Another plant in the wall

Vem
Vad
Green Fortune: Johan Svensson
& Hans Andersson
Urban odling
Text Malin Zimm
Foto Peter Orevi
Bild Green Fortune
Another plant in the wall
Med asfalt istället för jord under naglarna har Green Fortune
skapat en egen nisch mellan arkitektur och odling. Deras växt­
väggar frodas på allt fler ställen, som ett stående grönt inslag
anpassat till miljöer där horisontella kvadratmetrar är dyra
men där det känslomässiga behovet av grönska är stort.
De flesta arkitekter och formgivare brukar säga
att de ”hämtar inspiration från naturen”, men
vad säger ni som jobbar med natur som gestaltningsmässig råvara?
Johan Svensson Vi har en vision av ett fram­
tida urbant landskap, en bild som målas
upp i böcker, filmer, dataspel och serier och
som vi hämtar idéer från. Vi inspireras av en
slags hårt urbaniserad miljö där människans
relation till naturen förstärkts ytterligare.
Alla har ju någon känslomässig koppling till
växter – vad blir växternas roll i den extrema
stadsmiljön? I mangafilmer till exempel finns
det väldigt starka miljöer, visualiseringar
som är väldigt långt drivna och genomförda.
Vi funderar över människans förhållande till
naturen genom de framtidsbilderna.
Hans Andersson Neal Stephenson är intres­
sant för han bygger upp en framtid i sina
böcker som är så tydligt grundad i den värld
vi befinner oss i nu, och drar samtida fenomen
vidare till mer extrema tillstånd, socialt,
miljömässigt, teknologiskt. Han får ihop frag­
mentering och specialisering på ett intressant
sätt, som en fortsättning på den tid vi lever
i där alla kan finna sin gemenskap och bilda
världsomspännande nätverk.
Stephenson lanserar ju en slags framtida revolution där samhället växlar om från ”the feed” till
”the seed” – från teknologiskt beroende till en
mer organisk självförsörjning ­– det är spännande
för han förmedlar inte någon direkt dystopi, det
stämmer väl bättre med er framtidsvision än
den smogtyngda urbanitet som man ser i andra
”framtider”?
JS Just det, vi har en ljusare bild, en stad med
stora grönområden integrerade i stadens
104
INTERVJU
arkitektur, med blå himmel och takträdgårdar
som sticker upp ur molnen. Där vill vi vara.
Vi tror ju verkligen på det här med urban
grönska!
HA I år tippade statistiken över precis till att
hälften av jordens befolkning nu bor i städer,
jämfört med tio procent förra sekelskiftet. Det
Vi inspireras av en slags
hårt urbaniserad miljö där
människans relation till naturen
förstärkts ytterligare.
”
är den verkligheten vi utgår ifrån när vi tänker
ut våra projekt och produkter.
JS Det är i den miljön vi har befunnit oss men­
talt sedan en tid, i de extrema stadsmiljöerna
som Tokyo, där urbaniseringen har gått så
mycket längre än vad vi är vana vid.
HA Om man i en sån stad har en liten plats,
förslagsvis på taket av sitt hus, att odla på,
så förstår man ju vansinnet i att transportera
och släpa upp en massa matjord dit. Då blir
en hydrokulturodling en självklar lösning –
det krävs bara långsamt cirkulerande vat­
ten och några gram växtgödning – man kan
samla regnvatten och utnyttja solenergin för
pumpen. Det bildas ofta stående vindvirvlar
runt skyskrapor, det är perfekt för att sätta
upp vindsnurror – små kraftverk på byggnad­
erna. I den framtida staden kanske man hyr
en hydrokolonilott, som man kanske pysslar
om lite på lunchen, odlar lite frukt eller vad
man nu vill göra. Urban odling kommer att ske
både på hobbynivå och i industriell skala.
JS I och med utvecklingen av dessa extrema
urbana miljöer kommer det att finnas ett mer
emotionellt behov av att odla helt enkelt, att
uppleva den närheten. Sedan första början
har vi varit helt fascinerade av växtprocessen.
Växterna bär ju på en kod – det är en stark
symbolik: vi kallar det för grön kod – den
reglerar hela den tidsrymd det tar att odla upp
något, och den cykel som sedan styr växternas
liv. Närheten till den cykeln är bra för män­
niskor.
JS Vår första produkt Streamgarden är ett
resultat av vår fascination av hydroponisk od­
ling – man odlar med enbart vatten, utan jord.
Hydroponisk betyder ”arbetande vatten”.
Det är en odlingsteknik som används inom
odlingsindustrin men också i extrema miljöer
som öknar och rymdskepp. Sedan gick vi
vidare med idén och utvecklade hydrokoloni­
lotter som nästa steg, som den på Kulturhusets
tak som vi satte upp under sommaren 2005
och 2006.
HA Hydrokolonilotten är ett bra exempel
på hur vi tänker – det är inte en produkt så
mycket som ett slags ”shareware”, vi tänker att
vi gör ritningar och lägger ut på nätet med en
beskrivning av anläggningen, och som tack får
man gärna maila oss bilder på hur det funkar
och hur man använder sin odling. Det som
behövs är standardmaterial: lite plaströr, en
akvariepump och en 200-liters vattentunna
som man häller lite växtnäring i – vi skulle
ju kunna tillverka och sälja den som produkt
men det är kanske inte miljömässigt försvar­
bart att skicka de som paket, hela idén är ju
att minimera transporter av säckar med jord
som urlakas och tunga grejer, har man en
liten solcellsplatta att hänga ut för att driva
pumpen, då är vi hemma! Det räcker med att
Green Fortune förpackar informationen om
hydrokolonin. Det finns ju en massa sajter om
hydrokulturodling men de krånglar till det så
förbannat…
JS När vi installerade hydrokolonin på Kul­
turhusets tak så var det några som upptäckte
det rummet och bara satt där och softade,
INTERVJU
105
“Det vi försöker göra med växtväggen
är att flytta in ett stycke natur som
ett nytt arkitektoniskt formelement.”
Green Fortunes kunder, som nedan
Sigtunahöjdens Hotell & Konferens, vill
åstadkomma en speciell miljö och skapa
en upplevelse. Vertikaliteten i det här fallet
gör det lättare att använda växtligheten
som ett arkitektoniskt element. Överst en
vision av ett urbant rum för arbete eller
fritid med integrerad odling.
Växtvägg på
Gustavsbergs
Vårdcentral: en
nästan självskiven
miljö för den välgörande grönskan.
”bästa platsen i Stockholm” sa en gubbe
som inte ens var en av odlarna. Tänk dig ett
takväxthus på ett vanligt bostadshus: en
kvadratmeter hydroponisk odling per lägen­
het – du får in trettio plantor på en kvadrat­
meter! När systemet är igång är det en mycket
lättarbetad trädgård.
HA Jag har haft en vanlig kolonilott så jag vet
hur jobbigt det kan vara: jorden är hård och
kvickroten växer. Om man lider av helt vanlig
tidsbrist och lättja så måste man utnyttja
tekniken.
Men trots den här ljusa framtiden kan det ju
hända att idén om urban odling kommer drivas av
en annan typ av nödvändighet – mat kanske blir
en bristvara, transporter kanske blir enormt dyra?
HA Jo, men det är precis som under ett krig­
shot, då har man strategiska fördelar av att
stärka periferin och inte ha en sårbar cen­
tralpunkt. En miljon hydrokolonilotter med
regnvattenförsörjning är svårare att slå ut.
Det handlar om spridning, om att bredda. Det
är en viktig insikt på alla områden, alla måste
undersöka flera lösningar för att till exempel
klara miljöproblemen.
Den tanken återkommer här, den stärkta periferin,
det distribuerade nätverket, teoribildningens
rhizome-metafor, rotsystemet…
HA Ja, vi tror på internetlogiken – ingen
centralstyrning utan tusentals servrar som
håller nätet uppe, och gör att det alltid finns en
106
INTERVJU
annan väg. Vi tror att den logiken kommer ta
över på flera andra områden. Att odla lokalt är
bara en av många liknande framtida lösningar.
Vi börjar ju ringa in frågan om varför urban odling
tar sådan fart just nu, men är det en självklar
fråga med bakgrund i klimatkrisen, eller är det en
utveckling av ett estetiskt uttryck?
JS Klimatförändringen skapar scenarior och
berättelser som folk kollektivt konsumerar
just nu, man upplever en katastrofliknande
förändring i samhället och den emotion­
ella kopplingen är enormt stark. Det är vår
verklighet just nu, men på lång sikt flyttar folk
jag vet hur jobbigt det kan
vara: jorden är hård och
kvickroten växer. Om man lider av
helt vanlig tidsbrist och lättja så
måste man utnyttja tekniken.
”
ändå in till den globala staden, och det måste
vi förhålla oss till.
HA Allmänheten har ju alltid varit mottaglig
för rönen om växters hälsoeffekter, de flesta
svenska städer är planlagda efter närheten till
grönska som självklar kvalitet. Och rent es­
tetiskt, som dekorativa inslag i interiörer, an­
lade man senast på 70-talet väldigt ambitiösa
inomhusplanteringar i köpcentrum och så,
men de var ganska underhållskrävande och de
flesta har tagits bort. Ett fungerande exem­
pel från den tiden är faktiskt Riksbanken vid
Brunkebergstorg, men de har ju till och med
en trädgårdsmästare till sin inomhusträdgård,
det är på den nivån, ganska exklusivt.
Artificiella odlingsmiljöer har ju nästan alltid
varit lite av ett statusprojekt, slottens orangerier
till exempel – en växthusodlad ananas smällde
ganska högt under renässansen.
HA Jo visst, det är det ultimata statusprojek­
tet. Nu är det ju lite andra villkor för all sorts
produktion, globaliseringen gör att allt färre
personer kan producera allt fler varor. Status
ligger nog alltmer i tjänstesektorn och dess
miljöer.
JS Just det, det finns extrema exempel på det,
i Japan till exempel är bland det hetaste man
kan göra just nu – professionell öronpetning!
En exklusiv tjänst, precis som husdjursmas­
sage. Folk som bor i en stad som Tokyo är
väldigt specialiserade. I Sverige håller vi oss
mer för oss själva i våra lägenheter, vi är ännu
inte i närheten av den urbana kultur som
finns i Japan, där man verkligen utnyttjar
andra människors expertis och kunskap, det
är enkelt, man går ut och äter för ingen har
egentligen råd att ha ett matsalsbord med åtta
stolar som står och väntar.
Så tjänsteekonomins naturliga biotop är staden.
De urbana odlingsmiljöer som ni skapar syns just
nu ofta i dessa miljöer. Era växtväggar frodas
INTERVJU
107
Streamgarden är den första produkt
som Green Fortune utvecklade - en liten
hydroponisk odling för hemmet eller arbetsplatsen, som utnyttjar samma teknik
som NASAs rymdfärjor för att odla snabbt
och näringseffektivt. Hydroponisk betyder
arbetande vatten, en teknik som gör jord
överflödig.
verkligen, både som affärsidé och gestaltningsmässigt, och finns i många olika miljöer,
både på arbetsplatser och i kommersiella och offentliga rum. Hur ser ni på den vertikala odlingen
som designelement? Är det arkitektur?
HA Våra kunder vill ju åstadkomma en speciell
miljö och skapa en upplevelse. Vertikaliteten i
det här fallet gör det lättare att använda växt­
ligheten som ett arkitektoniskt element och
för att kommunicera något.
JS Det vi försöker göra med växtväggen är att
flytta in ett stycke natur som ett nytt arkitek­
toniskt formelement. Vi skapar förutsättnin­
garna för denna lilla natur, en fungerande
miljö där växterna mår bra och blir så livs­
kraftiga som möjligt, med hjälp av bevattning,
näring och ljus.
Odling handlar väl egentligen om kontroll,
natur är en sak, men kultivering är just att tämja
växtligheten till olika förhållanden och uttryck.
Barockträdgården är ju tydlig med sina mönster
och symmetrier, men kanske ändå mer extrem
är den japanska trädgården, där man vårdar och
odlar själva imperfektionen och förstärker det
organiska­kaoset. Eller den engelska landskaps­
parkens skenbara ”vildhet”.
JS Vi levererar en produkt som i sig är en
bit kontrollerad natur i den urbana miljön.
Istället för att använda dyrbara horisontella
kvadratmetrar i staden bygger vi upp växtytan
vertikalt. Och där hamnar man rent estetiskt
108
INTERVJU
i förhållanden som råder på en klippvägg.
Vissa av växterna går ju tillbaka till att bete
sig mer som de gör i naturen. Vi använder
exempelvis monstera som börjar klättra och
sätta ut tentakler: den utvecklar sig som
växter gör i en klippa. Från början levererar vi
ju en extrem kontroll - växter på ett visst antal
kvadratmetrar. Sen försöker vi kontrollera det,
men naturen låter sig inte riktigt kontrolleras.
Vi upptäcker att vissa växter beter sig på sitt
sätt, inte helt planenligt, men då brukar vi
Istället för att använda
dyrbara horisontella
kvadratmetrar i staden bygger
vi upp växtytan vertikalt.
”
bestämma oss för att det är bra. Ormbunkar
är ett fantastiskt exempel. De sitter där och ser
lite ruggiga ut i början, och sen hämtar de sig
och börjar sprida ut sig med enorm kraft längs
hela väggen. Det är väldigt kul att observera
växter – det pågår en ständig kamp. Jag såg
en film av ett omkullfallet träd i en skog, fotat
med stop motion, där man ser hur de olika
växterna kämpar om utrymmet, de tampas
och reser sig ur vegetationen och efter ett
tag återstår de starkaste arterna som skapar
speciella ljusförhållanden som i sin tur slår ut
vissa växter under sig. Och låter man växtväg­
gen vara så pågår den kampen där också.
Men där styr vi upp det så att exempelvis
hoyan (även känd som porslinsblomma) att
hävda sig lite mot murgrönan, som annars
skulle ta över.
HA De som beställer en växtvägg av oss har
ju ibland tankar om att sätta in blommande
växter efter säsong, julblommor eller vår­
dofter, men när väggen väl är där så upp­
skattar de flesta den för vad det är, den får en
stark integritet i kraft av natur, och det är det
som verkar hålla i längden. Vi får låna en bit
av naturen. Den lever i sin cykel och finns här
hos oss, men den är inte vår. Om man börjar
tänka att ”nu ska vi byta till de blommorna”
– då riskerar man att bli för involverad i den,
det blir en billboard. Eller så bejakar man det
helt och hållet, när vi byggt i Ryssland har det
varit mycket blommor, orkidéer, till och med
fiberoptik – full sprätt , där vill man gärna ta
i. Vi har inget emot det, men det blir väldigt
olika uttryck.
Har ni kvantifierat det här, alltså typ mätt
”välbefinnandet” i en miljö med till exempel en
växtvägg? Det räcker tydligen med enbart färgen
grönt för att komma ned i varv och bli lugn?
JS Nej, men det är klart att man skulle kunna
mäta luftrening och sånt, men det är inte vår
grej. Vi är drömmare, men det är extremt
viktigt för oss att genomföra drömmarna, att
arbeta praktiskt. Att fokusera på en typ av
INTERVJU
109
Foto: Emma Ringström
En hydrokolonilott kan
vara svaret på alla dina
urbana odlingsdrömmar: denna ställdes
ut på Kulturhusets tak
och lockade odlare
såväl som besökare
som bara ville sitta i en
fridfull miljö ett tag.
På en kvadratmeter får
man in 30 välmående
plantor.
“Vi är drömmare, men det är extremt viktigt för oss
att genomföra drömmarna, att arbeta praktiskt.”
problem, som ”inomhusklimat” och försöka
föra statistik – det kan nästan bli skadligt för
oss. Det är så mycket känslor inblandade i
växter, känslor som är så starka i sig.
HA Vi får ju förstås personliga vittnesmål.
Den första växtväggen vi gjorde i Filippa Kbutiken på Grev Turegatan har skapat starka
förbindelser med de som jobbar där, som
trivs särskilt bra. Bladen släpper ut fuktighet
så personalen känner sig piggare och är inte
lika torra i halsen som de som jobbar i andra
butiker med mycket textilfibrer som far runt i
luften och torkar ut.
HA Något som ständigt förvånar oss är ju
hur positivt känslomässigt laddat det är med
växter. Det är en överraskning varje gång.
När vi klipper växtväggen på vårdcentralen
i Gustavsberg så blir det en massa skott av
murgröna och hoya över, men vi får aldrig
slänga något – vi packar allt avklippt i kassar
och lämnar in till receptionen som behåller
det de vill ha, sen lämnar de vidare växterna
till sina kollegor… och samma sak på hotellet
i Sigtuna, vi får aldrig slänga bort växterna.
När vi frågade hur det gick med underhållet
av våra fyra växtväggar i Polen så berättade de
att det brukar bildas en kö av folk som vill ha
sticklingar när väggen ska klippas. Vi anor­
dnar ju ibland ”plant and seed swap meets”
– man träffas och byter frön och tar en drink –
men de förbleknar ju alldeles i jämförelse!
110
INTERVJU
Om jag ska vara lite sträng så är det väl ingen
större utmaning att marknadsföra växtväggen,
det måste ju vara en universell grej som alla
gillar – inte minst vill väl många skriva under på
budskapet man sänder med den – till exempel bilhandlaren som vill förmedla sin miljövänlighet?
Har någon sagt ”det där är inget för oss, vi gillar
inte växter”?
JS Målet är att arkitekter ska rita in växtväg­
gar helt naturligt i byggnader – att det blir
ett formelement bland andra. Det blir ett
naturligt sätt att föra in växter i arkitekturen,
som ett materialval mer än ett dekorativt
inslag – som att välja mellan kakel, marmor,
växter eller träpanel.
HA Nu är den fortfarande så signifikant att den
har ett budskap men om kanske fem år är det
nog mer en växtyta, nu är det nytt och får upp­
märksamhet. Men den har ju fått en enormt
fin spridning, vårdcentral, hotell, konserthus,
bilsalong, kontor, klädbutik, arkitektkontor,
myndighet (SIDA)… och så en hemma hos
mig. Flera större kontor är på gång. Just nu
byggs en vägg på en karibisk kryssningsbåt.
JS Den kanske mest extrema miljön för växt­
väggen är infarten till ett underjordiskt spa i
Dubai. Det roliga är att förfrågningarna, från
New York, London, Djakarta – alla seriösa
beställare – kommer av att folk har hittat oss
på nätet! Med lite sökord som har med vår
idé om urban grönska att göra – plant wall,
hydrokultur, urbanisering… Vi har ju faktiskt
ett helt eget område: urban odling, som inte
direkt är arkitektur eller en designbyrå.
HA Vi vill ju inte stanna här med växtväggen,
den är en plattform att bygga på, den sprider
sig och det är kul, men vi har ju mer idéer än
tid – inte särskilt överraskande. Vi är lite prag­
matiska drömmare – vi vet att vi måste göra
och inte bara tänka och prata – det är en del av
Green Fortunes företagskultur.
HA Vi håller på och bygger upp i Japan, vi har
precis startat verksamhet i Danmark, vi håller
på att starta upp i Ryssland, Holland, det
kommer in förfrågningar från England och det
kom upp en kille från Beligen förra veckan och
samtidigt ska man greja på hemmaplan. Det är
lite att pussla ihop. Vi är på lite många ställen
samtidigt, det är väl inte idealt men det är kul
att det rullar.
JS I Japan håller vi just nu på att starta ett ge­
mensamt bolag med ett japanskt företag som
hittade oss på nätet. Det började med att de
köpte hundra Streamgardens till den japan­
ska marknaden. När vi sedan deltog på 100%
design samarbetade vi med dom och nu ska vi
bygga en växtvägg i en butik i Shinjuku.
Har någon av er någon typ av ”jord-under-naglarna-bakgrund” – jag menar utbildning i botanik
eller landskapsarkitektur eller så?
HA: Haha, nej, jag är civilekonom – ”fake it ’til
you make it”! Nej, jag har jobbat med industri­
INTERVJU
111
Foto: Eric Josjö
Green Fortunes planer är till vissa delar
större än staden: Tokyos urbanitet ligger
närmare framtiden än Stockholms stad.
Till vänster en skiss över taklandskapet
kring Sergels torg med hydroponisk odling
i växthus på taken. Till höger Hans
Andersson och Johan Svensson
med Streamgarden i förgrunden.
varutrading, haft lite konsultverksamhet, och
längre tillbaka jobbade jag med Snowcrash
och där träffade jag Johan och vi började
jobba ihop.
JS Innan Snowcrash gick jag på Beckmans och
hade jobbat i tre år med byggen för konstnären
Ulf Rollof och arkitekter som Jonas Bohlin och
konstruktören Peter Camitz, där jag konstru­
erade och ritade mycket specialgrejer, som
designer. Men när jag var liten klättrade jag
runt i växthus och installerade bevattningsoch belysningsautomatik med min pappa,
som var elektriker och installerade det mesta
i alla större växthus runt Stockholm. Efteråt
har jag förstått hur starkt intryck den miljön
hade på mig.
HA Min emotionella koppling till växthus
fick jag hos mormor och morfar som liten:
på somrarna var växthuset den magiska
centrum­punkten. Jag kommer ihåg doften
och fuktigheten, frodigheten.
JS När vi två började prata och kom fram till
att vi skulle pyssla med urban odling var det
nog för att vi i det hittade en kombination
mellan science fiction-världen och en konkret
verklighet. Vi hade idéer om vad vi ville göra,
men vi var ju tvungna att ta in kunskap, och
på den vägen är det, när vår organisation
växer kompletterar vi med konsulter. Det har
alltid funnits folk i bakgrunden som har den
kunskapen som vi behövt i produktutvecklin­
gen, men nu kommer de även finnas i organi­
sationen.
HA Nu försöker vi tolka vårt samarbete på ett
sätt som gör det tillgängligt för andra, det blir
andra frågeställningar när det inte bara är jag
och Johan som sitter och bollar idéer.
JS Att kläcka ur sig idéer är inte det svåra – det
är att avsluta saker och gå vidare, vi har alltid
haft det som en utgångspunkt: vi måste göra
saker, utföra idéerna, inte låta det stanna vid
112
INTERVJU
snack. Vi vill kunna titta tillbaks på projekt
som översatts till verklighet och konstatera,
aha, det blev så eller så.
Vad är det som pockar på genomförande just nu?
JS Här är en skiss på vad vi absolut vill göra. Vi
var i ett salladsproducerande växthus och blev
helt paralyserade, det var så intressant! Otro­
ligt aggressiv odling. Den moderna stiliserade
miljön, det är rent och prydligt som fasen, allt
är i rörelse – plantorna färdas långsamt längs
ett rullband där de mogna skördas längst fram
på bandet. Vi såg direkt en möjlighet att flytta
den här odlingsprocessen till en annan miljö.
Vi föreställer oss en restaurang mitt i staden,
ett takväxthus eller en hel park högst uppe i
en skrapa, att man sitter i denna miljö med
stadsutsikt och äter av det som odlas, serverat
med tillbehör – det är en upplevelse! Då vi
har som roligast på jobbet är när vi fastnat för
något sånt här! I Sverige skulle vi kunna ha en
klimatzon som ett Medelhavsland – genom att
lägga glastak på husen kan vi förlänga växtsä­
songen med flera månader. Den solbelysta
ytan skulle kunna användas till odling – men
man skulle kunna anlägga hela parker eller
ängsmarker på taken, picnic-trädgårdar…
Vi lånade ut idén till Peter Halléns Trifoliumskrapa som presenterades nyligen.
Nu har vi arkitekter envisats med glas och stålgrejen i ett sekel, odlingsidén är ju på något sätt
det som sluter cirkeln och som faktiskt rätt­
färdigar de här klimatkontrolkrävande urbana
uppglasade byggnaderna.
JS Just det, och det är det vi jobbar med – och
tänkte på i Trifolium-idén – att utnyttja den
här mikroklimatzonen och fylla den med
växter. Med hjälp av växtlighet kan man skapa
en väl fungerande klimatsköld. En av våra
bästa bilder av Trifolium, är att växterna som
odlas på huset fäller sina löv på hösten, och
blåser iväg ur skrapan, det är en så stark bild
i mitt huvud. Låt växterna och träden skydda
på sommaren och när löven faller av på hösten
kommer solens strålar in i byggnaden. Jag vill
se en skyskrapa fälla löv. Det skulle vara en
bild av den framtida staden, som i varje fall jag
aldrig har sett tidigare!
Hur tror ni att designfältet “urban grönska”
kommer utvecklas? Mer åt estetiskt håll eller
praktiskt (vilket inte behöver ta ut varandra),
mer privat eller offentligt, mer integrerat i andra
hållbara system?
HA Du frågade ju om vi kunde definiera ”urban
odling” men det gör vi inte - vi lämnar det åt
recensenterna och framtiden, vi problema­
tiserar inte utan koncentrerar oss på att ut­
veckla våra idéer till verkliga konstruktioner.
JS För oss har det varit viktigt att undvika att
hamna i ett arkitektoniskt fack. Du och andra
får gärna fundera kring var vi hör hemma
stilmässigt. Vi vill ju finnas i många olika sam­
manhang. Våra växtväggar funkar jätte­bra i
arkitektoniska sammanhang, men vad gäller
idén om urban odling, så finns det många
andra sammanhang att arbeta i. Växtväggen
är just nu en slags primus motor för oss, men
vi tänker oss att idéer om urban odling kan se
ut på flera olika sätt – allt från helt elektroni­
ska tjänster till att vi kanske ger ut en bok om
urban odling eller skapar ett tv-format!
”So you think you can cultivate”?
HA Haha, just det, någon står där med sin
kruka och blir dissad av en jury… Det är bra.
JS Men verkligheten är ju en rätt spännande
arbetsplats, den extrema urbaniseringen är
redan här…
HA … och staden brer bara ut sig och ingen
kan kontrollera den, avstånden växer, och
luften blir dålig. Det går ju att göra något åt
detta med hjälp av våra idéer och grejer – i det
egna hemmet eller på stadsplaneringsnivå.
INTERVJU
113
114
INTERVJU