Invandrade kvinnors upplevelser av bemötande på

Transcription

Invandrade kvinnors upplevelser av bemötande på
Sociologiska institutionen
Invandrade kvinnors upplevelser av
bemötande på arbetsplatsen.
Författare: Weronica Johansson
Kandidatuppsats: SOCK04, 15 hp
Vårterminen 2015
Handledare: Katarina Sjöberg
Abstrakt
Författare: Weronica Johansson
Titel: Invandrade kvinnors upplevelser av bemötande på arbetsplatsen
Kandidatuppsats: SOCK04, 15 hp
Handledare: Katarina Sjöberg
Sociologiska institutionen, Vårterminen 2015
Problem/Bakgrund:
Många gånger ses ett arbete, åtminstone enligt politikerna, som den stora lösningen på
integrationsproblemet. Bara invandrade personer har ett arbete så anses utanförskapet minska.
Men många gånger skapas och upprätthålls etniska skillnader även på arbetsplatser. Flera
studier visar att de invandrade kvinnorna är en särskilt utsatt grupp. De tillskrivs ofta
förutfattade meningar och stereotypa bilder som påverkar dem i arbetslivet. Fokus riktas i
denna studie mot hur invandrade kvinnor upplever den sociala sammanhållningen när de väl
har kommit in på den svenska arbetsmarknaden.
Syfte:
Syftet med denna studie är att undersöka hur invandrade kvinnor upplever sig bemötta på sina
arbetsplatser.
Uppsatsens utgångspunkter och undersökningens uppläggning:
Uppsatsen bygger på den kvalitativa metoden och insamling av empiriskt material sker med
hjälp av sex semistrukturerade intervjuer. Intervjupersonerna är invandrade kvinnor som
förvärvsarbetar. Det empiriska materialet analyseras med hjälp av Norbert Elias teori om
Etablerade och Outsiders och Erving Goffmans stigma teori.
Slutsatser/resultat:
Det framkommer i studien att de invandrade kvinnorna upplever ett ”vi” och ”dom”
förhållande på sin arbetsplats, och att det alltid finns en uppdelning mellan svenskar och
invandrare närvarande. Vad det gäller upplevelser av den sociala sammanhållningen visar
materialet på oenighet då upplevelser av både tillhörighet och utanförskap förekommer. Det
empiriska materialet visar även på oenighet när det gäller upplevelser av diskriminering på
arbetsplatsen.
Nyckelord: Invandrade kvinnor, invandrare, diskriminering, arbetsliv.
Förord
Först och främst vill jag rikta ett stort tack till mina intervjupersoner, utan er hade inte denna
uppsats varit möjlig, ni har öppnat era hjärtan och ni har fått mig att känna både glädje och
sorg. Jag vill även rikta ett stort tack till min kära familj. Mina två små barn som fått stå ut
med en något förvirrad mamma som oftast haft tankarna på annat håll, och min kära sambo
som stöttat mig hela vägen och alltid trott på mig, TACK!
Innehållsförteckning
1. Inledning………………………………………………………………………………. 1
1.1 Avgränsning………………………………………………………………………. 1
1.2 Disposition……………………………………………………………………....... 2
2. Bakgrund och tidigare forskning………………………………………………………. 2
2. 1 Bakgrund………………………………………………………………………….. 2
2.2 Tidigare forskning…………………………………………………………………. 3
2.2.1 Diskriminering…………………………………………………………………… 3
2.2.2 Fördomar och stereotypier………………………………………………………. 5
3. Metod………………………………………………………………………………….. 6
3.1 Kvalitativ metod…………………………………………………………………… 6
3.2 Urval……………………………………………………………………………….. 6
3.3 Intervjuns genomförande…………………………………………………………. 6
3.4 Tematisering………………………………………………………………………. 8
3.5 Objektivitet………………………………………………………………………… 8
3.6 Förförståelse………………………………………………………………………. 8
3.7 Etiska riktlinjer……………………………………………………………………. 9
4. Teorier…………………………………………………………………………………. 10
4.1 Etablerade och Outsiders………………………………………………………….. 10
4.2 Stigma…………………………………………………………………………….. 12
5. Analys………………………………………………………………………………… 14
5.1 Upplevelser av ”vi” och ”dom”………………………………………………….. 14
5.2 Utanförskap…………………………………………………………………….... 17
5.3 Bemötande från chefer…………………………………………………………… 18
6. Sammanfattning……………………………………………………………………… 21
7. Framtida forskning…………………………………………………………………… 22
8. Referenser……………………………………………………………………………. 23
9. Bilaga………………………………………………………………………………… 25
1. Inledning
I de politiska debatterna, och så även i medierna, talas det ofta om hur segregationen mellan
svenskar och invandrare uppstår på grund av arbetslöshet. Att få ett arbete ses därmed som
den stora lösningen på integrationsproblemet. Om en person med invandrarbakgrund har ett
arbete anses den vara integrerad (SOU: 2005:41). Utanförskapet i samhället antas därmed,
åtminstone enligt politikerna, minska bara den invandrade personen kommer in i arbete. Men
det finns idag många arbetsplatser som inte främjar den sociala sammanhållningen, och
etniska skillnader skapas och upprätthålls så väl i arbetslivet som i samhället i övrigt. Flera
studier visar även att personer som invandrat till Sverige i hög grad utsätts för diskriminering
på sin arbetsplats (se t.ex. de los Reyes, 2002:13). Att personer med utländsk bakgrund
diskrimineras beror många gånger på förutfattade meningar och stereotypa bilder, och det är
framförallt, enligt flera studier, invandrade kvinnor som oftast tillskrivs dessa bilder (se bl.a.
Knocke, 1991).
I denna uppsats riktas fokus mot hur invandrade kvinnor upplever den sociala
sammanhållningen när de väl har kommit in på den svenska arbetsmarknaden. Är
arbetsplatsen en plats/arena där de känner sig som en i gänget och där de bemötts på samma
villkor som ”svenskar” eller är det så att arbetsplatsen är en plats där de känner sig utanför?
Jag använder i studien en kvalitativ metod. Det empiriska materialet består av sex
semistrukturerade intervjuer. Materialet analyseras med hjälp av begreppen etablerade och
outsiders och stigma samt tidigare forskning som behandlar diskriminering, fördomar och
stereotypier.
Syftet med studien är att undersöka hur invandrade kvinnor upplever sig bemötta på
arbetsplatsen och mina frågeställningar är:

Hur upplever intervjupersonerna sammanhållningen med sina arbetskamrater?

Upplever intervjupersonerna att de bemöts på samma sätt som ”svenskar”?
1.1 Avgränsningar
Invandrade kvinnor som förvärvsarbetar utgör denna studies empiriska material. Huvuddelen
av forskningen som behandlar invandrade kvinnor belyser deras väg ut på arbetsmarknaden
och fokus i dessa arbeten ligger på att kvinnorna hamnar i låglönebranscher eller
1
diskrimineras i rekryteringsfasen (se bl.a. Knocke 1986 & 2001; SOU 2006: 60; SOU
2006:59). I min studie belyser jag kvinnornas situation när de väl hamnat i arbete dvs. på
arbetsplatsen.
Sociologen och arbetslivsforskaren Wuokko Knocke använder i sin forskning begreppet
invandrade kvinnor istället för invandrarkvinnor då hon menar att ordet invandrare
kategoriserar människor. Invandrade däremot, menar Knocke, tillskriver inte personen någon
inneboende egenskap (Knocke, 1986 s. 13). I denna studie använder jag begreppet invandrade
kvinnor.
1.2 Disposition
Inledningsvis ger jag en kort bakgrundsbeskrivning som följs av tidigare forskning. Härefter
diskuterar jag den kvalitativa metodens mål och syfte samt ger en beskrivning av hur urval
och intervjuer gått tillväga. Teoriavsnittet behandlar diskriminering i olika former med fokus
på Norbert Elias begrepp etablerade och outsiders och Erving Goffmans stigmabegrepp.
Härefter kommer analysdelen, där det empiriska materialet diskuteras i dialog med teorier och
metod. Arbetet avslutas med en sammanfattande diskussion samt framtida forskningsfrågor.
2. Bakgrund och tidigare forskning
Nedan följer en kort bakgrundsbeskrivning där jag behandlar Knockes redogörelse om hur
synen på invandrade kvinnor uppstått. I avsnittet tidigare forskning diskuterar jag aspekter
som påverkar den sociala sammanhållningen mellan svenskfödda och utlandsfödda på
arbetsplatsen. Avsnittet behandlar diskriminering, fördomar och stereotypier.
2.1 Bakgrund
Woukke Knocke visar i artikeln Vad är problemet? (1991) på en historisk förklaring till att
invandrade kvinnor ses som ”ett problem”. Hon menar att synen på invandrade kvinnor som
ett problem framförallt härrör från efterkrigstidens arbetskraftsinvandring. Efter
andravärldskrigets slut var Sverige i behov av arbetskraft, framför allt män, som behövdes i
industrin. Men även kvinnor kom till Sverige, dock främst som arbetare inom textilindustrin
eller som hembiträde. Knocke belyser i sin artikel att de invandrade kvinnorna under många
2
år förtegs och blev osynliga i samhällsdebatter trots att kvinnorna fram till mitten av 1950talet utgjorde majoritet av den invandrade befolkningen. Kvinnorna sågs istället som
kvarvarande i hemlandet och beroende av en manlig försörjare som gästarbetade i Sverige. På
1960-talet uppmärksammades dock att även kvinnorna var i landet och nu talades det istället
om kvinnorna som medföljande familjemedlemmar avhängiga av sina män, trots att många av
de kvinnor som kom till Sverige kom för att arbeta. Osynliggörandet lämnade ett tomrum,
menar Knocke, och det var detta tomrum som började fyllas med stereotypier, konstruerat av
majoritetssamhället. De invandrade kvinnorna började utpekas som bärare av
problemegenskaper, dit räknades bland annat deras kulturella bakgrund, deras påstådda brist
på utbildning och arbetslivserfarenhet samt deras traditionella könsroller (Knocke, 1991 s. 4,
2011 s. 213-215).
2.2 Tidigare forskning
2.2.1 Diskriminering
”Diskriminering kan i sin enklaste form definieras som negativ särbehandling av en person
som tillhör eller antas tillhöra en grupp” (SOU 2006:60 s. 23).
Masoud Kamali, professor i socialt arbete, delar upp diskriminering i tre kategorier;
Individuell diskriminering som syftar på de handlingar som enskilda individer utövar för att
särskilja och skada medlemmar av andra grupper.
Institutionell diskriminering som handlar om de dominerande institutionernas policy, rutiner,
arbetssätt och normer. Det handlar även om beteenden som utövas av de individer som har
makt över institutionen.
Strukturell diskriminering som innebär att samhällets institutionella ordning, normer och
organiseringsformer påverkar en etnisk grupp negativt. Strukturell diskriminering skapar en
ordning som gör diskrimineringen systematisk, normal och vardaglig och gynnar
majoritetssamhället (SOU 2005:41 s. 31-32).
De los Reyes skriver i sin avhandling Vardagsdiskriminering och rasism i Sverige att med
etnisk diskriminering åsyftas den negativa särbehandlingen som på grund av nationalitet,
hudfärg och religion medför att vissa individer eller grupper systematiskt placeras i en
3
underordnad position vad gäller materiella villkor, trygghet, delaktighet, inflytande och makt
(de los Reyes, 2002:13).
Flera rapporter visar att etnisk diskriminering påverkar villkoren för människor i arbetslivet.
Diskriminering möjliggörs i och genom en systematisk utsortering som särskiljer och
rangordnar de anställda utifrån ursprung, utseende och föreställningar om kulturell olikhet.
Denna rangordning placerar invandrade personer i en underordnad position på arbetsplatsen
(SOU: 2006:79). Knocke menar att den strukturella diskrimineringen som delar upp samhället
i ”oss”, de som tillhör, och ”de andra”, de som anses avvika från normaliteten, är en
verklighet sedan lång tid tillbaka (SOU:2006:60). Strukturell diskriminering skapar en
systematisk över- och underordning mellan ”svenskar” och invandrare. Personer likställs och
bemöts utifrån upplevd eller tillskriven etnisk tillhörighet, vilket innebär att den enskilde
personen försvinner. Genom att tillskriva gruppen invandrare negativa egenskaper definieras
en positiv ”svensk” självbild (SOU 2005:56 s.446).
Forskning visar även att personer med utländsk bakgrund tenderar att få sämre lön för samma
eller likvärdiga jobb samt sämre möjligheter till avancemang på arbetsplatsen (Boreus, 2011).
Utredningen Det blågula glashuset – strukturell diskriminering i Sverige (SOU 2005:56)
belyser att strukturell diskriminering kan vara både synlig och dold, avsiktligt och oavsiktligt.
Gunnar Augustsson tar i sin avhandling Etniska relationer i arbetslivet (1996) upp att något
som ibland följer med diskriminering är uteslutning. Han skriver ”Uteslutning handlar om att
utestänga en individ eller en grupp från något den önskar vara delaktig i” (ibid: 26).
Flera studier ger en bild av vilka grupper och nationaliterer som oftast blir föremål för
diskriminerande handlingar och rasisitiska påhopp. Invandrare som kommer ifrån ett land
utanför Europa, framförallt från länder i Mellanöstern och Asien placeras längst ner i den
sociala rangordningen (de los Reyes, 2002; de los Reyes & Molina 2012 s. 295). Enligt flera
forskare är fenotypiska drag, framförallt hårfärg och hudfärg, motiv för diskriminering (de los
Reyes, 2002: 13; Knocke, 2000; SOU 2006:60).
4
2.2.2 Fördomar och stereotypier
Invandrade kvinnor har tillhört, och tillhör fortfarande, den mest osynliga gruppen i samhället.
Vinklade föreställningar och stereotypier bär upp den socialt konstruerade bilden av
”invandrarkvinnan” och bidrar till att den invandrade kvinnan kommer i underläge, både i
arbetslivet och i samhället i stort (Knocke, 1991 s. 7). Knocke visar i sin studie att stereotypier
ofta förvandlas till myter, som sedan påverkar de invandrade kvinnornas möjligheter i
arbetslivet (Knocke, 1991 s. 10).
Forskning visar att fördomar och stereotypa bilder av invandrade kvinnor fortfarande existerar
i dagens Sverige (de los Reyes, 1998; Knocke, 1991). I Saeid Abbasians avhandling
Integration på egen hand (2003) redogör han för att invandrade kvinnor ofta betraktas som
lågutbildade hemmafruar, osjälvständiga och traditionsbundna. En underliggande
föreställning är även att invandrade kvinnor inte kan leva upp till det moderna arbetslivets
krav på exempelvis yrkeskunskap och sociala koder. Det finns även fördomar om att
kvinnorna hindras av sina män att delta i arbetslivet (ibid).
Socialpsykologerna Bosse Angelöw & Thom Jonsson skriver i sin bok Introduktion till
socialpsykologi (2000) att stereotypier är uppfattningar om en viss kategori människor, en
social grupp eller en folkgrupp, som ofrivilligt påtvingas dem. Invandrare är en grupp som
ofta påtvingas och tillskrivs negativa egenskaper. Detta tillskrivande av negativa egenskaper
kan leda till att invandrare ses som mindre värda. Angelöw & Jonsson menar vidare att en
individ som tillskrivs en negativ stereotyp får ett svårare utgångsläge än andra personer.
(ibid).
Sociologen Anders Neergard skriver i rapporten ”På tröskeln till lönearbete” (2006) att
rasistiska föreställningar om ”de andra” har gjorts till ”normala” sanningar. Vidare menar han
att det även finns reella intressekonflikter som gör att föreställningarna reproduceras, dvs. det
finns grupper som gynnas av att föreställningarna reproduceras, dvs. reproduktionen fungerar
som ett medel för att bibehålla status quo. Underordning i samhället leder till underordning på
arbetsplatsen (SOU 2006:60). De los Reyes menar att det är just tänkandet i termer av ”vi”
och dom” som är grundläggande för diskriminerande handlingar (SOU 2006:59 s. 22).
5
3. Metod
I detta arbete använder jag mig av en kvalitativ metod. För insamling av mitt empiriska
material utförs sex semistrukturerade intervjuer. Nedan diskuterar jag mitt metodval, urval
samt hur jag genomför mina intervjuer. Vidare behandlar jag ett objektivitetsanspåk,
förförståelse samt etiska riktlinjer.
3.1 Kvalitativ metod
I kvalitativ forskning är det de studerade personernas egna uppfattningar som står i centrum.
Den kvalitativa metoden syftar till att skapa en djupare förståelse för det fenomen som
undersöks. Då min ambition är att ta del av de invandrade kvinnornas egna upplevelser av
bemötande i arbetslivet använder jag ett kvalitativt tillvägagångssätt. I min studie tar jag
utgångspunkt i intervjupersonernas perspektiv. Tyngdpunkten ligger därmed på
intervjupersonernas egna uppfattningar och synsätt. En kvalitativ studie syftar till att nyansera
befintlig kunskap alternativt erhålla annorlunda förståelse för fenomenet som studeras snarare
än att generalisera. Den kvalitativa metoden är främst ute efter kvalitet, inte mängd eller
bredd (Sjöberg & Wästerfors, 2008 s. 28). I en kvalitativ metod blir materialet till via
samspelet mellan forskaren och studiens deltagare (ibid:171). I den kvalitativa studien
genereras teorier utifrån det insamlade materialet (Bryman, 2011 kap.16).
Fokus vid ett kvalitativt förhållningssätt handlar om att det som människor upplever som
”verklighet” blir ”verkligt” i bemötande av det (Sjöberg & Wästerfors, 2008 s. 24).
3.2 Urval
I studien använder jag ett snöbollsurval, vilket innebär att personer jag känner hjälper mig att
få kontakt med ytterligare personer som kan ingå i studien (Bryman, 2011:196). Mitt
empiriska material består av sex intervjupersoner i allt. Två av dessa känner jag ytligt sen
innan och fyra är helt okända för mig. Kriterierna för mitt urval handlar om att
intervjupersonerna ska vara förvärvsarbetande kvinnor med utländsk bakgrund. Materialet är
heterogent i bemärkelsen att kvinnorna har olika yrken samt olika etniska bakgrund.
3.3 Intervjuns genomförande
Då ambitionen är att ta del av människors berättelser om sina upplevelser använder jag
intervju som metod, närmare bestämt semistrukturerade intervjuer. Semistrukturerade
6
intervjuer innebär dels att intervjupersonerna ges tid att utveckla och förklara sina
upplevelser, d.v.s. ges möjlighet att tala fritt, dels att intervjuaren har listat möjliga ämnen att
ta upp under intervjun, aspekter som ska belysas och behandlas, en s.k. intervjuguide.
Ordningsföljden på ämnen eller frågor i intervjuguiden är flexibel (Denscombe, 2009 s. 235).
Jag börjar min kontakt med intervjupersonerna genom att jag ringer upp dem och redogör för
studiens syfte samt planera in en tid som passar för intervjun. Intervjupersonerna får själva
välja plats för intervjun. Fyra intervjuer genomförs hemma hos intervjupersonen, en intervju
genomförs på ett café och en intervju genomförs på intervjupersonens kontor. Att
intervjupersonerna själva väljer plats ser jag som något positivt, då det är viktigt att platsen
känns trygg för de som intervjuas (se även Kvale, 2009). Varje intervju börjar med att jag
redogör för studiens syfte och berättar om mitt ämnesval. Härefter uppmuntrar jag
intervjupersonen att berätta om sig själv och sin arbetsplats. Detta för att få igång samtalet
samt få en inblick i intervjupersonens bakgrund (se bl.a. Sjöberg & Wästerfors, 2008 s.33f).
Samtliga intervjuer spelas in på band, efter godkännande från intervjupersonen, och pågår
mellan 40-90 minuter.
I en intervjusituation finns det alltid risker som forskaren bör tänka på. En sådan risk är den så
kallade intervjuareffekten. Detta innebär att intervjupersonen inte talar sanningsenligt utan
svarar som de tror att forskaren förväntar sig eller att de svarar enligt vad de tror är forskarens
synpunkt. Särskild betydelse får detta då intervjuen rör känsliga frågor (Denscombe, 2009 s.
244-245). Mina intervjuer behandlar ett ämne som kan upplevas som känsligt för
intervjupersonerna. Detta kan begränsa material så till vida att intervjupersonerna inte tar upp
negativt bemötande eller delar av det, eftersom det kan kännas jobbigt att prata om det. För att
få intervjupersonen att tala öppet och berätta om sina upplevelser är jag både uppmuntrande
och deltagande i samtalen under intervjun. Vidare, innan intervjuerna börjar sitter vi och
pratar en liten stund om saker som inte rör intervjuen, detta gör att både intervjupersonen och
jag själv får en mer avslappnad känsla. Upplägget på intervjuerna följer en viss ordning.
Tillvägagångssättet innebär att intervjupersonen börjar med att tala om sig själv, sitt yrke och
sina arbetsuppgifter för att sedan, när en kontakt skapats, börja tala om relationer. Jag märker
vid några tillfällen att det är jobbigt för intervjupersonen att prata om vissa upplevelser, jag
väljer då att inte fortsätta ställa följdfrågor utan låter personen tala så mycket som den vill och
byter sedan fråga.
7
3.4 Tematisering
Intervjumaterialet transkriberas direkt efter intervjuerna. Att transkribera innebär att man
skriver ut sina intervjuer (Bryman 2011 s. 428-430). Efter transkriberingen börjar processen
med att analysera materialet och leta efter genomgående teman som intervjupersonerna tar
upp och som svarar mot mina frågeställningar. Detta arbete resulterar slutligen i tre olika
teman som behandlas i analysen. Dessa tre teman är upplevelser av ”vi” och ”dom”,
utanförskap och bemötande från chefer. Av konfidentiella skäl raderas det inspelade
materialet direkt efter bearbetningen av det.
3.5 Objektivitet
Nackdelen med uppsatser som baseras på kvalitativa data är att objektiviteten kan ifrågasättas,
då forskaren i viss utsträckning kan påverka intervjupersonen. Denscombe (2009 s. 383-386)
diskuterar objektivitet som handlar om hur forskarens ”jag” påverkar studien. Det finns aldrig
någon studie som står fri från inverkan från dem som genomför forskningen. Forskarens
identitet, värderingar och övertygelser kommer alltid att påverka studien. Även aspekter som
forskarens genus, ålder och etniska tillhörighet kan påverka materialet (Sjöberg & Wästerfors,
2008 s. 31). Jag har i min studie ungefär samma ålder som intervjupersonerna, vilket jag ser
som positivt i intervjusituationen. Det som vidare kan påverka intervjupersonerna till mer
öppenhet är det faktum att jag, likt intervjupersonerna, är kvinna. Min etnicitet däremot, jag är
svenska, kan emellertid påverka i negativ riktning då risken finns att de upplever mig som
överordnad. Detta påverkar troligen vad intervjupersonerna väljer att säga och vad de väljer
bort. Om jag märker att en sådan situation uppstår, dvs. överordnad/underordnad försöker jag
så gott det går att jämställa förhållandet mellan oss genom att framhäva det som enar oss, det
vill säga att vi är kvinnor. Med detta sagt är det även viktigt att upprätthålla en viss distans
både till intervjupersonen och till de känslor deras berättelser kan väcka. Balansen mellan
närhet och distans är alltid problematisk och svår att bemästra.
3.6 Förförståelse
Jag har en väldigt liten personlig insyn i hur invandrade kvinnor upplever sina arbetsplatser i
mötet med andra. Min förförståelse för ämnet kommer framförallt ifrån tidigare studier som
jag har tillägnat mig. Jag har även genom mina egna studier inom ämnet sociologi tillägnat
mig kunskaper och teorier om hur människor kategoriseras, grupperas och döms utifrån
framförallt yttre attribut, vilket påverkar min förförståelse för detta ämne. I denna studie
8
försöker jag dock att bortse från den förförståelse jag har och lägger fokus på
intervjupersonernas egna upplevelser.
3.7 Etiska riktlinjer
När en vetenskaplig studie görs finns det etiska riktlinjer att beakta. Jag börjar mina intervjuer
med att klargöra för studiens syfte samt vilka rättigheter de intervjuade har. Jag informerar om
att medverkan är frivillig och att de har all rätt att dra sig ur samt att de kommer att förbli
anonyma. Jag informerar även om att materialet som samlas in enbart kommer att användas i
forskningssyfte samt att ljudfiler och transkriberingar raderas så fort arbetet är klart (Kvale,
2009 s. 88).
9
4. Teoretiska utgångspunkter
Nedan behandlas mina teoretiska utgångspunkter. Elias teori om etablerade och outsiders
använder jag för att analysera hur ”vi-och- dom grupper” skapas och upprätthålls på
arbetsplatser, och hur det i sin tur påverkar den sociala sammanhållningen. Goffmans
stigmateori används för analys av varför personer utsätts för social utestängning och
nedvärdering.
4.1 Etablerade och outsiders
Norbert Elias diskuterar i Etablerade och outsiders (2010) frågor som behandlar de sociala
relationerna i samhället Winston Parva, England. Studien tar upp hur maktförhållanden
mellan grupper framträder och upprätthålls i ett samhälle (Norbert & Scotson 2010). I
Winston Parva ställs etablerade invånare (de som bott i området en längre tid) mot de
nyinflyttade. De etablerade såg de nyinflyttade som ett hot mot deras normer, värderingar och
levnadssätt. För att bevara sin egen grupps värde stängde de ute de nyinflyttade och stämplade
de som allmänt sämre personer (Norbert & Scotson 2010 s.34). Att stänga ute en grupp
stärker den egna gruppens band och skapar ett ”vi och ”dom”.
Den etablerade gruppen i Elias undersökning hade en större förmåga att hålla ihop gruppen
och fick därmed större makt. Förmågan till sammanhållning var därför avgörande för
gruppens maktställning. I Winston Parva kunde man se hur den dominerande gruppen
utövade sin makt genom att stigmatisera och stänga ute den underställda gruppen från socialt
umgänge (Norbert & Scotson 2010 s. 29-30). Stigmatisering innebär att en individ
nedvärderas för att den tillhör en underlägsen grupp. En grupp med makt kan stigmatisera en
annan så länge den stigmatiserade gruppen är utestängd. I Winston Parma såg man att den
etablerade gruppen stämplade den nyinflyttade gruppens medlemmar, dock inte till följd av
deras enskilda egenskaper utan för att de tillhörde en grupp som betraktades som underlägsen
den egna gruppen (ibid s. 32-33).
Alla medlemmar i en underlägsen grupp förmodas alltid att vara av samma skrot och korn.
Genom skvaller och smutskastning hjälper man till att upprätthålla den dominerande
överlägsenheten över den socialt underlägsna gruppen (ibid s.165).
10
Den grupp som har makt ser ofta sig själva som bättre än de andra och tillskriver
medlemmarna i den andra gruppen negativa egenskaper. Oftast tillskrivs hela outsidergruppen
de ”dåligaste” egenskaperna som en viss minoritet inom gruppen har. När de däremot talar om
sig själva så utgår de från de ”bästa” i sin grupp. Man tillskriver därmed hela gruppen en
gruppkarisma som alla i gruppen får ta del av (ibid s. 31). Detta maktförhållande mellan
grupperna gör det möjligt för den etablerade gruppen att bevisa sin värdering av outsider
gruppen. Att tillskriva en grupp vissa egenskaper påverkar gruppen att uppfatta sig som sådan.
En av Elias viktigaste poänger är att de symtom som en överlägsen grupp tenderar att uppfatta
hos den underordnade gruppen är de beteenden som skapas av själva utanförskapet (ibid s. 4041).
Att delta i den etablerade gruppen har även sitt pris, man skall nämligen underkasta sig
gruppens normer. Man ska exempelvis inte umgås med människor ifrån den lägre gruppen då
man kan utsättas för ”kontaktsmitta” då denna grupp anses ha en lägre moralisk status. Om en
individ från den etablerade gruppen bryter mot gruppens normer och ”umgås” med någon från
den underordnade gruppen riskerar personen att sänka sin egen status och förlora sin respekt
(Norbert & Scotson 2010 s. 36). Detta tänkande gör det därmed väldigt svårt för socialt
underordnade människor att kunna knyta nya sociala band till människor i överordnade
grupper. Den grupp som besitter makten är den som bestämmer vem som tillhör ”vi” och vem
som tillhör ”dom”.
Elias menar sammanfattningsvis att samhällets olika aspekter bygger på sociala relationer. De
sociala relationerna skapar olika grupper och nätverk som människor tillhör s.k. figurationer.
Mellan dessa olika grupper uppstår vissa maktskillnader som i sin tur leder till att vissa
grupper anses ha mer makt än andra (Norbert & Scotson, 2010).
Teorin om etablerade och outsiders går att applicera på flera aspekter i samhället och teorin
känns i denna uppsats relevant då den hjälper till att skapa en förståelse för hur uppdelningen
mellan ”vi” och ”dom” sker på arbetsplatser och hur det påverkar den enskilda individen.
Elias teori är mycket användbar just för att förstå maktrelationer mellan olika grupper. Teorin
hjälper även till att skapa en förståelse för hur ”vi” och ”dom” förhållandet på en arbetsplats
kan leda till social utestängning och stigmatisering.
11
4.2 Stigma
Goffman utvecklade i boken Stigma, den avvikandes roll och identitet (2014) stigma
begreppet. Begreppet stigma har sitt ursprung i grekiskan och var från början ett uttryck för
kroppsliga tecken avsedda att påvisa någonting ovanligt eller nedsättande i en persons
moraliska status. Grekerna gjorde även specifika tecken på människor som ansågs bära på ett
stigma, exempelvis kunde de brännmärkas för att på så sätt visa att dessa människor var
mindre värda (Goffman, 2014:9).
Goffman definierar stigma som ett misskrediterande attribut hos en person som tenderar att få
personen till att vara endast det som stigmat symboliserar. Detta kan leda till att vi vänder oss
ifrån personen och inte upptäcker de egenskaper som personen faktiskt har. Goffman urskiljer
tre olika typer av stigman: 1) kroppsliga missbildningar av skilda slag, som exempelvis
synliga funktionshinder 2) fläckar på den personliga karaktären som exempelvis psykiska
problem, arbetslöshet och alkoholism, 3) stambetingade stigman, så som ras, nation och
religion (Goffman, 2014:12). Att vara en invandrad kvinna kan därmed ses som ett stigma då
invandrarbakgrunden avviker från den svenska normen.
När en främmande person befinner sig i vår närvaro och det framgår att denne besitter någon
egenskap som anses vara mindre önskvärd, reduceras personen från att vara en vanlig
människa till att vara en kastmärkt människa (Goffman 2014 s.10). Att ha ett stigma innebär
därmed att personen avviker på ett icke önskvärt sätt från omgivningens förväntningar
(Goffman, 2014:12). Goffman menar att omgivningens attityder till en person med ett stigma
bygger på att vi inte ser personen som fullt mänsklig, och därför vidtas ofta diskriminerande
åtgärder (Goffman, 2014:13). Goffman menar att stigma grundas i relationen till andra
individer och handlar således inte om individuella egenskaper. Han redogör även för att det
som anses stigmatiserande inom vissa grupper inte behöver vara det inom andra (Goffman,
2014: 28-29).
Goffman skiljer på en personens faktiska social identitet och på personens virtuella social
identitet. Den virtuella sociala identiteten bygger på andras uppfattningar om oss medan den
faktiska sociala identiteten är de egenskaper som personen faktiskt bär och inte får sig
tillskrivet av andra. Goffman menar att det ofta finns en diskrepans mellan den virtuella och
faktiska identiteten (Goffman, 2014 s. 10).
12
Goffman redogör även för att opersonliga kontakter mellan främlingar är särskilt utsatta för
stereotypa reaktioner, vilket gör att den stigmatiserade personen kan känna sig osäker i mötet
med andra människor och personen kan även känna sig iakttagen och ifrågasatt av andra
(Goffman, 2014 s. 22-23f). Vidare diskuterar dock Goffman för att denna kategorisering
oftast avtar när man lär känna en person (Goffman, 2014: 60-61).
Stigmateorin hjälper till att skapa en förståelse för vad det är som gör att vissa individer
nedvärderas och utesluts i exempelvis en arbetsgrupp. Att vara en person med utländsk
bakgrund kan innebära att man definieras och stigmatiseras enbart på grund av sitt ursprung.
Att leva med ett stigma innebär att personen kan betraktas som en avvikare av andra. Att ses
som en avvikare och enbart definieras utifrån tillskrivna egenskaper kan leda till att personen
utesluts och diskrimineras på sin arbetsplats.
Stigma uppstår i relationen mellan människor och därmed känns teorin relevant i denna
uppsats då arbetsplatser är en arena där det ständigt pågår en interaktion mellan människor.
13
5. Analys
Det empiriska materialet redovisas utifrån tre teman. Dessa är upplevelser av ”vi” och ”dom”,
utanförskap och bemötande från chefer. Intervjuerna visar på en samstämmighet vad det
gäller upplevelser av ett ”vi” och ”dom” förhållande. Upplevelser av utanförskap samt
bemötande från chefer visar däremot på oenighet i mitt material. Materialet kommer att
analyseras med hjälp av teorierna ovan samt med inslag från tidigare forskning.
5.1 Upplevelser av ”Vi” och ”Dom”
Empirin visar att det finns en maktrelation mellan ”svenskar” och ”invandrare” på
arbetsplatserna. Elias tar (2010) upp hur olika maktförhållande uppstår mellan olika grupper.
Över- och underordningen är central för att förstå uppdelningen mellan ”vi” och ”dom”. I
relationen mellan överordnade och underordnade grupper ligger makten hos den överordnade
gruppen. Intervjuerna tyder på samstämmighet när det gäller upplevelser av ett ”vi” och
”dom” förhållande på arbetsplatserna. Hur ”vi” och ”dom” förhållandet upplevs på
arbetsplatserna beskriver intervjupersonerna lite olika, men det gemensamma är att
upplevelsen av det finns där.
En intervjuperson säger att hon starkt upplever det som ett ”vi” och ”dom” förhållande på
hennes arbetsplats. Hon säger exempelvis:
”Ja man märker en stor uppdelning mellan oss, till exempel i matsalen, där sitter vi vid ett
bord, och svenskarna vid sina bord /.../. Vi är oftast uppdelade så”.
Flera intervjupersoner talar om liknande upplevelser.
”Jag känner en god gemenskap med mina arbetskamrater men ibland skämtas det om att jag
är invandrar, det kan till exempel va om jag inte förstår något, då kan dom säga att det beror
på att jag är invandrare och det känns inte alltid så roligt. Även att jag vet att dom skämtar
va så känner jag mig annorlunda /…/. Det är alltid när det är något negativt som dom skojar
om mig”.
”Jag trivs bra med dom andra invandrarna, men med svenskarna kan jag känna att jag inte
är en del av dom liksom. Dom pratar inte så mycket med mig”.
14
Av citaten ovan framgår att intervjupersonerna känner samhörighet i arbetsgruppen samtidigt
som de också känner att de inte är en av de andra. Goffman menar att samhället talar om för
den stigmatiserade att han/hon är annorlunda och medlem i en större grupp (Goffman, 2014).
En annan intervjuperson berättar att hon ibland upplever att hon blir bemött som annorlunda.
”Eftersom jag jobbar som chef träffar jag ibland andra chefer på möten och så och då kan
jag känna när jag presenterar mig med mitt namn att andra får en viss attityd /…/. jag kan
känna att det känns jobbigt att säga mitt namn ibland /…/. Jag känner det inom mig själv
liksom”.
Intervjupersonen upplever att hennes namn markerar en syn på henne som annorlunda och att
andra ibland nedvärderar henne då hon säger sitt namn. Hon berättar även att det känns
jobbigt att säga sitt namn för främmande människor. Detta kan förstås utifrån Goffmans
diskussion om att mötet med främlingar är särskilt utsatta för stereotypa reaktioner och
därmed gör så att den stigmatiserade personen känner sig osäker i mötet med andra (Goffman,
2014 s.22-23f). Det kan även förstås som ett uttryck från den överlägsna gruppen att visa sin
värdering av den underlägsna gruppen (Norbert & Scotson, 2010 s. 40-41).
Av intervjuerna framgår också att det finns en uppfattning om hur de invandrade kvinnorna
är.
”Det känns som dom tror att vi alla invandrare är likadana /…/. Ibland kan dom sitta i fika
rummet och prata om hur invandrare är /…/. på ett dåligt sätt alltså, och så kan dom plötsligt
säga – ja du tänker väl likadant”.
En annan intervjuperson lyfter fram liknande redogörelse ”Ja, dom tror att vi är likadana”.
Intervjupersonerna ovan menar att de redan har tillskrivits en identitet av den ”svenska”
gruppen bara för att de är invandrade. Angelöw & Jonsson (2000) menar att invandrade
personer är en grupp som ofta tillskrivs stereotypa bilder och som ofrivilligt påtvingas dem.
Elias menar dock att det är just maktförhållandet mellan grupperna som gör det möjligt för
den överlägsna gruppen att visa sin värdering av den underlägsna gruppen. Personerna som
ingår i den underlägsna gruppen förmodas även vara av samma skrot och korn (Norbert &
Scotson, 2010 s.165).
15
En intervjuperson berättar att ”svenskarna” ofta sitter i fikarummet och talar om hur
invandrare är och beter sig. Elias menar att uppfattningar om den underordnade gruppen ofta
bygger på rykten och skvaller. Genom skvaller och smutskastning hjälper man till att
upprätthålla den dominerande överlägsenheten över den socialt underlägsna gruppen (Norbert
& Scotson 2010 s.165). Elias diskuterar även att en grupp som tillskrivs vissa egenskaper
oftast övertar dessa uppfattningar om sig själva (Norbert & Scotson, 2010 s. 40-41), detta var
dock inget som intervjupersonerna övertog utan de motsatte sig istället den överlägsna
gruppens uppfattningar om dem.
”Dom vet inte hur vi invandrare är, dom tror bara att dom vet”.
”Dom (svenskarna) ser mig som nån jag inte är”.
Av citaten ovan framgår att intervjupersonerna inte håller med om de egenskaper de får sig
tillskrivna. Goffman menar att en stigmatiserad individ ofta får sig tillskriven en viss identitet,
en så kallad virtuell social identitet, som bygger på andras uppfattningar om en. Goffman
menar dock att det ofta uppstår en diskrepans mellan den virtuella sociala identiteten och den
faktiska identiteten (Goffman, 2014 s.10 ).
Att tillskrivas egenskaper bara för att man befinner sig i en viss situation, är enligt Goffman,
att endast se till det som stigmat symboliserar och inte till de egenskaper som personen
faktiskt har (Goffman, 2014:12). Detta är något som en intervjuperson berättar om och hon
säger:
”Jag känner att dom tycker att jag är konstig eller nåt. Men dom känner mig ju inte”.
Intervjupersonen menar här att hon redan har tillskrivit egenskaper som att vara konstig och
annorlunda trots att ingen känner henne som den hon faktiskt är. Återigen kan det förstås som
att de som har makt ofta ser sig själva som bättre än de andra och tillskriver de andra negativa
egenskaper (Norbert & Scotson, 2010 s.31). Det är den överlägsna gruppens maktposition
som gör att de kan tillskriva den underlägsna gruppen negativa egenskaper. Medlemmarna i
den underlägsna gruppen får därmed representera hela gruppen.
Det empiriska material visar således att upplevelser av ”vi” och ”dom” på arbetsplatserna är
något som alla intervjupersoner på något vis upplever. Detta stämmer överens med Knockes
påstående om att den strukturella diskrimineringen som delar upp samhället i ”oss”, de som
16
tillhör, och ”de andra”, de som anses avvika från den svenska normaliteten, tyvärr är en
verklighet i dagens samhälle (SOU: 2006:60).
5.2 Utanförskap
Elias menar att på grund av den ojämna maktbalansen mellan grupper uppstår stigmatisering,
som innebär att en individ nedvärderas för att den tillhör den underlägsna gruppen (Norbert &
Scotson, 2010 s.165). I Winston Parva såg man hur den dominerande gruppen utövade sin
makt genom att stigmatisera och stänga ute den underställda gruppens medlemmar från socialt
umgänge (Norbert & Scotson 2010 s. 29-30). Det empiriska material visar dock på oenighet
vad det gäller upplevelser av utanförskap på arbetsplatsen.
Flera av intervjupersonerna berättar om upplevelser av utanförskap.
”Trots att jag har jobbat på samma avdelning i över 15 år är det ingen som frågar om jag vill
följa med på privata fester /.../. Det händer aldrig /.../. Man kan ju undra varför det bara är
jag och dom andra invandrarna som aldrig blir bjudna /.../. Det är likadant om jag vill gå till
matsalen och äta, då vill ingen följa med mig, men om någon svensk frågar så vill andra
hänga på”.
”Jag känner att dom är elaka mot mig ibland och att det beror på min bakgrund. Dom är lite
sådär rasitiska. Ibland är jag väldigt ledsen faktiskt /…/. Jag känner mig utanför ”.
Av citaten ovan framgår det att arbetsplatsen är ett ställe där intervjupersonerna ofta känner
sig utanför, och att de inte får ta del av den sociala gemenskapen som finns där. Elias redogör
för att när man tillhöra den överlägsna gruppen innebär det även att man ska underkasta sig
gruppens normer. Detta kan exempelvis vara att man inte ska umgås med individer från den
underlägsna gruppen då man kan utsättas för ”kontaktsmitta” (Norbert & Scotson, 2010 s.
36). Detta tänkande gör det därmed väldigt svårt för individer i underlägsna grupper att knyta
sociala band med individer i överlägsna grupper.
En intervjuperson däremot menar att hon trivs i gruppen och att hon känner en tillhörighet,
men att hon i början var utsatt för reaktioner. Hon säger exempelvis:
”I början var dom lite avvaktande mot mig och jag vet att dom hade lite åsikter om mig, men
nu är det jättebra /…/. Jag trivs i gruppen”.
17
Goffman diskuterar för att opersonliga kontakter mellan främlingar är särskilt utsatta för
stereotypa reaktioner, men att denna kategorisering avtar när man lär känna en person
(Goffman, 2014: 60-61). Detta uttryck visar även att det är ”vi” – gruppen som bestämmer
vem som tillhör ”vi” och vem som tillhör ”dom”.
Av intervjuerna framgår det att två av dem aldrig upplevt sig vara utanför i arbetsgruppen.
”Jag känner mig som en i gänget till hundra procent, jag har aldrig känt något annat”.
”Jag trivs bra /…/. Jag känner absolut en tillhörighet i arbetsgruppen”.
Av citaten ovan framgår det att de känner en stark tillhörighet i arbetsgruppen. En av
intervjupersonerna menar att hon aldrig känt sig utanför eller behandlad på ett annorlunda
sätt.
5.3 Bemötande från chefer
Upplevelser av bemöttandet från chefer var något som kom upp i alla intervjuer och även här
skiljer sig det empiriska material åt. Det som utmärker sig är att även om personen känner en
tillhörighet i arbetsgruppen kan den känna sig orättvist behandlad av chefen. Att bli orättvist
behandlad för att man tillhör en viss etnisk grupp är en form av diskriminering (SOU 2006:60
s. 23). Goffman menar att omgivningens attityder till en person med ett stigma bygger på att
vi inte ser personen som fullt mänsklig, och därför vidtar vi oftast diskriminerande åtgärder
(Goffman, 2014:13).
En intervjuperson säger att hon ofta upplever sig orättvist behandlad av chefen.
”Min chef är väldigt orättvis. Vi som är invandrare får aldrig gå på några kurser eller
liknande. Jag anmälda mig för ett tag sedan att gå på en kurs som de flesta andra har gått,
men jag fick inte, det blev en som hade gått på kursen förut. Men när jag ifrågasatte det för
chefen så sa hon att det var så längesen den personen gick på kursen /.../. Jag får aldrig gå på
nåt, så är det jämnt”.
Av citatet ovan framgår det att de som är invandrare på hennes avdelning inte har samma
rättigheter som svenskarna och att de systematiskt får stå tillbaka. Strukturell diskriminering
skapar en ordning som gör diskrimineringen systematisk, normal och vardaglig och gynnar
majoritetssamhället (SOU 2005:41 s. 31-32). Att inte få delta i kurser och liknande som
18
personen önskar få vara delaktig i handlar om utestängning och är något som ofta följer med
diskrimineringen, menar Augustsson (1996 s. 26).
En annan intervjuperson säger att även hon blir orättvist behandlad av chefen.
”Jag behandlas inte på samma sätt av chefen som mina svenska arbetskamrater. Jag har inte
samma löneutveckling och så”.
Att missgynna eller särbehandla en grupp på detta vis kan ses som strukturell diskriminering.
Att inte få delta på kurser eller följa med i löneutveckligen påverkar villkoren för dessa
människor på arbetsplatsen. Diskrimineringen möjliggörs i och genom en systematisk
utsortering som särskiljer och rangordnar de anställda utifrån ursprung, utseende och
föreställningar om kulturell olikhet (SOU: 2006:79). Detta stämmer även överens med
tidigare forskning som visar att människor med utländsk bakgrund tenderar att få sämre lön
för samma eller likvärdiga jobb och sämre möjligheter till avancemang på arbetsplatsen
(Boreus, 2011; de los Reyes, 2002:13). Goffman diskuterar även att risken för att utsättas för
diskriminering kan bero på att individen ses som stigmatiserad utav omgivningen och går då
från att vara en normal människa till att vara en avvikare (Goffman, 2014 s. 10).
Det empiriska materialet skiljer sig dock åt vad det gäller upplevelser av bemötande från
chefer och en intervjuperson säger exempelvis att hon aldrig blivit illa bemött eller särskild på
ett negativt sätt.
”Jag behandlas som alla andra /…/. Jag har aldrig upplevt mig illa bemött eller utpekad på
något sätt, nää aldrig”.
Hur intervjupersonerna upplever sig bemötta av cheferna handlar många gånger om en känsla,
en känsla av att inte riktigt duga.
”Jag känner att min chef inte gillar mig och jag vet att det beror på att jag är invandrare”.
”Hur mycket jag än jobbar och sliter så kommer jag aldrig att accepteras fullt ut, så känns
det iallafall”.
19
Det empiriska material visar hur deras känsla för att inte duga finns där inom dem. De menar
att även om det inte uttrycks verbalt direkt emot dem så känner de ofta känslan av att inte vara
helt accepterad. Detta är något som Goffman redogör för och han menar att den
stigmatiserade individen kan känna att den inte är riktigt accepterad av andra (Goffman, 2014
s. 22-23f).
Av intervjuerna framgår det också att det finns upplevelser av att alltid ha ett vakande öga på
sig.
”Chefen har alltid koll på mig, och jag får ofta stå till svars för saker som jag gör eller inte
gör. Om jag t.ex. glömmer att beställa varor till nästa dag då får jag direkt höra det, men när
någon annan svensk glömmer så är det helt plötsligt ingen fara. Det är ingen som blir sur och
säger till dom /.../. Ibland får jag till och med skit för saker som jag inte har gjort”.
”Dom är alltid snabba att hugga på mig, både mina arbetskamrater och chefer /…/. Jag
märker hur dom kollar mig/.../. dom litar inte på mig”.
Av citaten ovan framgår det att de känner att de har ett vakande öga på sig och att kollegorna
inte litar på dem. Goffman menar att en stigmatiserad individ ofta kan känna sig iakttagen och
ifrågasatt av de normala (Goffman, 2014 s. 22-23f). Att bli ifrågasatt och iakttagen kan även
bero på att felaktiga egenskaper har tilldelats individen.
En intervjuperson berättar exempelvis att hennes chef många gånger uttryckt sig om hennes
bakgrund som ett problem.
”Min chef har sagt till mig att min bakgrund är ett stort problem och att jag ibland beter mig
konstigt bara för att jag är invandrare. Men det är fan inte sant /…/. Sen går hon och pratar
skit om mig till andra. Som när jag ville byta avdelning, då gick hon och snackade skit om
mig till den chefen”.
Intervjupersonen menar här att hon tillskrivs negativa egenskaper som hon inte har och att det
lägger hinder för henne då detta vidareförs. Detta stämmer överens med tidigare studier om att
de stereotypa bilder som finns om invandrade kvinnor påverkar dem i arbetslivet (de los
Reyes, 1998; Knocke, 1991). Att chefen uttrycker att hennes negativa egenskaper följer med
hennes kultur kan vara ett sätt att endast se till det som stigmat symboliserar och inte till de
egenskaper som hon faktiskt bär. Att likställas och bemötas utifrån upplevd eller tillskriven
etnisk tillhörighet, innebär att man inte ser till den enskilde individen (SOU 2005:56 s.446).
20
6. Sammanfattning
I denna studie var ambitionen att få förståelse för hur de intervjuade kvinnorna upplever sig
bemötta på sin arbetsplats. Det framkommer i studien att de invandrade kvinnorna upplever
ett ”vi” och ”dom” förhållande på sin arbetsplats. Även om de trivs och känner en tillhörighet
i arbetsgruppen som sådan så finns det alltid en uppdelning mellan svenskar och invandrare
närvarande, menar de. Detta får även stöd ifrån Elias teori om att det alltid uppstår ett
maktförhållande mellan två grupper som är beroende av varandra, där den ena gruppen blir
överordnad och den andra underordnad (Norbert& Scotson, 2010). Föreställningen är också
att ”vi”-gruppen är den överordnade och rätta gruppen medan ”dom” gruppen är den
underordnade. Materialet visar även att det är ”vi”- gruppen som konsturerar ”dom”- gruppen
som avvikande eller konstiga. Även detta får stöd ifrån teorin om etablerade och outsiders
som visar att den överlägsna ”vi”-gruppen tenderar att tillskriva den underlägsna gruppen
negativa egenskaper (ibid). Stigmateorin behandlar hur vissa människor nedvärderas och
behandlas som avvikande på grund av att de bär på ett stigma. I denna uppsats bär de
intervjuade kvinnorna på ett stambetingat stigma och riskerar därför att tillskrivas negativa
egenskaper samt att ses som en person underlägsen ”vi”- gruppen (Goffman, 2014).
Vad det gäller hur de invandrade kvinnorna upplever den sociala sammanhållningen i
arbetsgruppen skiljer sig materialet åt då det visar på upplevelser av både tillhörighet och
utanförskap. Goffman menar att en person som bär på ett stigma är särskilt utsatt för
stereotypa reaktioner vid opersonliga kontakter men att detta avtar när man lär känna
personen. Mitt material visar dock att intervjupersonerna kan känna sig utanför trots att
arbetskamraterna känt dem under många års tid.
Vad det gäller upplevelser av diskriminering är inte materialet entydigt utan här finns
upplevelser av diskriminering, både vid enstaka tillfällen och mer systematiskt, men även
upplevelser av att aldrig blivit utsatt för det. Hos de intervjupersoner som utsatts för
diskriminering kan jag dock urskilja en viss frustration över att kategoriseras som en person
som inte lever upp till den svenska normen och därför utestängs från rättigheter som alla ska
ha på en arbetsplats. Tidigare forskning visar dock att detta inte är något nytt, utan att
människor med utländsk bakgrund tenderar att få sämre lön för samma eller likvärdiga jobb
och sämre möjligheter till avancemang på arbetsplatsen (Boreus, 2011; de los Reyes,
2002:13).
21
7. Framtida forskning
Vad det gäller framtida forskning skulle det vara oerhört intressant att få ta del av invandrade
kvinnornas tankar beträffande identitet och hur de själva upplever att bemötandet på
arbetsplatsen påverkar deras självbild.
Det skulle även vara intressant att intervjua både ”invandrare” och ”svenskar” som arbetar på
samma arbetsplats för att på så vis se om deras upplevelser av ”vi” och ”dom” grupper skiljer
sig åt och vilken syn de har gentemot varandra.
22
8. Referenslista
Abbasians, S. (2003). Integration på egen hand- en studie av invandrade kvinnoföretagare i
Sverige. Uppsala: Dept. of Social and Economic Geography [Kulturgeografiska institutionen]
Angelöw, B & Jonsson, T. (2000). Introduktion till socialpsykologi. Lund: Studentlitteratur
Augustsson, G. (1996). Etniska relationer i arbetslivet. Umeå: Universitet
Boreus, K. (2011). Jämlika arbetsplatser i en olikjämn värld. Statsvetenskaplig Tidskrift
2011, årg 113 nr 1.
Bryman, A. (2011). Samhällsvetenskapliga metoder. Malmö: Liber
de los Reyes, P. (1998). I skärningspunkten mellan genus och etnicitet. Arbetsmarknad &
Arbetsliv, årg 4, nr 1, 1998
de los Reyes, P & Wingborg, M. (2002). Vardagsdiskriminering och rasism i Sverige. En
kunskapsöversikt. Integrationsverkets rapportserie 2002:13
de los Reyes, P. & Molina, I. (2012). Kalla mörkret natt! Kön, klass och ras/etnicitet i det
postkoloniala Sverige. I maktens (o)lika förklädnader. Stockholm: Atlas
Denscombe, M. (2009). Forskningshandboken – för småskaliga forskningsprojekt inom
samhällsvetenskaperna. Lund: Studentlitteratur
Goffman, E. (2014). Stigma- Den avvikandes roll och identitet. Lund: Studentlitteratur
Knocke, W. (1986). Invandrade kvinnor i lönearbete och fack. Stockholm: Arbetslivscentrum
Knocke, W. (1991). Invandrade kvinnor – vad är ”problemet”? Tidskrift för genusvetenskap.
Nr 3: 4-15.
Knocke, W. (2011). Osynliggjorda och ”fragmenterade” – invandrade kvinnor i arbetslivet. I
Arbete - intersektionella perspektiv (s. 211- 227). Mulinari, Paula & Selberg Rebecca (red).
Malmö: Gleerups Utbildning AB.
Kvale, S. & Brinkmann, S. (2009). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund:
Studentlitteratur
Norbert, E. & Scotson, J. (2010). Etablerade och outsider. En sociologisk studie om
grannskaps problem. Lund: Arkiv
Sjöberg, K. & Wästerfors, D. (2008). Uppdrag: Forskning. Malmö: Liber
Statens offentliga utredningar (SOU) 2005:41. Bortom Vi och Dom - Teoretiska reflektioner
om makt, integration och strukturell diskriminering. Stockholm: Fritze
23
Statens offentliga utredningar (SOU) 2005:56. Det blågula glashuset – strukturell
diskriminering i Sverige. Stockholm: Fritze
Statens offentliga utredningar (SOU) 2006:59. Arbetslivets (o)synliga murar. Stockholm:
Fritze
Statens offentliga utredningar (SOU) 2006:60. På tröskeln till lönearbete.
Kulturdepartementet
Statens offentliga utredningar (SOU) 2006:79. Integrationens svarta bok. Agenda för
jämlikhet och social sammanhållning. Stockholm: Fritze
Steinar, K. & Brinkmann, S. (2009). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund:
Studentlitteratur
24
9. Bilaga
Intervjuguide
Bakgrundsinformation
Ålder?
Ursprung?
Varför flyttade du hit?
Hur länge har du bott i Sverige?
Arbetet
Var arbetar du? Vad har du för arbetsuppgifter?
Hur länge har du arbetat där?
Trivs du med ditt yrke?
Trivs du bland kollegor, chefer?
Relationer
Känner du att du är en i gruppen som alla andra? Berätta!
Får jobbet dig att känna en tillhörighet eller känner du istället ett utanförskap i arbetsgruppen?
Tycker du att relationerna mellan dig och dina arbetskamrater påverkas av att du är
invandrarkvinna?
Anser du att andra, på din arbetsplats, har förutfattade meningar/fördomar om dig?
Hur upplever du att chefer behandlar dig? Berätta!
Finns det några speciella samanhang där du upplever att din bakgrund har betydelse/spelar in?
Anser du att det finns hinder för dig på din arbetsplats pga. din etniska bakgrund?
* Övriga frågor, något du känner att du vill ta upp eller berätta mer om?
25