kvarteret Tritonia

Om kvarteret Tritonia i Gamla Stan
G
amla Stan med anor från tidig medeltid förändrades stort
efter en rasande brand i de ”västra kvarteren” 1625.
Några bortglömda ljus i ett bryggeri och en stor del av det
dåvarande Stockholm brann ner… Det var främst de gamla
medeltida trähusen i kvarteren mellan Kornhamnstorg och
Kåkbrinken som blev lågornas rov. Branden spred sig ända
upp mot Tyska kyrkan men den kunde efter mycket möda
räddas.
Sverige var vid den tiden en stormakt som gärna ville visa
upp en modern huvudstad och man passade på att när många
gamla kvarter ändå var nedbrunna anta en ny mer tidsenlig
stadsplan med raka gator och regelbundna kvarter i stil med
andra huvudstäder i Europa. Kvarteret Tritonia heter ett av de
nya kvarter som uppstod vid den nya stadsplanens
genomförande.
KVARTERET TRITONIA
Karta från 1848. Observera att nuvarande Yxsmedsgränd då kallades
för Ödets gränd och Gåsgränd för Saltmätargränd vid kvarteret Tritonia
och att många små gränder efter branden 1625 försvunnit i kvarteret.
Stora Nygatan
Karta över kvarteret Tritonia med nuvarande
gat- och tomtnummer.
Kvarteret ligger mellan nuvarande Stora Nygatan, Yxsmedsgränd, Lilla Nygatan och Gåsgränd. De c:a 90 kvarteren i
Gamla Stan fick från slutet av 1600-talet latiniserade namn
från den grekiska och romerska mytologin. Tritonia är ett
annat namn för Atena, i den romerska mytologin likställd
med Minerva, vishetens och förståndets, konstens och
vetenskapens gudinna men som också dyrkades som
krigsgudinna.
GATORNA RUNT KVARTERET
Efter branden blev Stora och Lilla Nygatan huvudstråk
genom Gamla i den nya stadsplanen som verkställdes åren
runt 1630. De drogs fram i nord-sydlig riktning genom ett
område som tidigare bara hade haft gator/gränder i östvästlig
riktning.
När bebyggelsen växte på Stadsholmen från den ursprungliga innanför Väster- och Österlånggatorna (gamla
ringmuren) så skedde det genom att gränderna drogs rakt
ut från dessa gator/gränder ner till stranden. Efterhand
gjorde landhöjning och utfyllnader att stranden kom allt
längre bort och att dessa gator/gränder drogs allt längre ut.
Gatunätet såg så småningom ut som en solfjäder somt
utgick från Västerlånggatan och Österlånggatan.
Gatunamnen
1885 gjorde man en stor namnrevision av gatunamnen i
Stockholm då de flesta av dagens gatunamn fastställdes.
Innan dess hade framför allt gränderna i Gamla Stan oftast
döpts efter den som ägde den översta fastigheten i varje
kvarter. En och samma gränd kunde alltså ha olika namn i
varje kvarter den passerade.
kallades till en början under 1600-talet för såväl Nygatan
som Konungsgatan med lite olika varianter men från 1720talet stadgades det nuvarande namnet.
I lagren under gatans asfalt kan man följa historien från tiden
för branden 1625: På 2 meters djup återfinns ett tjockt
brandlager från trä- och korsvirkeshus från eldsvådan. Där
finns också stora mängder bränd säd, troligen 1625 års skörd
som Mälarbönderna just landat vid Kornhamn. Ovanför
ligger kullersten i ett sandlager från 1630–40-talen. Som en
av de första gatorna i Stockholm asfalterades Stora Nygatan
redan 1875.
I Stora Nygatan nr 21 ägde Aftonbladets grundare Lars
Johan Hierta, en fastighet där bl.a. hans älskarinna Wendela
Hebbe, Sveriges första kvinnliga journalist bodde 1847-61.
Wirströms i nr 13 snett över gatan öppnade som konditori
redan år 1800 men har sedermera övergått till att sälja öl och
andra starkare drycker.
Tobaksaffären i nr 19 är bara på 24 kvadratmeter och har
funnits där sedan 1859 och Stockholms äldsta. Var mer i stan
kan man hitta cigarrsnoppare och sporrar i skyltfönstret?
Lilla Nygatan
kallades fram till på 1640-talet för Bryggaregatan eftersom
där låg flera bryggerier vid den dåvarande strandkanten.
1921 kom ett förslag att döpa om gatan till Postiljonsgatan
(p.g.a. Posthuset – nu Postmuseum) men det nya
namneförslaget avslogs.
Gåsgränd
nämns redan 1492 som Gragasenne grendh efter Ragnhild
Grågås som bodde vid gränden vid denna tid. På 1600-talets
senare del kallas den Saltmätargränd efter saltmätaren Bertil
Mattsson som flyttade in i ett hus vid gränden år 1652. Delen
av gränden längs kvarteret Tritonia har även hetat Anders
Siggessons gränd men efter 1885 kallas hela gränden
Gåsgränd.
Yxsmedsgränd
är troligen en förvrängning av Yskemesgränden (1612) efter
husägaren Jöran Yskemes. Den del som låg längs kvarteret
Tritonia hette fram till 1885 Ödesgränd och sträckan
nedanför Lilla Nygatan hette då Uttermarksgränd.
LOHESKATTEN OCH LEJONTORNET
1937 fann man vid en ombyggnad av G Anderssons potatisaffär på Lilla Nygatan 5, i källaren i Olof Laurelius´ hus från
1640-talet, en ofantlig silverskatt i 3 kopparkittlar under
golvet. De innehöll 85 silverpjäser och drygt 18000 silvermynt till en vikt på nästan 300 kg. Inget mynt var yngre än
från 1741 vilket betyder att skatten måste grävts ner senast
detta år. Penningvärdet lär i dagens mått vara uppåt 100
miljoner… Man vet inte vem ägaren var men misstankarna
föll på någon i familjen Lohe - en av Sveriges rikaste släkter
sedan slutet på 1600-talet. Delar av skatten finns nu att titta
på i Stockholms Stadsmuseum.
Men inte nog med det! 1984 upptäcktes vid inredningen av
Victory Hotel i samma fastighet rester av Lejontornet som
varit en del av den senmedeltida stadsmuren från 1400-talet
och en utgrävning som varade i mer än 2 år vidtog. Resterna
av tornet konserverades och ingår nu i restaurangen i lokalen.
Man har med dagens mycket avancerade metoder kunnat
datera träpålarna som tornet vilar på till träd fällda vid
årsskiftet 1382/83.
och utfyllning bebyggdes. Ett 70-tal fynd som vittnar om
järnsmide och metallgjutning från början av 1300-talet
återfanns också. Det var en eldfarlig verksamhet (därför nära
vattenbrynet) och flera tjocka lager av brandrester antyder
åtminstone två större bränder från 1300-talet på platsen.
Det första huset på tomten var eventuellt uppfört före
branden 1625 men om- och tillbyggt i flera omgångar. En
kapten Levin Blixen inrättade stall och vagnslider på gården
runt 1750. Gården var en tidigare fortsättning av Didrik
Ficks gränd som i dag slutar vid Västerlånggatan.
Copvardiekaptenen Johan Nystedt lät 1785 göra ritningar till
en om- och tillbyggnad av fastigheten och en ny trevånings
bostadslänga på gårdens norra sida. När ombyggnaden var
klar bestod fastigheten av: salubod, bagarstuga och
boningsrum i bottenvåningen och stora lägenheter om 11
resp. 12 rum i övervåningarna. 1787 bodde här förutom
fastighetsägaren en vinskänk, en traktör, en kramhandlare, en
hovsnörmakare, en advokat-fiskal, en bokhållare, några
skådespelare, mademoiseller, en änka och familjen Bellman.
Från Stora Nygatan fanns en, nu igenmurad, inkörsport till
gården. Under förra århundradet byggdes en transporthiss till
ett fabrikslager på vinden. 1904 gjordes nuvarande inredning
och ritning för butikslokaler i ordning.
Fastigheten är en av de få i Gamla Stan som inte genomgått
fullständiga och hårdhänta ombyggnader under 1900-talet.
I den nuvarande restaurangen lokaler låg tidigare en
charkuteriaffär, senare ett lunchcafé, och till höger om porten
en ramaffär. På första våningen återfanns Gamla Stans
Möbel-Antik med tapetserarverkstad och på andra våningen
en deklarationsbyrå och Svenska Skidförbundet.
1917 öppnade cykelaffären Sport & Velocipedaffären John
Peterson som även tillverkade cyklar på 1920-talet.
CARL MICHAEL BELLMAN (1740-95)
Kvarteret Tritonia sett från Stora Nygatan på 1660-talet. Ur Jean le
Putres´ 4,5 meter långa (!) kopparstick från 1661 som skildrar Karl X:s
likfärd genom Stockholm året innan. Det 2:a huset från vänster (Stora
Nygatan 20) ägdes av bryggare Mattias Andersson, byggt 1648. Även
nästa kåk ägdes av en bryggare, Lars Andersson. Sedan kommer
apotekare Erik Kristian Dauers fastighet och längst till höger i
kvarteret trähandlare Erik Löths hus.
Gamla stans fulaste hus?
I hörnet Lilla Nygatan/Gåsgränd låg en stallbyggnad för
greve Piper från 1690-talet. Efter långvarigt förfall fick
Förenade Framtidens Livförsäkringsbolag riva både den
och fastigheten i hörnet Stora Nygatan/Gåsgränd från 1650talet och 1961 uppföra ett funkis-inspirerade hus efter hård
debatt. Det anses av många vara Gamla Stans fulaste…
”Erik Löök får 1648 8/7 af staden en tomt i Anders
Siggessons gränd nedanför »nya Konungsgatan» (nu Stora
Nygatan) i skadestånd för det hus, som tillhört hans salig
hustru men blifvit nedrifvet; den nya tomten motsvaras af det
nuvarande huset n:r 14 Stora Nygatan i kv. Tritonia”
Ur FW Wrangel:Stockholmiana 1912
STORA NYGATAN 20
Vid arkeologiska utgrävningar på tomten 1955 fann man gott
om rester från 1200-1300-talen. Området låg på den tiden
utanför Stadsholmens naturliga strandlinje och man fann
pålrader från bryggor ut i sjön. Många av gränderna från
Västerlånggatan började som bryggor som efter landhöjning
bodde under åren 1787 till 1789 på översta våningen på Stora
Nygatan 20 med sin maka Lovisa Grönlund, 2 söner och två
pigor. Troligen flyttade han dit för att få närmare till sitt
arbete på Nummerlotteriet som då låg på Svartmangatan.
Man har kunnat rekonstruera hans möblemang och övriga
ägodelar på ett ungefär och de speglar ett ganska burget hem
– en ”rokokoidyll” – trots att skalden ständigt hade svåra
ekonomiska problem.
I denna lägenhet föddes sonen Carl bara några dagar innan
hans äldre bror Elis avled i kopporna vid 2 års ålder 1787.
Två av huvudfigurerna i Bellmans visor har direkt
anknytning till denna trakt:
Jean Fredman, ”Urmakare, utan ur, verkstad och förlag”,
var en känd stockholmsfigur; han var en uppburen
hovurmakare med stor verkstad på Stora Nygatan 2 innan han
söp ner sig och blev en allmänt känd figur på dekis.
Ulla Winblads förlaga i det verkliga livet hette Maria
Kristina Kiellström, född 1744 av fattiga föräldrar.
Hon bodde en tid alldeles runt hörnet på Yxsmedsgränd 4.
Som Ulla i sångerna var hon ”epistlarnas Venus, erotikens
gudinna, tillbedd och åtrådd” men också prostituerad och
måste vara på sin vakt för paltar (sedlighetspoliser), som
ville sätta henne på spinnhuset. Fredmans epistel 28 utspelar
sig just i Yxsmedsgränd där Ulla är nära att fångas av
paltarna för att hon burit kläder av siden enligt 1766 års
förordning mot lyxkonsumtion. Det var tillåtet bara för de
rika...
Flera av Bellmans mest kända visor skrevs troligen i huset,
bland andra ”Liksom en herdinna högtidsklädd” (epistel nr
80) och ”Märk hur vår skugga” (epistel nr 81).
Text: Kent Smith 2012
©Rydén&Smith Stadsvandringar HB