Fördjupning Den nya staden
Transcription
Fördjupning Den nya staden
Lärarhandledning e) Den nya staden Kort sammanfattning om innehållet: Den nya staden visar hantverksföremål och bilder från Lidköpings tidiga historia till idag. Från stadens alla broar, hantverket, torg med byteshandel, De la Gardie till det stora industriella genombrottet. Kuberna berättar sedan om kända och okända människor som haft betydelse i staden. 330 Introduktion Beskrivning och fakta Den nya staden innehåller bl.a. en animation som visar gamla brofundament på Lidans botten. Porträtt av greve Magnus de la Gardie och hans fru Maria Eufrosyne, hantverk från 1600-talet, föremål från familjen Lidbeck, mer och mindre kända Lidköpingsprofiler. Tavlor med lokala gatumotiv, foto över nya torget tidigt 1900-tal och bilder, film och berättelser från den tidiga industrin i Lidköping. 1 Människor har alltid sökt sig dit där land och vatten möts. Lidan förbinder jordbrukslandskapet med Vänern och det är vid Lidan som staden Lidköping strategiskt är placerad. Kyrkan, handelsförbindelser med Lödöse/Bohuslän/Värmland under medeltiden och greve Magnus under Stormaktstiden har alla haft en stor inverkan på Lidköpings tillblivelse och utveckling. Traktorerna rullar fortfarande genom staden i skördetider och när det gödslats på åkrarna känns lukten på torget. Goda jordar gav rik landsbygd, pengar som sedermera omsattes i Lidköping och ledde till höga priser, välstånd och självgodhet. Idag äger banken sig själv och staden har gott om företag ca 4000 st. 340 Många broar över Lidan Monitor: visar en animation om hur det ser ut på Lidans botten. På väggen: Tavla föreställande träbron som gick över Lidan vid den nya stadens torg. Beskrivning och fakta Det medeltida Lidköping, köpstaden vid Lidan tillkommer i en brytningstid mellan vikingatid och tidig medeltid. Det kan vi veta genom fynd man funnit på Lidans botten t.ex. rester av en kaj och brofundament från tiden ca 1030-1300. Den äldsta bro vi funnit rester av är daterad till år 1141. Därefter har det funnits många broar över Lidan för t.ex. långväga resenärer som färdats mellan Lödöse och Skara, men också oxar, stadsbor och sedermera även tåg. 1856 byggdes järnbron som gick mellan nya stadens torg och den gamla staden, 1914 byttes den ut mot dagens betongbro. 1917 stod gångbron mellan prästgården och esplanaden färdig, den flyttades dock 1960 till att gå över Lidan vid Idrottens hus och badhuset och istället byggdes en ny körbro. 1893 fick staden en järnvägsbro och 1981 byggdes Rörstrandsbron som band samman den nya ringleden. I dagens Lidköping finns det sju broar över Lidan. Lidan är den sämsta naturliga hamnen i södra delen av Vänern. Det måste därför ha funnits något annat som var viktigare för att man skulle anlägga en hamn här. Lidan är segelbar en hel mil uppströms, här finns mycket god åkermark som gav välstånd och därmed goda förutsättningar för handel. Staden fick sina rättigheter 1446. 2 Observera och diskutera: Vilka var det som såg till att staden Lidköping blev till och varför valde man att den skulle ligga just här? Vad kan området ha haft som var så åtråvärt? 350 I grevens tid På väggen: Måleri på trä funnet bakom en tapetdörr i det De la Gardiska ”Grevhuset”. Kvinnan har röda klackar på skorna vilket indikerar att hon är en adelsdam från 1600-talet. Baksida monter: Porträtt föreställande Magnus Gabriel De la Gardie och hans fru Maria Eufrosyne av Pfalz. Målad av Hendrik Münnichhoven 1653. Beskrivning och fakta Mycket hände kring Vänern på 1600-talet. Flera nya städer anlades, bland annat Nya Lidköping. Kungamakten hade ett gott öga till området och såg stor potential. 1652 ärvde Magnus Gabriel De la Gardie Läckö slott samt rättigheten att anlägga en stad av sin far Jakob De la Gardie. 1670 valde han att anlägga Nya Lidköping alldeles invid det gamla Lidköping. Men bara efter elva år, nämligen 1681 under Karl den XI:s reduktion förlorade han allt. Då drog kronan in alla adelns gods. Vid den tiden levde ca 300 personer i Gamla och Nya Lidköping. Observera och diskutera: Varför valde Magnus Gabriel De la Gardie att placera den nya staden invid det redan befintliga Lidköping? Varför lät kungamakten anlägga flera städer runt Vänern på 1600-talet? (Filipstad, Vänersborg, Mariestad, Kristinehamn, Åmål.) Och vad kan anläggandet av Göteborg 1621 inneburit för Sverige och Vänerområdet? Vilka ambitioner hade De la G. med sin stad? 360 Den byggda miljön Tavlor med gatumotiv: 1. Mellbygatan sedd mot norr. På höger sida syns Nya konditoriet och närmast till höger ligger idag polisstationen. 2. Mellbygatan sedd mot söder på 1890-talet. På höger sida syns 3 Nyléns läderhandel samt den nybyggda flickskolan. 3. Nya stadens torg med rådhuset innan den målades röd. Väggens motsida: Tavla föreställande gamla stadens torg, Lidan och gjutjärnsbron sedda från västra hamnen. Beskrivning och fakta I medeltidsstaden på östra stranden av Lidan var husen knuttimrade och gatorna styrkta med trä. Med tiden växte staden och blev känt som ett handelscentrum. I de fåtal hus som hade två våningar var bottenvåningen ofta verkstad med bondlucka mot gatan. Greve Magnus De la Gardie anlade Nya staden 1670. Det blev en symmetrisk stad med rutnätskvarter. Runt torgen i gamla och nya staden hade storköpmännen sina gårdar. Den pampiga bebyggelsen avtog dock i takt med avståndet från torget. 1890 hade Lidköping endast omkring 5400 innevånare och inte så mycket bebyggelse. På de yttre områdena, som nu är fullt bebyggda, fanns det ett fåtal hus och jorden ägdes i stort sett av enskilda, som där bedrev sina små jordbruk. Gator och gångbanor var oftast belagda av kullersten men på de förnämsta platserna var beläggningen på gångbanorna kalkstenshallar av samma slag, som fortfarande finns kvar på en del ställen. Indraget vatten och avlopp fanns inte, varken i husen eller på någon annan plats. När hushållen ville ha vatten fick de gå till Särnmarkska pumpen vid körbron som idag heter Torgbron. Elektriciteten var inte etablerad så det ljus som fanns var från fotogenlampor eller stearinljus. Några arkitekter som har haft stor bettydelse för Lidköping och dess byggnationer är Helgo Zettervall och Emil Hagberg. Helgo Zettervall föddes 1831 i Lidköping och blev en betydelsefull person inte bara för Lidköping utan i hela Sverige. När han dog 1907, hade han hunnit vara stor arkitekt, professor vid konstakademien i Stockholm och chef för Överintendentsämbetet. Zettervall utförde till stor del ombyggnader, bl.a. av Lunds och Uppsala domkyrkor (1860-1902 respektive 188693). Han anses idag vara den främste arkitekten inom restaurering av gamla byggnader och kyrkor som genomfördes under 1860–1890talet. Efter hand växte dock en stark kritik mot dessa restaureringsprinciper Zettervall hade. Han försökte alltid att återskapa byggnaderna enligt idealen i den stil de ursprungligen varit byggda i. Förändringar och tillbyggnader som gjorts under århundradenas lopp i sin egen tids stil rensades bort och ersattes med nyritade ombyggningar. Zettervall avsåg inte att återställa byggnaderna så som de en gång sett ut, utan utforma dem så som han ansåg att de borde ha sett ut. Likväl kan han fortfarande kritiseras inte bara för kulturvandalism, utan också en både romantiserande 4 och utslätat schablonmässig uppfattning om hur det "borde" ha sett ut. Emil Hagberg anses vara den som har ritat de intressantaste byggnaderna i staden. 1906 utsågs han till Lidköpings förste stadsarkitekt med en lön på 83 kr i månaden. l hörnet av Södra Kyrkogatan och Hamngatan föddes Emil 1862 och efter skolgång i Lidköping och Skara flyttade han till Stockholm och Berlin för arkitektstudier. Han blev snabbt eftertraktad och gjorde många uppdrag i Tyskland, dock är det mesta bortbombat i kriget. Hagberg flyttade så småningom hem till Lidköping igen och fick en hel del uppdrag samt ett gott rykte som arkitekt och byggledare. Hans hus ansågs välkonstruerade, rejäla och praktiska. Yttre påkostad elegans och hög konstnärlighet inomhus ansågs dock göra hans byggnationer onödigt dyra. Emil Hagdahl ritade ett trettiotal hus i Lidköping, varav ca tjugo står kvar idag. På hans kvarvarande hus kan ofta byggnadsåret läsas, det står väl synligt på fasaden, omgivet av stiliserade bladslingor. Bara två offentliga byggnader ritades och uppfördes av honom, det var Östra Folkskolan (Wennerbergsskolan) och Flickskolan (tillbyggnaden mot Esplanaden). Hagbergs förslag till nytt Stadshotell och nya lasarettsbyggnader förkastades. De ansågs för storslagna och alltför dyra. De hus som Emil Hagberg ritade står i dag som minnesmärken över en arkitekt som ansträngde sig att rita vackra hus och som också verkligen lyckades med det. Han hade en unik stilkänsla och lyckas framgångsrikt att i sina jugendhus blanda in såväl en nypa klassicism som ett stänk nationalromantik. Tack vare Lidköpingsbornas strävan att behålla trästadskaraktären är De la Gardiestaden idag riksintresse för kulturmiljövård. Observera och diskutera: Titta på tavlorna med stadsmotiv, känner ni igen vart de är ifrån? Hur har staden förändrats? Var i staden kan man ännu se autentiska byggnader/byggnadsdetaljer? Varför finns så få äldre byggnader bevarade i Lidköping? Tips: Besök gärna Vänermuseets arkiv. Där kan du och din klass titta på gamla ritningar. Besök även Vänermuseets 20-tals lägenhet i Ajaxkvarteret. 5 370 Eld och brand Tittskåp: Hink i läder använd av brandkåren. Brandpiska. Brandspruta, våra dagars brandsläckare. Ovan: Öskar från brandkåren. Beskrivning och fakta 1849 natten mellan den 22-23 maj blev ett hårt slag för Lidköpingsborna. Den stora stadsbranden utplånar då den Gamla staden. De ända byggnaderna som klarade sig var de som ligger vid Limtorget. De flesta hus var byggda i trä och taken var många gånger täckta av torv ända in på 1800-talet! Den äldsta stadsbranden som omnämns i Lidköping var 1553. Då skattebefriade Gustav Vasa staden så att Lidköpingsborna kunde ha råd att bygga upp sin stad igen. Nicolai kyrka fick sitt nuvarande utseende efter branden. Observera och diskutera: Varför brann det så ofta? Hur såg gatorna ut? Var i staden kan man ännu se autentiska byggnader/byggnadsdetaljer? Vad gjorde man för att undvika bränder? Finns det några trähus kvar i Lidköping idag, var? 380 Människor i kubik Beskrivning och fakta Kuberna innehåller porträtt av och berättelser om människor med anknytning till Lidköping. Människor som har levat och verkat och därmed haft stor betydelse för staden och dess utveckling. ”Gamla ströbor” Ellen Gustavsson och Tilda Jansson. Knut Hallgren, konstnär (1885-1937). John Erik Hedin, teknisk ledare för Lidköpings mekaniska verkstad. Kjell Hedvall, kommunalråd i Lidköping. Christian Herrman, Barberare. Theresia Horslev, silversmed och formgivare. C J G Högberg, kruthandlare och ledande man i skytteföreningen (1839-1930). Gustaf Jakobsson, skräddare. Anna Johansson, bokbindare. Jacob Julius Fredrik Ahlberg, borgmästare i Skara (1805-1899). Gustav Simon Ander, fotograf. Ingrid Andersson Jeanna von Becker, gift med lagman Carl Johan von Becker. Anders Bengtsson och Alfrida Juliana Sjöstrand. Lennart Bergius, stuveriarbetare samt maskinist och eldare ombord S/S Frasse. Beata Carlbom, hönspiga (1843-1929). 6 Frans Ledström, f.d. ordf. stadsfullmäktige i Lidköping. Werner Dahlström, f.d. byggnadschef i Lidköping samt f.d. chef för Lidköpings hantverks och sjöfartsmuseum. C. Axel Eriksson, bokhandlare. Uno Falkengren, fotograf. Ragnar Fernqvist. Hulda och hedvig Karlsson, tvillingar från Spiken. Nils-Gerhard Karvik, lektor i Biologi. Yngve Söderström, kyrkoherde samt verkställande direktör vid Anna-Lisa Lidbecks uppfostringsanstalt. A.W. Victorin, fotograf och urmakare. August, Emma och Anna Ollson, syskon från Kållandsö. Axel Rudenschöld, greve och Överste (1839-1916). Selma Sandberg, f.d. ägare till Hotell Örnen på Älvgatan samt Hotell Råbeck på Kinnekulle. ”Snus-Kristin”, Lidköpings-original. Johanna och Gustav Svensson, hon brödutbärare och han gårdskarl hos bagarmästare Westerstål samt ringare i Nicolikyrkan. Carin Lexmon, oppositionskommunalråd i Lidköping. Johan Lidbeck, även kallad ”Stollige Lidbeck” levde ett kringflackande liv med sin fiol. Erik Johan Magnusson, järnhandlare. Ellen och Anna Nordgren, systrar från Lidköping. Gunnar Wennerberg, född i Lidköping 1817 var en skald, kompositör, Akademiledamot och ämbetsman. Han har skrivit ”Gluntarna”. ”Här gudagott att vara, O vad livet dock är skönt” som nybliven lektor i Skara. Så småningom blev han även utredningsman för bilvande Nationalmuseum i Stockholm. Ecklesiastikminister 187075 och 1888-90 och Landshövding i Växjö 1875-88. Han dog på Läckö Kungsgård 1901. Anna Lisa Lidbeck är staden Lidköpings största donator. Förutom orgelverk till kyrkan för 22.000 kr, samt medel till uppförande av fattigförsörjningsinrättning på 30.000 kr donerade hon 100.000 kronor till Järnvägen Lidköping-Skara-Stenstorp. Till stipendiefonder i Uppsala, Lund, Skara och Lidköping donerade hon 115.000 kr samt hela den Lidbeckska fastigheten värderad till 58.200 kr. Vid sin död 1880, 81 år gammal, förfogade hon över en förmögenhet om 823.000 kr. I dagens penningvärde skulle det bli ungefär fyra miljoner kronor. Hälften av detta ville hon ingå i en fond för räddningshem i Lidköping, det som senare blev Margeretelunds-anstalten. 7 Observera och diskutera: Vilka är de och vad har de gjort för staden? Tips: Besök gärna museets arkiv för att hitta mer fakta om de olika personerna. 390 1700-tals Lidköping Monter: Halskedja av guld med spänne av emalj. Har ägts av Maria Hellenberg (senare Maria Lidbeck), från 1600-tal. Halsband i två delar med elva svarta stenar av onyx och där emellan bergskristaller. Har tillhört Maria Lidbeck som bär det på sitt bröllopsporträtt. Täcke av sidenbrokad. Tyget bars som annandagsklänning av Maria Lidbeck vid bröllopsfestligheterna 1772. Klänningen syddes sedan om till ett täcke. 1700-tals Damsko, Sunnerby. Monter: Borgarfana, 1759, har hängt i rådhuset. Beskrivning och fakta Befolkningen i 1700-talets Lidköping bestod till största del av hantverkare. Det var gesäller och lärlingar, ett mindre antal hantverksmästare, arbetskarlar och ungmör, pigor och drängar, bodgossar och handelsbetjänter. De bodde oftast på samma plats som de arbetade. En familj som fick stort inflytande i staden var Lidbeckarna. Deras anfader kom inflyttande som fällberedare på 1600-talet. Hans barn och barnbarn kom att driva affärsrörelser, sitta i stadens råd och utgöra navet i stadens 1700-talssocitet. Anna-Lisa Lidbeck mor till Maria Lidbeck donerade stora summor pengar till Lidköping, bl.a. finansierade det järnvägsbygget. Observera och diskutera: Vilka är människorna som bor i Lidköping idag? Vad är det som gör att människor bosätter sig någonstans? Besök gärna innergården till Shougska gården som är ett byggnadsminne vid nya stadens torg för att få en känsla av hur miljön kring 1700-talets handelshus såg ut. Hur kan livet på 1700-talet sett ut? 8 400 Torghandel Fotografi på vägg: Torgdag på Nya stadens torg, ca 1900. Monter: Bardisan. Korsgevär, 1600-tal. Glasflaska. Flaska i ek. Vinkrus med slutet handtag, 1600-tal. Beskrivning och fakta Nya staden anlades 1672 och sedan dess har det varit en samlingsplats för människorna i staden. Man hade sedan medeltiden haft torgmarknader i Gamla Lidköping, som fick stadsrättigheter vid fjortonhundratalets mitt. Men som på många andra ställen där det fanns organiserad handel existerade också en mer vildvuxen sådan. Betala tull fick man göra om man skulle in till staden för att sälja sina varor. Staden var omgärdad med plank och för att komma in var du tvungen att passera en stadsport med en tullstuga. Naturligtvis skedde då en alternativ handel utanför staden, så kallat landsköp. Då bytte varor ägare utan att det kom stadstullen och stadens privilegiehållare tillgodo och därmed gick också tullinkomster kronan förbi. Men Magnus De la Gardie såg hur han kunde stävja detta genom att anlägga en ny stad på den plats som landsköpen ägde rum. Platsen fick sedan heta Nya staden. På så sätt kunde han nu, på 1600talet kontrollera handeln. 1700-talets blev handelsmännens tid vid torget. Då grundlades förmögenheterna och rikedomarna visades upp i åtskilliga praktfulla trähus med två våningar vid Nya stadens torg. Tullen togs bort vid 1800-talets början. I stället blev torgplatserna avgiftsbelagda. Dock fanns det en liten del som alltid var avgiftsfri, men den blev fort upptagen. Lidköpings borgare fick en fri torgdag redan på 1500-talet, nämligen lördagar. Den största marknaden var vid Mikaeli marknad vid skördetidens slut den 29 september. Än idag är det en viktig händelse att gå på torget på lördagar och handla, och inte minst träffa bekanta. 1705 bestämde magistraten att Mikaelis marknad skulle ha 82 vakter bärandes på stadens Korsgevär eller Bardisaner som skulle kontrollera att rätt priser togs. Observera och diskutera: Se fotografiet, varför är det så många hästar på torget? Varför hade man torghandel? Tips: Besök Schougska gården för att se en välbevarad handelsgård från 1700-talet. 9 410 Kriget kommer Monter: två stycken flintlåspistoler med kolv av trä, 1600-tal. Brödkaka (bakad 1867) och kallas för ”Flöttekaka”. Det var en brödkaka de anställda fick med sig vid en flytt, som resematsäck. Skål av lergods. Beskrivning och fakta Svensk-Danska kriget varade mellan 1611-1613. Då regerade den unga Gustaf den II Adolf, och i Danmark Kung Kristian IV. Det sägs att Lidköping klarade sig med nöd och näppe när Danskarna hade intagit Västergötland tack vare en lokal präst vid Härene kyrka. Prästens strategi var att tända flertalet eldar runt om i skogen och låta folk stå med bullrande trummor dag som natt. Detta skrämde fienden som tänkt marschera mot Lidköping och valde istället att marschera mot Skara som brändes ner. Observera och diskutera: Hur ser krigen ut i våra dagar? Hur skiljer de sig åt, krigen då och nu? 420 Hantverket Monter: Pendelur, 1600-tal. Stolklädsel av gyllenläder, 1600-tal. Dörrgångjärn,1600-tal. Brudkrona av förgyllt silver, tillverkad av Erik Guldsmed (1674-1688). Ljusstake i mässing1670-1720. Stånka (krus) i masurbjörk. Alla föremål som har direkt anknytning till människornas dagliga liv, som mjölnare, bagare, skräddare, handskmakare och skomakare, de som klädde och födde innevånarna i staden. Monter: Apoteksföremål (kommer att växla) Beskrivning och fakta Lidköping blev tidigt en knutpunkt för duktiga hantverkare. Inte minst försåg Magnus Gabriel De la Gardie att många duktiga hantverkare från Europa kom till området för att rusta upp Läckö. Hantverket har sedan dess varit en viktig del i Lidköpings utveckling. På 1800-talet var 40% av Lidköpingsborna hantverkare. 1815 så var dessa hantverkare registrerade i staden: Karduansmakare, Snickare, Timmerman, Smed, Handskmakare, Gelbgjutare, Målare, Kopparslagare, Sämskmakare, Spegelmakare, Krukmakare, Murare, Skomakare, Skomakare, Hattmakare, Guldsmed, Sadelmakare, Vagnmakare, Svarvare, Bokbindare, Skräddare, Hovslagare, Tunnbindare, Byggmästare, Repslagare, Glasmästare och Panngjutare. 10 Observera och diskutera: Vad fanns det för hantverkare i Lidköping? Gatunamnen i Lidköping avslöjar några. 430 Industrin Monter: Halvmodell till ångfartyg, Lidköpings mekaniska verkstad 1870-tal. Vas, Nymans porslinsmåleri Lidköping 1910. Prototyp till galosch, Lidköpings gummifabrik tidigt 1900-tal. Tändsticksetikett, Lidköpings tändsticksfabrik. Ölflaska från Lidköpings bayerska bryggeri. Film: från MEMA (silver och nysilverfabrik) Beskrivning och fakta 1890, hade staden endast omkring 5400 innevånare. Industrierna var inte många. Det var tändsticksfabriken och mekaniska verkstaden som sysselsatte några hundratal arbetare och arbeterskor. Hedin, som var chef på ”Meken” som den mekaniska verkstaden kallades var också pådrivande vid starten 1908 av Gullspångs kraft AB. Gullspångs kraft hade stor betydelse för elektricitetens framfart och därmed även utvecklingen av industrierna. Arbetstiden på tändsticksfabriken var i regel 11-12 timmar om dagen och lönen 1 kr till 1:25 per dag för vuxna. Askfyllarna inne i packsalen arbetade på ackord, där betalningen var 10 à 11 öre per gross (144 stycken) fyllda arkar. Inne i spånsvarven kunde en 17-åring tjäna upp till 81 öre om dagen. För tändsticksfabrikens räkning bedrevs rätt mycket hemarbete som bestod i tillverkning av innanlådor till tändsticksaskar. Barnen i de flesta arbetarhem måste delta i arbetet för att hålla den värsta nöden från hemmet redan i 5- 6-årsåldern. Ersättningen för detta arbete betalades med 45 öre per tusen askar, men det lämnades ingen kontant valuta, utan man fick en liten kopparplåt, på vilken stod tryckt siffran 45. Denna fick man sedan i vissa affärer byta ut mot varor till samma belopp. Svårast var detta arbete under vintern och regniga dagar, då lådorna måste torkas inomhus i samma rum, där man vistades såväl dag som natt. När sedan barnen gått i skolan några år, två år i småskola och max fyra år i folkskola, var det att börja på tändsticksfabriken som arkfyllare och svarvpojkar. Det var att gå från skolan till fabriken, från fabriken till skolan. Nästan alla i Lidköping hade någon anknytning till Tändsticksfabrikerna. Tändsticksfabriken Sirius hade 1910 hela 425 anställda fördelat på 223 män och 202 kvinnor. Det var de ogifta kvinnorna som utgjorde arbetskraft på tändsticksfabriken. Många var 11 det som började vid 13 års ålder och arbetade på Sirius i kanske hela sitt liv. Fabrikslokalerna var ofta i dåligt skick. Det dröjde många år innan klädskåp och tvättmöjligheter installerades. Inom tändstickstillverkningen förekom det ofta bränder och därmed brännskador. Fosforhanteringen var också problemfylld då man kunde få fosfornekros som gjorde att man tappade tänderna och gommen blev anfrätt. I värsta fall lossnade bitar av käkbenet. Efter andra världskriget bildades en samköpsförening i Lidköping. Genom att köpa in hela säckar med mjöl, socker, kaffe, lådor med margarin, tunnor med sill, kunde man hålla priserna nere. Denna kooperativa idé var fördelaktig så länge man hade tillgång till gratis arbetskraft. Affären höll på i fem år till 1925, då Lidköpings kooperativa öppnade affär på Skaragatan. Observera och diskutera: Diskutera utifrån dina elevers ålder hur livet kan ha sett ut om de levde på slutet av 1800-talet. Jämför med eleverna vardag idag. Hur ser dagens arbetsmöjligheter ut? Vad beror det på? Tips: Besök museets 1920-tals lägenhet i Ajaxkvarteret. 12