Nr 1 - tema migration
Transcription
Nr 1 - tema migration
Thailand: Bakom leendet finns en annan verklighet Kina: Barnen betalar framgångens pris Bryssel: En dag med Cecilia Malmström Sverige: Madona njuter av sitt nya liv En värld i rörelse Sista ordet: elisabeth dahlin M ÄR O S IG IT LL D EDLEM I N! M BARNE A RÄDD UNNA DIG SKADEHANTERING SOM DEN BORDE VARA. NU MED 15 % RABATT PÅ HEMFÖRSÄKRINGEN. Rädda Barnen rekommenderar If som ditt försäkringsbolag. Därför har vi glädjen att ge dig som medlem eller månadsgivare hela 15 % rabatt på vår hemförsäkring. Men det finns fler skäl att vara kund hos oss. Som att vi ser till att lösa mer än hälften av alla ärenden inom 24 timmar och att vi får väldigt höga snittbetyg av de kunder som råkat ut för en skada (4,5 av 5). Läs mer om skadehantering som den borde vara på www.if.se/rb eller ring 0771-655 655. I samarbete med: 2 Barn 1/2011 16 30 34 24 40 innehåll 1/2011 12 En värld i rörelse 34 Madonas nya liv 16 Paradisets baksida 38 ”Det som hänt henne fanns i mig” 24 En lektion i säkerhet 40 Mario Vargas Llosa i Rinkeby 30 ”Folk måste behandlas värdigt” 42 Rädda Barnen öppnar lekrum Varje år lämnar miljontals barn sina hemländer. Förflyttningen medför ofta risker, särskilt för dem som reser utan sina familjer. Möt Thailand bakom leendet. Ett land där fattiga barn utnyttjas – och där det saknas politisk vilja att skydda dem. Kinas ekonomiska tillväxt har lyft många ur fattigdom. Andra har blivit mer utsatta. Rädda Barnen utbildar dem som är mest sårbara. EU-kommissionären Cecilia Malmström vill skapa ett gemensamt system för hur flyktingar ska tas emot i Europa. Barn 1/2011 För fem år sedan lämnade Madona och hennes föräldrar kriget i Irak. Nu har de skapat ett nytt liv i Sverige. Jens Orback, generalsekreterare för Olof Palmes Center, beskriver i sin krönika hur hans mammas flykt har påverkat honom. Nobelpristagarens besök blev höjdpunkten på ett intensivt arbete för eleverna i årskurs åtta på Rinkeby- och Bredbyskolan. På Sagåsen får barn på flykt möjlighet att leka – en välkommen paus från dagar fulla av oviss väntan, oro och sysslolöshet. 3 Tack alla huvudpartners för att ni hjälper oss att göra världen lite barnvänligare SAS stöttar vår stora kampanj Rewrite the Future – så att barn i konfliktområden kan gå i skolan. IKEA är engagerad i flera projekt med Rädda Barnen. Ett exempel är Föräldratelefonen dit man kan vända sig med frågor om barn och föräldraskap. Santa Maria hjälper utsatta barn i Colombia till en bättre utbildning. Via Banco Humanfonden som förvaltas av Swedbank Robur, stödjer fondsparare Rädda Barnens arbete med att ge barn i krigsoch katastrofländer tillgång till utbildning. Med stöd från If genomför vi Private Property, en landsomfattande satsning kring ungas utsatthet på nätet. Med stöd från Axfood genomför Rädda Barnen utbildningskampanjen Rewrite the Future i Elfenbenskusten. Axfood stödjer även andra kampanjer med fokus på barns utbildning. Pengarna från PostkodLotteriet har varit med och delfinansierat en stor mängd projekt. De viktigaste arbetsområdena är att se till att alla barn får gå i skolan och att inga barn ska behöva utsättas för våld. Accenture bidrar med management- och konsulttjänster för att löpande förbättra Rädda Barnens verksamhet samt stödja projekt i utvecklingsländer och lokalt. GodEl och systerbolaget GodFond har stöttat Rädda Barnen sedan företagen startades. Vi har valt att låta Rädda Barnen använda pengarna där de gör störst nytta för utsatta barn. Vill du också samarbeta med Rädda Barnen? Ring Jonas Olsson på tel 08 -698 91 36. 4 Barn 1/2011 TIDNINGSTANKAR Rädda Barnen kämpar för barns rättigheter. Vi väcker opinion och stöder barn i utsatta situationer – i Sverige och i världen. Vi är en folkrörelse som stöds av 270 000 medlemmar, faddrar och givare. Rädda Barnens huvudpartners är IKEA, If, SAS, Santa Maria, Accenture, GodEl/GodFond, Axfood, Swedbank Robur, Svenska PostkodLotteriet. Ordförande Inger Ashing Generalsekreterare Elisabeth Dahlin Plusgiro Rädda Barnens plus- och bankgiro 90 20 03-3. Medlemsavgift: 200 kronor, plusgiro 90 01 11-6. Månadsgivare 100 kronor i månaden under minst 1 år. För mer information ring 08-698 90 30. Barn ISSN 1404-8965 Barn – tidningen om barns rättigheter ges ut av Rädda Barnen med 4 nr/år. Medlemmar och faddrar får tidningen gratis. För icke beställt material ansvaras ej. Redaktionen förbehåller sig rätten att redigera insänt material, samt att publicera materialet elektroniskt. Eftertryck och utdrag med angivande av källa är tillåtet. För signerade bidrag svarar författarna. Redaktion 08-698 90 00 Sophie Arnö, chefredaktör [email protected] Nadja Debove, reporter [email protected] Ulla Ståhl, korrektur [email protected] Ansvarig utgivare Nedjma Chaouche Prenumerationsärenden Barbro Fredriksson, [email protected] 08-698 92 59 Produktion & grafisk form Spoon Publishing AB Adress Barn, Rädda Barnen, 107 88 Stockholm Besöksadress: Landsvägen 39, Sundbyberg e-post [email protected] Hemsida www.tidningenbarn.se Annonser Annonsbolaget, 031-387 88 00 [email protected] Tryck Sörmlands Grafiska, på miljövänligt papper. TS-kontrollerad upplaga 124 200 ex. Art nr 10706 Omslag Phyu Nyin fotograferad av Jörgen Hildebrandt Medverkande i detta nummer Jonas Askergren, Stefan Bladh, Yvonne Busk, Jörgen Hildebrandt, Moa Karlberg, Jonas Lindstedt, Karl Melander, Elin Toft Barn 1/2011 Sophie Arnö, chefredaktör, [email protected] I bland känns det som om jag håller på att bli galen. Vad är det med oss människor!? Vad är det som gör att vi är så beredda att utnyttja varandra på de mest hänsynslösa vis? Vad är det som gör att den som är proppmätt vill ha mer? Vad är det som gör att vi så ofta låter vinstintressen och egen njutning gå före hänsyn, moral och medmänskliga värderingar? Att de som har drar fördel av dem som inte har. För det här numret av tidningen Barn besökte jag Thailand. Jag hade nog hört att det fanns ett annat land bakom den leende fasaden men jag var inte fullt ut beredd på att möta den verklighet jag såg. Hur kommer det sig att välgödda småföretagare, knappandes på sina mobiltelefoner, är så villiga att låta små burmesiska barn jobba vid sina fötter? Små mjuka händer lämpar sig väl för att skala räkor. Arbetskraften är billig. Det finns många sätt att rättfärdiga kriminellt beteende. ”Skulle jag utnyttja dem? Du skulle bara veta vad de skulle ha tjänat i Kina! Och hur många som står på kö för att arbeta här!”, säger arbetsgivaren för en grupp illegala invandrare, när han blir ifrågasatt i Javier Badems nästan outhärdligt smärtsamma film Biutiful. Den handlar om just de migranter som betalar priset för andras konsumtion. Om dem som syr fejkade Gucciväskor 12 –14 timmar per dygn och sedan sover, inlåsta, på fabrikens golv. Det värsta är att allt är sant. Precis så här ser världen ut. Många av de barn som migrerar med drömmar om ett bättre liv, utnyttjas istället till att utföra farliga arbetsuppgifter, under dåliga arbetsförhållanden, utan insyn och kontroll. Utan legal status saknar de dessutom samma möjlighet som andra att till skola, sjukvård och skydd. Det är helt oacceptabelt att vi fortsätter blunda för deras verklighet. Istället måste vi aktivt söka upp den. Lära oss mer. Se individerna i stället för massan. Fråga barnen vilka de är och vad de själva vill. Och vi måste rannsaka våra egna värderingar. Hur ser vi på främlingen, den andre? Som en resurs? En tjänare? Eller ett hot? Jag hoppas att du som läser det här numret av tidningen Barn blir lika upprörd som jag. Och att du vill ta ett moraliskt ansvar. Själv har jag slutat äta skalade räkor från Thailand. Någonstans måste man börja. PS . Vill du prenumerera på tidningen Barn, mejla namn och adress till [email protected] Medverkande i detta nummer Nadja Debove, 43, är reporter på tidningen Barn. I det här numret har hon skrivit om Mölndals och Härrydas lokalförening som stöttar nyanlända flyktingbarn på Sagåsens ankomstboende. – Jag blir alltid lika tagen och imponerad av alla de frivilliga krafter som satsar så mycket tid och engagemang på att stötta barn i utsatta situationer. Vilken insats de gör! Jörgen Hildebrandt, 44, arbetar som frilansfotograf. För det här numret av Barn har han fotograferat hur migrerande barn lever i Thailand och Kina. – Det var otroligt spännande! Jag är fascinerad av vilken tro på livet människor kan ha fast allt omkring dem är misär. Det är också fantastiskt att se alla människor som faktiskt vill hjälpa. 5 just nU FOTO save the children Kritiskt för omhändertagna barn I årets upplaga av rapporten ”Upp till 18” från Statistiska centralbyrån och Barnombudsmannen har fokus bland annat riktats mot barn som lever i utsatta situationer. Särskilt uppmärksammas situationen för barn som är placerade i samhällsvård. – De allvarliga bristerna i omsorgen av de 20 000 barn och unga som varje år omhändertas är en av välfärdsstatens blinda fläckar, säger barnombudsman Fredrik Malmberg.■ Minister på besök Elisabeth Dahlin besöker en av Rädda Barnens sjukvårdskliniker. Svenskarna har skänkt 25 miljoner kronor till verksamheten i Haiti. Haiti kräver mer Drygt ett år efter jordbävningskatastrofen har Rädda Barnens insatser nått mer än 870 000 barn och vuxna med mat, sjukvård, tält, sanitet och trygghet och skydd för barn. Men behoven är enorma. Fortfarande lever över en miljon människor i tältläger; boendesituationen ökar risken för barn att utsättas för våld, övergrepp, sjukdomar och undernäring. – Det är verkligen dags att världssamfundet tar ansvar för att det blir fart på återuppbygganden, säger Rädda Barnens generalsekre terare Elisabeth Dahlin som nyligen besökt landet. – Barnens behov måste sättas i fokus.■ Enkät: vad är inflytande för dig? I början av året besökte barnminister Maria Larsson (kd) Rädda Barnens kontor i Stockholm. – Jag är månadsgivare sedan länge och har ett stort förtroende för organisationen, säger hon. Maria Larson menar att regeringen är beroende av de ideella organisationernas kunskap och att Rädda Barnen därför är en viktig samarbetspartner. – Det är ni som har örat mot marken och kan uppmärksamma oss på problem och lösningar. En av de allra viktigaste barnrättsfrågorna hon vill driva under mandatperioden är barns rätt att bli lyssnade på. – Lagstiftningen måste garantera att barns åsikter dokumenteras och tas på allvar i till exempel ärenden som rör barns placering inom socialtjänsten. ■ TEXT & FOTO ANGELICA WOM RYDEN Enligt barnkonventionen ska barn och unga ha inflytande över frågor som rör dem. Men - hur definierar de själva inflytande? Och vad tycker de är viktigast att ha inflytande över? Tidningen Barn frågade några ungdomar. Amina Ploco, 14 år, Trollhättan – Inflytande är att få sin röst hörd och att någon lyssnar när man vill säga något, vad det än handlar om i samhället. – Skolan är viktigast att ha inflytande över, för det är där vi är mest. 6 Thanongsak Maisungnoen, 15 år, Borås. – Att se och lära sig hur saker fungerar, och sedan förändra till det bättre. Det är inflytande för mig. – Miljön. Och att få bestämma mer över mig själv. Jag vill bestämma själv vad jag ska göra både på min fritid och i framtiden. Stella Skalja, 14 år, Trollhättan. – Inflytande är när alla får vara med och påverka och göra sin röst hörd, inom allt. – Viktigast nu är att ha inflytande över skolan, för vi måste trivas där. Det kan handla om allt från prov och lektioner till skoltröjor, sport och kaféet. Dafina Dragusha, 14 år, Borås. – Att få vara med och påverka, men det får vi inte göra så mycket. – Jag vill ha inflytande över frågor som rör mig själv, till exempel vilken skola jag ska gå i. Amgalan Odkhuu, 14 år, Borås. – Det är när vuxna lyssnar på vad vi säger och tar våra förslag på allvar, så vi kan göra något av dem. – Om jag kunde påverka skulle jag hjälpa till så mycket som möjligt så att alla har det lika bra, och att ingen är fattig. Barn 1/2011 Nyhet! Nu med kamera som tillval! Hemlarm anslutet till SOS Alarm Trygghet med omtanke I vårt Trygghetsabonnemang™ ingår alltid: fri installation, livstids materialgaranti, fria utryckningar och fri service utan bindningstid eller årsavgifter. Våra larm kan inte köpas av dörrknackare och vi samarbetar med SOS Alarm för att ge dig som kund största möjliga trygghet. Som ett bevis för att vårt skydd håller högsta säkerhetsnivå har Villaägarnas Riksförbund - för åttonde året i rad - valt oss som enda partner när det gäller För vi har samma säkerhetsprodukter som de främsta konkurrenterna, men vi håller i regel ett väsentligt lägre pris. Smidigt så även barnen kan hantera larmet och självklart husdjursanpassar vi larmet kostnadsfritt. Enkelt, tryggt och prisvärt. Välkommen att larma klokt med Trygga Hem! För mer information SMS:a TRYGGAHEM till 71120, ring 020-48 49 10, maila [email protected] eller besök www.tryggahem.se Barn x/20xx Trygga Hem är ett publikt bolag noterat på marknadsplatsen Nasdaq OMX First North. 7 just nU FOTO PRADEEP KUMAR Ny sajt om bistånd Debatten kring det svenska biståndet har varit intensiv det senaste året. Nu lanserar Rädda Barnen tillsammans med Röda Korset, Diakonia och Svenska kyrkan sajten ”Därför bistånd”, för att bredda informationen och diskussionen. Läs mer på: www.darforbistand.se ■ Oklart ansvar drabbar barn På många håll i landet saknas Suzanna Sundström och Sofia Söderfjell besökte flera projekt i Indien som Rädda Barnen står bakom. Indienresa för lotterivinnare Över 200 000 personer har hittills dragit en lott i Rädda Barnens kampanj Livets Lotteri och testat idén att återfödas i ett nytt land. Sofia Söderfjell, 18, var en av dem som lade ner mest arbete på sitt nya jag. För det vann hon en resa till Indien. – Jag blev jätteglad, mest tänkte jag på vilken fantastisk möjlighet det var att få se och uppleva saker man kanske aldrig skulle få uppleva annars, säger hon. Som resesällskap till Indien tog hon med sig kompisen Suzanna Sundström. Tillsammans besökte de bland annat skolor för fattiga barn, ett mobilt bussjukhus och en barnrättskommitté som har daghem i slumområden – några av alla projekt som Rädda Barnen driver i New Delhi. – Det som gjorde störst intryck under resan var alla människor vi fick träffa, säger Sofia Söderfjell. Nu väntar arbetet med att vidareut- veckla de nya kunskaperna. Sofia och Suzanna går sista året på gymnasiet och de har nu valt att fokusera sitt projektarbete på barns skilda villkor. – Vi blev inspirerade av Livets Lotteri och har beslutat oss för att jämföra indiska och svenska barns framtidsdrömmar, säger Sofia. Vi intervjuade barn under resan och kommer göra detsamma med barn här hemma nu. Läs mer på www.livetslotteri.se ■ Dockvagn, bilar, dvd-filmer, bollar och spel... ...det har lokalföreningen i Skänninge samlat in och nu skänkt till Kriminalvårdens anstalt i kommunen. – Tanken är att leksakerna ska kunna användas av barn som besöker sina föräldrar i fängelset, säger Iréne Johansson, ordförande i lokalföreningen. ■ förebyggande och tidiga insatser för barn och ungdomar med psykisk ohälsa. I vissa fall riskerar barn att bli helt utan vård. Det visar Socialstyrelsen i en nationell granskning. Anledningen är otydlig ansvarsfördelning mellan olika verksamheter som BVC, skolhälsovård, ungdomsmottagningar, och BUP.■ Goda nyheter Sedan kalla krigets slut har antalet krig i världen minskat med 77 procent. Det visar årets upplaga av Human Security Report. Enligt rapporten finns ett samband mellan ökande BNP per capita och minskande antal konflikter. I till exempel Ostasien har BNP fördubblats sedan 1979, samtidigt som antalet konflikter där nära halverats. ■ Vårdmissar 220 000 … så många barn i Sverige lever i fattigdom. Det visar Rädda Barnens senaste barnfattigdomsrapport. Det är en ökning med 10 000 barn sedan den sista mätningen 2007. Även klyftorna ökar. Risken att leva fattigt är mer än fem gånger så hög bland barn med utländsk bakgrund som bland barn med svensk bakgrund. Barn till ensamstående föräldrar är också utsatta. Allra störst är risken för barn som lever med en förälder som är både utlandsfödd och ensamstående. Barnfattigdomen bland dessa hushåll är 49 procent. – Vi kan och bör ställa höga krav på ett av världens rikaste länder. Sverige har utan tvekan de resurser som krävs för uppgiften, säger Elisabeth Dahlin, Rädda Barnens generalsekreterare. ■ Läs hela rapporten på www.rb.se/bokhandel 8 Bamse stöttar asylsökande barn Migrationsverket riktar sig för första gången direkt till asylsökande barn i en stor informationssatsning. Materialet har tagits fram i samråd med bland andra Rädda Barnen och släpps nu i april. – Om barnen får kännedom om hur processen går till och vilka personer de kommer att träffa känner de sig också tryggare, säger Annelie Kungsman-Persson som leder projektet. Förutom en särskild barn- och ungdomsportal på verkets hemsida släpps även en Bamsetidning på sex olika språk. – Det är alltid bra att konkretisera information till barn med bilder. ■ Vården missar sannolikt många fall av allvarlig barnmisshandel. Det visar barnsjuksköterskan Björn Tingberg i en avhandling från Karolinska Institutet. I bara 5 av de 47 fall av misstänkt skallskada hos barn under 17 månader, nämner journalanteckningarna att en utredning om barnmisshandel genomförts. – I övriga sägs i stort sett inget om misshandel, säger Björn Tingberg som gjort studien vid akuten vid Astrid Lindgrens sjukhus. En delstudie i avhandlingen visar att bara 55 procent av de barn som identifierats som utsatta för övergrepp har anmälts till socialtjänsten. Detta trots att vårdpersonal är skyldig att rapportera. ■ Barn 1/2011 TACK! Barn x/20xx 9 just nU Företag Peter Ingman, VD på MyNewsdesk köpte Rädda Barnens julgran för 150 000 kronor. IKEA:s mjukaste kampanj gav miljoner Mellan 1 november och 23 december varje år säljer IKEA mjukdjur till förmån för Rädda Barnen och FN:s barnfond Unicef. – I år blev det drygt 102 miljoner kronor, vilket är fantastiskt roligt, säger Eva Stål, koordinator miljö och socialt ansvar IKEA Sverige. Sedan starten 2003 har IKEA bidragit med 316 800 000 kronor till de två organisationerna genom mjukdjurskampanjen. Pengarna användas för att stötta olika utbildningsinsatser världen över. Dyra – men nyttiga klappar Strax före jul erbjöd Rädda Barnen företagsklappar till överpriser. Kampanjen var ett sätt att visa det orimliga i att det är avdragsgillt att ge julklappar som ost och pepparkakor, men inte klappar som stöttar arbetet för utsatta barn. Ett av de företag som nappade på erbjudandet var MyNewsdesk som köpte en julgran för 150 000 kronor. – Genom att ställa granen mitt i det öppna landskapet på vårt nya kontor ville vi inspirera andra till att göra samma sak, säger Peter Ingman, VD på MyNewsdesk. Det är också det finaste vi kan ge våra kunder som tack för det gångna året. Runda av uppåt! Axfood Snabbgross är Sveriges ledande hämtgrossist för restaurang- och storköksmarknaden. Under december månad genomfördes kampanjen ”High five” i företagets butiker. Kunderna fick då möjlighet att öka summan i kassan med 5 kronor eller mer, ett bidrag som gått till Rädda Barnens utbildningsprojekt i Elfenbenskusten. – Detta är ett sätt för oss att ta vårt sociala ansvar, säger Anna Åkesson, Marknads- och Affärsutvecklingsansvarig vid Axfood Snabbgross AB. Lätt göra god gärning med ny säljsajt Nästa gång du vill sälja en begagnad vara på nätet, varför inte lägga ut den på nya köp- och säljsajten karl-bertil.se? Då går nämligen hälften av din annonsavgift till Rädda Barnen, SOS Barnbyar eller Amnesty International. – I sann Karl-Bertil Jonsson-anda vill vi göra det lätt för personer att vara snälla, säger Markus Sundström, grundare av sajten. Annonsavgifterna på karl-bertil.se varierar mellan 10 och 90 kronor, beroende på vad man säljer. 10 Samarbete med Medstop klart Apotekskedjan Medstop har inlett ett samarbete med Rädda Barnen. Syf- tet är att stödja den globala kampanjen EveryOne, som arbetar för att minska barndödligheten i tredje världen. I en första aktivitet avsatte Medstop 2 kronor för varje såld julsenap till Rädda Barnen. – Två burkar julsenap kan rädda ett barn från malaria, säger Fredrik Söderberg. VD Medstop. Posten lanserar frimärke för Rädda Barnen Nu ger posten ut ett särskilt frimärke för att stötta hjälparbete runt om i världen. Rädda Barnen blir den första förmånstagaren. För varje sålt häfte som säljs i år, går tio kronor till organisationen. Pengarna ska till arbetet att ge barn i konflikt- och katastrofdrabbade områden tillgång till en kvalitativ utbildning. Frimärkena kommer att finnas i handeln från den 24 mars. Barn 1/2011 TACK MYNEWSDESK OCH RELACOM FÖR ATT NI KÖPTE EN PRISVÄRD JULGÅVA. Tack vare er har kampen för barns rättigheter fått en rejäl skjuts framåt. Insatsen betyder både akut och långsiktigt stöd till barn som drabbats av krig och naturkatastrofer, att fler får gå i skolan och att färre barn tvingas arbeta som barnsoldater eller bli utsatta för våld och övergrepp. Rädda Barnen vill tacka för att ni investerat i något mycket värdefullt. Barn x/20xx 11 En värld i Andel migranter av befolkningen 16,8 14,2 efter region år 2010, procent 9,5 1,9 a en rik ni e a e am Oc rd o N pa ro u E a rik f A 1,5 1,3 a n ik ie er As am tin a L Europas regionala dynamik skiljer sig från andra på grund av Europeiska Unionens mål att upprätta ett gemensamt utrymme för fri rörlighet innanför unionens yttre gränser. Amerika karakteriseras av starka migrationsströmmar från syd till nord, från Latinamerika och Karibien till USA och Kanada, och i ökad utsträckning Europa. USA och Kanada fortsätter att vara stora mottagare av permanenta invandrare från hela världen men står också inför en växande efterfrågan på tillfällig arbetskraft. Afrikaner flyttar främst till andra afrikanska länder. Södra Afrika, Afrika norr om Sahara och Västafrika är de sub-regioner som drabbats hårdast av arbetskraftens rörlighet i Afrika. Världens befolkning 3,1 % är migranter 214 Antal internationella migranter i världen år 2009. Siffran motsvarar miljoner 3,1 % av världens sammanlagda befolkning. 740 miljoner människor flyttade inom sitt eget land. 414 Den sammanlagda summa som världens miljarder migranter skickade tillbaka till sina hemländer under 2009. 27,1 miljoner Källa: International Organization for Migration, IOM. och FN:s utvecklingsprogram, UNDP *Människor som har flytt på grund av en fruktan för sitt liv och hälsa, men som inte lämnat sitt hemland. 12 Antal internflyktingar* i världen år 2009. Globala trender ● Det totala antalet intenationella migranter har ökat under de senaste 10 åren, från 150 miljoner år 2000 till dagens 214 miljoner. I dag är en av 33 personer i världen internationell migrant. Barn 1/2011 rörelse Länderna som flest har lämnat 42,8 Här lever flest migranter miljoner personer 35 antal som lever utanför gränserna miljoner personer 20 12,3 10,8 A US 7 7,3 7,2 a en nd nd ad bi la la n s a k s s Ka Ar Ry Ty di u Sa na Ki na er n pi lip i F en di n I Asien, härifrån kommer den största gruppen tillfälliga kontraktsarbetare i världen. Samtidigt karaktäriseras Asien av mycket stora interregionala flöden av migrerande arbetstagare, särskilt av den stora inre rörelsen i Kina och Indien. Varje år lämnar miljontals barn sina hemländer. Många drömmer om ett bättre liv. Andra flyr undan krig, våld och naturkatastrofer. Några används som varor i en mänsklig handel. – Nu är det dags att vi riktar ljuset mot barn som migrerar, säger Lena Karlsson, ansvarig för Rädda Barnens satsning för barns rätt till trygghet och skydd. text & foto: sophie arnö grafik: jonas askergren Cirka 200 miljoner människor Mellanöstern är den i särklass viktigaste regionen för tillfälligt kontraktsanställda arbetstagare, varav de flesta är från Asien. ● Människor migrerar till fler olika länder i dag än för tio år sedan. Men fortfarande rör sig de allra flesta inom sina egna länder. Oceanien omfattar två stora destinationsländer Australien och Nya Zeeland. Ö-nationer vars befolkningar är allt mer intresserade av arbetskraftsutvandring. ● De summor som migranter skickar hem till sina familjer överstiger i många länder det officiella utvecklingsbiståndet. ● Antalet flyktingar i världen har varit relativt konstant: 13, 5 miljoner år 2009, jämfört med 14 miljoner år 2000. nyhetsgrafik.com Barn 1/2011 rör sig årligen mellan världens länder – och ännu fler inom länder, ofta från landsbygd till stad. Många av dem är barn. Och antalet som migrerar kommer troligen att öka. – Det finns många positiva drivkrafter och effekter av migration, säger Lena Karlsson, som leder Rädda Barnens arbete för att uppmärksamma och stötta barn som migrerar. – Förflyttningen innebär ofta nya möjligheter till jobb, utbildning, sjukvård och bättre levnadsstandard. Men den medför också risker – särskilt för dem som reser utan sina familjer. – Hittills har biståndsorganisationer framförallt uppmärksammat barn som utsätts för trafficking. Nu måste vi bredda perspektivet och se erfarenheterna, sårbarheten och behoven även hos andra. – Vi måste också utveckla mer effektiva och integrerade stödsystem för barn som migrerar. Idag är stödet ofta fragmenterat och inkonsekvent. Barn som migrerar ska ha samma rättigheter som barnen i det land de förflyttar sig till. Under hösten var Rädda Barnen med och samlade en rad forskare och representanter bland annat från världens regeringar, från FN, International Labour Organisation, Institute of migration, och UNHCR till en konferens. – Målet var att skapa en gemensam förståelse för de frågor som är väsentliga för barn som migrerar, säger Lena Karlsson. Med på konferensen var därför också barn som kunde dela med sig av egna erfarenheter. En av dem 13 ”Se hur vi bidrar” Erica Munoz Mercado , 18, flyttade från Nicaragua till Costa Rica med sin familj när hon var tio år, för att komma ur fattigdom och arbetslöshet. – Utan papper var det svårt att få gå i skolan. Och det var krångligt och dyrt att få legal status. Ett annat problem var alla fördomar mot invandrare. De säger att vi stjäl deras jobb, att vi är våldsamma. Regeringen och media borde lyfta fram vad vi gör för landet istället, hur vi bidrar till ekonomi och kultur. var Erica Munoz Mercado, 18, som flyttade från Nicaragua till Costa Rica med sin mamma och två bröder när hon var tio år, för att familjen skulle komma ur fattigdom och arbetslöshet. – Jag visste ingenting om vad som skulle hända i det nya landet, berättar hon. Den nya staden var som en labyrint. Jag kände mig vilsen. Ali Ahmed, 17, migrerade ensam och på eget initiativ, från Eritrea till Rom i Italien, i hopp om ett bättre liv. Resan tog sju månader. Två av hans vänner dog i öknen när de var på väg till fots genom Sudan. – Det svåraste var att ingen visste något om vad som hände oss på vägen, säger han. Ingen hade ansvar för oss. Gloria Berberi, 18, från Albanien berättar också om vänner som dött. – Jag kommer från en by med extremt hög arbetslöshet. Många tar sig till Grekland, men många dör också av kylan på väg över bergen. Hon har även vänner som utsatts för olika övergrepp på vägen, bland annat av polisen. – När den som ska hjälpa, istället misshandlar och låser in en så finns det ingen man kan vända sig till, konstaterar hon. Barnens erfarenheter visar att utmaningar, övergrepp och risker kan uppstå både 14 ”Fråga om våra mål och planer” ”Gör det lättare att återförenas” Ali Ahmed , 17, har migrerat ensam från Eritrea Gloria Berberi , 18, bor i Kucove i Albanien och till Italien, i hopp om ett bättre liv. – Jag skulle vilja be alla som har möjlighet att påverka att ta emot de unga som kommer till deras länder på ett bättre sätt. Många av oss vill studera. Men utan dokument kan vi inte göra någonting. Jag önskar att de frågade oss om våra ambitioner, mål och planer när vi kommer till Europa. Idag tar de våra fingeravtryck och ingenting mer. arbetar mot trafficking. – Det är extremt många som lämnar vår by på grund av arbetslöshet. De hoppas på ett bättre liv, men utsätts ofta för övergrepp på vägen. Jag vet många unga som har tvingats till prostitution. Polisen som ska hjälpa dem utsätter dem för misshandel och låser in dem. Barn skulle behöva mer information om riskerna innan de ger sig av. Jag önskar också att det var lättare för familjer att återförenas. före, under och efter resan – men ofta är det just själva resan som är den mest riskfyllda. – Många kommer på illegal väg och riskerar sin hälsa och sina liv i farliga transporter, med dålig hygien och dålig mat, konstaterar Lena Karlsson. En 16-årig pojke berättar hur han grävde ner sig under en löven i djungeln på natten för att skydda sig mot vilda djur. Han berättar också om hur desorienterad han var. – Jag kunde inte språket och visste inte vägen. Själva rörelsen gör barnen sårbara, konstaterar Najat M’jid Maalla, FN: s särskilde rapportör om försäljning av barn. – Vi får inte heller glömma alla de barn som lämnas ensamma när föräldrarna flyttar till andra orter för att söka arbete, understryker hon. Familjen utgör det främsta skyddet för ett barn – så när de splittras ökar barnets sårbarhet. – Att ständigt vara borta från sin familj lämnar också djupa spår. Ett annat problem är att många barn som migrerar arresteras och skickas tillbaka utan någon ordentlig bedömning av om detta verkligen ligger i deras bästa intresse. – Frågan om vad som är barnets bästa har inte bara ett svar, konstaterar Jaqueline Bhabba, professor vid Harvard University i USA. – Barn skickas ofta tillbaka hem under parollen att ”barn mår bäst av att vara med sina föräldrar”. Men vad som är bäst beror på så mycket, som ålder, kön, personliga, politiska och sociala omständigheter och erfarenheter, familj. Man behöver göra ordentliga individuella prövningar. Att lyssna på varje enskilt barns erfarenheter och behov är centralt för att ett bättre omhändertagande ska kunna utvecklas. – Det finns inte en lösning, säger Lena Karlsson. Det handlar om att involvera familjen i första hand, men också om att utveckla strukturer för trygghet och skydd i lokalsamhällen, att engagera frivilligorganisationer, politiker och myndigheter. Ett barn som kommer till ett nytt land måste till exempel ha tillgång till utbildning och sjukvård och få information och rådgivning på sitt eget språk. – Om man ska kunna avgöra vad som är barnets bästa är det också nödvändigt att man lyssnar till vad barnet själv tycker, och att man är beredd att diskutera olika lösningar för varje barn. Men så ser det inte alltid ut. En särskilt utsatt grupp bland de migrerande barnen är de statslösa, det vill säga barn utan nationell identitet eller legal status i något land. De hamnar ofta utanför alla sociala skyddsnät. Barn 1/2011 Hallå där… ”Informera m era” ”Hjälp barn att organisera sig” Thanat Phaetchaidaen , 23 , är född och Sèverine Tangni , 16, bor i Benin och är engage- uppvuxen i Thailand men har först nyligen fått medborgarskap eftersom hans föräldrar är från Burma. – Det är otroligt mycket korruption och byråkrati i processen att söka en nationell identitet. Tänk bara på alla protokoll som ska signeras – och på att det finns barn som aldrig har sett en penna i sitt liv! Det måste bli enklare! Organisationer borde söka upp barn utan papper som bor i avlägsna områden, informera och hjälpa dem. rad i en organisation där barn stödjer andra barn som arbetar. Många av dem har migrerat. – Barn som måste jobba i ett annat land behöver en organisation som är till för dem. En organisation som kan dela deras erfarenheter och tala om vad det finns för möjligheter, hur man skaffar id-kort, vart man vänder sig om man behöver stöd. Barn kan göra mycket för att hjälpa varandra. Vår största styrka är våra vänner. – Utan dokument kan man inte göra någonting, säger Thanat Phaetchaidaen, som vuxit upp som statslös i norra Thailand med burmesiska föräldrar. – Jag förstod aldrig varför jag inte fick samma möjligheter som mina vänner som hade thailändskt id-kort. Jag kunde till exempel inte resa inom landet, vilket innebar att jag inte fick följa med mitt fotbollslag på turneringar. Och min familj var tvungen att betala för skola och sjukvård. Han säger att det stöd han skulle ha behövt är väldigt enkelt; – Att få vara med familjen och känna mig trygg – att inte hela tiden behöva fly undan polisen som jagar illegala invandrare. – Polisen skulle göra det enklare att ansöka om nationalitet. Idag är det otroligt mycket byråkrati och korruption i den processen. Thanat tycker att organisationer borde söka upp människor i avlägsna områden – där det finns många barn utan papper och hjälpa dem med information om hur de kan söka en nationalitet. Han har själv engagerat sig i en grupp unga, före detta statslösa, som söker upp och hjälper andra i den processen. Även andra unga pekar på att barn behöver organisera sig och hjälpa varandra. Som Barn 1/2011 grupp kan man få helt andra möjligheter till skydd, aktioner, sanktioner, påtryckningar och förhandlingar. Barnen känner varandra och kan hjälpa varandra med råd om var de ska vända sig om de behöver hjälp av expertis. Men Erica Munoz Mercado påpekar samtidigt att de vuxna, och staterna, alltid måste bära ett ansvar: – Både hemlandet och ankomstlandet måste vara involverade. Det är inte bara familjens och lokalsamhällets ansvar utan även regeringarnas. De måste skydda barnen! ■ Statslösa barn särskilt utsatta ● Vissa barn är mer utsatta än andra när de mig- rerar, bland dem finns flickor, de yngsta barnen och barn som är statslösa. ● En statslös person är någon som inte erkänns av något land som medborgare. ● Åtskilliga miljoner människor i världen lever idag utan nationell identitet. Det innebär som regel att de inte kan vara fullt delaktiga i samhället, till exempel så är rösträtten oftast begränsad till medborgare. Statslösa nekas ofta identitetshandlingar, liksom tillgång till utbildning, jobb och hälsovård . … Roberta Cecchetti! Du ansvarar för att driva Rädda Barnens påverkansarbete i Genève. Vad är ditt uppdrag? – Jag ska försöka få till stånd politiska förändringar på nationell, regional och internationell nivå som kan leda till att barn som migrerar får ett bättre skydd. Vilken är den viktigaste delen i detta arbete? – Att få regeringar att inse att det finns många olika skäl till att barn migrerar. Det kan vara för att komma undan fattigdom, krig och katastrofer, men också för att skapa bättre möjligheter i livet. Att barn migrerar kan i sig kan inte förhindras, men vi måste se till att det inte sker på ett farligt och otryggt sätt, vare sig de flyttar själva, i familj; inom ett land eller över gränser. Vilka andra viktiga frågor driver Rädda Barnen? – I dag finns det i många länder ett lagstadgat skydd för barn som utsätts för handel, vi driver nu på för att det skyddet måste gälla för alla barn som migrerar. Vi driver också på för att de barn som migrerat till ett land ska ha samma tillgång till exempelvis skolgång, sjukvård, samt juridiskt och psykosocialt stöd som inhemska barn. Vilka resultat har ni uppnått? Vi har lyckats sätta barn som migrerar på den internationella agendan. Just nu sker ett paradigmskifte – från att se på migration som synonymt med risker, till att se att också barn har rätt till fri rörlighet och att det kan skapa möjligheter för barn om det sker under bra förutsättningar. Vilka är de största utmaningarna? – Att göra vuxna och politiker medvetna om att en förflyttning faktiskt kan vara för barnets bästa, men också att de allra flesta barn rör sig inom ett lands gränser och inte mellan. En annan utmaning är att anpassa systemen för att skydda barn när de flyttar. Det är oftast lättare för myndigheter och andra att skydda barn före och efter att barnet förflyttat sig, men insatserna är svårare under själva förflyttningen. Varför är Rädda Barnen en aktör i denna fråga? – Vi har en unik position i det att vi pratat med barn som migrerar – och tagit del av deras och föräldrarnas erfarenheter. Det har till exempel gjort det uppenbart att migration både kan utgöra en risk för barnen men också en möjlighet, så länge det görs på ett säkert och tryggt sätt. ■ 15 Staden Ranong är knutpunkt för landets fiskeindustri. Här jobbar fattiga barn från Burma med att sortera fisk och skala räkor. 16 Barn 1/2011 Paradisets baksida Drömmen är sann. Solen skiner från en klarblå himmel. Vattnet är turkosgrönt, maten kryddig och leendena vänliga. Men det finns också ett annat Thailand. Ett land där fattiga och utländska barn utnyttjas hänsynslöst. Ett land där polisen är korrupt och där det saknas politisk vilja att skydda dem som bygger nationens framtid. TEXT sophie arnö foto jörgen hildebrandt Barn 1/2011 17 Pweh, 11, (i förgrunden) och hennes moster (på huk till vänster) jobbar koncentrerat med att binda upp klorna på hundratals krabbor medan deras thailändska arbetsgivare (vid bordet bakom) övervakar dem, äter och pratar i mobiltelefon. D et är inte mer än ett sund emellan. På ena sidan turistparadiset Thailand, rikt på naturtillgångar och med en blomstrande exportindustri. På andra sidan den konfliktdrabbade diktaturen Burma med sin skriande höga arbetslöshet, fattigdom och kränkningar av mänskliga rättigheter. Klockan sju på morgonen är det redan full fart. Rangliga små träbåtar går i skytteltrafik över floden. Människor hojtar och håller hårt i sina värdehandlingar, väl tummade pass med många stämplar i. Solblekta paraplyer skyddar mot hettan. Resan, från Kawthung, det brittiska imperiets sista utpost i södra Burma, tar en halvtimme och kostar 12 kronor. – Det här är verkligen ett dåligt ställe! Människor lider, säger pastor Kevin Medilo. Han är 34 år ung men talar redan som en gammal man. Det klafsar om våra skor när vi försiktigt kliver mellan högarna av fisk på kajen. Lukten är fullkomligt bedövande i den 30-gradiga värmen. 18 Ranong är en liten charmlös stad med solkiga fasader och härvor av trassliga elledningar, 30 mil norr om turistparadiset Phuket. I all sin oansenlighet är orten en viktig knutpunkt för fiskeindustrin i Thailand. Som sådan lockar den till sig tusentals migranter varje år, framförallt från Burma. Den här morgonen, liksom alla andra morgnar, är många fullt sysselsatta med att sortera nattens fångst. De flesta är barn. Små, mjuka händer lämpar sig väl. Pweh, 11, jobbar koncentrerat med att binda ihop klorna på krabba efter krabba. Förläget tittar hon ner när vi söker kontakt, men berättar att hon har kommit hit från Burma med sin moster. Hon tystnar när hon ser att hennes thailändska arbetsgivare ser oss, två välgödda kvinnor, fortfarande med olja på fingrarna efter en riklig måltid. De knappar lojt på sina nya mobiltelefoner, samtidigt som de bevakar sina anställda. De tycks inte ha några som helst problem med att låta små burmesiska barn jobba vid sina fötter. – Enligt thailändsk lag är det förbjudet för barn under 15 år att arbeta, berättar pastor Kevin. Men det tycks ingen bry sig om. På samma vis är det förbjudet för underåriga att sälja sex. Något som inte på något vis generar handeln som tar vid på stadens bakgator framåt kvällen. – Här finns ytterligare möjligheter att tjäna pengar, både för dem som säljer sig och för polisen som ofta är korrupt. När han först kom hit från Filippinerna för tre år sedan, på besök för sin församling Marist Mission, som driver verksamhet i området med stöd av Rädda Barnen, så blev han djupt berörd, ja ”skakad”, av migranternas situation. – Jag såg hur de utnyttjades, hur de arbetade långa arbetsdagar, för knappt minimilön, inom fiske-, jordbruks- byggnads- och sexindustrin. – Om vi tog bort alla migranter skulle Thailand bli bankrutt. Den växande ekonomin är helt beroende av deras arbete. Men trots det är fördomar och rasism utbredda, särskilt mot burmeser och mot Barn 1/2011 Phyu Nyin vågar inte lämna den fallfärdiga bostad som hon delar med ett 60-tal andra migranter från Burma. – Jag är rädd att bli arresterad och deporterad, säger hon. minoritetsfolk från de fattiga nordöstra delarna av landet. – Man vill att de utför tjänster åt en – men man vill inte ta hand om dem. Många migrerande barn och familjer är i Thailand illegalt och lever ”osynliga”, helt utanför befintliga trygghetssystem. Det gör dem extra sårbara och beroende av sina arbetsgivare. – Om de blir utsatta för olika typer av övergrepp har de ingenstans att vända sig eftersom de då är rädda att bli fängslade eller deporterade. Det finns kriminella, thailändska ligor som har satt i system att råna just illegala invandrare, eftersom de vet att de sällan polisanmäler brotten. Andra problem migranter brottas med är att de inte kan språket, vilket gör att de har svårt att söka information. – Och de lever ofta i usla, osanitära bostäder, äter dåligt och drabbas därför också oftare än andra av olika infektioner. Pastor Kevin tar med oss till ett kvarter någon kilometer från hamnen. Genom ett Barn 1/2011 trasigt plank kliver vi in i en fullkomligt osannolik miljö, som är hem för ett 60-tal burmesiska migranter. Runt en gård fylld av bråte sluter sig ett tvåvåninghus som ser ut att kunna rasa samman vilken stund som helst, hjälpligt ihopspikat av murkna plankor och tätat i taket med stora trasiga plastsjok. Luften är fuktig och stanken från floden som löper längs baksidan unken. Bland snäckskalen som ligger spridda på flodbanken bökar mängder av stora bruna råttor. – Nu förstår du varför många blir sjuka, säger han och tittar forskande på mig. Ett par medelålders män skränar berusat på en bänk och pastor Kevin går fram och hör hur det är med dem. Intill badar ett litet barn i en minimal blå plastbalja full av brunt vatten. På den dunkla övervåningen steker en kvinna kyckling över öppen eld – något som verkar fullkomligt livsfarligt med tanke på bostadens fnösktorra virke. Och mitt i allt detta – i ett av de små sovrummen som har väggar tapetserade med tidningspapper, finns ett skåp med glasdörrar som döljer perfekt tvättade och vikta babykläder. – Han var ett år när han dog, förklarar Lhjin Koko, 26, och visar oss ett blekt foto av sonen. – Vi hade inte pengar att åka till sjukhus och vi förstod inte att det var hiv. Han har själv just blivit lite starkare efter att ha varit nära döden i aids. – Jag har pastor Kevin och pastor John, ja hela Marist Mission, att tacka för mitt liv! Det var de som hittade mig och såg till att jag fick vård när jag låg här. Livet i Ranong har blivit totalt annorlunda än vad Lhjin Koko drömde om när han kom hit som 18-åring. – När jag först kom från Rangoon med hjälp av människosmugglare, så var jag rädd eftersom jag inte pratade språket. Men jag hoppades tjäna pengar. Sen visade det sig vara svårt att få jobb. Jag började festa vilt, tog droger och träffade tjejer. Sen blev jag sjuk. – Nu känner jag mig alldeles tom och 19 Lhjin Kok (till höger) kom till Thailand som 18-åring. Idag lever han gömd och utblottad med aids. Han har också förlorat en son i sjukdomen. Pastor Kevin Medilo (till vänster) är upprörd. – Thailands växande ekonomi är helt beroende av migranternas arbete. Man utnyttjar – men vill inte ta hand om dem, konstaterar han. 20 Barn 1/2011 Barn 1/2011 21 Stämplarna i passen vittnar om många resor över sundet. Kimberly, 17, har gått från arbete på en fiskfabrik, via skolbänken, till att själv hoppa in som lärare. utblottad. Jag har ingenting, säger han med ett stort och motsägelsefullt leende. Hans unga fru Cho Ayo, 22, som också är hiv-smittad, instämmer: – Jag är inte lycklig här. Det är inte mitt land. Vi söker en möjlighet att åka tillbaka. Men vi har inga pengar. I rummet intill träffar vi Phyu Nyin. Hon är 23 år gammal men ser ut som 12, är tystlåten, blyg och målad på kinderna med tanahka, det karaktäristiska gula puder som de flesta burmesiska kvinnor sminkar sig med. Hennes fyraåriga son klättrar rastlöst i hennes knä medan hon berättar: – Min man jobbar på en fiskebåt och är ute flera månader i sträck. När jag är ensam här vågar jag sällan gå ut, eftersom jag är rädd att bli arresterad av polisen. Det har hänt flera gånger. Men hittills har jag kunnat betala mig fri. Hon drömmer också om att en dag kunna åka tillbaka till Burma och om att utbilda sig. – Men jag vet inte hur det ska gå till. THAI. MYANMAR (BURMA) LAOS Mekon g Chiang Mai P in g Phitsanulo k Nakhon Sawan Sur i n Bangkok Hua Hin Rayong VIETNAM KA M BOD JA P huket MALAYSIA Thailand/ Raja-anachakra Thai Huvudstad: Bangkok Statsskick: Konstitutionell monarki Antal invånare: 68,1 miljoner (2010; källa FN) Invånare/km2: 133 (2010; källa FN) Nativitet/födelsetal: 1,5 % (2008) Förväntad medellivslängd: kvinnor 75 år, män 68 år (2008) BNP/inv: 3 972 US dollar (2009) Procent läs- och skrivkunniga: Kvinnor 93%, män 96% (2007) Religioner: Huvudsakligen buddhism. Minoriteteer av muslimer, kristna, hinduer m fl. Källa: Utrikespolitiska Institutet 22 När vi lämnat gården frågar jag Kevin hur han orkar med sitt arbete. – När jag först kom hit blev jag så upprörd, säger han. Och fortfarande kan det kännas hopplöst. Problemet så stort! – Jag finner motivation främst i mina böner. Han får också kraft av att se den positiva förändring som han och hans kollegor faktiskt kan bidra till. Att informera om möjligheten till vård och att driva en egen sjukvårdsmottagning är en del av deras arbete. En annan viktig del är att ge migrerande barn möjlighet till utbildning. Församlingen driver en egen skola dit han tar med oss. Den svala, välordnade miljön står i skarp kontrast till miljön vi just har lämnat. En grupp barn, prydligt klädda i välstrukna vita skjortor och mörkblå kjolar och byxor, arbetar koncentrerat med att lära sig engelska verb ute på terrassen på övervåningen. Där möter vi Kimberly, 17. Hon har gått från arbete på en fiskfabrik, via skolbänken, till att själv hoppa in som lärare några timmar i veckan. – Min familj flyttade hit från Burma när jag var två år, berättar hon. Eftersom vi är väldigt fattiga var jag tvungen att börja jobba på en fiskfabrik när jag var 14 år. Varje dag var hon tvungen att gå upp och ge sig av klockan fem på morgonen. Sen jobbade hon till tio på kvällen. – Många anställda var i min ålder. Det var inget dagsljus i lokalen, inga fönster, och vi var tvungna att stå upp hela dagarna. Om vi pratade så slog de oss. Jag var så trött! Och jag frågade mig ”Vad gör jag här? ”. Jag kände mig orolig och upprörd. Det kändes som om jag inte hade någon framtid när jag såg dem som var äldre och som hade jobbat där i tio år. Till sist gick det inte längre. – Jag kunde bara inte, fast familjen ville att jag skulle arbeta. Det blev stora bråk hemma. Pastor Kevin och hans kollegor fick kontakt med familjen genom sitt uppsökande arbete och lyckades övertala föräldrarna att låta Kimberley börja i deras skola. – Ofta är det en stor utmaning att övertala föräldrarna, konstaterar han. Många har ingen tradition av att utbilda sig och de behöver pengarna som barnen kan dra in genom arbete. – Vi försöker förklara att om barnen får chans att lära sig språk, thailändska och engelska, och data, så ökar deras valmöjligheter och deras chans att tjäna mer pengar i framtiden. I Kimberleys fall visade det sig snabbt att hon hade väldigt lätt att lära – och att lära ut. Nu tycks det inte längre finnas några gränser. – Det känns så bra att kunna hjälpa andra, säger hon. Jag tycker om att undervisa fattiga barn, för jag vet hur det känns för dem att få möjligheten. – Förut hade jag inget självförtroende. Men nu… – När jag pratar så lyssnar de! Och när de ställer frågor så tvingar det mig att fortsätta lära. ■ Barn 1/2011 FOTO sophie arnö ”Nu måste vuxna ta sitt ansvar” Internationella Rädda Barnen driver många projekt för barn som migrerar inom och mellan länder. Ett av de mest omfattande är i Mekong-regionen. Edel Silan är den som ansvarar för att koordinera arbetet som bedrivs i Thailand, såväl som i Burma, Laos, Kina och Vietnam. Varför är det viktigt för Rädda Barnen att fokusera på barn som migrerar just i Mekongområdet? – Rörelse har blivit en väsentlig del av livet här och vi vet att barn som är på resande fot är extra utsatta för övergrepp, våld, utnyttjande och vanvård. Migrerande barn är ofta socialt marginaliserade och osynliga i de befintliga trygghetssystemen. – Trots det handlar de flesta politiska diskussioner kring våra länders utveckling, om handel, infrastruktur, turism och vuxna migrerande arbetstagare. Det är knappt att man erkänner att det finns en stor grupp barn bland dem som flyttar. Vilka är de största svårigheterna för migrerande barn I Thailand? – Enligt lag får barn i Thailand utföra “lättare” arbete när de är i åldern 13-17 år men många utnyttjas för tungt arbete inom hushåll, byggbransch, fabriker, jordbruk och fiskeindustri, särskilt de barn som kommer från andra länder. Få blir betalda den lagstadgade minimilönen och de tvingas jobba väldigt långa dagar. Eftersom de ofta är här illegalt, blir de beroende av sina arbetsgivare. De flesta håller sig så osynliga som möjligt för att undvika att gripas av polisen och deporteras. Röster från fältet – Den sexuella handeln med barn frodas, särskilt i områden där det finns många migranter. Jag har just besökt en provins på gränsen till Laos där barerna ligger på rad längs floden. En flicka som gick med på att intervjuas berättade att hon bara var 15 år och att det var hennes kompis som tagit dit henne. Nu kunde hon inte lämna baren eftersom hon var rädd att bli arresterad, som illegal invandrare. Det framkom också att polisen brukade besöka lokalen. De är troligen också beskyddare av verksamheten. – Andra svårigheter som barnen konfronetras med är våld på arbetsplatserna och brist på fungerande omvårdnad, särskilt för de minsta separerade barnen. Ibland används de av organiserade syndikat för tiggeri. Ytterligare problem är det höga antalet invandrarbarn i fängelser och spridningen av hiv och aids i invandrargrupper. Vad kan Rädda Barnen göra? – Tillsammans med våra samarbetspartner utvecklar vi program som hjälper barn bort från situationer där de blir utnyttjade, misshandlade och vanvårdade. – Vi ser det också som helt centralt att utbilda de vuxna som finns runt barnen, professionella, lärare och föräldrar, i hur de bäst kan relatera till och stötta dem, stärka deras känsla av värdighet, deras självförtroende och hopp om framtiden. – Vi hjälper även barnen att organisera egna grupper så att de kan stötta varandra och söka upp dem bland kamraterna som är extra sårbara. – Vi bedriver också forskning med utgångspunkt från barnens egna erfarenheter och använder resultaten för att förespråka nödvändiga politiska förändringar på lokal och nationell nivå. ■ Hur är situationen för barn som migrerar i ditt land? Och vad gör Internationella Rädda Barnen? FOTO sophie arnö Maung Maung Lwin, landchef Burma: – I Burma är det många barn som måste arbeta på grund av fattigdom. Många migrerar inom landet, andra tar sig över gränserna, främst till Kina och Thailand. De flesta är okunniga om problemen de kan möta. – Vi jobbar med att bygga upp lokala stödgrupper som kan informera om riskerna och som ser till att barnens resmål och kontaktuppgifter dokumenteras. Barn 1/2011 He Ye, projektledare Kina: – De ekonomiska reformerna i Kina har skapat nya möjligheter som gjort att många flyttar inom landet, från landsbygd till stad. De migrerande barnen är sårbarare än andra – och skyddsnäten är svaga. – Vi arbetar bland annat med att mobilisera lokala myndigheter. Vi håller också utbildningar för barnen för att öka deras kapacitet att skydda sig. Tran ban Hung, avdelningschef Vietnam: – Ett stort problem i Vietnam är att många barn blir offer för människohandel. De används för hushållsarbete, inom sexindustrin och för tidiga äktenskap. – Vi satsar på forskning, påverkar och samarbetar med myndigheter och beslutsfattare för att lagar ska tillämpas. Vi arbetar också med att bygga upp lokala skyddsnät och direktstöd till offren. 23 En lektion i säkerhet Folk strömmar till städerna. Ekonomisk framgång har lyft flera hundra miljoner kineser ur fattigdom. Men det är en riskfylld resa. Barn som lämnar den fattiga landsbyggden kidnappas, utnyttjas och isoleras. Det vill Rädda Barnen ändra på. TEXT sophie arnö foto jörgen hildebrandt 24 Barn 1/2011 Framme på tavlan i fyrornas klassrum i Fuzhuang skolan, i staden Nanning i södra Kina, projiceras en bild av tolv små barn. – Den här lilla pojken bodde här i närheten. Han kidnappades när han lekte utanför sitt hem, säger klassens lärare och pekar på en av bilderna. Det är lektion om säkerhet. Efter bildvisningen får eleverna själva spela rollspel där de gestaltar olika situationer, till exempel när en främling försöker närma sig ett barn. Sedan följer en frågestund. Vad skulle ni göra om ni blev kidnappade, undrar läraren. – Jag skulle försöka hitta ett papper och skriva att jag behöver hjälp, säger en pojke. – Jag skulle låtsas att jag blev väldigt sjuk, och när de ringt efter doktorn skulle jag säga till honom, säger en annan. – Jag skulle säga att jag behövde gå på Barn 1/2011 toa, och så skulle jag försöka smita iväg fortsätter en flicka. Sedan Kina inledde sin reformpolitik 1978 har landet upplevt världshistoriens kraftigaste ekonomiska omvandling. Idag är landet världens näst största ekonomi, efter USA. Utvecklingen har skapat nya möjligheter för miljontals människor. Många har lämnat den fattiga landsbygden för att söka lyckan i städerna. Antalet så kallade migrantarbetare uppgår idag till drygt 200 miljoner. – Problemet är att den offentliga servicen inte har utvecklats i samma takt som den ökade rörligheten, säger He Ye, projektledare på Internationella Rädda Barnen i Kina. Det drabbar särskilt barnen. Många lämnas ensamma när föräldrarna arbetar. De saknar också kunskaper om vad som kan hända i en stor stad. På det viset blir de extra sårbara. Varje år kidnappas och säljs tusentals barn. – Regeringens ettbarnspolitik och de enorma inkomstklyftorna, har skapat en efterfrågan, framför allt på pojkar, säger He Ye. – Fattiga människor har väldigt svaga skyddsnät och är beroende av att ha någon som kan försörja dem. Därför vill de ha flera barn. Många ”köper” en son som de sedan ger god utbildning och tar oerhört väl hand om, för att han senare ska kunna ta hand om dem. Flickor säljs oftare till sexhandel eller som fruar – underskottet på kvinnor, orsakat av aborter på flickfoster, gör dem eftertraktade. Men småflickorna är inte lika 25 I Fuzhuangskolan är 98 procent av de 2400 eleverna migranter. ”värdefulla” för dem som säljer barn: en pojke kan ge över 30 000 kronor medan en flicka bara kostar knappt 4 000 kronor. Människosmugglingen förekommer i många kinesiska provinser. En del av barnen rövas bort för att hjälpa till att tigga eller utföra andra arbeten. – Många föräldrar är medvetna om risken att deras barn kidnappas, men det finns också många som är väldigt okunniga, säger He Ye. De flesta som kommer till städerna från fattiga bergsbyar saknar utbildning och kunskap som hjälper dem att identifiera riskerna. – De kommer från en annan kultur, pratar ofta ett annat språk, allt är annorlunda, säger Lily Lin, som också arbetar för Rädda Barnen i Kina. – Ofta har de inte råd att sätta sina barn på dagis utan lämnar dem ensamma med släktingar eller i lägenheten. Ofta leker barnen ensamma ute på gatan. Nanning är som huvudstad i Giangxi provinsen i södra Kina, ett mål för många människor från den fattiga landsbygden runt omkring. Det grävs, byggs och borras dygnet runt och nya skyskrapor skjuter ständigt i höjden. I vissa stadsdelar är mer 26 än 90 procent av invånarna migranter från andra delar av Kina. Deras barn har rätt att gå i skolan här på den nya orten, men skolan har inte hunnit med. De statliga skolornas resurser räcker inte till för att ta emot alla. – Det saknas lärare, lokaler och utrustning, konstaterar Lily Lin. I vissa migranttäta områden har man försökt lösa problemet genom att öppna privata skolor, som Fuzhuangskolan. Här är 98 procent av de 2 400 eleverna migranter. Barnens familjer betalar runt 800 kronor per termin, resten av intäkterna kommer från donationer från företag och privatpersoner. – Fördelen med en sån här skola är att man kan prioritera att lägga resurser på migranters särskilda behov, säger Lily Lin. – Nackdelen är förstås att migranterna måste betala, och att de inte integreras lika väl när de separeras från lokalbefolkningen. Internationella Rädda Barnen i Kina arbetar med att att identifiera de mest sårbara barnen, med att knyta kontakter med och mobilisera lokala myndigheter - och med utbildningar för barn och föräldrar för att de ska lära sig att identifiera riskerna de kan utsättas för, som den på Fuzhuangskolan. – Bästa sättet att undvika att barn blir ” Fördelen med en sån här skola är att man kan prioritera att lägga resurser på migranters särskilda behov. offer för människohandel och andra övergrepp är att satsa på det förebyggande arbetet. Med ökad medvetenhet minskar riskerna, säger Lily Lin. – Vi har också arbetat med att värva och utbilda volontärer som kan erbjuda direktstöd till exempel med läxläsning, eftersom många av de migrerande barnen saknar ordentliga sociala nätverk. Liu Yan Peng, 22, är volontär sedan fyra år tillbaka, parallellt med sina studier. – Jag ville hjälpa andra. Det är också ett sätt för mig att lära mig, säger hon. Barn 1/2011 Mò Qiàn, 12, flyttade till Nanning med sin familj eftersom det inte fanns någon skola i byn där de bodde. – Livet i stan är väldigt olikt det på landet, säger hon. Man behöver information. Nu har jag lärt mig många bra saker, som att man inte får röra elektronik med blöta händer, att jag ska titta på trafikljuset innan jag går över gatan och att jag inte ska prata med främlingar. Barn 1/2011 27 R. Huáng Yu Qi, 11, bor med sin moster. Föräldrar jobbar på annan ort. – Det var ingen som frågade mig vad jag ville, säger han. Det borde man göra! A RYSSLAND m ur KAZAKHSTAN TURKM. MONGOLIET UZB. TAJ. KIRGIZSTAN AFGHA NI S TA N Beijing N. KOREA S. KOREA P AKI STAN Gula floden Zh en gz h o u NEPAL S h a n gh a i Ch engdu BHUTAN INDIEN JAPAN Ya ng t ze East China Sea BANG. TAIWAN MYA N MAR (BURMA) LAOS VIETNAM Hon g Kong THAILAND Folkrepubliken Kina/ Zhōnghuá Rénmín Gònghéguó Huvudstad: Peking (Beijing) Statsskick: Republik, enhetsstat Antal invånare: 1,35 miljarder (FN-uppskatt- ning 2010) Invånare/km2: 141 (FN-uppskattning 2010) Nativitet/födelsetal: 1,2 % (2008) Förväntad medellivslängd: Kvinnor 75 år, män 71 år (2000–2010) BNP/inv: 3 565 US dollar (2009) Procent läs- och skrivkunniga: 94% (2008) Religioner: Folkrepubliken Kinas regering erkän- ner idag fem officiella kinesiska religioner: buddhism, taoism, islam, katolicism och protestatism. Konfucianismen är fullt tillåten, men betraktas inte som en religion. Källa: Utrikespolitiska Institutet 28 En av de barn hon har kontakt med en gång i veckan är Chen Wu Yun, 15, som går i åttonde klass på Fuzhuangskolan. Han bor ensam med sin pappa som kommit till Nanning för att söka dagjobb som byggnadsarbetare. Hans mamma är kvar i hemorten där hon jobbar inom jordbruket. – Jag har inte träffat henne mer än två gånger under de senaste sju åren, säger han sorgset. – Jag hoppas att vi ska kunna åka hem nu över nyår… – Om vi har pengar, ja…, inflikar hans pappa. Och det kommer vi inte att ha. Familjen är mycket fattig. Far och son bor i en enkel barack ett stenkast från skolan, tillsammans med många andra migrantarbetare. Det är trångt och stökigt. – Jag skulle behöva en bättre livsmiljö, säger Chen Wu Yun. Det är alltid så högljutt här. Jag gör oftast läxorna i skolan för där är det lättare att koncentrera sig. – Stödet från Liu Yan har betytt jättemycket! Idag vill hon uppmuntra honom att följa med på söndagens aktivitet. Då ska volontärerna på Fuzhuangskolan och ”deras” barn, besöka de gamla i området. ” Jag skulle behöva en bättre livsmiljö. Det är alltid så högljutt här. Jag gör oftast läxorna i skolan för där är det lättare att koncentrera sig. – Vi försöker alltid att ha två perspektiv i allt vi gör med ungdomarna; vad de behöver och vad de kan ge, förklarar hon och lägger armen om Chen Wu Yuns axel. Han ler blygt. – Det är viktigt att inte glömma bort att man själv är en person med resurser, en person som kan bidra, även om man också behöver hjälp, säger Liu Yan. ■ Barn 1/2011 Chen Wu Yun, 15, lever ensam med sin pappa i Nanning. Han saknar sin mamma och har svårt att göra läxorna i den stökiga miljö där han bor. Stödet från volontären Liu Yan Peng, 22,(till vänster) betyder mycket. Barn 1/2011 29 EN DAG MED CECILIA MALMSTÖM ”Jag arbetar med frågor som retar gallfeber på folk” Tusentals människor söker sig varje år till Europa med drömmar om ett bättre liv. Men mottagandet brister. Nu vill den svenska EU-kommissionären Cecilia Malmström skapa ett gemensamt system för hur flyktingar ska tas emot. – Människor måste behandlas med värdighet och respekt, säger hon. Tidningen Barn följde henne en dag på jobbet i Bryssel. TEXT nadja debove foto KARL MELANDER 30 Barn 1/2011 Bengtsson, är i stan och har bett att få träffa henne. Över en kopp kaffe och en croissant diskuterar de arbetskraftsinvandring till Europa. – Den demografiska utvecklingen i Europa är skrämmande, säger hon. Jag vill att EU-länderna ska öppna upp och ta emot fler arbetskraftsinvandrare. Vi kommer att behöva dem. In på kontoret 9:10 Cecilia Malmström får fortsatt skjuts av kommissionens chaufför, nu in till kontoret. Eftersom hon är näst yngst av alla kommissionärer ligger det ”bara” på åttonde våningen i Berlaymont, EU-kommissionens högkvarter. Ju äldre kommissionärerna är, desto högre upp i huset får de ha sina kontor. Utanför brer halva staden ut sig, utsikten är betagande. I dag är taken snötäckta och skorstenarna kamouflerade i vitt. Politikermingel på högsta nivå 10.00 I det klotrunda mötesrummet på ministerrådet börjar nu den ena europeiska justitieministern efter den andra att droppa in. Cecilia ser till att hälsa och småprata med de flesta innan mötet börjar. En del får kindpussar av henne, den svenska justitieministern Beatrice Ask till exempel. – Jag måste ha en bra relation till alla och det kräver en viss smidighet. Hon tillägger att politik ju egentligen är att förhandla. – Alla kan förstås inte vara överens med mig, men jag vill ju få igenom mina lagförslag så långt det går. I sin gröna sammetskavaj och resliga längd tar hon ordentlig plats bland de grå kostymerna. – I politiken är det bra att vara lång. Jag vinner auktoritet med varje extra centimeter. Och det utnyttjar jag gärna, säger hon och skrattar gott. Förberedelser 9:15 Den svenska EU-kommissionären Cecilia Malmström har i över tio år befunnit sig i den politiska hetluften. – Det som driver mig är en idealistisk önskan om att få förändra världen till det bättre – åtminstone en aning. Inne på sitt sparsmakat möblerade, men gigantiska kontor samlar Cecilia sina närmaste medarbetare. Hon vill informera om arbetsdagen som är särskilt viktig i dag. EU:s justitieministrar ska besluta om hennes förslag mot människohandel. – Jag brinner för den här frågan, människohandel är en modern form av slavhandel som nu måste bekämpas. Blir förslaget verklighet väntar skärpta straff för gärningsmännen och ett starkare skydd för offren, ofta barn och kvinnor. Springer över gatan Väckarklockan ringer 6.10 Det är fortfarande beckmörkt när väckarklockan ringer hos Cecilia Malmström strax efter sex. – Inget vidare kul, men annars hinner jag inte med alla morgonbestyr. Frukosten kommer snabbt på bordet, hennes sjuåriga tvillingar väcks och kläs. I dag tar just det momentet extra mycket tid, sedan några dagar hukar EU:s huvudstad Bryssel under isande kyla. – Och jag är ju svensk, så jag tycker att barn ska ha överdragsbyxor på sig när det är minus tio ute och inte gå i tunna nylonstrumpor och veckade kjolar. Tidigt morgonmöte 7.55 Efter att Cecilia lämnat barnen vid skolbussen tar hon bil in till hotell Amigo för ett frukostmöte. Den nye chefen för Svenskt Näringsliv, Kenneth Barn 1/2011 9:57 Nu är tiden knapp. Stressad hugger Cecilia tag i sin yllerock som ligger slängd över soffan. Ut i snöslasket måste hon, ministerrådets otympliga byggnad ligger på andra sidan gatan. – Bryssel var inte kärlek vid första ögonkastet precis. Staden är lite småful och ocharmig, men den vinner i längden, försäkrar hon och stegar i väg med långa kliv. I EU går det till så att kommissionen lägger fram lagförslag och medlemsländerna i ministerrådet bestämmer, oftast tillsammans med det folkvalda EU-parlamentet. Som kommissionär för EU:s inrikes frågor har Cecilia ansvar för att driva saker som bland annat rör EU:s gränskontroll, brottsbekämpning, migration och flyktingpolitik. Tunga ämnen. – Det är nog lätt att bli cynisk när man jobbar med den här typen av frågor. Men jag kämpar emot. Jag bär fortfarande på en idealistisk önskan om att kunna förändra världen till det bättre. Åtminstone en aning. Cecilia Malmströms dagar är fullbokade av möten. Ofta kan hon gå mellan mötena, avstånden mellan EU:s olika institutioner i Bryssel är inte så stora. Men i dag är hon stressad och får skjuts av kommissionens egen chaufför för att hinna. Förhandlingarna börjar 10.30 Med stadig röst drar Cecilia sitt förslag om hur EU gemensamt ska bekämpa människohandel inför medlemsländernas samtliga justitieministrar. På några minuter är förslaget antaget. – Det känns väldigt, väldigt bra. Lagen har malt genom hela EU-maskineriet på rekordfart. Det visar vilket starkt engagemang alla har i detta. Cecilia berättar att hon själv har träffat personer som utsatts för människohandel. Nu senast tre brittiska killar i Malmö. – De bodde i en husvagn där de låstes in om kvällarna. På dagarna tvingades de arbeta med fysiskt tungt trädgårdsarbete. – Människohandel finns i så många 31 EN DAG MED CECILIA MALMSTÖM olika former. Den drabbar inte bara den östeuropeiska unga tjejen som tvingas utföra sexuella tjänster, även om hon är klart överrepresenterad. Gnissel i maskineriet EU:s samtliga justitieministrar samlas för möte i Ministerrådet. Strax börjar förhandlingarna. På agendan står Cecilia Malmströms förslag om gemensamma regler för att bekämpa människohandel och sexuella övergrepp på barn. – Politik är att förhandla och jag är här för att försvara mina värderingar. 10.45 I ministerrådet fortsätter mötet. När Cecilia presenterar sitt förslag om EU-regler för att bekämpa sexuella övergrepp på barn får hon det hett om öronen. Hennes planer på att blockera sidor på nätet med barnpornografiskt material väcker ont blod. Flera hävdar att yttrandefriheten står på spel. – Jag kan inte förstå det argumentet alls, säger hon en aning barskt. Vad är problemet? Barnpornografi är inte yttrandefrihet. Mötet drar i långbänk. Hennes pressassistent Love Berggren gör ett snabbt överslag och ställer in den videoinspelning hon skulle göra till en konferens om internationell brottsbekämpning. Tidsmarginalerna är små – hela tiden. – Hon måste ändå få hämta andan ibland, ursäktar han. Tillbaka till kontoret På EU-kommissionen i Bryssel jobbar över 23 000 personer. Trots det ligger korridorerna förvånansvärt öde. Fast inne på Cecilia Malmströms kontor lyser flitens lampa. Inte heller idag fanns det tid över för lunch, istället blir det en macka på rummet och överläggningar med högste chefen på generaldirektoratet , Stefano Manservisi . 32 ” Det blåser främlingsfientliga vindar i hela Europa, få ser i dag migration som något positivt. 11.40 Cecilia kommer in på kontoret igen och hinner kolla av mejlen för första gången i dag. Hennes assistent Karolina Hjers sticker till Cecilia ett papper att skriva under. – Är allt under kontroll, undrar hon och Karolina ger en kort nick till svar. Utanför ligger EU-kommissionens vadderade korridorer tysta. Nästan öde. Inget surr vid någon kaffeautomat, inget småprat utanför någon dörr. Låser in sig med en macka Grekland ständigt på agendan Flitig bloggare 12.00 Veckomöte med personalen. Cecilia Malmström berättar att medlemsländernas justitieministrar precis antagit hennes förslag om hur EU gemensamt ska bekämpa handel med människor. – På mitt bord ligger många svåra och kontroversiella ämnen som precis alla har en åsikt om. Frågan om trafficking är ett av de få områden där jag har känt ett totalt stöd från alla. ka gränsen. Där träffade hon några 14-åriga afghanska pojkar. – De bodde tillsammans med 70 andra ungdomar i ett litet rum. De var förtvivlade och bad mig om hjälp. Jag är väldigt bekymrad och frustrerad över att så litet händer. Tidigt i våras presenterade hon en översyn för hur ensamkommande flyktingbarn ska tas emot av EU:s länder. Men hennes arbete på migrationsområdet går fram långsamt. – Det blåser främlingsfientliga vindar i hela Europa, suckar hon. Få ser i dag migration som något positivt. Utanför det gemensamma mötesrummet längst ned i korridoren har ett antal chefer och handläggare samlats. De tillhör alla Cecilias generaldirektorat, som i det närmaste kan beskrivas som ett svenskt departement. På mötet avhandlas veckan som gått och strategierna för den närmaste tiden mejslas ut. Cecilia uppehåller sig en längre stund vid dagordningspunkten Grekland. – Deras asylsystem har brakat ihop fullständigt. De klarar inte längre av att ta emot alla asylsökande på ett värdigt sätt, framförallt inte barnen. En stor del av hennes arbetstid går därför åt att stötta Grekland och se till att flyktingarna som strömmar in får sin sak prövad på ett rättssäkert sätt, att de får mat, varma kläder och tak över huvudet. För ett tag sedan besökte hon själv den turk-grekis- 13.15 Strategiska överläggningar på tu man hand med högste chefen på generaldirektoratet, Stefano Manservisi, tar vid direkt efter mötet. Hon hinner samtidigt med en snabb lunchmacka. – Jag äter ytterst sällan lunch ute på stan. Det blir macka eller sushi framför datorn. Hon konstaterar att schemat oftast är tajt. Finns det plats för träning? – Bara med en patetisk oregelbundenhet. 14.30 Nätverket ligger nere i huset, så Cecilia skriver ihop dagens inlägg på sin blogg via telefonen. Pressassistenten Love försäkrar att hon skriver allt själv. Hennes blogginlägg om varför hon tycker det är bra att blockera nätsidor med barnpornografiskt material har fått i särklass störst uppmärksamhet. – Jag arbetar verkligen med frågor som retar gallfeber på folk, kommenterar hon syrligt. Det blir sällan stående ovationer när jag föreslår något. Tal om dataintrång 15.30 Cecilia samlar sig snabbt vid sitt skrivbord inför nästa inspel. På hotell Renaissance mitt i stan ska hon hålla tal om EU:s lagstiftning kring dataintrång och behovet av en ny översyn. Barn 1/2011 Arbetsdagarna är långa. Den här veckan har hon lämnat kontoret vid elvatiden om kvällarna. – Som med alla politiska uppdrag finns det inget tillfälle då man kan säga att nu är det klart. Det är frustrerande, men samtidigt är jag tacksam över att ha ett jobb. Det är inte alla som har det idag. ” Jag kan jobba hur mycket som helst – det räcker ändå inte. Hon är sällan nervös inför sina tal. – Nej aldrig, mer spänd och laddad. Cecilia anländer bara några minuter innan hon ska upp i talarstolen. Medan hon skyndar genom foajén blir hon uppdaterad av sina kolleger om vad som sagts tidigare under dagen. – Cecilia är väldigt noga, hon vill ha koll, påpekar hennes medarbetare Sören Schönberg. Rutinerat river hon av talet på tio minuter, kort efter lämnar hon salen diskret. Sören följer henne ut till dörren. Säger att det var bra. Själv har han suttit flera kvällar och nätter och förberett talet. – Hon har ändrat på formuleringarna i talet minst tio gånger, konstaterar han. Bokslut 16.15 Veckan börjar gå mot sitt slut, idag har hon planerat att gå tidigare från jobbet. Den övriga veckan har Cecilia suttit och arbetat till elva varje kväll, mer en regel än ett undantag. – Inom politiken finns inga gränser. Jag kan jobba hur mycket som helst – det räcker ändå inte. Bara jag själv kan sätta Barn 1/2011 punkt för dagen, säger hon och ser trött ut på ögonen. Tar helg 16:20 Cecilia sätter sig i bilen, bakom chauffören som väntat på henne utanför hotellet. Hon ska hämta tvillingarna och sedan ta sig hem. Senare i kväll ska familjen ta tåget för att tillbringa helgen i Paris. Skärmar av sig 23.30 Sju timmar senare kan Cecilia krypa till sängs. För en stund kan hon skjuta ifrån sig promemoriorna och högarna med måste-papper. – Skönlitteraturen är det enda jag har att sätta upp mot det vansinniga tempot, säger hon. Just nu läser hon Kartusanierklostret i Parma av den franske författaren Stendahl – om politiska maktintriger på högsta nivå… Somnar 23.50 Cecilia släcker lampan. Somnar på en gång. Det är sen eftermiddag. Cecilia Malmström uppdaterar sin blogg en sista gång innan helgen. – Jag tycker det är viktigt att vara öppen och berätta vad jag ägnar mina dagar åt. Cecilia Malmström Yrke: EU-kommissionär med ansvar för migrations- och asylfrågor, för brottsbekämpning, gränsbevakning och terrorism. Ålder: 42 år. Familj: Maken Mikael och två barn, tvillingar. Bor: I Bryssel Utbildning: Fil dr i statsvetenskap Bakgrund: Undervisat i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, Europaparlamentariker för Folkpartiet 1999–2006, EU-minister i svenska regeringen 2006–2010, EU-kommissionär sen februari 2010. 33 Det ensamma livet som flykting är utbytt med vänskap i en svensk förort. Madona träffar ofta Helen och sina andra vänner efter skolan. 34 Barn 1/2011 Madonas nya liv Hon är en underbar tjej: varm, livlig och full av glädje över sitt nya liv i fred och trygghet. – Kom, jag visa dig allt! Allt är så kul! TEXT elin toft foto Stefan Bladh Madona springer förtjust över gården. Korsar en lekplats full av snö på vägen till en vän som bor längre bort. Susar uppför trapporna och ringer otåligt på dörren. – Här är hon – detta är min vän Helen! Och där borta bor Raead! Kontrasten är stor mot tjejen jag träffade för tre år sedan i Jordaniens huvudstad Amman. Madona, den lilla irakiska flyktingen, var en av flera miljoner som hade flytt från krig, övergrepp och diskriminering i Irak. I grannlandet Jordanien hade tioåringen och hennes föräldrar skaffat sig ett minimalt krypin, och de levde i djup fattigdom och förtvivlan. För mig blev Madona själva symbolen för hur krig drabbar barn särskilt hårt, och hur det ödelägger deras liv. Madona var undernärd, ledsen och ensam. Hon såg ut som en liten madonna med det tjocka, svarta håret och de stora, mörka ögonen. I skolan blev hon retad, och den enda kompis hon hade var en tvååring i huset bredvid. – Barnen i kvarteret fick reda på att jag var rädd för höga ljud. Så de kastade smällare bredvid mig. Då började jag gråta eftersom det påminde mig om kriget, säger Madona. Varken Madona eller föräldrarna hade något hopp om framtiden, men tioåringen var ovanligt klok och kunde reflektera över sin egen situation. – Vi måste komma ihåg de goda minnena, eller hur? sa Madona då och visade fram några bilder och minnen som de Barn 1/2011 hade lyckats ta med sig från Irak. Det var i den svåra situationen som Rädda Barnen kom i kontakt med familjen. Kholoud Abu Zaid, chef för organisationens insatser för irakiska flyktingar i Jordanien, var ett stort stöd genom de svåra åren. – Kholoud hjälpte oss när vi inte mådde så bra. Både med att hitta en ny skola till Madona, ekonomiskt stöd och med att hålla humöret uppe, säger mamma Iman och pappa Kabil i dag. De glädjer sig över besöket från Rädda Barnen, bjuder på middag och te och vill gärna prata. Kabil talar lite engelska, medan Iman behöver hjälp från Madona att översätta från arabiska till svenska. Det är bara tre i familjen. Tillsammans har de gått igenom svåra saker; nu gläds de åt sitt nya liv. För tre år sedan fick den lilla familjen flyktingstatus genom FN. De sökte ett ställe att bo på i många västländer. För knappt två år sedan fick familjen ett positivt svar från Sverige, något Madona är mycket nöjd över: – Här är det inte krig! Och så har vi annan släkt som också bor här: mormor och mostrar och kusiner. Allt är bra här, konstaterar hon och tittar sig omkring med pigga ögon. – Vad tänkte du när mamma och pappa berättade att du skulle flytta till ett land så långt borta? – Att det var kul och att jag skulle få flyga för första gången. 35 Madona är en flitig användare av mobiltelefonen. Ibland ringer till vännen Noora i Bagdad. När hon fär höra hur striderna i staden fortsätter blir hon upprörd. Bildtext – Visste du något om Sverige? – Lite. Att det var ett land med snö, berg och sjöar, och att allt var fint här. Vi kom i mars. Det var så mycket snö, jag hade aldrig sett det förut. Madona och hennes föräldrar tycks ha blivit väl mottagna av svenska myndigheter, särskilt av Salems kommun utanför Stock- Eva som tar med henne till ridningen, om lärarna Carina och Susann som hon är så förtjust i. Om köttbullar och spaghetti och kakor. Om flickorna som träffas efter skolan för att leka och ha roligt. Om vad hon har lärt sig i skolan, om skidåkning och om att cykla. Vi går förbi fritidshemmet, skolan och biblioteket. Allt är roligt, allt! ” Först var det inte så lätt eftersom jag inte kunde språket, men så lärde jag mig svenska och då blev allt bra. holm där de nu bor. Men det viktigaste för att landa i den nya tillvaron var människorna: den stora familjen som redan bodde här, de nya vännerna som Madona har skaffat och alla de personer som givit dem stöd. – Först var det inte så lätt eftersom jag inte kunde språket, men så lärde jag mig svenska och då blev allt bra. Jag går i en internationell klass och har fått många vänner, några är svenska medan några kommer från andra länder. Jag talar arabiska med några vänner, men mest svenska. Madona har blivit en kvick tonåring med mobil, coola kläder och ett leende som sällan lämnar hennes ansikte. Nu susar hon iväg till nästa vän. Hon berättar om gymnastiken hon går på efter skolan, om 36 Men det har också funnits skrämmande episoder i Madonas nya hemland. För några månader sedan blev flera fönsterrutor i deras lägenhet krossade. Någon bankade på dörren. När polisen kom frågade de om familjen hade fiender. Händelsen skrämde Madona och påminde henne om ett annat liv i ett annat land; det i hemlandet Irak. – Jag tänker fortfarande mycket på Irak, på skolan, mina vänner och vårt hus. Ibland pratar jag i telefon med Noora, min bästa vän i Irak. Vi har fortfarande kontakt, trots att det nu är många år sedan vi flydde. Noora berättar om krig och om de som dör, om skolan och alla lärare som har flytt. Sist jag pratade med henne berättade hon för mig om vår granne som hade förlorat alla sina fyra barn och sin man. Hon stod inte ut, utan tog sitt eget liv. Så är det i Irak, säger Madona ledset. – Längtar du hem? – Ja, jag drömmer om att få träffa mina vänner igen och om att få se vårt hus. Vi hade ett stort, vackert hus med trädgård. Men jag är rädd för krig. Vi upplevde mycket ont. Madona och föräldrarnas berättelse från Irak är på intet sätt unik. Före 2003 levde familjen ett gott och bekvämt liv i huvudstaden Bagdad, med mycket släkt och många vänner runt omkring honom. Pappa Kabal var en erkänd konstnär och undervisade i grafik och teckning vid Konstakademien i Bagdad. Mamma Iman var lärare, och Madona gick i en privat skola. Med kriget förändrades allt. Först kom konflikten och striderna in i staden. Så blev familjen förföljd, trakasserad och hotad på grund av sin religiösa övertygelse. De tillhör en minoritet som har sin utgångspunkt i kristendomen, men som inte betraktas som kristna. Efter hand togs gatorna över av kriminella gäng som gjorde livet än mer osäkert. Minoriteter av alla slag var särskilt utsatta för övergrepp och andra grymheter. Det var ett kidnappningsförsök som fick familjen att fly. En dag när Iman hade hämtat Madona på skolan och var på väg hem, försökte någon att slita flickan ifrån henne Barn 1/2011 ” Vi är inte längre oroliga för Madona, som vi var i Irak och i Jordanien. Nu vet vi att hon är trygg och har en framtid. De första åren på flykt levde familjen i Jordanien där den här bilden togs på Madona och hennes pappa Kabal år 2008. och dra in henne i en bil. Hon fick kämpa för att rädda Madona från kidnapparna och flydde sedan in i en moské. Därifrån avvisades de eftersom de inte var muslimer, men de fick lov gå ut genom en bakdörr så att mor och dotter kom undan kidnapparna. Senare fick Kabil veta att det var några av hans egna studenter vid Konstakademin som låg bakom kidnappningsförsöket, och att planen var att pressa honom på en lösensumma. Och att nu förberedde de ett andra försök. – Det var en fruktansvärd chock att mina egna studenter kunde ligga bakom något så hemskt. Samma kväll flydde vi över gränsen till Jordanien med bara några få tillhörigheter med oss. Vi var tvungna att lämna allt bakom oss, vårt hus, bil, mina bilder, allt vi ägde. Vi var helt utblottade. Men vi kunde inte riskera livet på vår lilla flicka, säger Kabil. första människan till Venus. Eller så vill jag bli arkeolog och ta reda på mer om det förflutna. Eller kanske dykare och undersöka varför fartyg försvinner i Bermudatriangeln, drömmer Madona. Ja, hon gillar skolan väldigt mycket. Hon är nyfiken och tycker om att forska om saker och ting. Det är inte utan anledning som hon älskar att vara på biblioteket på eftermiddagen. Pappa påpekar att Madona kommer att få välja själv vad hon vill. Och han tror att hon kommer att klara av det hon föresätter sig. – Skriv allt vad vi har sagt till dig! Berätta hur tacksamma vi är, är det sista Kabil och Iman säger innan vi tar adjö. Madona kramar mig hårt och lovar att skriva ofta i dagboken hon har fått, om sitt nya liv. ■ – Jag vill bli astronaut – eller arkeolog. Livet är fullt av möjligheter för Madona, här tillsamman s med sin mamma Iman Åren som flyktingar i Jordanien var inte lätta. När jag frågar Madona om vad hon minns mest från Amman, tänker hon efter en lång stund. – Det var en svår tid. Varje dag blev jag slagen av de äldre barnen. Vi levde fattigt och hade nästan inga pengar. Hade det inte varit för vår kyrka och Rädda Barnen, hade inte något varit bra. Men jag försöker att hålla fast vid det som var positivt, säger Madona och hämtar fram en stort docka som hon fick av Kholoud i Amman. Jag var närvarande när Kholoud plockade upp dockan från sin väska, och glömmer aldrig hur den lilla flickan lyste upp av glädje över att få en leksak som var hennes egen. Det är starkt att få se dockan igen och som har följt henne på resan till det nya landet. – Jag har inte längre mardrömmar. Det är skönt att leva utan krig, säger Madona. Hon och pappa Kabil sätter sig tillsammans runt en kartbok och tittar på resvägen från Irak till Sverige; den är inte särskilt lång, men en prövning i tid och tålamod. – Vi är inte längre oroliga för Madona, som vi var i Irak och i Jordanien. Nu vet vi att hon är trygg, och att hon har en framtid. För tjejer är det särskilt viktigt att få en utbildning, och här i Sverige får Madona gå på en bra skola. Jag hoppas att hon blir en läkare eller kanske ingenjör, ler mamma medan hon gör i ordning en ny måltid. Men Madona har andra planer: – Jag vill bli astronaut, jag vill veta mer om rymden och andra planeter, och bli den Barn 1/2011 37 KRÖNIKAN Jens Orback ”Min mamma tvingades på flykt” Exakt när min mammas historia blev en del av mig vet jag inte, men jag minns en morgon, kanske är det mer än femton år sedan nu. Jag låg kvar i sängen utan kraft att stiga upp. Obehagskänslan övergick i en sorts panik och jag föll ner i något utan att veta hur långt jag skulle falla. Som om det under varje lager skulle öppna sig ett nytt – som kanske är det sista, utan någon botten. Känslan kom tillbaka. Någonting som hänt mamma fanns också i mig. Kanske fördes det över utan ord och kanske var det också därför det var svårt att värja sig. Jag var indragen i något som jag inte kunde hantera och jag saknade ord för det jag kände. Det som hänt och lagts åt sidan drog i henne, och kanske skulle det också forma mig och mina barn. Som ett svart hål, en slocknad stjärna, från vilken det går osynliga trådar. Kan det vara så? Finns det en historiens tunna trådar som kan spinnas över generationer och här och där snärja någon som trodde sig stå fri? Så tänkte jag, och utan att säkert veta vad det var, 38 ” FOTO: theresia khölin H ur hanterar man ett trauma? För över 60 år sedan tvingades min mamma på flykt. Från sitt fönster i skolhuset där de bodde på gränsen mellan Polen och Tyskland såg hon ryska pansarbilar köra in i byn. Davaj, davaj! Ryssarna tog hennes pappa och resten av familjen fick några timmar på sig att packa sig i väg. Vägarna var kantade av snö. Var skulle de sova, vad skulle de äta? Hur skulle de skydda sig från soldaternas begär? Det blev en lång traumatisk vandring. Efter några månaders rundvandring i ingenmansland kom de tillbaka till sitt urblåsta hus. Men bara för att köras bort igen. Denna gång för evigt ut ur landet där de vuxit upp. Att ofrivilligt behöva lämna sitt hem är en del av många människor liv i världen idag. Inte sällan är det förenat med ett trauma. Liksom andra trauman kan man förhålla sig till det på olika sätt. Man kan försöka dölja, hålla tyst – men man kan också berätta och dela det med andra. Om man är anhörig eller vän kan man delta i tystnaden eller välja att fråga. Jag kan inte säga vad som är rätt eller fel men om man frågar gäller det att stanna och invänta svaret. Jag valde att fråga eftersom känslan av något obearbetat hade spritt sig till min egen kropp. Någonting som hänt mamma fanns också i mig. Kanske fördes det över utan ord och kanske var det också därför det var svårt att värja sig. eller vart det skulle leda mig, visste jag att enda vägen ut ur detta svarta hål var ljus på mörker. Mammas berättelser kom dock sällan längre än den 13 mars 1945. När ryska soldater sparkat upp dörren till deras hem och hon hängt den gråa rocken över sin fars axlar sprack rösten. Och jag hade svårt att fråga för något i mig ville inte veta. Mamma kom till Sverige den 16 september 1949 och började jobba dagen efter. Familjen där hon skulle städa och ta hand om barnen ställde inga frågor. Så ville hon ha det i sitt nya land. Så kunde hon titta framåt. Jens Orback är generalsekreterare för Olof Palmes internationella center och författare till den uppmärksammade boken Medan segern firades. Min mammas historia. Av andra världskriget var jag själv aldrig speciellt intresserad. Det var innan jag visste att historien inte var ett faktum och att den kunde röra sig framåt i tiden. Jag sökte upp min mammas syskon, hennes klasskamrater och grannar. Reste till tyska arkiven och till platserna där hon växte upp. Så en dag stod hon där framför mig ute på fältet med sin pappa. Sjutton år gammal med ett dovt buller från pansarvagnar som närmade sig. Alltjämt är det många som finner en fristad i vårt land. I den nya blandningen av svenskar ligger vår gemensamma framtid. Jag ser ljust på den. Några bär med sig obearbetade trauman precis som många har det med sig från sin uppväxt här i Sverige. Ibland behövs professionell hjälp för att ta sig vidare men ibland kan det räcka med en fråga. Men då gäller att man blir kvar och väntar på svaret. I mitt fall tog det tolv år. För med vilja kan man dölja – men med vilja kan man inte glömma. ■ Barn 1/2011 kultur FOTO: CARL-JOHAN SÖDER/SVT FOTO Christopher mair Programmet sänds måndagar klockan 20.00 i SVT1 Hallå där, Ubah Musse, 28! Du skildes från din familj under inbördeskriget i Somalia och kom till Sverige som ensamt flyktingbarn när du var åtta år. I vår står du för en av premiärerna på Riksteatern med monologen ”Vem sover i natt”. Vad handlar den om? – Om min livsresa, från min allra första barndom i Somalia tillsammans med mamma och min övriga familj, till flykten och mitt liv i Sverige som ensamkommande flyktingbarn. Det är upplevelser jag aldrig kommer ifrån. Varför skrev du den? – Jag har alltid skrivit. När jag var barn blev det brev till min mamma, senare till en obestämd person för att bara ha kontakt med någon. Det har varit ett viktigt sätt för mig att förstå det jag har varit med om och hur jag blev den jag blev. Har du kunnat spåra din familj i Somalia? – Det tog tio år innan min mamma fick reda på att jag var vid liv och bodde i Sverige. När jag var 20 reste jag för att hälsa på henne. Men återföreningen blev inte som jag hade tänkt mig. På hennes inrådan återvände jag hem tillbaka till Sverige. Vad behöver barn som kommer ensamma till Sverige för stöd? – Det är viktigt att myndigheter och vuxna förstår vilket trauma barnet varit med om, att de tar det försiktigt i början när allt är så nytt. Sedan tror jag även att det är bra att man lyssnar till barnen om hur de vill bo och leva. En del kanske inte passar att bo i ett grupphem, andra inte i en familj. Vem sover i natt Ubah Musses pjäs ”Vem sover i natt” har premiär den 20 februari på Södra teatern i Stockholm och kommer att visas på ett fyrtiotal ställen i Sverige. Barn 1/2011 Ny termin med Klass 9A Den uppmärksammade och flerfaldigt prisbelö- nade SVT-serien Klass 9A är tillbaka med en ny säsong. Den här gången får tittarna följa klass 9 A från Mikaelskolan i Örebro under en tuff vårtermin. Målet; att samtliga i klassen ska nå behörighet till gymnasiet. – Det har varit en otrolig resa, säger Hiram Alem, 16, jag har lärt mig så mycket under det här projektet. Förra året saknade 14 000 elever som gick ut nionde klass behörighet till gymnasiet. – Mycket hänger på lärarna, på deras inspiration och förmåga att motivera sina elever, säger Stavros Louca, en av pedagogerna i tv-dokumentären som handlett lärarlaget på Mikaelskolan. ■ Unga, sex och Internet I en rapport från Ungdomsstyrelsen uppger närmare hälften av alla unga tjejer mellan 16 och 25 år att de varit med om att någon har försökt övertala dem att skicka sexuella bilder, prata om sex eller agera framför webbkameran. 13 procent av killarna har motsvarande erfarenheter. FOTO: therese svensson Vad hoppas du pjäsen kan bidra med? – Det finns så många barn och ungdomar som varit med om liknande situationer, men som kanske inte är lika starka som jag. Jag vill vara en röst för dem, ett stöd. Men jag hoppas även kunna bidra med kunskap till myndigheter och andra om hur det kan vara att som barn leva i utsatthet. Lärarna Stavros Louca, Gunilla Hammar Säfström och Thomas Holmquist. Samtalsgrupper på export Nu finns Rädda Barnens samtalsgrupper för unga tjejer, så kallade Ellen-grupper, inte bara i Sverige. Under hösten har Therese Svensson och Frida Löfgren, båda aktiva i Lunds lokalförening, befunnit sig i Indien för att utbilda samtalsledare och starta samtalsgrupper som där döpts till Lalitha-grupper. – Intresset var enormt, säger Therese Svensson. Nu finns grupper i 30 byar, bland annat på barnhem. Tjejerna i Lalitha-grupperna ville allra helst prata om självkänsla och relationer. Men de ville också veta mer om sina rättigheter. – Först var de inte vana att uttrycka egna åsikter. De letade hela tiden efter det rätta svaret. Men när vi sa att det inte finns något rätt eller fel lossnade det. ■ 39 kultur foto: Moa Karlberg – Läs goda böcker, det är den bästa underhållningen, sa nobelpristagaren Mario Vargas Llosa när han träffade ungdomar på Rinkebyskolan utanför Stockholm. Fint besök Han är här nu! ropar någon som har utsikt mot entrén. Mötet med Mario Vargas Llosa, årets nobelpristagare i litteratur, är höjdpunkten på ett intensivt arbete för eleverna i årskurs åtta på Rinkeby- och Bredbyskolan utanför Stockholm. TEXT YVONNE BUSK BILD MOA KARLBERG – Nobelpriset är ett internationellt pris och barnen i Rinkeby kommer från hela världen, säger författaren Gunilla Lundgren som för 20:e året genomfört ett projekt med barn i Rinkeby. Under hela hösten har de arbetat fram texter som de ska överlämna till den peruanske författaren Marios Vargas Llosa personligen. Lejla Fazlic´och Fatima El-karafi har skrivit om Nelly Sachs, judisk flykting och författare som fick Nobelpriset i litteratur 1966. Många elever är själva flyktingbarn och Nelly Sachs liv och dikter har engagerat dem mycket. Ermias Yohannes och Rokia Jamalfarah har skrivit om Mario Vargas Llosas liv och författarskap och om sitt eget och de andra elevernas arbete med hans texter. – För många elever är det här arbetet ett sätt att lära känna sig själv och placera in sig själv i världen, säger Gunilla Lundgren. – Och vi är de enda i hela Sverige som har fått 40 möjlighet att göra detta, konstaterar Lejla Fazlic´. Under hösten har eleverna även studerat Alfred Nobels liv och verk och några tidigare pristagare, som Selma Lagerlöf, William Golding och Isaac B Singer. De har gjort studiebesök på bland Gunilla Lundgren. annat Nobelmuseet och Judiska teatern. Alla i klassen har bidragit till det häfte Mario Vargas Llosa ska få. Och alla har en uppgift vid hans besök. Den 9 december är det dags. Lite nervöst är det, men mest spännande, intressant och roligt. En sista generalrepetition genomförs i Rinkeby bibliotek. Den går perfekt. Sedan är det bara att vänta och hålla koll på väggklockan som närmar sig tre. Bara ett par minuter efter utsatt tid kommer ropet från lokalens bakre del: – Han är här nu! Vänligt leende intar pristagaren hedersplatsen mitt framför scenen. En rad elever hälsar sin gäst välkommen på alla 19 språk som de tillsammans behärskar. Sedan följer ett traditionellt luciatåg och programmet som eleverna på Rinkebyskolan och Bredbyskolan övat in. Slutligen kallas Mario Vargas Llosa upp på scenen för att ta emot materialet de sammanställt åt honom. Han konstaterar att här i Rinkeby rymmer skolorna hela världen – som FN. – Ni måste vara väldigt stolta över er själva. Det är viktigt att vi bygger alla sorters broar mellan människor. Och litteraturen är en av de allra viktigaste broarna för att skapa kommunikation, säger han. – Läs goda böcker, det är den bästa underhållningen i världen! De uppmuntrar oss att ha drömmar. Och drömmar är motorn till framgång. ■ Långt samarbete Initiativtagare till Nobelpristagarnas besök i Rinkeby var från början konstvetaren Elly Berg som Gunilla Lundgren samarbetade med under många år. Nu är det Lotta Silfverhielm, grafisk formgivare och tecknare, som arbetar med barn i Bredbyskolan kring bilder medan Gunilla Lundgren leder textarbetet på Rinkebyskolan. Nyligen kom deras bok ”Nobel i Rinkeby” ut på Premiss förlag. Barn 1/2011 foto: Jonathan torgovnik Konst för barnen För tredje året i rad har konstnären Radmila Knezevic organiserat en konstutställning i Örebro. Hon har fått 42 lokala konstnärer att bidra med verk som sedan sålts till förmån för Rädda Barnen. – Jag ville bidra; mitt sätt var att göra det via konsten, säger hon. I år lyckades hon samla in totalt 17 000 kronor. – Pengarna ska gå till de allra mest utsatta barnen. ■ Rubrik Rwanda – efter folkmordet På internationella kvinnodagen den 8 mars har fotoutställningen ”Intended consequenses” vernissage på Fotografiska museet i Stockholm. Utställningen bygger på nytagna bilder av Jonathan Torgovnik i Rwanda, 16 år efter folkmordet. Utställningen görs i samarbete med Rädda Barnen. Pengarna som samlas in ska användas för arbetet med att stötta kvinnor och barn som drabbats av sexuellt våld och dess konsekvenser. Utställningen pågår till den sista maj. ■ Satsning på samarbete Nabila Al-Fakir är lärare och har skapat en metod för att få skolan att samarbeta bättre med föräldrarna. – För att barnen ska lyckas i skolarbetet och fungera socialt är det helt avgörande att föräldrar och skola drar åt samma håll, säger hon. Inte minst för barn vars föräldrar har flyttat från ett annat land till Sverige. Nu har hon samlat sina erfarenheter i nya boken ”Föräldrasamverkan i förändring”. Där ger hon konkreta och handfasta tips på hur skolan kan använda sig av modellen. Boken har tagits fram i ett samarbete mellan förlaget Liber och Rädda Barnen. ■ foto: Monica Dahlström-Lannes Prisad för sitt engagemang Rädda Barnens medarbetare Kerstin Blomberg har fått Teskedsordens stipendium för ”hennes stora humanitära insatser och starka engagemang för ökad tolerans – hon har oavbrutet i över 40 år gett människor hopp och livsmod”. – Jag blev jätteglad. Det hade jag aldrig kunnat tänka mig. Det är så stort och så fint det här priset, säger hon. – Jag tycker mycket om symbolen med teskeden. Författaren Amos Oz har skrivit så fint om hur en eld kan släckas även då man saknar hinkar till vatten om alla använder varsin tesked. Inom Rädda Barnen ser vi också tydligt hur varje enskild handling kan ha betydelse. Några samlar in pengar, andra hjälper till med läxor, vissa hjälper till att påverka politiker – allting behövs. Alla kan bidra. Kerstin Blomberg, insåg redan som barn att hon ville engagera sig för att göra världen mer rättvis. Hon är sjuksköterska och har bland annat drivit en sjukstuga i ett flyktingläger i Indien och tagit initiativ till att ett barnahus för utsatta barn har startats på Gotland, där hon också har varit ordförande för Rädda Barnens Distrikt i 18 år. Idag arbetar Kerstin Blomberg ideellt på heltid, framförallt med att hjälpa flyktingar, bland annat genom att försöka återförena splittrade familjer. Hon har i många år suttit i Rädda Barnens och Unicefs riksstyrelser. – Det är alltid barnen -de mest oskyldiga - som drabbas hårdast i krig och konflikter. Jag vill stå på deras sida både i ord och i handling. Jag tycker det är helt självklart att göra vad man kan när världen ser ut som den gör. Prissumman, 50 000 kronor ska hon använda till en resa. – Jag har jobbat med tibetanska flyktingar i 39 år och jag har faktiskt aldrig varit i Tibet. Så nu ska jag åka dit tillsammans med min man. FOTNOT: Teskedsorden grundades 2006 av Tidningen Vi. Dess årliga stipendium går till personer som på olika sätt arbetar för ett mer tolerant samhälle. ■ Barn 1/2011 41 Vill du också bli aktiv? Omkring trettio personer från Rädda Barnens lokalförening är engagerade i projektet på Sagåsen. Vill du också engagera dig för barn i din kommun? Kontakta ditt närmaste regionkontor för mer information. 42 Elisabeth Martinsen från lokalförening i Härryda Mölndal samordnar Rädda Barnens verksamhet på ankomstboendet i Sagåsen. I kväll kom över 20 barn och ungdomar. – Jag får så mycket av alla människor jag möter här. Barn 1/2011 Andrum På Sagåsen utanför Göteborg bor flyktingar som kommit till Sverige för att söka asyl. Ibland blir dagarna långa och fulla av oviss väntan, oro och sysslolöshet. Men Rädda Barnen ser till att barnen får tid och rum att leka. TEXT nadja debove foto jonas lindstedt Redan halv sex börjar det; banket på ytterdörren. Sedan blir de små näsorna som trycks platta mot fönstret till lekrummet på Sagåsens ankomstboende bara fler. Och fler. När dörren öppnas prick sex fullkomligt strömmar det in barn. Fram åker pärlplattor, målarfärg, dockor och tågbanor i rask takt. – Barnfamiljerna bor visserligen inte här i mer än tre-fyra dagar, innan de får ett mer permanent boende under själva asylprocessen. Men det är lång tid för ett barn, särskilt om det inte finns något alls att göra på dagen, säger Elisabeth Martinsen från lokalföreningen i Härryda/Mölndal som samordnar barn- och ungdomsverksamheten på Sagåsen för Rädda Barnens räkning. Det var för åtta år sedan som Rädda Barnen beslutade att ställa i ordning ett lekrum på ankomstboendet. Under åren har verksamheten utvecklats. I dag är det ett samverkansprojekt med olika frivilligorganisationer, som ser till att lekrummet kan vara öppet ett par timmar varje dag. Den här tisdagskvällen är det fem frivilliga från lokalföreningen som håller i verksamheten. – Vi vill finnas här som stöd och vara lugna och trygga vuxna för de familjer som precis kommit till Sverige, säger Elisabeth och nickar uppmuntrande till en liten flicka som precis serverat henne kaffe ur en dockservice. Barn 1/2011 Många som bor på Sagåsen är barn och ungdomar, en del har smärtsamma erfarenheter från flykten i bagaget. – Vår uppgift är inte att ge psykologstöd, men vi märker hur barnen bara genom att leka slappnar av och blir lugna – här får de lov att bara vara barn, säger Elisabeth Martinsen. Vid ett av pysselborden sitter en flicka och trär pärlor. Hon kommer från Serbien dit hon utvisades med sin familj i somras efter att ha bott i Sverige i tre år. Hon vill inte säga sitt namn men berättar att dagen på Sagåsen har varit lång. – Jag har inte gjort någonting, bara väntat. Men nu känns det lite roligare. Hennes storebror står vid fotbollspelet och hänger. Han säger att Serbien inte var bra för familjen. – Du vet, vi hade ingenstans att bo, vi sov i ett hus vi gjort av pappkartonger. Sedan vill han inte prata mer, säger bara att just nu och här är det bra. Sen – vet han inte. Lekrummet på Sagåsen är inte bara en fristad för barnen, utan här får även föräldrarna chans till återhämtning. I en soffhörna serveras kaffe, kakor och frukt till de vuxna. Just ikväll finns ingen som pratar svenska eller engelska. Men Elisabeth berättar att många föräldrar är glada över verk- samheten – och det medmänskliga stödet. För några veckor sedan satt hon och spelade Yatzy med två tonårssystrar från Irak. När de spelat klart kom mamman fram till Elisabeth och tackade; det var precis som hemma när farmor kom och spelade spel med barnen. – Jag får så mycket tillbaka av människorna jag möter, säger Elisabeth. Och jag har lärt mig så mycket, till exempel om asylpolitik och om livet på flykt. Men uppdraget kan också kännas tungt. – Det är många människoöden man möter en sådan här kväll, säger hon. Ibland kan det kännas tufft att åka hem. Kontrasterna mot mitt välinrättade liv är så stora. ■ IKEA inreder Det är IKEA:s varuhus i Kållered och Bäckebol, som står för inredningen och underhållet av lekrummet på Sagåsen. IKEA finansierar även välkomstpåsarna med åldersanpassat lekmaterial som Rädda Barnen packar och delar ut till varje barn som kommer till ankomstboendet. I fjol delades över 700 påsar ut. 43 Svenska företag och kommuner stödjer Rädda Barnen och Tidningen Barn Nu kan du ladda ner Första Hjälpen-instruktioner till din mobil. Våra barn är inte nöjda med den värld vi ger dem, de vill ha en bättre… Vi värnar om miljön. Det är vårt bidrag. Lär dig mer om Första Hjälpen för både barn och vuxna, steg för steg. SMS:a ABC till 71160 www.firstaid.cederroth.com arcticpaper.com INBROTTSLARM KAMERASYSTEM PASSAGESYSTEM Annons BARN 92x34mm.indd 1 WWW.SKYDDSTEKNIK.EU Vi förVerkligar dina bildrömmar. Och gör bilägandet till en dröm. 11-02-07 16.05.53 MORA GÖR SKILLNAD www.robygge.se skönhet • mening • kvalitet www.MORA.Se Krokoms Krokoms kommun kommun stàdjer Rädda Râdda Barnen stödjer stödjer Rädda Barnen www.krokom.se www.krokom.se Vi stöttar Rädda Barnen Koncernen Karlskoga Energi & Miljö består av moderbolaget Karlskoga Energi & Miljö AB och dotterbolagen Karlskoga Elnät AB, Karlskoga Kraftvärmeverk AB, Karlskoga Miljö AB och Karlskoga Stadsnät AB. Koncernen omsätter 425 msk per år och har 150 anställda. närhet och service Box 42, 691 21 KarlsKoga • tele: 0586–750 100 • e-post: [email protected] • www.karlskogaenergi.se www.condesign.se Vi levererar el, vatten, fjärrvärme och bredbandstjänster samt hämtar hushålls- och industriavfall. ISO-9001: 2000 ISO-14001 Visa ditt stöd genom att annonsera i Tidningen Barn. Kontakta Annonskraft på telefon 0651-169 80. 44 Barn 1/2011 Svenska företag och kommuner stödjer Rädda Barnen och Tidningen Barn Infusionsterapi, klinisk nutrition och medicinsk teknik stöder Rädda Barnen www.fresenius-kabi.se räddabarnen.indd 1 2009-02-13 10:19:14 CYKLING FÖR ALLA WWW.JARVSOBERGSCYKELPARK.SE ÖoB gör Sverige billigare Hos oss kan du året om handla förbrukningsoch förvaringsartiklar till riktiga vrakpriser! Barn 1/2011 En rikstäckande lågpriskedja. För att hitta ditt närmaste varuhus gå in på www.öob.se 45 SISTA ORDET Elisabeth Dahlin, generalsekreterare [email protected] M igration, som det här numret handlar om, kan betyda så mycket. Själva ordet betyder ju flytta och för många av oss kan det ofta innebära något positivt. Vi flyttar hemifrån som ungdomar, till ett annat land för att se och lära eller kanske till landet över sommaren. Jag kommer fortfarande ihåg när jag som 7-åring flyttade till fastlandet och på darriga ben promenerade längs E4:an till min första skoldag. Det var så stort, så annorlunda. Jag var en udda fågel i flätor och terylenekjol. För alla dem som tvingas flytta kan det innebära något helt annat. Att lämna familj och vänner på obestämd tid och inte veta om man kommer ses igen. Krig, katastrofer och förföljelse tvingar varje år miljoner människor att lämna sina hem. Ofta handlar det om barn som förlorar hela sin grundtrygghet och som kommer till nya främmande miljöer. Jag talade med några fantastiska barn i en kåkstad utanför Nairobi. En 12-årig kille presenterade sig som ”I am an IDP, my name is Amir”, hela hans identitet var den som internflykting, IDP, sen kom namnet. Han hade levt halva sitt liv utan sina föräldrar på ett av våra center. I Indien flyttar åtta till nioåriga flickor på egen hand mellan delstater på jakt efter jobb på bomullsfälten. 46 ” Krig, katastrofer och förföljelse tvingar varje år miljoner människor att lämna sina hem. Ofta handlar det om barn som förlorar hela sin grundtrygghet och som kommer till nya främmande miljöer. Några av dem träffade jag i våras, när de fått börja skolan, en häftig känsla! Vi ser allt fler barn som migrerar på egen hand eftersom förhållandena hemma är sådana att barnen väljer att lämna. Många av dem utnyttjas av samvetslösa människor till allt sådant som barn inte ska behöva komma i kontakt med. Vuxna som ser barn som en handelsvara, som billig arbetskraft eller i värsta fall som något slags leksak. De här barnen tvingas ofta bli vuxna alltför tidigt. Några av dessa barn kommer också till Sverige efter många månaders färd från sitt hem och sitt land. De kommer till en plats där allt är annorlunda, människor klär sig på annat sätt, äter konstiga saker och pratar ett språk som de inte förstår. Och då tänker jag att det är egentligen inte så stor skillnad på en spetig tjej från skärgården som inte förstod Kalixmål och de pojkar och flickor från världens olika hörn som nu skapar sig en ny framtid runt om i vårt land. Det som behövs för oss alla är att bli mötta med nyfikenhet och respekt, att någon tar kontakt, bjuder in, så att man inte bara reser från något utan att man faktiskt också får landa tryggt och passa in. Här kan vi alla ta ansvar och göra något. ■ Barn 1/2011 Spara med omsorg Vill du att dina pengar ska växa samtidigt som de verkar för en god sak? Då har vi fonden för dig. När du sparar i Banco Humanfonden bidrar du nämligen med 2 procent av din fondförmögenhet till Rädda Barnens viktiga arbete. Genom åren har Rädda Barnen fått cirka 103 miljoner kronor från våra sparare. I Banco Humanfonden investerar vi i svenska företag som tar ansvar för vår omvärld. Låt även ditt sparkapital vara med och verka för en bättre värld. Swedbank Robur i stolt samarbete med Rädda Barnen Mer information om ideellt fondsparande hittar du på: www.swedbankrobur.se/raddabarnen eller kom in på ditt närmaste Swedbank- eller Sparbankskontor. Historisk avkastning är ingen garanti för framtida avkastning. De pengar som placeras i fonder kan både minska och öka i värde och det är inte säkert att du får tillbaka hela det insatta kapitalet. Faktablad, informationsbroschyrer och fondbestämmelser finns på www.swedbankrobur.se, och www.swedbank.se. Barn 1/2011 47 POSTTIDNING B Avs: Rädda Barnen, 107 88 Stockholm Intresseanmälan finns på enslant.se varje gång. MEN HÄR ÄR DE SOM GÖR MEST. Nu finns det ett enkelt sätt att ge till någon annan samtidigt som du shoppar till dig själv. Utan att det kostar något extra – läs mer om hur du gör på enslant.se 39:– GOSIG KATT © Inter IKEA Systems B.V. 2008. Just nu pågår den årliga mjukdjurskampanjen på IKEA varuhus över hela världen. För varje mjukdjur som säljs skänker vi tio kronor till Rädda Barnen och UNICEF. Pengarna används i 16 utvalda projekt som jobbar med utbildningsinsatser för barn. Drygt 40 miljoner kronor fick vi ihop förra året och vi hoppas såklart på ett nytt rekord i år. Men giraffer, grodor och krokodiler är inte de enda som jobbar för Rädda Barnen på IKEA i Sverige. För varje kund som visar upp sitt IKEA FAMILY kort i kassan skänker vi alltid 25 öre till Rädda Barnens Föräldratelefon och Föräldramejlen. Och på flera varuhus uppmanar vi våra kunder att bidra till ett lokalt Rädda Barnen-projekt. Så, välkommen till IKEA. Av många skäl. 48 Barn x/20xx augusti ALLA PÅ IKEA STÖDJER RÄDDA BARNEN. En slant