Storsjöns och Bölenäsets historia

NÅGOT OM BÖLENÄSET och STORSJÖN i SKOG
Vidareför - då kanske av intresse - kortfattat några minnesanteckningar förda av mig vid läsning
av arkivakter vid grundforskning berörande Skogsbygdens och dess kyrkas historia parallellt med
rensning av mitt arkiv. Noterar källorna ifall någon vill fördjupa sig i det sagda.
2
3
Sida 1. Något om fritidshustomterna på Bölenäset under Bölen 1 och 1 1932-1963
Sida 3. Angående rätt till fiske i Storsjön
Sida 4. Den äldsta bygden kring Fantskog och gravröset på Bölenäset
Sida 5. Sjöregleringar 1814-1928
Sida 6. 1580 och 1769 notvarp i Herrskogsviken
Odaterad, handritad karta över Storsjön med omnejd. (Eget arkiv)
Ivan Johnson 2009/2012
1
Något om fritidshustomterna på Bölenäset under Bölen12 och 13 1932-1963
22 november 19321 köper August Wallin i Herrskog Storholmen, 4,69 hektar, av Konrad och
Signe Hägglund - vilka då ägde hela Bölen 13 - för 1000 kronor. Det motsvarar i dagens penningvärde (2009) ca 27 600 kronor
1947. Tvenne svårtolkade skrivningar vad främst gäller dateringar. Klart dock att, citat:”E.A.Norberg, ägare av Bölen 12, samt Gunnar Nordlander, vilken enligt avhandling den 28 juni 1947,
vars giltighet dock var beroende av myndighets prövning, av Norberg förvärvat Bölen 12”(.Norberg tog undan tomt vid Storsjön. Se punkt 5 och punkt 6 nästa sida).
Den 7 juli 1947 hölls avvittringsförrättning varvid Klas Böhlin2 i Sand jämte Sally Nordlöf och
Hildur Olofsson3 i Bjärtrå anmälde att de enligt preliminära avtal förvärvat sig tomt av i förstone
Böhlin av E.A.Norberg och senare av Gunnar Nordlander, för det är han som står som avlåtare
(säljare).
Rörande Clas Böhlins Björkholmen (på dagens karta Lillholmen) hyrde han och hans släktingar Hildemar Westin och Petter Norberg ifrågavarande holme några år från uppskattningsvis
omkring 1940, innan Clas Böhlin våren 1947 köpte ut de två andra. Till holmen fraktade de tre
en mindre byggnad från den skjutbaneanläggning som var i Älvö, och som vars ledning inte fullgjort sina ekonomiska åligganden till markägaren Petter Norberg varför klubbstugan togs som ersättning och - som noterats - fraktades till Björkholmen.
Slutligen vad gäller Sally Nordlöf/Hildur Olofssons inte möjligt
att utifrån köpeavtalet av den 5
april 1948 säga var och är tomten belägen. Storlek inte noterad.
I grundavhandlingen talas om
”visst område” och tomt ”för
en Nordlöf och Olofsson tillhörig sommarbostad. Köpeskilling
400 kronor = i dagens (2009) års
pris (ca 6 900 kr.
15 februari 1947.4 Einar.A.
Norberg tecknar med ovan
nämnde Gunnar Nordlander och
dennes hustru Jenny Viola försäljningskontrakt på sin fastighet Bölen 12 i
Nora socken.
Punkterna 5-7
är i här aktuellt
sammanhang
av intresse därav att det talas
om en fastighet
i Qväviken.
Det heter med
Einar A. Norberg som jag =
den som säljer,
citat:
1
Lantmäteriverkets arkiv, Härnösand. Akt Nora-Bölen 524
Dito arkiv Nora-Bölen akt nr 761
3
Dito
”
nr 762
4
Lantmäteriverkets arkiv, Härnösand. Akt Nora-Bölen 763
2
2
5. För evärderlig tid avtager jag ett inhägnat område kallat Qväviken jämte en därå uppförd
gård. Av området skall lagligen avsöndras en areal ej överstigande 1 hektar, eller en mindre areal som vederbörande distriktslantmätare bestämmer.
6. För min broder Johan Norbergs räkning avtages ett område 100 meter efter strand och 50
meter uppemot land. Området är beläget å ovannämnda Qväviken.
7. Upprättade kontrakt med Nordlöf och Olofsson i Bjärtrå samt Clas Böhlin i Skog om försålda, ej avsöndrade tomter skall respekteras”.
5
5 april 1948
Einar A. Norberg säljer för 500 kr (ca 8700 kr 2009) till sin broder Johan Anselm Norberg.
Köparen åläggs att ensam svara för områdets inhägnande mot stamfastigheten.
3 juli 19486.
Tre tomter säljs den 3 juli 1948 av Konrad och Signe Hägglund, Bölen13 och bortgives en tomt.
a) Prästdottern Amanda Lundgren i Nora köper 1500 kvadratmeter på udden för 450 kronor (ca
7 800 kronor i dagens penningvärde) att betalas redan den 1 augusti samma år. Notera rätt till
båtplats å stamfastighetens strand sydväst om området jämte rätt ta upp väg dit. Intressant
skrivning är ”att åbyggnaderna tillhöra förut köparen”. Hon hade följaktligen byggt tidigare
än 1948 fast byggnadsår i andra akter anges till 1949. Tomten/stugan benämndes Solebo.
(Solebo 1:3 (1:11) ägdes 1983-2010 av Ivan Johnson genom köp för 38 000 kr)
b) Samma dag den 3 juli 1948 köper7 chauffören Emil Lundgren i Herrskog och hans hustru
Dagmar, född Vallin, 1305 kvadratmeter på udden ifråga för samma pris som 1:2. Även här
noterat att åbyggnaderna på tomten ifråga ”tillhör förut köparen.”
Bergabo 1:2 (1:12) ägs sedan 1 juli 1980 av Maj-Britt Johnson. Gåva av kusinen Dagmar Lundgren och hennes man Emil. 10 oktober 2010 sammanläggning med Bergabo
1:12 genom gåva av maken Ivan Johnson. 1:11 servitut fiskerätt, 3% av stamfastighetens, båtplats och behövlig mark för väg till den och utfartsväg på stamfastigheten
inlagt under 1:12, som ocksä har kvar 3% fiskerätt och mark till utfartsväg.
Emil har berättat, att det hela började med att han jämte markägarens son Evert Hägglund
och sågverksägaren Gottfrid Bergqvist i Älvö byggde stugan på ofri grund och att han löste
ut kamraterna och köpte tomten inkl. de första husen. Fragmentariskt helt klart att Emil och
”Ela” bygge vägen fram till i förstone Emils (1:12). Vilket år okänt (kanske ”Ela” minns).
c) Kyrkvärden Magnus Vallin i Herrskog köper8 1290 kvadratmeter för 500 kr (ca 8700 kr
idag) (senare Öbergs, idag Forsgrens). Även i detta fall fanns byggnader tillhörig köparen;
alltså bebyggelse tidigare än 1948. 1943 har nämnts.
d) Makarna Hägglund skänker9 sin son Jonas Evert Hägglund en tomt vid Storsjön omslutande
2070 kvadratmeter
21 september 194810
Hemmansägaren Emil Lundgren i Sand köper för 470 kronor (drygt 5000 kr år 2009) 1260 kvadratmeter stor tomt på holme i Storsjön (se nedanstående kartbild) av Gunnar och Jenny Nordlander.
196011 ca (svårläst datum men
säljarna Evert och Bertil Hägglund åberopar en förrättnings5
Dito arkiv akt nr 764
-”780
7
-”781
8
-”782
9
-”783
10
-”784
11
-”799
6
3
karta av den 25 augusti 1959 betecknad dnr 124/59).Då köper i vart fall representanten Sven
Edbom i Härnösand ”en tomt belägen nära intill Storsjön, ca 300 meter norr om fastighetens
gårdstomt och innehåller i areal på 847 kvadratmeter.” (Kartbilden saknar referenspunkter
varför svårtolkad och utelämnad).
1963 den 16 juli
påbörjades förrättning12 för avstyckning av som det visade sig ett 1447 kvadratmeter stort område
där fru Rut Westerlund, född Norberg, och hennes make Sven Vesterlund uppfört en sommarstuga. Noteras i särskild ordning att något skriftligt avtal inte förelåg men väl att handpenning hade
betalats för tomten. Med köpet följde rätt nyttja i öster angränsande utfartsväg genom fastigheten
o.s.v. samt att nyttja båtplats vid stranden av Storsjön. Vidare rätt att söka och utbygga vattentäkt
och att draga ledning från vattentäkten till området. Till sist en ”hård” skrivning utmynnande i
inga ytterligare rättigheter eller förmåner.
Slutligen vid samma lantmäteriförrättning i juli 1963 behandlades en avstyckning av det område
en Hans Bystedt i Lugnvik förvärvat13 och byggt en sommarstuga på. Området gränsar i sydväst
till Storsjön och i övrigt till stamfastigheten. Det uppgavs att tomten tillträtts 1961 och att
byggnadsarbetena påbörjats redan samma år. Bordläggning men efter kompletteringar godkänd handel 22 juni 1964.
Angående rätt till fiske i Storsjön
Om än offentliga handlingar nöjer jag mig - då jag ej har mandat bevaka fiskerätt att notera - att
det i avtalen fastläggs allt ifrån 5%, 3% till ingen rätt alls till fiske av stamfastighetens 100%!
12
13
Lantmäteriverkets arkiv, Härnösand. Akt Nora-Bölen 1120
Dito arkiv Nora-Bölen akt nr 1121
4
Den äldsta bygden kring Fantskog och gravröset på Bölenäset
Storsjön var länge en havsvik. Havsytan var under bronsålderstid - som är satt till 1500-500 år före Kristi födelse - ca 30 meter högre än idag. Det äldsta kända boendet vid Storsjön är stenålderstid som i Norden räknas ha börjat ca 4000 år före Kristi födelse och vara fram till bronsålderstid. Det gravröse som är ute på Bölenäset vid Sahléns är av arkeologer utifrån höjdläget
daterad till just bronsåldern för ca 3 000 år sedan. Att notera är att graven som de flesta, för att
inte säga alla, inte har hel kulle utan en grop i mitten av krönet som vittnar om för länge sedan
gjord sökning efter värdesaker. Någon vetenskaplig utgrävning är inte gjord.
På Talludden - under Fantskogs ägor –som för övrigt benämns Stornäsudden på en 1769 ritad
lantmäterikarta (se sida 6) finns ett flertal intressanta så kallade jordfynd i form av en ska-dad
trolig gravhög, en stensättning av människohand närmare stranden eller, om vi så vill, norrut
Travudden14. Uppe på Fantskogskullen är lämningar efter by- eller gårdsbebyggelse från
äldre tid. Sammantaget fem så kallade jordfynd och/eller fasta fornlämningar på Talludden/
Stornäsudden inlagda på Riksantikvarieämbetes karta. Tyvärr enbart enkelt beskrivna utan
dateringar. T
Ett i detta sammanhang särskilt intressant besök på Talludden gjordes den 8 oktober 1828. Då
besåg den i forminnessammanhang mycket kände prästmannen Nils Johan Ekdahl15 - under sin
norrländska resa att på Riksantikvarieämbetes uppdrag besiktiga i detta fall Skogs kyrka och om
tid bygdens fornminnen - fornlämningarna på udden ifråga. I hans rapport16 heter det ”På Fantskogs egor och på ett näs i den närbelägna insjön finns ett röse 20 alnar i diamer och 2 alnar
högt, utkastadt ifrån midten”. (En aln= 0,598 meter = 6 decimeter).
1867 besökte en Sidenblad på nyssnämnda ämbetets uppdrag här aktuellt udde. Han noterar ”en
stenig hög 1200 fot (360 meter) SÖ från gården å udden”. 1909 var det dags igen. Då var det en
E.Olsson som rapporterar att det ”ligga tre kummel som möjligen kunna vara odlingsrösen 400
meter SÖ från gården på udden.” Slutligen 1974 hette ombudet K. G. Selinge som talar om att
”minst en hög bör därför ha funnits på en av de på ekonomiska kartan markerade uddarna.”
14
Namnet vittnande om Storsjötravet och de kvarvarande stallarna tillåter jag mig, fast det kan tyckas
något ”övermaga” (självförhärligande!) ha bildats när jag i slutet av 1970 decenniet skriftligen kallade
till bildande av Herrskogs samhällsförening just på udden. Piren förhandlade vi till föreningen och
bygden av den entreprenör som byggde bron över Storsjön (endast marginella kostnader).
15
Han är allmänt känd som ”Kalfskinnsprästen” därav att han tiggde och/eller betalade för de medeltida
pergamentsbrev han också hade som uppgift att samla in..
16
Källa: ”Arkiv för norrländsk hembygdsforskning. Gustaf Hallström uppsats sida 73-150” och Riksantikvarieämbetets Ekdahlssamling volym nr 23.
5
Sjöregleringar av Storsjön 1814-1928
Vattenståndet i sjön och diskussioner när det är för lågt liksom när det är för högt är som säkert
känt vanligt förekommande. Först ville vissa markägare sänka sjöns nivå för att få mera odlingsoch betesmark. Så kom sågverksintressenter, kvarnägare och kring sekelskiftet 1900-talet mera
markant behov av dämmande åtgärder för bl.a. driften av det första elproducerande anlägget i
Salteåån.. Högaktuellt objekt har övergripande sett varit och är nämnda å. Om här skissat finns
mycket, mycket material arkiverat allt ifrån i Riksarkivet i Stockholm befintlig renoverad
dombok för Västernorrlands län 1793 volym 197 över tinget med Nora tingslag den 28 oktober
1793, till Vattendomstolens aktsamling 1928 den 20 december då dom föll som gav det ofta för
de vid Storsjön vistande besvärande vattenståndet genom tillåten dämning inom latituden 0-1,6
meter!
En passus i nyssnämnda 1793-års protokoll lyder”
”Syneprotokoll 11/7 1793 fortsatte undersökningen om en sågkvarns anläggande i Salteå by i
Nora med biträde av Pehr Ersson i Ersta och Olof Johansson i Allsta”.
Om aktiviteterna i och kring Salteåån finns att läsa på Nora sockens hemsida. Vi begränsar oss
här till i förstone jordbrukarintressena rörande mera brukbar mark runt om Storsjön.
Först vid tredje försöket lyckades man sänka Storsjön
Rubriken något kryptisk då det inte var av okunskap man inte lyckades utan av oenighet.
Året är 1814. I ett aktstycke i Kammarkollgiets arkiv och senare i Nora tingslags protokoll 1817
och i lantmäteriakter kan läsas att copverdiekapten (= kapten på handelsfartyg) herr Johan Vikner
på Fantskog på egna och sin brorsdotters Cajsa Lisa Hansdotters jämte Gallsäters byamäns (= de
som ägde i mantal satt jord; alltså hemmansägare) vägnar hos landshövdingen ansökt 1813 eller i
början av 1814 - själva ansökningsakten inte funnen- tillstånd om att få sänka Storsjön.
De sökande fick sökt tillstånd. Särskilda lagar och regler fanns. Långt ifrån alla berörda jordägare
var intresserade. Protokollen berätta om otaliga diskussioner och reservationer. 1817 var frågan
uppe på tinget med Nora tingslag. Det hela rann så att säga ut i sanden. Det blev ingen sänkning.
Vi förflyttar oss till 1870/71 och 1887-1891
Nu börjar det andra försöket. Frågan måste ha väckts omkring 1870 för i de 15 sidor långa protokollet - som börjar med formell ansökan 1887 – är noterat att i augusti 1871 hade en statsagronom Carlqvist gjort en profilkarta över Salteåån. Det framgår inte vem som beställt den, men
tvivelslöst var något på gång. 1887 som sagt nytt, formellt försök med givetvis andra intressenter
och med - visade det sig - som tidigare dåligt intresse hos de flesta till en början. För tiden 18911899 är inga handlingar funna så av allt att döma inte heller nu någon sänkning. Värt notera är
1879-års lag och förordning, juridiskt sett, möjliggjorde dikning och annan avledning av vatten
genom i detta fall ”sänkning av Storsjön samt Torrläggning af deromkring liggande vattenskadad mark.”
1899. Nytt försök och nu lyckades man!
Liksom tidigare dåligt med ”snäll” anslutning. Företrädare för flera byar ville inte vara med. Ansåg sig inte tjäna något på företaget. Bara utgifter/ingen mera mark. Salteå byamän mest emot då
stor skada för de som ägde mark vid ån. Värderingsmän och protester. Tingsförhandlingar i ersättningsfrågor ännu 1906. Arbetena nu utförda. Avvägning av Storsjön gjordes 1902. Nedan infört avsnitt ur protokoll i akt Skog 155, Lantmäteriverkets arkiv i Härnösand får avsluta berättelsen om sjösänkningen och därefter dämningen av i båda fallen Storsjön.
”Utlåtande
af synemännen vid den av Konungens Befallningshafvande i länet på derom gjord ansökan förordnade undersökningen i och för sänkning af Storsjön tillhörande Fantskog, Sand, Ro, Elinsberg, Ås, Yttered och Gallsäters byar af Skogs socken, jemte Bölen, Björås, Skallsta Tjerned,
Grötom, Ärsta samt Sör-och Norrsalteå i Nora socken, Nora tingslag och Westenorrlands län, år
1900.
Berörde sjösänkningsarbete bör utföras i gamla avloppets ägo, såsom varande den enda och
rätta vägen för vattnets gång och bör arbetet taga sin början omkring 130 meter nedanför landsvägsbron vid Salteå och fortsättas uppåt omkring 320 meter ofvanför densamma. Bottenbredden
6
tages 7,6 meter i berg och 5,5 meter i annan jordmån; sidolutningen i berget bör tagas 10:15 (?)
och 1:1,5 i stenbunden jordmån, samt dikets djup 1,0 meter under gamla bottnen.
På grund af dessa dimensjoner kommer vattenytan i Storsjön att vid högvatten blifva 1, 0 meter
lägre än hvad den för närvarande kan blifva samt lågvattenståndet 1,15 meter lägre än nu.
Vattenvariationen blir efter sänkningen 1,4 mot 1,2 som för närvarande är den största.
1904 var utgrävningen av Salteåån i stort sett klara men som noterats ovan; frågan om
ekonomisk gottgörelse till berörda markägare i Salteå öppen ännu 1906 som tingsärende.
Källor:
Lantmäterieverkets arkiv, Härnösand
Nora akt 183. År 1817. Undersökning sänkning av Storsjön
Skog akt 148. År 1887-1891. Utgrävning av Storsjön
155. År 1899-1900. Sänkning av Storsjön
156. År 1902. Avvägning av Storsjön
Landsarkivet; Härnösand:
D IIj:8 Kammarkollegiet 1813-1823. Inkomna skrivelser
Storsjöns Fiskevårdsområde/Laila Söderström, Skallsta, Noraström. Protokollbok för senaste
sjösänkningsföretaget
1580 och 1769 notvarp i Herrskogsviken
Onekligen intressant. Hur fått kännedom därom? Jo,
hösten 1769 hölls i Herrskog lantmäteriförrättning rörande rågången (skillnaden) mellan Herrskog och
Fantskogs ägor.
I protokollet17finns vidstående kartbild (något beskuren här) och nedan infört textavsnitt. Notera att Herrskogsviken idag är känd som Mejeriviken och att det
1769 hette Kiällängsudden i Sand. Stornässudden
densamma som dagens Talludden.
S.D. Sedan remissen tillgiörandes blifvit upläst opviste
Herr Comninistern Ullström Lagmannen Herr Efvast
Hindrikssons Lagmansdom af år 1580 d: 20 December uti
hvilken nämns skillnaden den vara Herrskog och Fantskog
jordägare emellan från kiälsängsudden, sedan therifrån och
til dahlsten, thet ju ock änderå var i bålsjön, Theslikes skulle Herrskog man behålla ett notvarp i Herrskogsviken; samt Fri Skogsväg.
17
Lantmäteriverkets arkiv, Härnösand. Akt Herrskog nr 14. Bestämning av råskillnad mot Fantskog.