JÄRNLADIE S

Vår bergslagshistoria handlar mycket om industrihistoria, om stålmän
och kraftkarlar, om gruvarbetare och bergsmän. Kvinnorna hör vi inte
talas om så mycket, de skymtar här och där i historien. Men det har funnits många ”järnkvinnor” överallt – på järnbruken, i byarna och i finnmarkerna. I boken får några av dem stiga fram och bli huvudpersoner i egna
berättelser. Det handlar om arvtagerskor, änkor, brukspatronessor, husjungfrur, mjölkerskor, kolarhustrur, författare, konstnärer och några till.
Järnladies kan också användas som en resehandbok längs Järnrutten,
www.jarnrutten.se. Den gör turen runt våra besöksmål mer givande.
Platserna ligger därute i landskapet och väntar. De kan nu laddas med
fler berättelser så besökaren känner att just här på denna plats levde en
formidabel järnkvinna, som födde elva barn, styrde som änka över flera
järnbruk, var driftig i järnhandel och ägde både järnhälsa och sunt förnuft. Eller läs berättelsen om hon som var en utfattig änka med fem barn
och ändå lyckades lösa vardagslivets svåra problem och undkomma en
hård bruksägare.
Ta boken i handen och gör en tur i Bergslagen längs Järnrutten, där de
tre nätverken Järnriket, Husbyringen och Ekomuseum Bergslagen ingår.
EKOMUSEUM BERGSLAGEN
är sedan 1986 ett industrihistoriskt nätverk, ett levande museum,
som omfattar sju kommuner i två län, Dalarna och Västmanland. Här
finns dryga 60-talet besöksmål från finnmarken i norr till hyttor, bergsmansbyar och järnbruk i söder. Världsarvet Engelsbergs bruk ligger i
mitten och Strömsholms kanal går som en pulsåder ner mot Mälaren
där järnexporten gick ut via Strömsholm och Borgåsund till Stockholm
för vidare färd ut i världen.
Välkommen till en bit av Bergslagen!
Från arvtagerskan till kolarhustrun
JENNY FINDAHL (född 1970)
är grafisk formgivare och arbetar för den egna firman Snowtrail sedan
2001. Hon är utbildad i London där hon bodde och arbetade i många
år. 2004 flyttade hon med sin familj till Östra Lagnö i Stockholms skärgård. Hon arbetar med information, grafisk form, illustrationer och foto.
2010 formgav hon Om järn och människor (Ekomuseum Bergslagens
guidebok). Jenny är projektledare, formgivare samt ansvarig bildredaktör för Järnladies.
www.snowtrail.net
JÄRNLADIES
Från arvtagerskan till kolarhustrun
JÄRNLADIES
CHRISTINA LINDEQVIST (född 1948)
är sedan april 2003 verksamhetschef på Ekomuseum Bergslagen och
bor numera i Ludvika. Hon har ett långt arbetsliv som konservator på
statliga museer bakom sig. Gick vid mogen ålder på Poppius Journalistskola, har en fil.kand. i två romanska språk och tycker om biografier och
faktaböcker. Christina är ansvarig för produktionen av boken Järnladies
samt redaktör och skribent.
www.ekomuseum.se
www.ekomuseum.se
www.jarnrutten.se
JÄRN
LADIES
Från arvtagerskan till kolarhustrun
15
5
4
4
OCKELBO
4
4
4
1
Katarina Stenbock
2
Ebba Brahe
3
Anna Mackeij m.fl.
4
Catarina Bröms
5
Brita Behm
6
Maria Hoffman
7
Sophia Christina Lilliestierna
8
Alleta Maria Söderhielm
9
Clara Hammarin
10
Karin Abrahamsdotter
11
Brita-Stina Rahm
12
Anna Nordell
13
Anna-Stina Knas
14
Caroline von Knorring
15
Wilhelmina Skogh
16
Fanny Brate
17
Ruth Randall Edström
18
Eva Timm
19
Ida Leuhusen
20
Hedvig Ulfsparre
21
Elsa Andersson
22
Ragnhild Nordensten
23
Florrie Hamilton
24
Maj Hirdman
25
Inez von Schoting
26
Anny Wernström
27
Anna Lisa Forssberger
5
15
4
6
SANDVIKEN
FALUN
4
4
GÄVLE
20
3
15
20
3
4
HOFORS
27
3
6 27
3
3
HEDEMORA
9
3
14
9 14
SMEDJEBACKEN
LUDVIKA
26
25
24
13
22
16
10
NORBERG
21
2 23
FAGERSTA
8
2
2
SKINNSKATTEBERG
2
2
1
17
HALLSTAHAMMAR
7
18
11
18
12
17
1
2 11 12 19
VÄSTERÅS
Arvtagerskan
EBBA BRAHE
1596 – 1674 (78 år)
”Blir jag dömd
till böter så betalar
jag, men sedan gör
jag så mycket järn
jag vill.”
Ebba Brahe. Jernkontoret.
36
37
EBBA BRAHE
av Kerstin Westerlund
Vem var hon, Ebba Brahe, som sägs ha byggt lusthuset i parken vid
Bockhammars bruk? Sondotter till en av sin tids mest framstående män,
Per Brahe den äldre, dotter till Magnus Brahe och Brita Lejonhufvud.
Ebba var en vacker och klok flicka som med tiden blev en myndig matrona.
Hon blev mor till 14 barn och styrde över familjens egendomar med flera
järnbruk.
E
bba blev tidigt moderlös och uppfostrades vid hovet
hos änkedrottningen Kristina. Hon växte upp tillsammans
med kronprinsen Gustav Adolf. För eftervärlden är hon
mest känd för tonårsromansen med prinsen när de var i tonåren.
Drottningen fick reda på kärlekshistorien och bestämde att prinsen
måste gifta sig med en utländsk prinsessa. Då Ebba fick detta besked
ristade hon med en diamantring i en glasruta på Stockholms slott:
”Jag är nöjd med lotten min och tackar Gud för nåden sin.” Drottningen lät rista in ett svar: ”Det ena du vill, det andra du skall, så
plägar det gå i dylika fall.”
Sändes bort
Därför sändes Ebba bort till Strömsholms slott. Här bodde hon hos
Gustav Vasas änkedrottning Katarina, som var en både driftig och
godmodig kvinna. Ebba lärde sig mycket av henne: att sköta ett stort
hushåll och även att hålla ordning på gods och gårdar, hyttor och
hamrar. Det var änkedrottningens arbetsuppgifter för att kunna
försörja sig. Förtjänsterna som kom från de egendomar som då tillhörde Strömsholm var hennes livgeding, en sorts pension.
Barnrikt äktenskap
När Ebba var 22 år gifte hon sig med den tolv år äldre Jakob Pontusson De la Gardie. Han var en framgångsrik officer och hade anfört
de svenska trupperna ända till Moskva år 1610. Året därpå besegrade han ryssarna vid Novgorod och ledde senare fredsförhandlingarna vid freden i Stolbova 1617. Han var en välkänd fältherre
38
Ebba Brahes lusthus, Bockhammar. Foto: Christina Lindeqvist. Ekomuseum Bergslagen.
och därför kallades Ebba för fältherrns grevinna.
Det blev ett lyckligt äktenskap och de fick 14 barn varav sju levde
till vuxen ålder. Den mest kände av dem var Magnus Gabriel De
la Gardie. Familjen bodde först i Estland där Jakob var guvernör
under nio år. När de återvände till Sverige bosatte de sig i Stockholm. Somrarna tillbringade de på olika gårdar som de ägde, särskilt
i Bergslagen. Det var bland annat Högfors, Bockhammar, Skärviken
och Axholm samt Sigulskvarn, senare kallat Svanå, bruksegendomar
som Ebba hade ärvt efter sin far.
Hon blev änka
Mot slutet av sitt liv blev Jakob De la Gardie mer och mer beroende
av sin hustru för att sköta familjens egendomar och affärer, eftersom
han fick grå starr och såg allt sämre. Under sina sista år var han helt
blind. Han dog 1652. Som änka bodde Ebba i det hus som fortfarande står kvar på Götgatan i Stockholm och som kallas ”Ebba Brahes palats”. Somrarna tillbringade hon även nu i Bergslagen.
På den här tiden fick inte kvinnor sköta sin ekonomi själva. Kvinnor betraktades som omyndiga. Inte förrän de blev änkor fick de
laglig rätt att självständigt ta hand om sin egendom. Först då kunde
de till exempel som bruksägare engagera sig i att utveckla och investera i verksamheterna vid hyttor och hamrar.
39
Driftig och företagsam
Ebba ägnade särskild omsorg åt att förbättra järnhanteringen. Det
stångjärn som kom från hennes järnbruk blev känt för att vara
mycket bra. Man talade om den goda kvalitet som kännetecknade
”grevinnans järn”. Hon utnyttjade sina kontakter utomlands och
skaffade sig egna köpare i stället för att leverera till uppköpare i
Stockholm. Det tjänade hon mera på.
Myndigheterna reglerade tillverkningen av järn i landet för att
inte skogarna skulle kalhuggas. Det fanns en risk eftersom det gick
åt mycket träkol inom järnhanteringen. Varje järnbruk måste ansöka hos Bergskollegium och redovisa sina skogstillgångar för att få
tillstånd att framställa en viss mängd järn varje år. Vid något tillfälle
kom myndigheterna på Ebba Brahe med att tillverka mer än hon
hade tillstånd till. I ett brev skriver hon: ”Blir jag dömd till böter, så
betalar jag, men sedan gör jag så mycket järn jag vill.”
Stort engagemang
Hon var mycket engagerad i sina järnbruk och tillbringade somrarna i Bergslagen. Det var olika förvaltare och ibland arrendatorer
som skötte verksamheten. När hon inte var på plats höll hon kontakt
genom att sända brev till dem. Det var särskilt en ung man, som fick
ta ett övergripande ansvar för gårdarna, järnhanteringen och bokföringen. Hon hade själv lärt upp honom och när hon var i Stockholm brevväxlade de regelbundet för att diskutera hur allt skulle
skötas. Han hette Per Larsson Höök (senare adlad Gyllenhöök) och
var hennes högra hand under 14 år. Han var bara 16 år när hon anställde honom och han blev senare egen järnbruksägare. Han köpte
en del av Englikbenning, som blev Engelsbergs bruk 1681.
i Finland, i Österbotten, Jakobstad, till minne av sin man. Det var
även Ebba som lät bygga det stora slottet Makalös, som låg i nuvarande Kungsträdgården. Det stod klart 1643. Familjen De la Gardie
bodde här i det praktfulla palatset under några år. Senare var det
sonen Magnus Gabriel som en tid levde här i detta fantastiska hus.
Det fanns kvar till 1825 då det förstördes helt i en stor eldsvåda.
Makalös brann upp, men lusthuset vid Bockhammar finns kvar och
påminner om den tid då Ebba Brahe levde och verkade här.
Långt aktivt liv
Ebba Brahe var en av stormaktstidens driftiga kvinnor, under hela
livet var hon verksam med olika projekt. Även vid slutet av sitt liv
hade hon framtidsplaner. Hon var 73 år då hon förlängde ett avtal
med staten om att arrendera Norbergs socken där en del av hennes
bruksverksamhet fanns. Hon överlevde sin make med 22 år och dog
1674 vid 78 års ålder. Ebba ligger begravd i Veckholms medeltidskyrka, några kilometer från Ekholmens gård i sydvästra Uppland.
Lät bygga hus
Ebba var känd för att bygga hus och att anlägga trädgårdar med
olika växter och sällsynta djur. Hon lät bygga om och försköna sina
hem vid bruken. I Stockholm byggde hon ut och inredde slottet
Jakobsdal, nuvarande Ulriksdal, där familjen bodde. Hon ritade
och lät uppföra Runsa slott i Uppland. Som änka anlade hon en stad
40
41