TIDSKRIFT FOR SOCIALA OCH LITTERARA INTRESSEN

Obs. Inbjudningen till ny pristman
dk omslagets 3:dje sida.
1.a haft.
1892.
DAGNY
l
TIDSKRIFT FOR SOCIALA OCH LITTERARA INTRESSEN
dmalui EirRl8tecEt, Amalia Liudegieli jLotten Dnlilgien, En blick inom %S~:I
helii for s~ukskoterskor
Anna Knutson, N,u Ella stal en bloiiim~
Wdiy U~~pshmli,
En kviulig advokat
Litteratur A D , Veioliic;~och diglo nnclin diktei af Charlotte Lindholm
- L D-n, Min hustius dagbok, ntgifven af Elis - L D-n Med
soidm Shssei och norellettei af Rnst Roest
M C , ILbi iiksdagen,
Meddelanden fran Fredrika-Bremer-Forbundet
Hrai jehanda
i
Kvinuofilgnn
JOHN HOLAII:BIiOE#,
Nodenffi för Damkappor,
Peisverk för Pelskappor
med dai till paswide ojrertpm
Till Fredrika-Brenier-Förbundet insanl periodisk litteratur,
Sordisk tadskrift, 1891, n r 'i,
8 - Svensk tid~hift,1891, ii 1
14-17
- Tid&..iftior kr~stlig tio o ~ l i~rlldrim2,l:+L n i b. Teosofisk tidskrift, 1891, u r H - f;,#*~tiiicIm htwiilct, istit , 11 r (1
- Orii och blld, 1892, ii r 1 - i'ednptqisk tid~Iiiiit.l H c ) l , zt I
11, 12 - Svensk lararetidmnq, l W i , ii i 47--5-2. It492 is-r 1 -3
- Ve2 dandi, 1891, n I 1-6 - Slo~ciiind~rvisninqsblartet,I NI., n i
10-12
-- ffelsovcmiieii, 1891, n i 29, 14 - Jordrmoderit, 1891,
n r 12 - &edlighetsaauaen, 1891, u 1 ;I -b - T I ~ H ior
I . ~frid~
ghdsodlare, 1892, n r 1 - Xya bohhaiidelst~diungen, 1891, ii r 47
-52, 1892, u r 1, 2. - Svensk l~okli;iiidt.lsticlnii~q,
1891, n r 47-52;
1892, n r 1-4
- Svensk iniisiktii1i;ing. lrJ91, n r It#, 20, 1892,
n r 1, 2 - Mun, 1891, iir 44-52, I%Ci2,it r 1-i
- Tmuea.
2892, n r 1 - Pinsk t~dskilft, l W l . u r .i6,
, l.H%?, n,i l -Hemmet och samhallet, 1891, ii r I l , l.) - Koti ja Yht&sknnta,
1892, n r I - Xylmae, 1891, n i 13-18
- Kvad vi d , lW1,
ii P 47-42, 1898, n r 1-4
- Kviudaii og Sanifuudct, 18t)l,ii s 12
- The englislinroman's review, 1892, ii r l - Xhc wnmm's juninal, 1891, lir 45-52, 1892, II r 1, 5' -- Dentsche Hansfrauenzertung, 1891, n r 47-52, 1892, n I 1 1
23, 24, 1892, n r l, 2 - FraneiibeLuf,
Lehrenn, 1891, n r 5, 6, 8 - Le clioit
--
Till Fredrika-Bremer-Förbundel insanda bö6kéi;
Akdefniska bokhmiielii, Upsidit : J A Zundell, St!k i s t a dom odi kultmr i srd ined hvarandia
dm
R. Bladel & C:o: E I;ptr~q7/,S\ ,>tt prt Iivitt. -- .T~I~I~JO,
stora elefanten - Sommardngai ho5 minior - ililder iir c h l+'rdsaiBeslif - Ldla Rudhattdii
blb. Bonnier: Stiidentfo~eirinc~ii
Terd,iiidts sii18uktiitei1, 3.3 -37
- C Bzsfedt, P i fnmkuingsfaid - A KlzttcXuulstrot~~,Tie minadeis dag - Carl Bladr, (lustaf l v a w och haiii ~rirntiil,i - - -7i G
''
Leijolzsköld Oxe~zsf'ie~na,
Konungens kapare. - J. C: v. Ifofsten, Hos
Tant Klara. -. Z. Topelhs, Läsning för barn, 7:de boken. - L. M.
Alcott, Di jag var liten. - !E. Wahldlz, Guld och gröna skogar. Onkel Adams Linnea. - Lekkainrateii, .7:de och 8:de boken. - Snöflingan. - M. Roos, Genom skiigg~or.- Min Iiiistrus dagbok, iitgifven af Elis.
J. Ekström: Lärokurs i linearritning för folkiindervisningsanstalter.
Eiiwall & Kull,. Malinö: A. Taube, Var holländska färd.
C. E. E'ritzes k. Iiofboklintidel: G. A. Hmty, E n duk.tig pojke.
- S. Coolidge, Katy i lieinmet. - L. T. Meade, Bråkigt herrskap.
H. Geber: J. R. HzctcAihson! Harry HuiigerFord. - S. Hzctzler, Unga hjertaii. - S. Tytler, Farfars testamente. - Glimtar ur
sagouerlden.
Z. Hteggströin: Nornan 1892. - En siddaresaga.
Fr. Hellberg: S. Lagerlöf, Gösta Berlings saga. - .4ve, Solsken.
Hiertas bokförlag: E. Fries, Märkvärdiga ltvinnor, ser. 2, 11. 6.
- Ella, Den kunniga ldkkainraten.
P. A. Huldbergs bokförlags-nktiebolug': L. Hting7zof, I löfsprickiiingeii. - P. J. Rosenius, Ur svenska folkets häfder.
AL, Jolinson: Från Serbieii och Montenegro. - G. A.imard, o
Stenlijertr~.- M. Lartglet, Bilder ur djurens verld. - Tre sin&oc2Jrgdsniönster och deras öden.
H. Kiiiberg: IL. B. J. Forssell, Kortfattad lärobok i botanik.
C. A. V. Lundliolin: A. 5. O. E., Sineden i Bonifaciegränd.
- Pawsy, Ester Ried 'sofvande och vaken. - 2%. .v. Saldem, Margaretaboken.
R. A. Moiithi: ~vart'erintistarnsberiittelse.
P. A. Nordstedt 62; Söner: T. Code, Klöfverbladet. -R. Me-
'
l a d e r , ~ H h r d tbidevind s, 2:dra uppl.
'
- Srn~gglarne.- Stanley och
Emiii. - A. Ilerfstedt, Glädjens blomster in. fl. berättelser. - H.
. Andersolz, Rolfs sommarferier. - L. Budde; Dödens gudson.
Fr. Skoglund : E. Wenström och 0. Jeurling, Svenska sprakets
ordförråd eller 80,000 inhemska och främmande ord och namn. Ii. 3, 4.
- Odygd om igen. - Sveiiskarnes deltagande i trettiokriga kriget.
Svensk Liharetidnings redaktion : Jiiltomten.
Fredrika-Bremer-Förbundets hemstudier,
Ledning för hemstudier inom olika ämnen lämnas af Fredrika-Bremeflörbundet. Ledningen innefattar :
1) AlZ91zGn11zar å d eller a n v i s n i ~ g a rrörande litteratur, afgift 1kr.
2) StudiepZa~~z
......................................................... 5 D
3) R å d oeh fortsatt Zechziny, hvarvid lärjungen liar rätt
a t t hvar fjortonde dag insända en skriftlig iippsats och förfrågningar.
Afgift för halfhr för hvarje amne ................. 15 r
Närmare upplysningar meddelas genom FredriI~a~B~emerFörbundets byrh.
a
*
Stockholms Plymfabrik
rekommenderar sitt vii1 sorterade lager af garnityr i alla fiirger och
bredder, från 15 till 4 kr. meterii. Bigretter och si~i&plyiiertill
likret. Ainazoiier, svarta och kulörta, af biista kvalitéer och till billigaste priser. Gamla plymer och garnityr renoveras, färgas och kriisils efter fransk metod. Rha plymer beredas.
G. Ahnfelt,
Allm telef. 50 11.
i4 SmblancZsgata9~ 14.
Hygieniska Skodon tillverkas för Herrar, Damer och Barn,
OBS.! Prisbelönta af Drgkt-Keforinföreningen.
Normalskor tillverkas efter Prof. Jagers system.
Allt arbete utföres noggrannt och af basta materiel.
Reparationer verkst3llns vii1 och p5 bestiiiiul utlofvad tid.
P. GUST. PETTERSSON,
62 Drott.,~imggnfam
6,2.
- -
Elin Spross2Trikåhandel,
Vesterlilnggatan 36 l/2.
36
Lager af alla sorters Trikåvaror fllr Herrar, Damer och Barn.
Telefon 20 83.
Telefon 20 83.
Annonser för DAGHY
upptagas af fröken
K. C. SANDBERG,
20 P~e&g&ud8gntn;rz.
Henrik Gahns Amykos.
Äldsta aseptinfabrikat.
Rekominendemr sig sjiilf.
Siujes öfrecillt.
Henrik Gahns Tvålar.
Specialité: Antiseptiska toilettvlilar, siirdcles ~iilgöraiide för känslig
och ömtilig hiid, sisolii: Henrik Galilis Yictoriutvll in. A.
Partilager i Stockholm Iios Eliiil Freariksoii, Telegrcvgriintl P.
Bouppteckningar
samt uppgifter till bouppteckningar uppsäth~sför billigt pris
af ett fruntimmer, som däri eger rningiirig mm. Niirrnaa-e
underrättelse erhiilles O Fredrika-Bremer-Förbundets byrå,
5 Malmtorgsgatan.
TIDSKRIFT
FOR
SOCIALA OCH LITTERARA INTRESSEN
.
e
UTGIFVEN AF
STOCKHOLM 1892,
AFTONBLADETS AKTIEHOl,AGS TRYCKERI.
Amalia Lindegren.
NAgra intryck.
'
E n vinteraftofton satto jag och en min väninna, hvars ungclomsväninna Amalia Lindegren var, vid den tända lampan.
Sliimpen hade fogat så, a t t jag ännu icke sett' den berömda
Iionstnärinnan, ehuru vi bhda, ofta besökte v&r gemensamma
vän. Emellertid afbröts samtalet af en knackning p& dsrren;.
den öppnades för en gammal dam, med lätt haltande gång,
iklädd en tjock slängkappa och en mörk, bredskyggig hatt,
Iivars svarta haliband bildade yain kring ett blekt, alldagligt ansikte. Sedan den inträdande med några glädtign ord
och e n hjärtlig omfamning hälsat väninna~i,hälsade hon mig
p& ett för den okonstlade människan och framdende porträttniålaxinnan Amalia ~ i n d e ~ r karakteristiskt
&
satt. Hon erfor
näniiigeil knappt mitt namn, - ho11 hade förut hört min väninna
t,aln om mig -, förrän hon gick rakt fram till mig, drogmig fram
i lampskenet och skärsk&dade ett ögonblick med ett godhjartadt leende mitt ansikte, Imarefter hon med en bekräftande
nick klappade mig p& axeln, som om hon velat säga: anu kanna
vi hvarann !B.
J a g bekänner dock, a t t jag i början af vår bekantskap
var en smula föriiiidrad. Denna gamla dam ined sitt så obetydliga, utseende,, hos hvilken flärdfriheten och fr&nvaron af
hvarje skymt till rartisteris nästan stötte på det prosaiska, och
Iivilkens hela företeelse var sk öfvervägande jovialisk, var allts&
den populära konstnärinnan och banbrytersgan för de kvinliga
artisterna till konstens tempel? Nen ju mer jag lärde känna
henne, desto fullare motsvarade ho11 mitt förutfattade begrepp
om de tilltalande genrebildernas skaparinna. Vi kommo nu
ofta tillsamma~is. An visade hon sig som en trött gammal iiam,
livilken lanmat ungclomliglieten långt bakom sig, än bröt ett
'
.
skälmalitigt leende öfver hennes drag, åtföljdt af ett putslustigt
infall, lwarmed 11011 b o g vår väninna ned till hvardagslif~~ets
små, förliålla~den, som denna gärna lämnade utom samtalet,
än talade hon på ett allvarligt,' distingeradt sätt, än lät hon
höra e11 låg, munter llvissling, än gled ett ömt medlidsamt uttryck öfver hennes drag, d&den lidande vä.ninnan lät iiiidslippa
sig e11 suck eller lätt jämmer.
Det var dock först under det sista hrtiondet af hennes
lif jag lärde käi~naAinnlia Lindegren; då hon, undangöind i
en tyst tillbakadragenhet, som hennes blygsamhet gjorde ä n n ~ ~
mer exklusiv, lämnat ungdomsmodets, det forcerade arbetets,
trii-mfeimas ocli den kraftfulla medelålderns skede lhigt bakoni
sig. J a g har dock af vänner från denna period (själf talade hon
ogärna om sig och sina arbeten) samlat några drag L I ~hennes
]if, för att därmed komplettera mina intryck.
Amalia Lindegren föddes den 22 maj 1814 i Stockholm, där
hon tillbragte sin inesta tid. Modern var dnllrulla och fadern en
hög ämbetsman. Hon bar ej sin faders namn, men uppfostrades i
skötet af hans aristokratiska, fint. bildade familj. ~Amelie(så
kallades Amalia Lindegren af sina vänner) var my cket Iiändig D,
berättar en lronstiiäriium, barndomsbekant till henne. Då
jag var fyra år, af~~ndades
jag henne hennes talang a t t göra,
små dragkort, som bakom en rörlig ridå dolde en nätt målnings. E n m m väninna berättar, a t t Amelie gama äfven
vid mognare, å r lekte med saxen ocli klippte harjehanda
f i g ~ ~ r ei rpapper. Den förstnämnda och flera andra intyga, a t t
hon var skicklig i att spela flöjt (,spotta på flöjt,, som hon
skämtsamt kallade det). Hon hvisslade äfven utmärkt, an låi~ga
operaarier, än härmande olika fåglars sång. Hon hade en stare,
Petter, som i sin tur förträffligt efterhärmade sin matmors
drillar. J a g minns t. ex. en gång, då hon hvisslade den lilla
arian ur Trollflöjten, J a g heter Papageno jag)). Som bekant
slutar den med några ].åga toner, hvilka Amalia Lindegren,
trots sina aiistriingningar, icke gick ut med. Staren f'oljde
ordentligt med hela tiden och efterhärmade slutligen afveii med
de lustigaste vridningar på liufvudet och en del liväsande s t r i p
ljud sin matmors försök a t t komma lit med melodien. Ron
,
.
.
sjöng äfven en srniila i yngre dar ocli spelade slitet kliiikelink
p& piano», som Iion sade. Under sina gladare, yngre år
var hon i synnerhet roacd af att anordna i~tkläclningar,tablåer
och sällskapsspektakel. Sjalf spelade hon vid s%dana tillfiillen
sin roll iitmarkt och roade alla med sina upptåg och sitt oförargliga skämt. Eli väninna och elev till A n d i a Lindegren
berättar, att det var ett stort nöje att resa med henne. Hon
drog en med sig öf~leraU.t,från museet till den tyska ~kneipens,
clär hoa p% ett lustigt, iinderliållancle sätt fick e11 att smaka
p& äkta ölbrygd. Hon var icke livad men kallar blixtrande
kvick, nien naivt gladtig ocli verliligt rolig. Det var dock
endast inom det förtroliga kotteriets gränser hennes skämtlynne
musse~ade. I stora sällskap var lion tyst ocli tillbalracdragen.
. Genom AmaJia Linclegrens biografer veta vi, att Iion tidigt
böijade- förtijäna sitt bröd genom att ntföra porträtt i blyerts
ocli svartlrrita, hvilkas pris steg från en till tio riksclaler.
Dessa porträtt, soin utmärkte sig för en träflaride likhet med
originalen, livilkns m.est 1~arakteristisl;a uttryck hon snabbt
uppfattade och onisorgsfiillt återgaf, voro nästan alla profiler.
Som ett exempel p% Iiennes säkra blick och stora makt öfver
formgiulingen berättar en vaiiiiina, att Anialia Lindegren en
clag var Iiennes gäst tillika med ett annat friintimmer, som
l~onst~iä~innan
föriit ej sett. D& detta firniitimmer efter ett par
timmars samvaro aflagsnat sig, beklagade sig värdinizan öfver
sin förs~~nimelse
att ej ha bedt dmalia Liiidegreii om hennes
profil. >Det Iran du väl f%)),svarade Amdia lugnt och satte
nig ned att i minnet !öra. ett .förträffligt poi.tratt af cden franvarande. En sådan profilteckning gjorde hon en förmiddag i
.Paris af Augiist Bla~iche (nu befintlig i redaktör F. Borgs
ägo), säkert det bästa porträtt som Atergifvit den berömde
författarens drag, tillägger min sagesman. Utan tvifvel. torde
någon sådan profil af 'Fredrika Bremer, med hvilken Amalia
Lindegren var nära bekant, afken finnas; och helt visst skulle
dessa porträtteclrningar, om de en g&ng h n d e samlas, förete
ett intressant galleri af ansikten frbn inicdten af 1800-talet.
Teckningen var Amalia Lindegrens styrka. Genast - vid
sin adromst till Paris tillvann sig- denna aiispr&kslösa kvinna,
som Bom f r h ett aflägset hörn af världen och åtnjutit föga,
undervisning, Ange Tissiers och Cogniets beundran för .denna
sin förmåga. . B Teckna framför allt D , hörde jag henne tillrhda
en gryen.de artist, ,allt hrad ni ser, manniskor, djur, vaxter
och andra föremål, och icke minst hvad andra tecknat förut.
Sitt inte och kludda oljefarg, innan ni kan teckna. Det hamlar
sig. J a g vet bast», tillade hon blygsamt.. % a t tman far &.ngra
det genom ovanor, som man sedan kiiappt kan bli fri f r å i i ~ .
E n va.riation af det tända mastmittrycket »Primo teckna,
sekiindo teckna, tertio teckna».
Naturligtvis vann konstnariiinan sin säkerhet i teckning
ej f r h blotta begåfningen. Hvad som brast i hennes undervisning ersattes af' ett ihärdigt, iirligt arbete. %Amdiearbetade icke fort», herattade den ofvann&mnda eleven och reskamraten, ))tviirtom, långsamt och ytterst sjaltkritiskt, SH, a t t hon
aldrig var nöjd med sina egna alster, inte ens de bästa».
På tal om hennes profilbilder och med h&gkomsten af
hennes lek med saxen påminner jag mig, h m jag en afton,
några veckor före hennes död, skg henne med entusiasm fördjnpa sig i studiet af Paul Koiiewkas silhonetter. Hennes
lifliga utrop och phpekningax af finesserna i dessa delikata,
u t t r ~ c k s f d l a konstverk ingåfvo mig d& tanken, att hon var
en me. Paul Konewka befryndad konstnärsnatur. Däremot
ktinde hon sig föga drageii till inil)ressionister~iasn i a klatschmaner.
kr 1839 vistades hon en tid i Cpsala och liig dar under
homöopaten Liedbecks behandling för de ~moiicliesvolantes r .
so111 redan d&besvärade hennes ögon, men iiader den senare delen
af hennes lif gingo bort, dB däremot. iiiider den allra sistii
tiden daraf, hennes ögonsjiilidom kom henne att se I i ~ i t aringas
kring förerniilen. ~ ä m n d a9s m8lade lioii fru Liedbecks (fudd
Ling) porträtt, et t af hennes fwsta oljefargsportriltt. Sedan
följde flera-. Homöopaten Liedbeeks porträtt, miiladt forst pii
1870-talet, var det första hvari hon tillämpade metoden atetmhla
efter fotografi. Man hade förgäfkes forut bedt henne att p%
detta sätt föreviga' Jsag af aflidna personer. men nu ledde lieim
vä.nskapen a t t frångh sin grundsats, d i deii ganile raii~ienplötsligt rycktes bort. Och fursöket lyckades foiträffligt. Hon
gjorde sedermera flera sådana porträtt iiiider sin seila ilder.
då hon fann det bekvämast, men dock ej af andra personer &IL
sådana, med h i l k a s utseende hon T ' H ~ förtrogen, d i hennes
säkra blick och goda minne voro en borgen for ett naturtroget
återgifvande. Det . höjde emellertid omkring 'i h 8 h r efter
'
'
Amalia Lindegrens första . oljeportratt, iiiilaii Qmtrnström upptäckte. henne och för n&gra m&naderlat öppna Fria Koiisternas
Akademi för henne och n&gra alidra konstiiiirinnor, ehuru för.
nämligast
p& grund af sin bekantsl;aSp med Ailialia Lindegren.
.
p& henne,
Därefter fästes drottning Josefinas uppn~ärlw~mhet
och hon fick resestipeiidiuin ocli kom utomlands. Det var dock
ej genom iihgot energiskt persoi~lig-t~ q p t r a d ~ n dhon
e kom a t t
g& i spetsen för a.iidra. Det. lag- ej i Iiennes natur. Hennes
'blygsamhet stod allt för inyclcet i vägen därför. Hon snarare
förvånades öfver, a t t man gjorde någon a r a r af henne. Detta
bör dock ej anses förringa vardet af heiines lifsgiirning, d&det
var heiines flitiga, ihardiga,, segraiide peniia och pensel, som .
. banade stigen.
. Med e t t flera ganger förnq.adt resestipendium uppeliöll
hon sig i en följd af 6 it 7 Ar utrikes, studerade i Paris, Diisseldorf och Rom samt var några g&nger öfver till England.
I sin första genreta.flal, r~ryckesscen~),
skattar boii ht sin för
lifvets lustiga .sidor intresserade blick, 1 sina genrebilder
~EvmgelistaaMattlieus~,»Pilgrlnieil>~in. fl. &tsin under grens
lopp allt starkare utvechllade religiösa kälisla. I sina I d e r
fr&n Roin, ))Italieiisk boiiclkviiiiia», »Piffera.ri», >De fader- och
moderlösa)), bBliiicl giibbe med siila bariibasrii»,))Frieriet gaf
hon luft å t sin känsla för det foriiivackra, ocli kanske skidle
. några af dessa iiitagalide bilder ha kommit a t t iiiregistrerats
bland idealismens sötsaker, on1 icke 110s liwrje tafla af Amalia
Lindegren det omedelbara, liffiilla iittiycket gjorde sig gällande.
Den i Rom utförda., i flykten gripna, verkningsf~dlalilla
bilden 2 Flickan nied apelsinen bildar liliasom en 3fvergBiig till
hennes efter lieinlcoinsteii, vid en stiidieresa i Dalanie, fiiniia,
mest karakteristislra genre, där barnet med sitt ljusa löje spelar
en s& öfverrägaide roll. Dessa bilder, livilkas 11~~1111man
1
ej
behöfver upprepa, ehuru man gör det äiidk, liksom man 'ofrivilligt. gnolar en micker &iiid inelodi,, soiii faller en i taiilianis:
d3öndagmfton. i en d a l s t ~ ~ g a <
r Mormon öga,, ))Mors lilla
hj alpreda)), ~Lillaiis sista bädd)), ,Friiliostenx m. fl., Og-jorde
genom sina okonstladt gripna motiv, siii nat~irf~iskliet;
sitt liffulla, varmt kända utförande Ama& Lindegreii till en af sin
tids bästa realister.
Hvad hennes ~infån~srika.
verksamhet som själfiill porträttm61arinna .alig8r, gr' det bekant, -att kiiiiiinare sä%ta c~iisa.mma
'
)),
som ett d de vackraste bladen i det srenska porträttmiileriets
utveckling under v&rt århundrade, i trots af hennes föga högt
uppdrifha teknik.
Ned de efter fotografi förtriiffligt utförda porträtten af
gymnastikern Ling (som hon varit personligt bekant med) och
presidenten grefve Arvid Posse (hvars porträtt hon förut målat
efter originalet) tog hon förra viiren a.fsked af sin porträttm&lningskonst.
Ned en ganska stor tafia, »Aftonbönen%,framställande ett
förtjusande vackert barn, som gör sin aftonbön på sin mormors
knä,hvilkeii målning dock förblef ofullbordad af brist på l-plig
modell till en mormor, samt med en mindre reproiiziktion af
hennes rPilgrimv, fullbordad just innan hon lades p& sjuksängen, tog hon afsked af sin genre.
I hennes hem fann man blott nagra fb portritt af hennes
hand, de iitmilrgta porträtten af inH?areii Lindholm och professor Qvarnström, det senare bestämdt som ledamotstribut till
Akademien, ett af Fogelberg (dock blott en kopia) samt ett
förtjusande litet portriltt af presidentskan Sandels.
Det är att hoppas, att man försöker Hstadkomma en exposition af denna konstnärinnas talrika arbeten, &fin hennes ritningar i blyerts och svartkrita till oljeportratten och genretafiorna - ett företag, som icke bör möta för stora svilsigheter,
d& de flesta af dessa arbeten stannat inom landet och de familjer, som aga af henne utförda portriitt, siikert icke skola
hafva nhgot emot a t t p& detta siitt hylla den sympatiska artistens minne.
.;:
z:
Då man kom p& besök till Amalia Lindegren, lade hon
helst undan penseln och läste atelierdörren för a t t slk sig ned
och tala om, hvad som rörde sig i lifvet dänitanför. Hennes
försvagade syn hindrade henne icke att m a s , men val att lasa,
en hård prafning, d& hon var intresserad af allt. Hon gaf sig
gärna in i en debatt om dagens frhgor, d&hon mera eldigt och
envist än logiskt försvarade sina konservativa åsikter i politik
och religion. Hon kunde bli helt stel och högtidlig samt till
och med för en s t d f& en min af ofördragsamhet, d& man
försvarade de nya iclkerna och deras ledande män. Xen plötsligt kunde det spelande, vänliga leendet bryta sig fram öher
hennes drag, under nAgot sådant utrop som: ))Ja, så där inåste
ju de 1l11ga t a n l ~ ~Det
.
iir friskt ändå,.» Hon hade för öfrigten lilar blick för ärligheten i en uttalad iilening och såg till
personen, ej till &siktema. O ch i hennes samtal uppenbarade sig alltid en underström af friskhet och liberalt hjärtelag.
Hennes konst hade förska.ffat henne en god ekonomisk
ställning, nien hon lefde under årens lopp allt mera indraget,
för a t t kunna dels nied sig å t de behöf~aiicle. » A d l i e hade
alltid handen öppeiia, sade en af heiines väninnor, ))och nöden
var i sAdaiie fall den foriiänista rekomniendatioiien. Hon höll
aldrig några resonneniang om, Iiurnvida den hj älpbehöfvancle
var värdig eller ej, och hon gaf i största tysthet, utan att låta
högra handen veta, hvacl den venstra gjorde..
Lifiig och lcraftf~dl,. satt hon uppe klädd anda till sista
dagen af sitt lif, ehiira en clódshinna skynide hehnes blick, resonnerade öfver sina intryck och försökte följa den besökande
till dörren. Till och med då dödsrosslingama böij at, hälsade ho11
med ett soligt leende vänn&, som kom och gick, hvasefter hon
inslunirade Inglit ett par timmar före sin död, hvilken inträffade natten niellm den 26 och 27 sistlidne december Hennes
begrafning försiggick så, som om hon själf slcnlle Ila ordnat den,
i kretsen af några få vänner, utan ovationer från världen. .
H m r t jag sedan kom för att..liänlta drag till en minnesruna öfver henne, påpekade man f'ör mig nhgot eller nhgra af
de ageliskaper, som. jag förut funnit utgöra grundelementen
till hennes karakter, den femväppling, som tillförde henne lyckan:
den käriif~dlaIiängifveiiheteii å t konsten, blygsamheten, flärdfriheten, bamasirjnnet och det varina hjärtelaget.
En blick inom viha hem
sköterskor.
År 1892 liar gjort sitt intriide andes allt annat ii* glada anspiciei.. Dödens ängel liar sväfvat öfver F&F hufvudstad, skördande med
sin lie offer efter offer. Knappt ett hus, som undgatt att drabbas,
knappt en familj, som ej blifrit hemsökt af sjukdom eller död. Det
ar under sådana tider nästan öfverinanskliga fordringar stilllas pk
liikarne och som därför behofvet af en under deras koinmando staende hjälptrupp af kvinnor, med lifsuppgift att bisti den lidande
mansklikheten, mer an någonsin gör sig gallande. Det har varit riktiga verop om hjälp, som höjts f&n de af sjukdom drabbade hemmen,
dar ofta alla familjemedleinmarna legat sjuka, herrskap sk val som
tjänare, oförmögna att bistå livarandsa. Södvandigheten af en ordnad
sjiiksköterskekår har aldrig varit mera k$innbar, ocli aldrig har den
lilla staintrupp af utbildade sjuksköterskor, soni redan finnes, blifvit
mer anlitad. Da den rådande svetta sjukligheten saledes gjort allt
som till sjukvård hörer till en verklig frliga för dagen, borde det ej'
sakna sitt intresse att I'& kasta en blick, om än ec. helt flyktig sadan,
inom de hem i hufvudstsdeii, från livilka utsiindes den lilla skara
barmhartighetssystra.r~,livilkas verksamhet går ut pk att vid sjukbädden lämna hjälp och tröst. Den vandring vi #mna företaga kommer
ej att blifva lhug, ty ack! dessa liem iiro lätt raknade, och den skall
ej blifva sorglig. De liein, dar inan fostras att bista de lidande och
sörjande bära framför andra prägeln af stilla gladje och frid.
Det var en strålande vacker vinterdag jag valde t.ill min lilla
rond. E n hög luft, klar .himinel, hrart man s& nyfallen snö, gnistrande rimfrost, hela var stad stod iklädd denna vinterns bländande
högtidsdräkt, som ännu iner, iiii soiiimarens besitter agenskapen a t t
täcka öfver allt fult, att skyla alla skröpligheter. Det låg nhgonting
förhoppningsfullt ocli lifgifaande i sjiilfva den friska., kalla vinterluften,
liksom ett löfte om 'att lieii~sökelsenssråraste tid var förbi.
Hvein kaniier ej . Sophialieininet, denna inönstergilla sjukv?wdsalistalt, en af de yppersta i sitt slag iiagon stad har a t t ,iippvisa, med
allt fog det nya Stockliolms stolthet och. prydnad? E t t grundligare
genomgående af denna vårt lands främsta utbildningsan~talt för sjuksköterskor, i akt och mening a t t därom afge en sakk&uig beriittelse,
kunde nutiirligen ej ifr%gakoiniiiab, äfven oiii jag erli%llit tillstand a t t
bese hela etablisseinanget; dartill var min insikt i själfw änmet alltför
ringa ocli Soplii alieininets ända.in&loclz verksamhet dessutom tillriickligt
kända. . Blitt besök linde skledes eiidast till ändainal att'tagu reda på
ett och annat rörande sj.uksköterskeförli~llaiidenajsoin sarskildt under
denna' epideiniperiod kunde . vara af intresse.
.
.
Besöker nian 8ophia.liemniet vare sig om soiniiia.ien eller om vintern
frapperas man alltid af den förtjusande beliigenlieten. Inbäddadt bland
träd, n u höljda i vinterns efenlera, men präktiga skrud, ligger det
fridfiillt ocli inbjudande invid den statliga ,avenyn, Valliallavägen.
J a , så inbjudande ter det sig u t i f r h , att om ej de sorgliga idéassociationer vore, som oundvikligen äro förknippade med ett sjuklios, skulle
man nästan vara frestad a t t öaska, det man dar fin. en tid finge slii
ned sina bopålar. Enkelt iiien på samma gång imponerande aftecknar
sig mot den oin somniaren gröna nu bliindande livita bakgrunden .af
björkskog den präkti~a-bJyggnadskoinplex, livilken för alla tider skall
kvarstå som den vackraste skapelse någonsin en svensk drottning
skänkt sitt land.
~edigenlietoch allvar stämplar allt' inoin ~ o ~ h i a h e r n i nmurar.
et~ .
. Hvad jag däraf denna g&ng s%gvar einellertid blott den vackra, luftiga
vestibulen och det till densamina stötande mottagningsrurn~~iet.Föreståndarinnans .mottagningstid var lyckligtvis ej tillända.liipep, livarför
jag genast fick företade. Det var ett vackert rum, i livilket jag inträdde, ocli dess skrifbord, räkenskapsböcker, papper och bokskhp vitnade
om, a t t det var ett ansenligt arbetsinaskineri, soin liiirifrån leddes. Föreståndarinnan, iklädd sjoksköterskani lilla mu~s1i~sinössa,
tog emot mik
på det förbindligaste ocli Iiimnade p$. det mest tillmötesgående siitt de
iipplysniiigar jag begarde.
n
'
F ö r närvarande finnas inoin Sopliialieininet 64 sj uksköterskor.
I medeltal anvandas 25 af dessa inoin sjuklieminet, 20 i den privata
sjukvården, de öfriga vid lasarett och sjiikllus i så r ä l liiifvudstaden
soni landsorten. 20 elever intagas årligen. Dessa måste dock först
genoin& en profinknad innan de antagas. Elever i;tskickus dock aldrig
. i privat sjukvkrd.
.
B Och alla edra sköterskor ha val varit npptagna under denna tid? D
frågade j ag.
>Ja, vi Ila naturligtvis ej kunnat liimiia all den Iijälp man begärt
af oss. S& räknade vi på en dag 20 sjukbiid, som ej kunde tillgodoses. 0lYikan har också velat, att vi just under denna svira tid
haft färre af våra sjuksköterskor att tillgå an vanligt, emedan de varit
så svårt angripna af influensa. 9 A 10 af dem ha legat sjjiika samtidigt. Hemmet liar dock snarare haft fiirre patienter än annars,
emedan vi ej tagit emot några influensasjnka.~
Frftn den rent praktiska sidan af fragan öffrgingo ~i under
samtalets gång till den mer ideella. Sophialienimets förestindarinna
hyser Iiöga taiikar om sjuksköterskans allvarliga bestämmelse. D%jag
framkastade den frhgan, om ej otillräckligheten af den sjuksköterskekår
soni finnes, gjorde det önskvärdt att nya krafter tillstötte, svarade hon
lifligt :
>Visserligen. Men ett allmänt upprop om att sluta sig till sjuksköterskekh-en anser jag för saken i hög grad skadligt. De som uppmuntra kvinnan till att ägna sig åt sjuksköterskekallet, blott och bart
emedan det öppnar en ny verkningskrets för henne, uppmuntra visserligen ej till något godt.9
,Ni menar att yrket därigenom lätt råkar in ya afvagar?,
»Just sk. Icke för att vi på lftngt när skulle äga en tillräckligt
stark sjnksköterskekkr. Tvärtom. Antalet ut bildade sjuksköterskor i
vart land ar i vanliga fall alltför ringa för att fylla behofvet, mycket
mer då under epidemitider som den närvarande. Nen farau liggbr
däri, att yrket drages ned till en modesak, att unga kvinnor agna
sig däråt endast för att fh ett lefvebröd, ej af uppriktig kallelse,
ej af kärlek till den uppgift, de åtagit sig. Sådana 'exempel hafva
vi flera, och det är detta, som hotaar att bringa yrket i niisskredit. Ty
hiir om nkgonsiu fordras det att äga den inre, allvarliga kallelsen, ja
medfödda anlag; finnas ej dessa blir sjuksköterskan aldrig hyad hon
bör vara. J a , jag går så Ihiigt, att det Iios en verklig sjuksköterska
bör finnas något genomkämpadt; att hon, si att saga, bör ha gjort
upp sin rakning med världen. Att alla kvinno~,som agna sig åt sjnkvård, skola vara besjälade af Kristi anda ka.n man kanske ej begära,
nien det vissa ar, att den religiösa sjukviirdssysterai vid alla tillfallen
visat sig som den basta.^
,Men det iir ju helt unga flickor ni taga emot som elever39
,De få ej vara yngre iiii 21 ar. Dessutom genoingå de, som
ni vet, först en profmåiiad, för att deras läinpligliet skall kunna bedömas.
O
'
e
Vidare ett oundgångligt villkor för att sjuksköterskan. skall kunna motsvara de fordringar, man ställer på henne: hela lrennes intresse bör
vara koncentreradt kring sjukvården. Den privata sjuksköterskan kan
nog vara skicklig i sitt fack, men det ligger i sakens natur att ut-.
komsten Iios henne inaste spela en hufvudroll och att .intresset för
sjalfva uppgiften koinmer i andra rummet. Och hvilken framtid väntar
oftast den privata sköterskan? Den ringa ersättning hon erhåller föi
sitt mödosainma arbete (en sjuksköterskas dagspenning ä r gemenligen
.2 kr.) är ej tillräcklig att tillförsäkra henne en sorgfri alderdom: De
obetydliga eespaiingar, hon möjligen kunnat göra under sin tjänstgöring,
.åtgå till hennes nödtorftiga uppehälle under de tider hon saknar arbete.
När hoii sedan af Alderdom eller ohälsa tvingas att sluta med sin verk.samhet, iterstkr för henne i de flesta fall intet annat an att falla anhöriga eller koinmuneii till last. »
r>En i ett liein som vårt utbildad sjuksköterska däremot,, fortfor föreståndarinnan, » liar . visserligen en lika sträng tjänstgöring,
ett lika tungt arbete, inen hon äger den trygga känslan att liafva
bakom sig en inakt, till livilken hon kan vädja i liandelse af svårigheter och betryck, hon känner att hon ar ett kugglijiil, om an ett
ringa sådant, i ett stort inaskineri, som drifves efter väl uppgjorda
beräkningar ocli ledes af skickliga händer. Och hvilken tröstande
tanke att veta sig 'iiga en betryggad ålderdom, ,att veta det 'någon.
tager vird om mig, d$ jag af sjukdom eller tilltagande. kraftlöshet
är Iiiiidrad a t t taga vård oiii mig sjalf!,
,För öfrigt ar, enligt min åsikt, deii strangt tuktande uppfostran,
soin endast den under en kontrollerande niyndigliet staende sjukvårdsanstalten kan skauka, för en sjuksköterska oundgänglig. Hvad är det,
som gör Elisabetlisystrasna till så utmärkta sjuksköterskor 3 Utan tvifvel .
den p&en sträng disciplin baserade utbildning, de erhållit. Deras ».prof.inånad, :racker i 3 Ar, betiink det! När de sedan efter en, lalngvarig
kurs ntsändas soiii utbildade sjuksköterskor hafva de geiiorngiitt en skola, .
som i sanning mognat ocli fostrat dein för deras kall. Den för hvilken
all disciplin förefaller som ett odrägligt baud,. passar ej för yrket. Hos
oss har nian iiiinu ej till' fullo koininit .till. insikt af .denna sanning,
livarföre ock många sköterskor skilja sig frln lieinniet för att arbeta
p& egen hand. Och h i l k a svårigheter soni vanta den >oberoende»
skjiiksköterskan Iia vi nyss talat om »
>&!en ack !» tillade Sopliialieniiiiets föreståndarinna, då j ag reste
mig för att taga farväl, »vi stå ju ännu blott i början af vårt verk,
utsatta föi alla de stötestenar ocli .svhiglieter soin alltid vänta pioiiiererna.
'
A t t en så nybildad kHr som de svenska sjuksköterskornas ännu ej
hiinnit erhklla den disciplinära stadga och betydelse som t. ex. Englands
och Frankrikes, faller af sig själf. Diii. finnas redan hela armder af
utbildade, iiiider utiniirkt befäl lydande sjuksköterskor, vi ha endast
en helt liten trupp. JIen denna trupp bildar en god kärna, kring
hvilken, som jag hoppas, allt framgent nya friska, af den ratta andan
besjälade krafter skola sluta sig. D
Sådant var ungefär mitt saintal med Sopliiahemmets förestandarinna. ' J a g har försökt ktergifva det här sh ordagrannt som möjligt.
D e däri uttalade tankarna ha nämligen synts mig betydelsefulla, emedan
de uttalats af en person, hrars ord, i kraft af den stallning hon
innehar och den lifserfarenhet hon viiniiit, r ä l kunna betraktas som ett
viktigt inlägg i frkgan.
3:
e:
Sedan jag liiiiinat Sophiahemniet bakom mig, styrde jag riiina steg
till ett annat, lhgt'anspråkslösare hem för sjuksköterskor: 2Xlisabethsystrarnas~hem N:o 21 NO& Smedjegatan. Elisabethsystrarna tillhöra, som bekant, en utländsk katolsk orden, hvilken utskickar sinn
inedlehinar till fraininande länder för att dar verka inom den privata
sjukvården. Xycket har blifvit sagdt emot den katolska inblandnin-gen och den fara, som densamma skulle innebira för vkrt samhälle.
Det vissa är, 'att mot Elisabetlisystrarnas lllinplighet för sitt kali och
det satt hvarpi de sköta sin uppgift ha i a.llmänliet, ej iiagra klagoinkl försports. 'Vi vilja darföre. har betrakta dem och deras verksamhet iiteslutaiide ur den synpunkten och lämna alla andra, både de
religiösa och politiska, å sido. E n sanning as, a t t Elisabethsystrarna
hittills fyllt en brist inom vårt sjukval.dsv2sen. I samma man vi erhålla ett tillräckligt antal inlieinska, fullt utbildade, skickliga sjuksköterskor, kommer den utländska kontingenten a t t blifva obehöflig.
Och iiiinu en ej oviktig sak. Dessa iitlandska sjukv5rderskor äro de
enda som lämna hjälp utan ersättning, en omständighet som fattigläkaren vet att uppskatta.
Förestindarinnan, syster Angelica, 'kunde jag tyrarr ej triiffa.
Hon låg sjuk, ganska illa sjuk i inflnensa, sade mig den vanliga syster,
som öppnade vid inin ringning. ~ X e nkan jag ej st% till tjänst i
stället?> tillade hon pk god eliusu nkgot bruten svenska, i det hon förde
mig in i ett inuttagningssum bredvid tamburen och bad mig sitta ned.
Det var ett enkelt, mycket vanligt rnöbleradt litet rum, inen det hvilade
ändock. öfver det hela ett visst något af frid moch trefiiad, soin ej s%
15
.
lätt kan beskrifvas. E t t vackert krucifix af elfenben och ebenholts
mellan fönstren var det enda som tydde på något klosterlikt. E t t blombord
med några gröna växter, förunderligt friska, och frodiga i betraktande
af de vidriga ljus- ocli luftförhållanden, under hvilka de vor0 dömda
att lefva vid denna den trängsta, solfattigaste bland. Stockholms gator,
utgjorde rummets enda lyx.
Jag inledde samtalet med att begära några tryckta redogörelser
eller prospekt öfver Blisabetlisystrarnas verksamhet.
»Vi ha inga sådana, inga alls.. .w svarade den lilla systern, och
skakade på sitt huf vad med den hvita mö&an, hvars yfviga .rysch slöt
sig så behagligt kring det vanliga' ansiktet.
» J a g skulle likväl gärna vilja Ila några upplysningar om er.
Huru många sy&ar äro ni till exempel?.
.
PNU äro vi 12. Till att börja med voro vi endast 3 eller 4.
Så småningom har vårt antal fikats. ~ e Elisabethsystrarna,
i
som atskickas från seminariet i Breslau, äro åtminstone 100, ja' flera..
»Och ha ni här mycket att göra?,
wo, ja, mycket. Vi .äro allesamman upptagna.,
»Har det särskildt under denna tid varit många sjuk bud?^
Vi denna fråga höjde sig systerns bruna ögon mot taket. »Om
det varit m h g a sjukbudl Det bar ringt och ringt på tainburklockaii
dagen i anda. Vi ha omöjligt kunnat tillfredsställa alla. Lyckligtvis
ha vi nästan allesamman fatt vara friska, så att. vi ha. kunnat vara
i tjanstgöriiig s& m h g n vi %ro.»
~ O c l iar det ej ett tungt arbete i i ha?))
.Nej, vi älska vårt kall. Och det måste man göra, annars vore
man ej en verklig sjuksköterska. Dessutom äro alla här för det mesta.
mycket vänliga mot' oss..
wHvad få ni för ersättning för er myckna inöda?.
»Vi ha ingen bestämd taxa. De rika ge mer, de fattiga mindre.
Vi blifva alltid rikligt beta1ta.r
,Ni bo i Iiemmet?~
>Ja, vi bo Iiär alla, d. v. s. då vi ej äro borta Iios våra sjuka.,
~ O c l ispråket, har ni ej s v h t att reda er med det?,
%Nej, innan vi liar t.rada i tjänstgöring som sjuksköterskor, ha
vi genomghtt en kurs i svenska.. Vi måste ju kunna språket riktigt
för att inga misstag skola begås. Det är ju så grufligt viktigt vid
vårt kall. Vi måste förstå livad lakarne säga oss, annars kunde oberäkne.liga olyckor ske. w
Det var ännu mycket jag skulle önska veta om Elisabethsystrarna,
.
,
I
icke s% mycket om deras verksamhet Iiar i landet, den talar för sig
själf, men om de erfarenheter de salillat under sitt at människokärlekens
tjänst agnade lif, hvilket mål de satt sig före och hrad de räntade
af framtiden. Men det bjöd emot att uppträda som en inkvisitor infös
denna vänliga sjal, soin sb välvilligt och förtroendefullt koniiiiit mig
till miStes, jag reste inig därför för att gi.
»Och fröken har själf mrit frisk?;, fragade systern i sin ordning.
E t t alldagligt och inneliållslöst spörsinal, om man s i vill. Xen det
gjorde ändock, jag et ej hhrarföre, större intryck p%inig an en banal
efterfrågan af ens befinnaiide vanligen briikar åstadkomma. Det lag
kanske i tonen, i den vanliga blicken. Det intresserade verkligen denna
hjärtegoda ar el se om en hennes medmänniska r a r frisk eller ej, det
varma hjärtelaget, som framför allt annat bör vara kännetecknet på
en sann sjuksköterska, nttalade sig, tycktes det mig, i den vänliga
frågan. Jag kunde Gud vare lof besvara densamma med ett hjärtligt
j a . Och därmed skildes r i åt.
Det nybildade >Röda Korsets sjukskijtesskeliem~, N:o GO Xastersamuelsgatan, gällde initt nästa besök. Diir Iiade jag äfven oturen att
ej träffa förestindarinnan, som af illamaenide r a r hindrad att se mig.
Uen en liten skara helt unga flickor, 4 eller 5 stycken, med den Iivita
mössan på hufviidet, till tecken af deras värdighet, kornmo emot inig
i tamburen, och en af dem visade mig ined stor vänlighet oukring i
den lilla vaningen, dar sedan november förlidet %r 6 af Bödrt Korsets
sjnksköterskoi, jämte O elerer hafva ett hem. E t t trefligt sainlingsruin
med böcker och li-\.ilstolar, en rymlig matsal, dar nii niiddagsbordet, ett
riktigt inbjudande och vänligt fainiljebwd, stod dnkadt, sofrum för
elever och sköterskor, beräknade för t r i i hvarje, utgör, j#mte föreståndarinnans rum och köksdepartementet, bo&adeii.
Äfven i det nybildade hemmet, h a r s vesksaiuhet a n m varit
allt för kort för att därom mycket kunde r a m att inhämta, hade de
f& sköterskor inan haft att tillgk varit upptagna, och oiippliörligt hade
man ni%st med nej besvara de iniInga ansökningar on1 sjukhjiilp, soin
dagligen ingått.
Röda Korsets sjuksköterskor, livillins bestainiiielse egentligen Kr
att' tjiinstgöra i fält, ehnru de under fredstid genom privtit sjukvisd
eller lasarett-tjänst liksom förberedas till sitt kall, genoiiigh, som bekant,
sin sjukr~rdskursp& 8abba.tsbergs sjiibliiis. Sågoii samlingsplats eller
hem, som p& lediga stunder krind'e skänka den vederkvickelge och Iivila,
som sjuksköterskan frsmför alla andra karbeterskorr så väl behöf ver,
hade emellertid saknats, ända tills förliden höst ofvannämnda %hem2
öppnades. Ekonomiska förhållanden gjorde det nödvändigt att till en
början anlägga lieiniiiet i liten skala. Det #r dock att hoppas, att
det varma intresse för kvinnans användande inom sjiikvc5lrdens alla
grenar, soin F& senare aren väckts till lif i vårt samhälle, med tiden
skall slitta Röda Korset i tillfälle att utsträcka sin verksamhet i en
efter behofvet af sjuksköterskor lämpad mittstock.
Csärno sknlle jag nu, innan jag afslutade iilin rond, önskat aflägga ännu ett besök. Detta besök skulle ha gällt Diakonissanstalten
vid Ersta, den första anstalt i Sverige, dar sjuksköterskor utbildats, en
anstalt, som sedan år tillbaka a r känd öfver hela vårt land för sin
vidtomfattande, välsignelsebringande verksamhet. Men hur frestande
det iiii skulle ha varit att utsträcka inin vandring till diakonisshemmet, livars härliga liige p& en a l Stockliolms skönaste punkter i och
för sig utgör en dragningskra.ft, inåste jag dock afsta därifrån, ty
dagen var långt frainskrideii. Egentlig,en tillhöra ej heller diakonissorna den klass sjuksköterskor;som jag velat göra till föremhl för
niin lilia stndie, det vill säga den, som tjänstgör inom den privata
sjukvhrden, se dar iifven en orsak, hvarför jag denna ghng lämnade
deras hem obesökt.
Diakonissorna iitgb visserligen af ven som sköterskor i privata
hem, men detta sker mer undantagsvis. De tagas nämligen alltför
mycket i anspråk af sin tjänstgöring, dels inom anstaltens sjukhus och
andra afdelningar, dels inom fattigvården och mingehanda till valgörenheten hörande omrhden för att de skulle kunna agna sig i någon
större utsträckning åt den privata sjukvirdeii. Om diakoniss-systern
kan ined sanning sägas : ,Man finner henne, dar hon bast beliöfs~.
Och det är därföre hon företriidesvis i de fattigas boningar utöfvar
sin adla verksanihet.
s:
*
:f:
Denna flyktiga, inblick i sjuksköterskornas förliållanden inom
vår hufviidstad, hvilken, jag upprepar det, ej på något vis gör ansprak på att vara fullt redogörande, skulle emellertid vara allt för ofullständig om det viktiga inlägg, som af Fredrika-Breiner-Förbundet gjorts
i frågan nied tystnad förbigicks.
.
Di Sophialiemrnet och Röda Korsets sjuksköterskor liittills till
antalet varit alltför f ~ t a l i ~ aför
' att fylla det befintliga Iiehofvet,
och diakonissor blott siillan kunna erh&llns, ha luckorna ifyllts af
privata skoterskor. Dessa bodde spridda kring liela Stockholm, Iivilket
gjorde det för allinlnheten svbrt a t t veta livar de stodo att finna och
Yör läkarne om de voro lediga eller upptagna. Dessutom saknades
för dem alla nödig kontroll. Hvar och en arbetade för sig, utan a t t
h a r s och ens fel eller fö&jänster kunde göra sig gïrllande. Den ena
lyckades göra sig käiicl och använd, iiiider det en annan, med kanske
mycket större meriter, ej kunde erli&lla arbete.
DB yacktes, genoni en liflig phtryckning från så viil läkarnes
som allnianhetens sida, inom Fredrika-Breiner-Förb1111det förslag att
Gppna dess byr% till en slags station för de fria sjuksköterskorna. FOrslaget stötte ej på oöfverstigliga sv&righeter, och kr l889 pk hösten
lade Förbundets byra, b Jlalmtorgsgatan, till sina m%ngaandra afdelningar iif ven en 11y : aplatsförmedliugsafdelningen för sjukskiiterskora.
Genom Förbundets ingripande iifven på detta område af kvinlig verksamhet har den förut lifligt kända saknaden af kontroll öfver dein,
som utöfva privat sjukvård blifvit i &gon mlii hafd, eliiiru den natwligtvis ej kan vaya lika stark, som d& sjuksköterskorna bo inom
för dem upprättade liein. Vidare undvikes genom öppnandet af en
station, dar nainneii p& sjuksköterskor j h t e uppgift p i bostad och
telefonnuinnier äro inskrifna, deu vid sjiikdomsfall iniugeii gQng sa
.ödesdig~atidsutdräkten. Hvarje sji~kskötwska%r iiiimligeii förpliktad
att p.& b y r h iippgifva ilar hoii ar ledig f r h en sjiiktjiinst och kan
ernottaga en ny.
Att detta Förbundets nya verksainhetsområde fyllei. ett verkligt
behof bevisas bäst af deii ifver, livamed allmiiiiheten s k p l a t att begagna sig af b y r h s förmedling vid anskaffandet af sjnklijillp. Synnerligast under epidemiperioder, som deii nisvaraiide, och den som för
ett pa.r &r sedaii Ileinsökte vart land, har byrin varit öfverliopad med
ansökningar om erhUande af sjuksköterskor, och alla de på byrhni
inskrifna ha gemenligen varit upptagna.
Antalet i. Fredrika-Brenier-Förbundets böcker inskrifna sjukskoterskor uppgår f. n. till 57. Dessa wlihlla genom byrins förnieding
mställniiig bhde iiloin liiifvndstaden och landsorten, dels sisoiii sjukvårderskor i heminen, dels såsoni sköterskor pk lasarett eller sjukstugor.
D e af Förbundet rekommenderade sjuksköterskorna, Iivilka maste
förete betyg på att ha genoingatt en kiiss vid nigoii af rikets sjukvai.dsanstalter, tillhöra en del den s. k. bildade, en del den s. k. obil0
.
dade klassen. .I allmiinliet bör man val ge företrädet åt de förstnämnda, dock liar det inom Forbundets erfarenhet förekonimit tillfällen,
då sjuksköterskor ur folkets led varit att föredraga, t. ex. då det
gällt tjiinstgöring vid sjnkstiigor, upprättade för järnvägsarbetare eller
vid liknande fan. Äfven se vi ofta exempel på, att kvinnan ur arbetsklassen visar vid iitöfvandet af en sjuksköterskas kall en takt ocli
Ii~nsy~isfnllhet,
som väl kan sättas i jämnbredd med den bildade kvinnans.
fillen med den glädjande känslan af att se sin verksamhet inom
ett nytt arbetsfält krönas med fralnghg blanda sig, hvad Förbundet
beträffar, de sorgliga erfarenhetsrön, som under själfva arbetet förvärfvats. Hiir gäller det siirskilclt det ekonoiniska betryck, under
livilket de privata sjuksköterskorna oftast arbeta. Hvad vi nyss hört
Sopliiahenirnets variiihjärtade förest8iidai.inna så kraftigt betona, npprepas med samma eftertryck af dem, som ii~oinFredrika-Breiner-Förbundet agnat sin tid och. sina krafter at sjukvårdsfr%gan: behofvet
af &l~zacle Im för s j ~ ~ k s k ~ t e ~ ~ Den
s k o rprivata
.
sköterskan, s&utiniirkt
på sin plats bon an kan vara, och synnerligt förträffliga sådana finnas
ju, sthr giinia mellan två alternativ. Antingen tyngis hon $ned af
den h~mlösashopplösa bekymmer, då för henne sjukvård mången g&ng
inneb2.r bröd för dagen, eller ock& lockas Iion att låta intressena för
hemmet ocli familjen gå före intresset för den sjuke. A t t i beggedera fallen det kall, som framför alla andra fo'drar en fri offervillighet och gloniska af det egna jaget, därp;ol kominer att förlora, ligger
i öppen dag.
Lotte9z Da7dgmz.
.
Nar Ella stal en blomma.
6
.
J a g var 15 år, min uppfostran var fullbordad, guvernanten hade
gjort sitt verk, och jag tackade hemligen vår Herre, att jag slapp
det dödande tragget med franska verber och tyska deklinationer.
J a g hade lärt mig klinka litet p& piano och kunde verkligen rätt
kraftigt bidraga till att pina musikaliska miinniskors öron, jag kunde
brodera skapligt efter mönster och kunde virka sådana dar mångstjarniga lappar, som fastna p& ryggen, d5 man lutar sig tillbaka i en
emmastol, och som man ger bort. till bröllopspresent, d2 man vill slippa
undan för godt pris. Och nu kommo mammas lärdomar bakefter.
J a g fick kunskap om huru jag skulle klippa till ett linne, stoppa ett par
strumpor, laga mina kläder och badda min säng med flera sinåsaker,
som inte precis höra till den finare bildniagen.
Det r a r dg1ig.a tider, min far hade Pandtbrukat bort nara pk
allt hvad han ägde, och skulle det g& ihop med affärerna, fick man
hålla tungan ratt i mun, hvilket ju vill saga detsamma som a t t ej
gapa efter något mera an det yttterst nödviimliga. Det var bara att
skrapa och skrapa s& att pojkarna skulle få riktig uppfostran, med
flickorna fick det gå, som det kunde.
Nar jag därför var p& ett liingre besök hos tant Beate, sade
Iion en dag: »Mitt hjartegryn - jag säger intet ondt om dina föraldrar, visst inte, de äro de bästa människor jag vet - - - men
den där guvernanten, som de hade där i 6 kr, den hade jag dH inte
haft i 6 dar, hon kunde sannerligen ingenting, som var viirdt a t t lära
bort. »
,-Hon var billig, snälla tant,, svarade jag i sakta ton.
,Ja, mitt hjärtegryn, det var hrafviidsaken, jag vet det ...
men hon borde åtminstone kunnat liira dig skrifva ditt inodersrnal.~
%Herre Gud.. . kan jag inte svenaska en gång! s utbrast jag
häpen ... Med franskan och tyskan anade jag nog hur det stod till,
oaktadt allt traggande med verber och deklinationer.
>Nej, min gilllängel, du kan inte skrifva ett ordentligt bref engbng. Dumt skrifver du inte, men ratt skrifver du Iieller inte. Det
förra är vår Herres förtjänst, det andra iir den dar människans fel. r,
Och för a t t stalla saken till riitta gick jag - litet skamflat
- in på tants förslag att taga lektioner i modersmalet af en god
van till henne, som umgicks dar i huset, en liten filosofie doktor, som
hette Kasper Fin.
Kasper Fin var Urare i en flickskola, och jag hade ryktesvis
hört a t t halfva klassen var kar i honom. Han var ovanligt liten och
ovanligt storögd och med ett liar s& slätt, som hade han varit slickad
i hnfvudet.. . j ag kunde inte begripa halfvs klassen.
Men haii r a r snäll och gjorde sig mycket besvär med mig. Jag
fick skrifva krior, nggot som roade mig obeskrifligt, och som kom honom att skaka p& sitt slickade hnfvud och saga: :)Ella, har. rerkligen
fantasi, men hon kan inte begränsa, inte begränsa ...o
>Det gör val också detsamma,:) tankte jag, t nar jag inte skall
lika mig att, skrifva böcker sh.. .D
T y i de dagarna trodde jag 'verkligen, a t t man kunde lära till
det med.
Min fantasi fick emellertid riklig iiiiring hos tant. J a g fick
fritt vända upp och ner på hennes bokhylla, ty hon @de, som hon
sade, ,ingen farlig litteratur,, eftersom hon al.drig brukade köpa n%gra
nya böcker utan ,tog på lasesalongenw he.la året om.
Ja, här hade jag fått något att plocka af, hela den fosterländska
diktarfloran ! Fredrika Brerner, Emelie Carlén, Vilhelinina Stålberg,
Onkel Adam ni. fl. in. fl. Och dartill alla våra skalder, både de stora
och de små. Och midt ibland dem stod Almqvist, Karl Johan Ludvig
Almqvist! Och det där farliga elementet, som tant trodde sig undf%endast och allenast från läsesalongen flödade här öfver i tjocka häften,
tryckta 1845. Aha! fick jag inte läsa' Rtrindberg, så fick jag läsa en af
hans föregångare och därtill en af de finaste, djupaste och snillrikaste,
tusen, tusen gånger farligare än han. Han fångade också min själ i
de starkaste band, och jag njöt outsägligt af detta glödande rika språk,
dar till och med prosan stundom ä r sh lyrisk, att frasen smyger sig
i minnet som en känslig melodi. ~nnehålletfattade jag visserligen icke
helt, men allt hvad jag fattade (och det var mycket nog) föreföll mig
stort och skönt. J a g sökte upp Almqvist i litteraturhistorien och förvånade mig inte ett dugg öfver, att man kallade honoi-n för »vår
underbaraste författare.. .D
Men af instinkt talade jag icke med tant om honoin, och när jag
satt fördjupad i läsningen af hans arbeten riktigt glödrodnade jag,
då tant frågade hvad det var för en bok, .&g häpet upp mot alla
bokryggarna och drog till nied: ,Maiiiien af börd och kvinnan af
folket v , >Enslingen ph jo hann ess kär^ eller hvad jag nu i hastigheten
kunde f% tag i.
Ty jag anade, a t t tant skulle saga: »Mamma tycker bestäindt
inte om, att du laser det där. Vi taga bort Almqvist!,
Taga bort Almqvist, var underbaraste författare! Nej tack, hade
jag fått läppja på bägaren s& m b t e jag tömma den i botten, dricka
ville jag till sista droppen det gnistrande vin, som göt eld i mitt
blod och kom tanken att flyga öfver alla gränser.
Och alla hans arbeten funnos där, både de sämsta och de basta,
både de som syftade högt med rengnbågsglans p& vingarna, och de
som drogo ned, med afgrandsglöd på bojorna, och jag läste o& läste
.och tyckte att alla andra författare bleknade bort bredvid honom,
tyckte att alla andra idder voro trånga och hvardagliga bredvid lians.
Meii han var ju en af de gamla och darför trodde jag, att han
.
'
var till hälften glömd ocli därför kom kanske också frestelsen öfver
mig, den där fula, skamliga frestelsen att klippa en af de sällsamma
rosorna ur hans brokiga diktarmantel och flicka in den i en af mina
krior.
J a g gjorde det sannerligen inte i all oskuld. Åh nej, jag stod
nog och advocerade sksom mamma Eva gjorde en gkng: »skulle det
inte knnna vara som ett citat, fast jag inte sätter citationstecken,
skulle, - - - - ja, jag minns nu inte allt hvad jag fann pk
för att ursäkta mig inför mitt ädlare jag, men jag minns, att det
slutade på det gamla, vanliga sättet. Jag klippte ut den sällsanima
blomman, alldeles såsom jag säkert skulle ryckt till mig den gyllne
frukten, och lade krian framför min lärare och sade ,ja, nu har jag
gjort s i godt jag kan.,
Men niir jag fick krian tillbaka, häpnade jag; lian hade ju rattat
Almqvist, rattat v h underbaraste författare! ,Det där ar oegentligheter, konstigheter.. . dunkelt, uppstyltadt.. .n sade hen. J a g 'teg ocli
vigade ej draga på mun, nien hela min själ våndades af ett stort
löje, ett löje, som tystade ner mitt samvete och piggade upp mitt mod
så att jag gjorde om knepet fast pk finare sätt. J a g stal tanken men
iindrade for inen.
Men den gangen slp min lärare forundrad på de undersköna,
drogen, 'som lyste fram under paltorna. Och så, sade lian: >Hur har
Ella kunnat komma p i det där ... en egendomlig tanke, en riktigt
.fin idé!,
Vid detta oförtjänta beröni, denna förundrade blick sikde sig
mitt samvete, och jag kiinde som hade jag haft tjufgods i fickan. Men
jag liade livarken mod eller lust a t t saga: :.jag har ätit förbjuden
frukt,. Det a r inte s i lätt a t t bekänna ilgr inan ingen orm liar a t t
slingra sig undan. med. Dessutom kunde jag omöjligen st& och vända
ut och in på själen för denna lilla slickade herre, som halfra klassen
var kiir i. Nej da!
Tre dagar gick jag och vred mig i andaiioin, men p%,fjerde dagen
beslöt jag mig för a t t öppna mitt hjiirta för tant Beate. Det var
minsann inte så lätt det heller. Hade jag bara kunnat saga: Sigrid
Petterson stod bredvid och sade: sinte gör det nhgonting om du l h a r
litet af den gamla Almqvist, som ingen människa läser,, eller annu
bättre, om jag kunnat säga: ,Alma Pansarhjiirta har lånat af Edvard
Btickström och ingen vet det, alla tycka att hon skrifrer sk förf&ligt
sött.. .n eller aldra bäst om jag kunnat säga : s mamma liar gjort precis
detsamma i sin ung do in^. J a , liade så rasande varit, hade jag nog
.
aldrig bekännt, Gud vet om jag inte sagt til1:mig sjiilf: .det ligger i
blodet, min stackare, det måste viil g& s%,. Ja, Gud vet ... Men nn
hade jag inte s& mycket soiii en katt att skylla på en gång, och därför
fick jag stå dar med skaminen och bekiinna allt bkde om Almqvist
och krian.
(Sch tant laxade opp mig med bHde 'mildhet och Jörstbnd, hon
hade ju varit oerliördt tanklös, som &jint att Almqvist funnes i bokskapet, Törnrosens eldiga skald, som var s& farligt ansedd i hennes
ungdom.
Hvad krian .beträffade, tyckte hon nog det varit rattast on1 jag
bekannt för min likare, inen eftersoni det nu bjöd s%hP~rdteniot, slapp
,jag undan nied inoralkakan.
,Skulle du bli författarinna, min gulliingel,l,r sade tant Beate,
nginge det minsann inte a.n att gå så dar ocli plocka rosor ,iandras
hagar !B
~ H v a dfinge jag ' da? s frggade j'ag nyfiket.,
ovett^, svarade tant, ,skam till tack, ocli det vore inte niera
.an rätt.,
%Aldrig, aldrig i lifvet skulle jag våga bli författarinna», sade
. jag, ängsligt tankande på det kaos af idder, jag raffsat ihop i bokskipet, och som rörde sig i liufvudet på ,mig likt de brokiga stjarnringarna i ett kaleidoskop, alivad skulle jag ha att saga? Allt, allt ar
ju redan sagdt.. . ]l\len jag vet 1iva.d jag skulle vilja bli.. .D
~ H v a d d%, mitt hjärtegryn», sade tant och strök leende bort
min lugg.
>Jo, tant, nar jag gick förbi Kjellmans i g k fick jag en idt?.
Åh, om a g knnde fH plats pH ett li<nl~ibliotek,det vore nigot för
mig det!.
wJo jo men,, sade tant och skrattade, .s bara d11 inte glömde
kunderna för hjältarna. w
A1212~.h7Wfsow.
a
En kvinlig advokat.
I dessa dagar liade en utaf kantoiiridet i Xiiricli tillsatt kommission till beliandling ett iimiie, som bör anses som ett nytt blad i
kvinnorörelsens historia och diirför iniiste vara af nog allinant intresse
för att .afven förtjäna blifva bekant i Srerige.
Frågan gailde en petition af juris doktor fru Emilie Kempin,
infödd scliweiziska, oni tillstånd att utölva adrokatyi-ket, livaröfver
koniniissioneii liade att dgifva iitlti,tande till kantoiiaIst_yrelsen.
Det bör här anmarkas, att fru Keliipiii stiiderat juridik vid
universitetet i Zurich, dar Iion afven med frarnghg bestlttt sina
exainiiia och promoverats t.ill juris doktor. Efter iiiigoii tids liirareve&sainliet i NewYork, dar hon B2lJit förelasningar i romorsk rätt,
sökte hon anställning som privatdocent rid universitetet i Zurich,
hvilket dock bl@ henne viigradt, ett förfarande, som kastar ett i sanning egendomligt ljus öfver kvinnans verkliga ställning iifren i Schweiz.
Det är ju i sanning en förvånande inkonsekrens a t t gifva kvinnan
rätt att aflägga de examina, soin skänka lienne en skenbar l i k s t i g het med mannen, men att icke tillåta lieme, liksom i~ianneii,att göra
sina studier fruktbärande rid samma fria unirersitet dar dessa examina
aflagts, äfven då hon genom förutgkngeii l&rareverksa~nlietsksoin kollegiigifvare liar visat, att hon besitter de för sitt kall nödiga föiutssttsingarna.
Författarinnan af dessa rader, som vid den internationella kriininalistkonpessen i Bern å r 1890, liade tillfiille att göra fru Kempins personliga bekantskap, liirde i henne kälina en allvarlig och alskvärd kvinna, soin p2 alla iiärvarande gjorde ett synnerligen godt intryck genom sitt aiigenäina och osökta väsen. Egendomligt och intressant var det a t t iakttaga den synipatiska uppiniirksainheteii hos
statsman och lärde, da hon vid en af förbiindsregeringen för kongressen gifven bankett, reste sig för att besrara en för de nitrvarande
damerna föreslagen skil. I sitt för öfirigt utmärkta och af storniande
applåder ledsagade tal, frainhöll hon helt frimodigt till sina gamla
iinirersitetsliirares belijiirtande inkoiisekveiiseii att bilda och approbera
lienne till juris doktor, nien sedan viigra henne inträde i sin krets.
såsoin niedlarare.
För a t t nu i sitt schweiziska hemland finna en verkningskrets
för anvaridande af siiia juridiska kunskaper, sökte Iion i slutet af
förra Aret tillstånd att etablera sig sisoin af staten erkänd advokat i
kantonen Ziirich.
Qfven denna gång ar tyvärr att frukta att utgången af försöket
blir lika nedslående som vid föregående tillfälle, ty kominissionen har
till kantonrådet heinställt om afslag å ansökningen p& följande grimder:
l:o Det föreslagna, efter prof vunna intyget oin praktisk duglighet till utöfning af advokatkallet, skulle leda till skapandet af ett
privilegieradt kvinligt advokatstånd ;
20 skulle bifall till ansökningen nödvändiggöra en omfattande
ändring af de besthende lagarna, enär
a) kvinnan enligt gällande bestäinmels& om makars äganderätt
icke vore sin egen målsman *och således icke heller ägde föra annans
talan ;
b) att det vore svårt att begranss den kvinliga advokatens
yrkesansvarighet ;
c) att den äkta mannen niir so111 Iielst .vore. befogad att fråntaga
hustrun tillåtelsen till yrkets utöfvande.
Som man ser finnes det icke en så obetydlig del af urtysk reaktion.sanda kvar i de lagar, som röra den schweiziska kvinnans ställning i förhållande till mannen. E n reform däri skulle icke alls vara
ur vägen: Den vore i öfrigt värdig ett land, som sätter sin ära uti
att h,Zll,z frihetens 'ban& högt.
A t t denna åsk%dning ej lieller är alldeles fränimande i de edsförbundnes bygder, synes afven af en i tidningen »Ziiriclier Postzr
för den 8 januari i ämnet förekommande artikel, soin innehåller en
särdeles omfattande granskning af koinmissionsbeslntet och de lagparagrafer, som kon~missionen aberopar till stöd för sitt afslag. Med
ledning af en i Scliweiz begagnad koinmentar till den schweiziska
obligationsriitten ådagalägger artikelförfattaren, att uti de af koininissionen anförda paragraferna intet stadgande finnes, soin lagligen kan
hindra kvinnan i utöfvandet af sakförarekallet. A t t liar återge hela
bevisföringen tillåter livarken utrymmet eller det rent juridiska stoffet.
Jag vill Iigr endast i korthet resumera hvad som är anfördt till vederläggning af de särskilda punkterna i kommissionens utlåtande.
I punkt 1 heter det: har kommissionen s% tillvida rätt, att för
närvarande faktiskt såväl studerade som icke studerade iniin iiro berättigade att utöfva advokatverksainhet, men fru Kempin frainstallde
i sin petition två alternativa förslag, nämligen, att antingen för Båda
könen såsom villkor för dylik verksamhets ntöfvsnde uppställa fordring
'
'
e
på kompetensbetyg eller ock frihet för bådii könen att utan detta
villkor utöfva advokatur. Dessa senare förslag har kommissionen
emellertid icke alls tagit i betraktande.
I pankt 2 säger kommissionen att kvinnans tillträde till advokatyrket skulle nödvändiggöra en omgestaltning af familjeriittslagctrna.
Häremot erinras att dessa lagar aldrig ställt nkgot hinder i viigem
för den gifta kvinnan i sin yrkesverksamhet soni handelsidkerska,
läkare, barnmorska, liandelsexpedit etc. med alla rättigheter och plikter
som sådana, och saknas giltig grund för att adrobatyrket skulle intaga en undantagsställning.
Den viktigaste grunden för koinmissionsbeslutet tyckes ligga'uti
följande punkt: ,den. äkta nianiien ar nar som helst befogad att f r r h
taga siii hostru .tillhtelsen att utöfva yrket:). Kommissioneii d l däri
se en fara och olägenliet för den kvinliga adrokntenr~klientel. Uti
den ifrhgavarande artikeln anföres emellertid häremot, a t t denna rätt
i verkligheten är sålunda inskränkt och begransad, att den ju icke
!itgGr nigot hinder for kvinnan i ntöfvandel af de förutnämnda yrkena,
hvadaii. samma ratt följdriktigt icke heller har lägger nigot hinder i
vägen f ör gift kvimas tillträde till advokatyrket. Lagen f örklarar
nämligen uttryckligeii, att mannens ratt att iterkalla sitt samtycke
till Iiustruiis yrkesverksamhet förlorar sin verkan ifall han gör detta
i otid eller i illvillig afsikt.
aterstsr nu att se om kantonrådet i Zuricli risar sig tillfredsställdt nied boinmissionens ståndpunkt, och h m det slutliga afgöranidet kominer att utfalla. Därom framdeles,
'Ff I77y L'i,l)struw.
Litteratur.
Veroiiim och iihgra a d r a dikter af Charlotte Lindlioim Stockholm 1891.
31ed ett enda undantag, skngen ;nJohn Ericsson», faller hela
den samling dikter, Charlotte Lindholin nyss utgifrit, inom ramen af
den andliga poesien, och de kännetecknas alla, liksom hennes redan
offentliggjorda %ShngerD, af en mild, kristlig lifsaskidning. Det ar
utvecklingen hos de relativt oförderfvade, stilla naturerna, soiii har
belyses, trons väckande och stärkande Iios dem, soni pk jaiiinade sti-
. e r föras . q målet. ~ n d a s ii skngen 2 Saaul och David 8 blifvn vi
vittnen till en kvalfull sjiilskanip, och denna sa mycket dystrare, soin
den stridande Said; oaktadt all dragning till det goda, faller för den
inneboende syndens lockelser. Kanske linde förf. här behöft litet
mera glöd i sina färger, inen, synnerligen i frkga om det onda, tyckes
hon rygga tillbaka för att gifva sin inålning en starkare belysning.
Blaud de kortare dikterna a r sStidi ditt sviird i skidaizs i vårt
tycke den mest anslaende. Förf. uppdrager h l r en parallel mellan
Petrus, som i ovist nit griper till svgrdet i afsikt att försvara sin
herre, och var tids kristne, som, afven de, ofta vilja med yttre niedel
strida för' Kristi sak. För båda . giiller ordet '%.Stickditt svärd i
skidan,, ty den, so111 de söka pk sjalftaget satt värna, »lian vet sin
stund», och iiar deiinn Br kommeii, vinner lian sjiilf segern, ocli hans
vapen &r karleken.
Tv& större . dikter rymnias i samma Iiafte, soin de of van namnda.
Den ena af dem, ,En moders bild)), belönbdes Ur 1889 iied liedersomnaninande af Sveiiska akademien, och den andra, ver ro ni ca^, vann
följande %rsamma akademis andra pris.
I »En moders bild» låter förf. oss se 1iui.11 den välsignelse en
tidigt hadanghgen troende niode- uttalade öf ver sin späde son följer
denne liela lifvet igenom. S-jBlfva den barnsliga sorgen hos den lille
bereder iinglarna tillträde till halis lijiirta, och det aldrig bleknande ,
. ininnet af modeii skyddar honom i lifvets frestelser ocli vinkar honom
p% ålderns dag till lieiiimet dar ofwn, livarest lian hoppas %terse
henne.
. Samma milda .stanining rader i
»Beronics». Till grund för
dikten ligger den kända legenden om den fromina kvinnan, so111 vid
Fri-ileareiis vandring till Golgatlia rackte lionoin siii slöja, tör att
han därined skulle torka angestsvetten ur sin panna. Charlotte
Lindliolms Veronica iir i fullaste mening en religiös karakter. Hon
längtar efter ett gndslif, och Iion tiinker sig detta lif s% högt, att
Iion inser, det Beii förvandling» allena kan införa Iienne däri. Daeöi'et hon ej heller i siii. ödmjukliet, att hon redan tror, fastan Iion
lefver inför de liiiniiielskn tingens verklighet ocli sträcker sig efter.
dem med hela deii trängtan, livaraf hennes ande i! miiktig. Sakta
närmar sig den dag, då hennes aningar, och diöminar skola förverkligas. Hon föres i personlig beröring med Israels profet, lians ord
bringa henne klarhet oni att. lian a r Messias, och så star hon vid
målet: hon tror, och hon har visshet om sin tro. Slutligen blir det
henne beskiirdt, att visa Herren en kiirlekstjaiist, och ininnet £ r h
den stunden breder ett skimmer af glädje öfver hennes 'återstaende
I
' lefnad.
Denna. dikt 'i 'sin lielliet '%r skön och erbjuder flera iilskliga
bilder. Bland dem frainliålln vi Veronjca med den lille Aron p$ sina
' armar,
nar Bon återvänder liein, efter det att 'Frälsaren tagit den
lille i famn och viilsignat honolii.
D
l
'
A. D:
'
Xin Iiustrus dagbok, iitgifven af Elis.
DEIIbok för lienlinet?>,heter det i förliiggareiis anitiiiilan. Vi
skiille vilja tillägga: ;se11 bok för de stilla, de goda, de allvarliga
lieinmen>. Det ligger verkligen en obeskrifligt lugnande kansla däri,
att med fidl trygghet kunna rekommendera en bok, en familjehistoria,
som läsning i hemmet. Och det kan inan abetingadt med ifriigavarande arbete. Om an en del läsare ej kommer a t t a.nse siklin
hiistriis dagbok2 som en tillräckligt spännande och zrolig~bok, i
den bemarkelse man gemenligen faster vid ordet, så äro vi förvissade om, att det öfvervagande antalet skall finna den bhde underhållande och intressant och därtill få den så kik, att den blir raknad
bland de böcker, som nian älskar att iign, inte nöjer sig med a t t
blott hafva läst. A t t det Iiär ä r fragn om rerkliga. dagboksanteckningar, nedskrifna under en liingre följd af år af en verklig, ej
fingerad maka och moder, ger boken desto större värde. Och denbekantskap man fkr göra med den djupt religiösa, tänkande och
'fint bildade kvinnan, iir bgde lärorik och angeniim. E t t sikdeles
lifiigt och behagligt sprkk låter oss gllniiia den anstrykning af
enformighet. so111 sk lätt följer med denna slags genre inoni litteraturen. Den iilskvärda anonyma frun, som kännes och älskar sk nwrnt, som
besjälas af en s%iippriktig giidsfruktan, har hiifvud lika väl som lijiirta,
och därtill en betydande talang att kläda sina rackra tankar i en
vacker dräkt. 3ien boken inneliUer ej blott reflexioner och allvarsamma utgjutelser, man finner dibi minga roande episoder och beskrifningar, som med verkligt nöje kiinna läsas.
Xågot gtergifrande af bokens innehkll kan. ej här ifrigakoinma,
då där ej finnes nagon egentlig intrig eller liandling. :>>h
hust,rus
dagbok2 hör till de böcker, soni böra liisas, ej kunna refereras. Den
. liar också, efter hvad vi erfarit, redan viiniiit en ovanligt stor lasekrets. Xen så ar alltid fallet med det rerkligt goda. Det r e t i alia
tider att tränga igenom och göra sig gällande.
- -----
-
L. I)-u.
Ned sordin. Skisser och' novelletter af Rmt Roest.
Den l%nga romanen i flera band ar en litterar företeelse, som
iiiiniera kan sägas höra sk godt som till en öfrerriiiineii stiiridpunkt.
I var jäktande, oroliga tid ger man sig niippeligeii ro med att läsa
igenom ett drygt arbete p& nigra och linndra sidor, och en diger
roman liar esoinoftast föirnigan att genom sitt blotta yttre verba afskräckande p& läsaren. Skissen, novellen, deii korta be~ittelsenkan
däremot i sanning sagas r a r a ett barn af det nittonde århundradet,
ja, novellsamlingar formligen öfversvämma bokmarknaden, livilken hotas
med att dränkas i småliistoriernas aldrig iitsinande ström.
I betraktande daraf, att i vhra daga;. sii mknga författare, och
i synnerhet författasiiinor, bide de, som redan f i t t ett namn, och de
alldeles nya, slagit sig pi%novellskrifveri, skiille det synas sam denna
slags diktart vore den lättaste bland konster. E t t stort misstag!
'
.
Det ligger tvärtom en stor konst däri. att inom iiovelleiis trånga
ram kunna gifva en klar, lefvande bild af det inan vill skilara, att
ined få ord kunna uttrycka tankar och känslor, framtrolla stäinningar
och situationer, i korthet s v d t , liar galler det om någonsin, att ined
ringa medel åstadkomina stora verkningar.
Novellen är en diktart, soin vi skulle vilja saminanstalla med
akvarellinåleriet inom niålarkonsten ; afven i det afseendet, att denna
konstart kanske lockar de flesta dilettanter. Det är ej stora braskande
effekter akvarellisten frambringar med de latta f arger .lian liar på sin
palett. Och ändå, finns det val någon genre, som så tjiisar ocli fängslar,
som s& tilltalar känslan och smeker ögat - ocli, vilja vi tillägga,
som ställer så stora fordringar p i utöfvaren! Akvarelldilettanter
finnes det i inassa, fullandade koiistniirer blott f&. Så är det med
novellskrifveriet. Författare inom det området förekomina legio, de,
som lyckas hiija sig öfver iiiedelmittan, äro latt räkiiade.
Med desto större glädje Idsade vi bland den störtsjö litterära
alster af alla slag, som vid slutet af förra h e t strömmade in f r t n
alla håll och öf verfyllde bokmarkiia.den, en liten samling B skisser ocli
novelletter)), stående lhngt öfver hvad nian är van att finna inom denna
genre. Boken bar titeln »Med sordin», och förf. tecknade sig Rust
Roest, en pseudonym, bakom hvilken döljer s@ en författarinna, redan
fördelaktigt kiind genom en föregående novellsamling, »Dur och mol)%,
de nyutkomna berättelserna dock betydligt underlägsen.
Ty har finna vi för en gång äkta känsla, parad med en utbildad
berattarekonst, och en mer an vanligt skarp iakttagelseförmåga. Det
ar, hvad också bokens titel innebar, ej med starka färger förf. målar,
hon älskar dampade toner och svaga ljuseffekt.er, men det g i r en
uiiderström af kgnsla och allvar genom hvar och en af de sm& be- .
rättelserna, livilket gör att man, utan att rätt veta livari det består,
kanner sig märkvärdigt tilltalad och gripen af de flesta af dem.
Sardeles lin ar skissen ~13örja på nytt)), hvari skildras den
skiftande kanslostiiinningen hos en ung kvinna, hvilken slites mellan
kärleken till den döde makens minne och den nyviickta kärlek, som
den unge lefnadsfriske mannen, hennes trolofvade, med sin entusiasm,
sin vakna blick på lifvet, inger henne. - ,Mormors kiisinz, är en
s% väl till uppränning som innehåll ytterst enkel historia, inen med .
all sin enkelhet en liten pärla af sann innerlighet ocli kansla. %Min kosack» ä r en mycket gripande berättelse, dar amnet rör
sig kring en af lifvets många olösta gåtor. Den gamla, af slag
träffade fadern, en börda för sig själf ocli andra, far lefva, den
glada, starka lilla gossen, föraldrarnes glädje och hopp, ryckes bort
af döden. E t t af dessa »hvarför», på hvilket det ej lämnas nigot
svar har i jordelifvet.
» E t t eftermäle, är en historia, som inom sin trånga rain innesluter en karaktrrsteckning, mer genomförd, an den niången. vidlyftig
roman förmår skänka. Bilden af den person, hvaroin eftermälet handlar,
. den af hela världen för sina älskvärda, lysande egenskaper så prisade
mannen, hvilken bakom den fagra ytan döljer så mycken lumpenhet
'
och hjärtats råhet, hur tydligt och lifslefvande se vi honom ej framför oss ! .- I »Helenas lynne, skanker oss förf. afvenledes en mycket
sann och roande bit verklighet. Ty hvilken af oss har ej inom sin
erfarenhet träffat på en ~ H c t l e n a ~
hvms
,
oberäkneliga och omotiverade
omkastningar i lynne och sinnesstäiniiiiig utgör en kalla till förtret
och obehag för oingifningen?
Vi h a h a här endast nämnt de stycken i samlingen, som gjort
mesta intryck pk oss. Allesamman äro de för öfrigt talangfullt skrifna
ocli af intresse. Vi vilja liar blott till sist uttala den förlioppningen,
att ifrågavarande arbete ar inledningen till en 1kng och fraingkngsrik
förf attarebana.
L.
n-,2.
Från riksdagen.
.
h e t s riksdag bewner sig ännu i ett si tidigt skede, att del
icke gärna är möjligt att stilla dess liorosliop. Xen med kannedom
om dess partisaininansättning och de olika regeiingsmedleminairies
stkndpiinkt kan dock ined skal antagas, att ilen ej koinnies a t t blifva
niigon de' stora reformernas riksdag. Icke heller inom den del af
lagstiftningsarbetet, med Iivilken Dagny siirskildt vill hålla sina liisare
au coiirant, den del, som narniast rör kvinnan ocli hennes stallning i
staten, familjen och skolan, torde man kunna vänta nigra stora genomgripande reformer, dock torde genoni en och alinaii iletaljfi.&gas liis
ning reformarbetet bringas ktininstone ett tuppfjät framåt.
Om vi studera statsverkspropositionen, den digra lnnta, som
innehkller hvad kongl. inaj:t askar af svenska folket, för att niista
&r kunna hålla &,ztsveikets intrasslade imskiiieri i gang, finna vi pk
sjnnde Iiiifviidtiteln en passus soin rör k~Utiterr i yostuerh-ets tjiillsf.
Kongl. niaj:t iinderstödjer liar generalpoststyreIsens förslag, att kvinna,
hvilken vunnit aiistallning sihorn postforvaltare eller posteupeditör,
mhtte förklaras likstalld med den inanliga personalerr i frfga om
&ldeistiUagg.
Sedan 1884 ..har kvinna kunnat rinna anställning sisom postexpeditör och föreståndare för 5:e och 6:e klassens postkolifor, dock
med det villkoret, att d& sådan befattning i t kvinm anförtroddes, ii
den samina icke finge iitfardas annat an f6rordnande eller konstitutorial, hva.rigenom tjänsten icke blefve definitivt tillsatt. Denna bestammelse, livarined afsikten Iiufrudsskligen varit att fritaga kvirilig postfunktioniir f r i n skyldighet att betala afgift till civilstatens pensions-
inrättnings eiiskilda enke- ocli pupillfoiid, har emellertid hindrat kvinliga postförvaltare ocli postexpeditörer, som f. ö. uppfyllt stadgade
villkor, att komiiia i åtnjutande af ålderstillägg, hvilket utgör en högst
afsevard andel i manlig postfuiiktionärs aflöningsforin&iier. Det ä r
denna anoinali regeringen iiii ,af hänsyn till billighet och riittvisa s
vill hafva afskaffad, D helst livarken i omfånget eller beskaff enlieteii.
af det henne (kvinlig postfaaktioniir) i tjänsten Bliggande arbete, ej
heller den hittills vunna erfarenheten 0111 kvinnans förmåga att fullgöm detta arbete kunde hämtas stöd för hennes utestängande från
dylik förinån».
:i:
:i:
'
:i:
Det iii. ined en viss förvåning inan finner, att nuvarande ecklesiastikininisterii, so111 just icke kan räknas bland reformifrarnes antal,'
föreslår sanzz~~zcZe~uis~zi~g,
deiiiia Rlsklingsidé ,hos viinner till radikala
reformer inom iindervisningen. Vid narinare granskning torde einellertid förvåningen något minskas, ty man inser lätt, att den nya idén
upptagits för att tjäna icke reforineriia, utan konservatisinens syften
och narniast för att rädda några lägre gossliiroverk, soin föra en ty- .
nande tillvaro i en del inindre sinåstader från att indragas.
son^ vi inom kort torde återkomma till denna friga, näiiiila vi
nu endast, att på ,httonde liufvudtiteln föreslås, att en del treklassiga
läroverk oc,h tv& och enklassiga pedagogier i n i om bildas till mindre
allmänna läroverk ined tre 'eller fyra ämneslärare och undervisningen
där ställas enligt realliniens iindervisiiingsplan. Dessa mindre laroverk ini ock på fraiiistallning aE vederbörande koininunalstyrelse iiirat-tas s8sonl sa~ns7colaföl- gossar och jiickor.
I detta fall egdr k. ni:t att med undantag af rektorsbefattiiingen iitbpta å läroverkets' stat .upptagna manliga liirare mot fast anställda äinnesliii~ariiinor.
Likstiilligliet i lönevillkor mellan män och kvinnor, so111.af finansministern så varmt förordades i afseende på postverkets personal, tyckes
icke behjärtas af ecklesiastikininistern. För de fasta amneslararne
föreslås en lön af minst 2,000 kr. jiimte två ålclerstillagg, hvartdera
på 230 kr. efter resp. 5 och 10 iiis väl vitsordad tjänstgöring, de
fasta amnesltirarinnornas lön föreslås däremot. till endast 1,500 kr.,
men med samnia åklerstillägg. som för lararne.
Denna olikhet i aflöningen inotiveias därmed, att lRrarinnoriias
bildningskiirs vore niindre kostsam - afglngsexamen 'från högre lärariniieseininariet jäinte någon proftjänstgöring skulle medföra koinpetens g11 dessa platser -, livarjiiinte äinneslararinnornas veckotjänstgöringsskyldigliet skidle sattas lägre all lärarnes samt pensionsåldern
för lärarinnorna skulle infalla redan vid 55 år - för lararne först
vid 63 år. Dessutom - tillägges det - bör vid bestaminandet af ,
lärarens lön hänsyn tagas därtill, att han in& blifva i tillfälle att
bilda familj, livilket icke gäller med afseende 5 lärariiina.
För 7tögre llira~innesemi~za~-iet
begares i statsverkspropositionen
extra anslag dels på 3,000 kr. för fortsatt uppehiillaiide af den valfria fjerde årskursen, dels på 5,000 kr. för beredande af undervisning
i huslig ekofiomi.
Närmaste anledningen till förslaget att iipptaga detta ämne på
seminariets läroplan hide varit ett anbud frin fru Anna Retaius
född Hierta att till lärarinneseminariet samt den därmed förenade
norinalskolan s&soin g%fva öfverläinna en med understöd af stiftelsen
Lars Hiertas minne upprattad inatlagningsskolii, i hufvudstaden jämte
inventarier samt ett belopp af 1,500 kr. i kontanta penningar.
Rörande vikten af att huslig ekonomi sasoiii läroainne infördes
vid de ,högre flickskolorna har rektor vid högre 1ararinneseininai.iet i
en till regeringen a fgif ven promemoria yttrat, att B diirigenoin skulle
å t den kvinliga ungdomen gifvas biittre föriitsättiiingar för utöfvande
af det husmoderliga kallet an den hos oss vanliga kvinliga uppfostran
vore ägnad att gifva. Genom utbildningen i liuslig ekonomi blefvb
den ensidiga teoretiska och estetiska bildning, som rara liögre flickskolor meddelade, kompletterad ined ett verkligt praktiskt bildningsmedel, som - motsvarande snickerislhjden i goss-skolorna - direkt
kunde främja utvecklingen af den praktiska förmagan i all ii ii in het.^
Om af dessa och andra skäl det ifrågavarande iimnets upptigande i
de högre flickskolornas läroplan vore önskligt, s i borde, enligt rektors
%sikt, liögre lararinneseininariet sattas i stånd att utbilda dugligs
lärarinnor för denna nya gren af den kvinliga undervisningen, och
bland skolorna borde statens normalskola gi i spetsen för reformen.
Rektor föreslhr vidare, att undervisaingen i ainnet skulle ineddelas under siiccessiva tre månaclers kurser. De elever i seminariets
fjerde afdelning, som valt ainnet huslig ekonomi, skulle dels genorng&
eii d y k kurs, dels under en följande tjiinstgöra som bitriidande lararinnor under föreståndarinnaiis ledning. Af liirjungar, soiii geiiorngiitt
normalskolan, borde bildas en fortsiittningsklass, i hvilkcn teoretisk
och praktisk utbildning i huslig ekonomi skulle lämnas.
Ecklesiastikministern auser det uppslag till ett ines praktiskt
ordnande af den kvinliga uppfostran, soin gifves i det framställda
förslaget, väl vardt att taga vara p%. Han drager dock i betänkande
att genast, innan någon erfarenhet vunnits, mottaga den af fru Retzius s& frikostigt erbjiidna gåfvan. Han anser det fördelaktigare om
matlagningsskolan fortfarande blefre den nuvarande ägarinnans enskilda tillhörighet, men att seminariet dar inot vissa bestiimda skyldigheter finge atnjuta vissa bestiimda rattigheter. Han föreslal., att
direktionen skulle äga att utse föreståndarinna vid skolan och h a h a
företradesriitt att dit hänvisa elever, s& lingt utrpninet iiiedgifver,
och å andra sidan vara förpliktad att aflöaa förestandarinnan och ansvara för de afgifter, som i närmaste öfverensstiiiiitnelse med hittills
vid skolan giillande ordning böra af eleverna erläggas.
'
Den väntade, af fjolårets riksdag begärda, kon& propositionen
om 7bojandc GGf 7cvinna~~sti7ctmskapsfiZder har frainlagts i kamrarne.
H@igenom liiijes Iieniies ~Ictenskapsalcler från 15 till 17 ar.
Vid 1890 ars riksdag väcktes af ledamoten i riksdagens första
kammare, . lir F. T. Borg, motion, att kvinnans Bkteiiskapsålder, liksom i~anneiis,skulle sainmanfalla med myi~cligl~ets~~lder~n,
skledes höjas
från 15 till 21 t%.
1S'Iotioiien föll, men då motioiiiiren följande riksdag återkom med
den i inodifierad form - att kvinnans äktenskapsålder skulle höjas0
till 118 &r-, beslöt kamraime att i skrifvelse till kongl. maj:t begära
utredning af de omständigheteri som inverka pi%bedömandet af frågan
ocli fraiiiläggande af förslag i ämnet.
Regeringens svar har blifvit det ofvannäiiinda förslaget, dar ännii
ett kr afprntats, Qch reformen rediicerats .till det minsta möjliga.'
1.den flod af motioner, soin under de lagstadgade tio dagarna
narmast efter riksdagens Öppnande ströminat in, finna vi tre, soiii röra
dktenskapsZagst.i,ftningen.
Mot var giftermålsbalks fondamentalprincip, de ofta citerade
orden i dess 9 kap. 1 8: ,Sedan inaii och kvinna sammanvigde äro, db
Lr lian hennes rätte inålsman ocli äger söka och svara för Iieniie~
riktar lektor M. Höjer ett dödshugg, då han, med instämmande af professorerna Ad. Nordenskiöld, Chr. Lovén och Curt Wallis samt fabrikör
O. Olsson, väckt motion om att, med iipphafvande af mannens målsmansrätt och ägendomsgemenskapen mellan makar, gift kvinna må likagoin man och ogift kvinna blifva berättigad att själf rida öfver sig
ocli sin iigendoin.
i hr
De bada andra motionerna, väckta af grefve B. ~ a m i l t o och
Nils Hansson, afse detaljfrågor. I b%da begiires uppliafvaiide af den
olikhet, som inom var äktenskapslagstiftning r%der mellan fast ägeiidom på landet och i stad. (enligt giftermalsbalkens 10 gap. 2 §
aga, som bekant, .makarne giftorätt i den fasta ägendomen i stad,
i den fasta .ägendorn på landet, som den ena maken före eller under
iiktenskapet ärft eller förut förvarft, gger dlremot icke den andra
giftoriitt). Men dL hr Nils Hansson begar andring i niimnda paragraf i iyfte att makars ömsesidiga giftorätt i fast agendom på landet
niåtte likställas med samma rätt beträffande agendom i stad, föreslår
grefve Hamilton, att giftoratten skall upphöra att existera i stadsf~stigllet iinder samma villkor som i :fastighet på landet. Samme
iiiotionai. begär dessutom, att mannen icke mk hafva makt att iitaii
Iiiistriins samtycke bortskifta, förpanta eller siilja boets fasta agendoin.
Af öfriga motioner, tillsammans 193, hafva vi endast att namna
lir Hanimarluiids o111 rdtt för kviwiza att .idka klockarebefattniqzg och
sc?liniiie inotioniirs om ett anslag p i 50,000 kr. till understöd i ~ tde
,
*
skoldistrikt, soni bereda i skoliilderii varande flickor uiidervisiiiiig i
kvidig slöjd. A t t sistniiilinda inotion kan piriikliit synipati fran kaliiinarens sida synes daraf, att ickc mindre iiii 27 af dess lcdainöter
instiiint ined inotionareii.
291.
c.
Meddelanden &b
Fredrika-Bremer-
Förbundet.
Till Fredrika-Breiner-Förbundet har öfverliimnats en silinina af
450 kr. att, fördelad å tre stipendier å 150 kr. hvaidera, tilldelas
elever under &r l892 vid B j örnsnas hushkllsskola. Anmälningstiden
utgick den 26 januari.
Bokkomiténs utställning af barn- ock mgdo)nslitterat.ur liar i likIiet med föregående &r ägt ruin de sista veckorna före jul pH FredrikaBremer-Förbundets byrå. Till följd af herrar förläggares och bokIiaiidlares godhetsflilla tillmötesgliende att iiisanda böcker, liar expositionen omfattat alla de under aret utkomna nöjesböcker för barn och
iiiigdom, livilka af komitdn genomliists och godkänts, jämte sadana
som förr vunnit komitdns gillande. Af kornitdn upprättade listor öfver
granskade och godkända böcker tillhandahöllos afren, och den ragledning vid bokinköp, soin härigenom erbjöds allmänheten, har a.f densainma flitigare tagits i anspråk an under ilagot föreggende kr.
Genom en välvillig gåfva af 400 kr. har Fredrika-Rreiiier-E1örbiiiidet blifvit satt i tillfälle att anordna en ny pt.ist~$an flr Bairtoch zcngdomböcker.
Annons haroin, augifvaiide villkoren för deltagande i denna taflan, liar varit införd saväl i flere af de större tidiiingariia soni i
Dagnys tvii sista Iiäften för föregående &r och Aterfinnes i detta häfte
k omslagets 3:dje sida.
Hvarjehanda i kvinnofrågan.
Sverige. Femte allmänna flickskolemötet koininer icke a t t äga
rum sommaren 1892. Den för mötets anordnande tillsatta koinitén
liar näinligeii af gifven aiilecliiing beslutit a t t tillsvidare uppskjuta
detsamma.
'
Till suppleant i faitigvårdssfyrelse liar i Örebro fru Hulda
Hollingworth blifvit utsedd. Fellingsbro församlings skolråd liar likaledes invalt en kvinlig suppleant, fröken Hilina Elgstrand.
Fru Wilhelmina Hiertas tandläkarestrjlendium för kvinnor å 3 5 0
kr. har medicinalstyrelsen tilldelat frökeu Elina Cliarlotta Magdalena
Levin, Iivilken efter vid Wallinska. flickskolan i Stockholin aflagd
inaturitetsexamen under två års tid studerat vid Göteborgs taiidläkareinstitut samt därstädes aflagt kandidatexainen.
Wilhelmina Hiertas stlpendiefonder för kvinnor, som studera
medicin. Den fond å 12,000 kr., som Lars Hiertas minnes styrelse
under de bada senaste åren bildat, har blifvit s% fördelad, a t t 6,000
kr. öfverlämiints till Upsala universitet och 6,000 kr. till Lunds universitet.
Räntan af dessa båda fonder koininer a t t vid hvartdera uiiiversiteten tilldelas en kvinlig inediciiie stiideraiide; diirest fonderna ökas,
kunna flera stipendier hrligen utdelas.
Fröken Hulda Lundin, slöjdinspektris vid Stockholins folkskolor,
där hon infört den s. k. Scliallenfeldska metoden i handarbetsundervisningen, kunde den 8 januari fira sitt 25-årsjubileiiin med folkskolan.
Det var nämligen d i 25 Sir sedan hon som ung folkskollärarinna började den verksamhet, som på ett så kraftigt satt bidragit till höjandet
af det kvinliga handarbetet inom vart lands folkskolor.
Tidskriften "Ord och bildu, utgif ven af K. Wåhlin, innehåller i
sitt i början af året utkoinna särdeles innehållsrika och vackert utstyrda profhäfte tvenne inärkliga kvinnoporträtt : en intressant lefimlsteckning af den lieliga Birgitta af prof. Schuck och en karakteristik
öfver den berömda Ironstniirinnan fru Wilhelmina Norman-Neriida af E. G.
Norge. Kvinnorna och statens ambetsman. Vid senaste storting
väcktes rnotion oin lika rätt för kvinnan soiii för inannen att bekläda
stat.ens ämbeten. Förslaget öfvei'säiides till regeringen, soin infordrat
yttranden från de olika ämbetsverken. Enligt hvad de norska tidningarile ha förnummit, lär nu universitetet ha afgifvit sitt utlhtande.
Universitetskollegiet lär ha förklarat, att fr%n iiniversitetets sthiidpunkt
ej finnes nalgon anleiining att motsätta sig kvinnov ratt att bekläda
akademiska ämbeten. Undantag göres allenast för de teologiska professurerna, da' det antages, att dessa genoiii sitt fiirlGllaiide till de
kyrkliga befattningarna intaga en undftntagsstallniiig.
Daiirmk. Kvinnan och den dan& riksdagen. Tvenne frågor
berörande för kvinnan viktiga intressen, hafva, enligt Kvinden og
Samfundet, under slutet af 1891 varit före i den danska riksdagen,
ehurii ännu intet beslut i nagondera fallet blifvit fattadt. Den enp
rörde förslaget till ny lag beträffande val af Köpenhamns kominunalstyrelse, i hvilket förslag förekommer en paragraf af följande lydelse:
>Under. sainme Vilkaar (nemlig som for inand) tilkommer Valgret
endvidere de Enker og andre ugifte Kvinder, som bortset fra deres
Kön, fyldestgere Betingelserne for Valgbarhed til Folketinget,. Den
andra frågan gällde ett förslag om upprattandet af ett ~Stntsseiniiiariiiin for .Kvinder». E t t af staten upprättndt och iinderstödt k ~ i n l i g t
liisoverk motsvarande 14irt högre lärarinneseminarium finnes iiiiiiiligeii
äniiii ej i Danmark.
Den isliidska k v i m a ~ t har den danska regeringen ciiiremot Q
tvekat att tillerkänna de sociala förrniiner, som ännu s& afiindsjukt
förhiillas hennes systrar i moderlandet. Sedan 1882 har p& Island enkor och ogifta kvinnor, ssom fmestaar en husholdning,, röstratt till 2 sogneraad, sysselraad och kommunalraad s. Nu framlagger
regeringen ytterligare ett förslag om kvinnans ralratt inom Iivsr
och en af dessa styrelser. Vidare bestämmes i ett annat förslag,
att gift kvinna skall rhda öfver sin ägendom, blide. den hon äger före
elier erhaller genom arf eller förvarf under äktenskapet.. I ett tredje
förslag bestämmes det, att kvinnor skola i likhet med man fa litnjuta
nndervisning och aflägga examen vid den lärda skolan i Reykjavik,
vid spraesteskolen, lageskolen» och andra undervisningsanstalter, förutom rätt att komma i åtnjutande af alla de vid nämnda läroverk
befintliga stipendier och understöd, livarjamte hon efter aflagd ambetsexamen s k d l liafva samma ratt soin iniiiinen att liekliidn landets
iiinbeten.
*
s:
Fiiilmid. Opinionsyttring i sedlighetsfrågan. Finsk k~innoförening liar med anledning af de uttalanden i prostitiitionsfi.3~(zn,livilkn
förekoiniiiit vid Finska liikaresällskapets möte i Helsingfors deii 9 sept.
förlidet år, i landets mest spridda tidningzr infört en ,protest%, hvari
föreningen klargör sina i strid mot mötet stilende kikter i frggan.
E n uppsats i ämnet af den aktade läkaren, doktor Relander, har likaledes på Einsk kvinnoförenings föranstaltande blifvit tryckt och spridd
i flera tusen exemplar kring landet.
B
D& Fredrika-Bremer-Forbundet vid sin
nyss afslutade prstaflan fcr barn- och ung-
domsbocker ej kunnat utdela det forsta priset, får Forbundet harmed inbjuda hugade
författare till en ny pristaflan
J
Förbundet utfaster tvenne pris,
det ena 300 kr., det andra 6 100
kr., för de bästa nöjesböcker på
svenska sprhket, skrifna för barn
eller ungdom.
Bockerna bora vara afsedda for något
visst åldersstadium mellan S och 1s år. Innehållet bor halst utgoras af en enda sammanhangande berattelse, kulturbild eller reseskildmng eller kan ock mojligen bestå af ett
fåtal sådana. Arbetet bor i tryck icke understiga 180 sidor vanlig oktav. orb bundet forbehålles optionsratt till forlagsratten
Taflingsskrifterna bora vara inlamnade
till Fredrika-Bremer-Förbundets bok-
komite, Stockholm, 5 Malmtorgsgatan,
fore den 15 april 1892 och vara åtfol~da
af forseglad sedel, innehållande forfattarens
namn och adress.
C
Anmälan.
Lösnunimer kunna erhiillas i t Fredrika-Brameis-Fiirbundets byrå till ett pris ~f 60 {öre fik elikelhiifte.
Använd endast
Floras Opoponaxtvål,
Floras Genuina Glycerintvål,
Floras Eau de Cologne och Parfymer.