Textilier från hela världen i en blå skatt av Thomas Gütebier

En blå skatt
Thomas Gütebier
Gösta Sandbergs textilskatt. Om en privat textilsamling som blivit en
offentlig studiesamling.
I början av 1980-talet kom jag av en slump över några bitar äkta bengalisk indigo av
högsta kvalitet. Indigo är ett färgämne i djupblå toner som utvunnits huvudsakligen från
indigobusken (Indigofera tinctoria), med anor från faraonernas Egypten. De flesta känner
väl till färgen som idag storindustriellt huvudsakligen tillverkas syntetiskt för färgning av
jeanstyger.
Den så kallade kypfärgningen av textilier är
en fascinerande hobby,
speciellt med tanke
på indigons enorma
utstrålning. Färgämnet
i sig är olösligt i vatten
men med hjälp av milda
kemikalier i varmt vatten
får man fram en illaluktande och till färgen
oigenkännlig, bubblig
soppa vari man lägger
tyget. Det lösta färgämnet kan tränga in i fibern.
Textilen lyfts upp i luften.
Genom syrets inverkan
går den kemiska processen, genom en oxidation,
nu åt motsatta hållet.
Vänster Större indigo-färgade
tyger upphängda på rulle.
Höger ovan Utdragslådor
som besökare öppnar för att
studera delar av samlingen.
Höger nedan Mönsterikat
– instruktionsanordningar med
uppspänd ikatvarp.
12
13
Ovan. Batik, verktyg och tillverkningsprocesser i
form av miniatyrmodeller.
Till höger. Knytbatik i olika tillverkningsstadier.
Gösta Sandberg
14
På detta viset slungade jag ett stycke ofärgat men kypbehandlat sidentyg med hjälp
av ett kvastskaft i luften och ögonblickligen, som genom ett trollslag, förvandlades
silket från den ljusbrun-gröna kypen till ett
skimrande blå underverk. Har man gjort
detta en gång, så är man fast!
Snart började jag intressera mig även
för andra typer av textilfärgning och införskaffade aktuell litteratur i ämnet. Gösta
Sandberg har i detta sammanhang betytt
mycket för mig. Han blev snart min idol
när det gäller färgning av garn och textil.
Hans pedagogiska och väl skrivna böcker
är lättillgängliga och lämpar sig utmärkt för
studiecirklar och gör-det-själv-anvisningar.
Professor Gösta Sandberg var född 1915 i
Östersund. Efter examen i dekorativt måleri
vid Slöjdföreningens skola i Göteborg 1940
studerade han vid Valands konstskola i Göteborg. Studierna av reserveringsteknik (batik
och ikat) fortsatte han med vid Koninklijk
Instituut van de Tropen i Amsterdam och
vid textila verkstäder och färgerier på Java
i Indonesien. Under 1950-talet kom han
att studera perceptiv (se- och uppfattande)
färglära för laborator Tryggve Johansson
och genomgick ytterligare en utbildning i
modern textilfärgning vid Imperial Chemical Industries (ICI) i England.
Under omfattande studieresor till
Indonesien, Makedonien, Österrike och
Schweiz samlade han material, verktyg,
batik och ikatvävnader med sina intrikata
mönster samt blåtryck.
Gösta arbetade med schablonmålning
vid Ljungbergs textiltryckeri på 1940 och
-50-talet, blev facklärare i perceptiv färglära
och textilfärgning vid Konstfackskolan i
Stockholm 1959-75, konsult vid Handarbetets vänner 1958–1969, lärare och ledare
vid Svenska slöjdföreningens ”färgskola” på
Hantverkets folkhögskola i Leksand och vid
universitetet i Ljubljana (sommarkurser för
arkitekter) under 1960talet, samt konsult vid
stora designföretag.
Hans egen konstnärliga
verksamhet
sträckte sig från batik
och tygtryck till oljemålningar,
intarsia
med mera.
Gösta genomförde
även flera uppmärksammade utställningar
som handlade om
batik, ikat och andra
textila tekniker.
Efter Gösta Sandbergs bortgång 1995
fortsatte hans maka i samarbete med
svenska kulturinstitutioner att hålla hans
verk och kunskaper vid liv och hans samlingar har visat vid stora utställningar. Till
exempel 1996 på Nordiska museet, Stockholm, ”Blåtryck och röda kattuner”.
Gösta var medlem av den internationella sammanslutningen The Society of
Dyers and Colourists.
Gösta Sandberg var som ni förstår en
passionerad textilsamlare. Hans samling
består av mer än 1500 föremål, batik,
ikat, blåtryck, redskap som tjanting,
blocktrycksstämplar, batikstämplar, tillkomstserier av batik och ikat för att förstå
processen, färgprover, en del skandinavisk
textil, ett stort urval av folklig makedonsk
textilkonst samt ett rikhaltigt bibliotek om
färgning och tygtryck.
Samlingen förtjänade ett bättre öde
än att hamna i mörka, otillgängliga källarmagasin. Genom änkan och dödsboets
försorg tog Världskulturmuseet i Göteborg
emot den och uppfyllde Göstas önskemål
om att skapa en studiesamling. På uppdrag
15
av museet har Rebecka Karlsdotter och
textilkonservator Anna Stow katalogiserat alla föremål utöver dem som Gösta
hann beskriva och gjort dem permanent tillgängliga i Världskulturmuseets magasin. Intresserade läsare vill jag
rekommendera att besöka samlingen
och känna på alla dessa vackra tyger och
se på föremålen.
Ta kontakt med intendent Adriana
Muños på tel 031-63 27 82 för bokning
av tid samt beskrivning om hur man tar
sig till museets magasin.
Gösta Sandberg har skrivit ett stort
antal böcker i ämnet varav jag här för vetgiriga läsare vill rekommendera några:
Batik, 1972
Batik – handboken, 1978, med Jan Sisefsky
Växtfärgning, 1982, med Jan Sisefsky
Ikat, 1984
Indigo, 1986.
Samtliga titlar är utgivna av Norstedts
förlag.
Faktaunderlaget är delvis hämtat från
Världskulturmuseets hemsida Carlotta
-– Databasen för museisamlingar.
Batik och knytet tyg (stadium efter infärgning).
Mönsterikat samt färgprov.