Nv - Naturvårdsverket
Transcription
Nv - Naturvårdsverket
Vad kan havet ge oss? Östersjöns och Västerhavets ekosystemtjänster rapport 5937 • februari 2009 1 I sitt arbete Oeconomica naturae (Naturens ekonomi) påpekade Carl von Linné att om vi brydde oss mer om naturvetenskapen, skulle vi lägga märke till fler och större under i naturen, och det skulle kunna bidra mycket till “förbättringen av vår ekonomi”. Beställningar Ordertel: 08-505 933 40 Orderfax: 08-505 933 99 E-post: [email protected] Postadress: CM Gruppen AB, Box 110 93, 161 11 Bromma Internet: www.naturvardsverket.se/bokhandeln Naturvårdsverket Tel: 08-698 10 00, fax: 08-20 29 25 E-post: [email protected] Postadress: Naturvårdsverket, SE-106 48 Stockholm Internet: www.naturvardsverket.se ISBN 978-91-620-5937-8 ISSN 0282-7298 © Naturvårdsverket 2009 Tryck: CM Gruppen AB Omslag: Johan Resele/Global Reporting Foto: När ingen annan bildkälla anges: Johan Resele Global/Reporting Den engelska versionen av den här rapporten heter What´s in the Sea for Me. – Ecosystem Services of the Baltic Sea and Skagerrak, ISBN 978-91-620-5872-2 och kan laddas ner från www.naturvardsverket.se 2 Förord Naturvårdsverket har fått regeringens uppdrag att sammanställa information om samhällsekonomiska effekter av människors påverkan på Östersjön och Västerhavet. Katrin Zimmer, Naturvårdsverket har varit projektledare. Målgrupper för denna rapport är politiker och andra beslutsfattare i länderna runt Östersjön. Syftet har varit att samla och beskriva befintlig litteratur om – det samhällsekonomiska värdet av havets ekosystemtjänster – hur Östersjön och Västerhavet påverkas samhällsekonomiskt om inga åtgärder vid tas jämfört med om åtgärder vidtas – kostnader för och vinster av åtgärder som behövs för att det samhällsekonomiska utfallet ska bli så gynnsamt som möjligt. Uppdraget ”Samhällsekonomisk havsinformation” omfattar, förutom denna rapport, sju underlagsrapporter som listas i bilaga 1. Forskare och andra kolleger i östersjöländerna, särskilt Finland, har också bidragit med information och forskningsresultat. Stockholm i februari 2009 Naturvårdsverket 3 4 5 Foto: henrik trygg Innehåll Vad kan havet ge oss? Sammanfattning och slutsatser 1. Inledning 1.1. Regeringsuppdraget 1.2. Underlagsrapporter 1.3. Samarbete med alla Östersjöländer 1.4. Syntesrapport 2. Havets ekosystemtjänster 2.1. Fyra sorters ekosystemtjänster 2.2. De flesta ekosystemtjänster är hotade 2.3. Vad är på väg att hända? 3. Ekosystemtjänsternas ekonomi 3.1. Övergödning 3.2. Fiske 3.4. Turism och rekreation 3.5. Miljöfarliga ämnen 3.6. Främmande arter 3.7. Oljeutsläpp och nedskräpning 4. Behov av fortsatt forskning Underlagsrapporter från delprojekten inom Naturvårdsverkets uppdrag ”Samhällsekonomisk havsinformation”. 6 7 13 13 13 14 14 15 16 20 22 25 25 29 32 32 35 36 38 Vad kan havet ge oss? Sammanfattning och slutsatser Alla de människor som bor runt Östersjön och Västerhavet förknippar haven med stora värden. Det handlar bland annat om fiske, kultur, rekreation och turism. Det handlar också om biologisk mångfald och havets förmåga att rena föroreningar. Vi har kunskapsluckor. Samtidigt vet vi att värdet av havens många tjänster vida överstiger kostnaderna för att bevara dem. Kunskapsluckorna till trots pekar allt på att det samlade värdet av havens ekosystemtjänster är så högt att vi inte har råd att låta dem gå förlorade. Vi måste agera nu. ”Vad kan havet ge oss?” är en syntesrapport från Naturvårdsverkets regeringsuppdrag ”Samhällsekonomisk havsinformation”. Rapporten beskriver vad vi hittills vet om de samhällsekonomiska konsekvenserna av människors påverkan på Östersjön och Västerhavet. Vad kostar det om inga ytterligare åtgärder genomförs, jämfört med om åtgärder genomförs? Foto: jeppe wikström Denna inventering av kunskap kan bidra till underlaget för de samhällsekonomiska bedömningar som alla östersjöländer arbetar med när det gäller sina åtaganden i Baltic Sea Action Plan (bsap). Denna typ av bedömning ingår även som en viktig del i eu:s marina direktiv. Utgångspunkten för uppdraget ”Samhällsekonomisk havsinformation” är havets ekosystemtjänster, dvs. de varor, tjänster och processer som naturen erbjuder människan. Tjugofyra olika ekosystemtjänster behandlas och nästan alla är beroende av varandra. Kulturella ekosystemtjänster erbjuder rekreation, såsom möjligheten att ta en simtur och estetiska värden som att njuta av natursköna vyer. De bidrar till utbildning och vetenskaplig information. Havets producerade ekosystemtjänster inbegriper fisken och skaldjuren vi fångar, men också möjligheten att utnyttja vågornas energi. Nästan samtliga tjänster är direkt beroende av de stödjande och reglerande ekosystemtjänsterna som mångfald, livsmiljö och biologisk reglering. Även om många av ekosystemtjänsterna är långt ifrån outtömliga tas de vanligtvis för givna. Det kostar till synes ingenting att använda dem vilket resulterar i att de ofta överutnyttjas. De flesta ekosystemtjänster är idag hotade. Bland de 24 ekosystemtjänster som beskrivs är det bara tio som fungerar väl i Östersjön. Sju är svårt hotade, bland dem fyra av de sex stödjande tjänsterna; det gäller näringsväven, den biologiska mångfalden, arternas livsmiljö och Östersjöns resiliens, dvs. förmågan att återhämta sig. Tillförseln av näringsämnen kan minska i framtiden, men synbara effekter märks sannolikt först efter flera 7 årtionden. Överexploatering av de kommersiellt mest intressanta fiskarterna utgör ett hot mot hela ekosystemet. Detta är samtidigt det område som har störst potential för snabba förbättringar. Framtida hot mot många av ekosystemtjänsterna är effekter av klimatförändringar, bland annat försurning av havsvattnet, och att allt fler främmande arter riskerar att förändra balansen i Östersjön och Västerhavet. Det snabbt ökande antalet sjötransporter medför ökad risk för oljeutsläpp och större oljeolyckor. Insikten om att kemiska ämnen och föreningar är farliga för miljön ökar ständigt, dessutom identifieras hela tiden nya spridningsvägar. Trycket på exploatering för olika ändamål medför att konkurrensen om utrymme hårdnar. Detta leder sammantget till en osäkerhet om den samlade effekten av många hot och risker, vilket bör tas i beaktande. Hoten mot Östersjön och Västerhavets ekosystemtjänster finns väl beskrivna, inte minst i helcom:s handlingsplan för Östersjön (bsap). Med nuvarande kunskap går det ofta att ange vilken påverkan olika industrier och branscher har på ekosystemtjänster. Beskrivningar av vad haven ger oss, uttryckt i samhällsekonomiska termer, är dock desto mer sällsynta. Likaså beräkningar av vad det kostar att dröja med nödvändiga åtgärder. Den största kända negativa påverkan idag mot Östersjöns ekosystemtjänster är övergödning och utfiskning. Inom dessa områden finns också flest ekonomiska studier; studier som visar att åtgärder inte bara är nödvändiga för att upprätthålla ekosystemtjänster utan dessutom samhällsekonomiskt lönsamma. 8 Det skulle vara samhällsekonomiskt lönsamt att stoppa övergödningen i Östersjön, i enlighet med ett av målen i bsap. Modellberäkningar och värderingsstudier indikerar en vinst totalt för alla länder, på drygt två miljarder euro per år, men det finns stora skillnader mellan de olika östersjöländerna. När det gäller Östersjöns möjligheter att producera mer fisk har det svenska Fiskeriverket pekat ut nio samhällsekonomiskt lönsamma åtgärder för att stoppa utfiskningen. Bland dessa ingår att minska fiskeflottans kapacitet och att ändra regler för hur fisket får gå till. Enligt en beräkning skulle lägre torskkvoter snabbt kunna ge resultat i form av ökade fångster. Uppdraget ”Samhällsekonomisk havsinformation” bygger på samarbete med forskare och experter i alla Östersjöländer. I en av de sju underlagsrapporterna har ländernas representanter identifierat de viktigaste forskningsbehoven för att öka kunskaperna inom Östersjömiljöns ekonomiska värden. I flera av de andra underlagsrapporterna ges ytterligare förslag på kunskap som behöver tas fram. Naturvetenskaplig forskning behövs om hur ekosystemtjänsterna är uppbyggda och samverkar, utveckling av modeller, analys av osäkerheter och risker samt om kostnader för olika åtgärder. Inom områden där behov och effekter är relativt kända behövs utveckling av styrmedel. Statsvetenskapliga studier kan analysera förutsättningar för att genomföra internationella överenskommelser i olika länder. Inom samtliga områden behövs ett ytterligare utvecklat samarbete mellan östersjöländerna för att få fram data och modeller som länderna kan ställa sig bakom och som ger underlag för nya beslut. Foto: Kustbevakningen Övergödningens effekter blir direkt synliga under korta perioder när algblomningen blir ”rabarbersoppa” i vissa kustområden, men övergödningens problem finns hela tiden under ytan. För mycket av näringsämnena kväve och fosfor når havet från framför allt jordbruksmark och avlopp. Produktionen av växtplankton blir för stor, siktdjupet försämras, nedbrytningen förbrukar mycket syre, vilket leder till områden med döda havsbottnar. Ökat intresse för havsmiljön inom EU och internationellt Utfiskning, stora oljeutsläpp och övergödning har medfört att havsmiljöfrågorna de senaste tio åren har kommit högre på dagordningen inom både eu och i det internationella samarbetet. De senaste åren har havsmiljö, risken för klimatförändringar och globaliseringen ytterligare ökat intresset för havsfrågorna. De fem viktigaste organisationerna för samarbetet i våra havsområden är helcom (Helsingforskommissionen som omfattar Östersjön), ospar (Oslo-Paris-kommissionen som omfattar Nordostatlanten), eu, imo (fn:s globala sjöfartsorganisation) och ices (Internationella havsforskningsrådet som omfattar norra Atlanten, inklusive Nordsjön och Östersjön). Inom några av dessa har konventioner tagits fram. De marina konventionerna var från början främst inriktade på föroreningar. Så småningom vidgades arbetet till att även omfatta naturvårdsfrågor och senare även hållbar utveckling. eu-länderna har samordnade regelverk för jordbruk och fiske. eu:s första marina direktiv, som behandlar havsmiljöfrågor, trädde i kraft 2008, och utgår från EU:s marina strategi, som kom några år tidigare. Ett förslag till maritim politik, inriktad på sjöfart och fiske, håller på att behandlas inom eu. Under 2009 kommer eu att presentera en Östersjöstrategi med målen ekonomisk tillväxt, utvecklad infrastruktur, höjd säkerheten och förbättrad miljö. Miljöministrarna inom helcom och ospar antog 2003 en deklaration om att de båda kommissionerna ska samarbeta med varandra och med eu. Deklarationen tar upp ekosystemansatsen, eu:s marina strategi, bevarande av biologisk mångfald, samt fiskets och sjöfartens miljöeffekter. 9 EU´s Östersjöstrategi Nationella planer inlämnade Presenteras Marina direktivet Fastställande vad ”god miljöstatus” är Baltic Sea Action Plan Revidering av BSAP Marina direktivet Åtgärdsprogram framtagna Baltic Sea Action Plan Marina direktivet Åtgärder igångsatta God miljöstatus uppnådd Baltic Sea Action Plan God miljöstatus uppnådd 2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016 2017 2018 2019 2020 2021 EU´s Maritima politik Lägesrapport Konventionen om biologisk mångfald Utvärdering av det marina arbetsprogrammet Habitatdirektivet Nationell rapportering om bevarande status Ramdirektivet för vatten Första åtgärdsprogrammet genomfört Ramdirektivet för vatten God miljöstatus uppnådd helcom:s handlingsplan för Östersjön (Baltic Sea Action Plan) beslutades i november 2007. Målet är att Östersjön ska vara opåverkat av övergödning, ostört av miljögifter, ha en miljöanpassad sjöfart och en väl bevarad biologisk mångfald. I beslutet om bsap ingår också att helcom-länderna vill att Östersjön ska vara pilotområde för att genomföra eu:s marina direktiv. eu-beslut är bindande för medlemsländerna, till skillnad från beslut i konventionerna som är rekommendationer. Enligt den marina strategin ska eu:s havsområden ha uppnått god miljöstatus till år 2021. Det är samma år som gäller för målen i bsap, vars handlingsprogram med ca 150 åtgärder ska vara igångsatta senast 2016. eu:s ramdirektiv för vatten anger att sjöar, vattendrag och kustvatten ska ha god ekologisk status senast år 2015. Andra eg -direktiv som påverkar Östersjön och Västerhavet är avloppsvattendirektivet, nitratdirektivet, den gemensamma jordbrukspolitiken (cap), den gemensamma fiskeripolitiken (cfp), habitat- och fågeldirektiven samt kemikalielagstiftningen i eg -förordningen reach och eu:s rekommendation om integrerad förvaltning av kustområden. 10 ”I syfte att skydda miljön ska försiktighetsprincipen tillämpas så långt möjligt och med hänsyn tagen till staternas möjligheter härtill. Om det föreligger hot om allvarlig eller oåterkallelig skada, får inte avsaknaden av vetenskaplig bevisning användas som ursäkt för att skjuta upp kostnadseffektiva åtgärder för att förhindra miljöförstöring.” Ur i Riodeklarationen, FN:s konferens om miljö och utveckling (UNCED) (1992) diagram: annika röhl Baltic Sea Action Plan Östersjön och avrinningsområdet ÖSTERSJÖN Östersjöns yta är 377 400 km2, vilket är nästan är lika stort som Sverige. Avrinningsområdets yta är ungefär 1,7 miljoner km2. Det betyder att Östersjön får vatten från floder i ett avrinningsområde som är fyra gånger större än själva havet – ett avrinningsområde där det bor 90 miljoner människor. Det bräckta vattnet i Östersjön är en blandning av havsvatten från Nordsjön och sötvatten från floderna. Salthalten i ytvattnet varierar från ungefär 2 procent i Kattegatt till 0,1– 0,2 procent i nordligaste Bottenviken och ostligaste Finska viken, jämfört med 3,5 procent i de öppna haven. Det tar 25–50 år att byta ut Östersjöns vatten via Öresund och Lilla och Stora Bält. Östersjön är ett grunt hav. Medeldjupet är cirka 55 meter, och som djupast är Östersjön 459 meter (Landsortsdjupet i Stockholms skärgård). Bara ett fåtal arter kan leva i bräckt vatten, och de är mer känsliga för förändringar än salt- och sötvattensarter. Skarpsill, torsk och sill/strömming är de vanligaste fiskarterna. I Östersjön finns också lax, gädda, abborre, gös, flundra, sandskädda, piggvar och ål. VÄSTERHAVET I havsvatten kan fler arter leva. Västerhavet består av Skagerrak och Kattegatt. I Skagerrak är salthalten cirka 3,5 procent, vilket är samma halt som i det öppna Atlanten. Skagerrak har ungefär 5 000 djurarter, vilket är tio gånger fler än i Östersjön. Det finns omkring 130 fiskarter längs Bohuskusten i Sverige. Havsbottnen utgör livsmiljön för flera hundra sorters alger och flera tusen djurarter. Östra Skagerrak är påverkat av brackvatten från Kattegatt och Östersjön. Källa: Stockholms Marina Forskningscentrum 11 Foto: danne eriksson Inledning 1.1. Regeringsuppdraget Naturvårdsverket har tagit fram denna rapport på uppdrag av den svenska regeringen. Uppdraget ”Samhällsekonomisk havsinformation” inspirerades av ”Sternrapporten”1, som år 2006 presenterade en analys av klimatförändringens ekonomi. Syftet med regeringsuppdraget är att utifrån tidigare studier och rapporter på ett pedagogiskt sätt beskriva de samhällsekonomiska konsekvenserna av människors påverkan på Östersjön, Västerhavet och deras kustområden. Vad händer om inga ytterligare åtgärder genomförs, jämfört med om åtgärder genomförs? I uppdraget ingår att F belysa samhällsekonomiska värden, t.ex. av ekosystemtjänster som är beroende av Östersjöns och Västerhavets vattenkvalitet och som utan ytterligare åtgärder minskar eller går förlorade. F bedöma kostnaderna för de åtgärder som behövs för att minimera de samhällsekonomiska förlusterna. F beräkna den samhällsekonomiska vinsten av föreslagna åtgärder. Fredovisa kunskapsluckor i underlaget. 1.2. Underlagsrapporter Arbetet med att samla in befintligt material resulterade i sju underlagsrapporter under åren 2007 och 2008, skrivna på uppdrag av Naturvårdsverket. Denna syntesrapport sammanfattar underlagsrapporterna, som behandlar: F de ekosystemtjänster vi får från Östersjön och Västerhavet, hur de hänger ihop, om de är hotade och hur 1. The Economics of Climate Change – the Stern Review av Nicholas Stern, publicerad i oktober 2008. 1 vi kan stödja dem (Ecosystem services provided by the Baltic Sea and Skagerrak, Kajsa Garpe, Report 5873). F en sammanställning av de värderingsstudier som hittills har gjorts av dessa ekosystemtjänster (The economic value of ecosystem services provided by the Baltic Sea and Skagerrak – Existing information and gaps of knowledge, Linus Hasselström, och Tore Söderqvist, Enveco Miljöekonomi AB., Stockholm, Report 5874). F trender och tänkbar utveckling av Östersjön och Västerhavet, om inget görs (Trends and scenarios exemplifying the future of the Baltic Sea and Skagerrak – Ecological impacts of not taking action, Martina Kadin, Baltic Nest Institute/Stockholm Resilience Center, Report 5875) F en litteraturgenomgång av kostnaderna för att för- bättra miljötillståndet (The costs of environmental improvements in the Baltic Sea and Skagerrak – A review of the literature, Katarina Elofsson, Sveriges Lantbruksuniversitet, Report 5876). Fen beräkning av kostnader och nytta med att minska övergödningen, utifrån tillgänglig information (Costs and benefits from nutrient reductions to the Baltic Sea. Ing-Marie Gren, Report 5877). F intervjuer med företrädare för turistnäringen i de olika östersjöländerna (Tourism and recreation industries in the Baltic Sea area – How are they affected by the state of the marine environment? An interview study. Linus Hasselström, Enveco Miljöekonomi AB., Stockholm. Report 5878). 13 F samhällsekonomiska studier om fiske (Economic 1.4. Syntesrapport information regarding fiseries. Fiskeriverket, Johanna Andréasson. Report 5879.) Ett utkast till denna rapport, syntesrapporten, har varit ute för synpunkter till 57 instanser, bl.a. vattenmyndigheter, Samhav och Havsmiljörådet i Sverige. Monetära belopp i syntesrapporten anges i 2007 års prisnivå, utifrån årsgenomsnittligt konsumentprisindex i respektive land, och i euro, enligt växelkursen i respektive land den 1 januari 2008. Kunskapskällor som inte ingår i underlagsrapporterna anges i fotnoter. 1.3. Samarbete med alla Östersjöländer Underlagsrapporterna är skrivna på engelska eftersom experter från samtliga Östersjöstater har involverats i arbetet. Berörda myndigheter i Östersjöländerna har fått möjlighet att lämna synpunkter. Via ländernas representanter i helcom (Helsingforskommissionen) har länderna också erbjudits att delta i en referensgrupp. Alla länder har löpande informerats och dessutom bjudits in till två arbetsmöten. Länderna har också direkt medverkat i arbetet med rapporterna om värderingsstudier respektive intervjuundersökningen inom turistnäringen. Naturvårdsverket har haft ett nära samarbete med berörda aktörer i Finland, eftersom finska regeringen fördelat ett motsvarande uppdrag. Naturvårdsverket har kunnat inkludera slutsatserna från den finska förstudien 2 i denna syntesrapport. Flera personer som har arbetat med underlagsrapporterna ingår också i den grupp forskare och experter som ansökt om att genomföra en större studie, Balticstern3. 2. “The Economics of the State of the Baltic Sea – pre-study assessing the feasibility of a cost-benefit analysis of protecting the Baltic Sea ecosystem”, ett samarbete mellan MTT (forskningscentralen för jordbruk och livsmedelsekonomi i Finland, SYKE (Finlands miljöcentral), Helsingfors universitet och Finlands marina forskningsinstitut. 3. Baltic Systems Tool for Ecological-economic evaluation – a Refined Nest-model 14 I kapitel 2 beskriver vi de värden vi får från Östersjön och Västerhavet uttryckt i ekosystemtjänster samt hur dessa tjänster hänger ihop, om de används på ett hållbart sätt eller om de är allvarligt hotade. I kapitel 3 behandlas ekosystemtjänsternas ekonomi, utifrån den kunskap som finns för närvarande. Slutsatser och behovet av att ta fram mer kunskap behandlas i ett avslutande kapitel. 2 Havets ekosystemtjänster Ekosystemtjänster är de varor, tjänster och processer som naturen erbjuder människan. Fisken vi fångar är en ekosystemtjänst lika väl som nedbrytningen av miljögifter i havsbottnarnas sediment, rent vatten att simma i eller vågenergin. Trots att många ekosystemtjänster är långt ifrån outtömliga, tas de ofta för givna. från Östersjön och Västerhavet och om de används på ett hållbart sätt eller om de är allvarligt hotade. Ekosystemtjänster kan också vara underutnyttjade och skulle kunna förse människorna och samhällsekonomin med mer varor och tjänster än vad som sker idag. Med utgångspunkt från ma och Sternrapporten har eu-kommissionen och Tyskland tagit fram ”The Economics of Ecosystem Biodiversity”, 2008, i ett projekt som ska pågå till hösten 2010. Rapporten tar upp prissättningen av ekosystemtjänster och svårigheterna förknippade med detta. I likhet med Sternrapporten behandlas även den etiska frågan om att lämna över en hållbar miljö till kommande generationer. I detta kapitel, som huvudsakligen bygger på rapporterna 5873 och 5875, beskriver vi ekosystemtjänsterna Foto: tomas lundälv Definitionen av ekosystemtjänster utgår från fn:s Millennium Ecosystem Assessment4 (ma). Åren 2001– 2005 var 1360 forskare och andra experter involverade i arbetet med att göra en bedömning av jordens ekosystem och de tjänster som de gör oss. I ma konstateras att ”På global nivå har människor förändrat jordens ekosystem mer de senaste 50 åren än under någon annan tid i historien.” Enligt ma håller ungefär 60 procent av de ekosystemtjänster som stöder livet på jorden på att förstöras eller används på ett ohållbart sätt. Det handlar t.ex. om färskvatten, fiske, naturlig reglering av luft- och vattenkvalitet, klimat och förmåga att läka sjukdomar. ma varnar för att de skadliga följderna av denna försämring kan bli betydligt värre inom de närmaste 50 åren. Vad är ett ekosystem? Ett ekosystem har inga bestämda gränser. Det är ett komplicerat system, en ekologisk enhet av människa, växter, djur, svampar och mikroorganismer i samspel med sin omgivning. En enda sjö, ett vattendrag eller en hel region kan räknas som ett ekosystem. Alla beskrivningar av ett avgränsat ekosystem görs i medvetande om att detta ekosystem i sin tur är beroende av angränsande ekosystem. Grunden för de flesta ekosystem är fotosyntesen, dvs. att med hjälp av solenergi omvandla koldioxid till syre och sockerarter. 4. Se vidare http://www.millenniumassessment.org/ 15 2.1. Fyra sorters ekosystemtjänster De marina ekosystemtjänsterna kan delas in i producerande, kulturella, stödjande och reglerande tjänster, dvs. den indelning som används i fn:s millennierapport om att värdera ekosystem (The Millennium Ecosystem Assessment). Sammanlagt identifieras 24 marina ekosystemtjänster. Dessa tjänster hänger ihop. En producerande ekosystemtjänst som fisk och en kulturell tjänst som turism värderas ofta i ekonomiska termer. Däremot värderas sällan stödjande ekosystemtjänster som produktionen av växtplankton eller reglerande tjänster som nedbrytningen av miljögifter, vilka är förutsättningar för t.ex. fiske. Producerande ekosystemtjänster: Reglerande ekosystemtjänster: F Livsmedel – fisk, skaldjur, alger, m.m. F Påverkar klimat och luftkvalitet – upptag av koldi- F Råvaror – sand, stenar, olja, alger, dricksvatten, oxid och kväve och produktion av syre. Sammantaget är världshaven en större syreproducent än regnskogarna F Sedimentbevarande – bindning av sediment genom vegetation motverkar risken för erosion F Minskad övergödning – överskott av kväve och fosfor kan omsättas av organismer, inte minst musslor industrivatten F Energi – vågenergin F Utrymme och vattenvägar – för sjöfart och vindkraftverk F Kemikalier – i medicin, bioteknik, kosmetika F Utsmyckningar – snäckor, drivved, bärnsten F Genetiska resurser – arvsanlag F Biologisk reglering – en organism reglerar överflödet Stödjande ekosystemtjänster: F Biogeokemiska kretslopp – omsättningen av närings- ämnen (kväve och fosfor), kol och syre, inklusive vattenomsättningen F Primärproduktion – produktion av växtplankton och alger utifrån solljus och näringsämnen (fotosyntesen) som är grunden för allt liv F Näringsvävens dynamik – vem äter vem? Uppbyggnaden av näringskedjan från det att växtplankton bildas till att döda djur och växter bryts ner F Biologisk mångfald – variationen av växter, djur och andra organismer på alla nivåer F Livsmiljö – alla arters olika livsmiljö som är förutsättningar för att en art ska utvecklas och fortleva, t.ex. sjögräsängar som fiskyngel kan gömma sig i F Resiliens – förmågan att klara förändringar, ekosystemens motståndskraft och möjligheter att återhämta sig 16 av en annan och upprätthåller balansen mellan olika arter. En art kan också skapa förutsättningar för en annan, t.ex. genom att beta rent på hårda bottnar och därmed skapa förutsättningar för blåstång att fästa mot stenen F Reglering av föroreningar – miljöfarliga ämnen kan brytas ner eller lagras i sediment. Genom inlagring i sediment omsätts temporärt inte miljögifter längre i ekosystemet Kulturella ekosystemtjänster: F Rekreation – turism, bad, båtsport, sportfiske och fågelskådning F Estetiska värden – skönhetsupplevelser och tystnad (så när som på havsbrus och fågelläten), klart vatten. F Vetenskap och utbildning – miljöstudier för alla åldrar, forskningsmaterial, underlag för museer och akvarier F Kulturarv – historiska vrak, fornfynd, kustsamhällen, fiskelägen och kurorter F Inspiration – inspirationskälla för konst, litteratur, musik, film och reklam F Naturarv – etisk omsorg från förfäder till kommande generationer Illustration: Annika Röhl O2 Stöd H2O N2 P Rekreation ande ler eg R Pro ducerande B io l ogisk mångfald Genetiska resurser Livsmedel Sedimentbevarande Minskad övergödning Utrymme och vattenvägar Näringsväv GAR BIOGE AKVARIUM lla Vetenskap och utbildning re Naturarv Resiliens Kultu CO2 H2O Inspiration OKEMISKA O2 CO2 KRETSLOPP Livsmiljö L U F T- O C H K L I M AT R E G L E R I N Estetiska värden jande Utsmyckningar Energi Kemikalier Kulturarv Biologisk reglering Råvaror Reglering av föroreningar PRIMÄ R P R O D UK TIO N Källa: Rapport 5873 Ekosystemtjänster är de varor, tjänster och processer som naturen erbjuder människan och som är nödvändiga för människors överlevnad, välfärd och samhällsutveckling. De olika processerna under ytan samverkar och är förutsättningar för att skapa samhällsekonomiska vinster. 17 Värden vi får från havet När vi tänker på tjänster som haven ger oss kanske vi först tänker på livsmedel som fisk och på möjligheten att kunna bada men haven ger oss så mycket mer som många av oss värderar högt utifrån både ekonomiska, kulturella och etiska värderingar. Turism, om den utövas med hänsyn till naturen kan också bidra till hållbar utveckling på lokal, regional och nationell nivå. Det bygger på att det finns rena stränder att åka till eller klart vatten att bada eller segla i. Havet har dessutom alltid varit en väg för handel och kulturutbyte. Kulturella ekosystemtjänster erbjuder rekreation och möjlighet att njuta av natursköna vyer. De bidrar till utbildning och vetenskaplig information och till vårt kulturarv. Böcker, filmer, målningar, folklore, musik, arkitektur och reklam använder gärna motiv från kust och hav. Skagenmålarna inspirerades av havet och ljuset på Danmarks norra kust. Havets miljö stimulerar också både barn och vuxna att lära sig mer om miljö i allmänhet. Alla länder runt Östersjön är engagerade i att öka människors kunskaper om det marina ekosystemet. I detta ingår skolutflykter, museer, naturrum, akvarier, forskning och seminarier. Sådana aktiviteter skapar också många arbetstillfällen. Östersjön och Västerhavet är också utgångspunkt för många forskningsinsatser. Forskarna studerar forntida kustlinjer, fossil och geokemiska förändringar i sedimentkärnor för att bättre förstå hur miljön har förändrats. Då kan de bli bättre på att förutspå förändringar i framtiden. Havets producerande ekosystemtjänster innehåller mer än fisk och skaldjur. Marknaden för hälsokost baserad på råvarorna alger och sjögräs expanderar. Alger från havet kan användas som gödningsmedel och finns ofta i livsmedels- och kosmetisk industri som förtjockningsmedel i krämer. Produkter från alger, kelp och rödalger finns i glass, schampo, målarfärg, tandkräm, yoghurt och mat för husdjur. Foto: per magnus persson/johnér bildbyrå 18 De producerande ekosystemtjänsterna som fisk, skaldjur, sand, industrivatten och bärnsten är välkända. Tekniken att omvandla havsvatten till dricksvatten är relativt ny och efterfrågan växer. Det finns ungefär 400 – 500 avsaltningsanläggningar i Stockholms skärgård. Ju renare havsvatten, desto säkrare kvalitet Foto: Nationalmuseum Vågornas sång Det är vi, vi vågorna, som vagga vindarne till vila! Gröna vaggor, vi vågor. Våta äro vi, och salta; likna eldens lågor; våta lågor äro vi. Släckande, brännande, tvättande, badande, alstrande, avlande. Vi, vi vågorna, som vagga vindarne till vila! August Strindbergs dikt ”Vågornas sång” och hans tavla ”Svartsjukans natt”. Var fjärde 1900-talstavla, av dem som visas på Nationalmuseum i Stockholm, har motiv från kust och hav. Havets ekonomiska värde som inspirationskälla kan möjligen räknas ut genom en undersökning av människors betalningsvilja. på dricksvattnet och desto lägre blir kostnaden för att underhålla utrustningen5 . Ett annat exempel är lim från musselexkrement och som kan användas inom tandvård, elektronik och byggen. I Östersjön och Skagerrack finns även många arter som används eller kan användas i läkemedels- och bioteknikindustrier. Havet förser oss med genetiskt material som kan vara viktigt att använda för att restaurera försämrade habitat eller hotade populationer. Alla dessa värden bygger på havets stödjande och reglerande ekosystemtjänster Fotosyntesen ger primärproduktion och de två ekosystemtjänster som har störst inverkan på primärproduktionens omfattning är det biogeokemiska kretsloppet (i synnerhet näringsämnenas, vattnets och kol- 5. Kaj Öhman, fastighetstekniker Probitas/Stensnäs Kurs & Konferens, oktober 2008, www.probitas.se ets kretslopp) och havets förmåga att reglera klimatet. Det biogeokemiska kretsloppet och klimatregleringen påverkar nästan alla andra ekosystemtjänster, inklusive varandra. Havens primärproduktion i form av plankton och marin växtlighet utgör grunden för de stödjande ekosystemtjänsterna mångfald, näringsväv och livsmiljö. Tillsammans ger dessa upphov till de olika varor och tjänster som är till direkt nytta för människorna. Mångfalden, näringsväven och livsmiljön bevarar även till resiliensen dvs. havets förmåga att återhämta sig efter en störning I ett väl fungerande ekosystem hanteras störningar av de reglerande tjänsterna. I det marina ekosystemet hjälper en mildring av övergödningen, biologisk reglering, bevarande av sediment och reglering av föroreningar till att bevara mångfalden, näringsväven, livsmiljön och resiliensen. De reglerande tjänsterna åtgärdar störningar som har ett naturligt eller ett allt oftare mänskligt ursprung. 19 Energi och utrymme för transport (vattenvägar) och konstruktion hör till det fåtal tjänster som inte är direkt beroende av de stödjande och reglerande ekosystemtjänsterna. De kan dock i sin tur påverka andra tjänster negativt till exempel mångfalden, näringsväven och livsmiljön. 2.2. De flesta ekosystemtjänster är hotade I ett väl fungerande marint ekosystem tas störningar om hand av de reglerande tjänsterna. För närvarande är många reglerande ekosystemtjänster överansträngda, eftersom de försöker att ta hand om andra ekosystemtjänster som är kroniskt stressade. Om klimatet förändras på det sätt som vetenskapliga klimatsimuleringar förutspår, kommer de reglerande tjänsterna att drabbas än hårdare. I Östersjön och Västerhavet är övergödning och utfiskning de främsta orsakerna till att ekosystemen förstörs. När det gäller möjligheten att använda livsmedel från Östersjön så finns det idag restriktioner för försäljningen av fisk inom eu på grund av att den innehåller dioxiner och pcb i halter som är över tillåtna gränsvärden. Ett stort problem är att vi ännu inte fullt ut förstår bakgrunden till dessa höga koncentrationer. Bland de 24 ekosystemtjänster som beskrivs är det bara tio som fungerar väl i Östersjön. Den slutsatsen går att dra även om det finns omfattande kunskapsluckor när det gäller de flesta tjänsterna. Sju är svårt hotade, bland dem fyra av de sex stödjande tjänsterna; det gäller näringsväven, den biologiska mångfalden, arternas livsmiljö och Östersjöns resiliens, dvs. förmågan att återhämta sig. De andra tre hotade tjänsterna är livsmedel, genetiska resurser och estetiska värden. Vissa tjänster är relativt opåverkade av miljöhoten, till exempel förmågan att producera växtplankton och alger (primärproduktionen) och tillgången på utrymme och farleder för sjöfarten. Andra tjänster påverkas av flera miljöhot samtidigt; till exempel biologisk mångfald livsmiljöerna, produktionen av fisk och skaldjur respektive rekreationsvärdena. De flesta ekosystemtjänster är troligen oersättliga och vinsten från en tjänst vanligtvis en förlust för någon annan. De allvarligaste störningarna, som människan orsakar de olika ekosystemtjänsterna, visas i tabell 1. Tabellen presenterar dessutom några av de näringar som är beroende av respektive tjänst. Många av dessa näringar påverkar i sin tur de tjänster som de utnyttjar. Blåmusslor filtrerar havsvatten för att få näring och kan bidra till att motverka övergödning genom att de skördas och används som mat, djurfoder och gödningsmedel. Musslor kan t.o.m. odlas för att rena avloppsvatten, men är då olämpliga som föda. 20 dokumenterad ökning av ekosystemtjänsten dokumenterad minskning av ekosystemtjänsten potentiell ökning av ekosystemtjänsten dokumenterad, men med variabel påverkan potentiell minskning av ekosystemtjänsten förväntad påverkan, men har inte beskrivits Effekter KULTURELLA TJÄNSTER PRODUCERANDE TJÄNSTER REGLERANDE TJÄNSTER STÖDJANDE TJÄNSTER Ekosystemtjänster Övergödning Farliga ämnen Fiske Överdriven exploatering Störningar & bifångst på livsmiljön Vattenbruk Sjöfart Främmande Oljearter utsläpp Byggnation & utveckling Fysiska skador Klimatförändring CO2 Näringar som påverkar/påverkas* C° S1 Biogeokemiska kretslopp S2 Primärproduktion Stödjer de flesta andra tjänster Stödjer de flesta andra tjänster S3 Näringsvävsdynamik Stödjer de flesta andra tjänster S4 Biologisk mångfald Stödjer de flesta andra tjänster S5 Livsmiljö Stödjer de flesta andra tjänster S6 Resiliens Stödjer de flesta andra tjänster R1 Klimatreglering All användning av fossila bränslen R2 Sediment bevarande Byggnation, mark, turism R3 Minskad övergödning (musslor) Turism, fiske, mark R4 Biologisk reglering (musslor) Livsmedelsindustrin, turism, mark R5 Reglering av föroreningar (musslor) Livsmedelsindustrin, turism Fiske, hälsa, vattenbruk, livsmedel P1 Livsmedel P2 Råvaror P3 Genetiska resurser Vattenbruk Kemikalier Läkemedel, sjöfart, kemi, hälsa P4 diagram: annika röhl Tabell 1. Effekten av skadlig mänsklig aktivitet på de marina ekonomitjänster som ges av Östersjön och Västerhavet. (musslor) Jordbruk, djurhållning, oljeindustri P5 Utsmyckningar Bärnsten, turism P6 Energi Vågenergi P7 Utrymme och vattenvägar Sjöfart, vindkraftverk till havs C1 Rekreation Turism, sportfiske, båtliv, dykning, hälsa C2 Estetiska värden C3 Vetenskap och utbildning C4 Kulturarv Mark, byggnation, turism, hälsa Museer, akvarier, vetenskap, utbildning C5 Inspiration Museer, festivaler, hälsa, inneb. värden Konst, reklam, film, lyrik, böcker C6 Naturarv Inneboende värden *Samtidigt som vissa näringar drar nytta av ekosystemtjänsterna bidrar de till deras undergång Tabellen visar hur de mest allvarliga störningarna av mänskligt ursprung hotar de marina ekosystemtjänsterna som ges av Östersjön och Västerhavet. Tabellen presenterar dessutom några av de näringar som är beroende av respektive tjänst. Många av dessa industrier påverkar i sin tur de tjänster som de utnyttjar 21 2.3. Vad är på väg att hända? Ekosystemtjänsterna i Östersjön och Västerhavet är starkt påverkade av oss människor. Nuvarande drivkrafter kommer troligen att ha stor betydelse även i framtiden, men till detta kommer sannolikt andra krafter, framför allt effekter av klimatförändringar. näringsämnen minskar, men synbara effekter märks sannolikt först om flera årtionden. Å andra sidan skulle ett varmare klimat mot slutet av detta århundrade kunna förvärra övergödningen på grund av ökad produktion i varmare vatten och ett förändrat nederbördsmönster. Övergödning Utfiskning och fiskodling Tillförseln av näringsämnen från industrier och avlopp kommer sannolikt att minska och hålla nere övergödningen. Det är mer osäkert hur tillförseln från mer spridda, diffusa, källor som jordbruket kommer att utvecklas. Det finns en möjlighet att tillförseln av Överexploatering av de kommersiellt mest intressanta fiskarterna utgör ett hot mot hela ekosystemet. Detta är samtidigt det område som har störst potential för snabba förbättringar. Utvecklingen av fiskodlingar i våra havsområden kan bland annat påverka övergödning och spridning av sjukdomar bland vild fisk. Det krävs ca tre kilo fångad vild fisk för att föda upp ett kilo odlad lax, som ger ca 600 gram laxfilé6 . Val av foder, skötsel och lokalisering samt utveckling av odlingsmetoder för fiskodlingar behöver bli föremål för mer forskning. (se vidare kapitel 3) Foto: kjell larsson Klimatförändringar Ungefär hälften av den koldioxid som människan har släppt ut lagras i haven. Denna marina sänka gör att halten av koldioxid i atmosfären ökar långsammare än den annars skulle ha gjort. Internationella klimatsimuleringar med sikte på slutet av 2000-talet pekar mot en ökad försurning av havsvattnet, höjd vattennivå, starkare vindar, lägre salthalt – förutom ökad övergödning . Den svenska klimat- och sårbarhetsutredningen (sou 2007:60) uppskattar att höjd vattennivå under åren Antalet alfåglar har starkt minskat. Varje år skadas i storleksordningen 10 000 alfåglar av olja på Hoburgs bank. En av Östersjöns farleder går över Hoburgs bank öster om Gotland som är skyddat som Natura 2000-område. IMO har därför rekommenderat trafiken till havs att undvika en del av detta område, vilket har medfört att trafiken över banken har minskat. 22 6Källa: Angervall T, Sonesson U, Ziegler F, Cederberg C (2008) Mat och klimat – En sammanfattning om matens klimatpåverkan i ett livscykelperspektiv. Institutet för Livsmedel och Bioteknik (SIK). 2010 – 2100 kan orsaka skador i Sverige genom ökad kusterosion för en kostnad på totalt 2–9 miljarder euro och översvämningsskador för bebyggelsen vid kusten för totalt 1–2 miljarder euro. Artsammansättningen kommer att ändras till följd av klimatförändringarna. Surare havsvatten är till exempel ett direkt hot mot korallreven i Västerhavet. För närvarande är det bara ett av sex kända svenska korallrev som innehåller levande kolonier av korall. Även lägre salthalt skulle troligen ha stor inverkan på artrikedomen i Östersjön. Södra populationen av vikarsälar är redan drabbad eftersom de är beroende av packis för att kunna föda sina kutar. Främmande arter Vi får allt fler främmande arter som förändrar balansen i Östersjön och Västerhavet. Över tre miljarder ton barlastvatten pumpas varje år ut från fartyg världen över. Barlastvatten kan innehålla främmande arter av fisk, skaldjur, maneter, alger och bakterier som kan skapa förändringar i strukturen av näringsväven. Transporterna till havs kommer att öka betydligt under nästa årtionde, med risk för ökad spridning av skadliga främmande arter. Det är därför angeläget att bestämmelserna inom barlastvattenkonventionen följs inom Östersjön och Nordsjön. Inom EU behövs också en gemensam strategi för skadliga främmande arter tas fram Den amerikanska kammaneten har till exempel orsakat skador i Svarta havet och upptäcktes 2005 även i Kattegatt och södra Östersjön. Den saknar naturliga fiender i våra vatten. Ett annat exempel är rovvattenloppan, som kan förekomma i stora mängder i Finska viken och där kan bilda områden med en geléartad massa. Sjötransporter och oljeutsläpp Det snabbt ökade antalet sjötransporter kommer att medföra ökad risk för oljeutsläpp och större oljeolyckor. Idag beräknas att det går 50 000 överfarter över Östersjön. Frakter till sjöss förväntas öka med ca fem procent per år i Östersjön och oljetransporterna beräknas komma att dubbleras mellan åren 2005 och 2015. fn:s sjöfartsorganisation, imo (International Maritime Organization), klassade 2006 Östersjön som särskilt känsligt havs område, vilket bland annat medfört skärpta krav på transportleder för sjöfarten. Olyckor med stora oljeutsläpp slår direkt mot sjöfåglar och mot turistnäringen. Men även små oljespill orsakar skada och även i detta fall är sjöfågelarter särskilt utsatta. Miljöfarliga ämnen Det kommer även i framtiden att vara svårt att hindra spridning av miljöfarliga ämnen. Nya ämnen sprids dessutom i en sådan takt att vi inte hinner med att överblicka dess effekter, till exempel läkemedelsrester. Medvetenheten om riskerna har ökat. En stark drivkraft i denna process är medvetenheten hos konsumenterna som ställer krav på alternativ hos producenterna. (Se vidare 3.5). 23 Foto: © Centrum för Förnybar Elenergiomvandling (CFE) Havets vågor innehåller stora energimängder. Med rätt tekniska lösningar kan vågkraft i framtiden komma att bli en stor förnybar energikälla. Konkurrens om utrymme Det finns ett starkt exploateringstryck mot kustområdena, för såväl bostäder, rekreation som industriproduktion. Hur konkurrensen om utrymme prioriteras kommer att ha betydelse för möjligheten att bevara biologisk mångfald och för att skydda kulturarvet. Energiutvinningen från havsområdena ökar snabbt, främst genom utvinningen av vindenergi. Danmark har sex vindkraftparker ute till havs. Både i Östersjön och i Nordsjön byggs nya vindkraftparker. Det har bedömts vara möjligt att i framtiden utvinna 24 TWh vågkraft per år i Östersjön, vilket motsvarar elenergin från fyra svenska kärnkraftsreaktorer.7 Överansträngda ekosystemtjänster kan leda till kollaps Den samlade effekten av de många hoten och riskerna måste vägas in, eftersom de sammantaget kan leda till en snabbare kontinuerlig förändring och i många fall 7 Källa: Fortum, november 2008. 24 en försämring av ekosystemens funktion. Detta kan till slut innebära att systemet kommer till en brytpunkt där det övergår i ett nytt tillstånd utan att en enskild större störning skett. En återgång till det föregående tillståndet kanske då inte längre är möjlig. En enda större störning på ett friskt och mer motståndskraftigt ekosystem kan vara mindre skadlig, eftersom systemet i det fallet ofta har kvar förmågan till omorganisation och förnyelse. Ekosystemtjänsternas ekonomi De studier som har gjorts handlar framför allt om övergödning, fiske (både yrkesfiske och fritidsfiske), oljeutsläpp, nedskräpning, rekreationsvärden samt lokalisering av vindkraftverk. Några få studier behandlar mer än ett område. De flesta handlar om ett avgränsat geografiskt område. Det finns t.ex. ingen undersökning som omfattar alla östersjöländernas fiske eller vad turismen utmed kusterna innebär i respektive land. Detta gör det svårt att i siffror ange vinsterna med en förbättrad miljö i Östersjön. Undantaget är en omfattande studie från mitten av 1990-talet som beräknar hur befolkningen i de olika östersjöländerna värderar minskade utsläpp av näringsämnen till Östersjön (se nedan, avsnitt 3.1). Inventeringen visar att det för de flesta ekosystemtjänster i stort sett saknas ekonomiska studier om dess värde (se tabell 2). De framtida forskningsbehov som prioriteras av ekonomerna är framför allt områden där det redan finns mycket forskning. Två helt olika förklaringar till detta resultat skulle kunna dras. (1) Att dessa områden är de viktigaste. (2) Att det för de icke prioriterade områdena saknas naturvetenskaplig kunskap som underlag för att göra en ekonomisk värdering. Det finns många studier om kostnader för att åtgärda olika miljöproblem. Om vi koncentrerar oss på studier där kostnader för olika åtgärder jämförs med deras effekter på miljön blir dock urvalet mer begränsat. Det område som är mest analyserat är kostnaderna för att minska närsaltsutsläppen. Systematiska undersökningar av kostnaden för att få ner nivåerna av miljöfarliga ämnen i Östersjön eller Västerhavet finns inte tillgängliga. Även om man för vissa ämnen räknat på åtgärdskostnader vet man inte vad åtgärden får för effekt på havets ekosystemtjänster. Inga sådana studier har heller gjorts om åtgärder för att förhindra att främmande arter tillåts etablera sig. 3.1. Övergödning Övergödningen av Östersjön och tillförseln av näringsämnena kväve och fosfor är inte bara ett av de största hoten mot ekosystemtjänsterna, däribland livsmiljö, livsmedel och turism, det är också det kunskapsområde Foto: brand x/Johnér bildbyrå Att värdera havets ekosystemtjänster ekonomiskt är ett ganska nytt forskningsområde. Omkring 40 studier kring Östersjöns ekonomiska värden har identifierats vid en inventering som samtliga östersjöländer har medverkat till. Alla deltagare har också gjort en bedömning av vilka områden som har störst forskningsbehov. Resultaten redovisas i underlagsrapport 5874 som består av en sammanfattande del samt nio länderrapporter. 3 En utmaning vi står inför är att sköta uppfödningen av boskap så de bidrar till att hålla landskapet med dess biologiska mångfald öppet samtidigt som uppfödningen inte förvärrar utsläppen av kväve och fosfor. 25 Tabell 2. Beskrivning av vad som har gjorts avseende ekonomiska värderingar av ekosystemtjänster och inom vilka områden som vidare studier föreslås enligt de olika landrapporterna. (Källa: Underlagsrapport 5874) =Rapporterna från de olika länderna nämner inte specifikt den här tjänsten som en viktig prioritering för framtida studier ★ =Viktigt område för framtida studier enligt rapport 5874 ★ ★ = Mycket viktigt område för framtida studier enligt rapport 5874 ★ ★ ★ =Har högst prioritet för framtida studier enligt rapport 5874 26 Tabell 3. Möjliga åtgärder för att minska antingen kväve- eller fosforutsläppen och några åtgärder som kan reducera båda näringsämnena, enligt litteratur som täcker Östersjöns avrinningsområde. Åtgärderna har olika effekter på dessa näringsämnen och varierar också beroende på avrinningsområde. som det finns flest ekonomiska studier kring. När det gäller övergödning finns beräkningar som omfattar hela Östersjön och inte enbart ett visst land. För att nå målet i bsap, om en generell minskning av näringsämnen i Östersjön, behöver den årliga tillförseln från hela avrinningsområdet av fosfor minska med 15 000 ton och tillförseln av kväve med 130 000 ton. Kostnader för åtgärder att minska kväve- och fosforutsläppen Lägsta tänkbara kostnad för detta har beräknats utifrån befintliga data och modeller, som dock bygger på avsevärda förenklingar. Möjliga åtgärder har delats in i 14 olika sorters åtgärder för att minska tillförseln av kväve och fosfor. Flera av åtgärderna påverkar båda näringsämnena, men i olika grad. Åtgärderna påverkar också varandra. En kraftig satsning på åtgärder vid källan, minskar den mängd näringsämnen som når marken och ökar därmed kostnaden räknat per kilo näringsämnen för de åtgärder som minskar läckaget. Generellt kan man säga att åtgärder som förändrar markanvändningen ger de högsta nettovinsterna när det gäller att begränsa kvävetillförseln, t.ex. att återställa våtmarker, minska användningen av gödselmedel och förbättra avloppsreningen. Men nettovinsten varierar beroende på utgångspunkt. Att minska användningen av handelsgödsel är en billig åtgärd om man tidigare har gödslat mer än nödvändigt. Har man däremot gödslat optimalt tidigare så blir det en dyr åtgärd (eftersom skörden minskar). För fosfor är det billigast att minska utsläppen vid källan, t.ex. genom att ta bort fosforbaserade tvättmedel och öka reningsgraden av fosfor i reningsverkan. I bsap ingår ett utsläppsmål för varje helcom-land. Modellberäkningar tyder på att minimikostnaden för en kostnadseffektiv kombination av åtgärder för att 27 Tabell 4. Modellberäkningar av kostnaderna för att nå BSAP:s mål för minskad tillförsel av näringsämnen från respektive land och nyttan av att begränsa övergödningen. Resultatet pekar på stora skillnader mellan länderna och behovet av att analysera gemensamma finansieringsinstrument. Miljoner euro per år. Källa: Rapport 5877. nå målen för respektive land blir ungefär 2,6 miljarder euro per år totalt för hela Östersjöområdet. (se tabell 4). Variationen mellan länderna är stora. Studier om kostnader för att minska närsaltutsläppen kommer fram till att Polen, Lettland och Litauen har svaga ekonomiska motiv för att medverka till kostnadseffektiva, gemensamma lösningar. Sverige och Finland skulle vara de som vinner mest på internationellt samarbete mot övergödningen. Modellberäkningarna pekar mot behovet av gemensamma policyinstrument för att öka kostnadseffektiviteten och skapa mer lika förutsättningar i de olika östersjöländerna. Bland annat diskuteras gemensamma fonder för att finansiera åtgärderna och en internationell handel med utsläppsrätter för näringsämnen. Förutsättningarna för en sådan marknad behandlas bl.a. i Nefcos utredning om utsläppshandel för Östersjön och Naturvårdsverkets ”Förslag till avgiftssystem för kväve och fosfor”, (NV rapport 5913). 28 Nyttan med en minskad övergödning Effekterna av att verkligen minska tillförseln av näringsämnen i Östersjön skulle troligen få uppenbara positiva effekter först efter årtionden. Lokalt skulle dock positiva effekter kunna uppstå betydligt snabbare. Nyttan av ett friskare hav har beräknats utifrån olika värderingsmetoder, t.ex. människors vilja att betala för att få en bättre miljö. Det finns flera värderingsstudier gjorda i östersjöländerna. Till exempel tyder en studie på att värdet av bättre förutsättningar för rekreation i Stockholms skärgård, i form av ökat siktdjup, överstiger kostnaden för att åstadkomma siktdjupsförbättringen. En annan studie tyder på att åtgärder för att förbättra finländska kustvatten i Finska viken är samhällsekonomiskt lönsamma. Den enda värderingsstudie som omfattar hela Östersjöregionen gäller övergödningen av Östersjön. I mitten av 1990-talet gjordes en enkätstudie i Polen och Sverige i vilken allmänhetens betalningsvilja för att slippa övergödningseffekter undersöktes. De svarande fick beskrivningar av övergödning, syrebrist, förändringar i djur- och växtliv, algblomning och potentiella hälsorisker. Slutsatser kunde sedan dras om vad befolkningen i Polen respektive Sverige var beredd att betala för att minska övergödningen till en nivå som Östersjön klarar av. De polska resultaten har bearbetats för att även beräkna betalningsviljan i Estland, Lettland, Litauen och Ryssland. De svenska resultaten överfördes till de etablerade marknadsekonomierna Danmark, Finland och Tyskland. De första resultaten återgav situationen i mitten av 1990-talet. Dessa har sedan räknats om till 2005 års situation men angivna i 2007 års priser utifrån den snabba ekonomiska utvecklingen i flera av länderna och information om hur utvecklingen i allmänhet har påverkat människors betalningsvilja. Skillnaden mellan länderna är stor. Den genomsnittliga betalningsviljan för en polack beräknas till ungefär 2 euro per månad och för en svensk till omkring 13 euro per månad. Den sammanlagda betalningsviljan, nyttan, uppgår till cirka 4,8 miljarder euro per år, vilket är nästan dubbelt så mycket som den sammanlagda minimikostnaden för att uppnå BSAP:s mål för minskad tillförsel av näringsämnen. (Se tabell 4.) 3.2. Fiske Livsmedel är en ekosystemtjänst som har en hög grad av täckning i ekonomisk forskning. Se tabell 3. Ser man till volymen är det största fisket i Östersjön skarpsill och strömming. Den ekonomiskt viktigaste arten är torsk. En svensk beräkning av kommersiella landningar av torsk från Östersjön visar att lägre torskkvoter snabbt skulle kunna ge resultat. Under åren 1983– 2005 tog man varje år upp ca 60 procent av torskbeståndet. Om i stället bara 30 procent av Östersjöns torskbestånd hade tagits upp varje år mellan 1983 och 2005, hade de genomsnittliga landningarna kunnat vara dubbelt så stora från och med 1985. Endast under de två första åren skulle fångsterna ha varit lägre. Se diagram sid 30. En del åtgärder har vidtagits för att skydda torsken. Till exempel är torskfiske förbjudet sedan 2006 i ett speciellt område utanför Gotska Sandön, norr om Gotland. Förbudet ska utvärderas 2010. Då kommer ytterligare sex förbudszoner att ha inrättats i Östersjön och Skagerrack. Tre av dem är avsedda att skydda torskbestånden. Det råder ingen tvekan om att det är samhällsekonomiskt lönsamt att genomföra ytterligare en rad åtgärder för att fiskbestånden ska återhämta sig. Som framgår av exemplet ovan så beror utfiskningen på kortsiktig förvaltning av fiskeresurserna. eu:s fiskekvoter har under lång tid varit för höga. Det finns för många och för stora fiskefartyg och sättet att beräkna fiskekvoter har lett till att stora mängder fisk räknas som bifångster och dör innan den kastas tillbaka. Till detta kommer dålig kontroll och svaga sanktioner, vilket har lett till ett omfattande svartfiske. Detta har letttill att många fiskbestånd idag fiskas under biologiskt säkra gränser, vilket innebär stora samhällsekonomiska kostnader. Det svenska Fiskeriverket har bedömt att det skulle vara samhällsekonomiskt lönsamt att: F minska fiskeflottans kapacitet. Finföra alternativa förvaltningsformer, t.ex. handel med individuella fiskekvoter eller reglering av fiskeansträngning (så kallade kW-dagssystem). Huruvida en förvaltningsform bidrar till ett samhällsekono29 Ton, 1000-tal 500 400 Färre fisk då – mer fisk idag? Rekordår 1983–1984 Uttag 30% 300 Möjlig fångst Uttag 60% 200 ICES* 100 Faktisk fångst 1966–2007 Blått visar den faktiska fångsten av torsk under åren 1966 – 2007 vid ett uttag på 60 procent av beståndet. Efter rekordåren 1983 och 1984 sjunker uttaget dramatiskt.Torskbeståndet har minskat drastiskt och återhämtar sig inte.Trots detta fortsätter ett uttag på 60 procent vilket de senast femton året inneburit att beståndet legat under ”danger level” (röd linje). Grönt visar situationen om man istället 1983 börjat fånga 30 procent av torskbeståndet. Då hade torskfångsterna idag kunnat vara dubbelt så stora. Två år hade vinsten varit mindre än de faktiska, men övriga år hade fångsterna kunnat inbringa ytterligare 100 – 200 miljoner euro årligen. (Källa: Havsutsikt 2/2008 Bengt Sjöstrand Fiskeriverket) diagram: annika röhl 83 84 1970 1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 * Källa: ICES Committee on Fishery Management, Environment, and Ecosystems. Book VII). * Källa: ICES (2007) Advisory Committee on (2007) FisheryAdvisory Management, Environment, and Ecosystems. Book VII). miskt lönsamt nyttjande av fisken beror dock på hur systemen utformas. Att man inför överförbara individuella fiskekvoter eller kW-dagar är inte i sig någon garanti för att man får ett samhällsekonomiskt lönsamt fiske. F införa samförvaltning där det är ändamålsenligt, t.ex. genom att myndigheter, fiskets organisationer, forskare och miljöorganisationer gemensamt ställer sig bakom beslutsunderlaget. F indela svenska vatten i zoner och ange fiskeperioder, fångstmetoder, etc. för varje zon. F reformera fiskelagstiftningen ytterligare. En utredning om detta pågår i Sverige. Bland de förslag som diskuteras är att fiskelicenser inte enbart ska kunna begränsas till en viss art utan även att införa avgifter för olika typer av fiske. F utveckla och införa mer selektiva fiskemetoder och redskap. 30 F förbättra kontrollen genom effektiva rutiner och tek- nisk fiskeövervakning F öka kunskapen om fiske och ekosystembaserad för- valtning. F aktivt påverka EU-samarbetet för att få ökad accep- tans för ett hållbart nyttjande av fiskeresursen. Åtgärderna måste i de flesta fall genomföras på eunivå för att nå avsedd effekt. Enligt Millennium Ecosystem Assessment är överfisket ett av våra mest akuta miljöproblem globalt. Uppväxtområden för ett flertal fiskearter behöver också skyddas, t.ex. sjögräsängar på havsbotten. Över 60 procent av sjögräsängarna utmed den svenska Västkusten har förstörts på grund av övergödning och fysisk påverkan som t.ex. väg- och hamnbyggen. Främmande algarter, som inte ger samma skydd för fiskar, kan etablera sig vilket försvårar återetablering Foto: björn edlund/pix gallery Olika studier av både yrkesfisket och sportfisket visar att det samhällsekonomiska värdet är högt. Helt klart är att det är samhällsekonomiskt lönsamt att genomföra åtgärder för att fiskebestånden ska återhämta sig. av sjögräs. Att på konstgjord väg återskapa sjögräsängarna beräknas kosta 50 000 euro per hektar. Svenskt yrkesfiske – och sportfiske Inkomsterna från det svenska kommersiella fisket har minskat, liksom lönsamheten. Från 2002 till 2005 minskade landningsvärdet från 125 miljoner euro till nära 90 miljoner euro, vilket är minskning med ungefär 30 procent. År 2006 ökade landningsvärdet igen till cirka 110 miljoner euro. Förädlingsvärdet (det som är kvar när bland annat kostnader för fartyg och utrustning har dragits av) var nästan 50 miljoner euro 2006. Fiskens värde påverkas också av kvaliteten bl.a. innehållet av miljögifter. Detta tas upp i avsnitt 3.5. Antalet yrkesfiskare har minskat från omkring 20 000 år 1950 till ca 1 800 2008. Fiskets infrastruktur har i stort sett försvunnit på den svenska ostkusten. Orsakerna är minskad tillgång på torsk och ål samt andra hinder såsom byråkratin för småskaligt fiske och skador som orsakats av säl och skarv. Yrkesfiskarnas vinst är cirka 0,1 euro per kilo fångad fisk. Detta kan jämföras med sportfisket, där nettovärdet av varje kilo fångad fisk beräknas till cirka 4 euro, beräknat utifrån betalningsviljan. Samtidigt visar en undersökning från 2007 att yrkesfisket har ett stort kulturvärde, som svenskar är beredda att betala närmare 200 miljoner euro om året för. Samma studie visar också att betalningsviljan i Sverige för att öka torskbeståndet med 70 procent är strax under 250 miljoner euro per år. I Sverige arbetar ungefär 4 000 människor inom fiskesektorn, som svarar för mindre än 0,1 procent av bnp. 31 Foto: skärgårdsguiderna 3.4. Turism och rekreation I de kulturella ekosystemtjänsterna ingår världens största näring – turismen. Turistnäringen i Östersjöländerna beräknas omsätta sammanlagt cirka 90 miljarder euro per år och ger arbete åt cirka 2 miljoner människor. Det gäller alla former av turism, inte enbart med koppling till Östersjön. Andra branscher som kan värderas är t.ex. fritidsbåtsindustrin som i Sverige omsatte omkring 265 miljoner euro år 2004, inklusive varv, marinor och service. En av Sveriges drygt en miljon sportfiskare. Antalet sportfiskare i Sverige uppskattas till en miljon, inklusive alla som fiskar i insjöar och vattendrag. Den sammanlagda betalningsviljan för sportfisket utifrån frågan om hur stor betalningsvilja de hade för fisket de genomfört 2006 motsvarar ca 265 miljoner euro per år. Fisk- och musselodlingar De arter som odlas mest i Östersjöregionen är regnbåge och lax för konsumtion. Lax och öring odlas också för att släppas ut i floder och hav. Det främsta skälet till detta är att stödja och förstärka bestånd som försvagats på grund av att lekplatser gått förlorade. År 2007 odlades knappt 2 000 ton regnbåge i Sverige, nästan en tredjedel av all regnbåge som odlas för konsumtionsändamål i marin miljö. Två tredjedelar av dessa odlingar ligger i norra Östersjön. Musslor odlas för olika ändamål. Musslor från Västerhavet säljs för konsumtion. Försök pågår för att undersöka om musslorna kan användas för att ta hand om näringsämnen till exempel i anslutning till avloppsreningsverk. Danmark producerar ungefär 20 000– 30 000 ton musslor per år i Skagerrack, och Tyskland producerar 10 000 ton. 32 Andra värden, som havet som inspirationskälla för musiker, konstnärer, författare och forskare är svårare att mäta. Likaså rekreationens betydelse för hälsan och minskade sjukvårdskostnader, eller värdet av 12 000 vrak på Östersjöns botten och som intresserar många av regionens 235 000 dykare. För att få en uppfattning om turistbranschens värdering av rena stränder och bra havsvatten genomfördes våren 2008 en intervjuundersökning med sammanlagt 87 representanter för strandturism, båtliv, fritidsfiske, kryssningsföretag och fastighetsmarknad. I undersökningen ingår personer från alla östersjöländer. Enkätundersökningen baserade sig inte på ett slumpmässigt urval av representanter, men frågorna utgick från samma formulär och möjliggör vissa jämförelser och övergripande slutsatser. Frågorna rörde två huvudteman: Har affärerna påverkats av förändringar i havsmiljön som skett hittills, och är det möjligt att de blir påverkade i framtiden? En slutsats är att de intervjuade i allmänhet anser att turismen än så länge är ganska opåverkad av aktuella havsmiljöproblem, men att ökad algblomning kan leda till allvarliga problem för framför allt strandturismen och fritidsfisket i Sverige, Danmark och Finland. Foto: jourmala city council Genom att införa avloppsrening och sanera industriutsläpp kunde stranden i Jurmala, Lettland, på några år under slutet av 1990-talet byta ut skyltarna ”Förbjudet att bada” mot en ”Blå flagg”, som är en internationell kvalitetsmärkning för stränder och marinor. Idag har de flesta östersjöländer organisationer för ekoturism, dvs. en turism som inte skadar natur- och kulturvärden. Även tystnaden har börjat skyddas, exempelvis finns två områden längs Skagerrak som är skyddade från bullerföroreningar. Turismen i dessa tre länder är, tillsammans med Tysklands, mer beroende av miljöns tillstånd än turismen i Estland, Lettland, Litauen, Polen och Ryssland. I rapporterna från de olika länderna nämns framförallt tre förklaringar till varför miljöfrågorna hittills inte är en nyckelfråga för branschen: 1) Intervjupersonerna ser algblomningarna som ett ”naturligt” fenomen och inte som ett miljöproblem. 2) Efterfrågan är större än utbudet. Det är ändå fullbokat. Det är konsumenterna, inte producenterna, som drabbas av miljöproblem. 3) Östersjöns miljö är tillräckligt “OK” för att inte i någon större grad påverka hur man väljer att semestra. Det finns lokala uppskattningar av algblomningens kostnader. Turismen på Öland förlorade omkring 27 miljoner euro på grund av algblomningen 2005. Även den polska halvön Hel tappade också turister en sommar, på grund av algblomning. Uppskattningen av kostnaderna för en ökad förekomst av algblomning varierar i intervjuerna. Någon nämner förluster på miljontals euro per år. Andra uppskattar försäljningsminskningen till 10 –15 procent, beroende på algmängden. Inom fastighetsmarknaden uppger intervjupersonerna att priset på fastigheter vid vattnet sjunker om vattnet inte är klart eller luktar illa. I oron inför framtiden ingår, förutom övergödning och algblomning, rädslan för oljeutsläpp. En olycka med stora oljeutsläpp skulle vara till stor skada för turismen inom de drabbade områdena. 3.5. Miljöfarliga ämnen Miljöfarliga ämnen påverkar också flera ekosystemtjänster och även här finns mest ekonomisk forskning med koppling till tjänsten livsmedel. Fiskens värde beror inte enbart på arten och hur den fångas. Viss fet fisk från Östersjön får inte säljas inom eu på grund av 33 att den innehåller miljögifter som dioxiner och pcb i halter som är över tillåtna gränsvärden. Sverige och Finland har dispens från detta förbud, eftersom länderna ger speciella råd till konsumenterna. Ett stort problem är att vi inte har tillräckliga förklaringar till varför koncentrationerna är så höga. Tungmetaller, bromerade flamskyddsmedel, och tributyltenn (tbt, från båtbottenfärger) är andra exempel på miljögifter som lagras i fisk och skaldjur. tbt anses vara ett av de farligaste ämnen som människan släppt ut i miljön. Det finns många ämnen vars eventuella effekter på miljön ännu inte är kända och kunskapen om kombinationseffekter av olika miljögifter är än mer bristfällig. Stödjande och reglerande ekosystemtjänster kan bryta ner vissa miljöfarliga ämnen, men utsläppen är betydligt större än vad ekosystemen kan hantera. Det saknas systematiska undersökningar av kostnaderna för att få ner nivåerna av miljöfarliga ämnen i Östersjön eller Västerhavet. Dessa kompliceras av att vi inte för alla ämnen har en klar bild över källorna. Det finns dock kostnadsstudier av till exempel behandling av förorenat sediment, minskning av mängden tungmetaller och ett förbud mot tributyltenn, vilka kan fungera som utgångspunkter för framtida arbete inom det här området. Kostnadsstudier av tungmetallreduktion genomförda i andra delar av världen bortser, med några få undantag, från spridningen av föroreningar i naturen, nedbrytning, utsläpp och lagring i biomassa. Det gör att kostnaderna för åtgärder vid källan inte kan jämföras med kostnader för åtgärder i ekosystemen. För tbt finns det dock några studier, som indikerar kostnader och nytta med ett förbud, och som även tar upp tbt:s roll när det gäller risken för att främmande arter ska etablera sig. 34 BARN OCH KVINNOR SKA UNDVIKA FET ÖSTERSJÖFISK Livsmedelsverket i Sverige rekommenderar barn och vuxna att äta fisk 2–3 gånger per vecka, men barn och kvinnor i barnafödande ålder bör inte äta strömming, vildfångad lax och öring från bl.a. Östersjön oftare än 2–3 gånger per år, på grund av för höga halter av miljögifter som dioxin och PCB. Det finns även forskningsrapporter om att män som äter mycket fet östersjöfisk kan få färre antal spermier. (Pharmacogenetics and Genomics (2007) 6:391– 401). Giwercman, Aleksander et al.) Förutom att fisken förlorar i marknadsvärde, innebär själva oron för miljögifter i maten en indirekt kostnad, som drabbar speciellt föräldrar och gravida kvinnor. Det är ett exempel på en icke-kommersiell ekonomisk kostnad som beror på att utsläpp av miljöfarliga ämnen skadar ekosystemtjänsterna. Luftföroreningar från olika förbränningsprocesser och annan industriell aktivitet, men kanske även från småskalig förbränning och förorenade områden, är i dag den dominerande källan till det dioxin, PCB och hexaklorbensen (HCB) som idag hamnar i Östersjön. Halterna i strömming av PCB och HCB har sjunkit under en lång följd av år, medan halterna av dioxiner sjönk fram till mitten av 1980-talet för att sedan stanna upp på en relativt oförändrad nivå. I början av 2000-talet fick mer än tio procent av befolkningen dagligen i sig så mycket dioxiner och dioxin-liknande PCB-er att det överskred det tolerabla dagliga intaget – trots att halterna i maten minskat sedan 1970-talet. Källa: “Sources, transport, reservoirs and fate of dioxins, PCBs and HCB in the Baltic Sea”, Naturvårdsverket Report 5912) 3.6. Främmande arter För ekosystemtjänsten biologisk mångfald finns viss täckning i ekonomisk forskning. Ett hot mot tjänsten är introduktionen av främmande arter, vilken kan medföra stora störningar i balansen mellan olika arter. I havsmiljön är det särskilt svårt att bekämpa skadliga främmande arter. Att arbeta förebyggande för att hin- dra introduktioner är därför av särskild stor betydelse. fn:s internationella sjöfartsorganisation (the International Maritime Organization, imo) har därför antagit en internationell konvention om kontroll och hantering av fartygs barlastvatten och sediment (the International Convention for the Control and Management of Ship’ Ballast Water and Sediment) den 13 februari 2004. Konventionen innehåller övergångsbestämmelser men från och med 2016 ska alla fartyg ha ombordbehandlingssystem för barlastvatten och det kommer inte längre vara tillåtet att skifta barlastvatten till havs. Det finns mycket få konsekvensanalyser genomförda med koppling till skadliga främmande arter. Inga beräkningar har gjorts av ekonomiska skador i Östersjön. Svårigheten i att beräkna effekter försvårar generellt analysen av kostnadseffektivitet med avseende på målet att stärka och skydda havsmiljöns biologiska mångfald. Foto: NN SVARTMUNNAD SMÖRBULT Det är troligt att den Svartmunnade smörbulten ((Neogobius melanostomus) kommit till Östersjön som fripassagerare i barlastvatten. Den sprider sig och risken finns att den konkurrerar ut inhemska arter och därmed utarmar den biologiska mångfalden. Det finns ekonomiska fördelar med att arbeta förebyggande när det gäller invasiva främmande arter. Att jobba med förebyggande åtgärder för en art som inom en snar framtid befaras kunna komma in i landet kostar mellan 0,1– 0,2 miljoner euro per art och år. Att vänta till arten redan etablerat sig betyder en mycket högre kostnad. Kontroll och utrotningsinsatser kan kosta mellan 1,5 –7 miljoner euro per art och år. Ett exempel på en främmande art är den amerikanska kammaneten, som återfunnits i södra Östersjön och Kattegatt. Denna art skulle kunna konkurrera ut den inhemska öronmaneten och utgöra ett hot mot utvecklingen av kommersiellt viktiga arter som sill, skarpsill och torsk. Troligen konkurrerar kammaneten med bl.a. torsk, sill och skarpsill om zooplankton som föda. När ansjovisbestånden kollapsade i Svarta havet under 1990-talet, på grund av kammaneten, beräknades den ekonomiska förlusten till cirka 240 miljoner euro. 8 Källa NV rapport 5910 8Källa: Nationell strategi och handlingsplan för främmande arter och genotyper, Naturvårdsverkets rapport 5910. 35 3.7. Oljeutsläpp och nedskräpning oljespill orsakar skador och stora kostnader. Sjöfågel är särskilt utsatta och Östersjön är ett viktigt övervintringsområde för många havslevande fåglar. Åtgärder för att minska risken för kollisioner och grundstötningar är bland annat genom förbättrade ledsystem, användning av moderna navigationsinstrument samt utökad användning av lots. Flygövervakningen till havs har också visat sig väsentligt bidra till att minska antalet illegala utsläpp av olja. Foto: kustbevakningen En stor del av oljan bryts ner i havet, det är en del av ekosystemtjänsterna. De kalla vatten och det instängda läget gör dock Östersjön särskilt sårbart för oljeförorening. Låg temperatur ökar oljans viskositet och förhindrar uppblandning med vatten. Den mikrobiologiska nedbrytningen av oljan sker långsammare än i varmare vatten och den naturliga nedbrytningen av olja kan ta år istället för månader. Efter ett stort oljeutsläpp dör stora mängder sjöfågel, fisket skadas och värdet för rekreation och turism försvinner. Även små För den svenska Kustbevakningen är operation Fu Shan Hai en av de största insatserna hittills i myndighetens historia. Operationen kostade Kustbevakningen runt 1 miljon euro och de drabbade kommunerna i Skåne knappt 1,5 miljoner euro. Den totala kostnaden, dvs. förlust av fartyg och last, räddningsarbetet, reparation av Gdynia och oljesanering, uppgick till över 100 miljoner euro. 36 De svåraste oljeolyckorna i Östersjön har varit oljetankern Tsesis grundstötning i Stockholms skärgård 1977, då ca 1 000 ton olja läckte ut, Baltic Carrier som 2001 läckte ut 2 700 ton olja i danska Grönsund och Fu Shan Hai som sjönk utanför Bornholm 2003 och släppte ut ungefär 1 200 ton olja. SKYDDADE HAVSOMRÅDEN Karta över havsområden som är skyddade mot exploatering. Havets ekosystemtjänster kan bara skyddas genom att vi ändrar vårt sätt att hantera dessa tjänster, t.ex. anpassar fisket, stoppar utsläpp av olja och miljöfarliga ämnen, m.m. Vissa uppväxtområden för fisk och andra viktiga livsmiljöer kan delvis skyddas genom att införa naturreservat, nationalparker eller andra områdesskydd. (Karta: HELCOM) När ett oljeutsläpp har inträffat fullföljs nästan aldrig saneringen till hundra procent. Vid en beräkning av kostnaderna inkluderas vanligtvis inte de skador som drabbar miljön, t.ex. förlusten och skador av fåglar och däggdjur. En uppskattning av kostnaderna för saneringen efter oljetankern Prestige, som sjönk utanför Spanien 2002, summeras till 770 miljoner euro. Under några år läckte sammanlagt 59 000 ton olja ut. I kostnadsberäkningarna ingick sanering, återhämtning, ekonomisk skada för turism, fiske och fiskodling. I en scenariostudie av ett omfattande oljeutsläpp som drabbar delar av Stockholms skärgård uppskattas kostnaderna till över 90 miljoner euro 2007. Scenariot byggde på en tänkt situation med ett oljeutsläpp på 30 000 ton ostnordost om Gotska Sandön, där huvuddelen av tankertrafiken till och från Finska viken passerar. Oljan skulle sedan driva mot den svenska kusten. Saneringsarbetet under två år svarar för merparten av kostnaden, minskade turistinkomster för drygt en tredjedel av kostnaden under det att förlorade intäkter från fiske, sportfiske och fiskodlingar bara skulle svara för 1 miljon euro.9 Även nedskräpning påverkar bland annat ekosystemtjänsterna rekreation, livsmedel och livsmiljö. Problemet med nedskräpning är enligt helcom mindre i Östersjön än i många andra havsområden. På den svenska Västkusten är problemen större. Kostnaderna för att städa Bohusläns stränder uppskattas till 1–1,5 miljoner euro per år. Polen har rapporterat att kostnaderna för att ta bort skräp från stränderna i fem kommuner och två hamnar uppgick till cirka 570 000 euro år 2006.10 9 Källa: BalticMaster, april 2007. 10Källa: HELCOM, http://www.helcom.fi/publications/other_publications/en_GB/ 37 Behov av fortsatt forskning Uppdraget ”Samhällsekonomisk havsinformation” inspirerades av Sternrapporten – en analys av klimatförändringens ekonomi. Sternrapporten publicerades 2007 och beräknar den globala kostnaden för åtgärder för att mildra klimatförändringen och vad det kostar att inte agera. Än så länge saknas tillräckligt med kunskap för att göra en lika omfattande analys av Östersjön och Västerhavet som Sternrapporten. I uppdragets underlagsrapporter, och en finländsk förstudie på samma tema som detta uppdrag, finns förslag till forskningsinsatser inom naturvetenskap, ekonomi och statsvetenskap. Dessa förslag listas nedan. F Det behövs mer kunskap om hur ekosystemtjänster samspelar och hur olika åtgärder påverkar tjänsterna. Genom att rikta forskningen mot de mindre förstådda grundläggande tjänsterna, som näringsväv, livsmiljö, biologisk mångfald och resiliens, kan man samtidigt få värdefull information om andra tjänster. 4 F Det behövs en ny storskalig studie för att värdera betalningsviljan när det gäller nyttan av att minska tillförseln av näringsämnen till Östersjön, eftersom det har varit en snabb ekonomisk utveckling i Östersjöregionen det senaste årtiondet. Storleken på nyttan ändras också över tid och beroende på information. Dessutom har värderingsmetoderna utvecklats betydligt, vilket gör det möjligt att ta fram mer korrekta ekonomiska uppskattningar av olika sorts värden. En monetär värdering av ekosystemtjänster bör genomföras sammanhängande och omfatta samtliga östersjöstater. F För att kunna fastställa ett optimalt mål av en mins- kad tillförsel av näringsämnen behövs en värdering av marginalnyttorna av minskade övergödningseffekter. F En studie av hur ett program för att förbättra torsk- beståndet skulle påverka fiskeindustrin. Påverkan på fisket skulle även kunna jämföras med möjliga kulturella vinster som att bevara traditionella fiskelägen. Det skulle även behövas mer forskning om det ekonomiska värdet av sportfiske i Östersjön. F Det är viktigt att belysa eventuella målkonflikter t.ex. om åtgärder för att stödja havets ekosystemtjänster leder till att ekosystemtjänster på land minskar, t.ex. att kunna begränsa tillförseln av näringsämnen till havet och samtidigt ha ett effektivt jordbruk på land. F Det behövs modeller och data även för andra bsap- mål än övergödning, för att kunna analysera kostnadernaochnyttanförattuppnådessamål.Tillexempel saknas till stor del ekonomisk forskning om miljögifter och om främmande arter. F Ekonomiska studier bör relateras till åtgärder kopp- lade till specifika ekologiska variabler som kan definieras och mätas. F Även kostnaden av att inte genomföra några åtgärder F Klimatförändringarnas påverkan på Östersjön är en F Det behövs en analys av osäkerhetsfaktorer i modeller viktig faktor att analysera. Hur påverkas t.ex. salthalten, temperaturen och havsnivån? för att studera kostnadseffektivitet, för att utvärdera resultatens tillförlitlighet. 38 i vissa avrinningsområden bör beräknas. Foto: johan resele/global reporting Trots kunskapsluckor vet vi tillräckligt om värdet av havets ekosystemtjänster för att agera nu. Inte minst av hänsyn till framtida generationer. F Kunskaperna om risker och hot med sjötransporter F En teoretisk och empirisk analys av villkoren för inter- behöver öka (oljeutsläpp, främmande arter, miljögifter m.m.). Dels behövs kunskap om de ekonomiska följderna av oljeutsläppens inverkan på ekosystemen, dels behövs en värdering av åtgärder för att minska risken för oljeutsläpp. nationella överenskommelser efterlyses, inklusive hur länderna genomför överenskommelserna på nationell nivå. Ett lands nettovinst av en viss åtgärd kan ha stor betydelse, men även andra kriterier som rättvisa kan vara viktiga för att internationella överenskommelser ska bli lyckade. F Det behövs samhällsekonomiska analyser som tar hänsyn till framtida generationer och som belyser nödvändigheten av att agera i tid, t.ex. med sjunkande diskonteringsränta över tid. FFörutsättningarna för olika styrmedel och andra policyinstrument behöver studeras, inklusive bilateralt stöd mellan länder, som kan skapa en mer jämlik situation. Det gäller bland annat förutsättningarna för en internationell marknad för utsläppsrätter för näringsämnen. Internationella och nationella policies behöver vara samordnade för att undvika åtgärder som motverkar varandra. 39 Bilaga 1. Lista över Underlagsrapporter från delprojekten inom Naturvårdsverkets uppdrag ”Samhällsekonomisk havsinformation”. Report 5873 . Ecosystem services provided by the Baltic Sea and Skagerrak. Kajsa Garpe, fil dr. isbn 978-91-620-5873-9 Report 5874 . The economic value of ecosystem services provided by the Baltic Sea and Skagerrak – Existing information and gaps of knowledge. Linus Hasselström, fil. mag. och Tore Söderqvist, docent i nationalekonomi, EnvecoMiljöekonomi AB., Stockholm. isbn 978-91-620-5874-6 Report 5875 . Trends and scenarios exemplifying the future of the Baltic Sea and Skagerrak – Ecological impacts of not taking action. Martina Kadin, fil. mag. Baltic Nest Institute/Stockholm Resilience Center. isbn 978-91-620-5875-3 Report 5876 . The costs of environmental improvements in the Baltic Sea and Skagerrak – A review of the literature. Katarina Elofsson, forskarassistent, Sveriges Lantbruksuniversitet. isbn 978-91-620-5876-0 Report 5877. Costs and benefits from nutrient reductions to the Baltic Sea. Ing-Marie Gren, professor. isbn 978-91-620-5877-7 Report 5878 . Tourism and recreation industries in the Baltic Sea area – How are they affected by the state of the marine environment? En intervjuundersökning. Linus Hasselström, fil. mag., Enveco Miljöekonomi AB., Stockholm. isbn 978-91-620-5878-4 Report 5879 . Economic information regarding fisheries. Johanna Andréasson fil. mag. och Tore Gustavsson enhetschef för utvecklingsenheten, Fiskeriverket. isbn 978-91-620-5879-1 Samtliga rapporter kan laddas ner från www.naturvardsverket.se 40 Grafisk form: Global Reporting 2009 FOTO: NÄR INGEN BILDKÄLLA ANGES: JOHAN RESELE/GLOBAL REPORTING Vad kan havet ge oss? rapport 5937 NATURVÅRDSVERKET Östersjöns och Västerhavets ekosystemtjänster isbn 978-91-620-5937-8 Issn 0282-7298 Rapporten beskriver vad vi hittills vet om de samhällsekonomiska konsekvenserna av människors påverkan på Östersjön och Västerhavet. Vad kostar det om inga ytterligare åtgärder genomförs, jämfört med om åtgärder genomförs? Frågeställningen ingick i Naturvårdsverkets regeringsuppdrag ”Samhällsekonomisk havsinformation” och syntesrapporten ”Vad kan havet ge oss” är den sammanfattande delen av rapporteringen av uppdraget. Naturvårdsverket 106 48 Stockholm. Besöksadress: Stockholm - Valhallavägen 195, Östersund - Forskarens väg 5 hus Ub, Kiruna - Kaserngatan 14. Tel: +46 8-698 10 00, fax: +46 8-20 29 25, e-post: [email protected] Internet: www.naturvardsverket.se Beställningar Ordertel: +46 8-505 933 40, orderfax: +46 8-505 933 99, e-post: [email protected] Postadress: CM-Gruppen, Box 110 93, 161 11 Bromma. Internet: www.naturvardsverket.se/bokhandeln
Similar documents
Vad är resiliens? En introduktion till forskning om social
att mänsklighetens nyttjande av biosfären (det globala ekologiska system som omfattar alla levande varelser på jorden och i atmosfären) inte är hållbart. För att kunna fortsätta leva och utvecklas...
More informationMiljömålen – årlig uppföljning av Sveriges
fastighetsägare vid omhändertagande pekas i en rapport ut som orsaker. När det gäller statligt finansierade naturvårdsåtgärder som skydd, skötsel och restaurering av värdefull natur avgör resurser ...
More information