Demokratins definition i teorin och praktiken

Transcription

Demokratins definition i teorin och praktiken
Samuel Kazen Orrefur
Medborgare och samhälle
Statskunskap A
Demokratins definition
i teorin och praktiken
Sammanfattning
I detta PM abstraheras själva kärnan i begreppet
demokrati fram. En demokratidefinition föreslås som
försöker fånga in våra intuitioner om vad demokrati är
på bästa sätt. Därefter undersöks vilka praktiska
förutsättningar som krävs för att demokrati ska kunna
förverkligas i enlighet med definitionen.
Del 1 – Teoretisk definition av begreppet demokrati
Teori, metod och diskursanknytning
För definiera demokrati från grunden krävs inga källor och ingen diskursantknytning utan enbart ett
förslag som sedan prövas på ett förnuftigt konsekvent sätt. Men för den intresserade har jag i
fotnoterna angett vissa paralleller och skillnader mot Robert Dahls definition av demokrati.
Demokratidefinitionen
En demokrati är ett styrelseskick för att styra en stat. Ett styrelseskick måste minst innehålla en
specifik procedur för att fatta beslut och en avgränsning av vilka besluten gäller. Den minsta
definition av demokrati som uppfyller villkoren för att vara ett styrelseskick består av följande: (1)
majoritetsprincipen (2) en territoriell avgränsning av ett folk (3) ett förhållande mellan (1) och (2)
sådant att (1) både utgår från (2) samt berör och följs av (2). Med andra ord kan ett styrelseskick
kallas en demokrati om och endast om en territoriellt avgränsad stat finns samt centrala beslut fattas
genom majoritetsprincipen som tillämpas på och av människor som lever inom territoriet. Nedan
motiveras de tre principerna:
(1) Majoritetsprincipen
Samtliga styrelseskick kräver en beslutsprocedur. Beslutsproceduren kan t.ex. bestå av tärningar
som kastas eller regler för utpekande av en ledare som alla lyder. Grundtanken bakom vår
föreställning om folkstyre är att flera människors vilja (inte naturen, slumpen eller bara en
människa) ska tas lika hänsyn till i själva beslutsproceduren. Om 10 personer ska fatta ett beslut är
den enda princip som tar lika hänsyn till allas preferenser majoritetsprincipen. Föredrar 6 personer
alternativ A framför rådande ordning B kommer alternativ A genomföras. I ett annorlunda system
med krav på t.ex. kvalificerad majoritet skulle minoritetens alternativ (B) genomföras. Då skulle 4
individers vilja väga mer än 6 individers vilket inte är förenligt med vår intuitiva idé att folkstyre
bygger på lika hänsyn. Slumpen eller en diktators beslut skulle visserligen kunna leda till att
alternativ A genomförs. Men diktatorn eller slumpen kan när som helst leda till helt andra avvikande
beslut som inte överensstämmer med majoritetens vilja. Majoritetsprincipen är den enda existerande
princip som i samtliga fall garanterar att lika hänsyn tas till de beslutandes vilja och är således den
enda möjliga beslutsprincipen för ett demokratiskt styrelseskick.1
(2) Territoriell avgränsning av ett folk
Samtliga styrelseskick kräver en avgränsning av vilka som utgör landets folk. En sådan avgränsning
kan inte bygga på utpekandet av en viss social grupp utan måste bygga på territoriell avgränsning.
All form av mänsklig aktivitet äger rum på markyta. Människor är mobila och kan flytta till nya
platser. Markyta står still och går att avgränsa. Det är omöjligt att styra en social grupp som flyttar
och sprids ut på alla delar av jorden. Däremot kan man mycket väl styra över en begränsad markyta
och sätta upp de villkor som gäller för de människor som lever där.2
(3) Relationen mellan (1) och (2)
För att folkstyre ska kunna sägas föreligga krävs att den avgränsade grupp som bor på territoriet X
också är den grupp som tillämpar, berörs av och följer majoritetsprincipen. Det innebär följande:
Om folket inte följer de lagar och beslut som genererats av majoritetsprincipen är landet alltså inte
1 Dahls resonerar liknande när han försöker hitta en lämplig beslutsregel för demokratin. Han menar dock att
majoritetsprincipen inte självklart behöver vara den enda acceptabla demokratiska beslutsregeln, bara den bästa vi
känner till hittills. Jag går emot Dahl på denna punkt och menar att majoritetsprincipen är den enda möjliga.
2 Dahl resonerar liknande när det gäller frågan om hur man ska dra gränserna för ”demos”. Frågan om vilka som utgör
demos förpassar han dock till demokratins skuggteori; jag menar att gränserna för demos klart och tydligt måste
ingå i själva definitionen av en demokrati och de enda gränser som är klara och tydliga är fysiska gränser mellan
olika länder.
en demokrati. Det innebär att en demokrati i princip kan sakna förvaltning, verkställande makt,
domstolar osv. så länge majoritetsbesluten följs.3
Om majoritetsprincipen används till att fatta beslut som inte gäller samtliga medborgare på ett
lika sätt är landet inte en demokrati. Ett exempel är att beskatta alla muslimer extra. Ett annat är om
majoriteten bor i staden beskattar minoriteten på landsbygden extra. Majoriteten kan inte fatta
beslut som binder människor utanför territoriet eller som bara berör en avgränsad del av territoriet
utan måste fatta beslut som rör alla som bor på hela territoriet på ett lika sätt. Stora satsningar på
speciella byggnader och parker kommer visserligen alltid gynna lokalsamhället, men ändrar inte på
relationen mellan staten och medborgarna. Så länge alla medborgare ges samma rätt att bruka och
besöka de nya byggnationerna kan dessa sägas vara beslut som berör alla medborgare på ett lika
sätt. Skulle byggnaderna stängas för bara brunhåriga eller byggas av staten men finansieras genom
extra skatt på alla som bor i den aktuella kommunen har majoriteten överskridit sina befogenheter.
Majoriteten får alltså inte fatta några som helst beslut som inför speciella regler, villkor eller
relationer mellan vissa medborgare och staten på basis av individuella egenskaper eller val av
bostadsområde. I en demokrati ska folket styra sig självt, inte delar av sig självt eller andra folk.4
Slutligen måste majoritetsprincipen tillämpas av samtliga individer på det aktuella territoriet när
beslut fattas. Majoriteten kan dock välja att delegera beslut till representanter (representativ
demokrati) eller till en stark ledare. Majoriteten kan besluta att välja nya representanter varje år eller
välja en kung tillsvidare. Väljs en kungaätt tillsvidare är denna legitim endast så länge den majoritet
som röstade fram kungen fortfarande är i livet. När så många gamlingar dött att endast 49% av de
nu levande människorna på territoriet vill ha kvar kungligt envälde krävs en ny folkomröstning. Hur
detta ska identifieras och lösas i praktiken hör inte till vår teoretiska diskussion här. Kort kan jag
dock säga att de praktiska omstruktureringskraven nog skulle kräva kvalificerad majoritet i denna
typ av större ändringar samt kräva möjlighet för folket att kräva folkomröstningar.
Del 2 – demokratins förutsättningar i praktiken
Teori, metod och diskursanknytning
Ovanstående definition av demokrati innebär att när villkor (1), (2) och (3) föreligger kan ett land
också klassas som en demokrati. Dessa teoretiska principer kräver ett antal praktiska villkor för att
de ska vara möjliga att tillämpa. För att identifiera dessa praktiska villkor måste man helt enkelt
tänka till ordentligt; källhänvisningar är meningslösa annat än för att belägga eventuella
kontroversiella faktapåståenden (vilket inte finns i denna text). Vad jag vet har ingen tidigare
undersökt de praktiska förutsättningarna för just denna definition, därför blir det svårt att knyta an
till andra tänkare i frågan. Nedan följer en granskning av de tre praktiska villkor som jag menar
måste föreligga för att ovanstående tre principer ska kunna följas och ett land ska kunna klassas som
en demokrati:
(A) Upplysta rationella nyttomaximerare
För att majoritetsprincipen ska kunna tillämpas krävs en viss sorts människa. Individen måste
överge kollektivistiska grupptendenser och betrakta sig som en självständig aktör med individuella
intressen istället för som en del av ett kollektiv som interagerar med andra kollektiv. Individen ska
3 I den allmän demokratidiskursen så hävdar många att vissa statlig organisationsstrukturer krävs för att att ett land
ska kunna klassas som en demokrati. Antagligen är det också mycket svårt att utveckla en fungerade stat utan en
dömande och verkställande makt, men dessa institutioner är inget teoretiskt krav för att klassa ett land som en
demokrati så länge majoritetens beslut följs.
4 Frågan om majoritetens befogenheter har diskuterats flitigt. Den allmänna diskursen är att mänskliga rättigheter
måste kombineras med demokrati. I ett lands konstitution ska gränser för statens befogenheter gentemot individen
anges. Jag menar att frågan om förtryck av minoriteter löses genom att min definition i texten följs konsekvent.
Genom att bara tillåta beslut som berör alla medborgare på samma sätt och inte inför specialregler för somliga
garanteras att inga enskildas eller minoriteter rättigheter kränks. Det hela kan liknas vid Rousseaus resonemang om
allmänviljan som enbart kan fatta beslut som rör hela samhällskroppen. Skulle den riktas mot enskilda delar av
samhällskroppen skulle den reduceras till allas individuella viljor (och det gemensamma folkstyret upphör).
vara intresserad att få ut maximal lycka i alla situationer och vill primärt tillfredsställa sina egna
intressen. Beslut enligt majoritetsprincipen förutsätter att alla värderar och prioriterar korrekt bland
sina intressen. Tänker för många individer på andras intressen, saknar människor kunskap eller egen
vilja, kommer resultatet bli skevt och en minoritet kan sko sig på övriga. För att kunna vara en
rationell nyttomaximerare krävs möjlighet att kommunicera fritt med andra människor,
yttrandefrihet, föreningsfrihet och fri tillgång till information. Det förutsätter även att individen har
kapacitet att ta till sig och bearbeta all information.
Idén om den rationella nyttomaximeraren är en mycket specifik västerländsk idealiserad
föreställning. Majoriteten av alla människor fungerar inte på detta vis. Få har tänkt igenom sina
beslut noggrant och vet vad de egentligen vill. När vi fattar beslut handlar vi ofta spontant och
efterhandsrationaliserar besluten inför oss själva. Vi har varken kapacitet eller lust att ta till oss all
information som krävs för att göra välinformerade val. Människor har innan vår kulturs uppkomst
aldrig resonerat i termer av intressen som ska tillgodoses och rangordnade preferenser.
För att upprätthålla en demokrati krävs alltså att människor anpassas till detta ideal i tillräcklig
utsträckning. Det kan eventuellt kräva obligatorisk skolgång, en värdegrund som måste bankas in i
allas tänkande, statligt finansierade ”objektiva” informationskanaler osv. Vad som krävs är olika
från fall till fall för att få demokratin att fungera. Någon sorts tröskel understigs när för många
människor röstar efter etnicitet, på enfrågepartier, eller är totalt saknar rationell rangordning av sina
preferenser eller kunskap om den politiska dagordningen.5
(B) Nationalism
För att ett territorium ska vara möjligt att avgränsa krävs att det finns en grupp människor som
upplever sig som ett folk med gemensamma intressen. Medborgarna måste vara en ganska homogen
grupp med liknande sätt att tänka på för att majoritetsprincipen ska få korrekt utfall och inte leda till
särbehandling av minoriteter. Grupptänkandet måste alltså upplösas både till individualism och en
mer abstrakt nationalism. Minoritetsförtryck kan försöka förebyggas med mänskliga rättigheter och
konstitutionella hinder, men detta har ingen som helst praktisk inverkan mer än som verktyg för att
skapa en anda av nationell samhörighet. Saknas en nationell enhetlig kultur som bland annat består
av rationell individualism och nationell identitet är demokrati omöjligt.
När territoriell avgränsning ska göras måste man försöka ringa in grupper av människor och
inte skära av sociala grupperingar på mitten, annars får man en situation där det blir omöjligt att
styra. Tas god hänsyn till geografin i det första steget kommer människor anpassa sig lättare till de
nya gränserna framöver vilket avsevärt underlättar styret. Se fotnot för några illustrerande exempel
som konkret visar på vikten av en enhetlig nationell kultur.6
5 När kvantitativa metoder började användas i statsvetenskapen och man undersökte hur insatta folk egentligen var
började tron på den upplysta medborgarens rationalitet avta. Nu talar man om ”jourhavande medborgare” som
rycker in och tycker till när det behövs om saker och ting håller på att gå alltför illa. Dalton presenterar en tydlig bild
av dagens medborgare och visar i en mängd undersökningar och tabeller att folk inte är så rationella och insatta i
politiska frågor. Men idealet om den rationella upplysta medborgaren kvarstår och det verkar finnas någon tröskel
för hur låg upplysningsnivån kan vara i en demokrati. Lipsets moderniseringsteori är den rationella människan-tanke
i koncentrerad form: ju mer utbildning och upplysning, desto mer demokrati.
6 Demokrati kräver oftast att någon stark diktator eller envåldshärskare enat och skapat ett land. De flesta existerande
demokratier bygger på en naturlig utveckling där olika grupper förhandlat till sig mer inflytande i nationalstaten
under en envåldshärskare. Det har successivt resulterat i mer maktdelning. För att en sådan maktdelning ska kunna
utvecklas krävs att olika grupper utvecklar jämna styrkeförhållanden. En förutsättning för det är att länders resurser
är väl spridda jämnt över territoriet. I Sverige finns t.ex. järnmalm, skog och jordbruk i var och varannan ort vilket
ledde till en mer jämn maktspridning. I de 23 länder i världen med störst koncentration av råvaror har det av
förklarliga skäl aldrig utvecklats några demokratiska institutioner (med undantag av Norge).
I många Afrikanska länder, t.ex. Nigeria och Kenya, har införandet av ”demokrati” lett till att olika
grupperingar sett möjligheten att få mer makt över andra genom att använda de nya konstgjorda landgränser
européerna dragit kors och tvärs över Afrika. Allmänna val har bara lett till att konflikterna mellan olika politiska
och etniska grupperingar stärkts. Papua Nya Guinea är ett land med tusentals språk och minoritetsgrupper. Försök att
skapa en demokratisk nationalstat där har totalt misslyckats då parlamentet består av hundratals enskilt inröstade
klanrepresentanter med oförmåga att samarbeta. Människornas livsstil i detta ”land” innebär att inga gemensamma
frågor finns som behöver drivas eller lösas på nationell nivå.
(C) marknadsekonomi, expansion och framsteg
För att ett folk ska ha något intresse av att fatta gemensamma stora beslut måste ett visst
ekonomiskt system föreligga. Demokrati lämpar sig bara för bofasta samhällen och fungerar inte för
jägare-samlare samt pastoralister som inte är knutna till ett specifikt territorium.
Jägare-samlare har människan varit 99 % av sin tid på jorden. Denna samhällsform innebär en
livstil i ballans med naturen där utvecklingen står helt still. Antalet människor ökar ytterst
marginellt och tiden ses som en cykel med regelbundet återkommande rutiner och högtider. När
ingen materiell utveckling sker och människor byter boplats regelbundet finns inga större beslut
som behöver fattas och folket ställs varken inför val av beslutsprinciper eller politiska beslut.
Problem som uppkommer är av tvistemålskaraktär och löses efterhand enligt traditionen.
För att det moderna demokratikonceptet ska ha något användningsområde krävs en linjär
tidsuppfattning, allting utvecklas och går framåt, folket engagerar sig och deltar i ständigt nya
reformer i ett gemensamt strävande efter det goda livet. Ett jämviktssamhälle utan tillväxt där alla
forsätter leva som de alltid gjort skulle onödiggöra alla former av nya beslut, lagar och regler. Om
vårt samhälle skulle bli ”färdigt” skulle demokratin avvecklas och ersättas med en
genomkonservativ rättsstat som enbart löser tvister och konflikter enligt rättstraditionen.
Tillväxtidén och marknadsekonomin är alltså en förutsättning för att demokrati ska kunna existera
och vara livskraftig. Demokratins kritiker kan därför anklaga demokratin för att vara ytterst
miljöovänlig och vara ett sätt att pracka på västerländsk konsumtionskultur på resten av världen.7
Slutsats
Demokrati tycks i dagens diskussion vara ett starkt positivt värdeladdat ord. I vår teoretiska
undersökning har vi kommit fram till tre villkor som jag menar utgör den bästa definitionen av
demokrati. För att majoritetsprincipen ska vara möjlig att använda i praktiken krävs att människor
är välinformerade rationella nyttomaximerare. För att ett territorium ska vara möjliga att avgränsa
krävs nationskänslor och folktillhörighet som matchar bra mot ett geografiskt territorium och för att
folket på ett visst teoritorium ska tillämpa majoritetsprincipen på rätt sätt krävs liknande
övergripande livsmål, värderingar och föreställningar om det goda livet.
Eftersom vi är barn av vår kultur och värderar individualitet, rationalitet, framsteg och tillväxt
så tenderar vi att ladda ett styrelseskick som kräver detta med en starkt positiv innebörd.
Transitonsprocesser som går mot demokrati ses som positiva eftersom de medför att våra värden
förverkligas. Men demokrati fungerar inte i alla sammanhang utan kräver att ett land haft en viss
historisk utveckling samt kräver att folket lever sina liv och försörjer sig på ett visst sätt, har vissa
känslor, har vissa sorts relationer till andra människor osv. Människorna måste vara intresserad av
utveckling, framsteg och förbättring. Det kräver en viss syn på tiden och en viss uppfattning om
meningen med livet. Även den mest minimala definitionen av demokrati medför alltså en stor
uppsättning kulturspecifika västerländska värderingar och antaganden. Om ett folk delar dessa
värden demokrati bygger på och lever under rätt sorts omständigheter så kan demokrati vara det
bästa sättet för detta folk att nå sina individuella mål som rationella nyttomaximerar.
Sammanfattningsvis, för att ett land ska kunna demokratiseras (princip (1), (2) och (3)) och för
att en stabil konsoliderad demokrati ska kunna utvecklas, krävs att (A), (B) och (C) är fallet. Dessa
tre faktorer är nödvändiga, men inte tillräckliga villkor för demokrati. Ju mer (A), (B) och (C), desto
mer välfungerande demokrati och desto mer stabil och legitim upplevs den. Föreligger inte (A), (B)
och (C), kan ingen demokrati utvecklas och betraktas som ett legitimt styrelseskick.
Källförteckning:
7 I demokratiseringsforskningen kan man här jämföra med begreppet ”politisk kultur”. Forskningen visar att det krävs
en viss samhällelig anda, vissa sorts relationer mellan stat och medborgare och mellan medborgarna sinsemellan för
att demokrati ska kunna fungera. Även fria marknader och kapitalism har visat sig ha ett tydligt samband med
demokrati.
Dalton, R.J. 2008. Citizen Politics: Public Opinion and Political Parties in Advanced Industrial
Democracies, Femte upplagan. Washington: CG Press.
Hague, R. & Harrop, M. 2007. Comparative Government and Politics. Sjunde upplagan.
Basingstoke: Palgrave MacMillan.
Linde, J & Ekman, J. 2006, Demokratiseringsprocesser. Teoretiska ansatser och empiriska studier.
Lund: Studentlitteratur.
Dahl, Robert A. 1999, DEMOKRATIN och dess antagonister. Stockholm: Ordfront Förlag.