U 570-603 - Riksantikvarieämbetet

Transcription

450
UPPLAND. LYHUNDRA HÄRAD.
Inskrift :
. . . ifti - . . .
5
. .. æftÍR . . .
» . . . efter . . . »
Till läsningen: 1 i och 2 f h a f ö r l o r a t k o r t a stycken i t o p p e n . Av r u n a n 5 k a n m a n i f r a g
m e n t e t s k a n t endast se övre h ä l f t e n a v h s t , v a r f ö r d e t ä r omöjligt a t t avgöra, o m r u n a n h a r
v a r i t R eller r.
5 7 0 . Hållsta, Lohärads sn.
P l . 128.
L i t t e r a t u r : B 252, L 613. J . Bureus, F a 6 s. 48 n:r 42 (Bureus' egen uppteckning), s. 188 n:r 116 (Rhezelius),
F a 5 n:r 251, F a l s . 58, F a 10: 2, n:r 69 a ; J . Rhezelius, Monumenta Uplandica (F c 6), s. 84 (tryckt i U F T h . 32,
1915—17, s. 48 f.), R 550 n:r 31; J . Hadorph, Resejournal 1682 (i Peringskiölds Monumenta 3); J . Peringskiöld, Mo
n u m e n t a 3, bl. 71; N. Celsius (resp. Laurentius Sepelins), Roslagia (1721), s. 44; Jonas Johansson Lodinus, Brev
t i l l And. Åkerblad den 21 Maij 1725 (R 554, UUB); O. Celsius, Svenska runstenar (F m 60) 1, s. 117, 335; J . V.
Radloff, BeskrifnÍDg öfver norra delen af Stockholms län 2 (1805), s. 115; R. Dybeck, R u n a (fol.) 1, s. 73; U F T h . 2
(1872), s. 42; Norrtelje Tidning n / i o 1894; Nya Dagligt Allehanda 18/io 1894; C. A. Holmberg, Förteckning öfver en
del fas ta fornlemningar i Lohärads socken (ATA), Brev t i l l Vitterhetsakademien, J a n . 1925 (ATA); S. B. F . Jansson,
Runinskriftsinventering i Stockholms län 1936 (ATA).
Ä l d r e a v b i l d n i n g a r : Bureus, teckning (i F a 10: 2), kopparstick (i F f 6, bl. 100); J . Rhezelius, teckning (i
Monumenta Uplandica och i R 550); P . Helgonius och J . Hadorph, t r ä s n i t t (i Peringskiölds Monumenta 3 och B 252).
Fig. 302. U 570. Hållsta, Lohärads sn.
E f t e r teckning av Bureus.
E f t e r teckning av Rhezelius i Monumenta Uplandica.
570. H Å L L S T A , L O H Ä R A D S SN.
569. PRÄSTGÅRDEN, L O H Å E A D 8 SN.
451
R u n s t e n e n , s o m l ä n g e h a r v a r i t f ö r s v u n n e n o c h v i d flera tillfällen f ö r g ä v e s sökts, å t e r f a n n s
1936. D e n l å g i n m u r a d i e n e l d s t a d s b o t t e n i e n g a m m a l s t u g a , s o m t i l l h ö r d e H å l l s t a n : r 4 . D å
s t u g a n r e v s å r 1939, t o g s s t e n e n f r a m . D e n r e s t e s å r 1941 g e n o m R i k s a n t i k v a r i e ä m b e t e t s f ö r s o r g
o c h s t å r n u 5 m . Ö o m d e n n y b y g g d a m a n g å r d s b y g g n a d e n , 1 5 in. Y o m a v t a g s v ä g e n t i l l H å l l s t a .
E n l i g t R h e z e l i u s (Monumenta Uplandica) s t o d s t e n e n » N o r d a n f ö r h o o l s t a i g ä r d e t . . . w e n d e r
s i g s ö d e r å t b y e n , ä r i l l a s t ö t t e r sönder, w i d h a l m . w ä g e n » ; R 550: » N o r d a n f ö r H o o l s t a d h i
Giärdet.» Vidare upplyser h a n d ä r också: »Dänne Runstens skrifft wändes söder m o t byen, s t å r
w i d h almennewegen.» Y i d Rhezelius' be s ök h a d e r e d a n t o p p s t y c k e t g å t t f ö r l o r a t . I R 5 5 0 h a r
n å g o n g j o r t f ö l j a n d e a n t e c k n i n g : » T h e n n e S t e n e n s ö f r a s t y c k e w a r t i l s t ä d e s a n n o 1638 16
Augusti om Middagen, n ä r J o h . Bure honom afritte.» J . H a d o r p h k ä n d e endast till d e n n a run
s t e n i L o h ä r a d s socken, v i l k e t f r a m g å r a v e t t u t t a l a n d e i h a n s R e s e j o u r n a l : » d h e r i s o c h n e n
fins a l l e n a e n R u n e s t e e n p å H å l s t a d z gärde» (B 2 5 2 o c h L 6 1 3 : » H o l s t a gärde»). I d i s s e r t a t i o n e n
Roslagia (1721) beskrives H å l l s t a - s t e n e n , e f t e r R h e z e l i u s i R 550, p å f ö l j a n d e s ä t t : » H i c l a p i s s e
meridiem versus a pago convertit, c u j u s scriptura Runica deperdita fere, aliquatenus tantumm o d o legi p o tu it.» J o n a s L o d i n u s s k r i v e r i m a j 1725: » U t i L o h ä r a d F ö r s a m l i n g o c h s t r a x t w i d
H å l s t a By, p å dess n o r r a s i d a s t å r e n R u n s t e n m e d lässlig s k r i f t . »
S t e n e n blev s e n a r e i n l a g d i e n s p i s m u r . D y b e c k s k r i v e r (1872): » H å l l s t a d s s t e n e n (L 613),
f ö r r s t å e n d e p å H å l l s t a d s g ä r d e , ä r af e n ä n n u l e f v a n d e m a n i n l a g d i o c h t ä c k t af e n s p i s m u r
i H å l l s t a d s by.» D ä r p å t r ä f f a d e s d e n å r 1894, v i l k e t k l a r g ö r e s a v e n n o t i s i N o r r t e l j e T i d n i n g
17
/io 1894. U n d e r r u b r i k e n » R u n s t e n s f y n d i spiselmuren» läses f ö l j a n d e : » I o c h f ö r i n s ä t t a n d e
af e n j e r n s p i s i e n g å r d i H å l l s t a b y i L o h ä r a d u t b r ö t s f ö r n å g r a d a g a r s e d a n u r s p i s e l m u r e n
e n s t ö r r e g r å s t e n , hvilken, s e d a n m a n v ä n d t d e n s a m m a , b e f a n n s v a r a f ö r s e d d m e d e n r u n i n s k r i f t .
M e d d e l a ren , som e j s e t t r u n s t e n e n , a n t a g e r , a t t d e n ä r i d e n t i s k m e d s t e n e n n:o 6 1 3 i L i l j e g r e n s
r u n u r k u n d e r . S t e n e n s t o d p å n ä m d a f o r s k a r e s t i d p å H å l l s t a g ä r d e . R u n s t e n e n ä r o c k s å om
n ä m n d i U p l a n d s f o r n m i n n e s f ö r e n i n g s t i d s k r i f t , a n d r a h ä f t e t , såsom i n l a g d i e n s p i s e l m u r i
o f v a n n ä m n d a b y . I n s k r i f t e n skulle i s å f a l l i ö f v e r s ä t t n i n g v a r a : ' Å k e o c h Sven, d e l ä t o r e s a
s t e n e n e f t e r O t r y g g , sin f a d e r ' . »
A n m ä r k n i n g s v ä r t n o g h a r d e n n a r u n s t e n y t t e r l i g a r e e n g å n g i n m u r a t s i e n e l d s t a d . C. A .
H o l m b e r g , f o r n m i n n e s v å r d a r e i L o h ä r a d s socken, m e d d e l a r å r 1925: » R u n s t e n e n v i d H å l l s t a , s o m
å t e r f a n s f ö r n å g o t 10 t a l å r s e d a n ä r n u å t e r i g e n f ö r s v u n n e n . L ä r v a r a i n l a g d s o m f y l l n i n g i
n å g o n b y g g n a d i byn.» I e t t brev t i l l V i t t e r h e t s a k a d e m i e n s a m m a å r (1925) l ä m n a r h a n f ö l j a n d e
u p p l y s n i n g : »Sjelf h a r j a g e j s e t t r u n s t e n e n , m e n j a g h ö r d e f ö r o m k r i n g 2 5 å r s e d a n a t t h a n
å t e r f a n s i e n spisgrund och sedan länge l å g p å gården, m e n n ä r h a n försvann ånyo ä r m i g
o b e k a n t . H e m m a n e t h a r l ä n g e v a r i t a r r e n d e r a t af o l i k a a r r e n d a t o r e r , o c h u n d e r d e n t i d e n f ö r
s v a n n stenen.»
V i d b esö k i H å l l s t a u n d e r i n v e n t e r i n g e n a v r u n i n s k r i f t e r i S t o c k h o l m s l ä n 1936 u p p s p å r a d e s
runstenen.
T o p p s t y c k e t , s o m f ö r s v a n n r e d a n u n d e r 1600-talet, k u n d e t y v ä r r e j å t e r f i n n a s . D e t t a ä r e j
d e n e n d a s k a d a n p å r u n s t e n e n . S t e n e n s k a n t e r ä r o också s k a d a d e , v a r i g e n o m d e l a r a v i n s k r i f t e n
h a g å t t f ö r l o r a d e . R e d a n Rhezelius a n m ä r k e r (R 550), a t t s t e n e n »är illa f ö r d e r f w a d e r o c h s t ö t t e r ,
d o c h k a n m a n h a n s i n n e h o l d n å g o r l u n af o f w a n b e : t e s k r i f f t f ö r s t å . »
L j u s r ö d g r a n i t . H ö j d 1,18 m., b r e d d 0,71 m .
I n s k r i f t (med d e t i n o m [ ] s u p p l e r a t e f t e r B u r e u s ) :
x aki x auk x su aijn [ > þ Í R x I itu raisa x stain x if tiR utrika x f [aþujr x sin x
' 5
10
15
20
25
30"
*35
*
40
*
Aki ole Svœinn þœÍR letu rceisa stcein æftiii Otrygga, faður sinn.
»Ake o c h S v e n d e l ä t o r e s a s t e n e n e f t e r O t r y g g e , s i n f a d e r . »
45
452
t <3?
E f t e r teckning av Rhezelius i R 550.
Fig. 305. tT 570. Hållsta, Lohärads sn.
E f t e r B 252.
Till läsningen : I n s k r i f t e n b ö r j a r och s l u t a r m e d sk. 4 a ä r s k a d a t p å g r u n d a v e n o j ä m n h e t
i r i s t n i n g s y t a n . 8 u ä r u p p t i l l s k a d a t g e n o m en flagring, som också t a g i t b o r t f ö l j a n d e t v å
r u n o r 9 a och 10 i. l i n s t å r i k a n t e n av stenen. 3 1 t , 3 2 i, 3 3 R och 3 4 u h a f ö r l o r a t övre de
l a r n a . I 3 4 u finnes n å g o t t . v. e n f ö r d j u p n i n g som e j ä r h u g g e n ; r i s t n i n g s y t a n visar nämligen
flera n a t u r l i g a h å l i g h e t e r a v alldeles s a m m a a r t 36 r ä r l ä t t s kadat upptill. 3 9 a ä r delvis be
v a r a t i k a n t e n av e n d j u p flagring. 4 0 f ä r s k a d a t upptill. Mellan 4 0 f och 4 4 r ä r ristnings
y t a n n u m e r a bortflagrad. Av 4 4 r å t e r s t å r endas t bistavens n e d e r s t a del. E f t e r 4 4 r finnas s p å r
a v sk. E f t e r 4 7 n ä r e t t sk delvis bevarat. — B u r e n s : S k f ö r e 1 a s a k n a s ; 39 a saknas. ( P å teck
n i n g e n i F a 10: 2 ä r 2 1 i överhoppat.) — Rhezelius: 9 a saknas. Toppstycket b o r t a . — H a d o r p h :
4 a och 9 a saknas; sk e f t e r 18 u D ä r e f t e r ä r s t e n e n s k a d a d till sk f ö r e 29 i . 3 5 I ; 4 0 f saknas. 4 1 a
bortslaget; 4 4 r saknas. E f t e r 47 n läser H a d o r p h e t t a , som h a r bst a n s a t t p å en korsande slinglinje.
O m n a m n e t Aki, som förekommer i ytterligare e t t p a r uppländs ka r u n s k r i f t e r , se Sö 238,
S m 7. F a d e r n s n a m n Otryggi ä r den (eljest icke belagda) svaga f o r m e n av d e t välkända mans
n a m n e t OtryggR. Om d e t t a senare n a m n se Sö 217.
5 7 1 . Hållsta, Lohärads sn.
Pl. 127.
L i t t e r a t u r : S. B. F . Jansson, RuninskriftsinventeriDg i Stockholms l ä n (ATA).
E t t l i t e t f r a g m e n t a v e n hittills o k ä n d r u n s t e n p å t r ä f f a d e s å r 1937 i g r u n d e n till e n gam
m a l b y g g n a d . F r a g m e n t e t ä r u p p s t ä l l t p å g å r d s p l a n e n vid H å l l s t a n:r 4, invid U 570.
G r å g r a n i t . M å t t 0,52 X 0,25 m .
453
572. KRAGSTA, L O H Ä R A D S SN.
570—571. H Å L L S T A , L O H Ä R A D S SN.
Inskrift:
. . . faþurR si . . .
5
. . . faður sinn . . .
» . . . sin f a d e r . . . »
Till läsningen: 1 f ä r n å g o t skadat. E f t e r 8 i finnes e n fördjupning, som e j ä r huggen.
5 7 2 . Kragsta, Lohärads sn.
P l . 128.
L i t t e r a t u r : E . Brate, Anteckningar 1916 (ATA); G. Lovén, Brev t i l l B. Bergman 1 5 / n 1925 (ATA); C. A. Holm
berg, Förteckning öfver e n del fasta fornlemningar i Lohärads socken (ATA); S . B. F . Jansson, Runinskriftsinventering
i Stockholms län 1936 (ATA).
Ä l d r e a v b i l d n i n g a r : Brate, foto 1916 (ATA); G. Lovén, teckning 1925 (ATA).
Runstenen s t å r n u r e s t i en backsluttning, p å m a r k som tillhör K r a g s t a n:r 1, 12 m . Ö om
landsvägen Lohärads k:a—Syninge järnvägsstation. D e n a n d r a Kragsta-stenen, TT 573, s t å r 100 m .
å t SSV.
Enligt en u p p g i f t av G. Lovén, skall stenen ursprungligen h a s t å t t »i en löfhage n ä r a en
kilometer nordvest om byn m e n t o g s omkring 1820 derifrån och lades som spiselhäll i en s t u g a
i byn. D e n n a r e f s o m k r i n g 1880 och stenen togs u t . Genom vårdslös behandling blef stenen d å
sönderslagen och utgöres n u av t v å större stycken och e n flisa.» Y i d Brates besök å r 1916 »låg run
stenen, med ristningen u p p å t , sönderslagen i t v å stycken, invid ö s t r a k a n t e n av landsvägen ge
n o m K r a g s t a m i t t emot K r a g s t a n . r 1. J a g l ä t lägga stenen p å k a n t med st enar u n d e r och
bakom, och om e j y t t r e åverkan tillkommer, synes den komma a t t förbli liggande i d e t t a läge.»
Brate a n t e c k n a r vidare, a t t en del av stenen »gått förlorad, varigenom ristningens bör j an saknas».
E n l i g t vad Gust. Lovén i Stabby, Söderby-Karls sn, h a r meddelat Brate, »skall en flisa, som
innehållit e t t ormhuvud och alltså ä r d e t felande stycket, finnas liggande u n d e r t a k i boden
mittemot stenen men d å j a g 30 j u n i ånyo besökte Kragsta, k u n d e j a g icke återfinna densamma.»
D e n flisa, som B r a t e t a l a r om, kom senare till r ä t t a . G. Lovén uppger, a t t den »nu [1925] för
varas hos Söderby-Karls fornminnesförening, hvilken äfven hyser en varm önskan a t t f å t a g a
h a n d om hela stenen, som f ö r närvarande ligger så godt som f ö r f ä f o t , och skaffa den b ä t t r e
skydd». C. A. Holmberg antecknar, a t t runstenen ligger »på landsvägsrenen i tvenne halfvor».
Vid runinskriftsinventeringen 1936 l å g stenen p å samma s ä t t m e n lagades sedan och restes p å
sin nuvarande plats genom Riksantikvarieämbetets försorg.
G r å g r a n i t . H ö j d 1,26 m., bredd (nedtill) 0,75 m . I n s k r i f t e n är, om m a n bortser i f r å n a t t
d e f ö r s t a r u n o r n a h a förlorats, ganska väl bevarad. Ristningen ä r emellertid o j ä m n t h u g g e n ;
särskilt ornamentslinjerna ä r o ibland g r u n t och osäkert ristade.
Inskrift:
. . . l a u h • l i t b r o • k e r a • s t a i n • r i t a • e f t i R •i o a n • b u a n d a •s i n •o k • k u n a r •o k • a l i • e f t i R • b o þ o r • s i n
5
10
15
29
... -laug let bro gœrva, stæin
brodur sinn.
25
retta
SO
œftis
35
40
45
50
*55
60
65
loan, boanda sinn, ole Gunnar ole Ali (Alli) aftÍR
» . . . -lög l ä t göra bron och resa stenen e f t e r J o h a n , sin make, och G u n n a r och Ale (Alle)
•efter sin broder.»
454
Till l ä s n i n g e n : A v 1 I å t e r s t å r n u e n d a s t b s t och e t t mycket k o r t stycke u p p t i l l a v h st. 2 a
h a r , i l i k h e t m e d 14, 17, 23, 31, 3 5 och 3 8 a, b s t e n d a s t t . v. o m h s t . B l o t t i n s k r i f t e n s t v å sista
a-runor, 4 7 och 51, h a dubbelsidiga bst. 10 o h a r , som i n s k r i f t e n s a n d r a o - r u n o r , b s t e n d a s t t . h .
o m h s t . l i k ä r e j s t u n g e t . 12 e ä r säkert. I 15 s f o r t s ä t t e r d e n översta leden m e d e n svag l i n j e
n e d till r a m l i n j e n . 19 n h a r i l i k h e t m e d i n s k r i f t e n s ö v r i g a I l - r u n o r ensidig bst. 2 1 i ä r e j s t u n g e t .
2 5 e och 37 d ä r o säkra. A v 5 4 e å t e r s t å r e n d a s t e t t k o r t stycke nedtill. R u n a n h a r f ö r d ä r v a t s
i b r o t t e t , och d e t ä r d ä r f ö r icke m ö j l i g t a t t m e d fullkomlig säkerhet avgöra, o m r u n a n h a r v a r i t
s t u n g e n eller ej. Möjligen k a n m a n i b r o t t e t s k a n t se e t t mycket s v a g t s p å r a v en e-prick.
Mellan 59 b och 60 o h a r r i s t a r e n h o p p a t över e t t r . E f t e r 6 6 n finnas flera r u n d a s m å f ö r d j u p
n i n g a r , m e n i n g e n a v d e m g ö r i n t r y c k a v a t t v a r a h u g g e n , — B r a t e : 37 t.
I n s k r i f t e n s f ö r s t a bevarade r u n o r , 1 — 5 lauh, u t g ö r a senare leden a v e t t k v i n n o n a m n p å -laug.
H u r myck et a v d e t t a f ö r s t a n a m n som h a r g å t t f ö r l o r a t g e n o m s k a d a n p å stenen nedtill t . v. ä r
givetvis s v å r t a t t b estämma. Möjligen skulle m a n k u n n a f r a m h å l l a , a t t o m i n s k r i f t e n h a r v a r i t
symmetrisk, d. v. s. o m d e n b ö r j a t n e d t i l l t . v. p å s a m m a h ö j d som d e n s l u t a r n e d t i l l p å h ö g r a
sidan, skulle i i n s k r i f t e n s b ö r j a n s a k n a s o m k r i n g t r e r u n o r . D e t f ö r s t a n a m n e t k a n d å t . e x .
h a v a r i t d e t vanliga k v i n n o n a m n e t Gudlaug.
O m n a m n e t loan se U 216, och o m n a m n e t Ali (AM) se U 203.
5 7 3 . Kragsta, Lohärads sn.
P l . 129, 130.
L i t t e r a t u r : L 612. F. V. Radloff, Beskrifning öfver norra delen af Stockholms l ä n 2 (1805), s. 115; R. Dybeck,
R u n a (fol.) 1, s. 73; U F T h . 2 (1872), s. 42; E . Svedmark, Beskrifning t i l l kartbladet Norrtelje (1887), s. 66; L. Lybecker,
Brev t i l l A. Hazelius 2 S /n 1896 (avskrift i ATA); E . Brate, Anteckningar 1916 (ATA); C. A. Holmberg, Förteckning
öfver en del f a s t a fornlemningar i Lohärads socken (ATA); S. B. P. Jansson, Runinskriftsinventering i Stockholms l ä n
1936 (ATA).
Ä l d r e a v b i l d n i n g a r : J . Rubäck, teckning 1825 (i: J . G. Liljegren, Fullständig Bautil, ATA); Brate, foto 1916
(ATA).
R u n s t e n e n s t å r i dikeskanten vid ö s t r a s i d a n a v landsvägen g e n o m K r a g s t a . P l a t s e n ä r u t
m ä r k t p å Geologiska k a r t b l a d e t »Norrtelge». D e n a n d r a Kragsta-stenen (U 572) s t å r 100 m .
åt NNÖ.
F . V. Radloff o m t a l a r , a t t e n r u n s t e n , »som e j ä r u p t a g e n i B a u t i l t r ä f f a s emellan K r a g s t a
och R i m s j ö » . I Liljegrens Fullständig Bautil finnes en t e c k n i n g av U 573, u t f ö r d a v J . R u b ä c k .
P å t e c k n i n g e n finnes f ö l j a n d e u p p g i f t : » D e n n a R u n s t e n ä r f u n n e n f ö r 3 0 å r sedan i e t t Gärdevid plöjning. L i g g e r n u u t a n f ö r d ö r r e n vid k r a g s t a G ä s t g i f v a r e g å r d , i L o h ä r a d s Sochn u t i Ros
lagen. a f r i t a d 1825 af J : R.» L 612: » K r a g s t a gästgifvaregård.» I Runa (fol., 1872) b e h a n d l a r
D y b e c k d e n n a sten, »som säges f ö r r s t å t t v i d . . . R i m s j ö i H u s b y socken och f ö r n å g r a å r s e d a n
restes invid landsvägen vid K r a g s t a d » . S t a t i o n s i n s p e k t o r Lybecker l ä m n a r i e t t brev (1896) föl
j a n d e upplysning o m s t e n e n : » D e n n a r u n s t e n h a r b l i f v i t f u n n e n som spishäll i en b o n d g å r d i
K r a g s t a , b o n d e n visste ficke] h u r u l ä n g e d e n d ä r l e g a t eller h v a r i f r å n d e n k o m m i t — h a n , bon
den, blef g e n a s t tillsagd a t t b o r t t a g a s t e n e n f r å n spisen, s a m t u p p s ä t t a d e n s a m m a , hvilket ock
s k e d d e och s t å r d e n n u i diket.» N ä r B r a t e å r 1916 besökte K r a g s t a , stod s t e n e n p å d e n n a s i n
n f t v a r a n d e p l a t s m e n h o t a d e d å a t t falla. B r a t e l ä t » r ä t a u p p stenen och skola u n d e r d e n m e d
sten, s å a t t d e n n u l ä n g e t o r d e bli s t å e n d e u p p r ä t t » . C. A . H o l m b e r g a n t e c k n a r (1925), a t t ste
n e n »är o r d e n t l i g t r e s t invid landsvägen».
L j u s r ö d g r a n i t . H ö j d 1,80 m., b r e d d (mitt p å stenen) 0,94 m . R i s t n i n g e n ä r d j u p t och k r a f
t i g t h u g g e n . I n s k r i f t e n ä r my ck et tydlig, v a r f ö r d e svåra fel, som d e t i d i g a s t e l ä s n i n g a r n a visa,,
måste bero p å ovana hos undersökarna.
572—573. KRAGSTA, LOHÁBADS SN. —- 574. ESTUNA KYRKA.
455
Inskrift :
alfkautr • auk • uRhtafr • iRtu • rasa • stain • at • faþur • s a n • uRiha •
5
Alfgautr
'l'o"
15
20
25
30
35
ok Vig diar fu letu rceisa stæin at fadur
40
sinn
45
Viga.
»Alvgöt och Vigdjärv läto resa stenen e f t e r sin f a d e r Vige.»
Till läsningen: I n s k r i f t e n b ö r j a r och slutar u t a n sk. Sk e f t e r 8 r är, i likhet m e d övriga sk,
e n p u n k t ; 9 a , 10 u och 11 k h a förlorat övre delarna genom e t t bortfall i stenens vänstra k a n t .
4 0 a ä r säkert. E f t e r 4 5 h g å r e t t streck i n i slingan; det ä r uppenbarligen ristat och h a r av Brate
u p p f a t t a t s som en i - r u n a . Så h a r d e t emellertid ingalunda varit avsett av ristaren. Strecket f o r t s ä t t e r
m o t ormhalsens nedre konturlinje och h a r säkerligen varit avsett som halslinje. Ristaren h a r emel
lertid ä n d r a t sig och bestämt sig f ö r a t t d r a g a halslinjen längre uppåt, t . v. om d e t t a f ö r s t a streck.
Radloff: - - utr auk olafr litu rasa s t a i n a t fathur s i n
uthr hialbi. J . Rubäck: ainutr . . u . . . :
U R h l a f R • IRtu rasa • stain • þa • a t • faþur s i n • URÍhra. D e n n a läsning återges i Liljegrens Runurkunder
(n:r 612) och i UFT. I d e t sistnämnda arbetet förekommer f ö l j a n d e a n m ä r k n i n g till läsningen:
»Enligt u p p g i f t af phil. doktor O. A . Stridsberg, som undersökte stenen 1857, l ä r f ö r s t a n a m n e t
vara Alfkautr (Alfgöt), icke Ainuntr.» — B r a t e : »Den avlidnes n a m n h a r varit U R i h i a . E f t e r h
finnes nämligen i slingan e t t streck 3 cm ovanifrån, som fortsattes ovan slingan 9 cm och alltså
ä r sammanlagt 12 cm samt g å r u p p till närmaste ornamentslinga. H e l a d e t t a streck ä r a v g j o r t
ristat, f u l l t tydligt och d j u p t men h a r i n t e t s a m m a n h a n g med Ornamentiken, v a r f ö r dess ända
m å l blott k a n vara a t t i n s ä t t a e t t i , som blivit avglömt e f t e r d e t föregående h , eller kanske a t t
flytta d e t i , som s t å r f r a m f ö r h , e f t e r detsamma.» A t t d e t t a ä r en missuppfattning, f r a m g å r a v
vad som ovan h a r sagts.
I d e n n a i n s k r i f t användes R - r u n a n som tecken f ö r vokal, i eller e , j f r t . ex. den närbelägna
U 567. Se f . ö. S. B. F . Jansson, Runinskrifter
i Norrtäljetrakten, s. 62.
I n s k r i f t e n s f ö r s t a n a m n Alfgautr finnes eljest icke belagt i n å g o n runinskrift. D e t f s v .och
f d a . Algot (Algut) ä r åtminstone delvis samma n a m n , j f r isl. Algeirr a v Alfgeirr, Algerör av
Álfgerðr o. s. v. N a m n e t Algot h a r huvudsakligen förekommit p å svenskt område, m e n ä r också
»ret almindeligt p a a Eyn og i Skaane» (DGF 1936, sp. 31). »Nästan alla i norska urkunder
förekommande bärare a v d e t t a n a m n ä r o m e r äller mindre uppenbart svenskar. Emellertid h a r
d e t v u n n i t n å g o t insteg även i Norge» (Lind, Norsk-isländska dopnamn, sp. 17).
12—18 U R h t a f r k a n icke återge någonting a n n a t ä n d e t runsv. m a n s n a m n e t Vigdiarfn. Nam
n e t förekommer p å Sö 112, skrivet uiktirfR, och p å L 294 »Legestads gärde», Easbo sn, skrivet
u i k t e r f r . P å n å g r a r u n s t e n a r förekommer skrivningar som uitarf(r), uiterf (ack.), uitirf (ack.); dessa
k u n n a återge både VidiarfR och Vigdiarfn. T ä n k b a r t är, a t t dessa båda n a m n egentligen äro
ett, d. v. s. a t t VidiarfR uppkommit u r Vigdiarfn. »Ur betydelsens s y n p u n k t synes d e t rimligare
a t t f a t t a n a m n e t såsom urspr. Vigdiarfr, icke Vé-, Vidiarfr» (Lind, Norsk-isländska dopnamn,
sp. 1096). VigdiarfR ä r e t t typiskt svenskt namn, se E . Wessen, Nordiska namnstudier, s. 99.
42—46 U R i h a återger med all sannolikhet e t t Viga (ack.). Om n a m n e t Vigi, som sannolikt
förekommer i ytterligare sex uppländska runinskrifter, se U 47 och U 463. Man k a n l ä g g a m ä r k e
till a t t f ö r s t a leden i den ene sonens n a m n ä r Vig-.
574. E s t u n a k y r k a .
Pl. 130.
L i t t e r a t u r : D 2: 264. Kyrkoinventarium 1829 (ATA); H . Hildebrand, Berättelse om e n resa i östra Upland,
1868, s. 147 (ATA); U F T h . 2 (1872), s. 20 s a m t Bättelser och tillägg till 2:a h ä f t e t ; R. Dybeck, Klina (fol.) h . 5 (1872),
s. 73 f . ; E . Brate, Anteckningar 1915 (ATA).
Ä l d r e a v b i l d n i n g a r : H . H i l d e b r a n d , teckning, a. a. s. 15; Dybeck, D 2 : 264; Brate, foto 1915 (ATA); E . Fant,
foto 1929 (ATA); I . Schnell, foto 1930 (ATA).
456
UPPLAND. LTHÜNDEA HAKAD.
R u n s t e n s f r a g m e n t e t sitter, tillsammans med f y r a a n d r a f r a g m e n t , fastklamrat i stigluckan.
I I 574, som ä r det största stycket, ä r placerat l ä n g s t till vänster.
U t a n tvivel ä r det U 574 och U 576, som åsyftas i E j r k o i n v e n t a r i u m 1829: » P å östra gafveln af kyrkan och sacristian äro i g r u n d e n af fönstren laggde Runstenar, bägge söndrige, ofull
ständige och oläslige.» H . Hildebrand skriver i en till Vitterhetsakademien å r 1868 i n l ä m n a d
berättelse över »en resa i östra Upland»: »Uti sakristiefönstret ligga tvenne runstensstycken,
hvilka återgifvas å f ö l j a n d e sida. J a g v a r icke i tillfälle a t t göra m e r ä n e t t u t k a s t p å stället,
hvarföre d e t ä r möjligt a t t teckningen behöfver någon jembkning, dock endast i oväsentlig
heter . . . Runstenarne k u n n a v a r a t a g n e f r å n graffältet u t a n f ö r kyrkogården.» F r a g m e n t e t iakt
t o g s också e t t p a r å r senare a v C. A. Klingspor, som i UFT (1872) skriver: »En r u n s t e n ä r in
lagd u t i sakristians fönster; men d e t h a r ä n n u icke blifvit t i l l fullo ut r önt , om d e t är» den sedan
länge k ä n d a L 619 [d. v. s. U 577] »eller om d e t icke snarare ä r en hittills okänd runsten, d å
inskriften innehåller flere namn, såsom: (? K U ) Í J B I A R N . . . O R I K I A
A S L A K (?) . . . m . m.,
som t a r f v a noggrannare undersökning.» Dybeck »upptäcker» 1 också f r a g m e n t e n , som omn ä m n a s
i uppsatsen »Roslagen» (Huna, fol., 1872): »I kyrkans sakerstifönster äro såsom p l a t t i n m u r a d e
e t t större och e t t m i n d r e stycke, sannolikt af t v å runstenar, af hvilka stycken d e t större, som
till en del doldes af muren, blef genom m i n försorg aftäckt, h v a r e f t e r och sedan båda äfven ren
g j o r t s f r å n kalkbruk, a f t r y c k togos af dem. D e äro, så vitt j a g vet, hittills obekanta. D e t större
stycket h a r , j ä m t e slingor med runor, en fogel, stående p å en ringlad orm och bitande eller
hackande i h a n s hufvud.» D e t mindre stycket, som Dybeck nämner, ä r U 576 (A).
I Sverikes runurkunder uppger Dybeck, a t t en »del af e n präktig runsten, hvars ö f r e
och venstra hörn, m e d derå varande runslinga, ä r i n m u r a d i östra kyrkfönstrets post.» •—
B r a t e (1915): »Runstenen ligger som fönsterbräde p å utsidan av östra fönstret p å sakristian i
Ä s t u n a k y r k a och u t g ö r n o r r a 3/á därav. D e n södra l U utgöres av . . . D I I 263» [d. v. s.
U 576 (A)].
Vid restaureringen av E s t u n a kyrka å r 1929 togos 4 f r a g m e n t u t u r sakristian: U 574, 5 7 5
och 576 (A) och f ä s t e s m e d j ä r n k r a m p o r i stigluckan, d ä r de n u befinna sig tillsammans med e t t
stycke, som upptäcktes p å kyrkogården (U 576 B).
Gråröd sandsten. M å t t 1,06 X 0,60 m . Ristningen ä r i stort sett tydlig. Huggningstekniken
ä r ovanlig, i d e t a t t l i n j e r n a i bottnen ä r o ojämna, punkterade. S a m m a s ä t t a t t h u g g a u t m ä r k e r
t v å av de övriga f r a g m e n t e n , vilka säkerligen h a u t f ö r t s av samme ristare. D e t ä r möjligt, a t t
alla t r e f r a g m e n t e n h a tillhört en och samma r u n s t e n ; a t t de t v å av dem, som h a sammanförts
som U 575, h a g j o r t det, ä r så g o t t som säkert.
I U 574 h a r inskriften tydligen b ö r j a t i ormens s t j ä r t och slutat vid huvudet.
Inskrift:
+ orikia x auk +
5
feu
lb'
u + raisa x . . . rkiþi x m a r t a stai . . . a - m
15
*
20
25
30
35
Orøkia ok þo[ra (?) let]u rceisa .. . [majrkaði mart a stæini .. .
»Orökja och T o r a läto resa (stenen) . . . ristade mycket p å stenen.»
Till läsningen: I n s k r i f t e n b ö r j a r och slutar med sk. I 1 0 ä r h s t bortfallen mellan bistavarna. I 2 r ä r bst svag. 3 i ä r säkert. 10 þ och 11 u h a förlorat övre delen, m e n r u n o r n a äro
säkra. Av r u n o r n a 12—16 återstå n u endast k o r t a stycken nedtill. 17 u h a r förlorat övre h ä l f t e n .
1
D e t h a r tydligen f u n n i t s en viss rivalitet om upptäckaräran ; i »Rättelser och tillägg till 2:a häftet» av UFT
skrives: »Den i E s t u n a sakristias fönster inlagde och af Byttmästaren C. A. Klingspor 1871 f u n n e runstenen ä r i å r
äfven sedd af DfybeckJ . . . och utgöres af t v ä n n e hitar, kanske af 2 olika runstenar.»
574—575. ESTUNA KYRKA.
457
De bevarade styckena skulle k u n n a vara rester av ra x l i t ; 10—17 skulle i så f a l l h a varit, som
r e d a n Brate h a r gissat, þura x litu. Spår av sk e f t e r 17 u. 23 r ä r skadat upptill. 2 5 i ä r säkert.
30 r saknar n e d r e h ä l f t e n av h s t . E f t e r 36 i finnas inga spår a v n å g o n r u n a f ö r e brottet. Av
37 a ä r endast övre h ä l f t e n bevarad i brottets k a n t . I r u n a n 38 finnes p å hst:s h ö g r a sida en
svagt b ö j d linje, som förefaller a t t vara huggen; r u n a n f å r därigenom snarast utseende av e t t u.
— Dybeck: 37—39 alm. — Brate: 3 e (»i e ä r icke pricken f u l l t säker m e n sannolik, e n ä r staven
p å dess ställe ä r d j u p a r e och n å g o t vidgad å t höger»). R u n o r n a 23—26 voro vid Brates besök
dolda. 37—39 u p p f a t t a r B r a t e som »stuprunorna: -naît, återstod av (ru)nar».
Om m a n s n a m n e t OrøTcia se U 202. R u n o r n a 23—27 rkiþi torde u t g ö r a slutet av (majrJcadi.
R u n a n 25 i bör i så f a l l snarast u p p f a t t a t s som en felristning f ö r a . T ä n k b a r t ä r emellertid
också, a t t »stavningen» m e d i av ristaren h a r a n v ä n t s f ö r a t t beteckna e t t u t t a l m e d «-ljud. Ut
tryckssättet marJcadi mart a stæini gör e t t poetiskt intryck.
575. E s t u n a k y r k a .
P l . 131.
L i t t e r a t u r : I . Schnell, K a p p o r t den 5 a u g . 1930 (ATA).
Ä l d r e a v b i l d n i n g a r : E . F a n t , foto 1929 (ATA); Schnell, foto 1930 (ATA).
D e t v å fragmenten, som sitta fastklamrade i stigluckan, påträffades vid kyrkans restaurering
å r 1929. D e båda delarna lågo som fönsterplatta i östra korfönstret.
Ljusröd sandsten. M å t t : A 0,52 X 0,36 m., B 0,26 X 0,35 m . O m den egenartade ristningstekniken
se U 574. A t t de båda f r a g m e n t e n ä r o ristade av samme m a n ä r säkert. Trots a t t de bevarade in
skriftsresterna icke l ä m n a något b e v i s f ö r a t t de b å d a f r a g m e n t e n h a tillhört en och samma
runsten, ä r d e t i d e t närmaste säkert, a t t så ä r förhållandet. D e h a d ä r f ö r sammanförts u n d e r
e t t nummer.
Inskrift:
A : . . . r a u þ u r : s a i n : a u k :. . . n o a r • a t • . . .
5
10
15
B : - t a r : uiniu . . . y 25 "
30
. .. (b)roður sinn(?) ok ... at ...
Viniu(t) . . .
» . . . broder sin och . . . e f t e r . . . Vinj u t . . . »
Till läsningen: 1 r h a r förlorat h s t i brottet. R u n o r n a 14—19 s t å m i t t på stenen. I 16 a
korsas h s t vinkelrätt av bst. Av r u n a n 20 å t e r s t å r e n d a s t e t t kort stycke p å mitten. D e t be
varade gör d e t sannolikt, a t t r u n a n h a r varit s . I 21 t ä r h ö g r a bst b o r t a . 28 u h a r förlorat
bst:s nedre del. 29 y h a r förlorat övre delen. Av r u n a n 30 återstår endast e t t k o r t stycke
nedtill.
Mansnamnet Viniutr ä r hittills endast k ä n t f r å n ytterligare t r e runinskrifter, Sö 167, Sö 290
och U 510, se E . Wessén, Nordiska namnstudier, s. 108 och S m 1 ; j f r Vigniutr i U 599.
Tyvärr återstår n u m e r a icke tillräckligt av inskriften f ö r a t t m a n skall k u n n a rekonstruera
den. Möjligen ligger ytterligare e t t stycke a v d e n n a sten kvar inne i m u r e n vid d e t östra kor
fönstret, se n e d a n s. 460.
58—45887. Upplands runinskrifter.
458
UPPLAND. LTHÜSDEA HÄRAD.
576. Estuna kyrka.
P l . 131.
L i t t e r a t u r : D 2: 263. K y r k o i n v e n t a r i u m 1829 (ATA); H . H i l d e b r a n d , Berättelse o m e n resa i ö s t r a U p l a n d , 1868,
s . 15 (ATA); U F T h . 2 (1872), s. 20 s a m t Rättelser och t i l l ä g g t i l l 2:a h ä f t e t ; E . Dybeck, R u n a (fol.) h . 5 (1872),
s . 73 f.; I . Schnell, R a p p o r t den 5 a u g . 1930 (ATA).
Ä l d r e a v b i l d n i n g a r ; H . Hildebrand a. a . s. 15; Dybeck, D 2: 263; Bra te , f o t o 1915 (ATA); Schnell, f o t o 1930 (ATA).
D e t v å r u n s t e n s f r a g m e n t e n (A och B) s i t t a tillsammans med t r e a n d r a f r a g m e n t fastklamr a d e i stigluckan.
F r a g m e n t e t A n a m n e s f ö r s t a gången i Kyrkoinventarium 1829: » P å ö s t r a gafveln af k y r k a n
o c h sacristian ä r o i g r u n d e n af f ö n s t r e n laggde R u n s t e n a r , b ä g g e söndrige, ofullständige och
oläslige.» D e t a n d r a f r a g m e n t e t , som h ä r nämnes, h a r otvivelaktigt v a r i t TJ 574.
Vid H . H i l d e b r a n d s besök 1868 (se U 574) l å g f r a g m e n t e t A f o r t f a r a n d e i sakristiefönstret,
d ä r H i l d e b r a n d r i t a d e av det. Vid dess sida l å g U 574. C. A . Klingspor, som besökte platsen
1871, f ö r m o d a r {UFT, 1872), a t t U 576 A och U 574 u t g ö r a »en hittills okänd r u n s t e n » , m e d a n
Dybeck k o n s t a t e r a r i Runa, a t t d e b å d a f r a g m e n t e n , »ett större [ = U 574] och e t t m i n d r e stycke
( = U 576 A], sannolikt» ä r o delar »af t v å r u n s t e n a r » , vilket uppenbarligen ä r r i k t i g t .
I Sverikes runurkunder u p p t a g e s f r a g m e n t e t A som n : r 263. B r a t e (1915): »Runstenen
ligger som f ö n s t e r b r ä d e p å u t s i d a n a v ö s t r a f ö n s t r e t p å sakristian i A s t u n a k y r k a och u t g ö r d e n
södra Vt d ä r a f , d e n o r r a 3A äro D I I , 264» [ = U 574],
F r a g m e n t e t B u p p t ä c k t e s v i n t e r n 1930 »efter e t t r a s m i t t i n o r r a delen a v kyrkogårds
muren» (Schnell). D e t f a s t k l a m r a d e s å r 1930 i stigluckan omedelbart över d e a n d r a f y r a f r a g
menten.
M a n t o r d e k u n n a fastslå, a t t d e b å d a f r a g m e n t e n A och B h a tillhört e n och s a m m a r u n
s t e n . F u l l överensstämmelse r å d e r nämligen mellan deras s t e n a r t , tjocklek, huggningsteknik, runo c h skiljeteckensformer. D e h a d ä r f ö r s a m m a n f ö r t s u n d e r e t t n u m m e r , t r o t s a t t d e bevarade in
s k r i f t s r e s t e r n a icke l ä m n a n å g o t bevis f ö r deras inbördes s a m m a n h a n g .
L j u s r ö d sandsten. Tjocklek 11 cm. R u n o r n a s h ö j d 11 cm. A m ä t e r 0,50 X 0,38 m.; B 0,48
X 0,35 m.
Inskrift:
A . . .
þbiarn + a . . .
5
B . . . at + m. . .
10
. . . öbiorn ok ... at ...
» . . . -björn och . . . e f t e r . . . »
Till l ä sni nge n: I 3 i finnes m i t t p å staven e n s k a r p t m a r k e r a d a v l å n g f ö r d j u p n i n g , som möj
ligen ä r h u g g e n . (Att r u n a n icke h a r angivits som e, beror p å a t t e n exakt l i k a d a n f ö r d j u p n i n g
finnes i 6 n, s t r a x u n d e r bst.) I 4 a finnes p å v ä n s t r a sidan en b s t som till e t t n (^). Troligen
h a r r i s t a r e n f e l a k t i g t b ö r j a t r i s t a e t t n i st. f . e t t a. A v 7 a finnes e n d a s t b s t t . v. o m h s t i
behåll. I 8 a ä r övre delen a v h s t skadad g e n o m b r o t t e t . 10 m h a r f ö r l o r a t övre delen av h s t
o c h större delen a v h ö g r a bst. -— H i l d e b r a n d , Dybeck, B r a t e och Schnell: 3 e.
R u n f ö l j d e n 1 — 6 þbiarn k a n s u p p l e r a s [ku]þbiarn, [au þbiarn e l l e r [ui]þbiarn. O m Guðbiorn
se Sö
177, om Audbiorn se S ö 344 och o m d e t i dessa t r a k t e r s r u n i n s k r i f t e r flera g å n g e r belagda Vidbiorn
s e U 5 2 4 och U 537.
459
576—577. ESTUNA KYKKA.
I
Fig. 306. TJ 577. E s t u n a kyrka.
Efter teckning av Rhezelius i Monumenta Uplandica.
Fig. 307. U 577. Estuna kyrka.
577. Estuna kyrka.
L i t t e r a t u r : L 619. J . Bureus, F a 6 s. 187 n:r 112 (Rhezelius), F a 5 n:r 502; J . Rhezelius, Monumenta Up
landica (F c 6), s. 76 (tryckt i UFT h . 30—32, 1915—17, s. 40), R 550 n:r 26; O. Celsius, Svenska runstenar (F m 60)
1, s. 112; H. Hildebrand, Berättelse om en resa i östra Upland, 1868, s. 15 (ATA); U F T h . 2 (1872), s. 20.
A v b i l d n i n g : Rhezelius, teckning (i Monumenta Uplandica och i R 550).
Enligt Rhezelius (F a 6) ligger d e n n a r u n s t e n » I Sackristian i weggen». Sedan lian åter
givit r u n o r n a p å d e t synliga stycket, anmär ker k a n : »Det m e r a ä r inmurat». I Monumenta Up
landica meddelar h a n : »Denne R u n s t e n ligger i Sackristijen i n m u r a t i e t kool p å botnen d e r
tilljemkader ock sonderkugen.» I R 550, d ä r stenen också avbildats, skriver Rkezelius: »Af d e n n e
stenen k a f w e r m a n f ö g a Underrättelse, efftersåsom k a n så sönderslagen är, ock i e t h o l i weggen
i sackriestian i n m u r a t i denne gambla häredz kyrkia.» L 619: » I sakerstiemuren.» I sin »Be
rättelse om en resa i östra Upland» skriver H . Hildebrand (1868): »Det i Liljegren (efter Rhe
zelius) under n . 619 i n t a g n a stycket, som skulle finnas i sakristiemuren, m å s t e sedan h a f v a blifvit
överrappadt.»
I n s k r i f t (enligt Rkezelius):
. . . uarþxtraþi x . . . i . . .
5
10
.. . vard drepinn . . .
» . . . blev d r ä p t . . . »
460
UPPLAND. LYHUNDRA HÄEAD.
M e d all s a n n o l i k h e t h a r R h e z e l i u s l ä s t r u n a n 8 þ f e l . D ä r t o r d e h a s t å t t b. M a n v å g a r f ö r
m o d a , a t t e n n - r u n a h a r u t e g l ö m t s m e l l a n 9 i o c h d e t f ö l j a n d e sk. I n s k r i f t e n k a n j ä m f ö r a s m e d
d e n ä r b e l ä g n a U 5 3 3 o c h TJ 582, s o m h a l i k n a n d e u t t r y c k .
Huruvida d e t t a f r a g m e n t h a r h ö r t tillsammans m e d n å g o t av de föregående, undandrager
sig numera e t t bedömande.
Estuna kyrka.
Då de t v å fragmenten U 575 framtogos u r kyrkans östra korfönster vid restaureringen 1929,
upptäcktes inne i m u r e n ytterligare e t t f r a g m e n t (se I. íáchnells rapport till Riksantikvarien den 5
aug. 1930, ATA). D e t t a låg emellertid för långt i n i muren för a t t d å k u n n a uttagas. Man v e t så
l u n d a icke något om dess inskrift eller utseende. T ä nkba r t ä r naturligtvis, a t t d e t h a r u t g j o r t en del
a v s a m m a runsten som f r a g m e n t e n U 575.
578. Eneby, E s t u n a sn.
L i t t e r a t u r : B 250, L 620. J . Peringskiöld, Monumenta 3, bl. 73; F . V. Radloff, Beskrifning öfver norra delen
af Stockholms län 2 (1805), s. 134; U F T h . 2 (1872), s. 20; R. Dybeck, R u n a (fol.) h . 5, 1872, s. 73.
A v b i l d n i n g - : P . Helgonius och J . Hadorph, t r ä s n i t t (i Peringskiölds Monumenta och B 250).
D e n n a sten, som länge h a r varit försvunnen, stod enligt en bläckanteckning p å träsnittet i
P e r i n g s k i ö l d s Monumenta v i d » E n eby E s t u n a sockn» (B 2 5 0 o c h L 6 2 0 : »Eneby.») 1 . E g e n d o m l i g t
n o g ä r d e t t a d e n e n d a u p p g i f t o m r u n s t e n e n , som h a r b e v a r a t s t i l l v å r t i d . D y b e c k o m t a l a r
i u p p s a t s e n »Roslagen» (Buna, f o l . 1872), a t t E n e b y s t e n e n »nu f å f ä n g t sökes». D e n h a r s e n a r e
f ö r g ä v e s e f t e r s ö k t s 1936 o c h 1945. S t e n e n h a r t y d l i g e n u t g j o r t s a v e t t k r a f t i g t block. H ö j d e n
k a n e f t e r t r ä s n i t t e t s s k a l a b e r ä k n a s v a r a o m k r i n g 1,85 m. och b r e d d e n o m k r i n g 1 m . R i s t
n i n g e n v a r tydligen r e d a n vid H a d o r p h s besök s k a d a d , o c h i n s k r i f t e n h a r u p p e n b a r l i g e n v a r i t
svårläst.
I n s k r i f t (enligt B 250):
r i - . . . kinr •r s —
5
. .. rœistu(?)
s n i f t i R • r i b u t b r u - e r • s a i n • k u þ • i a l b i • h n n t n • h a n s • u k • k i þ f r i þ •a t •s u n • s . . .
10
stœin(?)
15
20
25
30
œftÍR r i b u t brodur sinn,
35
40
Gud hialpi
45
50
55
60
65
anda hans, oli Guöfrid at sun sinn.
» . . . r e s t e s t e n e n e f t e r . . . s i n b r o d e r ribut, G u d h j ä l p e h a n s a n d e , o c h G u d f r i d e f t e r s i n son.»
Till l ä s n i n g e n : A v r u n a n 3 å t e r s t o d e n d a s t e t t k o r t s t y c k e a v h s t : s m i t t . D ä r e f t e r h a r r i s t
n i n g s y t a n v a r i t s k a d a d . A v r u n o r n a 10 o c h 1 1 f u n n o s b l o t t h s t b e v a r a d e . 2 6 u s t o d t y d l i g e n
i e n flagring, vilken s a n n o l i k t h a r f ö r d ä r v a t f ö l j a n d e r u n a (þ), s o m i c k e finnes a n t y d d p å t r ä
s n i t t e t . 4 3 n h a r b s t m y c k e t l å g t . D e t t a skulle k u n n a b e r o p å a t t p l a t s icke h a r f u n n i t s h ö g r e
u p p p å g r u n d a v b s t i d e n f ö l j a n d e r u n a n , 4 4 n . D e t ä r e m e l l e r t i d icke s a n n o l i k t , a t t r i s t a r e n
l å t e r b s t i e n f ö r e g å e n d e r u n a r ä t t a sin p l a t s e f t e r b s t i e n f ö l j a n d e r u n a . D e t o m v ä n d a ä r d e t
n a t u r l i g a och v a n l i g a . M a n skulle d ä r f ö r k u n n a f ö r m o d a , a t t r u n a n 4 3 h a r v a r i t o o c h a t t H a d o r p h icke h a r o b s e r v e r a t r u n a n s ö v r e b s t . A n m ä r k n i n g s v ä r t är, a t t 4 5 t o c h 4 6 n h a svensk1
Kadloff uppger emellertid, a t t stenen står vid Öster-Eka, som ligger 1,5 k m .
sten vid öster E k a är oläslig och förmodligen densamma som i Bautil N . 250 sättes
oriktig. Den sten, som h a n syftar på, ä r en 2 m. hög b a u t a s t e n , som står i
Öster-Eka—Hummelbro. Det är detta misstag, som förklarar Dybecks u t t al an d e i
stenen »på Radloffs t i d ock var oläslig», se R una (fol.), s. 73.
S om Eneby. H a n skriver: »Run
vid Enby.» Radloffs förmodan är
Öster-Eka, 5 m . NNÖ om vägen
uppsatsen »Roslagen», a t t Eneby-
577. ESTUNA KYRKA.
578. ENE B Y , E S T U N A S N .
461
F i g . 308. U 678. Eneby, E s t u n a sn. E f t e r B 250.
n o r s k t y p ; övriga t-, n- och a r u n o r h a n ä m l i g e n b s t p å b å d a sidor o m h s t . 4 6 n ä r givetvis f e l
f ö r a. R u n f ö l j d e n 4 2 — 4 6 hnntn s t å r d ä r slingan svänger, vilket k a n h a v a r i t a n l e d n i n g e n till
felristningen.
I n s k r i f t e n l å t e r sig t y v ä r r n u m e r a e j tolkas i sin h e l h e t . D e n h a r sannolikt b ö r j a t m e d t v å
n a m n , som h a b u r i t s a v d e n dödes bröder. Y i l k a dessa n a m n h a v a r i t , k a n n u e j sägas. L i k a s å
ä r d e t s v å r t a t t avgöra, v a d d e n dödes n a m n h a r varit. R u n f ö l j d e n ribut g e r i n t e t begripligt
n a m n , o c h d å m a n n u m e r a e n d a s t h a r t r ä s n i t t e t a t t g å e f t e r , t o r d e d e t vara f r u k t l ö s t a t t d r y f t a
d e möjligheter, som d e n n a , u p p e n b a r l i g e n osäkra, l ä s n i n g skulle k u n n a g e a n l e d n i n g till.
M o d e r n s n a m n skrives kiþfriþ. Säve t o l k a r (i UFT) n a m n e t som »Gedfrid». Troligare ä r , a t t
n a m n e t Guðfriðr å s y f t a s , t r o t s a t t m a n d å m å s t e r ä k n a m e d a t t n a m n e t s a n d r a r u n a h a r r i s t a t s
— eller lästs — f e l (i i st. f . u). I r u n f ö l j d e n 8 r t i l l 13 n v ä n t a r m a n rœisa stœin eller raisin
stcein. f ö r k o r t n i n g e n sn f ö r stain ä r dock m y c k e t egendomlig. Även skrivningen sain ä r påfallande,
m e n d e n ä r icke enastående.
A n m ä r k n i n g s v ä r t ä r slutligen, a t t u t t r y c k e t Gud hialpi anda hans icke s t å r i i n s k r i f t e n s s l u t
u t a n h a r i n s k j u t i t s i dess m i t t . S k r i v n i n g a r n a ialbi och hnntn, som visa o s ä k e r h e t b e t r ä f f a n d e
h-ljudet, ä r o d ä r e m o t i dessa t r a k t e r icke överraskande.
462
UPPLAND. LYHTTNDRA HÄEAD.
579. Hårdnacka, E s t u n a sn.
P l . 132, 133.
L i t t e r a t u r : B 251, L 621, D 2: 265. J . Bureus, F a 6 s. 90 n:r 213 (Bureus' egen uppteckning), s. 187 n:r 113
(Rhezelins), F a 5 n:r 503, F a l s . 106; J . Rhezelius, Monumenta Uplandica (F c 6), s. 77 (tryckt i U F T h . 30—32,
1915—17, s. 41), R 550 n:r 28; Ransakningarna 1667—84; J . Peringskiöld, Monumenta 3, bl. 73; N. Celsius (resp.
Laurentius Sepelius), Roslagia (1721), s. 43 f.; O. Celsius, Svenska runstenar (F m 60) 1, s. 114; F . V. Radloff, Beskrifning öfver norra delen af Stockholms län 2 (1805), s. 133 f.; U F T b . 2 (1872), s. 20; E . Brate, Anteckningar 1916
(ATA), Svenska runristare (1925), s. 95 f.; S. B. F . Jansson, Runinskrifter i Norrtäljetrakten (i: Norrtäljetrakten under
forntiden, 1945), s. 67 f.
Ä l d r e a v b i l d n i n g a r : Rhezelius, teckning (i Monumenta Uplandica och i R 550); P . Helgonius och J . Hadorph,
t r ä s n i t t (i Peringskiölds Monumenta 3 och B 251); Dybeck a . a.; Brate, foto 1916 (ATA); H . Faith-Ell, foto 1943 (ATA).
R u n s t e n e n s t å r r e s t i en h a g e , 75 m . N N V om L u n d a bro, 4 0 m . V om å n . P l a t s e n ä r
u t m ä r k t p å Geologiska k a r t b l a d e t »Norrtelge».
E n l i g t Bureus ( F a 6) stod r u n s t e n e n » W i d h L u n d a ström». Rhezelius (F a 6): » W i d h
L u n d b o Broo.» I Monumenta Uplandica u t t a l a r sig Rhezelius u t f ö r l i g a r e o m stenens p l a t s : » W i d h
l u n d b o b r o i ä n g e n melan bron och h å r d n a c k a , w e n d e r sig öster.» I R 550 finner m a n f ö l j a n d e
skildring: »Thenne R u n s t e n s t å r widh L u n d b o s t r ö m och bro, och w ä n d e r sigh öster s k r i f f t e n ,
m o t strömen, Genom hvilken s t r ö m m a n tilforende h a f w e r f å t roo och segla m e d h b å t a r o c h s m å
s k u t o r o p igenom b r o siöö och til Ä s t u n a sochn, som sielfwe Kongzlige b r e f w e n i B r o K y r k i a
f ö r w a r e d e ä r e w t w i j s a och förm ä l a , Nembl. K o n . Albrecht och K o n . Carl Knutzsons, a t t d e n som
skulle senkia e n s t e n eler påla i strömen, skulle f ö r w ä r k a lif och godz. D e t t a beklaga almogen
storligen sigh öfver a t denne seglatz d e m f ö r h i n d r a s , genom O n s q u a r n d a m som i wägen är.»
Överskriften över t e c kni nge n i s a m m a a r b e t e l y d e r : » W i d h L u n d b o broo i h å r d n a c k a ä n g h .
M e l a n Saltsiön och gullfiäln.» I Ransakning arna finnes (s. 147) e t t tillägg, som a v h a n d s t i l e n
a t t d ö m a h a r g j o r t s a v H a d o r p h : » F r å n F r ö t u n a till Broo, n ä r m a n k o m m e r till H å r n a c k a Eng*
i E s t u n a sochn e n Runst.» (B 251: »Vid vägen å t L u n d a bro»; L 621: »H årnacka, vid vägen
å t L u n d a bro»). Roslagia: » I n eadem parochia a d p o n t e m Lundboensem i n p r a t o Hårdnacka i n t e r
ipsum m a r e & Gillfiœrden lapis r u n i s incisus cernitur.» Radloff: »Vid L u n d a b r o p å H å r d n a c k a
g ä r d e en R u n s t e n » . D y b e c k : » D e n n e r u n s t e n s t å r å e n gärdesbacke nordvestligt f r å n L u n d a s
bro.» B r a t e (1916) a n f ö r Dybecks o r i e n t e r i n g och f o r t s ä t t e r : »förmodligen s a m m a plats, d ä r
stenen n u s t å r i sikte a v L u n d a bro, till vilken d e n alltså ä r synlig, och skild f r å n landsvägen
g e n o m e n åker, dess r i k t n i n g f r å n b r o n synes dock v a r a sydväst». B r a t e s tveks amhet beror h e l t
p å a t t h a n vid d e t t a tillfälle icke h a r varit r i k t i g t orienterad. S t e n e n s t å r N N V o m bron, och
d e n n a p l a t s ä r säkerligen d e n ursprungliga.
R ö d sa ndst e n m e d g r å inslag. H ö j d 1,76 m., bredd 1,18 m . M e d u n d a n t a g a v kopplet, som
e n d a s t ä r skisserat, ä r ristningen ovanligt d j u p t och k r a f t i g t h u g g e n . Rhezelius f r a m h å l l e r (i
Monumenta Uplandica), a t t ristningen »är w ä l och r e n h u g e n i g r y t e r ö d h . syns uäl». R e d a n
B u r e u s a n m ä r k e r (F a 6), a t t i n s k r i f t e n »börias wid stierten lychtas widh h u f d » .
Inskrift:
• u i þ a b i a r n : a r f i : k u þ a b i a r n a o : ri t
5
10
15
20
25
'
30
- ftiR : b a r u þ a r : s i n a : u r - - : a u k :
* 35
40
45*'
'50
*
"
Ö5
kiari ;
60
kuþi : l i u f r : i ft i R : bryþr : s i n a :
65
70
75
80
85
Viðbiorn, arfi Guðbiarnas,
Liufn(?) œftÍR brødr sina.
rett[i
stæin
ce]ftin brødr sina Or[nia\(?) uk .. . Gæim{?), Guði{?),
»Vidbjörn, G u d b j ö r n s arvinge, r e s t e stenen e f t e r sina bröder O r m e och . . . Gere, G u d e (och)
L j u v e f t e r sina bröder.»
463
579. HÅRDNACKA, ESTUNA SN.
-TKW*.,»
Fig. 309. U 579. Hårdnacka, Estuna sn.
E f t e r teckning av Ehezelius i Monumenta Uplandica.
t» *
i+SU*..
Fig. 310. U 579. Hårdnacka, E s t n n a sn.
Till l ä s n i n g e n : I 7 a o c h 10 a ä r b s t k o r t a r e p å h ö g r a sidan a v h s t . 17 a h a r k o r t b s t .
I 2 0 a och 2 3 a ä r bst k o r t a r e p å v ä n s t r a sidan a v h s t . 2 4 o ä r t y d l i g t . 2 5 r o c h 2 6 i ä r o ska
d a d e i t o p p e n . T . v . o m r u n a n 2 7 synes e t t s v a g t s p å r a v v ä n s t r a b s t i e t t t. T . h . o m r . 2 8 sy
n e s e n g r u n d f ö r d j u p n i n g , s o m sannolikt e j ä r r i s t a d . E f t e r r . 2 8 ä r d e n n e d r e , d j u p t h u g g n a ,
p u n k t e n i s k bevarad. E f t e r sk ä r r i s t n i n g s y t a n s k a d a d 10 cm., v a r e f t e r m a n vid n e d r e r a m
l i n j e n ser k o r t a stycken a v t v å h s t (29, 30). E f t e r r u n a n 3 0 ä r r i s t n i n g s y t a n b o r t s l a g e n p å e t t
stycke a v 19 cm:s l ä n g d . D ä r e f t e r s e r m a n s p å r a v t v å h s t (31, 32). D e t f u l l s t ä n d i g t f ö r d ä r v a d e
p a r t i e t m e l l a n r u n o r n a 3 0 och 3 1 k a n h a g e t t p l a t s f ö r h ö g s t 3 r u n o r . U t r y m m e t 2 9 — 3 1 till
l å t e r alltså v ä l o r d e t stain. 3 3 f h a r f ö r l o r a t ö v r e delen a v h s t o c h ö v r e b s t . P l a c e r i n g e n a v
d e n u n d r e b s t k l a r g ö r , a t t r u n a n h a r v a r i t f. I 3 8 a ä r b s t n å g o t k o r t a r e t . v. o m h s t . 4 2 a
h a r f ö r l o r a t u n d r e delen a v h s t . 4 6 n h a r f ö r l o r a t övre delen a v h s t ; b s t s k ö n j e s i flagringens
k a n t . I 4 7 a synes t . v. om h s t e n m y c k e t obetydlig r e s t a v b s t . I s k e f t e r 4 7 a h a r övre
p u n k t e n g å t t f ö r l o r a d . 4 8 u h a r f ö r l o r a t t o p p e n . 4 9 ä r s a n n o l i k t e t t r, som h a r f ö r l o r a t övre
h ä l f t e n . E f t e r d e n n a r u n a finnas n e d r e delen a v 1 1 stavar. Mellan sk e f t e r r . 5 1 och s k f ö r e r . 5 5
h a r a v s a m m a n h a n g e t och a v d e b e v a r a d e r e s t e r n a a t t d ö m a s t å t t auk. S k e f t e r r . 5 1 o c h r . 5 4 h a
f ö r l o r a t övre p u n k t e n . 6 0 k h a r f ö r l o r a t h s t : s övre del. I 6 2 a ä r b s t k o r t a r e t . v. om h s t .
8 1 y ä r säkert.
B u r e u s : S k s a k n a s u t o m e f t e r 6 4 i, 6 8 i, 7 3 r, 8 3 r o c h 87 a. 4 a, 9 n och 17 a s a k n a s ;
2 7 t, 2 8 i, 32 i; 3 8 a o c h 6 9 I—-73 r s a k n a s . — E h e z e l i u s ( F a 6): S k s a k n a s i i n s k r i f t e n s
b ö r j a n m e n i n s a t t e s e f t e r 22 n; 4 7 a s a k n a s ; 5 0 u; 81 u; 87 n. E f t e r i n s k r i f t e n s sista r u n a tilll ä g g e s ^ x . T e c k n i n g e n i Monumenta Uplandica (och i E 550) h a r p r a k t i s k t t a g e t s a m m a läs-
464
U P P L A N D . LYHT7NDRA H Ä R A D .
ning1, se fig. 309 och 310. — H a d o r p h : Sk saknas i inskriftens b ö r j a n ; sk e f t e r 9 n h a r for
m e n a v e t t kors och ä r e f t e r 13 i e n p u n k t . 27 t , 47 i , 52 n, 59 e, 60 s; sk saknas e f t e r
78 r ; 81 u. — B r a t e : »Inskriften, som b ö r j a r med en punkt, ä r d j u p t ristad och väl bibe
hållen till riti, vars runors t o p p saknas, så a t t a v t blott staven finnes. E f t e r r i t i synes nedre
punkten av e t t kolon. D å avståndet d ä r i f r å n till i f t i r ä r 32 cm. h a r sannolikt »sten denna» s t å t t
i mellanrummet, varav blott n e d r e delen av de t v å f ö r s t a stavarna ä r i behåll. U t i iftiR finnes
av i blott 3,5 cm. nedifrån, på f saknas staven ovan bistavarne och övre h ä l f t e n av övre bistaven,
p å t toppen. D ä r e f t e r följer baruþer, vars e h a r en vågrät, streckformig prick, n e d a n f ö r vilken
staven saknas. Utan skiljetecken fö l j er s i n i , vars sista i m å h ä n d a varit a med bistaven h ö g t upp.
D e n f ö r s t a broderns n a m n h a r kanske varit urma; av u saknas toppen, av r övre delen ovan nedre
bistaven, vars sluttning dock ä r sådan, a t t m a n måste gissa på r, av m finnes b l o t t 5 cm. ned
i f r å n av staven, m e n skadan ovanför h a r alldeles f or men av övre delen av m, vars vänstra bistavs vänstra sida torde vara bevarad, a v a finnes blott 4 cm. nedifrån. D ä r e f t e r står nedre
punkten i e t t kolon, som väl f ö l j t s av auk, varav dock blott r u n o r n a s f o t ä r klar, men d e t större
avståndet d ä r e f t e r tyder p å a t t en p u n k t d ä r stått. D ä r p å s t å r foten av fem stavar f r a m f ö r
kiari»; 8 1 u.
I n s k r i f t e n gör i flera avseenden e t t egendomligt intryck. D e t mest iögonenfallande torde
v a r a inskottsvokalerna i 1—9 uiþabiarn, 14—24 kuþabiarnao och 37—43 baruþar.
B r a t e a n t a g e r i Svenska runristare, a t t insättningen »av a e f t e r þ i» de t v å f ö r s t a fallen
»utgöra f o r n h ä r m n i n g e f t e r urnordiska runinskrifter». D e n n a u p p f a t t n i n g k a n knappast v a r a
riktig; se S. B. F . Jansson, Runinskrifter
i Norrtäljetrakten,
s. 65, n o t 4.
A t t runföljden 1—9 skall återge mansnamnet Vidbiom ä r otvivelaktigt. O m d e t t a n a m n
se U 524 och U 537.
Mera osäkert är, vad ristaren h a r avsett med kuþabiarnao.
Brate u p p f a t t a r d e t som »ett ortnamn, om ock i nom. i st. f. vänt ad gen. sing. M å h ä n d a
ä r det en äldre benämning p å godset B j ö r n ö söder om Norrtäljeviken» (Svenska runristare,
s. 96). H a n översätter inskriftens b ö r j a n : »Vidbjärn, arvinge till Gudbjärnö» . . . D e t an
märkningsvärda i a t t en g å r d nämnes som arvedel, anser Brate k u n n a t y d a på a t t U 579
h a r ristats av den Vidbiom, som n a m n g e r sig p å Penningbystenen (U 524), d ä r också, en
ligt Brates mening, e t t jordagods — karumbus — omtalas. D e t ä r emellertid, som ovan s. 393
h a r visats, icke riktigt, a t t U 524 innehåller n a m n e t p å en gård. Vi m ö t a d ä r i stället e t t van
ligt m a n s n a m n i genitiv i en originell skrivning, som det lönar sig a t t j ä m f ö r a med vissa skriv
n i n g a r p å U 579. Parallellen med Penningbystenen bortfaller alltså, och d e t torde vara riktigast
a t t r ä k n a m e d a t t också kuþabiarnao skall vara e t t mansnamn i genitiv. R u n f ö l j d e n skall med
all sannolikhet u p p f a t t a s som Guðbiarnan (gen.), med o-runan använd i stället f ö r R. Därigenom
kommer m a n i f r å n dels den stora svårigheten m e d nominativform i st. f . genitivform, dels den
överraskande och okända jordegendomen »Gudbjärnö». Om d e t vanliga m a n s n a m n e t Gudbiorn
se U 576 och Sö 177.
baruþar k a n knappast å s y f t a n å g o t a n n a t ä n ordet brødr. Anmärkningsvärt ä r emellertid, a t t
ristaren i inskriftens n ä s t sista ord använder den vanliga skrivningen bryþr.
Den f ö r s t e brodern h a r h a f t e t t namn, som h a r bestått av f y r a runor, av vilka de t v å första
ä r o ur. N a m n e t k a n h a varit, såsom r e d a n B r a t e föreslår, Ormi. D e t t a n a m n förekommer också
p å Sö 22 och p å den försvunna Norrtäljestenen (U 530).
Vad den a n d r a brodern h a r hetat, ä r svårt a t t veta. Om m a n r ä k n a r med a t t r u n o r n a
60'—-64 kiari utgöra slutet av namnet, bör det h a innehållit 10 r u n o r . Ristaren h a r emellertid
egendomliga ristarvanor, varför m a n icke däri h a r någon säker utgångspunkt. Man skulle k u n n a
gissa p å n a m n såsom Holmgæiiw, FrøygæiRR, JlroðgœÍRR. Minst lika sannolikt ä r måhända, a t t
kiari u t g ö r n a m n e t Gceini. Förhåller d e t sig så, h a r denne broder GœÍRÍ varit m e d om a t t
579. HÅTtDNACKA, ESTUNA SN.
465
resa stenen. Skrivningen ia i st. f. v ä n t a t ai ä r
emellertid egendomlig. Om n a m n e t Gceiiii se TJ 363.
Brate anser (Svenska runristare), a t t den »andre
broderns n a m n bör hava innehållits i de förstörda
r u n o r n a f r a m f ö r k i a r i » . Dessa r u n o r anser h a n »stå
f ö r k i a r þ i 'gjorde' och vara e t t n y t t predikat till
u i þ a b i a r n . Till d e t t a torde k u þ i : l i u f r vara en adjektiv
bestämning, med betydelsen ljuv (kär) f ö r Gud',
som uttrycker a t t Yidbjärn genom runstenens res
n i n g e f t e r sina bröder u t r ä t t a d e e t t G udi behagligt
verk.» Trots a t t B r a t e (a. a.) avvisar tanken, a t t 65—
73 k u þ i : l i u f r skulle k u n n a vara n a m n p å ytterligare
en broder, förefaller en sådan tolkning dock a t t
ligga n å g o t n ä r m a r e till hands. A t t resa en runsten
över sina döda släktingar h a r k n a p p a s t u p p f a t t a t s
som e n Gudi behaglig gärning, d e t var en ange
lägenhet f ö r släkten. P å flera punkt er måste Brates
översättning a v Hårdnackainskriften därför sägas
vara missvisande: »Yidbjärn, arvinge till Gudbjärnö,
reste (stenen) e f t e r sina bröder Orme och (5 runor)
— gjorde Gudi till b e h a g (minnesvård) e f t e r sina
bröder. »
U p p f a t t a r m a n 65—73 k u þ i : l i u f r som e t t mans
»UMMULL
***' - ^ '
n a m n , bör d e t t a h a varit GUÖHU/R,
såsom r e d a n
Fig. 311. U 579. Hårdnacka, E s t u n a s n .
Säve [UFT) h a r föreslagit. E t t s å d a n t n a m n ä r
E f t e r B 251.
emellertid icke belagt, och därtill kommer, a t t
ristaren h a r s a t t skiljetecken (:) m i t t i namnet, vilket eljest hos denne ristare ä r u t a n motstycke.
S n a r a s t h a r m a n a t t r ä k n a med t v å n a m n Gudi och Liufn, av vilka d e t första ä r väl styrkt i
medeltida källor och det senare ä r belagt i den f emi ni na formen Liufa. Dessa två h a i så fall
varit Yidbjörns bröder, och de h a varit med om a t t resa stenen. Brödernas a n t a l skulle alltså
h a varit sex. Den äldste, Vidbjörn, h a r tillsammans m e d Gere, Guði och L j u v låtit resa
stenen e f t e r t v å döda bröder. D e n ene h a r sannolikt h e t a t Orme. D e n andres n a m n h a r g å t t
f ö r l o r a t ; m a n k a n endast förmoda, a t t d e t h a r innehållit fem runor. Inskriftens formulering blir
otymplig genom upprepningen av brødr sina.
B r a t e h a r i Svenska runristare antagit, a t t Hårdnackainskriften h a r ristats av samme m a n ,
som h a r u t f ö r t U 524. D e n n a i n s k r i f t ä r signerad med e t t eljest okänt r i st ar namn Vidbiorn.
Anledningen till a t t B r a t e sammanställer U 579 och U 524 är, a t t enligt h a n s m e n i n g arvegods
omtalas i bägge inskrifterna. Sedan Brate behandlat Penningbystenen (U 524), skriver h a n :
»Omnämnandet av e t t gods som arvedel synes ock m ö t a p å en annan r u n s t e n i samma t r a k t , som
m a n p å den g r u n d k u n d e förmoda h ä r r ö r a f r å n samma ristare, nämligen : H å r d n a c k a , Ä s t u n a sn . . .»
I övrigt anmärker Brate vid behandlingen a v U 579 endast: »Ormhuvudet påminner om» U 524Även om det, som ovan h a r visats, ä r oriktigt a t t sammanföra U 579 och U 524 av den
g r u n d a t t »arvegods» skulle nämnas i båda, torde Brates åsikt, a t t Vidbiom h a r r i s t a t b å d a ste
n a r n a , vara riktig. Stöd f ö r en sådan mening är, a t t m a n i dessa inskrifter finner överensstäm
melse i runformer, ornamentik, ristningsteknik och inskriftens anordning. Man k a n t . ex. ob
servera likheten mellan ormhuvudena och a t t inskrifterna b ö r j a i s t j ä r t e n . Den avgjort viktigaste
likheten ligger emellertid däri, a t t båda dessa inskrifter ge exempel p å samma egenartade tilllägg a v runor. I U 579: u i þ a b i a m , k u þ a b i a r n a o . b a r u þ a r ; i U 524: k a r u m b u s , k u h l i , s t u þ k i h l
59—45887.
Upplands
runinskrifter.
466
UPPLAND. LTHÜNDEA HÄRAD.
A t t n a m n e t Vidbiom i U 5 2 4 skrives u t a n »tilläggsvokal», t a l a r i c k e e m o t a t t i n s k r i f t e r n a
h a u t f ö r t s a v s a m m e r i s t a r e . I U 5 7 9 f ö r e k o m m e r n ä m l i g e n o r d e t hrød r s k r i v e t b å d e baruþar o c h
bryþr, vilket v i s a r , a t t r i s t a r e n h a r k u n n a t a n a l y s e r a l j u d e n b ä t t r e ä n d e n f ö r r a s k r i v n i n g e n g e r
i n t r y c k av.
I N o r r t ä l j e , s å l u n d a mellan P e n n i n g b y o c h H å r d n a c k a , s t o d t i d i g a r e r u n s t e n e n U 530, s o m
a v R h e z e l i u s ' t e c k n i n g i Monumenta TJplandica o c h i R 5 5 0 a t t d ö m a v i s a r p å f a l l a n d e överens
stämmelser m e d U 524 och U 579. Också d e n inskriften g e r e t t p a r exempel p å vokalinskott:
h u l m f a s t a r (nom.) o c h b u r u t . Ä v e n o m d e t n a t u r l i g t v i s ä r f a r l i g t a t t m e d u t g å n g s p u n k t e n d a s t
f r å n e n t e c k n i n g u t t a l a s i g o m r i s t a r e n , t o r d e m a n k u n n a säga, a t t s a n n o l i k h e t e n t a l a r f ö r a t t
o c k s å d e n n a s t e n h a r r i s t a t s a v Y i d b j ö r n . S e v i d a r e U 5 3 0 o c h S. B . F . J a n s s o n , a . a . s. 6 5 f .
580. H å r d n a c k a by, E s t u n a sn.
P l . 132.
18
L i t t e r a t u r : Holger Öberg, Skrivelse /n 1941 (ATA); S. B. F . Jansson, Rapport V« 1944 (ATA).
Ä l d r e a v b i l d n i n g - : Öberg, foto 1941 (ATA).
T v å f r a g m e n t a v e n r u n s t e n (A, B) p å t r ä f f a d e s å r 1941 i e n s t e n m u r , s o m delvis k r i n g g ä r d a r
l ä g e n h e t e n S j ö s t u g a n i H å r d n a c k a b y . F y n d e t r a p p o r t e r a d e s o c h beskrevs a v H . Ö b e r g 1941.
I s a m m a s t e n m u r f a n n B. E i n e r s t a m å r 1944 y t t e r l i g a r e e t t s t yc ke (C), som i n n e h ö l l 9 r u n o r .
D e s s a visade s i g t i l l h ö r a s a m m a i n s k r i f t . D e t r e d e l a r n a l i g g a n u i S j ö s t u g a n s t r ä d g å r d .
R ö d g r å g r a n i t . F r a g m e n t e t A : 0,56 X 0,24 m . ; B : 0,42X0,39 in.; C : 0,68X0,68 m . D e t b e v a r a d e
a v ristningen ä r d j u p t och tydligt hugget.
Inskrift:
. . . raistu : s t a i n : þina : aiftiR : suain : sun : s . . .
5
10
15
20
25
30
. .. rœistu stœin þenna æftÍR Svæin, sun sinn.
» . . . r e s t e d e n n a s t e n e f t e r S v e n , sin son.»
T i l l l ä s n i n g e n : P å f r a g m e n t e t A s t å r u n o r n a 1—6, p å f r a g m e n t e t B s t å r u n o r n a 7 — 1 3 o c h
2 3 — 3 0 o c h p å d e t å r 1944 f u n n a s t y c k e t (C) r u n o r n a 14—22.
581. Nånö, E s t u n a sn.
P l . 133.
L i t t e r a t u r : L 622. J . Rhezelius, Monumenta Uplandica (F e 6), s. 77 (tryckt i U F T b . 32, 1915—1917, s. 41),
K 550, n:r 27; O. Celsius, Svenska r u n s t e n a r ( F m 60) 1, s. 113; F . V. Radioff, Beskrifning öfver norra delen af Stock
holms län 2 (1805), s. 134; R. Dybeck, Berättelse för å r 1871 (ATA), R u n a (fol.) h . 1, s. 73; U F T h . 2 (1872), s. 20;
E . Brate, Anteckningar 1915 (ATA), Svenska runristare (1925), s. 123.
Ä l d r e a v b i l d n i n g a r : Rhezelius, teckning (i Monumenta Uplandica och R 550); Brate, foto 1915 (ATA).
S t e n e n s t å r 1 100 m . O N O o m s k ä l e t m e l l a n v ä g e n N o r r t ä l j e — E s t u n a k : a o c h v ä g e n t i l l
Uddboö, 7 m . S o m d e n senare. Lägenheten Anneberg ligger 7 5 m . S S V o m stenen, och 4 m .
S o m s t e n e n s t å r e n d r a g o n s t u g a . P l a t s e n ä r u t m ä r k t p å Geologiska k a r t b l a d e t » N o r r t e l g e » .
E n l i g t R h e z e l i u s ' Monumenta Uplandica s t o d s t e n e n » Ö s t a n N . N å n i e n S u e d wid e t t t o r p
w e n d e r s i g n o r » . 1 R 5 5 0 a n g e r Rhezelius p l a t s e n : » I e e n S w e d h w i d h N å n i T or p. » V i d s i d a n
a v sin t e c k n i n g a n t e c k n a r h a n f ö l j a n d e : » D e n n e R u n s t e n ä r aldeles f ö r b r e n d e r , s å a t t m a n i n g e n
579—580. H A R D N A C K A B Y , E S T U N A S N . — 5 8 1 . N Å N Ö , E S T U N A S N .
Fig. 312. U 581. Nånö, E s t u n a sn.
E f t e r teckning a v Rhezelius i R 550.
Fig. 313. U 581. Nånö, E s t u n a sn.
E f t e r foto a v Brate.
Rättelse af honom hafwa kan. Och hafwer went sigh norr, ligger nu omkull i en Sweedh, om
honom hafwer man ingen sagu eller relation.» O. Celsius återger Rhezelius' uppgifter, och Radloff antecknar endast: »I Nånö skog har äfven funnits en Runsten.» L 622: »Yid ett torp.
Runorna dels bortslagna, dels utnötta.» I Buna (fol.) för år 1872 skriver Dybeck, a t t en stor run
sten står vid »Norr Nånö . . . vid byns f. d. dragontorp . . . Han skall för icke länge sedan blifvit,
på föranstaltande af en fru, ditförd från ett annat ställe på egorna — kanske Nånö skog; Radloff, I I , 134 — och rest utanför stugudörren, livarmed hustrun i torpet sade sig vara högst miss
belåten, 'all den stund han spökar alldeles obegripli'. Ristningen är i det närmaste förstörd,
troligen förbränd. Några afbrutna slingor och tre runor äro allt hvad som återstår. Nånöstenen
var redan på Resenii(!) tid (1630-talet) 'förbränd'. Knappt är han dock förvexlad med Baut. 250,
hvilken på Radioffs tid ock var oläslig, samt nu fåfängt sokes.»1 I sin »Berättelse för år 1871»
omtalar Dybeck, att han i Estuna socken besåg »den präktige, å nyo reste, stenen å Nånö egor
(Liljegren 622), hvilken eger i behåll åtskilliga slingor, men blott tre runor.»
Ljusgrå granit. Höjd 2 m., bredd 0,74 m. Ristningslinjerna äro relativt grunda och osäkert
huggna. Redan Rhezelius antecknar, att stenen är »mechta oiempn».
Brate undersökte ristningen 1915, och lian är den förste, som har lyckats att i den finna
en begriplig innebörd. Detta har varit ett mödosamt arbete, vilket framgår av hans anteckningar
till sin läsning. Hans möda har emellertid med all sannolikhet varit fåfäng, En närmare tindersökning visar nämligen, att den som har ristat Nånöstenen icke har kunnat runor och icke har be
härskat runristarnas konst. Nånöstenens ornamentik ger nämligen vid handen, att dess ristare har
1
Se ovan s. 460, n o t 1.
468
sökt u t f ö r a e n runsten efter mönster av d e gamla runristningarna, u t a n a t t n ä r m a r e k ä n n a till
runstensstilen.
F ö r f u l l s t ä n d i g h e t e n s sk u ll o c h f ö r a t t o c k s å d e n u p p f a t t n i n g e n , som r ä k n a r N å n ö s t e n e n som
e n »vanlig» r u n r i s t n i n g , sk all k o m m a t i l l o r d a , å t e r g e s h ä r B r a t e s u n d e r s ö k n i n g s p r o t o k o l l o c h
h a n s f o t o (fig. 313) f r å n å r 1915:
» R u n s t e n e n s m i t t ä r b e t ä c k t a v k o n s t i g t flätade slingor. Ö v e r s t s i t t e r e t t o r m h u v u d m e d
t r e f l i k i g k a m , f r å n vilket u t o m o r m e n s k r o p p t v å s m ä r r e s l i n g o r u t g å . D e n n a o r m s l u t a r m e d
e n k n o r r n e d t i l l t . h . P å m o t s v a r a n d e s t ä l l e t . v. finnes e n k n o r r , s o m a v s l u t a r e n a n n a n orm
k r o p p , v a r s a v s l u t n i n g u p p t i l l dock icke ä r k l a r ; dels s l u t a r d e n u p p t i l l t . v. o m k r i n g 3 0 cm
linder d e t f ö r s t n ä m n d a ormhuvudet med e n knorr, som sträcker sig i n p å runslingan, dels ut
g å r f r å n d e n s a m m a vid s a m m a h ö j d p å s t e n e n s m i t t e n g r e n , som s t r ä c k e r s i g t i l l h ö g r a k a n t e n
o c h ä g e r e n a v s l u t n i n g , v a r s n a t u r icke s ä k e r t k a n b e s t ä m m a s . E n m ä n g d s m å slingor ä r o
s a m m a n f l ä t a d e m e d dessa, m e n d e r a s l o p p k a n b l o t t delvis k l a r t angivas. R u n o r n a s t å i e n slinga,
s o m o m s l u t e r m i t t y t a n s o r n e r i n g , m e n p å v ä n s t r a s i d a n s a k n a s dess ö v r e linie o c h k a n b l o t t
delvis f ö r m o d a s . I n s k r i f t e n b ö r j a r n e d t i l l t . v. m e d n a m n e t sibi, s o m d o c k ä r m y c k e t ovisst, d e t
f ö l j a n d e v e r b e t risti ä r s ä k r a r e . A v o r d e t ' s t e n ' synes b l o t t s och t v å s t a v a r m e d b o r t s l a g e n t o p p .
O r d e t ' e f t e r ' tyckes v a r a s ä k e r t utr, d o c k ä r h ö g r a bistaven a v t m y c k e t svag. D e n a v l i d n e s n a m n
kuma ä r r ä t t k l a r t , b l o t t a t t a v a e n d a s t 1 cm n e d i f r å n finnes. D e n h ö g r a s i d a n s r u n o r ä r o ä n n u
ovissare m e n r i s t a r e n s n a m n usl j ä m f ö r e l s e v i s säkert.» E n l i g t B r a t e s m e n i n g k a n i n s k r i f t e n så
l u n d a h a v a r i t : sibi risti sin utr • kuma faþur isin usl eauk, v i l k e t s k u l l e b e t y d a : » S i b b e r e s t e s t e n e n
e f t e r G u m m e , sin f a d e r . Osel högg.»
D e t r i s t a r n a m n , som Brate tycker sig k u n n a urskilja p å Nånöstenen, ä r eljest okänt. I
Svenska runristare u p p t a g e r B r a t e r i s t a r e n Osl som n : r 65.
R e d a n B r a t e s red o g ö relse f ö r o r n a m e n t i k o c h i n s k r i f t v ä c k e r j u m i s s t a n k e n , a t t N å n ö s t e n e n
ä r e n r e l a t i v t s e n t u t f ö r d e f t e r b i l d n i n g . E n g r a n s k n i n g a v o r i g i n a l e t l ä m n a r e t t s t a r k t s t ö d föl
e n s å d a n m i s s t a n k e . A v a l l t a t t d ö m a ä r i n s k r i f t e n u t f ö r d vid e n t i d , d å k o n s t e n a t t r i s t a r u n
stenar sedan länge fallit i glömska. L i n j e r n a ä r o g r u n t och påfallande osäkert h u g g n a . Orna
m e n t i k e n ä r g e n o m g å e n d e oredig, o c h d e r u n l i k n a n d e t e c k n e n g e i n g e n begriplig m e n i n g . D e t
m å s t e t y v ä r r sägas, a t t B r a t e s l ä s n i n g o c h » t o l k n i n g » , som f r a m s t ä l l e s m e d f ö r s i k t i g h e t , ä r h ö g s t
missvisande. D e n e l j e s t o k ä n d e r u n r i s t a r e n Osl t o r d e t r y g g t k u n n a a v f ö r a s u r diskussionen.
582. Söderby-Karls k y r k a .
L i t t e r a t u r : B 246, L 623. J . Burens, F a 6, s. 147 n:r 243 (Bureus' egen uppteckning), s. 187 n:r 110 (Rhezelius), F a 5 n : r 371, F a 10: 2 n : r 69 c, F a l s. 8 4 ; J . Ehezelius, M o n u m e n t a Uplandica ( F c 6), s. 69, 71, 73
( t r y c k t i U F T h . 32, 1915—17, s . 35), R 550 n:r 24; R a n s a k n i n g a r n a 1667—84; J . Peringskiold, M o n u m e n t a 3, bl. 6 9 ;
N . Celsius (resp. L a u r e n t i u s Sepelius), Roslagia (1721), s. 41; O. Celsius, Sve ns ka r u n s t e n a r ( F m 60) 1, s. 110, 394;
N. R . Brocman, Sagan om I n g w a r W i d t f a r n e (1762), s. 201 f.; F . V. Radloff, Be s krifning öfver n o r r a delen af Stock
h o l m s l ä n 2 (1805), s. 147; K y r k o i n v e n t a r i u m 1829 (ATA); U F T h . 2 (1872), s. 72; S . B. F . J a n s s o n , R u n i n s k r i f t e r i
N o r r t ä l j e t r a k t e n (i: N o r r t ä l j e t r a k t e n u n d e r forntiden, 1945), s. 61 f.
A v b i l d n i n g a r : Bureus, t e c k n i n g (i F a 10:2), k o p p a r s t i c k (i F f 6 n:r 153); Rhezelius, t e c k n i n g (i M o n u m e n t a
Uplandica och i R 550); P . Helgonius och J . H a d o r p h , t r ä s n i t t (i Peringskiölds M o n u m e n t a och B 246).
R u n s t e n e n , som l ä n g e h a r v a r i t f ö r s v u n n e n , s t o d e n l i g t B u r e u s ( F a 6) »på Söderby K y r k e
g å r d f ö r k y . d.» [d. v. s. f r a m f ö r kyrkdörren]. I » R u n a h ä f d » ( F a 10-2) finnes p å t e c k n i n g e n
u p p g i f t e n : » P å Söderby K y r k i e g å r d l i g g a n d e s » ; s t e n e n a v r i t a d e s »den 19 A u g 1638». — J . R h e
zelius l ä m n a r i Monumenta TJplandica f ö l j a n d e u p p l y s n i n g o m s t e n e n : » P å K y r k e g å r d e n vid K
d ö r e n l i g g e r d e n n e R u n s t e e n k l a a r Styl. 2 3 oet.» I R 5 5 0 u p p g e r h a n , a t t r u n s t e n e n finnes
»Å K y r k e g å r d h e n g e n t m o t W a p e n h u s d ö r e n » . I Ransa/cningarna finnes f ö l j a n d e u p p g i f t : » U p p å
581. NÅTSÖ, ESTTJNA SN.
v ~ oßy,
469
5 8 2 . S Ö D E R B Y - K A K.L S K Y R K A .
ifjB.+rZ
it;
F i g . 315. U 582. Söderby-Karls k y r k a .
E f t e r t e c k n i n g a v Rhezelius i R 550.
E f t e r t e c k n i n g a v Ku reus.
•Söderby kyrkio g å r d h , g e e n t emoot kyrkio dörren een Sten m e d h R u n s k a ocli een a n n a n med
M u n k a S t y h l p å skrifne». 1 Peringskiölds Monumenta: » S ö d e r b j Kyrkegård» (B 246: »Söderby
Kyrkogård»; L 6 2 3 : »Kyrkogården»), O. Celsius: »ligger n u p å en bondegraf, 10 s teg f r å n kyrkio
•dörn». Yid Radloffs besök v a r r u n s t e n e n f ö r s v u n n e n . H a n skriver: »De 3 R u n s t e n a r som enligt
B a u t i l skola finnas i Söderby p å Kyrkogården, i S a c r i s t i a n 2 och vid I g e l s t a h a f v a i senare t i d e r
blifvit förstörde.» I K y r k o i n v e n t a r i u m 1829 finnes i n g e n u p p g i f t om r u n s t e n e n : » P å kyrkogården,
s o m nyligen blifvit u t v i d g a d synas i n g a f o r n t i d a minnesmärken.»
H ö j d omkr. 1,80; bredd omkr. 1,20 m .
I n s k r i f t (enligt Bureus, F a 10:2):
biarn huk • ikulfriþ : r a i s t u : s t a i n : aftR : utrik : s u n : s a i n • han • uaR : tribin : o • f i n • lonti
5
10
15
Biorn ok Igulfrið
20
25
30
35
40
rœistu s trein œftÍR Otrygg, sun sinn.
45
50
55
60
Hann van drepinn a Finnlandi.
»Björn och I g u l f r i d r e s t e stenen e f t e r Otrygg, sin son. H a n blev d r ä p t i Finland.»
1
Också d e n n a senare s ten , en gravsten, finnes a vbilda d av Rhezelius i Monumenta Uplandica, se U F T h . 32,
s . 36. Rhezelius s k r i v e r : »Widh K dören de rs a m ma s tä dz ä r och d e n n e g. grafsteen m e d h g a m a l s t y h l , f ö r n ö t s y n s
g a n s k a illa.»
2
I sakristian h a r aldrig f u n n i t s någon r u n s t e n . Anledningen t i l l Radloffs oriktiga u p p g i f t ä r , a t t i Bautil upp
t a g e s som n:r 1118 en r u n s t e n i »»Söderby Sakerstije». Radloff h a r icke observerat, a t t öve rs krifte n r ä t t a s i Bautil
{s. 320): »No. 1118. s t å r , Söderby sakerstige m u r , l ä s Söderby i A r k e s t a Sokn.» B 1118 ä r s å l u n d a U 341.
470
UPPLAND. LYHUNDBA HÄEAD.
Till läsningen: Inskriften h a r säkerligen varit tydlig,
vilket framgår redan därav a t t de bevarade läsningarna
avvika endast i detaljer. Rhezelius' anmärkning (se ovan)
»klaar Styhl» åsyftar, a t t ristningen h a r varit lättläst.
— Bureus ( F a 6): 6 a , 22 i ; sk saknas e f t e r 59 n ; 56 ii.
— Rhezelius (F a 6): 6 a ; 56 i ; sk saknas efter 59 n ;
sk efter 64 i. — Hadorph: Sk efter 5 n ; 6 a .
I R 550 tolkar och kommenterar Rhezelius inskriften
på följande sätt: »Bierno et Igvlfridis erexervnt monvmentum in memoriam Ytrici filii svi, ipse occisvs est
in Finlandia . . . Denne föliende sten ä r förder af sin
r ä t t a grifft eler platz, och i n p å Kyrke gården, huilken
ä r klar af sigh sielf, och Utwijsar wara satt eler rist a f
Utrichs föräldrar, til en ewigh åminnelse, efter han dräpin wardt i Finlandh, U t a n twifwel i krigh af fienderne,.
Och måste detta wisserlighen h a f w a warit en förnembligh Person, effter hans Lijk ä r fördt f r å finland och
h i j t a t begrafwas, och sedan detta monument e f t e r honom
sätt wordet.» •— Celsius och Sepelius lämna i Roslagia
exakt samma tolkning av inskriften (översatt till latin) som
Rhezelius h a r i R 550, och kommentaren ä r snarast a t t
betrakta som ett ordagrant återgivande av Rhezelius'
ovan citerade uttalande: »Hic lapis a suo debito loco in
i? r-*-«- i i o A a
cœmiterium translatus esse dicitur, cujus Runæ aperte
monstrant ipsum erectum esse a parentibus Ytrici i n perpetuam ejusdem memoriam, qvi sine
dubio ab hostibus in Finlandia occisus f u i t . H u n e autem Utricum Stirpe nobili natum fuisse
verosimile est, cum f u n u s ejus a Finlandia a d Parochiam Söderby fuerit translatum, ubi forte &
Ytricus prædium suum habuerit.» — I Sagan om Ingwar Widtfarne (1762) skriver Brocman: »Til
Åminnelse af et fiendtligt Försök på Finland ä r p å Söderby Kyrkogård i Upland en Sten».
Brocmans översättning av inskriften lyder: »Björn och Engelfrid reste stenen efter Utrick sin Son..
H a n war dräpen å Finland.» Härtill anmärker Brocman följande: »Under Hedendomen omtalar
wäl Ynglinga-Sagan c. 22. K. Agnes Strid med Froste, en Konung i Finland, hwars Dotter Skalf,
utan Afseende p å sit Agtenskap med K . Agne, sedan försåtligen hängde honom p å Agnefit, j u s t där
som Stockholms Stad n u imellan både Malmarne ä r belägen; men därefter, wet man, utom Erik
Emundsons och Styrbjörns segerrika Wapneskiften i alla dessa Östra Länder . . . intet r ä t t Besked
om något H ä r t å g til Finland ifrån Swerje f ö r K . Erik den Heliges, som denne Konungs Bewågenhet f ö r Kyrkan och de Andelige, jämte St. Hindrichs Död, g j o r t i Historien mycket märkligt.
Dessutom skulle wi kanske härom äga icke mera Kundskap, ä n om flera wåre Förfäders Bedrifter,,
som wi nu ined Möda allenast finne en Skymt h ä r och där utaf, hos en eller annan utländsk Skri
bent, eller uppå desse Runstenar, som j a g h ä r wågar det Allmännas Upmärksamhet a t underkasta.»
Namnet Finnland förekommer endast ytterligare en gång i runinskrifterna, nämligen i den
gotländska L 1698 R u t e kyrka. D e t ä r av intresse a t t sammanställa uppgiften i U 582 Hann
van drepinn a Finnlandi med slutet av den närbelägna U 533 Han vas drepinn a Virlandi, se
S. B. F . Jansson, Runinskrifter i Norrtäljetrakten, s. 60 f .
Kvinnonamnet IguJfridr ä r ytterst sällsynt. Utom i denna inskrift förekommer det endast
en gång, nämligen p å en runsten vid Sundbro, Bälinge socken (B 469, L 146); se f. ö. E. Wes
sen, Nordiska namnstudier, s. 106. — Om namnet OtryggR, som ä r belagt i runinskrifter e t t 10tal gånger, se Sö 217.
o 8 2 . S Ö D E R B Y - E A R L S EIA. — 5 8 3 . SIT E A R L S R U I N , S Ö D E R B Y E A R L S S N . — 5 8 4 . S Ö D E R B Y - E A R L S MUSEUM.
4 7 1
583. S:t K a r l s ruin, Söderby-Karls sn.
P l . 134.
L i t t e r a t u r : 6 . Lovén, De för närvarande k ä n d a f ast a fornläinningarna inom Söderbykar], 1920 (ATA); S. B. F
Jansson, Runinskriftsinventering i Stockholms län 1936 (ATA).
F y r a delar av e n r u n s t e n förvaras vid ingången till S:t Karls ruin. D e passa ihop t v å och
t v å (A o c h B) o c h u t g ö r a säk erlig e n r e s t e r a v e n r u n s t e n . I f r a g m e n t e t A g å r b r o t t e t l å n g t
u t a n f ö r slingan, varför endast e t t a v styckena b ä r ristning. I f r a g m e n t e t B g å r b r o t t e t igenom
runan 9 i.
N ä r m a r e fyndomständigheter ä r o okända. Gustaf Lovén meddelar 1920: »Från kyrkoruinen
ä r o 2 s t e n a r m e d r i s t n i n g a r t i l l v a r a t a g n a m e n b l a n d d e n s t e n s o m h ä r i f r å n sålts t i l l N o o r s g å r d
i B o s l a g s-Bro l ä r h a f u n n i t s flera m e d r i s t n i n g a r . » D e t ä r s a n n o l i k t , a t t L o v é n m e d d e s s a »2
s t e n a r » å s y f t a r U 583.
L j u s r ö d s a n d s t e n . M å t t : A 0,93X0,43 m . ; B 0,89X0,41 m . T j o c k l e k 1 0 cm. R i s t n i n g e n ä r
d j u p t och tydligt huggen.
Inskrift:
A : . . . in x þi . , . B : . . . a x e f t i R x 5
.. . [stce]in penna
10
ceftiR . . .
» . . . denna sten efter . . . »
Till l ä s n i n g e n : R u n o r n a 1 — 4 s t å p å f r a g m e n t A ; r u n o r n a 5 — 1 1 p å f r a g m e n t 2. F ö r e 1 i
s y n a s i n g a s p å r a v r i s t n i n g . 3 þ h a r f ö r l o r a t h s t : s ö v e r s t a d e l g e n o m flagring. E f t e r 4 i i n t e t
spår av ristning p å fragmentet A ; i brottet h a r n - r u n a n g å t t helt förlorad. Fragmentet B b ö r j a r
m e d 5 a , som uppenbarligen h a r u t g j o r t sista r u n a n i [þin]a. 6 e ä r tydligt stunget. Genom 9 i
g å r brottet. A v r u n a n 11 ä r endast hst:s mellersta del bevarad.
F r a g m e n t e n b ild a s å l u n d a e t t i d e t n ä r m a s t e s a m m a n h ä n g a n d e p a r t i a v r o t ä n d a n a v e n
eljest okänd runsten.
584. Söderby-Karls museum.
P l . 134.
L i t t e r a t u r : S. B. F . Jansson, Kuninskriftsinventering i Stockholms län 1936 (ATA).
E t t l i t e t f r a g m e n t m e d o r n a m e n t , m e n u t a n r u n o r , f ö r v a r a s p å Söde r by- K a r l s m u s e u m . F y n d
omständigheterna äro okända.
S a n d s t e n . M å t t : 0,23 X 0,18 m . R i s t n i n g e n ä r n ö t t .
E t t f r a g m e n t a v e n runsten, som å r 1920 påträffades vid Lohärads prästgård, förvaras i museet,
se Ü 569.
E n byggnadssten m e d r u n i n s k r i f t står inom museets område v i d infartsvägen, 25 m . SSO om
d e n å r 1935 uppförda museibyggnaden. Om fyndomständigheterna meddelar vaktmästaren vid mu
seet E. Eriksson i e t t brev till Riksantikvarien den 4 /s 1919 (ATA) följande : »Ifrån Karls f. d . K yr ka
uppteckte j a g i en hage vid Sebende å e n 4 sidig sandsten som troligen varit i hörnpelaren med
runor inhuggna orden Karl» . . .
Sandsten. Mått 0,53 X 0,48 m . Inskriften ä r osäkert huggen, delvis m e d dubbla linjer (se Pl. 134).
Under runorna k u n n a e t t p a r bokstäver skönjas.
472
Inskrift:
karl
Ristningen h a r a v allt a t t döma utförts i sen tid.
E n nyhuggen r u n s t e n står 6 0 m . Ö o m nmseibyggnaden i e n skogsbacke i n o m området. Rist
n i n g e n h a r u t f ö r t s a v v a k t m ä s t a r e E. E r i k s s o n . I n s k r i f t e n l y d e r : » H ö k s j ö f a r a r e , d e t ä l d s t a n a m n
å Vikbo sägnen känner. Rest å r 1925.»
585. Igelsta, Söderby-Karls sn.
L i t t e r a t u r : B 247, L 624. J . Bureus, F a 6 s. 147 n:r 244 (Bureus' egen uppteckning), s. 187 n:r 111 (Ehezelius),
F a 5 n:r 372, F a 10:2 n:r 69 b, F a l s. 84; J . Ehezelius, Monumenta Uplandica (F c 6), s. 73 (tryckt i U F T h . 30,
1915, s. 37), E 550 n:r 25; J . Peringskiöld, Monumenta 3, bl. 69; O. Celsius, Svenska runstenar ( F m 60) 1, s. I l l ;
F . V. Eadloff, Beskrifning öfver norra delen af Stockholms län 2 (1805), s. 147; E . Dybeck, B u n a (fol.) h . 5 (1872), s. 74,
h . 6 (1873), s. 90; U F T h . 2 (1872), s. 72; E . Brate, Svenska runristare (1925), s. 10; S. B. F . Jansson, Euninskrifter i
Norrtäljetrakten (i: Norrtäljetrakten u n d e r forntiden, 1945), s. 52.
A v b i l d n i n g a r : Bureus, teckning (i F a 10: 2), kopparstick (i F f 6 n:r 154); Ehezelius, teckning (i Monumenta Up
landica och i E 550); P . Helgonius och J . Hadorph, t r ä s n i t t (i Peringskiölds Monumenta och B 247).
R u n s t e n e n , s o m ä r f ö r s v u n n e n s e d a n l ä n g e , s t o d e n l i g t B u r e u s ( F a 6) » w i d I g e l s t a d i S ö d e r b y » . I Monumenta
Uplandica
g e r Ehezelius e n närmare beskrivning a v stenens plats: » W i d h
Igelstadh sönan o m b y n i wreeten, westan store Alm. wägen, til telge o c h Stoch. genom Söderby
S . s t å r ! \ . H- w e n d e r s i g h ö s t e r . 2 4 o c t . » P e r i n g s k i ö l d s Monumenta:
Fig. 317. U 585. Igelsta, Söderby-Karls sn.
E f t e r teckning av Bureus.
»Igelsta b y ägor» (B 247
Fig. 318. U 585. Igelsta, Söderby-Karls s n .
E f t e r kopparstick av Bureus.
584. SÖDEEBY-KAELS MUSEUM.
473-
585. IGELSTA, SÖDERBY-KARLS SN.
m
Fig. 319. XJ 585. Igelsta, Söderby-Karls sn.
E f t e r teckning av Rhezelius i Monumenta Uplandica.
but«
Fig. 320. U 585. Igelsta, Söderby-Karls sn.
E f t e r teckning a v Rhezelius i E 550.
och L 624: »Igelsta ägor»). Celsius: »Wid Igelstad i en W r e t sunnan byen, p å Igelsta löten,
wid stora lands wägen f r å n Stockholm till Grisslehainn.» Vid Radioffs besök var runstenen vid
Igelsta borta: »De . . . Runstenar som enligt Bautil skola finnas i Söderby p å Kyrkogården . . .
och vid Igelsta h a f v a i senare tider blifvit förstörde.»
I TJFT (1872) anmärkes icke, a t t stenen ä r förkommen, vilket lockar Dybeck till a t t föl
jande å r resa till Igelsta. Resultatet av resan framlade han i uppsatsen »Utgifvarens antiqvariska
verksamhet under sommaren 1873» i Runa (fol.): »Eör a t t ändteligen f å se och granska den
runsten på Igelstads egor i Söderby socken (L 624), hvilken sten j a g i f j o r uppgaf vara för
kommen, men hvars märkliga inskrift, u t a n ordet saknas, derefter meddelats i h r Klingspors ant^
tidskrift, I I , s. 72, tog j a g vägen å t Söderbytrakten. Redan vid uppförsbacken till Igelstad
syntes, till venster om vägen, en trasig större ättehög, och derefter flere i samma skick, m e n
ehuru j a g och e t t p a r af de äldsta bönderne under flere timmar sökte runstenen — e t t ryseligt
snokande! sade gummorna —, var och förblef h a n u r vägen. E n ville minnas a t t stenen
f ö r omkring tio å r sedan stått eller legat vid landsvägen söder om byn, och trodde a t t h a n
blifvit använd till vägfyllnad.» Stenen h a r trots ytterligare efterforskningar icke kunnat åter
finnas.
Enligt Rhezelius var stenen 12 kvarter hög och 5 kvarter bred, d. v. s. ungefär 1,80 m. hög
och 0,75 m. bred. Ristningen h a r uppenbarligen varit mycket svårläst. Rhezelius skriver (R 550) :
»Denne Runsten måste ä n n u öfwersees, dy a t räghn förhindrade migh a t iagh icke wäl kundef å läsa honom, och h a n af sigh sielf illa syntes.»
6 0 — 4 5 8 8 7 . Upplands
runinskrifter
474
UPPLAND. 1YHÜNDEA HÄRAD.
I n s k r i f t (enligt Bureus i F a 10:2):
: kitli : biarn : l i t : kubta : þita : kiarþ : auk : abiarn • a t • sun : sin : kuþan : sas : a t : anutr : k - : u x : x
5
10
15
20
25
30
35
40
45
50
55
60
an : táuþar : kuþ : ialb . . .
65
70
Kætilbiorn
75
let Icumbl petta gærva{?) ok Abiorn at sun sinn godan .. . Anundr
. . . Gud hialpi...
»Kätilbjörn l ä t g ö r a d e t t a minnesmärke och A b j ö r n å t sin gode son . . . A n u n d . . . G u d
hjälpe . . . »
Läsningarna avvika i hög grad, vilket visar, a t t ristningen
h a r varit svårläst; j f r Rhezelius' uttalande, a t t inskriften »illa
syntes». Khezelius läsning (F a 6): a i • a • k i t i l : b i þ r n : l i t : k r b la þ i t i :
k i a r þ i : a u k : a b i a r n : a t : sun : s i n : k u þ a n : s a s : i t a n u t r : a : t i þ i • þi bro. H a
dorph :
PR.
Fig. 321. U 685. Igelsta, Siiderby-Karls sn.
E f t e r B 247.
1
k a t i l : b i a r n l i t k u b l a : þita • k i a r þ i : a u k a b i a r n : n t • s u n : s i n •
k u þ a n : s a s : a i a n y t r : s . . . n u : i þ l . 0 . Celsius anmärker: »En wacker
och märkvärdig sten. Men J . Rese h a r eij wäl k u n n a t läsa ho
nom. A r i n t e t s a m m a n h a n g i dess afskrift. Säger sig af r e g n
warit hindrad.» Celsius h a r tydligen icke själv besökt stenen.
D e t märkligaste med denna i n s k r i f t torde vara, a t t b-runan
otvivelaktigt h ä r h a r h a f t f or men
P å den p u n k t e n stämma
läsningarna överens. 1 B r u k e t av denna r u n a u r d e n s . k . »svensk
norska runraden» ä r säkerligen e t t ålderdomligt drag. B r a t e
drager därav d e n slutsatsen, a t t Igelstastenen, »som h a r
£ i
betydelsen b, liksom vissa r uni nskr i f t er med kortkvisttyp», ä r
»Upplands älsta r u n s t e n m e d yngre runor». D e t ä r u n d e r sådana
förhållanden y t t e r s t beklagligt, a t t stenen h a r g å t t förlorad.
D e läsningar som finnas äro sådana, a t t m a n icke på dem k a n
bygga någon säker tolkning av inskriften i dess helhet. Sär
skilt slutet h a r tydligen r e d a n p å 1600-talet varit svårt skadat.
N a m n e n Kætilbiorn och Abiorn förekomma jämförelsevis o f t a .
O m d e t f ö r r a se Sö 226, om det senare Sm 2. Anundr ä r myc
ket vanligt, se U 533.
Khezelius har en gång runformen
en felläsning är otvivelaktigt.
nämligen i den avslutande runföljden bro, som skrives
A t t detta är
Närdinghundra härad.
Socknar: Almunge, Knutby, Edsbro, Ununge, Faringe och Bladåker.
F r å n Närdinghundra k ä r a d äro endast 7 runinskrifter kända (U 586—592). De finnas samt
liga i Knutby ock Edsbro socknar, d. v. s. i häradets centrala och sydöstra delar. F r å n Edsbro
socken äro 4 inskrifter kända och f r å n Knutby 3. Av häradets 7 ristningar äro dock numera 3
förlorade och blott kända genom äldre uppteckningar: U 587, 588, 589. Av de f y r a till vår tid
bevarade inskrifterna i häradet finnes endast en i oskadat skick, nämligen U 590. Av U 591 och
592 återstå endast obetydliga fragment, och av U 586 saknas fortfarande ungefär en fjärdedel.
Bureus kände endast till tre runstensfragment i hela Närdinghundra härad, U 587, 588, 589;
samtliga avritades hösten 1635 av J . Rhezelius. Dessa fragment h a som ovan framhållits n u alla
g å t t förlorade.
I Bansakningarna omtalas U 586 f ö r första gången, och U 590 kom i dagen genom J .
Hadorphs resa. I Bautil finnas U 586 (B 569), U 588 (B 568) och U 590 (B 570) avbildade.
A r 1745 blev TJ 592 känd. I Liljegrens Runurkunder upptagas f r å n Närdinghundra härad 5
inskrifter: L 285—289. U 587 saknas d ä r liksom i Bautil.
Å r 1943 slutligen upptäcktes fragmentet U 591.
586. Bro, E d s b r o sn.
Pl. 135, 136.
L i t t e r a t u r : B 569, L 285. Ransakningarna 1667—84; J . Peringskiöld, Monumenta 2, bl. 158; O. Celsius, Svenska
runstenar ( F m 60) 1, s. 107; Acta Literaria Sveciæ 3 (1730), s. 85 f.; N . R. Brocman, Resa t i l l Heisingland 1763 ( F e 23),
s. 40, Anteckningar i Bautil (R 556 a); F . V. Radloff, Beskrifning öfver norra delen af Stockholms län 2 (1805), s. 158;
R. Dybeck, R u n a (fol.) h . 5 (1872), s. 75; U F T h . 2 (1872), s. 18; T . J . Arne, Reseberättelse 1915 (ATA); E . Brate, An
teckningar 1916 (ATA), Svenska runristare (1925), s. 18; U F T b . 33 (1918), s. 114; E . Sjödin, Brev t i l l Upplands forn
minnesförening den 4/i2 1928 (utdrag i ATA); S. B. F . Jansson, Runinskriftsinventering i Stockholms län 1936 (ATA).
Ä l d r e a v b i l d n i n g a r : D. Stahl och J . Hadorph, t r ä s n i t t (i Peringskiölds Monumenta och B 569; i Monumenta
är signaturen D S med bläck ändrad t i l l P[etrus] Hjelgonius]); Arne, foto 1915 (ATA); Brate, foto 1916 (ATA); G. Olson,
foto 1941 (ATA).
Runstenen står rest 20 m. Y om Bro n:r 1 och lika långt Ö om uppfartsvägen.
Den första bevarade uppgiften om Brostenen finnes i BansaJcningarna 1667—84: »På Broo
giärdet ä r och een runsteen kullfallen.» Yid Hadorphs besök var stenen slagen i två ungefär lika
stora delar. Platsen anges med en bläckanteckning p å träsnittets baksida: »Broo gele Essbro
Sochn»; enligt en anteckning på bildens framsida »ligger» stenen (B 569 och L 285: »Bro gärde»).
O. Celsius anger i Svenska runstenar ( F m 60) platsen p å följande sätt: »Wid Broo kåhltäppa i 1
gärdet, i Asbro sochn p å andra sidan om kyrkian emot Broo derest Capellan bor den 28 Maii
1728.» I Acta Literaria, d ä r Brostenen h a r upptagits som n:r X X X I X , anges platsen: »In parœcia
Esbro, & pago Asby.» N . R. Brocman passerade platsen 1763 p å väg till Hälsingland. Brostenen
1
»Broo k å h l t ä p p a i» r ä t t a t f r å n »Åsby».
476
U P P L A N D . N Ä R D I NG H U N D R A H Ä R A D .
tillhör de »i vägen besedde» r u n s t e n a r n a . D å v a r stenen tyd
ligen i behåll, m e n vid Dy becks besök å r 1871 v a r den för
svunnen. I uppsatsen »Koslagen» i Huna (fol., 1872) skriver
Dybeck: »Edsbro ä r . . . u t a n tvifvel den fornminnesrikaste
socken i h ä r a d e t . E f t e r flere besök och uppehåll i orten med
delas h ä r e t t och a n n a t af hvad j a g d e r iakttagit. D e t ä r
egentligen i n ä r h e t e n af d e t utaf e t t vattendrag genomskurna
edet mellan sjön S å t t e r n och Kyrkviken af Närdingen som
minnesmärken finnas. Till en b ö r j a n f å r n ä m n a s a t t alla de
t r e runstenar, hvilke f u n n i t s i socken, n u ä r o förkomne. J a g
uppoffrade f r u k t l ö s t flere dagar f ö r a t t återfinna i synnerhet
Lilj. 285 [ = U 586], hvilken skall legat i Bros södra gärde.»
I sin »Berättelse över t j ä n s t e r e s a till Bro i Edsbro sn, Uppland,
den 19 nov. 1915» omtalar T. J . Arne, a t t t v å delar a v »den
sedan m å n g a å r som förlorad ansedda r unst enen L . 285» h a d e
å t e r f u n n i t s »härom å r e t som s ä t t n i n g k r i n g en brunn». D e
t v å styckena voro d å uppresta »på hemmansägare Anderssons
t o m t vid Bro». Följande å r (1916) besökte Brate platsen:
»Runstenen s t å r n u rest u t a n f ö r gården Bro n r 1, ägare A.
P . Andersson, som anträffade den å r 1912, n o r r om bygg
n a d e n i en sluttande åker, liggande invid en gammal brunn,
v a r å t den t j ä n a t som i n f a t t n i n g a t t stiga på. D e t felande styc
ket eftersöktes d å ivrigt m e n förgäves; blott ristningens n e d r e
h ä l f t ä r n u i behåll och ä r rest iipp och ned.» Ägaren till
Bro, landstingsman A . P . Andersson, påträffade å r 1928 ytter
ligare e t t stycke a v U 586. Vid runinskriftsinventeringen 1936
uppgavs, a t t d e t å r 1928 å t e r f u n n a stycket h a d e hittats, d å
e n byggnad, som tillhörde Bro n:r 1, höll på a t t rivas. Styc
ket, som u t g ö r stenens övre högra del, sammanfogades m e d
Fig. 322. U 586. Bro, Edsbro sn.
d e t v å a n d r a styckena, varefter stenen restes. D e t t a arbete
E f t e r B 569.
utfördes genom Riksantikvarieämbetets försorg å r 1941.
G r å granit. H ö j d 1,50 m.
största bredd 0,94 m . Ristningsytan ä r o j ä m n och delvis s t a r k t
vittrad; särskilt p å d e t å r 1928 å t e r f u n n a stycket ä r inskriften illa medfaren. Huggningslinjerna
äro smala och g r u n d a m e d p å ovittrade ställen skarpa kanter.
I n s k r i f t (med d e t inom [ ] supplerat e f t e r B 569):
* kunbirn x u k x o[sbirn • u k • s i k u a t r • þÍR x lit] u [ x ] r i s a x s [t] i n x [þinia x iftiR x t u k a x f a þ u r s i n x ku[þ a n
5
10 '
15
20
25
30 "
"
35
40
45
EO
55
CO
*65
x kuþ ialb i x ans x- t uk satu] bitr x þan x an x karþi x t i l x ulm x fr[i]R lit x kra bru
70 "
75
80
85
90
95
100
105
' 110
115
Gunnbiorn ok Asbiorn ok Sighvatr pœÍR letu ræisa stcein penna æftiR
Tolca, fadur sinn godan.
•Gud hialpi hans and ok salu bætr pan hann gœrði til. Holmfriör let gcerra bro.
»Gunnbjörn och Åsbjörn och Sigvat de l ä t o resa d e n n a sten e f t e r Toke, sin gode f a d e r . G u d
h j ä l p e h a n s ande och s j ä l b ä t t r e ä n h a n f ö r t j ä n a d e . H ol mf r i d l ä t g ö r a bron.»
Till läsningen: I n s k r i f t e n b ö r j a r med sk. D e t t a liar p å de bevarade par t i er na f o r m e n av e t t
kryss. 1 k ä r e j stunget. E f t e r 10 o ä r stenen avslagen. D e t f ö r s t a spår av ristning, som n u m e r a
586. B R O , EDSBRO SN.
477
k a n ses i d e n n a y t t r e s l i n g a e f t e r 10 o, finnes v i d t o p p e n a v s t e n e n . D ä r s y n e s e t t k o r t s t y c k e
a v b s t i 3 1 u; a v s k e f t e r 3 1 u finnas i n g a s ä k r a s p å r . 3 2 r o c h 3 3 i ä r o m y c k e t svaga. A v 37 t
finnas i n g a s ä k r a s p å r , o c h a v 3 8 i å t e r s t å r e n d a s t e t t k o r t stycke a v h s t : s m i t t . 3 9 n h a r f ö r
l o r a t övre delen. S k e f t e r 3 9 n ä r s ä k e r t ( x ) . D ä r e f t e r ä r r i s t n i n g e n f ö r d ä r v a d p å e t t s t yc ke a v
2 0 c m . H ä r h a r u n o r n a 4 0 — 4 2 þin s t å t t . 4 4 i ä r e j s t u n g e t . I 4 5 f ä r ö v r e b s t s ynne r l i ge n svag.
I 4 8 R ä r h ö g r a b s t s k a d a d . 5 0 u ä r s k a d a t i t o p p e n . S k s a k n a s e f t e r 5 7 r. A v 6 3 þ finnas n u
m e r a i n g a s p å r . 6 4 a h a r e n d a s t n e d r e d e l e n i b e h å l l . 1 6 5 n ä r h s t s k a d a d p å m i t t e n . 6 8 þä r
s k a d a t n e d t i l l . S k s a k n a s e f t e r 6 8 þ . A v 72 b å t e r s t å r e n d a s t e t t k o r t s t yc ke a v h s t u p p t i l l .
D ä r e f t e r ä r åter e t t parti a v inskriften förlorat. 86 i ä r e j stunget. E f t e r 9 3 n ä r s k skadat och
o t y d l i g t . 9 4 k h a r f ö r l o r a t ö v r e delen a v b s t i d e t l o d r ä t a b r o t t e t ; r u n a n ä r e j s t u n g e n . Y i d
101 I finnes u p p t i l l t . v. e n f ö r d j u p n i n g s o m n å g o t l i k n a r b s t i e t t t. D e n n a f ö r d j u p n i n g ä r
n a t u r l i g . E f t e r 1 0 4 m s ä k e r t sk. A v 106 r å t e r s t å r e n d a s t h s t ; b s t h a r g å t t f ö r l o r a d i d e t våg
r ä t a b r o t t e t . A v 107 i finnas n u m e r a i n g a s p å r . 1 0 8 R h a r f ö r l o r a t v ä n s t r a bst. E f t e r 111 t ä r
s k m y c k e t s v a g t . 112 k ä r e j s t u n g e t . M e l l a n 112 k o c h 113 r finnes i n g e n r u n a . 117 u ä r s k a d a t
p å m i t t e n . I i n s k r i f t e n s slut, f r å n 113 r—117 u, s t å r u n o r n a m y c k e t t ä t t .
H a d o r p h (B 569): P å n u b e v a r a d e p a r t i e r k u n n a f ö l j a n d e f e l k o n s t a t e r a s : S k ( x ) f ö r e
1 k h a r u t e g l ö m t s ; i r u n a n 10 o h a r e n d a s t e n b s t o b s e r v e r a t s ; sk e f t e r 3 9 n och 4 3 a h a u p p
f a t t a t s som p u n k t ; sk h a r t i l l a g t s e f t e r 5 7 r; s k e f t e r 8 8 r, 9 1 n, 9 3 n, 1 0 1 I o c h 104 m h a icke ob
s e r v e r a t s ; b s t i 109 I ä r p l a c e r a d f ö r l å g t ; s k e f t e r 111 t h a r icke o b s e r v e r a t s ; r u n a n 114 a u p p
f a t t a s s o m k; s p å r e n a v 117 u h a e j i a k t t a g i t s . — O . Celsius: S k vid i n s k r i f t e n s b ö r j a n h a r e j
i a k t t a g i t s ; 5 o, l i n ; sk s a k n a s e f t e r 17 k; 2 0 o, 2 1 I ( n a m n e t läses a l l t s å siolatr); 4 1 e; s k s a k n a s
e f t e r 5 2 a; 7 3 i h a r h o s Celsius u t s e e n d e t i ; r u n a n 77, s o m a v H a d o r p h läses i, h a r a v Celsius
u p p f a t t a t s s o m { ; 8 3 I; sk s a k n a s e f t e r 1 0 4 m m e n finnes e f t e r 108 R; 114 o, 116 b, 117 a (runf ö l j d e n 112—117 läses alltså krobba). N . E . B r o c m a n v i t s o r d a r d e n n a l ä s n i n g , se h a n s a n t e c k n i n g
i
Bautil
( R 5 5 6 a). —
Brate:
kunbirn x uk x o . . . a x i f t i R x tuka x faþur sin x ku . . . bitr x þan x an
karþi x t i l + ulmf . . .
I Acta Literaria
Sveciæ t o l k a r O . Celsius i n s k r i f t e n s å l u n d a : » G u n b o r n & O n b i r n a t q u e
S i o l a t r f e c e r u n t m o n u m e n t u m p o n i T y c h o n i p a t r i s u o b o n o . D e u s S p i r i t u i & a n i m æ e j u s miser e a t u r m a g i s , q u a m o p e r i b u s suis p r o m e r u i t . H u l m g e i r e x c a v a r i c u r a v i t (runas).» O m m a n u n d a n
t a g e r den sista satsen, ä r tolkningen i stort s e t t riktig. Inskriftens slutord böra självfallet, som
redan Liljegren och Brate föreslagit, tolkas »Holmfrid l ä t g ö r a bron».
Holmfridr ä r m e d a l l s a n n o l i k h e t T o k e s ä n k a . D e t t a m y c k e t v a n l i g a k v i n n o n a m n (se U 25)
skrives h ä r ulm x friR, v i l k e t ä r e n a n m ä r k n i n g s v ä r d s k r i v n i n g . O m u t v e c k l i n g e n Holmfridr >
HolmfrÍR s e U 144. A t t h s a k n a s i n a m n e t s b ö r j a n ä r givetvis e j ö v e r r a s k a n d e i d e s s a t r a k t e r ;
j f r ulmfris U 89. I i n s k r i f t e n finnas f . ö. y t t e r l i g a r e t v å e x e m p e l p å Ä-bortfall (ans hans, an hann).
S ö n e r n a s n a m n ä r o a l l a k ä n d a ; o m d e t j ä m f ö r e l s e v i s s ä l l s y n t a Gimnbiorn se Sö 278; Sighvatr
ä r t ä m l i g e n r i k l i g t b e l a g t (se Sö 317), o c h Asbiorn ä r m y c k e t v a n l i g t i r u n i n s k r i f t e r . O m f a d e r n s
n a m n Toki s e U 201.
U 586 tillhör en t i d i g t y p a v uppländska ristningar m e d r u n o r n a inom enkla oornerade
slingor. E n p å dessa s t e n a r o f t a å t e r k o m m a n d e f o r m u l e r i n g ä r kuþ ialbi x ans x ot x uk salu bitr x
þan x an x karþi x til x , j f r U 69, U 338, TJ 3 7 1 o c h TJ 5 3 9 . H a d o r p h s l ä s n i n g it uk satu ä r givetvis
f e l l ä s n i n g f ö r ot (eller at) uk salu.
E t t p a r m i l S o m TJ 5 8 6 å t e r f i n n a s t v å r e p r e s e n t a n t e r f ö r s a m m a » r i s t n i n g a r i G u n n a r s s t i l » ,
n ä m l i g e n TJ 5 1 8 o c h U 539. Ä v e n d e n a n d r a B r o s t e n e n , d e n n u f ö r s v u n n a TJ 587, t o r d e h a
varit av d e n n a ålderdomliga typ.
478
U P P L A N D . N Ä R D I NG H U N D R A H Ä R A D .
j* /N' M .
jr Ü
' 1.
g
Fig. 323. U 687. Bro, Edsbro sn. E f t e r teckning av Rhezelius i Monumenta Uplandica.
5 8 7 . Bro, E d s b r o sn.
L i t t e r a t u r : J . Rhezelius, Monumenta Uplandica ( F e 6) s. 60 (tryckt i U F T , h . 32, 1915—17, s. 28), R 650 n:r 22;
O. Celsius, Svenska runstenar ( F m 60) 1, s. 108.
D å Rhezelius d e n 8 oktober 1635 besökte Bro, i a k t t o g h a n e t t r u n s t e n s f r a g m e n t : » P å P ä d h e r
L a r s o n s g å r d i bro, ligger denne [\H (är s v a r t som kohl) r ä t wid f ö r s t u g u doren.» I R 5 5 0
skriver h a n o m f r a g m e n t e t : »Denne föliend sonderslagne R u n s t e n , h a f u e r e n underlig f e r g a , ä r
s w a r t som beek, och ä r g l i t t r a n d e n ä s t a n som s w a r t M armors ten, eler som d e t s w a r t a stenslagh
n u t i l h ö g e personers g r a f w a r brukas, och af f r e m m a n d o m l a n d o m föres. Af d e n e stens skrifft
h a f w e r m a n i n g e n rättelse, m e h r ä n det, at, d e t R u n e sten w ä r e t h a f w e r . J n t e t weet n å g o n eller
o m h o n o m berätta.» — O. Celsius a n g e r stenens p l a t s e f t e r Rhezelius (»Äsbro sochn. p å P e d e r larssons g å r d i Broo, W i d dören») och tillägger: »Är sönderslagen och f ö r d e r f v a d , och k a n e j läsas.»
O m s t e n a r t e n se ovan. F r a g m e n t e t s m å t t v a r enligt Rhezelius' t e c k n i n g 6 V 2 X 21ß k v a r t e r ,
d . v. s. h ö j d e n 0,96 m., bre dde n 0,37 m .
I n s k r i f t (enligt Rhezelius):
- I — r . . . --u 5
10
Rhezelius h a r e n d a s t k u n n a t upptill urskilja e t t vackert k o r s av s a m m a t y p som det, vilket
h a r p r y t t U 586, s a m t t v å r u n o r ; de övriga ä r o endas t m a r k e r a d e m e d l o d r ä t a huvudst a v a r .
1—6 h a s t å t t i d e n y t t r e s l i n g a n och 7—10 i e n inre.
D e t g e n o m Rhezelius k ä n d a f r a g m e n t e t h a r u t g j o r t toppstycket a v e n r u n s t e n , som sannolikt
h a r t i l l h ö r t s a m m a i n t r e s s a n t a och ålderdomliga t y p som U 586, vilken Rhezelius icke k ä n d e till.
587. B E O , E D S B E O SN.
479
588. GÄESTA, E D S B E O SN.
ajl^ â f f h - o ^ o c b t î
*$k[
f *
Fig. 324. U 588. Gärsta, Edsbro SD.
E f te r teckning av Rhezelius i Monumenta Uplandica.
4*'riti tv'i>£ .^ítnmtrií^ém.
Fig. 325. U 688. Gärsta, Edsbro sn.
5 8 8 . Gärsta, Edsbro sn.
L i t t e r a t u r : B 568, L 286. J . Bureus, F a 6 s. 186 n:r 107 (Rhezelius), F a 5 n:r 500; J . Rhezelius, Monumenta
Uplandica (F c 6), s. 60 (tryckt i UFT h . 32, 1915—17, s. 28), R 550 n:r 20; J . Peringskiöld, Monumenta 2, hl. 159;
O. Celsius, Svenska runstenar (F m 60) 1, s. 106; F. V. Radioff, Beskrifning öfver norra delen af Stockholms län 2
(1805), s. 158; UFT h. 2 (1872), s. 18.
A v b i l d n i n g a r : Rhezelius, teckning (i Monumenta Uplandica och i R 550); D. Stahl och J . Hadorph, träsnitt
(i Peringskiölds Monumenta och B 568; i Monumenta är signaturen D S med bläck ändrad till P . H., d. v. s. Petrus
Helgonius).
,
D e n n a r u n s t e n , som l ä n g e h a r v a r i t f ö r s v u n n e n , f a n n s e n l i g t R h e z e l i u s » P å g e r s t a g ä r d e
w i d h A l m . wegen» (Monumenta Uplandica). V i d a r e o m t a l a s a t t »f\H w e n d e r s i g o s t e r söder.» E n
l i g t P a 6 s t o d s t e n e n » P å G ä r s t a g ä r d e w i d h grinden.» P e r i n g s k i ö l d s Monumenta: » G ä r s t a g r i n d »
(B 5 6 8 o c h L 2 8 6 : » G e r s t a grind»). O. Celsius be s ökt e s t e n e n d e n 2 8 m a j 1728. H a n a n t e c k n a r :
» D e n ä r e n s t o r s t e n , s t å r e i j r ä t t , o c h ä r af t e m p e s t a t i b u s illa f a r e n . T i d e n w a r f ö r K o r t a t
besee honom.» R a d l o f f : »Vid J ä r s t a ä r e n R u n s t e n m e d n å g r a f å boks t ä f vor . »
H ö j d o m k r i n g 1,50 m . , s t ö r s t a b r e d d o m k r i n g 1,20 m . R i s t n i n g s y t a n h a r t y d l i g e n v a r i t h å r t
v i t t r a d o c h i n s k r i f t e n m y c k e t svårläst. D e b e v a r a d e l ä s n i n g a r n a g e i n g e n m e n i n g .
I n s k r i f t (enligt B 568) :
ia • t t þ t • a þ s a n R n a • n n n
5
10
15
480
UPPLAND. NAEDINGHÜNDRA HÄRAD.
Fig. 326. U 688. Gärsta, Edsbro sn. E f t e r B 568.
Till läsningen : 3 t h a r bst endast t . v. om hst.
4 t s t å r u p p och ned ; b s t också t . h. om hst. 5 þ ä r
vänd. 6 t h a r ensidig b s t och s t å r u p p och ned. 10 a
h a r b s t endast t . h. om h s t ; bst s t å r n ä s t a n vinkel
r ä t t m o t hst. 15 n och 17 n h a bst endast t . h. om
hst. — Rhezelius' läsning avviker p å flera p u n k t e r
f r å n H a d o r p h s m e n ger icke heller någon mening.
I Monumenta
Uplandica anmär ker Rhezelius, a t t
»Skriften syns illa», och så h a r uppenbarligen v a r i t
förhållandet. I R 550 u t t a l a r h a n sig utförligare:
» Denne Runastenen ä r icke til läsandes f ö r t y a t h a n
ä r förbrender af eld. Och seija alle m e n d e r i Sochnen,
q,t en bonde i Broo h a f w e r welat t a g a honom dädan,
och miste s å sin helsa derigenom, a t h a n w a r siuk
s å länge h a n lefde. Förskrefne stens skrifft wändes
öster södher, och sielfwe sten s t å r lutadh. Wore
märkeligh, om denne skrifft wäl syntes a t h o n k u n d e
expliceras, f ö r d ä n märkelige figur som på be: te sten
står. Neml." en K a r l mz en Crona p å hufwudet, och
den ena h a n d e n lijka soin oplyfttandes, och den a n d r a
h a n d e n neder wtmedh sijdan, som m a n klarare af
Figuren soin efterfölier noghsampt see kan.» Den
k r ö n t a figuren k u n d e Hadorpli icke urskilja; h a n ser
i stället n e d r e armen av e t t kors.
A t t r u n o r n a 15—17 u p p f a t t a t s som t r e n-runor
ä r en tillfällighet och bör icke föranleda n å g r a slutsatser om runmagi.
D å stenen numera ä r försvunnen, k a n man icke göra a n n a t än fastställa, a t t inskriften re
d a n på 1600-talet var oläslig. Enligt en tradition p å orten skall runstenen h a lagts i n i den
gamla landsvägsbron vid Grärsta.
589. Räkinde, E d s b r o sn.
L i t t e r a t u r : L 287. J . Bureus, F a 6 s. 186 n:r 108 (Khezelius), F a 5 n : r 501; J . Rhezelius, Monumenta Up
landica (F c 6), s. 61 (tryckt i U F T h . 32, 1915—17, s. 29), E 550 n:r 21; O. Celsius, Svenska runstenar ( F m 60) 1,
s. 107; U F T h . 4 (1872), s. 18.
D e n fragmentariska runstenen, som länge h a r varit försvunnen, f a n n s vid Rhezelius' besök
d e n 8 oktober 1635 » W i d h Räkinde p å wester sijdan gården widh porten» (Monumenta Uplandica).
N ä s t a n ordagrant samma u p p g i f t l ä m n a r Rhezelius i R 550: » W i d h Räkinde byen, p å wester
sidan gården.» Stenen h a r troligen försvunnit redan u n d e r 1600-talet; i RansaJcnin garna 1667—84
nämnes den icke, och den ä r icke k ä n d av H a d o r p h . Celsius, som besökte Gärsta-stenen (U 588)
å r 1728, h a r uppenbarligen icke sett Räkinde-stenen.
Fragmentets h ö j d h a r varit omkr. 0,65 m . och bredden omkr. 0,75 m. Ristningen v a r tyd
ligen vid Rhezelius' besök svårt vittrad. I R 550 skriver h a n : »På denne Runstenen finnes
alenast n å g r a Runabokstäfwer som figuren vtwijsar, hwilka i n t e t vttydas k u n n a , effter h ä r ä r
hwarken begynnelsen eller enden på stenens skrifft och innehåld, och desse f å bokstäfuer syntes
icke eler r ä t wäl.» Celsius skriver, tydligen med Rhezelius som källa: »Denna sten ä r sönder
slagen, och finnes p å honom warken begynnelse eller ände. D h e f å bokstäfwer som qwar äro,
k u n n a e j eller wäl läsas.»
588. GÄRSTA, EDSBRO SN.
589. R Ä K I N D E , EDSBRO SN.
•590. B U R V I K , K N U T B Y S N .
$ «finît
481
tvíjtfr
^ f l n r o * > « f n OC&nrgjSîiî 3^
y
W
;
w
'
h
J
U
»
/
2
-
^
« £ * <ð*tA£ Ith.
-
—
*r . v ^ -
_
x
lH. s
F i g . 327. U 589. Räkinde, Edsbro sn.
E f ter teckning av Rhezelius i Monumenta Uplandica.
Fig. 328, U 589. ßäkinde, Edsbro sn.
Efter teckning av Rhezelius i R 550.
I n s k r i f t (enligt Rhezelius):
i k a k- 1 • a k i n i
5
10
Till l ä s n i n g e n : 2 k ocli 4 k ä r o v ä n d r u n o r ; 6 t ä r s t u p r u n a . I l i k h e t m e d Gärsta.-stenen
(U 588) v a r R ä k i n d e - s t e n e n r e d a n p å 1600-talet oläslig. A t t m e d u t g å n g s p u n k t f r å n R h e z e l i u s '
t e c k n i n g a v d e n f r a g m e n t a r i s k t b e v a r a d e i n s k r i f t e n f r a m s t ä l l a n å g o n g i s s n i n g o m dess i n n e h å l l
måste d ä r f ö r sägas vara meningslöst.
I »Specification oppå clhee Monumenter och Antiquiteter som m a n h a f w e r k u n n a t opspana u t h j
Ohlands Frödsåkers och Närdinghundrats Häradher» (Bansaknivgarna 1667—84) säges u n d e r »Edzbroo
Sochn» bl. a.: »Uppå Ähssby backa finnes och m å n g a Runsteenar och J ä t t e griffter.»
A t t m e d »Runsteenar» h ä r å s y f t a s resta stenar u t a n inskrift ä r alldeles klart. I s a m m a skrivelse,
e t t p a r rader längre ned p å sidan, finner m a n under »Knuteby Sochn» uttrycket »många Runsteenar,
d o c h u t h o m s k r i j f w e l s s e , samp t stoora Jordhöögar». Även p å a n d r a ställen i Ransakningarna
har tydligen ordet r u n s t e n n y t t j a t s för a t t beteckna b a u t a s t e n .
590. Burvik, K n u t b y sn.
P i . 135.
L i t t e r a t u r : B 570, L 288, D 2:268. J . Peringskiöld, Monumenta 2, bl. 160; F . V. Radloff, Beskrifning öfver
norra delen af Stockholms län 2 (1805), s. 178; R. Dybeck, Runa (fol.) h . 5 (1872), s. 76; UFT h . 3 (1873), s. 55 f.;
E . Brate, Anteckningar 1916 (ATA).
Ä l d r e a v b i l d n i n g a r : Osign. teckning i F 1 8, bl. 48; D. Stahl och J . Hadorph, träsnitt (i Peringskiölds Mo
numenta och B 570; i Monumenta är signaturen D S med bläck ändrad till P. H., d. v. s. Petrus Helgonius); Dybeck,
D 2:268; Brate, foto 1916 (ATA).
6 1 — 4 5 8 8 7 . Upplands
runinskrifter.
482
UPPLAND. NÄRDINGHUNDKA HÄRAD.
R u n s t e n e n s t å r i en åker, o m k r i n g 5 0 0 m. ÖSÖ o m
Burvik, 150 m . N o m s j ö n S å t t e r n , i södra k a n t e n a v
två, s t e n i g a k u l l a r i åkern. S t e n e n skymmes av kullarna
och ä r d ä r f ö r k n a p p a s t synlig f r å n landsvägen, som g å r
150 m . N om stenen. P l a t s e n , som av allt a t t d ö m a ä r
d e n u r s p r u n g l i g a , ä r u t m ä r k t p å Geologiska k a r t b l a d e t
» R å n ä s ».
I Peringskiölds Monumenta anges stenens p l a t s v a r a
vid »Yla, som n u kallas B u r w i j k » . D e n v a r d å »kulliggiande» i »Yla ö s t r a gärde». (B 5 7 0 : »Yhla gärde»;
L 288: »Yla, Ö. gärdet».) Radloff: »En R u n s t e n ä r p å
Burviks ä g o r m e d påskrift.» I Runa (fol.) omtalar Dy
beck, a t t »stenen v i d Yla, n u , sedan Y l a l a d u g å r d blifvit
nedlagd, Burvik, s t å r i byns ö s t r a gärde, e j l å n g t f r å n
s j ö n S å t t e r n . H a n ä r nyligen å t e r rest. J a g t o g e t t
n o g g r a n t a f t r y c k af hela ristningen.» I SveriJces Runur
kunder meddelar D y b e c k : »Stenen ä r f ö r f e m å r sedan
å n y o r e s t p å s i t t g a m l a r u m i byns södra gärde.» Y i d
B r a t e s besök 1916 l u t a d e stenen s t a r k t , vilket f r a m g å r
a v h a n s foto.' B r a t e a n t e c k n a r om stenens p l a t s : »Det
ä r r ä t t l å n g t öster om Burvik, som "runstenen s t å r p å
södra sidan a v d e n östligaste bergbacken i gärdet, som
ligger e t t l i t e t stycke v ä s t e r om e t t s t o r t avloppsdike,
vilket m y n n a r u t i sjön. R u n s t e n e n s plats ä r 290 st e g
söder o m landsvägen och u n g e f ä r l i k a l å n g t f r å n d e n
Fig. 329. U 590. Burvik, K n u t b y sn.
E f t e r B 570.
n u v a r a n d e sjöstranden. R u n s i d a n ä r v ä n d f r å n sjön. 10
s t e g n o r d o s t o m r u n s t e n e n finnes e n samling stenar, som
ä r tr ia n ge l form i g m e d svagt i n b u k t a d e sidor, som till äventyrs k a n v a r a en f o r n g r a v m e n möj
ligen ock u p p h ä m t a d u r å k e r n bredvid. A n n a r s finnas i n g a f o r n g r a v a r i närheten.» D e n sten
samling som B r a t e o m n ä m n e r å s y f t a s m e d f ö l j a n d e o r d i Sveriges geologiska undersökning 27,
s. 5 6 : »Ö. om Burvik, vid en r u n s t e n , e t t p a r sättningar.» R u n s t e n e n n ä m n e s e j i F . B e r g m a n s
berättelse över fornminnesinventeringen i K n u t b y s n å r 1926. Y i d runinskriftsinventeringen 1936
lutade s t e n e n mycket s t a r k t , v a r f ö r d e t föreslogs, a t t d e n skulle resas. Genom Riksantikvarie
ä mb e te ts f ö r s o r g u t f ö r d e s a r b e t e t å r 1943.
Vitröd g r a n i t m e d kvartsinslag. H ö j d 1,61 m., bredd 1,21 m . Y t a n ä r o j ä m n , men rist
n i n g e n ä r d j u p t och k r a f t i g t h u g g e n .
Inskrift :
• ranbRarn • iRt • rasa • s t a n • aftR - s a u r • s a n • uRhRalm • nuk - fuilhR • f r i h a s • arfR • ustain •
5
10
15
20
25
30
35
40
45
50
55
Ra(g)nbiorn let rœisa stœin æftÍR s a u r sinn Vi(g)hialm, oJc Fullugi[?), Frøygæiiisft)
60
arfi. Øystæinn.
» R a g n b j ö r n l ä t r e s a s t e n e n e f t e r sin . . . V i g h j ä l m o c h Fulluge, F r ö g e r s arvinge. Östen
(ristade).»
Till läsningen: I n s k r i f t e n ä r p å v a r j e p u n k t tydlig. R i s t n i n g s l i n j e r n a äro d j u p a , och hugg
ningstekniken ä r d e n s a m m a som p å U 593. — H a d o r p h (B 570): Sk f ö r e 1 r saknas; sk e f t e r
8 n h a r f o r m e n av e t t kors ( + ), och s k e f t e r 2 3 R h a r u p p f a t t a t s som e t t kryss (*). — Dybeck: S k
e f t e r 11 t b e s t å r p å t e c kni nge n a v t v å p u n k t e r (:). — B r a t e : 4 5 n .
590—591. BURVIK, KNUTBY SN.
483
I n s k r i f t e n ä r i flera avseenden egendomlig, vilket föranleder Carl Säve a t t betvivla l ä s
n i n g e n s riktighet: »Inskriftens läsning, som till en del påtagligen ä r oriktig, torde blifva r ä t t a d ,
n ä r R . Dybeck hinner u t g i f v a sin uppteckning deraf » ( U F T h . 3, 1873, s. 56). Som ovan f r a m
hållits, ä r läsningen emellertid f u l l t säker, och Dybeck läste alla r u n o r n a p å samma s ä t t som
Hadorph.
Runföljden ranbRarn återger troligen e t t mansnamn Bagnbiorn. N a m n e t ä r visserligen eljest
icke belagt, m e n båda leden äro j u vanliga i n a m n , t . ex. Bagnfastr, Fastbiorn. Skrivningen
ran — f ö r v ä n t a t rakn — påträffas också i a n d r a inskrifter, t . ex. U 168 ranfastr, U 215 raniltr,
Bagnhildr.
31—37 URhRalm återger e t t Vihialm (ack.) eller e t t Vighialm (ack.); om dessa n a m n
se Sö 37, 209, 276, 298.
D e n egendomliga r u n f ö l j d e n 41—46 f u i l h R läses a v B r a t e oriktigt f u i l n R , och h a n u p p f a t t a r
d e t som »ett kvinnonamn Fyllni, som väl betecknar en d o t t e r till d e n avlidne». Säve [UFT)
tolkar r u n f ö l j d e n med tvekan som Folke. Troligare är, a t t ristaren h a r å s y f t a t d e t i Uppland
u n d e r vikingatiden vanliga m a n s n a m n e t Fullugi.
Ä n n u större svårigheter m ö t a vid tolkningen av r u n f ö l j d e n 47—52 frihas. 50—52 has upp
f a t t a s av Säve och B r a t e som hans. D å m a n h ä r s n a r a s t v ä n t a r e t t mansnamn i genitiv, skulle man
emellertid kanske våga förmoda, a t t denne oövade ristare p å d e t t a s ä t t h a r sökt återge a t t
FrøygæiRS, genitiv av d e t välstyrkta mansnamnet. D e t förekommer i skrivningen f r i k i R p å den
icke l å n g t avlägsna stenen U 518. Om dessa förslag äro riktiga, u t g ö r a de exempel p å deu svårig
het, som mindre säkra runristare o f t a h a h a f t , d å d e t gällde a t t skriva p e r s o n n a m n ; se S. B. F .
J a n s s o n , Runinskrifter
i Norrtäljetrakten (i: Norrtäljetrakten under forntiden, 1945), s. 66 noten.
I n s k r i f t e n s sista n a m n ä r givetvis d e t vanliga mansnamnet Øystæinn. Säve (i UFT) och
B r a t e tolka inskriftens slut som »hans arvinge Osten», en tolkning som dock stöter p å stora
svårigheter. I stället torde m a n bö r a u p p f a t t a inskriftens sista n a m n som namnet p å ristaren.
P å samma sätt, d. v. s. med verbet risti eller hiogg utelämnat, signeras t . ex. Sö 266 och 312.
D e n senare ristningen h a r förövrigt u t f ö r t s av en person m e d samma n a m n ; Sö 312 slutar näm
ligen också m e d n a m n e t Øystæinn (aystain). D e n n e skicklige sörmländske r u n m ä s t a r e ä r själv
f a l l e t icke samme m a n som den ovane ristare, som h a r u t f ö r t U 590.
I runföljden 24—27 saur tvingas m a n a t t r ä k n a med en felristning. Säve översätter ordet
med »svärfader(?)»; h a n torde d ä r f ö r h a r ä k n a t med a t t r u n o r n a 25 a och 26 u av ristaren h a
omkastats: saur i st. f . suar, fsv. svær, m. 'svärfader'. D e t t a ord, skrivet suer, förkommer i e t t
p a r uppländska r u n i n s k r i f t e r (L 179 Broddbo, S k u t t u n g e s n ; D 1:239 Björklinge prästgård).
N å g o n säker tolkning av r u n f ö l j d a n saur kan emellertid e j givas.
D e n otymplighet som u t m ä r k e r inskriftens formulering präglar också ristningens ornament.
Som ovan påpekats, finnas vissa överensstämmelser mellan Burviksstenen och runstenen i
Ortala sjöhage (U 593). D e ä r o möjligen u t f ö r d a av samme ristare, d. v. s. Øystæinn. Likheter
i skrivningar och huggningssätt finnas också mellan dessa i nskr i f t er och U 567 (Lohärads kyrka),
m e n den sistnämnda ristningen måste sägas vara ä n n u klumpigare utförd.
Om R-runan som tecken f ö r i- och e-ljud se U 537 och U 567.
591. Burvik, K n u t b y sn. N u i K n u t b y k y r k a .
Pl. 136.
L i t t e r a t u r : S . B. F . J a n s s o n , F y n d r a p p o r t
25
/î 1943 (ATA).
E t t f r a g m e n t av e n r u n s t e n påträffades, d å U 590 restes sommaren 1943. F r a g m e n t e t l å g
bland a n d r a stenar vid den kullfallna runstenen. D e t flyttades i oktober samma å r till kyrkan
och uppställdes vid östra korväggens n o r r a hörnpelare.
484
UPPLAND. NÄED1NGHUNDEA HÄRAD.
R ö d a k t i g granit.
huggen.
M å t t 0,60 X 0,40 ni. Tjocklek 11 cm. Ristningen ä r g r u n t men skickligt
Inskrift:
. . . k•auk . . .
...
ok ...
» . . . och . . . »
592. Gränsta, K n u t b y sn.
P l . 136.
L i t t e r a t u r : L 289, I) 2:269. C. Hagelberg, Anteckning i Liljegrens Fullständig Bautil 1 (ATA); E . Dybeck,
R u n a (fol.) h . 5 (1872), s. 76; U F T h . 3 (1873), s. 56; E . Brate, Anteckningar 1916 (ATA); F . Bergman, Inventering i
K n u t b y sn 1926 (ATA).
Ä l d r e a v b i l d n i n g a r : C. Hagelberg, teckning (1745) i Fullständig Bautil 1; Dybeck (D 2:269); Brate, foto 1916
(ATA).
R u n s t e n s f r a g m e n t e t s t å r i trädgården till G r änst a n:r 2, 20 m. 0 om mangårdsbyggnadens
huvudingång.
D e n f ö r s t a u p p g i f t e n om stenen finner m a n p å C. Hagelbergs teckning 1745: »Denna Run
sten finnes i Roslagen, K n u t b y sochn och G r ä n s t a Rusthåld, d ä r ä s t h a n l e g a t i en Källarmur,
och d e t som felas ä n n u i grundwalen af m u r e n inne. Optagen och n o g a a f r i t a d 1745 den 9Aug. af C : H . obs: P å samma backe, d ä r källaren n u är, h a r samma R u n s t e n f ö r 3 0 å h r sedan
stådt, d å h a n warit hel, och äro wid samma tid, u n d e r g r ä f n i n g e n därstädes n å g r a U r n o r af 1er
f u n d n e , som sedermera förkommit.»
I Liljegrens Runurkunder
uppges, e f t e r Hagelberg, a t t stenen ä r »lagd i en källaremur».
D e t v a r med ledning av d e n n a Liljegrens uppgift, som Dybeck efterforskade stenen. I uppsatsen
»Roslagen» (Buna [fol.] h . 5, 1872, s. 76) skriver h a n : » I Gränstad sporde j a g . . . fiket e f t e r en
runsten, som enligt Liljegren (289) skulle finnas i en källarmur. D e t kom, e f t e r h v a r j e h a n d a
ordabyten, f r a m a t t stenen f ö r icke länge sedan, svårt styckad, blifvit förspridd i grunden till
e t t ladugårdshus, eller loge. J a g begaf m i g dit. J a , d e r syntes verkligen n å g r a stycken af en
blekröd sandsten 1 , utaf hvilka dock b a r a d e t största hade runor, nämligen dessa i t v å a f b r u t n a
r a d e r . . . YW^ • KITI • I • • • samt . . . þ | h : N Þ h f t • • • • B a r a e t t stycke af runstens ena ristade
k a n t v a r således i dagen. E t t s t o r t n ö j e v a r m i g beröfvadt genom ofoget. J a g h a d e så gerna
velat t a g a riktig r e d a p å d e n n a kanske märkliga inskrift, hvilken, såsom r e d a n af ofvanstående
finnes, Hagelberg säkerligen icke alldeles r ä t t u p p f a t t a t — i källaren.» I Sverikes runurkunder
2 lämnas följande u p p g i f t om f r a g m e n t e t s plats: »Detta stycke af en r u n s t e n ä r i g r u n d e n till
e t t uthus.» I UFT uppges: »En b i t af denne r u n s t e n finnes qvar och sitter inmurad i stenfoten
till en i senare tider bygd ladugård.» D å B r a t e besökte G r änst a å r 1916 a n t e c k n a r h a n : »En
ligt u p p g i f t i L . 289 f r å n Hagelbergs teckningar å r 1745 v a r runstenen i G r änst a lagd i en källar
m u r . Dybeck f a n n n å g r a stycken a v den, av vilka blott d e t största h a d e r u n o r , i grunden till
e t t ladugårdshus eller loge, och d e t ä r d e t t a största stycke, som av m i g anträffades i t r ä d g å r d e n
till gästgivaregården Gränsta n r 2 öster o m byggnaden vid infartsvägen, d ä r d e t ställts u p p p å
e n a n n a n sten.» P å d e n n a plats s t å r f r a g m e n t e t f o r t f a r a n d e kvar.
1
I sina anteckningar 1916 h a r Brate påpekat detta f e l : »Runsten ä r av granit med en myckenhet röd fältspat
vilket föranlett Dybecks antagande av sandsten.»
591. B U R V I K , K N U T B Y SN.
485
592. GRÄNSTA, KNUTBY SN.
Fig. 330. U 592. Gränsta, Knutby sn. E f t e r teckning av C. Hagelberg.
R ö d granit. Stenen ä r ristad på t v å sidor, vilka h a h u g g i t s till r ä t vinkel m o t varandra.
H ö j d 0,43 m.; ristningsytornas bredd 0,27 m . och 0,20 m. Ristningen ä r delvis n å g o t sliten, men
i n s k r i f t e n ä r tydlig. Av d e n n a ä r o t r e delar bevarade p å f r amsi dan och t v å delar p å den m o t
f r a m s i d a n vinkelräta k a n t e n .
I n s k r i f t (med d e t inom [ ] supplerat e f t e r C. Hagelberg):
. . . semni • ok • ot irikr • ok • shktirikr • ok • a skaiR r a . . . iftiR •] luþinf ] . . . [skaiR • riti • efftiR •
5
'lO
15
20
25
30
35
40
45
50
55
, . . ujþin : faþur • [siRa . . .
60
65
70
. . . -œmni oTc OtryggR olc Sigtryggn
ceftÍR Luðin, faður pæÍRa{?).
alc AsgceÍRR ræ[istu stcein?] œftÍR Ludin . . . \Á\sgœÍRR retti
» . . . -ämne och Otrygg och Sigtrygg och Asger reste stenen e f t e r L u d e n . . . A s g e r reste
e f t e r Luden, deras (?) fader.»
Till läsningen: D e t ä r givetvis svårt a t t med fullkomlig säkerhet bestämma, i vilken ord
n i n g d e n n a i n s k r i f t skall läsas. Liljegren och C. Säve (i UFT) b ö r j a med 28 a och f o r t s ä t t a till
4 5 n ; d ä r e f t e r 1 s till 27 k. R u n o r n a »på kanten» (46 s — 7 1 a) läsa också de sist. D e t t a ä r
möjligen riktigt, m e n d e n ovan a n f ö r d a ordningsföljden torde f å e t t visst stöd a v Hagelbergs
t e c k n i n g och av innehållet. N å g o n betydelsefull skillnad uppkommer emellertid icke i tolkningen
genom d e n n a avvikelse i inskriftspartiernas ordning. — Alla n u bevarade r u n o r ä r o f u l l t säkra.
2 e ä r tydligt stunget. Av 9 t återstår n u m e r a i f r a g m e n t e t s överkant endast vänst r a bst. Av
3 5 a k a n möjligen i f r a g m e n t e t s nedre k a n t urskiljas svaga spår av h s t . I 4 3 þ u t g å r bst f r å n
r a m l i n j e r n a ; j f r 61 þ och binderunan 65 aþ, som h a u n g e f ä r samma form.
Hagelberg: P å bläckteckningen k u n n a f ö l j a n d e f e l konstateras: 5 5 i ; sk e f t e r 63 n endast
•en p u n k t (• i st. f . :); r u n a n 66 u ä r uteglömd. — Dybeck: . . . ka ï r - riti - i
þin : faþur • Vid
486
UPPLAND. NÂEDINGHUNDEA HÄRAD.
D y b e c k s besök, d å s t e n e n l å g i e n g r u n d , v a r s å l u n d a e n d a s t k a n t s i d a n , m e d r u n o r n a 4 7 k—
67 r, synlig. — B r a t e : V i d B r a t e s besök f a n n s a v s t e n e n l i k a m y c k e t som f . n .
B u n f ö l j d e n 1—5 semni u t g ö r u p p e n b a r l i g e n s l u t e t a v e t t n a m n . A v d e t b e v a r a d e s t e n f r a g
m e n t e t och ä n n u tydligare a v Hagelbergs teckning f r a m g å r det, a t t ristningen p å d e n n a sida
h a r g å t t ganska långt ned, och m a n k a n d ä r f ö r l u g n t r ä k n a m e d a t t n a m n e t ursprungligen h a r
i n n e h å l l i t y t t e r l i g a r e n å g r a r u n o r . P å e t t r u n s t e n s f r a g m e n t i M a l s t a k y r k a (U 562) finner m a n
bl. a . e t t n a m n , s o m h a r s l u t a t p å s a m m a s ä t t -— ...rsemni. D ä r f r a m s t ä l l e s d e n gi s s ni nge n, a t t
n a m n e t h a r v a r i t Kar(j)scemni.
M e d a l l s a n n o l i k h e t h a r e t t l i k a r t a t n a m n s t å t t p å U 592. —
8 — 1 4 otirikr k a n icke å t e r g e n å g o t a n n a t ä n d e t v ä l k ä n d a m a n s n a m n e t OtryggR, o c h r u n f ö l j d e n shktirikr å s y f t a r o t v i v e l a k t i g t n a m n e t SigtryggR. D e b å d a n a m n e n g e s å l u n d a e t t e x e m p e l
p å v a r i a t i o n . N a m n e t OtryggR ä r h i t t i l l s b e l a g t i f e m u p p l ä n d s k a i n s k r i f t e r ; se v i d a r e S ö 217.
O m SigtryggR s e U 98. O m n a m n e t AsgœiRR se U 3 5 0 o c h o m Ludinn s e U 348.
P å H a g e l b e r g s t e c k n i n g a v s l u t a s i n s k r i f t e n m e d r u n f ö l j d e n 6 8 — 7 1 siRa. S ä v e t ä n k e r s i g
t y d l i g e n e n f e l r i s t n i n g eller f e l l ä s n i n g : »Sana (el. þ a Í R a ? ) » . D e t ä r j u t ä n k b a r t , a t t s t e n e n h ä r
i k a n t e n k a n h a v a r i t s k a d a d o c h svårläst. I a l l a h ä n d e l s e r f ö r e f a l l e r e n f e l l ä s n i n g a v H a g e l
b e r g r i m l i g a r e ä n e n s å s v å r a r t a d f e l s t a v n i n g a v r i s t a r e n . J f r d o c k surban [J 593, s o m k a n s k e
skall å t e r g e e t t Þorbiorn, o c h saur U 590, s o m m ö j l i g e n k a n t ä n k a s å t e r g e fadur.
U 5 9 2 g ö r , f r ä m s t g e n o m s k r i v n i n g e n ok o c h g e n o m r u n f o r m e n ß, e t t j ä m f ö r e l s e v i s u n g t
i n t r y c k . B i s t n i n g e n t o r d e h a t i l l k o m m i t u n d e r 1100-talets b ö r j a n .
Anm. Ransakning arna 1667—84 meddela f r å n »Knuteby Sochn» endast: »Widh Ahsby finnas
m å n g a R u n s t e n a r , d o c h u t h o r n s k r i j f w e l s e 1 , s a m pt stoora Jordhöögar och steen rössior.»
1
Spärrat av S. J .
Yädilü ocli H ä y e r ö skeppslag.
Socknar: Väddö, H ä v e r ö och Singö.
E r å n Vä ddö och H ä v e r ö skeppslag äro e n d a s t en r u n s t e n (U 593) och e t t större runstens
f r a g m e n t (U 594) k ä n d a .
R u n s t e n e n v a r k ä n d r e d a n av Bureus, som själv undersökte och avbildade den. N å g r a f r a g
m e n t , a v vilka n u m e r a e n d a s t d e t s t ö r s t a ä r i behåll, påträffades vid s l u t e t a v 1800 t a l e t och
b ö r j a n a v 1900-talet (U 594).
593. Ortala sjöhage, V ä d d ö sn.
P l . 137.
L i t t e r a t u r : B 241, L 625, D 2: 267. J . Bureus, F a 6 s. 147 n:r 245 (Bureus' egen uppteckning), s. 186 n:r 109
(Rhezelius), F a 5 n.r 472, F a l s . 102; J . Rhezelius, Monumenta Uplandica (F c 6), s. 68 (tryckt i U F T h . 32, 1915 ;
s . 34), R 550 n:r 23; Ransakningarna 1667—84; J . Peringskiöld, Monumenta 3, bl. 83; N. Celsius (resp. Laurentius
Sepelius), Roslagia (1721), s. 40; P . Dijkman, Historiske Anmärckningar (1723), s. 96 f.; O. Celsius, Svenska runstenar
(F m 60) 1, s. 109; F . V. RadlofE, Beskrifning öfver norra delen af Stockholms län 1 (1804), s. 225; R. Dybeck, R u n a
(fol.), h . 5 (1872), s. 75; E . Brate, Anteckningar 1903 (ATA); M. Ohlson, I tidernas skymning (i: Kasberget, tidning
för Stockholms Läns Folkhögskoleförbund, marsnumret 1924), s. 1 f.; O. von Friesen i N a m n och Bygd 18 (1930),
s. 103; J . Sahlgren, Ortnamnen k r i n g Barnens ö (i: Barnens Dagblad 1938, omtryckt i : Ortnamnssällskapets i Uppsala
års s krift 1942, s. 15 f.); S. B. F . Jansson, Runinskrifter i Norrtäljetrakten (i: Norrtäljetrakten under forntiden, 1945),
s. 70 f.
Ä l d r e a v b i l d n i n g a r : Rhezelius, teckniDg (i Monumenta Uplandica och i R 550); Bureus, kopparstick (F f 6
n:r 184); P . Helgonius och J . Hadorph, t r ä s n i t t (i Peringskiölds Monumenta och B 241); Dybeck, teckning (D 2: 267);
Brate, foto 1903 (ATA); M. Ohlson, teckning a. a.; G. Loven, teckning 1926 (ATA); G. Thomsen, foto 1943 (i ATA
och i Jansson a. a. s. 71).
R u n s t e n e n s t å r 400 m . SÖ o m Ortalalund, i ö s t r a sluttningen a v e n åker, tidigare e n del
a v O r t a l a sjöhage, som sträcker sig n e d till Ortalaviken. S t e n e n s plats ä r 4 0 m . V om strand
l i n j e n , 150 m . N o m l ä g e n h e t e n S jöhagen och 350 m . S o m O r t a l a l u n d s brygga. P lats e n ä r
u t m ä r k t p å Geologiska k a r t b l a d e t »Grisslehamn». E t t f ö r y n g r e j ä r n å l d e r n t y p i s k t g r a v f ä l t ligger
5 0 m . N om r u n s t e n e n , se Norrtäljetrakten
under forntiden, s. 99, 101.
Rhezelius, som besökte O r t a l a d e n 19 oktober 1635, beskriver i Monumenta
Uplandica ste
n e n s plats s å l u n d a : » W i d h o r t a l a i engen öster n o r f r å byn, m o t s u n d e t eller vijken wender sigh
ö s te r m o t uijken.» R 550: » J O r t a l a äng, wid w i j k e n eller sundet.» B u r e u s ( F a 6): »millan
O r t a l a och Saltsiön.» Stenen o m n ä m n e s i Ransakningarna:
»Vthi K y r k i a n finnes i n g a Monu
m e n t e r elliest finnes h ä r e n Steen icke olijck e n R u n s t e n p å O r t a h l a ä n g h w a r s s k r i f f t g a n s k a
m ö r c k ä r och icke s k a h l lätteligen s t å a t t läsa.» Peringskiölds Monumenta-. »Ortala Siöhaga i Weddö»
(B 2 4 1 : »Ortala s j ö h a g a » ; L 625: »Ortala sjöhage.») Roslagia (1721): » I n n a v a r c h i a Veddæensi,
e t p r a t o Ortala a d f r e t u m h i c lapis invenitur.» Radioff: » I O r t a l a bys s j ö h a g e ä r e n ansenlig
f r i s t å e n d e R u n s t e n med påskrift.» I uppsatsen »Roslagen» ( R u n a fol.) b e r ä t t a r Dybeck: » I V ä d d ö
socken besågos och a f r i t a d e s d e r e s t e s t e n a r n e vid Edby, m e n f ö r ö f r i g t b a r a n å g r e s m å g r a f kullar vid H u s i n g e och Södersund, d e r e n afslagen 'tor-sten erhölls, ä f v e n s o m i O r t a l a bys sjö-
488
UPPLAND. VÄDDÖ OCH HÄVERÖ SKEPPSLAG.
c\
Ot\
Û^ôSo^t
X "OtíaU öttji m>
Fig. 331. U 593. Ortala sjöhage, Väddö sn.
E f t e r teckning a v Rhezelius i Monumenta Uplandica.
tt'yio:
j««í>fí.
E f t e r teckning a v Rhezelius i R 550.
hage, h v a r e s t kullarnes a n t a l u p p g å r t i l l t j u g u och der, vester o m r u n s t e n e n , å t m i n s t o n e en f a l l e n
b a u t a s t e n ä r . Åtskilliga f o r t l e f v a n d e s ä g n e r o m k u l l a r n e och h ä r f o r d o m f ö r e l u p n a u n d e r l i g a
h ä n d e l s e r antecknades. Af r u n s t e n e n . . . t o g s e t t a f t r y c k , hvilket n å g o t a f v i k e r f r å n d e n baut i l s k a a f r i t n i n g e n . » E n l i g t Sverikes runurkunder » l i g g e r » stenen i O r t a l a sjöhage. B r a t e (1903):
» R u n s t e n e n s t å r r e s t p å O r t a l a l u n d s m a r k 6 0 s t e g f r å n s t r a n d e n af Väddö-viken, n u p å e n åker,
hvilken odlats f ö r e n t i o å r s e d a n m e n f ö r u t u t g j o r t d e l af Sjöhagen, t i l l hvilken d e n g r ä n s a r
i norr.» V i d r u n i n s k r i f t s i n v e n t e r i n g e n 1936 l å g stenen p å k a n t . G e n o m R i k s a n t i k v a r i e ä m b e t e t s
f ö r s o r g restes d e n å r 1942.
R ö d s a n d s t e n m e d g r å inslag. H ö j d 1,02 m., bredd (nedtill) 1,78 m. R i s t n i n g e n ä r d j u p t och
ovanligt k r a f t i g t h u g g e n m e d k lumpiga, k a n t i g a l i n j e r .
Inskrift:
ihulbarn •a u k • uþ
10
Igulbiom
15
iRtu m . . . j f t i • b r u þ u r • s a n - s u r b a n o ulf • t a l u m
20
25
30
35
40
50
ok Aud- . . . letu m[cerki gœrva\ œftÍR broöur sinn Þorbiorn (Styrbiorn?) a Ulfdalum.
» I g e l b j ö r n och Od- . . . l ä t o g ö r a m i n n e s m ä r k e t e f t e r sin broder T o r b j ö r n (eller S t y r b j ö r n ) p å
Ortala. »
Till läsningen : I n s k r i f t e n b ö r j a r och s l u t a r u t a n sk. 8 n h a r b s t e n d a s t å t höger. 10 u h a r
f ö r l o r a t övre delen; r i s t n i n g s y t a n ä r h ä r o j ä m n . E f t e r 13 þ synas vid n e d r e r a m l i n j e n k o r t a
r e s t e r a v f e m r u n o r . R u n a n 18 h a r säkerligen v a r i t I, e h u r u n u e n d a s t n e d r e h ä l f t e n ä r bevarad.
E f t e r d e n n a r u n a finnes e n r u n d f ö r d j u p n i n g , som e j ä r h u g g e n ; dylika r u n d a f ö r d j u p n i n g a r
593. O R T A L A S J Ö H A G E , VÄDDÖ S N .
E f t e r kopparstick av Bureus.
489
E f t e r B 241.
finnas flerstädes i r i s t n i n g s y t a n . 19 R ä r s ä k e r t . E f t e r 2 2 m ä r s t e n e n avslagen. A v 2 3 i, s o m
ä r d e n f ö r s t a r u n a n e f t e r d e t b o r t s l a g n a p a r t i e t , å t e r s t å r e n d a s t e t t k o r t s t yc ke n e d t i l l . 2 4 f
h a r förlorat h s t ovanför bistavarna. 3 4 a ä r säkert. 3 5 n och 4 1 n h a b s t endast p å hst:s högra
s i d a . 3 6 s o c h 4 2 o ä r o t y d l i g a . E f t e r 4 5 f finnes l å g t i s l i n g a n e n f ö r d j u p n i n g , s o m m e d all
sannolikhet ä r huggen.
B u r e u s ( F a 6): S k s a k n a s e f t e r 4 5 f. P å k o p p a r s t i c k e t f ö r e k o m m a d ä r e m o t flera f e l (se flg.
333). — R h e z e l i u s ( F a 6): S k f ö r e 1 i o c h e f t e r 5 0 m; sk e f t e r 4 5 f s a k n a s . I Monumenta Uplandica (och R 550) å t e r f i n n e s p å t e c k n i n g e n e n l ä s n i n g , s o m p å v a r j e p u n k t ö v e r e n s s t ä m m e r
m e d r e s u l t a t e t a v m i n u n d e r s ö k n i n g . — H a d o r p h (B 241): S k e f t e r 8 n h a r f o r m e n a v e t t k r y s s ;
12 r; s k f ö r e 19 R. — D y b e c k : S k f ö r e 19 R; 3 8 r u p p f a t t a s s o m e n b i n d e r u n a er (tø); s k s a k n a s
e f t e r 4 5 f ; sk e f t e r 5 0 m. — B r a t e : ihulbarn - auk - u þ k j t j j • Rtu - m . . . ifti • bruþur • san • surban • o
ulf • t a l u m .
I R 5 5 0 k o m m e n t e r a r Rhezelius i n s k r i f t e n p å f ö l j a n d e s ä t t : »Om d e n n e R u n s t e n ä r n å g o t
a t m ä r k i a och t ä n k i a Neml.n a t dene by p å huilkens egor denne stenen ligger m å t t e w a r a m y c k e t
g a m m a l , 1 d e r af a t t S u r b a n (om h u i l k e n s t e n e n f ö r m ä l e r ) h a f u e r b o d t o c h h a f f t s i t t s ä t e i d ä n n e
byen ortala. 2. derföre a t t tilforende h a f u e r d e n n e byen warit Konungzgårdh d e t h u a r g a m m a l
m a n i s o c h n e n b o r w e t t e o m b e r e t t a , h w i l k e t och d e g a m b l e W a p n e r o c h C r one r , s o m i K y r k a n
b å d e p å b e n k e n o c h eliest p å w e g g e n m å l a d e ä r e s a m m a l e d e s b e t y g a o c h u t w i j s a , a t h ä r h a f w e r
w a r i t k o n u n g z s ä t e i bem: t e O r t a l a b y d e r n u J ä r n b r u k e t är.»
I s i n a a n t e c k n i n g a r 1903 m e d d e l a r B r a t e » f ö r k u r i o s i t e t e n s skull» e n »hos f o l k e t i t r a k t e n
g ä n g s e t y d n i n g af i n s k r i f t e n , s o m s a d e s h ä r r ö r a f r å n e n k o m m i n i s t e r B o r g , som k u n n a t l ä s a
r u n o r . . . : J ö n s o c h J u d r i k h a f v a b e g r a f v a t sin b r o d e r S u r b a r n p å O d e n s a l a s j ö ä n g » .
490
UPPLAND. VÄDDÖ OCH HÄVERÖ SKEPPSLAG.
Av b r ö d e r n a s n a m n ä r e n d a s t d e t f ö r s t a , Igulbiorn, f u l l t k l a r t ; o m d e t t a se U 51. D e t a n d r a
n a m n e t , a v vilket e n d a s t d e t v å f ö r s t a r u n o r n a uþ ä r o oskadade, h a r a v allt a t t d ö m a b e s t å t t
a v sex r u n o r . B r a t e r ä k n a r m e d a t t d e t h a r b e s t å t t a v 7 r u n o r o c h a t t d e n s i s t a r u n a n h a r
v a r i t I, »som lästs dels s o m s l u t l j u d i n a m n e t o c h u d d l j u d i läto'». B r a t e gissar, a t t n a m n e t h a r
v a r i t AudJcetill, vilket emellertid ä r m y c k e t ovisst. T r o l i g a r e t o r d e v a r a , a t t h ä r h a r s t å t t Audbiorn,
s k r i v e t uþbarn, j f r s k r i v n i n g e n ihulbarn. I s å f a l l skulle b r ö d e r n a s n a m n g e e t t e x e m p e l p å v a r i a t i o n .
Ä v e n d e n d ö d e b r o d e r n s n a m n , som m ö t e r i d e n e g e n d o m l i g a skrivningen surban, t o r d e
h a v a r i t s a m m a n s a t t m e d -biörn. H u r f ö r l e d e n skall u p p f a t t a s , ä r givetvis ovisst. M a n k a n ,
s o m B r a t e gör, r ä k n a m e d a t t r i s t a r e n h a r u t e g l ö m t e t t t m e l l a n s och u; n a m n e t skulle i
s å f a l l v a r a Styrbiorn.
M ö j l i g e n ä r s f e l r i s t n i n g f ö r þ; v å g a r m a n r ä k n a m e d e t t d y l i k t över
r a s k a n d e f e l , skulle m a n h ä r h a v a d e t v a n l i g a m a n s n a m n e t Þorbiorn.
D e t s t ö r s t a i n t r e s s e t i d e n n a i n s k r i f t k n y t e r sig t i l l r u n f ö l j d e n o uif • talum, a Ulfdalum.
Y i m ö t a h ä r o r t n a m n e t O r t a l a i en g a m m a l f o r m , vilket r e d a n h a r s t å t t k l a r t f ö r Rhezelius
(se ovan). D i j k m a n k o m m e n t e r a r i n s k r i f t e n : » O r t a l a by h a r f o r d o m h e t a t Ulftala; m e n Ulftalum h ä r , ä r G e n i t . P l u r a l , m e d a n præpositio A g å r f ö r u t h . » O . v. P r i e s e n b e h a n d l a r n a m n e t
i Namn och Bygd 18 (1930), s. 103: » P å e n s t e n i Ortala s j ö h a g e . . . läses o ulftalum vilket inne
h å l l e r O r t a l a s u r s p r u n g l i g a f o r m : eg. ä Ulfdalum 'i (på) Ulvdala'. Ulfdalum skall n ä m l i g e n l j u d
r ä t t g e nysv. O r t a l a . P ö r m o d l i g e n h a r d e n vid u t k a n t e n a v väldiga s k o g s s t r ä c k n i n g a r som u t
b r e d a sig å t n o r r , v ä s t e r o c h s ö d e r b e l ä g n a b y n i särskild g r a d v a r i t h e m s ö k t a (!) av v a r g a r .
D o c k k a n också m a n s n a m n e t Ulv u t g ö r a o r d e t s f ö r s t a led.» M e r a i n g å e n d e h a r J ö r a n S a h l g r e n
b e h a n d l a t o r t n a m n e t (i: Ortnamnssällskapets
i Uppsala årsskrift, 1942, s. 1 5 f.). S a h l g r e n f r a m h å l l e r ,
a t t d e n a v v. P r i e s e n a n t a g n a ö v e r g å n g e n Ulf dala t i l l Ortala f ö r u t s ä t t e r , » a t t f i Ulfdalum u t
t a l a t s som f vilket ä r u t e s l u t e t . I d e n n a s t ä l l n i n g m å s t e d e t f o r n s v e n s k a / u t t a l a s som v-ljud.
A v Ulfdalum k a n e j bli Ortala. O m m a n i s t ä l l e t u t g å r f r å n e t t u r s p r u n g l i g t Ulfsdalum k o m m e r
m a n l ä t t a r e f r a m t i l l d e n m o d e r n a n a m n f o r m e n . Ulfsdalum skall bli Ulfstalum.
Mellan f och
t skall s f a l l a liksom exempelvis i d e t u p p l ä n d s k a b y n a m n e t Gräfsta . . . som u t t a l a s Gräfta . . .
A v Ulfstalum blir s å l u n d a Ulftalum, v a r a v Ultalum o c h Urtalum (Ortalum) p å k ä n t s ä t t . R e d a n
1409 skrives n a m n e t Ortalom. D ä r a v s e n a r e Ur tal a eller Ortala ( Wrtala 1490). P ö r r a l e d e n Ulfsä r genitiv a n t i n g e n a v o r d e t ulv »varg» eller m a n s n a m n e t Ulv. D e t f ö r r a ä r d e t m e s t sannolika.
N a m n e t Ortala skulle d å v a r a e t t m i n n e f r å n d e n t i d , d å v a r g a r n a s t r ö v a d e o m k r i n g p å Väddö.»
B r u k e t a v o-runan k a n h ä r u p p f a t t a s s o m e t t t e c k e n p å a t t r i s t n i n g e n h a r t i l l k o m m i t j ä m
förelsevis t i d i g t . O m b r u k e t a v R f ö r a t t b e t e c k n a i- och e-ljud se U 537 och U 567.
V i d b e h a n d l i n g e n a v B u r v i k sst en en (U 590) p å p e k a d e s vissa l i k h e t e r 1 m e l l a n d e n n a och U 593;
b å d a r i s t n i n g a r n a ä r o m ö j l i g e n u t f ö r d a a v Øystæinn.
594. Ortalalund, V ä d d ö sn. N u vid "Väddö folkhögskola.
P l . 138.
L i t t e r a t u r : O. F r ö d i n , Brev t i l l R i k s a n t i k v a r i e ä m b e t e t d e n 15 /s och 1 6 / ' 1901 (ATA); V H A A ka d:s koncepter
1901, n : r 121; P . Ö b r i n k , Brev t i l l R i k s a n t i k v a r i e ä m b e t e t d e n 27 /e 1901 (ATA); E . B r a t e , A n t e c k n i n g a r 1903 (ATA);
S. B. F . J a n s s o n , R u n i n s k r i f t s i n v e n t e r i n g i Stockholms l ä n 1936 (ATA), R u n i n s k r i f t e r i N o r r t ä l j e t r a k t e n (i: Norrtälje
t r a k t e n u n d e r forntiden, 1945), s. 72 f.
Ä l d r e a v b i l d n i n g a r : Frödin, f o t o 1901 (ATA), t e c k n i n g a v e t t f r a g m e n t (i b r e v e t 1 6 A 1901); B r a t e , f o t o
1903 (ATA).
E t t stycke av e n v a c k e r r u n s t e n h i t t a d e s p å 1890-talet vid o d l i n g s a r b e t e p å O r t a l a l u n d s
m a r k . F r a g m e n t e t l å g o m k r i n g 100 in. Y o m U 593. F y n d e t a n m ä l d e s a v O. F r ö d i n t i l l Riks1
Ortalastenen ä r f. ö. slående l i k SÖ 251, se SÖ P l . 123. D e n n a y t t r e l i k h e t ä r emellertid e n tillfällighet.
593. ORTALA SJÖHAGE, VÄDDÖ SN.
594. OKTALALUND, V Ä D D Ö SN.
491
P i g . 335. U 594. O r t a l a l u n d , V ä d d ö s n . E f t e r f o t o a v B r a t e .
antikvarieämbetet den 15/6 1901, varefter det så gott som omedelbart flyttades till kyrkan, se
S. B. F. Jansson, Runinskrifter i NorrtäljetraJcten, s. 72 f. E n månad senare anmälde Frödin å t e r
fyndet av e t t runstensfragment. I ett brev till ämbetet skriver h a n den 16 juli 1915: »Den n y a
biten, som . . . blifvit spräckt i två stycken, ä r blott omkring en fjärdedel af det först f u n n a
stycket, h a r endast två runor H och möjligen | samt delar af slingor. Materialet ä r äfven i detta
fall röd sandsten, samma tjocklek, vidare finnes en liten ormstjärt . . .; kanske alltså de båda
bitarna höra till samma sten. M i t t f y n d förvarar j a g tillsvidare hemma hos mig i afvaktan
på närmare order . . . D e t nyfunna stycket skall väl äfven f å sin plats i kyrkan?» . . . Också
detta n y f u n n a fragment flyttades till Väddö kyrkas vapenhus, där det låg vid Brates besök å r
1903. H a n antecknar nämligen om runstensstyckena i vapenhuset: »Detta f r a g m e n t af en run
sten utgöres af en större och tre små bitar, af en rödbrun stenart.» P å det foto, som Brate t o g
vid tillfället (fig. 335), synas de tre mindre styckena ovanpå och vid sidan av det stora frag
mentet.
Vid runinskriftsinventeringen 1936 f u n n o s icke något av de f y r a runstenstyckena i vapen
huset. Det stora fragmentet återfanns på Yäddö folkhögskola, utanför den s. k. Tingstugan ; dit
hade det enligt uppgift flyttats år 1928. De t r e mindre styckena voro däremot försvunna och
h a trots efterforskning icke ännu återfunnits. Huruvida alla styckena h a tillhört samma runsten,
kan därför e j med säkerhet konstateras.
Röd sandsten. Det stora fragmentet mäter 0,80 X 0,34 m.; stycket med de två runorna var
enligt Brate »18 cm. långt, 14 cm. bredt»; stycket med ornamentet var »12 cm. långt och 7 cm.
bredt i storändan»; det minsta stycket, som saknade ristning, var »10 cm. långt och 9 cm. bredt
i storändan». Brate framhåller, a t t de f y r a bitarna icke passa ihop och a t t de mindre styckenas
»färg ä r mörkare än» det största styckets, »men tjockleken 9 cm. och stenarten ä r densamma».
Ristningen ä r på d e t bevarade fragmentet klar och tydlig; runorna ä r d j u p t och säkert huggna.
Inskrift (med det inom [ ] supplerat efter Brate):
. . . k x k i t i l b i u r n x l i t u x s . . . [isj . . .
5
10
15
.. . [o]/í Kcetilbiorn letu s[tcein rœ\ix[a\ . . .
» . . . och Kättilbjörn läto resa stenen . . . »
Till läsningen: 1 k ä r lätt skadat i toppen. Vid runorna 1—3 finnas inga spår av ramlin
jerna. 3 i och 13 i äro e j stungna. Runorna 17 i och 18 s stå på ett n u förlorat fragment. —
Brate: »Inskriftens första r u n a skall vara k i ordet [au]k och ä r fullständigt i behåll, men dess
492
U P P L A N D . VÄDDÖ OCH H Ä V E R Ö SKEPPSLAG.
k s t s t r ä c k e r s i g b l o t t h a l f v a v ä g e n m e l l a n u t g å n g s p u n k t e n o c h ö f r e slinglinien. S i s t a r u n a n s
o c h s t å r 2 c m . f r å n s t e n e n s k a n t e f t e r n e d r e slinglinien h v a r e m o t afs t å n d e t m e l l a n r u n o r n a i
d e t f ö r e g å e n d e litu ä r resp . 3, 3x/2, o c h 4 cm., d e n f ö l j a n d e r u n a n b e h ö f v e r a l l t s å icke alls v a r a
s y n l i g e f t e r s.» P å e t t a v d e n u f ö r s v u n n a s t y c k e n a »finnas n e d r e d e l a r n e af is o c h e t t s t y c k e
a f n e d r e slinglinien s a m t e n a n n a n r a k linie, s o m k a n s k e h ö r t t i l l korset. R u n o r n a h a f v a v ä l
t i l l h ö r t o r d e t 'resa'.»
D e t ä r h ö g s t beklagligt, a t t v i a v d e n n a s t e n , som u r s p r u n g l i g e n t o r d e h a s t å t t v i d g r a v
f ä l t e t n o r r o m U 593, e n d a s t k ä n n a e t t o b e t y d l i g t stycke. A v d e t b e v a r a d e f r a m g å r n ä m l i g e n ,
a t t r i s t n i n g e n h a r u t f ö r t s a v e n m y c k e t skicklig m ä s t a r e .
Frösåkers härad.
Socknar: Edebo, H a r g , Hökhuvud, Börstil, Yalö, Forsmark och Gräsö.
Häradet, som ä r det nordligaste i Stockholms län, omsluter också städerna Östhammar och
Oregrund.
Från Frösåkers härad äro 9 ristningar kända, U 595—603. E n av dessa ristningar, U 601,
bär ornamentik men inga runor. Runinskrifterna p å U 596 och U 602 sakna, av allt a t t döma,
språklig innebörd.
Av de 9 runristningarna finnas 2 i H a r g s socken (U 595, 596), 3 i Hökhuvuds socken
(U 597—599), 2 i Börstils socken (U 600, 601) och 2 i Valö socken (U 602, 603). Av dessa in
skrifter äro två numera försvunna och endast kända genom äldre uppgifter, nämligen U 601 och
U 603. Av IT 597 ä r endast e t t fragment i behåll.
Redan Bureus och hans samtida kände f r å n Frösåkers härad 7 ristningar: U 595, 597—602.
Av dessa liar Bureus själv undersökt alla utom U 601. D e t obetydliga fragmentet U 603 kom
i dagen vid J o h a n Hadorphs resa, och den första kända uppgiften om U 596 härrör f r å n 1700talet. I Bautil finnas avbildningar av samtliga ristningar, med undantag för U 596: U 595
(B 558), Ü 597 (B 557), Ü 598 (B 555), U 599 (B 556), U 600 (B 552), U 601 (B 553), TT 602
(B 554), IT 603 (B 554). I Liljegrens Runurkunder finnas också dessa upptagna, L 266—273.
5 9 5 . Hargs skog, Hargs sn.
Pl. 138, 139.
L i t t e r a t u r : B 558, L 273, D 2: 275. J . Bureus, K u n a k ä u s l a n ä s l ä r ä s p a n (1559), M o n u m e n t a Sveo-Gothica Hact e n u s E x s c u l p t a (1624), n : r 13 ( F a 10: 1 n:r 13), F a 6 s. 44 n:r 19 (Bureus' egen uppteckning), s. 192 n:r 133 (Bhezelius), F a 5 n:r 182, F a 12 b l . 45, F a 1 0 : 2 n : r 2, F a l s . 45, F a 14 s. 117, 126 f., 203, 213, 238, 239, 240; M. Aschan eu s, F ti 18 s. 337, 391; J . Bhezelius, F a 10: 1 n : r 175, F i l n : r 14; B a n s a k n i n g a r n a 1667 — 84; J . Peringskiöld, Monu
m e n t a 2, b l . 137; O. Verelius, M a n u d u c t i o a d r u n o g r a p h i a m (1675), s. 65; N . Celsius (resp. L a u r e n t i u s Sepelius), Boslagia
(1721), s. 38; P . D i j k m a n , H i s t o r i s k e A n m ä r c k n i n g a r (1723), s. 9 1 f.; O . C e l s i u s , Sve ns ka r u n s t e n a r ( F m 60) 1, s. 200;
N . B . Broeman, Sagan o m iDgwar "Widtfarne (1762), s. 229, Besa t i l Heisingland A r 1763 ( F e 23), s . 40, A n t e c k n i n g i
B 556 a (Bautil); F . V. Badloff, B e s k r i f n i n g ö f v e r n o r r a delen af Stockholms l ä n 1 (1804), s. 184; N. H . Sjöborg, Sam
l i n g a r f ö r N o r d e n s fornälskare 3 (1830), s. 152; J . G. Liljegren, Bun-Lära (1832), s. 187; S. Bugge, B i d r a g t i l T y d n i n g
af d e ældste B u n e i n d s k r i f t e r (i: T i d s k r i f t f o r Philologi o g Pædagogik 7, 1866), s. 234; B . Dybeck, B u n a (fol.), h . 5
(1872, 73), s . 76, 90; G. Step h e n s , ONBM 1, s. LXI, n o t 1, ONRM 3, s. 309; U F T h . 9 (1880), s . 129, h. 3 8 (1923), s. 118;
E . Brate, A n t e c k n i n g a r 1917 (ATA); Ö s t h a m m a r s T i d n i n g 15/e 1917; E . Salvén, Bonaden f r å n Skog, Stockholm 1923,
s . 64, 73 och 82 f.; O. v. Friesen, B u n o r n a i Sverige (1928), s. 77 f., R u n o r n a (1933), s. 229 f.; E . K l e i n , Bilder u r
Sveriges historia (1931), s. 159; H . Schuck, K g l . V i t t e r h e t s Historie och A n t i k v i t e t s a k a d e m i e n 1, s. 46; E . Floderus,
F r å n h e d e n d o m t i l l k r i s t e n d o m (i; S v e n s k a f o l k e t ge nom t i d e r n a 2 (1938), s. 80, 81.
Ä l d r e a v b i l d n i n g a r : Bureus, kopparstick (på r u n t a v l a n 1599, i F a 5 och F a 10: 2), t r ä s n i t t (i M o n u m e n t a
Sveo-Gothica, F a 5, F a 1 0 : 1 n : r 13, F a l 0 : 2 s a m t i Verelius' a. a.); J . Bhezelius, t e c k n i n g (i F a 10: 1 n : r 175 och i F l 1);
Aschaneus, t e c k n i n g (i F b 18, s. 337); P . Helgonius och J . H a d o r p h , t r ä s n i t t (i Peringskiölds M o n u m e n t a och B 558);
Dybeck, t e c k n i n g (D 2: 275); B r ate , f o t o 1917 (ATA), å t e r g i v e t a v K le in i a . a., a v Salvén i a . a . och a v F l o d e r u s i a . a.;
v . Friesen, f o t o (i: B u n o r n a i Sverige och i : Runorna, 1933); S . B. F . J a n s s o n , f o t o 1943 (ATA).
494
UPPLAND. FRÖSÅKERS HÄRAD.
u* W
» Wattf*
R u n s t e n e n s t å r omkring 3 k m . S om H a r g s bruk, 4 2 5 m .
N Y om K r å k m ö t e t , 150 m. S om i n f a r t s v ä g e n till Adolfsdal,
4 5 m . Y om d e n n y a s t o r a landsvägen, 4 m . V o m d e n gamla.
P l a t s e n ä r u t m ä r k t p å Geologiska k a r t b l a d e t »Grisslehamn».
H a r g s t e n e n v a r k ä n d r e d a n a v J o h a n n e s Bureus, som
enligt F a 6 h a r u p p t e c k n a t i n s k r i f t e n d e n 4 m a j 1594. D e n
tillhör sålunda d e f ö r s t a inskrifter, som Bureus h a r g r a n s k a t .
Tydligen h a r d e n v a r i t u p p m ä r k s a m m a d och k ä n d , och Bu
r e u s h a r sannolikt h ö r t talas om den u n d e r n å g o n a v sina
resor. A n m ä r k n i n g s v ä r t är, a t t också Aschaneus, som a n n a r s
icke h a r v a r i t verksam i dessa t r a k t e r a v Uppland, h a r be
sökt H a r g s t e n e n . D e n n a r ö n t e h e d e r n a t t f å v a r a m e d bland
de 10 r u n s t e n a r , som Bureus avbildade p å s i n r u n t a v l a
Eunakänslanäs läräspan (1599). E n l i g t Monumenta Sveo-Gothica
(1624) f a n n s stenen » P å H a r g s skogh i Vpland». E n l i g t Rhezelius ( F a 6) stod d e n i » H a r g h Sochn p å Heden»; i F a 10: 1
finnes f ö l j a n d e u p p g i f t : » J H a r g Sochn w i d h wägen P å skogen
eler Moon»; enligt F i l : » P å Moen melan H a r g h och E d h b o
sochner.» Aschaneus: » P å H a r g z skogen, i Roden.» — I
Hansalcningarna l ä m n a s t v å u p p g i f t e r , dels »Emillan H a r g z
k y r k i a o c h S a n d a By finnes een R u n s t e e n m e d h g a m b l a
Bookstäfwer, och dy k n a p t läslige», dels » U t h j F r ö d å k e r s
H ä r a d h och H a r g z S: n p å Hargz-M . . - 1 som s å kallas, s t å å r
Fig. 336. U 595. Hargs skog, Hargs sn.
och een R u n s t e h n u p r ä t t . . .* ä r m e d h R u n a b o o k s t ä f w e r inE f t e r t räs ni t t av Bureus.
skriwit.» I Peringskiölds Monumenta kallas platsen »Hargz
Moon»; d ä r f ö r e k o m m e r också f ö l j a n d e u p p g i f t : »En l å n g
R u n e s t e e n af 17. q w a r t e r s högd, finnes p å Moon emellan H a r g z k y r k i a och S a n d a doch p å
Söderhargz ägor, h a f w a n d e s en efftertänkelig Ritning» (B 558: » H a r g s Moen», L 273: »HargsMoen»),
N . R . Brocman h a r läst s t e n e n å r 1763, vilket f r a m g å r a v en u p p g i f t i »Resa t i l Helsingland» och a v e n a n t e c k n i n g i h a n s exemplar a v Bautil (»N:o 558. H a r g s Moen»). P å d e t s e n a r e
stället ä r nämligen m e d bläck tillskrivet: »wid s t o r a landswägen mellan Söderharg och S a n d a
Vidi 1763». 2 R a d l o f î : »Yid a l l m ä n n a vägen 3 /s mil söder f r å n H a r g ä r e n h ö g r u n s t e n nprest.»
I u p p s a t s e n »Roslagen» i Buna (fol.) h . 5 (1872) skriver D y b e c k : »Sockens e n d e r u n s t e n —
B. 558, L . 273 — , hvilken s t å r p å Svinnö egor å H a r g s mon, undersöktes granneligen och hela
r i s t n i n g e n öfverfördes p å spännpapper.» I SveriJces runurkunder: »Stenen s t å r p å H a r g s m o n , å
Svinnö egor, vester om landsvägen mellan H a r g och Edbo. I s y n n e r h e t bildristningen å s t e n e n s
b å d a sidor b ä r flerstädes m ä r k e n e f t e r okynniga knackningar.» — Yid sitt besök 1917 beskriver
B r a t e r u n s t e n e n s p l a t s p å f ö l j a n d e s ä t t : » R u n s t e n e n s t å r r e s t p å skogen söder o m H a r g s b r u k
vid landsvägens v ä s t r a s i d a mellan vägskälet t i l l Adolfsdal och K r å k m ö t e t , vilket o r t n a m n
f ö r k l a r a s egentligen v a r a ' T r u p p m ö t e t och m i n n a om krigiska tider'.» (Delvis s a m m a upp
g i f t e r återfinnas i a r t i k e l n »Frösåkers h ä r a d s r u n s t e n a r » i Ö s t h a m m a r s T i d n i n g f ö r d e n 15
j u n i 1917).
1
E t t par bokstäver, som h a s t å t t i kanten, äro bortrivna.
Brocmans exemplar av Bawtil tillhör UUB (R 556 a). P å pärmens insida står följande uppgift: »De handskrifna anteckningarna äro egenhändiga af Olof Celsius d. ä.!» Denna uppgift är oriktig; anteckningarna äro Broc
mans.
2
495
595. HARGS SKOG, HARGS SN.
f
hu&y&Lj
X Vílein Tiuhn £ùx'$j> o<^
F i g . 337. U 695. H a r g s skog, H a r g s s n .
E f t e r t e c k n i n g a v Rhezelius i F a 10: 1.
i
F i g . 338. U 595. H a r g s skog, H a r g s s n .
E f t e r t e c k n i n g a v Khezelius i F l 1.
G r å gnejsgranit. H ö j d 2,42 m., framsidans bredd (på mitten) 0,63 m., högra sidans bredd (på
mitten) 0,34 m . Bistningsytorna äro o j ä m n a och h a m å n g a f ö r d j u p n i n g a r och fåror. Bistningen
ä r tydlig; l i n j e r n a äro delvis mycket d j u p a , t . ex. i »klockan» och i »kyrkan».
Inskrift :
kuþlef • uk • sihuiþr : a l t u l f s r f • s • a r f æ i - • litu • hakua • s t e n • æ f t i r : f a þ u r : sin : ok : sihborh moþor :
5
10
15
20
25
30
35
40
45
50
55
60
65
hans :
GudlœifR oTc Sigviðr, Aldulfs (?) arfar, letu haggva stœin œftÍR faður sinn ok Sigborg, moður hans.
»Gudlev och Sigvid, Aldulvs arvingar, läto h u g g a stenen e f t e r sin f a d e r och (efter) Sigborg,
h a n s moder.»
Till läsningen: Före 1 k k u n n a inga säkra spår av sk upptäckas. I l k finnes mellan h s t
och bst en g r u n d f ö r d j u p n i n g , som sannolikt icke ä r h u g g e n ; dylika förrädiska f ö r d j u p n i n g a r
förekomma flerstädes. 5 e h a r m i t t p å staven en r u n d p u n k t , som förefaller a t t vara huggen.
6 f h a r förlorat nedre delen av h s t . T . v. o m list i 7 u finnes en f ö r d j u p n i n g , som sannolikt e j
ä r huggen. 9 s h a r f o r m e n h- H h h a r f ör l or at nedre delen a v h s t . E f t e r 15 r synas t v å
punkter, som troligen ä r o h u g g n a . I 16 a ä r bst svag. I 19 u finnes en f ö r d j u p n i n g , som e j ä r
496
b u g g e n . B i s t a v e n ä r n e d t i l l k r o k i g . 2 1 f h a r e t t e g e n d o m l i g t u t s e e n d e : d e n ö v r e b s t som ä r
g r u n d o c h otydlig, t r ä f f a r d e n u n d r e vid ö v r e r a m l i n j e n ; f r å n d e n u n d r e b s t u t g å r e n l i n j e ,
s o m s ä k e r l i g e n ä r h u g g e n o c h som t o r d e u t g ö r a e n r ä t t e l s e a v r i s t a r e n (se p l . 139). D e n f ö l j a n d e
r u n a n (22) g ö r i n t r y c k a v a t t v a r a en b i n d e r u n a : Hl- E f t e r 2 3 f o c h 2 4 s ä r o s k s ä k r a . E f t e r
2 5 a r f i n n a s t r e f ö r d j u p n i n g a r , som v e r k a h u g g n a m e n a n t a g l i g e n i c k e ä r o d e t . R u n a n 27 h a r
d u b b e l s i d i g b s t o c h b ö r d ä r f ö r h ä r u p p f a t t a s som æ . A v r u n a n 2 9 å t e r s t å r e n d a s t ö v r e d e l e n ;
n e d t i l l k u n n a m ö j l i g e n s p å r a v b s t s k ö n j a s t . h . o m h s t . 3 1 i och 3 6 k ä r o e j s t u n g n a . 4 1 e ä r
s t u n g e t . 4 3 æ h a r d u b b e l s i d i g b s t . E f t e r 5 9 h finnes h ö g t i s l i n g a n e n f ö r d j u p n i n g , som s a n n o
l i k t e j ä r h u g g e n . I 67 a s y n a s s p å r s o m a v e n u n d r e b s t ; d e n ä r s v a g o c h o j ä m n , m e n r u n a n
k a n l i k v ä l m ö j l i g e n u p p f a t t a s s o m o . S k e f t e r 69 s ä r s ä k e r t .
B u r e u s ( F a 6): 7 a u ; r u n f ö l j d e n 9 s — 3 0 I läses • sihuiþ • raltulf • arf • s • a r • fain • 4 1 n . S k e f t e r 4 7 r,
5 1 r, 5 4 n , 5 6 k, 6 5 or e n d a s t e n p u n k t ; 67 o. — A s c l i a n e u s : kuþlaf : auk : si h u i þ altulf • arf • s • a r •
f æ i - litu • h a k u æ • s t a n : æ f t i r : faþur : s i n : ok : sihborh moþor : h o n s : — R h e z e l i u s ( E l 1): kuþltef : a u k :
s i h u i þ a r • a l t u l f : arf : s - a r - f æ i þ • litu • h a k u a • s t e n : æ f t i r : f a þ u r : s i n : ok : sihborh : moþor : h o n s : — H a d o r p h
(B 558): kuþlifÍRk • s i h u i þ r : a l t u l f - a r f s • a r • f æ i r • l i t u h a k u a • s t e n æ f t i r : f a þ u r : s i n : ok : s i h b o r h • moþor : h o n s •
— D y b e c k : 5 i ; 7 a u ; s k f ö r e 2 4 s s a k n a s ; r u n a n 29 läses r; 67 o. — B r a t e (1917): » R u n s l i n g a n s
f ö r s t a n a m n ä r kuþlef 1—6; 5 ä r t r o t s D y b e c k s b e s t r i d a n d e e , t y e n d y l i k u t v i d g n i n g a v s t a v e n ,
som r u n a n har, k a n e j v a r a a n n a t ä n e n avsiktlig prick. I 9—15 sihuiþr saknas v. nedre bistaven
a v 11 h ^ o c h ä v e n d e n h ö g r a ä r o t y d l i g ; i 1 5 K r g å r b i s t a v e n n ä s t a n i n till h u v u d s t a v e n s m i t t ;
s k i l j e t e c k e n s a k n a s d ä r e f t e r . D e f ö l j a n d e r u n o r n a . . . altulfarf • s • ä r o s a n n o l i k t a v s e d d a a t t v a r a
g e n . sg. Aldulfs m e n r i s t a r e n h a r e f t e r 2 1 f f e l a k t i g t f ö r t i d i g t r i s t a t . . . ar • f . . . o c h d ä r e f t e r
s ö k t r ä t t a f e l a k t i g h e t e n g e n o m a t t e f t e r d e n s a m m a t i l l f o g a . . . -s » . I b i n d e r u n a n 2 2 » u t g å r f r å n
m i t t e n a v s t a v e n e n b i s t a v t i l l a , s o m s a n n o l i k t ä r h u g g e n . . .; d e n f å r a , s o m D I I , 2 7 5 l å t e r
u t g å u p p å t f r å n d e n n a bistav t i l l a , finnes ävenledes m e n g å r icke ä n d a n e d t i l l s p e t s e n a v bi
s t a v e n t i l l a » . R u n f ö l j d e n 2 5 — 2 9 » ä r a r • f a i r m e n » s i s t a r »ser n ä s t a n u t s o m b . . . Ä v e n e f t e r
. . . s t e n s t å r kolon, m e n b l o t t övre p u n k t e n h a r blivit u p p r i t a d . I . . . h a n s s y n e s visserligen
n e d a n f ö r b i s t a v e n i . . . a \ e n j ä m n l ö p a n d e f å r a , m e n d e n k a n icke v a r a huggen.» •— v. E r i e s e n :
7 a u (!) ; s k e f t e r 2 5 a r ; 2 9 r; 67 o . 1
S o m r e d a n l i t t e r a t u r f ö r t e c k n i n g e n visar, h a r H a r g s t e n e n t i l l d r a g i t s i g e t t m y c k e t s t o r t in
tresse. D e n ä r o c k s å r e d a n t i l l d e t y t t r e e t t s t å t l i g t m i n n e s m ä r k e , u t a n j ä m f ö r e l s e h ä r a d e t s f ö r
n ä m s t a r u n s t e n . A n l e d n i n g e n t i l l s t e n e n s b e r ö m m e l s e ä r i f ö r s t a h a n d a t t s ö k a i d e bilder, s o m
p r y d a s å v ä l f r a m s i d a n s o m d e n h ö g r a s m a l s i d a n . R e d a n i P e r i n g s k i ö l d s Monumenta n ä m n e s d e t
särskilt, a t t s t e n e n h a r »en e f f t e r t ä n k e l i g R i t n i n g » o c h i Historiske Anmärckningar
u t t a l a r sig
P e t t e r D i j k m a n j ä m f ö r e l s e v i s i n g å e n d e o m b i l d e r n a : »1. ORm-figuren ä r r i t a d w i d b r ä d d e r n a p å
Stenen, h a f w a n d e s ormen h u f w u d . 2. Belangande tiden, d å denne R u n h ä l l m å w a r a satt, ä r i n
g e n e r e a t t a l a , d e t h a n ä r o p s a t t e f t e r C h r i s t i Födelse, t y p å h o n o m s t å t w ä n n e kor s s d e r u n d e r
e n k l å c k a p å e n Huusgafvvel m e d s t r ä n g , som e n M a n s Bild i håller, l i k a som r i n g i a n d e . O c h ä r
d e t b e k a n t af K y r c k i o H i s t o r i e r n e , a t P å w e n S a b i n i a n u s w i d å h r C h r i s t i 604, e n T o s c a n e r , g i o r d e
d e n f ö r o r d n i n g , a t m a n skulle b r u k a k l å c k o r w i d G u d s t i e n s t e n . . . P å S t e n e n s t å r ock R u n s k a
S t a f w e n K m o t e n m a n s b i l d m e d l å n g K a p p a och C r o n a p å h u f w u d e t , o m d e t s k a l b e t y d a
C h r i s t u s , t y i s t ä l l e t f ö r Ch, b r u k a d e d e g a m l a K eller K a u n 2 . . . A s i d a n af S t e n e n s t å r e n
1
I l ä s n i n g e n ( R u n o r n a i Sverige,
3. u p p l . , 1928, s. 77) finnas t r e t r y c k f e l , s o m a l l a g ä l l a b e t e c k n i n g e n f ö r binde
runor: auk i st. f. a ù k , sihborh i st. f. s i h b o r h , m o þ ö r i st. f. móþór. I Runorna (1933) u k .
2
R e d a n B u r e u s d i s k u t e r a r i Runaräfst
(s. 213 f.) d e t t a e g e n d o m l i g a t e c k e n : » P å s t e n e n w i d h Ö r e g r n n d p å H a r g h s
s k o g h e n , s t å r e t K och i n g e n a n n a n staf h o s e n , u t a n e f t e r a t e n K o n u n g rnedh k r o n o å h u f w u d h e n a s t å r t h e r b r e d h o
w i d h , d ö m e r i a g h s å a t t h e t a n t i n g e n m ä r k e r K u n u g h r t h e t ä r K o n u n g t h e n t h e r f ö r e s å f o r d o m kallades, a t a l l e
595. H A R G S SKOG, H Á E G S S N .
497
liten orms bild, sedan e t t kors, menniskia eller Helgons bild, och rökelse k a r , e f t e r h w a r t annat.»
Av stenens bilder drager D i j k m a n slutsatserna, a t t »de denna tiden kallat folcket tilsamman
m e d Klåckor, eller til d e t ringaste b r u k a t Klåckor wid Kyrkio-Ceremonierne» samt a t t m a n
tyckes h a »brukat rökelse i församling arne». Även N . R . Brocman f r amhål l er »Ritningens» värde:
»Af Skriften . . . kan denne Sten äljäst icke wara s å mycket märkwärdig . . . Men af Ritningen,
som föreställer en Kyrkogafwel och h ö g t d ä r u t i en Klocka (hwilken med e t T å g ringes p å Mar
ken) s a m t flera i K y r k o r öfliga Förrättningar, som h ä r föreställas, ä r n o g tydligt a t denne R u n
sten hörer t i l den Tid, d å Kyrkor allmänt f å t byggas, och det warit e t h ö g t f ö r t j ä n a n d e W e r k
a t bidraga t i l deras Fullbordan, Underhåll och Prydnad.» Brate beskriver bilderna p å stenen p å
f ö l j a n d e s ä t t i sina anteckningar 1917 (och i Östhammars Tidning den 15/& 1917): »På f r a m s i d a n
avbildas u n d e r korset e t t k y r k t o r n eller en klockstapel, vari en ringklocka ä r u p p h ä n g d , som e n
m a n , som n e d a n f ö r s t å r längst t . h. p å en r a k linie tvärs över stenens m i t t y t a mellan slingorna,
ringer genom a t t draga i e t t rep. T . v. om m a n n e n s t å r en kvinna och t . v. om h e n n e r u n a n
K k , som kanske betyder k[irkia) 'kyrka'. Under linien finnas ornament, som äro svåra a t t reda.
Ormhuvudet h a r t v å tänder, vilkas spetsar vidröra v a r a n d r a ; i ö g a t finnes en p u n k t . H ö g r a
kantsidan h a r överst en ornamentslinga, så e t t kors, därunder en kvinnobild inom en r i n g och
nederst avbildning a v t v å m ä n , som tyckas p å en s t å n g p å axeln b ä r a en kittel, som hålles över
en eld med t r e lågor. P å en T-formig ställning f r å n kittelns botten s t å f y r a spetsar, som för
modligen beteckna det, som kokas. I D . I I , 275 avbildas dessa spetsar oriktigt som människo
huvuden. »
I avhandlingen Bonaden från Skog (1923) behandlar E . Salvén (s. 73 f.) H a r g s t e n e n s klock
stapel, som visar samma h u v u d d r a g som bonadens stapel. Salvén framhåller, a t t staplar i av
satser »byggdes i vårt l a n d redan under tidig medeltid, a t t döma av den ristade bild, som fin
nes p å ovan n ä m n d a r u n s t e n vid H a r g s b r u k . . . Bilden visar en byggnad i t r e avsatser över
varandra, en u n d r e bredare ä n en övre. Dess uppdelning i avsatser m e d så väsentlig bredd
skillnad anger, a t t teckningen återgår på en byggnad av t r ä . . . Å m i t t e n a v den översta av
satsen finnes e t t spira-liknande krön, som f o r t s ä t t e s u p p å t och förenas d ä r med e t t stort, f y r
a r m a t kors. I byggnadens översta avsats h ä n g e r en bikupeformig klocka, som framställes k u n n a
sättas i rörelse genom hävarm med klocksträng. I byggnadens nedersta avsats s t å r en m a n l i g
figur och d r a r i klocksträngen. Till vänster om denne finnas n å g r a figurer, som ä r o svåra a t t
förklara. D e t ä r icke möjligt a t t bilden skulle föreställa en kyrka. Genom a t t den h a r sin s t ö r s t a
utsträckning p å höjden, f å r den e t t t o r n s k a r a k t ä r och måste d ä r f ö r m e d säkerhet tolkas som
stapel f ö r klocka. D e partier, som föreställa sidotakfall, ä r o visserligen e j lutande, men d e n n a
avvikelse i teckningen torde f å tillskrivas e t t förbiseende a v den, som r i s t a t bilden, vilken också
ä r h e l t schematisk. I n t e t tvivel råder o m a t t icke ristningen av byggnadsbilden skulle vara sam
t i d i g m e d r u n o r n a s ristning.» Sedan Salvén återgivit inskriften e f t e r Brates läsning, f o r t s ä t t e r
h a n : »Stenen ä r alltså en minnesvård, som t v e n n e m ä n r e s t e f t e r sin f a d e r och dennes moder.
D e t ligger i n t e t omotiverat u t i a t t p å en sådan minnesvård återge bilden av en stapel med
klocka. Tvärtom h ä n g e r d e n n a framställning i n t i m t samman med stenens egenskap av minnes
vård över döda, t y klockorna och deras l j u d ansågos u n d e r medeltiden liksom långt senare spela
stor roll vid olika tillfällen i människans liv, icke mi nst vid döden. J a g behöver e n d a s t påpeka
den s. k . själaringningen, e t t bruk, som säkerligen g å r l å n g t n e d i medeltiden. Runstenens bild
k a n kanske u t g ö r a d e t tidigaste exemplet h ä r p å f r å n v å r t l a n d . . . S a m m a egenskaper tillade
m a n klockorna r e d a n vid kristendomens allra f ö r s t a d a g a r i vår t land och d ä r f ö r k a n bilden a r
L a n d s e n s läghenheter och undersåternes t a r w e r ä g h a K o n n n g e n o m k u n u g h r wara.» B u r e u s f r a m h å l l e r emellertid, a t t
d e n n a » k - r n n a » o c k s å k a n v a r a e n f ö r k o r t n i n g f ö r PTlÞMP', » t y h a n w a r e n b r o d h e r e n s o m s t e n r e s t e e f t i r A r f f ö d h u r
sin. S å a t h a n t å Konungen w a r t h e n t h e r täknadhes.»
498
Fig. 339. U 595. Hargs skog, Hargs sn.
E f t e r teckning av Aschaneus.
e n klocka h ä n g a n d e i stapel m y c k e t v ä l h a v a a n s e t t s v a r a lämp
lig p å en minnesvård över döda, v a r f ö r stapelbildens r i s t n i n g
m e d a l l s ä k e r h e t t o r d e v a r a s a m t i d i g m e d r u n o r n a s ristning.»
H a r g s t e n e n skulle sålunda visa, » a t t d e n f r i s t å e n d e
klockstapeln såsom b y g g n a d b e t r a k t a d ä r e n företelse i v å r t
land, som f a n n s r e d a n u n d e r f ö r s t a k r i s t n a t i d e n » . D å o r d e t
harg b e t y d e r 'hednisk offerplats', h a r e n g a m m a l k u l t p l a t s
»säkerligen f u n n i t s i socknen H a r g . . . A v flera skäl valde
missionärerna o f t a s å d a n a ställen som p l a t s e r f ö r s i t t om
vändelsearbete. D e t ä r d ä r f ö r sannolikt, a t t k y r k a b y g g d e s
i H a r g redan mycket t i d i g t och a t t n ä m n d a r u n s t e n möjligen
avbildar stapeln vid k y r k a n p å d e n n a plats.»
V a d d e t s t o r a korset, som k r ö n e r H a r g s t e n e n s klock
stapel, beträffar, skulle d e t , som Salvén f r a m h å l l e r (a. a. s. 79),
»hava k u n n a t f ö r e k o m m a d ä r , u t a n a t t d e t behövde s ä t t a s i
s a m b a n d m e d stapelbilden. D e t ä r också a v e n dimension,
som i f ö r h å l l a n d e t i l l stapeln ä r allt f ö r stor, v a r f ö r d e t ä r
möjligt, a t t ifrågavarande kors f r å n början endast t ä n k t s
såsom m ä r k e p å s t e n e n u t a n s a m b a n d m e d stapeln. K o r s e t
överensstämmer också t i l l storlek och f o r m m e d m o t s v a r a n d e
å m å n g a a n d r a k o r s p r y d d a r u n s t e n a r . Säkerligen ä r d e t
likväl icke u t a n m e n i n g , som m a n f r a m s t ä l l t korset sam
m a n h ä n g a n d e med spiran p å stapelns ö v e r s t a avsats. M a n
h a r — h e l t o b e k y m r a d o m korsets i f ö r h å l l a n d e till s t a p e l n
f ö r s t o r a m å t t — velat f r a m s t ä l l a stapelns s p i r a u p p t i l l
k r ö n t a v e t t kors, s a m t i d i g t som korset a n t a g l i g e n finnes
p å s t e n e n f ö r sin e g e n skull f ö r a t t f r a m h å l l a stenen såsom
'kristen'.»
V a d slutligen d e n »bikupeformiga» klockan a n g å r , ä r den a v ålderdomlig t y p , som ä r v ä l
k ä n d f r å n t i d e n f ö r e å r 1200 (se Salvén, a . a . s. 8 1 f.).
O t t o v. Friesen u p p f a t t a r f r a m s i d a n s bilder p å e t t f r å n Salvén n å g o t avvikande s ä t t . I Hu
vorna i Sverige (1928) f r a m h å l l e r h a n n ä m l i g e n : »Även Ornamentiken visar brist p å övning, men
a v s t o r t intresse ä r d e n interiö r h a n [ = ristaren] g e r a v e n k y r k a m e d klocktorn och r i n g a r e
s a m t (enligt Bautil, n u ä r d e t t a p a r t i skadat) e n t r o n a n d e himladrottning.»
I m o t s a t s t i l l Sikahällen (U 529) tillåter H a r g s t e n e n s r u n i n s k r i f t e n d a t e r i n g av ristningen,
ä v e n o m en t i d f ä s t n i n g icke k a n bliva särskilt n o g g r a n n .
R i s t a r e n h a r uppenbarligen icke v a r i t n å g o n f r a m s t å e n d e m ä s t a r e m e d v a n a a t t r i s t a r u n
s t e n a r . D e t t a f r a m g å r r e d a n a v e t t egendomligt skrivfel och av d e t s ä t t , p å v i l k e t h a n h a r ut
f ö r t r ä t t e l s e r n a . R u n f ö l j d e n 16—29: altulfsrf • s • arfæir • t o l k a s i UFT h . 9 (s. 129) som »ÅldulfsS e r f s a r f v i n g a r ? » . D e t ä r emellertid sannolikt, a t t r i s t a r e n h ä r h a r g j o r t sig skyldig till e n fel
h u g g n i n g . H a n h a r å s y f t a t a t t r i s t a : altulfs • arfæir • D e n egendomliga felristningen k a n f ö r k l a r a s
a v a t t r i s t a r e n f ö r s t h a r h o p p a t över s i altulfs och f o r t s a t t m e d arf,
P, i n n a n h a n u p p t ä c k e r
s i t t f e l . D ä r e f t e r f ö r s ö k e r h a n r ä t t a f e l e t g e n o m a t t ä n d r a -|\ P (arf) till L[\ P m e n f å r g e n o m
d e n n a ä n d r i n g srf i st. f . d e t avsedda s arf. H a n b e s t ä m m e r sig d å f ö r a t t skriva o m stället,
s ä t t e r in e t t s k (•) och den f ö r u t u t e g l ö m d a s-runan I n s k r i f t e n blir alltså k o r r e k t , o m m a n hop
p a r över b i n d e r u n a n 2 2 sr och 2 3 f.
499
595. H A R G S SKOG, H A R G S SN.
A t t H a r g s t e n e n ä r yngre än den stora massan a v 1000-talets
runstenar, s t å r omedelbart k l a r t och h a r även tidigt observerats
a v forskningen. I n s k r i f t e n f å r i viss m å n sin prägel a v n å g r a ut
präglat u n g a drag i runformer, stavning och, som ovan framhållits,
i ornamentik. Y a d r u n f o r m e r beträffar, ä r Hargstenen, såsom v.
Friesen påpekat i Huvorna (s. 229), uppenbarligen ristad med d e t
s. k . helstungna runalfabetet p å d e t äldre stadium, d å d, g, p ä n n u
f å »nöja sig med de 16-typiga r u n r a d e r n a s T(*1)KB>}- Också skriv
n i n g a r som t . ex. faþur, moþor hänvisa p å en relativt sen tid.
Redan Bureus a n f ö r (i Runaräfst, s. 203) Hargstenens skriv
n i n g a r som exempel p å binderunor, och Yerelius återger inskriften
(i Manuductio ad runographiam) i samma syfte, eller som h a n säger
f ö r a t t visa »Runornas sammandragning». Verelius kommenterar:
» H ä r bindas i h o p \ och h , -\ och f>, \ och K- t w å gånger i och
t w å gånger sammaledes \ och þ.» Också D i j k m a n h a r h a f t sin
uppmärksamhet r i k t a d p å binderunorna: »Literaturen belangande,
så ä r mycket a r t i g t t i l a t see de gamlas maner, a t r i t a t w å eller
t r e s t a f w a r u t h i eller p å e n Staf, med sin fulla mening och figur,
som i orden Auk, hwilket h a r t w å s t a f w a r allenast, och h a r likwäl
t r e n n e s t a f w a r s bemärkelse. Arfts, A r fain, Fat.hur, Sigborh, Mothor,
sammaledes.» A t t binderunor av denna t y p u t g ö r a e t t u n g t drag,
framhålles av Brocman, som fastställer, a t t inskriften »med n å g r a
R u n o r s Sammandrag i e n F i g u r förråder sin ungdom».
U n g a d r a g i inskriften äro vidare t . ex. kuþlef (nominativ), skriv
Fig. 340. U 595. Hargs skog,
Hargs sn. E f t e r B 558.
ningen ok f ö r 'och', sten, æftir. I arfæir arvingar' skrives pluraläiidelsen æir i st. f . v ä n t a t ar. D e n n a skrivning k a n , såsom v. Friesen
påpekat (Runorna i Sverige 1928, s. 78), »antyda d e t uppländska uttalet (ar)faer (Upplandslagens
arwœr)». A t t \ i d e n n a inskrift betecknar œ, insåg r e d a n Bureus. I Runaräfst (F a 14), s. 126 f . skri
ver h a n : »Åter på n å g h r e stenar fins \ wara ä. och \ w a r a a . . . P å H a r g h s skogh
* 'RPMIh A r f s
a r f a i n -fPTIK äftir.» Såsom v. Friesen h a r f r amhål l i t (a. a. s. 77), ä r emellertid ristaren »tydligen be
roende av äldre runstenars mönster. D e t t a f r a m g å r såväl av Ornamentiken som av dedikationsfor
meln (märk f o r m e n a u k 1 j ä m t e ok och litu f ö r v ä n t a t letu) >. Enligt Runorna (1933) anknyt er Harginskriften »till de sena uppländska ru nst enar na. Traditionen ä r sålunda icke h e l t död, d å ristningen
kommer till. D e n osäkerhet i stavning och f u m l i g h e t i ornamentik, som ristaren röjer, äro n o g
snarare vittnesbörd om h a n s egen bristande övning än om e t t större tidsavstånd f r å n Upplands
övriga r u n s t e n a r . Förmodligen bör inskriften förläggas n å g o t n e d p å 1100-talet.» Tidigare h a r
v. Friesen daterat inskriften till »omkr. 1125—1150» 2 och till »mitten av 1100-talet». 3 E n nog
grannare tidsfästning än f r å n f ö r r a h ä l f t e n av 1100-talet t o r d e f . n . icke v a r a möjlig a t t åstad
komma.
Sönernas n a m n GudlceifR och Sigvidr äro b å d a väl k ä n d a i runinskrifter. Om d e t f ö r r a se
S. B. F . Jansson, Runstenen i Stora Rytterns kyrkoruin (i: Västmanlands fornminnesförenings
års
skrift 1940—41), s. 1, om d e t senare se Sö 276. N a m n e t Sigborg ä r däremot synnerligen ovan
ligt; d e t finnes eljest aldrig belagt i n å g o n r u n i n s k r i f t . D et samma gäller d e t n a m n som skrives
altulfs (gen.). B r a t e och v. Friesen u p p f a t t a d e t som 'Aldulv'. I Runorna (1933) återges d e t i fisl.
1
Läsningen är sannolikt oriktig, se ovan till läsningen, kommentar till 7 U. I Runorna
v. Friesen u k .
2
Se E. Salvén, Bonaden frän Skog (1923), s. 64.
3
Runorna i Sverige (1928), s. 78.
(1933) läser också
500
f ö r i n s o m Qldolfs (gen.). E t t n a m n QldóJfr ä r e m e l l e r t i d o k ä n t . D ä r e m o t finnes e t t v ä s t n o r d i s k t
Hallolfr, Hgllólfr. D e t ä r m ö j l i g t , a t t r i s t a r e n h a r å s y f t a t e t t s å d a n t n a m n , m e n d e t ä r givetvis
högst osäkert.
I n s k r i f t e n torde snarast vara a t t b e t r a k t a som e t t arvsdokument. D e t ä r mycket möjligt,
a t t den avser a t t »dokumentera, h u r u egendomen genom farmodern kommit i n i släkten».1
596. Malsätra, Hargs sn. Nu vid Hargs bruk.
P l . 140.
L i t t e r a t u r : N. E . Brocman, Anteckning i h a n s exemplar av Bautil, numera i XJUB (E 656a), s. 157; VHAAkad:s
protokoll 6 m a r s 1883; VHAAkad:s Månadsblad 1883, s. 22; E . Brate, Anteckningar 1917 (ATA); Östhammars Tid
n i n g l s /o 1917.
Ä l d r e a v b i l d n i n g : Brate, foto 1917 (ATA); S. B. F . Jansson, foto 1943 (ATA).
Stenen står i H a r g s park, 275 m . N Y o m huvudingången, 400 m . O om H a r g s kyrka.
D e n f ö r s t a u p p g i f t e n o m e n r u n s t e n v i d M a l s ä t r a t o r d e å t e r f i n n a s i e t t e x e m p l a r a v Bautil
s o m t i l l h ö r TJUB (R 5 5 6 a); i d e t t a h a r n ä m l i g e n N . R . B r o c m a n g j o r t a n t e c k n i n g a r . 2 P å s. 157,
t i l l h ö g e r o m a v b i l d n i n g e n a v H a r g s t e n e n (Ü 595) finnes e n b l ä c k a n t e c k n i n g a v f ö l j a n d e l y de l se :
» J t . M a l s ä t r a o c h E r i k P e r s o n s H u m l e g å r d 1 4 J u n . 1725.» s D e n n a a n t e c k n i n g s y f t a r m e d all
s a n n o l i k h e t p å U 596, s o m i s å f a l l å t e r u p p t ä c k t e s å r 1883 v i d M a l s ä t r a ; s t e n e n flyttades
s a m m a å r d ä r i f r å n t i l l s i n n u v a r a n d e p l a t s . O m r u n s t e n e n finnes i a k a d e m i e n s p r o t o k o l l d e n 6
m a r s 1 8 8 3 (tryckt i Y H A A k a d : s Månadsblad
1883) f ö l j a n d e u p p l y s n i n g : »A ka de m i e n m e d g a f ,
a t t e n nyligen f u n n e n runsten m å f r å n sin nuvarande, afsides liggande plats p å en åker vid
M a d s ä t r a i H a r g s socken, U p l a n d , f r a m f l y t t a s t i l l H a r g s bruk.» I s i n a a n t e c k n i n g a r 1917 s k r i v e r
B r a t e : » R u n s t e n e n a n t r ä f f a d e s 1883 v i d M a l s ä t r a , s ö d e r u t i socknen o c h flyttades . . . t i l l p a r k e n
vid H a r g s b r u k o c h r e s t e s . . . R u n s t e n e n s t å r r e s t p å e n b e r g k u l l e n ä r a p a r k e n s v ä s t r a g r ä n s . »
R ö d g r a n i t . H ö j d 1,36 m.; b r e d d i h ö j d m e d k o r s e t 1,50 m., v i d f o t e n 1,36 m . R i s t n i n g s y t a n
ä r s k r o v l i g o c h o j ä m n , l i n j e r n a ä r o g r u n d a o c h b r e d a . R i s t n i n g e n g ö r som h e l h e t i n t r y c k a v
o s ä k e r h e t o c h s l a p p h e t . P å g r u n d a v y t a n s o j ä m n h e t o c h delvis s t a r k a v i t t r i n g ä r d e t o f t a
v a n s k l i g t a t t a v g ö r a v a d s o m ä r h u g g e t och v a d s o m ä r n a t u r l i g a f ö r d j u p n i n g a r . B r a t e an
t e c k n a r 1917: » S t e n e n h a r k a n s k e v a r i t n å g o t f r ä t t a v v a t t e n , i d e t r i s t n i n g a r n a s k a n t e r , sär
s k i l t r u n o r n a s , icke ä r o s k a r p a , v i l k e t g ö r l ä s n i n g e n r ä t t svår, h ä l s t som s a m m a n h a n g e t g e r f ö g a
ledning.»
Runtecknen, som stå ä n p å y t t r e slinglinjen ä n p å den inre, h a , om m a n bortser f r å n a t t
d e i verkligheten äro avsevärt oregelbundnare, f ö l j a n d e egendomliga utseende:
t- n i t •u + i
5
•
% hej
10
m
k • w
15
20
• k n . . . - bi •
25
n •...
m
30 *
m
I Ö s t h a m m a r s T i d n i n g 15/6 1917 p å p e k a r B r a t e , a t t i n s k r i f t e n t i d i g a r e »icke blivit u n d e r s ö k t .
D e n ä r skriven f r å n höger till vänster uppenbarligen med starka förkortningar, m å n g a r u n o r s t å
u p p o c h n e d eller b a k f r a m , v arv id s ä r s k i l t r u n o r n a a o c h n s a t t s i s t ä l l e t f ö r v a r a n d r a . » B r a t e s
l ä s n i n g , o m vilken h a n s ä g e r , a t t d e n »synes . . . k u n n a s ä g a s v a r a f u l l t säker» ( A n t e c k n i n g a r
1917) l y d e r :
t a • l i t • þRai • r s þ u • nRilka • þa k u . . . - - s i • fR a i k • s a i
5
1
2
10
15
20
25
30
v. Friesen, Runorna i Sverige (1928), s. 78.
Om den oriktiga uppgiften, a t t de handskrivna anteckningarna h a gjorts av O. Celsius d. ä., se ovan s. 494,
not. 2.
3
35
Denna u p p g i f t h a r Brocman troligen f å t t f r å n O. Celsius.
5 9 5 . H A R G S SKOG, H ARGS S N . —
596. MALSÄTRA, HARGS SN.
597. PRÄSTGÅRDEN, HÖKHUVUDS SN.
501
Fig. 341. U 596. Malsätra, Hargs sn. E f t e r foto av Brate.
D e n n a y t t e r s t egendomliga i n s k r i f t k o m m e n t e r a r h a n p å f ö l j a n d e s ä t t : R u n o r n a 1—2 ta »bör
v a r a e t t f ö r k o r t a t n a m n p å d e n som r e s t stenen, t . ex. . . . T(oZ)a»; 6 — 9 þRai ä r »ack. sg. d e n n a ' ,
f r a m f ö r vilket o r d e t 'sten' utelemnats» och 10—13 rsþu ä r »3 pl. pret. 'reste'», e n f o r m som
emellertid icke passar m e d »det föregående 3 — 5 l i t 'lät' u t a n ä r a n t i n g e n en a n a k o l u t eller möj
l i g e n i n f . pret.» 14—15 nR »torde s t å f ö r aR, f ö r k o r t n i n g a v ce(ftí)R e f t e r ' , s o m styr» 16—19 ilka,
vilket u p p f a t t a s som »ack. sg. (H)celgha a v m a n s n a m n e t Helge.» 2 0 — 2 1 þa »står k a n s k e f ö r
þ(ægh)n ' d a n n e m a n ' och . . . 22—23 ku - h a r varit b ö r j a n a v ack. sg. m . gö(dhan) god', m e n d å
slingan ä r bortslagen p å e t t stycke d ä r e f t e r , k a n e j avgöras, om m e r a v a r i t r i s t a t a v d e t t a o r d
och v a d som f ö l j t n ä r m a s t d ä r e f t e r » . . . R u n o r n a 28—29 fR a n t a g e r B r a t e v a r a f ö r k o r t n i n g f ö r
œftîR, 30—32 a i k ä r en f ö r k o r t n i n g »för d e n släktskapsförbindelse, v a r i 24—27» - - s i h a r » s t å t t
t i l l d e n avlidne, t . ex. a[rf]ik arfing». I n s k r i f t e n s t r e sista r u n o r , som B r a t e läser s a i , ä r enligt
h o n o m poss. p r o n . sin.
I Ö s t h a m m a r s T i d n i n g 1s/B 1917 översätter B r a t e i n s k r i f t e n i enlighet m e d d e n n a k o m m e n t a r :
»T(ol)a l ä t d e n n a (sten) r e s a e(fte)r Helge, e n d a n n e m a n god, (ett n a m n ) e f t e r sin a(rv)inge.»
Brates tolkningsförslag k a n icke v a r a r i k t i g t . A l l t t a l a r i stället f ö r a t t i n s k r i f t e n h e l t en
k e l t icke h a r n å g o n språklig innebörd. A v allt a t t d ö m a h a r r i s t n i n g e n u t f ö r t s a v e n person,
s o m icke h a r k ä n t till r u n o r n a s b r u k , och d e n m å s t e betecknas som e t t v a l h ä n t försök a t t g ö r a
•efter e n r u n s t e n . D e t ä r a v visst intresse a t t j ä m f ö r a d e n n a r i s t n i n g m e d e t t p a r a n d r a rist
n i n g a r i Roslagen, Sikahällen (U 529), Nånöstenen (U 581) och stenen vid Y a l ö k y r k a (U 602).
597. Prästgården, Hökhuvuds sn.
P l . 140.
L i t t e r a t u r : B 557, L 268, D 2: 270. J . Bureus, F a 6 s. 40 n:r 9 (Bureus' egen uppteckning), s . 191 n:r 131
(Bhezelius), F a 14 s. 176, F a 10: 1 n:r 176, F a 5 n:r 222; M. Aschaneus, F b 18 s. 329; J . Bhezelius, F i l n:r 13;
Bansakningarna 1667—84; J. Peringskiöld, Monumenta 2, bl. 131; O . C e l s i u s , Svenska runstenar (F m 60) 1, s. 212;
F . V. Badloff, Beskrifning öfver norra delen af Stockholms län 1 (1804), s. 142; K. Dybeck, Buna (fol.) h . 5 (1872), s. 77;
U F T h . 9 (1880), s. 142 f.; E . Brate, Anteckningar 1917 (ATA); Östhammars Tidning 15 /e 1917.
502
U P P L A N D . F R Ö S Å K E RS H Ä R A D .
Ä l d r e a v b i l d n i n g a r : Aschaneus, teckning a. a.; Rhezelius, teck
ning (i F a 10:1 och i F i l ) ; P. Helgonius och J . Hadorph, träsnitt (i
Peringskiölds Monumenta och B 557); Dybeck, teckning (D 2: 270); Brate,
foto 1917 (ATA); S. B. F. Jansson, foto 1943 (ATA).
D e n f r a g m e n t a r i s k a runstenen s t å r r e s t p å prästgårds
tomten, 10 m. N om landsvägen och 20 m. SÖ om präst
gården.
Bureus, som besökte platsen den »6 Maji» 1594 an
tecknar (F a 6): »Widh Hökhofuudz bro sunderslagen»; i
F a 5: »JEökhufwud W i d Broen, i 6 stycker.» — Rhezelius
( F a 6): »Kyrkian. — ä r sönder»; i F l 1: » W i d h Kyrkian i
å n liggia desse 5. S t j c k e r . —» Också Aschaneus h a r av
bildat f e m delar av stenen (F b 18). Vid h a n s besök lågo
f y r a a v dem »widh strömen, wid kyrkan är». O m det f e m t e
stycket skriver h a n : »detta stycket ligger i Pastoris Smidia».
—- BansaJcningarna : » Finnes och så u t h m e d h Höökhuffwudhbroon e t t stycke af een Runsteen emillan q warnen och
broen liggiandes, derpå Runske bookstäfwer s t å å skrefne.»
P å a n n a t ställe i K ansökningarna
(s. 92): » W i d h Höökh u f w u d h Broo, finnes och een Runsteen.» — I Peringskiölds
Monumenta finner m a n f ö l j a n d e u p p g i f t : »Wid Broon som
g å r öfwer åån nedan om H ö k h u f w u d z kyrkia, finnes allenast
t r e små stycken af en stor sönderslagen R u n e s t e n behållne,
hwilkens a f b r å t n u allenast beholler desse bokstäfvrer:
IPTI/4s • PHÞMX • hlh ' men f ö r en 50 å h r sedan h a f w e r d ä r
Fig. 342. U 697. Prästgården, Hökhuvuds sn_
warit 6. stycken.» — B 557: »Yid Kyrkan»; L 268: »Vid åen
Efter teckning av Aschaneus.
n ä r a kyrkan.» — I Svens/ca runstenar a n t e c k n a r O. Celsius:
»Wid H ö k h u f w u d prestgård wid strömen och bron.» Celsius uppger också, a t t e t t f r a g m e n t
finnes »på a n d r a sidan om bron» och a t t ytterligare e t t »skal finnas . . . i Kyrkegården». An
teckningarna äro daterade »den 29 M a i j 1728». Dessa uppgifter återfinnas avskrivna med bläck
i N . R . Brocmans exemplar av Bautil (R 556 a), n:r 557. E n l i g t Radloff var stenen försvunnen:
»Vid K y r k a n och vid Bron uppgifvas äfven r u n s t e n a r som n u äro förlorade och hvilkas påskrifter
r e d a n i äldre t i d e r voro ofullständige.» — I uppsatsen »Roslagen» (i Runa fol.) redogör Dybeck
f ö r sitt besök i socknen: » I H ö k h u f v u d s socken v ä n t a d e j a g mer ä n j a g d e n n a g å n g f a n n . Van
lige småkullar vid Risinge, Långsunda, H a n u n d a , Borg- eller Bolgård och en ättehög p å prestgårdens egor, äfvensom t r e runstenar, af hvilke en (L. 268) ä r ofullständig och ligger i prestgården.» I SveriJces runurkunder uppger h a n , a t t »styckena ligga p å gården till prestbostället».
— B r a t e l ä m n a r i sina anteckningar 1917 följande upplysningar: »Ar 1857 hittades stenen i
brokistan över (Alands-)ån . . . och fördes genom prosten v. Friesens försorg u p p i prästgårdens
trädgård, enl. u p p g i f t av h r E . Zelin, H a n u n d a , och s t å r n u r e s t vid prästgårdens sydvästra
h ö r n n ä r a södra planket med runsidan v ä n d m o t landsvägen. R u n s t e n e n består av t v å stycken,
hopfogade med en järnkrampa.» I Östhammars Tidning 15/6 1917 läses i artikeln »Frösåkers
h ä r a d s runstenar» f ö l j a n d e : »Största a n t a l e t r u n s t e n a r h a r Hökhuvuds socken, nämligen 3. I
prästgårdens t r ä d g å r d ä r en rest, som f ö r r s t å t t vid Olandsån, å r 1857 påträffades i brokistan
därstädes och av prosten von Friesen inflyttades i trädgården. I n s k r i f t e n ä r stympad.» Av ste
nen återstå n u m e r a endast t v å delar. Dessa hopsattes m e d stenkitt genom Riksantikvarieämbetets
försorg å r 1941.
R ö d g r å granit. De bevarade två delarnas h ö j d 1,45 m., största bredd 0,87 m. Ristningen,.
503
597. P R Ä S T G Å R D E N , H Ö K H U V U D S SN.
Fig. 343. U 597. Prästgården, Hökhuvuds sn. E f t e r teckning a v Khezelius i F a 10: 1.
som genomgående ä r d j u p t och tydligt huggen, h a r uppenbarligen u t f ö r t s av en v a n och skicklig
runmästare.
I n s k r i f t (med det inom [ ] supplerat e f t e r äldre läsningar):
aterfr • . . . [ • fuluki • litu] - res . . . • eftiR • uiterf • faþur [sin . . . armilr • fals] . . .
5
IX
15*
20
25
30
35
40
*
45
Adiarfit . .. Fullugi letu rœisa . . . af tiu Vidiarf, faöur sinn . . .
»Ådjärv (och) Fulluge läto resa (stenen) e f t e r Vidjärv, sin f a d e r . . .»
Till läsningen: D e n ordning, i vilken i n s k r i f t e n skall läsas, ä r troligen den ovan föreslagna.
F ö r e 1 a finnes e j sk. Avståndet mellan 1 a och 2 t ä r 14 cm., d. v. s. plats finnes i mellan
r u m m e t f ö r en r u n a . Y t a n ä r emellertid d ä r mycket ojämn, varför d e t ä r sannolikt, a t t p a r t i e t
aldrig h a r u t n y t t j a t s av ristaren. 3 e ä r , liksom 20 e och 28 e , t ydl i gt stunget. Sk e f t e r 6 r ä r
osäkert. Detsamma gäller sk f ö r e 17 r, d ä r flera naturliga f ö r d j u p n i n g a r finnas i ristningsytan.
18 e h a r svag prick. Sk f r a m f ö r 20 e ä r ganska otydligt. 20 e , 2 1 f och 22 t ha, d å stenen brast,
f örlorat k o r t a stycken av h s t nedtill. Sk e f t e r 30 f h a r f o r m e n av e t t k o r t l odr ät t streck. E f t e r
3 5 r finnas i n g a säkra spår a v sk.
Bureus: armilr •f u a l s f u l u k - e f t i R + uiterf + f a þ u r + - . — Rhezelius: 1) armilr • f a l s . . . iftir x
uiterf + faþur : s i n 2) fuluk . . . •— Aschaneus avbildar (i F b 18) fem delar av stenen; t a g e r m a n de
lar na i samma ordning som Bureus h a r , erhålles f ö l j a n d e läsning: armilr * f a l s . . . - fuluk i f t i R x uiterf
x faþur . . . in • — H a d o r p h : a t e r f r . . . i • l i t u • ris . . . i f t i R • uiterf • faþur . . . Yid H a d o r p h s besök hade
tydligen e t t n y t t stycke kommit i dagen (med r u n o r n a 1—6, 12—19), medan t r e eller f y r a , a v .
Bureus, Aschaneus och Rhezelius, k ä n d a delar, som b u r i t r u n o r n a 7—11, 36—48, d å h a d e f ö r
504
k o m m i t . D e h a icke h e l l e r s e n a r e k u n n a t å t e r
finnas.
Sedan Hadorphs t i d h a r ytterligare e t t
stycke, m e d r u n o r 12—16, g å t t f ö r l o r a t . — Cel
s i u s : » a fb r u t i t
=
s
fuluk
i f t i R uiterf • faþur- . .
iftiR • uiterf i faþur a f b r u t i t
=
». —
D y b e c k : aterfr • . . . r e s
—
Brate: »Den orm, som p å
d e t s t ö r r e s t yc ke t s m i t t ä r s a m m a n s l i n g r a d , h a r
e t t p l a t t h u v u d o c h v i n g a r . H u v u d s l i n g a n s orm
h u v u d ä r d e t antagligen, som sticker u p p i stenens
n e d r e v ä n s t r a h ö r n . I n s k r i f t e n finnes u t i t r e slings t y c k e n . S l i n g s t y c k e t a) i n n e h å l l e r d e t b e g y n n a n d e
n a m n e t , s o m s ä ke r l i ge n ä r aterfr • ; a v s t å n d e t m e l l a n
a o c h t ä r visserligen 10 cm., a l l t s å t i l l r ä c k l i g t a t t
r y m m a e n r u n a , d å avståndet mellan t och e ä r
5 c m . . . ., m e n s å v i t t d e t k a n ses, finnes i n g e n
r u n a p å d e t g r o p i g a stället, vilket p å g r u n d a v sin
ojämnhet antagligen av ristaren ansetts otjänligt
a t t r i s t a . S l i n g b i t e n b) i n n e h å l l e r b l o t t : r e s - . P å
slingbiten c) ä r s k i l j e t e c k n e t e f t e r uiterf e t t l o d r ä t t
streck.»
D e t ä r b e k l a g l i g t , a t t d e n n a skickligt r i s t a d e
sten endast ä r f r a g m e n t a r i s k t bevarad. D e n v a r
r e d a n å r 1594, d å B u r e u s be s ökt e H ö k h u v u d s s n ,
s ö n d e r s l a g e n i sex d e l a r .
Fig. 344. U 597. P r ä s t g å r d e n , H ö k h u v u d s s n .
E f t e r B 557.
N a m n e t Adiarfit
f ö r e k o m m e r y t t e r l i g a r e en
d a s t e n g å n g i runinskriftsmaterialet, nämligen p å
L 87 N o r s t a , B a l i n g s t a sn, d ä r d e t skrives aterf (ack.). U n d e r m e d e l t i d e n finnes d e t i c k e
b e l a g t . I P e r i n g s k i ö l d s Monumenta u p p f a t t a s n a m n e t s o m »Asdierf», o c h h o s L i l j e g r e n å t e r g e s
d e t » A s t e r f r » . N o r s t a s t e n e n s n a m n ö v e r s ä t t e s a v B r a t e (Sverges runinskrifter,
s. 82) »Adärv»,
o c h i O s t h a m m a r s T i d n i n g 1Ä/6 1917 ö v e r s ä t t e s U 5 9 7 : » A d ä r v (lät) r e s a (stenen) e f t e r Y i d ä r v
(sin) f a d e r . » A t t s e n a r e l e d e n i n a m n e t b ö r u p p f a t t a s s o m -diar f R, f r a m g å r e m e l l e r t i d a v a t t
f a d e r n s n a m n i U 5 9 7 ä r VidiarfR, e t t i r u n i n s k r i f t e r s ä k e r t s t y r k t n a m n ( f y r a u p p l ä n d s k a be
lägg). D e t ä r ä v e n k ä n t f r å n m e d e l t i d a k ä l l o r . D e b å d a n a m n e n AdiarfR o c h VidiarfR g e n ä m
l i g e n e t t e x e m p e l p å v a r i a t i o n , s e E . W e s s e n , Nordiska namnstudier,
s. 11.
O m d e t i u p p l ä n d s k a r u n i n s k r i f t e r j ä m f ö r e l s e v i s v a n l i g a n a m n e t Fullugi s e U 4 1 , 273, 276.
M a n b ö r observera, h u r t r e a v f a m i l j e n s n a m n b i l d a t s : VidiarfR, AdiarfR o c h Fullugi ( j f r E .
W e s s e n a . a . s. 13).
H u r r u n f ö l j d e n 3 9 a — 4 8 s, s o m h a r s t å t t p å e t t r e d a n p å 1600-talet f ö r s v u n n e t stycke, s k a l l
u p p f a t t a s , ä r h ö g s t o s ä k e r t . M ö j l i g e n skulle m a n k u n n a gissa, a t t armilr ä r f e l l ä s t f ö r e t t armutr,
Arnmundr.
598. Borggärde, Hökhuvuds s n .
P l . 141, 142.
L i t t e r a t u r : B 555, L 270, D 2: 272. J . Bureus, R u n a k ä n s l a n ä s l ä r ä s p a n (1599), M o n u m e n t a Sveo-Gothica Hact e n u s E x s e u l p t a (1624) n:r 14 (3 u p p l . 1664 n : r 20), F a 6 s. 40 n : r 10 (Bureus' egen uppteckning), F a 5 n : r 17, n . r
223, F a 10: 1 n : r 14, F a 10: 2 n:r 10, F a l s. 53, F a 13 s. 157, F a 14 s. 104; J . Rhezelius,F i l n:r 11; R a n s a k n i n g a r n a
1667—84; J . Peringskiöld, M o n u m e n t a 2, bl. 133; O. Celsius, Svenska r u n s t e n a r ( F m 60) 1, s. 212 i., 2, s. 722; E r i c
5 9 7 . P R Ä S T G Å R D E N , HÖKHUVTJDS S N .
598. BORGGÄRDE, HÖKHUVUDS SN.
505
T u n e i d , Geographie öfver K o n u n g a r i k e t Swerige 1: 1 (6. u p p l . 1786), s. 53; F . V. Radloff, Be s krifning ö f v e r n o r r a delen
af Stockholms l ä n 1(1804), s. 142; R. Dybeck, R u n a (fol.) h . 5 (1872), s. 77; U F T h . 9 (1880), s. 143; E . Brate, Anteck
n i n g a r 1917 (ATA), Sv e n s k a r u n r i s t a r e (1925), s. 91; Ö s t h a m m a r s T i d n i n g l 5 /e 1917; H . Schuck, K g l . V i t t e r h e t s
H isto r ie och A n t i k v i t e t s Akademien I (1932), s. 46.
Äldre avbildningar: Bureus, k o p pa rs tic k (på r u n t a v l a n 1559, i F a 5 s. 7 och i F a 10: 2), t r ä s n i t t (i Monu
m e n t a Sveo-Gothica, F a 10: 1, F a 5 s a m t i Celsius, Svenska r u n s t e n a r 2); Rhezelius, t e c k n i n g (i F 1 1); P . H e l g o n i u s
och J . H a d o r p h , t r ä s n i t t (i Peringskiölds M o n u m e n t a och B 555); Brate, foto 1917 (ATA).
Ristningen finnes i e n l o d r ä t t s t u p a n d e bergvägg, 1,5 m . N Ö om d e n gamla landsvägen, vid
d e n p u n k t , d ä r d e n n y a vägen t r ä f f a r den gamla, 375 m . S om avtagsvägen till H a n u n d a , 200 m .
N o m d e n sydligaste g å r d e n i Borggärde.
R u n r i s t n i n g e n var t i d i g t k ä n d . J o h a n n e s B u r e u s besökte platsen d e n 6 m a j 1594, s a m m a d a g
alltså som h a n g r a n s k a d e U 597; t v å d a g a r t i d i g a r e h a d e h a n u n d e r s ö k t H a r g s t e n e n (U 595). Bu
r e u s a n g e r hällens läge s å l u n d a : » R u n a b e r g h w i d h Bohlgården i H ö k h o f u u d z S.» (F a 6), » W i d h
Bolgården i H ö k h u w w u d s s.» ( P a 10: 2), » W i d h H ö k h u f f u d h i e t t Bärg» (Monumenta Sveo-Gothica),
»Bolgårdz Runahällen» ( F a 5, n : r 223). E n l i g t Rhezelius ( F l 1) f a n n s r i s t n i n g e n » J e t t B e r g h
som kallas Skrifwarberget, melan Bolgåln och Sandby». I Bansakningarna finnas f ö l j a n d e upp
g i f t e r : »Emillan Sandby och Bårgåhle Byiar finnes i t t B ä r g h , weedh N a m p n S k r i j f w a r bärget,
u p p å hwilket ä r een R u n s t e e n och f u l l a Bookstäfwer.» I en a n n a n »Specification» i Bansakningarna meddelas: »Ythi s a m m a Sochn emillan Bårgåhle och Sandeby ä g o r ligger e t t bergh,
kallas Skriffware berget, u t h m e d h wägen, och d e n s ijdan som w eter å t h w ägen ä r släät och
i ä m b n d e r p å s k r i f n e R u n s k e bookstäfwer; I t e m w i j d h ä n d a n p å Bårgåhle Kafflebroo ligger een
stehn, och p å e n d a n som u p we t er ä r h å å l igenom, säijes a t t O d h e n skulle h a f w a n u p i t h å å l
u t h i s a m m a stehn, och d h e r b u n d i t sina h ä s t a r wijdh.» I Monumenta beskriver Peringskiöld,
u n d e r r u b r i k e n »Borgåker», r u n h ä l l e n p å f ö l j a n d e s ä t t : »Bolgårdz Runahällen, elliest kallad
S k r i f w a r e B ä r g e t i H ö k h u f w u d z Sochn, b e s t å r af d e t g a m b l a enfaldiga anseende och s k a p n a t
som hossfogade u t h r i t n i n g uthwisar, h a f w a n d e s i n n o m sin bord eller Skiöldkant t w e n n e e m o t
h w a r a n n a n sig wendandes h u n d a r , hwilka l i j k a sosoin f a t t a u t h i T h o r s h a m m a r m ä r k e eller d e n
konungzlige Spiran, h w a r m e d t i l k ä n n a gifwes 1 , a t t desse Bröder af e n t a p p e r Slächt u t h sprungne, f o r d o m w a r i t d e r ä t t a T h o r s h u n d a r , eller kongl. B e t i ä n t e och stridbare krigzhiältar 2 ,
som i h ä r n a d och k r i g z t å g f ö r r ä t t a t sin konungz ärender, D e t ochså deras e g n a bemärki a n d e
N a m p n i fölliande R u n e s k r i f f t i n f ö r d e synas t i l k ä n n a g i f w a » . B 5 5 5 : »Skrifware-berget»,
L 2 7 0 : »Skrifvareberget». •—• Celsius a n g e r p l a t s e n s å l u n d a i Svenska runstenar 1 : »Hökh u f w u d Sochn och B å r g h å l a by, wid landswägen p å slät sten-wägg, w e t t a n d e till wägen,
n ä s t bredewid e n och 2 s t e g allenast.» T u n e l d a n f ö r i sin Geographie (1785) b i a n d »namn
k u n n i g a Berg» också »Skrifvare-Berget,
i Sandby O t t u n g » , s o m u t m ä r k e s a v a t t d e t »är fullr i s t a d t m e d Ormslingor o c h R u n o r » . Radloff: » I e t b e r g wid Borggård som kallas Bolgårds
r u n e l ö t och skrif vareberget ä r o e t kors, 2 d j u r o c h r u n o r inhugne» . . . I Buna (fol.) o m t a l a r
Dybeck, a t t r i s t n i n g e n ä r s k a d a d och a t t d e n finnes »i e n bergvägg m e l l a n Sandby och . . .
Borggård»; i Sverikes runurkunder skriver h a n : »Ristningen ä r i e n klippa, som ligger vid
vägen mellan H ö k h u f v u d s k y r k a och H a n u n d a . S t e n e n ä r j ä r n h a l t i g s a m t i synnerhet ofvantill
syrfrätt.» B r a t e meddelar i sina a n t e c k n i n g a r (1917): »Ristningen finnes p å d e t s. k . Skrivarberget, e n berghäll s t r a x t söder om B o r g g å r d e invid landsvägens n o r d ö s t r a sida, som p å e n
s t r ä c k a av 3 5 st e g s t u p a r l o d r ä t t och p å vars h ö g s t a del, 2,5 m . hög, r i s t n i n g e n befinner sig.»
Ristningsytan, som ä r ge nom korsad a v m å n g a sprickor, lagades m e d s t e n k i t t å r 1941 g e n o m
Riksantikvarieämbetets försorg.
1
2
Ordet »betecknas» ä r s k r i v e t o v an f ö r » t i l k ä n n a gifwes».
»krigz»- ä r överstruket.
506
UPPLAND. FRÖSÅKERS H Ä R A D .
Fig. 345. U 598. Borggärde, Hökhuvuds sn.
E f t e r t r ä s n i t t a v Bureus.
Fig. 346. U 598. Borggärde, Hökhuvuds sn.
E f t e r teckning a v Ehezelius.
R ö d g r a n i t m e d m ö r k a inslag. D e n l o d r ä t a bergväggens h ö j d över m a r k e n ä r 2,06 m . Rist
n i n g e n s h ö j d ä r 1,42 m., bre dd (nedtill) 1,37 m . R i s t n i n g s y t a n ä r p å flera ställen s k a d a d genom
sprickor, o c h r i s t n i n g e n h a r delvis g å t t f ö r l o r a d genom flagring. L i n j e r n a ä r o g r u n t och g a n s k a
o s ä k e r t, »knyckigt» h u g g n a . ( J f r Brates a n m ä r k n i n g : »Ristningen ä r mycket g r u n d och icke i
allo möjlig a t t m e d s ä k e r h e t r e d a ; särskilt ä r o vissa linier i d e b å d a d j u r e n s t e c k n i n g tvivel
aktiga.») H u g g n i n g s t e k n i k e n g ö r onekligen därigenom e t t jämförelsevis u n g t intryck.
I n s k r i f t (med d e t i n o m [ ] s u p p l e r a t e f t e r Bureus):
raskuiþr x l i t • a k u a s t a i n- - kum[i] litii x risa > s t a i n • aftiR > broþur • s i n x inkibiarn o þ m u n t •
5
10
15
'20
25
30
35
40
45
50
55
60
°65
r i s t i » runaR
70
75
RasJcviðr let haggva stæin . . . Gummi letu rœisa stœin œftin brodur sinn Ingïbiorn.
risti runan.
Auðmundr (?)
»Raskvid l ä t h u g g a stenen. ( H a n och) G u m m e läto r e s a stenen e f t e r sin broder I n g e b j ö r n .
Ödmund(?) ristade runorna.»
Till läsningen: F ö r e 1 r ä r r i s t n i n g e n s k a d a d g e n o m flagring; n å g r a s p å r a v r u n o r , som
skulle h a k u n n a t t i l l höra f ö r s t a n a m n e t , g å icke a t t u p p t ä c k a . E f t e r 15 a finnes i n t e t säkert
s p å r a v sk. 17 t h a r bst e n d a s t t . v. om h s t . 19 i och 20 n äro mycket svaga; ristningsytan ä r
h ä r p å f a l l a n d e o j ä m n . E f t e r 20 n finnas i n g a s p å r a v sk. Mellan 2 0 n och 2 3 k h a r k n a p p a s t
f u n n i t s p l a t s f ö r m e r ä n t v å r u n o r . A v r u n o r n a 2 1 o c h 22 å t e r s t å endast mycket svaga spår.
598. BORGGÅRDE, HÖKHUVUDS SN.
507
F i g . 347. U 598. Borggärde, Hökliuvuds s n . E f t e r B 555.
A y r . 2 6 å t e r s t å r e n d a s t n e d r e d e l e n a v h s t ; d e n ö v r e delen ä r f ö r d ä r v a d a v e n s p r i c k a . D å
e m e l l e r t i d i n g a b s t k u n n a s p å r a s , h a r r u n a n m e d a l l s a n n o l i k h e t v a r i t i. 2 7 I h a r f ö r l o r a t n e d r e
o c h 2 8 i övre d e l e n a v h s t . 3 1 r, 3 4 a o c h 3 6 t h a h s t i s pr i c kor . 3 3 s h a r f o r m e n J4. E f t e r 5 3 n
ä r s k m y c k e t s v a g t , s a n n o l i k t kryss. 5 4 i h a r f ö r l o r a t n e d r e delen a v h s t g e n o m flagring. E f t e r
5 7 i ö k a r i d e n n a s l i n g a (alltså t i l l 6 2 n) a v s t å n d e t m e l l a n r u n o r n a k r a f t i g t . M e l l a n 6 1 r o c h
6 2 n ä r d e t i c k e m i n d r e ä n 3 1 cm. D e t b e r o r s ä k e r l i g e n p å a t t r i s t a r e n h a r b e r ä k n a t i n s k r i f t e n
felaktigt. S k saknas efter 62 n. Runföljden 64þ — 7 8 R står i högra slingan m e d läsriktningen
m o t o r m h u v u d e t . F ö r e 6 4 þ ä r r i s t n i n g s y t a n b o r t f a l l e n p å e t t s t yc ke a v 1 4 c m . F ö r e d e t t a b o r t
f a l l k a n m ö j l i g e n y t t e r s t s v a g a o c h o b e t y d l i g a s p å r a v t v å h s t i a k t t a g a s . 6 4 þh a r f ö r l o r a t h s t : s
ö v r e d e l g e n o m s a m m a flagring, s o m h a r t a g i t b o r t r i s t n i n g e n f ö r e d e n n a r u n a . I n s k r i f t e n s l u t a r
u t a n sk.
B u r e u s ( F a 6): riskuiþr + lit + akua st • kumi + lltu risa + stain + aftiR + broþur + sin + i i n k i b i a r I • M oþmunt + risti + runaR + (I i iinkibiarl ä n d r a s s e n a r e m e d r ö t t b l ä c k t i l l t ; i Monumenta Sveo-Gothica
r ä t t a s n a m n e t g e n o m a t t d e t f ö r s t a i-et t a g e s b o r t , a l l t s å inkibiarl; v i d a r e ä r risa d ä r ä n d r a t t i l l rita.
— Rhezelius ( F l 1): r a s k u i þ r + l i t + a k u a st + k u m i • l i t u + r i s t a • s t a i n • a f t i R + b r o þ u r + s i n + i n k i b i a r n . . .
þ m u n t • r i s t i • r u n a R (på t e c k n i n g e n å t e r g e s r u n f ö l j d e n 3 1 — 3 4 s o m [\l1j-f; i t e x t e n skrives e m e l l e r t i d r i t a . )
— H a d o r p h (B 555): raskuiþr + lit • a k u a s t a + in a n kumi • litu x r i s a • s t a i n > a f t i r • broþur s i n i n k i b i a r n . . .
þ m u n t i risti runaR. — D y b e c k : raskuiþr x l i t x a k u a s. . . i x litu x r i s a • s t a i n • aftiR • broþur x s i n i inkibiarn
. . . m u n t • risti : runaR. — B r a t e : » I n s k r i f t e n b ö r j a r n e d t i l l t . h . u t a n s k i l j e t e c k e n m e d raskuiþr.
Nedanför detta n a m n äro d j u p a fåror i berget m e n så mycket av ytan ä r bevarat f r a m f ö r nam
n e t , a t t i n g e n r u n a t y c k e s h a v a k u n n a t finnas f r a m f ö r . E f t e r lit finnes e t t s n e t t s t r e c k s o m
s k i l j e t e c k en . . . E f t e r a k u a k a n i n t e t s k i l j e t e c k e n u r s k i l j a s . D e t f ö l j a n d e o r d e t t y c k e s h a v a r i t
s t i n , m e d n h; D I I 2 7 2 h a r b l o t t s, m e n ä v e n t ä r alldeles t y d l i g t , in t ä m l i g e n o t y d l i g a , m e n
508
UPPLAND. FBÖSÅKERS HÄEAD.
s ä k e r t synes, a t t i icke h a r n å g o n bistav och (- n tyckes också s ä k e r t . . . S t r a x e f t e r stin finnes
e n urgröpning', som tyckes h a v a k u n n a t i n n e h å l l a [) þ a v s a m m a f o r m som i raskuiþr. M å h ä n d a
h a r alltså h ä r ordet þina s t å t t , vars a s t å r p å a n d r a sidan om korsets t o p p . . . D e f ö l j a n d e ru
n o r n a k u n n a alla s ä k e r t läsas, o m ock åtskilliga äro skadade, nämligen Ii i litu, v a r s s t a v a r ut
g ö r a s a v f å r o r , vilket också s t a v e n till a i risa ä r ; i u t i b ö r j a n a v inkibiarn ä r n ä s t a n f ö r s t ö r t
a v f å r o r . U p p g i f t e n om r i s t a r e n s t å r p å ormens h a l s i m o t s a t t r i k t n i n g m o t huvudristningen.
Ristarens n a m n ä r -þmunt, f r a m f ö r vilket e n s k a d a finnes, som f ö r s t ö r t n a m n e t s f ö r s t a runa.»
I n s k r i f t e n ä r o k l a r t formulerad. B r a t e f ö r m o d a r (i Svenska runristare), a t t meningen är, » a t t
E a s k v i d p å k o s t a t i n s k r i f t e n p å b e r g e t e n s a m m e n d ä r j ä m t e f ö r e n a t sig med G u m m e o m a t t resa
en a n n a n sten, t r o l i g e n u t a n r i s t n i n g , över b å d a s broder I n g e b j ö r n » . E n sådan f ö r k l a r i n g före
f a lle r icke n a t u r l i g . U t t r y c k e n lit " akua stain och litu x risa i stain torde b å d a å s y f t a run h ä l l e n .
Visserligen ä r u t t r y c k e t letu rceisa stcein h ö g s t oegentligt, n ä r d e t gäller en r i s t n i n g i f a s t berg,
och d e t ä r n a t u r l i g t v i s d e t t a u t t r y c k s s ä t t , som i f ö r s t a h a n d h a r t v i n g a t B r a t e a t t a n t a g a , a t t
i n s k r i f t e n s stain s y f t a r p å »en a n n a n sten», m e n paralleller till u t t r y c k s s ä t t e t k u n n a uppletas.
E x e m p e l finnas nämligen p å a t t u t t r y c k e t »resa sten» h a r k u n n a t a n v ä n d a s i s a m m a betydelse
som »rista hällen», »göra märke» o. s. v. S å användes f o r m e l n t . ex. p å Ekebyristningen i F r e s t a sn
(U 266). D e n r i s t n i n g e n ä r också h u g g e n i e n l o d r ä t bergvägg. O m a n d r a exempel p å e n dylik
schablonmässig f o r m u l e r i n g se S. B. F . J a n s s o n i Förmännen
1943, s. 250 f . Svårigheterna med
i n s k r i f t e n s f o r m u l e r i n g ä r o emellertid icke h ä r m e d övervunna. M a n tvingas a t t r ä k n a med, a t t
r i s t a r e n h a r u t e g l ö m t n å g r a r u n o r mellan 20 n o c h 2 3 k, d ä r n u m e r a e n d a s t t v å r u n o r k u n n a
spåras och d ä r d e t k n a p p a s t h a r f u n n i t s plats f ö r flera.
Baskvidr h a r uppenbarligen v a r i t e t t mycket sällsynt m a n s n a m n . D e t ä r eljest icke b e l a g t
i r u n i n s k r i f t e r och p å t r ä f f a s e n d a s t e n g å n g i medeltida källor. Också d e t medeltida belägget
ä r f r å n Uppland. I r u n f ö l j d e n 23—26 kumi m ö t e r oss m e d a l l sannolikhet m a n s n a m n e t Gummi.
R e s t e r n a a v r i s t n i n g mellan 20 n och 2 3 k t o r d e g ö r a d e t omöjligt a t t a n t a g a e t t tiþkumi. N a m n e t
Gummi ä r emellertid m y c k e t ovanligt i r u n i n s k r i f t s m a t e r i a l e t . U t o m i U 598 f ö r e k o m m e r d e t
e n d a s t p å en s t e n vid Uppmyrby, Boglösa sn (L 682). (Brate t r o r sig k u n n a läsa n a m n e t också p å
(J 5 8 1 m e n d e t ä r icke möjligt.) U n d e r medeltiden blir n a m n e t vanligare och finnes i h e l a N o r
d e n . N a m n e t b ö r s n a r a s t f a t t a s som. k o r t n a m n t i l l Gud mun dr; j f r Lundgren-Brate, Personnamn,
s. 79, Lind, Dopnamn, sp. 402 och Danmarks gamle Personnavne, sp. 406. — D e n döde b r o d e r n s
n a m n Ingibiorn ä r d ä r e m o t jämförelsevis v a n l i g t i Uppland, se U 181.
R i s t a r e n s n a m n ä r n u s k a d a t i b ö r j a n , m e n B u r e u s läste d e t oþmunt, och d e n läsningen
t o r d e v a r a riktig. E n r i s t a r e m e d s a m m a n a m n signerar, som r e d a n B r a t e h a r p å p e k a t , d e n
n ä r b e l ä g n a r u n s t e n e n vid Gimo, S k ä f t h a m m a r sn (L 274). N a m n e t skrives d ä r oþmontr • I Svenska
runristare skriver B r a t e : »Det f ö r dessa t v å r i s t n i n g a r gemensamma ä r d e n dubbla ring, v a r m e d
o r m e n s hals och s t j ä r t g r i p a i v a r a n d r a . Ristaren b r u k a r o som o-runa och f o g a r u n d e r s t u n d o m
bistaven till ornamentslinier som stav. I 2 [ = U 598] skall r i risti även läsas som ändelse i
ristarens n a m n . Dessa senare d r a g återfinnas i A s m u n d s r i s t n i n g a r . D å Ö d m u n d f o r t s a t t en
del a v A s m u n d s ristningsegendomligheter och v e r k a t i e n t r a k t e j l å n g t i f r å n A s m u n d s ristnings
område m e n g e n o m b r u k e t av o som o-runa visar sig vara y n g r e ä n A s m u n d , ä r d e t m ö j l i g t ,
a t t h a n ä r en l ä r j u n g e till d e n n e eller k a n s k e son, som T o r g ö t till Fot.»
N a m n e t Audmundr (Ødmundr) ä r också sällsynt. I U p p l a n d f ö r e k o m m e r d e t u t o m i U 598
t r o l i g e n e n d a s t i t v å i n s k r i f t e r : L 215 Säby, D a n m a r k s sn och L 274 Gimo, S k ä f t h a m m a r s sn.
Se vidare o m n a m n e t i Norges innskrifter med de yngre runer I (1941), s. 68.
E n l i g t e n i t r a k t e n spridd m e n i n g ( j f r Ö s t h a m m a r s T i d n i n g 15/6 1917) innehåller Skrivare
bergets i n s k r i f t f ö l j a n d e upplysning: » H u n d r a f a m n a r h ä r i f r å n ligger en k u n g a s o n begraven m e d
a l l a sina ägodelar.»
598. BORGGÄRDE, HÖKHUVUDS SN. —
599. H A N U N D A , H Ö K H U V U D S SN.
509
599. Hanunda, Hökhuvuds sn.
P l . 143.
L i t t e r a t u r : B 556, L 269, D 2: 271. J . Bureus, F a 6 s. 148 n:r 249 (Burens' egen uppteckning), s. 191 n:r 130
(Rhezelius), F a 5 n:r 224, F a 10:1 n:r 177, F a l s . 53, F a 20 s. 15; M. Aschaneus, F b 18 s. 325 f.; J . Rhezelius,
F i l n:r 12; O. Verelius, Manuductio ad Runographiam (1675), s. 59; Ransakningarna 1667—84; J . Peringskiöld,
Monumenta 2, bl. 131; N. Celsius (resp. L. Sepelius), Eoslagia (1721), s. 38; P. Dijkman, Historiske Anmärckningar
(1723), s. 84 f.; O. Celsius, Svenska runstenar (F m 60) 1, s. 199; F . V. Radloff, Beskrifning öfver norra delen af Stock
holms län 1 (1804), s. 142; R. Dybeck, Runa (fol.) h . 5 (1872), s. 77; U F T h . 9 (1880), s. 143; E. Brate, Anteckningar
1917 (ATA), Svenska runristare (1925), s. 49 f.; Östhammars Tidning 15/« 1917.
Ä l d r e a v b i l d n i n g a r : Bureus, kopparstick (F f 6 n:r 90), även i Verelius a. a.; Aschaneus, teckning (F b 18);
Rhezelius, teckning (F a 10:1), teckning (F 1 1); P . Helgonius och J . Hadorph, träsnitt (i Peringskiölds Monumenta
och B 556); Dybeck (D 2: 271); Brate, foto 1917 (ATA).
R u n s t e n e n s t å r p å å se n i H a n u n d a , vid d e n g a m l a
landsvägen, 30 m . V om d e n n y a vägen, 80 m . Y S Y
o m d e n sydligaste g å r d e n i H a n u n d a . P å åsen finnas
gravkullar. P l a t s e n ä r u t m ä r k t p å Geologiska k a r t b l a d e t
»Oregrund».
Bureus a n g e r platsen ( F a 6): »Hallunda R u n e s t e n
i H ö k h u f d S.» Aschaneus: » W i d h H a l u n d a s t å r d ä n n a
H-» Rhezelius ( F i l ) : »Å en å å s w i d h H a n u n d a i
Gärdet.» I Ransakningarna n ä m n e s H a n u n d a s t e n e n i
t v å olika »Specifikationer»: » V t h j O l a n d h ä r a d e och
Sandeby O t t u n g som ligger till H ö ö k h u f f w u d h Sochn,
ä r p å H a n u n d a ä g o r u p p å een h ö g h Å å s u p r e s t een
s t o o r breedh Runsteen, i n s k r i f w i t m e d h R u n e b o o k s t ä f w e r ,
d h e r d h e t s t å å r : T h o r Å k e r H ö ö k etc. 1 : h w a r af k y r k i a n
h a r s i t t n a m p n och kallas Höökhåff, m e n n u af g e m e h n e
M a n H ö ö k h u f f w u d h , p å N o r r ä n d a n af Åsen synes een
M u u r af G r å å s t e e n w a r a upsatt.» F r å n H ö k h u v u d s s n
o m t a l a s i d e n a n d r a »Specifikationen» bl. a.: »Emiilan
B å r g å h l e och H a n u n d a Bvi a r u p p å e e n åhss ä r och een
R u n d s t e e n och bredewijdh een g r a a f , h w a r u t h j af
g a m b l a b e r ä t t e s w a r a b e g r a f w e n e e n stoor krigsman,
a f h wars N a m p n och H ö ö k h u f w u d h k y r k i a skall h a f w a
Fig. 348. U 599. Hanunda, Hökhuvuds sn.
Efter kopparstick av Bureus.
s i t t n a m p n bekommit.» Peringskiölds Monumenta: » W i d
H a n u n d a p å å s e n synas m å n g a ä t t e g r a f w a r och d e n n e
Runesten.» Radloff: »Vid H a n u n d a by ä r e n ansenlig R u n s t e n u p s a t t p å åsen.
Å den
s a m m a finnas r i s t a d e e n fogel, e n m a n t i l h ä s t och f ö l j a n d e r u n o r . . . » I uppsatsen »Roslagen»
1
I Runa (fol.) h . 5 (1872) skriver Dybeck: »Mer ä n en gång hade j a g harmats å t det afbrytande etc.-tecknet
i relationen och föresatt mig a t t vid första besök i orten f å det bort samt ersatt med hvad som bättre kunde vara.
Och det lyckades n u , efter många fruktlösa försök, till en del. E n gammal gumma, född 1790 i Sandby, hade i barn
domen ofta hört sin fader upprepa »'ela läsninga' p å Hanundasten och mindes deraf följande:
Tore håker (h)ök,
(h)ufve (h)ögt,
harm i vär'e',
svär(?d) i lä're' . . .
Mer ä n detta hade hon icke p å lång t i d k u n n a t erinra sig, men löfte på min enträgna begäran, att, derest hon fick
t i d p å sig, söka draga sig äfven det öfriga till minnes.»
510
U P P L A N D . FKÖSÅKERS H Ä R A D .
1
* rf loÍKr
Fig. 349. U 699. Hanunda, Hökhuvuds sn. E f t e r teckning a v Aschaneus.
[Runa fol., s. 77) nämner Dybeck »den hos ortens allmoge beryktade Hanundastenen, som står
på en lägre ås söder om Hanunda by». Yid sitt besök tog Dybeck »noggranna aftryck . . . , icke
ringa afvikande f r å n de bautilska ritningarna». I Sverikes runurkunder: »Runstenen står på
Hanunda-åsen, sydligt om byn.» Brate undersökte ristningen 1917 och anger i sina anteckningar
stenens plats på följande sätt: »Runstenen står på åsen mellan gårdarna i Hanunda väster om
landsvägen, mot vilken stenens baksida är vänd. Framsidan står vänd mot en sandgrop, 70 cm
f r å n dess kant. Förbud ä r utfärdat a t t taga sand närmare stenen. Öster om landsvägen i syd
lig riktning f r å n stenen finnas gravkullar på åsen, i vilka mycket ben hittats, när de delvis blivit
bortgrävda till sandgropar.»
Grå granit. H ö j d 1,85 m., bredd 1,50 m. Ristningen är djupt och tydligt huggen med
undantag för den mitt på stenen placerade hästen och ryttaren, i vilka linjerna äro grunda.
Inskrift:
o r n i u t r x a k x u i h n i u t r x a k x s i i h n i u t r x þ Í R litu r a s a s t a n þ i n s a a f t - R . . . m x f a þ u r s i n þ u r f o s t r <
5
10
15
20*
25
30
' 35
40
45
50
'
55
60
65
70
hriti runoR
75
80
Arnniutr
risti runan.
ok Vigniutr ok Signiutr
þæÍR
letu rœisa stæin pennsa
æftÍR
. ..,
faður sinn. Porfastr
»Arnnjut och Vignjut och Signjut de läto resa denna sten efter . . . , sin fader. Torfast
ristade runorna.»
511
599. HANUNDA, HÖKHUVUDS SN.
<%t <*W w'tb#
Vi ' t ó í i
M
E f t e r teckning av Rhezelius i F a 10: 1.
E f t e r teckning a v Rhezelius i F 1 1.
Till l ä s n i n g e n : I n s k r i f t e n b ö r j a r och s lutar u t a n sk, som i d e n n a i n s k r i f t ä r e t t kryss. D e t
k a n k n a p p a s t v a r a en tillfällighet, a t t sk h ä r e n d a s t f ö r e k o m m e r vid personnamnen. 1 O h a r , i
likhet m e d i n s k r i f t e n s övriga o - r u n o r (67, 79), b s t e n d a s t p å hst:s h ö g r a sida. 3 n h a r , i l i k h e t
m e d i n s k r i f t e n s övriga n - r u n o r (13, 24, 43, 46, 62, 78), bst endas t p å hst:s h ö g r a sida. D ä r e m o t
h a a - r u n o r n a (8, 18, 37, 39, 42, 48, 49), b s t p å b å d a sidor om h s t ; 56 a ä r s k a d a d . T . h . (ovanför)
21 i finnes e n avsats i ri st ni ngsyt a n e f t e r e n avflagring. Yid övre r a m l i n j e n synes en k o r t streckf o r m a d f ö r d j u p n i n g , som möjligen k a n v a r a s p å r a v h u g g n i n g . R u n a n h a r dock m e d all sanno
lik h e t v a r i t e t t i. D å också f ö l j a n d e r u n a ä r i, h a r r i s t a r e n troligen g j o r t sig skyldig t i l l d e t
f e l e t a t t r i s t a en r u n a t v å gånger. 26 u ä r v ä n d u p p och n e d . 30 i ä r e j stunget. E f t e r 3 1 r
finnes icke sk. R . 3 3 korsas p å m i t t e n a v e n flagring; i n g a s p å r av prick eller bst, v a r f ö r d e n
sannolikt h a r varit i. S k sa kna s e f t e r 3 5 u, 39 a , 4 3 n och 4 8 a . 4 9 a h a r f ö r l o r a t h s t nedan
f ö r bst. Mellan 51 t och 5 3 r finnes plats f ö r e n r u n a . 5 3 r h a r f ö r l o r a t h s t ovan b s t genom
e t t b o r t f a l l p å 4 0 cm. F r å n 5 3 r till n ä r m a s t synliga r u n a , 54 m, ä r a v s t å n d e t 2 4 cm. P å d e t t a
f ö r d ä r v a d e p a r t i h a r d e t f u n n i t s p l a t s f ö r t r e r u n o r . 5 4 m ä r s k a d a t upptill, m e n m a n k a n tyd
l i g t se k o r t a stycken a v b s t både t . h . och t . v. om h s t . R u n a n h a r alltså varit m . 56 a h a r
genom flagring f ö r l o r a t h ö g r a delen a v bst; i flagringens k a n t ä r hst:s övre d e l f o r t f a r a n d e
s k ö n j b a r . S a m m a b o r t f a l l h a r f ö r d ä r v a t övre delen av de t v å f ö l j a n d e r u n o r n a , 57 þ och 5 8 u.
Sk s a k n a s e f t e r 59 r och e f t e r 75 i.
B u r e u s ( F a 6): 15 I ; 26 I (senare ä n d r a t till k); 4 9 e ; 5 3 r s a k n a s ; 5 4 k . — Rhezelius ( F a 6):
r u n o r n a 8 — 9 a k s a k n a s ; 15 I; 22 i saknas; 26 I; 29—31 þÍR saknas; s k e f t e r 39 a ; 4 9 e ; 5 3 r
saknas; f ö r e 5 4 m , som Rhezelius läser som k, h a r h a n i s k a d a n s k a n t t y c k t sig se e n h s t ; sk
512
e f t e r 59 r och e f t e r 80 r. P å teckningen i F 1 1 finnas r unf öl j der na 8—9 ak och 29—31 þÍR. —
Aschaneus: r u n o r n a 8—9 ak saknas; 15 I; 22 a ; 26 k ; sk e f t e r 31 R, 3 9 a och 4 8 a ; r u n o r n a
49—53 saknas; 54 k ; sk e f t e r 5 9 r och 80 R. — H a d o r p h (B 556): 21 n ; 23 k ; 37 i ; 54 k ; ru
n o r n a 57 þ och 58 u tecknas som skadade. •— Dybeck: 26 k ; 33 a ; 5 3 R saknas; 54 k. — B r a t e :
»Inskriftens första n a m n , f r a m f ö r vilket i n t e t skiljetecken finnes, ä r nrniutr; p å 1 n •( sitter bistaven alldeles m i t t p å staven, som ä r 6 cm, 3 cm f r å n ändarne, och r u n a n ä r säkerligen a t t
f a t t a som omvänt a, icke som o ; 1,5 cm n e d i f r å n finnes en f å r a , som väl t a g i t s f ö r nedre bistaven till b o , men säkerligen ä r en naturlig skada, d å den i ingen m å n liknar bistaven till b
i bredd, längd och j ä m n h e t . 1 J f r d e omvända r u n o r n a i saihniutr, vars a h a r en klar stav och
en g r u n d a r e bistav s n e t t u p p å t vänster 2,5 cm u p p i f r å n p å den 9 cm långa staven, f r å n vilken
2,5 cm n e d i f r å n en f å r a u t g å r s n e t t u p p å t f r a m f ö r en h ö g avsats i stenen med f o r m a v bistav
till s t u p a t u, vilken n o g icke ä r huggen. S t u p a t u ä r däremot n a m n e t s sjunde r u n a 26. Mellan
orden i den återstående delen a v r a d e n finnas i n g a skiljetecken. U t i 49—51 aft- h a r a aldrig
h a f t n å g o n nedre stav; [ - i n ] saknas, dock finnes av a m å h ä n d a stavens f o t . Av den avlidnes
n a m n finnes blott den sista r u n a n - k. I faþur ä r övre delen av þu borta, och f r a m f ö r s i n finnes
intet skiljetecken. I þurfostr ä r ^ o alldeles klart ristat, likaså h i hriti och b o i r u n o R , mellan
vilka t v å sista ord skiljetecknen saknas.»
D i j k m a n kommenterar ristningen p å f ö l j a n d e sätt: »1. Påminnes det, a t på Stenen fins en
Fogel-figur, som en H ö k , af de gamla kallader Haukr, och Soknens n a m n ä r ä n i d a g Hökhufwud, af Hauler och hufud, a t den heter r ä t t Haukahufud Sokn, warandes d e t af Kongl. Cammar-Archivi handlingar bekant, a t der i Soknen warit fordom u t i K o n u n g Gustav den I . t i d en
K u n g s g å r d wid N a m n Ilökhuf wud, a t den tycks r ä t t h e t a Haukahof. 2. Armutr; i d e t t a ord s t å r
staf wen A ritader m e d t w twärstrek, det Antiqvarierne kalla A Longum, eller l å n g t A, som lång
s a m t skal uthsäijas.»
Mansnamnet Arnniutr ä r f . ö. okänt, m e n n a m n e t s båda led ingå som bekant i flera person
namn, t . ex. Arnkell och Guðniutr.
Efterleden ingår j u i alla t r e brödernas n a m n : Arnniutr,
Vigniutr och Signiutr. I n s k r i f t e n g e r sålunda e t t u t m ä r k t exempel p å variation, se E . Wessen,
Nordiska namnstudier, s. 11. Vigniutr ä r i likhet med Arnniutr endast belagt i Hanundainskriften;
e t t Viniutr förekommer däremot e t t p a r gånger i runinskrifter, se U 575. Den t r e d j e broderns
namn, Signiutr, h a r tydligen varit vanligare, se U 47. Om namnen p å -niutr, som äro u t p r ä g l a t
svenska, se E . Wessen a . a., s. 108. Verelius l ä m n a r f ö l j a n d e förklaring av Signiutr och Arn
niutr: D e t f ö r r a ä r »sammansatt af s i g , t h e t ä r s e g e r och niuta, eller nyttia, såsom t h e t ordet
A r n i u t e r ä r ihopa s a t t afl: å h r , t h e t ä r åhrswext, och niuta, t h e t ä r t h e n som h a f w e r god lycka
m e d h s i t t åkerbruk».
Yad f a d e r n h a r h e t a t , k a n n u icke sägas med n å g o n säkerhet. I Osthammars Tidning 15/6
1917 u t t a l a r Brate: »av den dödes n a m n finns n u blott slutrunan, m e n d e t ä r bevarat i äldre
uppteckning. I n s k r i f t e n ä r sålunda: A r n j u t och Y i g n j u t och Signjut, de läto resa denna sten
e f t e r H ö k , sin f a d e r . . . » Brates påstående, a t t n a m n e t bevarats i »äldre uppteckning» ä r icke
riktigt. D ä r e m o t t o l k a r Peringskiöld (Monumenta), m e d ledning a v sista r u n a n n a m n e t som
Yggr. I Svenska runristare a n f ö r B r a t e u t a n anmärkning en läsning x uk x , och h a n tolkar nam
n e t som »Hök». Mot läsningen måste redan d e n invändningen göras, a t t u t r y m m e t p å d e t ska
dade p a r t i e t ä r f ö r stort, f ö r a t t m a n skulle våga r ä k n a med a t t d ä r endast h a r s t å t t e t t sk och
en u - r u n a . Brate h a r sannolikt lockats till sin tolkning genom sockennamnet H ö k h u v u d p å
u n g e f ä r samma sätt som D i j k m a n h a r sammanställt den p å stenen förekommande fågeln, »höken»,
1
Trots den bestämdhet, med vilken Brate h ä r u t t a l a r sig för läsningen »omvänt a » , måste h a n senare h a ändr at
åsikt. I Svenska runristare (1925) anför h a n den riktiga läsningen 0, vilken f. ö. får stöd av en a n n a n inskrift (L 29),
som också h a r r i s t a t s av Porfastr.
5 9 9 . H A N U N D A , HÖKHTTVUDS S N .
600. SUND, B Ö ß S T I L S SN.
513
m e d sockennamnet. Den avgörande in
a f ,
vändningen m o t Brates tolkning ä r emel
lertid, a t t n a m n e t av resterna a t t döma
liar slutat p å m. Som ovan påpekats,
h a r d e t på d e t skadade partiet f u n n i t s
plats f ö r t r e r u n o r . D e t ä r sålunda myc
k e t möjligt, a t t namnet h a r varit Holmn.
E n ristare med n a m n e t Porfastr före
kommer också, såsom r e d a n Brate påpekat
( Svenska runristare, s. 50), p å L 29 Gryn s t a
backe, Tibble sn. Trots d e t stora avstån
d e t mellan de b å d a runstenarna, kan d e t
icke r å d a n å g o t tvivel om a t t de h a ut
f ö r t s av samme man. Brate framhåller
(a. a.), a t t de b å d a ristningarna »hava
åtskilliga gemensamma drag, nämligen
ti
förekomsten av en fågel samt hr i b ö r j a n
a v ordet 'ristade'». I d e t t a ord h a r Torf a s t i Hanundainskriften r å k a t hoppa över
s. Till d e t påfallande bruket a v o-runan
(orniutr, þurfostr, runoR) finnas också paral
leller p å Grynstastenen. B r a t e anser, a t t
E f t e r B 556.
»denna vacklan i b r u k e t av o» gör d e t
sannolikt, a t t T o r f a s t tillhör 1040-talet. I Upplands runstenar (s. 46) u t t a l a r sig O t t o v. Friesen, i
avslutningen a v kapitlet om Ingvarsstenarna, om ristaren T o r f a s t : »Yi k u n n a alltså förlägga I n g
varsstenarna till 1040-talets f ö r s t a år. Den gamle mästaren Asmund ä r d å ä n n u i f u l l verk
samhet, men n y a konstnärer s t å redo a t t t r ä d a f r a m . Mindre betydande ä r T o r f a s t , som med
Asmunds senare ornamentik som förebild r i s t a t sex à s j u stenar i mellersta och östra Uppland.
Karakteristiskt f ö r honom ä r bruket af I5 äfven f ö r onasaleradt a, e t t bruk, som förekommer
också eljest vid denna tid, t . ex. å Ingvarsstenarna. Torfasts plan f ö r och utförande af ristning
a r n a äro tämligen goda, dock a f g j o r d t underlägsna Asmunds.»
Vissa överensstämmelser i Ornamentiken, t . ex. hästen och ryttaren, finnas mellan U 599
och U 375.
600. Sund, Börstils sn.
Pl. 142.
L i t t e r a t u r : B 552, L 272, D 2:273. J . Burens, F a 6 s. 191 n:r 132 (Rhezelius), F a 6 n:r 74, F a 10: 1
n:r 103, F a 1 s. 17; J . Bhezelius, Monumenta Uplandica (F c 6), s. 213 (tryckt i U F T h . 32, 1915-—17, s. 72), F l i
n:r 16; J . Peringskiöld, Monumenta 1, b l . 136; O. Celsius, Svenska runstenar (F m 60) 1, s. 301, 2, s. 733; N. B.
Brocman, Besa t i l Helsingland 1763 (F e 23), s. 39, Svenska Magazinet 1766, s. 724; F . V. Badloff, Beskrifning öfver
norra delen af Stockholms län 1 (1804), s. 165; R . Dybeck, B u n a (fol.) h . 5 (1872), s. 76—77; E . Brate, Anteckningar
1917 (ATA); Östhammars Tidning 15/s 1917; Frösåkers hembygdsförenings årsskrift 1929, s. 8 f., 1933, s. 16; Hand
lingar i ATA.
Ä l d r e a v b i l d n i n g a r : Bureus, kopparstick (i F f 6 n:r 31); Bhezelius, teckning (i Monumenta Uplandica och
F i l ) ; P . Helgonius och J . Hadorph, t r ä s n i t t (i Peringskiölds Monumenta och B 552); Carl Hermeling), teckning
( F m 60: 2); Dybeck (D 2: 273); Brate, foto 1917 (ATA); S B. F . Jansson, foto 1942 (ATA).
Runstenen s t å r p å gårdsplanen till Sund n:r 5, 6 m. N om landsvägen till Öregrund, 2,7 in.
O om e t t boningshus. Om stenens ursprungliga plats i e t t gravfält O N O om gården se nedan.
5 1 4
Bureus k ä n d e till i n s k r i f t e n g e n o m en u p p t e c k n i n g
a v Rhezelius, som i F a 6 a n g e r s tenens plats »Börstel
x RuriÇagy$\.ur>ï>agk xtK'jSochn. W e d h Sundh.» E n n ä r m a r e beskrivning a v platsen
l ä m n a r Rhezelius i Monumenta Uplandiea ( F c 6 ) : »Ostan
s u n d i R u n t å g z eler R u n h a g a l ö t l å g h d e n n e Sten versus
oceid. R ö d h och blå sten s t å r wedh t ä d h i h a g e n . Sept.
26. 1636.» I F a 10: 1, d ä r t e c k n i n g e n t y v ä r r h a r klippts
bort, uppges platsen v a r a » W i d h S u n d i R u n t å g z h a g e n » ,
och s a m m a u p p g i f t återfinnes i F a 5 och F f 6 (»Sund i
R u n t o g z Hagen»). Som ö v e r s k r i f t till avbildningen iF l 1
s t å r : » P å Sundz ä g o r i R u n t å g z eler R u n h a g a Lööt.» Peringskiölds Monumenta : » P å Sundz ä g o r i Runlötzha g e n h a r
m a n t i l a t t see e n heel R u n e s t e e n m e d d e n n a skrifft . . . »
P å t r ä s n i t t e t ser m a n också g r a v h ö g a r o c h e n s tens ä t t n i n g .
B 552: »Sunds ägor»; L 272: » I R u n l ö t s h a g e n (jemte g r i f t r ö r och stensättningar).» N . R . Brocman, som besökte S u n d
d e n 11 september 1763, kritiserar i s i t t exemplar a v
Bautil (R 556 a) t r ä s n i t t e t s f r a m s t ä l l n i n g a v stenens p l a t s :
» D e n n a prospect ä r o r ä t t a f t a g e n t y t i l h ö g e r h a r S t e n e n
w a r i t och t i l w ens ter r i n g e n . Bakom ä r o Högarne(?). H ä r
ä r och e n r i n g såsom en b å t f o r m a d . . . » I »Resa t i l
Helsingland» skriver h a n p å t a l om R o g s t a s t e n e n : » D e t t a
k a n v a r a e t a r t i g t Exempel, h u r u e n i b l a n d våre r a r a s t e
R u n s t e n a r nekas, las' vet icke o m af a n n a t ä n A f u n d F i g . 353. U 600. S u n d , B ö r s t i l s s n .
. 8 . u k.a
„ ,, .
...
,
r r •• i.
Efter kopparstick av Bureus.
i l - igenom e n liten flyttning e n s a k e r Vard. T v a r t
om, finner m a n flere R u n s t e n a r , a n t i n g e n af f o r a k t eller
E g e n n y t t a , v a r a af s i n a f o r d n a Ställen u p t a g n e , och m e d S k r i f t e n i n å t v ä n d l a g d e i M u r a r
s a m t B r o a r . J b l a n d a n d r e U t v ä g a r , f a n n j a g en besynnerlig f ö r R u n s t e n e n p å Sunds Ägor,
Baut. 552. d e n Bonden J a n Nilson d ä r i B y n u p t a g i t och l a g t t i l Spishäll u t i sin S t u f v a . Ä n n u
voro väl icke R u n o r n a u t b r ä n d a . . . M e n j a g tilsade f a d e r J a n Nilson, s å f r a m t h a n icke
s n a r t flyttade S t e n e n p å sit Ställe, a t h a n d ä r f ö r e af Cronobetjäningen k u n d e b l i f v a tiltald, och
utom B ö t e r n a ä n d å f ö r b i n d a s a t t a g a h o n o m u t u r Spiseln s a m t b ä t r e v å r d a ' n , o m h a n icke ville
s k j u t s a h o n o m tilbaka.» D e n n a berättelse omarbetades och t r y c k t e s i Svenska Magazinet (augusti
och o k to be r 1766). D ä r läses om S u n d s t e n e n : » H u r u vårdslöst våre R u n s t e n a r ä l j ä s t o f t a hand
t e r a s t v ä r t e m o t Kgl. F ö r b u d och F ö r o r d n i n g a r , h a r j a g icke häller b o r t f ö r t i g a , och i s y n n e r h e t
m e d h v a d f ö r l u s t s å d a n t sker, bevist af e n R u n s t e n , som f ö r d e t t a s t å t på Sunds ägor . . . m e n
n u f a n n s u t i en B o n d e s t u f v a t i l spishäll i n m u r a d » . Radloff: N ä r a S u n d »har p å d e n så kal
l a d e R u n l ö t s h a g e n v a r i t en R u n s t e n . D å B r o c m a n r e s t e h ä r n y t t j a d e s d e n t i l spishäll; m e n
ä r n u i n l a g d i en k ä l l a r m u r m e d r u n o r n a inåt.» Dybeck l ä m n a r i Buna (fol.) f ö l j a n d e upplys
n i n g a r : » I Börstils socken granskades, u p p m ä t t e s och a f r i t a d e s ä t t e h ö g a r och g r a f k u l l a r , skepps
s ä t t n i n g a r , t r e u d d a r och s t e n k r e t s a r vid S u n d (Runslöten), ost n o r d ost f r å n b y n . . . Sockens
e n d e r u n s t e n (Lilj. 272), ursprungl igen r e s t i S u n d s R u n s l ö t , l å g p å Brocmans t i d (1766) såsom
spishäll i en g å r d i b y n och v a r 1804 m e d i n å t v ä n d r i s t n i n g i n l a g d i en k ä l l a r m u r (Radloff),
d e r u t u r h a n o m k r i n g 1827 u t t o g s af kyrkvärden Olof Olsson, som lade honom i t ä p p a n till g å r d e n
n : r 4 i byn, d e r h a n n u ä r . K y r k v ä r d e n t y c k e r a t t stenen bör å t e r resas, och h a n h a r rätt.»
Sverikes runurkunder-. »Stenen ligger i t ä p p a n till e n af gårdarna.» I s i n a a n t e c k n i n g a r 1917
skriver B r a t e : »Runst e ne n l å g vid m i t t besök med r u n s i d a n u p p p å Olov Erikssons (sonson till
Olov Olsson) gård, S u n d n r 5, m e n h a r f ö r r l e g a t i Runlötshagen, som f ö r r h ö r t till d e n n a gård,
515
(iOO. S U N D , B Ö R S T I L S S N .
Fig. 354. U 600. Sund, Börstils sn.
Efter teckning av Rhezelius i Monumenta Uplandica.
Fig. 355. U 600. Sund, Börstils sn.
Efter teckning av Rhezelius i F 1 1.
m e n n u genom lantmäteri kommit till n r 2. Runlötshagen ligger 500—600 m . österut f r å n gå r d e n
u t e f t e r n o r r a sidan av landsvägen till Öregrund vid e t t skolhus och ä r n u till största delen upp
odlad, m e n d e n del, som ä n n u icke ä r åker, utgöres av e t t g r a v f ä l t m e d talrika gravkullar, f ö r
d e t mesta runda, somliga äro rosen, och åtminstone en ä r k a n t a d av en rektangelformig stensättning. E n l i g t B. 552 ä r d e t n ä r a en grav m e d rektangelformig sten sättning, som stenen s t å t t ,
själv omgiven a v e t t stenrose. Yid k o r t ä n d a n av den bevarade rektangelformiga stensättningen
finnes ock p å lämpligt avstånd e t t mindre stenrose, som väl k u n n a t vara det, vari runstenen
varit uppställd. F ö r a t t k u n n a avbilda ristningen l ä t j a g välta stenen p å k a n t och p å samma
g å n g lägga sten u n d e r och bakom.» I Osthammars Tidning 1917 meddelar B r a t e : » . . . r un s t e n e n
i Sund h a r flyttats f r å n sin ursprungliga plats p å en a v gravhögarne i Runlötshagen och l å g
r e d a n 1766 som spishäll i en g å r d i byn, 1804 i en källarmur, v a r i f r å n den togs u t c. 1827, och
ligger n u p å E r i k Olssons gård, n:r 5.» I Fr osäkers hembygdsförenings årsskrift 1929 påpekas:
»Stenens resande ä r f ö r ristningens bestånd mycket viktig, och bör d ä r f ö r Hembygdsföreningen
l å t a sig angeläget vara a t t f ö r a n s t a l t a därom.» I skrivelse till Riksantikvarien 1 dec. 1931 före
slås åter, a t t stenen skall resas: » I Sunds by . . . finnes, som bekant, en runsten, vilken sedan
omkring 100 å r förvaras å gården n:r 5 i Sund, d ä r den av nuvarande ägaren till n ä m n d a hem
m a n användes som bänk u t a n f ö r brygghusbyggnaden. Runstenen i f r å g a . . . ligger upplagd p å
e t t p a r mindre stenar och ined runinskriften v ä n d uppåt. D e t t a g ö r a t t bildsidan m e r och m e r
v i t t r a r av r e g n och snö, och torde väl bliva alldeles utplånad, om icke n å g o t göres f ö r a t t skydda
densamma.» Genom Riksantikvarieämbetets försorg flyttades stenen och restes p å ovan angiven
plats å r 1933.
516
UPPLAND. FRÖSÅKERS H Ä R A D .
Fig. 356. U 600. S a n d , Börstils sn. E f t e r B 552.
Svartgrå, finkornig g r a n i t med r ö d a inslag,
stort sett d j u p t och tydligt huggen.
Inskrift :
H ö j d 1 ,28 m., bredd 0,74 m . Ristningen ä r i
gaiRiltr • l i t • mirki •a t • s b a r a k a - s u n • s i n
5
*
Gæinhildr
10
15
20
25
30
let mœrlci at Spraka, sun sinn.
»Gerhild l ä t (göra) minnesmärket å t Sprake, sin son.»
Till läsningen: I n s k r i f t e n b ö r j a r och slutar u t a n sk. I 1 g ä r pricken n å g o t svag. 2 a h a r
b s t endast t . v. om hst. A v 8 r återstår Övre delen s a m t svaga s p å r av bst nedtill. E f t e r 8 r,
l i t , 16 i tydliga sk. 10 i och 13 i äro e j stungna. I 17 a ä r bst dubbelsidig. Sk e f t e r 18 t
ä r n å g o t otydligt. 21 a och 23 a h a i likhet m e d 2 a bst endast t . v. om h s t . E f t e r 21 a finnes
600. SUND, BÖRSTILS SN.
517
en fördjupning, som icke gör intryck av a t t vara huggen. I 22 r ä r bst:s nedersta led visser
ligen skadad, men r u n a n ä r säkert r. I 24 k finnes en g r u n d fördjupning med ojämna kanter,
vilken e j ä r huggen. Runan 25 h a r följande utseende: •¥, vilket med all sannolikhet beror på
a t t ristaren först h a r råkat upprepa föregående r u n a (k) och därefter r ä t t a t sig genom a t t hugga
en a - b s t . Också 28 n h a r en egendomlig form (-[-) som torde böra förklaras av a t t ristaren
först, genom en vanlig förväxling, h a r huggit en a - r u n a , som h a n sedan r ä t t a r till n. E f t e r
28 n ä r sk svagt. 31 n h a r bst endast t . h. om hst. Mellan 30 i och 31 n finnas svaga spår av
en huggen linje. Ristaren h a r genom e t t förbiseende b ö r j a t hugga en fortsättning p å den upp
i f r å n kommande smala slingan, som h ä r skall g å u n d e r runslingan. Ristaren h a r emellertid
sett sitt misstag och avbrutit huggningen, innan linjen h a d e n å t t samma d j u p som slingorna i
övrigt.
Rhezelius (F a 6): 13 a ; runan 22 h a r formen [\. P å samma sätt återges r u n a n p å teck
ningen i Monumenta Uplandica och i F 1 1. •— Bureus, kopparsticket i F f 6: 1 k; 7 t saknas;
13 a ; runorna 22 och 3 1 äro utelämnade; inga sk äro utsatta. •— Hadorph (B 552): Mellan 8 r
och 9 I insattes p å skiljetecknets plats en o - r u n a och mellan 19 s och 20 b en i - r u n a ; 22 r; sk
e f t e r 31 n. — Carl Hermelin (läsningen hos Celsius, Svenska runstenar 1, s. 301): 22 i; sk efter
22 i ; sk h a formerna kryss och kors. P å teckningen i Svenska runstenar 2 återfinnes samma
läsning. — Brocman läser vid sitt besök den 11 sept. 1763 runföljden 19—25 som sbabaka.
Brocman skriver i »Resa t i l Helsingland»: »Ännu voro väl icke Runorna utbrända, emedan j a g
därpå tydligen läste HBHBHN Spabaka . . . i ställe f ö r
Sibaraka, som Hadorf låtit pas
sera f ö r e t mansnamn.» I Svenska Magasinet 1766 skriver Brocman, a t t han, trots a t t stenen
var inmurad som spishäll, »likväl i stället f ö r det orätt afritade ordet S i b a r a k a ännu f a n n det
r ä t t a S p a b a k a . . . » — Dybeck (Buna fol.): »Inskriften är, så af Lars Bure och Hadorph, som
af Celsius, Radloff och Liljegren, hvar p å sitt vis, orätt läst, hvarföre h o n h ä r meddelas till sin
sannskyldiga lydelse: NLklfTft • NT " Y(I)KKI * -IT * HBHBHKH * HM" * HIK • » — Brate: »Inskriften börjar
nedtill t . v. u t a n skiljetecken med 1—S kaÍRÍltr, vari 8 r ä r mycket skadat, det finnes blott e t t
stycke av staven upptill, övre strecket och ett stycke av mellanstrecket. E f t e r 19—21 sba finnes
punkt. P å 25, det slutande a i 22—25 baka, h a r ristaren felaktigt huggit bistav till K k, sanno
likt under inflytande av den näst föregående runföljden 23—24 ak.» Brate ser sk efter 21 a
och efter 31 n.
I inskriften ä r verbet gcerva utelämnat. Dybeck kommenterar detta i Runa (fol.): »Man
skulle kanske kunna t ä n k a sig M I R K A (STAIN) f ö r (KIARA) M I R K I ; men sista runan i
M(I)RKI . . . ä r ingen annan än |.»
Kvinnonamnet Gæinhildr förefaller icke a t t vara belagt i någon runinskrift, men det ä r
k ä n t u r medeltida källor f r å n såväl öst- som västnordiskt område.
Runföljden 19—25 sbaraka, som utgör den döde sonens namn, h a r diskuterats. I »Resa til
Helsingland 1763» skriver Brocman, a t t h a n »tydligen läste . . . S b a b a k a , hvilket e f t e r Ordets
egentliga Betydelse skulle h e t a Bake den vise, Baco Sapiens», och i Svenska Magaziuet 1766 för
klarar h a n namnet som »sammansatt af Spa vis och Baka eller Banke, et p å andre Runstenar
förekommande namn». P å samma sätt h a r tydligen Dybeck och Brate uppfattat namnet. Den
senare lämnar i Osthammars Tidning 1917 följande översättning: »Gerhild lät (göra) minnes
märket efter Spå-Banke, sin son.» I Frösåkers Hembygdsförenings årsskrift 1929 lämnar Otto
v. Friesen följande kommentar till namnet: »Den döde, till vars minne stenen i Sund en g å n g
restes, var även h a n en p å sin tid märklig man, därom vittnar hans namn S p å - B a n k e . Första
leden i detta namn Spå- anger nämligen a t t han hade gåvan a t t kunna förutsäga tillkom
mande t i n g och händelser. Ordet ä r e t t gammalt adjektiv, som också kan sättas efter det egent
liga namnet. D e t t a h a r skett i förordet till Upplandslagen vid omnämnandet av Wiger-Spa —
Upplands förste kände lagfarne man, 'heden i hedentid'.»
518
U P P L A N D . FRÖSÅKERS H Ä R A D .
D e n n a Brocmans, Dybecks, Brates och v. Friesens tolkning t o r d e bygga p å en oriktig läs
ning. D e t k a n knappast r å d a n å g o t tvivel om a t t r u n a n 22 ä r e t t n å g o t skadat r; j f r Bhezelius'
och R a d o r p h s läsningar. Skrivningen sbaraka (ack.) skall med all sannolikhet återge e t t mans
n a m n Sprak(k)i.
Samma n a m n finnes p å en a n n a n uppländsk r u n s t e n — L 299 Rasbo-Kils
kyrka — skrivet sbraki. P å Sundstenen skulle vi då lia ett inskott av en a-runa mellan b och r,
vilket icke ä r orimligt; om inskott a v »överflödiga» a-runor se U 524 och S. B. F . J a n s s o n '
Runinskrifter
i Norrtäljetrakten, s. 6 5 f .
D e n till såväl innehåll som y t t r e m å t t relativt obetydliga Sundstenen ä r ganska skickligt
huggen, men m a n torde icke med n å g o n säkerhet k u n n a h ä n f ö r a den till en bestämd runristare.
1 Frösåkers hembygdsförenings
årsskrift (1929, s. 9) gör emellertid v. Friesen en sådan bestäm
ning. H a n säger om stenen: »Den ä r huggen omkring m i t t e n av 1000-talet av en av Upplands
skickligaste ornamentiker vid n a m n W i g m u n d . H a n h a r endast h u g g i t e t t f å t a l stenar, m e n
dessa v i t t n a om en konstnärlig smak och säkerhet i teknik, som icke av någon r u n m ä s t a r e ä r o
överträffade. Till egen åminnelse reste h a n en sten i Örby i R a s b o socken, som torde varit
h a n s hemort. Å d e n n a sten, som n u m e r a ä r flyttad till Uppsala, n ä m n e r h a n sig styrmannen
( = skeppshövdingen). Såväl d e n n a sten som stenen vid Sund b ä r e t t l i kar mat kristet kors, vilket
antyder a t t ristaren — som m a n kan vänta av en d å t i d a storman, som sett sig om i världen —
var kristen.» A t t r ä k n a Sundstenen som e t t verk av Vigmund, förefaller, som ovan framhållits,
mycket d j ä r v t , och attributionen ä r av allt a t t döma oriktig.
ndt Ânfrn.
F i g . 3 5 7 . U 601. S u n d , B ö r s t i i s s n .
E f t e r t e c k n i n g a v R h e z e l i u s i F a 10: 1.
Fig. 368. U 601. S u n d , Börstils s n .
K f t e r t e c k n i n g a v JRhezelius i F 1 1.
600—601. S U N D , B Ö R S T I L S S N .
519
Fig. 359. U 601. Sund, Börstils sn. E f t e r B 653.
601. Sund, Börstils sn.
L i t t e r a t u r : B 563, L 271. J . Burens, F a 6 s. 191 n:r 132 b (Khezelius), F a 5 n:r 73 b ; J . Khezelius, F a 10:1
n:r 178, F i l n:r 15; J . Peringskiöld, Monumenta 2, bl. 136; Östhammars Tidning 16/e 1917; Frösåkers hembygds
förenings årsskrift 1929, s. 9.
A v b i l d n i n g a r : Khezelius, teckning (i F a 10:1 och i F 1 1); P . Helgonius och J . Hadorph, t r ä s n i t t (i Peringskiölds Monumenta och B 553).
Stenen, som n u m e r a ä r försvunnen, s tod enligt Khezelius » W e d Snesslinge E n g » (F a 6).
E n l i g t F a 1 0 : 1 stod d e n » W i d h Sundz ängen», och i F 1 1 uppges p l a t s e n v a r a »Melan Snisslinge o c h S u n d h w i d h ängen.» U n d e r »Sund» a n t e c k n a r Peringskiöld i Monumenta: » P å s a m m a
ä g o r ibland m å n g a ä t t e h ö g a r finnes Ä n en stoor steen m e d m å n g a slingor u t h u g g e n doch u t h a n
n o g o n skrifft» (B 553: »Sunds ägor»; L 271: » P å Sunds ägor»). D e n senaste u p p g i f t e n o m
s t e n e n u t g ö r e s a v e n a n t e c k n i n g i N . R . Brocmans exemplar a v Hautil (R 556 a), a v vilken d e t
f r a m g å r , a t t h a n h a r s e t t stenen p å sin k ä n d a Hälsingeresa å r 1763.
Stenen, som prydes a v en k o n s t f u l l o r n a m e n t i k i runstensstil, s a k n a r i n s k r i f t . Liljegren, som
j u e n d a s t k ä n n e r stenen genom ä l d r e avbildningar, a n m ä r k e r , a t t inskriften ä r »utnött», en slut
s a t s som m e d all sannolikhet ä r oriktig. R e d a n Rhezelius p å p e k a r nämligen, a t t s t e n e n icke
b ä r r u n o r : »Är i n g a b o k s t ä f v e opå, w t a n b a r a figuren.» I Frösåkers hembygdsförenings årsskrift
1929 framhålles, a t t stenens »rika ornamentik» väl t o r d e »motivera e t t f ö r s ö k a t t återfinna den
samma.» S t e n e n h a r vid flera tillfällen sökts förgäves.
520
U P P L A N D . FRÖSÅKERS H Ä R A D .
'nimoitf
Fig. 360. U 602. Valö kyrka. E f t e r teckning
av Rhezelius i Monumenta Uplandica.
Fig. 361. U 602. Valö kyrka.
E f t e r teckning av Rhezelius i F l 1.
602. Valö kyrka.
P l . 141.
L i t t e r a t u r : B 554, L 266, D 2:274. J . Bureus, F a 6 s. 4 5 n:r 30 (Bureus' egen uppteckning), s. 192 n:r 134
(lihezelius), F a 5 n:r 435, F a 13 s. 382; J . Rhezelius, Monumenta Uplandica (F c 6), s. 215 (tryckt i U F T h . 32,
1915—17, s. 72), F l i n:r 17; J . Peringskiöld, Monumenta 2, 1)1. 127; F . V. Radloff, Beskrifning öfver norra delen
af Stockholms län 1 (1804), s. 133; Kyrkoinventarium 1829 (ATA); E . Brate, Anteckningar 1917 (ATA); Östhammars
Tidning 15/<> 1917 (ATA); S. B. F . Jansson, Runinskriftsinventering i Stockholms län 1936 (ATA); Handlingar i
ATA 1943.
Ä l d r e a v b i l d n i n g a r : Rhezelius, teckning (i Monumenta Uplandica och i F 1 1); P . Helgonius och J . Hadorph,
t r ä s n i t t (i Peringskiölds Monumenta och B 554) ; Dybeck, a. a.
R u n s t e n e n , som u n d e r å r h u n d r a d e n l i a r l e g a t s o m t r ö s k e l s t e n i k y r k a n s v a p e n h u s d ö r r , s t å r
s e d a n å r 1943 r e s t m o t v a p e n h u s e t s v ä s t r a v ä g g .
Bureus, som u n d e r s ö k t e i n s k r i f t e n d e n 3 0 a p r i l 1594, s å l u n d a p å s a m m a r e s a som h a n
g r a n s k a d e U 5 9 5 o c h 598, a n g e r i F a 6 p l a t s e n » J W a h l i K y r k e d ö r r » , o c h s a m m a u p p g i f t
å t e r f i n n e s i F a 5 . I Monumenta
Uplandica a n g e r R h e z e l i u s p l a t s e n p å f ö l j a n d e s ä t t : » W a l e
S. F r ö s s a k e r s H ä r ä d h . 1636. J W a p e n h u u s d ö r e n l i g g e r d e n n e r u n s t e n i n m u r e t . » P e r i n g
skiölds Monumenta: » J W a p n h u u s d ö r e n l i g g e r e n f ö r n ö t t e r R u n e s t e e n , o c h t i l l e n s t o o r d e h l
u n d e r m u r a r n e , s å a t t a l l e n a s t d e t t a f ö l l i a n d e ä r t i l l l ä s a n d e s . . . » (B 5 5 4 : »i V a p n h u s d ö r r e n » ; L 2 6 6 : » V a p e n h u s d ö r r e n » ) . Radlolf n ä m n e r , a t t d e t finnes »vid K y r k a n e n R u n
s t e n h v a r s p å s k r i f t t i l s t ö r r e d e l e n ä r f ö r l o r a d » , o c h i K y r k o i n v e n t a r i u m 1829 m e d d e l a r pros
t e n P . W a l l i n d e r : »Till t r ö s k e l i V a p e n h u s d ö r e n l i g g e r e n r u n s t e n m e d f ö r n ö t t a oläsliga
521
602. VALÖ K Y R K A .
Fig. 362. U 602. Valö kyrka. E f t e r B 554.
Fig. 363. U 603. Valö kyrka. E f t e r B 554.
runor.» Dybeck: »Denne runst e n ligger såsom tröskel i k y r k a n s vapenhusdörr.» B r a t e (1917):
» R u n s te ne n ligger som tröskelsten i k y r k a n s vapenhus dörr p å södra sidan. Ä m n e t ä r g r å s t e n .
S t e n e n ä r i f y r a stycken. L ä n g d e n i n i f r å n k y r k a n u t å t kyrkogården ä r 1,65 m., d ö r r ö p p n i n g e n s
b r e d d 1,30 m . ; d e t y t t e r s t a stycket, p å vilket r i s t n i n g e n befinner sig, ä r dock p å v ä s t r a sidan
avslaget 20 cm. D e n ö s t r a slingans bredd ä r 6 cm., d e n södra 7 cm. Ris tningen ä r s å g o t t som
alldeles u t p l å n a d och k a n icke m e d f r a m g å n g avbildas. A västra sidan finnes b l o t t slingor, l ä n g s
ö s t r a o c h s ö d r a k a n t e r n a löpa vinkelrätt m o t v a r a n d r a t v å slingor med runor.» Yid runinsk r i f t s
inventeringen 1936 v a r stenen brusten i m i n s t 7 stycken. Stenens övre d e l v a r dold och oåt
komlig f ö r undersökning. Genom Riksantikvarieämbetets f ö r s o r g t o g s stenen u t , lagades och
r e s t e s m o t vapenhusets västra v ä g g sommaren 1943. Sannolikt h a r stenen lagts i n i vapenhusets
d ö r r , d å d e t t a uppfördes, troligen vid 1500-talets b ö r j a n .
G r å g r a n i t . H ö j d 1,66 m., bre dd 1,80 m . R i s t n i n g s y t a n ä r s t a r k t sliten och ristningen till
s t o r a delar u t p l å n a d . Ä v e n p å d e t övre stycket, som l e g a t dolt a v m u r e n , ä r o r u n o r n a otydliga,
g r u n t o c h osäkert h u g g n a .
Inskrift:
. . . isu x si - raþu - x . . . k x - . . . r x - - rakimþ . . . ima x sim - - x þia - x 5
"
10
15
20' '
25
30
35
Till l ä s n i n g e n : F ö r e 1 i, som s t å r i n e d r e r a m l i n j e n , finnas i n g a s ä k r a s p å r a v r i s t n i n g .
3 u h a r f o r m e n K- R u n a n 6 h a r endas t n e d r e h ä l f t e n a v en h s t bevarad. 7 r s kadat. 9 þ ä r
mycket otydligt; 10 u ä r osäkert. R u n a n 11 ä r s k a d a d m e n k a n möjligen h a v a r i t r (,k). D ä r
e f t e r ä r r i s t n i n g e n p r a k t i s k t t a g e t b o r t n ö t t p å en s t r ä c k a a v 90 cm., d. v . s. till 14 r, som ä r
säkert. P å d e t t a l å n g a p a r t i mellan r u n a n 11 och 14 k a n m a n e n d a s t spåra t v å r u n o r (12 k
6 6 — 45887.
Upplands
runinskrifter.
522
o c h 13) s a m t t v å sk. A v r a m l i n j e n å t e r s t å s v a g a s p å r . A v r u n o r n a 15 o c h 16 finnas e n d a s t
s p å r a v h s t . M e l l a n 18 a o c h 19 k k a n e n r u n a h a f u n n i t s . 2 1 m o c h 2 2 þ ä r s k a d a d e o c h
m y c k e t o s ä k r a . M e l l a n 2 2 þ o c h 2 3 i finnas m ö j l i g e n s p å r a v t r e r u n o r . I r u n a n 2 9 ä r h s t
s ä k e r . T . h . finnas s p å r a v b s t , m ö j l i g e n t i l l e t t r. R u n a n 3 0 h a r t v ä r s över h s t s p å r a v h u g g
n i n g ; r u n a n k a n möjligen h a varit e t t a . 3 1 þ ä r jämförelsevis säkert. A v r u n o r n a 3 4 och 3 5
å t e r s t å e n d a s t ö v r e d e l a r n a a v h s t . D ä r e f t e r ä r r i s t n i n g e n b o r t n ö t t s å n ä r s o m p å n å g r a otyd
liga rester av ramlinjerna.
B u r e u s ( F a 6): . . . i s u • s i h r a þ • u u a i m • maruiakr . . . Rhezelius ( F a 6): i s i sihrakyu a u k +
miþuiakrx - - . . . - - R
. H a d o r p h o c h H e l g o n i u s (B 554): i s u + sihraþuR x auk x milukikr x i . . . x
'kmaR x boþur sin + . D y b e c k : . . . isu x s i . . a þ u R x • uk x m • lu . . ir x a x i • R x . . . ur sin. B r a t e : R u n a n
3 ä r >-troligen R
m ö j l i g e n r [\, m e n k n a p p a s t u . . . D ä r e f t e r ä r e t t s n e t t k o r s f u l l t tydligt.»
A v r u n a n 6 »finnes b l o t t e n s k u g g a » . R u n a n 7 »t or de h a v a r i t r . . ., s t a v e n o c h n e d r e b i s t a v e n
ä r o synliga.» 8 » h a r v a r i t \ a ; s t a v e n ä r n ä s t a n u t p l å n a d m e n b i s t a v e n tydlig.» A v 9 — 1 0
» f i n n a s b l o t t o l ä s b a r a a n t y d n i n g a r » . R u n o r n a , s o m n u s t å i s t e n e n s v ä n s t r a k a n t , »äro s å g o t t
s o m alldeles u t p l å n a d e . . . o c h a v h ö g r a s l i n g a n s r u n o r , s o m ä r o t e c k n a d e i B 5 5 4 o c h D . I I ,
2 7 4 , finnes i n t e t ; i c k e [e]ns r u n s l i n g a n k a n m e d s ä k e r h e t i g e n k ä n n a s . D e parallella linier, s o m
s y n a s , t y c k a s icke h a k u n n a t u t g ö r a d e n s a m m a , d å s l i n g a n ä r s å s m a l i d e t t a fall.»
R i s t n i n g e n h a r t y d l i g e n r e d a n v i d B u r e u s ' besök 1594 v a r i t m y c k e t svårläst, vilket icke en
b a r t torde h a berott p å a t t inskriften h a r nötts. D e n torde f r å n början h a varit mycket g r u n t
h u g g e n . D e t skulle v a r a h ö g s t o f ö r s i k t i g t a t t m e d u t g å n g s p u n k t f r å n d e n o s ä k r a l ä s n i n g , s o m
k a n å s t a d k o m m a s , f ö r e s l å e n t o l k n i n g a v i n s k r i f t e n . D e t ä r f . ö. l å n g t i f r å n s ä k e r t , a t t d e n
n å g o n s i n h a r h a f t e n s p r å k l i g i n n e b ö r d . P å s å d a n a r i s t n i n g a r finner m a n flera e x e m p e l i t r a k t e r ,
som ligga i d e t uppländska runstensområdets u t k a n t .
Yalö-stenen t o r d e h a t i l l k o m m i t s e n t o c h h a r s a n n o l i k t u t f ö r t s a v e n p e r s o n , s o m icke h a r
behärskat konsten a t t rista runor. Det enda m a n k a n säga med någon säkerhet ä r a t t ristningen
m å s t e h a u t f ö r t s f ö r e 1500-talets b ö r j a n . D å t o r d e n ä m l i g e n v a p e n h u s e t h a u p p f ö r t s , o c h s t e n e n
h a r s a n n o l i k t l a g t s i n s o m t r ö s k e l s t e n v i d d e t t a tillfälle.
603. Valö k y r k a .
L i t t e r a t u r : B 554, L 267. J . Peringskiöld, Monumenta 2, bl. 127.
A v b i l d n i n g : P . Helgonius och J . Hadorph, träsnitt (i Peringskiölds Monumenta och B 554).
I P e r i n g s k i ö l d s Monumenta l ä m n a s f ö l j a n d e u p p g i f t o m ä n n u e n r u n s t e n i V a l ö k y r k a : » J
S a k e r s t i e w ä g g e n finnes o c h s å e n m y c k e t f ö r n ö t t e r R u n e s t e n m e d n å g r a f å r i j t n i n g a r , u t h a n
n o g o n särdeles b e h å l l e n skrifft» (B 5 5 4 : » J S a k e r s t i e vä gge n»; L 267: »Sakerstieväggen»),
D e n n a sten, vars inskrift tydligen h a r g å t t förlorad, ä r f. n . oåtkomlig f ö r undersökning.
I n s k r i f t (enligt B 554):
-ik
T i l l l ä s n i n g e n : A v r u n a n 1 finnes e n d a s t övre h ä l f t e n .

U 570-603 - Riksantikvarieämbetet

Transcription

Similar documents

Skötselråd

BYTESTORGET - Stadsholmen

Busslinjenät - Bodens kommun

Nr 7 september 2014 - Korsholms skärgård

Fortsätt läsa här!

Innerstan, text - Stockholms universitet

Parks - eurotourism

Cykelkarta Helsingör-Helsingborg 2013 - 872x600 mm

Besökskartan Mölndal 2016

Engelbrektskyrkan

1906:15

Landskrona besökskarta 2015

Alingsås Besökskarta 2013