbetade, teoretiska och praktiska arbete kom att få stor nationell och internationell betydelse.43
Syftet med skolprogrammet var, menade Kerschensteiner, att förhindra att arbetaren enbart blev "en maskin, ett arbetsdjur eller ett
konversationslexikon". För att nå detta mål måste undervisningen vara
obligatorisk upp till 18 års ålder. Obligatoriet var även nödvändigt för
att garantera ungdomarna studier under arbetstid. Genom de? praktiska undervisningen skulle ungdomarnas intresse fängslas. Fhckorna
borde framför allt utbildas för sin roll som mor och husmor. Men de
måste också få en yrkesutbildning eftersom inte alla flickor gifte sig. 44
Centrala begrepp för Kerschensteiner var nationell självkänsla, arbets- och livsglädje. Tidigare hade barnens uppfostran i huvudsak ombesörjts inom familjen. Men, hävdade han, på grund av förändrade
samhällsförhållanden måste samhället nu träda in och leda ungdomarnas intellektuella, tekniska och kulturella utveckling. 45
Kerschensteiners skolsystem i dess praktiska utförande, "Mtinchens
fortbildningsskolor", bestod av obligatorisk folkskola, obl~gatorisk
fortsättningsskola - med allmän fortsättningsskola och lärlmgsfackskola - samt frivilliga fackskolor för gesäller och mästare. Folkskolan
var sjuårig för flickorna, åttaårig för pojkarna. Lärjungarna skulle gå
i fortsättningsskolan under sin lärlingstid men inte längre ~n ~ill 18 års
ålder. Flickorna skulle delta i fortsättningsskolans underVIsmng under
minst tre år.
Lärlingsfackskolan var uppdelad i fackavdelningar, t.ex. för handelslärlingar, maskinbyggare, mekaniker, snickare och bagare. De
flesta av fackskolorna samverkade med arbetsgivare, vilka på olika sätt
hade inflytande över bl.a. undervisningen. Undervisningen komprimerades till en hel eller två halva dagar i veckan. Två till tre lektioner
per vecka ägnades åt praktiska moment. Teckning, rä~n~, material-,
verktygs- och maskinlära var de viktigaste ämnena. Pnnc1pen var att
allt som utfördes i skolverkstaden skulle tecknas och beräknas matematiskt (även i fråga om kostnad) för att lärlingen skulle förstå och
känna till arbetets alla del moment. 46
27
Lärjungarnas yrkessysselsättning skulle styra utbildningens inriktning. Men det innebar inte att yrkesutbildningen i sig var det primära.
Kerschensteiner menade att all undervisning inom det allmänna skolväsendet borde syfta till medborgerlig uppfostran. Yrkesundervisningen
måste därför underordnas den medborgerliga utbildningen. I folkskolan var det på grund av ungdomarnas låga ålder och därmed bristande
mognad endast möjligt att ge dem en viss insikt i samhällsprocesserna.
I fortsättningsskolan däremot måste ungdomarna få kunskap om samhällets organisation och utveckling, om alla samhällsmedlemmars inbördes intressen och beroende av varandra. Men de fick också undervisning om konst, vetenskap och religion. Allt detta var viktigt för alla
som skulle ta politisk ställning genom att rösta. 4 7 Alla Mtinchens
kvinnliga lärjungar i den obligatoriska fortsättningsskolan fick även
undervisning i huslig ekonomi. 48
Kerschensteiner besökte 1910 flera orter i Sverige och presenterade
då genom föredrag sina ideer. Redan några år tidigare, 1907, hade han
uppmärksammats i Svensk Läraretidning. I samband med sin sverigevistelse 1910 blev han ånyo uppmärksammad i tidningen liksom i
Social Tidskrift. 49 Åren 1910 och 1912 publicerades dessutom två artiklar om Kerschensteiner i den av folkskollärarföreningen utgivna
Pedagogiska skrifter.so Den senare artikeln publicerades därför att
Allmänria folkskollärarföreningen aktivt ville hålla intresset för hans
ideer vid liv .s'
De politiska partierna om de lägre utbildningarna
För liberalerna var en förbättring av hela folkundervisningen ett
primärt mål. Genom kunskap, upplysning och delaktighet i samhällsangelägenheter skulle de negativa sociala konsekvenserna av industrialiseringen minimeras. Inte minst bottenskalefrågan var ett liberalt
krav. Utifrån demokratiska och sociala argument hävdades att bottenskolan skulle ena de olika klasserna och skapa en fosterlandskänsla.s2
Men även en praktisk omorganisation av folkundervisningen var ett
centralt begrepp.s3
Liberalen Ernst Beckmans motion 1904, som ledde fram till emigrationsutredningens tillsättande, bör nämnas i detta sammanhang.
Beckman ansåg att bl.a. klassmotsättningarna var en grogrund för
emigrationen. Genom att göra folkskolan till bottenskola skulle samarbetet mellan samhällsgrupperna främjas och därmed emigrationen
motverkas.s4 En annan motion i frågan lades 1908 av AK-ledamoten,
liberalen Theodor Adelswärd.ss Han erinrade om den samhällsaktivitet
som hade blivit effekten av unionsupplösningen 1905. En kraftig in-
dustriell och ekonomisk expansion hade inletts. Men i stället för en utveckling mot nationell samling hade motsättningarna mellan samhällsklasserna ökat. Adelswärd menade att en av de viktigaste orsakerna till
detta var den sociala skiktningen i skolorna. Genom en bottenskola
skulle ett samförstånd mellan olika befolkningsgrupper skapas och de
sociala skillnaderna utjärnnas.56
Socialdemokraterna visade till en början inte något större intresse
för bildningsfrågor, dessa var helt underordnade frågor om politisk
och ekonomisk makt. Men i början på 1890-talet ökade engagemanget.s7 Detta blev än tydligare under de första åren på 1900-talet då
antalet socialdemokratiska folkskollärare ökade. ss Kampen för folkskolan inordnades i kampen för demokratin. Kravet på en demokratisk
fostran sattes därför i första rummet. Socialdemokraterna var inte på
något sätt motståndare till bottenskolefrågan, men först från mitten av
1910-talet gavs den någon högre prioritet.s9 En av dem som banade
väg för socialdemokraternas intresse för skolfrågor ·var folkskolläraren Värner Ryden. I en riksdagsmotion 1908 om lagstadgad arbetstid
motiverade Ryden en förkortad arbetstid med arbetarnas behov av
utbildning. Eftersom rösträtten hade utvidgats måste arbetarna kunna
skaffa sig medborgerlig utbildning. 6o
Bland de konservativa makthavarna var en negativ inställning till
folkskolan förhärskande fram till slutet av 1800-talet. Den av kyrkan
dominerade underdånighetsfostran i folkskolan borde vara så kort som
·möjligt för att inte inkräkta på barnens deltagande i produktionen.
Någon ytterligare skolning som förberedelse för förvärvsarbetet ansågs inte vara nödvändig. Under intryck av näringslivets och samhällets omvandling liksom av emigrationsfrågan förändrades dock synen
på folkskolan. 61 Folkskolan som bottenskola fanns inte med på allmänna valmansförbundets program. Valprogrammet 1908, liksom andra kammarens moderata partiers valprogram 1912, talade däremot
om en reformering av folkundervisningen i praktisk riktning. 62
Bland högerns företrädare lades den största vikten vid folkskolans
nationellt-sedligt fostrande uppgift - kristendomsämnet hade i detta
sammanhang en central roll. Ungdomarna skulle fostras till goda medborgare som var stolta över och nöjda med sin uppgift/ställning i samhället. 63 Ä ven den praktiska utbildningen skulle tjäna detta syfte.
Genom yrkesutbildning under de farliga tonåren kunde arbetarna skolas till skickliga arbetare och samarbetsvilliga medborgare. Samtidigt
fick kroppsarbetaren genom utbildningen en högre ställning, varför
klasskillnaderna minskades. Yrkesutbildningen behövdes dessutom för
att nationen skulle kunna hävda sig i den internationella konkurrensen.64
29
I moderatkonservativa kretsar hävdades att bl.a. en reformerad
folkskola (samt sociala reformer) kunde motverka emigrationen. Detta
skulle även bidra till att undanröja hotet från socialismen. Skolan
måste fostra barnen till att verka i samförstånd med andra och till arbetsglädje. Detta uttrycktes t.ex. i artiklar i tidskriften "Det nya
Sverige" av Adrian Molin.6s
Även högermannen Frans von Scheele, chef för Stockholms folkskoleväsen uttryckte oro över de radikala strömningarna inom landet.
I bl.a. den egna tidskriften "Manhem - svensk tidskrift för uppfostran
och undervisning" poängterade han 1906 och 1907 nödvändigheten av
att ungdomarna fick både en praktisk och en medborgerlig utbildning.
En utveckling av samhället mot demokrati pågick. Beslut om en utvidgning av rösträtten hade fattats. 66 Arbetarungdomen måste därför
uppfostras till självständighet, inte till "lydig läxläsare" såsom i den
befintliga skolan. Annars var risken stor att de förirrades att ryckas
med av "abstrakta ideer ... burna av bevingade slagord" .6' Genom att ge
ungdomarna kunskaper om hur förhållandena inom samhället så att
säga egentligen förhöll sig, skulle hotet avvärjas. Dessa ideer utvecklade Scheele 1911 i skriften "Folkuppfostran och folkbildning" . Förebilden var Georg Kerschensteiners praktiska skolor. 6 s I ett tal 1911 av
Per Lindström, ecklesiastikminister i Lindmans ministär mellan åren
1909 ocli 1911, förordade denne att folkundervisningen reformerades
i enlighet med de riktlinjer von Scheele hade utvecklat i denna skrift.69
Ideerna om en begränsad undervisning gjorde sig dock hörda. Det
konservativa Agrarförbundet föreslog t.ex. 1895 att folkundervisningen skulle minskas så att barnen tidigt kunde delta i kroppsarbetet,
det arbete som skulle bli deras yrkessysselsättning. Detsamma föreslog
biskopen i Västerås, Nils Lövgren i en motion till 1908 års kyrkomöte.
Motivet var att minska undervisningstiden i folkskolan för att förbättra
relationerna mellan föräldrar och barn. Genom en påbyggnad ovanpå
folkskolan kunde skolan utvidga sitt ansvar för barnen. På så sätt
kunde ungdomsproblemen avhjälpas. Undervisningen skulle koncentreras till praktiska ämnen och till religiöst-sedligt fostrande ämnen.
Kyrkomötet avslog dock motionen då den inte tillhörde kyrkans ansvarsornråde.70
År 1909 tog kontraktsprosten i Leksand Lorentz Petersson upp
Lövgrens inlaga till kyrkomötet i en riksdagsmotion. 71 Första kammarens behandling av ärendet visade mycket tydligt på den skepsis som
fanns, inte minst bland högermän, inför folkskollärarföreningens
ideer. Biskop Gottfrid Billing, vice talman, gav uttryck för den negativa inställning till folkskollärarföreningens bottenskaleprogram som
fanns inom vissa konservativa och kyrkliga kretsar. Billing ogillade
30
tanken på att folkskolan direkt skulle kunna leda över till läroverksstudier. Därmed förlorade folkskolan sin självständiga uppgift, den
blev endast en "förstuga" till läroverken.72 Detta föranledde Svensk läraretidning och Fridtjuv Berg att gå i svaromål. I tre artiklar under
1909 ställdes Billings skolprogram och folkskollärarföreningens, det
"negativa" respektive det "positiva", mot varandra.'3
Diskussioner och krav om förändrad undervisning
Alltsedan 1880-talet hade folkskollärarföreningen diskuterat en förlängning av skolgången genom att göra fortsättningsskolan obligatorisk. Detta relaterades ofta till den sociala frågan. Denna fråga liksom
ungdomens "förvildning" diskuterades och analyserades i åtskilliga artiklar i Svensk Läraretidning, bl.a. under 1891 och 1895. Utifrån pedagogiska argument påpekades att puberteten var en känslig ålder.
Genom att dels göra folkskolans undervisning mer pedagogisk dels
förlänga skolgången med fortsättningsskolan skulle ungdomarna ges
moralisk och medborgerlig fostran. 74 Vid 1898 års allmänna folkskol lärarmöte enades man inte bara om att förorda att fortsättningsskolan
gjordes obligatorisk. Mötet uttalade sig även för en praktisk inriktning
av undervisningen. 75 Såväl 1903 som 1905 behandlade centralstyrelsen
motioner om rätt för kommuner att göra fortsättningsskolorna obligatoriska. Vid båda tillfällena uttalade styrelsen att detta i och för sig
vore välbetänkt. Men eftersom hela den fortsatta undervisningen borde
omorganiseras ansågs inte frågan vara aktuell för ögonblicket.76
1904 togs fortsättningsskolans undervisning upp i riksdagen genom
en motion av den frisinnade folkskolinspektören Robert Johansson.
Han föreslog att antalet läroämnen skulle minskas. På så sätt kunde
eleverna få grundligare kunskaper i några få ämnen i stället för ytliga
i flera. Betoningen i fortsättningsskolans undervisning måste läggas på
allmänbildningen. Men genom att ordna denna efter lokala behov och
intressen skulle arbetarna även kunna ges en viss teoretisk förberedelse
för yrkesarbete. 77
Andrakammardebatten speglade väl de för perioden olika utbildningsmål som var representerade i debatten om fortsättningsskolan .
Liberalen Ernst Beckman 78 instämde i att en lokalt anpassad fortsättningsskola kunde fungera som en förberedande yrkesskola. Högermannen Henning von Scheele, biskop i Visby, anförde däremot sedliga
argument. Antalet sysslolösa ökade bland "folkets barn". Framför allt
för pojkarna var tiden mellan folkskolan och konfirmationen en farlig
tid. De frestades att göra saker som inte gagnade deras framtid under
31
----.---------- -- - - -
den tid som i stället borde användas för utbildning. Därför borde
fortsättningsskolan göras obligatorisk. 79
Motionen avslogs av FK. 80 Men Johansson återkom med samma motion året efter. 81 Med förbehåll för att kristendomsämnet och modersmålet måste ingå i undervisningen godkändes motionen.s2 I november
1906 överlämnades ärendet till den samma år tillsatta seminariekommi tten. 83
Seminariekommitten hade bl.a. fått i uppdrag att se över statsbidragen till fortsättningsskolan. Därmed ansåg folkskollärarföreningen att
det fanns anledning att ta upp denna skolas hela undervisning till diskussion. 1907 vände man sig därför till kretsarna med frågor om fortsättningsskolans framtida uppgift och inriktning. 84 Med stöd av
kretsarnas svar utarbetades en skrivelse som centralstyrelsen den 23
maj 1908 skickade till regeringen.
Med hänvisning till erfarenheter från utlandet framhöll centralstyrelsen i skrivelsen att fortsättningsskolan, eftersom den vände sig
till de ungdomar som förvärvsarbetade direkt efter folkskolan, måste
omorganiseras i praktisk-medborgerlig riktning. För att fånga ungdomarnas intresse måste den också ges en tidsenlig utformning och
dess karaktär som en ren repetitionsutbildning av folkskolan brytas.
Detta V<;lr nödvändigt såväl för karaktärsdaningen som för den praktiska och medborgerliga utbildningen. Den senare borde inriktas på att
ge sådana kunskaper som ungdomarna behövde för att som vuxna
kunna uppfylla sina samhällsförpliktelser. Den praktiska undervisningen måste anpassas till de lokala förhållandena. Syftet skulle vara att
dels väcka elevernas intresse för yrkesarbetet, dels ge viss yrkesutbildning.85
Argumenteringen i folkskollärarföreningens skrivelse var tydligt
präglad av föreningens förankring i moderna, pedagogiska rön.86 I
centrum för de dominerande reformpedagogiska ideerna i bl.a.
Tyskland och USA stod, vid denna tid, inte minst ungdomarnas arbetsfostran och sociala fostran, båda innehållande en fostran till samhörighet. Detta stod i förgrunden såväl i bottenskole- som i arbetsskolepedagogiken Ufr ovan "Georg Kerschensteiners skolprogram").87
Det är troligt att centralstyrelsens skrivelse syftade till att underbygga det reformarbete folkskalepedagogerna strävade efter i seminariekommitten. Några av centralstyrelsens ledamöter hade nämligen
direkt anknytning till kommitten, Fridtjuv Berg som ordförande, Nils
Olof Bruce, Alfred T. Dalin och Jöns Franzen som sakkunniga. Vid
centralstyrelsens diskussioner framhöll bl.a. Jöns Franzen och Nils
Olof Bruce betydelsen av att föreningen gjorde sin stämma hörd.88 En
formell skrivelse kunde inte bara ge större tyngd åt de åsikter dessa
32
sakkunniga framförde i kommitten. En sådan skrivelse kunde också
påverka reformarbetets inriktning i ett längre perspektiv. Den nyligen
tillsatta seminariekommittens primära uppgift var att se över folkskoleseminarierna. En omorganisation av fortsättningsskolan ingick inte i
dess direktiv. Men på grund av att det inte fanns något centralt ämbetsverk för folkundervisningen (folkskolöverstyrelsen inrättades först
hösten 1913) fick kommitten på remiss åtskilliga ärenden som på något
sätt hade anknytning till detta undervisningsornråde. 89 Kommitten fick
därmed delvis karaktären av ett statligt beredande organ, vars åsikter
regeringen önskade höra. Åtskilliga delar av utbildningsväsendet, såväl
organisatoriska som innehållsmässiga, var under utredning och diskussion vid denna tid (se nedan). Nu ville folkskollärarföreningen understryka behovet av att ytterligare en skolform blev föremål för utredning.
Det var dock inte enbart folkskollärarföreningen som genom önskemål om en mer praktiskt orienterad undervisning ville påverka reformarbetets inriktning. I maj 1908 (samma månad som folkskollärarföreningens skrivelse hade skickats) vände sig den lägre lantbruksundervisningskommitten direkt till seminariekommitten med en propå. I
denna underströks behovet av att landsbygdens folkskaleundervisning i
naturlära gjordes mer praktiskt orienterad. 90 Samma behov poängterades i juni även av Skaraborgs lantmannaskoleförbund.91 Under
sommaren fick dessutom såväl statsminister Lindman som ecklesiastikminister Hammarskjöld i privata brev från disponent Erik Johan
Ljungberg motta önskemål om en praktisk omorganisation av folkundervisningen. Detta ansåg Ljungberg var förutsättningen för en produktionshöjning vilket i sin tur var nödvändigt för en lösning av de
sociala problemen (se vidare kap.5).
I november hemställde hushållningssällskapens årsmöte hos regeringen om en fullständig omorganisation i praktisk riktning av hela
folkundervisningen. Skrivelsen hade sin grund i en motion till årsmötet från greve Gilbert Hamilton. Han hade där framhållit att en mer
praktisk inriktning av folkskolans och dess överbyggnaders undervisning var förutsättningen för landets fortsatta ekonomiska tillväxt.
Genom denna undervisning skulle också de svåraste sociala problemen
kunna avhjälpas. Fortsättningsskolan borde göras obligatorisk och lokalt inriktad. I jordbruksbygder skulle därför huvudvikten ligga på att
väcka intresse för jordbruksyrket och att ge viss yrkesutbildning. (Se
vidare kap.5)n
De båda jordbrukarintressenternas inlagor till regering respektive
kommitte måste ses mot bakgrund av den pågående strukturomvandlingen som ju bl.a. hade lett till en ökad konkurrens om arbetskraften
33
mellan jordbruket och industrin. Men de måste även relateras till de
dagsaktuella debatterna om emigrationen och skolorna.
De många aktionerna av olika slag tvingade statsmaktema att agera.
Två månader efter det att regeringen hade fått hushållningssällskapens
skrivelse, i januari 1909, utvidgades seminariekommitten i fråga om
såväl direktiv som ledamöter. Till kommittens, nu kallad folkundervisningskommitten, uppgifter kom nu också att höra en omläggning i
praktisk riktning av folkundervisningen (se vidare kap.5).93
Propåer om folkskolan och dess överbyggnader fortsatte dock att
lämnas in till regeringen. Ett exempel94 är det förslag till normalplaner
med praktisk inriktning för fortsättningsskolan och folkskolans högre
avdelning samt fortbildningskurser för lärare som inkom 1912. Dessa
hade utarbetats av en kommitte (vari bland andra socialdemokraten .
Värner Ryden ingick) inför "de större städernas lärarkongress"
1912. 95 Efter att ha antagits av kongressen hade förslaget sänts till
centralstyrelsen som vidarebefordrade framställningen till folkundervisningskommitten. 96
Men det var inte bara den allmänna folkundervisningen som var föremål för diskussioner vid sekelskiftet. Ä ven en reformering av den
lägre tekniska undervisningen var aktuell.
b) Den tekniska undervisningen
Nordiska teknikermötets förvaltningsutskott vände sig 1898 till regeringen med önskemål om tillsättande av en kommitte. Denna skulle ha
till uppgift att utarbeta förslag till en tidsenlig utveckling av de tekniska elementarskolorna. 97 Vid mötets förhandlingar hade bl.a. diskuterats hur undervisningen vid de lägre tekniska skolorna borde ordnas;
den ansågs alldeles för disparat vid olika skolor. Rektorn vid Tekniska
s~olan i Stockholm Viktor Adler, tillika inspektör över de lägre tekmska yrkesskolorna, föreslog att alla skolorna skulle ha en likartad
grundläggande utbildning. Dessutom borde avdelningar med lokalt anpassad undervisning kunna anordnas. 98 I en skrivelse 1898 till regeringen återkom Viktor Adler till detta då han föreslog mer enhetliga
bestämmelser för elementarskolorna. 99 Detta behov hade för övrigt
framhållits redan vid ett möte 1881 mellan föreståndare och lärare
från några städers tekniska elementarskolor. Ä ven i detta möte hade
Viktor Adler deltagitJoo
Det fjärde allmänna teknikermötet hölls i Norrköping 1906. Ä ven
detta beslöt att begära att regeringen skulle tillsätta en kommitte för att
omorganisera den lägre tekniska undervisningen. Vid överläggningarna hävdades att de lägre tekniska skolorna inte kunde täcka indust34
rins behov av välutbildade förmän och verkmästare. Detta hindrade
industrins utveckling och påverkade konkurrensförmågan. En omorganisation med högre specialisering i fackavdelningar och krav på föregående praktisk erfarenhet förordades. 101
Sveriges Hantverksorganisation (bildad 1905), och inte minst dess
ordförande C.J.F. Ljunggren, arbetade under början av 1900-talet
mycket aktivt för ett höjande av yrkesskickligheten. För att uppnå
detta förordade organisationen inte bara att yrkesskolor skulle inrättas
utan också att en lärlingslag skulle införas (se nedan). Detta framhölls
vid åtskilliga årsmöten och vid centralstyrelsens sammanträden och
inte minst i skrivelser till regeringen.
Vid ett centralstyrelsemöte 1906 beslöts att tillsätta en arbetsgrupp
för utredning av yrkesskolefrågan. 102 Gruppens arbete resulterade i ett
yttrande till årsmötet 1906 1o3 och i en skrivelse till regeri~ge~ samma
år. I skrivelsen till regeringen framhöll Hantverksorgamsatwnen att
yrkeskunnandet inte hade utvecklats i takt med industrin. Inte minst
konkurrensen med utlandet hade gjort klart för hantverkarna och den
mindre industrins företrädare, att behovet var stort av en modemiserad och praktiskt inriktad yrkesutbildning. Organisationen hemställde
därför om en utredning av frågan. 104
I oktober 1907 tillsattes den tekniska kommitten med uppgift att se
över den lägre tekniska undervisningen (se kap.3). Trots detta beslöt
Hantverksorganisationens årsmöte 1908, efter förslag av Ljunggren, 105
att organisationen skulle utarbeta normalplaner dels för lägre tekniska
aftonskolor dels för lärlingsskolor och mästarkurser. 106 För att ge
normalplanerna en officiell karaktär och för att få vägledning om
tekniska kommittens förslag ville Ljunggren att inspektören över den
lägre tekniska undervisningen, Viktor Adler, (som då ingick i tekniska
komrnitten) skulle yttra sig över planerna. 107 Vissa motsättningar tycks
ha funnits mellan Adler och Hantverksorganisationen. Dessa gällde
troligen främst organisationens självständiga agerande vid utformandet
av undervisningsplanerna. 108 Arbetet drog därför ut på tiden men fick
så småningom Adlers gillande och publicerades i 1908 års hantverkskalender. 109
I Ljunggrens förslag till skolplaner poängterades att inrättandet av
lärlingsskolor måste styras av det lokala behovet. Både grundandet och
ledningen av skolorna var i regel "det allmännas uppgift", men i
många fall var det nödvändigt att initiativet kom från företagarna.
Lärlingsskolornas uppgift borde vara att ge de manliga ungdomarna
praktisk och teoretisk yrkesutbildning direkt efter folkskolan, men
också att ge dem moralisk fostran, att hålla dem borta från sådant som
kunde ha en menlig inverkan på dem. 110
35
År 1908 lämnade Hantverksorganisationen också en skrivelse till regeringen med önskemål om att tekniska kommitten skulle undersöka
om det var möjligt att inrätta en överstyrelse för de lägre tekniska läroanstalterna och de blivande yrkesskolorna. 111
Ä ven Sveriges Industriförbund intresserade sig för en reformerad
lägre yrkesundervisning. Industriförbundet bildades först 1910, dvs
vid en tidpunkt då den tekniska utbildningen redan var föremål för utredning. 1913 tillsatte förbundet en kommitte som arbetade med yrkesutbildningsfrågan; bl.a. utarbetades förbundets yttrande över tekniska kommittens förslag som kom 1912. 112
Ä ven på lokal nivå diskuterades olika aspekter av den tekniska utbildningen. I en motion i Stockholms stadsfullmäktige i december 1900
hävdade folkskalinspektör Bergman att arbetsgivarna inte längre
kunde ge de unga den nödvändiga ledning som den blivande yrkesarbetaren behövde. Detta be~_odde på den allmänna utvecklingen inom industrin och hantverket. Aven den sociala och politiska bildningen var
bristfällig. Praktiska yrkes- och arbetsskolor för ungdomar i åldern
14-18 år borde därför inrättas. Motionen ledde till att stadsfullmäktige
1901 tillsatte en kommitte för att bl.a. utreda förutsättningarna för ett
grundande av praktiska yrkes- och arbetsskolor. 113 I oktober 1907 tillsatte regeringen den tekniska kommitten. Men detta påverkade inte utredningen i Stockholm utan arbetet fortsatte. Kommitten föreslog i sitt
betänkande 1910 att en träarbetarskola och en metallarbetarskola
skulle inrättas. Efter behandling i stadsfullmäktige remitterades ärendet samma år till Stockholms stads folkskolöverstyrelse. Denna uttalade sig för inrättande av yrkesskolor för snickare, arbetare vtd mekaniska verkstäder samt sömmerskor. Skolornas organisation var
mycket influerad av Georg Kerschensteiners yrkesskolesystem.u4 De
tre föreslagna kommunala yrkesskolornas verksamhet startade 1912,us
samma år som tekniska kommitten lade fram sitt betänkande.
Enligt en uppgift i Svensk Läraretidning diskuterades praktiska yrkesskolor också i Göteborg vid denna tid. Men de ledde inte till att några nya skolor inrättades. 116 Ä ven i Örebro var frågan aktuell. Stadens
hantverksförening hade 1904 tillsatt en kommitte för att utarbeta ett
förslag tilllärlingsskola. I juni 1907 kom ett försla_g till ecklesiastikdepartementet om inrättande av en lärlingsskola i Orebro.tt7 I förslaget
erinrades om hur storindustrin hade utvecklats på hantverkets bekostnad, om den ökande massfabrikationen och om den avtagande yrkesskickligheten. Fabrikernas behov av billig arbetskraft gjorde det möjligt för ungdomar att lätt skaffa en välbehövlig inkomst. Men därmed
minskade familjens möjligheter att ha uppsikt över ungdomarna. För
att hjälpa dem under de "farligaste utvecklingsåren" borde skolan,
36
verkstaden och hemmet verka tillsammans. Det bästa sättet vore att
lägga en praktisk och teoretisk yrkesutbildning direkt efter folkskolan.tts
En av förslagsställarna Hampus Mörner, maskindirektör vid statsbanornas Centralverkstäder i Örebro, hade (enligt densamme) i oktober 1906 blivit kallad till civilminister Julius Juhlin. Eftersom staten
ägde stora moderna verkstäder i Örebro, dvs Statsbanornas, hade
Juhlin velat förhöra sig om utsikterna till upprättandet av en lärlingsskola där. Denne sades ha framhållit att lärlingsskolor var ett effektivt sätt att komma till rätta med "ligapojkar" samt med den stora
bristen på kompetenta yrkesarbetare. Mörner .~ade anmodats att tillsammans med rektorn för Tekniska skolan i Orebro utarbeta ett förslag till lärlingsskola. 119 Enligt Mörner hade han anmodats att lämna
förslaget under hand till Juhlin.12o
Juhlin tycks senare ha överlämnat äreJ?:det såsom en officiell
skrivelse till ecklesiastikdepartementet. 121 Arendet remitterades till
styrelsen för Tekniska skolan i Stockholm, som emellertid var negativ
till förslaget. Det var inte säkert att hantverksmästare och fabriksidkare ville ge lärjungar den praktiska yr~~sutbildningen. Dessutom
skulle upprättandet av en lärlingsskola i Orebro kunna verka hindrande på lösningen av frågan om rikets lägre tekniska undervisning. 122
Detta uttalande måste ses mot bakgrund av att den tekniska kommitten
tillsattes en dryg vecka senare. I denna kom en av styrelsens ledamöter, Viktor Adler, att ingå; troligen var han redan tillfrågad om sitt
deltagande. Fråga!?- sändes därefter på remiss till landshövding Theodor Nordström i Orebro.t23
Trots Tekniska skolans negativa svar motionerade Hampus Mörner
hos stadsfullmäktige om inrättande av en lärlingsskola. 124 Fullmäktige
biföll motionen. Dessförinnan hade också ett antal arbetsgivare i staden, däribland Hampus Mörner för statsbanornas Centralverkstäder,
förklarat sig intresserade av att ta emot elever för deras praktiska undervisning. Företagen hade nämligen under de senaste åren haft stora
problem att rekrytera tillräckligt antal yrkeskunniga arbetare.
Då landhövding Nordström återlämnade ärendet till regeringen, begärde han att det skulle överlämnas till tekniska kommitten 125 , den
kommitte han några månader tidigare hade blivit ordförande i (se
kap.3). Men inte förrän i december 1911 remitterades ärendet till
kommitten. 126
Det är svårt att gissa vad som låg bakom Juhlins agerande. Kanske
hade yrkesutbildningsfrågan aktualiserats genom Ernst Beckmans motion 1904 och Juhlins beredning av denna - vilket ledde till emigrationsutredningens tillsättande. I motionen hade ju bl.a. nödvändigheten
37
av en reformering av folkbildning och yrkesutbildning påpekats. 127
Juhlin var därutöver som gammal skolman (rektor i Skara) personligen intresserad och engagerad i frågor som rörde ungdomens uppfostran, inte minst av deras moraliska fostran. 128 Dessutom tillhörde
statsbanornas Centralverkstäder civilministerns ansvarsområde. Juhlin
sades ha påtalat den stora bristen på yrkesutbildade ar~etare. Kanske
var det just Centralverkstädernas problem som avsågs . A ven dess maskinchef Mörner framhöll ju svårigheterna att rekrytera personal. Men
det låg inte inom civildepartementets arbetsområde att inrätta denna
typ av lägre skola. Därför överlämnades ärendet till ecklesiastikdepartementet. (Juhlin lämnade för övrigt regeringen i december 1907 för
att bli generalpostdirektör.129)
Åtskilliga propåer hade således riktats till statsmakterna om en omdaning av den lägre tekniska undervisningen. Effekten blev också den
önskade. I oktober 1907 tillsatte regeringen Lindman den tekniska
kommitten (se vidare kap.3). Men även andra aspekter av teknisk yrkesutbildning, nämligen av hantverkets reglerande av förhållandet
mellan lärlingen och mästaren, var vid denna tidpunkt aktuell.
c) Lärlingslagstiftning för hantverksskicklighetens bevarande
För hantverket var värnandetom yrkesskickligheten av högsta dignitet, en yrkesskicklighet som arbetaren/lärlingen skulle tillägna sig genom att gå i lära hos en mästare. I såväl Danmark, Finland och Norge
som åtskilliga centraleuropeiska länder hade under 1800-talets andra
hälft yrkesutbildningssystem byggts upp. Men i dessa länder reglerades
förhållandet mellan lärlingen och arbetsgivaren av en lärlingslag.13o
Innan den svenska näringsfrihetens införande 1864, hade lärlingsutbildningen reglerats inom skråsystemet Bestämmelser hade då funnits
över lärotid och lönesättning, utfärdande av gesällbrev och bedömande
av mästarprov: Under slutet av 1800-talet ställdes förslag om att utarbeta en lärlingslag för att på nytt fastställa förhållandet mellan lärling
och mästare.
Allmänna industriidkarmötet i Göteborg hade 1891 tillsatt en kommitte för att utarbeta ett förslag till lärlingslag. Detta hade presenterats
vid industriidkarmötet i Norrköping 1893. Efter vissa förändringar
ledde detta arbete till en motion i AK år 1895. I riksdagsskrivelsen
föreslogs en utredning om läroprov för "handtverksbiträden" . Kommerskollegium hade i sitt utlåtande 1900 påpekat att det inte var
tillräckligt med läroprov inför offentlig institution om hantverkarna
skulle kunna följa med i yrkets utveckling. För detta krävdes ett reglerande av lärlingsväsendet i dess helhet. Ar 1907 tillsattes därför sak-
38
kunniga som skulle biträda finansdepartementet vid utredningen om e?
lärlingslag. De sakkunniga var häradshövding Axel Roos, landsorg.arusationens ordförande (den nyblivne riksdagsledamoten) Herman Lmdqvist samt Hantverksorganisationens styrelseledamot, skräddarmästaren, Johan Fredrik Nyström. Dessa avgav 1909 ett lagförslag som omfattade yrken som bedrevs hantverksmässigt.
Många remissinstanser ansåg att lärlingslagsstiftningen bo~de ?mfatta även sådan industriell verksamhet som krävde yrkesutbildnmg,
dvs storindustrin. Dess behov av en ordnad praktisk undervisning
sades vara minst lika stor som hantverkets. Detta föranledde Kommerskollegium att kräva en utredning av hur storindustrins yrkesutbildning borde ordnas och huruvida en lärlingslag var tillämplig .
Roos fick därför i uppdrag att arbeta vidare med detta frågekomplex
liksom att göra erforderliga ändringar i och tillägg till lagförslaget.
En grundligare utredning visade sig vara nödvändig. År 1910 tillsattes
därför åtta nya sakkunniga för att biträda Roos. Såväl arbetar- som arbetsgivarföreträdare ingick. Betänkanden och förslag lämnades 1911
och 1913. I dessa stipulerades att en lärlingslag skulle omfatta "sådana
hantverks- och andra industriella yrken" där minst två års yrkesutbildning krävdes.
Efter hörande av åtskilliga remissinstanser skulle Kommerskollegium och Socialstyrelsen utarbeta ett gemensamt utlåtande. Men det
fanns så stora meningsskiljaktigheter mellan remissinstanserna och de
båda ämbetsverken att det blev omöjligt att nå en lösning. Frågan fick
därför vila och aktualiserades först 1921 av skolöverstyrelsen som då
hänvisade till det år 1918 införda praktiska ungdomsskolesystemet.m
.
Någon lärlingslag infördes dock aldrig.
Ar 1902 beslöt Hantverksorganisationens centralstyrelse att man
skulle arbeta för en lärlingslags genomförande. Cirkulär skulle skickas
till hantverksföreningarna, artiklar publiceras i pressen och intresserade riksdagsmän kontaktas. 132 En skrivelse lämnades samma år till finansministern.m Nästa år, 1903, återkom organisationen med en skrivelse till regeringen samt en masspetition, enligt uppgift med tusentals
namnunderskrifter. I båda dessa stod yrkesskicklighetens höjande i
förgrunden. Skrivelsen till regeringen framhöll betydelsen både av en
lärlingslag och av yrkesutbildningsanstalter, petitionen berörde däremot enbart lärlingslagsfrågan. 134 Vid centralstyrelsens möte i april
1906 tillsattes en arbetsgrupp för undersökning av lärlingslagsfrågan.!Js Vid Hantverksorganisationens årsmöte samma år presenterades
ett uttalande från arbetsgruppen. Årsmötet förordade att Hantverksorganisationen skulle vända sig till regeringen, 136 vilket också skedde.l37 Ett år senare sägs organisationen ha vänts sig direkt till finans39
ministern (C. Swartz) med en VPM i frågan. 138 1914 yttrade sig även
Industriförbundet över lärlingslagsutredningens förslag .t39
d) Handelsundervisningen
Även den merkantila undervisningen aktualiserades under 1900-talets
första årtionde. Behovet av en omorganisation av denna togs i december 1907 upp i en PM till Kommerskollegium från inspektorn över
handelsgymnasierna Alfred Nordfelt. Nordfelt menade att det var en
ganska allmän mening att köpmannautbildningen var bristfällig. Han
ville göra gällande att detta bland annat berodde på att det inom landet
inte fanns något större ip.tres~e eller ens någon förmåga att bedriva
handel. Andra arbetsfält, inte minst tjänstemannens, hade av tradition
utövat större lockelse. Promemorian rörde framför allt handelsinstituten, dvs den högre handelsutbildningen. Men den utmynnade i en anhållan om utredning av såväl den högre som den lägre utbildningen
(med undantag för handelshögskoleutbildningen). 140 En inventering av
de befintliga handelsskolorna borde göras. Men även behovet och omfattningen av statligt ekonomiskt stöd, statlig inspektion, skolornas organisation och anknytning till de allmänna läroverken - eventuellt även
till folkskolan - liksom lärarnas kompetens och avlöningsvillkor borde
utredas.•4•
Denna PM föranledde Kommerskollegium att den l juni 1908 inlämna en skrivelse till finansdepartementett 42 med en begäran om utredning av handelsundervisningen. Handelshögskoleutbildningen var
med största sannolikhet på väg att lösas. Kollegium ansåg därför att
uppmärksamheten "från det allmännas sida" borde riktas mot den övriga handelsundervisningen som var minst lika viktig. Att just Nordfelts promemoria initierat Kommerskollegium att agera visar en jämförelse av textinnehållet Den senares skrivelse var visserligen mer
omfattande, men i stort sett samma punkter togs upp. Man påpekade att
köpmannautbildningen hade väsentliga brister och hade samma förklaring till detta som Nordfelt. Näringslivets snabba utveckling, som
bl.a~ hade lett till utvidgade handelsförbindelser, hade accentuerat behovet av en ökad fackbildning för handelsyrket.•43
Nordfelt hade påpekat att de anslag som delades ut till fyra handelsinstitut var obetydliga i jämförelse med anslagen till den allmänna och
den tekniska undervisningen. Men eftersom en förbättring av köpmannautbildningen var viktig, fanns det behov av att öka det statliga stödet.
Men endast skolor som hade gjort sig värda ett understöd borde få
komma i fråga. 144 Kommerskollegium, däremot, betonade visserligen
vikten av ökat ekonomiskt understöd åt handelsinstituten. Men man
40
hävdade samtidigt att de lägre handelsskolorna i allmänhet inte behövde statsunderstöd, ej heller att det vore önskvärt. Upprättandet av
dessa skolor var framför allt en lokal angelägenhet. Ä ven Kollegium
påpekade att vissa lägre handelsskolor bedrev en undervisning som var
undermålig. Därför måste försiktighet iakttas så att inte staten genom
statskontroll gav skolor en auktoritet som de inte var förtjänta av.• 4 s
Nordfelt ville således ha en utredning av behovet av statsunderstöd
över huvud taget. Kommerskollegium ansåg däremot att den lägre undervisningen var en kommunal angelägenhet. Kontroller av verksamheten kunde däremot vara en statlig uppgift. Men båda var eniga om
behovet av en utredning om förändringar av handelsundervisningen.
Denna åsikt delades av finansministern som i september 1908 tillsatte
1908 års handelsundervisningskommitte (se vidare kap.4).
e) Den husliga utbildningen
Vid sekelskiftet fanns det inga skolor som hade till främsta uppgift att
förmedla huslig yrkesutbildning. Huslig bildning gavs .vanligtvis genom frivilliga kurser inom folkskoleväsendet, genom flickskolans ordinarie undervisning och genom privata skolors lärarutbildning. Vissa
lantmannaskolor hade sommartid kurser för lantbrukets flickor.
Flickskolorna införde tidigt ämnet huslig ekonomi. Det dröjde inte
länge förrän förslag väcktes om att även undervisa arbetarklassens
flickor och kvinnor i detta ämne. Bakom detta låg inte minst näringsfysiologins genombrott under 1800-talets andra hälft. Denna hade under 1880-talet fått stor genomslagskraft på det husliga området.
Hushållsarbetet betraktades inte längre enbart ur praktisk synvinkel. 146
Genom näringsfysiologin gavs vetenskapliga bevis för att en fullvärdig
proteinrik kost var en förutsättning för arbetarnas prestationsförmåga.147 Manliga vetenskapsmän trängde här in på ett tidigare helt
kvinnadominerat ornråde. För att få fakta som underlag till sina reformförslag genomfördes bl.a. hushållsräkningar. 148 De nya ideerna
prövades först på olika institutioner, t.ex. sjukhus. 149 Socialreformatörer "såg" plötsligt var orsaken till allt det rådande samhällseländet
fanns, nämligen i arbetarkvinnornas oförmåga i matlagning och andra
hushållsgöromål! Detta ansågs resultera inte bara i dålig kost utan även
i att männen drog sig bort från de otrivsamma hemmen till krogen. 150
År 1902 motionerade de båda liberala riksdagsledamöterna Emil
Hammarlund och Fridtjuv Berg om statsanslag för undervisning i huslig ekonomi i folkskolor, högre folkskolor och folkhögskolor. I statsverkspropositionen hade föreslagits att anslagen till de högre flickskolorna och samskolorna skulle höjas. Motionärerna ansåg att även folk-
41
undervisningens skolor borde få samrna ekonomiska bidrag. Genom
bristande kunskaper slösades det alldeles för mycket och maten blev
både dålig och dyr. De blivande husmödrarna borde därför undervisas
om födoämnenas sammansättning och om tillagning av mat på bästa
och billigaste sätt. Att lära flickorna i folkskolan att sköta ett hem var
dessutom det bästa sättet att befrämja nykterheten. 151
De remissinstanser som yttrade sig över ärendet (folkskolinspektörer, dornkapitel och landshövdingeämbeten) var i stort sett eniga om
att en statligt understödd huslig undervisning behövdes. 152 År 1906
drev så den forne motionären Fridtjuv Berg, nu ecklesiastikminister,
igenom en proposition om anslag till den husliga undervisningen inom
folkundervisningsväsendet. 153
Den husliga utbildningen blev till skillnad från folkundervisningen,
den merkantila undervisningen och den tekniska undervisningen inte
föremål för någon särskild utredning under 1910-talet. Under andra
hälften av 1910-talet aktualiserades dock den husliga undervisningen
på annat sätt (se kap.6).
Något om tidsförhållandena då kommitteerna tillsattes
Som framgått ovan var det regeringen Lindman som tillsatte de utredningar som skulle undersöka de tekniska och merkantila utbildningarna samt folkundervisningen. Högermannen Arvid Lindman hade i
maj 1906 fått i uppdrag att bilda regering. Dess uppgift blev att få till
stånd en lösning av rösträttsfrågan, något som de tidigare regeringarna
inte hade lyckats med. Ministärens sammansättning dikterades av denna
fråga. Flera av de ledamöter som utsågs 154 representerade grupper
inom riksdagens båda kamrar som hade uttalat sig för ett proportionellt valsystem.1ss I februari 1907 tog riksdagen det första beslutet om
en reformering av rösträtten. 1s6
Lindmans rninistär hade bred förankring i praktiska frågor. Såväl
ämbetsmän som företrädare för näringslivet och jordbruket ingick. 157
Lindman hade själv under många år varit framgångsrik företagsledare
inom trävaruindustrin och den norrländska järnhanteringen. Men han
hade även varit generaldirektör i telegrafverket. 158 Såväl ecklesiastikminister Hugo Hammarskjöld .som jordbruksminister Petersson i
Påboda tillhörde andra kammarens Nationella framstegsparti. Detta
ville vara ett moderat reformparti med uppgift att stödja näringslivet
men motarbeta socialismen. Detta hade konstituerats 1906 med syftet
att svara mot behovet av nationell samling efter unionsupplösningen
1905.159 Regeringens tillsättande av emigrationsutredningen i början på
1907 var ett annat sätt att uttrycka strävan och behovet att bevara och
42
samla nationens resurser. Ministären tog initiativ till flera sociala reformer, bl.a. tillsattes 1907 en utredning om folkpensionslag. 160
Omkring 1906-1907 kulminerade högkonjunkturen varefter en konjunkturnedgång följde. Samtidigt hårdnade kampen på arbetsmarknaden. Genom den s.k. decemberkompromissen 1906 tvingade Svenska
Arbetsgivareföreningen Landsorganisationen att acceptera arbetets f~
het. Det innebar att det i alla kollektivavtal skulle stadgas att arbetsgivaren skulle leda och fördela arbetet samt ha rätt att fritt antaga och
avskeda arbetare. I gengäld erkändes arbetarnas föreningsrätt. 161 Bland
fackföreningsmedlemmarna var många kritiska till uppgörelsen. Detta
blev uppenbart under 1908 då en storkonflikt - efter strejker, ~pp
lopp, Amaltheaattentatet och hot om såväl storlockout som storstreJk avvärjdes först genom regeringens ingripande. Men konflikterna på
arbetsmarknaden fortsatte. Utvecklingen ledde till 1909 års storstrejk.I62 Under samma period pågick en strid inom socialdemokratin
mot den politiska och fackliga ledningen om den socialistiska kampens
utformning, dvs om denna skulle ha en revolutionär eller reformis~isk
inriktning.I63 Vid andrakammarvalet hösten 1908 fortsatte den socialdemokratiska frammarschen parad med en tillbakagång för de konservativa. Samtidigt var en utvidgning av rösträtten för män p å
gång.I64 Detta spädde på den uttalade rädsla för socialismen som fanns
bland företagare och makthavare. 165
Det var i detta oroliga och föränderliga samhällsläge som den konservativa regeringen Lindman tillsatte tre av de utredningar som står i
fokus för denna avhandling. I oktober 1907 utsågs alltså den tekniska
kommitten. Nästan ett år senare (i september 1908) tillkallades 1908
års handelsundervisningskommitte. Ar 1909 utvidgades seminariekomrnittens uppdrag och fler ledamöter tillsattes, varefter den kallades
folkundervisning s kommitten.
Regeringen Lindmans intresse för skolfrågor inskränkte sig dock
inte till dessa lägre utbildningar. Förutom den lägre lantbruksundervisningen blev stora delar av de högre utbildningarna - t.ex. lantbrukshögskole-, skogs-, lantmäteri-, arkitekt-, handelshögskole- samt
den högre tekniska undervisningen - föremål för utredning. 166 Tillsättandet av kommitteer var inte en till utbildningsväsendet isolerad
företeelse. I och med regeringen Lindmans tillträde 1906 skedde en
markant uppgång av utredningsverksamheten. Detta berodde på en
allmän ökning av regeringens handlingsiver efter unionsupplösningen,
men också på att den ordinära beredningsorganisationen, departementen, från 1908 var under utredning (vilket i och för sig även var
föranlett av den ökade samhällsaktiviteten efter unionsupplösningen). 167
43
Sammanfattning
Läroinnehållet i och organisationen av såväl folkundervisningen, bl.a.
folkskolan och fortsättningsskolan, som de praktiska utbildningarna
hade diskuterats alltsedan slutet av 1800-talet. Under 1900-talets första
decennium och särskilt under åren 1906 till 1908 accentuerades intresset för dessa skolformer. Skolornas existerande kvalifikationsoch reproduktionsfunktioner uppfattades som otillfredsställande. I det förändrade samhället krävdes det att ungdomarna genom skolorna gavs en
helt annan uppfostran och utbildning än tidigare.
År 1908 riktades flera krav till regeringen om en reformering av
folkundervisningen. Allmänna folkskollärarföreningen, lägre lantbruksundervisningskommitten, Skaraborgs lantmannaskoleförbund och
hushållningssällskapens årsmöte framhöll då att undervisningen måste
ges en praktisk inriktning. På så sätt kunde skolan/samhället förlänga
sitt inflytande över ungdomarnas allmänbildning och fostran. Undervisningen skulle även ge tonåringarna sådan utbildning de behövde för
att kunna utöva sina medborgerliga rättigheter på rätt sätt - dvs utan
att lyssna på de politiska irrlärorna, de revolutionära budskapen.
Dessutom kunde ungdomarnas intresse för yrkesarbetet väckas och en
viss yrkesundervisning ges.
Sveriges Allmänna Folkskollärarförenings största intresse var att
skapa en grundläggande utbildning som var gemensam för alla barn
oavsett klass- eller religionstillhörighet Detta mål skulle nås genom att
folkskolan blev en bottenskola. Man grundade detta ställningstagande
på utvecklingspsykologiska rön om bildningens betydelse för skapandet
av goda och jämlika samhällsmedborgare. Föreningens arbete inriktades framför allt på att skapa denna demokratiska och sekulariserade
skola (liksom på frågor om lärarutbildning och andra för lärarna som
yrkeskategori viktiga frågor). I bottenskaleorganisationen ingick fortsättningsskolan som en av påbyggnadsformerna ovanpå folkskolan.
När föreningen arbetade för en obligatorisk undervisning i fortsättningsskolan innebar detta att man samtidigt arbetade för att, så att
säga, styra initvinga in folkskolan mot att bli bottenskola.
Ett centralt element i den på liberala ideer grundade bottenskaletanken i folkskollärarföreningens skepnad var att alla samhällsklasser
måste ges en jämlik uppfostran och att samförstånd mellan samhällsklasserna därmed kunde uppnås. Bottenskaleiden svarade därmed mycket väl mot den aktuella sociala frågan. Ett inslag i denna som diskuterades var ungdomarnas sysslolöshet i de nya, mer tättbefolkade industriorterna. Tonåren kom att uppfattas som en farlig tid. Sådan oro
uttalades även av biskoparna von Scheele och Lövgren. Även dessa
44
förordade en obligatorisk fortsättningsskola men förutsatte samtidigt
att folkskolans undervisning minskades.
Först 1908 uttalade sig folkskollärarföreningen klart för en praktiskt inriktad fortsättningsskola i sin skrivelse till regeringen. Under
lång tid dessförinnan hade diskussioner om detta förts, men föreningen
hade inte gjort något entydigt ställningstagande. I stället hade skolans
betydelse för ungdomarnas medborgerliga och sedliga bildning stått i
förgrunden; ett obligatorium hade ofta diskuterats. I 1908 års skrivelse
nämndes dock inget om en obligatorisk undervisning. Motivet för en
praktisk inriktning var att göra fortsättningsskolans undervisning
attraktiv för ungdomarna. Syftet var att fånga deras intresse för en
utbildning utöver folkskolans nivå.
Under många år hade folkskollärarföreningen hävdat att fortsättningsskolans främsta mål var att ge ungdomarna en social och medborgerlig fostran. Varför lades nu så stor vikt vid en praktiskt inriktad
fortsättningsskola? Stor betydelse måste tillskrivas det tyska skolsystemet i Kerschensteiners skepnad. Genom detta hade folkskollärarföreningen fått en praktiskt genomförbar modell för fortsättningsskolan. I
den tyska grundläggande fortsättningsskolan stod den sedligt-medborgerliga bildningen i förgrunden. Den praktiska undervisningen skulle,
genom att den kunde fånga ungdomarnas intresse, vara ett hjälpmedel
för att förmedla denna. Det tyska skolsystemet innehöll även yrkesutbildningsanstalter ovanpå fortsättningsskolan. Därigenom passade detta
skolsystem såväl organisatoriskt som pedagogiskt synnerligen väl in i
Allmänna folkskollärarföreningens "program". Detta var ett skolsystem som inte bara tilltalade folkskollärarföreningen samt liberaler som
t.ex. Robert Johansson och Ernst Beckman utan även högermän såsom
Alfred Friden, Frans von Scheele och ecklesiastikminister Per Lindström.
Från 1904 behandlade Allmänna folkskollärarföreningen yrkesundervisningen som en fråga för sig, skild från en praktiskt inriktad
fortsättningsskola. Då folkskolläraren Alfred Friden 1903 tilldelades
ett stipendium för en resa till Tyskland fick han i uppgift att undersöka
såväl fortsättningsskolans som yrkesutbildningens ställning. År 1909
tillsatte föreningen en särskild kommitte för att utarbeta ett handlingsprogram som kunde ge föreningen en säkrare grund att stå på. Till
skillnad från vad gällde allmänbildningen tycktes Allmänna folkskollärarföreningen inte ha haft några konkreta ideer om hur yrkesutbildningen lämpligen kunde organiseras. Detta trots att bottenskaleprogrammet som Fridtjuv Berg hade propagerat för alltsedan 1883 även
innehöll yrkesutbildningsanstalter som överbyggnader på folkskolan.
45
Stora delar av den lägre yrkesutbildningen hade dittills bedrivits
med föga kontroll eller stöd från staten. Men nu krävdes statligt ingripande genom mer eller mindre omfattande reglering av utbildningarna och ekonomiska bidrag. Bland dem som vände sig till regeringen
var Nordiska teknikermötet, Sveriges Hantverksorganisation, inspektorn över lägre tekniska undervisningen Viktor Adler, Kommerskollegium och inspektorn över handelsgymnasierna Alfred Nordfelt. De
lägre praktiska utbildningarna togs således upp framför allt av näringslivets intressenter och av organ eller personer som så att säga var
statens förlängda arm. Det måste påpekas att samtidigt som diskussioner fördes om industrins och hantverkets undervisning, pågick ett
arbete för att genom instiftandet av en lärlingslag reglera den praktiska yrkesutbildningen på arbetsplatserna.
Med undantag för de tidigaste inlagorna (från 1880- och 1890-talet)
relaterades den tekniska undervisningens situation mycket tydligt till
de förändrade förhållandena inom näringslivet. Industrin måste få tillgång till relevant utbildad arbetskraft för att kunna konkurrera med
omvärlden. I de uttalanden som rörde utbildningen på lokal nivå i
Stockholm och Örebro betonades dock i hög grad även behovet av social fostran och medborgerlig bildning.
Den tekniska undervisningen fick sedan flera årtionden tillbaka
större eller mindre statsbidrag. För dess företrädare var det därför
naturligt att begära ytterligare statligt stöd. Hantverksorganisationen
menade att inrättandet och ledningen över skolorna var "det allmännas" uppgift. Men samtidigt värnade man om näringarnas inflytande
över utbyggnaden av skolorna. Organisationen hävdade därför att
initiativet till nya skolor borde komma från företagarna. Man ville
med andra ord att näringslivet skulle ha kvar sitt inflytande över
yrkesutbildningen utan att behöva stå för kostnaderna för sitt eget
utbildningsbehov. Hantverksorganisationen, eller snarast dess aktive
ordförande C.J.F. Ljunggren, var otålig och ville inte invänta en utredning av den tekniska undervisningen. Organisationen verkade därför mycket aktivt. för att utarbeta undervisningsplaner som kunde ge
lokala hantverksföreningar organisatoriska förutsättningar att starta
nya skolor.
Även på lokal nivå fanns ett intresse för lägre praktisk utbildning. I
Stockholm inrättades 1912 ett skolsystem som var mycket influerat av
den tyska arbetsskolan. I Örebro vill både företrädare för näringslivet
och stadsfullmäktige inrätta en s.k. lärlingsskola. Till skillnad från i
Stockholm lyckades man dock inte förverkliga planerna. Eftersom
staten var inblandad, genom statsbanornas Centralverkstäder och civilminister Juhlin, kunde inte det avgörande beslutet fattas på lokal nivå,
46
såsom i Stockholm. Genom att ärendet kopplades ihop med den övriga
reformeringen av den lägre tekniska undervisningen, uppsköts ärendets avgörande.
Motiven till den lägre handelsundervisningens omorganisation var
mer oklart definierade även om köpmännens ökade betydelse, på
grund av av de utvidgade handelsförbindelserna, påpekades. Den lägre
handelsundervisningen hade nästan uteslutande drivits utan något statligt stöd. Därför var inte ens förslagsställarna själva - inspektorn över
handelsgyrnnasierna, Alfred Nordfelt, eller Kommerskollegium (det
centrala ämbetsverk som handeln sorterade under) - säkra på att staten
borde gripa in i någon större omfattning på den utbildningsnivån.
Således var också målen tämligen allmänna - en inventering av olika
behov behövdes.
Den husliga yrkesutbildningen var till sin karaktär väsensskild från
de övriga yrkesutbildningarna. Den hade ju hemmen som slutliga avnämare och var därmed inte utsatt för konkurrens utifrån som näringarna. Men också denna influerades i högsta grad av utländska rön.
Ä ven argumenteringen för stöd till den husliga utbildningen hade en
direkt koppling till den aktuella sociala frågan. Kvinnorna skulle utbildas i kostfrågor och läras att göra hemmet trivsamt. Genom att ge det
husliga arbetet en professionell prägel, grundad på vetenskapliga rön,
upphöjdes det husliga arbetet till ett arbete för samhällets bästa. Delar
av de sociala problemen, t.ex. arbetamas förkärlek för krogen, kunde
på så sätt lösas.
Inför de många missnöjesyttringarna kring den existerande undervisningen och mot bakgrund av de rådande samhällsstämningarna blev
den konservativa regeringen Lindman tvungen att reagera. Efter åtskilliga års diskussioner var således plötsligt fortsättningsskolan, den
lägre tekniska undervisningen och handelsundervisningen föremål för
utredning (liksom sedan 1907 den lägre lantbruksundervisningen, men
denna ryms inte inom ramen för denna avhandling). De följande
kapitlen kommer att behandla de fyra kommitteernas tillsättning, direktiv, sammansättning, arbete, betänkanden och betänkandenas remissbehandling.
47
Noter
2
3
4
5
6
7
8
9
10
Il
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
32
33
34
35
36
37
38
39
40
41
42
43
44
45
48
Herrström 1966 s 6 f, 33 f. Richardson 1977 s 46 f, 51 f
Franzen 1930 s 108 f.
Ibid s 192 ff.
Sv. folkskolans hist.IV s 12 f
Ibid s 115
Isling 1980 s 129
Det första steget togs 1894 då läroverkets I :a klass skulle bygga på kunskaper
motsvarande folkskolans 3:e klass.
Herrström 1966 s 6 f. Richardson 1977 s 45 ff. Thelin 1981 s 18 f
Folkunderv.kom. bet. V s 14 ff
I officiella statistiken finns inga exakta uppgifter. Kommitten har räknat ut ett
närmevärde. Ibid s 10, 16
Sv. folkskolans hist.IV s 13, 16, 115, 190
Tekniska kom. bet.I s 35
Ibid s 40 ff
Ibid s 51 ff
Ibid s 49
RD 1918 prop.96 s 29. Se även 1908 års handelskom. bet. s 16
Nordisk Familjebok
Införandet av huslig ekonomi i folkskolan har ingående skildrats av Johansson 1987
Johansson 1987 s 118
Tekniska kom. bet.I s 37
1908 års handelskom. bet. s 133
Isling 1980 s 178 ff
Dessa hölls vart 5:e år. Franzen 1930 s 478
Tegborg 1969 s 27 f. Emil Hammarlund var ordf. i Sv:s Allm. Folkskollärarför. 18951905. Fridtjuv Berg var sekreterare 1888-1897, ordförande 1910-1912 samt 1915 till
sin död 29/2 1916. Franzen 1930 s 409,416
Isling 1980 s 143. Tidningen ägdes av Emil Hammarlund fram till 1896 då ett
aktiebolag bestående av lärare bildades. Den betraktades som lärarföreningens officiella
organ. Hammarlund var redaktör 1881-1906, Berg 1907-1911, 1915-1916.
Sv. folkskolans märkesmän s 103 f
Se Florin 1987
Tegborg 1969 s 28.
Nilehn 1975 s 82 ff. Bröms 1964 s 209 ff
Franzen 1930 s 91 f
Berg influerades både av inhemska och utländska reformpedagoger. Bröms 1964 s 217
f. Isling 1980 s 145 ff
Herrström 1966 s 21. Bröms 1964 s 212 ff
Bröms 1964 s 234 ff
Se SAF:s centralstyrelseprot. t.ex. 3-7 jan.1900 § 5, 2-7 jan.1902 § 5, 2-7 jan.1903 §
8, SAF
Franzen 1930 s 106 f. Englund 1986 s 96 f, 122 f
SAF:s centralstyrelseprot. 2-7 jan.1902 § 5, SAF
SAF:s centralstyre1seprot. 8-9 april 1903 § 5, SAF
Englund 1986 s 170
Franzen 1930 s 474 f
SAF:s centralstyrelseprot. 2-7 jan.l904 § 10, SAF
SAF:s centralstyresleprot. 3-6 jan.1912 § 7, SAF
Englund 1986 s 133 f
Uppfostran tilllivsduglighet s 3 ff
Kerschensteiner 1910 s 10 f, 15 f
46 "Georg Kerschensteiner. Om organisation av fortbildningsskoloma i Mynchen", Sv .
Läraretidning 1910: 10 s 194 f
47 "Georg Kerschensteiner. Något om hans tankar rörande skolbildning och skolorganisation", Ibid 1910:8 s 145 ff
48 "Georg Kerschensteiner. Om organisation av fortbildningsskoloma i Mynchen", Ibid
1910:10 s 194 f
49 "Tyska fortsättningsskolor. Några reseintryck.4" av Albert Thorell, lbid 1907:50
s 1151 ff. "Tyska fortsättningsskolor. Några reseintryck.5" av Albert Thorell, Ibid
1907:51 s 1180. "Georg Kerschensteiner. Något om hans tankar rörande skolbildning
och skolorganisation", Ibid 1910:8 s 145 ff. "Georg Kerschensteiner. Om organistion
av fortbildningskurserna i Mynchen" samt "Möte å Musikaliska akademien", Ibid
1910:10 s 194 f. "Yrkesundervisningen och en dess märkesman" av Albert Thorell,
Social Tidskrift 1910:3 s 97 ff
50 Kerschensteiner 1910. Kerschensteiner 1912
51 SAF:s centralstyrelseprot. 3-6 jan.l912 § 7, SAF
52 Englund 1986 s 89 f, 98. Herrström 1966 s 27. Isling 1980 s 152. Tegborg 1969 s 28,
370 f.
53 Minneslista för andrakammarvalen. Till tjänst för valförrättare och valmän. Göteborg
1908
54 Kälvemark 1972 s 168 f
55 Adelswärd var chef för Åtvidaberg. Han anses vara ett exempel på den nya typen av
företagsledare som skapade moderna företag på de gamla bruksorterna. Söderpalm 1969
s 12
56 RD 1908 AK motion nr 102 s 2 ff, 10
57 Englund 1986 s 106 ff
58 Ibid s 140, 180. Isling 1980 s 153 ff
59 Englund 1986 s 183 ff. Fram till programrevisionen 1920 sades att folkskolan skulle
utvecklas "till en för alla gemensam och kulturuppfordringame uppfyllande medborgarskola". Program för SAP
60 Englund 1986 s 194
61 Ibid s 162 ff
62 Allm . Valmansförbundet, Valprogram 1908. Andra kammarens moderata partiers
valprogram 1912, AVF vol.l , RA
63 Lundahl 1989 s 50 ff
64 Ibid s 64
66 Beslutet stadfastes i RD 1909
68 von Scheele 1911
69 Folkuppfostran och folkbildning", Social Tidskrift 1911 :9
70 Tegborg 1969 s 381 f
71 RD 1909 FK Motion nr 9 s 2 ff.
72 RD 1909 FK prot.nr 21 s 46 ff
73 "Ett negativt skolprogram", Sv . Läraretidning 1909:13. "Två skolprogram. l. Det
negativa", Ibid 1909:31. "Två skolprogram. 2. Det positiva" . Ibid 1909:40. Redaktör
för Sv .Lärare tidning 1907-1911 var Fridtjuv Berg. Franzen 1930 s 447
74 Englund 1986 ~ 116 ff. Socialdemokratiska Arbetet instämde i nödvändigheten av detta.
Ibid s 144. Aven i en artikelserie 1891 i liberala Aftonbladet föreslogs att
fortsättningsskolan skulle ges en praktisk inriktning. lbid s 114 f
75 Franzen 1930 s 107, 191 f
76 SAF:s centralstyrelseprot. 8-9 aprill903 § 6, 2-7 jan.1905 § 6, SAF
77 RD 1904 AK Motion nr 37 s 7 ff
78 Ernst Beckman hade varit folkskolinspektör; var nu rektor för Stockholms nya
samskola.
79 RD 1904 AK prot.nr 25 s 39 ff
81 RD 1905 AK Motion nr 34 s 22
49
82
83
84
85
RD 1905 FK prot.nr 29 s 2. RD 1905 AK prot.nr 34 § 13 s 34
FolkundeiV.kom. bet. V s IV
Skrivelse från Sveriges Allmänna Folkskollärarförening, dess verkställande styrelse 23
maj 1908. Eckl.dep, Konseljakt 31 okt.l919 nr 79, vol. VII, RA
86 Englund 1986 s 205
87 Ibid s 130 ff
88 SAF:s centralstyrelseprot. 3-7 jan.1908 § 8, SAF
89 Franzen 1930 s 52 ff
90 LantbruksundeiV.kom. s 321 f
91 FolkundeiV.kom. bet.V s IV f, 32
92 Skrivelse på hushållningssällskapens ombuds vägnar genom Hugo Hamilton 7
nov.l908. Eckl.dep, Konseljakt 12 jan.1909 nr 4, RA. Hamilton var en framstående
jordbrukare och hästuppfödare. Var sedan 1907 ledamot av föiValtningsutskottet för
Skaraborgs läns hushållningssällskap. Svenska män och kvinnor
93 Eckl.dep, Statsrådsprot. 12 jan.1909 p.4, RA
94 Se vidare FolkundeiV.kom. bet. V s V f
95 Dvs städer med minst 10.000 invånare (1906 var antalet ombud 19). Franzen 1930 s
469. Tegborg 1969 s 282 f
96 Franzen 1930 s 245
97 Skrivelse från Nordiska teknikermötets föiValtningsutskott. Stockholm i sept. 1898.
Eckl.dep, Konseljakt 31 okt.1919 nr 79, vol.III, RA. Vid mötets förhandlingar 1897
hade bl. a. Viktor Adler deltagit.
98 Förhandlingama vid Nordiska Teknikermötet i Stockholm den 15-19 juni 1897. Af
mötesbestyrelsen utgifna genom mötets generalsekreterare Lektor W. Hoffstedt,
Stockholm 1898. Eckl. dep, Konseljakt 31 okt.1919 nr 79, vol. VIII, RA
99 Skrivelse från Viktor Adler tf inspektör för de lägre tekniska yrkesskoloma 26
febr.l898. Eckl.dep, Konseljakt 31 okt.l919 nr 79, vol. VIII, RA
100 Pro t. fråi). möte med föreståndarna för de tekniska elementarskoloma i Norrköping,
Malmö, Orebro samt Chalmerskaskolan i Göteborg 1881 den 3 aug., (fråga litt e).
Eckl.dep, Konseljakt 31 okt.1919 nr 79, vol. VIII, RA
101 Tekniska kom. bet.l s 33
102 SHO:s styrelseprat 30 april 1906 § 13, SHO
103 Handlingar vid SHO:s ordinarie årsmöte i Norrköping 27-28 juli 1906, s 15 ff, SHO
104 Skrivelse från SHO, Kristianslad 7 sept.l906. Eckl.dep, Konseljakt 31 okt.1919 nr79,
vol. VIII, RA
105 Skrivelse till Arbetsutskottets ledamöter herrar Joseph Swensson, H. van Rijswijk,
Aug. Lindmark och J.F. Nyström från C.J.F. Ljunggren. Kristianstad 5 april 1908.
Bil. B till SHO:s styrelseprot. 4 mars 1908 § 16, SHO
106 Styrelsens framställningar till årsmötet 1908 s 102 ff. Prot. till SHO:s 4:de ordinarie
årsmöte i Borås 20-21 juli§ 23, 24, SHO
107 Handlingar vid SHO:s ordinarie årsmöte i Norrköping 27-28 juli 1906, s 15 ff, SHO
108 Verkställande utskottets prot. 4 nov.l908 § 5, 7, SHO
109 Bil. D till verkställande utskottets prot. 19 febr.l909, SHO
110 Bil. D till verkställande utskottets prot. 4 nov.l908, SHO
111 SHO:s styrelseprat 4 mars 1908 § 17, SHO
112 SIF:s Arbetsutskottsprat 6 nov.l912 § 5, 28 maj 1913 § 7, SIF
113 Bl. a. inspektören över de lägre tekniska yrkesskoloma Viktor Adler, och tf ledaren för
arbetsstatistiska arbetet i Kommerskollegium, Henning Elmquist, ingick.
114 "Yrkesskolornas inrättande i vårt land. Förslaget till fortbildningsskola i Stockholm",
· Teknisk Tidskrift 9 sept. 1911. Se även Linge 1911 s 5 f, 16 ff
115 "Stockholms kommunala yrkesskolor invigda". Sv. Läraretidning 1912:50 s 1137 f
116 "Frågan om yrkesskoloma under debatt i Göteborg". Ibid 1904:18 s 18
117 Eckl.dep, Diarium över inkommande mål 1907, 26 juni nr 1545, RA
118 Skrivelse till civilmin. Juhlin, Förslag till upprättande af en lärlingsskola i Örebro 12
febr.l907. Eckl.dep, Konseljakt 31 okt.1919 nr 79, vol. VIII, RA
50
119 Utdrag ur Örebro stadsfullmäktiges prot. 22 jan.1908 § 3. Ur: Skrivelse till civilmin.
Juhlin, Örebro slott i landskansliet 26 febr.l908, Th. Nordström. Eckl.dep, Konseljakt
31 okt.1919 nr 79, vol. VIII, RA
..
120 Yttrande från H. Mömer, A. Hahn, M. Starck, V. Karlsson 7 febr.l908. Orebro slott i
landskansliet 26 febr.l908. Kungl Maj:t genom dess ecklesiastikdepartement, Th.
Nordström. Eckl.dep, Konseljakt 31 okt.l919 nr 79, vol. VIII, RA
121 Skrivelsen från Mörner m.fl. finns i Eckl.dep, Diarium över inkommande mål1907, 26
juni nr 1545, RA
..
122 Underdånigt utlåtande angående en ifrågasatt lärlingsskola i O re bro från styrelsen för
Tekniska skolan i Stockholm. Stockholm 25 sept.1907. Eckl.dep, Konseljakt 31
okt.l919 nr 79, vol. VIII, RA
123 Örebro slott i landskansliet 26 febr.l908. Kungl Maj :t genom dess Ecklesiastikdepartement, Th. Nordström. Eckl.dep, Konseljakt 31 okt.1919 nr 79, vol.VIII, RA.
Nordström hade ingått i Nordiska Teknikermötets FölVallningsutskott 1898 då detta hos
Kungl Maj:t hemställde om utredning av de tekniska elementarskolomas organisa!-Jon.
124 Skrivelse från Hampus Mörner 11 dec.l907. Ur: Skrivelse till civilmin. Juhlin, Orebro
slott i landskansliet 26 febr. 1908, Th. Nordström. Eckl.dep, Konseljakt 31 okt.1919
nr 79, vol. VIII, RA
125 Örebro 21 febr.J908, På magistratens vägnar, Skrivelse från .. Konungens befallningshavande i Orebro län. Ur: Skrivelse till civilmin. Juhlin, Orebro slott i landskansliet 26 febr.l908, Th. Nordström. Eckl.dep, Konseljakt 31 okt.l919 nr 79,
vol.VIII,RA
126 Eckl.dep, Diarium öfver inkommande måll907, 26 juni nr 1545, RA
127 Kälvemark 1972 s 204 ff
128 Juhlin 1928 s 80 f, 85 ff, 108 f
129 Kälvemark 1972 s 204 f. Juhlin fick lämna regeringen i samband med den första
allvarliga personkonflikten inom ministären Lindman. Brusewitz 1951 s 32.
130 Nilsson 1981 s 82
131 sou 1924:41 s 7 ff
132 Prot. vid SHO:s sammanträde 16 sept.1902 § 4, SHO
133 Bil. till centralstyrelsens prot. 2 febr.l903, SHO
134 Petition från Centralbyrån för industri och hantverk, jan.l903. Bil.E till centralstyrelsens pro t. l 0-11 sept. 1903, SHO
135 SHO:s styrelseprot. 30 aprill906 § 13, SHO
136 Uttalande om lärlingslag. Handlingar vid SHO:s årsmöte i Norrköping 27-28 juli 1906
s l ff, SHO
137 Bil. H till SHO:s styrelseprot. 14 april 1907, SHO
138 Bil. T till SHO:s styrelseprot. 28 juli 1907, SHO
139 Bil. 4 till SIF:s arbetsutskotts prot 30 jan.l914 § 14, SIF
140 Bankdirektör K. A. Wallenberg avsatte 1903 medel för en handelshögskola. Nordfelt
och Åke W:son Munthe (rektor vid Frans Schartaus handelsinstitut) utarbetade plan för
en sådan i Stockholm. Skolan grundades 1909. Nordfelt 1943 s 48
141 PM från Alfred Nordfelt. Stockholm 18 dec.l907. KK:l073, RA
142 HandelsundeiVisningen sorterade under finansdepartementet.
143 Justerat koncept till skrivelse från Kommerskollegium beslutat den 22 maj 1908.
KK:1073, RA
144 PM från Alfred Nordfelt. Stockholm 18 dec.l907. KK:1073, RA
145 Justerat koncept till skrivelse från Kommerskollegium, beslutat den 22 maj 1908.
KK:1073, RA
146 Johansson 1987 s 116 ff
147 Näringsfysiologins insteg på det socialpolitiska området har grundligt behandlats av
Hirdman 1983.
148 Hirdman 1983 s 19 ff, 121 f
149 lbid s 92, 98
150 lbid s 123 f
151 RD 1902. AK Motion nr 89
152 Johansson 1987 s 124 ff
51
153 Franz~n 1930 s 181
154 Jordb~. ~in. Alfr~d Petersso.n i Påboda, fin .min. Carl Swartz, eckl.min. Hugo HammarskJöld, statsmm. AIVtd Lmdman
155 Runestan1 1966 s 260 f
156 Hadenius, Wieslander & Molin 1969 s 55
157 Ibid s 54. Håslad 1965 s 80
158 Anderson 1956 s 29, 59
159 Runestam 1966 s 227 ff
160 Carlsson 1964 s 613
161 Schiller 1973 s 189
162 Bäckström 1971 s 94 ff. Johansson 1982 s 217 ff. Schiller 1973 s I 90 f
163 Johansson 1982 s 152 f. Bäckström 1971 s 65 ff
164 schiller 1973 s 190 ff
165 Englund 1986 s 193
166 Förteckning över statliga utredningar
167 Meijer 1956 s 8 ff
3 . Den tekniska
undervisningen
Tekniska kommittens tillsättning och direktiv
Under flera årtionden hade statsmakterna fått motta olika krav på förändringar av de tekniska utbildningarna. Under 1906 och 1907 ökade
antalet propåer markant. Det blev uppenbart för ministären Lindman
att den måste agera (se kap.2). I oktober 1907 utsåg därför ecklesiastikminister Hugo Hammarskjöld den tekniska komrnitten. Regeringsdirektivet var mycket kortfattat. Kommitten fick i uppdrag att utreda
samt att avge utlåtande och förslag om "huru den lägre tekniska undervisningen i riket lämpligen bör ordnas". Direktiv i egentlig bemärkelse
saknades alltså. Hamilton hänvisade till två av de tidigare omärnnda
skrivelserna som hade inkommit till Kungl Maj:t. En var Viktor
Adlers förslag till gemensamma bestämmelser för vissa tekniska skolor. En andra var hemställan från Nordiska teknikermötets förvaltningsutskott om utredning av de tekniska elementarskoloma - båda
från 1898 (se kap.2). Dessutom refererades en tredje skrivelse, från
riksdagen daterad maj 1900, om undervisning i teknisk hygien vid de
tekniska läroverken. 1 Enligt Hantverksorganisationens ordförande
C.J.F. Ljunggren hade redan den förre ecklesiastikministern Fridtjuv
Berg haft för avsikt att tillsätta komrnitten. Regeringsskiftet hade dock
omintetgjort detta.2
Landshövdingen i Örebro, Theodor Nordström utsågs till kommittens ordförande. De övriga ledamöter som förordnades var lektor
Wilhelm Abenius, rektor Viktor Adler, ingenjör B.L. Gardell samt
disponent Hjalmar Lundbohm. Då Viktor Adler avled i januari 1910
efterträddes han av lektor John Smedberg. I maj samma år adjungerades dessutom rektorerna Paul A. Bengtsson och Thor Thoren.3
Nordström hade fram till 1897 varit chef för Kommerskollegiums
bergs- och industribyrå då han hade utnämnts till generaldirektör för
Järnvägsstyrelsen. Efter att ha varit högerledamot i andra kamrnaren
från 1897 till 1905, hade han nära personband med den sittande
högerkoalitionen. Nordström var sedan 1904 landshövding. 4
Hjalmar Lundbohm var sedan 1898 disponent vid LoussavaaraKirunavaara AB. Lundbohm förknippas i allra högsta grad med Kirunas framväxt. Som geolog hade han deltagit i de vetenskapliga undersökningar i Kiruna som ledde till att gruvdriften inleddes. Lundbohm
52
53
hade dessutom med ett starkt socialt patos deltagit i planläggninoen av
samhället Kiruna. Ambitionen var att skapa en god miljö för invånarna. Som en stor bildningsentusiast, inte minst visavi kroppsarbetarna, hade han bl.a. verkat för uppbyggandet av skolsystemet i Kiruna.s
Lundbohm var sedan flera år tillbaka god vän med statsministern
Arvid Lindman. De kände varandra från den tid då Lindman var VD
för LKAB.6
. Lundbohm representerade en expansiv del av industrin och näringslivet, Nordström statsförvaltningen. Någon företrädare för hantverket
fanns dock inte. Däremot hade kommitten en stark m~oritet av representanter för olika nivåer av den tekniska undervisninoen. Lektor
Wilhelm Abenius var docent i kemi. Sedan 1904 var ha~ lektor vid
Tekniska elementarskolan i Örebro. 7 Abenius utsågs till kommittens
sekreterare. Viktor Adler var föreståndare för Tekniska skolan i
Stockholm. Sedan 1890 var han dessutom inspektör för rikets tekniska
yrkesskolor, för den tekniska undervisningen vid de allmänna läroverken och vid seminarierna. År 1906 hade han deltagit i Stockholms
stads utredning av yrkesundervisningen, vilken 1912 ledde till inrättandet av yrkesskolor. 8 Thor Thoren skulle komma att utses till rektor
för Tekniska skolan då Adler dog 1910. Thoren var sedan tidigare
överlär':lfe i konstindustriell fackteckning vid skolan. Paul A. Bengtsson var rektor vid Tekniska skolan i Borås samt stadsfullmäktiges
ordförande. Under åren 1903 och 1905 hade han varit ledamot för
högern i andra kammaren.9 John Smedberg var rektor och föreståndare för Tekniska elementarskolan i Malmö. Han undervisade i byggnadskonst med ritning, beskrivning och praktisk geometri samt linearritning.Io
Kommittens motiv till reformering
Tekniska kommitten avgav sitt betänkande i juni 1912. Några av leda~öterna hade dessförinnan gjort resor till flera länder i Europa och
till USA för att där studera den lägre tekniska undervisningen.
Resultatet av kommittens arbete publicerades i tre mycket stora delbetänkanden. Del II och del III innehöll osedvanligt ingående och omfattande ~edo~?rel~e~ 11 för den. lägre tekniska undervisningen i Sverige
respektive 1 atskilhga europetska länder samt i USA. Till dessa hänvisade kommitten i sitt huvudbetänkande, del I, som utgjorde själva
kommitteförslaget. När jag hädanefter talar om kommittens betänkande avses del I.
Vid årtiondena kring sekelskiftet var Tyskland, med sin kraftiga industriella utveckling och sina väl utvecklade tekniska utbildningssys-
54
tern, föregångslandet framför andra för de flesta västländer. 12 Speciellt
de tyska industriella fortsättningsskolorna (varav en variant var de
kerschensteinska - se kap.2) hade dragit till sig världens uppmärksamhet, så också tekniska kommittens.t3 Förslaget i dess helhet är
uttalat influerat av de tyska skolorna och inte minst av Kerschensteiners skolsystem.I4
Den centrala utgångspunkten för kommittens arbete var att en reformerad yrkesutbildning var en förutsättning för att näringslivet
skulle kunna utvecklas 15 och bli konkurrenskraftigt. 16 De mycket positiva effekterna för den ekonomiska utvecklingen av Tysklands och
Österrikes investeringar i den tekniska undervisningen framhölls särskilt.n statsanslagen till den lägre tekniska undervisningen var där avsevärt högre per invånare än i Sverige. I t.ex. Preussen hade dessutom
anslagen under de senaste 25 åren nästan tjugofaldigats, i Sverige däremot endast fördubblats. 18 Kommitten ansåg att Tysklands framgångar
till stor del berodde på de industriella fortsättningsskolorna. I många
stater var dessa obligatoriska för arbetarna. Genom denna typ av skolor kunde man uppfostra majoriteten av industriarbetarna inte bara till
skickliga arbetare utan även till "upplysta" medborgare. På dessa skolors grund kunde den övriga, mer specialiserade, praktiska utbildningen bygga vidare. I de tyska skolsystemen utbildades därmed både
vanliga industriarbetare, arbetsledare, mästare och tekniker.I9 För att
svenska företag skulle kunna konkurrera krävdes att alla anställda hade
en kunskapsnivå och arbetsförmåga som svarade mot utlandets. 20 En
god yrkesutbildning skulle för övrigt även gagna arbetarnas ekonomiska situation.z1
Kommitten framhöll två förhållanden som gjorde en omorganisation
av den svenska tekniska utbildningen nödvändig. En av dessa var de
förändrade förhållandena inom näringslivet. I Sverige fanns det inte
längre, till skillnad från i t.ex. Tyskland, Österrike, Danmark och
Norge, någon lagstiftning som reglerade förhållandena mellan lärlingen och mästaren. Därför var det ovanligt med lärlingsutbildning
inom hantverket och industrin. De förändrade produktionsförhållandena hade gjort det svårt för de enskilda mästarna och arbetsgivarna
att ha ingående kunskaper om arbetsprocessens alla delar. I de större
industriföretagen hade specialiseringen och mekaniseringen gått så
långt att arbetaren genom sin yrkesverksamhet inte fick någon egentlig
utbildning. På de mindre arbetsplatserna fanns det sällan tid eller ekonomiska möjligheter att utbilda arbetarna. Int6 på långt när alla arbetsledare var heller kompetenta att undervisa. 22 Vad kommitten därmed
hävdade var att den teoretiska yrkesutbildningen inte kunde ges på arbetsplatsen.
55
Det andra, helt dominerande motivet till en reformering var den
existerande yrkesutbildningens brister. Kommitten var mycket kritisk
till denna - undervisningen var mestadels alltför allmän och splittrad.
De allmänna undervisningsämnena hade fått en så dominerande plats
att de egentliga fackstudierna hade blivit lidande. Detta berodde inte
minst på att skolorna hade försökt tillfredsställa så många olika önskemål som möjligt och därför låtit skoloma stå öppna för alla.23 Med
undantag för i vissa skolor24 , motsvarade inte undervisningen de krav
som näringslivet ställde. Dessutom var såväl organisation som utrustning otidsenliga. 25 Näringslivets utveckling hade också gjort att behovet av fackutbildning hade ökat. En del intressenter hade framhållit att
vissa väsentliga industrier saknade specialinriktad utbildning. Därför
borde särskilda skolor för elektroteknik, trämasse- och pappersindustrin samt textilindustrin anordnas .26 Dessa industrigrenar tillhörde j u
de mest blomstrande och betydelsefulla vid denna tid (se kap. l).
Kommitten var kritisk till hela det lägre praktiska skolsystemet. Det
fanns inga ändamålsenliga fortsättningsskolor till folkskolan som kunde lägga grunden för den praktiska utbildningenP Dessutom saknades
relevant undervisning för den vanliga industriarbetaren. Av teknikerna
inom industrierna var en mycket stor andel antingen utlänningar eller
hade examen från utländsk skola. 18 Den utbildning som fanns för denna
yrkeskåtegori i elementarskolor var alltför lite specialiserad. 29 Kommitten hävdade att ett av den svenska industrins största problem var
bristen på utbildade förmän och verkmästare.Jo
Betänkandet dominerades av uppfattningen att det var samhällets och
näringslivets gemensamma intresse att medborgarna/arbetarna var
stolta över sitt värv, förstod betydelsen för hela nationen av sitt arbete
och var förtrogna med sina skyldigheter och rättigheter som medborgare. Det var samhället som hade till uppgift att se till att ungdomarna
fick dessa insikter genom att ge dem både en medborgerlig utbildning
och en yrkesutbildning. Kommitten påpekade att i städer och större industrisamhällen förvärvsarbetade ofta båda föräldrarna. De hade därför sällan tid över till att uppfostra sina barn. Alla ungdomar klarade
inte den frihet som följde efter den obligatoriska skolans slut. Många
dukade under och de som klarade sig var inte tillräckligt förberedda
för "kampen för tillvaron". Ytterst få ungdomar fick någon yrkesutbildning efter folkskolan. Därmed hade det uppstått brist på utbildad
arbetskrafts. Detta hindrade inte bara industrins utveckling utan även
samhällets. Genom den praktiska utbildningen kunde tonåringarna
nämligen även få en social och medborgerlig fostran.3t
Tekniska kommittens betänkande dominerades således av uppfattningen att en reformerad teknisk undervisning var nödvändig för att
56
industrin och hela nationen skulle kunna utvecklas och konkurrera med
omvärlden. Därmed var det ett intresse både för staten och för företagen. Den genomgående kritiken mot det befintliga utbildningssystemet
bestod av ett fåtal punkter, speglade mot de framgångsrika österrikiska
och, framför allt, tyska skolsystemen. De svenska lägre tekniska utbildningarna hade alltså framför allt två stora brister: de var för allmännaiför lite fackligt inriktade och nådde enbart ett fåtal. På så sätt
fick varken arbetare, arbetsledare eller mästare relevant utbildning.
Inte heller gav den ungdomarna någon moralisk och medborgerlig
vägledning. Det var utifrån dessa kritiska punkter och europeiska förebilder som kommitten byggde upp sitt förslag. Hur tänkte man sig då
att skolgången skulle ordnas för att rätta till missförhållandena?
Den lägre tekniska undervisningens utformning
Det lägre tekniska utbildningssystemet skulle enligt förslaget bestå av:
- lärlingsskolor
- yrkesskolor
- tekniska fackskolor
- Tekniska skolan i Stockholm (läroanstalt för konsthantverk). 32
Dessutom föreslogs att Statens normalskola för yrkesundervisning och
en Överstyrelse för rikets tekniska skolor skulle inrättas. 33
Undervisningen i lärlings- och yrkesskolorna riktade sig till de
breda lagren av anställda inom industrin, framför allt inom den mindre industrin och hantverket. De tekniska fackskolornas undervisning
var däremot främst avsedd för olika typer av tekniker och arbetsledare
inom vissa särskilt betydelsefulla industrigrenar. 34 Tyngdpunkten i
förslaget låg vid lärlingsskolorna respektive fackskolorna.
a) Lärlingsskolans organisation och undervisning
Den kompletterande lärlingsskolans teoretiska undervisning skulle
komplettera arbetsplatsens praktiska utbildning med sådan undervisning som arbetsgivaren kunde ha svårt att ge.35 Det primära syftet med
denna skolform var att samhället fick ett instrument för att uppfostra
och skola de industri- och hantverksanställda manliga och kvinnliga
ungdomarna till "dugande" medborgare, dvs till kvalificerade arbetare
och "upplysta" samhällsmedborgare.36
Kommitten hade ju kritiserat de befintliga skolornas brist på yrkesinriktad undervisning . Förebilderna till skolornas organisation och
läroämnen var främst hämtade från Tyskland, och inte minst från Kerschensteiners skolor. Genom att ordna undervisningen efter elevernas
yrken hade man lyckats fånga såväl deras som arbetsgivarnas intres-
57
se.37 Med dessa skolor som föredöme föreslog kommitten att lärlingsskolorna i möjligaste mån borde ordnas med olika fackavdelningar
anpassade efter de lokala behoven. Men eftersom inte alla orter hade
tillräckligt st?.rt elevunderlag kunde även allmänna avdelningar bli
nödvändiga. Aven i dessa borde dock en viss anpassning till lärjungarnas yrken vara möjlig .38 Genom att utbildningen omfattade tre
årskurser med sex till tolv timmars undervisning per vecka, behövde
den inte inkräkta på förvärvsarbetet i någon högre grad.39
Lärlingsskolans undervisning skulle bygga vidare på folkskolans
kunskapsmått. Läroämnena var tydligt präglade av det dubbla syftet att
skola ungdomarna till både välanpassade, för hela nationens väl samarbetsdugliga arbetare och goda medborgare.
De föreslagna läroämp.ena var modersmål, räkning, ritning, yrkesekonomi och yrkeslära. A ven i de tre första mer allmänna ämnena stod
yrkesutbildningen i centrum. I modersmål skulle eleverna t.ex. läsa
berättelser om yrket och dess utveckling, om framstående företagare
och deras värv, men inte minst om näringamas betydelse för landets
ekonomi. Syftet var att väcka de ungas intresse och respekt inför sitt
arbete och sin samhällstillhörighet Men undervisningen skulle även
innehålla valda delar av yrkes- och näringslagstiftningen. 40
Efter~om rösträtten hade utvidgats måste ungdomarna även få en
medborgerlig bildning.41 Många ämnen, som t.ex. arbetslagstiftning,
olycksfallsförsäkring, sjuk- och sparkasseväsende samt delar av kommunal- och statsförvaltningen, hörde samman såväl med den medborgerliga som med den rena yrkesundervisningen. Då t.ex. skatte- och
yrkeslagstiftningen redovisades kunde en direkt koppling göras till de
kommunala och statliga förvaltande liksom till de beslutande myndigheterna.42 I dessa sammanhang kunde också medborgarnas rättigheter
och skyldigheter beröras. 43 Eftersom utbildningen i lärlingsskolorna
styrdes av de lokala behoven lades inga förslag tillläroplaner fram.
Kommittens grundprincip var att lärlingsskoloma var avsedda för
både män och kvinnor med anställning inom industrin och hantverket.
Huruvida man ansåg att båda könen skulle gå i samma lärlingsskolor
eller ej går dock inte att utläsa. Det enda konkreta som sades om
kvinnliga arbetare var att även undervisning i hushållslära, bl.a. sömnad, matlagning, hälso- och sjukvård måste ges, om särskilda lärlingsskolor inrättades för dem. Men detta skulle inte ordnas inom lärlingsskolan. Man förväntade sig att folkundervisningskomrnitten skulle
föreslå särskilda fortsättningsskolor för kvinnor. I dessa borde flickorna få sin husliga bildning. 44
Ett av kommittens huvudsyften var ju att nå de flesta industri- och
hantverksanställda med en grundläggande yrkesutbildning. De medel
58
man föreslog för att nå detta mål var lärli~gslag och obligatorisk skolplikt. Så hade man gjort i Tyskland och Osterrike. 45 På så sätt kunde
både industrins och samhällets ekonomiska utveckling främjas. Därmed skulle skolans och arbetsgivarens gemensamma tillsyn ge ungdomarna såväl praktisk utbildning som moralisk fostran.
En lärlingslag skulle garantera att de svenska ungdomarna fick en
praktisk yrkesutbildning hos arbetsgivaren. Med en sådan lag kunde
lärlingen inte utan vidare lämna sin arbetsgivare och denne var i sin
tur skyldig att ge lärlingen en god praktisk yrkesutbildning. 46 För att
motivera förslaget om lärlingslag hänvisade kommitten även till
remissbehandlingen av 1907 års lärlingslagsutredning. Den allmänna
åsikten bland utlåtandena hade varit att den praktiska utbildningen
borde ges på arbetsplatsen, vilket krävde en lärlingslag. Den teoretiska
yrkesutbildningen, dvs lärlingsskoloma, borde därför organiseras med
hänsyn till dessa krav på lagstiftning.47 Men eftersom lärlingslagsfrågan var under utredning kunde de sakkunniga endast påpeka nödvändigheten av att frågan fick en snar lösning. 48
En förlängd skolplikt skulle ge skoloma det antal elever som behöv des för en indelning i yrkesavdelningar och för en ordnad undervisning med bestämda lärokurser. Men eftersom de lokala förutsättningarna var mycket olika, var det kommunernas uppgift att fastställa
gränserna för skolpliktens ornfattning. 49 Även på denna punkt hänvisades till de tyska och österrikiska skolorna. Där var, genom central
och lokal lagstiftning, skolorna obligatoriska för de flesta manliga, och
på en del platser även för kvinnliga, lärlingar under två till tre år efter
folkskolan. so
De kommitterade gjorde en klar gränsdragning mellan deras utredningsuppgift och folkundervisningskommittens pågående arbete. Det
var den senares uppgift att lägga fram förslag till skolor som åldersmässigt byggde direkt på folkskolan. Om sådana skolor inrättades
skulle det inte bli något glapp mellan folkskolan och lärlingsskolan.
Före 14 års ålder hade ungdomarna små möjligheter att kunna få något
industri- eller hantverksarbete. Eftersom lärlingsskolan skulle komplettera den praktiska utbildningen på arbetsplatsen, måste den nedre
åldersgränsen för lärlingsskolan, och därmed för skolplikten, sättas vid
14 år. Den övre åldersgränsen borde sättas vid 18 år.s1
De lokala intressena och behoven skulle alltså bestämma lärlingsskolornas inriktning. Därför måste de vara kommunala anstalter och
stå under en lokal skolstyrelse samtidigt som de fick statligt ekonomiskt bidrag.sz På så sätt garanterades den samverkan mellan industrin
och skolorna som var nödvändig för undervisningens anpassning till
näringslivets behov.53 Genom att ordförande i dessa styrelser utsågs av
59
landshövdingen blev statens intressen bevakade. Kornmunens och
näringslivets intressen tillgodosågs genom valet av de övriga skolstyrelseledamötema.54
För att kunna bygga upp och vidmakthålla ett enhetligt skolsystem
måste skolorna uppfylla vissa ytterligare krav för att få statsbidrag.
Framför allt måste de regler och föreskrifter följas som den föreslagna Överstyrelsen för rikets tekniska skolor utfärdade. En radikal
höjning av statsbidragen föreslogs. Samma principer borde gälla som
för folkskoleväsendet, dvs staten skulle betala två tredjedelar av lärarnas och föreståndarnas löner. I gengäld måste kommunerna ansvara
för de övriga kostnadema. 55
Genom obligatoriska lärlingsskolor ville kommitten nå målet att ge
majoriteten av de industri-· och hantverksanställda ungdomarna, de
vanliga arbetarna, en grundläggande medborgerlig fostran och yrkesutbildning. En högre grad av yrkesskicklighet skulle ges i yrkesskolan.
b) Yrkesskolans organisation och undervisning
Genom införandet av yrkesskolor hoppades kommitten kornrna till
rätta med bristen på utbildad arbetskraft till högre tjänster inom industrin, såsom förmän, och på självständiga mästare inom hantverket.
Yrkesskolan syftade därför till att skola särskilt duktiga och ambitiösa
arbetare till en arbetsförmåga som gick utöver den genomsnittliga.
Ä ven yrkesskolans undervisning skulle komplettera den praktiska utbildningen på arbetsplatsen. Viss medborgerlig bildning borde också
förmedlas. För att kunna bedriva specialiserad undervisning måste
några års yrkeserfarenhet krävas, olika beroende på undervisningsform.
Två olika typer av skolformer borde finnas, yrkeskurser respektive
ämneskurser. Det var egentligen enbart yrkeskurserna som svarade
mot kommittens mål för yrkesskolan. De fristående ämneskurserna var
nämligen avsedda för dem som inte hade gått i lärlingsskolan. Undervisningen syftade närmast till att vara en ersättning för denna. Bland
ämneskurserna kunde eleverna fritt välja den eller de som var och en
hade bäst nytta av. 56 Eftersom genomgången lärlingsskola inte krävdes
ställdes inga krav på teoretiska förkunskaper. Däremot sattes minimiåldern till 17 år samt fordrades minst två års praktisk yrkeserfarenhet.57 För att inte konkurrera med förvärvsarbetet var undervisningen
förlagd till kvällstid. Därmed utsträcktes undervisningen över en
längre tid. Kommitten var medveten om att detta ökade risken för att
eleverna inte fullföljde undervisningen.
60
Trots kritiken av den existerande undervisningen föreslog således de
kommitterade en skoltyp som starkt påminde om denna. Man var mycket väl medveten om detta och framhöll att ämneskurserna troligen
inte skulle höja arbetamas allmänna kunskapsnivå. Men om lärlingsskolan blev obligatorisk, blev på sikt också behovet av ämneskurser
allt mindre. Visst behov av dessa torde dock finnas även framgent
eftersom det alltid fanns arbetare som inte hade haft tillgång till
lärlingsskola. ss
Yrkeskursernas fasta läroplaner var avpassade efter vissa yrken.
Undervisningen kunde drivas både i form av kvälls- och av dagkurser.
För att få tillträde till en yrkeskurs fordrades att lärjungen hade gått i
lärlingsskola eller motsvarande, var minst 17 år och hade minst tre års
praktisk yrkeserfarenhet. 59
I yrkesskolan var det i ännu högre grad än i lärlingsskolan betydelsefullt med en lokalt anpassad undervisning. Som läroämnen föreslogs
modersmål, matematik, ritning, yrkesekonomi och yrkeslära, dvs
samrna som i lärlingsskolan. Innehållet i varje ämne bestämdes utifrån
det yrkesspecifika behovet.60 I en särskild bilaga presenterades detaljerade förslag till program för yrkesskolor. Dessa gällde dagkurser i
yrkesskola för maskinindustri, elektroteknik, byggnadsindustri, samt
för trämasse-, cellulosa- och pappersindustri, trävaruindustri samt
textilindustri. 61
Bland programförslagen fanns det ett som enbart var avsett för
kvinnliga arbetare, nämligen inom yrkesskolan för textilindustrin avdelningen för vävning. För de manliga textilarbetarna fanns däremot
förslag till tre olika avdelningar.62 Anledningen till att kommitten föreslog en kvinnlig avdelning inom yrkesskolan för textilindustrin beror troligtvis på att denna industri traditionellt haft många kvinnliga
arbetare.63 Men de manliga avdelningarna och den kvinnliga avdelningen syftade till helt olika yrkeskunskaper. Medan de förra skulle
utbilda förmän och verkmästare var den senare imiktad på det manuella arbetet i fabriken. 64
Yrkesskolorna föreslogs få i stort sett samma administrativa uppbyggnad som lärlingsskolorna. Ett tillägg gjordes dock. Om en skola
fick stora bidrag till driften eller uppbyggnaden från annat håll än
kommunen hade bidragsgivaren rätt till viss representation i den lokala
skolstyrelsen. Det innebar att yrkesskoloma inte nödvändigtvis måste
vara kommunala anstalter men att kommunerna genom skolstyrelsen
ändå fick insyn i verksamheten. Samma regler för statsbidrag skulle
gälla som för lärlingsskolan. 65
Genom lärlingsskoloma tänkte sig således kommitten att de "vanliga" industriarbetarna skulle ges en grundläggande skolgång. Yrkessko61
loma skulle täcka behovet av utbildade förmän och mästare. Genom
den tredje typen av teknisk läroanstalt, de tekniska fackskolorna, skulle
bristen på mer specialiserad utbildning åtgärdas.
c) Tekniska fackskolor
Kommitten hade ju framhållit att det behövdes specialinriktad facklig
undervisning, bl.a. för en del blomstrande industrisektorer som helt
saknade dylik. Det var för dessa och andra områdens tekniker och arbetsledare som de tekniska fackskolorna var avsedda. De skulle ge
utbildning till de högre tjänster inom industrins verkstäder där det
krävdes teoretisk utbildning och praktisk yrkeserfarenhet men inte
teknisk högskoleutbildning (som var mer inriktade på vetenskapliga
kunskaper). Till sådana befattningar hörde de som hade tillsyns- och
ledningsfunktioner. Skolorna skulle även utbilda ritare, detaljkonstruktörer och laboratoriebiträden på arkitekt- och byggnadskontor liksom
personal på verkstädernas och fabrikernas konstruktionsbyråer och
försökslaboratorier. Ä ven utbildningen för viss affärsverksamhet med
industrins produkter kunde tillgodoses. 66
De tekniska elementarskoloma föreslogs omorganiseras till tekniska
fackskolor. Trots att försök hade gjorts att få elementarskolornas undervisning mer specialiserad, var den fortfarande alltför allmänt inriktad och splittrad på alltför många läroärnnen. 67 I utlandet hade oftast de
allmäntekniska skoloma ersatts av specialinriktade fackskolor. 68
För att få tillträde till skoloma krävdes två års relevant praktisk arbetslivserfarenhet.69 För att kunna bedriva verklig fackundervisning
krävdes gedignare kunskaper än folkskolans. Men kommitten var
angelägen om att intelligenta och kompetenta ungdomar som inte hade
haft möjlighet att gå i realskolan inte utestängdes från undervisningen.
Därför ville man enbart kräva kunskaper motsvarande realskolans i
svenska, matematik, fysik, kemi samt - för vissa fackskolor - ritning
och teckning. 70 Med andra ord tänkte man sig att ungdomarna kunde
inhämta realskalekompetens i just de aktuella ämnena.
Fackskolorna måste vara centralanstalter för hela landet. Det var
helt enkelt nödvändigt av ekonomiska skäl och för att kunna få ett tillräckligt elevunderlag. Därav följde att undervisningen måste bedrivas
på heltid. Fackskolorna borde i möjligaste mån förläggas till respektive industriella huvudort. 71 Var och en av skolornas undervisning
skulle koncentreras kring olika mer betydelsefulla industrigrenars behov. De sektorer som föreslogs få specialskolor var maskinindustri,
elektroteknik, byggnadsindustri, väg- och vattenbyggnads-, textil-, trävaru- samt kemisk industri, trämasse-, cellulosa- och pappersindustri
62
samt för utbildning av gjutmästare.72 Därmed syftade man till att tillgodose behovet för de viktiga sektorer som tidigare hade saknat facklig utbildning.
Eftersom skoloma ombesörjde hela landets utbildningsbehov måste
de planeras på riksnivå. Av denna anledning hade kommitten utarbetat
kompletta förslag till elementarskolomas omorganisation med detaljerade undervisningsplaner för de tekniska fackskolorna. 73 Förslagen innebar stora förändringar för elementarskolorna. De fem befintliga
skolorna hade tre fackavdelningar var. Vid tre av skolorna (Härnösand, Malmö och Norrköping) fanns en maskinteknisk, en byg.gnadsteknisk och en kemisk-teknisk avdelning. Vid två (Borås och Orebro)
fanns en mekanisk-teknisk, en kemisk-teknisk avdelning och en avdelning för byggnadskonst.74 Nu måste undervisningen ges en betydligt
striktare inriktning genom att anpassas till en industrisektor. För vissa
skolor krävdes en helt annan inriktning än tidigare. Dessutom innebar
förslaget nyinrättande av skolor med förläggning till orter utan tidigare fackundervisning.'s
I och med att skolorna var centrala för hela landet skulle staten stå
för drift, utrustning och undervisningsmaterial. Men detta förutsatte
att den kommun där skolan var förlagd ordnade fullt utrustade skollokaler, upplät fri bostad eller gav bostadsersättning till skolans föreståndare.76
För att nå de uppsatta målen krävdes både en lärarutbildning och en
kraftig statlig styrning av skoloma genom en central lednings- och tillsynsmyndighet.
d) Normalskolan för yrkesundervisning, Överstyrelsen för rikets
tekniska skolor
För att de praktiska lärlings- och yrkesskolorna skulle kunna ge facklig utbildning krävdes det att lärarna hade praktisk yrkeserfarenhet. I
de befintliga tekniska yrkesskoloma var de flesta folkskollärare eller
läroverkslärare. Endast omkring en fjärdedel av lärarna hade industriell anknytning. Men dessa saknade i stället ofta pedagogisk erfarenhet. För att råda bot på detta föreslogs att Statens normalskola för yrkesundervisning skulle inrättas77 med säte i Stockholm. 78
För att kunna genomföra omorganisationen av det lägre tekniska
skolsystemet var det nödvändigt med en stark central ledning. Därför
borde en Överstyrelse för rikets tekniska skolor anordnas. Kommitten
var mycket kritisk till den bristande ledningen och inspektionen av det
lägre tekniska skolväsendet. Inspektörsskapet var enbart en bisyssla.
63
Viktor Adler hade själv vid åtskilliga tillfällen vittnat om hur bristfällig hans inspektion var.19
I Överstyrelsen fick staten det instrument som behövdes för att styra
och kontrollera det lägre tekniska utbildningsväsendet. Dess arbetsuppgifter var nämligen att utreda, av ge utlåtande och komma med
egna förslag. Dessutom skulle den ta fram läroböcker och undervisningsmateriel. Till åliggandena hörde att ge vägledning då nya skolreglementen och undervisningsplaner utarbetades, men inte minst att
godkänna dessa. Detta arbete förutsattes bli mycket omfattande eftersom skolorna, för att kunna svara mot olika lokala behov , torde bli
mycket olika. Ytterligare en uppgift var att genom inspektion granska
skolornas verksamhet. 8° Kommitten var angelägen om att ett nära samarbete upprätthölls mellan Överstyrelsen och skolstyrelserna men
framför allt med företrädare för näringarna. Därför måste inspektören under sina inspektionsresor träffa dessa. 81
Ett centralt tema i kommittens betänkande var ju att de tekniska
skolomas uppgift var att utbilda sådan arbetskraft som näringarna behövde och att därmed ge dem förutsättningar för fortsatt e~pansion
och konkurrens. I linje med detta låg att man förordade att Overstyrelsen, och därmed den lägre tekniska undervisningen, skulle sortera
under ett departement för handel, industri och sjöfart. Inrättande av ett
sådant departement diskuterades vid denna tid men inrättades först
1920. Majoriteten av de skolor som kommitten hade utrett tillhörde
ecklesiastikdepartementet. Men då andra yrkesutbildningar, t.ex. jordbrukets, sorterade under respektive fackdepartement ansåg kommitten
att den tekniska utbildningen borde göra detsamma.sz
Remissbehandlingen
I augusti 1912 fick Kommerskollegium i uppdrag av den liberala regeringen (Staaffs andra ministär med Fridtjuv Berg som ecklesiastikminister) att yttra sig över tekniska kommittens förslag. 83 1914 fick
man också på remiss en skrivelse från Sveriges Hantverksorganisation
om anslag till upprättande av "instruktiva skolsamlingar och s.k. yrkesmuseer".84 I oktober 1915lämnade Kollegium över sitt samlade yttrande. Detta hade undertecknats av Karl Axel Fryxell, Per G. Friberg
och Gunnar Dillner (föredragande). Med vid utarbetandet av yttrandet
hade även varit generaldirektören i Socialstyrelsen Henning Elmquist.85
Kommerskollegium var den myndighet som, direkt underställd finansdepartementet, skulle yttra sig i alla lagstiftningsfrågor och andra
ärenden som rörde näringslivet. Under den tid Kollegium arbetade
64
med remissen genomfördes en utredning av dess verksamhet, som
ledde till att den arbetsstatistiska avdelningen bröts ut och vid årsskiftet
1912/13 blev en avdelning i den nybildade Socialstyrelsen. 86 Till arbetsstatistiska avdelningen hörde frågor om den offentliga arbetsförmedlingen, medling i arbetstvister, arbetsstatistik samt olycksfalls- och
sjukstatistik. 87 Till de drivande krafterna i denna avdelning hörde
Henning Elmquist, som också deltog i omorganisationsarbetet. 88 Det
gjorde även Karl Axel Fryxell, expeditionschef vid Kommerskollegium. s9 Då Socialstyrelsen bildades blev Elmquist först dess chef och
år 1914 dess generaldirektör. Denna omorganisation förklarar varför
Socialstyrelsen blev involverad i remissbehandlingen. Elmquist hade
för övrigt varit sekreterare i den tidigare omnämnda Stockholms stads
yrkesskolekommitte. 90 År 1914 tillträdde Fryxell som Kollegiums
generaldirektör. 91Per Friberg var som kommerseråd chef över byrån
för inrikes handel och sjöfart. Gunnar Dillner var extra föredragande
inom Kollegium. Han var utbildad bergsingenjör. Sedan år 1910 var
han VD i Avesta Jämverksaktiebolag. 92
Kollegium uppmanades att ge styrelsen för Vävskolan i Borås och
handelskamrama möjlighet att uttala sig. Regeringen remitterade dessutom ärendet till bl.a. landshövdingarna, åtskilliga tekniska skolor
samt organisationer som företrädde näringslivet, de senare utgjorde
dock enbart ett tjugotal av drygt 200 instanser.93
Endast ett fåtal av remissyttrandena har återfunnits i arkivmaterialet. 94 I en bilaga till Kommerskollegiums utlåtande finns en sammanställning över yttrandenas innehåll, varje sakfråga för sig. 95 Det gör
det svårt att få ett samlat helhetsgrepp över vad de olika remissinstanserna tyckte om förslaget i stort. I samband med Kollegiums remissvar
kommer jag på en del punkter att hänvisa till sammanställningen. I
övrigt kommer jag att redogöra mer detaljerat enbart för de remissvar
som återfunnits.
Tekniska kommittens förslag tycks ha sanktionerats i sina huvuddrag
av majoriteten av remissinstanserna, även om invändningar gjordes
mot vissa punkter. Men vissa företrädare för näringslivet uttryckte en
mycket hård kritik. Kollegium gick dock inte in på denna kritik (med
ett undantag) i sitt remissyttrande. Den redovisades enbart i den ovan
nämnda sammanställningen. Innan jag går in på yttrandet ska jag därför redogöra för denna kritik.
a) Några kritiska röster
Den hårda kritiken framfördes framför allt av några av pappers- och
trämasseindustrins intressenter. Svenska pappersbruksföreningen och
65
Svenska pappers- och cellulosaingenjörsföreningen hävdade att tekniska kommittens förslag inte motsvarade industrins behov. Kommitten hade inte haft tillräcklig kännedom om de olika industrigrenarnas
specifika förhållanden. Pappers- och cellulosaingenjörsföreningen ansåg att kommitten snarast tycktes ha verkat för hantverkets intressen.
Men det tyckte inte Hantverksorganisationens ordförande C. J. F.
Ljunggren (se vidare nedan). Pappers- och trämasseintressenterna var
så kritiska till förslaget att de ville ha en ny utredning med representanter för alla stora näringar. 96
Kritiken var särskilt hård mot lärlingsskoleförslaget. Varken Pappers- och cellulosaingenjörsföreningen eller Svenska pappersbruksföreningen ansåg att man hade någon nytta av lärlingsskolor. Inom
pappers- och trämasseindustrin användes nämligen inga minderåriga i
fabriksproduktionen. De fick enbart utföra "bisysslor" .97 Detsamrna
gällde inom pappersindustrin som, på grund av gällande lagbestämmelser, inte hade arbetare som var yngre än 18 år. 98
Även Jernkontoret och Tekniska föreningen i Hälsingborg menade
att förslaget om obligatorisk lärlingsskola för alla hantverks- och industrianställda inte svarade mot näringarnas reella behov. Det fanns
mycket skilda anspråk inom olika industrief.99 Jernkontoret ansåg att
det visserligen vore bra med en ordnad sysselsättning för ungdomarna
då de håde slutat folkskolan och innan de var gamla nog att utan lagrestriktioner arbeta inom industrin. Men alla sysselsättningar krävde
inte en så omfattande undervisning som lärlingsskolans. Man begärde
därför att denna skulle bli föremål för en ny utredning utifrån näringslivets verkliga behov. 100
Svenska cellulosaföreningen och Svenska trämasseföreningen framhöll i sitt gemensamrna utlåtande att förslaget om yrkesskolor möjligen
passade hantverket och den mindre industrin. Storindustrin däremot
behövde en allmänteknisk utbildning kompletterad med yrkesekonomi.
De slutgiltiga skolplanerna måste därför anpassas efter de olika industriernas krav .101 Med undantag för lemkontoret framhöll alla de ovan
nämnda instanserna nödvändigheten av att yrkesskolomas undervisning
kompletterades med särskild undervisning för förmän respektive mästare.1o2 Detsamrna gjorde Hantverksorganisation.
I december 1912 överlämnade Sveriges Hantverksorganisation till
Kommerskollegium sitt yttrande över tekniska kommittens betänkande
liksom en kopia på en skrivelse till regeringen samt ett följebrev från
ordförande C.J.F. Ljunggren till sekreteraren vid industribyrån E.L.F.
Htibner. Av brevet framgår att Ljunggren hade varit i kontakt med
ecklesiastikminister Fridtjuv Berg. A v denne hade Ljunggren fått veta
att inlagan till regeringen skulle lämnas till Komrnerskollegium. 1ro Men
66
Ljunggren ville inte vänta på detta utan föregrep ärendets behandling
med att under hand överlämna skrivelsen till industribyrån. I denna
begärde Hantverksorganisationen att statsanslaget till de lägre tekniska
yrkesskolorna omedelbart skulle höjas. Dessutom ville man att en
provisorisk inspektionsmyndighet för kontroll över de tekniska skolorna skulle inrättas.1o4
I följebrevet bad Ljunggren uttryckligen "broder Htibner" att överlämna såväl Hantverksorganisationens yttrande som regeringsframställan till generaldirektören (dvs Alfred Lagerheim), Huss och Elmquist.
Han uttryckte stort missnöje med den sammansättning tekniska kommitten hade haft. Inte någon ledamot hade representerat hantverket.
Om Fridtjuv Berg hade fått bestämrna hade kommittens sammansättning blivit en helt annan. Ljunggren var besviken över att kommitten
inte ens hade kontaktat Hantverksorganisationen. Men Ljunggren hade
inte suttit stillatigande utan hade själv varit i förbindelse med flera enskilda ledamöter och framfört sina önskemål. Men trots att han hade
påpekat behovet av mästarkurser, hade kommitten helt förbisett
detta. 105
Ljunggren hade även året innan, dvs 1911, inför Kommerskollegium påpekat hur viktiga sådana kurser var för hantverket. Han hade
gjort det i en PM utarbetad på uppdrag av komrnerskollegiikomrnitten,
dvs den kommitte som arbetade med ämbetsverkets omorganisation.
Skrivelsen var direkt föranledd av detta arbete. Ljunggren hade i skrivelsen redogjort för frågor som var angelägna för hantverket, bl.a.
sådana som rörde utbildningen. 106
Trots kritiken av att hantverkets behov av mästarkurser inte hade
tillgodosetts, godkände Hantverksorganisationen i sitt yttrande det
mesta av kommittens förslag. Liksom kommitten hämtade man förebilder för det tekniska skolsystemets ordnande från Tyskland. Särskilt
föredömliga ansågs de kerschensteinska skolorna vara, speciellt betonades deras framgångar med att i de obligatoriska skolorna förena yrkesutbildning med social och medborgerlig fostran.
Utifrån näringsfackliga argument förespråkades dock att den centrala ledningsfunktionen skulle rymmas inom "näringsförvaltningen",
dvs Kommerskollegium. Inom denna fanns redan sakkunskap från näraliggande ämnen, t.ex. lärlingsväsendet Vidare föreslogs att ett centralt yrkesutbildningsinstitut inrättades i stället för en normalskola.
Institutet skulle ha betydligt vidare funktioner än den tänkta normalskolan. Till detta skulle höra en normalskola, ett yrkesmuseum, ett
bibliotek för hantverksyrkena liksom en utställningslokal för arbetsmaskiner, motorer och verktyg. Där borde även finnas möjligheter till
vidareutbildning. 107
67
Även Sveriges Industriförbund hade fått tekniska kommittens betänkande för yttrande. På förslag av förbundets ordförande Marcus
Wallenberg tillfrågades tillförordnade kommerserådet Gunnar Dillner
om han ville sitta ordförande för den kommitte inom förbundet som
skulle utarbeta remissyttrandet. Dillner tackade ja men reserverade sig
för att arbetet vid Kommerskollegium kunde stöta på hinder. 108 Men
detta tycks inte ha utgjort något problern. 109 Jag har inte gjort någon
uppföljning av huruvida Dillner stannade kvar i förbundets kornrnitte
för tekniska undervisningsfrågor. Av Kollegiums utlåtande framgår att
Industriförbundet lämnade ett remissyttrande, men det nämns enbart i
förbigående.uo Detta har dock inte återfunnits i kommitternaterialet.
A v Industriförbundets styrelseprotokoll framgår endast att de industriföreningar som tillfrågats inte var ense i sin kritik. 1 u
b) Kommerskollegiums utlåtande
De flesta av remissinstanserna hade godtagit huvuddragen av tekniska
kommittens förslag. Men flera av näringslivsföreträdarna var kritiska.
De ansåg att kommitten inte hade haft tillräcklig kännedom om vilken
typ av undervisning som de olika näringsgrenarna behövde. 112 Detta
gällde inte minst lärlingsskoloma. Intressegrupperingar för två av näringslivets mera blomstrande industrigrenar vid denna tid, trärnasseoch pappersindustrierna, hade således framhållit att de inte utnyttjade
lärlingar i den ålder lärlingsskolans undervisning var avsedd för.
Dessutom hade många kraftigt understrukit nödvändigheten av att yrkesskolornas undervisning kompletterades med särskilda rnästarkurser.
Men Kommerskollegium hade inte enbart att ta hänsyn till remissinstansernas åsikter. Ytterligare ett förhållande påverkade Kollegiums
ställningstagande. I augusti 1914 hade nämligen folkundervisningskommitten blivit klar med sitt betänkande om fortsättningsskolor. En
av huvudpunkterna i detta förslag var att undervisningen i de föreslagna fortsättningsskoloma (som skulle ligga direkt ovanpå folkskolan) skulle vara obligatorisk samt ges en praktisk inriktning; den s.k.
"yrkessynpunkten" skulle införas. På detta sätt skulle ungdornarnas
intresse väckas dels för sina kommande arbetsuppgifter, dels för nödvändigheten av en fördjupad yrkesutbildning. Fortsättningsskolans
huvuduppgift var dock att ge ungdornarna medborgerlig fostran (se
kap.5).
Genom att förslaget om obligatoriska fortsättningsskolor med praktisk inriktning nu fanns, måste Kommerskollegium i sitt yttrande betrakta den tekniska undervisningen på ett delvis annorlunda sätt än
tekniska kommitten. Det blev nödvändigt att göra en klarare distink-
68
tion mellan fortsättniosskolan och lärlingsskolan. Det innebar att
Kommerskollegiums behandling utmärktes av en strävan att förstärka
den tekniska undervisningens fackliga inriktning samt att ordna denna
utifrån näringarnas och arbetets behov. Därmed korn den medborgerliga undervisningen att få en relativt underordnad betydelse. Industrin
och hantverket behövde uppenbarligen en något annorlunda organisation än vad tekniska kommitten hade föreställt sig.
Kollegium instämde i behovet av lärlingsskolor. Man underströk att
fortsättningsskolan inte kunde ersätta lärlingsskolan utan att den tekniska undervisningen skadades. 113 Men i tekniska kommittens förslag
fanns det en risk för att lärlingsskolans undervisning kunde förskjutas
mot allmänbildning. Därför borde undervisningen koncentreras kring
läroämnena yrkeslära, fackritning, yrkesekonomi, medborgarlära och
främmande språk; språkundervisningen skulle vara frivillig.u 4
Enligt Kornrnmerskollegiurn gick de flesta kvinnor som under ungdornsåren arbetade inom industrin senare över till helt andra arbetsuppgifter. Därför hade samhället och kvinnorna själva störst nytta av
att de utbildades för sin roll som hemmafruar. Eftersom lärlingsskolans undervisning uteslutande skulle ordnas efter de tekniska näringarnas krav, måste flickornas utbildningsbehov ombesörjas av fortsättningsskolorna. I analogi med detta föreslogs att lärlingsskolorna i regel skulle vara avsedda för manliga lärjungar. Men eftersom vissa yrken inom textilbranschen använde sig av kvinnlig arbetskraft var det
nödvändigt att inrätta särskilda yrkesskolor för denna kategori på vissa
orter. Ä ven för dessa ungdornar borde dock undervisning i huslig
ekonomi vara obligatorisk. 115
Inte minst lärlingsskolpliktens omfattning påverkades av det nu befintliga förslaget om obligatorisk fortsättningsskola. Skolplikten föreslogs få en annan omfattning än vad kommitten hade angivit. Om
denna omspände åldern 14-18 år såsom hade föreslagits, befarade
Kommerskollegium att ungdornarna avskräcktes från att bli hantverkseller industriarbetare. Dessa ungdornar hade ju i så fall längre skolplikt än de som var anställda inom andra yrken. Konsekvensen av detta
kunde bli att företagen inte fick tillräckligt med arbetskraft. 116
Lösningen på problemet var att lärlingsskolans skolplikt fick omfatta
samma tidsrymd som fortsättningsskolans. När en lärjunge i den senare skolan fick anställning inom hantverket eller industrin, skulle han
överflyttas till lärlingsskolan för att där fullgöra sin skolplikt. Om en
lärlingslag inrättades kunde skolplikten utsträckas i enlighet med
kornmittens förslag. 117 Många remissinstanser hade framhållit att en
sådan lag var nödvändig om dessa skolor skulle fylla någon funktion.U 8
Några av de återfunna remissvaren betonade till och med att en lär-
69
lingsskola utan en lärlingslag vore att betrakta som en sorts fortsättningsskola.119
Kommerskollegium menade att en dylik lag och viss form av skolplikt inte var tillräckligt för att garantera att näringarna fick tillgång
till kvalificerad arbetskraft. Till skillnad från tekniska kommitten ansåg man att kommunerna borde kunna åläggas att imätta skolor. Om
det inom en kommun fanns 100 industri- och hantverksanställda i åldern 14-18 år ansåg Kollegium att kommunen skulle vara skyldig att
anordna en kompletterande lärlingsskola. 120 På så sätt hoppades man
upeenbarligen att utbyggnaden av skolformen kunde forceras.
Åtskilliga remissinstanser, inte minst skolor och kommunala instanser, tyckte att staten borde ta på sig större andel av kostnaderna för
skolorna. 121 Kommerskollegium framhöll att de skolor som hade yrkesavdelningar, kanske även skolverkstad, nödvändigtvis måste få
större kostnader för underhåll av undervisningsmateriel än en skola
utan sådan specialiserad undervisning. Därför vore det lämpligare att
staten bidrog med en viss procent av kostnaderna för nyanskaffning av
materiel än en procentsats relaterad till lönekostnaderna. 122 Samrna invändning hade man för övrigt visavi yrkesskolornas underhåll. 123
Vad gäller yrkesskolorna instämde Kommerskollegium i en del av
kritiken. mot organisationen. Man anmärkte på att kommitten inte hade
gjort en klar åtskillnad mellan arbetar- och förmansutbildningen.
Kollegium menade att de föreslagna ämneskurserna snarast tycktes
vara en motsvarighet till lärlingsskolans undervisning. Såväl ämnessom yrkeskursernas mål måste vara att ge arbetaren större yrkesskicklighet så att produktionsförmågan kunde höjas. De skulle däremot inte
utbilda förmän. I stället skulle särskilda förmanskurser och mästarkurser inrättas vid sidan om ämnes- och yrkeskurserna. 124 Utifrån de näringsfackliga behoven föreslog Kollegium således en organisation där
yrkesskolans specialiserade och fackutbildande funktion betonades i
högre grad än i kommittens förslag.
Förmanskurserna skulle ge den teoretiska undervisning som behövdes för att få anställning som förman eller liknande. I mästarkurser
skulle yrkeserfarna arbetare, som ville etablera sig som egna mästare,
få en utvidgad undervisning i bl.a. yrkesekonomi. Dessa kurser skulle
också ha en vidareutbildningsfunktion. Kommerskollegium föreslog
nämligen att redan etablerade mästare genom dessa skulle kunna hålla
sig a jour med utvecklingen på det yrkestekniska och yrkesekonomiska
området. 12 s Bland andra Hantverksorganisationens, och Ljunggrens,
kraftiga poängterande av hantverkets behov av mästarkurser fick således gehör hos Kollegium.
70
Många invändningar hade gjorts mot förslaget att fullständigt göra
om de tekniska elementarskolorna till fackskolor. Från flera håll hade
framhållits att det även borde finnas en allmänteknisk utbildning. 126
Kommerskollegium påpekade att många fabrikstjänstemän, affärsmän
och en del industriledare behövde mer allmänna tekniska kunskaper
som fackskolorna inte skulle kunna tillhandahålla. Man föreslog därför
att några av elementarskolorna skulle bibehållas. 127
Vad beträffar behovet av en Överstyrelse och normalskola hade
Kollegium inget att invända. Däremot motsatte man sig bestämt att
Överstyrelsen skulle imättas som ett fristående ämbetsverk. Man satte
näringsfackliga principer framför pedagogiska. Uppdraget borde
överlämnas till en sektion som skulle ställas under Kollegiums industribyrå eftersom där redan fanns sakkunniga inom hantverks- och industrisektorn. Detta skulle bli betydligt billigare än att upprätta ett
fristående ämbetsverk. Om tekniska kommittens förslag däremot följdes skulle Överstyrelsen enbart ha sakkunniga på undervisningsormådet.tzs
c) Hantverksorganisationens agerande i väntan på en skolreform
Hantverksorganisationens ordförande Ljunggren nöjde sig inte med att
vända sig direkt till Kommerskollegium med remissyttrandet och kopian på regeringsskrivelsen utan fortsatte sitt okonventionella agerande
för att få till stånd förändringar. Han befarade att det skulle dröja lång
tid innan frågan om den tekniska utbildningen hade blivit löst. År 1914
tog Ljunggren därför initiativ till en provisorisk omorganisation av de
existerande lägre yrkesskolorna genom Hantverksorganisationens försorg.129 Skolprogram utarbetades för lärlingsskolor. Till grund för
dessa låg tekniska kommittens förslag och Hantverksorganisationens
kritik av detta. 130 Hantverksorganisationen fick stöd från två "tunga"
personer på central nivå, som själva hade varit inblandade i utrednings- respektive remissarbetet Vid utarbetandet av dessa program
fick man nämligen hjälp bland annat av den tekniske konsulten vid
Kommerskollegium Vilhelm Berglund. 131 Två konferenser hölls, 1915
och 1916, med företrädare för lägre tekniska skolor och hantverksföreningar om organisationsförslagen. Vid dessa deltog inte bara
Berglund utan även inspektören över de tekniska skolorna, tillika f.d.
ledamoten i tekniska komrnitten, Thor Thoren. 132 År 1917 var förslaget till den temporära ombildningen helt klar och skickades ut till de
lägre tekniska skolorna och hantverksföreningarna.m
Jag har inte undersökt om Hantverksorganisationens strävanden fick
konkreta resultat, dvs om några skolor anpassade sin undervisning till
71
skolprogrammet Vad jag har velat fästa uppmärksamheten på är hur
Ljunggren, och Hantverksorganisationen, agerade för att få förändringar till stånd i just den riktning de själva önskade.
På liknande sätt agerade Hantverksorganisationen även i fråga om
mästarkurser och hantverksinstitut Redan 1908 hade organisationen
påbörjat arbetet med att få till stånd mästarkurser (se kap.3). Från
1915 ordnade man på försök dylika kurser. Med detta ville man väcka
såväl de statliga som de kommunala myndigheternas intresse för
dessa.'34 I fråga om hantverksinstitut beslöt organisationen 1917 att arbeta för att man själv skulle ha huvudmannaskapet för detta. 135 I yttrandet över tekniska kommittens förslag hade man ju förordat att staten skulle upprätta och driva institutet.
Sammanfattning
Det centrala motivet för tekniska kommitten var att den lägre tekniska
utbildningen måste anpassas till den förändrade näringsstrukturen för
att främja företagens möjligheter till konkurrens och tillväxt. Näringslivets omstrukturering samt det befintliga skolsystemets brister gjorde
en reformering nödvändig. Genom kraftigt utökad statlig styrning,
kontroll och understödjande skulle de tekniska utbildningarna reformera·s för att passa det omstrukturerade näringslivet och det förändrade samhället. Det var statens uppgift att ta över det finansiella huvudansvaret för hela den tekniska undervisningen. Argumentet för
denna utvidgade statliga inblandning var att detta gagnade hela samhället, inte bara näringslivet. Eller uttryckt med andra ord - statens och
näringslivets intressen var gemensamma.
För att Sverige skulle kunna hävda sig i den internationella tävlan
måste ungdomarna skolas till dugliga samhällsmedborgare. Med detta
avsågs dels kvalificerade arbetare som var stolta över och intresserade
av sitt värv, dels medvetna medborgare. De skulle ha kunskaper om
både sina samhälleliga rättigheter och skyldigheter. Vad kommitten
därmed syftade till var således inte enbart en yrkeskvalificering av arbetarna utan även en social integrering. Detta måste ses mot bakgrund
av den utvidgade rösträtten, konflikterna på arbetsmarknaden i anslutning till storstrejken liksom den i samhällsdebatten ofta förekommande sociala frågan. Detta var faktorer som påverkade kommitten
under arbetets gång.
Modellerna för det praktiska genomförandet av de tekniska utbildningarnas omorganisation hade framför allt hämtats genom studier av
de tyska och österrikiska skolsystemen. Inte minst Tyskland uppfattades som föregångslandet framför alla andra. Till dessa länder, och ofta
72
till Kerschensteiners skolor i Mtinchen, relaterades såväl organisation
som läroämnen. På grund av den rådande samhällssituationen svarade
dessa skolor mycket väl mot de inhemska behoven.
Kommittens förslag innebar ett skolsystem som rymde utbildningar
på tre olika nivåer. Den grundläggande nivån, lärlingsskolan, var avsedd för de breda lagren av arbetare. Ovanpå denna låg den något mer
kvalificerade för förmän och mästare, yrkesskolan. Den tredje nivån,
fackskolorna, skulle täcka de viktigaste industrisektorernas behov av
tekniker och arbetsledare. Den stora massan av de anställda skulle
fångas upp genom införande av lärlingsskolplikt för alla anställda
inom industrin och hantverket i åldern 14-18 år. Kommitten förutsatte
också att en lärlingslag infördes. På så sätt kunde samhället och arbetsgivarna tillsammans fostra ungdomarna, inte minst dem som genom samhällets och näringslivets strukturförändringar riskerade att
lämnas vind för våg. I de nya industriorterna upplevdes detta som ett
stort problem.
Men hur kunde lärlingsskolan fånga upp den stora massan av unga
arbetare så att dessa inte lämnades utan tillsyn och fostran? Förutsättningen för att få delta i undervisningen var att eleven hade anställning. Men möjligheterna för barn och ungdomar i åldrarna omkring
14-15 år att få ett industriarbete hade ju minskat omkring sekelskiftet.
De förändrade produktionsförhållandena med bl.a. mekanisering och
högre produktionstempo gjorde det mindre lönsamt och lämpligt att
använda barn och ungdomar i industrin (se kap.1). Betänkandet ger
inget svar på denna fråga. Troligen hade ledamöterna ännu inte uppmärksammat detta förhållande. Men det hade man helt naturligt gjort
inom de industrier vars produktion hade genomgått stora förändringar
under de senaste årtiondena. Trämasse- och papperstillverkarna tillhörde ju dessa. De remissinstanser som hade anknytning till dem var
därför mycket kritiska till en obligatorisk lärlingsskola.
De skolformer som tekniska kommitten föreslog var visserligen
mycket influerade av europeiska förebilder. Detta var ideer som ledamöter hade stött på under sina studieresor runt om i Europa och i
USA. Men samtidigt hade de stora huvuddragen i kommitteförslaget mer yrkesanpassad undervisning, enhetliga skolplaner för skolorna och
krav på yrkeserfarenhet - diskuterats under flera årtionden i olika
sammanhang. Komrnitteledamoten, inspektören över den tekniska undervisningen, Viktor Adler hade t.ex. redan under slutet av 1800-talet
uttryckt önskemål om gemensamma bestämmelser för elementarskolorna, om en mer yrkesinriktad undervisning och om en förstärkt
central ledning. Ä ven Sveriges Hantverksorganisation hade uttalat önskemål om en mer facklig undervisning i sitt brev till regeringen
73
1906. Det var frågor som även hade penetrerats vid flera skolmöten
bland de lägre tekniska skolomas lärare.
Dessutom hade både kommittens ordförande Theodor Nordström
och ledamoten Hjalmar Lundbohm varit delaktiga i arbeten på lokal
nivå i Örebro respektive Kiruna för att få till stånd utbildningar som
svarade mot industrins behov och som liknade lärlingsskoleförslaget. I
dessa arbeten hade även utbildningens sociala aspekter varit aktuella.
Åtminstone Lundbohm var en aktiv förespråkare för denna syn på
utbildningen, vilken också var så väsentlig i de tyska skolorna. Med
tanke på vilket utrymme och vilka omdömen dessa fick i betänkandet
är det troligt att denna syn delades av både sekreteraren Wilhelm
Abenius, som var med på alla studieresorna, och Viktor Adler, som
var med i bl.a. Tyskland och Österrike. 136
Folkundervisningskommittens betänkande blev färdigt först efter det
att tekniska kommitten hade avgivit sitt utlåtande. Men innehållet i det
förra uppenbarade vissa gränsdragningsproblem då Kommerskollegium utarbetade sitt utlåtande över det senare. Fortsättningsskolan och
lärlingsskolan riktade sig delvis till samma åldersgrupp. Båda .hade en
praktisk inriktning. Detta förklarar delvis varför Kollegium i högre
grad betonade en tydligare yrkesinriktad undervisning, dvs en profilering ~v lärlingsskolans och yrkesskolans undervisning. Ä ven skolplikten kom i annan dager. Enligt de båda förslag som nu fanns skulle
skolplikt för de industri- och hantverksanställda inte enbart gälla för
fortsättningsskolan utan även för lärlingsskolan. För andra_yrkeskategorier skulle däremot endast fortsättningsskolan vara obligatorisk.
Kollegium blev således tvunget att föreslå en lösning på detta. Man
förordade därför att skolplikten överfördes till lärlingsskolan vid
anställning inom industrin eller hantverket. (Till dessa gränsdragningsproblem återkommer jag i kapitel 5.)
Flera remissinstanser hade framhållit att inte alla industrier hade
någon nytta av lärlingsskolans utbildning. Kommerskollegiums förslag
att inordna lärlingsskolans skolplikt under fortsättningsskolans kan ses
som ett sätt att befria sig från problemet. På så sätt var ju alla ungdomar förpliktade att fortsätta att gå i någon av dessa båda skolor en viss
tid efter folkskolan. Eftersom lärlingsskolan endast var obligatorisk
för dem som fick anställning blev inte heller denna skolform någon
börda för de industrier som inte använde yngre arbetare. Det fick bli
en senare fråga att genom en eventuell lärlingslag reglera vilka områden som skulle ha förlängd undervisningstid.
Ä ven betoningen av en mer yrkesinriktad undervisning måste ses
mot bakgrund av folkundervisningskommittens förslag. För att motivera ett inrättande av lärlingsskolor blev det nödvändigt att profilera
74
undervisningen. Genom att betona de fackliga momenten ville man
tydliggöra skillnaderna mellan fortsättningsskola och lärlingsskola.
Detta innebar också att skolorganisationen fick en ännu tydligare prägel av de tyska industriella skolorna. De kunskaper Henning Elmquist
hade om dessa sedan sitt sekreterararbete inom Stockholms yrkesskolekommitte var säkerligen av stor betydelse. Yrkesskolorna i Stockholm hade ju dessutom startat, så det fanns en svensk förebild att tillgå.
På grund av den kritik som hade uttalats profilerades även yrkesskolan och fackskolan visavi lärlingsskolan. Genom att även inrätta förmans- och måstarkurser täcktes de behov som inte hade varit tillgodosedda; undervisningen diversifierades. Detta gällde också fackskolan
som kompletterades med allmäntekniska skolor. Bakom remissinstansernas kritik och Kollegiums näringsfackliga betoning kan också spåras
en motsättning mellan olika intressen, nämligen mellan den av pedagoger dominerade kommitten och företrädarna för näringslivet. De senare, som dock enbart utgjorde en tiondel av remissinstanserna, var
betydligt mer kritiska till de yrkesutbildande momenten än de övriga
instanserna. Genom Kommerskollegiums ändringsförslag kunde intressekonflikterna biläggas för att bana väg för en samförståndslösning.
Lärlings- och yrkesskoloma var i tekniska kommittens förslag i
princip avsedda för både män och kvinnor med anställning inom industrin och hantverket. Men det verkar inte som om kommitten tänkte
sig att män och kvinnor borde eller hade behov av att delta i samma
undervisning. Man talade om att särskilda lärlingsskolor eventuellt
skulle inrättas för flickor och betonade särskilt dessas behov av huslig
undervisning i fortsättningsskola. Beträffande yrkesskolan föreslogs en
särskild avdelning för flickor inom textilindustrin. Men kommitten
gjorde inget uttalande som klart visar vad den egentligen hade tänkt i
denna fråga. Det gjorde däremot Kollegium. Man deklarerade klart att
samhället och flickorna själva hade största glädjen av att flickorna blev
hemmafruar. Men eftersom textilindustrin använde kvinnlig arbetskraft, blev Kollegium tvunget att föreslå vissa särskilda lärlingsskolor
för flickor. Något könsneutralt skolsystem avsåg således varken kommitten eller Kommerskollegium.
Sveriges Hantverksorganisation med sin ordförande C.J.F. Ljunggren är den enda organisation vars agerande kan följas upp från
föregående kapitel. Organisationen, eller kanske snarare dess mycket
aktive ordförande, fortsätter sitt okonventionella agerande. Otåligheten
över de långsamma byråkratiska vägarna tycks stor. Ljunggren riktar
sig direkt till olika kontakter; ordet "broder" som han titulerade
Htibner med använde man inte till vem som helst vid seklets början.
Hansageranden bar också frukt. Yrkesskolans utbildning komplettera75
des med mästarkurser. Med ecklesiastikminister Berg var Ljunggren
partikamrat. Som frisinnad hade Ljunggren suttit i andra kammmaren
under åren 1902-1907. 137 Detta skiner igenom mycket tydligt i brev
från Ljunggren. Hade bara Berg varit ecklesiastikminister hade, ansåg
han, t.ex. kommittens sammansättning varit en annan.
Det centrala i tekniska kommittens förslag var att den lägre undervisningen måste vara renodlat tekniskt yrkesinriktad. Detta stod alltså i
än högre grad i förgrunden för Kommerskollegium. Vissa elever skulle därför inte längre kunna få sin utbildning genom de lägre tekniska
skolorna. Hit hörde de elever som tidigare hade besökt dessa för att
skaffa sig en utbildning för arbete inom handeln. Men även den lägre
handelsutbildningen var vid denna tid föremål för utredning. Om
denna utbildning handlar nästa kapitel.
Noter
l
2
3
4
5
6
7
8
9
lO
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
76
Eckl.dep, Statsrådsprot. 4 okt.l907 p.28, RA
Brev ~U Hiibner från C.J.F. Ljunggren 9 dec.l912. KK:1073, RA
Förteckning över statliga utredningar
Svenska män och kvinnor. Vem är det? 1920
Svenska män och kvinnor. Svenskt biografiskt lexikon
Andersson 1956 s 53
Vem är det? 1920
Svenska män och kvinnor
Vem är det? 1920
Sveriges statskalender 1912
Enligt Nilsson 1981 s 59 kanske en av de mest noggranna komparativa studierna som
någonsin utarbetats i Sverige.
Nilsson 1981 s 59
Tekniska kom. bet.l s 6 ff
Ibid s 13, Il l, 120
lbid s 31 f
lbid s 67
Ibid bl.a. s 6 ff, 67 ff, 93 ff, 161
lbid s XXVII f
Ibid s 12 f
Ibid s 67
Ibid s 66
Ibid s 68 ff
Ibid s XXIX, 38 ff, 52 f 73 f
Ibid s 47 f
Ibid s 31 f, 43
Ibid s 82
lbid s 43
28
29
30
31
32
33
34
35
36
37
38
39
40
41
42
43
44
45
46
47
48
49
50
51
52
53
54
55
56
57
58
59
60
61
62
63
64
65
66
67
68
69
70
71
72
73
74
75
Ibid s 31 f. Jfr Gårdlund 1942 s 258
Ibid s· 56
lbid s 32
lbid s 67 f
Vissa avdelningar skulle brytas ut och bli yrkesskolor resp. fackskolor, en överföras till
statens normalskola. Kvar skulle bli en konsthantverksskola -den högsta i landet. lbid
s 242 ff. Denna skola kommer inte att behandlas närmare.
Ibid s XXXIII, 93 f
Ibid s 178
Ibid s 93, 104. Även s.k. förberedande och fullständiga lärlingsskolor behandlades.
Bl.a. av ekonomiska skäl förordades dock den kompletterande lärlingsskolan. lbid
s 96 ff, l 02 ff, 139 f
Ibid s XXXIV, 104 f
Ibid s 12, 94 f, 111, 119 f
lbid s 111
Ibid s 116 ff
Ibid s 121 f
lbid s 72
Ibid s 105, 119
lbid s 122
Ibid s 120
Ibid s 10, 68 f, 106, 166
lbid s 66 ff
lbid s 100
lbid s 71 f
lbid s XXXI, 70 f, 105 f
lbid s 68 f, 72, 93 f. Ungdomarna lämnade i dessa länder folkskolan vid 14 års ålder.
Ibid s 107 ff
Ibid s 129
Ibid s 89 f
lbid s 127
Ibid s 129 ff
Ibid s XXXV, 73, 155 ff
Ibid s 164 f
Ibid s XXXV, 158
Ibid s 164 f
lbid s 167 ff
lbid s 322 ff
Ibid s 336 ff
Kyle 1979 s 122
Tekniska kom. bet.! s 336 ff. Jfr Kyle 1979 s 122 f
Tekniska kom. bet.! s 172 ff
lbid s 176 f
lbid s 52 ff
lbid s 82 f
lbid s 195
lbid s 192 f
Ibid s 177 ff
Ibid s XXXVI, 179 ff
Ibid s 348 ff
Tekniska kom. bet.II s 345
Tekniska kom. bet.! s 179 ff
77
p
76
77
78
79
80
81
82
83
84
85
86
87
88
89
Ibid s 240
Ibid s 267 f
Ibid s 272
Ibid s 46
Ibid s 283 f
Ibid s 287
Ibid s 92 f, 288
Eckl.dep, Konseljakt 17 aug.l912 p. 22, RA
Kommerskollegium I s 4
Kommerskollegium I s 53
Svenskt Biografiskt lexikon
Nordisk Familjebok
..
Fryxell var med om att bilda Nationalföreningen mot emigration. AvenHussvar aktiv
inom denna. Vem är det? 1912
90 Svenskt biografiskt lexikon
91 Svensk statskalender 1912, 1914
92 Vem är det? 1912
93 Kommerskollegium II s 105 ff
94 Yttranden finns från Sveriges Hantverksorganisation, Styrelsen för Tekniska skolan i
Kristianstad, Styrelsen för Slöjdföreningen i Göteborg, Lärarrådet vid slöjdföreningens
skola, Svenska Cellulosaföreningen och Svenska Trämasseföreningen, Sveriges
samarbetande tekniska föreningars delegerade samt fullmäktige i Jemkontoret.
KK:1073,RA
95 Kommerskollegium II
96 Fler kan ha krävt total omarbetning. Kollegium säger att så hade önskats "på vissa håll".
Kommerskollegium II s 5 ff
97 Ibid s 11 f
98 Ibid s 8
99 Ibid s 12
100 Yttrande av fullmäktige i lemkontoret 31 okt.1912, Avskrift. KK: 1073, RA
101 Yttrande från Svenska Cellulosaföreningen och Svenska Trämasseföreningen 2 maj
1913. KK:1073, RA
102 Kommerskollegium II s 43
103 Brev från C.J.F. Ljunggren till Hiibner 9 dec.1912. KK: 1073, RA
104 Kopia af en den 9 dec. 1912 gjord underdånig framställning angående åtgärders
vidtagande. KK:1073, RA
105 Brev från C.J.F. Ljunggren till Hiibner den 9 dec.1912. KK: 1073, RA
106 PM rörande handtverksärendens handläggning i statsförvaltningen på Kommerskollegiikommitt~ns uppdrag utarbetad af C.J.F. Ljunggren s 22 ff (maskinskrift), SHO
107 Kopia af den 9 dec.l912 expedierat yttrande öfver komitterades förslag till ordnande af
den lägre tekniska undervisningen att tillställas Kungl. Kommerskollegii industribyrå
enligt begäran. KK: 1073, RA
108 SIF:s Arbetsutskottsprot. 6 nov.l912 § 5, SIF
109 SIF:s Arbetsutskottsprot. 3 dec.l912 § 4, SIF
110 Kommerskollegium II s 3
111 SIF:s Arbetsutskottsprot. 28 maj 1913 § 7; 19 maj 1914 § 6, SIF
112 Sex av drygt tio näringslivsorganisationer var synnerligen kritiska.
113 Kommerskollegium I s 77
114 Kommerskollegium I s 18 f, Kommerskollegium II s 26 f
115 Kommerskollegium I s 13, Kommerskollegium II s 27 f
116 Kommerskollegium II s 12 f
78
117 Kommerskollegium I s Il f
118 Kommerskollegium II a 6 ff
119 Yttrande från styrelsen för slöjdföreningen i Göteborg 25 nov. l912; från Lärarrådet vid
slöjdföreningens skola 22 febr.l913; från Svenska Cellulosaföreningen och Svenska
Trämasseföreningen 2 maj 1913. KK:1073, RA
120 Kommerskollegium I s 10, 14
121 Kommerskollegium Il s 36 ff
122 Kommerskollegium I s 22
123 Ibid s 34
124 Kommerskollegium I s 27 ff, Kommerskollegium II s 61
125 Kommerskollegium I s 26 ff
126 Kommerskollegium I s 7, Kommerskollegium II s 6, 56 ff
127 Kommerskollegium I s 36 f, Kommerskollegium II s 53 ff
128 Kommerskollegium I s 47 ff
129 SHO:s centralstyrelseprot. 15 febr.1914 § 10. Handlingar vid SHO:s IO:de ordinarie
årsmöte 1915 s 108, SHO
130 SHO:s centralstyrelseprot. 15 febr.l914 § 10; 24 okt.1915 § 15; 15 okt.l916 § 7, SHO
131 SHO:s centralstyrelseprot. 15 febr. l914 § 10; 15 okt.1916 § 7, SHO
132 Prot. från diskussionsmöte i Kristianstad 28 nov.1915 . Prot. från Sundsvalls Fabriks& Handtverksförenings lokal i Sundsvall29 jan.1916. Bil.G respektive Bil.H till SHO:s
centralstyrelseprot. 6 febr.l916 § 9, SHO
133 SHO:s utskottsmötesprot. 21 jan.1917 § 24, SHO
134 styrelsens framställningar till årsmötet s 106. Handlingar vid SHO:s IO:de ordinarie
årsmöte 1915, SHO
135 T. ex. Prot. från SHO:s 1l:te ordinarie årsmöte den 27 och 28 juli 1917 § 5, 14.
Handlingar vid SHO:s 11 :te ordinarie årsmöte 1917 s 79 ff, SHO
136 Tekniska kommitt~ns bet.I s XVIII
79
F"
4. Handelsundervisningen
De många aktionerna i skolfrågor runt om i landet ledde till att regeringen tvingades att agera även i fråga om den merkantila undervisningen (se kap.2). Den 18 september 1908, knappt ett år efter tillsättandet av tekniska kommitten, utsåg finansministern Carl Swartz 1908
års handelsundervisningskommitte. Kommitten fick i uppdrag att granska den existerande merkantila undervisningen (dock ej Handelshögskolans) samt att lägga fram förslag till dess uppbyggnad. Finansministern tillstyrkte därmed Kommerskollegiums begäran från samma
år om en utredning av handelsundervisningen (se kap.2). Direktivet
var, så när som på ett obetydligt ord, identiskt med den avslutande
hemställan i skrivelsen. Till kommittens ledamöter utsågs grosshandlare Oscar Almgren, grosshandlare och riksdagsman (liberal) Johan
Ekman, handlande Lorenz Faxe, rektor Per E.M. Fischier samt rektor
Åke W:son Munthe. 1 Grosshandlare Ekman lämnade kommitten på
egen begäran redan i december 1908.2 Han hade i november kallats
även till kommitten för Kommerskollegiums omorganisation. Det är
troligt att detta var anledningen till att han lämnade kommitten.3 Han
ersattes av bankdirektör Charles Adolf Bergström. 4
Oscar Almgren utsågs till kommittens ordförande. Almgren tillhörde grosshandlarsocieteten, borgerskapets femtio äldste, Stockholms
köpmannaförening och handelskammaren samt hade under tjugo år
tillhört Stockholms stadsfullmäktige. Han var övertygad frihandlare
och tillhörde Första kammarens moderata parti.s Lorenz Faxevar delägare av en diverseaffär samt en vin- och spritaffär i Malmö. Han var
sedan många år ledamot av Malmö stadsfullmäktige samt av drätselkammaren. Faxe var särskilt intresserad av den praktiska handelsundervisningen. Efter många års arbete för Malmö högre handelsinstitut
hade han 1907 blivit dess styrelseordförande. Faxe och Almgren hade
således direkta erfarenheter från handeln. Bergström representerade
däremot den för hela näringslivet vid denna tid allt viktigare banksektorn. Genom Almgren och Ekman var de största riksdagsgrupperingarna företrädda vid kommittens tillsättning.
81
Förutom Faxe hade också Fischier och Munthe anknytning till yrkesundervisningen. Per Fischier var sedan 1880 föreståndare för
Stockholms borgarskolor. 6 Denna skolanstalt hade under Fischiers
ledning omorganiserats för att svara mot Stockholms stads behov av
undervisning 7, med bl.a. dag- och kvällsundervisning för de lägre
tjänsterna inom handeln. 8 Åke W:son Munthe var docent i spanska och
portugisiska vid Uppsala universitet. När Munthe tillkallades som sakkunnig i handelsundervisningsfrågan var han rektor vid Frans
Schartaus handelsinstitut i Stockholm. Han hade dessförinnan, tillsammans med inspektorn över handelsgymnasierna Alfred Nordfelt, under
1905-1906 utrett och utarbetat förslag till inrättandet av en handelshögskola i Stockholm. Munthe och Nordfelt var goda vänner sedan
studietiden, Nordfelt hade för övrigt varit lektor vid Schartau. 9Munthe
förordnades i mars 1910 till ordförande sedan Almgren hade avlidit. 10
Alla ledamöterna hade således direkt anknytning till antingen handeln,
inklusive finanssektom, eller den merkantila undervisningen. Bland de
senare fanns dock ingen företrädare för någon privat skola, den skoltyp som var den dominerande.
Kommittens betänkande lades fram 1910. Av betänkandets ca 325 sidor utgör själva utredningsförslaget enbart en tredjedel. I bilagor presenterades kortfattade översikter över handelsundervisningen dels i
Sverige, dels i några europeiska länder och i USA. De flesta utländska
skolsystemen redovisades kortfattat utan några värdeomdömen. 11 Kommitteledamötema hade även rest runt i landet och besökt ett antal
skolor. I en sammanställning redogjordes för dessa skolors understödsform, organisation, läroplaner, inträdeskrav samt t.ex. lärarnas och
föreståndamas kompetens. Drygt 50 skolor togs upp. Inträdeskravet
till dessa var högst sex- eller sjuårig folkskola. Endast ett fåtal av dessa
hade smärre statligt eller kommunalt bidragJ 2
Kommitten hade också vänt sig till handelskamrarna samt köpmanna- och handelsföreningar med frågor om bl.a. den existerande
undervisningens förhållanden och om vilket utbildningsbehov som
fanns. Handelskamrama hade även tillfrågats om behovet av en lägre
handelsskola, om kommunernas eventuella stöd till en dylik samt om
kontroll av de privata skoloma. 13 I bilagor återgavs korta resumeer av
dessa svar.'4 Handelskamrama påstods också ha uttalat vissa önskemål.1s Det sätt som de uttalade åsikterna redovisades på, grupperade
efter olika frågor, gör det mycket svårt att få ett grepp över vilken
82
inställning instanserna egentligen hade. Också de s.k. önskemålens tillkomsthistoria är svårfångad. Innehållet i en del av dessa är nämligen
påfallande lika svaren på kommittens frågor. Eftersom något kommittearkiv inte har återfunnits, har det inte varit möjligt att reda ut oklarheterna.
Det fanns två centrala utgångspunkter i kommittens förslag. Den ena
var att även de som hade de lägre tjänsterna inom handelsnäringen
måste utbildas för att Sverige skulle få en konkurrensduglig handel och
industri. Därför krävdes skolor som byggde direkt på folkskolan. Man
påpekade att det fanns åtskilliga statsunderstödda lägre tekniska yrkesskolor men i stort sett ingen motsvarighet till dessa för handeln.
Den andra utgångspunkten var att de lägre merkantila skolornas syfte
måste vara att ge facklig undervisning.
Den befintliga lägre undervisningen var, såsom redan Kollegium
hade konstaterat 1908, inte enhetligt organiserad, den var alldeles för
allmän och bedrevs utan kontroll. Den dominerades fullständigt av
privata skolor som nästen helt drevs utan statliga eller kommunala bidrag. Några av de kommunalt understödda fick så små bidrag att även
dessa borde betraktas som privata skolor. Inte minst de privata skolornas undervisning ansågs förkastlig. Missförhållandena berodde framför allt på att skolorna oftast drevs som företag. För att tillfredsställa
så många önskemål som möjligt hade företagsekonomiska intressen
satts framför pedagogiska. Många arbetade varken efter normalplaner
eller efter bestämda undervisningsmåL Utbildningarna bestod ofta av
olika längre eller kortare kurser som eleverna själva kunde välja
bland. Kraven på förkunskaper var mycket lågt ställda. Ä ven läramas
och föreståndarnas kvalifikationer var bristfälliga.'6
Eniigt kommitten var det ett sedan länge uttalat önskemål att den
undermåliga privata undervisningen måste förbättras. Liksom tekniska
kommitten argumenterade man för en reformerad undervisning med
hänvisning till näringslivets och samhällets gemensamma behov.
Kommitten hävdade nämligen att de handelsanställda måste vara välutbildade om handeln och industrin skulle kunna utvecklas. Ja, detta
var ett "betydelsefullt statsintresse" .17 Man påpekade att handelsundervisningen, i jämförelse med annan praktisk undervisning, hade fått ett
mycket litet statligt understöd.'s
Andra länders undervisning, bl.a. Österrikes, Schweiz och Finiands,
framhölls som föredöme. I dessa länder fick den merkantila undervisningen betydande statsunderstöd. 19 Även kommuner och köpmannaorganisationer engagerade sig där i skolornas verksamheter.2o Liksom
tekniska kommitten framhöll handelsundervisningskommitten Tysk-
83
land som ett föregångsland. Skolorna var där synnerligen väl utveckladezt och uppfattades som en anledning till landets blomstrande
handel. 22
A v handelskamrarnas s. k. önskemål framgår att flera ansåg att aftonskolor vore den bästa undervisningsformen. I dessa var det möjligt
för de handelsanställda ungdomarna att skaffa sig utbildning vid sidan
om sitt förvärvsarbete.n Dylika skolor borde få stöd både från stat och
kommun och från handelns intressenter. 24 Gävle handelskammare hade
däremot folkskalepedagogernas bottenskalesystem och praktiska fortsättningsskolor som föredöme. Man talade mycket positivt om folkskoleföreträdarnas arbete för dessa skolsystem. Den lägre handelsundervisningen borde ordnas som direkta överbyggnader till folkskolan, dvs
som fortsättningsskolor. På så sätt kunde ungdomarna få inte bara viss
yrkesutbildning utan även en sedlig fostran under de "farliga s.k.
övergångsåren". Under förutsättning att handeln gavs inflytande borde
denna undervisningsform övervägas. 25
De kommitterade hade vänt sig till handelskamrarna med förfrågan
om deras inställning till ett- eller tvååriga handelsskolor med heltidsundervisning. Dessa skulle bygga på fullständigt genomgången folkskola. Svar från fyra handelskarnrar finns redovisade. Två av dem Göteborgs och Dalamas - var positivt inställda till dylika skolor och
till inträdeskravet Stockholms handelskammare förordade i stället
kvällsundervisning, dock med inträdeskravet sjuårig folkskola. Handelskammaren i Gävle ville ha tvåårig undervisning men förordade att
den bedrevs inom fortsättningsskola. 26
Med hänvisning till Tyskland uttryckte handelskammaren i Skåne
och rektom för Malmö högre handelsinstitutz' Thure Nordenskjöld önskemål om införande av skolplikt för t.ex. affärsbiträden. 28 Handelskammaren i Gävle påpekade för övrigt att arbetsgivarna i Danmark
och i vissa delar av Tyskland var skyldiga att ge ungdomarna ledighet
för studier.z9
Kommitten såg visserligen det tyska merkantila skolväsendet som ett
efterföljansvärt exempel. Men hänvändelsen till handelskarnrama kan
tyda på att kommitten var osäker på vilken lösning som borde väljas.
Förfrågningarna måste dock också ses mot bakgrund av att den befintliga undeJ;Visningen nästan helt och hållet bedrevs av privata skolor.
Kommitten kan ha velat rekognosera stämningarna inför inrättandet av
nya skoltyper samt införandet av statsbidrag med åtföljande central
styrning och kontroll. Ja, erhållaodet av statsbidrag skulle ju dessutom
vara kopplat till kommunala bidrag, dvs nya ekonomiska krav på
kommunerna. Vilket utbildningssystem kom då kommitten att förorda?
84
Vad krävdes för att komma till rätta med missförhållandena bland de
privata utbildningarna? I vilken omfattning tänkte man sig att staten
skulle engagera sig i den merkantila undervisningen?
Kommitten föreslog att tre olika typer av skolor skulle inrättas, nämligen handelsgymnasier, handelsskolor och handelsaftonskolor. Man föreslog att de befintliga högre handelsinstituten skulle omvandlas till
handelsgymnasier. Detta godkändes av 1913 års riksdag. 30 Eftersom
denna skolform inte ingick i 1918 års praktiska ungdomsskolereform
kommer dessa inte att behandlas närmare.
Handelsskolornas uppgift var att utbilda kontors- och butiksbiträden.
Skolorna var tvååriga, men det skulle vara möjligt att avsluta skolgången efter den första årskursen. Inträdeskravet var genomgången
sexårig folkskola samt folkskolans högre avdelning. Folkskolans högre
avdelning hade vid denna tid inte någon större utbredning. Enligt
kommitten fanns den 1909 i 18 städer, framför allt i södra och mellersta Sverige. På de orter med enbart sexårig folkskola borde en förberedande kurs anordnas. Genom att sätta den nedre åldersgränsen till
13 år ville man undvika att ungdomarna gick sysslolösa efter folkskolan; dels för att sysslolösheten i sig var av ondo, dels för att förhindra
att tidigare kunskaper glömdes bort.
De obligatoriska läroämnena var svenska, tyska eller engelska, allmän och ekonomisk geografi, handelslagstiftning, bokföring och kontorsgöromål, handelskorrespondens, handelsräkning, handelslära, varukunskap samt välskrivning. Valfria ämnen var stenografi och maskinskrivning samt i andra årskursen engelska och tyska. Undervisningstiden för de obligatoriska ämnena var knappt 30 timmar per
vecka, dvs heltidsundervisning. Kommitterade påpekade särskilt att
handelsskolans undervisning inte gav kompetens för studier vid handelsgymnasiet För en något mer fördjupad handels-/affärsutbildning
hänvisades i stället till aftonskolomas valfria kurser.3t
Eftersom handelsskolan var en helt ny undervisningsform föreslogs
att ett fåtal försöksskolor inrättades. Men framdeles behövdes troligen
en handelsskola i varje stad med minst l 0.000 invånare samt på platser
med särskilda behov .32
Med hänvisning till efarenheter från utlandet, inte minst från
Tyskland, England och Danmark, föreslogs att handelsaftonskolor
skulle anordnas. Där skulle de som redan var anställda inom handeln
eller på kontor, jämsides med sitt arbete, kunna skaffa sig vidareut-
85
bildning i de ämnen var och en behövde. Genom att ordna olika typer
av undervisning kunde även ungdomar utan anställning gå i aftonskolan.
I de valfria kurserna kunde kontorister och yngre affärsidkare få
vidareutbildning. Kurserna omfattade mellan ett och tre års undervisning. De var av mycket olika karaktär. För de mest elementära kurserna krävdes en minimiålder av 13 år och sju års folkskola eller motsvarande. För de högre kurserna fick prövning äga rum i varje enskilt
fall. Undervisningstiden var mellan en och fem veckotimmar. Läroämnena borde vara svenska, tyska, engelska, handelslagstiftning och
statskunskap, bokföring och kontorsgöromål, handelskorrespondens
samt handelslära, handelsräkning, välskrivning, stenografi och maskinskrivning. Dessutom borde det finnas möjlighet att välja till franska,
ryska, spanska, ekonomisk geografi, nationalekonomi eller varukunskap.33
Den tvååriga kursen, med obligatoriska ämnen, var avsedd för
kontors- och butiksbiträden med mindre teoretiska förkunskaper.
Ä ven de som inte hade fullgjort sin sexåriga folkskaleplikt skulle
kunna delta i undervisningen. Betoningen i den första årskursen låg på
ämnena svenska, räkning och välskrivning, i den andra på bokföring
och kontorsgöromål, handelslära och handelslagstiftning samt handelsräkning och välskrivning. Läsåret omfattade 33 veckor med 10 respektive 6 timmars undervisning per vecka. Den andra årskursens undervisning motsvarade i stort sett den föreslagna handelsskolans.
Någon form av medborgerlig undervisning togs endast upp, med
vaga formuleringar, i handelsaftonskolans undervisningsplan. I ämnena handelslagstiftning och statskunskap sades att "det viktigaste av
grund- och kommunallagarna" borde ingå. I nationalekonomi talades
om "folkhushållningens allmänna drag" .34
Kommitten framhöll att det vore fel att fortsätta förlita sig på de
privata skolorna, eftersom handelsundervisningens största problem var
dominansen av dessa.3s Men samtidigt uttryckte man mycket stark ambivalens inför statens engagemang i undervisningen. Eftersom handelsutbildning gagnade samhället i stort borde, hävdade kommitten,
staten bidraga med ekonomiskt understöd. Under alltför lång tid hade
undervisningen saknat det stöd som hade krävts för att upprätthålla en
funktionell verksamhet. Vissa insatser måste därför göras för att ta
igen det som hade "försummats". 36 Samtidigt urskuldade sig kommitten
med att säga att det för tillfället inte var nödvändigt med ett lika stort
stöd till handelsundervisningen som t.ex. till den tekniska undervisningen. Staten hade ju så "många andra vidtgående behof att möta".
86
För att kunna utveckla och förbättra handelsundervisningen var det
inte bara staten utan även kommuner och köpmannaorganisationer som
borde gripa in med större anslag än tidigare. 37 Kommunerna och handeln hade ju ett eget intresse av hur undervisningen var ordnad.
Därför borde dessa själva såväl inrätta som driva och leda verksamheten.3sDetta var exakt samma åsikt som Kommerskollegium hade uttryckt i sin skrivelse 1908.
Kommitten föreslog att staten gradvis skulle öka sitt stöd till handelsundervisningen.39 Anslagen föreslogs uppgå till 3/4 av de fasta lärarnas löner och 2/3 av de övriga lärarnas.40 Skillnaden motiverades
med att anskaffandet av fasta lärare borde underlättas. 41 Dessa principer för det statliga bidraget kunde komma att uppfattas som omfattande. Men man urskuldade sig med att dessa utgifter ju skulle "tjäna
ett i ordets egentliga bemärkelse produktivt ändamål". 42
Genom att göra det möjligt både för kommunala och för enskilda
(av köpmännen inrättade) skolor att få statsbidrag bOrde en successiv
utbyggnad kunna komma till stånd. 43 Kommitten underströk att betänkandet enbart avsåg de skolor som drevs av kommuner och/eller köpmannaorganisationer. Men detta behövde dock inte innebära att de
"bättre" handelsskolorna som drevs i helt privat regi, inte skulle kunna
ha ett berättigande.44 I framtiden borde även en privatägd skola kunna
få statsbidrag om den uppfyllde de uppsatta kraven. 45 De skolor
kommitten i första hand ansåg borde få ekonomiskt stöd var således
sådana som ledamöterna själva kunde ha anknytning till. Eftersom så
många skolor var helt privata såg sig kommitten uppenbarligen
tvingad att åtminstone ge dem utsikten till ekonomiskt bidrag.
Enligt kommitten hade man fått åtskilliga förslag om obligatorisk
undervisning i aftonskolan kombinerad med tvång för arbetsgivarna
att ge ledigt för studier. Hänvisningar hade gjorts till de tyska och österrikiska skolsystemen. Kommitten förnekade inte att dessa länder
hade haft en "storartad utveckling". Men man ansåg att tiden ännu inte
var mogen för skolplikt. De lägre tekniska skolorna hade ju trots .frånvaron av skolplikt en mycket god tillströmning till sina kurser. 46 A ven
förslaget att inordna handelsundervisningen i fortsättningsskolans andra årskurs tillbakavisades. Denna skolform var alltför nära knuten till
folkskolan för att garantera att den fackliga synpunkten ställdes i centrum.47
Den merkantila undervisningen hade betraktats som en i övervägande grad "privat angelägenhet". Ett införande av de föreslagna handelsutbildningarna måste ske under central ledning. Men den sakkunskap som Kommerskollegium hade var inte tillräcklig, inte minst sak-
87
nades pedagogisk kompetens. Detta kunde lösas antingen genom att en
ny central myndighet inrättades eller genom att Kollegium tillfördes
expertkunnande. Att inrätta en ny myndighet skulle bli mycket dyrt.
Detta kunde vänta till dess handelsundervisningen hade fått en större
utbredning. Under tiden borde något slags undervisningsråd, med såväl merkantilt som pedagogiskt kunniga, knytas till Kommerskollegium. Den statliga kontrollen borde utövas genom inspektion av de
statsunderstödda skolorna.48 För den direkta ledningen och tillsynen på
det lokala planet föreslogs bildandet av lokala skolstyrelser. I dessa
skulle finnas representanter både för den kommun eller korporation
som hade inrättat skolan eller gav understöd, liksom för pedagoger
och köpmän.49
I fråga om kontrollen av de privata skolorna anslöt sig kommitten
till Kommerskollegiums skrivelse från juni 1908 (se kap.2). Kommitten föreslog att de privata skolorna årligen skulle redogöra för sin
verksamhet. Om Kollegium ansåg det påkallat kunde inspektören över
handelsundervisningen göra närmare undersökning av en skola. På så
sätt hoppades man komma till rätta med de värsta avarterna inom
undervisningen. so
Handelsundervisningskommittens betänkande lämnades till Kommerskollegium för utlåtande. Handelskamrarna, handelsskolor, skolföreståndare och företrädare för olika områden inom handeln och övriga
näringslivet gavs också möjlighet att yttra sig. 5' Kollegium ansåg att
betänkandet var "ofullständigt" och behövde utredas ytterligare.sz
Efter förfrågan hos regeringen53 tillkallades därför i juni 1912 inspektören över handelsundervisningen Alfred Nordfelt som sakkunnig vid
behandlingen av ärendet. 54 Yttrandet blev färdigt i september 1912.
Åtskilliga instanser hade således getts tillfälle att uttrycka sina åsikter om den föreslagna handelsundervisningens organisation. Men dessas omdömen är, med undantag för grunderna för statsbidrag, helt
anonyma i Kollegiums utlåtande. 55 Något arkiv efter 1908 års kommitte har dock, som sagts, inte återfunnits.
Kollegium anslöt sig till huvuddragen i kommittens förslag. Liksom
denna poängterade man handelsundervisningens betydelse för näringslivets utveckling. På grund av den allt hårdare internationella konkurrensen var det nödvändigt att staten sörjde för att näringarna hade tillgång till yrkesutbildad arbetskraft. 56 Detta uttalande från Kommerskollegiums sida innebar inte att man förordade någon omfattande för-
88
ändring av vare sig det merkantila skolsystemet eller det statliga
stödet. I ännu högre grad än kommitten förordades nämligen en
försiktig och långsiktig reformering av undervisningen.
De privata skolornas ställning var uppenbarligen en känslig fråga.
Kollegium framförde inte något negativt omdöme om dessa. I stället
intog man en försiktig hållning. Kollegium gick en mycket stadig balansgång mellan önskemål om reformering med åtföljande ökat statligt
engagemang och om ett fortsatt existensberättigande för det befintliga
skolsystemet. Man påpekade att en del av de privata skolorna hade bidragit till att förbättra handelsundervisningen. En del yttranden sades
ha framhållit att också dylika skolor borde kunna få vissa statliga bidrag. Detta ansåg Kollegium vara välbetänkt. Undervisningen skulle
snarast främjas av att även skolor av andra former än de föreslagna
"normaltyperna" kunde fortsätta att existera. Dessa var helt oprövade
och borde därför inrättas på försök. Det vore lämpligast att avvakta
med vidare åtgärder för att se hur den tänkta omorganisationen påverkade de privata skolorna.57 Kommitteförslaget borde därför uppfattas
som en framtidsvision som successivt skulle genomföras. 58 Det var således självklart att skolväsendet skulle omorganiseras samt staten öka
sitt stöd och sin ledning. Men detta skulle ske mycket sakta så att de
skolor som redan fanns kunde anpassa sig till nya krav och därmed bli
berättigade att erhålla ekonomiska bidrag.
Ingen detaljgranskning gjordes av handelsskolorna och handelsaftonskolorna. Kollegium ansåg att de senare liknade de befintliga lägre
tekniska yrkesskolorna. Därför vore det lämpligt att i en och samma
skolorganisation ordna separata kurser för dessa olika branscher.s9 Till
skillnad från kommitten föreslog Kollegium att statsbidrag borde ges
till ett bestämt antal skolor, fyra handelsskolor och tio handelsaftonskolor.
Kollegium instämde i kommittens förslag att Kollegium själv, efter
förstärkt sakkunskap, skulle ta hand om handelsundervisningens ledning. Inspektören över handelsundervisningen samt de privata skolorna borde tills vidare kunna samverka på ett sådant sätt att inspektören gavs möjlighet att besöka skolorna och att dessa i sin tur fick rätt
att rådfråga densamme. 60 I fråga om statsbidrag anslöt sig Kollegium
till ett förslag av Alfred Nordfelt. statsbidrag skulle bestämmas utifrån
varje skolas behov och inte vara kopplat till antalet fast anställda lärare
såsom kommitten hade föreslagit.6 1 Denna princip hade Nordfelt framfört redan i sin skrivelse till Kommerskollegium 1907 (se kap.2).
Alfred Nordfelt hade ju blivit kallad av Kollegium för att biträda
vid utarbetandet av remissutlåtandet. Orsaken hade varit att man ansåg
89
att betänkandet behövde utredas ytterligare. Men ur utlåtandet är det
omöjligt att utläsa vad som hade varit ofullständigt.
e) Riksdagsdebatten
Det första andrakammarvalet enligt det nya proportionella valsystemet
år 1911 hade inneburit att de konservativa gick tillbaka kraftigt. Det
socialdemokratiska partiet hade haft en motsvarande framgång. Men
liberalerna var fortfarande andra kammarens största parti. Tillbakagången för de konservativa hade lett till att liberalen Karl Staaff 1911
ånyo hade bildat regering. Till finansminister hade utsetts Theodor
Adelswärd och Fridtjuv Berg hade återkommit som ecklesiastikminister.6z Det blev således en liberal regering som tog över behandlingen av det arbete som den avgående konservativa ministären hade
initierat.
Finansminister Adelswärd lät utredningen och Kommerskollegiums
utlåtande ligga till grund för en proposition till 1913 års riksdag.
Enligt egen uppgift hade Alfred Nordfelt utarbetat propositionen.63 I
denna framhöll Adelswärd att staten borde ge handelsundervisningen
ett större finansiellt stöd än tidigare. Han instämde i Kollegiums åsikt
att även andra skolformer behövdes än de kommitten hade förordat.
statsbidraget skulle utgå till det antal skolor Kollegium föreslagit och
vara anpassat efter skolornas behov. 64 I övrigt ställde sig Adelswärd
bakom kommittens förslag om en successiv reformering av den lägre
handelsundervisningen med handelsskolor och aftonskolor. Huvudvikten låg dock på handelsgymnasierna.6s
Den fortsatta behandlingen av kommitteförslaget blev mycket hård.
Det liberalt dominerade statsutskottet godkände inte den liberala finansministerns proposition i dess helhet, enbart förslaget om handelsgymnasier. Denna skolform ansågs vara den som var allra viktigast för
handelsnäringen. Den lägre undervisningen borde bli föremål för en
ny undersökning. Varför utredningen inte godkändes på denna punkt
framgick inte av .statsutskottets utlåtande. 66 A v riksdagsdebatten kan
däremot utläsas att betänkandet hade varit föremål för synnerligen
hård behandling i utskottet. Det hade funnits fyra orsaker till att de
lägre skolor som kommitten hade föreslagit inte hade godtagits: de
föreslagna skolformerna passade inte in i något befintligt skolsystem;
handelsskolorna skulle bygga på den sällsynta sjuåriga folkskolan;
kommitten hade alltför mycket velat skapa nya skolor i stället för att
stödja de redan befintliga; det fanns inte någon koppling mellan han-
delsskolan och handelsgymnasiet Detta uttalades av både socialdemokrater, liberaler och högermän.67
Alla dessa fyra faktorer framhölls av Värner Ryden, en av socialdemokraternas främste skolpolitiker (tillika varm förespråkare för
bottenskolesystemet). Hans avvisande hållning till propositionen grundade sig inte minst på att kommitten inte hade tagit hänsyn till de pedagogiska strävanden som var förhärskande vid denna tid. Kommitten
hade t.ex. inte brytt sig om det arbete som pågick för att reformera
folkskolan i praktisk riktning (i vilket han själv sade sig delvis ha deltagit).6s Även bankdirektören, tillika ordförande i Stockholms handelskammare Knut Wallenberg (konservativ), förordade att handelsundervisningen skulle lösas inom bottenskolesystemets ram. 69
Debattörerna i riksdagen var i stort sett eniga om att staten snarast
borde öka stödet till den merkantila undervisningen.1o Åtskilliga framhöll att denna borde ges samma stöd som de övriga praktiska utbildningarna. 11 Men flera talare, bl. a. företrädare för ·handelsnäringen,
visade en tydlig ambivalens till ett statligt engagemang. Visst behövde
de enskilda skolorna få ekonomiska bidrag från staten, men dessa fick
inte vara av en sådan omfattning att de inkräktade på skolornas initiativ- och anpassningsförmåga. Det fanns en oro hos några av handelns
företrädare i riksdagen över att staten skulle ta över ledningen från
företrädarna för det praktiska livet. Detta uttrycktes tydligast av grosshandlare Edvard Lithander, men också av fabriksdisponent Malte
Sommelius och vice ordföranden i Sveriges Industriförbund Axel
Vennersten (alla tre högermän). 72
Stockholms handelskammare var emellertid mycket angelägen om
att den lägre handelsundervisningen snarast skulle ges statliga bidrag.
Man utnyttjade därför riksdagen för att utöva påtryckning för en sådan
lösning av frågan som man ansåg gagnade handeln. Axel Vennersten
tillfrågades om att ta upp en skrivelse från handelskammaren i andra
kammaren, vilket han accepterade. I skrivelsen poängterades att det
var nödvändigt för näringslivet och för samhällets ekonomi att den lägre handelsundervisningen fick en snabb lösning. Under flera årtionden hade nationalekonomer och affärsmän kritiserat denna undervisning. Bland förespråkarna för en förbättring av denna var nu oron
stor över att en reform inte skulle kunna genomföras inom den närmaste tiden. Handelskammaren önskade att skrivelsen skulle få riksdagen att bifalla propositionen så att även den lägre undervisningen
kunde ges ett statsunderstöd. Om inte ville man åtminstone att regeringen garanterade en snar lösning. 73 I första kammaren tog handelskammarens ordförande Knut Wallenberg, upp samma skrivelse. 74
91
Resultatet av diskussionerna i riksdagens båda kamrar blev att statsutskottets förslag godkändes. 75 Riksdagen ansåg att den för handeln
viktigaste frågan, nämligen den om handelsgymnasiernas ökade stöd
från staten, därmed hade lösts. I och med det var det också lämpligt att
göra den lägre undervisningen till föremål för en ny utredning. 76 Det
innebar också att det fanns en enighet för att denna undervisning i någon form måste reformeras och stödjas av staten.
j) Sammanfattning
Till grund för 1908 års handelsundervisningskommittes arbete och
förslag låg konstaterandet att den existerande merkantila undervisningen var undermålig. Det fanns inte några enhetligt ordnade skolor
och undervisningen var alldeles för allmän. De privata skolorna dominerade fullständigt, skolor som i första rummet lade företagsekonomiska och inte pedagogiska aspekter på verksamheten. Kritiken mot
denna typ av skolor var mycket hård. De lägre handelsskoloma arbetade i stort sett utan någon som helst kontroll eller något statligt eller
kommunalt stöd. Retoriskt sade kommitten att eftersom handelsundervisningen var av betydelse för samhället i dess helhet borde staten nu
träda in och ge den sitt stöd.
Dessa konstateranden föranledde inte kommitten att föreslå någon
omfattande centralt styrd reglering av verksamheten. Kommitten var
mycket tveksam inför ett statligt engagemang. Handelsundervisningen
hade dittills betraktats som ett privat intresse, ett intresse inte minst för
kommunerna och näringen själv. Ä ven framgent borde skolor inrättas,
ledas och drivas av dessa. Därför föreslogs att såväl kommunala som
enskilda, av köpmannaorganisationer drivna, skolor skulle ingå i det
föreslagna skolsystemet. Detta bestod av handelsskolor med heltidsundervisning och handelsaftonskolor med deltidsundervisning. Trots de
mycket negativa omdömena om de privata skoloma framhölls att det
även bland dessa kunde finnas skolor som framgent borde ges statligt
stöd.
Den tveksamhet som kommitten hade gett uttryck för, fanns inte i
Kommerskollegiums utlåtande. Kollegium uttalade sig klart för ett
ökat statligt stöd, och därmed utvidgad ledning och kontroll, över den
lägre handelsundervisningen. Men man underströk, liksom kommitten,
att den föreslagna reformeringen måste ske på mycket lång sikt. Båda
påpekade att det behövdes en försöksperiod eftersom det var fråga om
för Sverige helt nya skolformer. Genom en lång övergångstid gavs de
befintliga skolorna en möjlighet att anpassa sig till den nya organisa-
92
tionen. Liksom kommitten underströk Kollegium att både kommunala
och enskilda skolor var statsbidragsberättigade. Organisationen skulle
också rymma skoltyper som föll utanför den uppställda ramen, dvs
privata skolor. Därmed intog man en helt annan ståndpunkt än den
man hade 1908 i den skrivelse som ledde till att utredningsarbetet
igångsattes. Då hade de lägre undervisningsanstalterna uteslutande uppfattats som en lokal angelägenhet (till skillnad från handelsinstituten).
Man uttalade sig nu i remissutlåtandet också betydligt försiktigare och
mer nyanserat om de privata skoloma än 1908.
Kollegiums ändrade hållning visar att det inom handelsnäringen nu
fanns en önskan om statligt stöd och ledning. Såväl riksdagsdebatten
som skrivelsen från Stockholms handelskammare var tydliga tecken på
detta. Men i och med att en lång övergångstid rekommenderades liksom markeringen av att det måste vara fråga om en försöksverksamhet, gav både Kollegium och kommitten uttryck för att tiden ännu inte
var helt mogen f<?.r några större ingrepp som kunde inkräkta på enskilda intressen. Aven riksdagsdebatten visade att sådan tveksamhet
fanns bland köpmännen. Visserligen ville man att skoloma skulle få
statliga bidrag, men därmed följde ju statlig styrning och kontroll. Det
fanns en oro över på vilket sätt detta skulle påverka näringslivets inflytande.
Den av den liberale finansministern utarbetade propositionen utsattes för mycket hård kritik av det liberalt dominerade statsutskottet.
Utskottet godkände enbart åen del av förslaget som rörde den högre
handelsutbildningen, handelsgymnasiema. Den lägre utbildningen
krävde man skulle bli föremål för ny utredning. Utskottet tycks ha
grundat sin negativa inställning på pedagogiska överväganden.
Kommitten hade lagt fram ett förslag som varken tog hänsyn till de
existerande skolorna eller gick att anknyta till andra skolsystem och
som dessutom delvis skulle bygga vidare på en skolform som endast
fanns på en del platser. Med andra ord hade kommitten haft en dålig
förankring i de dagsaktuella pedagogiska ideema, detta trots att två av
ledamöterna, Fischier och Munthe, var lärare inom handelsundervisningen. Eller också åskådliggör det hela att Fischier och Munthe var
representativa för det pedagogiska ointresset bland handelslärarna. Det
är möjligt att de tre övriga hemmahörande inom handeln och bankväsendet, Almgren, Bergström och Faxe, hade dominerat arbetet inom
kommitten. Betänkandet visar att kommitten dock inte var helt utan
kunskap om reformarbetet inom fortsättningsskolan.
Majoriteten av talarna i riksdagsdebatten var inte negativt inställda
till att staten skulle gå in och stödja den lägre handelsutbildningen,
93
tvärt om. Många krävde att de merkantila utbildningningarna skulle
behandlas på samma sätt som övriga praktiska utbildningsvägar. Bland
de ledamöter som hade anknytning till handelsnäringen fanns dock en
oro för att det statliga stödet skulle innebära att näringen förlorade
kontrollen över utbildningen. Kritiken mot utredningsförslaget/propositionen överensstämde i stort sett med vad som sades ha varit statsutskottets kritik. Önskemål uttalades således om att knyta omorganisationen av handelsundervisningen till reformerandet av andra utbildningsvägar: folkskolan, tekniska yrkesutbildningen och handelsgymnasiet
Konturerna av en strävan efter ett enhetligt utbildningssystem kan därmed skönjas, så ock av ett bottenskalesystem med praktiska utbildningar ovanpå folkskolan.
Genom riksdagens behandling visade det sig finnas en majoritet för
en förnyad utredning av den lägre handelsundervisningen. En sådan
igångsattes redan samma år.
I augusti 1913 fick Axel Vennersten, Alfred Nordfelt och Per Fischier
i uppdrag att utreda den lägre handelsundervisningen samt att undersöka var ytterligare handelsgymnasier borde förläggas.11 Något direktiv om vilken inriktning kommittens arbete skulle ha fick man inte.
Detta är anmärkningsvärt med tanke på förhistorien till kommittens
tillsättning. Den förra kommittens förslag hade ju utsatts för hård kritik för den bristfälliga organisatoriska uppbyggnaden, bl.a. frånvaron
av anknytning till folkskolan. Men detta nämndes inte på något sätt.
Som en följd av borggårdskrisen lämnade liberalerna i februari
1914 regeringsmakten. Hjalmar Hammarskjölds ämbetsmannaministär
tog över. Axel Vennersten utsågs till finansminister och lämnade därför kommitten. 78 Han blev således chef för det departement under vilket handelsundervisningen sorterade. Vennersten hade ursprungligen
utsetts till kommittens ordförande. I februari 1914 övertogs denna post
av Fischier. sekreterare var Nordfelt. Vennersten utsåg inte någon ersättare för honom själv - detta ansåg han kanske inte vara nödvändigt
eftersom han som departementschef behöll kontrollen över kommitten.
Per Fischier var den ledamot i 1908 års kommitte som närmast hade
representerat den lägre handelsundervisningen. Han hade ju deltagit i
omorganisationen av Stockholms borgarskolor, som bl.a. hade en lägre
handelslinje, kontorslinjen. Alfred Nordfelt hade framför allt medverkat i utredningar kring de högre utbildningarna, läroverken och Han-
94
delsh~gskolan i Stockholm. Mellan 1904 och 1911 var han läroverksråd i Overstyrelsen för rikets allmänna läroverk, från 1905 inspektör
över handelsgymnasierna. Det var ju närmast på hans initiativ, genom
skrivelsen till Kommerskollegium, som även den lägre handelsundervisningen hade blivit föremål för utredning 1908. Att han var en
auktoritet på området framgick även av att han ombads biträda
Kommerskollegium vid utarbetandet av remissutlåtandet över 1910 års
kommitteförslag. Enligt egen utsago hade han ju också utformat regeringspropositionen (se ovan).
Axel Vennersten var en framstående industriman och politiker.
Sedan 1895 var han VD i väveri- och spinnerifirman J.F. Vennersten i
Borås. Han hade varit ledamot av stadsfullmäktige i Borås sedan 1895
och sedan 1903 även i landstinget samt var fr.o.m. 1906 konservativ
ledamot i riksdagens andra kammare. Vennersten var ledamot av tulltaxekommitten 1906-1909 och en av förhandlarna angående tyskt handelstraktat 1910 och 1911. Under 1912 och 1913 var han vice ordförande i Sveriges Industriförbund.79
Kommitten lade fram två betänkanden som rörde den lägre handelsundervisningen: inrättandet av handelsskolor (10 okt 1914)80 och av
handelskurser (3 nov 1915). 81 Handelskurserna hade, ansåg kommitten,
störst anknytning till folkskolan. Därför färdigställdes inte betänkandet
om dessa förrän folkundervisningskommittens arbete var klart. Men
även betänkandet om handelsskolor hade kunnat anpassas till detta arbete eftersom handelskommitten hade fått en del förhandsuppgifter.82
1908 års kommitte hade avvisat en direkt koppling av handelsundervisningen till folkskolan. Detta, liksom den bristande anknytningen till
det övriga undervisningsväsendet i stort, hade ju varit riksdagens huvudinvändning mot utredningsförslaget. 1913 års kommitte strävade
därför efter att få till stånd en förbindelse med andra skolsystem.
Under arbetets gång hade dessutom regeringen gett en vink om hur
den ansåg att detta borde ske.
I en promemoria från finansminister Adelswärd, överlämnad till
kommitten under 1913, hade denne tagit upp den högre folkskolan såsom en möjlig skolform för den lägre handelsundervisningen. 83 Enligt
en uppgift i Folkskolöverstyrelsens remissyttrande över kommittens
betänkande om handelsskolor hade denna PM föregåtts av samtal mellan finansministern och ecklesiastikminister Fridtjuv Berg. 84
95
Ä ven Berg framhöll den högre folkskolan som en lämplig skolform
för den lägre handelsundervisningen, nämligen i 1914 års statsverksproposition. Berg underströk att han var angelägen om att folkundervisningen fick en praktisk inriktning. Detta kunde ske genom att den
högre folkskolan ordnades i enlighet med sitt ursprungliga syfte, nämligen att ge folkskolans barn "ett högre mått av allmänt medborgerlig
och praktisk bildning". Då skulle också den högre folkskolan inte
längre huvudsakligen fungera som en övergångsskola till den kommunala mellanskolan. ss Detta uttalande måste ses mot bakgrund av den
kommunala mellanskolans införande 1909. Det hade nämligen då blivit
möjligt att omvandla folkskolans högre avdelning till mellanskola. Så
skedde också i ett stort antal fall. 86 Oron var stor inom Sveriges
Allmänna Folkskollärarförening, till vars ledning ju Berg hörde, över
att den högre folkskolan därmed skulle utplånas. Föreningen kom
därför att arbeta för att ge den en egen prägel, att göra den praktiskt
inriktad.s7
Kommitten ansåg att de uttalanden som hade gjorts av handelsorganisationer i samband med 1908 års kommittes arbete liksom riksdagsbehandlingen hade visat att det fanns ett stort intresse för statligt understödda merkantila skolor. Men eftersom detta var något nytt gällde
det att gå varsamt fram. Man motiverade därför ett statligt engagemang noggrant. Det var framför allt två förhållanden som hade aktualiserat en reformering av den merkantila och tekniska undervisningen.
För det första hade handelns och industrins betydelse för landets ekonomiska utveckling ökat. Därmed hade den lägrt?. yrkesundervisningen
blivit viktigare för näringslivet och samhället. Aven näringarnas anseende var för övrigt avhängigt av de anställdas utbildningsnivå. För
det andra hade det blivit uppenbart att samhället inte enbart måste
sörja för tillgången på välutbildad arbetskraft. Samhället måste också
se till att ungdomarna inte lämnades utan tillsyn då de slutade folkskolan. De måste få en moralisk uppfostran under tonåren, de "vanskliga
övergångsåren". Både folkundervisningskommitten och tekniska kommitten hade varit influerade av detta synsätt. Det kunde knappast
hävdas att de blivande handelsanställda hade mindre behov av sådan
tillsyn än andra ungdomar.ss
1913 års kommitte delade 1908 års kommittes hårda kritik av de
privata skolorna. Samtidigt uttryckte sig 1913 års kommitte något mer
förstående inför den rådande situationen. 89 Den befintliga handelsundervisningen hade varit ett "nödfallssystem" som hade tvingats arbeta
under dåliga omständigheter.90 Kommitten var också missnöjd med det
dåliga stöd den merkantila undervisningen hade fått. Man framhöll att
96
det inte på långt när motsvarade vad undervisningen fick i andra länder.91 Näringen hade till största delen själv varit tvungen att ta initiativet till undervisningens ordnande. Detta berodde inte minst på att handelsutbildade relativt sällan hade anställts i statlig eller kommunal
tjänst. 92 Det är troligt att Alfred Nordfelt har hållit i pennan vid utarbetandet av detta avsnitt. I hans skrivelse till Kommerskollegium i dec
1907 hade dessa aspekter tagits upp med delvis exakt samma formuleringar (se kap.2).
Hur skulle då undervisningen omorganiseras? Liksom 1908 års handelskommitte var 1913 års alltså kritisk till den existerande handelsundervisningen. Men till skillnad från den förra kommitten kunde den
senare förankra både sin kritik och inte minst sitt förslag i det pågående pedagogiska reformarbetet; andra kommitteers förslag fanns ju
nu att tillgå. Dessutom hade statsutskottets behandling och riksdagsdebatten gett anvisningar om i vilken riktning omorganisationsarbetet
borde gå.
·
De utbildningsformer som kommitten föreslog skilde sig ytterst lite
från dem som hade framlagts 1910. Men en av dessa skulle kunna anordnas som högre folkskola (se vidare nedan). Kommitten tänkte sig
att ett- och tvååriga handelsskolor respektive handelskurser skulle inrättas.
Den tvååriga handelsskolan med dagundervisning byggde direkt på
den sexåriga folkskolan. Liknande skolor var vanliga och framgångsrika i andra länder med betydande handel, t.ex. Finland, Österrike,
Frankrike och Schweiz. 93 Handelsskolorna vände sig till dem som ville
ta anställning inom handeln eller som själva avsåg att bedriva mindre
handelsrörelse. Men skolorna skulle även utbilda för mindre kvalificerade arbeten på kontor eller lager. Därmed gagnades både handeln och
industrin. 94 Den första årskursens undervisning var i huvudsak allmänbildande och låg till grund för den andra årskursens handelstekniska
ämnen. Undervisningsplanerna uppvisade slående likheter med 1910
års förslag till handelsskolof-95
Fyra tvååriga skolor borde till en början inrättas. A v dem borde tre
ordnas som högre folkskolor. Om alla ordnades inom ramen för denna
skolform, där folkundervisningen var det centrala, fanns det dock en
risk för att fackundervisningen kom i skymundan. 96
En helt ny undervisningform var den ettåriga handelsskolan. Inträdeskravet till denna var sexårig folkskola samt tvåårig praktisk fort-
97
sättningsskola, dvs den skolform som folkundervisningskommitten
föreslog. Eleven förutsattes ha förvärvsarbetat jämsides med deltagandet i den senare skolan. Genom större mognad och något högre ålder
kunde lärjungarna trots den kortare utbildningstiden uppn~ samma
kunskaper som de som förmedlades i den tvååriga skolan. A ven den
ettåriga handelsskolan vände sig till elever som kunde studera på dagtid.
Krav på praktisk erfarenhet hade tidigare inte förekommit inom
handelsskolväsendet Men genom förslaget till obligatorisk fortsättningsskola blev det möjligt att sätta upp detta inträdeskrav. Kommitten
föreslog att fyra skolor inledningsvis skulle inrättas. 97
Handelskursernas syfte var att ge dem som hade anställning inom
handelsverksamhet möjlighet till utbildning samtidigt med sitt arbete.
Undervisningen tillhörde såväl den lägre som den högre undervisningen. Den riktade sig till elever i olika åldrar och med olika utbildningsbakgrund. Därför måste varje kurs/läroämne ha olika grupper
för elever med olika förkunskaper. Denna typ av undervisning var
mycket utbredd i andra länder. A ven i Sverige var intresset stort för
den. Kommitten hänvisade på denna punkt till de uttalanden från köpmannaorganisationer som hade legat till grund för 1908 års kommittes
betänkande.
Kurserna skulle vara av tre olika slag: Grupp I var avsedd för elever som inte hade haft möjlighet att på heltid inhämta en grundläggande
handelsutbildning, framför allt de som hade erfarenhet från praktisk
handelsverksamhet Inträdeskravet var sex- eller sjuårig folkskola. Till
grupp II hörde elever från statsunderstödd eller enskild ett- eller
tvåårig handelsskola som ville förkovra sig i enstaka handelsämnen,
t.ex. i främmande språk. De högre handelskurserna, grupp III, riktade
sig till lärjungar från statsunderstött handelsgymnasium. Till dessa
hörde t.ex. ämnet nationalekonomi.
För att kunna komma i åtnjutande av statligt bidrag måste en skola
med handelskurser ha åtminstone en fast organiserad undervisningsserie omfattande minst fyra kurser/ämnen.9 8
Ä ven handelskursernas läroinnehåll uppvisade slående likheter med
1910 års förslag. Men i det förslaget hade det inte funnits några fast
organiserade handelskurser. 99 statsanslaget föreslogs utgå till 10 skolor
med handelskurser.1oo
Kommitten hade påpekat att de blivande handelsanställda ungdomarna hade lika stort behov av moralisk fostran och övervakning som de
inom industrin och hantverket. På vilket sätt detta behov kunde till-
98
fredsställas i handelns skolor framkom dock inte. Det fanns t.ex. inga
inslag av allmänt sedlig eller medborgerlig fostran i läroämnena.
Kommitterade var bekymrade över det stora antal elever som, trots
ett ökat statsunderstöd i enlighet med förslaget, skulle gå i skolor som
varken var understödda eller kontrollerade av staten. De skulle utgöra
omkring hälften av alla elever inom handelsundervisningen. Den lösning som föreslogs låg i linje med vad både 1908 års kommitte och
Kommerskollegium hade förordat. Bidrag borde ges till de bästa såväl
privata som enskilda eller kommunala skolorna. Detta i kombination
med inspektionen skulle göra det nödvändigt för de privata skolorna
att hålla en viss kvalitet på undervisningen. För detta talade även det
faktum att inte alla skolor kunde omorganiseras så att de motsvarade
de statsunderstödda normaltyperna, exempelvis beroende på donationsföreskrifter. Bidraget till dessa skulle dock vara betydligt begränsat. 101
Principerna för det föreslagna ekonomiska stödet var desamma som
1913 års riksdag hade bestämt för handelsgymnasienia. Det innebar att
ett maximibelopp skulle fastställas, men att bidraget anpassades efter
varje skolas verkliga behov. Kommunen eller den enskilda organisationen skulle dels tillhandahålla lokaler, dels ge ett understöd motsvarande minst en fjärdedel av statsbidraget.1o2
Även 1913 års kommitterade ansåg att det i längden inte var möjligt
för Kommerskollegium att med biträde av endast en sakkunnig, dvs inspektören, hinna med allt arbete. På sikt vore det lämpligast att inrätta
en centralstyrelse som kunde förenas med den centralstyrelse för den
tekniska undervisningen som tekniska kommitten hade föreslagit. Ett
första steg i en förstärkning av den centrala ledningen vore att inrätta
en handelsundervisningsnämnd. I denna skulle, förutom inspektören,
ingå två sakkunniga, en för vartdera det pedagogiska och det kommersiella området. De skulle utses av Kollegium och ha till uppgift att
biträda Kommerskollegium respektive Folkskolöverstyrelsen då dessa
behandlade ärenden som rörde handelsundervisningen. Därmed skulle
de merkantila frågorna sortera under två centrala ledningsorgan.1o3
Kommerskollegium anmodades att yttra sig också över 1913 års kommittes båda betänkanden. Ett koncept till utlåtande utarbetades i
december 1916. Men detta, liksom två sammanställningar över remissinstansernas uttalanden 104, överlämnades aldrig till regeringen. A v ett
odaterat och osignerat brevkoncept att döma hade föredragande kommerseråd utarbetat förslaget till uttalande. 105 Kommerseråd för frågor
99
om imikes handel var Per Friberg. Nedan diskuteras vad som kan ha
varit anledningen till att utlåtandet inte färdigställdes och avgavs. Här
ska konceptet utnyttjas för att i någon mån spegla Kollegiums inställning. Uttrycket "Kollegiums inställning" avser inte hela verkets
åsikt, enbart föredragande kommerseråds.
Ä ven handels gymnasierna, handelskamrarna och några näringslivsorganisationer hade getts möjlighet att yttra sig, 106 däremot inga lägre
handelsskolor, vare sig kommunalt eller privat understödda. Yttranden
finns dels i konseljakten, dels sammanställda i koncept upprättade inom
Kommerskollegium.
Alla remissinstanserna var positivt inställda till kommittens förslag
till handelskurser. I övrigt var det främst tre punkter som väckte tveksamhet. En var förslaget att knyta handelsskolor till folkskolan. Flera
remissinstanser befarade att sammankopplingen med folkskolan skulle
medföra att tyngdpunkten lades på allmänbildningen och att fackutbildningen därmed blev lidande. 107 Bl.a. Folkskolöverstyrelsen yttrade
sig i denna fråga. Ledningen för Överstyrelsen dominerades vid denna
tidpunkt, 1915, fullständigt av ledamöter som tidigare hade varit aktiva inom Sveriges Allmänna Folkskollärarförening samt hade ingått i
folkundervisningskommitten (se kap.7). Detta framgår tydligt av yttrandet. Överstyrelsen var den enda instans som förordade att den tvååriga handelsskolan ordnades såsom högre folkskola. Man påpekade att
denna skolform inte stod under samma ledning som folkskolan. Den
hade sin egen lagstiftning, styrelse, ekonomi och särskilda bestämmelser om lärarkompetens. Dylika skolor kunde imättas såväl av kommuner som av köpmannaorganisationer. Dessutom garanterade de lokala
skolreglementena att handelsintressenterna fick inflytande på skolstyrelsens sammansättning.tos
Även kommittens förslag till den centrala ledningens uppsplittring
på Kommerskollegium och Folkskolöverstyrelsen, om än genom den
rådgivande näinnden, kritiserades av många. Man var rädd för att helhetssynen på undervisningen skulle gå förlorad. Kommerskollegium
borde tills vidare .fortsätta att ha hand om ledningen. 109 Folkskolöverstyrelsen förordade att handelsskolan i stället skulle ställas under
Överstyrelsens inseende. Denna skolform var ju avsedd för ungdomar
i åldern 13 till 16 år och hade därmed nära anknytning till "barnskoloma", dvs folk- och fortsättningskoloma. Därför borde den också stå
under samma centrala myndighet som dessa. Detta vore möjligt om,
som kommitterade hade föreslagit, ett organiserat samarbete mellan
den centrala kommersiella myndigheten och Folkskolöverstyrelsen
ordnades. Handelsundervisningen i sin helhet hörde så intimt samman
100
med frågan om ungdomsårens fortsatta medborgerliga och praktiska
undervisning att de olika undervisningarna helst borde lösas i ett
sammanhang. Men på grund av det undermåliga stöd den merkantila
undervisningen hade fått från samhället var det nödvändigt att ordna
denna undervisning omedelbart.
Folkskolöverstyrelsen föreslog dessutom att treåriga handelsskolor
skulle införas för att göra en övergång från handelsskola till gymnasium möjlig, dock endast efter prövning.uo
Den tredje frågan som väckte en del olika reaktioner var kommittens kritiska åsikter om den privata undervisningen. Några delade kritiken och hävdade att de privata skoloma endast undantagsvis borde få
statsunderstöd. 111 Andra var mer positivt inställda till dessa skolor och
fann det motiverat att understödja dem. Göteborgs handelsinstitut (som
uppbar statsbidrag) reagerade på kommittens kritik av "den kår, som
hittills själfmant och med egen uppoffring" hade ombesörjt den lägre
handelsundervisningen. 112 I liknande ordalag uttalade sig handelskammaren i Karlstad.I 13 I en bilaga hade rektorn för Göteborgs handelsinstitut, Axel Ahlström, utarbetat ett förslag som bl.a. behandlade statligt stöd. Engångsanslag borde, enligt denne, kunna utgå för ny- eller
ombildning till skolor drivna av kommuner, köpmannaorganisationer
eller andra som inte var vinstdrivande. 114 I Kommerskollegiums sammanställning omnämndes inte Ahlströms förslag. Men Kollegiums
utlåtande utformades i nära anslutning till Ahlströms ideer.
Sveriges Hantverksorganisation uttryckte helt andra åsikter om handelns utbildningsbehov än man hade gjort om industrins och hantverkets. Hantverksorganisationen hade visserligen inget att invända mot
att den lägre handelsundervisningen ordnades genom statens försorg
och med kommunernas ekonomiska stöd. Men först och främst måste
den "allmänna grunden" för yrkesutbildningen läggas, dvs folkskolan
byggas på genom en förlängd obligatorisk och lokalt anpassad praktisk
undervisning. Dessutom framhölls nödvändigheten av att handelsundervisningen prövades i ett sammanhang tillsammans med den tekniska
undervisningen och fortsättningsskolan. 115 Att den allmänna utbildningen skulle vara det mål som först måste lösas var ett argument som
man inte hade uttalat då det gällde den tekniska utbildningen. I fråga
om denna hade organisationen inte ens tid att invänta tekniska kommittens förslag, då var det inte tal om någon allmän grund som ett första
steg (se kap.3). Men å andra sidan fanns då ännu inte förslaget till fortsättningsskolans reformering.
Kommerskollegium kritiserade, utifrån näringsfackliga utgångspunkter, 1913 års kommitte för att den hade koncentrerat sitt arbete
101
till att premiera en anknytning till folkskolan. Kommitten hade inordnat en del av handelsutbildningen i en skolform, den högre folkskolan,
där inte fackkunskaperna utan allmänbildningen stod i centrum. Det
innebar samtidigt att man hade underlåtit att lyssna till de sedan länge
ställda kraven på en merkantil fackutbildning. Kollegium föreslog en
alternativ organisation i vilken yrkesutbildningen stod i förgrunden.
Förebilden var lärlings- och yrkesskolorna för industrin och hantverket. Därmed var förslaget mycket präglat av tekniska kommittens betänkande. Men även folkundervisningskommittens betänkande hade påverkat utformningen.
Den föreslagna organisationen bestod av handelskurser samt ett- och
tvååriga handelsskolor. Huvudvikten lades vid kommunala handelskurser eftersom dessa möjliggjorde utbildning vid sidan av förvärvsarbetet. Handelskurserna borde vara av två slag, en lägre som närmast liknade lärlingsskolan och en högre av typ yrkesskolan~ ämneskurser (jfr
kap.3). Den lägre bestod av fasta kurser med obligatoriska ämnen.
Dessa var avsedda för dem som var anställda i merkantil verksamhet
och som behövde en grundläggande teoretisk yrkesutbildning. Inträdeskravet var sexårig folkskola samt två- eller treårig fortsättningsskola. De högre handelskurserna syftade till en mer specialiserad vidareutbildning och skulle meddelas genom valfria ämneskurser, gärna
sammansatta i olika block.
Undervisningen måste, liksom i lärlingsskolorna för industri- och
hantverk, grupperas efter läroämnenas fackliga innehåll i stället för
efter vanliga läroämnen. Kollegium föreslog därför att ämnena skulle
vara handelsteknik, produktionslära och medborgarlära. Direkt allmänbildande ämnen hörde inte till yrkesutbildningen. Allmänbildningen och den sociala fostran förmedlades bäst genom yrkesutbildningen.
I den fackliga undervisningen gavs det många tillfällen till att "naturligt och omärkligt" ge ungdomarna sådan fostran. Den främjades
således genom: att skolan tog hand om eleverna under de för karaktärsdaningen så betydelsefulla åren.
Kommerskollegium strävade alltså efter att likställa den lägre merkantila undervisningen med den tekniska undervisningen. Därför såg
man helst att även de fasta handelskurserna blev obligatoriska för de
handelsanställda. Men man trodde inte att det fanns någon förståelse
för skolplikt ännu inom näringen. Handelskurserna i Kollegiums
tappning var således betydligt fastare organiserade och mer fackligt
inriktade än kommitten hade föreslagit. Det fanns nu klara skillnader
mellan lägre och högre nivåer på undervisningen. Dessutom innehöll
kurserna ett helt nytt moment, medborgerlig undervisning.
102
Den ettåriga handelsskolan vände sig till dem som hade förvärvsarbetat några år, men som på sin hemort inte hade kunnat få utbildning
vid sidan av sitt arbete. Utbildningen motsvarade de fasta handelskurserna och eventuellt en något högre nivå. För att inte konkurrera med
dessa var inträdeskravet, förutom genomgången fortsättningsskola,
minst två års merkantilt arbete och en minimiålder av 17 år. Därmed
var inträdesåldern ett år högre än i kommittens förslag. Den andra
skillnaden var att undervisningen motsvarade de fasta handelskurserna,
inte den tvååriga handelsskolan.
Ett stort antal tvååriga skolor hade spontant vuxit fram. För att ha
ett normerande inflytande på de skolor som stod utanför det officiella
undervisningssystemet borde detta rymma ett begränsat antal tvååriga
skolor - samma antal som kommitten hade föreslagit. Kommerskollegium uttryckte en klart mer erkännande attityd till de privata
handelsskolorna än kommitten. Ett positivt inslag hos de privata
skolorna var deras möjligheter att pröva alternativa "arbetsformer"
som kunde utveckla undervisningen. Handelsskolorna borde därför
kunna anordnas såväl på privat som på statligt initiativ med prövning i
varje enskilt fatl.u6
Kommerserådet Friberg ställde således de fackliga behoven i centrum men gav också uttrymme för de medborgerliga. Han föreslog en
organisation som strävade efter enhetlighet bland de lägre praktiska
utbildningarna för industrin, hantverket och handeln. Detta var något
helt nytt inom yrkesutbildningen. Friberg kan ha varit fundersam på
om han var alltför radikal i sitt förslag. Hur som helst vände han sig
inofficiellt till inspektören över handelsundervisningen Alfred Nordfett, för att få hans synpunkter, detta trots att denne hade deltagit i
utarbetandet av det arbete som Kollegium skulle yttra sig över!
Någon gång före maj 1917 fick Nordfett förslaget under hand för
yttrande. I början av maj skrev han kortfattat ner sina åsikter. Det
framskymtade mycket tydligt att Nordfett var besviken. Hans egen
ståndpunkt under kommittearbetet hade varit att det var nödvändigt att
ge avkall på en del av sina egna ideer för att få till stånd en förändrad
undervisning. 117 Men under nästan hela utredningsarbetet hade ju
kommitten enbart bestått av Alfred Nordfett och Per Fischier. Det var
alltså inte fråga om att Nordfett hade fått böja sig för en majoritet av
andra ledamöter!
A v en osignerad och odaterad brevkopia framgår att kommerserådet
ville ha mer detaljerade synpunkter på yttrandet. Eftersom Nordfett
själv varit sakkunnig i kommitten vore det, menade Friberg, "mindre
lämpligt" att remittera ärendet till honom för yttrande. Han ombads i
103
stället att göra anteckningar i det till honom översända materialetY 8
Nordfett återsände detta i slutet av maj med besvikna kommentarer.
Eftersom kommittens och Kollegiums åsikter var så starkt divergerande, såg han sig tvungen att bifoga en PM med förklaringar.
Nordfelt tog bl.a. upp anknytningen till folkskolan. Han menade att
köpmännens aversion mot en sådan var "uppagiterad". Det framgick
att Nordfett i denna fråga hade givit efter för andra krafter. Han menade att det inte var mycket som talade vare sig för eller mot en förbindelse till folkskolan. "Det värsta man kan säga om den är, att den
från handelsundervisningens synpunkt är opåkallad." 11 9
Men varför färdigställdes inte Kommerskollegiums utlåtande? En
anledning kan naturligtvis vara den kritik och besvikelse som Nordfelt
uttryckte över Kollegiums, eller snarare föredragande kommerseråds,
bemötande av betänkandena. Den nya sakkunnigberedningen som
skulle överarbeta stora delar av den lägre yrkesutbildningen tillsattes
samrna månad som utkastet hade utarbetats. Trots detta ville kommerserådet uppenbarligen färdigställa utlåtandet. Han ville ju ha mer detaljerade kommentarer av Nordfelt. Men departementssakkunniga uttalade kanske inget önskemål om att få ta del av Kollegiums utlåtande.
Det kanske inte heller behövdes. En av de sakkunniga var den tekniska
konsulten i Kommerskollegium. Han förmedlade kanske Kollegiums
inställning direkt till de övriga sakkunniga. Under tiden utarbetade departementssakkunniga sitt betänkande. Därmed hade Kommerskollegiums utlåtande blivit inaktuellt.
f) Sammanfattning
Styrande för 1913 års handelsundervisningskommittes arbete var föreställningen att näringslivets strukturförändringar hade gjort en reformering av undervisningen nödvändig. Man påpekade att i det förändrade samhället hade en ny uppfattning om yrkesundervisningens
funktioner vuxit fram. Enligt denna hade den fackliga undervisningen
även ett samhällsansvar av en helt ny karaktär, nämligen att sörja för
tonåringamas moraliska fostran. Detta ansvar, påpekade man, hade såväl tekniska kommitten som folkundervisningskommitten framhållit.
Men även handelsundervisningen måste omfattas av denna förpliktelse.
Eftersom de praktiska utbildningarna således var av betydelse för
både näringamas och samhällets väl, hade samhället ett eget intresse av
att stödja och reglera dessa. Kommitten hänvisade till den tidigare behandlingen för att visa att det fanns ett stöd för statligt engagemang i
de merkantila undervisningarna bland handelsintressenter och i riksda-
104
gen. Den tveksamhet som 1908 års kommitte hade visat fanns inte alls
hos 1913 års kommitte. Men såsom såväl den förra kommitten som
Kommerskollegium förordade man en viss försiktighet vid omorganisationen. Det gällde inte att till varje pris skapa nya skolor. Ä ven de
befintliga måste kunna komrna i åtnjutande av statligt stöd om deras
undervisning var tillfredsställande. Skolsystemet skulle därför bestå av
kommunala, enskilda (drivna av t.ex. handelsintressenter) och privata
skolor. Därmed gav kommitten även privata skolor ett existensberättigande. Men den delade såväl den föregående kommittens som Kollegiums mycket hårda kritik av förhållandena bland många av dessa
skolor.
Kommittens andra utgångspunkt var att få till stånd en anpassning av
undervisningen till övriga skolsystem och till det pågående reformarbetet. Detta hade efterlysts av statsutskottet och riksdagen år 1913. Den
liberala regeringen hade inte gett kommitten något styrande direktiv.
Men den hann före sin avgång i en skrivelse påtala för kommitten att
det fanns en skolform som vore lämplig för handelsundervisningen,
den högre folkskolan. Detsamrna hade ecklesiastikminister Fridtjuv
Berg framhållit i 1914 års statsverksproposition. Denna anpassning till
andra skolor försökte kommitten åstadkomrna på olika sätt. Önskemålet att integrera handelsundervisningen i den högre folkskolan
tillfredsställdes genom den tvååriga handelsskolan. Genom den ettåriga
handelsskolan anknöts en skolform till fortsättningsskolan, en av de
skolformer som var föremål för reformarbete. Handelskurserna slutligen erbjöd undervisning på olika nivåer, från elever med folkskolegrund till elever med handelsgymnasieutbildning.
Varken 1908 års eller 1913 års komrnitte hade utformat sina betänkanden efter några direkt uttalade utländska förebilder. Det hade däremot det beredande kommerserådet Friberg gjort i förslaget till
Kommerskollegiums utlåtande. Han var dessutom mycket väl insatt
både i folkundervisningskomrnittens och i tekniska kommittens betänkande. Med hänvisningar framför allt till det senare hänvisades till de
tyska skolorna. Anpassningen till andra skolsystem löste därför
Kollegium på ett helt annat sätt än komrnitten. Denna kritiserades för
att ha underlåtit att ställa handelns intressen i första rummet, i stället
hade man valt folkskolans. Därigenom hade inte fackutbildningen
blivit tillgodosedd på ett tillfredsställande sätt. Kollegium valde att
följa tekniska kommittens förslag till uppbyggnad och innehåll. Dess
influenser var ju inte minst de tyska skoloma i Kerschensteiners skepnad. Dessa rymde inte enbart undervisning för industri- och hant-
105
verksanställda utan även för handelsanställda. 120 Därmed fanns det en
praktiskt tillämpbar förebild även för handelsundervisningen.
Förslaget till yttrande från Kommerskollegium är mycket intressant
i jämförelse med det som hade gjorts ett par år tidigare. Då hade man
haft få invändningar. Utredningen hade framhållits vara "förtjänstfull"
och kommitteförslaget hade setts som en framtidsvision. Man hade inte
ansett det vara motiverat att göra någon detaljgranskning. 1916 års
förslag till utlåtande var radikalt annorlunda. En genomgripande
granskning av såväl organisation som undervisningsinnehåll gjordes.
Alternativa skolformer och läroämnen föreslogs. Detta måste framför
allt ses mot bakgrund av att såväl tekniska kommitten som folkundervisningskommitten hade offentliggjort sina betänkanden. Men det var
inte enbart fråga om att det fanns förebilder. Det var även ett tecken
på att en organisatorisk struktur för hela den lägre yrkesutbildningen
höll på att växa fram.
Denna struktur byggde på att samhället och näringslivet hade ett
gemensamt intresse av utbildningarna. Handelsnäringen behövde kvalificerad arbetskraft. Genom yrkesutbildning kunde ungdomarnas intresse fångas så att de även kunde ges en moralisk och medborgerlig
fostran. Staten måste därför gå in och såväl stödja som reglera utbildningarna för att garantera att både näringslivets och samhällets intressen tillgodosågs.
När nu Kommerskollegiums närmast ansvarige gav uttryck för detta
synsätt innebar det att en radikal åsiktsförändring hade ägt rum inom
denna näringsförvaltning sedan 1908. År 1908 hade den lägre handelsutbildningen framför allt ansetts vara kommunernas och köpmännens angelägenhet. Det var dessa som bäst kände till de fackliga behov
som fanns. Alltså skulle dessa initiera, styra och understödja verksamheten. År 1916 däremot var alltså uppfattningen den att den lägre
merkantila undervisningen inte enbart hade ansvar för yrkesutbildningen utan även hade ett samhällsansvar. Därför var den primärt en
statlig angelägenhet. Ä ven Kollegiums ökade intresse för pedagogikens
roll för undervisningens ordnande måste poängteras. Detta var en
aspekt som nästan saknades helt 1908.
Vad hade hänt som kan förklara denna förändrade attityd? Efter
1908 hade t.ex. kampen på arbetsmarknaden hårdnat och den politiska
rösträtten för män utvidgats. Men detta hade skett redan under den tid
då 1908 års kommitte arbetade, utan att detta hade gett något som helst
synbart resultat vare sig i betänkandet eller i Kollegiums remissutlåtande. Varken förhållandena inom eller utanför det svenska samhället
hade dock blivit lugna. Borggårdskrisen 1914 och de revolutionära
106
strömningarna i Europa är två exempel. Men för handeln bör inte
minst första världskrigets utbrott med åtföljande ekonomiska svårigheter ha varit en oroande faktor. Till detta kommer de förebilder för
yrkesutbildningens ordnande som jag redan har omnämnt.
I framväxten av den nya organisatoriska strukturen stod olika intressen mot varandra. De båda liberala ministrarna Adelswärd och
Berg strävade efter att stärka den högre folkskolans ställning, en strävan som även innebar att skapa praktiska överbyggnader knutna till
folkskolan. Detta måste i allra högsta grad kopplas samman med liberalernas, och inte minst med Bergs/Allmänna folkskollärarföreningens
strävan att göra folkskolan till en bottenskola med olika typer av överbyggnader. Men detta godkändes inte av näringsförvaltningen, åtminstone inte av det beredande kommerserådet, inte heller av alla handelsintressenter. Näringsfackliga överväganden integrerades i pedagogiska
överväganden. En kamp mellan folkskalepedagogerna och näringslivets avnämare kan med andra ord skönjas.
En av de skolformer som 1913 års kommitte föreslog, nämligen den
ettåriga handelsskolan, förutsatte alltså att fortsättningsskolor med
merkantil inriktning inrättades. Kommerskollegiums förslag till utlåtande påverkades troligen - liksom då man yttrade sig över tekniska
kommittens förslag - av folkundervisningskommittens förslag till
praktiska fortsättningsskolor. Som tidigare sagts gjorde detta förslag
det nödvändigt för Kollegium att sätta upp gränser mellan denna skolforms undervisning och de tekniska skolornas rent fackliga undervisning. Vilken typ av undervisning skulle då fortsättningsskolan förmedla? Efter att i två kapitel gång på gång ha återkommit till denna
skola, ska jag nu redovisa folkundervisningskommittens arbete och
förslag.
Noter
l
2
3
4
5
6
7
8
9
Fin.dep, Statsrådsprot. 18 sept.1908 p.22, RA
Vem är det? 1912
1908 års handelskom. bet. s l f
Vem är det? 1933
Svenska män och kvinnor. Nordisk Familjebok
1908 års handelskom. bet. s 51 ff
Nordfelt 1943 s 48
107
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
32
33
34
35
36
37
38
39
40
41
42
43
44
45
46
47
48
49
50
51
52
53
54
55
56
57
Ibid s 260 ff
lbid s 51 ff
Ibid s 2 ff
Ibid s 254 ff
Ibid s 243 ff
Ibid s 129 ff
Ibid s 137, 163 f
lbid s 137 f, 215
lbid s 217
lbid s 132
lbid s 281 f, 305
lbid s 312
Ibid s 248 ff
Ibid s 243, 249 ff
lbid s 246 f
Ibid s 256 ff
Malmö högre handelsinstitut hade kommunalt bidrag och fick från 1909 även statligt
understöd. Det var ett av de institut som genom RO-beslutet 1913 blev handelsgymnasium. Ibid s 35
lbid s 250
Ibid s 248 f
RD 1913 Riksdagens skrivelse nr 7 s 15 ff
1908 års handelskom. bet. s 163 ff
Ibid s 207,215 ff
Ibid s 175 ff
Ibid s 183
Ibid s 137
Ibid s 218
Ibid s 137 f, 217
Ibid s 207
Ibid s 217
Statens andel av lönen skulle beräknas på en av staten fastställd normallön. Ibid s 218 f,
221
Ibid s 221
Ibid s 218
Ibid s 226
Ibid s 139
Ibid s 237
Ibid s 177 f
Ibid s 139 f
Ibid s 212 ff, 235
Ibid s 212 ff
Ibid s 237 ff
Justerat koncept .till skrivelse frän Kommerskollegium, beslutad 14 mars 1911.
KK:1073, RA
VPM från Friberg. Stockholm 2 dec.1912. KK:1073, RA
Justerat koncept till skrivelse till Kungl Maj:t från Kommerskollegium, beslutad 11 juni
1912. KK:1073, RA
Skrivelse till Kommerskollegium från finansdepartementet den 21 juni 1912. KK: l 073,
RA
Utdrag ur Kollegiums utlåtande finns i RD 1913 prop.l, huvudtitel sju s 144. Jfr
Justerat koncept till utlåtande i fråga om handelsundervisningens ordnande, 30
sept.l912. KK:1073, RA
RD 1913 Prop.l, sjunde huvudtiteln, p.27 s 144
Ibid s 157
108
58 Justerat koncept till utlåtande i fråga om handelsundervisningens ordnande, 30
sept.l912. KK:1073, RA
59 RD 1913 Prop.l, sjunde huvudtiteln, p.27 s 148
60 Ibid s 156
61 Ibid s 151 f
62 Hadenius, Wieslander, Molin 1969 s 61 f
63 Nordfelt 1943 s 109
64 RD 1913 Prop.l, huvudtitel sju, p.27 s 168
65 Ibid s 162 ff
66 RD 1913 statsutskottets utlåtande nr 47
67 RD 1913 FK prot.nr 24 s 51, 59 ff, 62 ff, 67 f. AK prot.nr 33 s 29, 31 f, 38 f, 42 f
68 RD 1913 AK prot.nr 33 s 42 ff
70 RD 1913 FK prot.nr 24 s 53, 57 f, 62 ff. AK prot.nr 33 s 29, 31 f, 37 f, 45 f, 48
71 RD 1913 FK prot.nr 24 s 53 f, 57 f. AK prot.nr 33 s 32, 34, 38, 41,44 f, 46, 50
72 RD 1913 FK prot.nr 24 s 59 ff, AK prot.nr 33 s 29 f, 32, 34, 48
73 RD 1913 AK prot.nr 33 s 35 f
75 RD 1913 FK prot.nr 24 s 71. AK prot.nr 33 s 52
76 RD 1913 Riksdagens skrivelse nr 7 p.29 s 16 f
77 Fin.dep, Statsrådsprot. 29 aug.1913 p.29, RA
78 1914 års handelsunderv.bet. s I
80 1914 års handelsunderv.bet.
81 1915 års handelsunderv.bet.
82 1914 års handelsunderv.bet. s II f
83 Ibid s 14 f. Promemorian har inte äterfunnits i arkivmaterialet.
84 Folkskolöverstyrelsens yttrande angående handelsskolor, l dec.l915. Eckl.dep,
Konseljakt nr 79, 31 okt.l919, vol.I,RA
85 RD 1914 Prop.nr l, Åttonde huvudtitel p.186 s 371 f. 1914 fanns 34 högre folkskolor.
1914 års handelsunderv.bet. s 56
86 Sjöstrand 1965 s 295, 336
87 Se t.ex. "Folkskolans överbyggnader", Sv. Läraretidning 1909:50, "Högre folkskolans
utveckling", Ibid 1912:31. SAF:s centralstyrelseprat 7-11 mars 1914 § 6, SAF
88 1914 års handelsunderv.bet. s 9
89 Ibid s 10 f, 1915 års handelsunderv.bet. s 29, 64
91 1914 års handelsunderv.bet. s 2 f, 1915 års handelsunderv.bet. s 62
92 1914 års handelsunderv.bet. s 7 f.
93 lbid s 16
95 1914 års handelsunderv.bet. s 16, 32 ff
96 lbid s 19 ff, 46
97 Ibid s 16 ff, 32 ff
98 1915 års handelsunderv.bet. s 2 ff, 9 ff
99 lbid s 17 ff
100 lbid s 26, 66 ff
101 Ibid s 29 ff, s 67 f
102 1914 års handelsunderv.bet. s 22 ff, 1915 års handelsunderv.bet. s 25 f
103 1914 års handelsunderv.bet. s 40 f, 1915 års handelsunderv.bet. s 41 f
104 Koncept till PM rörande till Kommmerskollegium inkomna yttranden angående upprättande av handelsskolor. Koncept till PM rörande till Kommerskollegium inkomna
yttranden angående upprättande av handelskurser. KK: 1074, RA. Åtskilliga av dessa
remissutlåtanden finns arkiverade i Eckl.dep, Konseljakt 31 okt.l919 nr 79, vol. VII,
RA
109
105 Koncept till brev, maskinskriven kopia, till "Herr Rektorn m.m. A Nordfelt, Uppsala",
ej datum eller underskrift. KK: 1074, RA
106 Dessa var Sv:s Allmänna exportförening, Sv:s Allmänna handelsförening, Sv:s
Hantverksorganisation, Sv:s Industriförbund och Sv:s Redarförening. De två senare
samt några handelskamrar lämnade inga yttranden. Koncept till PM rörande till
Kommerskollegium inkomna yttranden angående upprättande av handelsskolor.
Koncept till PM rörande till Kommerskollegium inkomna yttranden angående
upprättande av handelskurser. KK:l074, RA
107 Koncept till PM rörande till Kommerskollegium inkomna yttranden angående
upprättande av handelsskolor. KK:1074, RA. Yttranden från Stockholms handelskammare 24 febr.l915, Karlstads handelskammare 27 febr.l915, Norrköpings
handelsgymnasium 20mars 1915, Styrelsen för Helsingborgs handelsgymnasium 20
febr.l915. Eckl.dep, Konseljakt 31 okt.l919 nr 79, vol. VII, RA
108 Folkskolöverstyrelsens yttrande angående handelsskolor, l dec.l915. Eckl.dep,
Konseljakt 31 okt.l919 nr 79, vol.l, RA
109 Dessa var handelskamrarna i Stockholm, Norrköping, Jönköping, Malmö, Karlstad och
Örebro, Örebro handelsgymnasium och Sv:s Hantverksorganisation. Koncept till PM
rörande till Kommerskollegium inkomna yttranden över av kommitterade för den lägre
handelsundervisningens ordnande avgivet betänkande angående upprättande av
handelsskolor. KK: 1074, RA
110 Folkskolöverstyrelsens yttrande angående handelsskolor, l dec.1915. Eckl.dep, Konseljakt 31 okt.l919 nr 79, vol.I, RA
111 Utdrag ur protokoll hållet vid lärarkollegiets sammanträde 5 febr. 1915. Bil. l till
skrivelse från styrelsen för Malmö handels gymnasium, Malmö 2 mars 1915. Yttranden
från Västergötlands och N9,rra Hallands handelskammare., Borås 3 mars 1916; Handels
och industrikammaren för Orebro och Västmanlands län, Orebro 18 ju.~ 1916; Styrelsen
för Helsingborgs handelsgymnasium, Helsingboprg 20 febr. 1915; Ostergötlands och
Södermanlands Industri och handelskammare, Norrköping 15 april 1916. Eckl.dep,
Konseljakt 31 okt.l919 nr 79, vol. VII, RA
112 Yttrande från styrelsen för Göteborgs Handelsinstitut. Ej daterat. Inkom till Kommerskollegium31mars 1916. Eckl.dep, Konseljakt 31 okt.l919 nr 79, vol. VII, RA
113 Yttrande från handelskammaren i Karlstad för Värmlands län, Dalsland och Bohuslän,
Karlstad 26 febr.l916. Eckl.dep, Konseljakt 31 okt.l919 nr 79, vol. VII, RA
114 Protokoll vid lärarkollegium den 25 febr. och 13mars 1916. Bil. till Yttrande från
styrelsen för Göteborgs Handelsinstitut. Ej daterat. Inkom till Kollegium 31 mars 1916.
Eckl.dep, Konseljakt 31 okt.1919 nr 79, vol. VII, RA
115 Koncept till PM rörande till Kommerskollegium inkomna yttranden angående
upprättande av handelsskolor. KK: 1074, RA. Jfr Yttrande ang. handelsskolor från Sv:s
Hantverksorganisation. Bil. P till styrelsens prot. 7 mars 1915, SHO
116 Koncept till Kommerskollegiums förslag till utlåtande angående handelsskolor,
handelskurser m.m. 30 dec.1916. KK:1074, RA
117 Brev till HerrKommerseråd från A. Nordfelt. Uppsala 2 ml\i 1917. KK:1074, RA
118 Koncept till brev, kopia, till "Herr Rektorn m.m. A. Nordfelt, Uppsala", ej datum eller
underskrift. KK:l074, RA
119 Brev till Herr Kommerseråd från A.Nordfelt. Uppsala 21 maj 1917. KK:1074, RA
120 "Georg Kerschensteiner. Om organisation av fortbildningskurserna i Mynchen", Sv.
Läraretidning 1910:10 s 194 f
5. Fortsättningsskolan
Folkundervisningskommittens tillsättning, direktiv och utvidgning
Bland det första Hugo Hammarskjöld hade gjort som ecklesiastikminister var att 1906 tillsätta den s.k. seminariekommitten. Denna hade sedan länge varit planerad inom departementet.' Dess primära uppgift
var att utarbeta förslag till en omorganisation av folkskoleseminarierna, men också att undersöka andra frågor inom folkundervisningen
som kunde bli aktuella under arbetets gång.z
Seminariekommittens sammansättning korresponderade synnerligen
väl med dess uppgifter. Den bestod av folkskollärare Fridtjuv Berg
(för övrigt den som hade varit föregångare på Hammarskjölds ministerpost), folkskelinspektörerna Harald Dahlgren och Carl Reinhold
Sundell, hemmansägare Lars Johan Jansson, seminarielärare Hedvig
Sidner samt lekman Otto Mauritz Strömberg. Fridtjuv Berg utsågs till
ordförande. När han i oktober 1911 återigen blev ecklesiastikminister
i Staaffs ministär, övertog Dahlgren ordförandeskapet.3
Fridtjuv Berg var, som ju framgått tidigare, en av de drivande
krafterna inom Sveriges Allmänna Folkskollärarförening. Han var
även aktiv i det pedagogiska arbetet på lokal nivå såsom ledamot i
Överstyrelsen för Stockholms stads folkskolor. Berg tillhörde liberalernas vänsterflygel i andra kammaren.4
Hedvig Sidner var lärare vid lärarinneseminariet i Stockholm.
Harald Dahlgren var rektor vid Uppsala folkskoleseminarium samt
folkskolinspektör. Under åren 1899 till 1902 hade han varit ledamot
av läroverkskommitten. Ä venledes Carl Reinhold Sundeli var folkskolinspektör men dessutom präst och därmed representant för folkskolans närmaste överhuvud, kyrkoråden. Från 1909 deltog han endast
då ärenden rörande kristendomsämnet behandlades. Sundeli hade 1899
varit sakkunnig för ordnande av slöjdundervisningen i folkskolan.s
Hemmansägare Lars Johan Jansson från Djursätra, Skaraborgs län, var
högerledamot såväl av andra kammaren som av landstinget. 6 Otto
Mauritz Strömberg var lekman och tillika högerpolitiker.7
Trycket på statsmaktema att omorganisera folkundervisningen hade
hårdnat successivt. I maj 1908 inkom de tidigare behandlade skrivelserna från centralstyrelsen för Sveriges Allmänna Folkskollärarförening och lantbruksundervisningskommitten. Månaden efter inlämnades
inlagan från Skaraborgs läns lantmannaskoleförbund. I november kom
111
så skrivelsen från hushållningssällskapens årsmöte (se kap.2). Bara två
månader senare, den 12 januari 1909, såg sig ecklesiastikministern föranlåten att utöka seminariekommitten med bruksägaren Erik Johan
Ljungberg, kanslirådet Hugo Tigerschiöld samt fil dr Paul Hellström
(som entledigades i juni 1913). Samtidigt utvidgades utredningsuppdraget med tillägg till direktivet. Kommitten kom därefter att kallas
folkundervisningskommitten.
Vad motiverade utvidgningen av seminariekommitten år 1909 i
fråga om både sammansättning och direktiv? Det var alltså flera stycken propåer som hade riktats till statsmakterna. Men vid sin föredragning i konselj den 12 januari relaterade ecklesiastikministern enbart till
den sist inkomna av dessa, nämligen till skrivelsen från hushållningssällskapens årsmöte från 1908 som återgavs nästan i sin helhet. Hugo
Hammarskjöld framhöll, varvid han instämde i skrivelsen, att folkbildningen hade varit alltför lite inriktad på att ge ungdomarna en uppfostran som var avpassad efter deras framtida yrkesarbete. Eftersom seminariekommitten redan var sysselsatt med andra folbildningsfrågor,
ansåg Hammarskjöld att det var lämpligt att kommittens uppdrag
utvidgades. Den fick nu till uppgift att även utarbeta förslag till en
reformering av folkundervisningen "i praktisk riktning". 8 Kommitten
fick d~rmed ett mycket omfattande uppdrag. Från att ha varit
koncentrerat till en ny lärarutbildning hade dess arbetsuppgift blivit att
reformera såväl folkskolan som de skolformer som byggde på denna.
De nya sakkunniga skulle tillföra kommitten kunskaper från det
praktiska livet, dvs från olika delar av näringslivet. Erik Johan Ljungberg var disponent och verkställande direktör vid Stora Kopparbergs
Bergslags AB. Han betecknas som en av sin tids största industrimän.
Han hade utvecklat Domnarfvets järnverk bl.a. genom införandet av
nya metoder för jämhanteringen. 9 Sedermera tog Ljungberg även
initiativ till bildandet av Sveriges Industriförbund år 1910 och var dess
ordförande till1912. 10 Han hade sociala ambitioner för arbetarna som
bl.a. tog sig uttryck i ett intresse för deras skolutbildning. I början på
1900-talet hade han grundat AB Bergslagets praktiska ungdomsskolor
med en teknisk skola, lanthushållsskola samt husmodersskola. 11 Men
ambitionerna inskränkte sig inte enbart till skolfrågor. Han strävade
även efter att ge arbetarna en bättre bostadsstandard. 12 Ljungberg var
också en ivrig förespråkare för samarbete mellan samhällsklasserna.
Detta ansåg han vara en förutsättning för att landet skulle kunna
konkurrera med andra nationer. 13 Ljungberg hade tidigare deltagit i
förhandlingama angående Sveriges tyska handelstraktat 1906 samt
varit ledamot av jämvägstaxekommitten.14
112
Hugo Tigerschiöld var kansliråd och chef för kyrkobyrån vid ecklesiastikdepartementet, dvs det departement folkundervisningen sorterade under. Han hade förankring både i järnindustrin och i jordbruket
- var ordförande i Gunnebo Bruks Nya aktiebolag samt Varbergs
Järnverksaktiebolag och ägde godset Oster-Malma i Södermanland.
Tigerschiöld blev sedermera en av initiativtagarna till den första så
kallade lantbruksveckan 1911.t5 Från 1912 tillhörde han Stockholms
stadsfullmäktige som företrädare för högem. 16
Paul Hellström var ledamot av lantbruksakademin17 samt föreståndare för kemisk-växtbiologiska anstalten inom Norrbottens län. Mellan
1903 och 1905 hade Hellström varit frisinnad liberalledamot av andra
kammaren.ts Han verkade speciellt för det norrländska jordbrukets utveckling. Åren 1909 till 1913 var han även ledamot av lantbruksundervisningskommitten, som ju var en av de instanser som hade vänt sig
till regeringen med önskemål om en praktisk folkskoleundervisning.
Hellström blev 1911 ledamot av egnahemskommitte'n.t9 Han lämnade
folkundervisningskommitten i slutet av juni 1913. 20 De nya sakkunniga
skulle alltså företräda näringslivet. Men av dem som utsågs representerade inte någon ledamot handeln.zt
Flera skrivelser hade alltså lämnats till regeringen men endast en av
dem, dvs hushållningssällskapens, citerades vid konseljbehandlingen;
inte allmänna lärarföreningens, lantbruksundervisningskommittens eller den lokala tantmannaskolans skrivelser. Att inte de båda senares
inlagor refererades, förklaras troligen av att de endast berörde folkskolans undervisning i naturlära. De två övriga rörde däremot folkundervisningen generellt. I allmänna lärarföreningens skrivelse hade
alltså behovet av en praktiskt-medborgerlig undervisning framhållits.
Men den behandlade även yrkesanpassning av fortsättningsskolans undervisning, framför allt genom betoningen att den praktiska undervisningen skulle väcka ungdomarnas intresse för yrkesarbetet. Det centrala i propån från hushållningssällskapens ombudsmöte var däremot
att en praktiskt inriktad undervisning var en förutsättning för landets
fortsatta ekonomiska tillväxt samt ett medel att avhjälpa sociala svårigheter. Ombudsmötet hävdade inte att någon viss skolform skulle ge
reell yrkesutbildning. Man talade nämligen om praktisk inriktning av
hela folkundervisningen, inkluderande yrkesskoloma (se kap.2). Däremot förespråkades att de praktiska kunskaperna skulle ställas i centrum
för undervisningen.
Ecklesiastikministern talade i direktivet enbart i allmänna ordalag
om en praktiskt inriktad folkundervisning. Däremot motiverades det
utvidgade utredningsuppdraget med citat endast ur hushållningssällskapens skrivelse och inte ur folkskollärarföreningens. Hammarskjöld
113
torde därför ha haft en sådan reformering av undervisningen i tankarna som i första hand syftade mot ungdomarnas framtida yrkesliv,
inte mot ungdomarnas behov av allmänt-medborgerlig undervisning.
Hushållningssällskapen hade i sin skrivelse varit mycket kritisk till
att regeringen Lindman hade tillsatt seminariekommitten, tekniska
kommitten, handelsundervisningskommitten och lärlingslagsutredningen utan någon som helst koordinerad planläggning av deras uppgifter.
Risken var därför överhängande, hade årsmötet framhållit, att kommitteerna lade fram förslag som fullständigt gick stick i stäv med
varandra. En plan för deras arbete borde utarbetas. Men denna måste i
sin tur bygga på ett färdigt beslut om en praktisk reformering av hela
folkundervisningen.zz Denna kritik bemötte inte ecklesiastikministern.
Däremot citerade han önskemålet att den praktiska omorganisationen
av hela folkutbildningen skulle ordnas på ett sådant sätt att undervisningen i folkskolan, fortsättningsskolan, högre folkskolan, folkhögskolan och yrkesskolorna relaterades till varandra. Men också detta
nämndes enbart i bakgrundsteckningen. 23 Några påpekanden i direktivet om hänsynstaganden eller gränsdragningar visavi de övriga kommitteernas arbeten rörande yrkesundervisningen fanns däremot inte
med.
Att döma av ecklesiastikministerns ord vid seminariekommittens
utvidgande tycks således den sist inkomna skrivelsen, den från hushållningssällskapens årsmöte, ha spelat en direkt avgörande roll för det
nya utredningsuppdraget. Men så var ingalunda fallet. Ä ven andra
propåer hade alltså förespråkat en praktisk undervisning. Några brev
från Erik Johan Ljungberg till ecklesiastikminister Hammarskjöld och
statsminister Arvid Lindman kompletterar bakgrundsbilden ytterligare.
I samband med seminariekommittens tillsättning 1906 hade Ljungberg framlagt sina åsikter om folkskolans undervisning i ett privat
brev till Hammarskjöld. Ljungberg hade i detta påpekat betydelsen av
att folkundervisningen gavs en praktisk inriktning. Han hade särskilt
poängterat hemslöjdens värde för landets ekonomiska utveckling.24
I ett brev till sin vän statsminister Lindman i juni 1908 redogjorde
Ljungberg för hur han ansåg att skolan borde utformas. Det centrala
temat i brevet var att en produktionsökning var nödvändig om den sociala frågan skulle kunna lösas (vilket ju var kärnfrågan även i hushållningssällskapens skrivelse). Men för att kunna höja produktiviteten
måste folkskolan omorganiseras och yrkesskolor inrättas. Ungdomarnas intresse måste vändas mot praktiskt, dvs produktivt, arbete i stället
för mot bokliga och vetenskapliga intressen, dvs läroverksstudier.
Ljungberg syftade mycket tydligt mot en integrering av arbetarna i
114
samhällsgemenskapen medelst social fostran. Invånarna skulle fostras
till att bli flitiga och produktiva med förmåga att försörja sig själva.
De måste också uppfostras till sjävständigt tänkande och agerande. 25
Samma spörsmål återupprepade Ljungberg i ett brev till Lindman den
5 augusti samma år. Nu var det tydligt att det var industrimannen
Ljungberg som talade. Han var angelägen om att Lindman snarast
möjligt skulle vidta åtgärder för att reformera undervisningen i praktisk riktning. För att understryka betydelsen av detta framhöll Ljungberg två förhållanden. För det första kunde det svenska näringslivet
med sin produktivet per arbetare inte hävda sig i den internationella
konkurrensen. Detta hade han själv fått erfara beträffande Domnarfvet. För det andra hade företagets chef vid Londonkontoret meddelat att engelsmännen inte villa teckna kontrakt med svenska företag
på grund av den oroliga arbetsmarknaden i Sverige med ständiga strejker och lockouter.26
Redan den 17 augusti svarade Lindman med ett mycket kort brev.
Han sade sig ha ägnat frågan en hel del intresse. Många hade påpekat
att folkskolans och yrkesskolomas undervisning måste hållas isär.
Lindman ansåg att folkskolan naturligtvis inte kunde ersätta yrkesskolans undervisning. Men nog skulle en del "onödiga och opraktiska ämnen" kunna tas bort eller minskas för att ge utrymme åt praktiska.2'
Lindman återkom den 4 januari 1909 till frågan med hänvisning till ett
brev från Ljungberg, daterat i december 1908. Lindman sade sig nu
vara medveten om frågans stora betydelse och skulle utöka seminariekommitten med "praktiskt folk". Syftet med brevet var att be Ljungberg att ingå i kommitten. Ä ven Tigerschiöld och Hellström skulle
tillfrågas.zs Ljungberg antog budet med glädje. Han föreslog dessutom
att en socialdemokratisk riksdagsman, Bernhard Eriksson från Grängesberg, skulle knytas till kommitten. 29 (Så blev dock inte fallet.)
Ljungbergs intresse för skolfrågor grundade sig på uppfattningen att
nivån på arbetamas skolning var en avgörande faktor för näringslivets
möjligheter att utvecklas, inte minst på grund av att den nya tekniken
ställde större krav på arbetarna. Men det var inte bara yrkeskunskaper
som var nödvändiga för dem. De måste även ges en moralisk uppfostran och orientering i samhällsfrågor. 30 Därmed främjades framväxten
av sarnförståndsandan.3 1
Det var alltså inte bara de officiella skrivelserna som låg till grund
för seminariekommittens utvidgning. Innan Ljungberg utsågs till kommitteledamot hade han således själv utövat påtryckning på statsministern om en praktiskt inriktad folkundervisning. Lindman tycks ha varit
den som inom regeringen hade drivit frågan. Lindman var omtalad för
115
att ha varit synnerligen handlingskraftig, vilket ibland gick ut över
departementschefernas verksamhet.32
Kommitten utvidgades endast några månader efter det att regeringen
hade lyckats förhindra en storkonflikt och efter socialdemokraternas
framgångar i andrakammarvalet Genom tillsättandet av de tre representanterna för näringslivet dominerades kommitten inte längre av
folkskolepedagogerna. Samhällsstämningama, som ju också Ljungberg
gjorde sig tolk för, samt alla propåer och diskussioner på undervisningsområdet tvingade fram denna utvidgning - i fråga om ledamöter
men inte minst i fråga om utredningsuppdrag.
I samband med att kommitten utökades uppgav ordföranden Fridtjuv Berg i en intervju att ecklesiastikministern hade utlovat att
kommitten skulle förstärkas med nya sakkunniga, inte med kommitteledamöter. Han kände sig därför överkörd av ministern. Folkskolans
intressen vägde inte längre lika tungt. Direktivets innebörd hade Berg
däremot inget att invända mot. Kommitten arbetade redan med denna
fråga, en fråga som ju Allmänna folkskollärarföreningen hade varit
intresserad av länge. 33 Trots att det var hushållningssällskapens skrivelse med betoningen på näringslivets behov som ecklesiastikministern
hade motiverat kommittens ombildning med, hade alltså inte Berg någon invändning mot utredningsuppdraget. Men det måste erinras om
att det formella direktivet var att ge folkbildningen en praktisk inriktning. För Allmänna folkskollärarföreningen hade en sådan inriktning
av fortsättningsskolan under många år stått på dagordningen. Detta
hade också manifesterats av skrivelsen till regeringen 1908. Men detta
var inte liktydigt med verklig yrkesundervisning. Inom föreningen
fanns en skepsis och avoghet mot en del företagares inställning till
ungdornarnas bildningsbehov (se nedan). Bergs oro över de nya sakkunniga bör ses mot bakgrund av detta.
I en insändare i Svensk Läraretidning 1908 hade Hamiltons motion
till hushållningssällskapens ombudsmöte tagits upp i mycket positiva
ordalag. Motionen sågs som ett exempel på hur man bland arbetsgivarna hade ändrat inställning till bl.a. fortsättningsskolans undervisning. Bland dessa ansågs nu en obligatorisk, på pedagogiska grunder
ordnad undervisning vara nödvändig. Redaktionen delade i stort sett
insändarens åsikter men trodde att utvecklingen måste gå stegvis
framåt.3 4 Uppenbarligen betraktade inte heller Allmänna folkskollärarföreningen hushållningssällskapens skrivelse som något hot mot folkskolläramas syn på undervisningens ordnande.
Efter högerns kraftiga nederlag 1911 i andrakammarvalet utsågs
Fridtjuv Berg i oktober 1911 till ecklesiastikminister i den nytillträdda
liberala regeringen. Efter enbart fyra månader utvidgade den f.d.
kommitteordföranden Berg i februari 1912 kommitten ytterligare. Till
ledamöter utsågs nu överlärarna Nils Olof Bruce och Alfred Dalin,
folkskelinspektör Jöns Franzen samt folkskollärarinnan Elin Lundevall. Dessa hade sedan 1906 varit knutna till kommitten som sakkunniga. Utvidgningen vidtogs uttryckligen för att erhålla direktkontakt
med företrädare för folkskolan eftersom endast ordföranden hade egen
erfarenhet från detta område.35 Berg kunde nu med andra ord återställa ordningen inom kommitten - dvs såsom han ansåg att den skulle
vara, med ett stärkt inflytande för folkskollärarna. Som ordförande
efterträddes han som nämnts av Dahlgren.
Med undantag för Elin Lundevall innebar de nya ledamötemas inträde i kommittens dagliga arbete inte bara att folkskolan nu fick fler
företrädare. Inte minst blev följden att den innersta kretsen i Sveriges
Allmänna Folkskollärarförening därmed stärkte sitt grepp över det
pågående reformarbetet av folkundervisningen. Nils-Olof Bruce var
ledamot av föreningens centralstyrelse, från 1912 även ledamot av dess
verkställande utskott. Han var även undervisningsråd vid ecklesiastikdepartementets folkskolebyrå. År 1912 invaldes Bruce i första kammaren som representant för liberalema. 36 Han var särskilt intresserad
av religiösa frågor. Även hembygdsundervisningen låg honom varmt
om hjärtat. Genom denna skulle barnens intresse för arbetet och fosterlandet väckas. 37
Alfred Dalin hade varit ledamot av styrelsen för Sveriges Allmänna
Folkskollärarförening under samma tid som Fridtjuv Berg. Han var
vice ordförande 1908-1912, sedermera under 1913-1914 föreningens
ordförande.3s Han hade varit liberal riksdagskandidat 1906, men hade
inte blivit invald. Dalins stora intresse var barnens andliga fostran.
Han hade engagerat sig mycket för att landets främsta författare skulle
skriva läseböcker för folkskolan. Detta förverkligades 1906 då första
delen av Selma Lagerlöfs "Nils Holgerssons underbara resa genom
Sverige" publicerades. Andra författare som förmåddes engagera sig
med liknande projekt var Verner von Heidenstam, Sven Hedin och
Anna Roos. 39
Ä ven Jöns Franzen tillhörde Allmänna folkskollärarföreningens
ledning, bl.a. var han ledamot av centralstyrelsen. 1913 var han föreningens vice ordförande. Han hade tidigare tjänstgjort som slöjdlärarem samt var folkskolinspektör. 41 Tillsammans med Bruce och Bengt
J:son Bergqvist hade Franzen medverkat då folkskollärarföreningen
startade ett pedagogiskt litteratursällskap. Sedan 1898 hade han varit
redaktör för dess "Pedagogiska skrifter" .42 Franzen hyste ett varmt
intresse för lärarutbildningen. Enligt uppgift var han initiativtagaren
117
till den skrivelse från Allmänna folkskollärarföreningen som ledde till
kallandet av seminariekommitten 1906. 43
Ursprungligen hade seminariekommitten helt dominerats av folkskolans företrädare. Med hänvisning framför allt till näringslivets
önskemål hade den konservativa regeringen Lindman utökat kommitten med representanter från det praktiska livet. Då liberalerna kom i
regeringsställning förstärkte således ecklesiastikminister Berg snabbt
kommitten med några personer från Sveriges Allmänna Folkskollärarförenings innersta krets. Näringslivets män utgjorde nu en minoritet. I
samband med de båda utvidgningarna gjorde Fridtjuv Berg uttalanden
som antydde att spänningar mellan företrädarna för näringslivet och
folkskolan förväntades kunna uppstå. Detta blev också fallet, vilket
kommer att redovisas nedan.
Åsikter om kommittens inriktning
Den 2 april 1909 skrev Fridtjuv Berg ett brev till Alfred Dalinom arbetet inom kommitten efter utvidgningen med företrädare för näringslivet. Dahlin var då endast kopplad till kommitten såsom sakkunnig och deltog därför endast vid vissa tillfällen. Berg beskrev hur han
tillsammans med Harald Dahlgren och Hedvig Sidner hade gjort långa,
ingående beskrivningar av folkskollärarnas ideer om folkskolans och
seminariets praktiska inriktning. Han konstaterade att "det har gått i
dem som Guds ord alltsammans, och vi kunna nu utan svårare farhågor se det fortsatta arbetet an" .44
I en artikel i Svensk Läraretidning rapporterade Fridtjuv Berg från
folkundervisningskommittens första sammanträde dagarna 29-31 mars
1909. De nytiiiträdda medlemmarna hade fått lyssna till en redogörelse
för de ideer om praktiskt inriktad undervisning som man redan hade
kommit fram till under seminariekommittens tidigare arbete. Praktisk
undervisning ~kulle förmedla sådana kunskaper som barnen hade direkt nytta av under hela sitt liv. Detta innebar att fortsättningsskolans
undervisning skulle ge viss yrkesutbildning, förbereda ungdomarna
för det medborgerliga livet samt främja deras personliga utveckling.
Dessa tre delar hängde intimt samman eftersom samhället behövde
dugliga medborgare med goda personliga egenskaper och som också
var skickliga arbetare. I detta hade, enligt artikeln, de nytillkomna
ledamöterna helt och fullt instämt. Berg såg därför med tillförsikt på
det kommande arbetet inom kommitten. 45 Det var med andra ord detta
möte Berg i sitt brev till Dalin ansåg hade avlöpt så lyckligt.
År 1910 publicerades i Svensk Läraretidning artikeln "Folkskolan
och yrkesundervisningen". I denna återgavs ett föredrag som Alfred
118
Dalin hade hållit samma år vid det nordiska skolmötet Dalin hade vänt
sig mot vissa företrädare för näringslivet som, enligt hans mening,
betraktade barn och ungdomar snarast som en råvara. 4 6 En av dem
som Dalin tycks ha åsyftat, eller som åtminstone kände sig träffad, var
Erik Johan Ljungberg47• som ju hade startat skolor i företagets regi (se
ovan). 48
Dalins uttalande föranledde nämligen Sveriges Industriförbund att
genom sin ordförande, som just var Erik Johan Ljungberg, gå i svaromål i skriften "Industrien och folkundervisningen. Uttalanden från
landets folkskoleinspektörer". Förbundet ville ge allmänheten en mer
korrekt uppfattning om företagarnas inställning till folkundervisningen. I skriften hävdades att folkskolinspektörerna, med några få
undantag, hade ansett att industriidkarna var minst lika intresserade av
folkskolan som övriga samhällsmedlemmar. I de flesta skoldistrikt
hade industrisamhället bättre skollokaler och materiel, ofta direkt upprustade av företagen. 49
·
Att det uppenbarligen fanns olika åsikter inom kommitten o m
undervisningens inriktning visar också några brev från Ljungberg.
Denne beklagade sig i juni 1913 i ett brev till vännen Arvid Lindman
(observera att det sedan oktober 1911 satt en liberal regering vid
makten) över de krångliga pedagogiska ideer som lärarna i kommitten
framförde. Ljungberg tyckte inte att han kunde tillföra kommitten något ytterligare. 50 Några månader senare skrev han ånyo till Lindman.
Ljungberg funderade nu över huruvida han skulle lämna kommitten
eller stanna kvar och skriva en reservation. Han var mycket pessimistisk inför möjligheten att få igenom en för honom tillfredsställande
ämnesfördelning när skolformens organisation skulle fastställas.
Ljungberg övervägde också att ta upp sin kritiska inställning till
kommittens arbete i ett föredrag vid Nationalekonomiska föreningen.s 1
I båda breven klagade han över att hans tid inte räckte till - det ska påpekas att han var 70 år gammal.
Lindman svarade omgående på det senaste brevet. Han motsatte sig
bestämt att Ljungberg lämnade kommitten, det vore bättre om
Ljungberg i stället skrev en reservation. Lindman antog dessutom att
Tigerschiöld stod på Ljungbergs sida, vilket gjorde en reservation
lämpligare. 52 Någon dylik utarbetades dock aldrig. I kommittens betänkande påpekades endast att Ljungberg inte hade deltagit i handläggningen av alla de frågor som rörde fortsättningsskolan, men att
han "i allt väsentligt" biträdde kommittens uttalanden och förslag. 53
När Ljungberg skrev sitt brev hade ju kommitten utökats så att folkskollärarna fullständigt dominerade. Huruvida Ljungberg redan tidigare hade upplevt samma svårigheter att få gehör för sina ideer är
119
omöjligt att sia om. Faktum kvarstår att det rådde vissa spänningar
inom kommitten. Allmänna folkskollärarföreningens ideer stod mot
näringslivsföreträdarnas. Men dessa båda aktörsgrupperingar uttryckte
även på andra sätt åsikter om kommittens arbete. A ven efter det att
kommittens utredningsuppdrag hade utvidgats lämnades nämligen propåer om fortsättningsskolans undervisning till folkundervisningskommitten. Efter diskussioner bland kretsarna inom Sveriges Allmänna
Folkskollärarförening framförde föreningen under 1910 ett önskemål
om att naturkunskap skulle vara ett läroämne i jordbruksbygdernas
fortsättningsskolor.54 Även 1913 vände man sig till kommitten med en
skrivelse, nu om fortsättningsskolan och yrkesundervisningen. Skrivelsen innehöll bl.a. förslag till undervisningsplaner för fortsättningsskolan med tyngdpunkten lagd på praktisk inriktning (se även kap.2). 55
Behovet av en praktiskt inriktad folkundervisning hade även diskuterats inom Hantverksorganisationen, bl.a. under årsmötet 1911. En
skrivelse i ämnet lämnades under 1912 till komrnitten. Syftet var dels
att visa att även hantverket stödde kravet om en förlängd och efter de
lokala förhållandena praktiskt anpassad undervisning, dels att ge kommitten ett direkt stöd för en dylik omorgansation. Redan tidigare sades
organisationens ordförande informellt ha uttalat detta önskemål inför
kommitten. Han skall även ha erbjudit sina tjänster för att underlätta
det pågående arbetet,s6
Allmänna folkskollärarföreningen hade även informella kontakter
med ledamöter inom komrnitten. Under många års tid hade yrkesundervisningen varit av mindre intresse för föreningen. Dess arbete hade
inriktats på allmänbildande skolformer inom folkundervisningen. 1909
togs frågan om fackutbildning och yrkesskolor ånyo upp på föreningens program. En kommitte tillsattes för att utarbeta ett handlingsprogram och för att ta ställning till yrkesundervisningens förhållande till
folkskolan.57 På förslag av föreningens ordförande Fridtjuv Berg beslutades 1910 att yrkesundervisningskommitten skulle överlägga i
ärendet med de medlemmar inom folkundervisningskommitten som
var medlemmar i centralstyrelsen, 5 8 dvs med Berg själv, Nils Olof
Bruce, Alfred Dalin och Jöns Franzen. Yrkesundervisningen diskuterades alltså vid ytterst få tillfällen inom föreningen. Men det framgår
av centralstyrelsens protokoll att föreningen betraktade yrkesundervisningen som klart avskild från en praktiskt inriktad fortsättningsskola. Däremot förespråkades att den högre folkskolan skulle kunna
ordnas som yrkesskola för handeln Gfr kap.4) och det tekniska området.s9
Meningarna om vad en praktiskt inriktad folkundervisning skulle
vara var tydligen delvis delade mellan folkskollärarnas och näringsli120
vets företrädare. Vilken utformning kom då betänkandet att få? På vilket sätt föreslog kommitten att undervisningen skulle ordnas i praktisk
riktning? Vad innebar, kort sagt, praktisk undervisning för kommitten? Detta kommer att behandlas nedan. Men först redogörs för
kommittens motiv för en reformering av den folkundervisning som
skulle ligga ovanpå folkskolan, huvudsakligen fortsättningsskolan.
Kommittens motiv för en reformering
Folkundervisningskommitten avgav sitt betänkande nr V om fortsättningsskolan den l augusti 1914. Det omfattade ett knappt 200 sidor
långt förslag samt 250 sidor bilagor. Bilagorna bestod främst av statistiska uppgifter, en historik över fortsättningsskolan i Sverige samt
ingående presentationer av fortsättningsskoleväsendet i Tyskland,
Österrike och Storbritannien. Med undantag för ett betänkande om inrättandet av en folkskolöverstyrelse (se nedan) kommer inte de övriga
betänkandena om bl.a. folkskolan och seminarieverksamheten att behandlas vidare. Enbart betänkandet om fortsättningsskolan tas upp eftersom endast detta låg till grund för beslutet om 1918 års skolreform.
Det bärande elementet i folkundervisningskomrnittens arbete var att
näringslivets och samhällets strukturförändringar hade fått sådana konsekvenser att samhället måste utvidga sitt uppfostrings- och utbildningsansvar. Som grund för detta låg en ingående behandling av den
sociala och ekonomiska utvecklingen under de närmast föregående årtiondena.
Den snabbt fortskridande industrialiseringen poängterades. Antalet
sysselsatta inom industrin hade ökat medan antalet anställda inom jordbruket hade minskat. Samtidigt hade näringslivet på grund av ett ökat
beroende av världsmarknaden blivit känsligare såväl för konkurrens
som för svängningar i konjunkturerna. Genom samfärdsmedlens kraftiga uppsving hade befolkningens rörlighet ökat. 60 De förändrade förhållandena inom näringslivet hade fått till konsekvens att det hade
blivit olönsamt för företagarna att ge yrkesutbildning på arbetsplatsen.
Samtidigt hade behovet av teoretisk skolning ökat. 61
Förändringarna på det ekonomiska området återspeglades på det
samhälleliga. De negativa sociala konsekvenserna av industrialiseringen sammanfattades i begreppet den "sociala frågan". Klassmotsättningarna hade ökat, arbetarklassen hade organiserat sig för att förbättra sina levnadsvillkor. Hemmens uppfostrande och bestämmande roll
hade minskat. Detta berodde bl.a. på att husmödrarna oftare såg sig
tvungna att arbeta utanför hemmen, men också på att ungdomarna
hade större möjligheter än tidigare att bli självförsörjande. Anställning
121
som springpojke eller springflicka gav lättförtjänta pengar. Flickors
yrkesarbete direkt efter folkskolan liksom husmödrars förvärvsarbete
hade lett till att en allt större del av de unga kvinnorna växte upp utan
praktiska eller teoretiska kunskaper i husligt arbete. Den undervisning
flickorna fick i folkskolan var inte på långt när tillräcklig, den bestod
enbart av viss undervisning i handarbete samt i en del skolor i ämnet
huslig ekonomi.
Industriarbetet hade blivit både mer opersonligt och intensivt. Det
patriarkaliska systemet hade visserligen kännetecknats av viss ofrihet
för den enskilde personen. Men det hade också innefattat en del moraliska skyldigheter mot de anställda som bara delvis hade övertagits av
andra. Ur vissa aspekter var detta en utveckling till det bättre. Varje
individs egenvärde och rättigheter gavs numera större vikt. Samtidigt
hade de värdefulla personliga banden mellan arbetarna och arbetsgivarna försvunnit. Ungdomarna utsattes också för betydligt större risker och lockelser än tidigare. Kommitten klagade över att en del ungdomar föraktade lagar och bestämmelser, att de var alltför roade av
förströelser samtidigt som de hade tappat känslan för religion och moral. Detta var betänkligt med tanke på att den politiska och kommunala
rösträtten för män hade utvidgats. Men detta hade inte annat än undantagsvis. följts upp med undervisning i medborgarkunskap eller med
medborgerlig fostran.
Ä ven jordbruket behövde en ny typ av utbildning. Det var inte
längre tillräckligt för den blivande jordbrukaren att få utbildning genom att deltaga i jordbruksgöromålen. De otillfredsställande utbildningsmöjligheterna för landsbygdens ungdomar liksom städernas
lockelse var faktorer som bidrog till ungdomarnas flykt från landsbygden.
Men de förändringar som gjorde en reformering av folkundervisningen nödvändig inskränkte sig inte till förhållanden inom landet.
Ä ven hotet mot det nationella oberoendet hade ökat. Verkliga krafttag
på alla områden krävdes därför.6z
Den obligatoriska folkskolan var endast en bamskola. Men inte
minst under tonåren, "de vanskliga övergångsår" som börjar just då
majoriteten av ungdomarna slutar den obligatoriska folkskolan, behövde de få en intellektuell och moralisk fostran. Därför måste en
obligatorisk ungdomsskola införas direkt ovanpå folkskolan.
För att nå den stora majoriteten av ungdomar gick det inte att utnyttja de skolor inom folkundervisningen som hade heltidsundervisning, dvs högre folkskolan, kommunala mellanskolan eller realskolan.
Det måste vara en skolform som gjorde det möjligt att förvärvsarbeta
samtidigt med studierna. En sådan var fortsättningsskolan. Visserligen
122
var det nödvändigt att också reformera den lägre yrkesundervisningen.
Men yrkesskolomas uppgift var inte att ge moralisk eller allmänt
medborgerlig fostran. Inte heller tillhörde dess elever den ålderskategori som främst behövde dylik fostran. Det var på det allmänna folkundervisningsväsendet som kraven skulle ställas. 63 Men den befintliga
fortsättningsskolans undervisning var alltför inriktad på repetition av
gamla kunskaper. Skolan måste i stället förbereda ungdomarna för
"det praktiska livet", dvs livet som samhällsmedborgare och arbetare.64
De måste ges en fördjupad allmänbildning, en religiöst-sedlig, medborgerlig och intellektuell fostran men också en fostran till dugliga arbetare.65
strukturförändringarna inom näringslivet och samhället hade alltså
fått till konsekvens att varken företagen eller hemmen hade möjlighet
att ge ungdomarna tillräcklig moralisk fostran. Detta var inte minst
betänkligt eftersom tonåren var en så känslig ålder. På grund a v
strukturförändringarna hade det också blivit nödvändigt att ställa nya
krav på ungdomarnas moraliska fostran liksom på den medborgerliga
bildning och yrkesutbildning de fick. Det konkurrensutsatta näringslivet och det demokratiserade samhället förutsatte således att ungdomarna hade andra kunskaper än tidigare. Det var det allmänna skolväsendet som måste träda in för att ta över de uppfostringsfunktioner
som hade förintats. Dess uppgift måste vara att ge ungdomarna de kunskaper de behövde för det "praktiska livet". Men hur tänkte sig
kommitten att detta skulle åstadkommas?
Fortsättningsskolans utformning
Kommitten ansåg att, eftersom många av ungdomarna började arbeta
direkt efter folkskolan vore fortsättningsskolan den lämpligaste skolformen för att fånga upp majoriteten av ungdomarna. Undervisningen
skulle omfatta två eller tre läsår a 180 timmar. 66 För att inte inkräkta
på förvärvsarbetet skulle lektionstiden endast vara några timmar i
veckan eller koncentreras till en kortare del av året.67 Lokala förhållanden skulle avgöra skolomas förläggning, inriktning och undervisningstid. 68
Kommittens ambition var ju att ersätta sådana uppfostringsfunktioner som inte längre fanns för de ungdomar som inte gick vidare till
högre studier. Medlet att nå detta mål var allmän lagstadgad tvåårig
fortsättningsskolplikt samt åläggande för kommunerna att inrätta fortsättningsskolor.69 Förebilder hade hämtats från andra europeiska länder. I många av dessa hade kommunerna rätt att bestämma huruvida
fortsättningsskolans undervisning skulle vara frivillig eller ej. I delar
123
-------
av Österrike och i många tyska stater var kommunerna däremot skyldiga att sörja för en obligatorisk skolgång. Erfarenheterna talade för
att det senare alternativet garanterade en framgångsrik undervisning.
Under senare år hade många även i Sverige förespråkat ett obligatorium. 70 Befriade från skolplikten var endast de ungdomar som genomgick en minst lika omfattande undervisning, t.ex. i allmänt läroverk, högre folkskola, lärlings- eller yrkesskola. Befrielse kunde också
beviljas ungdomar i områden där ännu ingen fortsättningsskola hade
blivit inrättad. För att ge kommunerna tid att bygga ut verksamheten
stipulerades en övergångsperiod på fem år. 71
Eftersom fortsättningsskolan föreslogs vara obligatorisk under två
års tid gällde det att ungdomarnas intresse för skolarbetet kunde
väckas. Detta menade kommitten kunde uppnås genom att viss yrkesundervisning infördes, den s.k. "yrkessynpunkten". Med detta menades
att allmänbildningen skulle meddelas genom yrkesundervisningen.
Kommitten hävdade att detta var en förutsättning för att skolans sociala uppfostran skulle lyckas. 72 Fackbildningen var därför det centrala i
fortsättningsskolans metodik. På så sätt särskiljdes yrkesfortsättningsskolan från den befintliga allmänna fortsättningsskolan. 73 Kommittens
förebild framför andra var Georg Kerschensteiners skolsystem vars
medborgerliga och praktiska undervisning framhölls som särskilt förtjänstfull.74
Det centrala i yrkesfortsättningsskolans undervisning var med andra
ord yrkessynpunkten. Med detta begrepp avsågs i första hand en undervisning om yrket, en teoretisk vägledning, men i möjligaste mån
även en praktisk yrkeshandledning, undervisning i yrket. A v pedagogiska skäl krävde detta tillgång till skolverkstad,75 inte minst för att en
sådan så konkret visade att praktiskt yrkeskunnande var av samma betydelse som intellektuella kunskaper. Man hänvisade bl.a. till Skottlands och Österrikes fortsättningsskolor samt till det s.k. Frankfurtersystemet - det senare innebar att i stället för att ha skolverkstad gjordes överenskommelser med arbetsgivare om att låta lärjungarna på
yrkesverkstaden utföra vissa arbeten efter ritningar som hade förfärdigats på skolan.16
Genom att anpassa fortsättningsskolan efter det på varje ort dominerande näringslivet kunde yrkessynpunkten införas.11 Fortsättningsskolans huvudtyper föreslogs vara skolor för jordbruket, industrin och
hantverket, handeln samt för husligt arbete (för flickor). När lärjungeantalet inte räckte till för att ordna särskilda skolor för pojkar och
flickor borde samundervisning ordnas. Flickorna borde dock alltid,
både för sin egen och för samhällets skull, få viss undervisning i husligt arbete.1s Kommitten hade utarbetat undervisningsplaner för mer
124
specificerade typer av fortsättningsskolor. Dessa var fortsättningsskolor för jordbruksbygder, för handeln, för järnindustrin, träindustrin eller textilindustrin, för kvinnor i anslutning till beklädnadsyrkena
samt för kvinnor med inriktning på huslig ekonomi.79
Gränsen mellan yrkesutbildning och utbildning om yrket tycks
onekligen ha varit oklar. Kommitten ansåg att tekniska kommittens
förslag om lärlingsskolor sammanföll med yrkesfortsättningsskolan. 80
Båda dessa skolor vände sig visserligen till samma åldersgrupp och
lade stor vikt vid medborgerlig fostran. Men det är svårt att jämföra
de båda skolsystemen eftersom det inte fanns några förslag till läroplaner för lärlingsskolan. Att döma av de mer allmänna beskrivningarna av läroämnena i lärlingsskolorna fanns det stora likheter
mellan skolsystemen. Lärlingsskolorna var dock betydligt mer specialinriktade på olika näringar. Dessutom var deras undervisningstid
nästan dubbelt så omfattande som i fortsättningsskolan. Jag tvivlar på
att tekniska kommitten skulle ha jämställt skolonia. Otvetydigt är
åtminstone att folkundervisningskommitten lade fram ett förslag som
kolliderade och konkurrerade med tekniska kommittens lärlingsskolor.
Kommitten var däremot noga med att understryka att det fanns en klar
skillnad mellan yrkesfortsättningsskolan och yrkesskolan. Utgångspunkten för fortsättningsskolans undervisning var ungdomarnas behov
av medborgerlig fostran och praktisk utbildning. Yrkesskolans uppgift
var däremot uteslutande att tillfredsställa näringslivets behov av välutbildade yrkesarbetare. st
Kommitten hade alltså satt upp två primära mål för fortsättningsskolan. Det ena var att ersätta den uppfostran som hade gått förlorad i
hemmen och på arbetsplatserna. Detta kunde uppnås genom att undervisningen gjordes obligatorisk och genom att man med hjälp a v
"yrkessynpunkten" fångade ungdomarnas intresse för utbildningen.
Det andra målet var att möta de kvalifikationsbehov som det av konkurrens utsatta näringslivet och det demokratiserade samhället hade,
dvs tonåringarna skulle skolas för det praktiska livet. Detta, tänkte sig
kommitten, kunde uppnås genom att undervisningen koncentrerades
kring läroämnena arbetskunskap, medborgarkunskap samt modersmålet, med de två första som huvudämnen. För den karaktärsdanande
fostran skulle dessutom en kortare tid anslås till kristendomsundervisning.82
Huvudämnen var alltså arbetskunskap och medborgarkunskap. 83 Men
i fråga om tirofördelning lades den största vikten vid arbetskunskap.
Detta ämne föreslogs få minst hälften av lärotiden. Undervisningen i
medborgarkunskap behövde inte omfatta mer än mellan en tiondel och
en sjättedel av timantalet. 84 Tirofördelningen och beskrivningarna av
125
j
kursinnehållet visade tydligt att yrkesfortsättningsskolans mål var att
ge en första grund för fackutbildningen med betoning på undervisning
om yrket. De praktiska yrkena, inbegripet det husliga arbetet, skulle
professionaliseras.
Det fanns ett mycket starkt inslag av social fostran i alla ämnena.
Undervisningen syftade tydligt till att göra ungdomarna till kuggar i
hela samhällsmaskineriet och att få dem att förstå sina uppgifter som
arbetare, medborgare och familjemedlemmar. Genom undervisningen
i ämnet medborgarkunskap skulle ungdomarna göras införstådda med
nödvändigheten av att verka i samförstånd med varandra. De måste bli
medvetna om att alla såsom medborgare hade gemensamma intressen
och att de därför hade ansvar för andra. Ungdomarna måste också undervisas om hur de på ett ansvarsfullt sätt kunde utöva sina medborgerliga förmåner och plikter. Betydelsen av det enskilda hemmets/familjens trivsel, renlighet och nykterhet för samhällets fortbestånd
poängterades. 8s I centrum för arbetskunskap skulle den näringsgren stå
som yrkesfortsättningsskolans undervisning var koncentrerad till. Dess
historiska utveckling, betydelse och aktuella läge skulle presenteras.
Den teoretiska fackliga undervisningen syftade till att öka elevernas
intresse och vördnad för sitt arbete. Den hade också ett rent yrkesmässigt ,värde. Exempelvis kunde de undervisas i verktygslära, råvarukunskap, närings- och arbetslagstiftning samt arbetshygien (om sådant
som påverkade arbetsförmågan, t.ex. sömn, vila, mat och dryck, arbetställning och arbetskläder). Också undervisningen i modersmålet borde
anknytas till näringen, dels genom valet av litteratur, dels genom praktiska övningar, exempelvis att sätta samman skrivelser, kvitton och
annonser. 86
Eftersom fortsättningsskolans primära uppgift var att ge ungdomarna fördjupad allmänbildning samt medborgerlig och sedlig fostran
skulle den även framgent ha en nära anknytning till folkskolan. Därför
ansåg kommitten att de nära banden på lokal och central nivå borde
upprätthållas. På central nivå skulle den sortera under Överstyrelsen
för folkundervisningsväsendet (se nedan). 87
En utvidgad fortsättningsskola var framför allt ett "statsintresse".
Ett obligatorium för kommunerna att inrätta fortsättningsskolor skulle
innebära extra pålagor på dem. Men många kommuner var hårt ekonomiskt belastade. Därför borde staten ta över hela lönekostnaden från
kommunerna. 88 Detta skulle gagna såväl samhället i stort som nationens
ekonomi.89
Även en praktisk omorientering av den högre folkskolan behandlades. Denna skolforms undervisningsmål liknade fortsättningsskolans.
Men den bedrevs på heltid under ett års tid. Högre folkskolor med un126
dervisning anpassad efter lokala praktiska behov fanns redan på en del
platser. Kommitten underströk vikten av att även denna skolforms utveckling beaktades.90
Folkundervisningskommittens förslag innebar en radikal förändring
av det allmänna skolväsendet. Folkskolans ställning som bottenskola
skulle stärkas genom denna överbyggnad i form av obligatorisk fortsättningsskola. För eleverna innebar det utökad skolplikt med två år,
även om undervisningen inte borde inkräkta på ett förvärvsarbete i
någon högre grad. Betänkandet var präglat av de i Europa dominerande reformpedagogiska ideerna som inte minst Sveriges Allmänna
Folkskollärarförening hade gjort sig till talesman för (se kap.2). Men
det fanns också stora likheter med de tankegångar som hade uttalats av
företrädare inom näringslivet utifrån helt andra utgångspunkter (se
kap.2 och 3). Som redan påtalats konkurrerade fortsättningsskolan och
lärlingsskolan med varandra. Mot denna bakgrund ligger det nära till
hands att undra hur remissinstanserna mottog förslaget.
Remissbehandlingen
Folkundervisningskommitten hade i ett särskilt betänkande, avgivet i
december 1912, föreslagit att en för hela folkundervisningsväsendet
gemensam skolöverstyrelse skulle inrättas. 91 En proposition som i
huvudsak anslöt sig till betänkandet hade därefter utarbetats. Men förslaget om en gemensam överstyrelse, i vilken den självständiga Läroverksöverstyrelsen skulle ingå som en avdelning, hade mötts av stark
kritik. Under åberopande av att det viktigaste var att folkskolans
centrala ledning fick sin lösning föreslog statsutskottet att en
Folkskolöverstyrelse skulle grundas. 92
Folkskolöverstyrelsen konstituerades under hösten 1913. Den bemannades av sakkunniga inom folkundervisningen. Till generaldirektör utsågs chefen för läroverksöverstyrelsen Bengt J:son Bergqvist.
Bergqvist hade tidigare varit lektor i svenska och kristendomskunskap
(han var även prästvigd) samt adjunkt vid folkskoleseminariet i Lund.
Han hade tillsammans med Jöns Franzen och Nils Olof Bruce startat
Allmänna folkskolläraföreningens litterära sällskap som gav ut Pedagogiska skrifter. Bergqvist hade varit sakkunnig vid tillsättandet av
professuren i pedagogik i Uppsala samt i pedagogik och psykologi i
Lund 1911. Under åren 1907 till 1909 hade han varit ledamot av
Stockholms folkskolöverstyrelse.
Undervisningsråd och ställföreträdare blev chefen för folkskalebyrån Karl Sandberg. Sandberg hade tidigare varit läroverkslärare i
Skara och adjunkt vid folkskoleseminariet i Uppsala. Övriga under-
127
visningsråd blev folkundervisningskommittens ordförande Harald
Dahlgren samt ledamöterna av kommitten AlfredDalin och Nils Olof
Bruce93, båda ledande inom Allmänna folkskollärarföreningen. Till ny
chef för ecklesiastikdepartementets folkskalebyrå utsågs för övrigt ytterligare en ur folkskollärarföreningens centralstyrelse, nämligen Jöns
Franzen.
I september 1914 anmodade ecklesiastikminister K.G. Westman (i
Hammarskjölds ämbetsmannaministär) Folkskolöverstyrelsen att, efter
att ha tagit del av remissyttrandena, avge eget utlåtande.94I juni 1916
överlämnade Folkskolöverstyrelsen sitt yttrande. Detta hade undertecknats av Bergqvist och föredragande undervisningsråd Dahlgren.
Kommittens tidigare ordförande var alltså den som hade berett ärendet!
Överstyrelsen hade under arbetets gång rådgjort med företrädare
för näringslivet och statliga verk, "arbetare" (vilka som avsågs med
denna beteckning framgick inte), lärare och riksdagsmän. Dessutom
hade företrädare från andra kommitteer hörts: Erik Forsberg från
lärlingslagsutredningen 1910-1911, Axel Wahlberg från kommitten
angående den högre tekniska undervisningen 1905-1908, professor
Nils Hansson från 1907-1908 års lantbrukskommitte9s samt Alfred
Nordfelt och Per Fischier från 1913 års handelsundervisningskommitte.96
Folkundervisningskommittens betänkande om fortsättningsskolan
hade tillsammans med kommittens betänkande om folkskolan skickats
på remiss till ett mycket stort antal instanser, ca 250 stycken. Ett brett
spektrum av intressenter hade getts tillfälle att yttra sig. Bland dem var
domkapitlen, länsstyrelserna, styrelser för folkskolor och högre folkskolor, folkskolinspektörer, folkskoleseminarier, Sveriges Allmänna
Folkskollärarförening, lantbruksstyrelsen, hushållningssällskapen, Sveriges Hantverksorganisation, Sveriges Allmänna Handelsförening,
Medicinalstyrelsen och förste provinsialläkarna. 97 Åtskilliga av dessa
koncentrerade sig i sina svar dock på betänkandet om folkskolan.
Remissbehandlingen av folkundervisningskommittens betänkande
pågick under en period då behovet av nationell samling upplevdes som
särdeles väsentligt. Första världskriget pågick med bl.a. mobilisering
och matbrist som följd; partierna hade kommit överens om att hålla
borgfred. Detta återverkade också på remissarbetet Folkskolöverstyrelsen underströk redan inledningsvis att i stort sett alla remissinstanser hade ställt sig bakom förslagets huvudpunkter. Man poängterade att
en mycket väsentlig faktor bakom detta just var det rådande tidsläget.
Detta hade haft en positiv inverkan på bemötandet av betänkandet.
Många hade blivit övertygade om att det var nödvändigt att åstadkom-
ma en reformering av fortsättningsskolan. 98 Flera instanser underströk
särskilt vikten av att fortsättningsskolan i första hand förmedlade
medborgerlig, sedlig och karaktärsdanande bildning.99 Många andra
berörde be~ovet av att motverka vådorna av den farliga övergångsåldern.100 A ven det nationella behovet av att flickorna fick undervisning i huslig ekonomi påpekades av flera. 101 Länsstyrelsen i Uppsala
framhöll att många skolbarn led av undernäring på grund av kvinnornas bristande kunskaper. Flickorna fick i allmänhet ingen reell
undervisning i sina hem. Statens fortbestånd byggde på familjen. För
att flickorna skulle kunna upprätthålla familjen var det nödvändigt att
de gavs förutsättningar för detta.1o2
Enligt Överstyrelsen hade således nästan alla godkänt betänkandets
grundprinciper. Men denna åsiktsöverensstämmelse gällde inte yrkessynpunktens införande. Flera av yttrandena var negativa till detta eftersom man dels ansåg att skolans uppgift var att fördjupa allmänbildningen, dels var skeptisk inför möjligheten att genomföra den praktiska inriktningen. 103 Landshövdingen i Gävleborgs län t.ex. ansåg att
det vore bättre om fortsättningsskolans undervisning koncentrerades
på ett fördjupande av folkskolans allmänbildning. Den praktiska undervisningen borde komma i andra hand och endast då det fanns förutsättningar att en sådan skulle lyckas.t04 Folkskolinspektören i Norrköping, Bager Sjögren, menade att det visserligen var viktigt att ta
hänsyn till ortens näringsliv, men att detta inte fick ske till priset av
fortsättningsskolans huvudsakliga uppgift, allmänbildningen.tos
Sveriges Allmänna Folkskollärarförening hade helt naturligt en helt
annan åsikt. För den var ju en praktiskt anordnad skola något av en
hjärtefråga (se kap.2). Föreningen ansåg att de stora ekonomiska uppoffringarna för en obligatorisk fortsättningsskola endast kunde rättfärdigas .. genom en omläggning av undervisningen i praktisk riktning.t06 Aven Sveriges Hantverksorganisation var positivt inställd till
den praktiska undervisningen under förutsättning att det var fråga om
en förberedande fackutbildning, undervisning om yrket.
Däremot var Hantverksorganistionen orolig för att fortsättningsskolan skulle ersätta de föreslagna lärlingsskolorna. Man framhöll därför
att en öv_~rarbetning av de olika förslagen måste göras i ett sammanhang.107 Aven Stockholms skoldirektion, landshövdingen i Stockholm,
folkskalinspektör Johan Bager Sjögren samt Socialstyrelsen pekade på
beröringspunkterna mellan de olika förslagen. Socialstyrelsen varnade
för konsekvenserna av obligatoriet att inrätta fortsättningsskolor och
de fördelaktiga statsbidragen. Detta kunde leda till att många kommuner föredrog att tillgodose behovet av yrkesundervisning genom inrättande av fortsättningsskolor i stället för genom lärlingsskolor. 108 Kom129
merskollegium hade ju redan vid sin behandling av tekniska kommittens förslag (i vilken Socialstyrelsens chef Henning Elmquist hade
deltagit) framhållit att fortsättningskommittens betänkande kolliderade
med den förras. Man hade varnat för att fortsättningsskolan inte utan
men för den lägre tekniska undervisningen kunde ersätta lärlingsskolorna.
Den fråga som bland folk i gemen väckte ett mätbart intresse gällde
kristendomsämnets ställning i fortsättningsskolan. Den konseljakt som
innehåller de skrivelser, remissvar, utlåtanden etc som låg till grund
för 1918 års beslut om praktiska ungdomsskolor, omfattar totalt 18
volymer. Av dessa utgörs 10 volymer av petitionslistor för kristendomsämnet.to9 Ä ven åtskilliga remissinstanser visade sitt intresse för
detta. Hera av dessa önskade en betydligt starkare ställning för ämnet
och förespråkade att kristendomsämnet skulle vara obligatoriskt.
Mång.a påpekade kdstendomens betydelse för undervisningen i sedlighet. A ven den bibliska historien och katekesläsande t tillerkändes en
betydande uppgift. no
Till grund för Folkskolöverstyrelsens utlåtande låg alltså yttranden
från åtskilliga vitt skilda remissinstanser. Liksom dessa biträdde Överstyrelsen i stort sett kommittens förslag.
Det framgår mycket tydligt av Överstyrelsens utlåtande att många
hade varit ytterst tveksamrna till yrkesfortsättningsskolan. Man påpekade att kommitten hade understrukit att den yrkesbetonade fortsättningsskolan var det mål reformarbetet måste ha. Men kritiken hade
uppenbarligen varit så kraftig att Överstyrelsen såg sig tvungen att
framhålla den allmänna fortsättningsskolan på den yrkesbestämdas bekostnad. Överstyrelsen höll för troligt att den förra skolformen skulle
bli den vanligaste. Ja, för att kunna göra skolgången obligatorisk var
det nödvändigt att även allmänna fortsättningsskolor fanns. Det fanns
en risk, anförde man, att yrkesfortsättningsskolor inte alltid skulle åtnjuta fullt förtroende hos allmänheten, komrnun~!'Ila eller näringslivet.
Därför fick inte denna påtvingas kommunerna. A ven bd st på kompetenta lärare kunde försvåra yrkesfortsättningsskolans genomförande.
Överstyrelsen framhöll att denna skolas grundsatser, bl.a. tonvikten på
ämnena medborgarkunskap, affärsräkning och bokföring, kunde ingå
även i den allmänna fortsättningsskolan.m På så sätt gick man en balansgång mellan önskemålen om en praktiskt och en allmänt inriktad
undervisning.
Men Folkskolöverstyrelsen ville inte ge upp principen om den yrkesbetonade fortsättningsskolan. Relationerna mellan den praktiskt inriktade allmänbildningen och den rena yrkesutbildningen diskuterades
därför ingående. Man höll med om att tekniska kommittens förslag om
130
lärlingsskolor och folkundervisningskommittens förslag om fortsättningsskolor för industri och hantverk delvis konkurrerade med varandra. De båda förslagen byggde t.o.m. delvis på samrna ideer. Men eftersom lärlingsskolans undervisningstid var mer omfattande borde såväl dess yrkesutbildning som allmänbildning betraktas som mer effektiv. För att lösa frågan borde bl. a. Sveriges Hantverksorganisations
förslag att pröva de båda förslagen i ett sammanhang följas. 112
Men Överstyrelsen övergav inte sina ambitioner för den yrkesbestämda skolan genom att lugnt och stilla överlämna avgörandet till någon annan. Det handlade om mer än typen av fortsättningsskola. Det
handlade också om Folkskolöverstyrelsens, dvs folkskolepedagogernas,
inflytande över den lägre yrkesutbildningen och om fortsättningsskolans ställning i skolsystemet. Inspektören över den tekniska undervisningen Thor Thoren, f.d. ledamot av tekniska kommitten, hade nämligen i sitt yttrande hävdat att den yrkesbestämda fortsättningsskolan
borde särskiljas från det allmänna folkundervisningsväsendet Den
borde i stället tillhöra den tekniska undervisningen. På detta reagerade
Folkskolöverstyrelsen mycket hårt. Detta skulle, påpekade man missnöjt, innebära att skolmyndigheterna - bl.a. Överstyrelsen - inte
ansågs kapabla att förfäkta näringslivets intressen inom undervisningen. Det kunde även uppfattas som om en praktiskt inriktad folkundervisning inte vore motiverad. Men just detta hade, påminde man,
näringslivsrepresentanter krävt. För övrigt föreskrev dess instruktion
att Överstyrelsen skulle höra "teknisk och praktisk sakkunskap". Denna
samverkan borde i stället utvidgas.m
På olika sätt argumenterade Folkskolöverstyrelsen för sin ställning
som central myndighet över den lägre praktiska undervisningen. Ett
argument var att ett särskiljande av de yrkesbestämda fortsättningsskolorna från folkundervisningsväsendet skulle försvåra skolornas upprättande, organiserande och förvaltning. Överstyrelsen föreslog en helt
annan lösning på problemet om gränsdragningen mellan yrkesfortsättningsskolan och yrkesundervisningen. Om denna grundades på
större eller mindre förekomst av fackliga moment i undervisningen
var risken stor för godtycklighet. Det bästa vore att fastställa en åldersgräns mellan skolornas elever. Varken folkundervisningen eller
yrkesundervisningen var betjänt av att denna drogs vid en låg ålder.
Allra helst borde gränsen sättas till 16 år. Om fortsättningsskolans undervisning kunde väcka ungdomarnas intresse för förvärvsarbete genom förberedande yrkesundervisning borde yrkesskolans enbart gagnas av detta. Yrkesskolans undervisning kunde sedan bygga vidare på
den grund som hade lagts i fortsättningsskolan. Undervisningen skulle
t.o.m. kunna ordnas på ett sådant sätt att de båda skolformerna ut131
gjorde delar av en och samma läroanstalt. 114 Genom att koncentrera sig
till gränsdragningen mellan fortsättningsskolan och yrkesskolan jämställde Överstyrelsen i princip yrkesfortsättningsskolan med lärlingsskolan som bottenskola för yrkesskolan. Men detta överensstämde inte
med åsikten att lärlingsskolans undervisning var mer effektiv.
Överstyrelsen föreslog dessutom att de yrkesbestämda fortsättningsskoloma skulle vara betydligt mer specialiserade. Undervisningsplaner
för arbetskunskap presenterades för helt andra områden än i kommittens förslag, t.ex. för bergsbruk och järnverksindustri (samt skogshantering), för stenkols-, ler- och kalkindustri samt för grafisk industri.us
Med dessa planer blev likheten med lärlingsskoloma ännu större än
tidigare.
Men det centrala i folkundervisningskommittens förslag var inte enbart den yrkesanpassade undervisningen. Yrkesfortsättningsskolans
huvuduppgift var framför allt att befordra allmänbildningen och inte
minst den sociala bildningen. Centralförbundet för nykterhetsundervisning hade i sitt yttrande påpekat att medborgarkunskapsämnet var
koncentrerat till författnings- och förvaltningskunskap. De sociala
aspekterna på ämnet hade förbisetts trots kommittens egna intentioner
om ungdomarnas sociala fostran. Överstyrelsen hade därför ändrat
kursplaQ.en så att den svarade mot kommittens egna syften att fostra
ungdomarna till att verka i samförstånd med andra.u6 I stället för allmänna ord om hemmets trivsel, renlighet och hygien specificerades
dessa begrepp. Dessutom utvidgades ämnet med redogörelser för några av tidens viktigare frågor, såsom emigrationen, arbetarrörelsen,
arbetarskyddslagstiftningen och socialförsäkringen. 117 Därmed lades
ännu större tyngd vid skolans sociala fostran. Någon förstärkning av
kristendomsämnets ställning som åtskilliga kyrkliga företrädare hade
önskat, var inte befogad. Den etiska och religiösa fostran blev, ansåg
Överstyrelsen, väl tillgodosedd genom kommittens förslag.us
Ä ven Överstyrelsen poängterade betydelsen av att alla kvitmor fick
undervisning i husligt arbete. Inte bara flickorna själva utan även nationen, dess ekonomiska utveckling och invånarnas hälsa, hade större
nytta av en sådan undervisning än av yrkesundervisningen. Såväl arbetsledare som arbetare hade hävdat att detta även gällde textilindustrin trots att denna hade ett stort antal kvinnliga anställda. Ä ven på sådana orter där näringsstrukturen i sig motiverade yrkesfortsättningsskolor skulle troligen flickorna och deras målsmän i första hand välja
de särskilda kvinnliga fortsättningsskolorna. Om inte flickorna hade
fått skolköksundervisning i folkskolan borde ämnet arbetskunskap därför bytas ut mot huslig ekonomi. Flickorna i fortsättningsskolor för
handeln hade dock samma behov av yrkesundervisning som pojkarna.
132
För de förra kunde inte arbetskunskap bytas ut mot husligt arbete utan
men för näringen. Men för att kunna tillfredsställa såväl flickornas
som handelns intressen föreslogs att handelsfortsättningsskolan vid behov gjordes treårig. 119
Folkskolöverstyrelsen förstod att en reformerad fortsättningsskola
inte kunde genomföras utan dröjsmål. Man hade ju själv förordat en
översyn av förslaget tillsammans med förslaget ~~den tekniska u~
dervisningen. Det är mot den bakgrunden som Overstyrelsens sknvelse till regeringen i mars 1916 måste ses.
Nya ämnen i fortsättningsskolan
Den 17 mars 1916, endast tre månader innan utlåtandet om fortsättningsskolan avgavs, vände sig Överstyrelsen till ecklesiastikdepartementet med en begäran om en tillfällig ändring av de befintliga
reglerna från 1877 om fortsättningsskolans läroämnen och lärare.
Överstyrelsen sade sig ännu inte vara redo att göra ett klart ställningstagande till folkundervisningskommittens förslag. Men man deklarerade att en reformering av fortsättningsskolan borde följa kommittens
riktlinjer.
Överstyrelsen utgick från att beslut skulle fattas om en omorganisation i praktisk riktning av fortsättningsskolan. Men detta var en så omfattande reformering att det torde dröja lång tid innan ombildningen
var genomförd. För att underlätta detta borde en partiell förändring
av de befintliga reglerna om skolans läroämnen och lärare beslutas,
något som hade diskuterats redan vid 1904 och 1905 års riksdagar (se
kap.2). Lokala initiativ till praktiskt inriktad undervisning borde bli
möjliga. Exempelvis var slöjd och husligt arbete inte tillåtna läroämnen i fortsättningsskolan. Inte heller var det möjligt att på försök
införa de undervisningsplaner som folkundervisningskommitten hade
föreslagit utan att förlora statsbidraget. Dessutom borde det finnas
möjlighet att vid behov utnyttja mer yrkeskun~ga lärare. De lokala
förändringarna skulle dock alltid godkännas av Overstyrelsen. 120
skrivelsen ledde omedelbart till att ecklesiastikminister K.G. Westman skrev en regeringsproposition. Han anslöt sig helt till Överstyrelsens begäran. 121 statsutskottet hade inga invändningar mot förslaget. 122
I riksdagen godkändes propositionen utan diskussion. m Elva år hade
förflutit sedan riksdagen hade diskuterat en förändring av fortsättningsskolans läroämnen. 1904 och 1905 hade debatterna gällt vilka
ämnen som skulle vara obligatoriska. Röster hade höjts för att kristendomsämnets ställning måste bevaras. 1916 års förslag behandlade
däremot inte några specifika ämnen. Därför hotades inget enskilt
133
ämne. Dessutom var det en tillfällig förändring i avvaktan på en mer
omfattande omorganisation. Men inte heller riksdagens sammansättning var densamma. Den hade nu en betydligt radikalare majoritet.
Trots att Folkskolöverstyrelsen i mars 1916 hade ansett att man
ännu inte kunde av ge något utlåtande, av lämnades alltså ett sådant enbart tre månader senare. Genom Överstyrelsens agerande hade då
riksdag och regering redan bundit upp sig för en reformering av fortsättningsskolan i praktisk riktning grundad på lokala initiativ. Denna
förändring av fortsättningsskolans läroämnen hade Allmänna folkskollärarföreningen länge strävat efter.
Sammanfattning
J?å se;mna~~kommitten tillsattes 1906 var dess arbete direkt kopplat
till fragor rorande folkskolan. Dess sammansättning dominerades av
företrädare för denna skolform. År 1909 utvidgade regeringen seminariekommittens uppgifter till att även omfatta en reformering i praktisk riktni~g av hela folkun.dervis~ingen. Detta skedde i en tid av upplopp, oroligheter och strejker pa arbetsmarknaden. Socialdemokraterna hade haft stora framgångar i valet 1908. En utvidgning av
rösträtten förväntades bli stadfäst av riksdagen 1909. Under 1908 hade
flera önskemål uttalats om att anpassa bl.a. fortsättningsskolan till den
nya samhälls- och näringslivsstrukturen. Intressenter för näringslivet
och folkskolan hade agerat såväl formellt som informellt. I denna
situation utökade den konservativa regeringen kommitten med tre representanter från näringslivet, varav två hyste konservativa sympatier.
Därmed upphörde kommittens dominans av folkskoleföreträdare. Mot
bakgrund av samhällsstämningarna ter det sig inte särskilt förvånande
att den konservativa regeringen, inför de många kraven på e n
reformerad folkundervisning, utvidgade kommitten. Samhällsklimatet
var sådant att behovet av ett nytt innehåll i undervisningen hade blivit
synnerligen nödvändigt.
Det var inte med någon glädje kommittens ordförande Fridtjuv
Berg såg på de nya ledamöternas tillträde till kommittens arbete. Han
uttryckte besvikelse över och farhågor för att arbetet skulle domineras
av näringslivets synsätt. Däremot hade han inte något att invända mot
direktivets innehåll, det svarade mot önskemål som Allmänna folkskollärarf?r~ningen hade sedan tidigare. Men det är knappast förvånande
att FndtJUV Berg, när han som liberal ecklesiastikminister själv kom i
ansvarig ställning, snabbt återställde folkskollärarnas/Allmänna folkskollärarföreningens dominans över reformarbetet. I denna situation
uttryckte Erik Johan Ljungberg sin förtvivlan över att han inte lycka-
134
des göra sin röst hörd och förfäkta näringslivets intressen. Ljungberg
övervägde att skriva en reservation. Någon sådan utarbetades dock
inte. Det rådde således en kamp om makten över och inriktningen av
kommittens arbete mellan folkskollärare och näringslivsrepresentanter. Men frånvaron av Ljungbergs reservation kan tyda på att betänkandet trots allt blev en form av samförståndslösning som även tillfredsställde denne företrädare för det praktiska livet.
Förstärkningen med folkskaleföreträdarna tillsammans med det allmänt hållna direktivet gav kommitten möjlighet att utarbeta ett förslag
som nära anslöt till Allmänna folkskollärarföreningens ideer. Kommitten ansåg att de existerande reproduktions- och kvalifikationsfunktionerna inte längre fungerade på grund av samhällets och näringslivets strukturförändringar. Tonåren betraktades som en problemålder. Vissa samhällsföreteelser oroade kommitten. Dessutom hade
både samhällslivet och yrkesarbetet blivit mer komplicerat. Samhället
måste träda in och överta de uppfostringsfunktioner, inom hemmen
och företagen, som därigenom hade raserats. För att åstadkomma detta
skulle skolplikten förlängas med minst två års deltidsstudier.
Betoningen i undervisningen skulle ligga på fördjupad allmänbildning samt på social och medborgerlig fostran. Det pedagogiska greppet
för att fånga tonåringarnas intresse var att anknyta undervisningen till
det praktiska livet, främst genom yrkesfortsättningsskolan. I kommitt~ns tappning innebar det praktiska livet detsamma som ungdomarnas
hv som medborgare och arbetare. Den föreslagna organisationen anslöt mycket nära till den lägre nivån i Georg Kerschensteiners skolsystem. Men det passade också mycket väl in i det av folkskollärarföreningen eftersträvade bottenskalesystemet
Det faD?s en klart uttalad ambition att integrera arbetarbarnen/ungdomarna 1 det etablerade samhället med hjälp av social fostran. Ungdomarna skulle ges en sådan uppfostran att de blev införstådda med att
rösträtten inte bara gav dem medborgerliga rättigheter utan även
skyldigheter. Undervisningen i arbetskunskap innehöll moment av
förberedande yrkesutbildning, utbildning om yrket. Men även denna
dominerades av social fostran, av att fostra ungdomarna till arbetsglädje och samarbete.
När folkundervisningskommittens betänkande skickades ut på remiss
var det ~ä!ldspoliti~k~ läget mycket spänt. Världskriget hade just brutit
ut, mobthsenng pagtck. Behovet av lugn och endräkt inom landet
framstod som nödvändigt. Borgfred rådde. Folkskolöverstyrelsen konstaterade att detta innebar att förslaget bemöttes på ett positivt sätt som
man uppenbarligen inte riktigt hade väntat sig.
135
En punkt i betänkandet var dock åtskilliga remissinstanser negativa
till, nämligen till betoningen på den yrkesbestämda fortsättningsskolan.
Flera påtalade också att denna skolform konkurrerade med den av
tekniska kommitten föreslagna lärlingsskolan. Folkskolöverstyrelsen
insåg att det, för att inte införandet av en obligatorisk undervisning
skulle förhindras, var bättre att för stunden inrikta reformarbetet på
den allmänna fortsättningsskolan.
Men Folkskolöverstyrelsens behandling av denna fråga kom att gälla
mycket mer än en yrkesanpassad respektive allmän fortsättningsskola.
Den handlade om inriktningen av hela det omorgansationsarbete som
pågick rörande de praktiska utbildningarna inklusive fortsättningsskolan. Den handlade om huruvida det var de folkskalepedagogiska eller
de näringsfackliga aspekterna som skulle vara styrande. Detta var en
hjärtefråga, en intressefråga för folkskolepedagogema, dvs en maktfråga. Detta måste ses mot bakgrund av vilka som hade utarbetat utlåtandet. Den närmast ansvarige var nämligen ingen mindre än kommittens förre ordförande, Harald Dahlgren. Ä ven i övrigt dominerades
Överstyrelsen av f.d. kommitteledamöter, vilka tillika tillhörde den
inre kretsen av Sveriges Allmänna Folkskollärarförening.
Konkurrensen och överensstämmelsen mellan förslagen från folkundervitmingskommitten, tekniska kommitten och handelsundervisningskommitteema hade alltså påtalats från olika håll. Flera begärde
en överarbetning av förslagen i ett sammanhang. En sådan kom också
till stånd. Men dessförinnan hade ytterligare ett utbildningsområde
diskuterats, det husliga, som så småningom också kom att ingå i överarbetningen. Denna utbildning kommer att behandlas i nästa kapitel.
Noter
l
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
136
Svenskt biografiskt lexikon
RD 1918 Prop.96 s 39
Förteckning över statliga utredningar s 852
Svenska folkskolans märkesmän s 45 ff.
Vem är det? 1933
Vem är det? 1912
Eckl.dep, Statsrådsprot. 12 jan.1909 p.4, RA
Hildebrand 1970 s 538
Ibid s 559 f
Ibid s 532
Ibid s 523
Larsson 1977 s 126
Vem är det? 1912
Vem är det? 1920
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
32
33
34
35
36
37
38
39
40
41
42
43
44
45
46
47
48
49
50
51
52
53
54
55
Vem är det? 1920
Nordisk Fan1iljebok
Sv. folkskolans hist.IV s 58
Vid utarbetandet av läroplan för fortsättningsskola med handelsinriktning rädgjorde
kommitten med rektom vid Frans Schartaus handelsinstitut, f.d.ledamoten av 1908 års
handelsundervisningskommitte Åke W:son Munthe. Folkunderv.kom. bet. V s III
Skrivelse frän hushällningssällskapens ombudsmöte genom Hugo Hamilton, Stockholm
7 nov.l908. Eckl.dep, Konseljakt den 12jan.1909 p.4, RA
Eckl.dep, Statsrådsprot. 12 jan.l909 p.4, RA
Kopia av brev frän E.J. Ljungberg till H Hammarskjöld den 11 juli 1906. Disponentkontoret 1873-1918, vol.533, SKAB
Kopia av brev från E.J. Ljungberg till A Lindman den 15 juni 1908. Disponentkontoret
1873-1918, vol.88, SKAB
Kopia av brev från E.J. Ljungberg till A Lindman den 5 aug.1908. Disponentkontoret
l873-1918,vol.88, SKAB
Brev frän A. Lindman till E.J. Ljungberg den 17 aug.1908. Disponentkontoret 18731918, vol.538, SKAB
Brev från A Lindman till E.J. Ljungberg den 4 jan.1908 (ska vara 1909). Disponentkontoret 1878-1918, vol.540, SKAB
Kopia av brev frän E.J. Ljungberg till A. Lindman den 7 jan.l909. Disponentkontoret
1878-1918, vol.89, SKAB. Ljunggrens kontakter med Lindman vid olika tillfällen har
behandlats av Hildebrand 1970
Hildebrand 1970 s 510, 547
Larsson 1977 s 126
Carlsson 1964 s 603
"Praktisk undervisning". Sv. Läraretidning 1908:48 s 1076
Eckl.dep, Statrådsprot. 23 febr.1912 p.65, RA
Vem är det? 1933
Svenska folkskolans märkesmän s 226 f
Svenska folkskolans märkesmän s 83 f
Ibid s 96 f
Ibid s 107
lbid s 103 f
Ibid s 107 f
Brev från Fridtjuv Berg till AlfredDalin 2 april1909. Släkten Bergs frän Fellingsbro
arkiv, vol.13. RA
"Folkundervisningskommitten och dess nya ledamöter". Sv. Läraretidning 1909:14
s 301 ff
"Folkskolan och yrkesundervisningen". Ibid 1910:39 s 871 ff
Hildebrand 1970 s 550 f
En annan industriledare som hade gjort detsamma var ju för övrigt Hjalmar Lundbohm,
en av ledamöterna i tekniska kommitten- se kap.3
Industrien och folkundervisningen. I en artikel i Sv. Läraretidning gick även en annan
industriledare med sociala ambitioner, Wilhelm Tham, i svaromål. Englund 1986 s 212.
Gärdlund 1942 s 370
Kopia av brev frän E.J. Ljungberg till A. Lindman den 17 juni 1913. Disponentkontoret
1878-1918,vol.92,SKAB
Kopia av brev frän E.J. Ljungberg till A. Lindman den 27 sept.1913. Disponentkontoret
1878-1918, vol.92, SKAB
Brev från A. Lindman till E.J. Ljungberg 30 sept.1913. Disponentkontoret 1878-1918,
vol.547, SKAB
Folkunderv.kom. bet. V s II
SAF:s centra1styrelseprot. 3-6 jan.1910 § 6, SAF
SAF:s centralstyrelseprot. 7-11 mars 1914 § 7, SAF.
137
56 Skrivelse från Styrelsen för Sveriges Hantverksorganisation till folkundervisningskommitten, 8 aprill912. Bil. U till styrelsens prot. 8 apri11912, SHO
57 SAF:s centralstyrelseprut 2-7 jan.l909 § 9, SAF
58 SAF:s centralstyrelseprat 3--6 jan.l910 § 7, SAF
59 SAF:s centralstyrelseprut 7-11 mars 1914 § 6, 3--7 jan.1917 § 6, SAF
60 Folkunderv .kom. bet. V s 2 f
61 lbid s 6
62 Ibid s 3 ff, 22 ff
63 Ibid s 9 f
64 Ibid s 24
65 Ibid s 10f
66 Ibid s 142 ff
67 Ibid s 9 f
68 lbid s 124 ff
69 Ibid s 135 ff
70 lbid s 131 ff
71 Ibid s 193
72 Ibid s 25 ff, 29 f
73 Ibid s 29 f
74 Ibid s 35
75 lbid s 38 ff
76 Ibid s 39, 42 ff
77 Ibid s 59 ff
78 Ibid s 66 ff
79 Ibid s 104 ff
80 Ibid s 48
81 Ibid s 47 ff
82 Ibid s 71 f, 77
83 Ibid s 71
84 Ibid s 96
85 Ibid s 90, 105
86 Ibid s 104 ff
87 Ibid s 162 f
88 Ibid s 188
89 Ibid s 193
90 Ibid s 49 ff
91 Folkunderv.kom. bet. II
92 Sv. folkskolans hist.IV s 60 ff
93 Ibid s 66
94 Eckl.d~p. Statsrådsprot. 24 sept.l914 p.43, RA
95 FolkSO:s utlåt. s IV f
96 lbid s 12
97 Ibid s III
98 Ibid s 2 ff
99 Se t.ex. Utlåtande från Socialstyrelsen ang folkundervisningskommittens betänkande
angående fo~.ättningsskolan, 14 nov.l916. (Observera att detta utlåtande inkom först
efter det att Overstyrelsen hade avgett sitt betänkande). Eckl. dep, Konseljakt 31
okt.1919 nr 79, vol.IV, RA; Utdrag ur protokoll hållet vid sammanträde med Stora
Tuna skolråd 9 jan.1915, Ibid vol.IV; Skrivelse från landskansliet i Stockholm 27
febr.1915, Ibid vol.IV; Skrivelse från Stockholms folkskaledirektion ang.
folkundervisningskommittens betänkanden om folkskolan och fortsättningsskolan 30
mars 1915, Ibid vol.V; Skrivelse från Bager Sjögren, Norrköpings stads
folkskalinspektör 20 febr 1915, Ibid vol. V
100 Se remisser i ibid vol. V, RA
101 FolkSÖ:s utlåt. s 33 f
138
102 Länsstyrelsen i Uppsala, underdånigt utlåtande öfver folkundervisningskommittens
betänkanden angående folkskolan och fortsättningsskolan 18 febr.l915. Eckl. dep,
KonseJjakt 31 okt.1919 nr 79, vol.IV, RA
103 FolkSO:s utlåt. s 14 ff
104 Skrivelse från Konungens Befallningshavande i Gävleborgs län, 27 febr.1915.
Eckl.dep, Konseljakt 31 okt.1919 nr 79, vol.IV, RA
105 Yttrande från B.Sjögren, Norrköpings folkskalinspektor 20 febr.1915. Eckl.dep,
Konseljakt 31 okt.1919 nr 79, vol.V,RA
106 Yttrande från centralstyrelsen för Sveriges Allmänna Folkskollärarförening ang.
folkundervisningskommittens förslag till undervisningsplan för fortsättningsskolan,
3 juni 1916. Eckl.dep, Konseljakt 31 okt.1919 nr 79, vol. V, RA
107 Yttrande från styrelsen för Sv:s Handtverksorganisation 15 april 1915. Eckl.dep,
Konseljakt 31 okt.1919 nr 79,vol.VI,RA
108 Yttrande från Stockholms folkskoldirektion ang. folkundervisningskommittens
betänkande om folkskolan och fortsättningsskolan30mars 1915. Eckl.dep, Konseljakt
31 okt.1919 nr 79, vol.V, RA; Stockholm å landskansliet den 27 febr. 1915. Ibid
vol.IV; Yttrande från Bager Sjögren, Norrköpings folkskalinspektor 20 febr. 1915.
Ibid vol. V; Socialstyrelsen, underdånigt utlåtande ifråga om folkundervisningskommittens betänkande angående fortsättningsskolan, 14 nov.1916. Ibid
vol.IV, RA
109 Eckl.dep, Konseljakt 31 okt.1919 nr 79, vol.IX-XVIII, RA
11 O Ibid se remissutlåtanden i vol.IV, V
111 FolkSÖ:s utlåt. s 30 ff, 56
112 Ibid s 86 f
113 lbid s 78 ff
114 Ibid s 87 f
115 lbid s 32, 59 f, 115 ff
116 Ibid s 55 f
117 Ibid s 139 ff
118 Ibid s 47 ff
119 lbid s 34 ff
120 Skrivelse från Folkskolöverstyrelsen ang. ändring i nådiga kungörelsen den 11
sept.l877 om anslag för lärares avlöning vid fortsättningsskolor. Eckl.dep, Konseljakt
31mars 1916 nr49, RA
121 RD 1916 Prop.190
122 RD 1916 statsutskottets utlåtande nr 130
123 RD 1916 Första kammarens prot.nr 79 s 41. Andra kammarens prot.nr 83 s 47.
Riksdagens skrivelse nr 207
139
6. Den husliga
undervisningen
Undervisningen aktualiseras
Med stöd i vetenskapliga undersökningar hade socialreformatorer under slutet av 1800-talet pekat på vilka konsekvenser kvinnornas bristande husliga kunskaper hade, inte minst för arbetarbefolkningens liv
och hälsa. I början på 1900-talet hade läkare bl.a. i Stockholm genomfört undersökningar ute på fältet om arbetamas levnadsförhållanden.
Genom dessa hade de kommit i kontakt med hemmiljöer där värderingar av hemmiljö och kosthåll långt ifrån överensstämde med det
borgerliga idealet.' Genom olika vetenskapliga rön kunde nu läkare
och andra socialreformatorer peka på vikten av renlighet och rätt
sammansatt kost. Hushållsarbetet var inte längre så enkelt, det måste
professionaliseras. 2 Detta hade bl.a. lett till att beslut om statsbidrag till
huslig undervisning inom folkundervisningen hade fattats 1906 (se
kap.2). Detta var en tid då sociala frågor över huvud taget var synnerligen aktuella. Bildandet av Föreningen för socialt arbete år 1903, av
Svenska Fattigvårdsförbundet 1906 och Socialstyrelsens tillkomst 1912
är några uttryck för detta (se vidare nedan). Även nykterhetsrörelsens
frammarsch och diskussionerna om ett totalförbud mot alkohol under
denna tid bör omnämnas i detta sammanhang.3
Under åren kring 1915 aktualiserades på central nivå dels en för alla
kvinnor obligatorisk huslig undervisning, dels yrkesskolor för huslig
utbildning. Flera kvinnasammanslutningar och organisationer med
koppling till undervisning i hushållsämnen vände sig nämligen då till
regeringen, detta under en tid då världskriget medförde dyrtid, livsmedelsbrist och ransoneringar - ransoneringskort för socker delades
ut på sommaren 1916, för bröd i början av 1917.4
I en skrivelse till ecklesiastikdepartementet år 1914 hemställde styrelsen för Fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala (en av de privata
skolor som utbildade lärare i ämnet) om utredning av en obligatorisk
huslig utbildning för kvinnor. Med hänvisning såväl till Fackskolans
egna erfarenheter som till en statistisk undersökning utförd av
Stockholms stad samt till provinsialläkarrapporters, pekade man på
missförhållanden inom det husliga området. Det genomgående temat i
skrivelsen var att bristande husliga kunskaper var orsaken till åtskilliga
sociala och medicinska problem i samhället.
141
Kosthållet bland arbetarna var synnerligen olämpligt. Deras mat var
varken närande eller billig. Detta ledde till en försämrad arbetsförmåga och dålig motståndskraft mot sjukdomar, t.ex. tuberkulos. Orsaken till detta var bristande kunskaper, inte dålig ekonomi. Ä ven de
förmögnare samhällsgrupperna åt dåligt - de hade en alltför äggviterik
kost.
Men de unga kvinnorna hade också bristande kunskaper i hälsolära
och barnavård. Genom att de inte visste något om hur smittospridning
kunde förhindras hade tuberkulosen fått en allmän spridning. En månads undervisning skulle kunna rädda tusentals barn från "ohälsa och
död". Även den låga giftermålsfrekvensen och nativiteten berodde
delvis på kvinnorna. Eftersom de inte kunde hushålla med familjens
tillgångar - de hade för stora pretentioner samt var okunniga - var det
för dyrt för männen att gifta sig. Inte heller kunde kvinnorna göra
hemmen trevliga.
För att råda bot på problemen räckte det inte med en månads huslig
utbildning för alla flickor under den obligatoriska skolgången. K vinnorna måste dessutom genom lag förpliktigas att delta i en ettårig
huslig undervisning. Först då kunde de få tillräckliga teoretiska och
praktiska kunskaper. Fackskolan var medveten om att detta skulle bli
mycket clyrbart. Man hemställde därför om utredning av en obligatorisk undervisning men överlämnade åt utredarna att avgöra vilken
längd som var lämplig.
Under flera decennier hade alltså framför allt arbetarkvinnornas
bristande husliga kunskaper och färdigheter diskuterats. Men nu riktade sig Fackskolans styrelse till statsmakten med ett mer omfattande
krav än vad som hade varit aktuellt tidigare, en huslig utbildning för
alla unga kvinnor.
Fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala utbildade i huvudsak lärarinnor i huslig ekonomi men hade även husmoders-, special- och yrkeskurser. Dessutom fanns kortare kurser som vände sig till kvinnor ur
olika samhällsklasser. Sedan början av 1910-talet drev den en egen
lantegendom, en lanthushållskola och ett barnhem. 6 Alltsedan starten
hade skolan föreståtts av skolkökslärarinnan Ida Norrby. Ida Norrby
hade givit ut kokböcker, var ordförande i Svenska skolkökslärarinnors
förening och hade alltsedan starten stått i spetsen för den av
Fackskolan utgivna "Tidskrift för hemmet" .7 Tidskriftens mål var att
vara ett fackorgan dels för frågor som hörde till hemmet och husmodern i Skandinavien, dels för undervisningen i huslig ekonomi - den
var Svenska skolkökslärarinnornas förenings tidskrift. Tidskriften
hade två redaktionsombud, dels i Stockholm (Kerstin Hesselgren), dels
i Köpenhamn. 8 skolstyrelsens ordförande var professorn i anatomi
142
Vilhelm Hultkrantz. Utifrån övertygelsen att läkarna, genom sina biologiska kunskaper, borde påverka samhällsutvecklingen var denne engagerad i mycket socialt och humanitärt arbete. Hultkrantz är inte
minst välkänd såsom en av dem som initierade den rasbiologiska
forskningen i Sverige.9
Skolan verkade således tillsammans med sin tidskrift för en professionalisering av hemarbetet. Men skolan hade ännu vidare sociala
ambitioner. Den hoppades nämligen genom sin undervisning kunna
främja "fred och endräkt" mellan olika individer och att skapa förståelse mellan de olika samhällsklasserna. lo
Ecklesiastikdepartementet remitterade genast Fackskolans skrivelse
till Folkskol- och Läroverksöverstyrelserna. 11 Folkskolöverstyrelsen
vände sig till folkskalinspektörerna för att få deras åsikter i frågan. 12
Majoriteten av dessa ansåg att flickorna behövde undervisning i huslig
ekonomi: Ett första steg till denna frågas lösning låg i den reformerade fortsättningsskolan. En ettårig obligatorisk skolgång skulle bli
alldeles för dyrP
Några av inspektörerna kopplade ihop den obligatoriska husliga
bildningen med frågan om ett kvinnligt värnpliktsår. Detta hade diskuterats sedan sekelskiftet inom kvinnorörelsen. Tanken var att ge flickorna ett års statlig utbildning i hushållskunskap, hygien och barnavård.
På så sätt kunde kvinnornas jämlikhet ökas samtidigt som det ledde till
en bättre folkhushållning. 14 Folkskolinspektören i Södermanlands län,
Gottfrid Björkman, tillika vice ordförande i Sveriges Allmänna Folkskollärarförening, var t.ex. mycket tilltalad av Fackskolans förslag.
Det var inte enbart de husliga kunskaperna som genom en obligatorisk
utbildning förbättrades. Genom att motsvara den manliga krigstjänsten
utjämnade den skillnaderna mellan män och kvinnor. Dessutom kunde
barriärer mellan samhällsklasser rivas då kvinnor med olika samhällsbakgrund undervisades tillsammans. Is Andra inspektörer var däremot
mycket kritiska till ett kvinnligt värnpliktsår, en huslig utbildning som
var av samma längd som för lärare i huslig ekonomi.I 6
Folkskolöverstyrelsen färdigställde aldrig något remissutlåtande. I
december 1920, sex år efter det att man hade fått ärendet på remiss,
framhöll den nybildade gemensamma skolöverstyrelsen att Fackskolans skrivelse inte borde föranleda någon åtgärd. Anledningen var att
det nu fanns flera olika skolformer som tillgodosåg behovet av huslig
utbildning. 17 Det blev också regeringens beslut i januari 1921. Ecklesiastikminister var då den från skolöverstyrelsen tjänstledige generaldirektören Bengt J:son Bergqvist.Is Varför hade inte ett utlåtande
inlämnats tidigare? En trolig anledning är att Folkskolöverstyrelsen
ville avvakta reformeringen av fortsättningsskolan, som ju även hade
143
huslig utbildning (se kap.5). Men dessutom blev ärendet för Överstyrelsens del delvis inaktuellt. Skrivelser med liknande motiv som
Fackskolans, dvs en social fostran av flickorna, kom nämligen under
civildepartementets behandling. Dessa ärenden remitterades till Socialstyrelsen, det beredande organ som hade att yttra sig över frågor av
social innebörd.
I september 1915 hade centralstyrelsen för Svenska skolkökslärarinnornas Förening vänt sig till regeringen med begäran om statsunderstöd till s.k. husmodersskolor med barnavård. statsunderstödd
undervisning fanns vid lanthushållsskolor och kvinnliga folkhögskolor.
Kvinnorna på landsbygden hade således tillgång till denna undervisning. Men i städerna och industrisamhällena saknades liknande skolor.
Där var kvinnorna i högre grad än på landsbygden tvungna att tidigt
förvärvsarbeta utanför hemmet. Därför var det synnerligen viktigt att
också dessa fick lära sig att sköta ett eget hem och att uppfostra sina
barn till "dugliga och sparsamma" medborgare.
I en del städer och industrisamhällen hade redan ettåriga husmodersskolor med barnavård anordnats. Undervisningen i matlagning, bakning, tvätt, rengöring, sömnad och klädlagning samt barnavård byggde
på folkskolans grund. Eftersom denna undervisning var synnerligen
betydelsfull för samhället borde den få statsbidrag.
Skrivelsen från skolkökslärarföreningen hade undertecknats av föreningens vice ordförande Gertrud Bergström och Ingeborg Walin. 19
Gertrud Bergström var lärare vid det statliga skolköksseminariet i
Stockholm och dessutom inspektris över skolköken i Stockholms folkskolor. Hon hade utifrån näringsfysiologiska kunskaper skrivit kokböcker bl.a. om dietkost. År 1917 bildade Bergström "Föreningen för
rationell hushållning" vars ordförande hon blev.2o Ingeborg Walin var
föreståndare för Statens skolköksseminarium och Folkskolöverstyrelsens inspektör över den husliga bildningen.21
Några veckor senare återupprepade styrelsen för Fackskolan för
huslig ekonomi i Uppsala sina önskemål från året innan. Men denna
gång var det civildepartementet som fick ärendet. Till den nya skrivelsen hade bifogats 1914 års inlaga. Man hävdade fortfarande att ett års
huslig undervisning borde vara obligatorisk för alla flickor. Men om
detta var omöjligt borde staten åtminstone sörja för att husmodersundervisning blev åtkomlig för alla flickor i åldern 18 till 25 år.
Skrivelsen innehöll mer preciserade krav än tidigare med detaljerade
beräkningar över kostnader och inkomster vid husmodersskolor liksom förslag till undervisningsämnen - synnerligen snarlika dem i lärarinneföreningens inlaga. n
144
Det måste poängteras att föreståndarinnan för Fackskolan i Uppsala,
Ida Norrby, även var ordförande i Svenska skolkökslärarföreningen.
Det var knappast en tillfällighet att båda dessa intressenter för den
husliga utbildningen nästan samtidigt föreslog att ettåriga husmodersskolor med mycket snarlikt innehåll skulle inrättas.
Inlagorna från Fackskolan i Uppsala och skolkökslärarinnornas förening föranledde flera av Moderata kvinnoförbundets lokalavdelningar
att agera i januari 191&3 (endast skrivelsen från Stockholm finns dock
bevarad i konseljakten). Ä ven i dessa skrivelser stod den sociala fostran i förgrunden. 24 Lokalavdelningen i Stockholm ansåg att en lag om
deltagande i "enklare hemvårdskurser" för flickor borde övervägas.
Eftersom många flickor behövde annan yrkesutbildning var de föreslagna ettåriga husmodersskolorna alldeles för ekonomiskt betungande.
Dessa borde i stället betraktas som yrkesskolor. Vad flickorna i åldern
13 till 18 år behövde var en kortare obligatorisk undervisning i huslig
ekonomi. Omkring tre månader långa hemvårdskurser med undervisning i "matlagning, födoämneslära, utgiftsberäkning, tvätt, sömnad,
allmän hygien och teoretisk barnavård" vore lämpligare. Eftersom nationens ekonomi var avhängig av hemmens ekonomiska situation och
barnens hälsa skulle kurserna "höja landets inre försvarskraft". På så
sätt kunde också frågan om kvinnlig värnplikt lösas. 25 Eftersom landet
var hotat utifrån genom de världspolitiska händelserna var således landets inre försvar desto viktigare.
Ordförande i Moderata Kvinnoförbundet, bildat 1915, var Ebba von
Eckermann, en av högerkvinnornas stora ledargestalter. 26 Stockholmsavdelningen hade konstituerats 1911, med Eckermann som ordförande,
som en reaktion på Allmänna Valmansförbundets negativa hållning till
de konservativa kvinnorna. Dessa tilläts inte medlemsskap och deras
strävanden för politisk rösträtt sågs med oblida ögon. 27 stockholmsavdelningen ville verka för att kvinnorna fick upplysning om sina
rättigheter och skyldigheter, men också för att ge dem en samhörighets- och ansvarskänsla visavi samhället.2s Ä ven föreningens stadgar
genomsyrades således av sociala ambitioner. Eckermann var även aktiv
i Fredfika-Bremer-förbundet samt i den opolitiska Landsföreningen
för kvinnans politiska rösträtt. 29 Även hos Landsföreningen stod den
sociala fostran i förgrunden. En sådan sågs som en betydelsfull förberedelse inför den rösträtt för kvinnorna som man arbetade för. 30
Landsföreningen verkade för övrigt även för att kvinnorna skulle ges
yrkesutbildning inom andra områden än det husliga (se kap.7).
Andemeningen i de skrivelser som riktades till civildepartementet
var synnerligen lik den som fanns i Fackskolans skrivelse från år 1914
-de unga kvinnorna skulle fostras till goda mödrar, husmödrar och
145
makar. Om hur detta skulle ske var meningarna däremot något delade.
skolkökslärarinnornas förening ville ha statligt stöd till frivilliga ettåriga husmodersskolor även för kvinnor bosatta på landsbygden. Fackskolan för huslig ekonomi vidhöll att dylika helst borde vara obligatoriska. Men man framhöll att det viktigaste var att husmodersskolor
blev tillgängliga för alla. I inläggen från det moderata kvinnoförbundets lokalavdelningar betonades kopplingen till frågan om kvinnlig
värnplikt, en kortare huslig utbildning borde därför bli obligatorisk.
Någon hänvisning till denna fråga gjorde inte Fackskolan eller skolkökslärarna. Ida Norrby, med anknytning såväl till Fackskolan som till
lärarföreningen, hade för övrigt tidigare uttalat sig mot kvinnlig rösträtt.31 Folkskolöverstyrelsens inspektris Ingeborg Walin, som också
hade undertecknat folkskollärarföreningens skrivelse, arbetade däremot aktivt för rösträtt.3z
Ambitionerna att uppnå skilda socialt uppfostrande mål var stora.
En del av samhällsproblemen skulle således lösas genom huslig utbildning av kvinnorna; kvinnornas bristande kunskaper sades ju vara roten
till en del av det onda i samhället. Dessa resonemang hade under de senaste decennierna framförts vid åtskilliga tillfällen. Men det fanns även
en koppling till de pågående diskussionerna om rösträtt för kvinnorna.
En sådan förutsatte en uppfostran om samhället, hemmet och familjen.
Remissbehandlingen av inlagorna
Skrivelsen från skolkökslärarnas förening hänvisades till ecklesiastikdepartementet, som dock direkt vidareförmedlade den till civildepartementet.33 Det senare remitterade omedelbart ärendet till Socialstyrelsen
för yttrande. Dit överlämnades även de inlagor som senare kom in.
Varför skickade ecklesiastikdepartementet skrivelserna vidare till
civildepartementet? Till det förra hörde ju det mesta av den husliga
undervisningen med undantag för landsbygdens hushållsskolor. Det
kan bero på frågans starka sociala innehåll, framför allt rörande arbetarbefolkningens levnadsförhållanden, som på grund av tidsförhållandena blivit synnerligen aktuella. Såväl Socialstyrelsen som civilministern uttalade sig nämligen i dylika ordalag (se nedan).
Socialstyrelsen tog i mars 1916 ställning till förslagen i ett och
samma yttrande. Vid behandlingen hade deltagit dess chef Henning
Elmquist, byråcheferna Gunnar Huss och Thorvald FUrst samt yrkesinspektrisen Kerstin Hesselgren såsom sakkunnig. Dessutom hade de
båda socialfullmäktigeledamöterna Hjalmar von Sydow, Arbetsgivarföreningens ordförande (från 1916 konservativ ledamot av första
kammaren) och Herman Lindqvist, Landsorganisationens ordförande,
146
deltagit. Det till Socialstyrelsen hörande Socialfullmäktige tillkallades
enbart för behandling av vissa frågor av mer betydande karaktär, 34 dit
hörde således detta ärende. När den husliga utbildningens förhållande
till fortsättningsskolan hade diskuterats hade även Folkskolöverstyrelsen deltagit med generaldirektör Bengt J:son Bergqvist och undervisningsrådet Harald Dahlgren. 35 Alla representerade på ett eller annat
sätt arbetsmarknads- och sociala frågor eller folkundervisningen.
Henning Elmquist hade alltsedan sin tjänstgöring på Kommerskollegiums arbetsstatistiska avdelning arbetat inom socialpolitikens område.
A ven Gunnar Huss, Elmquists vän sedan studietiden, hade tidigare
tjänstgjort vid denna avdelning. Hans huvudsakliga arbete där, liksom
inom Socialst;yrelsen, rörde arbetsmarknadsfrågor, inte minst arbetsförmedling.36 A ven byråchef Thorvald FUrst var huvudsakligen sysselsatt med arbetsmarknadsfrågor med betoning på arbetarskyddslagstiftning. Han hade mellan 1907 och 1911 varit liberal andrakammarledamot.37 Ä ven Elmquist och Huss sägs ha haft liberala åsikter, den
senare dock mer högerpräglade. 38 Dessa båda tillhörde även Svenska
Fattigvårdsförbundet, ett av de organ som vid denna tid mycket
ambitiöst arbetade med de dagsaktuella sociala frågorna, i detta fall en
reformering av fattigvården.39 Elmquist var även ledamot av Livsmedelskommissionen (och blev senare under år 1916 chef för dess
efterföljare Folkhushållningskommissionen).40 Som tidigare framhållits
hade han deltagit i Stockholms stads yrkesskoleutredning.
Kerstin Hesselgren hade börjat sin yrkesbana som skolkökslärarinna.
Därefter hade hon deltagit i organiserandet av Stockholms bostadsinspektion där hon 1906 blev landets första kvinnliga bostadsinspektris. Kerstin Hesselgren hade även varit inspektris vid de statliga
folkskolornas skolkök och också vid dess barnbespisningar. Hon hade
tagit initiativ till bildandet av skolkökslärarinnornas förening år 1906
och var dess ordförande till och med 1913. År 1912 blev hon landets
första yrkesinspektris. Hesselgren verkade dessutom inom Centralförbundet för socialt arbete och hade bl.a. lett sociala utbildningskurser
som förbundet anordnade. 41 Samförståndstanken var en central ledstjärna i förbundets arbete. Genom upplysning i sociala frågor, genom
sociala reformer och genom socialt ansvarstagande skulle ett samarbete
mellan klasserna bli möjligt. 42 En del i förbundets arbete blev att verka
för att olika typer av kurser kom till stånd. Kvinnorna skulle genom
undervisning t.ex. lära sig att laga mat, vårda barn samt sköta hemmet
och dess ekonomi. Det "goda hemmet" var en central tanke i arbetet. 43
Socialstyrelsen hade alltså fått i uppdrag att yttra sig över skrivelserna från skolkökslärarinnornas förening, styrelsen för Fackskolan
för huslig ekonomi i Uppsala och Moderata Kvinnoförbundets avdel147
ningar. Socialstyrelsens utgångspunkt för sitt ställningstagande var den
industriella utvecklingen och dess effekter på det husliga arbetet. För
det första hade det blivit nödvändigt för allt fler flickor att försörja sig
själva. Detta förutsatte att de hade tillgång till relevant yrkesutbildning, t.ex. på det husliga området. För det andra hade kvinnornas
husliga kunskaper generellt blivit mycket dåliga. Genom de senaste
årens svåra livsmedelsförhållande hade dessa brister blivit ännu mer
aktuella. Socialstyrelsen lade en mycket klar professionaliseringsaspekt
på det husliga arbetet. Man underströk att, oavsett vad kvinnorna
själva ansåg, husmoderns arbete måste betraktas som ett "yrke". För
att kunna utöva detta krävdes alltså, precis som för andra yrken,
kunskaper.
Socialstyrelsen framhöll att frågan om kvinnornas husliga utbildning
bestod av två helt skilda sakområden, inte enbart av en obligatorisk
kortfattad grundläggande utbildning utan dessutom av en frivillig
högre huslig yrkesutbildning. För att ytterligare motivera behovet av
yrkesutbildning refererades till ett offentligt möte anordnat av Stockholms tjänarinneförening i mars 1912. Vid detta hade en resolution
antagits om behovet av en huslig yrkesutbildning. En sådan skulle höja
tjänarinneyrkets status. 44 Kerstin Hesselgren hade själv deltagit vid
detta möte anordnat av tjänarinneföreningen. Hon hade nämligen varit
inbjuden till detta för att hålla ett föredrag över ämnet "Y rkesutbildning för tjänarinnor". Den resolution som enligt Socialstyrelsen hade
antagits vid mötet, hade för övrigt föreningen godkänt redan vid ett
tidigare föreningssammanträde. 45
De aktuella skrivelserna hade således rört både en obligatorisk
grundläggande utbildning och en yrkesutbildning. Detta låg helt i linje
med de tankar som hade styrt folkundervisnings-, lägre lantbruksundervisnings- och tekniska kommittens arbeten. Utifrån detta konstaterande grundade Socialstyrelsen sitt ställningstagande till de inkomna
skrivelserna. Den husliga utbildningen skulle behandlas som en del i de
pågående reformsträvandena att ge alla ungdomar en lämplig praktisk
utbildning.
I enlighet med denna grundtanke utarbetade Socialstyrelsen förslag
till undervisningsplan för "yrkesskolor för husmodersutbildning". För
att understryka husmodersskolomas karaktär som yrkesskolor poängterades att dessa måste betraktas som klart skilda från de föreslagna
yrkesfortsättningsskolorna. Jnträdeskravet borde därför vara genomgången fortsättningsskola och en minimiålder av 16 år. Skolornas
uppgift var att ge en ingående praktisk och teoretisk utbildning för
husmödrar och för dem som förvärvsarbetade i hem. Men de borde
även ha såväl mer avancerade specialkurser som aftonkurser för
148
fabriksarbeterskor, kontors- och affärsbiträden. Skolorna rymde
därmed allt från kortare grundläggande husmoderskurser till yrkeskurser för husmödrar och tjänarinnor samt specialutbildning för t.ex.
kokerskor, bagerskor och barnsköterskor.
Eftersom skolornas mål var att förbättra arbetarnas levnadsförhållanden, hade undervisningen en mer social prägel än andra yrkesskolors. A v denna anledning ansåg Socialstyrelsen att husmodersskolorna borde stå under dess överinseende. För detta talade även det
faktum att yrkesinspektris Kerstin Hesselgren var sakkunnig på
området.
Men en huslig yrkesutbildning var bara ett av de utbildningsbehov
som måste tillfredsställas. Ett annat var flickornas behov av en grundläggande obligatorisk utbildning. Socialstyrelsen instämde i Moderata
kvinnoförbundets och Fackskolans åsikt att en sådan kunde betraktas
som en naturlig och nödvändig del av flickornas medborgerliga
utbildning. Men innan någon annan form av obligatorisk huslig yrkesutbildning infördes, måste den av folkundervisningskommitten föreslagna fortsättningsskolan prövas.46
Med tanke på den bakgrund de hade som behandlade ärendet är det
knappast förvånande att Socialstyrelsen lade tonvikten vid den husliga
yrkesutbildningen och på en professionalisering av det husliga arbetet,
inberäknat det som utfördes av husmödrarna. Genom att yrkesutbildningen var frivillig kunde flickorna själva välja sysselsättningsområde;
den husliga utbildningen var en av flera yrkesutbildningar. Inte heller
kopplingen till fortsättningsskolans undervisning är särskilt förvånande. I denna skolform var ju såväl den medborgerliga bildningen som
den den sociala fostran en central del av undervisningen. Med obligatorisk undervisning inom dess ram fanns det en naturlig koppling
mellan medborgerlig och huslig utbildning. De ledamöter från
Folkskolöverstyrelsen som deltog i behandlingen framhöll säkerligen
fortsättningsskolan som en lämplig skolform för en obligatorisk huslig
undervisning.
Fortsatta diskussioner om den husliga utbildningen
Ä ven efter det att Socialstyrelsen hade färdigställt sitt utlåtande inkom
ytterligare skrivelser till civildepartementet. Dessa kom från Sveriges
Moderata Kvinnoförhunds ombudsmöte, Förbundet av Sveriges Kristliga föreningar av Unga Kvinnor samt en av dess lokalavdelningar.
Alla inlagorna uttalade sitt stöd för skolkökslärarinnornas krav på
statsbidrag till husmodersskolor med bamavård. 47
149
Den husliga utbildningen penetrerades också av de socialdemokratiska kvinnorna. I början på 1916 hölls ett diskussionsmöte
anordnat av Socialdemokratiska kvinnornas samorganisation samt
norra och södra kvinnaklubbarna i Stockholm. Vid detta behandlades
kvinnlig värnplikt i form av ettåriga respektive tremånaders obligatoriska kurser i husliga ämnen. Inledningsanföranden hölls av skolköksinspektrisen, vice ordföra!;lden i sk<?~kökslärarinnornas förening,
Gertrud Bergström och Agda Ostlund.48 Ostlund hade ett förflutet som
sömmerska, men var nu sekreterare i Socialdemokratiska kvinnornas
centralstyrelse och ordförande i verkställande utskottet för partiets
kvinnokongress. 49 I en enhälligt antagen resolution tillbakavisades förslaget om en obligatorisk huslig yrkesutbildning. En sådan försvårade
enbart kvinnornas redan svåra situation på arbetsmarknaden. Den
husliga yrkesutbildningen skulle i stället vara frivillig och jämställd
med annan yrkesutbildning. Dessutom måste hela folkundervisningen
reformeras så att alla barn fick samma utbildning. Både teoretiska och
praktiska påbyggnader borde inrättas. 50 Men detta innebar inte att man
motsatte sig synen på hemarbetet såsom ett kvalificerat arbete för
vilket utbildning behövdes. Redan 1907 hade nämligen önskemål
ut~ats om att det borde finnas mer undervisning.s'
A ven de socialdemokratiska kvinnornas centralstyrelse diskuterade
skolkökslärarinneföreningens skrivelse. Föreningen hade bett centralstyrelsen att stödja föreningen genom en inlaga till regeringen. Men
kvinnoförbundet avvisade detta med argumentet att man inte kunde
instämma i skolkökslärarinnornas motivering. 52 Man valde i stället att
vända sig till sin riksdagsgrupp med önskan om stöd inför riksdagens
behandling av frågan.s3
De socialdemokratiska kvinnornas huvudmål var alltså att kvinnorna
skulle få samma möjligheter till yrkesutbildning som männen, inte
bara inom det husliga området. Samtidigt krävde man att den husliga
yrkesutbildningen jämställdes med övriga yrkesutbildningar. Detta ger
en antydan om varför centralstyrelsen avvisade skolkökslärarinneföreningens motivering - i denna stod ju utbildningen/fostran till
husmoder helt i förgrunden.
Ä ven Stockholms tjänarinneförening fortsatte att propagera för ett
höjande av tjänarinnornas status genom yrkesutbildning. Offentliga
diskussioner i ämnet hölls både 1916 och 1917. 54 Under första halvåret
1917 uppvaktades dessutom representanter för regeringen och Stock~?lms. stad med 1912 års res.ol~tion (se ovan). 55 Yrkesutbildning för
tJananonorna var en av de VIktigaste punktema i föreningens arbete
för att förbättra kårens ställning. 56 Föreningens strävanden måste ses
mot bakgrund av de mycket svåra arbetsförhållandena för tjänarinnor
150
av olika rang. De var lågt betalda och arbetade utan någon som helst
lagstadgad maximerad arbetstid eftersom de lydde under tjänstehjonsstadgan. 57
Den husliga utbildningen diskuterades med andra ord utifrån två
olika aspekter. Den ena gällde en fostran av alla flickor till goda husmödrar, makar och mödrar genom kortare eller längre undervisning.
Denna fråga hade en del av yttrandena kopplat till diskussionerna om
kvinnlig värnplikt, som aktualiserades under förarbetena inför den
kvinnliga rösträtten. Den andra aspekten på undervisningen gällde en
yrkesutbildning för dem som hade eller tänkte sig en anställning inom
det husliga området liksom för arbete inom det egna hemmet. I båda
fallen handlade det om en professionalisering av hemarbetet med
tydliga inslag av social fostran.
Vad hände då med det utlåtande som Socialstyrelsen hade utarbetat?
Jo, civilminister Oscar von Sydow i Hammarskjölds ministär utarbetade utifrån Socialstyrelsens utlåtande en proposition.ss
Proposition och riksdagsbehandlingar av husmodersskolor
Propositionen presenterades under 1916 års riksdag. Civilministern
framliöll att det fanns ett mycket stort behov av en huslig yrkesutbildning. Inte minst dyrtiden och den höga barnadödligheten gjorde
detta nödvändigt, speciellt för arbetarklassens kvinnor. 59 Därför skulle
statligt understödda yrkesskolor för husmodersutbildning inrättas även
på andra ställen än på landsbygden. Av ekonomiska skäl borde skolorna vara frivilliga, men civilministern hoppades att de för nationens väl
så småningom skulle bli obligatoriska. Tills vidare borde, såsom
Socialstyrelsen framliållit, den obligatoriska undervisningen handhas
av fortsättningsskolan. 60 Framför allt riktade sig husmodersskolornas
undervisning till arbetarklassens flickor. Men civilminister von Sydow
hoppades att de mer välsituerade familjemas flickor skulle föregå med
gott exempel. 6 1
Husmodersutbildningen föreslogs vara ettårig med heltidsundervisning i både teoretiska och praktiska ämnen. Den teoretiska undervisningen innehöll närings- och födoämneslära, enklare bokföring och
beräkning av hushållsutgifter, hälso- och sjukvårdslära, spädbarnsvård
och barnuppfostran samt medborgarkunskap. Den praktiska undervisningen var matlagning, bakning, konservering, tvätt, städning och rengöring, sömnad av linne, barnkläder och av andra kläder samt barnavård.
För tillträde till husmodersskolan krävdes en minimiålder av 16 år
samt genomgången folkskola, eller folkskola plus fortsättningsskola,
151
med skolkökskurs i minst endera skolan. Civilministern poängterade,
liksom Socialstyrelsen hade gjort, att syftet med dessa inträdeskrav var
att understryka att husmodersskolan var en yrkesutbildningsanstalt,
vars und~rvisning inte fick sammanblandas med yrkesfortsättningsskolans. Aven husmodersskola med komprimerad undervisning kunde
inrättas för dem som hade gått i högre flickskola, samskola, högre
folkskola eller liknande. Inträdesåldern var då 17-18 år.62 Till dess
arbetet med hela yrkesundervisningens organisation var klart skulle
tillsynen utövas av Socialstyrelsen.63
Socialstyrelsen hade föreslagit att även tillfälliga kurser, dels för
vidareutbildning, dels för exempelvis fabriksarbeterskors husliga utbildning, borde understödjas. Civilministern instämde visserligen i att
dylika kurser kunde vara värdefulla för de arbetarkvinnor som måste
utbilda sig vid sidan av sitt förvärvsarbete. Men erfarenhet av skolornas "egentliga ändamål" måste först vinnas.64
För att få statsbidrag måste landsting, hushållningssällskap, kommun
eller enskilda bidra med ett minst lika stort belopp. Ä ven skolor som
delvis finansierade sin verksamhet med elevavgifter kunde få ett mindre statligt bidrag. Syftet var dubbelt. Framför allt ökades möjligheterna även för mer välbärgade familjers flickor att lära sig sköta ett
hem - det var framför allt denna kategori som gick i skolor med avgifter. Ur "statsnyttans synpunkt" var detta inte oväsentligt. Men därmed ställdes dessutom fler skolor under statens kontroll och kunde
inordnas i ett enhetligt skolsystem. 65 Det enda kravet på skolstyrelsernas sammansättning var att minst hälften av ledamöterna måste vara
bosatta på orten.66
Även om den organisatoriska uppbyggnaden av husmodersskolorna
var densamma i propositionen som i Socialstyrelsens förslag var motiven helt skilda. Regeringens huvudsyfte var således att på sikt fostra
alla unga kvinnor till goda, professionaliserade husmödrar. Därigenom
skulle, hoppades man, bl.a. barnadödligheten minskas. Målet var således inte alls detsamma som Socialstyrelsens. Socialstyrelsen ville ju
bygga ut en skolform som kunde ge en huslig yrkesutbildning, dvs ge
det husliga arbetet likvärdig status med andra yrken. Denna skillnad
accentuerades av civilministerns avvisande av de tillfälliga kurserna.
Dessa kunde visserligen vara värdefulla, men endast för att utbilda
ännu fler av arbetarklassens flickor till goda husmödrar. Inte heller
anammades Socialstyrelsens förslag till kvällskurser eller till specialisering av undervisningen, så att olika yrkeskategorier - exempelvis
kokerska och barnsköterska - kunde få yrkesrelevant utbildning. I regeringens förslag ställdes således hemmafruarnas sociala fostran helt i
förgrunden.
152
statsutskottet hade därefter att yttra sig över propositionen. Utskottet ansåg sig dock alltför arbetsbelastat för att under den korta tid som
återstod av innevarande riksdag hinna med ett så principiellt viktigt
ärende. 67 Riksdagens båda kamrar delade denna åsikt. 68 Den enda som
yttrade sig var socialdemokraten Värner Ryden, tillika ledamot av
folkskollärarföreningens centralstyrelse. Han ansåg att ärendet i avvaktan på nästa riksdagsbehandling borde remitteras till Folkskolöverstyrelsen.69 Så skedde också den 30 juni 1916.7o
I Folkskol.?verstyrelsens behandling deltog de ordinarie ledamöterna71 samt Overstyrelsens sakkunniga biträde i frågor rörande huslig
ekonomi Ingeborg Walin. Vi.~ frågans förberedande behandling hade
även Värner Ryden deltagit. Overstyrelsen hade ansett att denne borde
få delta på grund av frågans behandling i riksdagen och inte minst
Rydens eget uttalande.
Utlåtandet lämm~~es till regeringen i oktober samma år. Framför
allt koncentrerade Overstyrelsen sin granskning av propositionen till
husmodersskolans ställning till de övriga praktiska ungdomsskolorna
och dess centrala ledning. Man påpekade att en gemensam beredning
av alla förslagen rörande de praktiska ungdomsskolorna, inberäknat
husmodersskolorna, skulle behövas. Men behovet av ett snabbt inrättande av husmodersskolor var mycket stort. Under förutsättning att
denna skolforms konstituerande inte försvårade de övriga praktiska
skolornas organiserande, hade man inga invändningar att göra. En sådan förutsättning var att inträdeskravet sattes till 16 år. Därigenom
konkurrerade inte husmodersskolan med fortsättningsskolan om elever
utan skolformerna hade helt skilda uppgifter - fortsättningsskolan att
ge en förberedande undervisning, husmodersskolan att ge reell yrkesutbildning.
Eftersom den praktiska utbildningen i dess helhet fortfarande var en
olöst fråga, ville inte Överstyrelsen motsätta sig att den centrala ledningen över husmodersskolorna utövades av Socialstyrelsen. Men man
uttryckte sin stora förvåning över att så hade föreslagits. Folkskolöverstyrelsen var den centrala myndigheten för flera skolor med huslig utbildning, t.ex. Fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala, Ateneum
för flickor i Stockholm och Göteborgs skolköksseminarium. Ämnet
huslig ekonomi ingick dessutom i utbudet på de under Överstyrelsens
överinseende stående kvinnliga folkskoleseminarierna, på kvinnliga
folkhögskolor och på vissa högre folkskolor. Överstyrelsen underströk
kraftigt att husmodersskolorna måste ställas under samma ledning som
andra liknande skolor när hela frågan om de praktiska ungdomsskolorna hade lösts.
153
Värner Ryden hade vid Överstyrelsens förberedande behandling
bestämt motsatt sig att husmodersskolorna tills vidare ställdes under
Socialstyrelsens ledning. Han ansåg att detta stod i direkt strid med de
intentioner om Socialstyrelsens arbetsuppgifter som hade uttalats vid
verkets inrättande. Det hade uttryckligen sagts att yrkesundervisningsärenden inte hörde dit. Dessutom kunde arbetarskyddsfrågorna bli lidande om den enda kvinnliga yrkesinspektrisens arbetsbelastning ökade
ytterligare. Bäst lämpad att utöva ledningen vore Folkskol- eller Läroverksöverstyrelsen. Dessa hade redan en gemensam sakkunnig i husliga
frågor, dvs Walin, vars halvtidsarbete då kunde bli en heltidssysselsättning.72
Folkskolöverstyrelsen accepterade således propositionen. Förslagsanslag till husmodersskolor i städer och andra större samhällen samt
till obemedlade eller mindre bemedlade elever begärdes därför i budgetpropositionen år 1917. 73 statsutskottet gjorde inga invändningar.74
Riksdagens båda kamrar biföll propositionen utan debatt.?s Detta vid
en tidpunkt då effekterna av världskriget på folkhushållningen hade
blivit synnerligen tydliga - det var brist på livsmedel och matpriserna
var mycket höga.
I och med riksdagsbeslutet år 1917 om statsbidrag till husmodersskolor h~de således spörsmålet om huslig yrkesutbildning fått sin lösning. Men diskussionerna om den obligatoriska undervisningen fortsatte. Denna fråga hade nämligen blivit aktuell som enskild fråga redan
vid 1916 års riksdag.
Fortsatt behandling av obligatorisk huslig undervisning
År 1916 motionerade liberalen Nils Sigfrid i andra kammaren om att
kyrkostämman borde få rätt att göra undervisningen i huslig ekonomi
obligatorisk för alla flickor som hade lämnat folkskolan. Detta skulle
vara ett steg mot ett obligatorium för alla folkskolepliktiga flickor.
Det hade blivit allt vanligare att flickorna på grund av förvärvsarbete
hade bristande kunskaper om hemarbetet. Såväl för de enskildas som
för nationens ekonomi behövde flickorna genom skolköksundervisning
lära sig att laga rätt sammansatt och god kost till en låg kostnad.76
Andra kammarens första tillfälliga utskott (med vänstermajoritet)
framhöll att Folkskolöverstyrelsen hade fortsättningsskolebetänkandet
under behandling. Denna borde leda till att flickorna på något sätt fick
huslig utbildning. Därför borde inga åtgärder vidtagas. 77
I andra kammarens debatt skärpte Sigfrid sina motiv till motionen.
Kvinnorna måste tvingas att utbilda sig till "husmoderskallet" eftersom
det var i denna roll som både männen och samhället hade bäst nytta av
154
henne. Sådan utbildning borde krävas för att kvinnorna skulle få ta
säte i riksdagen. 78 Den konservative ledamoten fabriksdisponent Malte
Sommelius ansåg att det var nödvändigt att införa en huslig "tvångsundervisning". Arbetarbefolkningens kost var alltför dålig och såväl
måltiderna som hemmen präglade av bristande renlighet och trevnad.
"Folkets" undervisning i detta ämne var alltför viktig för människors
hälsa och för stävjandet av emigrationen för att kunna var frivillig. I
detta instämde de båda partikamraterna direktör Edvard Lithander och
lantbrukare Per Nilsson i Bonarp. 79 Kammarens beslut blev att avvakta
det pågående utredningsarbetet. so
Nils Sigfrid återkom året därpå, 1917, med en något utvidgad motion. Till den tidigare motiveringen hade fogats att beslutet om fortsättningsskolans reformering kunde bli fördröjd åtskilliga år eftersom
en ny utredning hade tillsatts. I avvaktan på denna borde skolplikt för
fortsättningsskolan och för skolor i huslig ekonomi lokalt kunna införas.81
Detta argument tog andra kammarens tillfälliga utskott fasta på.
1916 års riksdag hade beslutat att fortsättningsskolor kunde undervisa i
andra ämnen än de som stipulerades i normalplanen (se kap.5). Därmed hade en reformering av fortsättningsskolan i förmodad riktning
på sätt och vis redan inletts. Men för att inte hindra kommunernas
reformverksamhet måste de också få möjlighet att införa skolplikt.sz
Andra kammaren anslöt sig utan diskussion till utskottsförslaget, 83
varför ärendet lämnades över till första kammaren. Första kammarens
första tillfälliga utskott delade inte andra kammarens inställning. Den
förväntade sig att det pågående utredningsarbetet skulle vara färdigt
inom en nära framtid. Dessutom var utskottet oroat över de mycket
stora ekonomiska krav som skulle ställas på staten om en huslig
utbildning blev obligatorisk. Man var tveksam om dessa utgifter kunde
få avsedd effekt. Motionen borde därför avslås. 84
De liberala ledamöterna i utskottets 5 hade utarbetat en reservation
om att första kammaren borde fatta samma beslut som andra kammaren. De flesta talarna var starkt kritiska till utskottets uttalande. Liberalen Nils-Olof Bruce, vice ordförande i Sveriges Allmänna Folkskollärarförening och undervisningsråd i Folkskolöverstyrelsen, instämde i
behovet av huslig utbildning, inte minst under rådande tider. Han
ansåg att det inte fanns något hinder mot att redan nu göra den husliga
utbildningen obligatorisk. Om utredningens resultat försenades blev
det åtminstone inte någon fördröjning av det reformarbete med praktiska fortsättningsskolor som förra årets riksdag hade beslutat.86
Resultatet av kammarens överläggning blev att reservationen antogs.87 I riksdagens skrivelse framhölls särskilt att fattigdom inte fick
155
vara en anledning till befrielse från skolplikt. De flickor som kom från
fattiga hem hade troligen mer än andra nytta av undervisningen.ss I
december 1917 trädde de nya reglerna i kraft. 89 Därmed fanns det en
möjlighet att lokalt införa obligatorisk huslig undervisning.
Sammanfattning
Först omkring 1915 ställdes krav på statsmakten om en yrkesutbildning även för det husliga arbetet. Vid denna tidpunkt hade redan
yrkesutbildningen inom industrin och hantverket, handeln och lantbruket under en längre tid varit föremål för utredningar. Nu uttrycktes önskemål om inrättande av en yrkesutbildning för husligt arbete
för städernas och industrisamhällenas husmödrar och för de anställda
inom den husliga sektorn. Men därutöver krävdes att en första grundläggande undervisning i hemarbete skulle bli obligatorisk för alla
flickor.
Bakom önskemålen stod kvinnoorganisationer - moderata, socialdemokratiska och kyrkliga - samt företrädare för husliga skolanstalter
och skolkökslärarinnor. Med undantag för de socialdemokratiska
kvinnorna ville alla ha någon form av obligatorisk utbildning. För
socialdemokraterna var däremot den husliga undervisningen helt
underordnad bottenskalekravet Alla borde få samma grundläggande
utbildning och den husliga yrkesskolningen jämställas med andra
yrkens.
Den krets av kvinnor som agerade var mycket liten. Kontaktnätet
dem emellan via de olika organisationerna var således mycket tätt. Att
så var fallet är inte förvånande med tanke på det lilla antal kvinnor
som var yrkesverksamma inom andra områden än de rena arbetaryrkena eller som innehade de lägre lärartjänsterna. Dessa kvinnor kom
inte minst att arbeta inom arbetsområden som stod hemarbetet nära,
bl. a. inom undervisning, sjukvård och socialvård.90 De kvinnor som
hade varit skolkökslärare men som nu var föreståndare för olika husliga utbildningsanstalter tillhörde pionjärerna på området. Bland aktörerna i den husliga frågan fanns åtskilliga som kan hänföras till en av
denna tids stora samhällsrörelser, den som bedrevs av socialreformatörerna. Många av kvinnorna hade anknytning till de befintliga husliga
utbildningarna, som lärarinna, föreståndare eller inspektris. Flera av
dem förde ut näringsfysiologiska rön genom att skriva kokböcker.
Andra arbetade inom frivillig socialt inriktad verksamhet, såsom inom
Centralförbundet för socialt arbete.
Ä ven den husliga utbildningens reformering motiverades delvis med
att tidigare uppfostringsmekanismer och kvalifikationsfunktioner hade
156
satts ur spel som en följd av samhällets och näringslivets strukturförändringar. De måste ersättas av andra funktioner, dvs av staten understödd och kontrollerad undervisningsverksamhet Eftersom många
mödrar arbetade fick inte flickorna genom hemmets försorg den rätta
och nödvändiga husliga utbildningen. strukturförändringarna gjorde
det också nödvändigt för allt fler kvinnor att skaffa sig en egen
inkomstkälla. Det framhölls att kvinnorna hade uppenbara elementära
kunskapsbrister om hygien, matlagning och spädbarnsvård. Detta var
ideer som hade framförts under flera årtionden under inflytande av
näringsfysiologiernas ideer (se kap.2).
Detta gällde ingalunda enbart arbetarklassens kvinnor. Antalet ogifta
kvinnor inte minst inom borgarklassen hade ökat under flera årtionden. 91 Dessa kvinnor ansågs vara bortskämda och i behov av uppfostran för att kunna bli gifta. 92 Det fanns också en uttalad oro för deras
hälsa.93 Men det stora antalet ogifta kvinnor ökade även behovet av
försörjningsmöjligheter och utbildning för dem. 94
Näringsfysiologiska rön men också borgerliga ideal skulle nu spridas till arbetarbefolkningen. Genom socialreformatorer förrnedlades
budskapet att arbetet i hemmet inte alls var så enkelt som det tidigare
kunde tyckas. Renlighet och andra matvanor skulle läras ut. Detta var
ideer som även de socialdemokratiska kvinnorna stödde. Med hjälp av
den husliga utbildningen skulle nationen som helhet stärkas, inte minst
genom att befolkningens hälsa förbättrades. Bakom reformarbetet stod
således socialreformatörernas ideer om den husliga bildningen/kunskapen som en väg till lösning av sociala problem och till uppnående av
ett samförstånd över klassgränserna.
Genom yrkesutbildning i husliga arbeten skulle kvinnornas utkomstmöjligheter ökas och de husliga yrkesarbetenas anseende höjas. Men
genom hemarbetets professionalisering kunde även de hemarbetande
husmödrarnas status höjas. Den sociala fostran och yrkesutbildningen
gick så att säga hand i hand. Dessutom ryckte den kvinnliga rösträtten
allt närmare. Det började bli uppenbart att den tids nog skulle införas.
Samtidigt blev det fler och fler kvinnor som arbetade inom kommunal
och statlig förvaltning. Men för att få medborgerligt inflytande ansåg
inte minst en del riksdagsmän att kvinnorna måste ges en huslig utbildning, en motsvarighet till den manliga värnplikten. I riksdagsdebatten
talade såväl liberala som konservativa ledarnöter om att kvinnorna
skulle tvingas till undervisning i husligt arbete, den sysselsättning som
männen och samhället hade störst nytta av. Motståndet bland männen
inför kvinnornas emancipation skymtade således.
Åren 1915 och 1916 började krigets verkningar för livsmedelstillgången bli allt mer uppenbara, och sommaren 1916 infördes de
157
första ransoneringskorten; 1917 följde ytterligare ransoneringar. Det
är inte förvånande att hemmet, familjen och folkhushållningen under
dessa förhållanden ställdes i centrum. Under världskriget blev således
frågan om en fysiskt stark befolkning och nationell endräkt aktuell.
Genom Socialstyrelsens beredning och riksdagens beslut om ettåriga
frivilliga husmodersskolor fördes den husliga utbildningen in på den
arena där de praktiska utbildningarna var föremål för reformering.
Den fördes in med förhoppningen att den skulle vara jämställd med de
övriga, även om den primära målgruppen inte var de förvärvsarbetande kvinnorna. För att styra husmodersskolan i denna riktning hade
inträdeskrav och organisation anpassats till det övriga reformarbetet.
Socialstyrelsens utlåtande präglades av en stark tilltro till kvinnornas
förmåga att själva besluta om sin yrkesverksamhet. Det viktiga var att
kvinnorna oavsett sysselsättning kunde få yrkesutbildning på lika villkor som männen. Men utlåtandet var också mycket präglat av professionaliseringen av det husliga arbetet. Husmodern måste inse att arbetet
i hemmet var att betrakta som ett yrkesarbete. Hon måste genom
kortare undervisning få de kunskaper hon behövde för att utöva detta.
Socialstyrelsens betoning på huslig yrkesutbildning, inte bara för
husmödrar utan även för anställda i husliga arbeten, var säkerligen
delvis en produkt av Kerstin Hesselgrens ideer. Hennes arbete hade
under många år varit inriktat på kvinnornas yrkesförhållanden. Men
även Henning Elmquists erfarenheter måste ses i detta sammanhang.
Han besatt på grund av sitt tidigare uppdrag som sekreterare i Stockholms yrksskolekommitte ingående kunskaper om yrkesutbildning,
manlig och kvinnlig, i Georg Kerschensteiners skepnad. En av de
yrkesskolor som hade startat i Stockholm 1912 var för övrigt för
klädsömnadsyrket.95 I den proposition som riksdagen godkände 1917
hade dock den husliga yrkesutbildningen inskränkts till husmoderns
utbildning.
Önskemålet om en obligatorisk huslig undervisning löstes provisoriskt. År 1917 beslutades att undervisningen i fortsättningsskolor
och skolor i huslig ekonomi lokalt skulle kunna göras obligatorisk i
avvaktan på reformeringen av fortsättningsskolan. På så sätt hade
riksdagen dessutom ytterligare "mutat in" riktningen av den pågående
reformeringen av fortsättningsskolan; året innan genom att tillåta
praktiska läroämnen på schemat (se kap.5), nu genom att göra det
möjligt med obligatorisk undervisning.
Både Folkskolöverstyrelsen och Socialstyrelsen hade understrukit att
ordnandet av den husliga utbildningen måste sättas i relation till det
pågående reformarbetet av de lägre praktiska utbildningarna. I avvaktan på den slutgiltiga lösningen godkände Folkskolöverstyrelsen under
158
att den centrala ledningen temporärt skulle ligga hos Socialstyrelsen. I detta skymtade en intressekamp mellan folkskolepedagogerna och näringsförvaltningen om ledningen.
I december 1916 tillsattes den sakkunnigberedning som fick i uppdrag att göra den vid flera tillfällen önskade översynen av utredningsförslagen rörande fortsättningsskolan, den tekniska undervisningen och
handelsundervisningen. Som kommer att framgå av nästa kapitel kom
även den husliga utbildningen med i arbetet efter det att några kvinnoorganisationer hade agerat.
Noter
l
2
3
4
5
6
7
8
9
lO
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
Hirdman 1983 s 124
lbid s 135
Lundkvist 1973 s 160 ff
Ibid s 211
Skrivelse frän Styrelsen för Fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala, 28 juli
1914.Eckl.dep, Konseljakt 21 jan.1921 nr 91, RA
Fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala s 4 f
Nordisk Familjebok
Tidskrift för hemmet, se t.ex. ärgäng 1914
Fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala s 9
Eckl.dep, Diarium över inkommande ärenden 13 aug.l914 nr 2108, RA
akregister till koncept 1915-1~,17 (Bib:2); X. Undervisning i huslig ekonomi, 4.Övriga
ärenden, KR 357/1914. FolkSO,RA
Handl~!lgar ordnade efter samlingsdiarie- och samlingsnummer. 1915 nr 22 (Eli b:ll).
FolkSO,RA
Gisselberg 1985 s 67 f
Yttrande frän Gottfrid Björkman, Strängnäs 12mars 1915; frän E. Swänsson, Kalmar
14mars 1915; frän K. Karlgren, Skara 27mars 1915. Eli b:11, FolkSÖ, RA
Yttrande frän Patrick Holmvall, Uppsala27mars 1915; frän Albert Thorell, Eslöv 29
mars 1915. Ibid
Remissutlätande frän skolöverstyrelsen, Stockholm 29 dec.l920. Eckl.dep, Konseljakt
21 jan.1921 m 91, RA
Eckl.dep, Statsrädsprot.21 jan.1921 p. 91, RA
Skrivelse frän centralstyrelsen för Svenska skolkökslärarinnornas förening, Stockholm
30 sept.l915. Civildep, Konseljakt 7 april1916 nr 40, RA
Vem är det? 1933
Skrive1se frän Styrelsen för Fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala, Uppsala 12
okt.l915. Civildep, Konseljakt 7 aprill916 nr40, RA
Enligt Socialstyrelsen vände sig avdelningarna i Stockholm, Linköping, Ulricehamn,
Gävle, Borgholm, Trollhättan, Skara, Karlstad, Grästorp, Kalmar, Alingsäs,
Kristinehamn, Vara, Kronobergs län och Falun till regeringen med likalydande
skrivelser.
Utlätande frän Socialstyrelsen angående statsanslag till husmodersskolor, Stockholm 9
mars 1916 s 2. Civildep, Konseljakt 7 aprill916 nr40, RA
Skrivelse frän styrelsen för Moderata Kvinnoförbundet i Stockholm, Stockholm 31
jan.l916. Civildep, Konseljakt 7 aprill916 nr40, RA
Nicklasson 1992 s 78
159
27
28
29
30
31
32
33
34
35
36
37
38
39
40
41
42
43
44
45
46
47
48
49
50
51
52
53
54
55
56
57
58
59
60
61
62
63
64
65
bids 36
Ibid s 58
Ibid s 52
Björkenlid 1982 s 140 f
Wahlström 1933 s 134
Ibid s 180, 184
Civildep, Diarium över inkommande ärenden l okt.l915 nr 2994, RA
Förutom vid behandling av viktiga frågor rörande styrelsens egen organisation, vid
frågor angående arbetsmarknad, relationer mellan arbetsgivare och arbetare, arbetarskydd
eller andra ärenden. Nordisk Familjebok
Utlåtande från Socialstyrelsen, Stockholm 9 mars 1916, s 15 ff. Civildep, Konseljakt 7
april1916 nr40, RA
Ohrlander 1992 s 43 f
Svenskt Biografiskt lexikon. Hesselgren invaldes sedermera, 1921, i första kammaren
som första kvinnliga riksdagledamot Ibid.
Ohrlander 1992 s 52 f
Ibid s 105 f, 115
Utlåtande från Socialstyrelsen, Stockholm 9 mars 1916, s 6 f. Civildep, Konseljakt 7
aprill916 nr 40, RA
Prot. över Stockholms Tjänarinneförenings möte 14 mars 1912, Hembiträdesföreningens i Stockholm arkiv, ARA. Tjänarinneföreningen hade 1912 anslutit sig till
Stockholms arbetarkommun, men hade vid denna tid endast ett fåtal medlemmar.
Moberg 1978 s 83, 93
Utlåtande från Socialstyrelsen, Stockholm 9 mars 1916, s 8 ff. Civildep, Konseljakt 7
april1916 nr40, RA
Skrivelse till Socialstyrelsen från Sveriges Moderata Kvinnoförbunds ombudsmöte,
Stockholm 3 mars 1916; från Styrelsen för Södra Kristliga föreningen av Unga
Kvinnor, Stockholm 30 mars 1916; från ordf. i förbundet av Sveriges Kristliga
föreningar av Unga Kvinnor, Stockholm 28 mars 1916. Civildep, Konseljakt 7 april
1916 nr40, RA
Prot. från Socialdemokratiska Kvinnornas centralstyrelses sammanträde 28 febr. 1916,
Soc.dem. kvinnoförb:s arkiv, ARA
Hirdman 1983 s 135
Flood 1960 s 129
Prot. från Stockholms Tjänarinneförenings möte 5 okt.1916, 15 febr.l917, Hembiträdesför. arkiv, ARA
Årsberättelse över Stockholms Tjänarinneförenings verksamhet 1917, Hembiträdesför.
arkiv, ARA
Moberg 1978 s 108
Ibid s 14, 28
RD 1916 Prop.nr 191 s 18 f
Ibid s 19, 33
Ibid s 20f
Ibid s 33
Ibid s 21 ff
Ibid s 37
lbid s 34
Ibid s 28 ff
160
68
69
70
71
72
73
74
75
76
77
78
79
80
81
82
83
84
85
86
87
88
89
90
91
92
93
94
95
Ibid s 23
RD 1916 statsutskottets utlåtande nr 111 s 4 f
RD 1916 AK prot.nr 78 s 50; FK prot.nr 74 s 18
RD 1916 AK prot.nr 78 s 50
Civildep, Diarium över inkommande ärenden, l okt.1915 nr 2994, RA
Dvs B. J:son Bergqvist, K. Sandberg, H. Dahlgren, A. Dalin och N-0. Bruce.
Utlåtande ang. husmoderssko1or, 14 okt.l916. Kungl. remiss 208/1916, FolkSÖ, RA
RD 1917 Prop.l:6
RD 1917 statsutskottet utlåtande nr 6 s 72 f
RD 1917 FK prot.nr 38 s 51; AK prot.nr 51 s 41
RD 1916 AK motion nr 27 s 5 f
RD 1916 AK:s första tillfälliga utskotts utlåtande nr 5 s 6
RD 1916 AK prot.nr 42 s 3 ff
Ibid s 8 ff
Ibid s 12
RD 1917 AKmotionnr313
RD 1917 AK:s första tillfälliga utskotts utlåtande nr 4 s 6 f
RD 1917 AK prot.nr 27 s 22
RD 1917 FK:s tillfälliga utskotts utlåtande nr 14 s 6 ff
Dessa var Edvard Alkman, Oscar Olsson och Johannes Åkesson.
RD 1917 FK prot.nr 34 s 64 ff
Ibid s 70
RD 1917 Riksdagens skrivelse nr 104
Eckl.dep, Statsrådsprot. och konseljakt Il dec.l917 nr 3, 4, RA
Nordström 1987 s Il ff; Florin 1987 s 24
Nordström 1987 s 27; Florin 1987 s 181
Lundbergh 1986 s 130 f
Ibid s 221
lbid s 18, 130; Nordström 1987 s 27
Stockholms kommunala yrkesskolor invigda", Sv. Läraretidning 1912:50 s 1137 f
161
7. Departementssakkunniga
Departementssakkunnigas tillsättning och direktiv
Efter samråd med finansministern Axel Vennersten tillkallade ecklesiastikministern Karl Gustaf Westman den 15 december 1916 elva sakkunniga. Vid denna tid började svårigheterna att upprätthålla "borgfreden" bli allt tydligare. sakkunnigberedningen kom att arbeta under
en mycket orolig inrikespolitisk period karaktäriserad bl.a. av hungerkravaller, vilda strejker och radikala strömningar. 1
De sakkunniga fick i uppdrag att biträda de båda berörda departementen vid den slutgiltiga handläggningen inför reformeringen av
fortsättningsskolan, handelsundervisningen och den tekniska undervisningen. Under behandlingen av betänkandena hade det blivit uppenbart
att förslagen delvis konkurrerade med varandra. Det var därför nödvändigt att de behandlades i ett sammanhang så att klara gränser mellan de olika utbildningarna kunde fastställas. Detta behövde dock inte
innebära att de absolut måste genomföras på en och samma gång. När
väl förhållandena dem emellan var klarlagda kunde varje utbildningsområde av göras för sig i takt med att ekonomiska och andra faktorer
talade för detta.2
De sakkunniga som utsågs var landshövdingen i Kristianstads län
Louis De Geer, slöjdinspektören Hjalmar Berg, tekniske konsulten i
Kommerskollegium Vilhelm Berglund, assistenten vid Socialstyrelsen·
Wiktor Karlsson, inspektören över den lägre lantbruksundervisningen
Erik Ljung, rektorn vid tekniska elementarskolan i Malmö Fritz Monten, skräddarmästaren Johan Fredrik Nyström, andrakammarledamöterna lantbrukaren David Hjalmar Pettersson i Bjälbo och folkskolläraren Värner Ryden, rektorn vid Kristinehamns praktiska skola Nils
Schenke och överingenjören Ivar Svedberg. Redan innan de sakkunniga hade haft sitt första sammanträde entledigades på egen begäran
Svedberg. Han ersattes av överingenjören Nils Fredriksson. Som ordförande respektive sekreterare utsågs Louis De Geer respektive Fritz
Monten.3
De sakkunniga som nu tillsattes utgjorde alltså en sakkunnigberedning. Det innebar att de var tillsatta direkt av departementscheferna
och inte av Kungl Maj:t. Avsikten var att de skulle biträda vid departementsbehandlingen och därigenom ha direktkontakt med de båda berörda ministrarna. 4 sakkunnigberedningar var i allmänhet mindre
163
tjänstemannautredningar. Denna sakkunnigberedning, för enkelhets
skull hädanefter kallad departementssakunniga, var med sina elva ledamöter ovanligt stor. Under åren 1905 till 1914 bestod kommitteer i
allmänhet av mellan två och sju ledamöter. Under periodens senare del
ökade dessutom antalet enmansutredningar, en tendens som stod sig
under de närmast följande åren. Fler än åtta ledamöter var ovanligts
Departementssakkunnigas antal förklaras av uppdragets omfattning
med vitt skilda undervisningsområden. De ledamöter som utsågs hade
sakkunskap om något av dessa områden. Väl insatta i frågor kring
fortsättningsskolan var Hjalmar Berg och Värner Ryden. Hjalmar
Berg var inte bara slöjdinspektör utan även sakkunnig i ärenden rörande manlig slöjd hos Folkskolöverstyrelsen. 6 Överstyrelsen hade
anlitat Berg som sakkunnig redan då folkundervisningkommittens förslag hade behandlats. 7 Berg hade redan i början av 1900-talet förespråkat yrkesbetonade fortsättningsskolor efter egna studier utomlands.8 Han var en välkänd person i skolsammanhang. Han var med i
styrelsen för det bolag som, med anknytning till Sveriges Allmänna
Folkskollärarförening, gav ut Svensk Läraretidning samt verkade i
Sällskapet för folkundervisningens främjande. Berg hade deltagit i
ordnandet av internationella skolutställningar. Han var den drivande
kraften bakom skolmuseet i Stockholm. Berg var också en ivrig anhängare av sin nyligen bortgångne broder Fridtjuv Bergs bottenskoleprogram.9 Detsamma gällde Vämer Ryden, en av det socialdemokratiska partiets främsta talesmän i skolfrågor.to Sedan 1916 var han ledamot av folkskollärarförenings centralstyrelse.u
Den rena lantbruksundervisningen tillhörde visserligen inte de områden som i detta sammanhang var föremål för utredning. Men jordbruket var ju ett av de fält som undervisningen i den praktiska fortsättningsskolan skulle koncentreras kring, vilket motiverade sakkunniga med lantbruksanknytning. Inspektören över den lägre lantbruksundervisningen i södra distriktet, Erik Ljung, hade tidigare varit lärare vid en lantmannaskola. Han ledde växtförädlingsarbete i Svalöv.
Ljung var ofta anlitad som föreläsare i jordbruksämnen. Han hade författat flera arbeten om jordbruk och växtförädling samt en lärobok i
jordbrukslära. Ä ven lantbrukaren och riksdagsmannen David Pettersson i Bjälbo kunde biträda vid behandlingen av jordbruksfrågor. Pettersson var en aktiv politiker och valtalare. Han tillhörde för övrigt
lantmanna- och borgarpartiets förtroenderåd. En av hans stora intressefrågor var främjandet av jordbruket. 12 Även sakkunnigberedningens
ordförande Louis De Geer (tidigare knuten till liberala samlingspartiet) hade förankring i jordbruket. Han var ordförande i Kristianstads
läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott och ledamot av Lant164
bruksakademien. De Geer var för övrigt en varm anhängare av samförståndstanken såväl på det internationella politiska området som på
det sociala- i relationen mellan arbetsgivarna och arbetarna. 13
Sakkunniga inom hantverket och industrin var Wilhelm Berglund,
Nils Fredriksson, Wiktor Karlsson, Fritz Monten och Johan Fredrik
Nyström. Wilhelm Berglund hade varit lärare vid Luossavaara-Kirunavaara AB högre folkskola vid vilken det fanns yrkes-, husmodersoch mellanskola. 14 Detta var en av de skolor som ledamoten av tekniska kommitten Hjalmar Lundbohm hade tagit initiativ till. 1s Berglund
var mycket intresserad av den tekniska undervisningen. Under år 1909
hade han därför gjort en resa till Tyskland och Nederländerna för att
där studera den lägre yrkesundervisningen. Dessutom hade han givit ut
läroböcker samt skrifter om hantverket. Från år 1914 hade han varit
teknisk konsult vid Kommerskollegium. 16 Berglund hade också medverkat då Sveriges Hantverksorganisation hade utarbetat skolprogram
för provisoriska yrkesskolor i avvaktan på den lägre tekniska undervisningens reformering (se kap.3).
Wiktor Karlsson var mycket aktiv inom nykterhetsrörelsen och den
politiska arbetarrörelsen. Han hade under många år varit modellsnickare. Sedan år 1914 var han assistent för arbetsförmedlingsärenden vid
den nybildade Socialstyrelsen. Från år 1911 var han socialdemokratisk
ledamot i Stockholms stadsfullmäktige, där han var mycket engagerad
i sociala frågor.11
Ä ven Fritz Monten hade ett förflutet som lärare. Efter att ha arbetat
som konstruktör vid ASEA i Västerås hade han arbetat som lärare
först vid Tärna folkhögskola, därefter vid bergsskolan i Filipstad och
vid tekniska läroverket i Malmö där han nu var rektor.ts Även överingenjören Nils Fredriksson var pedagogiskt intresserad. Han hade 1894
grundat en teknisk aftonskola där han hade varit lärare under några år.
I sin industriella verksamhet specialiserade han sig på tegeltillverkningstekniken. I samarbete med Sveriges tegelmästareförening hade
Fredriksson 1903 grundat Försökstegelbruket och Tegelmästareskolan
i Svedala - där han var styrelseledamot och verkställande direktör.
Han hade gjort studieresor både till Tyskland, England, Frankrike och
Förenta Staterna. 19 Han var en av dåtidens moderna industriledare som
arbetade aktivt för ett effektivt resursutnyttjande inom industrin2o, men
också för att få till stånd en samförståndsanda mellan arbetsgivarna
och arbetarna.21
skräddarmästaren Johan Fredrik Nyström var styrelseledamot i
Stockholms Hantverksförening och sedan 1906 i Sveriges Hantverksorganisation:. Han hade varit ledamot av 1907 års lärlinglagskommitte.22 Aven Nyström hade ett stort intresse för yrkesutbildning165
en. Då en reformering av denna var aktuell i Stockholm vid sekelskiftet uttalade han sig för en uppläggning som starkt påminde om
Kerschensteiners skolsystem. Nyströms åsikter presenterades av Allmänna folkskollärarföreningen i Svensk Läraretidning. Man konstaterade med glädje att hans planer låg mycket väl i linje med föreningens
pedagogiska ideer. 23 Det bör påpekas att han tillhörde Hantverksorganisationens innersta krets. Som sådan var han involverad i det arbete
för en förändring av hantverkets yrkesutbildning som organisationen
mycket engagerat hade drivit under åtskilliga år (se kap.2 och 3).
Departementssakkunniga fick för övrigt, genom en skrivelse från
Hantverksorganisationen, ta del av organisationens förslag till undervisningsplan för de lägre tekniska skolor som man på eget bevåg hade
utformat,24
Nils Schenke hade efter handelsstudier utomlands under flera år
v~rit handelslärare. År 1911 tog han handelslärarexamen vid den nybildade Handelshögskolan. Därefter blev Schenke rektor vid Kristinehamns praktiska skola. Skolan hade under hans ledning befäst sitt rykte
som mycket framstående. Schenke var över huvud taget mycket intresserad av frågor som rörde ungdomen och handelsundervisningen.2s
Han var den ende bland de sakkunniga som hade anknytning till
handelsområdet. Men det bör erinras om att finansminister Axel
Vennersten, som ju de sakkunniga skulle ha nära kontakt med, inte
bara var en framstående industriman utan också väl insatt i frågor som
rörde utrikeshandeln. Han hade ju också, till dess han utsågs till
finansminister, varit ledamot av 1913 års handelsundervisningskommitte (se kap.4).
De departementssakkunniga tillsattes således för att reglera förhållandet mellan fortsättningsskolan, handelsundervisningen och den tekniska undervisningen. Men redan den 2 mars 1917 utvidgades gruppen
I?ed två kvinnliga sakkunniga, nämligen Kerstin Hesselgren och Agda
Ostlund. 26 Upprinnelsen till detta var att fyra olika kvinnoorganisationer samt departementssakkunniga hade begärt hos regeringen att även
kvinnliga sakkunniga skulle tillsättas.
Fredrika-Bremer-förbundet hade i en skrivelse den 29 december
1916 poängterat att de sakkunnigas arbete även berörde den fortsatta
utbildningen för folkskolans kvinnliga elever, såväl deras husliga utbildning som yrkesutbildning. Förbundet framhöll att utredningsarbetet skulle gagnas om de sakkunniga utökades med representanter för
"de kvinnliga sömnadsyrkena och det husliga arbetet". 27 En dryg vecka
senare hade en skrivelse från Sveriges Moderata Kvinnoförbunds centralstyrelse inkommit. Ordalydelsen var i stort sett densamma som i
den föregående skrivelsen men något mer kortfattad.2s Ä ven departe166
mentssakkunniga ansåg i sin skrivelse att "kvinnliga auktoriteter" behövdes för att behandla vissa frågor, inte minst den husliga undervisniD;gen.29
A ven centralstyrelsen för Landsföreningen för kvinnans politiska
rösträtt hade vänt sig till regeringen. Landsföreningen hävdade att det
inte var tillräckligt att enbart utbilda kvinnorna för det husliga arbetet.
Numera fanns det möjligheter för kvinnorna att arbeta utanför hemmet. Både samhällsekonomiska och individuella ekonomiska skäl talade
för att kvinnorna utnyttjades i produktionen. Men de måste kunna utföra ett arbete med glädje och få ett högre människovärde, inte bara
fungera som maskiner. Därför borde de kvinnliga ungdomarna ges ett
yrkeskunnande. Det var samhällets uppgift att hjälpa till med denna
utbildning.30 Den fjärde kvinnoorganisationen, Föreningen Frisinnade
Kvinnors styrelse, anslöt sig i sin skrivelse helt till Landsföreningens.3t
Några veckor efter sin första skrivelse skickade Fredrika-Bremerförbundet in en lista med namnförslag på sakkunniga. Den förra inlagan sades ha överlämnats direkt till ecklesiastikministern. Denne hade
låtit förstå att det inte var osannolikt att kvinnliga sakkunniga skulle
tillsättas. Eftersom förbundet hade diskuterat lämpliga kandidater,
översändes en lista med förslag. Ett av de namn som togs upp var
Kerstin Hesselgren.32
Det var knappast en tillfällighet att dessa fyra kvinnoorganisationer
inom en så kort tidsrymd vände sig till regeringen med mycket likartade skrivelser. Redan en undersökning av de personer som hade undertecknat inlagorna visar att de genom sin organisationstillhörighet
väl kände någon eller några av de andra. Ordföranden i Moderata
Kvinnoförbundet Ebba von Eckerman var även aktiv i Fredrika-Bremer-förbundet.33 Ordföranden i detta förbund, Agda Montelius, var en
av de ledande i Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt.34
Landsföreningens ordförande, den frisinnade Signe Bergman, bör ha
känt ordföranden i Föreningen för frisinnade kvinnor, Ada Nilsson.
Moderata kvinnoförbundet med sin ordförande tillhörde dessutom dem
som året innan hade vänt sig till civildepartementet och agerat för
kortare obligatoriska husliga kurser (se kap.6).
De båda kvinnliga sakkunniga som nu utsågs hade just de erfarenheter som kvinnoorganisationerna och departementssakkunniga hade efterlyst. Kerstin Hesselgren var som redan nämnts en av sin tids största
auktoriteter både inom de kvinnliga yrkesområdena och inom det sociala området. Hon måste ha varit given som sakkunnig. Under 1917
började hon f~~ övrigt delta aktivt i den frisinnade kvinnaföreningens
arbete. Agda Ostlund hade ett förflutet som sömmerska men var numera socialdemokraternas mest framträdande kvinna (se kap.6).
167
r=
j
Ledamöterna i departementssakkunniga kan betecknas som experter
på de aktuella undervisnings- och yrkesområdena. De flesta var synnerligen bemärkta inom sitt område. Majoriteten hade egen erfarenhet
av pedagogiskt arbete. Flera av de sakkunniga hade dessutom anknytning till näringslivet. De verkligt tunga instanserna under det dittills
bedrivna utredningsarbetet var företrädda, nämligen Sveriges Allmänna Folkskollärarförening, Sveriges Hantverksorganisation, Kommerskollegium och Socialstyrelsen. Därmed kunde skolorganisationen
redan från början få en god förankring hos intressentema - dvs staten,
avnämarna och pedagogerna. sakkunnigberedningens sammansättning
pekade därmed på finans- och ecklesiastikministramas ambition att nå
en bred samförståndslösning. I politiskt hänseende hade sakkunnigberedningen en klar vänsterorientering och speglade därigenom det
rådande politiska opinionsläget. Inte minst de båda kvinnliga sakkunnigas deltagande måste framhållas. Kvinnorna var på väg att bli en
politisk kraft att räkna med och de gjorde sig alltmer hörda inom samhällsdebatten. Men kvinnorna var också en grupp på arbetsmarknaden
som inte kunde negligeras. De krävde nu, och fick för första gången,
möjlighet att göra sina åsikter hörda i arbetsmarknadsfrågor som
rörde dem själva.3s
Den,3 oktober 1917 avgav departementssakkunniga sitt 200 sidor
omfattande betänkande. Att döma av ordförande De Geers egna ord
tycks arbetet inom kommitten ha gått relativt konfliktfritt. Alla ledamötema hade varit synnerligen angelägna om att finna en lösning på
de frågor som under så många år hade varit föremål för diskussioner.
Värner Ryden sades ha arbetat mycket med att få fram kompromissförslag som verkligen kunde jämka ihop olika intressen.36
Vilken skolorganisatorisk uppläggning föreslog de sakkunniga för
fortsättningsskolan och den lägre praktiska undervisningen (med undantag för jordbrukets)? Men först, vilka motiv angav man för reformeringen, dvs vad skulle undervisningen syfta till? Detta skulle ju
styra skolomas inbördes relationer och undervisning.
De sakkunnigas utgångspunkter för en reformering
De sakkunniga anslöt sig till huvuddragen av folkundervisningskommittens och tekniska kommittens beskrivningar av strukturförändringarna- handelskommitteerna hade ju enbart helt flyktigt berört dessa.
Men till skillnad från folkundervisningskommittens mycket måleriska
beskrivningar gjorde man en mer lågmäld och mindre negativ skildring av strukturförändringarna och dessas effekter. Den sociala frågan, klassmotsättningarna eller emigrationen, nämndes inte alls; san-
168
nolikt därför att de sakkunniga under pågående världskrig och samhälleliga oroligheter strävade efter att upprätthålla andan av "borgfred".
De sakkunniga framhöll några väsentliga förhållanden som motiverade en reformering av de aktuella utbildningarna. För det första hade
näringslivets utveckling lett till ett ökat behov av en yrkesutbildad arbetarkår. En annan faktor var att många kvinnor av ekonomiska skäl
numera var tvungna att vid tidig ålder gå ut i förvärvslivet. Kommerskollegium hade i sitt remissyttrande över tekniska kommittens förslag
hävdat att flickorna huvudsakligen skulle utbildas för husligt arbete.
Detta reagerade de sakkunniga starkt mot. Kvinnorna hade ett betydligt större behov av industriell yrkesutbildning än vad Kollegium hade
framhållit. Därför måste de få möjlighet att utbilda sig vid sidan av sitt
förvärvsarbete oavsett om de arbetade inom industrin, handeln eller i
ett hem. 37
En tredje bakomliggande orsak som framhölls var de förändrade sociala förhållandena. Ungdomarna hade fått alltför stor frihet, en frihet
som ofta ledde till "självsvåld och tygellöshet". Med hjälp av skolan
måste samhället ersätta familjens sedliga och medborgerliga fostran.
Detta var nödvändigt inte bara för samhällets och ungdomarnas väl
utan även för näringslivets. Ytterligare en anledning till reformering
av utbildningarna var den utvidgade medborgerliga medbestämmanderätten. Samhället behövde nu medvetna invånare som kände till sitt
medborgerliga ansvar och som kunde utöva detta. På grund av dessa
förändrade förhållanden måste ungdomarna ges vägledning och skolning både för sitt liv som medborgare och som arbetare. 38
Det skolsystem som föreslogs byggde på principen att alla ungdomar
hade samma behov av fostran och yrkesutbildning. Därför måste det
praktiska skolväsendet vara enhetligt organiserat. Det skulle bestå av:
fortsättningsskolor - allmänna eller yrkesbetonade
- högre folkskolor - allmänna eller yrkesbetonade
- lärlingsskolor - för industri, hantverk, handel och husligt arbete
- yrkesskolor - för industri, hantverk, handel och husligt arbete
- ettåriga handelsskolor
- hushållsskolor
- tekniska fackskolor
- tekniska gymnasier
- handelsgymnasier
- Statens normalskola för yrkesundervisning
- Tekniska skolan i Stockholm
169
- statsunderstödda enskilda skolor för förberedande eller fullständig
lärlingsutbildning.39
Fortsättningsskolorna och högre folkskolan40 skulle stå under Folkskol<?,verstyrelsens ledning. För de övriga skolorna föreslogs inrättandet av
Overstyrelsen för yrkesundervisningen.41
Den föreslagna organisationen innebar således att ett enhetligt skolsystem skulle skapas. Detta överensstämde inte på långt när med alla
punkter i de olika förslag som de tidigare utredningarna hade kommit
fram till. De sakkunniga relaterade sitt förslag till de olika kommitteernas förslag och motiverade på punkt efter punkt sitt eget reformförslag.
Fortsättningsskolans organisation och undervisning
Departementssakkunniga anslöt sig i fråga om fortsättningsskolans organisation och undervisning till huvudparten av folkundervisningskommittens förslag. Fortsättningsskolan skulle således vara tvåårig och
obligatorisk för de ungdomar som inte fortsatte i andra högre studier.42 Den sammanlagda undervisningstiden var 360 timmar. Denna
kunde komprimeras till några veckor varje år eller spridas ut till några timmars undervisning ett par dagar i veckan under större delen av
läsåret.43 Därmed blev det möjligt för ungdomarna att förvärvsarbeta
vid sidan om sin skolgång. 44
Fortsättningsskolans primära syfte var att ge ungdomarna sedlig
uppfostran, medborgerlig utbildning och skolning till arbetsduglihet.
De sakkunniga betonade i likhet med Folkskolöverstyrelsen den praktiska inriktningens "ideella värde", dvs dess betydelse för allmänbildningen liksom för den moraliska och sociala fostran. Genom undervisning om yrket skulle ungdomarnas intresse fångas. Denna undervisning tjänade med andra ord ett pedagogiskt syfte även för departementssakkunniga.
De sakkunniga menade att anledningen till att folkundervisningskommitten hade koncentrerat sig på den yrkesinriktade fortsättningsskolan var att deras utredningsuppdrag hade varit en praktisk reformering. av folkundervisningen. Men liksom Överstyrelsen var man
skeptisk till möjligheterna att införa yrkesfortsättningsskolan annat än
undantagsvis. Det fanns helt enkelt inte förutsättningar för det, varken
i fråga om ekonomi eller förtroende hos allmänheten eller kommunerna. Därför torde åtminstone till en början den allmänna fortsättninggskolan bli den vanligaste formen. Men även denna skolforms undervisning borde ges en praktisk inriktning.4s
170
De yrkesfortsättningsskolor som föreslogs var inte specialiserade på
det sätt som folkundervisningskommitten och, inte minst, Kommerskollegium hade önskat. De sakkunniga föreslog följande inriktningar:
- fortsättningsskola med jordbruks-, skogsbruks- eller fiskeri undervisning,
- fortsättningsskola med hantverkseller industriell undervisning,
- fortsättninggskola med handelsundervisning,
- fortsättningsskola med undervisning i husligt arbete. 46
Dessa skolors uppgift skulle inte vara att meddela yrkesundervisning
utan att ge en förberedande fackutbildning, anpassad efter det lokalt
dominerande näringslivet. Den kunde därför inte ersätta vare sig lärlings- eller yrkesskolorna. Till skillnad från folkundervisningskommitten ansåg de sakkunniga att undervisning i skolverkstäder i allmänhet
inte borde förekomma i fortsättningsskolan. Dylik tillhörde yrkesutbildningen. 47
I både den allmänna och den yrkesinriktade fortsättningsskolan ingick, som hade föreslagits, ämnena medborgarkunskap och modersmålet. I läroplanen för den yrkesinriktade rymdes dessutom arbetskunskap. I den allmänna fortsättningsskolan borde arbetskunskap ersättas
med sådana avsnitt i naturkunnighet som hade relevans för ortens näringsliv .48
Liksom kommitten trodde de sakkunniga att kvinnorna framför allt
skulle välja en fortsättningsskola med undervisning i husligt arbete.
Men även de som föredrog andra fortsättningsskolor måste få huslig
undervisning, helst både i slöjd och i hushållsarbete. 49 Detta kunde ske
genom att antalet lektionstimmar utökades för dessa. 5° I jordbruksbygdernas skolor borde arbetskunskapsämnet helt bytas ut mot undervisning i husligt arbete.
Många olika meningar hade uttalats om kristendomsämnets ställning
i fortsättningsskolan. Meningsskiljaktigheterna var så stora att de sakkunniga befarade att reformens förverkligande äventyrades om ämnet
infördes på schemat. De sakkunniga medgav att det fanns ett behov av
etisk och religiös fostran. Men denna borde kyrkan tillfredsställa inom
ramen för konfirmationsundervisningen. Viss sedligt-religiös uppfostran kunde ges genom undervisningen i modersmålet eller medborgarkunskap. I dessa ämnen kunde t.ex. glimtar ur kyrkohistorien tas
upp.s'
Departementssakkunniga tilldelade fortsättningsskolan även en helt
ny roll, nämligen yrkesvägledning. Genom att ge upplysningar om
olika yrken, arbetsvillkor, utbildningar och framtidsutsikter kunde
ungdomarnas val av yrke underlättas. Genom samarbete med den of-
171
fentliga arbetsförmedlingen kunde skolorna dessutom hjälpa elever att
få anställning.sz
Departementssakkunniga anslöt sig till folkundervisningskommittens
förslag om skolornas förvaltning och inspektion. Det innebar att fortsättningsskolan skulle tillhöra den allmänna folkundervisningen och
sortera under Folkskolöverstyrelsen. Men i de lokala skolstyrelserna
måste representanter för näringslivet och lärarna ingå.s3·
Departementssakkunnigas utgångspunkt var således att ordna ett enhetligt praktiskt skolsystem. Den organisatoriska ramen som föreslogs var
därmed gemensam för det tekniska, merkantila och husliga området.
Alla ungdomar oavsett kön och om de var sysselsatta inom industri
och hantverk, handel eller i husligt arbete hade samma behov av skolans fostrande och yrkesutbildande verksamhet. 54 Därför måste skoluppbyggnaden vara gemensam för alla områdena. För att den teoretiska yrkesutbildningen skulle kunna bli meningsfull måste eleverna
ha både god allmänbildning och praktisk yrkeserfarenhet. Den obligatoriska fortsättningsskolans kunskapsnivå var därför den grund som
lärlingsskolornas elementära yrkesutbildning grundade sig på. Denna
förutsatte att eleverna hade ett förvärvsarbete. Ovanpå lärlingsskolan
låg yrkesskolans fördjupande undervisning. Den organisation som departementssakkunniga föreslog byggde på huvuddragen i tekniska
kommittens betänkande.
Lärlingsskolan skulle komplettera arbetsgivarnas praktiska undervisning med en grundläggande teoretisk utbildning.ss Undervisningens
mål var att göra ungdomarna skickade att framgångsrikt utföra sitt arbete. 56
Lärlingsskolans tvååriga undervisning var obligatorisk för ungdomarna men fakultativ för kommunerna. Skolplikten gällde både män
och kvinnor som var anställda inom industrin och hantverket, handeln
eller i det husliga arbetet. Den fick dock högst vara tvåårig och inte
gälla längre än till 18 års ålder. Arbetsgivarna ålades att ge ungdomarna den ledighet som var nödvändig för deras studier.57 Att göra
skolan obligatorisk även för kommunerna kunde bli alltför ekonomiskt
betungande för dessa. Därför fick kommunerna avgöra när obligatoriska lärlingsskolor kunde inrättas och vilka yrkesområden skolplikten
lokalt skulle omfatta.ss
Skolorna skulle vara kommunala men stå under överinseende av
Överstyrelsen för yrkesundervisningen. I den lokala styrelsen måste
drygt hälften av ledamöterna företräda arbetsgivare och arbetare.
172
Statens intressen kunde tillvaratas genom skolans föreståndare, utsedd
av Överstyrelsen. Kostnaderna skulle delas mellan kommunen och staten. statsbidraget var 2/3 av lärarnas löner under förutsättning att
kommunen betalade minst 1/3. Staten bidrog också till merparten av
kostnaderna för undervisningsmaterial. Det ålåg kommunen att tillhandahålla lämpligt inredda lokaler.s9 Även andra typer av skolor på
olika nivåer kunde få statligt understöd; beloppen fick dock avgöras
från fall till fall. Men dylika skolors inrättande och verksamhet var
helt och hållet en enskild angelägenhet. 60
Yrkesskolans undervisning skulle göra det möjligt för särskilt
intresserade arbetare med yrkeserfarenhet att höja sin arbetsförmåga
eller att kvalificera sig för mer "ansvarsfulla poster" ,61 Det teoretiska
kunskapskravet var genomgången lärlingsskola eller motsvarande kunskaper.62
Undervisningen bestod av yrkeskurser och ämneskurser på dag- eller kvällstid. Yrkeskurserna hade gemensamma fasta läroplaner för
alla elever. Genom dessa skulle lärlingsskolans kunskaper fördjupas.
yndervisningsämnena var därför desamma som i lärlingsskolan.
Amneskurser skulle ordnas allt efter behov i fristående ämnen. För att
få delta i kvällsundervisningen krävdes två års yrkeserfarenhet och en
minimiålder av 17 år, för dagundervisningen var minimiåldern 18
år. 63 För tillträde till yrkesskola för husligt arbete krävdes dock generellt en minimiålder av 18 år samt tre års erfarenhet av husligt arbete.64
De ekonomiska bidragen utgick efter samma principer som till lärlingsskolorna. Alla skolorna stod under Överstyrelsens för yrkesundervisning ledning och på lokal nivå under lokala styrelser på samma
sätt som lärlingsskolorna.6s
Den lägre tekniska undervisningen
a) Lärlingsskolans undervisning
I tekniska kommittens förslag låg lärlingsskolan direkt efter folkskolan. Man hade understrukit att undervisningen skulle vara både yrkesinriktad och socialt uppfostrande. 66 Den organisation de sakkunniga föreslog grundade sig på att lärlingsskolan byggde vidare på fortsättningsskolans grund. I fortsättningsskolans obligatoriska undervisning
låg huvudvikten på allmänt medborgerliga ämnen. Eftersom en allmän
grund därmed redan var lagd kunde lärlingsskolans läroinnehåll koncentreras främst till rent fackliga moment och dessutom på en något
högre nivå än som angavs i tekniska kommittens förslag.67 Samtidigt
173
förmedlades ungdomarna genom deltagandet i undervisningen, så att
säga en passant, en inte oväsentlig karaktärsdanande fostran. 6s
Departementssakkunniga tillbakavisade därmed Kommerskollegiums
förslag om att skolplikten i fortsättningsskolan och i lärlingsskolan
skulle omfatta samma ålder. Kollegium hade ansett att eleverna borde
avbryta sina studier i fortsättningsskolan för att gå över till lärlingsskolan då de fick anställning. Departementssakkunniga hävdade att
detta vore förödande för fortsättningsskolans anseende. Men det skulle
också vara till men för lärlingsskolan eftersom eleverna då hade
mycket olika förkunskaper. Skolplikt skulle i stället gälla alla anställda
under 18 års ålder inom industrin, hantverket och handeln. Genom att
denna omfattade studier såväl i fortsättningsskolan som i lärlingsskolan, behövde inte industrins och hantverkets rekryteringsmöjligheter
påverkas negativt, såsom Kommerskollegium hade befarat.69
Till skillnad från tekniska kommitten berörde de sakkunniga inte
frågan om en lärlingslag; detta trots - eller kanske på grund av - att en
av de sakkunniga, J.F. Nyström, var väl insatt i just denna problematik.70 Det berodde troligen på att det hade visat sig svårt att införa en
lärlingslag. Då tekniska kommittens arbete pågick var frågan om en
sådan lags instiftande synnerligen aktuell genom det utredningsarbete
som ägde rum. Men 1917 var frågan vilande på grund av stora meningsskiljaktigheter (se kap.3).
Kommerskollegium hade hävdat att kvinnorna hade större behov av
huslig undervisning än av yrkesundervisning. Denna förra, liksom den
elementära yrkesundervisning som kvinnor eventuellt kunde behöva,
hade Kollegium ansett att fortsättningsskolan skulle ge. Lärlingsskolorna borde följaktligen vara förbehållna män. Detta tillbakavisade departementssakkunniga med kraft. De gav uttryck för en helt annan syn på
kvinnors utbildning och arbete än någon av utredningarna hade gjort.
K vinnorna och männen måste vara likställda i lärlinggskolan. Man
framhöll att kvinnorna hade ett betydligt större behov av industriell
yrkesutbildning än vad Kommerskollegium hade insett. Visserligen
hade många av de flickor som var anställda inom hantverket och
industrin arbeten som krävde mindre omfattande yrkeskunskaper. Men
det fanns också många sysslor där det var oundgängligt med goda
fackliga kunskaper. Det var också sant att åtskilliga av kvinnorna efter
en kortare tid övergick till husligt arbete i det egna hemmet eller i
andras hem. Men detta var inte godtagbara argument för att de skulle
ha en sämre utbildning än männen. Hur kunde en ung kvinna i 14-15årsåldern veta hur hennes liv skulle komma att bli? Dessutom var det
inte alltför ovanligt att kvinnorna efter en tid av hemarbete åter
tvingades ut i förvärvslivet för att förtjäna såväl sitt eget som andras
174
levebröd. Med en yrkesutbildning vore de bättre rustade för en sådan
situation. Av dessa skäl skulle lärlingsskolan behandla de unga männen
och kvinnorna såsomjämställda.11
De sakkunniga hoppades att flickorna kunde få viss huslig undervisning i folkskolan och fortsättningsskolan. Lärlingsskolomas primära uppgift måste vara att ge flickorna, och pojkarna, den yrkesutbildning de behövde. 72 Men om det ansågs angeläget kunde viss undervisning om skötsel och vård av hemmet inrymmas. Kvinnliga arbetare
som valde att gå i en skola med enbart undervisning i huslig ekonomi
borde dock beviljas dispens från lärlingsskolplikten.73
De obligatoriska undervisningsämnena var yrkeslära, yrkesekonomi
samt yrkes- och arbetarlagstiftning. I något av ämnena yrkeslära eller
yrkes- och arbetarlagstiftning borde också yrkeshygien och arbetarskydd ingå, i yrkesekonomi skulle även nationalekonomiska aspekter
tas upp. Främmande språk var frivilligt ämne. Tekniska kommitten
hade föreslagit att lärlingsskolans läroämnen skulle vara modersmålet,
räkning, ritning, yrkesekonomi och yrkeslära. De tre första skulle
vara huvudämnen. Kommerskollegium hade kritiserat valet av dessa
huvudämnen. Man ansåg att de allmänbildande ämnena hade för kraftig dominans. Därför hade Kollegium föreslagit ämnena yrkeslära,
fackritning, yrkesekonomi och medborgarlära med främmande språk
som frivilligt ämne. Departementssakkunnigas förslag låg således nära
Kollegiums. Man betonade att den medborgerliga undervisningen
borde ha tillgodosetts i fortsättningsskolan. Därigenom var det möjligt
att koncentrera undervisningen till några få yrkesinriktade ämnen.
Fackritning ansåg man vara en del av yrkesläran.
Äldre arbetare hade inte haft tillgång till lärlingsskola. För att kunna
skaffa sig behörighet för inträde i yrkesskolan måste lärlingsskolorna
även ha särskilda förberedande kurser för dem. 74 Yrkesskolorna
byggde således vidare på den grund som hade lagts i lärlingsskolan.
b) Yrkesskolans undervisning
Genom yrkesskolans undervisning skulle eleverna kunna kvalificera
sig till bl.a. arbeten som förmän inom industrin eller till mästare inom
hantverket. Genom kurser i yrkesskolan skulle även äldre mästare
kunna hålla sig ajour med utvecklingen inom sitt yrke. 7S
Yrkesskolans undervisning bestod inte bara av yrkeskurser och ämneskurser utan även av mästarkurser.
I yrkeskurserna skulle undervisningen koncentreras till yrkeslära
och yrkesekonomi samt till yrkes- och arbetarlagstiftning, med andra
ord samma ämnen som i lärlingsskolan. 76 I allmänhet borde undervis-
175
ningen inte pågå i mer än ett år. 77 De sakkunnigas förslag till yrkeskurser anslöt sig helt till tekniska kommittens.
Ämneskurserna kunde bestå av såväl teoretisk som praktisk undervisning, t.ex. metallfärgning och tegelglasering. Bland dessa ämnen
kunde lärjungarna välja dem som var och en hade behov av. ' 8
Inträdesfordringarna till mästarkurs var högre än för yrkesskolans
övriga kurser. Eleven måste vara minst 20 år och ha tre års arbetserfarenhet.'9
De som behövde kunskaper utöver yrkeskursernas nivå för förmansbefattning inom industrin kunde gå ämneskurser i exempelvis
bokföring och lagbestämmelser. Därmed avvisade departementssakkunniga Kommerskollegiums åsikt om särskilda förmanskurser. 80 Man
tillbakavisade även tekniska kommittens förslag om att ämneskurser
borde finnas för de äldre arbetare som behövde inhämta lärlingsskolans kunskapsmått. Detta måste i stället rymmas inom lärlingsskolans
ram; yrkesskolan fick enbart ge undervisning som låg på en högre nivå
än lärlings skolans. 8t
I och för sig kunde hantverkets mästarutbildning också tillgodoses
genom att en yrkeskurs kompletterades med vissa ämneskurser. Men
s.k. mästarkurser hade redan anordnats och blivit ett etablerat begrepp. Därför borde yrkesskolan även rymma mästarkurser med sådan
yrkesekonomisk och yrkesteknisk undervisning som hantverksarbetare
behövde för att vidareutbilda sig till självständiga mästare. Genom
dessa utbildningar gavs även äldre mästare möjlighet till vidareutbildning.82 Därmed utökades således yrkesskolans undervisning på det sätt
Kommerskollegium hade föreslagit och Hantverksorganisationen hade
agerat för (se kap.3).
Det högsta stadiet inom det lägre tekniska skolväsendet skulle utgöras
av tekniska fackskolor och tekniska gymnasier. A v dessa kunde fackskoloma delvis bygga vidare på yrkesskolans grund.
c) Tekniskafackskolor och tekniska gymnasier
Tekniska kommitten hade föreslagit att elementarskolorna borde omorganiseras till tekniska fackskolor. I remissbehandlingen hade mycket
kritik riktats mot detta både från näringslivet och från Kommerskollegium. Man ansåg att inte alla elementarskolor med allmänteknisk
undervisning kunde ersättas av fackskolomas specialiserade undervisning. Några elementarskolor borde bibehållas för att täcka behovet av
allmänna tekniska kunskaper. Departementssakkunniga höll med om
denna kritik och föreslog att både fackskolor och gymnasier skulle
ingå i det lägre tekniska utbildningssystemet.
176
De tekniska gymnasierna hade till uppgift att ge allmän teknisk och
merkantil undervisning. Departementssakkunniga höll med Kommerskollegium om att industrin behövde personal med denna typ av
utbildning. På industriföretagens kontor måste det finnas anställda som
hade en bred utbildning. Dessa skulle kunna arbeta med försäljning av
industriprodukter, göra marknadsundersökningar och föra diskussioner med kunder om teknisk prestanda, användbarhet, priser etc. Ä ven
exempelvis en ledare för ett mindre industriföretag, en blivande jordbrukare eller en blivande tulltjänsteman behövde dylika mer allmänna
kunskaper.
De sakkunniga framhöll att det inte bara var näringarna utan även
ungdomarna som hade nytta av tekniska gymnasier. Många ungdomar
som hade gått ut realskolan eller motsvarande visste inte vilket yrke de
skulle välja. De kanske var attraherade av ett praktiskt arbete men visste inte inom vilken näringsgren de ville arbeta. Dessa ungdomar valde
ofta att fortsätta sina studier vid gymnasiet. Men för dem som inte ämnade fortsätta med studier vid universitet eller högskola utan tänkte
välja en praktisk bana, var inte studentexamen från de allmänna gymnasierna en lämplig examen. Tidigare hade de tekniska elementarskoloma varit ett alternativ för dessa ungdomar. Nu föreslogs i stället inrättande av tekniska gymnasier. 83
Tekniskt gymnasium var en skolform som inte hade funnits med i
tekniska kommittens betänkande. Därför behandlade de sakkunniga
mycket detaljerat både vilka läroämnen som borde förekomma och
vilken kompetens lärjungarna borde ha. För inträde i tekniskt gymnasium föreslogs realskalekompetens eller liknande i åtminstone de ämnen där detta var nödvändigt för att lärjungarna skulle kunna tillgodogöra sig lärokursen. 84
De tekniska jackskolorna skulle ge utbildning för arbetsledare, ritare, detaljkonstruktörer och laboratoriebiträden främst inom industrier med större fabriksanläggningar och/eller komplicerade tillverkningsprocesser. 85 Undervisningen måste vara specialiserad så att varje
skolas utbildning var anpassad efter en industrigren. 86
Departementssakkunniga anslöt sig i stort sett till tekniska kommittens förslag. De specialinriktningar kommitten hade föreslagit ansåg de
sakkunniga vara behövliga. Kommerskollegium hade inte varit övertygad om att det fanns något behov av en fackskola för trävaruindustrin.
Detta tillbakavisade de sakkunniga bestämt. För ögonblicket klarade
sig trävaruindustrin med yrkesskolans undervisning. Men denna näring
var mycket betydelsefull beroende på de rika naturtillgångar som
fanns. Om råvaran utnyttjades bättre och i högre grad förädlades inom
landet hade denna näring rika utvecklingsmöjligheter. Därför behövde
177
trävaruindustrin en fackskola. 87 Denna skola skulle med andra ord
täcka ett förväntat, framtida behov.
Inträdesfordringarna borde inte vara av sådan karaktär att det var
omöjligt för arbetare att, vid sidan om sitt ordinarie arbete, kvalificera
sig för tillträde till fackskolorna. De sakkunniga räknade med att fackskolorna framför allt var av intresse för särskilt begåvade arbetare
som under några år hade arbetat inom någon industrigren. Därför
måste nödvändiga förkunskaper kunna inhämtas genom studier vid yrkesskola eller på annat sätt. Olika förkunskaper borde kunna krävas
för olika skolor allt efter behov. 88
Ifråga om fackskolornas finansiering följde de sakkunniga helt tekniska kommittens förslag. Det innebar att staten skulle betala skolornas
drift, utrustning och undervisningsmaterial. Den kommun skolan låg i
skulle sörja för lämpligt utrustade lokaler samt bostad eller bostadsersättning till skolans föreståndare. Detsamma gällde för de tekniska
gymnasierna. 89
Den lägre handelsundervisningen
Principen var således att all yrkesutbildning skulle bygga vidare på
fortsättningsskolans grund med lärlingsskola som det lägsta stadiet och
yrkesskola som det högsta, så också handelns. Därutöver skulle en ettårig handelsskola införas.
Denna uppbyggnad var helt annorlunda än den som 1913 års handelskommitte hade föreslagit. Denna hade tänkt sig en organisation
bestående av ett- och tvååriga handelsskolor samt handelskurser. Den
tvååriga handelsskolan skulle bygga direkt på folkskolan, den ettåriga
på fortsättningsskolan. Båda var tänkta att vara dagskolor, den senare
med krav på yrkeserfarenhet. Handelskursernas undervisning skulle
ligga på olika nivåer, alltifrån relativt allmänbildande för yngre elever
med ringa skolunderbyggnad till specialkurser för elever från handelsgymnasium. Kommitten hade också föreslagit ~tt några tvååriga
handelsskolor kunde ordnas som högre folkskola. A ven denna skolform byggde på att lärjungarna inte hade någon praktisk erfarenhet
utan kom direkt från folkskolan. Men denna utbildning ansåg de sakkunniga snarast var att betrakta som en yrkesbetonad fortsättningsskola
med uppgift att väcka ungdomarnas intresse för handelsyrket. 90
Det fanns däremot vissa likheter mellan de sakkunnigas förslag och
det som kommerserådet på Kommerskollegium hade skisserat. I det
senare (se kap.4) hade betoningen legat på handelskurserna, vars utformning låg nära handelslärlingsskolans.
178
a) Handelslärlingsskolans undervisning
De sakkunniga slog inte bara fast att de handelsanställda hade samma
behov av utbildning som andra yrkesarbetare. De motiverade även
närmare varför detta var viktigt. Ett missförhållande som man ville
komma till rätta med var att springpojkar som anställdes vid 13 års ålder sällan fick mer avancerade arbetsuppgifter som gjorde det möjligt
för dem att lära sig handelsyrket När de blev 18-19 år var de för
gamla för springpojksarbetet. Det var ett stort problem för arbetsförmedlingarna att då hitta ett lämpligt arbete åt dessa före detta springpojkar. Men genom lärlingsskolplikt kunde de få en ordnad utbildning.
Med en obligatorisk utbildning borde det dessutom bli mindre vanligt
att personer utan de mest elementära kunskaperna om bokföring eller
lagbestämmelser startade egna företag - detta fick nämligen emellanåt
förödande konsekvenser. Men skolplikten behövdes även för att stoppa
en alltför stor tillströmning till handelsyrket; detta kunde bli fallet om
skolplikt enbart infördes för de tekniska yrkena. 91
Undervisningen föreslogs koncentreras till ämnena handelsteknik,
ekonomisk geografi med produktionslära, handelsrätt och nationalekonomi. De lokala myndigheterna kunde dessutom utvidga undervisningen med svenska språket. Frivilliga ämnen var främmande språk,
stenografi och maskinskrivning. De sakkunnigas förslag hade därmed
färre fristående ämnen än 1913 års kommittes. Men skillnaden var inte
så stor som det kan tyckas. Inom ämnet handelsteknik rymdes nämligen flera ämnen som i kommittens förslag hade varit enskilda ämnen,
dvs handelskorrespondens, handelsräkning, bokföring, kontorsgöromål
och handelslära. De ämnen som inte alls återfanns i de sakkunnigas
förslag var naturkunskap och varukännedom. Det senare ansågs alltför
omfattande och svårt för de unga eleverna. 92
b) Handelsyrkesskolans undervisning
Genom handelsyrkesskolans undervisning kunde lärjungarna kvalificera sig till enklare kontorsbefattningar eller till att sköta mindre handelsrörelser. De sakkunniga gick inte närmare in på vilka yrkeskurser
som kunde bli aktuella i handelsyrkesskolan eller kring vilka ämnen
undervisningen skulle koncentreras. Några ämneskurser med anslutning till bankernas behov nämndes dock, nämligen kurser i utsökningsoch konkurslagarna samt i främmande språk. 93
c) Den ettåriga handelsskolan
Den ettåriga handelsskolan motsvarade lärlingsskolans plus yrkesskolans undervisning. Den var avsedd främst för elever som bodde på
179
, ___, ' l
landet eller på mindre orter där det inte fanns underlag för upprättande av någon lärlings- eller yrkesskola. Men den vände sig även till
andra som av olika anledningar inte hade haft möjlighet att delta i handelsundervisning. Inträdesfordringarna var goda allmänkunskaper och
några års erfarenhet av arbete inom handeln. 94 Eftersom skolan ersatte
lärlings- och yrkesskolan var dess mål att på fortsättningsskolans
grundval ge sådan teoretisk undervisning som behövdes för enklare
kontorsbefattningar eller utövande av mindre handelsrörelse. Läroämnena var desamma som i lärlings- och yrkesskolan. 95
Skolorna kunde ha ett större upptagningsområde än en kommun och
därigenom vara såväl kommunala som enskilda. Eventuellt kunde det
visa sig nödvändigt att staten upprättade och drev denna typ av skola.96
Det husliga arbetet
Organiserandet av kvinnornas husliga utbildning och inte minst deras
husliga yrkesutbildning tillhörde inte departementssakkunnigas uppgifter. Men under de sakkunnigas arbete hade även detta undervisningsområde aktualiserats, inte minst genom Kommerskollegiums remissyttrande över den tekniska undervisningen (se ovan samt kap.3).
Kommerskollegium hade ju i sitt utlåtande över tekniska kommittens
betänkande framhållit att flickorna hade större behov av huslig utbildning än av yrkesutbildning. Dessutom hade både Kerstin Hesselgren och Värner Ryden varit inblandade i förarbetet till 1917 års
riksdagsbeslut om husmodersskolor, en huslig yrkesutbildning. Både
Socialstyrelsen och Folkskolöverstyrelsen hade då understrukit att
dessa skolor hörde he~a bland de praktiska utbildningar som var
föremål för reformering. A ven i propositionen hade denna anknytning
poängterats. Skolornas centrala ledning sades uttryckligen vara ett provisorium i avvaktan på det färdiga resultatet av organisationsarbetet
(se kap.6).
De sakkunniga konstaterade att den husliga yrkesutbildningen var
otillfredsställande. Tidigare hade flickorna i sina egna hem fått så pass
mycket undervisning i hushållsgöromål att de kunde ta arbete i andras
hem. Men flickornas husliga kunskaper hade blivit allt sämre bl.a. beroende på att allt fler kvinnor förvärvsarbetade, och det blev då ingen
tid över till flickornas utbildning i det egna hemmet. Huruvida flickorna, när de tog tjänst, fick någorlunda kvalificerad och allsidig utbildning berodde helt på deras arbetsgivare, husmödrarna. Men det
var alltför vanligt att husmodern inte hade förmåga att ge sådan utbildning. Bristfälliga kunskaper gjorde därför att flickorna aldrig kunde
utföra annat än enklare arbetsuppgifter. Eftersom de hade otillräcklig
180
kompetens kunde de varken avancera eller förbättra sina utkomster
som tjänarinnor. Dessa förhållanden trodde de sakkunniga var en
väsentlig orsak till att så många flickor sökte arbete inom industrin.
Bland dessa industriarbetande kvinnor fanns det säkert, trodde man sig
ana, åtskilliga som hellre ville arbeta som tjänarinnor.
En viss förbättring borde kunna åstadkommas genom folk- och fortsättningsskolans undervisning. Men för att självständigt kunna sköta
viktigare uppgifter krävdes det en betydligt mer omfattande utbildning. Genom att ge tjänarinnorna en yrkesutbildning som var likställd
med utbildningen för andra yrken kunde arbete inom hemmen bli mer
attraktivt och öka tillgången till kvalificerade tjänarinnor. Detta kunde
även förbättra yrkesgruppens sociala anseende - det klagades nämligen
ofta på bristen på välutbildade tjänarinnor (jfr kap.6). Också samhället
gagnades av att flickorna fick bättre huslig utbildning eftersom fler
kvinnor blev mer skickade att utföra ett gott arbete i hemmet då de
gifte sig. Denna utbildning skulle flickorna framför allt få i lärlingsskolan och yrkesskolan. 97
a) Lärlingsskolan för husligt arbete
Till skillnad från de övriga lärlingsskoletyperna skulle den husliga
skolan även ta emot flickor som inte hade det husliga arbetet som förvärvsarbete.98 Undervisningen bestod även av praktiska moment.
Undervisningsämnen var praktiskt hushållsarbete, hushållslära och hälsovård. I det praktiska hushållsarbetet ingick bl.a. "matlagning, tillvaratagande av slakt, konservering, bakning, tvätt, strykning och rengöringsarbete samt sömnad med mönsterritning". För denna undervisning var d~t nödvändigt att skolan hade skolkök och annan praktisk utrustning. Amnet hushållslära omfattade "födoämnes- och näringslära,
bostadsvård, hemmets ekonomi och enklare bokföring". I hälsovård
ingick "personlig och allmän hygien" och om möjligt det viktigaste om
vård i hemmet av barn och sjuka.
Om det var möjligt borde eleverna utifrån vars och ens behov uppdelas i olika klasser med koncentration på matlagning, spädbarnsvård
eller vård av kläder och bostad. I alla klassernas undervisning borde
dock matlagning ingå. 99
För de flesta flickorna borde lärlingsskolans undervisning vara tillräcklig. För vissa arbeten krävdes det dock ett större mått av yrkeskunskaper. Därför var det nödvändigt att även inrätta yrkesskolor med
specialundervisning.too
181
b) Yrkesskolanför husligt arbete och husshållskolan
De förslag till yrkeskurser som de sakkunniga gav visade att man
verkligen ville tillgodose behovet av olika yrkesutbildningar inom det
husliga området, inte enbart tjänarinneyrket eller hemmafruns. Några
exempel på troliga yrkeskurser som togs upp var utbildning till kokerskor, barnsköterskor, fintvätterskor och strykerskor. Ämneskurserna
kunde bestå av enstaka ämnen eller av flera näraliggande ämnen, exempelvis i konservering, bakning, strykning och sömnad.1o1
Den husliga yrkesutbildningen skulle således främst ges i lärlingsskolan och yrkesskolan, vars undervisning gjorde det möjligt för
flickorna att förvärvsarbeta samtidigt. På så sätt kunde de flesta ungdomar skaffa sig en utbildning, inte minst de som hade det mindre
ekonomiskt välbeställt. Men det borde även finnas en skolform för
dem som inte hade möjlighet att gå i lärlings- och yrkesskolan, t.ex. på
landsbygden. För dessa borde hushållsskolor inrättas, dvs en motsvarighet till den ettåriga handelsskolan. Dess undervisning skulle vara
likvärdig med lärlings- och yrkesskolans. För att inte konkurrera med
lärlingsskolan borde inträdesåldern sättas något högre, till 18 år, och
minst två års arbete i husliga sysslor krävas. Undervisningen var begränsad till högst sex månader.
Genom riksdagens beslut år 1917 om husmodersskolor och de sedan
tidigare existerande lanthushållsskolorna fanns redan en huslig yrkesutbildning för heltidsstudier (se kap.6). Men de sakkunniga var tveksamma till dessa husmodersskolor. Eftersom undervisningen skulle bedrivas under ett år på heltid var den mycket dyrbar för eleverna.
Skolorna kunde därför knappast bli egentliga yrkesskolor för de sämre
ekonomiskt ställda. Snarast riktade sig undervisningen till medelklassens kvinnor som behövde utbildning för skötsel av det egna hemmet.
De sakkunniga ansåg att det lämpligaste vore att dessa skolor ombildades till hushållskolor. Dessa skolor borde även framgent inrättas av
enskilda. Men både stat och kommun borde "kraftigt understödja"
dem.toz
Överstyrelsen för yrkesundervisningen
Redan tekniska kommitten hade i sitt betänkande förordat inrättandet
av en Överstyrelse för den tekniska undervisningen. Kommerskollegium hade dock hävdat att kostnaderna skulle bli alltför stora. I stället
borde Kommerskollegium få till uppgift att ta hand om den centrala
ledningen (se kap.3). 1913 års handelskommitte hade däremot förespråkat att den merkantila och tekniska undervisningen borde stå under
gemensam ledning (se kap.4).
182
Departementssakkunniga ansåg att det fanns flera faktorer som talade för inrättandet av ett fristående centralt ledningsorgan. När yrkesutbildningarna omorganiserades och fick samma uppbyggnad var det
synnerligen viktigt att detta skedde under central kontroll. Eftersom
det grundläggande i organisationen var likställigheten mellan de olika
yrkesområdena var det .~iktigt att dessa behandlades i ett sammanhang.
De arbetsuppgifter Overstyrelsen föreslogs ha kan sammanfattas i
tre huvudfunktioner, nämligen praktiskt genomförande av omorganisationen, tillsyn och ledning av skolomas verksamhet samt kontroll av
att undervisningsinnehållet anpassades till näringslivets utveckling.
De sakkunniga diskuterade ingående under vilket departement Överstyrelsen borde sortera. Både den tekniska och den merkantila undervisningen hörde närmast till det föreslagna nya handelsdepartementet.
Men den husliga undervisningen kunde knappast sägas höra hemma
under detta departement. Om målet var att ställa hela yrkesundervisningen under samma centrala ledning måste helt andra överväganden
bli avgöran~e. Y~kesutbildningen var ju inte bara en fråga för näringarna utan mmst hka mycket en uppfostrings- och undervisningsfråga.
Utifrån detta synsätt låg det närmast till hands att låta den praktiska
undervisningen sortera under ecklesiastikdepartementet. På så sätt
kunde ett naturligt samarbete komma till stånd med det allmänna undervisningsväsendet. De befintliga tekniska elementarskolorna sorterade för övrigt redan under detta departementet. Det fanns inget som
talade för en ändring då dessa omvandlades till tekniska fackskolor och
tekniska gymnasier. Det var synnerligen viktigt att undervisningens
och näringslivets företrädare hade ett nära samarbete. Men detta kunde
dock ske oberoende av departementstillhörighet Allra helst såg de
sakkunniga att ett undervisningsdepartement inrättades, men detta
trodde man inte var möjligt under överskådlig tid.to3
Sammanfattning
År 1907 hade tekniska kommitten utsetts. Inom loppet av l 112 år därefter hade även handelsundervisningen och fortsättningsskolan blivit
föremål för utredning. Högerregeringen under statsminister Arvid
Lindmans ledning hade tvingats agera inför de många propåerna om
att anpassa utbildningarna till det alltmer industrialiserade och demokratiserade samhället. Kommitteerna hade tillsatts utan någon som
helst samordning. Men under arbetets gång hade det blivit uppenbart
att en gemensam översyn av förslagen måste göras. År 1916, nio år
efter det att utredningsarbetet hade påbörjats, utsågs departementssakkunniga. Deras uppdrag blev att sätta upp klara gränser mellan de
183
olika utbildningsområdenas skolformer - under arbetets gång aktualiserades även den husliga utbildningen - så att de inte konkurrerade
med varandra.
Men de sakkunniga gick längre än så. De föreslog en enhetlig organisation med fortsättningsskolan som grund, huvudsakligen bestående
av statsunderstödda kommunala skolor. Alla ungdomar skulle få en
fördjupad allmänbildning i den tvååriga obligatoriska fortsättningsskolan. Ovanpå denna skulle det finnas en enhetligt ordnad yrkesutbildning för alla män och kvinnor som var anställda inom industrin och
hantverket, handeln samt inom det husliga arbetet - det senare ett yrkesområde som inte hade haft någon yrkesundervisning tidigare. Den
skolgång som förväntades bli den mest utbredda var den likaledes
obligatoriska lärlingsskolan samt yrkesskolan. För de ungdomar inom
handeln och det husliga arbetet som inte hade haft tillgång till någon av
de två senare skolformerna skulle det finnas handels- respektive hushållsskola. Eftersom dessa hade större upptagningsområde än en kommun skulle de vara enskilda, men få betydande statliga understöd. Till
det tekniska liksom det merkantila skolsystemet hörde dessutom ett högre stadium bestående av tekniska gymnasier och tekniska fackskolor
samt handelsgymnasier (som redan hade beslutats 1913).
Genom detta enhetligt ordnade skolsystem blev det möjligt att ge
skolorna på de olika nivåerna klart avgränsade uppgifter. Därmed
kunde ungdomarna skolas till goda och ansvarskännande arbetare och
samhällsmedlemmar. På grund av de ekonomiska och sociala strukturförändringarna var detta nödvändigt, inte enbart för ungdomarna utan
också för näringslivet och samhället.
Departementssakkunnigas förslag innebar att alla ungdomar skulle
få en förlängd skolplikt med två år. Men därutöver kunde samhället,
dvs stat och kommun, utsträcka sitt inflytande över ungdomarnas uppfostran under ytterligare två år, dvs över dem som hade ett praktiskt
förvärvsarbete. Därmed måste staten ta på sig ett betydligt större ansvar för utbildningen av näringarnas arbetskraft än tidigare. Detta ansvar innefattade ett ekonomiskt understödjande av undervisningen,
men också ledni~g över denna genom Folkskolöverstyrelsen respektive
den föreslagna Overstyrelsen för yrkesundervisningen. På det lokala
planet skulle denna ledning utövas gemensamt av staten, kommunerna
och näringslivet. Därmed tog staten på sig ett lika stort ansvar för
fortsättningsskolan och de praktiska utbildningarna som för folkskolan. Men det innebar också att den skillnad som tidigare hade funnits
mellan de tekniska skolorna och handelsskolorna inte längre existerade. De var av samma betydelse och intresse för samhällshelheten, så
ock de husliga skolorna. Så sent som år 1913 hade kraftig kritik utta-
lats i riksdagen mot att helt nya handelsskolor skulle inrättas.
Hänsynstagande till de befintliga privata skolorna hade efterlysts. Detta
berördes inte alls av de sakkunniga. De gjorde upp en organisatoriskt
enhetlig struktur i klar övertygelse om att det var statens uppgift att
styra utvecklingen och att avgöra vilka skolor som var berättigade till
bidrag. Men det kom an på de kommunala myndigheterna att avgöra
utbyggnadstakten av de obligatoriska lärlingsskolorna.
Det specifikt nya i de sakkunnigas förslag var således inte bara skapandet av ett enhetligt skolsystem med förlängd skolplikt, utan inte
minst att både män och kvinnor gavs samma möjligheter till yrkesutbildning oavsett yrkesområde. Tidigare hade det funnits delade meningar om vilken uppgift kvinnorna skulle ha. Kvinnornas förvärvsarbete hade framställts i negativa ordalag. Nu skulle de inlemmas i arbetet för samhällets, inklusive näringslivets, välståndsutveckling. Dessutom betraktades ett husligt arbete som likvärdigt annat yrkesarbete.
Således krävdes yrkesutbildning för att kunna utöva detta precis som
för vilket annat yrkesarbete som helst. Emancipatoriska argument
framfördes för kvinnornas yrkesutbildning. Den var lika viktig för
kvinnornas försörjningsmöjligheter som för männens. Och det var
kvinnan själv som skulle avgöra inom vilket yrkesområde hon skulle/ville arbeta. Detta var aspekter som, med undantag för Socialstyrelsens utlåtande 1916 (se kap.6), inte hade framförts tidigare under det
tio år långa utredningsarbetet. Det ligger nära till hands att hävda att
~et var de båda kvinnliga sakkunniga Kerstin Hesselgren och Agda
Ostlund som förde in detta synsätt i arbetet.I 04 Deras eget civila och
politiska arbete var bl. a. inriktat på just detta.
Det måste påpekas att samtidigt som de sakkunniga i sitt arbete kom
fram till dessa synpunkter om kvinnans roll i samhället och i yrkeslivet, uttalades helt andra åsikter i riksdagen. Som framgått tidigare (se
kap.6) diskuterades kvinnornas husliga utbildning under 1916 och
1917 års, ännu av enbart män bestående, riksdag i två olika sammanhang. Där behandlades dels en proposition om husmodersskolor, dels
en motion om att göra huslig undervisning obligatorisk i fortsättningsskolan. I remissbehandlingen uttalades åsikten att kvinnorna hade rätt
till en huslig yrkesutbildning för att kvalificera sig på arbetsmarknaden. Men i riksdagen framhölls den diametralt motsatta åsikten, att
männen och samhället hade bäst nytta av att kvinnorna stannade i
hemmet. De åsikter departementssakkunniga gav uttryck för svarade
således inte mot den allmänt förhärskande. Civilministern von Sydow,
som lade fram propositionen, var en av dem som hade framhållit att
kvinnorna i första hand behövde en utbildning för sin roll som mor,
maka och husmoder. Socialstyrelsen, med bl.a. Kerstin Hesselgren,
185
hade däremot poängterat att kvinnorna hade rätt till en huslig yrkesutbildning. Den utformning som husmodersskolan hade fått motsvarade inte Socialstyrelsens önskemål. Genom departementssakkunnigas
arbete kunde nu Kerstin Hesselgren som sakkunnig bidraga till att få
till stånd en sådan gestaltning av den husliga yrkesutbildningen som
Socialstyrelsen hade önskat. T.ex. ombildades husmodersskoloma till
hushållsskolor med funktion att enbart vara yrkesutbildningsanstalter.
De sakkunnigas betänkande visar mycket tydligt att åtskilliga av ledamöterna var väl insatta i pedagogiska frågor, bl.a. efter studier utomlands. Hjalmar Berg, Wilhelm Berglund, Fritz Monten, Nils Fredriksson, J.F. Nyström, Nils Schenke och Kerstin Hesselgren hade alla
egna erfarenheter av förhållanden utomlands. Enligt förslaget skulle
folkskolan således bli bottenskola för fortsättningsskolan. Ovanpå fortsättningsskolan skulle de olika praktiska vidareutbildningarna ligga.
Denna uppbyggnad var synnerligen väl förankrad i, och mycket tydligt
präglat av, de dominerande reformpedagogiska strömningarna vid
denna tid, såsom de uttrycktes i såväl bottenskole- som arbetsskolepedagogiken (se kap.2). Några av ledamöterna var ju också anhängare
av dessa ideer. De sakkunniga byggde därmed vidare på den grund
som främst folkundervisningskommitten men även tekniska kommitten
hade lagt.
sakkunnigberedningens politiska vänsterorientering är uppenbar.
Samförståndsandan ligger underförstått i hela betänkandet. Det var
helt självklart att individerna, samhället och näringslivet tillsammans
skulle arbeta för landets framåtskridande. De bästa betingelserna för
detta skapades genom att anpassa utbildningarna efter de befintliga behoven. Genom fortsättningsskolans undervisning skulle eleverna skolas
till insiktsfulla medborgare. I yrkesutbildningsanstalterna kunde de
skolas till kvalificerade och medvetna arbetare. I de tidigare betänkandena hade det funnits åtskilliga "pekpinnar", ingående beskrivningar
om varför och hur ungdomarna skulle uppfostras. I departementssakkunnigas förslag fanns det i stället en klar tilltro till individernas förmåga att själva besluta om sin framtid. Detta framkom tydligast i frågan om kvinnornas utbildning.
Ingenting märks i betänkandet av de revolutionära stämningarna efter den ryska februarirevolutionen, av hungerdemonstrationer och
upplopp. Detta radikala läge yttrade sig också i kraven på allmän och
lika rösträtt för män och kvinnor. Dessutom ledde motsättningar inom
det socialdemokratiska partiet till att den vänsterradikala oppositionen
1917 bröt sig ut och bildade ett nytt parti.Ios
Den organisatoriska uppbyggnaden svarade mycket väl mot de
önskemål som Sveriges Allmänna Folkskollärarförening hade uttalat
186
under flera årtionden (se kap.2 och 5). Men förslaget låg också mycket
nära de krav som Sveriges Hantverksorganisation hade på yrkesutbildningen (se kap.2 och 3). Båda intresseorganisationerna hade under
hela reformprocessens gång på olika sätt banat väg för denna lösning.
Det hade skett genom skrivelser till kommitteer och regering, genom
informella kontakter samt genom deltagande i kommitte- och remissarbete (se kap.2, 3, 5, 6). Hantverksorganisationen hade även tvingat in
utvecklingen i den..riktning man önskade genom att i egen regi starta
kurser (se kap.2). A ven folkskolepedagogema hade, genom sin dominans i Folkskolöverstyrelsen, förberett marken. Resultatet hade blivit
att praktisk~. inriktad undervisning kunde prövas i fortsättningsskolan
(se kap.5). Aven i denna slutfas av reformarbetet hade alltså dessa intressenter varit företrädda genom ledamöterna Hjalmar Berg och
Vämer Ryden (folkskollärarföreningen) samt Johan Fredrik Nyström
(Hantverksorganisationen). Hantverket och industrin var för övrigt väl
representerade med fem ledamöter. Folkskollärarföreningen var däremot i klar minoritet.
Någon kamp mellan pedagogerna, särskilt folkskolepedagogerna,
och de näringsfackliga företrädarna skymtar inte. I förhållande till den
tidigare arbetsprocessen fick båda dessa grupper kompromissa något.
Folkskollärarföreningens representanter måste acceptera att fortsättningsskolans yrkesanpasssning tonades ned. Den fackliga bildningen
var uteslutande en angelägenhet för yrkesutbildningsanstaltema. Avnämarna å sin sida tvingades överlåta kontrollen och ledningen till ett
ämbetsverk, och under ett departement där de pedagogiska aspekterna
vägde tungt. Men folkskoleföreträdarna lyckades inte integrera de
fackliga skolorna med folkundervisningen, de inordnades under ett
nyinrättat centralt organ i stället för under Folkskolöverstyrelsen.
Lantbruket berördes endast perifert av denna skolreform (fortsättningsskolor inom jordbruksbygder). Trots detta hade fler ledamöter
anknytning till jordbruket än till handeln, vars yrkesutbildning alltså
var en av de sakkunnigas primära arbetsuppgifter. Detta kan bero på
att det helt enkelt inte stod så många personer till förfogande som hade
goda kunskaper såväl från näringen som från undervisningen och som
inte hade varit involverade i det tidigare utredningsarbetet. Inte heller
någon sakkunnig på Kommerskollegium utnyttjades. (Dess tekniska
konsult var däremot involverad.) Men detta kan bero på att Kollegium
fortfarande var sysselsatt med remissarbetet efter 1913 års handelskommitte. Generellt sett var ett utmärkande drag för de sakkunniga i
1916 års beredning just att de inte bara var bemärkta inom en näring
utan dessutom väl förtrogna med dess yrkesutbildning. I folkundervisningskommitten och tekniska kommitten hade däremot de rena
187
pedagogerna varit i majoritet, i handelskommitteerna hade de utgjort
hälften av ledamöterna.
I och med att departementssakkunniga hade utarbetat sitt betänkande, hade den gemensamma överarbetningen av fortsättningsskolan
och de lägre praktiska utbildningarna äntligen kommit till stånd. En
sådan hade efterlysts under åtskilliga år. Redan i skrivelsen från hushållningssällskapens ombudsmöte år 1908 (en av dem som ledde till att
seminariekommitten utvidgades till folkundervisningskommitten) hade
behovet av att göra en reformering av hela detta område i ett sammanhang understrukits. Det förarbete som var nödvändigt för att lägga
fram en proposition om dessa utbildningar var därmed gjort. I nästa
kapitel ska denna proposition och det bemötande den fick i riksdagen
behandlas.
Noter
l
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
188
Andrre 1973 s 214 ff
Eckl.dep, Statsrådsprot.3 nov.l916 p.63, RA
Meijer 1956 s 28 f
Ibids 17 f
Holm 1968 s 157
FolkSÖ:s utlåt. s IV
Sv. folkskolans hist.IV s 418 ff. "Om den fortsatta undervisningen". Sv. Läraretidning
1901:9 s 152 f
Tegborg 1969 s 224
Franzen 1930 s 409
Larsson 1977 s 144 f. Svenska män och kvinnor
Vem är det? 1933
De Geer 1978 s 69
Vem är det? 1933
Stockholms stads hantverksförenings prot.30 aug.l90 l, bil. a, b och cirkulär; Pro t.
30 sept.l90 l, Föreningen Stockholms företagsminnen. "Om yrkesuppfostran", Sv.
Läraretidning 1901:42 s 711 f
Skrivelse från Sveriges Hantverksorganisation. Kommitte nr 46, 1916, RA
Eckl.dep, Statsrådsprot.2 mars 1917 nr 59, RA
Skrivelse från Fredfika-Bremer-förbundets styrelse 29 dec.l916, Eckl.dep, Konseljakt
2 mars 1917 nr 59, RA
Skrivelse från Sveriges Moderata Kvinnoförbunds centralstyrelse 8 jan.l917,
Eckl.dep, Konseljakt 2 mars 1917 nr 59,RA
29 Skrivelse från departementssakkunniga 6 febr.l917, Eckl.dep, Konseljakt 2 mars 1917
nr 59, RA
30 Skrivelse från centralstyrelsen för Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt 9
jan.l917, Eckl.dep, Konseljakt 2 mars 1917 nr 59, RA
31 Skrivelse från Föreningen Frisinnade Kvinnors styrelse 9 febr.l917, Eckl.dep,
Konseljakt 2 mars 1917 nr 59, RA
32 Skiivelse från Fredrika-Bremer-förbundets styrelse, ej daterad, Kommine nr46, 1916,
RA
33 Svenska män och kvinnor
34 Wahlström 1933 s 128. Montelius hade för övrigt varit en av initiativtagarna inte enbart
till Fredrika-Bremer-förbundet utan även till Centralförbundet för Socialt Arbete bildat
1903. Rössell950 s 60
35 Kyle 1979 s 123
36 De Geer 1926 s 91 f
37 Ibids6lf,9lf
38 Dep.sakkunnigas bet. s 10, 32
39 Ibid s 31f
40 Den högre folkskolan behandlades mycket kortfattat. Man konstaterade att även denna
borde ges en praktisk inriktning. P.g.a. elevernas låga ålder måste deras undervisning
koncentreras till allmänbildning. lbid s 88 f
41 Ibid s 66
42 Ibid s 32
43 Ibid s 72
44 Ibid s 32
45 Ibid s 34 ff
46 Ibid s 68
47 Ibid s 34 ff
48 Ibid s 69
49 lbid s 68
50 lbid s 73
51 lbid s 68 f
52 lbid s 36
53 lbid s 77 f
54 Ibid s 161, 60 ff
55 Ibid s 37, 56, 90, 106, 174
56 lbid s 97, 161, 174
57 Ibid s 39, 57, 63, 93, 175
58 Ibid s 42 f, 91
59 Ibid s 59, 66, 100 ff, 165, 177 f
60 Ibid s 43 ff, 47, 64 f
61 lbid s 110, 119, 165 f, 178
62 Ibid s 58, 114, 179
63 Ibid s 114 ff, 120, 167 f
64 Ibid s 179
65 Ibid s 58 f, 117 ff, 169, 180
66 Ibid s 37 f
67 Ibid s 38 ff, 97
68 Ibid s 92
69 lbid s 38 ff
70 Det enda som sades var att om lärlingslag infördes, borde de lokala skolstyrelserna
samarbeta med de lokala lärlingskommissionerna. Ibid s l 02
71 Ibid s 91 ff
72 Ibid s 61
73 lbid s 91 ff
74 Ibid s 99
75 lbid s 110, 119
76 lbid s 116, 120
189
77
78
79
80
81
82
83
84
85
86
87
88
89
90
91
92
93
94
95
96
97
98
99
100
101
102
103
104
105
190
Ibid s 113 f, 119 f
lbid s 116, 120
Ibid s 114 ff
Ibid s 112
Ibid s 111
lbid s 116, 120
Ibid s 48 ff
lbid s 151 f
Ibid s 122
lbid s 138
Ibid s 122 f
Ibid s 49 f, 129 f
lbid s 137, 150
lbid s 55 f
Ibid s 56 f
lbid s 163 ff
lbid s 166
lbid s 58 f, 169 f
Ibid s 170
Ibid s 58 f, 169 f
lbid s 60 ff
lbid s 174 f
Ibid s 176 ff
lbid s 64
Ibid s 178 f
lbid s 64 f
Ibid s 183 ff
Detta har även framhällits av Ky1e 1979 s 123.
8. skolreformen
beslutas
Propositionen om ungdomsskolor till1918 års riksdag
Vid 1917 års andrakammarval gick de båda vänsterpartierna kraftigt
framåt och fick majoritet i kammaren. Det socialdemokratiska partiet
var nu andra kammarens största parti och hade betydligt fler ledamöter än både liberalerna och högern. I mitten av oktober övertogs regeringsinnehavet av en liberal-socialdemokratisk koalition under ledning
av Nils Eden.' Ecklesiastikministerposten gick till socialdemokraterna
och intogs av Värner Ryden.
Det är knappast förvånande att Ryden arbetade med stor kraft för
att få den praktiska ungdomsskolereformen genomförd så fort som
möjligt. Redan den 15 februari 1918 lades regeringens proposition på
riksdagens bord efter ett mycket forcerat arbete. Ärendet hade då
beretts tillsammans med finansministern.z Denna post hade Hjalmar
Branting innehaft till den 15 januari då han hade avgått och ersatts av
Fredrik Thorsson.
Folkskolöverstyrelsens chef Bengt J: son Bergqvist hade fått i uppgift
att utarbeta propositionen om de praktiska ungdomsskolorna.3 Till sin
hjälp hade Bergqvist haft chefen för folkskalebyrån Jöns Franzen samt
undervisningsråden vid Folkskolöverstyrelsen Nils Olof Bruce och
Hjalmar Berg. 4 Därmed hade Ryden tydligt markerat dessa skolors direkta anknytning till folkundervisningen. Bakom den slutgiltiga utformningen av skolornas organisation stod tjänstemän som, med undantag för Bergqvist, under många år hade haft nära anknytning till
Allmänna folkskollärarföreningen. De hade deltagit i delar av den
tidigare utredningsproceduren- Franzen och Bruce redan i folkundervisningskommitten och därefter tillsammans med Bergqvist vid utarbetandet av Folkskolöverstyrelsens remissvar (se kap.5), Berg i departementssakkunniga (se kap.7).
Propositionen innehöll en noggrann historik över de befintliga lägre
praktiska utbildningarna och en beskrivning av deras uppbyggnad.
A ven den kritik som hade riktats från olika håll mot bristema i skolornas verksamhet togs upp. På detta följde de allmänna grunderna för
ett enhetligt ordnande av de praktiska ungdomsskolorna. Organisationsförslaget presenterades därefter genom redogörelse för och ställningstagande till de tidigare kommitteernas samt departementssakkun-
191
nigas förslag punkt för punkt. Det var en till både innehållet och omfånget, 550 sidor, omfattande regeringshemställan.
Motiven till de praktiska ungdomsskolornas reformering
Den centrala utgångspunkten i propositionen var att de senaste årtiondenas stora strukturförändringar inom näringslivet hade fått sådana
konsekvenser att staten måste ingripa. De praktiska skoloma måste reformeras till både organisation och innehåll för att svara mot de behov
som nu fanns.
Allt talade för att den industriella tillväxten skulle fortsätta i takt
med utvinningen av nationens naturtillgångar. Hantverket förväntades
även framgent svara för viktiga bidrag till landets fortsatta ekonomiska utveckling. Ä ven vid driften av jordbruk var det numera nödvändigt att lägga industriella och kommersiella aspekter. Det hade därför blivit nödvändigt att alla medborgare hade kunskaper både i teknik
och i ekonomi.s
A v ekonomiska skäl kunde den teoretiska yrkesutbildningen inte
längre ges på arbetsplatsen. Samhället måste därför träda in och ge alla
arbetare grundläggande teoretiska kunskaper redan som nybörjare
inom yrket. Dessutom måste utbildningar ordnas för att täcka behovet
av mer kvalificerade arbetare såsom förmän och arbetsledare.6
Allt fler kvinnor var tvungna att vid tidig ålder börja förvärvsarb~ta. Frå~v~on av yrkesutbil?ning för husligt arbete kunde göra att
flickorna 1 stallet valde ett fabnksarbete som snabbt gav en relativt god
arbetsförtjänst.' Ecklesiastikministern betonade vikten av att särskilda
husliga utbildningar ordnades. Annars var risken stor att tjänarinneyrkets anseende skulle sjunka ytterligare. Dessutom kunde det uppstå
ännu större svårigheter att rekrytera arbetskraft till hemmen.s
Propos~tionen inlemmade även jordbrukets utbildningar i det aktuella praktiska reformarbetet. Orsaken till detta motiverades ingående.
På grund av reduceringen av jordbrukarbefolkningen fanns det en risk
för sociala och ekonomiska problem inom lantbruket. Därför måste
j~rd.bruksa.~betet göras mer attraktivt. Det var därmed synnerligen
VIktigt att aven landsbygdens ungdomar fick möjligheter till såväl allmänbildning som specialutbildning. Genom undervisning skulle ungdomarna kunna känna arbetsglädje och göras medvetna om de speciella
~~rden som va~ fö~knippa~e med jordbruksarbetet. Men den befintliga
lagre yrkesutbildnmgen for lantbrukets ungdomar täckte inte alla de
behov som fanns. Dessa vände sig nämligen inte till dem som kom direkt från folkskolan utan till ett högre åldersstadium.9
192
Den lägre lantbruksundervisningen hade reformerats 1911 i enlighet
med förslaget från 1907 års lantbruksundervisningskommitte. Den
bestod av kortare småbrukarkurser, lantmannaskolor, lanthushållsskolor, lantbruksskolor samt kurser för utbildning av ladugårdsförmän.1o
Dessa skolor vände sig till ungdomar i åldern 16 till 19 år.u Det fanns
således ett glapp mellan folkskolans undervisning och specialskolornas.
l.!nder denn~ period behövde dessa ungdomar, på samma sätt som övnga, en utvidgad allmänbildning som kunde förbereda för yrkesutbildningen.
Omdaningen inom näringslivet samt kvinnornas ökade förvärvsfrekvens hade medfö~t .att ungdomarnas moraliska och medborgerliga
uppfostran hade bhvtt eftersatt. 12 Samtidigt hade utvidgningen av den
kommunala och politiska rösträtten ökat behovet av en sådan uppfostran och utbildning.13
Med det rådande skolsystemet gav samhället endast ekonomiskt stöd
till sådana utbildningar utöver folkskolans nivå som främst riktade sig
till ungdomar från de högre samhällsklasserna, nämligen till de allmänna läroverken och de högre flickskolorna. Men de förändrade förhållandena gjorde det påkallat att samhället även tog på sig ett ansvar
för de kroppsarbetande ungdomarna. Det var en "oavvislig plikt" för
s.amhället att dessa uppfostrades t~ll kvalificerade arbetare och till dughga medborgare. Det var ett statsmtresse av samma betydelse som införandet av den obligatoriska folkskolan 1842. Det var också en rättvisefråga.14 Det var ju det arbete som arbetamas och böndernas barn utförde som hela nationens framtida utveckling var beroende av. Dessa
ungdomar skulle också få ett avgörande inflytande över samhällsutvecklingen genom sitt deltagande i statens och kommunernas angelägenhetef.ls
Den omfattande omorganisationen och utvidgningen av det allmänna
skol.väsendet motiverades således mycket ingående. Syftet var uppenbarligen att få gehör för propositionen hos alla politiska åsiktsriktningar. Alla måste förstå nödvändigheten av reformen, ja att den var
oundviklig. Detta underströks av en vädjan om att frågan måste be~raktas som ett gemensamt intresse för alla samhällsmedborgare och
mtressenter; en lösning i "samförståndets och samarbetets tecken"
måste uppnås. Detta var nödvändigt om reformeringen av utbildningarna skulle lyckas.l6
Det praktiska ungdomsskolesystemets uppbyggnad
strukturförändringarna gjorde det alltså nödvändigt att bygga upp
utbildningar för de kroppsarbetande ungdomarna. Genom skolning
193
skulle arbetarna kvalificeras för sitt liv som yrkesarbetare och samhällsmedborgare. För att fylla det utbildningsbehov som fanns skulle
ett system av praktiska ungdomsskolor byggas upp (se även figur 2
nedan).
Fortsättningsskolan var i detta skolsystem "bottenskola" för de olika
överbyggnaderna. Utgångspunkten för dessa skolors organisation och
läroinnehåll var att praktisk erfarenhet var en förutsättning för att
lärjungarna skulle kunna tillgodogöra sig undervisningen. Därför
bestod detta praktiska skolsystem framför allt av skolor vars undervisning krävde att eleverna samtidigt hade ett yrkesarbete.
Lärlingsskolan var det lägsta yrkesutbildningsstadiet Ovanpå denna
låg yrkesskolan. Båda skolformerna fanns med specialisering för anställda inom industri, hantverk, handel eller husligt arbete. Det högre
stadiet bestod av den tekniska fackskolan samt handels- och tekniska
gymnasier. skolsystemet rymde även skolor för de elever som studerade på heltid, nämligen den högre folkskolan 17 (alternativt kommunala mellanskolan) samt den ettåriga handelsskolan och hushållsskolan.l8
Fortsättnings-, lärlings- och yrkesskoloma skulle vara kommunala
men få statliga bidrag för den största delen av kostnaderna. Principerna var att staten betalade lönerna för fortsättningsskolans lärare.19
Till lärlingsskolan och yrkesskolan gav staten ett bidrag som motsvarade 2/3 av läramas löner. Dessutom utgick statsbidrag med vissa
belopp till undervisningsmaterial. Det var kommunernas ansvar att stå
för de övriga kostnaderna till dessa skoltyper. 2° För att fylla befintliga
och framtida behov måste även skolor som bedrev heltidsundervisning
och andra enskilda skolor kunna få statligt stöd. 21
I allt väsentligt byggde propositionen på det förslag som departementssakkunniga hade utarbetat. Ecklesiastikminister Ryden ansåg att
de sakkunnigas förslag inte bara tillgodosåg de olika skolornas/yrkesområdenas särski~da behov i avvägningen mellan allmänbildning och
yrkesutbildning. A ven behovet av samarbete och samordning uppfylldes genom att skoloma sorterade under samma departement.22
I det förra kapitlet behandlades de sakkunnigas förslag ingående.
Därför tas i detta kapitel enbart upp propositionens huvuddrag samt en
del mer väsentliga poängteranden från ecklesiastikministerns sida.
De lägre praktiska skoloma skulle således bygga vidare på den grund
som lades i fortsättningsskolan. Denna var därmed förutsättningen för
att alla ungdomar skulle kunna ges både en medborgerlig uppfostran
194
och en yrkesutbildning. 23 Fortsättningsskolan blev så att säga navet i
hela det praktiska ungdomsskolesystemet.
Hur menade då ecklesiastikministern att alla ungdomar skulle nås av
den utvidgade grundläggande undervisningen? Jo, liksom tidigare under reformarbetet var medlet skolplikt för fortsättningsskolan. På så
sätt blev det möjligt att komma till rätta med det faktum att folkskolans
barn lämnade skolan vid den ålder då de ansågs ha störst behov av intellektuell stimulans och moralisk uppfostran.24Ungdomarna var förpliktade att delta i två års undervisning. Denna skulle omfatta 180
timmar per år. Om särskilda behov fanns kunde den efter prövning
utsträckas till ett tredje år. 25 Men för att alla ungdomar skulle få den
nödvändiga medborgerliga och praktiska utbildningen måste dessutom
skoldistrikten åläggas att imätta fortsättningsskola. 26
Men undervisningens resultat var avhängigt av att ungdomarnas intresse kunde fångas. Medlet för detta var införandet av yrkessynpunkten i undervisningen. Detta åstadkoms bäst genom att undervisningen
koncentrerades till den sysselsättning som eleverna hade eller förväntades få. Värner Ryden påpekade att det var ett ofta förbisett faktum
att fackutbildningen i sig innehöll stora moment av allmänbildning. 27
Huvudämnen i den yrkesbestämda fortsättningsskolan var arbetskunskap, medborgarkunskap och modersmålet. I ämnet arbetskunskap
skulle ungdomarna ges "nyttiga förberedande" fackkunskaper, inte
verklig yrkesundervisning. Dessutom syftade undervisningen till att
göra eleverna intresserade av och stolta över sitt yrke.2s Ecklesiastikministern underströk att undervisningen i medborgarkunskap måste
ges en tydlig social imiktning, bl.a. genom nykterhetsundervisning.29
Troligen dröjde det innan yrkesbestämda fortsättningsskolor fanns i
något större antal. Men även den allmänna fortsättningsskolans undervisning kunde anpassas efter det praktiska livet. Dess huvudämnen var
visserligen medborgarkunskap och modersmål. Eftersom inte arbetskunskap ingick kunde i stället medborgarkunskapsämnet utvidgas med
undervisning om det lokala näringslivet och arbetsförhållandena samt
med allmän information om olika yrken. 30 På så sätt kunde den allmänna fortsättningsskolans undervisning väcka ungdomarnas intresse
för det praktiska arbetet samtidigt som den var yrkesvägledande. 31 Om
det var möjligt borde även undervisning i slöjd, trädgårdsskötsel och
husligt arbete ingå.32 Ryden framhöll särskilt vikten av att kvinnorna
fick undervisning i husligt arbete. Han ansåg att varje skoldisktrikt
borde se till att så skedde. 33
Folkundervisningskommittens förslag att göra fortsättningsskolans
undervisning obligatorisk hade uppenbarligen lett till en hel del olika
diskussioner. Ryden tillbakavisade nämligen varningar som hade utta195
,....
--~-
l
lats om att det kunde bli problematiskt att införa fortsättningsskolan.
Undervisningen skulle vara ytterst begränsad. Därför kunde ungdomarnas arbete hos arbetsgivare eller i hemmet utföras utan någon
nämnvärd inskränkning. För kommunerna var problemen närmast av
ekonomisk art. 34 Men eftersom staten skulle betala lärarnas löner
borde kommunernas kostnader bli ringa. Kommunerna skulle ansvara
för att det fanns undervisningslokaler, för deras uppvärmning, belysning och städning samt för vissa undervisningsmedeL Men i allmänhet
kunde folkskolans lokaler utnyttjas. Därför kunde kostnaderna knappast bli betungande.3s
För att underlätta för kommunerna fick dessa god tid på sig att uppfylla kraven. Den nya förordningen kunde troligen inte vara fastställd
förrän tidigast den l juli 1919. Men först vid utgången av 1924 måste
den obligatoriska fortsättningsskolan vara införd.36 Återigen vädjade
Ryden om gemensamma ansträngningar för skolreformens genomförande. Han uttalade stora förhoppningar om att fortsättningsskolans
utbredning och ungdomarnas deltagande i undervisningen inte skulle
vara avhängigt av några tvångsåtgärder. Ryden förlitade sig på det
svenska folkets vilja att följa de lagar som stiftades. Men inte minst
förväntade han sig att fortsättningsskolan utvecklades på ett sådant sätt
att både_ kommunerna och ungdomarna uppfattade undervisningen där
som synnerligen värdefull och ändamålsenlig.37
Fortsättningsskolans förvaltningsmässiga anknytning till folkskolan
betonades särskilt. På central nivå skulle därför skolorna stå under
Folkskolöverstyrelsens ledning och inspektion.38 På lokal nivå var det
kyrkostämmans eller stadsfullmäktiges uppgift att besluta om skolomas
upprättande samt att bevilja anslag, dvs samma instanser som hade
hand om folkskolorna. I allmänhet borde det för folkskolan befintliga
skolrådet eller skolstyrelsen ha det närmaste ansvaret även för fortsättningsskolan. Men det var viktigt att denna styrelse hade nödvändig
sakkunskap. I större städer och samhällen borde det dock finnas möjlighet att tillsätta särskilda fortsättningsskolestyrelser för att kunna
tillvarata olika yrkens särintressen.39
b) Lärlings- och yrkesskolor
Den fackliga utbildningen skulle alltså främst meddelas av skolor som
med sin teoretiska undervisning kompletterade arbetsplatsens praktiska
utbildning. Det grundläggande stadiet bestod av lärlingsskolor för anställda inom industri, hantverk, handel eller i husligt arbete. Eftersom
fortsättningsskolan var bottenskola för dessa kunde undervisningen
inriktas på direkt yrkesutbildning. Genom att koncentrera undervis-
196
ningen till ett fåtal ämnen kunde den göras effektiv. De läroämnen som
skulle ingå var desamma som de sakkunniga hade föreslagit (se
kap.7).40
Yrkesskolan byggde vidare på lärlingsskolans kunskapsmått. I denna
skulle eleverna kunna inhämta ett högre mått av yrkeskunskaper och
därmed kvalificera sig för mer ansvarsfulla tjänster. 4 1 Undervisningen
skulle ges i yrkeskurser och ämneskurser samt, för hantverket, i mästarkurser. För att vara behörig till de tekniska och merkantila yrkesskolorna måste eleven ha yrkesarbetat i minst två år. Minimiåldern
för dessa skolors kvällsundervisning var 17 år, för dagundervisning 18
år. För tillträde till de husliga yrkesskoloma krävdes tre års yrkesarbete och en minimiålder av 18 år. 42
De praktiska ungdomsskoloma syftade ju till att skola alla kroppsarbetande ungdomar till kvalificerade arbetare. För att uppnå även detta
mål måste lärlingsskolan vara obligatorisk för ungdomarna. Men det
var kommunerna som skulle avgöra när detta var möjligt. I mycket
kraftiga ordalag underströk ecklesiastikministern nödvändigheten av
att detta gjordes så fort som möjligt. Två skäl angavs. Om inte lärlingsskolans undervisning blev obligatorisk fanns det ingen garanti för
att det över huvud taget gick att få till stånd en ordnad yrkesundervisning. Och utan en sådan fanns det ingen möjlighet att höja arbetarnas
yrkesskicklighet. Det andra skälet var konsekvensen av frånvaron av
yrkesutbildning, nämligen risken för att det uppstod brist på yrkesutbildad personal. Det var även väsentligt att lärlingsskolans undervisning blev obligatorisk för så många yrken som möjligt på en och
samma ort. Om inte kunde rekryteringen till vissa yrken försvåras.43
Däremot ansåg ecklesiastikministern inte att en lärlingslag var nödvändig för att skolplikten skulle fungera. Därför fanns det ingen anledning att invänta det arbete som pågick på en lärlingslag. 44
Under utarbetandet av propositionen hade Fredfika-Bremer-förbundet år 1917 i en skrivelse föreslagit en utvidgning av skolplikten
rörande de husliga lärlingsskoloma. Förbundet hade hävdat att skolplikten även borde omfatta de flickor som inte hade något förvärvsarbete inom det husliga området. Man ansåg att dessa hade ett lika stort
behov av lärlingsskolans utbildning. Ecklesiastikministern delade inte
denna åsikt. Det överensstämde inte med de grundläggande principerna
för yrkesutbildningens ordnande. Däremot var han villig att, om det
fanns platser över, låta flickor som så önskade delta i undervisningen.4s
Ecklesiastikministern framhöll att även en attitydförändring måste
åstadkommas. Erfarenheten hade visat att ungdomarna ogärna sökte
sig till de praktiska utbildningarna. Många föredrog studier vid allmänna läroverk i stället för vid en praktisk skola. Detta berodde på en
197
!
djup misstro mot värdet av yrkesutbildning. Och staten hade själv bidragit till att denna uppfattning var så allmän. Staten hade ju lämnat
frikostiga bidrag till läroverken medan de praktiska skolorna hade fått
klara sig själva. Nu måste samhället vidta de åtgärder som behövdes
för att en "riktigare uppfattning" om yrkesutbildningarnas betydelse
skulle spridas. 46
c) Friare skolformer
Det fanns inte ett tillräckligt elevunderlag på alla orter för att man
skulle kunna ordna lärlings- och yrkesskolor. Därför måste även andra
friare skolformer kunna anordnas och uppbära statsunderstöd. Till
denna kategori hörde fullständiga lärlingsskolor för industri och hantve:k. (som dock borde utredas närmare av den nya chefsmyndigheten),
ettanga handelsskolor och hushållsskolor.47
Grunden för det praktiska ungdomsskolesystemet var ju dess enhetlighet. Men denna princip fick inte tillämpas alltför hårt. Om det var
av värde för yrkesundervisningen måste även andra skolformer kunna
komma i åtnjutande av statens ekonomiska stöd. 48
Realskola
1718191101
Folkskola
11121314151617
Högre folkskola (l-, 2-, 3- el 4-årig)
1718191101
Fortsättningsskola
l 7 l 8 l
Lärlingsskola
l 9 l 10 l
Yrkesskola
l 11 l 12 l
Ettårig handelsskola, Hushållskola
L2._L
Teknisk fackskola, (Handelsgymnasium)
l 11 l 12 l
Tekniskt gymnasium
l 11 l 12 l 13 l
l l
l 2 l 3
l 4 l 5 l 6
l 7 l 8 l 9
l 10 l 11 l 12 l 13 l 14 l Årsklasser
d) Den centrala ledningen
Organiserandet av den centrala ledningen behandlades betydligt mer
ingående i propositionen än i departementssakkunnigas förslag. Inrättandet av Yrkesskolöverstyrelsen motiverades mycket ingående och i
mycket bestämda ordalag. Varken den tekniska, merkantila eller
husliga undervisningen stod under någon egentlig central ledning. Alla
skolorna inom det praktiska ungdomsskolesystemet riktade sig till
samma åldersgrupp, byggde vidare på samma utbildningsgrund-dvs
den obligatoriska fortsättningsskolan - och hade samma undervisningsmåL Den följdriktiga konsekvensen var då att dessa skolor också
tillhörde samma ledningsorgan. För att kunna driva utvecklingen av
dessa skolor med kraft måste den centrala ledningen anförtros åt en
fristående överstyrelse, dvs Yrkesskolöverstyrelsen. Denna skulle enbart ha till uppgift att leda verksamheten vid skolorna och utöva tillsyn
över dem:: 9 Genom att knyta representanter från de olika yrkesområdena till Overstyrelsen blev olika intressenters kunskaper och behov
företrädda. Den husliga undervisningen skulle dock inte representeras
av en ordinarie ledamot såsom handeln, industrin och hantverket utan
av en konsulent och särskild föredragande. 5o
Fortsättningsskolan måste på grund av sin nära anknytning till folkskolan stå under Folkskolöverstyrelsens ledning. Men för att möjliggöra den övergripande behandlingen av fortsättningsskolan och
yrkesutbildningarna skulle de båda överstyrelserna tillhöra samma
departement, dvs ecklesiastikdepartementet. Till detta hörde för övrigt
även Läroverksöverstyrelsen. 5 1
Propositionen om de praktiska ungdomsskolorna syftade således till
att för första gången skapa ett enhetligt yrkesutbildningssystem. För
dess understödjande och ledning skulle staten ha huvudansvaret. Men
det innebar även att den obligatoriska skolgången skulle förlängas med
två år. Det var med andra ord radikalt utvidgade statliga åtaganden
som riksdagen hade att ta ställning till.
Riksdagsbehandlingen
a) statsutskottets utlåtande
Proposition 96 om de praktiska ungdomsskolorna hänsköts för behandling till det av vänsterpartierna dominerade statsutskottets andra
avdelning. Fördelningen av ledamöter med förankring i lantbruket,
näringslivet och folkskolan var i här i stort sett lika. Av skäl som redovisas nedan ska påpekas att en av ledamöterna var biskopen i Luleå,
Olof Bergqvist. 52
Figur 2 1918 års praktiska ungdomsskolesystem
198
199
Den tredje maj var utskottets utlåtande klart. statsutskottet ansåg att
de utredningar som hade avslutats visade att det fanns ett stort behov
av de föreslagna praktiska ungdomsskolorna. Med undantag för den
centrala ledningens ordnande och lärlingsskolepliktens omfattning
gjorde utskottet därför endast smärre påpekanden.
Utskottet var övertygat om att fortsättningsskolan måste vara obligatorisk både för ungdomarna och för skoldistrikten om reformens syften skulle kunna uppnås. 53 Men det var möjligt att en drygt femårig
övergångstid inte var tillräcklig. Därför borde en mindre sträng dispens utformas. Samtidigt var det viktigt att övergångstiden inte blev
alltför lång, eftersom det kunde försena reformens genomförande. 54
En punkt som rörde fortsättningsskolans läroämnen, nämligen kristendomsämnets ställning, hade varit föremål för dispyter inom utskottet. Under behandlingen hade åsikter uttalats både för att kristendom
skulle vara ett eget ämne och för att det fullständigt skulle uteslutas
från schemat. Det uttalande man enades om var dock produkten av en
kompromiss mellan ledamöterna. 55 Utskottet godkände att kristendomsämnet inte skulle vara ett självständigt ämne. Samtidigt betonades,
med hänvising till departementssakkunniga, att man förväntade sig att
den religiöst-sedliga fostran skulle bli väl tillgodosedd genom undervisningeu i andra ämnen. 56 Anledningen till att alla ledamöterna ställde
sig bakom denna formulering var att man ville uppnå enighet bakom
riksdagsbeslutet. 57
Ä ven skolplikten i lärlingsskolan hade utskottet haft vissa betänkligheter inför. Utskottet hade varit oroligt för konsekvenserna av kommunernas bestämmanderätt över skolplikten. Följden kunde bli att
mycket olika utbildningskrav ställdes på ungdomarna beroende på var
de bodde och vilket yrke de hade. Samtidigt delade utskottet ecklesiastikministerns oro för att ungdomarna inte skulle utnyttja skolornas undervisning i den utsträckning som var nödvändig. Tills vidare borde
dock lärlingsskolorna så mycket som möjligt bygga på frivilligt deltagande.
Men utskottet föreslog också en ändring av lärlingsskolpliktens omfattning i enlighet med önskemålet från Fredrika-Bremer-förbundet.
Man ansåg att skolplikten för husligt arbete inte behövde begränsas enbart till dem som hade anställning. För detta område var det mycket
svårt att dra en gräns mellan "yrkesmässigt och icke-yrkesmässigt" arbete. Många flickor utförde samma arbete i sina hem som flickor på
andra håll var anställda för att göra. Med tanke på deras framtida sysselsättningar var det lika viktigt för båda kategorierna med lärlingsskolans utbildning. Utskottet hemställde därför om att kommunerna
borde ges rätt att besluta att den husliga lärlingsskolplikten skulle om200
fatta alla flickor som inte var anställda inom handeln, industrin eller
hantverket (eller som studerade).s8 Här gjorde således utskottet en helt
annan bedömning än ecklesiastikministern.
statsutskottet föreslog en radikalt annorlunda uppbyggnad av den
centrala ledningen av de praktiska ungdomsskolorna. Propositionen
hade framhållit att många centrala ledningsfrågor var av gemensamt
intresse för folkundervisningen och yrkesundervisningen. Detta hade
fått utskottet att göra en mer ingående granskning bl.a. av omfattningen av sådana gemensamma frågor. Man hade funnit att åtskilliga
frågor krävde en samtidig behandling utifrån både folkundervisningens och den praktiska undervisningens synvinklar. statsutskottet förordade därför att en skolöverstyrelse inrättades. Den skulle vara uppdelad på två avdelningar, folkskolavdelningen och yrkesskolavdelningen.
På så sätt kunde både undervisningsområdenas särskilda och gemensamma intressen tillvaratas. Samtidigt kunde avsevärda ekonomiska
vinster göras.s9
Den centrala ledningen togs även upp ur en annan aspekt som tydligt
visade att de rådande samhälleliga förhållandena var under omstöpning. I propositionen föreslogs att den husliga undervisningen skulle
representeras av en konsulent och särskild föredragande, inte av en
ordinarie ledamot. I en motion till riksdagen hade borgmästaren i
Södertälje, Jakob Pettersson (ledamot av liberala samlingspartiets förtroenderåd), vänt sig mot detta. Han ansåg att den kvinnliga konsulentens arbete var så viktigt och omfattande att detta motiverade att hon
fick en ordinarie tjänst. 60 Även Fredrika-Bremer-förbundet hade i en
skrivelse direkt till utskottet begärt att den husliga utbildningen skulle
bli representerad av en ordinarie ledamot. statsutskottet konstaterade
dock att det var omöjligt att yrka bifall till propositionen eftersom regeringsformen inte tillät att en kvinnlig ordinarie ledamot anställdes. 61
Med undantag för den centrala ledningen av det praktiska ungdomsskolesystemet och lärlingsskolplikten gjorde statsutskottet således inga
större anmärkningar.
b) Andra kammarens debatt
Inte heller i riksdagens båda kamrar riktades någon större kritik mot
propositionen. Med tanke på den nya skolreformens principiella räckvidd var debatten tämligen begränsad i fråga om både omfattning och
val av diskussionspunkter. Andra kammaren behandlade dock reformen ur betydligt fler aspekter än första kammaren.
Ecklesiastikminister Värner Ryden utnyttjade möjligheten att även
direkt inför andra kammarens ledamöter understryka skolreformens
201
stora betydelse för ungdomens fostran och undervisning. Nästan alla
ungdomar lämnades utan samhällets inflytande då de gick ut folkskolan. Det fanns en stor risk att ungdomarna förvildades om inte samhället ingrep. Ryden var mycket tillfredsställd med det positiva bemötande som skolförslaget hade fått, inte bara av statsutskottet utan även
av de olika partierna och av skolans företrädare. Han var övertygad
om att det bestående minnet av beslutet om de praktiska skolorna
skulle vara att det hade fattats i samförstånd för att ge de kroppsarbetande ungdomarna "något stort och gott". 62
Flera ledamöter framhöll att det skolbeslut som riksdagen hade att ta
ställning till var ett av de största och mest betydande som på länge
hade legat på riksdagens bord. 63 På grund av frågans vikt var det synnerligen angeläget att beslutet fattades i enighet. 64 Det nya skolsystemet
gjorde det möjligt att höja folkets allmänbildningsnivå6s, att låta arbetarna känna arbetsglädje och hysa vördnad för sitt arbete samt öka
möjligheterna för dem att skaffa sig en god försörjning.66 Flera av
riksdagsledamöterna påtalade att resultatet av skolreformen var avhängigt av läramas utbildning. För att folkskollärarna skulle kunna
undervisa i fortsättningsskolans alla ämnen måste särskilda utbildningskurser snabbt komma igångP
Statsu.tskottets båda ändringsförslag, dvs om utvidgning av skolplikten för lärlingsskolor i husligt arbete samt skapandet av skolöverstyrelsen, godkändes både av ecklesiastikministem 68 och av andra kammaren. I fråga om den centrala ledningen framhöll liberalen Sven
Bengtsson i Norup, tillika ledamot av statsutskottet, och socialdemokraten Wilhelm Björk att även läroverken borde ställas under skolöverstyrelsens ledning.69
Högerledamoten Carl Persson i Stallerhult menade att de flickor
som hade störst behov av den husliga utbildningen var de industrianställda. Dessa hade ju aldrig tid att i sitt hem delta i de husliga sysslorna.70 Liknande tankegångar hade liberalen Bengtsson uttalat. Han
menade att det var oerhört värdefullt att skolreformen gjorde det
möjligt för majoriteten av flickorna att få huslig utbildning. Det fanns
en stor mängd flickor som hade bristfälliga husliga kunskaper, bl.a. i
matlagning. Ä ven för trevnaden i hemmen, och därmed för familjeförhållandena, behövdes den husliga undervisningen. 11
En omdiskuterad fråga var kristendomsämnets ställning i fortsättningsskolan. Sanfrid Welin (konservativ), rektor vid Älvsborgs läns
folkhögskola och lantmannaskola, var mycket kritisk till att kristendomskunskap inte var ett självständigt ämne i fortsättningsskolan. Han
poängterade ämnets karaktärsdanande betydelse. Welin föreslog att
skolråden skulle ges rätt att själva avgöra huruvida undervisningen i
202
kristendom skulle meddelas i form av enskilt ämne eller integreras i
annan undervisning. Sju andra ledamöter, varav majoriteten var frireligiösa och högermän, instämde. 72
Liberalen Sven Bengtsson i Norup ansåg att Welins ändringsförslag
var olyckligt. Det var oerhört viktigt att riksdagen stod enig bakom
beslutet om de praktiska ungdomsskolorna. Om riksdagen var splittrad
skulle reformen mötas med misstänksamhet. Bengtsson befarade också
att ett motförslag kunde ställas om att kristendomskunskap borde tas
bort fullständigt från fortsättningsskolan. Detta var inte vad den svenska allmänheten önskade. 73 Men socialdemokraten Wilhelm Björk lugnade ledamöterna. Utskottets uttalande kunde knappast vara helt "hedniskt-revolutionärt" eftersom nyssnämnde biskop Bergqvist hade kunnat ställa sig bakom det. 74 Inte heller någon av de övriga talarna ställde
sig bakom Welins ändringsförslag. Efter votering godkändes därefter
statsutskottets utlåtande i dess helhet med 131 röster mot 42. 75
c) Första kammarens debatt
Ecklesiastikminister Ryden poängterade även i. inledningen av första
kammarens debatt betydelsen av att samhället trädde in med fortsatt
undervisning också för böndernas och arbetamas ungdomar. Han hoppades att reformen skulle leda till en högre aktning för de praktiska
yrkena och de praktiska utbildningarna. 76
Ä ven första kammarens debatt dominerades av kristendomsämnets
ställning i fortsättningsskolan. Den konservative ledamoten Karl Johan
Ekman ställde samma ändringsförslag som W elin hade gjort i andra
kammaren, dvs att skolråden skulle avgöra om kristendomskunskap
borde vara ett självständigt ämne. Men det var endast kontraktsprosten
Meurling, högern, som ställde sig bakom ändringsförslaget.
Biskop Bergqvist, som ju hade deltagit i statsutskottets behandling av
propositionen, erkände att han hade ställt sig bakom utskottets kompromiss med stor tvekan. Det bästa hade varit om kristendomskunskap
blivit ett eget ämne. Bergqvist trodde dock att den religiöst-sedliga
uppfostran mycket väl kunde förmedlas genom exempelvis medborgarkunskap och modersmål. Utskottet hade ju klart och tydligt framhållit att denna typ av fostran måste tillgodoses i fortsättningsskolan. 77
Utskottsledamoten Otto Strömborg menade att det inte fanns någon
reell skillnad mellan å ena sidan folkundervisningskommittens samt
Folkskolöverstyrelsens inställning till kristendomsämnet och å andra
sidan departementssakkunnigas. Den enda olikheten var att de förra
hade föreslagit att undervisningen skulle ges i särskilda kortare kurser,
medan de senare hade integrerat ämnet i den övriga undervisningen. 78
203
Detta höll Karl Johan Ekman absolut inte med om. Departementssakkunniga hade hänvisat all religiös fostran till kyrkans verksamhet. De
hade enbart talat om sedligt-religiös fostran, vilket absolut inte var
detsamma som kristendomskunskap. Vad det handlade om var, att man
nu för första gången diskuterade en allmän statlig skola som varken
byggde på den kristna grunden eller rymde kristendomsämnet på sitt
schema. Detta var synnerligen allvarligt, inte minst beroende på den
ökande förvildningen bland ungdomarna. 79 Ecklesiastikministern påpekade dock avslutningsvis, genom ett citat ur de sakkunnigas betänkande, att den sedligt-religiösa aspekten rymdes inom skolplanen.so
En annan fråga i första kammarens debatt gällde hur det husliga arbetet skulle företrädas i den föreslagna skolöverstyrelsen. Socialdemokraten, målarmästaren J.A. Hellberg, uttryckte mycket stark kritik mot
att det husliga arbetet representerades genom en konsulent, inte av en
ordinarie ledamot som för industrin, hantverket och handeln. Dessutom skulle hennes ersättning endast uppgå till en tredjedel av de
övriga företrädamas för näringslivet. Utskottet hade hänvisat till att
regeringsformen gjorde det omöjligt att utse en ordinarie ledamot.
Men då borde, ansåg Hellberg, det husliga arbetet ha blivit företrätt
genom en extra ordinarie ledamot. Behandlingen av denna fråga var
inget an:nat än ytterligare ett exempel på kvinnornas "rättslöshet".
Eftersom skolreformen syftade till att göra kvinnornas yrkesarbete
jämställt med männens, var det så mycket allvarligare.
Hellberg lade inte fram något ändringsförslag. Genom att ta upp
frågan hade han velat visa på behovet av att kvinnorna blev politiskt
jämställda med männen. Majoriteten av första kammarens ledamöter
hade ju nyligen ansett att kvinnorna inte behövde någon rösträtt. 81
Hellberg syftade här på första kammarens avslag på propositionen om
politisk rösträtt för kvinnorna tidigare under 1918 års riksdag. 82
Ecklesiastikminister Ryden informerade avslutningsvis om att han
och andra sakkunniga på området hade kommit fram till att regeringsformen gjorde det omöjligt att inrätta kvinnliga byråchefs- eller undervisningsrådstjänster innan grundlagen hade ändrats. Under det första året fanns det dessutom inte behov av en dylik tjänst, eftersom antalet ärenden skulle vara alltför få. Den föreslagna konsulenttjänsten fick
därför betraktas som en temporär lösning. 83
Utan några allvarligare invändningar godkände därmed riksdagen första kammaren utan votering - det praktiska skolsystemets uppbyggnad. 1918 års praktiska ungdomsskolereform var därmed ett faktum.
204
Sammanfattning
Genom 1918 års praktiska ungdomsskolereform förlängdes skolplikten
med två år genom fortsättningsskolans undervisning. Men skolreformen innebar även att ett enhetligt yrkesutbildningssystem skapades.
Detta dominerades av kommunala yrkesutbildningsanstalter med olika
kvalificerings grad. A v dessa var lärlingsskolan det grundläggande
stadiet, på vars utbildning yrkesskolan skulle bygga vidare. Dessa skolformer skulle komplettera arbetsplatsens utbildning. Dessutom rymde
skolsystemet vissa skolformer med heltidsundervisning, vilka kunde
vara såväl kommunala som enskilda, dock i båda fallen med statsunderstöd. Det var industrins, hantverkets, handelns och det husliga arbetets yrkesutbildningsanstalter som omfattades av 1918 års beslut. Men i
och med att fortsättningsskolan var obligatorisk för alla kom denna
skolform även att bli bottenskola för jordbrukets yrkesutbildningar.
Indirekt omfattade därmed det lägre praktiska skolsystemet även ungdomar i jordbruket.
Propositionen byggde helt och hållet på departementssakkunnigas
förslag, vilket i sin tur till stora delar grundades på folkundervisningskommittens och tekniska kommittens förslag. Den hade utarbetats av
tjänstemän som stod Allmänna folkskollärarföreningen nära. Ingen
med anknytning till näringslivet, exempelvis från Kommerskollegium,
hade deltagit. Därmed hade ecklesiastikminister Ryden betonat de
praktiska ungdomsskolomas koppling till folkundervisningen, inte till
yrkesundervisningen. Detta blev särskilt tydligt på de punkter där särskilda poängteranden gjordes. Det var det enhetligt ordnade skolsystemet med fortsättningsskolan som allmän bottenskola för yrkesutbildningen som stod i centrum. Det var första gången som ordet "bottenskola" klart användes för att beskriva den organisatoriska uppbyggnaden. Denna låg helt i linje med såväl bottenskaleiden som arbetsskoleiden. Den organisatoriska enhetligheten stod även i förgrunden i fråga
om den centrala ledningen. Men det homogena utbildningssystemet
skulle inte vara fullständigt fastlåst till sin organisation. Det gav även
ett visst utrymme för annorlunda enskilda skolor om deras verksamhet
gagnade yrkesutbildningen.
Införandet av det praktiska ungdomsskolesystemet motiverades i
ecklesiastikminister Vämer Rydens proposition med de senaste årtiondenas genomgripande strukturförändringar. En produktiv verksamhet
kunde varken bedrivas inom industrin, hantverket, handeln eller jordbruket utan helt andra och bättre fackkunskaper än tidigare, såväl ekonomiska som tekniska. De förändrade förhållandena hade därmed fått
till följd att de olika näringarna hade ett gemensamt intresse av ut-
205
bildning utöver folkskolans nivå. Tidigare hade fackutbildning kunnat
ges på arbetsplatserna. Numera var dock företagens ekonomiska förhållanden påverkade av den nationella och internationella konkurrensen. I hela nationens intresse måste därför samhället, dvs stat och
kommun tillsammans, träda in och ekonomiskt stödja framför allt den
teoretiska utbildningen som skulle komplettera arbetsplatsens praktiska
utbildning.
På grund av de förändrade sociala förhållandena, inte minst den utvidgade politiska medbestämmanderätten, ställdes helt andra sociala
krav på medborgarna än tidigare. De måste därför även få en utvidgad
moralisk och medborgerlig, fostran. Denna fostran skulle i första hand
ges i fortsättningsskolan. A ven här skulle staten och kommunerna ta
det ekonomiska ansvaret, med staten som största understödjare. Tidigare hade samhället nästan uteslutande understött sådana skolformer
vars undervisning framför allt hade kommit de bättre situerades ungdomar till del. Nu var det hög tid att de kroppsarbetande ungdomarna
fick samma stöd, så att de kunde utvecklas till dugliga medborgare och
kvalificerade arbetare.
I 1918 års skolreform var inte kristendomsämnet det ämne som
ungdomarnas sedliga fostran skulle utgå från. Kristna värderingar och
religiöst~sedliga moment skulle i stället rymmas inom andra ämnen.
skolreformen var därmed till innehållet synnerligen sekulariserad.
Men den var det även till organisationen. Näringslivet och lärarna gavs
inflytande i dess styrelse och ledning. Därmed var det kyrkliga inflytandet väsentligt reducerat.
Skolreformen förutsatte att staten trädde in med såväl central styrning som ekonomiskt understöd i en helt annan omfattning än tidigare.
Därmed skulle statens kostnader öka betydligt. Undervisningsområden
som tidigare hade varit kommunala och enskilda angelägenheter ställdes under statens överhöghet. Men varken statens ökade kostnader eller utvidgade engagemang berördes i statsutskottets utlåtande eller i
riksdagsdebatten. Över huvud taget togs beslutet om 1918 års praktiska
ungdomsskolor utan någon stöne diskussion, med undantag för debatten om kristendomsämnets ställning. Denna fråga dominerade första
kammarens diskussion. Andra kammarens debatt var inte lika begränsad i fråga om ämnesval som första kammarens. skolreformens stora
betydelse både för folkbildningen och för yrkesutbildningen framhölls
och penetrerades här av ledamöter från alla partier. Både socialdemokrater, liberaler och konservativa framhöll betydelsen av att skolsystemet genomfördes i endräkt.
statsutskottet gick längre i fråga om enhetlighet än propositionen
vad gällde den centrala ledningen. En gemensam skolöverstyrelse skul206
le bildas. Denna skulle bestå av en folkskolavdelning och en yrkesskolavdelning, vilka skulle ersätta den befintliga Folkskolöverstyrelsen och
den föreslagna Yrkesskolöverstyrelsen. Dessutom yrkade utskottet på
en förändring av lärlingsskolplikten. Med motiveringen att det var
svårt att dra gränsen mellan yrkessysselsättning i husligt arbete och
annat husligt arbete skulle alla flickor som inte var anställda inom
handeln, industrin eller hantverket omfattas av skolplikt i lärlingsskola
för husligt arbete. Detta måste ses som ett utslag av hemarbetets professionalisering, men också som en väg att nå fler flickor än eljest med
utvidgad utbildning och därmed uppfostran - det var ju förhållandevis
få flickor i jämförelse med pojkar som var yrkesverksamma vid denna
tid.
Frånvaron av någon intensivare kritik måste innebära att många
olika intressen tillfredsställdes. Vänsterpartierna bör ha sett med belåtenhet på att alla befolkningsgrupper gavs ett högre mått av allmän och
medborgerlig bildning. De bör också ha tillfredsställts av de förbättrade möjligheterna till yrkesutbildning för arbetarbefolkningen. På så
sätt utrustades medborgarna genom ökade kunskaper med färdigheter
som gjorde dem kapabla att ta ansvar för sig själva. Samtidigt innebar
detta att samhället skulle kunna fungera smidigt. De konservativa bör
ha tillfredsställts av chanserna att få en bättre skolad och medveten arbetskraft, som genom sedlig och medborgerlig fostran kunde förväntas
arbeta i samhälleligt samförstånd mot ett ökat välstånd. Den grupp som
troligen delvis blev missnöjd var de kyrkliga. Dessa hade fått se sitt
inflytande över folkundervisningens innehåll och ledning successivt
minska under de senaste årtiondena. Nu skulle en skolform inrättas
som inte ens rymde kristendomsämnet Men den nya, mer praktiskt
etiska teologin - den s.k. liberala teologin - var på frammarsch. Denna
ville koncentrera den konfessionella undervisningen till konfirmationsundervisningen och låta skolan enbart ta hand om den allmänt religiöst-sedliga uppfostran. 84
I och med riksdagsbeslutet hade ett mer än tioårigt arbete, som ingalunda hade varit okomplicerat, nått sin fullbordan. Utifrån separata utredningar utan inbördes samordning och utifrån kolliderande och konkurrerande förslag hade ett homogent praktiskt utbildningssystem skapats. Detta anslöt sig nära till den kerschensteinska arbetsskolan och
byggde på bottenskoleprincipen. Detta låg helt i linje med Sveriges
Allmänna Folkskollärarförenings och Sveriges Hantverksorganisations
ideer, vilka dessa organisationer hade drivit såväl officiellt som inofficiellt. Reformen blev ett tecken på att det industrialiserade, allt mer
sekulariserade och snart även demokratiserade svenska samhället höll
på att konsolideras i samförståndets tecken.
207
Noter
l
2
3
4
Carlsson 1964 s 636
RD 1918 Prop.nr 96 s 11
Denne hade 1913 utarbetat propositionen om Folkskolöverstyrelsen (se kap.5).
Sv. folkskolans hist.IV s 182. Franzen 1930 s 279
5 RD 1918 Prop.96 s 123 ff
6 Ibid s 135 ff
7 Rd 1918 Prop.96 s 128
8 Ibid s 139
9 Ibid s 129
10 Lantbruksunderv .kom. bet.II s 72 f
11 RD 1918 Prop.96 s 173, 189,202, 221,232
12 Ibid s 127 f, 131
13 lbid s 126
14 Ibid s 131
15 Ibid s 127
16 lbid s 131 f
17 Denna skolform behandlades mycket kortfattat. Ecklesiastikministern erinrade om att även
dessa skolor kunde ges en praktisk inriktning. Ibid s 315
18 lbid s 143
19 Ibid s 288 f
20 Ibid s 381 f, 421,435 f
21 Ibid s 465 ff
22 lbid s 140 ff
23 Ibid s 209
24 lbid s 132
25 lbid s 214 f
26 lbid s 209
27 Ibid s 133
28 Ibid s 134
29 Ibid s 187
30 Ibid s 189
31 lbid s 133 f
32 lbid s 189
33 Ibid s 165 f
34 Ibid s 211
35 lbid s 211 f, 288 f
36 Ibid s 301
37 Ibid s 216 ff
38 lbid s 245, 248
39 Ibid s 241 f
40 Ibid s 345 f, 414 f, 436 f
41 Ibid s 383 f, 424 f, 438
42 Ibid s 399, 429, 438 f
43 Ibid s 356
44 Ibid s 358
45 lbid s 436 f
46 Ibid s 356 f
47 Ibid s 451 ff, 464 f
48 Ibid s 467 f
49 lbid s 512 ff
50 lbid s 535 ff
51 Ibid s 497
208
52
53
54
55
56
57
58
59
60
61
62
63
64
65
66
67
68
69
70
71
72
73
74
75
76
77
78
79
80
81
82
83
84
RD-ledamöter 1918 s 5 ff
RD 1918 statsutskottets utlåt.nr 105 s 24 f
lbid s 28
RD 1918 Ak prot.nr 50 s 21 f, 24 ff, 36 f. FK prot.nr 30 s 51, 53
RD 1918 statsutskottets utlåt.nr 105 s 18
RD 1918 AK prot.nr 50 s 21 f, 24 ff, 36 f. FK prot.nr 30 s 51, 53
RD 1918 statsutskottets utlåt.nr 105 s 48 ff
Ibid s 72 ff
RD 1918 AK motion nr 339 s l ff
RD 1918 statsutskottets utlåt.nr 105 s 76 ff
RD 1918 AK prot.nr 50 s 8 ff
Ibid s 12 ff, 16, 22, 25, 28, 32, 34
Ibid s 16, 21, 25
Ibid s 14, 32, 34
Ibid s 14, 22 f, 28, 34
Ibid s 17 ff, 29 f, 34
lbid s 9
Ibid s 26 f
Ibid s 38
Ibid s 26
Ibid s 12 ff
Ibid s 24
lbid s 27
Ibid s 40
RD 1918. FK prot.nr 30 s 57 ff
Ibid s 50 ff
lbid s 59
lbid s 61 f
Ibid s 66
Ibid s 63 f
Hadenius, Wieslander, Molin 1969 s 89
Ibid s 67 f
Detta har behandlats av bl.a. Tegborg 1969, Algotsson 1975.
209
9. Reformarbetet bakom 1918 års
praktiska ungdomsskolesystem
Sammanfattning och si utsatser
I centrum för denna avhandling står det drygt tioåriga reformarbete
som ledde fram till 1918 års praktiska ungdomsskolereform - som i
sin helhet aldrig tidigare varit föremål för granskning och analys.
Utgångspunkten för mitt arbete har varit hypotesen att reformarbetet
initierades och styrdes av föreställningen att skolans kvalifikationsoch
kontrollerande funktion, på grund av strukturförändringarna kring
sekelskiftet, inte tillfredställde de behov som fanns. För att Sverige
skulle kunna hävda sig som en industrination var det önskvärt att
utbildningsproblemen löstes i en anda av samförstånd. Jag har antagit
att denna samförståndsanda hade två element. Det ena var ett samarbete mellan näringslivet och staten med förutsättningen att staten tog
på sig en aktiv och understödjande roll. Det andra var en strävan efter
att integrera arbetarna i det etablerade samhället med hjälp av social
fostran. De skulle fostras till medborgerlig duglighet och till arbetsduglighet.
Vilka slutsatser kan nu dras av de empiriska undersökningarna av
reformarbetet? I detta kapitel ska jag först relatera mina resultat till
andra forskares, därefter avslutningsvis sammanfatta och analysera resultatet av mina undersökningar.
Folkuppfostran och yrkesutbildning i relation till annan forskning
Svenbjörn Kilander har behandlat den framväxande intressegemenskapen mellan staten och industrin. Han hävdar att de lägre tekniska skolorna under årtiondena närmast efter 1850 inte tillhörde den s.k.
"allmänna sfär" i vilken staten fick ingripa med t.ex. understöd. De lägre tekniska skolorna, kallade söndags- och aftonskolor, betraktades
enligt Kilander som kommunernas "privata/enskilda" intressen. 1 Han
anser att det var först från andra hälften av 1880-talet, under den organiserade kapitalismens tidsperiod, som staten fick verka tillsammans
med kommunerna för att värna samhällshelhetens intressen. 2
Men detta är en sanning som måste modifieras. Redan 1854 fastställde nämligen Kungl. Maj:t en skolstadga för den tekniska söndags-
211
och aftonskolan i Eskilstuna. Från denna tidpunkt fick skolan ett årligt
statligt bidrag.3 År 1877 fattades beslut om att ge fler afton- och söndagsskolor möjlighet att söka statligt bidrag, under förutsättning att
kommunen bidrog med en minst lika stor summa. Motivet till beslutet
var att staten genom understödet ville uppmuntra kommunerna till att
inrätta skolor och att anpassa skolomas undervisning efter näringslivets behov. På grund av utvecklingen inom industrin var detta en
mycket angelägen fråga. Till bidraget var även kopplat en rätt för statens inspektör över den tekniska undervisningen att inspektera skoloma. 4 Statens understöd var visserligen inte stort men det syftade således till att påverka kommunerna i en av staten fastställd riktning.
Därmed kan knappast hävdas att den lägre tekniska undervisningen enbart betraktades som en enskild angelägenhet för kommunerna. Tvärt
om var det så att statens, kommunernas och näringslivets intressen i
denna fråga ansågs sammanfalla. Som framgått tidigare var detta dock
något som inte gällde handelsundervisningen.
Ser man på alla de i denna avhandling aktuella undervisningsområdena i ett sammanhang, kan det däremot hävdas att det var först omkring 1913-1915 som den förändrade synen på statens uppgift helt
hade trängt igenom. Först då var den förhärskande åsikten att staten,
kommunerna och näringslivet hade ett gemensamt intresse för ungdomamas sociala och medborgerliga fostran samt för deras arbetsskolning.s
Tomas Englund har ingående skildrat hur det samhälleliga, ideologiska och pedagogiska klimatet påverkade utvecklingsarbetet med samhällskunskapsämnet i folkskolan och i fortsättningsskolan från slutet av
1800-talet. 6 Bl.a. har han tecknat utvecklingen av samförståndsandan
samt bottenskole-och arbetsskoleideema i samhällsdebatten.' Själva reformarbetet bakom 1918 års skolreform har dock Englund ägnat betydligt mindre intresse.
Englund har dock studerat utvidgningen av seminariekommitten till
folkundervisningskommitten. Han har särskilt framhållit de spänningar
inom kommitten som fanns mellan folkskalepedagogerna och näringslivsrepresentanternas vilket även jag har penetrerat. Englunds och min
tolkning av de utvidgade direktiv som kommitten fick överensstämmer
dock inte. Jag har visat att en reformering utifrån näringslivets och
samhällets ekonomiska behov visserligen betonades i motiveringen till
utredningsdirektivet. Men själva utredningsdirektivet var särdeles allmänt hållet. Tomas Englund har dock tolkat direktivet på det sättet att
kommitten fick i uppgift både att inrikta fortsättningsskolans undervisning efter näringslivets behov av arbetsmotiverad arbetskraft och
att göra skolan till en yrkesutbildningsanstalt. 9 Jag instämmer inte i det
212
senare. Genom att inte skilja på motiven till utvidgningen och det formella utredningsdirektivet anser jag att Englund gett det senare ett
bindande innehåll som inte fanns. Kommittens uppgift blev att föreslå
hur hela folkundervisningen skulle ges en praktisk inriktning, inte att
föreslå någon reell yrkesutbildning för just fortsättningsskolan. Det
Englund citerar är statsrådsprotokollets utdrag ur skrivelsen från hushållningssällskapens ombudsmöte (vilket för övrigt inte framgår).
Denna skrivelse, liksom direktivet, behandlade hela folkutbildningen,
inklusive yrkesskolorna. Dessutom använde skrivelsen begreppet fortsättningsskolor synonymt med folkskolans alla överbyggnader. Visst
talas det också om ungdomarnas yrkesutbildning, men inte om att det
var fortsättningsskolan som skulle ge sådan. Det var kommitten som
ansåg att just fortsättningsskolan var den skolform inom folkundervisningen som skulle bli föremål för utredning och förslag. Inget sades
i direktivet om vilken skolform som var aktuell.
Englund har även kortfattat behandlat den del av departementssakkunnigas förslag som berörde fortsättningsskolan. Han har betonat hur
de sakkunniga anammade Folkskolöverstyrelsens förslag om att betoningen i undervisningen skulle ligga på ungdomarnas medborgerliga
fostran och arbetsfostran. Yrkessynpunkten fick därmed mindre betydelse i undervisningen. 10 Eftersom det endast är denna skolform som
undersöks, har Englund inte kunnat följa upp hur de bärande elementen i arbetsskoletanken, enligt förebild från Kerschensteiner, fick sin
gestaltning i de sakkunnigas hela förslag. För att göra detta hade det
varit nödvändigt att även beröra lärlings- och yrkesskolan. Han berör
· inte heller hur samförståndsandan även fanns som fundament i de senare skolformernas läroämnen (yrkes- och arbetarlagstiftning, yrkeshygien och arbetarskydd).
Lennart Nilsson har i sitt arbete om yrkesutbildningens framväxt
främst behandlat förändringarna i den tekniska undervisningens strikt
organisatoriska uppbyggnad. Han har påpekat att tekniska kommitten
hade hämtat sina organisatoriska förebilder från centraleuropeiska
länder som hade kommit betydligt längre i sin industrialisering än
Sverige. Samtidigt var det förslag som kommitten lade fram anpassat
efter de svenska utbildningsbehov som fanns i slutet av 1800-talet och i
början av 1900-talet.n Jag har inte heller funnit några resonemang i
betänkandet om vilken utveckling som kunde förväntas inom de olika
industriella sektorerna eller inom hantverket. Detta är utmärkande
även för de övriga utredningarna, dock med ett undantag. Därför
tycks det vara relevant att hävda att de nya utbildningarna syftade till
en anpassning till det rådande läget. Undantaget gäller departementssakkunnigas behandling av de tekniska fackskolorna. En särskild fack213
skola för trävaruindustrin föreslogs just med hänvisning till ett förväntat framtida behov för branschen.
Nilsson har i sin redogörelse för den organisatoriska uppbyggnaden
understrukit vidden av de departementssakkunnigas förslag. Han har
poängterat att deras ambition var att skapa ett enhetligt skolsystem som
inkluderade inte endast den tekniska yrkesutbildningen utan även den
merkantila och husliga. Däremot har inte den fundamentalt nya synen
på kvinnornas yrkesutbildning behandlats, att kvinnor och män skulle
ha samma rätt till utbildning inom alla yrkesområdena.u
Kvinnorna och den tekniska utbildningen har däremot fokuserats av
Gunhild Kyle. Men hon har behandlat de tekniska lärlings- och yrkesskolorna så strikt att departementssakkunnigas betänkande enbart
tycks beröra denna del av näringslivet. Därmed sätts inte de industriarbetande kvinnornas utbildningssituation i relation till övriga kvinnors, såväl hem- som förvärvsarbetande. Kyle har poängterat att de
sakkunniga arbetade utifrån ett helt nytt synsätt på kvinnornas tekniska
yrkesutbildning. Men som jag har visat gällde denna nya syn inte bara
de industri- och hantverksanställda kvinnorna utan omfattade även
kvinnors yrkesutbildning generellt sett.J 3
Det inleiiande skedet- utredningsbehovet aktualiseras
Under 1900-talets första årtionde uttrycktes i åtskilliga sammanhang
ett stort missnöje med den befintliga folkskolan och fortsättningsskolan
samt de existerande tekniska och merkantila utbildningarna. På grund
av samhällets och näringslivets omstruktureringar tillfredsställde skolorna inte de behov som fanns. Hänvändelser gjordes till flera av de
dagsaktuella samhällsfrågorna, såsom emigrationen, den sociala frågan, hotet från socialismen och den utvidgade rösträtten. Skolan måste
träda in där hemmens uppfostran inte räckte till eller där näringslivets
omstrukturering hade eliminerat tidigare rådande uppfostringsfunktioner. Genom undervisning skulle de radikala stämningarna kunna motverkas, samförstånd mellan samhällsklasserna i stället kunna skapas
och därmed även emigrationen kunna hämmas. Samhället, dvs staten
och kommunerna, måste även agera för att näringslivet skulle få relevant utbildad arbetskraft. Allt detta krävde förändringar av skolornas
organisation och undervisningsinnehålL Detta var åsikter som både liberaler och konservativa stod bakom.
Kraven på en reformering av folkundervisningen grundade sig
framför allt på att skolans kontrollerande funktion måste anpassas till
den nya samhällsstrukturen. Arbetarungdomen skulle ges en moralisk
fostran samt en medborgerlig och praktisk utbildning. Onskemålen om
214
en omorganisation av yrkesutbildningarna motiverades främst med
näringslivets nya struktur. Industrin, hantverket och handeln expanderade men man led brist på tidsenligt utbildade och yrkesskickliga arbetare. Skolornas existerande kvalifikationsfunktion var således inte tillfyllest för att näringslivets expansion skulle kunna fortsätta. Men även
behovet av social och moralisk fostran av industriorternas ungdomar
skymtade i sammanhang som rörde den tekniska undervisningen.
De många aktionerna rörande utbildningsfrågor runt om i landet
tvingade till slut den konservativa regeringen Lindman att vidta åtgärder. I oktober 1907 tillsattes tekniska kommitten, ett år senare utsågs
1908 års handelsundervisningskommitte. I januari 1909 utvidgades den
s.k. seminariekommitten till såväl antalet ledamöter som utredningsuppdrag. Den kom nu att kallas folkundervisningskommitten. Utredningarna tillsattes dock utan någon som helst samordning av uppdragen.
Att regeringen tillsatte dessa utredningar måste även ses mot bakgrund av andra faktorer, faktorer som också figurerade i skoldebatterna. För det första rådde efter unionsupplösningen 1905 en allmän
reformiver.14 För det andra sågs emigrationen som ett tecken på att
många negativa samhällsföreteelser krävde politiska, sociala och ekonomiska förändringar. Folkundervisningen var ett av de områden som
nämndes i dessa sammanhang. För det tredje, och inte minst viktigt,
måste kommitteernas tillsättande ses mot bakgrund av det rådande
samhällsklimatet Det svenska samhällets utveckling hade blivit alltmer
beroende av industrins utvecklingsmöjligheter och förmåga att konkurrera med utlandet15 - ett faktum som företagama var väl medvetna
om och utnyttjade för att ställa krav både på samhället och på arbetama.t6Men industrins tillväxt var inte bara avhängigt av arbetskraftens kvalifikationer utan även av att lugn rådde på arbetsmarknaden,
vilket dock inte var fallet.
Efter decemberkompromissen 1906 mellan Sveriges Arbetsgivareförening och Landsorganisationen hade spänningarna mellan arbetsgivarna och arbetarna ökat. De följande åren trappades konflikterna
successivt upp. Efter upplopp, strejker och lockouter lyckades regeringen 1908 avvärja en storkonflikt. Men detta bäddade i stället för en
fördjupad konflikt som 1909 ledde till storstrejk. Utvidgningen av
rösträtten förväntades bli stadfäst av riksdagen 1909. Redan före denna
utvidgning hade socialdemokraterna i 1908 års andrakammarval haft
framgångar. Inom det socialdemokratiska partiet rådde stora motsättningar mellan de radikala, med ungdomsförbundet i spetsen, och den
reformistiskt inriktade partiledningen. 17 Både inom högern och liberalerna fanns det en oro för vilka effekterna av den utvidgade rösträtten
215
skulle bli. Ä ven bland företagare var man bekymrad över den socialistiska arbetarrörelsen och dess kamp mot den etablerade samhällsordningen.18 Genom att reformera folkundervisningen och yrkesutbildningarna kunde, hade hävdats i skrivelser och debatter, sociala problem lösas, ungdomarna utbildas i medborgerliga frågor och bristen på
yrkeskvalificerad arbetskraft åtgärdas. Det är mot denna bakgrund
tillsättandet av kommitteerna måste ses.
Det första utredningsskedet
Både tekniska kommitten och folkundervisningskommitten kritiserade
i sina betänkanden de befintliga kvalifikationsoch kontrollerande
funktionerna. Samhället (dvs staten samt kommunerna) och näringslivet hade ett gemensamt intresse av att tillsammans verka, inte enbart
för att höja ungdomarnas bildningsnivå utan också för att få till stånd
en harmonisk nation. Därför måste statens engagemang i utbildningarna öka.
Tonåringarna skulle fostras till yrkeskunniga arbetare samt till välinformerade och medvetna medborgare som kände till sina medborgerliga rättigheter och skyldigheter. Genom att ges stolthet över sitt
arbete och sin samhällstillhörighet skulle de känna samhörighet både
med sin näring och med nationen. Vad kommitteerna således syftade
till var inte bara att höja ungdomarnas kvalifikationsgrad utan framför
allt till att genom den sociala fostran integrera arbetarungdomarna i
samhällsarbetet De praktiska utbildningarna skulle således även anpassas till statens krav genom att deras målsättning på detta sätt utvidgades. Detta förutsatte att ungdomarnas skolgång utsträcktes över de
svåra tonåren - enligt folkundervisningskommitten med obligatorisk
undervisning för alla, enligt tekniska kommitten för alla anställda
inom hantverket och industrin. I den förras förslag låg betoningen i
undervisningen på den sedliga och medborgerliga bildningen, i den senares på yrkeskvalifikationen. Båda kommitteerna var synnerligen influerade av arbetsskolan i Kerschensteiners skepnad, dvs en av de dominerande reformpedagogiska strömningarna. I denna var den medborgerliga bildningen och samförståndsandan liksom yrkeskvalifikationen centrala begrepp.
1908 års handelsundervisningskommittes syn på yrkesutbildningen
var helt annorlunda. Utgångspunkten för en reformering av den merkantila undervisningen var visserligen att de befintliga skolorna gav
bristfällig yrkeskvalifikation. Men detta relaterades inte till några
strukturförändringar utan till en undermålig organisation och till dominansen av privata skolor. Trots hård kritik av dessa skolor föreslogs
216
ingen omvälvande förändring, de privata skolornas existens hotades på
intet sätt. Handelsundervisningen betraktades inte som en nationell
angelägenhet utan som en enskild, en fråga för kommunerna och inte
minst för handelsnäringen själv. Önskemål uttalades visserligen om
statligt stöd, men ambivalensen inför detta var mycket stor. De uttalanden som gjordes om undervisningens syften var mycket allmänt
hållna vad det gällde arbetskvalifikation. Den merkantila utbildningen
kopplades inte på något sätt ihop med det övriga näringslivet eller med
samhället i stort. Ungdomarnas behov av medborgerlig skolning eller
moralisk fostran berördes inte alls.
Vad beror nu olikheterna mellan kommitteernas hållning till statens
inblandning samt till den medborgerliga och sedliga fostran på?
Visserligen avgavs handelsbetänkandet redan 1910, dvs två år tidigare
än tekniska kommittens och fyra år tidigare än folkundervisningskommittens betänkanden. Men då hade redan den utvidgade rösträtten
för män beslutats och oron på arbetsmarknaden hade kulminerat med
storstrejken. Det finns emellertid en stor skillnad mellan betänkandena,
nämligen deras målgrupp i form av elever.
Under flera årtionden hade arbetarna inom hantverket genom
många och ofta välorganiserade strejker vunnit framgångar. Fabriksarbetarnas strejker och upplopp hade till en början oftast varit spontana och varken särskilt många eller framgångsrika i annat avseende än
att de skapade oro. Under 1890-talet hade deras aktivitet ökat och
aktionerna kom därefter successivt att följa hantverksarbetarnas
mönster. Även grovarbetarna genomförde ett stort antal strejker. I och
med att denna kategori arbetare var lätt att ersätta med andra outbildade, var de dock mindre framgångsrika i sin kamp. 19 Det var således
främst bland de industri- och hantverksanställda som man strejkade.
Detta hade visat sig inte minst vid alla de arbetskonflikter som ledde
fram till storstrejken. Det var i de stora industriorterna som de sociala
och politiska förändringarna var tydligast. Där var de radikala stämningarna en realitet, där inträffade de många upploppen, oroligheterna
och strejkerna och där fanns de många ungdomarna utan arbete och
med dålig skolunderbyggnad. Bland dessa ungdomar fanns de s.k. ligapojkarna, dvs de som inte höll sig till lag och rätt. 2° För industrin
och hantverket var det således nödvändigt att man fick ett redskap för
disciplinering av arbetarungdomarna, nämligen en obligatorisk skola
för tonåringar. De måste disciplineras till goda, välkvalificerade arbetare och medvetna, ansvarskännande medborgare. Med andra ord
skulle de förmås att inordna sig i det etablerade samhällets spelregler i
stället för att ställa till med oroligheter, upplopp och strejker. Detta
217
var en grundförutsättning för att företagen skulle kunna hävda sig i
den internationella konkurrensen.
Handelsnäringen var helt enkelt inte berörd på samma sätt. Den
kunde utvecklas utan att störas av arbetsinställelser och andra oroligheter. Den hade därför inget behov av att staten gick in med ekonomiskt
stöd för att få till stånd en undervisning och uppfostran av alla de anställda inom näringen, så att lugn på arbetsplatserna kunde uppnås.
Den syn som folkundervisningskommitten och tekniska kommitten
hade på utbildningarna var alltså helt skild från den som 1908 års handelsundervisningskommitte hade. Detta korrelerar också väl med respektive kommittes sammansättning.
Tekniska kommitten dominerades av pedagoger från den tekniska
undervisningen. Bland dessa hade det sedan lång tid tillbaka funnits ett
intresse för skolsystem i övriga västvärlden, inte minst i Tyskland. 21
En av ledamöterna var inspektören över den tekniska undervisningen,
Viktor Adler. Han hade tidigare deltagit i arbetet med omorganisationen av Stockholms stads yrkesskoleväsende, vilket kom att bygga på
Georg Kerschensteiners arbetsskolesystem. Både Viktor Adler och
Wilhelm Abenius hade för kommittens räkning gjort flera resor för att
studera andra länders tekniska utbildningar. De hade framför allt imponerats av Kerschensteiners skolor. Kommittens ordförande Theodor
Nordström hade varit inblandad i försöken att få till stånd en lärlingsskola i Örebro. I de diskussioner som då fördes hade man även betonat
ungdomarnas behov av social och medborgerlig uppfostran, dvs ideer
som låg nära arbetsskoletanken. Detta hade gjorts med hänvisning till
industrialiseringens negativa effekter på ungdomarnas fostran. Som lärare i Örebro var säkerligen även Abenius väl förtrogen med de diskussioner som hade förts där. Ä ven gruvdisponenten Hjalmar Lundbohm hade med ett socialt patos aktivt arbetat för att ordna en allsidig
undervisning för gruvarbetarna och deras barn.
I folkundervisningskommitten kom så småningom både arbetsskolan
i Kerschensteiners skepnad och bottenskaleiden att bli ledstjärna för
reformarbetet. De olika turerna dessförinnan kring kommittens sammansättning visade mycket tydligt vilken viktig faktor ledamotssammansättningen kunde uppfattas som. Den konservativa regeringens utvidgning av kommitten 1909 med tre företrädare för det praktiska livet ogillades av kommittens ordförande Fridtjuv Berg. När han blev
ecklesiastikminister i den nytillträdda liberala regeringen 1911 utnyttjade han snabbt möjligheten att ge folkskollärarna ett utökat inflytande.
Fyra nya ledamöter utsågs, varav tre tillhörde Sveriges Allmänna
Folkskollärarförenings inre krets. Därmed dominerades kommitten
fullständigt av folkskolepedagoger, den lärarkategori som mest kom i
218
kontakt med arbetarbarnen samt de sociala och politiska realiteterna
inte minst i industriorterna. Men detta innebar också att det fanns e~
dominans för folkskollärarföreningens pedagogiska ideer. I de båda
mest centrala reformpedagogiska tankegångarna som föreningen förfäktade, dvs om bottenskolan och arbetsskolan, stod ungdomarnas sociala fostran i förgrunden. Denna skulle rymma medborgerlig fostran
och fostran till arbetsduglighet
Vissa delade meningar fanns uppenbarligen inom kommitten om hur
fortsättningsskolan skulle reformeras. En av kommittens näringslivsföreträdare, Erik Johan Ljungberg, uttryckte sitt missnöje över folkskoleföreträdarnas invecklade pedagogiska ideer och över den föreslagna ämnesfördelningen. Men trots detta ställde han sig "i allt väsentli~t" bakom kommitteförslaget. Meningsmotsättningarna tycks således mte ha gällt betänkandets centrala delar. Detta måste ses mot
bakgrund av vilka de bärande elementen i förslaget var. Social fostran
och samförstånd mellan samhällsklasserna var nämligen något som
Ljungberg också varmt pläderade för.
N.ågon liknande förankring i de dagsaktuella pedagogiska ideerna
har mte kunnat beläggas för någon av ledamöterna i 1908 års handelsundervisningskommitte. De köpmän och lärare som ingick i denna
hade uppfattningen att handelsundervisningen främst var en enskild
uppgift, inte en nationell.
Då riksdagen 1913 behandlade handelskommittens betänkande visade
det sig finnas en majoritet för åsikten att staten hade ett intresse av att
kontrollera och understödja handelsutbildningen på samma sätt som
t.ex. den tekniska utbildningen. Men några sociala aspekter på undervisningen anlades inte. 1913 års kommitte tog intryck av de förslag
som te~~ska kommitten och folkundervisningskommitten hade lagt.
Komrmtten hade genom dessa förslag fått skolorganisatoriska förebilder. Men styrande för den skoluppbyggnad som 1913 års kommitte utarbetade var också den kritik som statsutskottet och riksdagen hade
uttalat 1913 samt propåer från den liberala regeringen. Till skillnad
från 1908 års kommitte kritiserades nu den befintliga kvalifikationsfunktionen och den kontrollerande funktionen med samma typ av argument som tekniska kommitten och folkundervisningskommitten hade
använt. Någ.on tveksamhet mot statligt stöd fanns inte längre. Ungdomarna skulle mte bara skolas för sin yrkesutövning utan även för sitt liv
som samhällsmedborgare. Men den medborgerliga bildningen och den
moraliska fostran tjänade enbart som motiv för den merkantila undervisningens reformering. I den konkreta undervisningen återfanns däremot inte alls dessa moment. Detta visar tydligt att handeln inte hade
219
samma behov som hantverket och industrin av en disciplinering av
arbetarna.
·
Behandlingen av utredningsförslagen
Remissbehandlingen av kommittc~betänkandena pågick under intryck av
borggårdskrisen och utbrottet av världskriget. Inför det yttre hotet
avblåstes tillfälligtvis de fackliga och politiska stridigheterna, borgfred
rådde. Behovet av endräkt och nationell samling upplevdes vid denna
tid som stort.
De bärande elementen både i tekniska kommittens och i folkundervisningskommittens förslag, dvs att ge ungdomarna såväl arbetskvalifikation som social fostran, godkändes av majoriteten av remissinstanserna.
Visserligen kritiserade flera näringslivsföreträdare tekniska kommittens förslag. Men kritiken rörde skolorganisationens och läroinnehållets bristande näringsfackliga förankring, inte principen att undervisningen även skulle rymma socialt integrerande moment. De fackliga
momenten motsvarade således inte fullständigt näringslivets egentliga
behov. Men man erbjöds gratis utbildningar som syftade till att skapa
en yrkesutbildad och samarbetsvillig arbetarklass. Det var med andra
ord staten, inte näringslivet, som skulle betala näringarnas fackliga
utbildningar.
Det var inte enbart de båda kommitteernas motiv och förebilder
som var synnerligen likartade. De vände sig även delvis till samma
elever, de industri- och hantverksanställda ungdomarna i 14-årsåldem.
Folkundervisningskommittens förslag innebar att den huvudsakligen
allmänbildande, men efter det lokala näringslivet anpassade, undervisningen i fortsättningsskolan skulle vara obligatorisk för alla ungdomar. Detta gjorde det möjligt för Kommerskollegium att i sitt remissutlåtande förorda att de tekniska utbildningarnas organisation och
undervisning skulle bygga på genomgången fortsättningsskola samt
vara något mer fackorienterad än vad tekniska kommitten hade föreslagit. Därmed blev det föreslagna tekniska skolsystemet än mer likt
det kerschensteinska. En av dem som hade deltagit i Kollegiums remissbehandling, nämligen Henning Elmquist, var för övrigt väl förtrogen med det senare skolsystemet efter sitt tidigare arbete inom Stockholms stads yrkesskolekommitte.
Remissbehandlingen av folkundervisningskommittens betänkande
påverkades uppenbarligen av krigets utbrott. Ett mycket stort antal instanser som företrädde vitt skilda intressen gavs möjlighet att yttra sig
över folkundervisningskommittens betänkande. Trots att förslaget in-
220
nebar en utvidgning av skolplikten med två år genom fortsättningsskolans undervisning, och därmed stora ekonomiska åtaganden både för
staten och för kommunerna, höjdes inga röster mot detta. Däremot var
det en allmän åsikt att en förutsättning var att reformarbetet inriktades
på den allmänna fortsättningsskolan, inte på den yrkesbetonade. En
fortsättningsskola med huvudsaklig betoning på allmänbildning samt
social och medborgerlig fostran stämde således väl in i tidsandan. I
Folkskolöverstyrelsens utlåtande förstärktes dessutom de socialt fostrande momenten i ämnet medborgarkunskap. Motivet var att det var
nödvändigt att fostra ungdomarna till samförstånd så att de kunde integreras i samhällsgemenskapen.
F~lkskolöverstyrelsen dominerades fullständigt av pedagoger från
Sven~e~. Allmänna Folkskollärarförening. Detta kom tydligt till uttryck 1 Overstyrelsens strävan att bestämma inriktningen på hela det
pågående omorganisationsarbetet i enlighet med folkskollärarföreningens i?eer. På. oli~a sätt motive~ades en koppling av hela det lägre
praktiska utbildmngssystemet till folkundervisningen. Pedagogiska
aspekter, inte näringsfackliga, måste väga tyngst. Därför föreslogs till
exempel ~~t all facklig undervisning för ungdomar under 16 år skulle
stå under Overstyrelsens inseende.
Kommerskollegiums förändrade åsikter om den merkantila undervisningen, från dess begäran om utredning 1908 till remissutlåtandena
över de båda handelsutredningama, är mycket intressanta att följa. De
visar t:xdligt på den attitydförändring som skedde under åren 1908 till
1916. År 1908 uppfattades den lägre handelsutbildningen som en enskild angelägenhet, dvs av intresse för kommuner och köpmannaorganisationer. Då utlåtandet över förslaget från 1908 års kommitte utarbetades hade en viss attitydförändring skett. Statens stöd sades nu vara
behövligt, men Kollegium manade till försiktighet så att de befintliga
skolorna skulle kunna hinna anpassa sig. Omorganisationen uppfattades
so~ .en framtidsvision. Kommerskollegium utarbetade aldrig något
officiellt yttrande över 1913 års kommittebetänkanden. Men i föredragande kommerseråds (densamme som vid behandlingen av det förra
betänkandet) förslag sades att staten borde stödja handelsundervisningen på samma sätt som de övriga praktiska undervisningama. Dessutom påpekades att de olika handelsskoloma hade samma ansvar för
ungdomarnas medborgerliga och sedliga undervisning som övriga
yrkesanstalter. En alternativ skolorganisation inspirerad av tekniska
ko~tten utarbetades. De nya ideerna både om statens och näringslivets Intressegemenskap och om behovet av social fostran av arbetarna
hade således trä~gt. igenom även på handelsområdet. Såväl riksdagsmän
som folkunderv1snmgs- och tekniska kommittens organisationsförslag
221
hade banat vägen för detta, inte handelsnäringen själv. Dessutom var
den handelsekonomiska situationen nu svårt plågad av första världskrigets effekter.
Under kriget aktualiserades även kvinnornas husliga utbildning. Två
skilda frågor stod i förgrunden. Dessa handlade dels om en för alla
kvinnor obligatorisk undervisning, dels om en frivillig yrkesutbildning
såväl för arbete i det egna hemmet som för annat husligt arbete.
K vinnarnas, och särskilt arbetarkvinnornas, sociala fostran var ett
klart uttalat motiv inte minst bakom kraven på en obligatorisk undervisning. Kvinnorna skulle undervisas i betydelsen av nykterhet, god
hälsa och rätt sammansatt kost samt trivsamrna hem. Resultatet skulle
bli lyckliga och ~kötsamrna arbetare, vilket i sin tur skulle främja nationens tillväxt. A ven bland motiven för den frivilliga undervisningen
återfanns behovet av kvinnornas sociala fostran.
Med tanke på vilka personer som agerade är det inte förvånande att
den husliga utbildningens sociala fostran betonades så starkt. Många av
dem hade nära anknytning till (eller tillhörde själva) denna tids stora
socialreformatorer, vilka - på grundval av näringsfysiologiska rön såg kvinnornas husliga utbildning som lösningen på många av de problem som förknippades med den sociala frågan. Det är inte heller anmärkningsvärt att den husliga utbildningen aktualiserades just vid
denna tid. Bristen på livsmedel började bli akut, de första ransoneringarna genomfördes under 1916. Dessutom upplevdes behovet av en inre
mobilisering starkt under intryck av de utrikespolitiska hoten. En önskan att samla nationen kring samhällets kärna, familjen och hemmet,
var knappast en förvånande reaktion.
Överarbetningen av förslagen och proposition nr 96
År 1916 tillsattes de s.k. departementssakkunniga för att biträda ecklesiastik- och finansdepartementen vid överarbetningen av alla de
delvis konkurrerande förslagen. Alla de områden som var aktuella företräddes av sakkunniga. Ledamöterna representerade såväl pedagogerna som näringslivet samt de mer betydelsefulla instanser och intressenter som hade varit inblandade i det tidigare arbetet, nämligen
Sveriges Allmänna Folkskollärarförening, Sveriges Hantverksorganisation, Kommerskollegium och Socialstyrelsen. De var alla bemärkta
inom sina respektive områden. Flera hade egna erfarenheter av utbildningsförhållandena utomlands - några var förespråkare av Kerschensteiners skolsystem. Två förhållanden måste särskilt framhållas, nämligen sakkunnigberedningens tydliga vänsterorientering - för första
gången deltog tre socialdemokrater i utredningsarbetet - och inslaget
222
av två kvinnliga sakkunniga. Båda dessa förhållanden speglade två tidstypiska förhållanden, liberalernas och socialdemokraternas politiska
frammarsch i opinionen samt kvinnornas successiva inbrytning på det
politiska området.
De sakkunniga tillsattes mitt under brinnande världskrig och vid en
tidpunkt då de inrikespolitiska stridigheterna hade blommat upp på
nytt. Kritiken mot statsminister Hammarskjölds ekonomiska politik
hade blivit allt starkare. Den uttalades nu inte enbart från vänsterhåll
utan även från företagare. I mars 1917, några månader efter tillsättandet av de sakkunniga, tvingades regeringen att avgå. Den efterträddes
av Carl Swartz högerministär.zz
Under den tid departementssakkunnigas arbete pågick förvärrades
spänningarna inom landet betydligt. Livsmedelstillgången försämrades
och priserna steg kraftigt vilket ledde till hungerdemonstrationer,
upplopp och vilda strejker runt om i riket. En allt större efterfrågan
på arbetskraft medförde krav på högre löner. Efter flera år av problem till följd av den misslyckade storstrejken ökade nu medlemstillströmningen till fackföreningarna. Kampviljan bland arbetarna blev
allt tydligare och tog sig allt radikalare uttryck. Liksom tidigare var
hantverksarbetarna och de yrkesutbildade industriarbetarna särskilt
aktiva. Men dessutom började en tämligen outbildad grupp radikala
arbetare från den mekaniska verkstadsindustrin att agera.z3 Syndikalisternas propaganda om omedelbara aktioner i stället för förhandlingar vann gehör hos många, inte minst bland oorganiserade arbetare.
Inom det socialdemokratiska partiet pågick sedan länge en maktkamp som kulminerade 1917, då den revolutionära gruppen bröt sig ut
och bildade det socialdemokratiska vänsterpartiet. De radikala stämningarna fick näring av februarirevolutionen i Ryssland; förväntningarna om snabba samhällsomvälvningar ökade. Den socialdemokratiska
ledningens och de reformistiska fackföreningsledarnas fortsatta auktoritet över arbetarna var på intet sätt självklar. Hjalmar Branting försökte på olika sätt vinna massornas gehör. Han ställde krav på politiska
reformer och hänvisade till arbetarnas möjligheter att genom de kommande andrakammarvalen få till stånd politiska förändringar. Bland de
konservativa var oron stor för att utvecklingen i Sverige skulle följa
det ryska mönstret.z4
Hur påverkades de sakkunnigas arbete av samhällsstärnningarna? Ja,
till det yttre inte alls. Inga antydningar finns i betänkandet om de dagsaktuella problemen, oroligheterna eller de radikala stämningarna.
Departementssakkunniga framhöll att näringslivets och samhällets
strukturförändringar hade fått till konsekvens att de existerande kvalifikationsoch kontrollerande funktionerna inte var tillfredsställande.
223
. --- . l
Den tid samhället gav ungdomarna fostran och utbildning måste utsträckas. I en anda av samförstånd skulle arbetarna, näringslivet och
samhället verka tillsammans för nationens fortsatta utveckling. Näringslivet och samhället hade således ett gemensamt intresse av att tonåringarna fick fördjupad allmänbildning, moralisk och medborgerlig
fostran samt yrkesutbildning. På så sätt kunde de bli ansvarskännande
medborgare och kvalificerade arbetare. Strävan till integration av
arbetarna var således klart uttalad. Den kraftiga betoningen på social
fostran och samförståndsanda kan dock i sig sägas vara ett tydligt
tecken på de sakkunnigas reaktion på det oroliga samhällsläget
De sakkunniga nöjde sig inte med att sätta upp gränser mellan de
olika utbildningsområdena. Utifrån principen att alla ungdomar oavsett
kön och sysselsättningsområde hade samma behov av skolans/samhällets uppfostran och utbildning, skapades ett enhetligt praktiskt skolsystem med folkskolan som bottenskola. Skolplikt skulle gälla såväl
fortsättningsskolans huvudsakligen allmänbildande undervisning som
lärlingsskolans grundläggande yrkesutbildning. Denna skolorganisation
passade väl in i såväl bottenskole- som arbetsskolepedagogiken. Både
folkskalepedagogiska och näringsfackliga önskemål tillfredsställdes
genom denna uppbyggnad.
Efter de båda vänsterpartiernas framgångar i valet 1917 övertogs
regeringsinnehavet i oktober av en liberal-socialdemokratisk koalition.
En av de sakkunniga från departementsberedningen, socialdemokraten
Värner Ryden, tillika aktiv inom Allmänna folkskollärarföreningen,
utsågs till ecklesiastikminister. Den brådska med vilken Ryden såg till
att propositionen utarbetades visar vilken betydelse han tillmätte det
praktiska ungdomsskolesystemet.
Propositionen grundades fullständigt på departementssakkunnigas
förslag. Det socialt fostrande/disciplinerande motivet var klart uttalat.
Både i propositionen och i riksdagsdebatten underströk Ryden vikten
av att staten, inklusive kommunerna, understödde och styrde ungdomarnas fostran till ansvarskännande medborgare och skickliga yrkesarbetare. Han vädjade till riksdagsmännen om att i fullständig endräkt
bifalla propositionen för att visa alla nationens medborgare hur betydelsefull skolreformen var. Men Ryden varnade också för riskerna
med att inte genomföra skolsystemet - då kunde ungdomarna bli förvildade. statsutskottets behandling visade tydligt på att även undervisningen i lärlingsskolan syftade till social fostran. Eftersom inte majoriteten av alla flickor förvärsarbetade skulle även flickor utan anställning i husligt arbete kunna omfattas av lärlingsskolplikten. Efter
debatter, som inte innehöll några större invändningar, ställde sig
riksdagen bakom 1918 års praktiska ungdomsskolereform.
224
Socialdemokraterna gjorde således gemensam sak med liberalerna och med stöd från högern - för att integrera arbetarna i samhällsgemenskapen. Visst var det nödvändigt för företagens utveckling att arbetarna hade en god yrkeskvalifikation, det skulle yrkesutbildningen
sörja för. Men en aldrig så välutbildad arbetare var av föga värde för
företagen om han fortsatte sitt superi samt sitt odisciplinerade och
samhällsomstörtande beteende. Både yrkesutbildning och folkuppfostran/disciplinering var med andra ord nödvändiga. Den socialdemokratiska ledningens motiv var uppenbarligen att genom skolning fostra
de egensinniga och odisciplinerade arbetarna till att bli en skötsam och
modern arbetarklass med boklig bildning. Det var folkhemmets arbetare som skulle skapas.
Redan 1921 utvidgades det praktiska ungdomsskolesystemet med den
s.k. verkstadsskolan. Denna var en typ av förberedande lärlingsskola.
Undervisningen bestod i hög grad av praktisk undervisning. Till skillnad från i de övriga lärlingsskolorna krävdes endast genomgången
folkskola, inte fortsättningsskola. Undervisningen syftade till att ge
ungdomarna så pass mycket yrkeskunskaper att de lättare kunde erhålla anställning inom industrin och hantverket. Skolformen var framför allt avsedd för hantverket. För många arbetsgivare inom denna
näring var nämligen framför allt den första anställningstiden, då lärlingen inte hade några som helst kunskaper, mycket kostsam.zs
Fick skolreformen den effekt man hade hoppats på? Det finns tecken
som tyder på att 1918 års ungdomsskolereform under 1920-talet inte
blev vad framför allt näringslivet hade hoppats. Behovet av kvalificerad arbetskraft tycks inte ha blivit tillgodosett på ett tillfredsställande
sätt. Vissa uttalanden i den riktningen, t.ex. i riksdagen 1927, tyder på
detta. 26 Den f.d. ledamoten av departementssakkunniga, Nils Fredriksson hade sedan 1918 varit chef för den nyinrättade skolöverstyrelsens
yrkesskolavdelning samt ~nder åren 1921 och 1922 sakkunnig i en
utredning om lärlingslag. A ven Fredriksson var kritisk. Han framhöll
i flera föredrag 1924 att lärlingsskolans utbredning förutsatte inrättandet av en lärlingslag. 27 A v statistik över antalet elever i de praktiska
ungdomsskolorna under 1920-talet (med undantag för fortsättningsskolan) kan visserligen utläsas att skolornas sammanlagda elevantal
ökade från cirka 4.800 år 1920 till 14.600 år 1928. Men det visar sig
att det framför allt var lärlingsskolans kurser för äldre och yrkesskolornas ämneskurser som stod för den mest betydande ökningen.zs A v
annan pågående forskning framgår att det husliga arbetets yrkesutbildning under 1930-talet diskuterades med liknande argument som under
1910-talet. Bland annat uttrycktes önskemål om att göra huslig utbildning obligatorisk för flickor i folkskolor, fortsättningsskolor och hög225
re skolor. 29 En undersökning av utbyggnaden av de aktuella skolorna,
dvs effekterna av reformen, ligger dock utanför ramen för denna
avhandling. Vi vet dock att skolorganisationen i sig existerade ända till
1959.
A v slutningsvis vill jag nämna att även England 1918 beslutade att
införa obligatoriska fortsättningsskolor med en undervisning som var
inspirerad av de kerschensteinska skolorna. Syftet var liksom i Sverige
att få till stånd en disciplinering av arbetarna. Den engelska debatten
fördes med liknande argument som den svenska: de många sysslolösa
förvildade tonåringarna måste ges en social och moralisk fostran så att
de blev goda samhällsmedborgare. Faktorer såsom social, ekonomisk
och politisk oro, framväxten av det demokratiska samhället och behovet av en "nationell effektivitet" bidrog till att skolsystemet infördes.
Till skillnad från i Sverige genomfördes dock detta inte i en samförståndsanda, såväl industrin som fackföreningsrörelsen var motståndare
till systemet. Inte minst dessas motstånd ledde till att fortsättningsskolorna lades ned redan efter några år.30
Sammanfattande reflexioner
Den centrala drivkraften i reformarbetet bakom 1918 års skolreform,
dvs disciplineringen av arbetarna och särskilt av deras ungdomar, var
inte en fråga som enbart begränsades till skolans område. Under årtiondena runt sekelskiftet tog sig detta många uttryck. Sådant som tidigare hade varit ett accepterat beteende i det förindustriella samhället
passade inte alltid in i det allt mer moderna. Superiet är ett exempel på
det. Hantverksarbetarna hade alltid förlagt mycket av sitt supande till
"frimåndagar", men också till arbetstid. Grovarbetarna hade ett liknande alkoholbeteende. För industriföretagarna var alkoholpåverkade
arbetare både ett riskmoment och ett hinder i arbetet. Genom en förändrad alkohollagstiftning, genom polisväsendet som gavs ökade resurser samt genom nykterhetspropaganda utvidgades successivt den offentliga kontrollen av arbetarna. Följden blev bl.a. att fabriksarbetarna
i högre grad drack på ledig lördagstid.3 1
Industrialiseringen medförde även en urbanisering. Det innebar att
en stor mängd arbetare flyttade in från landsbygden till städerna och
större industriorter. De tog med sig ett levnads- och umgängessätt som
radikalt skilde sig från de borgerligas och konservativas livsstil och
värderingar. Detta upplevdes som ett moraliskt hot mot det etablerade
samhället. 32 I och med att båda föräldrarna ofta var tvungna att förvärvsarbeta förlorade många familjer den kontroll av barnen som man
tidigare hade kunnat ha. Många barn blev utan någon som helst tillsyn,
226
eller låstes in i hemmet. Dessutom blev vid sekelskiftet alltfler barn
och ungdomar sysslolösa i städerna och industrisamhällena på grund av
det minskade barnarbetet. Samtidigt spred sig arbetarnas revolutionära
ideer och handlande bland ungdomarna. Barnens och ungdomarnas
levnadssätt och fritid blev på så vis ett socialt problem som måste åtgärdas.33 Detta skedde genom social lagstiftning och genom fostran i
olika frivilliga ungdomsorganisationer, 34 bl.a. de kyrkliga samfundens
söndagsskolor35 och böndernas ungdomsorganisationer.36 Ett annat exempel är scoutrörelsen med sin uttalade ambition att verka för samförstånd genom att samla ungdomar från alla samhällsklasserY
Men även arbetarrörelsen, liksom de övriga folkrörelsema, 38 bedrev
en disciplinering av sina medlemmar. Fackföreningar satte upp regler
och föreskrifter om hur arbetarna skulle uppföra sig såväl på arbetet
som på sin fritid. De skulle uppträda "värdigt" och vara skötsamma.
En stuverifackförening i Umeå skärgård stadgade t.ex att arbetarna
måste vara nyktra, hålla arbetstiderna och inte bråka "på gator eller
inne på offentliga lokaler" .39 Ett annat exempel är hamnarbetarfackföreningen i Norrköping som hade en egen domstol som bl.a. dömde
medlemmar som uppträtt berusade eller som tagit arbete för en ersättning under den av fackföreningen fastställda.40 Fostran av arbetarna
försiggick även i organiserade former genom bl.a. barn- och ungdomsverksamhet41 samt folkbildningsarbete i studiecirklar42, t.ex. i
Arbetamas Bildningsförbund.43
Ett annat exempel på den offentliga disciplineringen är tillkomsten
av 1902 års vanartslag. År 1896 hade Fridtjuv Berg motionerat om att
samhället skulle vidta åtgärder för att stävja den "sedliga förvildningen" bland industriarbetarnas barn. Berg var oroad över att denna
,allt oftare ledde till att dessa barn begick brott. Den s.k. tvångsuppfostringskommitten tillsattes för att behandla frågan. Kommitten slog fast
att staten måste ingripa genom att skapa kommunala barnavårdsnämnder. Dessa skulle ha till uppgift att hålla uppsikt över arbetarbarnens
uppväxtförhållanden så att de inte blev sedligt försummade eller vanartades. Detta förutsatte även ett stort frivilligt förebyggande arbete av
nationens alla "goda krafter", t. ex. skolan, kyrkan och frivilliga föreningar.44
Sammanfattningsvis kan konstateras att det centrala elementet under
hela reformarbetet hade varit att med hjälp av statens styrande, kontrollerande och understödjande verksamhet få till stånd dels en integrering av arbetarna medelst social fostran, dels en yrkeskvalificering.
På så sätt kunde en samförståndsanda uppnås som gjorde nationens vidare välståndsutveckling möjlig. I den tyska pedagogen Georg Kerschensteiners arbetsskolesystem fann man således en lämplig modell
227
som både liberaler och konservativa, samt senare även socialdemokrater, kunde acceptera.
Den "aktör" som framför andra lanserade detta utbildningssystem
var kretsen kring Fridtjuv Berg i Sveriges Allmänna Folkskollärarförening. Genom förankring i reformpedagogiken hade folkskollärarföreningen klart utstakade mål, inte bara arbetetsskolesystemet utan
även bottenskalesystemet Därmed hade man en stabil grund att stå på,
en väl snitslad bana att agera utefter och egna intressen att bevaka. På
olika sätt arbetade denna krets för att deras syn på reformarbetet
skulle vinna gehör. Näringsfackliga och pedagogiska ideer ställdes mot
varandra. Men successivt lyckades man flytta fram sina positioner så
att det folkskalepedagogiska synsättet influerade hela arbetet med att
reformera de praktiska utbildningarna.
Genom sina erfarenheter från utlandet hade inte bara pedagoger
utan även företagsledare (representerade såväl i kommitteerna som
bland remissinstanserna) blivit varse att staten på andra håll gav stort
ekonomiskt stöd till yrkesutbildningen. I konkurrenshänseende är det
knappast förvånande att näringslivsföreträdare i Sverige ville komma i
åtnjutande av samma förmåner som i andra länder. Man ville således
få sitt behov av utbildad och samarbetsvillig arbetskraft tillfredsställt
genom s.tatens och kommunernas försorg. På så sätt kunde man slippa
kostnaderna för den teoretiska yrkesutbildningen och få arbetare som
snabbare kunde utföra ett produktivt arbete. För att motivera detta använde näringslivsföreträdarna argumentet att yrkesutbildningen inte
enbart gagnade näringslivet utan hela samhället; den var ett gemensamt
intresse för näringslivet och samhället.
Pedagogen Åke !sling har framställt 1918 års ungdomsskolereform
som ett verk av den socialdemokratiske ecklesiastikministern Värner
Ryden. Som jag har visat var så ingalunda fallet. skolreformen var
slutprodukten av ett tio år långt arbete, vilket Ryden visserligen var
med om att avsluta. Men grunden för reformen hade lagts långt tidigare.45 Ryden har dock äran att vara den som drev det långa utredningsarbetet till fullbordan. Den proposition han lade på riksdagens
bord kan sägas vara präglad av en anda som hade besjälat även andra
tillskyndare av 1918 års reform. Här gavs uttryck för en mycket positiv uppfattning om strukturförändringarna i det svenska samhället. Här
uttrycktes vidare en stark framtidstro, en framtid där näringslivet
skulle föra landets utveckling framåt tillsammans med delaktiga, arbetsamma arbetare. A v krigsårens oro och svårigheter fanns det inga
spår, inte heller av de tidigare årens sociala och politiska oro. Propositionen var tydligt präglad av den liberal-socialdemokratiska koalitionens samförståndsideer, kompromissanda och förståelse för närings-
228
livets problem. Därmed framstår 1918 års praktiska ungdomsskolereform som ett viktigt bidrag till den senare folkhemsideologin och till
saltsjöbadsandan.
Noter
l
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
32
33
34
35
36
37
38
39
40
41
42
43
44
45
KHander 1991 s 56
Ibid s 222 ff
Tekniska kom. bet.II s 12
lbid s 24 f
Jfr KHander 1991 s 118 ff, 206 ff, 222 ff
Englund 1986 s 53 ff
lbid s 87 ff
Ibid s 207 f
Ibid s 207 ff
lbid s 231 f
Nilsson 1981 s 82
lbid s 74 f
Kyle 1979 s 123 f
Meijer 1956 s 8 ff
Larsson 1977 s 123 f
schiller 1973 s 185
Tingsten 1967 s 181
Englund 1986 s 174 f, 193. Larsson 1977 s 125 ff
Detta har behandlats av bl. a. Lindbom 1938, Cederqvist 1980 och Johansson 1982.
Olson 1992 s 47 ff
Nilsson 1981 s 50
Andrre 1973 s 214
Åmark 1990 s 349 ff
Rd 1921 Prop 1:8 p 212 s 654 ff. Svensk Författningssamling 1921 nr 706 s 1922 ff
Sunt Förnuft. Organ för skattebetalamas förening 1927 nr 4 s 153 f. Herrström 1966
s 32
Fredriksson 1925 s 40, 53, 59, 61, 69
sos s 84
Lövgren 1991 t.ex s 10, 15f, 20
Hendrick 1980
Horgby 1986 s 127 ff, 237 ff
Olson 199247 ff
lbid s 26 ff
Ibid s 60 ff
Sidebäck 1992 s 27 ff
lbid s 304 ff
Ibid s 46 ff
Lundkvist 1977 s 135 ff
Ambjömsson 1991 s 97 f, 261 f
Horgby 1986 s 127
Sidebäck 1992 s 138 ff
Ambjömsson s 117 ff
Olson 1992 s 45 f
Ibid s 31 ff
lsling 1980 s 158 f
229
Summary
DISCIPLINE AND VOCATIONAL EDUCATIO
The path towards the educational reform of 1918 N
Duri~g the decades around the turn of the
.
and mdustrial life experienced a rad'
century, Swedish society
Sweden was transformed f"om
1 ~cal1 structural transformation
•
a
re
ative y unde d 1
.
.
. ·
ated agranan SOCiety to a "mod , . d
.
r. eve oped and Iso1~f production, cou1d compete w~~~ o~~e~stnal s?ciety whic~, in terms
hon was transferred to larger urb
countnes. Industnal producand was mechanized specialized aanndcent~ers l~r densely populated areas
J h
.
'
ra Iona IZed
. n t e new mdustrial areas youn
.·
given occupations as in the count g.Jleop1e did not have the same
industry, the number of individual;;~ ~· Thr~ugh !llechanization of
reduced. The large groups of un
l p oyed m child labor was also
poor elementary education) in the ~d oy~ youths (often with a very
man y as a problem. At the sam mt' ustn areas were experienced by
organize themselves in la bor unioe Ime, workers were beginning to
political demands. The revolution~ and ;a~e ?oth union-related and
children were thus perceived as thr' un IS~Iplmed workers and their
the living conditions of the w~rker:atdagm~st the establishment. As
organized workers increased and th f~tenorated, the number of
became more apparent. The "social
~· ~.ts hof their fighting spirit
~s Ion t us .became the focus of
many discussions. Throu h chan
cratization of Swedish s~iety w ge~ ~~ suffrage m 1909, the demo.
g!e:V forth demanded and presu a~s~~tiat~. The new s~ciety which
CIVIc and professional knowled~~ thano~ Its members !tigher social,
transformation affected even th
. ere.tofore. This process of
schools.
e orgamzat10n and activity of the
At the center of this dissertation s
performed over a ten-year period for t tands ~he extensive work
school reform of 1918 This h . . he. creatiOn of the practical
·
as, m Its entuey
b
of study and analysis. The point of de
, never ee~ the object
the hypothesis that the work of reformpartur~ ~~r the thesis has been
;as Inlti~ted and directed by
the conception that the qualificati
schools, due to the above m ~n- a~ controllmg functions of the
adequately address existing ne:~si~~e o Jtru:tursal changes, did not
.
r er IOr weden to be able to
q:
assert herself as an industrial nation, it was necessary that problems in
education be solved in a spirit of mutual cooperation. A central aspect
of this spirit of cooperation was the establishment of a new partnership
between industrial cancerns and the state, where the state was expected
to play a more active and supporting role. Another element in this
spirit was the attempt to integrate workers in the established society by
means of a social upbringing, that is, educating them both to civic and
professional competence.
The questions which arise directly from my hypotheses and which
give the thesis its structure are:
- Why were the schools to be reformed?
- What type of structure were they instead to have?
- Who was behind the structuring of the new types of schools?
The content and organization of public education and the vocational
Iines had been discussed since the end of the 19th century. During the
first decade of the 20th century, and especially during the years 1906
to 1908, the interest for these types of education increased. The
existing qualification- and reproducing functions of the schools were
seen as unsatisfactory. In the transformed society, it was necessary that
young people be given an entirely different upbringing and education
than earlier.
In 1908 several demands concerning a reformation of public
education, and not least of continuation schools, were directed to the
government. The Swedish Association of Elementary School Teachers
(Sveriges Allmänna Folkskollärarförening), the committee for lower
agrarian education, Skaraborg's Association for Agrarian Schools
(lantmannaskoleförbund) and the annual meeting of the County Agricultural Societies maintained that instruction must be reorganized in a
practical-civic direction. In that way, the school/society could prolang
its influence over the general education and upbringing of young
people. The instruction would even give youths the education they
needed in order to exercise their civic duties in the right manuerthat is, not to listen to political heresy, the revolutionary messages.
Moreover, the youths' interest for productive labor could be
awakened.
The foremost rnadel for the Association of Elementary School
Teachers was the internationally renowned "labor school" which
Georg Kerschensteiner had built up in Munich at the tum of the
century. Swedish teachers had come inta contact with this educational
system through site visits and travel in other European countries.
Through artides in pedagogical journals they spread their knowledge
230
231
of and support for Kerschensteiner' s school organization. Both liberals
and conservatives were attracted by the system and supported a
restruetuTing in accordance with it. In 1910, Kerschensteiner visited
Sweden and presented his ideas in lectures.
The demands for a reformed continuation school were above all
based on the idea that the controlling function of the school must be
adapted to the new societal structure. The demands for a reform of the
technical and mercantHe vocational education were, however, based on
the idea that the qualifying function of this type of education must be
altered in order to better correspond to the new structure of industrial
Iife. It was maintained that the competitive ability and possibilities for
expansion of industry, crafts and trade were inhibited by the lack of
competent workers educated in a modern way. A reform of technical
education was even relevant at the local level, in Stockholm and
Örebro. In these contexts, however, the need for social upbringing and
education for civic duties was also emphasized.
A large proportion of the instruction for lower vocational categories was carried out with little state control or support. But n?w
state supervision was demanded through a more or less comprehens1ve
regulation of these vocationallines and through economic subsidies.
Technical education on a lower level had, for the past several decades,
received minor state subsidies. lt was natural for those associated with
this type of technical education to demand further state support.
Education in trade on a lower level had, however, almost exclus1vely
remained in private management. Those interested in education in
trade were consequently hesitant as to state involvement. For that
reason, one only petitioned for a general supervision of trade
education.
Among those who turned to the government with wishes of varying
type and scope were the Nordie Technical Association (Nordiska
teknikermötet), Sweden's Council for Crafts (Sveriges Hantverksorganisation), the inspector for lower technical education, Viktor Adler,
the inspector for the trade schoolsAlfred Nordfeltand the Chamber of
Commerce (Kommerskollegium). The lower vocational training was
thus taken up by promotors of Swedish industrial Iife and by institutions or individuals who, so to speak, were the extended arm of the
state.
The conservative Lindman government was forced to react to the
many expressions of dissatisfaction concerning the existing education.
In 1907 a technical committee was established followed by a committee
for trade education in 1908. In 1909 the so-called training-school
committee (which since 1906 had worked on a reform of the public
232
school seminars) was given expanded functions and more representatives-it was henceforth called the committee for public education.
At this time an investigation was even in progress concerning the
establishment of an apprenticeship law which was to regnlate the
practical trade education on the job. In addition, the lower agricultural
education as weil as large parts of the advanced vocational Iines were
at this time the object of investigations.
The appointments to the committees must also be seen against the
background of prevalent social issues. The prosperity which had
prevailed for many years peaked in 1906/1907 and was followed by a
recession which continued until 1910, with 1909 as lowest point. At
the same time, competition on the labor market became more intense.
After strikes and riots, threats of both general strikes and general
lock-outs, a major conflict was narrowly avoided through government
intercession in 1908. But discontent and conflicts continued, leading to
the general strike of 1909. During the same period, a struggle was
going on within the Social Demoeratic Party as to the shaping of
socialist struggle, that is, if this should have a revolutionary or
reformist direction. In the election for the seeond chamber in 1908,
the Social Democrats were very successful while the conservatives lost
ground. In 1907, the Riksdag had decided that male suffrage was to be
extended in 1909. This decision increased the fear of businessmen and
socially powerful people for the spread of socialistic, revolutionary
ideas.
The central motivation for the technical committee was that of
adapting the lower technical education to a changed commercial
structure. In this way the companies' possibilities for competition and
growth were to be promoted. This was to take place through radically
increased state direction, control and support and a reformation of the
technical educational Iines. But if Swedish commerce and society in
general were to be able to participate in this international competition,
it was necessary that the youths not only be educated to become
qualified workers hut even schooled to become dutiful citizens. They
must be given knowledge of their civic rights and responsibilities.
What the committee airned for was thus not only a professional
qualification of the workers hut even a social integration. This must be
seen against the background of the expanded suffrage, the conflicts in
the labor market in connection with the general strike and the broader
social question, which often came up for debate.
The committee proposed a school system with three educational
levels. The basic level, the apprenticeship school (lärlingsskola) (which
233
was a continuation of the six-year elementary school), was intended
for the broad mass of workers. Above this, the samewhat more
qualified vocational school (yrkesskola) for higher positions such as
foremen and masters was placed. The task of both of these schools was
to. be that of ~ompleme~ting the p:actical training at the work place
with a theoretlcal educatlon. The thud level, the technical trade school
(fackskola) (with full-time instruction), was to cover the need of the
most important industrial seetars for technical personnel and work
force leaders. By introducing obligatory apprenticeship education for
all employees within industry and crafts between the ages of 14 and
18, the great mass of employees was to be educated. The committee
also intended that an apprenticeship law was to be introduced. With its
help, and of the compulsory school attendance, society and the
employers could to gether foster the nation' s youth.
. Models f~r the practical enforcement of the restructuring of techmcal educatwn had above all been taken from studies of the German
and Austrian .school systems. Ge~any was seen as the primary model.
The su?gestto~s of the committee concerning organization and
appropnate subjects of study were often based on experiences from
Austna and Germany, hut above all on Georg Kerschensteiner's
schoo~s i~ Mu~ch. ~t the same tim~, parts ?f the committee's proposal
were m lme With VIews on educatwn which had been discussed in
Sweden for many years.
Th~ Kerschenstein vocational school was a source of inspiration
even m the reform work of the committee for public education. When
the training school committee was expanded in 1909 to become the
committee for public education, new members from the industrial
seetar wer~ introduced. Th~ committee was no longer dorninated by
rep~esentatlves of the P?hhc schools. This was impopular with the
c~auman of the committee, the liberal Fridtjuv Berg, one of the
pillars of The Swedish Association of Elementary School Teachers.
When Berg, as liberal minister of education and ecclesiastical affairs
took. over responsibility for the committee in 1912, he appointed f ou;
pubhc school teachers, three of whom belonged to the inner circle of
the Teachers' ~ssociation. The committee was now dorninated by the
central pedagogical reform program of the association-their views of
the elementary school as the basic unit and of the vocational school
now becam~ central. In both these schools, the social fastering of
youth stood m the foreground, a fastering which was to include civic
education and inculcating a capacity for profitable Iabor.
The committee for public education maintained that the structural
changes in society and industrial Iife were so great that neither the
234
campanies nor the homes any longer could give young people a
sufficiently moral upbringing. This was especially serious since the
teenage years were a particularly sensitive period. But thanks to the
mentioned structural changes, it was even necessary to make new
demands on the content of the young people's moral education as well
as on the civic education and vocational training they received. lt was
the task of the state to assure that these needs were met.
By introducing a two-year Iong obligatory education in the
continuation school (fortsättningsskola), a continuation of the elementary school, the majority of young people could be given increased
instruction. In order not to interfere with employment, the instruction
was to take place during a few hours each week or be concentrated to a
shorter period of the year. The emphasis was to lie on an intensified
general education, social and civic upbringing. The pedagogkal tactic
for arousing the interest of the teenagers was to, if possible, through
vocational continuing education, tie the instruction to the practical
aspects of Iife- that is, the Iife of the young people as citizens and
workers.
There was a clearly articulated ambition to integrate the working
dass youth in the established society by means of social upbringing.
The youths were to be given such an upbringing that they should
comprehend that the right to vote not only gave them certain civic
rights hut also obligations. Instruction in the subject "professional
knowledge" contained elements of preparatory vocational training. But
even this instruction was dorninated by social aspects, raising the youth
to joy in their vocation and teaching them how to cooperate.
The trade education committee of 1908 had an entirely different
view of education than the technical committee and the committee for
public education. lts point of departure for a reform of education was
certainly that the existing schools gave a defective vocational training.
But this was not related to any structural changes hut to a lacking
organization and to the dmninance of private schools. In spite of harsh
criticism of these schools, no comprehensive change was proposed and
the existence of private schools was not threatened in any way. Trade
education was not perceived as a point of national cancern hut as an
individual question, a question for the local districts and not least for
the industry itself. A desire for state subsidy was expressed, hut
hesitancy over this question was very great The suggestions made by
the comrnittee conceming the purpose of this type of education were
very general in tone, emphasizing primarily the vocational qualifying
aspects of the training. The mercantile education was not in any
235
r!
manner related to industrial Iife or society at large. The need of the
youths for civic or moral schooling was not mentioned at all.
The committee suggested that some two-year trade schools (handelsskola) with full-time instruction should be established on a trial basis.
The task of the schools was to educate office workers and shop
assistants. In addition, evening courses (aftonskola) should be arranged. These were to include everything from brief, voluntary courses to
a two-year line with obligatory subjects. These were intended for
office workers, shop personneJ and younger merchants. The majority
of the proposed lines of education were based on a completed course in
the seven-year elementary school, a form of education which at that
time was not generally established.
The liberals, with Karl Staaff as Prime Minister, had taken over
govemment after the Second Chamber election of 1911. In accordance
with the suggestions of the trade committee, a proposition for the
Riksdag meeting of 1913 was elaborated. The Riksdag, however,
rejected the proposition on pedagogkal grounds. Criticism was directed partly towards the proposition's lack of grounding in contemporary pedagogkal thought, partly towards the fact that it did not
take the existing schools into consideration. Moreover, the demand for
a seven-year elementary school as qualifying basis was disliked-this
was, as has been mentioned, not generally established. But the majority
of the speakers in the Riksdag debate were not critical of the idea that
the state should subsidize the lower commercial instruction. On the
contrary, many demanded that this should be given the same support as
other types of vocational education. The Riksdag therefore expressed a
desire that a new investigatory group be appointed.
The same year, such a group was appointed-the trade education
committee of 1913. The committee proposed that two-year trade
schools (handelsskola), one-year trade schools (handelsskola) and
separate courses in trade (handelskurs) should be established. The first
two types were to have full-time instruction. Both addressed themselves to those who sought employment in trade or who intended to
start a smaller business. But the schools were even to educate people
for less highly qualified office or warehouse jobs. The entrance requirements varied. The two-year school was to be a continuation of the
six-year elementary school, the one-year school a continuation of the
continuation school. The aim of the courses in trade was to give
employees an opportunity for further education in conjunction with
their work. This applied both to lower and higher levels of instruction.
The instruction was directed to pupils of different ages and with
236
different educational background. For that reason the courses had
varying entrance requirements.
The committee held that the structural changes in industriallife had
made it necessary to reform mercantHe education. Even now it was
maintained that the restruetuTing must take place gradually so that the
private schools might have time to adapt their own activity. There was
no hesitancy towards the idea of state involvement in trade instruction.
The committee maintained that the youth must not only be schooled
for their actual employment hut even for their lives as citizens. B ut
this was apparently empty rhetoric, since there was no instruction in
moral or civic subjects in the proposed curricula.
Both the committees of 1908 and 1913 took a different stand
towards civic and moral upbringing, and partially to state involvement, than the technical committee and the public education committee. What lay behind these differences? There is a major difference in
the proposals which must be taken into consideration, that is, the group
for which they were written-the pupHs.
For several decades, crafts workers had been successful in frequent
and often well-organized strikes. During the 1890's, strike activity of
factory workers also increased. Even manual laberers drove through a
large number of strikes. Since these workers could easHy be replaced
with other uneducated workers, they were, however, less successful in
their struggle. The largest number of strikes thus came from industrial
workers and workers engaged in crafts. Businessmen and politicians
had become aware of this situation through all the labor conflicts
leading up to the great strike of 1909.
It was in the large industrial areas that social and political changes
were most apparent; there the many riots and strikes took place; there
the large numbers of unemployed youth with poor educational
background could be found. The public school teachers were those
who came into close contact with the workers' children in theseareas
and who could observe the poverty in which many of them lived.
It was necessary both for industries and crafts to obtain a tool for
disciplining working class youth, that is, a mandatory school for
teenagers. They must be disciplined into good, weil qualified workers
and conscious, responsible citizens. They were to be obliged to participate in the rules of established society rather than provoking riots,
disturbances and strikes. This was a basic precondition for the ability
of Swedish businesses to compete on an international level. But those
engaged in mercantHe interests were not affected in the same manner.
This type of business could develop without being disturbed by strikes
or other types of conflicts. Thus, businessmen engaged in trade had no
237
need for state involvement or economic subsidy in order to establish
an education and fastering of all employees so that order would
prevail at the places of employment.
During the period in which the proposals were under circulation
and reworking, intemal political conflicts led to the court yard crisis
(borggårdskrisen) of 1914. The outbreak of World War I meant that
political and union conflicts temporarily ceased, and a truce was
declared. The need for national unity and cooperation was, for a time,
overriding.
The majority of those who commented upon the proposals accepted
the reasoning of the technical committee and the committee for public
education that the schools would give the youth both vocational
qualification and social fostering. Certainly, several representatives of
trade and industry criticized the proposed technical school forms and
curricula for a lacking grounding in the vocation itself. But the
principle that all instruction should contain a socially fastering element
was not rejected by anyone.
When the Chamber of Commerce received the proposal of the
technical committee for comment, the proposal of the public education
committee had already been prepared. Since the proposals of these
comrnittees partially overlapped, the Chamber suggested a marked
vocational direction in the technical instruction. In order to justify the
establishment of apprenticeship schools, it was necessary to find a
profile for the instruction and to demarcate the difference between
these schools and the proposed schools suggested by the committee for
public education. The Chamber of Commerce therefore emphasized
the technicallvocational aspects of instruction in the apprenticeship
school. The instruction in vocational schools could thereby be placed
on a samewhat more qualified level than before. A specialization of
the curriculum in the vocational schools was furthermore proposed
through an expansion with foreman- and mastercourses. The chairman
of the crafts' organization, C.J.F. Ljunggren, had, through an active
and unconventional sponsorship, been responsible for this part of the
proposal. Even the proposed technical trade school (fackskola) was
held to be unsatisfactory. Therefore, the Chamber meant that special
schools for different branches of the industry must be complemented
by a more general, technical school (teknisk skola).
The proposal of the committee for public education that the primary
aim of the continuation school was to give an increased general
education, social upbringing and education for civic duties was
approved. There was no objection to the fact that compulsory school
238
attendance would thereby be increased by two years of part-time
studies, in spite of the fact that this meant a large economic
responsibility for individual districts, municipalities and, not least, for
the state. It was, however, the general opinion among the consolting
bodies that the work of reform must be directed towards the general
continuation school. It was held that it was still premature to make
such plans for the vocational curriculum. The Board of the Elementary School (Folkskolöverstyrelsen) furthermore suggested in their
report a building up of the socially fastering elements in the subject
"civic studies". This was held to be necessary for the fastering of
youth to cooperation and thereby for their integration in society at
large.
But the review of the Board the Elementary School to a large extent
dealt with the ongoing work of reform. The major issue was whether
this should be directed by public school-pedagogkal or industrial/union aspects. This was a question of interest for the teachers on
the governing board and thereby a question of power. Keeping in
mind the composition of the group partkipating in the treatment of
this issue, this is not a surprising result. The governing board was
actually dominated by former members of the committee for public
education, who moreover belonged to the inner circle of Sweden's
General Association of Public School Teachers.
The Chamber of Commerce's consideration of the reports of both
trade committees clearly showed how the perception of mercantHe
instruction was affected by the other investigations. In the report on
the proposal of the committee of 1908, the Chamber spake for a very
careful and successive restructuring. The proposed report which was
being prepared in 1913 was never completed. This work pragressed at
a time when the lack of foodstuffs resulting from the World War
began to be acute; the first rations were put into effect in 1916. 1t was
now held that the lower mercantile schooling not only had a
responsibility for vocational training hut even a more general social
responsibility. lt was therefore primarily a cancern for the state. A
proposal for an alternative school organization, which was inspired by
the technical committee, was also warked out.
During the war, a demand that the state provide vocational training
in home economics was raised. The demand was also made that an
initial basic instruction in household work should be mandatory for all
girls. The social fastering of the girls, especially those from the
working class, was an explicit motive for the demands made for a
mandatory education. They were to be instructed in the importance of
sobriety, good health andgoodnutrition as weil as of pleasant homes.
239
The hoped for result was happy and diligent workers, which in tum
furthered the growth of the nation. Those acting in this cause had a
close association with the great social reformers of the era who, basing
their ideas on nutritional physiology, saw the domestic education of
women as the solution to many social problems. That these ideas
gained relevance at this particular time is hardly surprising. Given the
externa! threats, the need for an intemal mobilization was all the
greater. The nation was to be unified around the core of society- the
family and the home.
In 1916 the so-called departmental specialists were appointed. In the
course of the investigatory phase, it had been seen that the proposed
school types on several points collided with each other A wish had
been expressed from several parties that the proposals should be
reworked and integrated. All the relevant areas were represented by
specialists. These were noted within their areas of expertise. Several
had personal experience of the darninating reform-pedagogkal ideas,
such as the basic school- and the workers' shool ideas. Following a
certain demonstration from the womens' organizations and some of the
specialists, even the domestic education was represented. The specialist
committee had a pronounced leftist majority, and social democrats
participated for the first time.
Their task was to define clear limits between the school forms of the
various areas of education. But the specialists went even further. They
suggested a unified organization with the continuation school as basis.
All youths who did not continue to higher education were to be given
an intensified general education through the two-year compulsory
continuation school (fortsättningsskola). Following this, there was a
unified vocational education for all men and women employed within
industry and crafts, trade and domestic work. The apprenticeship
school (lärlingsskola) was mandatory for this group. It was, however,
the task of the municipalities or districts to decide when the mandatory
education was to be introduced and which vocations were to be
included. Following the apprenticeship school was the somewhat more
qualified vocational school (yrkesskola). Both these school types
presupposed that the pupil already had employment since the
theoretkal education of the school was to complement the practical
education of the workplace. For those youths within trade and
domestic work who had not been able to participate in one of these
courses of vocational instruction, trade or household education with
full-time instruction was proposed. A higher level consisting of
technical secondary schools (tekniskt gymnasium), technical trade
240
schools (teknisk fackskola) as well as secondary trade schools (handelsgymnasium) was moreover linked to the technical and trade school
system. This was a school organization which eminently suited both the
basic school and the vocational school pedagogics. Public schoolpedagogical and trade/union desires were satisfied through this
construction.
The experts motivated their suggestions through the structural
changes of industriallife and society. The period during which society
gave young people fastering and education had to be extended. The
workers, businessmen and society must, in a spirit of cooperation, act
towards the continued development of the nation. Industry and society
had a common interest in giving the teenagers an intensified general
education, a moral and civic upbringing as well as vocational training.
In this way they could become responsible citizens and qualified
workers. There was, in other words, a marked intention for social
integration of the workers.
The experts had been appointed in the middle of a raging world war
and at a time when intemal political conflicts blossamed anew. The
lack of foodstuffs became even moresevereat the same time as prices
rose drasticall y. This led to hunger riots, demonstrations and wild
strikes. The workers demanded higher salaries. Their willingness to
fight became ever more pronounced and took a radical expression.
The craftsmen and industrial workers were especially active. At the
same time, the power struggle which had gone on over a Iong period
within the social demoeratic party culminated in 1917- the
revolutionary group split off and formed the social demoeratic leftist
party (socialdemokratiska vänsterpartiet). The radical sentiments were
further enflamed by the Russian Revolution. The concern for what
might now occur was great among the Swedish establishment. On the
outside, none of this was noticeable in the expert proposals. But the
marked spirit of cooperation and emphasis on social fastering is in
itself a clear sign of reaction to the prevailing social unrest
After the success of both leftist parties in the election of 1917, the
government was made up of a liberal-social demoeratic coalition. One
of the experts from the investigatory group, Värner Ryden (who was
also active within the Swedish Association of Elementary School
Teachers) was appointed minister for education and ecclesiastical
affairs. After only four months a proposition was submitted to the
Riksdag. The proposition was thoroughly based on the expert
committee's suggestions. The socially fostering/disciplining theme was
clearly expressed. Both in the proposition and in the Riksdag debate
Ryden emphasized the importance of the state and the municipalities
241
r
supporting and steering the upbringing of young people into
responsible citizens and skilled workers He beseeched the members of
the Riksdag to unanimously accept the proposition in order to show all
the citizens of the nation how important the reform was. But Ryden
also warned that the nation's youth could become unruly if it was not
carried through.
The departmental specialists had suggested that the central
administration and control of the vocational instruction should be
carried out by a Board of Vocational Education (Yrkesskolöverstyrelse). But in accordance with a suggestion from the govemment
committee, the Riksdag decided that a general Board of Education
(Skolöverstyrelse) should be instituted. This was to be made up of a
public school section (replacing the Board of Elementary School) and
a vocational school section. In addition, the mandatory apprenticeship
course in home economics was expanded to include all girls not
employed within trade, industry or crafts. Without any major
discussion, the proposition was accepted by both chambers of the
Riksdag. A labor of more than a decade had now been completed.
The social demcerats had thus actively, together with the liberals and
with support from the conservatives, worked towards a type of school
whose aim it was to integrate workers in society at large. Through
vocational instruction, the workers were to be given a high professional qualification. But a highly qualified worker was of little value for
a busin~ss if. he continued to get drunk and to act in an undisciplined
and antl-socml manner. The workers must therefore be given both
vocational training and social fostering.
But the disciplining of workers and their children was not a
question limited to the educational realm. Industrialization and
urbanization meant that a large working population, moving in from
the countryside, brought along to the city a lifestyle and social patterus
which were radically different from the bourgeois and conservative
values they encountered. They did not always fit into an ever more
modem society. Their lifestyle could also be experienced as a threat to
the established society. Through a changed regulation of laws
governing purchase of alcohol and through increased resources for the
poli~e, the official control of the workers' alcohol consuroption was,
for mstance, augmented. Since both parents in the industrial society
were often forced to work outside the home, many families lost the
control of their childrens' leisure time which they could previously
exercise. Some children were locked in at home, others roamed
around unoccupied. Child labor had moreover decreased. At the same
242
time, the workers' revolutionary ideas and action spread among the
young people. The leisure time of children and youth thus became a
social problem which had to be handled in some way. This was done
through upbringing in different types of voluntary youth organizations, among others the Sunday schools in various denominations,
the youth organizations of the farmers and the scout movement. One
example of the public disciplinary actions is the neglect law of 1902.
This was developed in order to give the municipalities the possibility
of observing the home situation of working dass children. Child care
councils (barnavårdsnämnd) were established sothat society should be
able to intervene in the cases where children were neglected.
The workers' movement, as the other populistic movements, carried
on disciplining of their own members. The union made rules and
admonitions as to how the workers were to behave not only on the job
but even off it. lt was, for instance, regulated that they should behave
in a "dignified" manner and be orderly. But social upbringing also
took place through the child and youth activities of the workers'
movement and through general public education in voluntary study
gro ups.
In conclusion, the practical educational system of 1918 was the result
of a decade of work which, for a long time, had been carried out
without any intemal coordination. The school organization was closely
associated with the Kerschenstein vocational school and built on the
basic school principle. Behind this program was, above all, the circle
around Fridtjuv Berg in the Swedish Association of Elementary School
Teachers. They had worked in various ways to advance their view of
the task of reform. Successively, the public school pedagogkal views
had come to influence the entire reform of the practical educational
lines. The social democrat Vämer Ryden was able to bring the work to
a successful conclusion. The proposition expressed a very positive
view of structural changes in Swedish society. lt expressed a strong
belief in the future, a future where industry would bring the nation' s
development forward together with participating, diligent workers.
The proposition was also characterized by the liberal-social demoeratic
coalition's ideas of cooperation, a spirit of compromise and
understanding of the problems of trade and industry. The vocational
school system of 1918 can thus be considered one of the cornerstones
of the Swedish "folkhem" (wellfare state) ideology and the so-called
"Saltjöbad"-spirit.
243
Käll- och Ii tteratutförteckning
Otryckta källor
Arbetarrörelsens arkiv:
Hembiträdesföreningen i Stockholms arkiv, Styrelsens protokoll (Hembi trädesför. arkiv)
Socialdemokratiska kvinnoförbundets arkiv, Centralstyrelsens protokoll (Soc.dem.kvinnoförb:s arkiv)
Riksarkivet (RA):
Allmänna Valmansförbundets arkiv (A VF)
Civildepartementet, Inkommande diarium
Civildepartementet, Konseljakter
Ecklesiastikdepartementet, Inkommande diarium
Ecklesiastikdepartementet, Konseljakter
Ecklesiastikdepartementet, statsrådsprotokoll
Finansd~partementet, Konseljakt
Finansdepartementet, statsrådsprotokoll
Folkskolöverstyrelsens arkiv (FolkSÖ)
Kommerskollegium, Huvudarkivet, Stora dossierserien Fiaa: 10731075 (KK)
Kommitte nr 46, sakkunnigkommitten 1916
Släkten Bergs från Fellingsbro arkiv
Sveriges Allmänna Folkskollärarjörenings arkiv (SAF), Sveriges
Lärarjörbund:
Protokoll för centralstyrelsen för Sveriges Allmänna Folkskollärarförening
Sveriges Industriförbunds Arkiv (SIF):
Protokoll för Sveriges Industriförbunds arbetsutskott
Sveriges Hantverksorganisations arkiv (SHO):
Protokoll från sammanträden med centralstyrelsen för Sveriges Hantverks- och Industriföreningar
Protokoll från sammanträden med styrelsen för Sveriges Hantverksorganisation
244
Handlingar vid Sveriges Hantverksorganisations årsmöten 1906, 1907,
1915, 1917
Verkställande utskottets protokoll
Stora Kopparbergs Bergslags AB:s arkiv, Falun (SKAB):
Disponentkontoret 1878-1918
Tryckta källor
- (1908 års handelskom. bet.) "Betänkande afgifvet af den för utre?ning af frågan om handelsundervisningens ordnande af Kungl Maj:t
den 18 sept 1908 tillsatta kommitten", Stockholm 1910
- (1914 års handelsunderv.bet.) "Betänkande angående upprätta~de
av handelsskolor avgivet av enligt nådigt beslut den 29 aug 1913 tillkallade kommitterade", Uppsala 1914
- (1915 års handelsunderv.bet.) "Betänkande angående upprättande
av handelskurser m.m. avgivet av enligt nådigt beslut den 29 aug 1913
tillkallade kommitterade", Uppsala 1915
- (Dep.sakkunnigas bet.) "Betänkande angående fortsättnin~ss~olan,
den lägre tekniska undervisningen, den lägre handelsundervtsnmgen
och näraliggande undervisningsområden avgivet av enligt nådigt beslut
den 3 november 1916 tillkallade sakkunniga", Stockholm 1917
- (FolkSÖ:s utlåt.) "Underdånigt utlåtande angående fortsättningsskolan avgivet den 15 juni 1916 av Kungl Folkskolöverstyrelsen",
Stockholm 1916
- (Folkunderv.kom. bet.Il) "Folkundervisningskommittens betänkande nr 2. Angående överstyrelse för folkundervisningsväsendet anordnad såsom del av en för rikets skolväsen gemensam överstyrelse. Avgivet den 20 dec 1912", Stockholm 1913
- (Folkunderv .kom. bet. V) "Folkundervisningskommittens betänkande V angående fortsättningsskolan avgivet den l augusti 1914", Stockholm 1914
- (Förteckning över statliga utredningar) "Förteckningar över statliga utredningar 1904-1945 utgiven av riksdagsbiblioteket", Norrköping 1953
- (Industrien och jolkundervisningen) "Industrien och folkundervisningen. Uttalanden från landets folkskolinspektörer". Sveriges
Industriförbund, småskrifter nr l, Stockholm 1911
- Kerschensteiner, Georg "Medborgerlig uppfostran", Pedagogiska
skrifter 1912 nr 6
- Kerschensteiner, Georg "Grundfrågor rörande skolans organisation", Pedagogiska skrifter 1910 nr 54
245
- (Kommerskollegium l) "Utlåtande angående den lägre tekniska undervisningens ordnande avgivet av Kungl Kommerskollegium. I Utlåtande", Stockholm 1915
- (Kommerskollegium Il) "Utlåtande angående den lägre tekniska undervisningens ordnande avgivet av Kungl Kommerskollegium. II Bilagor", Stockholm 1916
- (Lantbruksunderv.kom. bet./) "Betänkande angående ordnande af
den lägre lantbruksundervisningen afgifvet af den för ändamålet af
Kungl Maj:t den 14 juni 1907 tillsatta kommitten. Del II Bilagor",
Stockholm 1909
- (Lantbruksunderv.kom. bet.![) "Betänkande angående ordnande af
den lägre landtbruksundervisningen afgifvet af för ändamålet af
Kungl. Maj:t den 14 juni 1907 tillsatta kommitten. Del l. Kommittens
förslag", Stockholm 1909
- "Förhandlingar vid Sveriges Industriförbunds ordinarie årsstämma
och det i samband därmed anordnade diskussionsmötet i Stockholm
den 18 april 1913". Meddelanden från Sveriges Industriförbund,
Stockholm 1913
- "Minneslista för andrakammarvalen. Till tjänst för valförättare och
valmän", Göteborg 1908
- (Program för SAP) "Program för Sveriges Socialdemokratiska Arbetareparti antaget på 4:de partikongressen i Stockholm den 4 juli
1897", Stockholm 1898 Riksdagens protokoll
- (RD-ledamöter 1918) Bihang till förteckning över kamrarnes
ledamöter vid lagtima riksdagen 1918", Stockholm 1918
- Social Tidskrift
- (SOS) "Yrkesundervisningen läsåret 1928-1929 av Kungl. skolöverstyrelsen. Sveriges Officiella Statistik - Undervisning. Tabellbilaga, tabell 29", Stockholm 1931
- SOU 1924:41 "Utredning med förslag tilllag om lärlingsväsendet i
vissa yrken. Enligt Kungl Maj:ts uppdrag avgivet av kommerskollegium och skolöverstyrelsen den 2 oktober", Stockholm 1924
- (Statistisk översikt) "Statistisk översikt av det svenska näringslivets
utveckling åren 1870-1915 med särskild hänsyn till industri, handel
och sjöfart av kommerskollegium. Statistiska meddelanden. Ser A,
Band III:1", Stockholm 1919
- "Sunt Förnuft. Organ för skattebetalamas förening 1927 nr 4"
"Svensk Författningssamling 1921 nr 706"
- Svensk Läraretidning
- Svenskt Biografiskt lexikon
- (Sveriges Industn) "Sveriges Industri. Översikt utgiven år 1948 av
Sveriges Industriförbund", Stockholm 1948
- Sveriges statskalender 1912, 1914
- (Tekniska kom. bet./) "Underdånigt utlåtande och förslag till den
lägre tekniska undervisningens ordnande avgivet av den av Kungl.
~aj:t den 4 okt 1907 tillsatta kommitten. I Utlåtande och förslag",
Orebro 1912
- (Tekniska kom. bet.![) "Underdånigt utlåtande och förslag till den
lägre tekniska undervisningens ordnande avgivet av den av Kungl.
Maj:t den 4 okt 1907 tillsatta kommitten. II Den lägre tekniska
undervisningen i Sverige. Bilaga: Statistiska uppgifter angående inom
rikets industri och industriella verk anställda tekniker", Örebro 1911
- Tidskrift för hemmet 1914
- (Uppfostran till livsduglighet) "Uppfostran till livsduglighet.
Yrkesskolefrågan belyst genom uttalanden av doktor Georg Kerschensteiner, professor Frans von Scheele, kanslirådet Hugo Tigerschiöld,
fröken Gertrud Adelborg och agronom Nils Hansson", Stockholm
1911
- Vem är det? 1912, 1920, 1933
- von Scheele, Frans "Folkuppfostran och yrkesutbildning", Stockholm 1911
- "Yrkesskolornas inrättande i vårt land. Förslaget till fortbildningsskola i Stockholm", Teknisk Tidskrift 9 sept 1911
Bearbetningar
- Algotsson, Karl-Gustaf "Från katekestvång till religionsfrihet. Debatt om religionsundervisningen i skolan under 1900-talet", Uppsala
1975
- Ambjörnsson, Ronny "Den skötsamme arbetaren. Ideer och ideal i
ett norrländskt sågverkssamhälle 1880-1930", Malmö 1991
- Andersson, Ivar "Arvid Lindman och hans tid", Stockholm 1956
- Andrce, Carl Göran "Från ord till handling? Den svenska arbetarrörelsen inför revolutionen, 1917-1918", i: Från fattigdom till överflöd. En antologi om Sverige från frihetstiden till våra dagar. Red
Steven Koblik, Malmö 1973
- Björk, Staffan "Heidenstam och sekelskiftets Sverige. Studier i hans
nationella och sociala författarskap", Stockholm 1946
- Björken/id, Bertil "Kvinnokrav i manssamhälle. Rösträttskvinnorna
och deras metoder som opinionsbildare och påtryckargrupp i Sverige
1902-21", Uppsala 1982
- Brusewitz, Axel "Kungamakt, herremakt, folkmakt. Författningskampen i Sverige (1906-1918)", Stockholm 1951
247
- Bröms, Klas "Fridtjuv Bergs pedagogik med tyngdpunkt på tid
före hans första statsrådsperiod", Stockholm 1964
en
- Bäc~ström, Kn~~ "A.rbetarrörelsen i Sverige. II Den politiska
arbetarrareisens sprangmng och ett nytt revolutionärt arbetar artis
uppkomst", Stockholm 1971
p
l ~arlsson, Sten "Svensk historia II. Tiden efter 1718", Stockholm
96
- .C.ederqvi~t! Ja.ne "Arbetare i strejk. Studier rörande arbetarnas
politiska mobihsenng under industrialismens genombrott. Stockh 1
1850-1909", Stockholm 1980
m
:-/De Geer, .Hans "Rationaliseringsrörelsen i Sverige. EffektivitetsIdeer och SOCialt ansvar under mellankrigstiden" Stockholm 1978
- De Geer, Louis "Politiska hågkomster från åren 1901-1921"
Stockholm 1926
'
- Englund, Tomas "Samhällsorientering och medborgarfostran i
svensk skola under 1900-talet. Kap 1-4", Uppsala 1986
- (Fackskolan för huslig ekonomz) "Fackskolan för huslig ekonomi ·
Uppsala, Under H.K.H. Kronprinsessan Margaretas beskydd" Uppsal I
1914 (broschyr)
•
a
°
-;96~lood, Hulda "Den socialdemokratiska kvinnorörelsen", Stockholm
- ~lori~, C~istina "Kampen om katedern. Feminiserings- och professwnahsenngsprocessen inom den svenska folkskolans lä ko
1860-1906", Umeå 1987
rar ar
- Franzen, Jöns "Sveriges allmänna folkskollärarförening 18801930. Minnesskrift", Stockholm 1930
- Fredriksson, Nils "I det praktiska livets tjänst. Föredrag och uppsat~er angåen~e yrkesundervisning och därmed sammanhängande
socml.a och nationalekonomiska frågor", Stockholm 1925
- Gzsselberg, Margareta "Att stå vid spisen och föda barn o
hushå!Isarbetet som kvinnoarbete", Umeå 1985
· m
- Gardlu_nd, Torsten "Industrialismens samhälle", Stockholm 1942
- Hendrzck, Harry, "A Race of Intelligent Unskilled Labourers: the
Adol~sce~t Worker and the Debate on Compulsory Part-Time Da
f~~j;~atwn Schools, 1900-1922", i: History of Education 1980:2 ~
- !f:errström,. Gunnar "1927 års skolrefonn. En studie i svensk skolpolitik 1918-1927", Göteborg 1966
- Hadenius, Stig, Wieslander, Hans, Molin, Björn "Sverige efter
1900.. En modem politisk historia", Stockholm 1969
- Hzldebrand, Karl-Gustaf "Erik Johan Ljungberg och Stora Kopparberg", Uppsala 1970
248
_ Hirdman, Yvonne "Magfrågan. Mat som mål och medel. Stockholm
1870-1920", Kristianstad 1983
- Holm, Carl "Fridtjuv Berg och folkhögskolan", Lund 19~8
_ Horgby, Björn "Den disciplinerade arbetaren. Brottslighet och
social förändring i Norrköping 1850-1910", Stockholm.1986.
- Håstad, Elis "Sveriges historia under 1900-talet. Umonskrts- neutralitet - reformer. Vårt lands politiska utveckling under sex decennier", Stockholm 1965
- /sling, Åke "Kampen för och mot en demokratisk skola. I. Samhällsstruktur och skolorganisation", Stockholm 1980
- Johansson, Ingemar "Strejken som vapen. Fackföreningar och
strejker i Norrköping 1870-1910", Kristianstad 1982
.
- Johansson, Ulla "Att skolas för hemmet. Trädgårdsskötsel, hushg
ekonomi och nykterhetsundervisning i den svenska folkskolan med
exempel från Sköns församling 1842-1919", Umeå 1987
- Juhlin, Julius "Minnen I", Stockholm 1928
- Jägerschiöld, Stig "Från prästskola till enhetsskola", Uppsa~a 1959
- Kilander, Svenbjörn "Censur och propaganda. Svensk mformationspolitik under 1900-talets första dece~nier", Uppsala 1981 .
- Kilander, Svenbjörn "Staten byter ansikte- om statsuppfattrung och
samhällssyn i sekelskiftets Sverige", i: Vägen till Planrike. Om stat,
sektor och sammanhang, red Kenneth Abrahamsson & Dick Ramström, Lund 1983
. .
- Kilander, Svenbjörn "Den nya staten och den gamla. En studte 1
ideologisk förändring", Uppsala 1991
. .
. .
- Kuuse, Jan "Från redskap till maskiner. Mekamsenngsspndmng
och kommersialisering inom svensktjordbruk 1860-1910", Göteborg
1970
- Kyle, Gunbild "Gästarbeterska i manssamhället. Studier om industriarbetande kvinnors villkor i Sverige", Lund 1979
- Kälvemark, Ann-Sofie "Reaktionen mot utvandringen. Emigrationsfrågan i svensk debatt och politik 1.9?1-190:'-"· Uppsala 1~72 o
- Larsson, Jan "En ny nationell effektivitet. Nagra perspektiv pa
svensk historia 1895-1920", i: Historieforskning på nya vägar. Studter
tillägnade Sten Carlsson 14.12 1977, Lund 1977
-Larsson, Yngve "Mitt liv i stadshuset. I: Från fåvälde till demokratisk ordning", Stockholm 1977
- Lindbom, Tage "Den svenska fackföreningsrörelsens uppkomst och
..
tidigare historia 1872-1900", Stockholn;t 1?38
- Linge, Karl "Den lägre yrkesundervtsnmgen. Kortfattad redog<?relse för frågan om praktiska yrkesskolor i Stockholm. Hufvudsakhgen
249
på grundvalen af yrkesskolekommittens betänkande". Sveriges Industriförbund, Småskrifter 1911 nr 4.
- Lundahl, Lisbeth "I moralens, produktionens och det sunda förnuftets namn. Det svenska högerpartiets skolpolitik 1904-1962" Lund
1989
'
- Lundbergh, Beate "Kom ihåg att du är underlägsen. Pedagogik för
borgarflickor i 1800-talets Sverige", Lund 1986
- Lundkvist, Sven "Folkrörelser och reformer 1900-1920", i: Från
fattigdom till överflöd. En antologi om Sverige från frihetstiden till
våra dagar. Red Steven Koblik, Malmö 1973
- Lundkvist, Sven "Folkrörelserna i det svenska samhället 18501920", Uppsala 1977
- Lövgren, Britta "Hem, hemarbete, hemarbetskraft ideer och aktörer i rik~dagsdebatt och statliga utredningar 1931-1945", Opublicerat
avhandlingsavsnitt vid Historiska institutionen, Stockholms universitet
1991
'
- Meijer, Hans "Kommittepolitik och kommittearbete. Det statliga
kommitteväsendets utvecklingslinjer 1905-1954 samt nuvarande funktion och abetsformer", Lund 1956
- Moberg, Kerstin "Från tjänstehjon till hembiträde. En kvinnlig låglönegrupp i den fackliga kampen 1903-1946", Stockholm 1978
- Montgomery, Arthur "Svensk och internationell ekonomi 19131939", Malmö 1954
- Nicklasson, Stina "Högerns kvinnor. Problem och resurs för Allmänna valmansförbundet perioden 1900--1936/37", Stockholm 1992
- Nilehn, Lars H "Nyhumanism och medborgarfostran. Åsikter om
läroverkens målsättning 1820-1880", Lund 1975
- Nilss~n, !--ennart "Yrk~sutbi!dnin~ i nutidshistoriskt perspektiv.
Yrkesutbildmngens utveckling fran skraväsendets upphörande 1846 till
1980-talet samt tankar om framtida inriktning", Kungälv 1981
- Nordjelt, Alfred "Läroverksminnen ur Alfred Nordfelts memoarer", Lund 1943
- Nordisk Familjebok
- Nordström, Marie "Pojkskola, Flickskola, Samskola. Samundervisningens utveckling i Sverige 1866-1962", Lund 1987
- Ohrlander, Kajsa "I barnens och nationens intresse. Socialliberal
reformpolitik 1903-1930", Edsbruk 1992
- Olson, Hans-Erik "Staten och ungdomens fritid. Kontroll eller
autonomi?", Lund 1992
- Olsson, Lars "Då barn var lönsamma. Om arbetsdelning, barnarbete och teknologiska förändringar i några svenska industrier under
1800- och början av 1900-talet", Borås 1980
_ Rappe, Eva "Från. katekes. till 'so,~i~l f?.stran':. O~ .folkund~r
visningen i Sverige fran 1846 till 1906 , 1: Häften for knttska studter
1973:5/6
. k
h
_ Richardson, Gunnar "Kulturkamp och klasskamp. Ideologis a oc,
sociala motsättningar i svensk skol- och kulturdebatt under 1880-talet ,
Göteborg 1963
_ Richardson, Gunnar "Svensk utbildningshistoria. Skola och samhälle förr och nu", Lund 1977
_ Runeby, Nils "Americanism, Taylorism and Socia~ I~tegration.
Action Programmes for Swedish Industry at the Begmmng of the
Twentieth Century", i: Scandinavian Journal of History 1978:3
- Runestam, Staffan "Förstakammarhögem och rösträttsfrågan 19001907", Uppsala 1966
- Rössel, James "Kvinnorna och kvinnorörelsen 1850-1950", Stockholm 1950
•
.
. ..
..
_ Schiller, Bernt "Krisår 1906-1913", i: Fran fattigdom till overflod.
En antologi om Sverige från frihetstiden till våra dagar. Red Steven
Koblik, Malmö 1973
- Sidebäck, Göran "Kampen om b.arn~ts själ. Barn- ~h un?domsorganisationer för fostran och normbtldmng 1850-1980 , Helsmgborg
1992
.
.
- Sjöstrand, Wilhelm "Pedagogikens historia III:2. Utvecklingen I
Sverige 1809-1920", Lund 1965
- (Sv. folkskolans hist.IV) "Svenska folkskolans historia. Fjärde delen. Det svenska undervisningsväsendet 1900-1920 av N-0 Bruce",
Stockholm 1940
_ (Svenska folkskolans märkesmän) "Svenska folkskolans märkesmän
under de senaste femtio åren", Lund 1942
- Svenska män och kvinnor
.
_ Söderpalm Sven Anders "Storföretagarna och det demokrattska
genombrottet.
perspektiv på första världskrigets svenska historia",
Lund 1969
..
- Tegborg, Lennart "Folkskolans sekularisering 1895-1909. Upplos:
ning av det administrativa sambandet mellan folkskola och kyrka I
Sverige", Stockholm 1969
. .
.
_ Thelin, Bengt "Exit Eforus. Läroverkens sekulansenng och stnden
om kristendomsundervisningen", södertälje 1981
.
_ Thermamius, Edvard "Riksdagspartierna", i: Sveriges Riksdag.
Senare avdelningen. Riksdagen från 1866, Bd 17, Stockholm 1935
_ Tingsten, Herbert "Den svenska socialdemokratins ideutveckling I",
Stockholm 1967
Ett
250
251
- Wahlström, Lydia "Den svenska kvinnorörelsen. Historisk översikt", Stockholm 1933
- Wennås, Olof " Striden om latinherraväldet Ideer och intressen i
svensk skolpolitik under 1800-talet", Uppsala 1967
- Wernlund, Brita "Några drag i den svenska yrkesutbildningens utveckling", Avhandling framlagd för licentiandseminariet i statskunskap
vid Stockholms universitet VT 1965 (opublicerad)
- Åmark, Klas "Facklig makt och fackligt medlemskap. De svenska
fackförbundens medlemsutveckling 1890-1940", Lund 1986
- Åmark, Klas "Facklig kamp i Sverige 1850-1960. Ett perspektiv",
i: Studier i modern historia tillägnade Jarl Torbacke den 18 augusti
1990, Kristianstad 1990
252

Ladda ned - TAM

Transcription

Similar documents

Klassundervisning eller aktivitetspedagogik?

Redovisning av uppdraget att ta fram en

" Snigeln på en flaggstång": Laborativ matematik för elever med

Uppsats klar för publicering

fulltext - DiVA Portal

fulltext

LIVET. JAG SAKNAR DIG”

Läs Grand Master Yeo:s rapport om domarkursen - Taekwon

Motivation i ett mindre familjeföretag: En fallstudie om de anställdas

Studiemotivationen hos studerande vid Yrkeshögskolan Novia