En sociologisk studie om romer, identitet och arbetsmarknaden

HT2014 & VT2015
En sociologisk studie om romer, identitet och
arbetsmarknaden
2SO30E
2SO300
Viktor Johansson
881003-7435
Ellinor Mårtensson
890607-3021
Handledare: Per
Dannefjord
Kursansvarig: AnnaMaria Sarstrand
Marekovic & Magnus
Persson
Abstract
The idea for this study arose after reading the report Romers rätt - en strategi för romer i
Sverige (Department of culture 2010) in which the senders estimate that the unemployment
rate amongst the Roma population in Sweden is at 80 percent. After a dive into academic
literature regarding the Roma population in Sweden and the labor market, it became clear that
there is little research regarding Roma people in Sweden who are active on the labor market.
The aim of this study is therefore to enrich the academic debate regarding Roma people in
Sweden and their interaction with the labor market. More precisely this study seeks to explore
two main issues; how Roma people in Sweden define their group as well as how the Roma
identity has affected their integration with the Swedish labor market.
The study is based on interviews with employed persons who all define themselves as Roma
people. The material has later been sorted out with the help of the thematic analysis. The
analytical framework builds on theories found in Charles Tilly’s Durable Inequality (Tilly
1998), Elias’s and Scotson’s book Established and Outsiders (Elias and Scotson 1999) and
Pierre Bourdieu’s Practical Reason (Bourdieu 1999).
The investigation shows that the Roma group cannot be demarked in an adequate manner. The
study also concludes that there is no consensus regarding who is included or excluded from
this group, why it is impossible to define this group of people. However, we have on the other
hand found that habitus (Bourdieu 1999) is a crucial factor for our respondents’ understanding
of their identity as Roma people. Furthermore their idea of themselves as a specific group is a
result of the majority of the society pointing them out as “the other”. The common
denominator for our respondents is namely a feeling of alienation, although this feeling of
alienation is not always based upon personal experiences. The feeling of alienation then
follows the Roma people to the labour market. Lastly, our data point at that the alienation
factor maintains and reproduces a demarcation from which the Roma people and the majority
of the society are separated from one another.
Keywords: Roma people, alienation, identity, labour market, categorical inequality
Innehåll:
1.0 Inledning ...................................................................................... 1
1.1 Bakgrund...................................................................................... 1
1.2 Relevans ....................................................................................... 3
1.3 syfte och problemformulering ..................................................... 4
1.4 Frågeställning .............................................................................. 5
1.5 Disposition ................................................................................... 5
2.0 Tidigare forskning ....................................................................... 6
3.0 Teoretiska utgångspunkter........................................................... 7
3.1 Charles Tilly – Beständig ojämlikhet .......................................... 8
3.2 Elias och Scotson - Etablerade och outsiders ............................ 10
3.3 Pierre Bourdieu - Symboliskt kapital, fält och habitus ............. 11
4.0 Metodologi ................................................................................. 15
4.1 Kvalitativ metod ........................................................................ 16
4.2 Genomförandet av intervjuerna ................................................. 17
4.3 Urvalsgrupp ............................................................................... 17
4.4 Tematisk analys ......................................................................... 19
4.5 Om intervjupersonerna .............................................................. 20
4.6 Etik ............................................................................................. 24
5.0 Redovisning av materialet ......................................................... 25
5.1 Om den romska gruppen ........................................................... 26
5.2 Arbetsliv och arbetsmarknad ..................................................... 32
6.0 Analys ........................................................................................ 45
7.0 Slutsats ....................................................................................... 53
1.0 Inledning
1.1 Bakgrund
Romers historia i Sverige sträcker sig tillbaka till 1500-talet. Dock är benämningen rom
relativt ny och började användas först i början av 2000-talet. Dessförinnan har romer kallats
tattare och zigenare (Kulturdepartementet 2010:113; Diskrimineringsombudsmannen 2002:7).
Uppskattningsvis bor det 50 000 romer i Sverige idag. I och med ratificeringen av
Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter (ramkonventionen) samt den
europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk (minoritetsspråkskonventionen)
klassas romer sedan 1999 som en nationell minitoritet som Sveriges regering är skyldig att
inkludera i sin minoritetspolitik. Minoritetspolitiken omfattar frågor om skydd och stöd för de
nationella minoriteterna och de historiska minoritetsspråken. Att stärka skyddet av de
nationella minoriteterna är en del av Sveriges arbete med att värna om de mänskliga
rättigheterna (Diskrimineringsombudsmannen 2013). På Stockholms länsstyrelses hemsida
står följande skrivet om nationella minioriteter: ”Gemensamt för minoritetsgrupperna är att de
har befolkat Sverige under lång tid samt att de utgör grupper med en uttalad samhörighet. De
har även en egen religiös, språklig eller kulturell tillhörighet och en vilja att behålla sin
identitet” (Stockholms länsstyrelse). Som citatet visar är en grupp med nationell
minoritetsstatus en avgränsad grupp som på ett eller annat sätt skiljer sig ifrån
majoritetssamhället. Romer är även en grupp som levt under diskriminering och förtryck i
Sverige. Empiriska bevis för stämplandet av romer som ”den andre” finns det tämligen gott
om och kan ses även i samhällets högsta instanser. Kartläggningen av romer,
polisregisteringen som uppdagages 2013, förbudet mot romer att bo på samma plats, att romer
inte tilläts gå regelbundet i skolan förrän 1959 trots den allmänna skolplikten som infördes
1842 för att nämna några (Skolverket 2014; Orrenius 2013; Arbetsdepartementet 2014).
Den romska populationen i Sverige är en heterogen grupp vilket innebär att det finns grupper
inom den romska gruppen där språkliga, kulturella och religiösa uttryck kan variera
(Kulturdepartementet 2010:55,118 ). Ett resultat av att varje grupp är knuten till en specifik
region är till exempel det romska språket som skiljer sig åt dialektalt. I en kartläggning av det
romska språket romani chib framkom det att det finns ett tjugotal olika former av romani chib
som talas i Sverige (Kulturdepartementet 2010:55,118). Svenska myndigheter har tidigare
1
talat om fem olika grupper av romer, en klassificering som ser ut på följande sätt: svenska
romer,
finska
romer,
och
utomnordiska
romer
samt
resande
och
nyanlända
(Kulturdepartementet 2010: 114). Trots att det finns definierade grupper inom den romska
gruppen är fortfarande frågan om vem som är en rom svår att definiera. Enligt
kulturdepartementets rapport Romers rätt - en strategi för romer i Sverige definieras vem som
är rom enligt självutnämningsprincipen (kulturdepartementet 2010). Detta innebär alltså att
det är upp till individen själv att avgöra om denne är rom eller inte, oavsett bakgrund.
Intresset för vår studie uppkom när vi kom över kulturdepartementets rapport Romers rätt - en
strategi för romer i Sverige, vilken visade att det är en hög arbetslöshet bland romer i Sverige.
I rapporten uppskattar författarna att hela 80 procent av den romska populationen saknar
arbete (Kulturdepartementet 2010:55, 35). När man läser rapporter om romer såsom
ovanstående rapport, omnämns den romska identiteten som ett hinder på arbetsmarknaden och
i samhället generellt. Romer exponeras för diskriminering på basis av den romska identiteten.
Trots diskriminering, utanförskap och hög arbetslöshet finns det romer på arbetsmarknaden
vilket siffrorna också visar. Detta gör avvikargruppen, det vill säga de 20 resterande procenten
sociologiskt mer intressanta än majoriteten. Att göra en studie om de romer som står utanför
arbetsmarknaden skulle onekligen vara en intressant uppsats. Men detta tema har redan
behandlats i åtskilliga rapporter och därför har vi i vår uppsats istället valt att belysa de
återstående 20 procenten som har ett arbete. Vår avsikt är således att stifta bekantskap med
romer som alla har en anställning för att kunna berätta mer om denna avvikargrupp.
För att underbygga följande diskussion vill vi beskriva några av Tillys begrepp (en utförligare
diskussion följer i teoriavsnittet). I Tillys diskussion om beständig ojämlikhet diskuterar han
kategoriers påverkan och funktion på ojämlikhet (Tilly 1998). För att ringa in vad Tilly menar
med kategori tjänar följande citat som definition: ”En kategori består av en grupp som delar
en gränslinje genom vilken de skiljs från och förbinds med åtminstone en annan grupp
aktörer, som tydligt stängs ute genom denna gräns” (Tilly 1998: 74). Eftersom den romska
populationen tillhör en av Sveriges nationella minoriteter, som enligt Stockholms länsstyrelse
är en avgränsad grupp i relation till majoritetsamhället har vi således två kategorier att utgå
från (Stockholms länsstyrelse). När två kategorier ställs samman bildar de ett kategoriellt par
(Tilly 1998). Som citatet visar skiljs kategorierna rom och majoritetsamhälle åt av en
gränsdragning som organiserar människor. Den kategoriella tillhörigheten för våra
intervjupersoner är givetvis rom. Eftersom Tilly menar att ojämlikhet konstrueras efter
2
kategorier
är den romska kategoriella tillhörigheten intressant.
Den kategoriella
tillhörighetens materiella effekter är till exempel att den både kan stänga ute och tillskriva en
kategori tillgång till särskilda resurser eller möjligheter (Tilly 1998: 103). Förutom materiella
implikationer av den kategoriella tillhörigheten finns det också sociala. Den kategoriella
tillhörigheten och gränsdragnigen mellan kategorierna påverkar också interaktionen över
gränsdragnigen (Tilly 1998:76). Hur gränsdragningen mellan majoritetssamhället och romer
definieras av romer har således effekter på romers möte med majoritetssamhället.
Studien kommer att behandla hur intervjupersonerna ser på den romska gruppen och
avgränsar den. Detta är särskilt intressant med tanke på svårigheterna som presenteras ovan
med att definiera vem eller vilka som kan inkluderas i den romska gruppen
(självutnämningsprincipen). Vi kommer också att studera den kategoriella tillhörighens
påverkan på romer som befinners sig ute på arbetsmarknaden.
Detta kommer vi göra genom att utföra intervjuer där resultatet av dessa intervjuer kommer
att bearbetas med hjälp av en tematisk analys. Utgångspunkten i vårt analytiska ramverk är
Tillys teori om kategoriell ojämlikhet som presenteras i boken Beständig ojämlikhet (Tilly
1989), Bourdieus teori om habitus, fält och symboliskt kapital (Bourdieu 1992) som
presenteras i Praktiskt förnuft (Bourdieu 1992) samt Elias och Scotsons teorier som
presenteras i deras bok Etablerade och Outsiders (Elias och Scotson 1999). Dessa teorier
kommer att styra analysen av materialet.
1.2 Relevans
Denna uppsats är relevant av två anledningar, dels för vårt specifika fall och dels för en mer
allmän akademisk diskussion baserad på våra teoretiska och analytiska utgångspunkter. Sett
utifrån vårt specifika fall är denna studie relevant på grund av, och som även Palosuo menar,
att forskningen kring romer är allt annat än heltäckande (Palosuo 2008: 23). Ofta fokuserar
rapporterna på diskriminering, utanförskap och svårigheten att träda in på arbetsmarknaden.
Även om detta är av hög relevans, anser vi att en studie av avvikargruppen, det vill säga
romer med anställning, är minst lika viktig och intressant eftersom dessa sällan lyfts fram i
forskningen. Det finns med andra ord en kunskapslucka som vi vill utforska. Resultatet av
studien är relevant dels för andra romer men också för politiker och institutioner som arbetar
med policys relaterade till den romska gruppen och arbetsmarknaden. I och med att
3
majoriteten av de svenska romerna står utanför arbetsmarknaden berör också studien ett
socialt problem som också motiverar den.
Denna studie är också sociologiskt relevant för att den kan bidra med kunskap till de områden
som studien teoretiskt berör. Särskilt berör studien ämnen såsom etnicitet, grupper och
vidmakthållandet av grupper och identitet.
1.3 Syfte och problemformulering
Syftet med vår studie är att bidra med sociologisk kunskap om den romska gruppen och
förklara hur den kategoriella tillhörigheten påverkar dem i arbetslivet.
Syftet med att avgränsa studien till just arbetsmarknaden är inte bara att arbetsmarknaden är
en viktig länk i möjligheten till att bryta utanförskapet. Arbetsmarknaden är också relevant för
vårt syfte därför att det är i relation till majoritetsamhället som frågeställningar om
avgränsningar och innebörden av den kategoriella tillhörigheten blir synliga och eftersom
arbetsmarknaden är en plats där romer och majoritetssamhället samspelar med varandra är
arbetsmarknaden ett intressant och för syftet passande område att utgå ifrån.
Studien kommer framförallt att behandla den externa avgränsning som finns mellan de två
kategorierna rom och majoritetsamhälle men också den interna avgränsningen som kan finnas
inom kategorin rom. När vi diskuterar interna gränsdragningar avser vi alltså den
gränsdragning som finns inom den romska gruppen mellan olika romska grupper och när vi
diskuterar den externa gränsdragningen avser vi den gränsdragning som finns mellan romer
och majoritetsamhället. Som vi nämnde ovan kommer tyngdpunkten i uppsatsen att ligga på
den externa gränsdragningen som finns mellan rom och majoritetsamhälle. Anledningen till
att vi fokuserar på den externa gränsdragningen vis a vis den interna gränsdragningen är för
att det är den gränsdragningen som är betydande och påverkande för romer på
arbetsmarknaden.
Det forskningsproblem som vår studie tar sin utgångspunk i är att den romska gruppen är en
grupp som står utanför arbetsmarknaden, varför studien inte berör ett individuellt problem
utan ett socialt problem. Vi menar inte att vår studie kommer att resultera i en heltäckande
förklaring på varför arbetslöshetsstatistiken ser ut som den gör för den romska gruppen.
Studien bidrar å andra sidan med relevant kunskap som kan förklara varför individer inom
4
den romska gruppen upplever mötet med majoritetsamhället på arbetsmarknaden som de gör
och vilka konsekvenser detta får för individen. Forskningsproblemet relaterar också till
avsaknaden av akademisk forskning om den romska gruppen. Det finns många rapporter som
på ett deskriptivt sätt beskriver den romska gruppen och romers situation i Sverige
(Kulturdepartementet 2010). Dessa rapporter saknar å andra sidan teoretisk förankring i sina
redogörelser och förklaringar vilket vi kan bidra med.
1.4 Frågeställning
Hur avgränsas den romska gruppen av intervjupersonerna?
Hur har den kategoriella tillhörigheten rom påverkat intervjupersonerna i arbetslivet
Hur har den kategoriella tillhörigheten rom påverkat intervjupersonernas möjlighet att få
arbete?
1.5 Disposition
I ovanstående text har vi redogjort för bakgrunden till studien, studiens syfte och
problemformulering samt vår frågeställning. I kapitel två kommer vi att beskriva den tidigare
forskningen som skrivits inom området. En del rapporter kommer även att lyftas fram. I
kapitel tre kommer våra teoretiska utgångspunkter som studien grundar sig på att presenteras.
I kapitel fyra kommer vi att beskriva uppsatsens metodologi. I kapitel fem presenteras
materialet som ligger till grund för studien. I kapitel sex kommer materialet att analyseras
med hjälp av våra teoretiska utgångspunkter. Här kommer också grunden för besvarandet av
våra frågeställningar att läggas. I det sjunde kapitlet kommer vi att knyta ihop studien och
lyfta fram de slutsatser och huvudpoänger som vi kan dra i relation till materialet. Vi kommer
även i denna del att återknyta till frågeställningarna för att på ett så lättöverskådligt sätt som
möjligt kunna besvara dem.
5
2.0 Tidigare forskning
Romer skildras ofta som ett mytomspunnet folkslag, vars kultur ligger inbäddad i en sorts
mystik
som
enkelt
kan
trigga
nyfikenheten
hos
den
kunskapstörstande
och
samhällsintresserade. Redan i ung ålder kunde man låta sig förföras av det kringresande folket
i sagor, där romerna illustrerades som ”spågummor”, ”tattare” och ”vackra Esmeraldor” Vid
de få tillfällen man råkar snubbla över diskussioner rörande ämnet romer, samtalas det dock
sällan om dem på samma fascinerade vis, utan snarare med en underton av förakt och skepsis.
Ett tydligt exempel på detta var när en bekant på campus i början av förra höstterminen
redogjorde för hur han fört ett samtal med sin hyresvärd, som ogenerat tydliggjort sin bitterhet
gentemot romer genom att uppmana denna vän att under inga som helst omständigheter
släppa in ”tattare” i huset under sommaren.
Romer är även aktuella i den mediala debatten i Sverige och den lägger stort fokus på det
utanförskap som, enligt Tillhagen, förföljt romerna i det svenska samhället sedan tidigt 1500tal och som lever kvar än idag (Tillhagen 1965: 11). Utanförskapet återfinns enligt Palosuo
(2008) på bostadsmarknaden, arbetsmarknaden och i skolan (Palosuo 2008: 13). Ett bevis på
utanförskapet på arbetsmarknaden finner vi bland annat i Kulturdepartementets rapport
Romers rätt - en strategi för romer i Sverige som vi diskuterat ovan (Kulturdepartementet
2010). Detta utanförskap är inget som är specifikt för Sverige utan det är ett mönster som
finns i hela Europa (Zimmermann 2008: 47). För att hantera detta utanförskap har regeringen
och berörda myndigheter satt igång en rad olika projekt vars syfte har varit att få in romer på
arbetsmarknaden. Bland annat arbetar regeringen med en strategi för romsk inkludering via
myndigheterna Arbetsförmedlingen, Länsstyrelsen, Skolverket, Skolinspektionen och
Diskrimineringsombudsmannen. Ett annat initiativ är de fem pilotkommunerna Göteborg,
Helsingborg, Linköping, Luleå och Malmö som har fått i uppdrag att speciellt uppmärksamma
och arbeta med romer. Bland annat har kommunerna anställt brobyggare med romsk språkoch kulturkompetens för att på bästa sätt nå ut till den romska gruppen (Arbetsförmedlingen
2013: 8).
Utöver utredningar och rapporter är forskningen om romer i Sverige eftersatt. Palosuo menar i
sin forskningsöversikt att det finns många luckor i forskningen om romer i Sverige och när vi
har sökt efter forskning har vi inte stött på några överdrivna mängder material (Palosuo 2008:
6
23). Dock finns det som sagt gott om rapporter skrivna för regeringen om romer, men dessa är
deskriptiva och saknar det analytiska djup som man kan hitta i akademisk forskning. (Palosuo
2008: 30). Enligt Palosuos sammanfattning av en rapport från en temakonferens om mångfald
och delaktighet skriven av Géza Nagy, står det klart att de hinder romer möter på den svenska
arbetsmarknaden bottnar i flera olika förklaringsfaktorer, varav diskriminering bara är en
(Palosuo 2008: 14). Nagy pekar också ut problem i utbildningsväsendet samt förändringar på
arbetsmarknaden som inte längre efterfrågar "traditionella" romska yrken som bidragande
orsaker till romers svårigheter att etablera sig på arbetsmarknaden. Vidare menar Nagy i
enlighet med Palosuo att förklaringarna ligger på både samhällelig, grupp- och individnivå
(Palosuo 2008: 14). När vi har sökt efter tidigare forskning har vi kommit över en studie som
studerat romer från ett sociologiskt perspektiv. Syftet med studien är att studera olika
klassificeringsmetoder som finns gällande romer i Bulgaringen, Ungern och Rumänien
(Ladanyi och szelenyi 2001:79). Studien angriper ämnet kvantitativt. Studien kommer fram
till att olika metoder leder till olika resultat om vem som är rom (Ladanyi och szelenyi
2001:79).
Det finns inte heller någon utpräglad forskning om hur romer förhåller sig till sin romska
identitet på arbetsmarknaden. Däremot finns det exempel på strategier från andra grupper som
också möter hinder på arbetsmarknaden, såsom invandrare som använder svenskklingande
namn i arbetsansökningar (Sveriges Radio 2005). En studie som har skrivits om just
invandrare på arbetsmarknaden är Carolin Bjurlings studie Att komma till rätta (Bjurling
2004). Bjurlings studie studerar invandrare med akademikerbakgrund som lyckats få ett
arbete som motsvarar deras kvalifikationer trots hinder som diskriminering (Bjurling 2004). I
hennes studie identifieras några olika strategier som intervjupersonerna framhåller som
avgörande för att just de har lyckats. Dessa är: Deras egen inställning och
anpassningsförmåga, den vägledning och hjälp de har fått (arbetsförmedlingen), deras sociala
kontakter och slumpen. Det är inte omöjligt att vi kommer att stöta på samma typ av strategier
bland de romer vi kommer att intervjua eftersom romer enligt rapporterna ovan är en grupp
som står utanför arbetsmarknaden (Bjurling 2004:11).
3.0 Teoretiska utgångspunkter
7
I denna del kommer vi att beskriva våra teoretiska utgångpunkter som vi har för avsikt att
spegla materialet mot. Vi använder Tillys teori om kategoriell ojämlikhet som presenteras i
boken Beständig ojämlikhet (Tilly 1989), Elias och Scotsons teorier som presenteras i boken
Etablerade och Outsiders (Elias och Scotson 1999) samt Bourdieus teori om habitus, fält och
symboliskt kapital (Bourdieu 1999). Dessa teorier kommer att styra analysen av materialet.
Innan vi beskriver teorierna ska det nämnas att teorierna om Beständig ojämlikhet (Tilly
1989) och Etablerade och Outsiders (Elias och Scotson 1999) valdes i en tidig fas medan
Bourdieus teori om habitus, fält och symboliskt kapital (Bourdieu 1999) kom till i efterhand
eftersom det fanns intressanta aspekter i materialet som våra initiala teorier inte kunde fånga.
Därför använder vi inte alla av Bourdieus olika former av kapital (symboliskt, ekonomiskt,
socialt och kulturellt)utan håller oss till symboliskt kapital (Bourdieu 1999). Om
beskrivningarna gällande Beständig ojämlikhet (Tilly 1989) och Etablerade och Outsiders
(Elias och Scotson 1999) uppfattas som mer explorativ och frågeställande vis a vis avsnittet
om habitus, fält och symboliskt kapital (Bourdieu 1999) är det av just den anledningen att vi
var medvetna om vad vi ville förklara och vilka aspekter av Bourdieus teoretiserande som
behövdes för att förklara de återstående pusselbitarna. Först kommer en redogörelse för
teorierna och sist i avsnittet kommer teorierna att diskuteras i relation till vårt syfte och vi
kommer tydliggöra på vilket sätt vi avser att använda teorierna.
3.1 Charles Tilly – Beständig ojämlikhet
I Tillys analys av ojämlikheter avfärdar han påståendet att ojämlikhet är grundad i
individuella skillnader som egenskaper, benägenheter eller prestationer. Tilly menar istället
att ojämlikheten grundas i kategoriella relationer. Som redogjordes för i inledningen menar
Tilly att en ”kategori består av en grupp som delar en gränslinje genom vilken de skiljs från
och förbinds med åtminstone en annan grupp aktörer, som tydligt stängs ute genom denna
gräns” (Tilly 1998: 74).
Enligt Tilly finns det olika typer av kategoriella relationer. Tilly identifierar fem olika
kategoriella relationer: kedja, hierarki, triad, organisation och kategoriella par” (Tilly 1998:
59). Vi kommer att hålla oss till kategoriella par. I kategoriella par bildas den kategoriella
relationen på basis av kategoriernas dikotoma förhållande, det vill säga i deras motsats. För att
exemplifiera detta kan vi titta på kategorierna man och kvinna. Mellan dessa två kategorier
finns en tydlig skiljelinje som både stänger ute och placerar individer i olika grupper. När
8
dessa skilda kategorier ställs samman bildar de vad Tilly kallar kategoriella par (Tilly 1998:
59). I Tillys teori finner läsaren två typer av kategorier som han kallar inre kategori och yttre
kategori (Tilly 1998: 86). Exemplet som just togs upp (man kontra kvinna) är ett exempel på
yttre kategorier. De inre kategorierna är gränslinjer som sätts upp inom en specifik
organisation, vars uppgift är att sätta upp gränser inom organisationen och att skilja
medlemmar från icke-medlemmar (Tilly 1998: 86). Sjuksköterska vis a vis läkare och menig
vis a vis officer är exempel på inre kategorier.
I det inledande kapitlet lyfte vi fram en skrivelse från Stockholms länsstyrelse om vad som
krävs för att klassas som en nationell minioritet (Stockholms länsstyrelse). Statusen kräver att
gruppen ska vara avgränsad gentemot majoritetssamhället och i detta finner vi således en
parkonstellation att utgå från. Det vill säga majoritetssamhälle och romer. Eftersom
avgränsningen mellan romer och majoritetsamhälle inte är en organisations specifika
avgränsning ligger tyngdpunkten i uppsatsen på de yttre kategorierna och den externa
avgränsningen som finns mellan kategorierna rom och majoritetsamhälle.
Tilly menar att det alltid finns en intern hierarkisk ordning inom parkonstellationen (Tilly
1998: 19). Eftersom kategorierna inte på egen hand kan skapa ojämlikheten tillför Tilly fyra
mekaismer som tillsammans med kategoriella par skapar ojämlikhet. Dessa är exploatering,
möjlighetsansamling, efterlikning och anpassning (Tilly 1998: 19). Mot bakgrund av
Bjurlings studie Att komma till rätta (Bjurling 2004) tror vi att mekanismen anpassning kan
ha särskild analytisk bäring. Anpassning innebär i korta drag att individer bygger upp rutiner
kring gränsdragningen. Detta görs för att underlätta den dagliga interaktionen kring
skiljelinjen (Tilly 1998: 108). Ett exempel på anpassning som lyfts fram i Bjurlings studie är
att många av de kvinnliga intervjupersonerna från mellanöstern skickar med bild i
arbetsansökan för att visa att de inte bär slöja utan klär sig som vilken västerländsk kvinna
som helst (Bjurling 2004: 74; Tilly 1998: 108). Eftersom Tillys begrepp möjlighetsansamling
sätter fokus på icke-eliten tror vi att begreppet kan komma till användning (Tilly 1998: 103).
Möjlighetsansamling innebär icke-elitens ansamling av möjligheter och icke eliten är i det här
fallet romer (Tilly 1998: 103). Tilly skriver följande om begreppet:
”När medlemmar av ett kategoriellt avgränsat nätverk vinner tillträde till en resurs som är värdefull,
förnyelsebar och möjlig att monopolisera, och som underbygger nätverkets aktiviteter och förstärks av
9
nätverkets sätt att fungera, ansamlar de regelmässigt sitt tillträde till resursen och skapar
föreställningar och praktiker till stöd för sin kontroll av den" (Tilly 1998: 103)
Ett tydligt argument för begreppet möjlighetsansamlings bäring i vår studie är det faktum att
många av intervjupersonerna är anställda på myndigheter som specifikt arbetar med romska
frågor och redan här kan vi argumentera för att en möjlighetsansamling skett eftersom
särskilda resurser har ställts den romska gruppen till förfogande (Tilly 1998: 103).
Av Tillys begreppsapparat återstår exploatering och efterlikning (Tilly 1998). Vi tror inte att
dessa två begrepp kommer att vara användbara i relation till vår studie därför att begreppet
exploatering fokuserar på eliten och i det här sammanhanget är eliten majoritetsamhället
vilket gör att vi inte kan uttala oss om begreppet eftersom vi inte har studerat
majoritetsamhället (Tilly 1998).
Av samma anledning som exploatering, kan vi inte uttala oss om begreppet efterlikning
eftersom begreppet belyser organisationsstrukturer och hur de reproduceras in i nya
organisationer vilket vi inte har studerat (Tilly 1998).
3.2 Elias och Scotson - Etablerade och outsiders
Som komplement till Tillys teoribildning om beständig ojämlikhet kommer vi också att ta
hjälp av Elias och Scotsons teori (Elias och Scotsons 1999). I studien undersöker forskarna
förhållandena mellan tre bostadsområdena i Winston Parva och vilka mekanismer som var
delaktiga i skapandet av det utanförskap och den nedsättande bild som fanns av de boende i
zon 3 (Elias och Scotson 1999: 9). Forskarna kunde urskilja en tydlig hierarkisk ordning i
Winston Parva där de boende i zon 3 ofta beskrevs som avvikande, störande och moraliskt
underlägsna invånarna i de två andra zonerna. Konstruktionen av zon 3 som underlägsna,
avvikande och störande berodde på skillnaden mellan områdenas sammansättning. I zon 1 och
framför allt i zon 2 fanns det en tydlig social sammanhållning bland de boende. De träffades
ofta i olika sammanhang så som på puben eller i kyrkan. I konstrast till detta bodde det mest
nyinflyttade i zon 3 vilket ledde till små splittrade grupper utan social sammanhållning. Med
hjälp av sammanhållningen kunde invånarna i zon 1 och 2 bekräfta och cementera sin
överlägsenhet gentemot de boende i zon 3 genom att sluta led mot dem och på så vis
exkludera dem ifrån sociala aktiviteter genom utfrysning. Bristen på sammanhållning i zon 3
10
gjorde dem också inkapabla att göra motstånd mot de andra zonernas marginaliserande.
Snarare fanns det en form av acceptans av den bild som de dominerande grupperna spred.
Sociala arvsmekanismer
Ett begrepp som Elias och Scotson utvecklar är sociala arvsmekanismer som vi kommer att
använda för att förstå potentiella reproduktioner av praktiker eller känslor (Elias och Scotson
1999). I boken Etablerade och outsiders redogör Elias och Scotson för begreppet i relation till
sina data (Elias och Scotson 1999). Essensen av begreppet är att vissa beteendemönster hos
föräldragenerationen i zon tre fördes över till deras barn likt en ond cirkel. Det Scotson och
Elias noterade var att föräldrarnas outsiderposition också hade en reproduktiv förmåga på det
sättet att även ungdomarna i zon tre fastnade i samma outsiderposition som föräldrarna (Elias
och Scotson 1999). Ett ytterligare resultat av att den sociala arvsmekanismen (Elias och
Scotson 1999) var att ungdomarna slutligen började leva efter den bild den etablerade gruppen
hade av dem. Exempel som Elias och Scotson tar upp var att ungdomarna från
outsidergruppen gjorde uppror mot outsiderpositionen genom att störa, angripa och förstöra
den ordnade världen som fanns hos den etablerade gruppen vilket i sin tur befäste
outsiderposition ytterligare (Elias och Scotson 1999).
3.3 Pierre Bourdieu - Symboliskt kapital, fält och habitus
Till ovanstående teoribildningar kommer vi också att ta hjälp av Bourdieus teoretiserande om
symboliskt kapital, fält och habitus (Bourdieu 1999). Först och främst ska vi redogöra för
begreppet symboliskt kapital. Symboliskt kapital är det mest grundläggande i Bourdieus
teoritiserande och är mer generellt i relation till kulturellt kapital eller socialt kapital (Broady
1991: 169). En för uppsatsen lämplig tolkning av begreppet symboliskt kapital och som tjänar
som utgångpunkt för förståelsen av symboliskt kapital är följande: ”Symboliskt kapital är det
som av sociala grupper igenkännes som värdefullt och tillerkännes värde” (Broady 1991:169).
Alltså kan det som anses betydelsefullt för en grupp räknas in som ett symboliskt kapital
(Broady 1991:169). Erkännandet av vad som är betydelsefullt sker alltså på gruppnivå inom
ramen för den specifika gruppen (Broady 1991:169). Då denna studie koncentreras till den
romska gruppen, är det just det symboliska kapitalet inom den romska gruppen som är
intressant. Vi tillförde begreppet symboliskt kapital för att förklara att det finns delade
uppfattningar bland intervjupersonerna som vi klassar som symboliskt kapital som vi menar
11
möjliggör den romska gruppens överlevnad och möjlighet till reproduktion. Eftersom vi enligt
Stockholms länsstyrelse redan har en avgränsad grupp kan vi också tillföra begreppet fält
(Bourdieu 1999) som vi i den här uppsatsen kan kalla för det romska fältet. Ett fält
kännetecknas av att det är en avgränsad plattform som binder samman individer som på ett
eller annat sätt har något gemensamt (Broady 1991:266). Det romska fältet binder alltså
samman romerna på det romska fältet då romer enligt Stockholms länsstyrelse är en
avgränsad grupp som delar ”… religiös, språklig eller kulturell tillhörighet och en vilja att
behålla sin identitet” (Stockholms länsstyrelse). Dessa fyra faktorer är specifika för det
romska fältet och dess deltagare. Det romska fältet består dels av enskilda individer med
romsk bakgrund men också av olika romska grupper som vi presenterade i inledningen. Det
ska tilläggas att vi inte kommer att lägga vikt vid om det finns eventuella kamper inom det
romska fältet som rör olika individers eller gruppers möjlighet till att definiera vad som är
romskt och inte romskt. Vi kommer inte heller att diskutera huruvida det finns kamper om vad
som kan definieras som ett symboliskt kapital som en studie med begreppet fält (Bourdieu
1999) kan fokusera på. Tillförandet av begreppet fält (Bourdieu 1999) är snarare ett sätt för
oss att på ett så konkret sätt som möjligt beskriva för läsaren att det symboliska kapitalet inom
det romska fältet är begränsat till just det romska fältet och till aktörerna inom det romska
fältet.
Vi tillför också begreppet habitus till vårt analytiska ramverk därför att vi menar att våra
intervjupersoners uppfattning om den romska gruppen är påverkad av deras habitus genom
reproduktion (Bourdieu 1999). Deras habitus innefattar i sin tur bland annat deras
uppväxtförhållanden och framför allt deras föräldrars uppfattning om och attityder kring
frågor angående vad som är romskt, om det är viktigt att bevara romska seder och bruk och så
vidare (Bourdieu 1999). Vidare är också habitus nära kopplat till begreppen kapital och fält
(Broady 1991:226). Habitus kan förklaras som system av dispositioner (Bourdieu 1999: 18).
Det vill säga, habitus är ett system som både begränsar och skapar individers möjligheter
genom att göra vissa handlingar mer eller mindre genomförbara. Habitus möjliggör med
andra ord praktiker (Jenkins 1992:76).
Mot bakgrund av den förklaringen kan det kanske tyckas märkligt att använda begreppet
habitus i anslutning till våra frågeställningar (Bourdieu 1999). Det kan tyckas att teorin
lämpar sig bättre i studier om yrkesval, utbildningsval eller positioner ute i samhället men
som vi nämnde ovan påverkar habitus också uppfattningar och attityder (Bourdieu 1999). I en
12
studie med våra frågeställningar, och särskilt vår första frågeställning, blir det därför rimligt
att diskutera habitus då nedärvda habitus förklarar individernas uppfattning om sig själva som
romer och den romska gruppen (Bourdieu 1999).
Sammanfattning
Grundstenen i vårt teoretiska ramverk är Tillys (1989) teorier om beständig ojämlikhet (Tillys
1989). Tillys teorier har bäring eftersom teorin liksom vi själva, och i enlighet med forsknings
fråga 1, är intresserade av grupper. Teorin erbjuder ett instrument att studera kategorin rom,
och också ett instrument att studera gränsdragningen som finns grupper emellan. Den kan
därför hjälpa oss att förstå hur gränsdragningen mellan romer och majoritetsamhälle ser ut och
vad intervjupersonerna framhåller som definierande för denna gränsdragning och sin egen
kategori. Varför skulle då den kategoriella tillhörigheten påverka romer i arbetslivet som vi
inledningsvis påpekat? Sättet på vilket gränsdragningen mellan den romska gruppen och
majoritetssamhället definieras är viktigt, inte bara på arbetsmarknaden utan i samhället i stort.
Eller som Tilly beskriver det:
”Berättelserna ger uttryck för delade föreställningar om vilka vi är, vilka de är, vad som skiljer oss och
vad som förenar oss. Människor skapar sådana berättelser utifrån ett redan tillgängligt kulturminne:
delade begrepp, övertygelser, minnen, symboler, myter, lokal kunskap. Sedan dessa berättelser väl
funnit sin plats lägger de restriktioner på den följande interaktionen över gränslinjen.” (Tilly
1998:76).
Som citatet tydliggör kommer romers möte med majoritetsamhället att påverkas av hur
gränsdragningen mellan majoritetssamhället och romer definieras av romer. Givet Tillys logik
finns det alltså en koppling mellan hur den romska gruppen avgränsas av romer och hur den
kategoriella tillhörigheten påverkar romer i mötet med majoritetssamhället. Teorin ger oss
alltså ett redskap för att förklara eventuella kopplingar mellan hur den romska gruppen
avgränsas och hur romer upplever mötet med majoritetsamhället ute på arbetsmarknaden.
Eftersom denna studie studerar romer är det alltså romers definition av den romska gruppen
och gränsdragningen gentemot majoritetsamhället och hur den i förlängingen påverkar romer i
mötet med majoritetssamhället som studeras.
Som vi nämnde ovan ligger ett särskilt fokus på arbetsmarknaden och om vi utgår från Tillys
tankar, grundas utanförskapet som finns bland romer på arbetsmarknaden på kategoriell basis.
13
Därför kommer vi att fokusera på den kategoriella tillhörighetens effekter samt på hur den
kategoriella tillhörigheten hanteras i mötet med arbetsmarknaden, och här menar vi att
begreppet anpassning kan komma till användning (Tilly 1998). Begreppet kommer att
används för att förklara ageranden som på ett eller annat sätt är kopplade till gränsdragningen
mellan romer och majoritetsamhälle och som skapats för att underlätta interaktionen mellan
kategorierna. Ett exempel skulle kunna vara att romer med romska namn byter till mer
”svensk” klingande namn.
Som vi nämnde ovan är många intervjupersoner anställda på myndigheter som arbetar med
romska frågor och redan här kan vi argumentera för att en möjlighetsansamling har skett.
Begreppet möjlighetsansamling kommer vidare att hjälpa oss att förstå vissa uttalanden som
på ett eller annat sätt legitimerar verksamheten och de resurser som ställts till den romska
gruppens förfogande (Tilly 1998:76).
Medan Tilly främst lägger fokus på hur ojämlikheten grundas och organiseras på ett
organisatoriskt plan lägger Elias och Scotson snarare fokus på sociala mekanismer vilket är
mer i enlighet med vår studie (Elias och Scotson 1999). Skillnaden ligger också i att Tilly
studerar ojämlikhet medan Scotson och Elias studerar relationen mellan parkonstellationen
etablerade och outsiders. I vårt fall är romer och majoritetsamhället ett kategoriellt par där vi
både finner etablerad och outsiderdimensionen som Elias och Scotson diskuterar och
ojämlikhet mellan kategorier som Tilly diskuterar (Elias och Scotson 1999;Tilly 1998).
I Etablerade och outsiders presenterar Scotson och Elias tre viktiga och intressanta
mekanismer som vi kommer att ta fasta på i vår uppsats (Elias och Scotson 1999). Först och
främst den etablerade gruppens möjlighet till att definiera outsidergruppen som just outsiders
eller ”den andre” (Elias och Scotson 1999). För det andra, att de boende i zon 3 kom att
acceptera den bild den etablerade gruppen inrättade av dem (Elias och Scotson 1999). Dessa
två faktorer tror vi kan hjälpa oss att förstå varför våra två kategoriella par är så pass
etablerade, och få en klarare bild av hur de ständigt reproduceras och på så vis vidmakthåller
sin hierarkiska ordning. Det sista begreppet som presenteras i Etablerade och outsider är
sociala arvsmekanismer (Elias och Scotson 1999). Begreppet tror vi kan vara viktigt i vår
studie om romer eftersom begreppet belyser hur känslan av outsiderpositionen kom att ärvas
från generation till generation. Då det finns en historia av en outsiderposition och utsatthet
bland romer i Sverige är det, om man ska följa Elias och Scotsons spår, sannolikt att vi
14
kommer att finna samma form av sociala arvsmekanismer (Elias och Scotson 1999) bland
våra intervjupersoners utsagor. Det vill säga att romer kan ärva känslan av utsatthet och
outsiderpositionen. Det är däremot inte särskilt sannolikt att vi kommer att stöta på data som
pekar på samma typ av agerande som Elias och Scotson fann bland ungdomarna i
outsidergruppen i deras studie (som vi just nämnde ovan). Våra intervjupersoner arbetar
framförallt på statliga myndigheter och lever väldigt skilda liv från ungdomarna i Winston
Parva. Dock är det inte helt osannolikt att intervjupersonerna och romer rent generellt kommit
att acceptera den bild som majoritetsamhället har om romer som outsiders och avvikare vilket
sedermera eventuellt resulterar i att romer börjar leva därefter (Elias och Scotson 1999).
Som vi nämnde ovan har vi efterhand valt att lägga till Bourdieus teori om habitus, fält och
symboliskt kapital till vårt teoretiska ramverk (Bourdieu 1999). Det är för att vissa aspekter av
vårt material inte kunnat fångas upp av de två teorier vi till en början utgick ifrån. Då frågar
sig läsaren, vilka aspekter? Framför allt handlar det om två saker som Bourdieus teorier kan
hjälpa till att förklara. Dels kan de förklara och hjälpa oss att förstå hur grupper vidmakthålls
och reproduceras. Teorierna hjälper oss också att förstå och förklara mekanismerna bakom
hur individer identifierar sig (självidentitet). I det förstnämnda fallet är det framför allt via
begreppet symboliskt kapital (Bourdieu 1999) som vi kommer föra fram diskussionen, medan
det i det sistnämnda fallet gällande identitet är med hjälp av begreppet habitus (Bourdieu
1999) som vi kommer att utveckla diskussionen.
4.0 Metodologi
I denna del kommer vi att beskriva den metodologi som ligger till grund för studien. Först
beskriver vi kort kvalitativa metoder och intervjuer på ett generellt plan, samt vilken typ av
intervjumetod vi har använt Därefter redogörs för hur intervjuerna har utförts och vår
urvalsgrupp. Därefter kommer den tematiska analysen att beskrivas som vi har använt oss av
för att bearbeta materialet. Sedan kommer vi att lägga fokus på intervjupersonerna där vi
kortfattat informerar om deras bakgrunder. Slutligen kommer vi att diskutera de etiska
övervägandena vi har ställts inför och hanteringen av dessa.
15
4.1 Kvalitativ metod
Inom kvalitativ metod finns det en rad olika metoder för att samla in data och för den här
uppsatsen har vi valt att använda oss av semistrukturerade intervjuer. Initialt övervägde vi att
bygga våra data på litteratur istället för intervjuer men när forskningsfrågorna färdigställdes
insåg vi att en litteraturstudie inte hade kunnat besvara våra frågeställningar på ett tillräckligt
givande sätt och valet landade istället på intervjuer.
Just som det finns olika typer av insamlingsmetoder och data inom den kvalitativa metoden
finns det också olika sätt att genomföra intervjuer. Vår studie har byggt på semistrukturade
intervjuer. Semistrukturade intervjuer kännetecknas av att det finns på förhand skrivna teman
och frågor som intervjun kommer att kretsa kring. Till skillnad från den strukturerade
intervjun finns det också en flexibilitet i hur stor vikt intervjupersonen lägger på olika teman.
Vidare kan vi också röra oss mer fritt mellan våra teman och vad intervjupersonen säger för
att på så vis fånga intressanta trådar som vi från början kanske inte hade förväntat oss.
(Longhurst 2010: 105). Vi har valt att arbeta med två teman som vi kommer att fokusera
intervjuerna kring. Dessa är: Om den romska gruppen och arbetsliv och arbetsmarknad.
Vi har valt kvalitativ data framför kvantitativ därför att frågeställningarna och syftet kräver
beskrivande data och när en studie kräver ett beskrivande och detaljrikt material, är kvalitativ
data mer ändamålsenligt och om vi till exempel tittar på forskningsfrågan: Hur har den
kategoriella tillhörigheten rom påverkat intervjupersonernas möjlighet att få arbete? Kan vi se
att frågan bäst besvaras med hjälp av kvalitativ data.
Den kvalitativa metodens mål är också att nå insikt i personers verklighet vilket gör att den
lämpar sig bra för vår studie eftersom dessa mål överensstämmer med de frågeställningar och
syften vi har och kan därmed ge oss en god insikt i våra intervjupersoners tankar, erfarenheter
och känslor (Dalen 2008: 10). Vi kommer att så långt det går försöka undvika att bli
megafoner för intervjupersonerna. Detta gör vi genom att vara kritiska och vaksamma på vad
som berättas, samt genom att analysera och tolka intervjupersonernas svar.
16
4.2 Genomförandet av intervjuerna
Totalt har vi genomfört nio intervjuer. Fem av intervjuerna har genomförts öga mot öga och
resterande med hjälp av telefon. Platsen för våra fysiska intervjuer har valts av
intervjupersonerna. Intervjuerna som genomfördes öga mot öga var med människor som
jobbade på samma arbetsplats och därmed var de väl bekanta med varandra.
Intervjufrågorna, som går att läsa i bilaga 2 har utarbetas i relation till syftet och
frågeställningar men också mot bakgrund av de teorier som ingår i studien. Vi ville till
exempel veta mer om kategorin romer och därför har vi ställt frågor som kan hjälpa oss att
förstå hur den romska gruppen kan avgränsas samt hur gränsdragningen gentemot
majoritetssamhället se ut.
Väl vid intervjutillfället hade vi våra frågor nedskrivna på ett papper och dessa var indelade i
olika kategorier (se bilaga 2). Givetvis ledde intervjupersonernas svar många gånger till
ytterligare frågor och frågor utelämnades om de kändes opassande eller överflödiga för
stunden. Det är givetvis ett svårt beslut att i intervjuandets stund avgöra vad som är intressant
och inte intressant men vår guide i detta beslut har varit de tidigare intervjupersoneras svar.
Valet av vilka frågor som inte ställts eller lagts till har inte gjorts systematiskt utan snarare
beroende på intervjutillfället och som sagt tidigare intervjuer. Till exempel vet vi som
intervjuare vad alla andra har sagt vilket gör att vi vet vad vi måste fokusera mer på, vad som
verkar vara ointressant eller om det funnits något som uppkommit i en tidigare intervju som vi
inte hade förväntat oss och som vi velat få nyanserat av någon annan intervjuperson. Trots att
vi på förhand hade ett stort antal frågor, ansåg vi att det var viktigare att låta
intervjupersonerna tala relativt fritt för att intervjuerna skulle flyta på bättre och inte hackas
sönder av för många frågor med korta svar. I efterhand tycker vi att det var rätt beslut
eftersom intervjupersonerna ledde oss in på nya spår och svarade på frågor vi inte hade
nedskrivna på papper. Slutligen ska vi nämna att samtliga intervjuer har spelats in för att
underlätta transkriberingen.
4.3 Urvalsgrupp
Redan innan vi började skriva denna uppsats var accessproblemet det problem vi mest oroade
oss för. Framför allt för att vi ville säga något om en minoritet i en minoritetsgrupp. Det
17
faktum att vi redan hade en väldigt liten målgrupp har lett till att vi inte kunnat ha några
ytterligare kriterier förutom att personen ska vara rom och att personen ska vara verksam på
arbetsmarknaden. En annan faktor som var problematisk var att vi inte hade några kontakter
inom den romska gruppen sen tidigare. Av den anledningen förstod vi att det skulle kunna bli
en svår uppgift att ta sig in i den romska gruppen för att få tillgång till intervjupersoner. På
grund av vårt begränsade kontaktnät och den snäva målgruppen vi har valt att studera, har vi
tillämpat snöbollsmetoden för att komma i kontakt med möjliga intervjupersoner. Vi började
med att söka upp romska föreningar i hopp om att komma i kontakt med intervjupersoner eller
bli vidarelänkade till andra möjliga intervjupersoner. Under denna process stötte vi på några
hinder. Bland annat var kontaktuppgifterna till många av de föreningar vi försökte kontakta ur
funktion. I de fall där vi fick kontakt med någon möttes vi också ofta av skepsis. I vissa fall
fick vi ett nej och i andra fall blev vi hänvisade vidare till någon annan person eller förening.
För sammanhanget är det viktigt att nämna att månaden innan vi började söka efter
intervjupersoner, uppdagades polisens registrering av romer i Sverige. Hur detta skulle
påverka tillgängligheten till romer visste vi inte påförhand, men i efterhand tror vi att det har
haft en negativ påverkan på tillgängligheten till romer. Ofta möttes vi av en skepsis när vi
kom i kontakt med romska föreningar och det kan vara så att höstens avslöjande gällande
polisens registrering av romer hade lett till att den romska gruppen var extra försiktig med
vilka utomstående de delgav information med (Orrenius 2013) Efter många försök med
privatpersoner och organisationer blev slutresultatet en urvalsgrupp som består av nio
personer. I urvalsgruppen har vi ett åldersspann på 27-46. Urvalsgruppen består av tre kvinnor
och sex män, vilket innebär att det finns en överrepresentation av män.
Kritik kan lyftas mot att vi har valt just snöbollsmetoden som metod då lika människor
tenderar att dra sig till varandra och kommer därför bara kunna tipsa om liknande människor.
I förlängningen kan detta påverka att studiens data får en viss karaktär då studien bygger på
liknande människor med liknande bakgrunder och erfarenheter. Denna kritik är en rimlig
kritik särskilt eftersom många arbetar på samma arbetsplats med romska frågor, men faktum
är att vi inte hade kunnat göra denna studie möjlig om vi inte hade använt oss av romerna
själva för att hitta intervjupersoner. Eftersom vi hade en föraning om att det skulle kunna bli
svårt att få tillgång till intervjupersoner, dels på grund av den snäva målgruppen men också på
grund av misstänksamhet mot oss som trots allt har en maktposition gentemot
intervjupersonerna, behövde vi en gatekeeper/nyckelperson för att minska möjliga
förtroendeklyftor och misstänksamheter. Fördelen med snöbollsmetoden är att vi kan dra
18
nytta
av
de
tidigare
kontaktpersonerna
och
använda
individen
som
en
gatekeeper/nyckelperson genom att hänvisa till föregående person. Det ska även nämnas att
det kan finnas en viss problematik i hur vår urvalsgrupp ser ut och där ingen av våra
intervjupersoner på något sätt ifrågasätter sin identitet som rom. Dock vore det kanske inte
helt osannolikt om vi tillåts spekulera en aning, att även ett bredare urval hade lett oss till en
relativt liknande grupp av människor, alltså människor som också identifierar sig själva som
romer.
4.4 Tematisk analys
Ovan redogjorde vi för datainsamlingsmetoden. I detta avsnitt ska vi skildra hur vi har
bearbetat materialet. Vi har valt att bearbeta våra data enligt den tematiska analysen. Den
tematiska analysen är en av många kvalitativa metoder som kan användas för att beskriva och
bearbeta sitt material. Essensen i en tematisk analys är att materialet beskrivs efter de teman
som uppkommer i materialet. Vad som räknas som ett tema är inte helt självklart men ett sätt
att ringa in vad som är ett tema förklaras på följande sätt av Braun och Clarke: ”A theme
captures something important about the data in relation to the research question, and
represents some level of patterned response or meaning within the data set” (Braun och
Clarke 2006:10). I boken Using thematic analysis in psychology beskriver Braun och Clarke i
sex steg hur man kan gå tillväga när man gör en tematisk analys (Braun och Clarke 2006).
Det första steget i deras guide är att bekanta sig med materialet. När det kommer till att
bekanta sig med materialet uppmanar Braun och Clarke att forskararen bör läsa igenom
materialet åtminstone en gång innan kodningsprocessen börjar. Intervjuerna har transkriberats
i sin helhet och redan där har vi bekantat oss med materialet. Efter transkriberingen har vi läst
igenom materialet i sin helhet, intressantare delar av intervjuerna har lästs igenom flera
gånger och jämförts med varandra. Steg två i denna process är att koda materialet. Efter att vi
läst igenom de transkriberade intervjuerna började vi först med att markera det som vi ansåg
var intressant i relation till frågeställningarna, men även det som vi tyckte blev intressant i
relation till andra utsagor i materialet markerades. Det kan exempelvis handla om ett
avvikande svar eller ett spår som vi inte hade förväntat oss som kanske inte direkt är kopplat
till frågeställningarna. Vi markerade också intervjusvar som uppkom flera gånger från olika
intervjupersoner. Olika färger användes vid kodningen av materialet för att markera olika
teman.
19
Det tredje och fjärde steget går ut på att utkristalisera olika teman utefter den kodning man
gjort samt att granska de valda temana. Efter att vi hade bearbetat materialet i enlighet med
steg två, resulterade detta i att vi hade ett material med många olika kodningar. För att
materialet skulle bli mer sammanhängande och hanterbart bearbetade vi de olika kodningarna
och valde noggrant ut vilka koder som kunde slås ihop till större teman. En del av materialet
togs också bort då dessa koder inte fyllde någon funktion i relation till frågeställningarna eller
kändes sammanhängande i relation till det resterande materialet. (Dessa två steg har löpt
parallellt med varandra och har därför skrivits ihop)
Det femte steget går ut på att forskaren ska definiera och namnge sina teman. Braun och
Clarke menar att denna punkt i grund och botten handlar om att försöka hitta essensen och det
mest centrala i varje tema. Intervjumaterialet har kategoriserats och kommer att presenteras
efter två huvudteman: Om den romska gruppen och arbetsliv och arbetsmarknad. Dessa två
huvudteman beskriver ämnena som tas upp på en generell nivå. Under dessa två huvudteman
följer underteman som närmare korresponderar med hur ämnena diskuteras av
intervjupersonerna. För att kunna göra detta på ett pålitligt sätt använder vi ofta
intervjupersonernas svar i citatform.
Det sjätte steget är det sista steget i Braun och Clarkes guide och innefattar själva analysen.
Vid denna punkt länkas material och teori samman och kan sägas vara färdigt när författaren
har skrivit ut en rimlig analys av materialet. Slutligen, som vi kan se ovan innehåller denna
analysmetod både konkreta uppdelningar i form av kategorier men också mer abstrakta
uppdelningar i form av teman. Detta innebär att vi berör såväl det latenta som det manifesta
budskapet.
4.5 Om intervjupersonerna
Fiona
Fiona är född 1974 och är uppvuxen utanför en mellanstor ort. Hennes föräldrar kom till
Sverige under 70-talet i samband med att Sverige tog in mycket arbetskraftsinvandring.
Hennes föräldrar hade ingen fullständig utbildning när de kom till Sverige. Mamma hade
aldrig gått i skolan och hennes pappa hade gått fyra år i grundskolan. Väl i Sverige
utvecklades mammans läs och skrivkunskaper då hon gick en kurs. I Sverige har föräldrarna
20
haft en traditionell arbetsuppdelning där mamman var hemma med barnen och pappan
arbetade. Hennes pappa tog en del ströjobb som fabriksarbetare men lyckades inte skaffa
någon långvarig anställning. Fiona själv har gymnasiet som högst avslutad utbildning. Hon
började läsa en utbildning efter gymnasiet inom handel men hon avslutade aldrig
utbildningen. Fiona har arbetat med olika saker i sitt liv, bland annat som
försäkringsförmedlare, servitris och inom skolan i åtta år som speciallärare. Idag arbetar hon
på en statlig myndighet som arbetar med inkludering av romska frågor.
Gunnar
Gunnar är född 1968 i en stad i Sverige. Under sitt liv har Gunnar både bott i Sverige och i
USA. Hans föräldrar flyttade utomlands när han var ung och han har under sin uppväxt
pendlat mellan länderna. För 10 år sedan valde han att bosätta sig på heltid i Sverige. Hans
föräldrar kom till Sverige från Polen men familjen har ursprung i Ryssland. Föräldrarna
arbetade båda med handel. Hans mamma sålde mattor när han var liten vilket även han lärde
sig att göra, medan hans pappa hade en affär där man bland annat sålde porslinsfigurer.
Gunnar är utbildad etnolog. Han har också studerat lingvistik. I sitt yrkesliv har han bland
annat arbetat som lärare. Idag arbetar han för en statlig myndighet som jobbar med strategier
för romsk inkludering.
Konrad
Konrad är född i Polen 1975. Han kom till Sverige när han var 11 månader. Längre bak i
generationen har även han ursprung från Ryssland. Hans föräldrar kom till Sverige 1976. De
hade stora förhoppningar på Sverige då Sverige var ett demokratiskt land, vilket föräldrarna
inte hade upplevt. Väl i Sverige gick hans pappa och mamma i skolan för att lära sig det
svenska språket. Hans pappa läste sen vidare till bilmekaniker. Trots utbildning fick han inte
den anställning han hoppats på utan fick börja jobba på Samhall. Hans mamma jobbade ett tag
i köket på en skola för yngre barn men fick också ta en del ströjobb. Konrads egen utbildning
var inte en rak historia utan han slutade efter grundskolan för att han trodde han skulle klara
sig på olika ströjobb. Det som ändrade hans åsikt var att han fick barn och beslutade att
fortsätta utbilda sig. Han tog kurser inom it, teknik och datorer. När han skulle söka ett arbete
som han ville ha kom hans avsaknad av utbildning ifatt honom och då bestämde han sig för att
gå tillbaka till skolan och plugga in alla år han missat när han hoppade av gymnasiet. Han
21
studerade också ett basår för att komma in på KTH och till slut kom han in på elektro och
ingenjörsutbildningen. I sitt yrkesliv har han haft varierande uppgifter inom IT och teknik
branschen, bland annat som systemintegratör och säljare och idag är han projektledare för
projekt med inriktning på systemintegration på ett stort elektronikföretag.
Mårten
Mårten är född 1969 i Slovakien. Han kom till Sverige när han var ung. Mårten har
gymnasieutbildning som han läst in på Komvux och han har även utbildat sig till informatör
med inriktning mot narkotika. Idag arbetar han på en statlig myndighet med romska frågor.
Rosita
Rosita är född i Sverige och uppvuxen i en medelstor stad i Sverige. Hennes föräldrar kom till
Sverige från Polen under tidigt 70-tal. Hennes pappa har varit yrkesverksam som lärare.
Hennes mamma blev däremot sjuk här i Sverige och var tvungen att förtidspensionera sig.
Rosita har gymnasieutbildning som högsta utbildning. Hon hade grundskoleutbildning och
senare läste hon upp sina gymnasiebetyg på Komvux eftersom hon valde att börja jobba efter
att hon slutat grundskolan och hade därmed först ingen fullständig gymnasieutbildning. I sitt
yrkesliv har Rosita arbetat som säljare och säljcoach, drivit eget företag, arbetat inom skolan
och nu arbetar hon på en myndighet som arbetar med romska frågor.
Johan
Johan är född 1973 i Danmark. Han flyttade med familjen till Sverige när han var liten och
har bott på två platser i Sverige men är framförallt uppvuxen i den stad han bor i nu. Hans
föräldrar kommer från Polen och Slovakien. Föräldrarna valde att flytta till Sverige på grund
av omständigheterna som rådde i deras hemländer och för att Sverige skulle vara ett bättre
land bättre land för deras barn att växa upp i. Hans föräldrar hade ingen fullständig utbildning,
vilket har gjort livet svårt i hemlandet och i Sverige. När Johan gick på gymnasiet hoppade
han av för att börja jobba. Efter en tid läste dock Johan in gymnasiekompetensen. Utöver
gymnasieexamen har Johan läst eftergymnasiala kurser. Idag arbetar Johan med romska
frågor på en statlig myndighet.
22
Niklas
Niklas är född i Slovakien men kom till Sverige när han var tre år. Han har vuxit upp i två
städer, en mindre och en större. Anledningen till att Niklas familj flyttade hit var för att hans
farfar flyttade till Sverige. Enligt romsk sed ska sonen följa med, vilket Niklas pappa gjorde.
Hans föräldrar har inte haft någon utbildning. Pappan försörjde familjen på att göra affärer
genom att köpa varor billigt och sälja dem dyrare. Föräldrarna har inte haft någon formell
anställning. Niklas själv är utbildad fritidspedagog. Han utbildade sig på högskolan i staden
han bor i. Efter utbildningen började han jobba med ungdomar som hade det svårt men efter
två år blev arbetet för tungt mentalt och Niklas slutade. Efter att han slutade jobba med barn
tog han ströjobb men idag arbetar han på en statlig myndighet med romska frågor.
Cecilia
Cecilia är född i Sverige 1986 och är den yngsta intervjupersonen i urvalet. Hon är uppvuxen
utanför en medelstor stad. Hennes föräldrar har varit yrkesverksamma inom vård och omsorg
samt inom försäljning. Hennes föräldrar har ingen akademisk utbildning, utan har istället
kompetensutvecklat sig via sina respektive arbetsplatser inom sina specifika yrkesområden.
Cecilia å andra sidan har dels läst fristående kurser på universitetet och har dessutom två
universitetsexamina i två olika ämnen. Tidigare har Cecilia frilansat och arbetat på
projektanställningar. Idag arbetar hon med ett projekt på en svensk myndighet med frågor om
relationen mellan arbetsmarknadsmyndigheter och romer.
Stefan
Stefan är född 1969 i Polen. Han flyttade från Polen när han var 18 år. Först flyttade Stefan
till Norge där han studerade och sen flyttade han till Sverige. I Polen var hans föräldrar
egenföretagare och drev en restaurang. Stefan läste in gymnasiet i Polen och studerade sedan
vidare till ingenjör i Norge. Efter utbildningen har Stefan arbetat mycket inom försäljning i
olika positioner, både som säljare och på högre positioner som områdeschef. Stefan arbetar
för närvarande på en statlig myndighet med romska frågor
Sammanfattning
23
Av våra nio intervjupersoner är fyra födda i Sverige. Dessa är Fiona, Gunnar, Rosita och
Cecilia. Resterande intervjupersoner har ursprung från Polen, Slovakien och Danmark. Alla
intervjupersoner som har sitt ursprung utanför Sverige kom till Sverige när de var barn
förutom Stefan som kom till Sverige först när han var 18 år. Till skillnad från
intervjupersonernas föräldrar där majoriteten av dem inte har haft någon genomförd
utbildning, har samtliga intervjupersoner genomfört någon form av utbildning, dock till olika
nivåer. Fiona och Rosita har gymnasiet som högsta utbildning, Johan och Mårten har
genomfört sina gymnasieutbildningar men har också läst eftergymnasiala kurser. Konrad,
Gunnar, Niklas och Stefan är de med högst utbildning bland intervjupersonerna. Samtliga har
studerat på högskolenivå. Niklas är utbildad förskollärare, Stefan och Konrad är utbildade
ingenjörer och Gunnar är utbildad etnolog och har även studerat lingvistik. Samtliga
intervjupersoner har haft ett eller flera tidigare yrken innan deras nuvarande yrke. Majoriteten
av våra intervjupersoner är yrkesverksamma inom en statlig myndighet. Dessa är Stefan,
Niklas, Johan, Rosita, Mårten, Fiona, Cecilia och Gunnar, som alla arbetar inom en
myndighet som på ett eller annat sätt arbetar med frågor som berör den romska gruppen.
Konrad är alltså den enda av intervjupersonerna som inte arbetar på en statlig myndighet, utan
jobbar istället inom den privata sektorn med IT och teknik. För transparensens skull är det
värt att nämna att det är Fiona, Mårten, Rosita, Johan och Niklas som arbetar på samma
myndighet.
För våra intervjupersoner har det romska arvet alltid varit närvarande. Under
intervjupersonernas uppväxt har deras föräldrar varit noga med att hålla de romska
traditionerna och de kulturella yttringarna såsom det romska språket romani chib vid liv.
4.6 Etik
För att skydda individer som deltar i forskning inom humanistisk och samhällsvetenskaplig
forskning har vetenskapsrådet upprättat fyra principer som forskningen ska förhålla sig till.
Dessa fyra principer är följande: Informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet
och nyttjandekravet (Vetenskapsrådet 2002: 6). Informationskravet innebär i korta drag att
forskaren skall informera intervjupersonen om vilken roll denne har i forskningen och vilka
villkor som gäller för dennes deltagande, samt studiens syfte (Vetenskapsrådet 2002:7). Detta
har vi gjort genom att skicka ut ett informationsbrev till intervjupersonen innan intervjun
genomfördes där ovanstående punkter redogörs för intervjupersonen (se bilaga 1).
24
Samtyckeskravet innebär att det ska finnas ett samtyckte från intervjupersonen att delta i
studien (Vetenskapsrådet 2002: 9). Detta har vi uppnått genom att samtliga deltagare frivilligt
har ställt upp på deltagandet. Just att intervjupersonernas deltagande är frivilligt har vi varit
tydliga med både muntligt när vi kontaktat intervjupersonerna och skriftligt genom det
informationsbrev vi skickade ut innan intervjun (se bilaga 1). I informationsbrevet har vi
också informerat om att intervjupersonen kan välja att inte svara på vissa frågor som för
individen kanske är särskilt obekväma och att intervjupersonen därför har möjligheten att helt
avbryta intervjun när hen vill. Konfidentialitetskravet innebär att uppgifterna om de
deltagande ska behandlas med största möjliga konfidentialitet, samt att personuppgifter skall
förvaras på ett sådant sätt att obehöriga inte kan ta del av dem (Vetenskapsrådet 2002: 12).
Detta krav har vi arbetat med på det sättet att alla namn är fabricerade. Likaså har vi valt att
inte berätta var personerna är bosatta. Vikten av att vi följer konfidentialitetskravet är stort då
intervjupersonerna representerar en grupp som är tämligen liten. Nyttjandekravet innebär att
materialet enbart ska användas för forskning och inte komma i fel händer (Vetenskapsrådet
2002: 14). Vi förhåller oss till nyttjandekravet på det sättet att material som inte redovias i
uppsatsen inte kommer att lämnas ut till obehöriga. Detta har vi också redogjort för i
informationsbrevet som delades ut till intervjupersonerna innan intervjuerna ägde rum. Som
vi nämnde ovan har samtliga intervjuer spelats in. För att försäkra oss att material inte
kommer i fel händer kommer ljudfiler och transkriptioner att raderas.
Även värt att tilläggas är att vi känner ett visst ansvar gentemot våra respondenter och deras
utsagor, framförallt med tanke på utsattheten som råder bland romer i Sverige och som vi
presenterar inledningsvis i uppsatsen. Vi är därför medvetna om att vi kan komma att stå inför
moraliska ställningstaganden i hur vi tolkar och analyserar det empiriska materialet. Vår
avsikt är inte att ifrågasätta eller relativisera detta utanförskap. Däremot är vår uppgift att
granska vårt material kritiskt och inte låta oss styras av eventuella känslor eller att moralisera
kring respondenternas svar.
5.0 Redovisning av materialet
I denna del kommer vi att presentera materialet från intervjuerna som vi har bearbetat med
hjälp av den tematiska analysen som vi redogjorde för i ovanstående kapitel. Materialet
25
kommer att presenteras utefter följande tematiska ordning: om den romska gruppen och
arbetsliv och arbetsmarknad.
5.1 Om den romska gruppen
Relationen till andra romer och romska grupper
Som vi presenterar i inledningen finns det olika romska grupper. Det rapporter inte beskriver
är hur grupperna skiljer sig och vad det socialt innebär för det romska nätverket att det finns
olika grupper. Vi ber våra intervjupersoner berätta om hur de olika romska grupperna ser ut,
vilka av dessa olika grupper våra intervjupersoner tillhör samt vilka likheter och skillnader
som finns mellan grupperna. Vi är även nyfikna på om det är vanligare att man umgås inom
sin egen grupp eller ifall umgänget sträcker sig till andra romska grupper. Vi ställer frågorna
för att få svar på hur de olika romska grupperna skiljer sig och hur pass starka interna
avgränsningar är. Vi vill också veta om potentiella interna avgränsningar påverkar
relationerna över gränsdragningen och i sådant fall hur. Desto tydligare och starkare
avgränsningarna är desto mer torde de påverka relationerna grupperna emellan. Konrad som
tillhör Lovarigruppen svarar så här på den frågan:
”Vi har väl vårt sätt att vara på och vi har liksom våra traditioner och vår mentalitet liksom. Och det
skiljer sig såklart från andra grupper. Hos vissa grupper mer, hos andra grupper mindre. Man håller sig
mestadels skulle jag säga till sin egen grupp. Giftermål kanske man föredra att de sker inom gruppen.”
(Konrad)
I Konrads fall är det alltså vanligast att man håller sig till den romska gruppen man tillhör.
Framförallt menar han att det starkt föredras att äktenskapen sker inom sin egen grupp.
Anledningen till detta är som Konrad uttrycker det på följande sätt:
”Familjen anses väldigt viktig och när man ska gifta sig med någon så brukar man gå tillbaka till
släkten och se, vem var farsan och morsan och morfar till dern och vem är släkt? Och vem är det jag
håller på att binda mig med till exempel? Den informationen finns inte om man gått till någon annan
grupp, för att då kanske man inte känner hela släkten och vem är den man bekantas med egentligen
och vilka problem kan uppstå? De kanske har andra seder eller sätt och göra och hur blir det med
konflikter? Det är en massa frågor som man fortfarande är väldigt oroad över och framförallt föräldrar.
Vad händer vid ett eventuellt problem som alla liksom brukar få i sina äktenskap och så vidare? Hur
26
hanteras det? Så handlar det i grund och botten tror jag mest om trygghet och liksom det okända som
man helst inte ville ha. Så det är väl därför man försöker utesluta potentiella framtida problem
egentligen eller konflikter.” (Konrad)
I Rositas och Fionas fall som tillhör gruppen polska romer är det lite annorlunda. Båda menar
att blandäktenskap mellan olika romer samt mellan romer och icke romer är relativt vanligt
förekommande i deras släkt. De båda säger också att man ofta umgås utanför sin grupp, eller
som Fiona beskriver det: ”Det beror sig på, jag kan inte säga för alla, jag kan bara säga för
min familj. Vi umgås med polacker, vi umgås med svenskar och med araber och med
afrosvenskar” (Fiona).
Det Fiona dock betonar som överensstämmer lite med vad Konrad säger, är att det som
förenar romerna är dels en stark sammanhållning till familjen och dels det romska språket.
Man strävar efter att bejaka det romska språket vilket enligt Konrad är en av de huvudsakliga
anledningarna till att man föredrar att ingå äktenskap med romer och då helst inom sin egen
grupp. Konrad anser att han inte kan känna samma gemenskap med exempelvis finska romer
eftersom de har tappat mycket av sitt språk. Konrad förklarar: ”Vi har inte ens ett skrivspråk
och vi har inte någon tradition, vårt eget språk är utvecklat och liksom varenda extern störning
kan göra att språket försvinner och så vidare. Som finskgruppen till exempel” (Konrad). Att
Konrads syster i sin tur är gift med en finsk rom beskriver han som oerhört svårt att förstå och
även en smula problematiskt att acceptera till en början för alla i hans släkt. Efter en tid när
allt lugnat ned sig insåg Konrad att allt faktiskt gick förhållandevis smärtfritt och en större
acceptans växte fram. Konrad tillägger också att han antagligen själv skulle reagera med
skepsis till en början om hans barn i framtiden skulle komma att välja partners från andra
romska grupper eller ingå äktenskap med icke romer. Han påpekar dock att han givetvis
skulle svälja sin stolthet tids nog och acceptera sina barns val om han visste att det var vad de
verkligen ville. Konrad tillhör som sagt den romska gruppen som heter Lovari och den är
enligt Niklas den största gruppen och den grupp som har högst status av samtliga romska
grupper. Niklas menar på att man kan hitta vissa skillnader mellan de olika romska grupperna
vad gäller karaktär. Såhär reflekterar han över saken:
“Ja lovari är de ultimata, de är lite finare. Dresara är min pappas sida, de är galna. De är kända för det.
Du vet tufft folk, du vet sliter så här tufft. Lovari är mer kända för affärsmän och pengar. Och sen
finns det rompansi (rombansi) det är det smutsiga folket så kallar vi dem. De vet också om det, de
27
kallar sig rompamsi (rombansi) men vi kallar dem (säger något på romani, ytterligare ett klan namn).”
(Niklas)
Niklas förklarar hur mötet ser ut med gruppen som han menar har sämst rykte: “…alltså vi
pratar inte med dem. Man hälsar på dem, man hälsar när man träffar dem men that is it”
(Niklas). Vi frågar också vad som skulle hända om man tog upp kontakten med medlemmar
från den gruppen: “Ingeting men det är inget fult, inget fint. Men det är inget alltså det är klart
att du kan prata med dem. Om det till och med finns en affär på gång med dem men du går
inte till julen till honom eller till påsken till honom eller på någon födelsedag eller någonting
sådant gör du inte.” (Niklas)
Romers självidentitet
Onekligen verkar det vara av stor vikt att kunna få uttrycka sin romska identitet och att kunna
leva i ett svenskt samhälle utan att tvingas överge identiteten. För att förstå vad denna
identitet innefattar, ställer vi först frågan till intervjupersonerna vad det egentligen innebär att
vara en rom och hur man vet att man är rom. Vi ställer dessa frågor för att de relaterar till
frågor om hur den romska gruppen avgränsas och självutnämningsprincipen som också tas
upp i nästa avsnitt: Vem kan bli rom?
Intervjupersonerna har lite olika tankar om detta. Konrad ger sitt perspektiv och förklarar:
”Det skulle finnas massa teknikaliteter som jag skulle kunna rada upp här hur jag definierar
mig som rom. Och det skulle vara språket självklart, det är en stor central del” (Konrad).
När vi sedan poängterar att de finska romerna inte talar romani byter Konrad spår en aning
och pekar på fler faktorer utöver språket som gör honom till rom.
”Och finländare pratar inte språket. Vem vet och det kanske är därför vi inte är så sammanhållna med
finska romer. För du vet språket är inte bara ett kommunikationsverktyg. Det är en förmedlare av
känslor, historia, gemenskap. Det är en stark grej just det här med språket. Om du försöker översätta
från ett språk till annat. Det finns massa med sådana här saker som liksom som gör att just språket är
en stor gemenskap. Men sen kan ju andra lära sig språket, romska utan att vara romer liksom. Ja, sen
har vi ju okej våra traditioner och våra seder och kanske är lite speciella men kanske speciella just här i
Sverige. Är det som gör mig rom då? Ja det vet jag inte men det. Allting tillsammans. Vår historia,
vårt sätt att vara, vårt band, familjen, vårt språk har formats av det som gör oss romer idag.” (Konrad)
28
När samma fråga ställs till Gunnar om hur man vet att man är rom svarar han på ett lite
annorlunda sätt:
”Nej det är inte någonting du gör som gör dig till någonting. Det är vad du är. Det är två olika saker,
typ jag äter köttbullar och sådär men det är någon som kommer och säger till mig att ”hej hej, du är
svensk på grund av vad du gör”. Aldrig i livet, det vet jag. Och jag tillhör en viss grupp, den grupp
erkänner mig som en del av sig själv. Och samtidigt andra känner mig. Jag själv erkänner mig som en
del av den gruppen. Så det är någonting som är, som du själv ser på, som du identifierar dig själv som
en del av den gruppen. Det är inte vad du gör, absolut inte. Det handlar inte om du kan språket, eller
om du kan inte språket eller hur pass viktigt det är för dig att äta det eller det andra.” (Gunnar)
Medan Konrad trycker på att språket är en ytterst central del av att se sig själv som rom
avfärdar Gunnar nästan helt den idén och menar att det inte handlar om vad man gör eller
vilket språk man talar, utan att det istället handlar om vad man tycker att man är. Fionas
tankar om sättet på vilket man vet att man är rom överensstämmer mer med Konrads tankar
än med Gunnars: ”Hur vet man? Men det är svårt. Man har olika identiteter och så vidare men
man har romska föräldrar, romerna har vissa traditioner. Man har det romska språket och
kulturen och det blir ju en del av ens identitet, ett band om man säger så. Samtidigt så har man
det svenska på andra sidan och det är ett band där också” (Fiona)
Vem kan bli rom?
Fiona och Rosita beskriver att de ser sig själva som både romer och som svenskar på samma
gång och att de således menar att de är båda och. När vi sedan vänder på frågan och frågar om
en icke rom skulle kunna bli rom genom att exempelvis ingå i ett äktenskap med en rom eller
att ta efter den romska kulturen och lära sig språket får vi intressanta, olika och stundtals lite
motsägelsefulla svar. Rosita uttalar sig så här om den saken: ”Nej. Identiteten sitter ju i
rötterna. Man föds till en rom precis som man föds till en svensk eller föds till en dansk”
(Rosita). Även om man gifter sig med en rom som icke rom och anammar den romska
kulturen menar Rosita att man fortfarande inte kan bli en rom: ”Men det är klart, då är du
ändå inte en rom för du har inte romska föräldrar kanske och den här historien. Och den här
förföljelsen och utsattheten och allt det här som har funnits” (Rosita).
Fiona uttrycker sig på ett liknande sätt och säger som svar på frågan om man kan bli rom
genom att gifta sig med en rom:
29
”Nej faktiskt inte. Om jag ska svara kort på det här, därför att nu när du säger det, även om man kan
romani chib, även om man klär sig som en rom betyder det inte att man är rom. Du måste ha något
annat. Alltså det är så jag tror. Att man måste ha något annat. Liksom om man säger att jag är rom och
jag lär mig arabiska och jag börjar klä mig i slöja. Det gör mig inte till en iranier eller en muslimsk
kvinna.” (Fiona)
Att Fiona kan se sig som svensk menar hon är en annan sak eftersom hon har vuxit upp i två
kulturer. Dock tror hon inte att en icke rom kan bli rom även om denne likt henne själv skulle
växa upp mellan två kulturer där den ena kulturen skulle vara romsk. Så vari den romska
identiteten likt alla andra identiteter har sin grund har inte intervjupersonerna några tydliga
svar på. Enligt den romska delegationen är identiteten en självutnämningsprincip men trots
detta är många av våra intervjupersoner inte helt överens om vem som helst skulle kunna
utnämna sig som rom.
Något som Fiona och även Konrad också trycker på är utsattheten som de flesta romer har
delat och som de menar att en icke rom inte kan förstå. Utsattheten blir alltså också en del av
den romska identiteten. Konrad argumenterar för hur man inte bara kan bli rom genom att lära
sig språket och menar i enlighet med Fiona att det måste finnas något mer, något utöver det
språkliga och det kulturella. Dock vill ingen av dem säga att det har med blodsband att göra.
Konrad framhåller:
”Du skulle kunna bli accepterad men jag tror inte att du skulle vara en rom. Du skulle vara accepterad
älskad och vi skulle tycka att du är säkert underbar men du är ju inte en rom. Du har inte den här
romska arvet. Du kan inte låtsas som att du förstår vad vissa saker som kanske är, har liksom färgats
över på föregångna generationer. Hur kan du ha det här perspektivet? Det är omöjligt. Men visst skulle
du kunna ingå i det romska samhället, det romska världen så att säga. Absolut.” (Konrad)
Även Gunnar finner att man inte kan bli rom genom någonting man gör, det handlar enligt
honom mer om vad man är. Han menar att precis som han aldrig kan bli helt svensk kan en
icke rom aldrig helt och hållet bli rom. Gunnar är dock inte lika sträng när det kommer till att
särhålla dessa grupper utan menar att han känner sig som en del av det svenska samhället
precis som en ickerom skulle kunna känna sig som en de av det romska samhället. Det
framgår dock inte riktigt om Gunnar tycker att det är samma sak att vara en del av ett
samhälle som att faktiskt kunna anses som en rom eller en svensk.
30
Stefan är av den åsikten att man kan välja att identifiera sig själv som rom om man
exempelvis gifter sig med en rom:
”Ja, alltså egentligen det är var och en som måste definiera. Våra föräldrar kan vara romer men jag kan
definiera mig som icke rom för att jag håller inte i de här traditionerna och jag lever inte det här livet
och jag kanske har helt andra värderingar än vad den här kulturen säger och då tycker jag inte att jag är
rom och då är jag inte rom. På samma sätt kan det gå lite tvärtom. Om du gifter dig med en romsk tjej
också tycker du om de här värderingarna och börjar leva efter dem, så småningom om du lever ditt liv
så ja då har du valet att identifiera dig som rom.” (Stefan)
Mårten däremot ser lite annorlunda på det här med identitet och anser i enlighet med vad den
romska delegationen säger att vem som helst kan bli rom om man väljer att vara det: ”Jag tror
det är olika sätt och tolkningar man har. Vissa säger att du är född rom, att det är kött och
blod. Vissa gör den tolkningen, såsom vissa andra minoriteter. Men jag vill påstå att du är rom
om du anser att du har en tillhörande kultur, tradition, identitet till en grupp” (Mårten)
Något som är intressant att tillägga är att Mårten under intervjun beskrivit ordet ”anamma”
som problematiskt när det kommer till att ta sig an en ny kultur. Han menar att integration och
anpassning skär sig en aning med varandra och att integration inte borde gå ut på att försöka
skapa en homogen grupp utan att istället uppmuntra och omfamna en heterogenitet i samhället
där alla får vara som de där. När han däremot pratar om att en icke rom utan problem kan bli
rom om denne gör det valet använder han själv ordet anamma: ”Om du tycker att den romska
kulturen är någonting som du identifierar dig med och vill anamma, absolut då är du rom”
(Mårten)
Likaså diskuterar Cecilia vem som är rom utefter vad som kallas självutnämningsprincipen.
Hon menar att vem som är rom avgörs av individen själv. Cecilia ser dock att den romska
identiteten inte är den enda viktiga identiteten, utan att den samspelar med många andra
identiteter.
”Jag är ju liksom jättestolt över min romska identitet och min romska bakgrund men jag har ju väldigt
avslappnat förhållnings sätt till min bakgrund. Jag kan ju inte utgå alla situationer i mitt liv från att jag
har romskt ursprung, utan för mig är det väldigt viktigt att jag har, jag är ju inte bara rom. Jag har ju
många olika identiteter som samspelar.” (Cecilia)
31
5.2 Arbetsliv och arbetsmarknad
Arbetslöshet bland romer i Sverige
På frågan om arbetslösheten som råder bland romer i Sverige har intervjupersonerna relativt
snarlika tankar. Av intervjupersonernas svar att döma kan man utröna att det dels finns en
förklaring till arbetslösheten som ligger i den romska gruppen men också en förklaring från
intervjupersonerna som berör majoritetssamhällets roll. En av förklaringarna som lyfts är att
det saknas romska förebilder för att motivera romer ute på arbetsmarknaden samt att romer
saknar de kvalificerande utbildningar som krävs. Konrad uttrycker det såhär:
”Ja ett stort problem är just att ungdomar inte har förebilder eller de har inte den tron på sig själva att
de fixar det. För många skulle jag vilja säga är liksom det här med skolgång eller utbildning inte
någonting på riktigt liksom att man ska få ett jobb när man kommer ut. Och man hör, och här tycker
jag att Sverige har misslyckats ganska rejält, inte bara när det gäller romer utan invandrare i övrigt. Att
man inte tar till vara den kunskapen och de resurser som man har i Sverige. Man hör ju ofta till
exempel iranier eller om det är kurder eller andra som kommer hit som högutbildade utlänningar. Det
kan vara allting från läkare till ingenjörer. Och får inga jobb. De jobbar som busschaufförer,
taxichaufförer. De får jobba på grillrestauranger. Och då tänker jag att unga romer som känner sig
dubbelt diskriminerade därför att först som invandrare och sen är de romer också. Och ska de liksom
gå ut en rejäl utbildning och sen komma ut i samhället och, alltså det är så långt dit. Det är
otillgängligt nästan. Så att jag tror det är ett stort hinder där. Tron på sig själv, att man kan fixa. Tron
på sig själv och tron på samhället att nej du kommer inte bedömas utifrån egna kompetenser och
liksom hur du är som människa och hur du vill utvecklas. Man har inte den tron på samhället.”
(Konrad)
Ett stort problem är alltså enligt Konrad att få romer söker sig till akademiska utbildningar på
grund av en rädsla för att misslyckas eller för att det helt enkelt saknas motivering att
genomföra utbildningen för att det inte uppfattas som att utbilning kan generera några fördelar
för individen. Även Johans, Rositas och Cecilias förklaring till arbetslösheten berör romers
utbildningsnivå och att det är viktigt att romer utbildar sig. Rosita och Cecilia menar dock att,
vilket vi kommer att ta upp vidare i avsnittet Identitet som hinder, att statstiken kring
arbetslösheten ser värre ut än vad den är eftersom många romer som arbetar döljer att de är
romer:
32
“Jag tycker att det är synd för att jag vet att det är jättemånga inom till exempel arbetslivet i min familj
som jobbar, som har bra jobb men inte går ut och säger att de är romer. Och det tycker jag är synd för
då får man inte fram de här positiva sidorna av romer, att liksom romer finns ute i arbetslivet, de
jobbar och de har bra jobb och de är högt uppsatta. Men det är det som är synd att de inte vill gå ut för
att de är rädda att de på grund av att om de säger att de är romer kommer de förlora sina tjänster,
positioner.” (Rosita)
Cecilia är också inne på samma spår som Rosita och menar att många goda romska förebilder
i samhället försvinner då många inte vågar berätta att de är romer. När vi frågar Fiona svarar
hon inte på vad hon tror ligger bakom arbetslösheten utan svarar istället på vad hennes
myndighet arbetar med, hon svarar så här:
”Arbetslösheten bland romer? Jo men vi jobbar ju som sagt här på riks 50 procent mot
majoritetssamhället, 50 procent mot den romska. Vi försöker ju uppmuntra att så många som möjligt
går i skolan, avslutar åtminstone gymnasiet. Så vi försöker uppmuntra till att vara delaktiga i
samhället. Att ändå kämpa för, att inte ge upp, att inte se sig som ett offer, utan ändå kämpa för sina
rättigheter. Och att komma in i samhället och vara delaktig. Så visst det är ett stort problem, men
samtidigt så är det ju. Vi jobbar ju också med skolan och det behövs kompetensutveckling av lärarna
också.”(Fiona)
Återigen är det utbildningen som kommer på tal och i och med att myndigheten har valt att
arbeta med det kan ju det vara ett tecken på att det är en viktig faktor till romers arbetslöshet.
Gunnar menar också att en av grunderna till arbetslösheten är att det inte finns någon
erfarenhet. ”Jag kan säga det såhär till dig vad jag har märkt, romer som kommer in på, vi
säger utbildningar, praktikplatser och sådär, de har ingen arbetslivserfarenhet och de vet inte
vad som förväntas av dem” (Gunnar). Att romer saknar efterfarenheter menar Gunnar ställer
till problem eftersom arbetsgivare ofta vill ha referenser från tidigare arbetsgivare som en
försäkring på att den individen arbetsgivaren kommer att anställa är duktig på det hen utger
sig för att vara. Om det inte finns några tidigare erfarenheter blir individen svårare att anställa.
Som vi nämnde ovan finns det också förklaringar från våra intervjupersoner som mer berör
majoritetssamhällets roll i problematiken. När vi frågar Stefan samma fråga menar han att
problematiken inte ligger i att romerna inte tror att de klarar av en viss utbildning, utan att
problemet är att romer inte tror att utbildningar kan hjälpa dem i framtiden när de söker ett
arbete. Detta svar känns igen sedan tidigare (Se Fionas svar i avsnitt om utbildning). Han
33
diskuterar detta på följande sätt: ”De romska individer som jag träffat det är inte så att de inte
tror att de inte skulle klara utbildningen de tror att de skulle klara utbildningen, de tror att ja
visst, jag skulle kunna klara men vad sen” (Stefan). I slutcitatet av Stefans svar kan vi också
läsa att misstron mot samhället är en faktor som påverkar arbetslösheten. Detta diskuterar
också Stefan när han får chans att belysa vad han tror ligger bakom att arbetslösheten är så
stor bland romer. I hans svar kan vi också utläsa att detta går från generation till generation:
”Alltså naturligtvis först och främst, förtroende för samhället, när man ser sina föräldrar bli
behandlade på fel sett redan från tre års ålder och man växer upp och märker väldigt snabbt att det är
just på grund att de är romer. Man försöker dölja sin identitet, ha dåligt självförtroende sen börjar man
i skolan och skolan kanske betraktar en på felaktigt sätt.” (Stefan)
I ovanstående citat kan vi då se att misstron mot att man kan lyckas som rom i Sverige är
något som kommer i tidig ålder. Den som tydligt pekar ut att roten till romers arbetslöshet
ligger i majoritetssamhällets behandling av romer är Niklas som vid samma fråga svarar så
här:
”Ja men det, är det jag sa ju. Den här misstron, att romer inte kan och den ska stjäla och den är oärligt.
Det är den här stämpeln som gör att individen inte (säger något ohörbart) får en chans, att han kan visa
vad han går för. Det är just den här rädslan, det är rädslan och okunskap.
Intervjuare: Från majoritetssamhället?
Niklas: Från majoriteten ja. Som gör så att vi blir arbetslösa.”
Niklas diskuterar kring fördomarna om att romer själ och gör skumraska affärer. Niklas
dementerar inte bilden utan förklarar snarare orsakerna bakom agerandet. Han menar att om
individen hade fått ett arbete hade individen inte behövt stjäla eller göra affärer och skulle inte
heller göra det. Niklas menar alltså att detta är en konsekvens av det utanförskap som
majoritetssamhället skapat:
”Alltså samhället är uppbyggt, vi är så jävla materialiserade så det finns inte. Du vet ditt barn ska ha
en Ipad den ska ha ett spel den ska ha det senaste. En familj på tre barn pappan har inget arbete så man
lever på socialbidrag det är 3000 kr att leva på. 3000 på en hel månad. En Ipad kostar fem tusen förstår
du vad jag menar. Och bara där att du inte kan ge dina barn någorlunda, du kan inte ge dom något ju
med den här inkomsten. Du kan inte ge dem någonting, bara det att de knappt kommer med kläder på
34
ryggen till skolan, bara det gör att de blir utomstående, de blir mobbade, de har ingenting, det är
fattiga. Bara där och till det är du rom. Alltså effekten är enorm och många förstår inte det. Sen säger
de att romer gör affärer och romer snor. Om han gör det så gör han det för sina barn. För att han ska ha
det något bättre och att de inte ska lida av det, samma sak som han gör. Han vill bara trygga sina barns
framtid. Alltså att de stjäl, jag säger inte att det är rätt men de får inte chansen till något annat.”
(Niklas)
Enligt Niklas bild av situationen verkar det mesta handla om att majoritetsbefolkningen
diskriminerar romer och som vi har påvisat råder en sådan diskriminering.
Många av våra övriga intervjupersoner argumenterar emellertid för att avsaknaden av
utbildning bland romer även den är en stor bidragande faktor till den höga arbetslösheten,
vilket påvisar att flera av intervjupersonerna inte anser att diskriminering från
majoritetssamhället kan tjäna som den enda förklaringen. Vi frågar också Niklas om romers
företagande och vilka kapital som finns inom den romska gruppen. Tanken med frågan var att
försöka förstå om det finns ett etablerat småföretagande bland romer. Just småföretagande
finns bland vissa invandrargrupper som exempelvis öppnar små butiker eller pizzerior och
anställer familjemedlemmar (parallellen mellan invandrargrupper och romer är att invandrare
också generellt har det svårare på arbetsmarknaden och småföretagande har varit en väg ut ur
arbetslöshet). Niklas svarar på följande sätt: ”Ja alltså man har inte kommit dit. För de har
aldrig varit den här läskunnigheten. De har aldrig haft det här med att du tar upp ett papper
och läser. (…) Kan du det då kan du öppna ett företag, men kan du inte ta upp och läsa då kan
du inte öppna ett företag” (Niklas).
Det som är intressant med egenföretagande är att ingen skulle kunna hindra en rom från att
öppna ett företag på basis av individens romska bakgrund och i och med det skulle man kunna
komma bort från majoritetssamhällets diskriminering. Som vi kan se i Niklas svar verkar dock
romers läs och skrivsvårigheter vara det stora hindret för den romska gruppens företagande.
Vidare menar Niklas också att andra invandrargruppers framgång som företagare ligger i att
de har en fast punkt. Något som romer saknar. Han säger såhär: ”Ja precis, jugoslaver och
ungrare du vet. Men det är det också det att de här människorna har ett eget land, de kommer
från egen struktur alltså egen kultur. De har egen fast punkt där de kan luta sig och titta bakåt.
Vi har inte detta. Vi, man kan säga att vi är helt lösa i samhället med lösa bollar. Vi är lite
överallt men ingenstan, vi försöker så att vi kan etablera oss. Det är vårt syfte” (Niklas)
35
Identitet som hinder
När det kommer till frågan om strategier för att dölja sin bakgrund, lyfter intervjupersonerna
fram tämligen liknande berättelser om hur de själva har dolt sin romska identitet, samt hur
andra har gjort. Döljandet av den romska bakgrunden har man gjort för att undvika de
negativa påföljderna som har sin grund i de uppfattningar som finns i samhället om romer och
som skapar hinder när man söker arbete. Ett antal av våra intervjupersoner uppger att de
upplevt sig exkluderade vid arbetsintervjutillfällen om de öppet berättat om sitt romska
ursprung och har därför i fortsättningen valt att inte berätta att de är romer i tron om att
chanserna att få en anställning då stiger. Det tydligaste exemplet på när den romska
bakgrunden blivit ett problem kommer från Mårten som sökte arbete som budbilschaufför.
Han beskriver händelsen vid arbetsintervjun på följande sätt:
”Han ställde frågor kring vad jag jobbat med, vilken bakgrund, var jag är född och då sa jag att jag var
född i Tjeckoslovakien då på den tiden, idag är det Slovakien. Men vid något sammanhang under
intervjun precis innan intervjun slutar så säger han men ”du verkar vara en schyst kille och det är just
en sån person vi söker och till och med”. (…) hur länge har du bott här i Sverige? Och sen berättade
jag att ”jag är från Slovakien” och i något sammanhang säger jag, ”jag är inte Tjeckoslovak, jag är
född där”. ”ja”, säger då arbetsgivaren ”ja, vad är du då”? Och då utan att tänka sig för så säger jag att
jag är zigenare. Då sa man zigenare för de visste inte vad romer är. Och då ser jag när hans blick stirrar
ner några sekunder, jag upplevde det så som att det var evigheter. Han blev helt tyst och tittar mig i
ögonen och så tittar han ner i sina papper och så börjar han mumla någonting, han tänkte nog högt. ”ja
men då vet jag det, men vi gör såhär, vi återkommer”. Så avslutades intervjun där, det var inget snack
mer om det här. Och han har inte ringt ännu. Det är mer än 20 år sedan.” (Mårten)
De intervjupersoner som valt att dölja sin romska identitet har i stället valt att berätta om den
när man väl har kommit in på arbetsplatsen och när förtroenden och relationer har byggts upp.
Konrad, Niklas och Mårten är tre individer som medvetet har valt att inte berätta om sin
romska bakgrund för tidigt på sina arbetsplatser. Konrad väntar ofta med att berätta att han är
rom så att hans arbetskamrater får lära känna honom som person innan.
”Jag är en av de som inte berättar om sitt ursprung när jag kommer som ny (…) att jag är rom berättar
jag inte förens de har fått lära känna mig som person. Då kommer det ut och då blir det bemött på ett
annorlunda sätt tycker jag. Och då får de också förstå att det finns olika grupper och att vi inte är så
väldigt annorlunda från alla andra.” (Konrad)
36
Detta citat påminner också om hur Niklas har hanterat sin romska bakgrund efter att han valde
att ta bort allting som har med den romska bakgrunden att göra från sitt cv. Liksom Konrad
nämner han att han efter en tid kunde berätta att han var rom, men att han helst gjorde detta
först när hans arbetskollegor hade lärt känna honom för att slippa undan kollegors negativa
föreställningar om romer. Reaktionerna var blandade när han berättade om sitt romska
ursprung. Medan somliga reagerade med att säga ”…alltså du är inte som en riktig
zigenare…” (Niklas), reagerade vissa positivt och blev intresserade (dock så nämner Niklas
att dessa var få) och en del reagerade inte alls, varken negativt eller positivt. Även Mårten
delar med sig av en liknande historia där hans romska bakgrund blev ifrågasatt av andra icke
romer på grund av den gängse uppfattningen om romer. I Mårtens fall möttes han av
förvåning eftersom han ansågs vara en ”schyst” kille trots att han var rom. I samband med ett
skolarbete där Mårten valde att skriva om romer följde en utfrågning om romer där Mårten
berättade att han själv var rom. Episoden utspelar sig på följande sätt:
”Jag kan inte svara för alla, men hos oss eller hos mig i vår släkt är det så här. Så var det en ”är du
zigenare”? Och då så sa jag ”ja det är jag”. Och så blev han tyst (…) och när jag var klar då hade vi
paus. Och då kom han fram ”men du är ju schyst ändå” sa han till mig och då sa jag till honom, han
hette Richard tror jag men så sa jag ”Ja men Richard vad menar du, vadå schyst, ska jag ta det som en
komplimang eller hur ska jag tolka det?” ” du är jättetrevlig kille” sa han till mig. Sen sa jag ”vad vet
du om romer?” ”ja men jag har träffat på sådana rötägg” ”ja men det finns individer också som är
dåliga”. Och det var då han tänkte till och han bad om ursäkt och menade på att ja jag har haft en viss
uppfattning.” (Mårten)
Cecilia berättar att även hon mötts av liknande reaktioner av överraskning när hon har berättat
att hon är rom, reaktioner som verkar grunda sig i icke romers förställningar om vad romer är
och gör, just som i ovanstående citat. Hon säger så här:
“Ibland så brukar jag, om folk skulle fråga så kan jag säga, ja men gissa. Då är rom det sista som de
skulle säga och sen, när de väl får reda på det ställer de en massa frågor och ibland, inte på
arbetsplatser, men privat har jag märkt av att många säger, men du är inte som de (säger något
ohörbart) och då får man försvara det på något sätt.” (Cecilia)
För Stefan som också har använt samma strategi, det vill säga att berätta om sin romska
bakgrund vid ett senare skede, har reaktionerna bland de arbetskollegor han har berättat det
för varit lite annorlunda. Han berättar så här om reaktionerna han fått:
37
”Det är det som är lite märkligt. När det kom ut att jag är rom på vissa arbetsplatser så plötsligt efter
att vi har jobbat ett tag när de lärt känna mig då var det inte så viktigt att jag var rom eller icke rom. Då
har man placerat mig i ett helt annat fack från början. Så då var det inte väldigt viktigt. Men det var
inte ett väldigt stort problem längre. Däremot hade man berättat från början att man är rom skulle den
här relationen byggas på något helt annat” (Stefan).
Intressant nog, som citatet visar, tror han ändå det hade varit problematiskt att vara för öppen
med sin romska bakgrund. Strategin att till en början dölja sin romska identitet på
arbetsplatsen är generellt sett den vanligaste strategin bland våra intervjupersoner.
Förutom strategin att vänta med att berätta att man är rom finner vi en annan strategi där man
helt enkelt väljer att inte berätta om sin romska bakgrund alls. Ett sätt att undvika att
förknippas med sitt romska arv, är att byta namn till ett mer ”svenskklingande”. Bland våra
intervjupersoner har bland annat Johan, Niklas och Gunnar bytt namn. Även Rosita har bytt
efternamn men inte för att dölja sin romska bakgrund som de övriga. I Gunnars fall var det
hans mamma som bytte hans namn åt honom just för att undvika att bli ifrågasatt: ”Men min
mor skrev Gunnar på papperen så att man inte hamnar i sådana situationer där alla kommer
ifrågasätta” (Gunnar).
Även Johans föräldrar bytte efternamn för att slippa bli konfronterade. Niklas har å andra
sidan tagit beslutet att byta namn själv. Tidigare använde han sitt romska namn och brukade
skriva att han talade romani chib i sitt CV. Han valde senare att ta bort det från sitt CV då han
upplevde det som ett hinder vid arbetsintervjuer. Han beskriver processen på följande sätt:
”Men sen tänkte jag, jag måste ändra på detta, så jag ändrade efternamn till Ljung och tog bort
det romska, hade inte med det i min cv längre. Den månaden jag fick jobb” (Niklas).
Vidare menar han också att den som är öppen med sin romska bakgrund inte bara har svårt att
få arbete, utan också svårt att klättra i hierarkin inom företag. Denna kunskap har han fått
genom en kamrat. Han berättar följande:
”En tjej, hon började jobba på ett privat företag. Alltså hon var civilingenjör utbildad och allting, än
idag har hon inte sagt att hon är rom men hon har klättrat hon är avdelningschef, alltså det sa hon till
mig: "Niklas jag hade aldrig blivit det, jag vet jag hade aldrig blivit det, avdelningschef om de vet om
att jag är rom, aldrig.” (Niklas)
38
Just strategin att inte nämna att man är rom, menar Fiona är något som inte är begränsat till
enbart arbetsmarknaden utan berör även andra områden. Hon säger följande:
”Jo men som jag säger, det beror på i vilken situation jag befinner mig. För liksom, ska jag söka en
bostad till exempel, då skriker jag väl inte ut att jag är rom för då vet jag att då det är kört eftersom det
finns så mycket fördomar mot romer. Och även om man har arbete, även om man har inkomst och de
vet att du är rom så blir det svårare att komma in och få en bostad.” (Fiona)
Att romer döljer sin identitet kan enligt Rosita ha effekter på arbetslöshetsstatistiken för
romer. Rosita nämner att påföljden av att få romer uppger att de är romer på arbetsmarknaden,
är att arbetssituationen för romer ser värre ut än vad det är: ”Det som är problemet eller, det är
ju liksom det här att det finns romer som är ute på arbetsmarknaden men det kommer ju inte
fram att de jobbar på grund av att de döljer sin identitet” (Rosita)
Mårten går något längre än andra intervjupersoner och nämner att vissa till och med ändrar på
sin kultur, seder, traditioner samt klädkoder för att passa in. Klädkoder är också något som
Stefan tar upp där han menar att man klär sig på ett visst sätt för att dölja att man är rom.
Stefan menar dock att alla inte har lika lätt att bara byta klädstil för att passa in. För kvinnor
inom den finska romska gruppen är valet av kläder mer komplext eftersom klänningen är
signifikant för just den gruppen. De signifikanta kläderna togs till på grund av att finska romer
inte längre fick prata romani chib och för att signalera sitt romska ursprung när språket
förbjöds började romerna att klä sig i särskilda plagg. Klänningens symboliska värde betyder
därmed mer än ett klädesplagg som man bara kan ta på och av som vilket plagg som helst
(Vuorela och Borin 1998: 60). Stefan nämner att det finns en förståelse bland romer att vissa
yrken kräver uniformer såsom polis eller brandmän, men framhåller samtidigt att det också
finns yrken där det inte finns samma krav, utan där det i stället har utarbetats en klädnorm
som gör att den romska klädseln inte passar sig så bra. Konsekvenserna av detta, är enligt
honom att det blir svårare för vissa romer att få anställning. Både Stefan och Mårten jämför
också andra kulturer med särskilda klädkoder såsom slöjan: ”Det visar ju sig med andra
kulturer så som slöja till exempel, det har ju faktiskt fungerat väldigt bra” (Stefan).
Även Fiona jämför och diskuterar andra gruppers klädkoder när hon pratar om de finska
romska kvinnornas kläder. Vid frågan om varför den finska dräkten är så viktig för de finska
romerna då den i många fall eventuellt försvårar chanserna för jobb och bostad, svarar hon på
39
följande sätt: ”För att behålla det romska så har de den här finska traditionella klädseln, romsk
klädsel då, Vilket då syns att ”vi är romer, även om vi inte kan språket så är vi romer”. På det
sättet vill de stärka sin romska identitet genom kläderna” (Fiona)
Vi diskuterar vidare om konsekvenserna av att bära klänningen som i många fall leder till
diskriminering och utsatthet.
”De har ju det här valet att gå i de här kläderna eller att välja att gå i normala kläder. Men det är ett
väldigt stort dilemma bland unga tjejer idag. Jag pratade med en finsk romsk tjej som valde de här
kläderna när hon var 25. Innan så hade hon gått i vanliga kläder och då hade hon blivit bemött på ett
helt annat sätt. När hon sökte jobb och överlag. Men så valde hon ändå, hon ville på något sätt stärka
sin romska identitet genom att börja bära de här kläderna. Och det hon säger är att, det kan vara barn
och det kan vara när hon är ute på stan och de säger ”Jävla Zigenare”. Bara så där, vilket man inte sa
(…)när man inte kände igen att hon är rom. Så de är väldigt utsatta, väldigt svårt att få lägenhet. Där
det finns de som jobbar som har en inkomst har kommunen fått gå in och hyra lägenheter som de
sedan hyr ut i andra hand till finska romerna. Så det är väldigt stor diskriminering mot dem.” (Fiona)
På frågan ifall den romska identiteten upplevs mer betydelsefull än andra identiteter svarar
Fiona:
”Visst, den är viktig men samtidigt så om du tänker ja men där går en kille som är klädd som
hiphoppare eller där har vi en som är tatuerad och piercad. Ska jag inte ha rättigheten att gå klädd och
göra det jag vill och ändå bli accepterad? Förstår du vad jag menar? (…)Den romska identiteten, visst
är den viktig men samtidigt så vill man ha samma rättigheter till jobb, till bostad, till samhället men
ändå gå klädd som en rom. Och det gäller ju alla andra grupper också. Varför får de andra liksom klä
sig och uttrycka sin stil på olika sätt men inte i romer?” (Fiona)
Slutligen nämner Fiona vad hon anser dessa strategier är uttryck för, och lyckas på så vis sätta
in denna problematik i ett större sammanhang. Hon jämför svårigheterna romer upplever
kring identitetsyttringar med hur det är för individer med utländska namn: ”Men det gäller
inte bara romer. Man har ju gjort olika undersökningar där man har till exempel namn som
Mohammed och så det är strukturell rasism och det finns och det måste man jobba för att det
försvinner ur vårt samhälle för vi kan inte ha det på det här sättet” (Fiona).
40
De personer som avviker mest av intervjupersonerna är Rosita och Cecilia. För dem verkar
inte den romska identiteten ha varit ett direkt hinder som för de andra. De särkunskaper Rosita
har haft med sig, såsom språket Romani Chib har till och med varit henne till gagn.
”För mig har det faktiskt aldrig varit något problem med att säga att jag är rom. För alla jobben som
jag har sökt, och jag har ju sökt och jobbat på vissa ställen då inom försäljning. Men när de har (…)
frågat mig så har jag alltid sagt att jag är rom. Sen har jag och det säger jag fortfarande, ”Jag är rom,
du får acceptera mig för den jag är”, vill du inte så fine men jag tänker inte dölja att jag är rom. Men
det har aldrig varit några problem för mig.” (Rosita)
Att hennes uppfattning skiljer sig från de andras kan ligga i hennes yrkeshistoria. Hon har
förvisso arbetat som säljare men också drivit eget företag. Hon har därutöver jobbat på en
skola med romer som varit analfabeter där hennes kunskap i romani chib blivit ett kapital som
gjorde att hon fick anställningen. Nu jobbar hon, likt de flesta av intervjupersonerna på en
myndighet som arbetar med frågor som berör romer. På frågan om Cecilia brukar få frågor
om sin bakgrund svarar hon följande:
”Jo det har jag ju. Mött och stött på och sen också genom att jag jobbar med det jag gör så känns det
ganska naturligt (säger något ohörbart)genom att jag är väldigt öppen med min romska identitet. Ja det
har kommit ganska mycket frågor men jag har (…) ett ganska avslappnat förhållningsätt till min
romska identitet. För mig har det inte varit några problem med de frågorna.” (Cecilia)
Vikten av att uppge sitt ursprung
När det kommer till frågan om hur viktigt det är att tillkännage sin romska identitet är i stort
sett samtliga intervjupersoner överrens om att det är viktigt att få ge uttryck för sin romska
identitet och få berätta om sitt ursprung. Både Konrad och Gunnar trycker på det här med att
när man väl har blivit vän med sina arbetskollegor och bygger upp sina relationer så känns
relationerna i en viss mening falska om man inte har berättat var man kommer ifrån och vem
man egentligen är. Konrad utrycker att: ”…när man kommer nära medarbetare eller kollegor
och inte har fått berätta vad man är egentligen, så känns inte den här relationen riktigt sann
eller riktig på något sätt” (Konrad).
Gunnar delar denna åsikt och förklarar:
41
”När jag började här på länsstyrelsen, kallade mina kollegor mig för Gunnar. Sen jag sa ”lyssna, så här
är det. Vi är vänner och jag vill att ni ska börja kalla mig det namn som jag är van vid att bli kallad”.
Och nu idag kallar alla mig här för (det romska namnet) och det känns faktiskt fantastiskt att jag är på
jobbet och blir kallad efter det namn jag faktiskt föddes med.” (Gunnar)
Att hela tiden behöva känna att man måste dölja sin identitet och vara rädd för eventuella
negativa reaktioner utifall andra skulle få reda på att man är rom bidrar till en otrygghet som
man helst vill slippa genom att, så småningom när relationerna stärks, vara ärlig om sin
identitet. Rosita menar dock att det inte finns något behov av att hävda sin romska identitet
och säger: ”…varför gå runt och skylta med det? Men om du undrar det är klart man säger
vad jag kommer ifrån” (Rosita). Hon tycker dock att det är synd att romerna som finns på
arbetsmarknaden inte är öppna med att de är romer eftersom det då inte kommer fram till
majoritetssamhället att det faktiskt finns romer ute på arbetsmarknaden.
”Jag tycker att det är synd för att jag vet att det är jättemånga inom till exempel arbetslivet i min familj
till exempel så är det många som jobbar, som har bra jobb men inte går ut och säger att de är romer.
Och det tycker jag är synd för då får man inte fram de här positiva sidorna av romer, att liksom romer
finns ute i arbetslivet, de jobbar och de har bra jobb och de är högt uppsatta.” (Rosita)
För Fionas och Mårtens del blir det också en kamp mot lika rättigheter och möjligheter i
samhället och de menar att det är viktigt att inte skämmas för att man är rom och Fiona
påpekar att ”…man har ju en identitet som man måste dölja för att få lika möjligheter och (…)
det går inte längre. När jag var yngre var det kanske inte så mycket jag tänkte på (…). Men nu
känns liksom, nej men vi ska ha samma möjligheter och rättigheter som alla andra” (Fiona) Så
länge majoritetsbefolkningen dömer personer utifrån deras bakgrund blir det enligt Fiona och
Mårten därför viktigt att tillkännage sin romska identitet för att fortsätta kämpa för lika
rättigheter. När vi frågar om det verkligen har betydelse att uppge sin identitet vid ett
arbetsintervjustillfälle eftersom den i sådana sammanhang kanske inte måste vara det mest
centrala, svarar Mårten: ”Jag delar den uppfattningen, men då hade det varit om vi hade haft
lika förutsättningar. Och det är ju det inte romerna har. Just därför. Att om jag talar om att jag
är rom, det är just då det inte ska spela någon roll” (Mårten).
Även för Stefan blir det lite mer av en politisk kamp och han drar paralleller till genus och
kvinnors kamp för lika rättigheter och menar att det är strukturerna i samhället man bör
fokusera på som har en tendens att hitta syndabockar: ”Man sätter fingret på den romska
42
gruppen och försöker tillsätta forskningen som ska uppvisa, jo men det finns de här sakerna i
den romska kulturen som hindrar men det handlar inte om kulturen eller, det handlar om
klasskillnader egentligen” (Stefan)
Denna kamp mot lika rättigheter verkar onekligen medföra att intervjupersonerna värnar extra
mycket om sin romska identitet. För att undanröja stereotypa bilder av romer i samhället är
intervjupersonerna enade om att romska förebilder krävs, vilket innebär att det är viktigt att
våga komma ut och berätta att man är rom.
Sammanfattning
I början av redovisningen av vårt material presenteras frågor vi ställt till våra intervjupersoner
rörande den romska gruppen. Frågorna kretsade kring vilka skillnader och likheter det finns
mellan de olika romska grupperna, samt hur umgänget sträcker sig mellan grupperna. Bland
svaren hittar vi delade åsikter kring detta ämne, även om vissa utsagor påminner mer om
andra. Konrad är den av intervjupersonerna som främst lyfter fram skillnader mellan olika
romska grupper och som föredrar att hålla sitt umgänge inom sin egna romska grupp, medan
exempelvis Fiona och Rosita har ett mer avslappnat förhållningssätt till vilka man umgås
med. En intressant tråd är att Konrad och delvis Niklas tillhör den romska gruppen som kallas
Lovari, vilken Niklas vid ett tillfälle framhäver som den ”finare” och mer ”överlägsna” av de
romska grupperna. När Cecilia senare får frågan om huruvida det finns en hierakisk ordning
inom den romska gruppen där vissa grupper skulle anses vara finare än andra, menar hon att
det förmodligen finns delade åsikter kring detta bland romer.
När vi samtalar med våra intervjupersoner kring vad som kännetecknar dem som romer kan vi
hitta några olika faktorer som kommer upp. I princip samtliga trycker på att det är det romska
språket som främst gör dem till romer. Att ha romska föräldrar och dela romska traditioner är
andra viktiga faktorer för själva identitetsskapandet som romer. Däremot och intressant nog är
det ingen av intervjupersonerna som skulle neka exempelvis finska romer, som inte har ett
eget språk, att titulera sig som romer, alltså kan det inte enbart vara språket. Det som alla
intervjupersoner också är enade om, är att utsattheten är central för deras identitet som romer.
Det är inte helt glasklart vad som kan sägas känneteckna eller definiera den romska gruppen
eftersom olika personer säger olika saker och i vissa fall går den enes uppfattning om den
romska gruppen emot den andres.
43
Denna känsla av att vara utsatt som en konsekvens av att vara en del av den romska gruppen,
visar sig också bli ett argument hos vissa av intervjupersonerna mot att vem som helst skulle
få titulera sig som rom enligt självutnämningsprincipen. Självutnämningsprincipen, som vi
redogör för i inledningen, är alltså inte något alla våra intervjupersoner anser stämma överens
med deras uppfattning om vilka som är romer. Tydligast framgår detta när vi ställer frågan om
vi skulle kunna bli romer genom att lära oss det romska språket och exempelvis gifta oss med
en rom. Ungefär hälften av intervjupersonerna anser inte att en rom är något man kan bli, utan
menar att man måste födas till det. Majoriteten av dessa intervjupersoner arbetar på en statlig
myndighet med romsk inkludering där man arbetar efter vad som bestämts i den romska
delegationen. Omkring hälften av intervjupersonerna menar dock att de instämmer med
självutnämningsprincipen och bland dessa kan vi bland annat finna Johan och Niklas som är
unika i fallet då båda har en svensk fru.
Vad gäller arbetslivet framkommer utsatthet och obehagliga upplevelser. Även om inte alla
direkt upplevt sig ha blivit utsatta på arbetsmarknaden verkar det ändå finnas en gemensam
känsla av att vara utsatt just på grund av att man är rom. Det kan handla om att man har
föräldrar som upplevt sig vara utsatta och att denna känsla sedan går i arv. Det verkar också
som att utsatthetskänslan är så pass förankrad inom den romska gruppen att våra
intervjupersoner ständigt agerar efter att de är en utsatt grupp och förverkligar den bilden av
sig själva. Vissa har bytt namn på grund av en rädsla att bli diskriminerade och andra har vid
upprepande tillfällen aktivt valt att inte berätta om sin romska bakgrund. Vad som dock
tydligt framkommer hos samtliga intervjupersoner är att den romska identiteten är väldigt
viktig för deras självbild och att det finns en stark vilja hos dem att bli accepterade som
romer. Att nästan alla våra intervjupersoner då arbetar med romsk inkludering är ju ett resultat
av att den romska identiteten är viktig för dem och att de strävar efter att bevara den och bli
accepterade som romer. I och med våra intervjupersoners arbetsplatser kan man inte heller
säga att deras kategoriella tillhörighet som romer idag påverkar dem negativt i arbetslivet då
deras romska bakgrund istället har varit ett krav för deras anställning. I Konrads fall som är
den enda som arbetar inom en annan sektor har han, som han själv tror, undvikit
diskriminering genom att till en början helt enkelt inte berätta om sitt romska ursprung.
Vår identifierade kunskapslucka som vi redogör för i vårt syfte kan med detta material fyllas
där vi kan visa att det faktiskt finns romer på den svenska arbetsmarknaden och där många av
dessa också är öppna med att de är romer genom att de arbetar på en statlig myndighet med
44
frågor som rör romsk inkludering. Det har alltså visat sig att det inte bara behöver vara
negativt att ha romsk bakgrund på arbetsmarknaden. Materialet visar också att
intervjupersonernas definition av den romska gruppen spretar åt olika håll och en
samstämmighet gällande detta saknas. Gruppen låter sig alltså inte så lätt avgränsas som
Stockholms länsstyrelse beskriver gällande nationella minioriteter (Stockholms länsstyrelse).
Det analysen dock ska försöka bena ut, och som är vårt primära intresse, är hur denna grupp
kan avgränsas och hur avgränsningen mellan romer och majoritetsamhället definieras och vad
det i förlängningen kan betyda samt hur den kategoriella tillhörigheten har påverkat
intervjupersonera i arbetslivet och för möjligheten att få ett arbete. Ovanstående material har
också väckt nya frågor utöver våra tre forskningsfrågor, särskilt om den romska gruppen. Till
exempel frågar vi oss hur den romska gruppen hålls ihop och reproduceras när det inte finns
några direkta överenskommelser om gruppen. Vi ställer oss också frågan om hur
identifikationen som rom är möjlig, då de som tillhör gruppen inte går att ringa in. I analysen
nedan kommer vi att ta hjälp av vårt teoretiska ramverk för att först och främst besvara och
förklara våra frågeställningar men också de frågor som väckts under studien (se ovan).
6.0 Analys
Vår första fråga som ska bearbetas är: Hur avgränsas den romska gruppen av
intervjupersonerna? Därefter kommer vi att behandla vår andra frågeställning som är: Hur har
den kategoriella tillhörigheten påverkat intervjupersonerna i arbetslivet?
I boken Ett delat samhälle diskuterar Sernhede problematiken med begreppet etnicitet och
menar att begreppet är väldigt diffust men att det trots det används för att förklara skillnader
och tillskriva egenskaper (Sernhede 2010). Föreställningen om att det går att åtskilja olika
kulturer från varandra och på så sätt upprätthålla gränser mellan människor är något som dock
hela den moderna kulturforskningen invänder mot (Sernhede 2010). Resonemangen kring
etnicitet som förs ovan ringar in det komplexa i att definiera en grupp på basis av kulturella
uttryck och just denna komplexitet stöter även vi på i denna uppsats.
För att underlätta diskussionen kommer vi att referera till den “romska gruppen” när vi pratar
om romer på ett mer generellt plan.
Komplexa gränsdragningar
45
Det går inte att fastslå hur den romska gruppen ska avgränsas. Resultatet visar att begreppet
rom inte kan redas ut på ett adekvat sätt. Eftersom gränsdragningen görs på subjektiva
grunder kan den romska gruppen aldrig fångas in generellt. Främst lyfts språket och
utsattheten fram som centrala. Även om man inte upplevt utsattheten på ett personligt plan
lyfts den ändå fram som central för det romska identitetsskapandet vilket kan förstås med
hjälp av Elias och Scotsons begrepp social arvsmekanismer (Elias och Scotsons 1999). Fionas
uttalande om utsatthet är ett exempel på detta. Det vill säga att man kan ärva en känsla av
utsatthet trots att vederbörande inte direkt upplevt utsatthet.
Både språket och utsattheten som enande faktorer är intressanta. Då ingen av våra
intervjupersoner skulle neka exempelvis finska romer att kalla sig romer trots deras, i många
fall, totala avsaknad av det romska språket, skulle de på basis av detta kunna utesluta den
faktorn.
Det är inte heller rimligt att anta att utsatthetsfaktorn räcker för att definiera någon som rom,
eftersom vilken utsatt människa som helst oavsett anledning i så fall skulle kunna vara rom.
Om man ska följa våra intervjupersoners logik räcker därför inte heller utsatthetsfaktorn till
för att avgöra vem som är rom, utsatthetsfaktorn har dock använts som ett argument hos några
av våra intervjupersoner, mot att vem som helst inte ska kunna titulera sig som rom,
exempelvis genom att bara lära sig det romska språket eller ta efter romska traditioner.
Med andra ord är begreppet rom inte avgränsningsbart utifrån vårt material. Vad som också
blir intressant med gränsdragningarna som en individ gör, är att gränsdragningen kan stå i
konflikt med den gränsdragning en annan individ gör. Trots detta skulle båda kunna läggas in
i gruppen romer. Att två av intervjupersonerna har svenska fruar medan andra såsom Konrad
inte alls tycker att detta är något lämpligt är ett exempel på detta och visar att gränsdragningen
kan tänjas för att passa in i individernas dagliga miljö.
Det finns följaktligen inte något konsensus om vart gränsdragningen skall dras, vilket givetvis
gör det svårt att prata om en grupp som om ett konsensus skulle finnas bland medlemmarna.
Mot bakgrund av materialet som presenteras här kan vi alltså presentera en långt mer
komplicerad bild av den romska gruppen och den romska identiteten än vad som presenteras i
rapporter och utredningar (Kulturdepartementet 2010). Det är förvisso så att det finns olika
grupper inom den romska gruppen men hur dessa skiljer sig åt eller liknar varandra är
46
tämligen oklart och vårt resultat visar att det inte går att göra några allmängiltiga
avgränsningar varken internt eller externt.
Lika komplicerad som frågan om avgränsning är också frågan om vilka som tillhör eller inte
tillhör gruppen. Som vi nämnde ovan är identifikationen som rom baserad på
självutnämnningsprincipen. Mot bakgrund av materialet som presenteras här visar ett resultat
att självutnämningsprincipen inte är särskilt förankrad bland romer.
Kollektiva minnens funktioner
Enligt Tilly och som vårt resultat visar finns det inga fullt avgränsade grupper. Utsattheten
som ofta kommer på tal blir dock intressant i relation till den avgränsningsproblematik vi
diskuterar ovan när den förstås i samband med följande vetskap som Tilly förser oss med:
”Berättelserna ger uttryck för delade föreställningar om vilka vi är, vilka de är, vad som skiljer oss och
vad som förenar oss. Människor skapar sådana berättelser utifrån ett redan tillgängligt kulturminne:
delade begrepp, övertygelser, minnen, symboler, myter, lokal kunskap. Sedan dessa berättelser väl
funnit sin plats lägger de restriktioner på den följande interaktionen över gränslinjen.” (Tilly 1998:76)
Utsattheten är utan tvekan ett historiskt kollektivt minne och en övertygelse. Sammantaget
resulterar då detta i att med hjälp av det kollektiva minne och den starka övertygelsen, blir
avgränsningen om inte fullständig, i alla fall tydligare och i förlängningen definierar den
interaktionen över gränslinjen. Utsatthetfaktorn är alltså en tydlig markör som upprätthåller
och skiljer romer från icke romer och skapar ett ”vi” för romer och gränser dit icke - romer
inte har tillträde. Detta förklarar också varför interna gränsdragningar inom den romska
gruppen blir mindre intressanta än den externa gränsdragning mellan romer och
majoritetsamhälle när utsattheten kommer på tal. Utsattheten gör med andra ord det romska
fältet otillgängligt för de som inte delar samma historiska bakgrund.
Givet den logik som Tilly presenterar i ovanstående citat, är det i förlängingen problematiskt
med organisationer eller rapporter där utsatthetsretoriken reproduceras eftersom det istället för
integrering sker en segregering genom vilken avgränsningarna kring grupperna förstärks.
Förutom att utsatthetsretoriken löser viss avgränsningsproblematik fyller den också en annan
47
funktion som relaterar till möjlighetsansamling (Tilly 1998). När Tilly diskuterar begreppet
skriver han att möjlighetsansamling (Tilly 1998) är när:
”När medlemmar av ett kategoriellt avgränsat nätverk vinner tillträde till en resurs som är värdefull,
förnyelsebar och möjlig att monopolisera, och som underbygger nätverkets aktiviteter och förstärks av
nätverkets sätt att fungera, ansamlar de regelmässigt sitt tillträde till resursen och skapar
föreställningar och praktiker till stöd för sin kontroll av den" (Tilly 1998: 103)
Som vi har argumentrat för i inledande kapitel är majoriteten av intervjupersonerna anställda
på arbetsplatser som arbetar med romska frågor och det romska utanförskapet vilket visar att
resurser redan har frigjorts och således är dessa arbetsplatser empiriska exempel på
möjlighetsansamling
(Tilly
1998:
103).
I
Tillys
beskrivning
av
begreppet
möjlighetsansamling kan man utläsa två mekanismer som möjlighetsansamlingen underbyggs
av (Tilly 1998: 103). Dessa två är: Föreställningar och praktiker. (Vi menar inte att
intervjupersonernas utsagor är fabulerade påståenden som namnet föreställningar antyder.
Läsaren får bortse från det illa valda namnet) Som vi har nämnt hamnar intervjupersonernas
fokus ofta på diskriminering och utanförskap och med tanke på att majoriteten av
intervjupersonerna arbetar med romska frågor och det romska utanförskapet blir utsagorna
inte bara en beskrivning av verkligheten utan också ett argument för deras verksamhet och i
och med detta underbyggs den möjlighetsansamling som redan gjorts (Tilly 1998: 103).
Genom att reproducera diskursen legitimeras tillgången till de resurser som ställts den romska
gruppen till förfogande och i detta fall handlar det om initiativ som specifikt riktar sig mot
romer både som anställda och som målgrupp.
Hur vidmakthålls en grupp utan överenskommelser?
Som vi har påpekat i ovanstående text och som vårt material visar finns det inget konsensus
om premisserna för den romska gruppens varande, åsikterna går både isär och i vissa fall emot
varandra. Utsattheten är en faktor som ofta uppkommer som definierande och som reder ut en
viss avgränsningsproblematik. Men som vi vet finns det inga helt avgränsade grupper och det
skulle tala mot bättre vetande att argumentera för att utsattheten i sig är tillräcklig för att slå
fast vid en allmängiltig avgränsning. Det blir särskilt tydligt när vi vet att intervjupersonernas
åsikter om den romska gruppen både går i sär och i vissa fall emot varandra. Det skulle kunna
hävdas att en grupp utan konsensus om premisserna för gruppens varande är omöjlig, vår
48
studie visar det motsatta. Det finns å andra sidan en mer abstrakt överenskommelse som
möjliggör reproduktion och gruppens överlevnad som inte kan reduceras ner till konkreta
avgränsbara faktorer, vilket historien bevisar. Det är att individerna som denna grupp utgörs
av anser att gruppen är värd att bevara trots de negativa påföljderna som kan komma att
förknippas med den. Om denna överenskommelse inte funnits skulle gruppen upplösts för
länge sedan. Oavsett om intervjupersonerna har skapat olika idéer om vad som är romskt och
vad som kännetecknar den romska gruppen, är det en överenskommelse som alla kan falla in
under då alla menar att den romska identiteten är viktig för dem. Om vi utgår från definitionen
av symboliskt kapital som följande: ”Symboliskt kapital är det som av sociala grupper
igenkännes som värdefullt och tillerkännes värde”, kan vi alltså koppla ovanstående
resonemang angående romers uppfattning om den romska gruppen och den romska identiteten
som viktigt att bevara till det symboliska kapitalet (Broady 1991:169). Inom det romska fältet
finns det alltså en överenskommelse mellan fältets aktörer som gör den romska gruppen och
identiteten till ett symboliskt kapital. Uppfattningen blir sedermera en del av individernas
habitus (Bourdieu 1999) överförd från generation till generation. Som vi kan se i
bakgrundsinformationen om intervjupersonerna kommer alla från hem där det romska har
varit viktigt att bevara och leva ut och just som föräldragenerationen menar också
intervjupersonerna att det är viktigt att bevara sitt romska ursprung genom att ta vara på språk,
seder och bruk. Att uppfattningen om vikten av bevarandet av det romska bland våra
intervjupersoner korresponderar med det värdet det givits i intervjupersonernas barndomshem
av föräldragenerationen är ett argument för habitus och det symboliska kapitalets möjlighet
till reproduktion (Bourdieu 1999; Broady 1991:169). Romer kan givetvis dela uppfattningen
om det romska som ett syboliskt kapital till olika grader och det finns sannolikt också de som
inte alls tycker att den romska gruppen eller identiteten är viktig att bevara och därför inte
identifierar sig som romer. Vi skulle dock inte ha kunnat hitta intervjupersoner av den typen
för vår uppsats då vi uttryckligen har eftersökt personer som identifierar sig som romer.
Identitetsprocesser
Varför intervjupersonerna ganska okritiskt identifierar sig som rom trots att det inte går att
ringa in den romska gruppen eller vilka som ingår i den, hävdar vi på två huvudsakliga
faktorer. Återigen är habitus (Bourdieu 1999) en viktig del i självidentifikationen, men vi vill
också argumentera för att romers självidentitet grundas i en växelverkan mellan
majoritetssamhället och romer. Baserat på de utsagor vi tar del av pekar resultatet också på att
49
oavsett om intervjupersonerna har skapat olika idéer om vad som är romskt och vad som
anses karaktäristiskt för den romska gruppen, anser de sig själva vara romer och deltar också i
den här studien för att vi ser dem som romer. På så vis bidrar också vi till att bekräfta och
befästa kategorierna. Vår roll är ett argument för att deras uppfattning om sig själva som
romer också ska förstås som grundad och befäst i en slags växelverkan, där också
majoritetssamhället har en roll i att dessa individer anser sig vara en del av gruppen och ses
som en del av en ”annan” grupp. Det är inte rimligt att diskutera identitetsskapande som
isolerade processer utan snarare som grundade i och ur sociala relationer. I sociala relationer
finner vi för identitetskapandet avgörande konstellationer som yttrar sig i ”jaget och den
andre” och ”vi och dem”. Som vi nämnde ovan finns det empiriska bevis för stämplandet av
romer som ”den andre” och kan ses även i samhällets högsta instanser. Kartläggningen av
romer, polisregisteringen som uppdagages 2013, förbudet mot romer att bo på samma plats,
att romer inte tilläts gå regelbundet i skolan förrän 1959 trots den allmänna skolplikten som
infördes 1842 för att nämna några (skolverket 2014: Orrenius 2013; Arbetsdepartementet
2014). För att prata mer generellt, kan vi se att majoritetsamhället både historiskt och idag
genom en kollektiv bedömning av romer, pekat ut dem som ”den andre” (bland annat genom
ett institutionellt markerande som vi kan se ovan), vilket i sin tur formar romernas egen
självbild som ”den andre”. Process är i allra högsta grad en historisk process som tar sin
början då epitetet på den romska grupp som idag kallas romer konstruerades för att distingera
gruppen, och intervjupersonerna som deltar i denna studie kan inte kopplas bort från den
historien. Eftersom samhället har pekat ut romer som ”den andre” har de anpassat sig till detta
och i en mening förvekligat den bilden för oss och levt efter denna gränsdragning, eftersom de
inte haft något annat att förhålla sig till. Denna växelverkan som vi har diskuterat, det vill
säga att en grupp definierar en annan grupp som sedan anpassar sig efter detta kan också ses i
boken Etablerade och Outsider (Elias och Scotson 1999) (även stämplingsteorin beskriver
detta förhållande) (Elias och Scotson 1999: 218). Med vår empiri och analys kan vi därför
säga att mekanismen som återfinns i boken Etablerade och Outsider (Elias och Scotson 1999)
är generaliserbar och gör sig gällande även i detta fall.
Att vara rom på den svenska arbetsmarknaden
Utsattheten som våra intervjupersoner upplever är kopplad till den romska identiteten betonas
även när vi diskuterar intervjupersoners arbetsliv. Trots att vi med hjälp av vårt urval försökte
undvika ett fokus på utsatthet i uppsatsen genom att medvetet söka efter romer som är aktiva
50
på arbetsmarknaden och som på så sätt inte fullt ut kan placeras in i outsiderpositionen,
trycker våra intervjupersoner ständigt på utsatthetsfaktorn i sina utsagor. Detta leder oss in på
vår andra forskningsfråga, som är mer relaterad till våra intervjupersoners arbete, men där det
största fokuset fortfarande läggs på den romska identiteten varför dessa två frågor
kompletterar varandra. Forskningsfråga två lyder alltså på följande vis: Hur har den
kategoriella tillhörigheten rom påverkat intervjupersonerna i arbetslivet och för möjligheten
att få arbete?
Vi har redan kunnat konstatera att det finns en känsla av utsatthet gentemot
majoritetsamhället, och som Tilly menar gällande kolletiva minnen såsom utsatthet “… lägger
de restriktioner på den följande interaktionen över gränslinjen” (Tilly 1998:76). Resultatet av
utsattheten som mekanism är alltså inte bara att den förtydligar och definierar gränslinjen
mellan romer och majoritetssamhället. Kollektiva minnen om utsatthet följer också med och
definierar mötet med majoritetssamhället. Eftersom gruppen har avgränsats via utsatthet
gentemot majoritetssamhället resulterar det i att man redan vid första mötet med
arbetsmarknaden, exempelvis vid en arbetsintervju upplever sig utsatt, och ur detta möte
uppkommer en problematisk situation. Känslan av att vara utsatt på arbetsmarknaden kopplas
ihop med att vara rom genom antagandet att den romska identiteten är en faktor för
marginaliserande. Synen på den romska identiteten eller medvetenheten om den som ett
hinder på arbetsmarknaden leder till ett påtvingat ställningstagande för individer, i vilken
romer måste förhålla sig till sin identitet. Hur ställningstagandet manifesteras i praktiken finns
det inget entydigt svar på, snarare handlar det om kontext. Det står dock klart att romer måste
förhålla sig till identiteten på något sätt. För majoriteten av intervjupersonerna som arbetar
med romska frågor är den romska tillhörigheten i mångt och mycket avgörande för deras
anställning och på grund av detta behöver dessa intervjupersoner inte oroa sig över sin romska
identitet på den nuvarande arbetsplatsen. Därför är intervjupersonerna som är anställda på
dessa arbetsplatser också i position att uttala sig om att fler arbetssökande romer borde vara
öppna med sin romska identitet som vi kan se i materialet. Dock så delar inte alla samma
förutsättningar och därför blir offentliggörandet förknippat med den kontext individen
befinner sig i. Konrad är den personen som utmärker sig från de andra då han som vi nämnt
tidigare är den enda som inte arbetar på en statlig myndighet som behandlar romsk
inkludering. I Konrads fall blir det således mer av ett ställningstagande än för de andra att
berätta om sitt romska ursprung på grund av en eventuell rädsla för diskriminering, och han
väljer därför först att göra det när han känner sig trygg på sin arbetsplats. Detta avvaktande
51
förhållningsätt till sin identitet på arbetsmarknaden berättar även andra intervjupersoner om så
som Stefan, Niklas och Mårten, dock i relation till tidigare arbetsplatser än idag. Detta noterar
just att hanterandet av den romska identiteten på arbetsmarknaden är kontextuellt bundet och
styrs av den position man befinner sig i. Vi kan alltså inte argumentara för att det finns ett sätt
utan olika sätt att hantera detta på, vilket vi också kommer att gå in på mer nedan. Det finns
alltså en koppling mellan känslan av att vara utsatt och ett visst agerande och om vi ser
kopplingen från Elias och Scotsons perspektiv kan detta också ses som ett exempel hur den
sociala arvsmekanismen (Elias och Scotson 1999) utsatthet också följer med ett
beteendemönster just som i fallet med Winston Parva (Elias och Scotson 1999).
För att återgå till Tilly, vi har redan diskuterat frågan om möjlighetsansamling (Tilly 1998) i
ovanstående analys. Frågan om möjlighetsansamling (Tilly 1998) relaterar å andra sidan till
frågan om hur den kategoriella tillhörigheten har påverkat intervjupersonernas möjlighet till
arbete (Tilly 1998). Majoriteten av intervjupersonerna är anställda på myndigheter som
arbetar med romska frågor. För dessa arbetsplatser har särskilda kunskaper om romsk kultur
och språk varit ett krav. Detta krav innebär implicit att du ska vara rom. Därför kan vi säga att
det symboliska kapitalet i form av bevarande av romsk kultur och språk som
intervjupersonerna fått med sig hemifrån har varit positiv för intervjupersonerna som i
förlängningen möjliggjort deras anställning.
Dock är intervjupersonerna som har anställning på myndigheterna en väldigt liten grupp
romer och förmågan till att generalisera mot bakgrund av dessa intervjupersoner är svår. Vissa
intervjupersoner berättar å andra sidan om situationer där de har upplevt sig diskriminerade.
Vi kan inte dementera eller bekräfta huruvida utsagorna är fall av diskriming eller inte och vi
är inte intresserade av att göra sådana bedömningar. Vad vi kan säga är att den kategoriella
tillhörighetens påverkan på möjligheten till arbete baserat på vårt material varierar. Det finns
positiva fall som där den romska tillhörigheten varit till fördel men också utsagor av det
motsatta. Niklas fall är kanske det tydligaste fallet där den romska kategoriella tillhörigheten
har varit negativ.
Strategier för att kringgå stigmatisering i arbetslivet
Vi har många exempel på intervjupersoner som har valt, och som fortfarande väljer, att inte
uppge sin romska identitet vid exempelvis en arbetsintervju. Till exempel berättar våra
52
intervjupersoner att flera av dem har bytt efternamn till mer svenskklingande namn som ett
sätt att dölja den romska identiteten. Eller som vi nämnde ovan, att man helt enkelt avvaktar
med att berätta om sin bakgrund tills det känns tryggt. Om vi återgår till Tilly och hans
begrepp anpassning (Tilly 1998) och de strategier som diskuteras ovan är detta exempel på
anpassning (Tilly 1998) och utarbetade rutiner, som har skapats för att underlätta den dagliga
interaktionen med majoritetsamhället (Tilly 1998:108). Strategierna blir alltså ett sätt för våra
intervjupersoner att undslippa de eventuella konsekvenser som man befarar uppkomma om
det skulle framkomma att man är rom. Dessa strategier pekar också på en på för hand
medvetenhet om sin identitet som ett hinder vilket vi också diskuterade ovan.
7.0 Slutsats
Mot bakgrund av ovanstående material leder vår första forskningsfråga till en slutsats som
visar att begreppet rom inte kan redas ut på ett adekvat sätt. Det finns inte ett tillräckligt
problematiserande kring detta i rapporter, menar vi. Bilden som presenteras här visar upp en
komplexitet där romer själva inte kan avgränsa den romska gruppen varken externt eller
internt. Vetskapen om detta gör det följaktligen svårt att prata om en grupp som om ett
konsensus om gruppen fanns. Gränsdragningarna går både isär och står i konflikt med
varandra. Detta gäller både på frågan om hur den romska gruppen kan avgränsas och på
frågan om vem som kan tillskriva sig den romska identiteten. I inledningen presenterar vi ett
citat om nationella minoriteter från Stockholms länsstyrelse (Stockholms länsstyrelse).
Skrivelsen leder tanken till att man kan avgränsa grupper till ett fåtal faktorer. Med uppsatsens
resultat i handen finner vi en diskrepans mellan deras antagande och vårt resultat. Vi har å
andra sidan hittat andra förklarande faktorer som man kan utgå från när man pratar om den
romska gruppen såsom habitus (Bourdieu 1999). Dock så är dessa högst analytiska redskap
och passar sannolikt inte särskilt väl som underlag för policyskapande.
Resultatet visar också att utsattheten är en viktig del av den romska identiteten och
genomsyrar sedermera mötet med majoritetssamhället. Utsattheten nämns som en
avgränsande faktor och återkommer när intervjupersonerna diskuterar arbetsmarknaden vilket
visar att det finns en koppling mellan hur en kategori avgränsas och hur den kategorin
upplever mötet med den kategori som den avgränsas mot. Utsattheten är också ett kollektivt
minne som förstärker gränslinjen och avgränsningen mellan romer och majoritetssamhället
53
och när det kommer till utsattheten blir det romska fältet också otillgängligt för de som inte
delar den romska historian. Vi kan också argumentera för att känslan av att vara utsatt och
möjligheten till att lyfta fram den som central för den romska gruppens identitetskapande, inte
är kopplad till om individen de facto är utsatt eller någon gång upplevt sig vara utsatt. Detta
argumenterar vi för som sociala arvsmekanismer (Elias och Scotson 1999), vilket också
tangerar utsattheten som ett kollektivt minne.
Som vi nämnt går det inte att avgränsa gruppen på ett rimligt sätt, å andra sidan har vi hittat
andra faktorer som förklarar varför gruppen lever kvar trots att den inte går att ringa in eller få
klarhet i vilka som ska ingå eller exkluderas. I ovanstående text har vi argumenterat för att det
romska inom det givna fältet ses som ett symboliskt kapital (Bourdieu 1999; Broady 1991)
och på så vis lever det kvar i individernas habitus (Bourdieu 1999; Broady 1991) och via
reproduktionen från generation till generation. Som vi nämnde i bakgrundsinformationen om
våra intervjupersoner har det romska arvet alltid varit närvarande i deras uppväxt och ansetts
som något viktigt att bevara av deras föräldrar. Föräldragenerationens värdering av det
romska som ett symboliskt kapital korresponderar med intervjupersonernas uppfattning vilket
tangerar habitus förmåga till reproduktion.
Vi menar också att intervjupersonerna identifierar sig som romer och förhåller sig till den
romska identiteten dels på grund av habitus (Bourdieu 1999) men också genom en
växelverkan mellan majoritetssamhället och romer. Denna slutsats baseras på antagandet att
identiteter inte bör ses som isolerade processer utan snarare sprungna ur och konstant
påverkade av sociala relationer. Våra möten med intervjupersonerna är exempel på
upprätthållandet av kategoriseringarna och denna växelverkan. Genom att vi som
representanter av majoritetsamhället själva söker upp de som romer och att de agerar därefter
och svarar på frågorna med fokus på att de är romer, stämplar vi också dem som romer. Vi
finner även stöd i detta i andra exempel som presenteras i studien. Denna mekanism eller
växelverkan kan också ses i boken Etablerade och Outsider (Elias och Scotson år 1999: 218).
Mekanismen eller växelverkan kan också ses i boken Etablerade och Outsider (Elias och
Scotson 1999) (även stämplingsteorin beskriver detta förhållande) (Elias och Scotson 1999:
218). Mot bakgrund av ovanstående empiri och analys kan vi därför säga att mekanismen är
generaliserbar och gör sig gällande även i vårt fall.
När det kommer till utsattheten som våra intervjupersoner upplever är kopplad till den romska
identiteten följer den givetvis med in på arbetsmarknaden och genomsyrar resultatet på vår
54
andra forskningsfråga. Känslan av utsatthet kopplad till sin identitet resulterar i att man redan
vid första mötet med arbetsmarknaden som vid exempelvis en arbetsintervju, upplever sig
utsatt och ur mötet uppstår en problematisk situation som påtvingar individen till
ställningstaganden i vilka romer måste förhålla sig till sin identitet. I dessa situationer kan
man välja olika strategier som alla relaterar till begreppet anpassning (Tilly 1998: 108) vilket
är ett begrepp som har analytisk bäring även i denna studie och som i sin tur pekar på en
generaliserbarhet. En alternativ förklaring till kopplingen mellan utsatthet och hur romer
agerar på arbetsmarknaden är att utsattheten är som vi har argumenterat för i ovanstående text
en social arvsmekanism och just som outsiderpositionen som social arvsmekanism ledde fram
till ett visst agerande bland ungdomarna i outsidergruppen leder också utsattheten som en
social arvsmekanism till ett visst agerande.
Det faktum att man måste förhålla sig till sin identitet ute på arbetsmarknaden är ett problem.
Hur detta problem ska hanteras kan vi inte diskutera närmare i denna studie, men vi har
åtminstone identifierat ett problem som framtida forskning forhoppningsvis kan spinna vidare
på.
Vi har i ovanstående text också presenterat material som argumenterar för ett omedvetet eller
medvetet användande av möjlighetsansamling (Tilly 1998). Eftersom majoriteten av våra
intervjupersoner är anställda på basis av deras särkunskap inom det romska fältet och på
grund av romers utanförskap är intervjupersonerna empirska exempel på att det skett en
möjlighetsansamling (Tilly 1998). Möjlighetsansamling (Tilly 1998) som frigjort särskilda
resurser riktade till romer får senare stöd av intervjupersonernas beskrivningar om den
utsatthet och utanförskap som romer lever under. Intervjupersonernas berättelser som ofta
lägger fokus på just utsatthet och utanförskap är alltså inte bara en deskriptiv bild av
vekligheten, utan också ett sätt att underbygga tillgången till särskilda resurser som gjorts
tillgängliga via mekanismen möjlighetsansamling (1998). För intervjupersonerna som är
anställda på dessa arbetsplatser har deras romska särkunskaper kunnat användas utanför det
romska fältet och genererat fördelar på arbetsmarknaden. Alltså har det symboliska kapitalet
som intervjupersonerna fått med sig hemifrån varit positivt för intervjupersonerna som i
förlängningen möjliggjort deras anställning.
Eftersom arbetsplatserna anställer ett fåtal romer är trovärdigheten i att vi kan generalisera
mot bakgrund av de intervjupersoner som arbetar på dessa arbetsplatser liten. Det betyder å
andra sidan inte att intervjupersonerna inte har dragit fördel av sitt romska ursprung
55
För framtida forskning vore det intressant att se en studie om habitus (Bourdieu 1999) i
relation till avsaknaden av högre utbildning bland romer. Detta eftersom majoriteten av våra
intervjupersoner tryckte på att det just var avsaknaden av utbildning och misstroendet
hemifrån för skolväsendet som tjänande som den bidragande orsaken till att många romer idag
inte finns att hitta på arbetsmarknaden.
56
Referenslista
Böcker
Bjurling, C. 2004. Att komma till sin rätt: Om invandrade akademikers väg till kvalificerade
arbeten: Hinder och öppningar. Stockholm: Högskoleverket.
Bourdieu, P., översättning från franskan: Gimdal, G. och Jordebrandt, S. 1999. Praktiskt
förnuft: Bidrag till en handlingsteori. Göteborg: Daidalos.
Broady, D. 1991. Sociologi och epistemologin om Pierre Bourdieus författarskap och den
historiska epistemologin. 2., korr. uppl. Stockholm: HSL Förlag.
Dalen, M.; översättning: Kärnekull, Bo och Ethel; 2008. Intervju som metod. Malmö:
Gleerups.
Jenkins, R. 1992. Pierre Bourdieu. London: Routledge.
Longhurst, A, R. 2010.”semi-structured interviews and focus groups”. i Clifford,N & French,
S och Valentine, G (red). 2010. Key methods in geography. 2, ed. Thousand Oaks, CA:
Sage Publications.
Norbert, E och Scotson L. J., översättning av Sandberg, A. och Sandin, G. 1999. Etablerade
och Outsiders: en sociologisk studie om grannskapsproblem. Lund: Arkiv förlag.
Sernhede, O., 2010 ”Etnicitet”. I: Edling, C och Liljeros, F (red) (2010) Ett delat samhälle:
makt, intersektionalitet och social skiktning. Malmö: Liber.
Tillhagen, C,H.1965. Zigenarna i Sverige. Stockholm: Natur och kultur.
Tilly, C.; översättning: Torhell, S. 1998. Beständig ojämlikhet. Lund: Arkiv förlag.
Artiklar och Webbsidor
Stockholms Länsstyrelse. Sveriges nationella minioriter.
http://www.lansstyrelsen.se/stockholm/sv/manniska-och-samhalle/nationella-minoriteter/
(Hämtad 2015-08-17)
Orrenius, N. 2013. Polisen svarar om romregistreringen. Dagens Nyheter. 23 oktober
http://www.dn.se/nyheter/sverige/polisen-svarar-om-romregister/#Scen_1.
(Hämtad 2015-08-17)
Skolverket. 2014. En historia av förtryck.
http://www.skolverket.se/skolutveckling/larande/nationellaminoriteter/romer/inledning/en-historia-av-fortryck-1.215165
57
(Hämtad 2015-08-17)
Sveriges Radio. 2005. Det kan bli lättare att byta namn. Sveriges Radio.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=493&artikel=764471
(Hämtad 2015-08-17)
Vetenskapliga artiklar
Borin, L, & Vuorela, K.1998. Finnish Romani. I: Ó Corráin, A. & Mathúna, M.
(red.). 1998. Minority Languages in Scandinavia, Britain and Ireland. Acta Universitatis
Upsaliensis. Studia Celtica Upsaliensia 3. Uppsala.
Braun, V, & Clarke, V. 2006. Using thematic analysis in psychology. I: Qualitativ
Research in Psychology Volume 3, Issue 2.
Ladanyi, J, & Szelenyi, I. 2001. The social construction of roma ethnicity in Bulgaria and
Romania Hungary during market transition. I: Review of sociology vol. 7(2001) 2.
Palosuo, L. 2008. Att skissa upp ett forskningsläge. En inventering av forskning om romer I
Sverige.
Uppsala
universitet:
centrum
för
multietnisk
forskning.
http://www.valentin.uu.se/digitalAssets/179/179152_3forskningsoversikt-14-nov2.pdf.
Vetenskapsrådet. 2002. Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig
forsknings. Stockholm: Vetenskapsrådet.
Zimmermann, F, K (et alt). 2008. IZA expert opinion survey. I: Study on the Social and
Labour Market Integration of Ethnic Minorities IZA Research Report No. 16.
Rapporter
Arbetsdepartementet. 2014. Den mörka och okända historien vitbok om övergrepp och
Kränkningar av romer under 1900-talet. Stockholm. Elanders Sverige AB
Shttp://www.regeringen.se/content/1/c6/23/70/61/b8446bac.pdf.
Arbetsförmedlingen. 2013. Arbetsförmedlingens
Återrapportering
-
Pilotverksamhet
för
romsk
inkludering.
http://www.arbetsformedlingen.se/download/18.306228a513d6386d3d83343/1401114605
708/%C3%85terrapport_2013_-_Pilotverksamhet_f%C3%B6r_romsk_inkludering_7.pdf.
Diskrimineringsombudsmannen. 2002. Uppdrag oh bakgrund” Diskriminering av Romer i
58
Sverige – Rapport från DO:s projekt åren 2002 och 2003 om åtgärder för att förebygga
och motverka etnisk diskriminering av Romer. http://www.do.se/Documents/materialgamla-ombudsman/romarapportensv05.pdf.
Kulturdepartementet. 2010. Romers rätt en strategi för romer i
Sverige.
Stockholm:
Erlanders
Sverige
AB.
http://www.regeringen.se/sb/d/12482/a/150025
Följebrev bilaga 1
Hej
Vi är två studenter som studerar sociologi vid linneuniversitet i Växjö och är nu inne på vår
sista termin. Syftet med den kurs vi läser nu är att studenten ska skriva en C-uppsats om 15
högskolepoäng i valfritt ämne. För denna uppsats har vi valt att skriva om romer och
arbetsmarknaden. Vi valde att skriva om detta ämne för efter att vi läst artiklar om svårigheten
romer har på arbetsmarknaden och vi vill därför förstå detta mera. Vi har också noterat att det
förvisso finns mycket rapporter skriva om romer men att det i den akademiskaforskningen
finns luckor att fylla. Uppsatsen kommer att handledas av vår handledare Fil.dr Per
Dannefjord
För att kunna genomföra denna studie behöver vi därför få tillgång till personer att intervjua.
Din roll som intervjuperson är alltså att berätta om dina egna erfarenheter av berörda ämnen.
Dina utsagor tillsammans med de andra intervjupersonernas utsagor kommer sedan att
användas som underlagsmaterial till uppsatsen. Deltagandet är frivillig och kan avbrytas när
du som intervjuperson vill. Lika så behöver man inte svara på alla frågor som ställs, allt är
frivilligt. Intervjuerna kommer om möjligt ske ansikte mot ansikte och om inte detta går
genomförs intervjuerna via telefon, detta är en fråga som vi kan lösa tillsammans med dig för
att hitta en passande tid, datum och plats. Intervjuerna kommer att ske mellan
intervjupersonen och oss två, alltså kommer inte flera än tre närvara vid intervjuerna. De
teman som intervjun kommer att handla om är främst din bakgrund och dina erfarenheter
kring arbetslivet. I uppsatsen kommer inte några riktiga namn eller annat som kan identifiera
er att förekomma, ni kommer att hållas anonyma. Intervjuerna kommer att spelas in för att
underlätta vårt skrivarbete. Banden kommer inte att spelas upp för någon annan än oss.
Eftersom detta är en C-uppsats innebär ju det att den är offentlig och kommer ligga ute på en
databas där annan forskning finns till hands. Material som inte används i den slutgiltiga
59
studien kommer att förstöras. Först och främst kommer uppsatsen att läsas av handledaren,
opponenter samt examinatorn. Om du har några frågor kring intervjuerna kan du höra av dig
till oss via mail. Vi hoppas att du är intresserad av att medverka och ser framemot höra om din
upplevelse
Tack på förhand!
Ellinor Mårtensson
e-mail: [email protected]
Viktor Johansson
e-mail : [email protected]
60
Bilaga 2 intervjuguide
Om personen
Ålder?
Kan du berätta lite om din uppväxt?
Vad gjorde/gör dina föräldrar? Har du några syskon?
Hur har dina föräldrar hanterat den romska identiteten? Har den varit viktig i ert hem eller har
det funnits andra saker som är viktigare?
Har du alltid bott i Sverige?
Om inte, när kom du hit?
Utbildning och arbetsliv
Har du någon utbildning, i så fall vilken?
Vad tyckte dina föräldrar om ditt val att börja plugga? Fick du stöd
Kan du berätta lite om det du arbetar med? Trivs du? Hur är kollegorna och hur blir du bemött
på arbetsplatsen?
Har du haft några andra jobb tidigare? I så fall vilka?
Hur har du blivit bemött på anställningsintervjuer och på dina arbeten?
Uppgav du din romska identitet? I så fall hur var reaktionerna/responsen på detta?
Vad tycker du om statens initiativ till att få in romer på arbetsmarknaden typ som brobyggare
initiativet? är dom lyckade?
Finns det några uttalade strategier som romer brukar använda för att dölja sin romska
identitet?
Om romer
Är det viktigt att tillkännage sin romska identitet tidigt eller över huvud taget?
61
Är du aktiv inom någon romsk förening eller organisation?
Kan du berätta lite om den, vad ni jobbar med osv?
Hur vet man att man är rom? Kan jag bli det?
Det råder ju en hög arbetslöshet bland romer i Sverige idag. (Artikel 80 %, Malmö stad) Vad
är dina tankar kring detta problem? Du tillhör ju den grupp som har varit lyckosam när det
gäller arbete. Har du några tankar kring varför du skiljer dig från dem utan arbete?
Hur ser den romska gruppen ut? Det är utifrån vad jag förstått en heterogen grupp – Vilken
grupp tillhör du? Kan du berätta lite om den? Vad gör den din grupp unik?
Finns det stora likheter/skillnader mellan de olika grupperna?
Finns det några gemensamma drag, traditioner, kultur, för den gruppen romer du tillhör?
Delar andra grupper också dessa traditioner?
Umgås man utanför sin egen grupp eller är det vanligast att man håller sig till sin egen?
Hur vet man att man är rom? Skulle en icke rom kunna bli rom genom att man exempelvis
gifter sig med en rom?
Identifierar du dig själv främst som en rom eller som en svensk medborgare?
Umgås du mycket med icke romer eller mest med andra romer?
Hur är det att vara rom i Sverige? Om du har bott i något annat land tidigare, ser situationen
annorlunda ut här jämfört med där?
62
63