Nr 2 2013 - Läs pdf - Göta kanals vänner

VÄNKANALEN
Föreningen Göta Kanals Vänner
Nr 2 - December 2013
Några kanal- och kanalvänsreflektioner
från de gångna 30 åren
En sensommareftermiddag (27
aug.) 1983 samlades en förväntansfull skara i en av Stadshotellets i Motala ståtliga salonger.
Vi var 47 personer som hade
hörsammat det upprop som
dåvarande landshövdingen i
Östergötland och tillika ordföranden i Göta Kanalbolag, Per
Eckerberg, hade tagit initiativet till.
Det var en brokig skara representanter för svensk förvaltning -län, landsting, kommuner, verk, näringsliv samt
inte minst kulturpersonligheter och kanalentusiaster.
Förväntningarna låg i uppropets innebörd att bilda en intresseförening för Göta Kanal.
Den skulle verka, på samma
sätt som andra vänföreningar,
genom att skapa opinion för
det objekt som föreningen ville
stödja.
Anledningen till att jag var
där var flera. Mitt intresse
för Göta Kanal fick jag under
mina uppväxtår i Vadstena,
där hamnen under somrarna
besöktes av de ”Stora båtarna”
med sina ”sällsamma” turister.
I slutet av 1970-talet var jag
involverad i att utarbeta en
kurs i projektledning. Jag tog
mig då för att kontakta Kanalbolaget för att, om möjligt,
fått ta del av den synnerligen
detaljerade och innehållsrika
redovisning som omgärdade
kanalbygget.
Jag blev synnerligen väl
mottagen i Motala och insåg
till fullo Baltzar von Platens
genialitet som entreprenör.
1982 hade jag av min hustru
som julklapp blivit presenterad en kanalaktie, som hon
hade uppmärksammat i en tidningsartikel och som var bevis
för intresserade av Göta Kanal
och för bildande av en intresseförening för kanalens framtid Nu var jag kallad!!
Situationen för Göta Kanal
var om inte prekär så dock kritisk.
Staten ägde kanalen och Per
Eckerbergs kombattant Gunnar Sträng hade vid något tillfälle raljerat om kanalen och
dess ekonomi i termer av ”att
lägga igen fåran och bygga en
landsväg tvärs över landet”.
Det var i denna anda som
Per Eckerberg ansåg att något
borde göras för att ”säkra kanalens framtid” och för den
skull bilda en vänförening.
Den interimsstyrelse som
valdes såg ut så här:
Gösta Hallin f d kanaldirektör
Gösta Vogel-Rödin turistchef i
Västergötland
Torbjörn Ek VD i Hexagon
Curt-Steffan Giesecke VD i
Trygg-Hansa
John Edward Johnson Advokat
Björn Karlin VD i Aktiefrämjandet
Ing-Marie Munktell Fil dr museiintendent
Curt G Olsson 1:e vice ordf i SEbanken
Leif Söderlind informationskonsult
Jag saxar några stycken ur
det första protokollet från sammanträdet den 11 november –
1983
– valdes Gösta Hallin till styrelsens ordförande
– utsågs Curt-Steffan Giesecke att leda den del av styrelsen som skall utarbeta ett program för föreningens stöd åt
Göta kanalbolags marknadsföring, kulturella och turistiska
verksamhet samt föreningens
medlemsrekrytering
– beslöt styrelsen
att hemställa hos regeringen
om uppskov med beslut ifråga
om bolagets framtida ägande
att överväga att föreslå regeringen ett privat ägaralternativ
med finansiell förstärkning
Konstaterades att det i föreningen finns drygt 100 medlemmar, nästan alla ständiga och
att i föreningens kassa finns ca
100 000 kronor.
Den 9 december 1983 skickar
så föreningen ett brev till kommunikationsministern
Curt
Boström och industriministern
Thage G Peterson med kopia
1
för kännedom till statsminister Palme, bitr industriminister
Roine Carlsson, generaldirektören för Domänverket, till fil
dr Per Eckerberg, till VD i Göta
Kanalbolag och till föreningens medlemmar.
I den skrivelsen meddelar
man att Vänföreningen är bildad och att den har till uppgift
att ge stöd åt bl a kanalbolagets
affärsmässiga
verksamhet.
Man säger sig också ha erfarit
ett övervägande om att samordna och inordna bolaget i
Domänverket.
I en medlemsinformation
meddelar styrelsen att man
låtit föreslå regeringen att öka
aktiekapitalet i kanalbolaget
för att eliminera bolagets lånebelastning och förluster och att
man undersöker alternativ där
statens ägarintressen skulle
kombineras med motsvarande från berörda landsting och
större företag. Man meddelar
vidare att man tillsammans
med bolagsledningen sammanträffat med kommunikationsministern.
Man lyckas inte nå dit man
ville utan Kanalbolaget blev
dotterbolag till Domänverket.
Turistutvecklingen låg i sin
linda och begreppet ”kulturism” var inte uppfunnet.
1985 blev jag uppringd av
dåvarande
kanaldirektören
Karl-Erik Hast. Han ville tillsammans med GD:n Kaj Janerus på Sjöfartsverket träffa mig
över en lunch. De två utgjorde
valberedningen i Kanalvännerna.
Efter några ytterligare sammanträffanden var jag tillräckligt övertalad och smickrad för
att acceptera ett styrelseuppdrag i vänföreningen med löfte
om att eventuellt ta över ordförandeskapet.
2
Hur såg då läget ut för kanalen 1986?
Efter flera ingående samtal
med kanaldirektören Karl-Erik
Hast förstod jag att läget var
allt annat än ljust.
Förvaltningen låg underställd Domänverket. Där hade
man stoppat in flera funktioner som hade anknytning till
fritidsverksamheter t ex ”överblivna” tjänstebostäder inom
statliga verk---fyrvaktarbostäder, lotsbostäder
För att visa svarta siffror
tvingades kanaldirektören att
förbereda och till viss del genomföra försäljning av kanalfastigheter. Domänverket såg
väl inte kanalbolaget som nån
guldgruva och intresset för
kanalens kulturella innebörd
syntes inte----men där fanns
ett inte föraktligt skogsinnehav
som man nog gärna såg skulle
kunna inlemmas med övrig
statlig skog.
Varje år var en brottningsmatch mellan bolagsledning,
Domänverket och regeringen
om hur mycket underhållspengar kanalen krävde för att
vara användbar.
Hösten 1986 ville Gösta Hallin lämna över rodret för föreningen och jag fick ta vid.
Så lade regeringen 19xx en
proposition om i stort sett en
upplösning av Göta Kanalbolag.
Då reagerade vi. Vår uppgift
var ju att värna om vad vi tycker är landets förnämsta kulturarv av byggnadsverk.
Vi ansåg att en sådan verksamhet inte behöver utsättas
för en ekonomisk bedömning
av traditionellt företagande
vi ansåg att den skog som
kanalbolaget ägde och som var
speciell för bolagets verksamhet, bl a ett av landets största
lärkbestånd, fortfarande skulle
ingå som en integrerad del i
bolaget och
vi ansåg att Domänverket
inte var rätt förvaltare.
Vi samlades därför, en entusiastisk skara ur styrelsen hos
Claes Göran Österlund på hans
hotell Ekoxen i Linköping.
Vi skapade en logo för föreningen
vi författade och skickade
brev till alla riksdagsmän och
lokala politiker utmed kanalen, till de medlemmar i riksdagsutskott som vi ansåg vara
berörda och
vi drog igång en intensiv lobbyverksamhet genom
Vännerna.
Vårt agerande fick respons
och en dag ringde Karl-Erik
Hast till mig och berättade att
han och jag fått tillträde till näringsutskottet för att presentera våra idéer om Göta kanals
fortsatta förvaltning.
Vi lyckades, så till den grad,
att näringsutskottet tog vårt
förslag som sitt eget och gick
därmed emot regeringsförslaget. Riksdagen fattade sitt beslut. VI VANN!
Bolaget blev ett statligt bolag
under näringsdepartementet
med Sjöfartsverkets generaldirektör som ordförande.
I den bolagsordning som utformades för kanalbolaget kom
många av de kulturbevarande
ändamål som vänföreningen
hade som sina, att omfattas av
bolagets uppgifter.
Kanalbolaget blev en förvaltande kulturverksamhet.
---Det är en i många avseenden
svår uppgift som kanalbolaget har, nämligen att förvalta
och värna om ett kulturarv när
man hela tiden måste basera
sin ekonomi på de tillskott som
staten-ägaren successivt beviljar. De flesta inser inte vilken
skör tråd som kanalen hänger
i, ett förfluget regeringsbeslut
och katastrofen är där.
Nu skall jag inte måla fan
på väggen och inget tyder på
att något katastrofalt är i faggorna, men-- så länge som kanalen inte vilar på ”egna” ekonomiska grunder är det heller
inte säkert.
Hur skall detta lösas då?
Ja, under en period försökte vi intensivt få kanalen
på Världsarvslistan. Det stupade på att den inte finns i ursprungligt skick, slussportarna
är modernt mekaniserade t ex.
Som en bieffekt till detta
arbete blev kanalen dock utnämnd till Århundradets
byggnadsverk. Detta är dock
ingen som helst garanti för kanalen och dess framtid.
Den dynamik som skapades
kring kanalen fick bl a till följd
att 1986 etablerades ett forskningsprojekt kring kanalen vid
universitetet i Linköping och
några år senare fick jag ynnesten att närvara vid de första
doktorspromoveringarna om
Göta Kanal.
--Jag har under de här 30 åren
upplevt inte mindre än 6 kanaldirektörer. De har, som jag
tycker är riktigt, varit omväxlande säljare och förvaltare.
När jag vid ett tillfälle satt med
dåvarande kanaldirektören i
hans magnifika rum i Motala
föll ögonen på ett fotografi
av ett kanalavsnitt i höstlövsskrud. Vi kom att prata om”
den gröna inramningen” och
om hur hälsoläget var bland
träden. Vi bestämde att fortsätta vårt resonemang, han skulle
göra en sondering bland sina
medarbetare och jag slängde
mig över kanaldokumentation
som handlade om alléerna.
Nästa gång vi träffades var vi
överens om att kanalträden var
hotade. Livslängden var 150 år.
Kanalbolaget drog igång en inventering och jag sådde fröet i
kanalvänsstyrelsen.
Så kom näste kanaldirektör, Claes Göran Österlundentreprenören. Vi enades om
att Kanalvännerna kunde vara
ambassadörer vid försäljning
av träd och kanalbolaget skulle ansvara för plantering och
vård och själva bekosta lika
många träd som vi förmedlade. Vi fick en bra start.
Mycket kraft och energi gick
åt för att försöka förhindra det
hot som järnvägspassagen i
Motala kommer att utgöra.
Av oss 47 som samlades i
Motala för 30 år sedan har jag
konstaterat att vi fortfarande
är 15 som är medlemmar.
Det finns som ni förstår att
jag tycker fortfarande mycket
för vänföreningen att göra.
Vi ska vara ett NÄTVERK till
skydd för kanalens framtid.
Kanalen är idag ett väl känt
kulturbegrepp, men hur är det
med vänföreningen?
-Vi har inte samma ekonomiska förutsättningar idag
som för 20 år sedan
då hade vi råd att ge ut en egen
årsskrift
att bekosta undervattensfotografering av Eric Nordewall
att lämna bidrag till flera kanaldokumentationer
Kanske behöver våra stadgar från 1980- och 90-tal moderniseras för att locka fler kanalvänner?
Göran Lindell
”Detta är en något förkortad version
av anförandet som i sin helhet finns
på hemsidan.”
3
Föreningen Göta kanals vänner – en liten historik
Ordföranden:
1983-84
Gösta Hallin
1984-85
förmodligen Gösta Hallin
1985-86
K-E Hast
1986-90
Göran Lindell
1990-92
K-E Hast
1992-93
Lennart Pepa
1993-95
Rune Kjernald
1995-2000 Göran Lindell
2000-03
Bertil Holmer
2003-04
Göran Jansén
2004-05
Håkan Ridal
2005-07
Rolf Gard
2007-13
Bertil Holmer
Föreningen bildades 1983
och av Göran Lindells artikel framgår vilket storartat
arbete och engagemang som
grundarna av föreningen lade
ner. Det var ju också något att
verkligen arbeta för – kanalens
överlevnad – och det gjorde de
med den äran!
I den första styrelsen var näringslivet representerat av bl a
Curt-Steffan Gieseke, Torbjörn
Ek, Curt G Olsson, Göran Karlin och John Edward Johnson.
Redan 1984 när Domänverket
tog över Göta kanal avgick
dessa ur styrelsen med motivering att när finansieringen var
säkerställd och föreningens
framtida uppgifter kom att ligga på turism- och kulturfrågor
fanns ingen anledning för dem
att sitta kvar.
Publikationer
1989 gavs ut ett stencilerat
medlemsblad kallat Kanalbladet, detta kom ut ett antal år.
Redan 1989 gjordes en stor
satsning med en årsskrift som
innehöll artiklar ur andra publikationer som givetvis handlade om Göta kanal. Man fick
bl a tillgång till Ångfartygs4
aktiebolaget Göta Kanals jubileumsskrift från 1919 och ur
denna hämtades mycket material. Ett nummer behandlar
Reinhold Castenssons forskning om kanalen.
Gösta Pepa var en legendarisk kapten på olika passagerarfartyg, han efterlämnade
minnesanteckningar som sonen Lennart Pepa redigerade
och dessa publicerades i två
skrifter som kom ut 1991 och
1992.
Fr o m 1994 har Vänkanalen
kommit i sin nuvarande form,
två utgåvor per år.
Årsmötena som alltid hållits i
maj-juni har förlagts till olika
platser längs kanalen både på
västgöta- och östgötasidan, det
går snart inte att hitta en plats
som vi inte varit på, jo, i år
2013, var det faktiskt premiär
på Sätra bruk!
Årsmötena har varit det
stora arrangemanget varje år,
alltid med lokal anknytning,
företrädare för resp kommun
har informerat. Dessutom har
det bjudits på ett mera kulturhistoriskt program om just den
ort där mötet ägt rum. Några
gånger har det varit kanalfärder, både på östgöta- och västgötasidan, tyvärr har dessa
färder på senare år blivit alltför
kostsamma för att kunna genomföras. Deltagarantalet på
mötena har varit runt 60 personer.
Under årens lopp har ett flertal lokala möten anordnats, föredrag och exkursioner.
En resa till kanalerna i Skottland planerades för 10 år sedan
men tyvärr kunde den inte genomföras p g a för få deltagare.
När föreningen bildades fick
man snabbt ett hundratal ständiga medlemmar som betalade
in 1000 kr var och då fick föreningen en stabil ekonomisk
grund att stå på.
Sedan 2003 tas inga ständiga
medlemmar in, i stället kan
man bli 10-årsmedlem.
Antalet medlemmar är idag,
hösten 2013, 450, varav 165 betalande årsmedlemmar, 9 är
10-årsmedlemmar, 9 hedersmedlemmar, men merparten
är ständiga medlemmar.
Det är årsmedlemmarna som
ger föreningen dess intäkter.
2006 var antalet medlemmar
554, varav 218 var årsmedlemmar.
Föreningen Göta kanals vänner tog initiativet till nyplantering av alléträd längs kanalen,
ett lovvärt initiativ som vuxit
och numera sköter Göta Kanalbolaget detta projekt med den
äran! Varje höst hålls trädplanteringsceremonier. På ett par
ställen längs kanalen finns nu
tavlor med namn på dem som
sponsrat trädplanteringen.
Källor: Protokoll, Vänkanalen, Kanalbladet, div brev.
Tyvärr saknas protokoll från
1980- och 90-talen.
Britt Sörman
Valberedningen
KANALVÄNNER!
Efter det trevliga årsmötet i
våras på Västgötasidan i det
vackra Sätra, har det hänt en
del i vår Vänföreningsstyrelse.
Tre ledamöter har valt att med
omedelbar verkan lämna sina
styrelseuppdrag. Kvar finns en
tapper skara som fortsätter arbetet fram till årsmötet på Östgötasidan i Borensberg i maj
nästa år.
Vi medlemmar valde ingen
ordförande på årsmötet. Valberedningen och årsmötet lyckades inte att få fram någon kandidat. Inom styrelsen och helt
enligt stadgarna, hanterar styrelsen på varje möte vem som
skall sitta mötesordförande.
Den delen fungerar väl. Det
som är bekymmersamt är att
flera av styrelsens ledamöter
har valt att lämna sina uppdrag.
Vi behöver alla fundera över
hur vi skall fortsätta med verksamheten i vår Vänförening.
Medlemsantalet är någorlunda
stabilt. Vårt ändamål enligt
stadgarna är att verka för att
Göta Kanal även i framtiden
finns kvar som det unika byggnadsverk det är. Föreningen
har även arbetat aktivt med att
sprida information om Kanalen. En annan uppgift har varit
att medverka till att de gamla
träden utefter Kanalen blir
utbytta. Det sker i Trädplanteringsprojektet. Föreningen
bildades när Göta Kanal var
nedläggningshotad.
Valberedningen vill uppmana medlemmarna att fundera
över hur vi skall ha det med
vår Vänförening i framtiden.
Just nu finns det inget som tyder på att ägaren till Göta Ka-
nal, dvs staten har för avsikt
att förändra verksamheten i
någon större omfattning. Göta
Kanal är en viktig del för Sverige som turistland. Turismen
får allt större betydelse i den
svenska ekonomin. Det finns
all anledning att tro att verksamheten vid Kanalen kommer att utvecklas ytterligare.
Kan vi identifiera medlemmar
som är intresserade av att arbeta i vår styrelse? Kan vi rekrytera fler medlemmar? Finns det
önskemål från medlemmarna
att fortsätta med föreningens
arbete efter årsmötet 2014?
Kontakta gärna styrelsen eller
valberedningen med Dina synpunkter.
Kerstin Grahn
Sammankallande i
valberedningen
[email protected]
ÅRSMÖTET 2013
Vårt årsmöte hölls lördagen
den 25 maj 2013 på Sätra bruk
vid sjön Vikens norra ände
i Västergötland. Karlsborgs
kommun bjöd på förmiddagskaffe och kommunalrådet gav
information om kommunen.
För det traditionella historiska inslaget svarade hembygdsforskaren Ingemar Wikenros
och hans mycket intressanta
anförande finns i egen artikel i
detta nummer av Vänkanalen.
Anders Åhlen satt som mötesordförande. Vår ordförande
Bertil Holmer avtackade fyra
styrelsemedlemmar, nämligen
Laila Gullnäs, Bo Niklasson,
Hans Thorsell och Anders Åhlén. Även vår mångårige ord-
förande Bertil Holmer avgick
och avtackade av bl a Claes
Göran Österlund. Han fick ett
alle’träd i avskedsgåva och
det skall planteras nära hans
bostad i Borensberg. Valberedningen hade inte lyckats hitta
någon ny ordförande men fem
nya styrelsemedlemmar valdes, Sture Bång, Lotta Eliasson, Bo Grenthe, Lena Krueger
Holmstrand och Andreas Nilsson.
Årsmötet gav den nya styrelsen i uppdrag att vid första
styrelsemötet utse ordförande
och sekreterare.
Protokollet finns på vår hemsida:
www.gotakanalsvanner.se
Lördagen den 17 maj
2014 hålls årsmötet
i Borensberg.
5
Ur Sätra bruks historia
Under hela 1700-talet svarade
det svenska järnet för mellan
hälften och 2/3-delar av rikets totala exportvärde. Redan
i början av århundradet var
myndigheterna starkt oroade
över att skogen skulle ta slut
i järnindustrins kärnområde
Bergslagen. I framtiden skulle
Bergslagens skogar i första
hand användas till gruvdriften,
vilken av naturliga skäl inte
kunde omlokaliseras. Den andra viktiga uppgiften blev att
förse masugnarna med träkol.
Nya stångjärnssmedjor skulle
däremot i framtiden förläggas
till trakter, som var välförsedda med skog men som ännu
inte utnyttjades så hårt. Framförallt var det i västra Värmland och Dalsland som en rad
nya smedjor började växa upp
under 1700-talet. Men även i
norra Västergötland nyetablerades några smedjor: Fredriksfors, Lagerfors och Åboholms
bruk.
Initiativtagaren till stångjärnssmedjan i Sätra var rådmannen i Uddevalla Jöns Koch
(1691-1770). Vem som tipsat
honom om platsens lämplighet vet vi inte. En gissning kan
vara handelsmannen i Göteborg kommerserådet Sebastian
Tham, som även ägde hammarsmedjan i Forsvik och bör
ha varit väl informerad om förutsättningarna vid Sätra.
Rådman Koch begärde hos
det statliga verket Bergskollegium att få bygga upp en hammarsmedja vid Sätra. År 1736
genomfördes under drygt en
veckas tid en rannsakning på
plats. Man besiktigade noggrant forsarna med avseende
6
på vattentillgången men också
möjligheten att bygga hållfasta
dammar. Man genomströvade
det vidsträckta skogsområdet
mellan Halna sockengräns och
Unden för att få en uppfattning om hur många stigar träkol som de olika hemmanen
årligen var beredda att sälja till
bruket. Slutligen fick rådmannen redogöra för varifrån han
hade tänkt sig att köpa tackjärnet. När rannsakningsrapporten var skriven var det bara att
avvakta de centrala myndigheternas beslut.
Den 14 maj 1739 utfärdade
Fredrik I ett privilegiebrev där
rådman Koch tilläts att vid Edsån mellan Sätra och Hovets
hemman uppföra en stångjärnshammare med två härdar
och med ett årligt smide av 800
skeppund. Tackjärnet skulle
inköpas från Karlskoga, Nora,
Filipstads och Grythyttans
bergslager med vardera 200
skeppund. För att hedra den
regerande konungen beslöt
Koch att döpa det nya järnbruket till Fredriksfors. Tillverkningen kom igång omgående.
Ett tiotal personer ansvarade under årens lopp som
brukspatroner för verksamheten vid Sätra. Några av dessa
har låtit tala om sig mer än
andra. Den mest dynamiske
av dem alla var Hans Henrik
Holmgren(1715-1795).
Han
ägde bruket under perioden
1753-1795. Holmgren arbetade
mycket målmedvetet – ibland
kanske litet väl hårdhänt –
med att utvidga brukets ägor.
Han köpte eller bytte successivt till sig alla större skogsfastigheter runt Sätra som blev till
salu. Tidigare hade väl de flesta tvister lösts direkt mellan de
inblandade. Under Holmgrens
tid förs alla tvister till domstol. I domböckerna är målen
legio där parterna utgörs av
Holmgren och hans grannar i
bygden. Holmgrens innehav
utgör än idag kärnan i Sätra
bruks skogsinnehav.
Holmgrens änka, Christina
Setterholm (cirka 1755-1828),
ärvde Fredriksfors bruk med
alla skogsfastigheter. Efter tre
år gifte hon om sig med hovpredikanten Sven Norder från
Värmland. Norder var mycket
intresserad av Göta kanalbygget och hade en nära personlig
relation till Baltzar von Platen.
När Thomas Telford kom till
Sverige i augusti 1808 för att
slutgiltigt staka ut kanalens
läge träffades alla de berörda
några dagar på Norders herrgård i Sätra för att planera arbetet. Under några år i början
av 1810-talet, när kanalbyggnationen var som mest intensiv
i Forsvik, hyrde von Platen och
hans familj Halnatorp säteri
av Norder. Många direktionssammanträden var förlagda
till Halnatorp. Kanalbolaget
arrenderade under många år
en liten smedja (knipsmedja)
vid Fredriksfors bruk av Norder. År 1813 förlänades Norder
professors titel av regeringen.
Man anar att bakom detta låg
en önskan från Baltzar von
Platen att officiellt tacka för de
tjänster som Norder gjort för
Göta kanalverket.
I mitten av 1800-talet inträffade den s.k. bruksdöden i
Sverige – ett stort antal mindre
järnbruk fick läggas ned p.g.a.
bristande lönsamhet. Fredriksfors klarade sig ytterligare ett
par årtionden, men 1895 tillverkades det sista stångjärnet.
Då hade bruket turen att ha en
framsynt och tekniskt duktig
ägare: Wilhelm Wallin. Han lät
uppföra två slipmassafabriker
för tillverkning av pappersmassa. Som råvara användes
asp och gran. Massan exporterades till ett stort antal platser
runt om i världen. Under ett
par decennier var lönsamheten
mycket god. Sedan utkonkurrerades slipmassametoden av
olika kemiska processer. Runt
1940 brann den ena fabriken
ned till grunden och vid den
andra avvecklades verksamheten. För att ta till vara det rinnande vattnets energi byggdes
i stället två kraftverk.
I och med att stångjärnssmidet upphörde så slutade också
namnet Fredriksfors bruk att
användas och i stället tog benämningen Sätra bruk över
helt och hållet.
Redan när den första smedjan byggdes i Sätra fanns det
en husbehovssåg på bruket. På
den fick endast sågas virke som
behövdes till bruksbyggnaderna o.dyl. Några försök att såga
till avsalu gjordes under årens
lopp, men de följdes genast av
anmälningar från andra sågverksägare, som ansåg sig lida
men. Efter näringsfrihetsreformerna i mitten av 1800-talet var det fritt fram att starta
de industrier man ville. En ny
modern såg uppsattes 1873.
Fram till år 1900 drevs sågen
av vattenhjul; nu fick den kraften från en vattenturbin. Under 1900-talet gjordes vid flera
tillfällen investeringar i nya
maskiner, större sågdammar,
barkningsanläggning, spånsilos, brädgård m.m. Lönsamheten vid sågen var dålig och så
småningom beslöt bolagsstyrelsen att avveckla sågverket.
Den 1 september 1986 sågades
den sista timmerstocken. Sågen var igång under sommarsäsongen; under övriga delar
av året arbetade personalen
med justering, utlastning av
virke, huggning, röjning och
gallring.
Sätra bruks ägs sedan 1935
av Stiftelsen Allmänna Barnhuset. Stiftelsen ska bl.a. bedriva, understödja och främja
upplysning och forskning
inom den sociala barn- och
ungdomsvården. Idag består
verksamheten vid Sätra Bruk
av följande delar:
Skogsförvaltning med målet
att det långsiktiga skogliga arbetet ska inriktas mot ett ekologiskt och ekonomiskt uthålligt
skogsbruk. Alla skogstjänster
köps in – huvudsakligen från
lokala entreprenörer.
Gästverksamhet. Dags – och
flerdagskonferenser, privata
tillställningar, julbord m.m.
Produktion av vattenkraft
vid tre egna anläggningar.
Jordbruket är utarrenderat.
Källa: Wikenros, I.: Sätra
bruk. 1939-2009. Från Hammarsmedja till Kunskapssmedja
Ny 10-årsmedlem
Lisbet Odestedt
Nya Årsmedlemmar
Lion’s Club Borensberg
P G Willestad
Ulla Törnberg
Christina och Jan
Djurberg
Sture Bång
Solveig Grenthe
Ingegerd Dagobert
Sören Eriksson
Stig Peterson
Bertill Holmqvist
Per Åke Westerberg
Stig Lönngren
VÄNKANALEN distribueras till
alla medlemmar och gynnare av
Föreningen Göta Kanals Vänner.
Styrelse
Ronny Jönsson
Nyg 27, 54230 Mariestad, 0706 67 00 42
[email protected]
Lena Krueger Holmstrand
Fredsberg, 533 94 Hällekis, 0510 544 057
[email protected]
Sture Bång
Storängsparken 3, 614 32 Söderköping
0121 12222
[email protected]
Kassör
Göta Kanals Vänner
c/o Britt Sörman, Tåtorp Sörgärde
549 93 Moholm, tel 0506-530 19
epost: [email protected]
Bankgiro 5395-8377
Upplaga 500 ex
EskilstunaMagasinet 2013
GOD JUL och
GOTT NYTT ÅR!
Titta på vår hemsida!
www.gotakanalsvanner.se
7
B
Förenings
brev
Göta Kanals Vänner
c/o B Sörman
Tåtorp 50
549 93 Moholm
Göta kanals miljöår
gav nytt rekord för trädplanteringen
Göta kanalbolags satsning på
miljöår 2013 har medfört att
fler alléträd än någonsin har
återplanterats. Över 120 nya
träd har nu börjat rota sig längs
världens längsta trädallé.
De två trädplanterings ceremonierna lockade fler än
70 personer till Borenshult i
Östergötland och Stång i Västergötland. Lönn och Lind är
de trädslag som väntas leva
längst i kanalmiljön och därför var det dessa två arter som
planterades.
Inför 2013 satte vi upp tydliga miljömål. Ett av dem var
att vi skulle plantera fler träd
än någonsin i vår trädallé. Tack
vare ett växande intresse för
trädfadderskap samt att 100 kr
för varje såld kanalbiljett oavkortat gått till återplanteringen, har vi i år planterat rekordmånga träd. Totalt 2013 har det
planteras träd för mer än en
kvarts miljon kronor och vi har
fått fler än 50 nya trädfaddrar.
Kungliga träd
En annan väldigt glädjande
händelse är de två träd som
Göta kanals vänner låtit plantera till minne av föreningens
två tidigare hedersordförande,
deras kungliga högheter prins
Bertil och prinsessan Lilian.
Träden planterades i anslutning till de kungliga träd som
sedan tidigare finns planterade i Borensberg för att hedra
8
Den 29 oktober 2013 planterades vid glasbruket i Borensberg de tre träd som Föreningen Göta kanals vänner skänkt, dels två kungliga träd till minne av våra f d hedersordförande prins Bertil och prinsessan Lilian och dels Bertil Holmers träd som ett tack
för hans mångåriga ordförandeskap i föreningen. I det soliga vädret höll såväl Anders
Donlau som Bertil Holmer korta anföranden.
Konung Carl den XVI Gustaf,
Drottning Silvia och Kronprinsessan Victoria.
Lyckad säsong 2013
Totalt sett har 2013 varit ett
mycket lyckat år för hela destinationen Göta kanal och
besökarna har strömmat till.
Inte minst från besökarna som
väljer att uppleva kanalen med
husbil, där vi ser en fortsatt
kraftig ökning. I nära samarbete med företagarna längs Göta
kanal har turisterna erbjudits
miljöanpassade semesterupplevelser. Vi vill uppmuntra alla
att ta sitt miljöansvar även på
semestern.
Utveckling på land
Efter att under flera år ha satsat stort på nödvändiga kajrenoveringar och förutsättningar
för en fortsatt stark och stabil
båttrafik kommer AB Göta kanalbolag under 2014 att fokusera på utvecklingen på land.
Det är där vi har den största
tillväxten. Vi arbetar målinriktat med att höja kvaliten på besöksmålet Göta kanal tillsammans med kanalens företagare
och kommuner. Nästa år kommer också att innebära en särskild satsning på barnen.
Så extra välkommen till Göta
kanal kommande säsong i sällskap med barn eller barnbarn!
Anders Donlau,