docRevansch nr 2
download 
Report Transcription
Revansch nr 2
Revansch! 2014:2 • Årgång 34 • Pris 45 kr • Utges av RSMH CAROLINE AF UGGLAS – skrev en bok med sin psykolog TEMA: TERAPI Sture Bergwall & bortträngda minnen Terapi minskar återfall vid sexbrott Samtal – en vinst för samhället REDAKTÖREN HAR ORDET Terapin tål att granskas psykoterapi hjälper och har även visat sig vara lönsamt för hela samhället. Men tyvärr är det en bristvara i dag. Därför kan det kännas fel att i ett temanummer om terapi prata om negativa effekter och ens ta upp fallet Sture Bergwall. Men målet är att Revansch ska försöka diskutera många sidor av verkligheten. Och vi tror att terapin tål det. För genom granskningar av fel går det också att bygga upp något som är bättre. I den efterföljande debatten runt Dan Josefssons bok om Sture Bergwall har det talats mycket om både bortträngda och falska minnen, vilket du kan läsa mer om på sidan 20. Falska minnen betyder att du minns saker som egentligen inte har hänt. Det kan vara så att du får för dig att du upplevt något i din barndom, som egentligen inte stämmer, eller att en terapeut som felbehandlar inplanterar falska minnen i en genom suggestiv terapi. tidigare i år höll Karolinska Institutet en konferens med namnet ”Kan psykoterapin uppfinna en seriemördare”. Namnet tycks antyda att det var terapeuterna som påverkade Sture Bergwall att få för sig att han hade mördat och upplevt övergrepp i sin barndom. Men i det sammanhanget är det viktigt att komma ihåg att han själv aldrig trodde på sina ”minnen”, i varje fall inte utan att vara drogpåverkad. Han uppger själv i båda böckerna som nyligen getts ut om honom att han ljög för att få högre status, narkotikaklassade läkemedel och terapi. Utan drogerna kunde han inte längre associera hej vilt om de allehanda våldsamma händelser som han hade påstått sig ha varit med om. Det finns rötägg i alla yrkesgrupper, även bland terapeuter, kanske särskilt om de är outbildade och utger sig för att vara något de inte är. Trivs du inte med terapeuten kan det till och med vara sämre för en själv att gå i terapi, såsom RSMH-medlemmen Veronika Gustafsson berättar med start på sidan 20. Men risken att hamna i samma sits som Sture Bergwall gjorde, på grund av fel terapeut, är nog minimal. Särskilt som en uteslutande majoritet av de personer som söker terapeutisk hjälp knappast har begått brott och därmed inte skulle bli trodda på eventuella fantasier om mord. terapi är inte fläckfritt, och själv tror jag att det är bra om det forskas om eventuella biverkningar och vilka terapier som är bäst för vilka tillstånd. Kvaliteten och statusen skulle säkert också kunna höjas om psykoterapeuten kontrolleras ibland så att hon faktiskt utför den terapi som hon utger sig för att ge. Samtidigt finns redan forskning som visar att människor generellt sett mår bättre av psykoterapi, och att samhället i längden vinner på att satsa på terapi snarare än läkemedel. Därför är det sorgligt att inte alla som behöver får tillgång till terapi. Tänk på hur våra relationer och hela samhället skulle bli om vi alla hade lättare för att prata med varandra och hitta i vårt känsloliv. Det skulle säkert ge vinster i form av bättre förhållanden, samarbeten och idéer som ingen hade kunnat räkna med. Då är det glädjande att se att politikerna i åtminstone vissa kommuner i landet fattat galoppen, till exempel Gagnef. Där får alla som vill och behöver terapi, vilket ni kan läsa mer om på sidan 12. Hoppas ni får en trevlig läsning! Anna Langseth Revansch! utkommer med fem nummer per år och ges ut av Riksförbundet för Social och Mental Hälsa, RSMH. Annonser: Anna Langseth, 08-12 00 80 44 Adress: Revansch!, Instrumentvägen 10, 126 53 Hägersten Omslagsfoto: Nicklas Thegerström Telefon: 08-12 00 80 44 E-post: [email protected] Hemsida: www.rsmh.se Chefredaktör: Anna Langseth, 08-12 00 80 44 Medarbetare: Claes Rundqvist Ansvarig utgivare: Bo Ardström Medlems- och prenumerationsärenden: Marianne Uddenberg, 08-12 00 80 47 Prenumerationspris: 195 kr/år 2 Revansch 2014:2 Layout: Malin Ringsby Tryck: Trydells, Laholm 2014 ISSN: 0283-7587 För ej beställt material ansvaras inte. Den som sänder icke beställt material till tidningen förutsätts medge publicering i den tryckta tidningen och elektronisk lagring på internet. Frilansare som säljer material till tidningen förutsätts medge publicering i den tryckta tidningen och elektronisk lagring på internet. Avtalat arvode omfattar både publicering i tidningen och elektronisk lagring på internet. UTGIVNING 2014 Nr 3: Manusstopp den 5 maj. Hos läsarna den 16 juni. Nr 4: Manusstopp den 25 augusti. Hos läsarna den 6 oktober. Nr 5: Manusstopp den 20 oktober. Hos läsarna den 1 december. KORT OCH GOTT INSÄNDARE: Bälten fungerar för mig förra numrets tvångsvårdstema lite ensidigt rapporterat vill jag gärna ge min syn på ämnet. När ångesten hotar att spränga min kropp har bältesläggning varit det som fungerat för mig. De starka bältena hindrar mig från att skada mig eller någon annan då ångesten driver min kropp i explosiva kramper. Jag vet att alla inte känner likadant inför den omdiskuterade bältesläggningen. Jag respekterar att alla inte känner som jag, på samma sätt vill jag bli respekterad för min känsla. Jag vet att jag inte är ensam. då jag upplevde Sofia Rapp Johansson. Att skära sig fri Revansch! Har tidigare skrivit om Sofia Rapp Johansson och hennes svåra uppväxt. Nu är dokumentärfilmen om henne klar – ”Att skära sig fri” av Setareh Johansson. Vem är egentligen knäpp och vem bestämmer det? Ståuppkomikern Hasse Brontén, känd från bland annat Ladies Night och Parlamentet är aktuell med humorföreställningen Bipopulär, som visas runt om i landet. Uppvuxen med en pappa som fick diagnosen bipolär, ställer han sig frågan om det verkligen alltid är de med diagnos som är knäppast i samhället. Jimmie Trevett, förbundsordförande skriver mer om föreställningen på RSMHbloggen. strävan efter att minska tvångsåtgärder är mycket bra, men låt det starta som just en strävan. På vägen mot mindre tvång inom psykvården vill jag ha en krisplan där jag varit med och bestämt hur jag vill bli bemött. I min plan står det att bältesläggning är ”Vi har många olika diagnoser, bakgrund och behov.” metoden när min ångest blir för stark. Min högsta önskan är att min krisplan också förverkligas i skarpt läge. eftersamtal efter varje tvångsåtgärd. Ett samtal där både min och personalens agerande kommer i fokus. Målet ska vara att nästa gång blir det bättre. Vi har många olika diagnoser, bakgrund och behov. Jag ser hellre en mångfald i bemötande utifrån varje individ och inte en linje som satts av de som hörs högst och mest. I min framtid vill jag möta personal som har orden ”Imorgon kan det vara jag” skrivna i eldskrift i sina hjärtan. Agneta Werner jag vill ha En omfattande litteratur om psykosociala insatser har uppenbarligen gått Socialstyrelsens ’experter’ fullständigt förbi.” Citat från Hannes Qvarfordt på RSMHbloggen, om Socialstyrelsens riktlinjer för läkemedelsförskrivning vid psykotiska tillstånd. Islossning All kraft du äger kan födas på nytt som när isen spricker isär på det väldiga hav och solglittret i vattenspegeln tränger in i ditt hjärta. Öppet ligger havet och möjligheten finns. Tag årorna i livets båt och ro mot livet Ditt liv. Gudrun Berg Möt konstnären Gudrun Berg på sid. 28. Revansch 2014:2 3 Sången ger henne glädje Caroline af Ugglas framstår ofta som sprallig och glad på scen. Men privat har hon mått dåligt i perioder. Här berättar hon om ångest och medicinberoende, men också om att må bättre av att sjunga. caroline af ugglas skulle hellre prata om annat. – Det är inte jätteroligt att prata om ångest. Men jag tror att det är viktigt. Många tänker att de måste vara starka och perfekta hela tiden, men i själva verket mår de flesta dåligt ibland, säger hon och rör runt i teet, där hon sitter tillbakalutad i soffan hemma i Kungsängen. Caroline af Ugglas som har varit med i Melodifestivalen tre gånger och dragit igång Körslaget i TV4, vet en hel del om att må dåligt. Hon har till och med skrivit en bok om det. Hjälp, vem är jag? kom ut 2010 och består av anteckningar från hennes terapisamtal med psykologen och poeten Ukon. – Det var så många som skrev till mig och ville ha hjälp för att de mådde dåligt och jag ville skriva ett långt brev till var och en. Men tiden räckte inte, så jag skrev boken i stället. I efterhand kan jag tänka att alla borde ”Det var så många som skrev till mig och ville ha hjälp för att de mådde dåligt och jag ville skriva ett långt brev till var och en. Men tiden räckte inte, så jag skrev boken i stället.” 4 Revansch 2014:2 göra så. Jag lärde mig jättemycket om mig själv eftersom jag var tvungen att läsa vad jag hade sagt under terapisamtalen nio gånger medan vi redigerade boken, säger Caroline af Ugglas. dåligt först som vuxen. I tonåren var hon vild och utlevande, men mådde egentligen ganska bra. – Det är klart att det fanns perioder då jag ville vara hemma och bli kliad på ryggen, men det var inte mer dramatiskt än så. Det var först när jag var 21 som jag upptäckte att livet inte var så lätt som jag trodde. Då började jag tänka djupa tankar och det kan ju vara bra, men om det blir för mycket blir det grötigt i huvudet. Jag var dessutom tillsammans med en kille som var lika intresserad som jag av att diskutera meningen med livet, så till slut var vi båda deprimerade. När det var som värst ville Caroline bara dö. Efter att ha mått så i ett par år gick hon till en psykiatriker som skrev ut antidepressiv medicin. Plötsligt blev hon på ”supergott humör”. Men när den första glädjechocken klingat av kände hon sig nedstämd igen och fick en högre dos. – Jag åt för mycket medicin och blev helt manisk. Det var en lång resa att bli av med det beroendet. Jag fick trappa ner långsamt för att lura kroppen. Till slut var jag nere på en 16-del av pillren, säger hon. hon började må ställer Caroline af Ugglas en rad diagnoser på sig själv. Deprimerad, neurotisk, tvångstankar, hypokondri. Men i verkligheten har hon aldrig fått någon diagnos. – Jag är definitivt depressivt lagd och hade säkert fått diagnosen ADHD om den fanns när jag var yngre. Däremot är jag inte bipolär. Jag blev manisk när jag åt för mycket medicin, inte av egen kraft, säger hon. i sin bok Förutom att hålla på med musik i Alla kan När Caroline af Ugglas blev gravid med sitt första barn började hon må bättre. Hon säger att hormonerna kom i balans och att barnet gjorde henne mindre självupptagen. Dessutom började hon sova och äta bättre och jobba i lagom doser. Länge gick hon runt och kände sig kaxig och trodde att det var det som var receptet för att må bra. Men det senaste året har hon börjat få ångest igen i samband med mens, så nu är hon inte lika säker. Fortfarande är det så att hon mår sämre om hon jobbar för mycket. I höstas var hon tvungen att ställa in vårens konserter med Riksteatern, för att hon inte mådde bra av det pressade schemat. Caroline af Ugglas Född: 1972 Familj: Maken Heinz Liljedahl och två barn. Gör: Sångerska och konstnär. Har deltagit i Melodifestivalen tre gånger och kom på idén till programmet Körslaget i TV4 som även har sålts till USA. Har gett ut åtta skivor och boken ”Hjälp, vem är jag? – anteckningar från en terapi”. sjunga-körer börjar Caroline af Ugglas bli sugen på att börja med en ny skiva. Men numera när Caroline af Ugglas mår dåligt stänger hon inte in sig och gråter dygnet runt som förr. Det händer fortfarande att hon gråter en kvart, men sedan går hon ut och gör något. – Nu är det aldrig så att jag vill dö. Det är som att mitt intellekt säger åt mig att jag inte kan vara för deppig, jag har det för bra. Jag har familj och vänner, ett hem jag trivs i och ett jobb jag gillar. Det finns de som har det mycket värre. caroline af ugglas säger att ända sedan hon blev vuxen har hon varit rädd för att bli galen. Men i dag försöker hon tänka att den rädslan är bra, att det är först när hon inte är rädd längre som hon verkligen har blivit galen. Därför blir hon inte lika orolig längre när ångesten kommer. – Jag tror dessutom att jag känner mer än andra. Jag blir hungrigare, mättare, tröttare, piggare och fryser eller svettas mer. Det är sådan jag är. Jag är av eller på, aldrig i mitten, säger hon. Och det här att må dåligt i perioder behöver inte bara vara av ondo. Caroline af Ugglas har använt sig mycket av ångesten i sitt skapande och sina låttexter. – Jag tror att alla konstnärer som jobbar med att förmedla känslor till andra, också har kontakt med sina Foto: Nicklas Thegerström egna känslor och då är det klart att man mår dåligt ibland, säger hon. när caroline målar eller sjunger mår hon bättre. Den allra bästa medicinen är körsången. Två dagar i veckan leder hon Alla kan sjunga-körer i Stockholm och Uppsala. – Att sjunga frigör endorfiner som gör oss lyckliga. Många söker sig till min kör just för att de mår dåligt och de mår bättre i dagar efteråt. Det fungerar på mig med. Det är samma sak när jag sjunger själv, det händer något i kroppen. Pernilla Ahlsén Revansch 2014:2 5 NYHETER Ny lag saknar fokus på psykiska hinder Nästa år räknas brist på tillgänglighet som diskriminering. Det är en framgång för Handikappförbunden som drivit frågan i 20 år. Men Lagrådet kritiserar lagen för att endast ta upp fysiska funktionshinder. Psykiska funktionsnedsättningar nämns inte alls, trots att det ingår i begreppet funktionsnedsättning. Lagen kritiseras även av Handikappförbunden för att endast företag med fler än tio anställda ska omfattas, vilket innebär att 90 procent av företagen i landet slipper undan. Psykisk ohälsa vanligare hos barn med äldre pappor Äldre pappor får oftare barn som drabbas av autism, adhd, bipolär sjukdom och schizofreni än yngre pappor, visar en ny svensk studie, enligt DN. Till exempel har barn med äldre pappor 13 gånger högre risk att få funktionsnedsättningen adhd, 25 gånger högre risk att drabbas av bipolär sjukdom och fördubblad risk att drabbas av psykos. Men utgångspunkten är ofta låga tal. Till exempel drabbas endast 5 procent av befolkningen av psykossjukdom någon gång i livet, enligt Socialstyrelsen. Förklaringen till den ökade risken är troligen att kvaliteten på mannens spermier blir sämre med åren. Nya satsningar mot våldet Funktionsnedsatta utsätts minst lika ofta för våld som andra personer, enligt en ny bok. Samtidigt startas nu en kvinnojour som riktas just till funktionsnedsatta. flera studier visar att personer med funktionsnedsättningar är mer utsatta för våld än andra. Detta uppmärksammas i den nya boken Våldsamt osynligt som riktas främst till tjänstemän inom kommun och landsting och ges ut av Brottsofferjourernas riksförbund. Särskilt utsatta vid sexualbrott är kvinnor med psykiska och kognitiva eller neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, enligt en studie som nämns i boken. Men trots att våld mot funktionsnedsatta är vanligt, saknar socialtjänsten kunskaper i frågan. Sexuellt våld osynliggörs, till exempel genom att kvinnorna betraktas som ickesexuella och könlösa. Många kommuner saknar också skyddat boende och infor- Två chefer har dömts för att ha orsakat en anställds självmord. Enligt rätten har cheferna inte vidtagit åtgärder för att förbättra hans mående utan avskedade honom i stället. De döms därför för arbetsmiljöbrott. Domen, som kom i slutet av februari, är unik på så sätt att domstolen kunnat fastställa att chefer vållade en anställds självmord. Mannen arbetade på socialkontoret i Krokom, Jämtland. 6 Revansch 2014:2 i höstas drog därför Sveriges kvinnojourer och tjejjourers riksförbund i gång projektet EJA, En jour för alla. Genom en mängd föreläsningar runt om i landet ska de informera om hur våldet mot kvinnor med funktionsnedsättningar ser ut, så att fler uppmärksammas på att det existerar. Anna Langseth Nya krav: Föreningar ska påverka psykiatrin miljontals kronor på psykiatrin. Nu ska föreningarna ge synpunkter på hur pengarna ska användas. – Målet är att personer med psykisk ohälsa ska få mer makt och inflytande över sin egen vård, säger Anders Printz, regeringens psykiatrisamordnare. Tidigare var kommunerna och landstingen tvungna att fråga föreningarna om råd för att få del av regeringens PRIO-satsning. Men nu skärps kraven. I år måste de samarbeta ordentligt med brukarorganisationerna, annars får de inga pengar alls, enligt Anders Printz. Ett problem har förut varit att kommunerna och landstingen frågat föreningarna för sent. Ett annat problem, som RSMH märkt av, är att kommunerna och landstingen handplockar egna brukarrepresentanter i stället för att låta föreningarna utse vilka personer som bäst kan ge kunskap. Men på NSPHs hemsida finns nu ett stöd för det lokala Prio-arbetet, ett samarbete som är tänkt att vara långsiktigt. Anna Langseth regeringen har satsat Chefer döms för anställds självmord mation tillgängligt för personer med funktionsnedsättning. NYHETER Förbättrade attityder under senaste åren Allmänhetens attityder och beteende gentemot människor med psykisk ohälsa har förbättrats under de senaste fem åren, enligt Hjärnkoll. Särskilt stor är förbättringen i kampanjlänen Västra Götaland, Uppsala och Västerbotten där 13 av de 21 attityder som undersökts blivit positivare, jämfört med 9 av 21 för hela landet. De största attitydförändringarna är att man är mer positiv till att personer med psykisk sjukdom ska vara delaktiga i samhället och att psykiatriska verksamheter bör bedrivas i öppna vårdformer. Mest läkemedel bland lågutbildade Jennifer Strands avhandling heter Without you there is no me. Foto: Privat Lyhördhet ger bättre behandling Behandlingen för personer med psykossymtom blir bättre om det finns en större lyhördhet för patientens livshistoria. Det visar en ny avhandling. – kunskap om patientens uppväxt ökar förståelsen för problem som annars kan tolkas enbart som symtom på en sjukdom, säger Jennifer Strand, doktor i psykologi på Göteborgs universitet. I sina studier har Jennifer Strand bland annat låtit människor med psykossjukdom beskriva sin uppväxt och på vilket sätt den påverkat dem. Majoriteten berättade om svåra uppväxtförhållanden, ibland med övergrepp, där klimatet i familjen beskrevs som slutet och tyst. Sällan hade föräldrarna samtalat med sina barn eller hjälpt barnet att förstå det svåra som hade hänt dem. Deltagarna beskrev sig själ- va som tystlåtna och ensamma barn med en benägenhet att dagdrömma och fantisera. De flesta av deltagarna kopplade ihop sina psykossymtom med erfarenheter av övergrepp eller ensamhet och maktlöshet. redan tidigare forskning har visat att psykotiska symtom blir mer begripliga om de ses utifrån individens livshistoria och tidigare relationer. Men det som är nytt i Jennifer Strands avhandling är att behandlingen kan bli bättre om vårdpersonalen lyssnar och vågar fråga patienten om hennes bakgrund. Till exempel är det inte alla som vill bli av med sina röster, utan vissa såg dem som stödjande. I andra fall skulle traumaterapi kunna vara relevant för att bearbeta svåra händelser i barndomen. Anna Langseth Lågutbildade kvinnor använder tre gånger mer ångestdämpande och sömngivande läkemedel än kvinnor med hög utbildning. Det skriver Aftonbladet med anledning av Socialstyrelsens årliga lägesrapport om sjukvården och omsorgen. Dåligt arbetsliv ger psykisk ohälsa Det är nu vetenskapligt bevisat att stress, osäkra anställningar och dåliga chefer leder till att fler anställda blir sjuka i depression och utmattningssyndrom. Det konstaterar Statens beredning för medicinsk utvärdering, SBU, i en ny rapport. Tunga följder av sexuellt våld Personer som utsatts för allvarligt sexuellt våld får oftare problem med hälsan i form av depression, alkoholmissbruk och självskadebeteende. Det visar en ny studie från Uppsala Universitet, enligt DN. Så många som var femte kvinna och var tjugonde man utsätts för allvarligt sexuellt våld. Revansch 2014:2 7 NYHETER Tidigare i år hade Aftonbladet en artikelserie om unga och självmord. Foto: Anna Langseth Självmordsbevakning kan ibland vara bra Nyligen hade Aftonbladet en artikelserie om det ökande antalet självmord bland unga. Och att lyfta frågan kan vara bra – i varje fall om det sker på rätt sätt. Det ansåg majoriteten i en paneldebatt i höstas. mer seriösa i sin rapportering om självmord. Det ansåg Gunilla Wahlén, förbundsordförande för SPES, Riksförbundet suicidprevention och efterlevandes stöd, under en paneldebatt i höstas om hur mediebevakning av självmord ska gå till. – Att tala om självmord kan rädda liv. Största möjliga öppenhet är det som man vinner på i längden, sade hon. Michael Westerlund, forskare i medie- och kommunikationsvetenskap, såg inte heller något problem medier har blivit 8 Revansch 2014:2 med att ordet självmord används i en rubrik. Men Anders Mellbourn, prefekt vid Institutionen för mediestudier och före detta chefredaktör för Dagens Nyheter tyckte att ordet kunde sparas till själva artikeln och inte blåsas upp så stort. Debatten utgick från Världshälsoorganisationen, WHO:s riktlinjer om hur medier bör rapportera om självmord. WHO avråder från att använda ordet självmord i förstasidesrubriker och från att detaljerat beskriva metoder som använts. Detta på grund av att rapporteringen kan få fler att ta livet av sig och att sensationsjournalistik kan leda till en glorifiering. Nya studier visar å andra sidan att viss typ av medierapportering kan motverka självmord, berättade Michael Westerlund. Det handlar om att belysa sammanhang och orsaker kring att en person tar livet av sig – både i samhället och hos individer. Gunilla Wahlén nämnde till exempel vikten av att berätta om anhörigas sorg efteråt. Dessutom är det bra att skriva om självmordsförsök som har lett till skador och funktionsnedsättningar, eftersom det kan avskräcka andra från att försöka. sverige är ett av de länder där medierna är mest försiktiga när det gäller att ta upp självmord, sade Thomas Mattsson, chefredaktör för Expressen. Att medier är försiktiga med att berätta om självmord är i grunden bra, ansåg flera. Men ibland borde man vara tydligare med exempelvis dödsorsaken när kända personer gått bort. – Det gamla tabut går för långt, menade Anders Mellbourn. Arrangörer för paneldebatten var Föreningen Psykisk Hälsa, MIND. Elsa Persson NYHETER beatrice toll: Vart tog intentionerna med psykiatrireformen vägen? psykiatrireformen var tydlig med hur bättre välfärd för personer med svår psykisk ohälsa skulle skapas. Tyngden låg på mötesplatser, samt individuellt behovsanpassat stöd. Jag blir bedrövad när jag läser om den nedmontering som sker på vissa håll i landet. Nerläggning av mötesplatser, införandet av kostnader för boendestöd samt uppsägning av personliga ombud. Vilket stöd finns idag för de personer med psykisk ohälsa som behöver det bäst? När psykiatrireformen skulle genomföras i Sverige för snart 20 år sedan var förhoppningarna stora. Inte minst anhöriga och psykiatrins patienter hoppades på ett bättre stöd i vardagen. Även inom vården var vi många anställda som såg fram emot reformen. Vi såg vad som saknades inom det sociala området, även om en viss oro också fanns för hur det skulle lyckas att ge stöd ute i samhället. Bakgrunden till reformen var en utredning som gjordes i början av 1990-talet. Här framkom tydligt att människor med psykiska funktionshinder hade klart sämre välfärd jämfört med andra grupper i samhället, inom alla områden som mättes. Extra tydligt blev att ensamheten var stor och personerna oftast levde isolerade utan andra kontakter än med myndighetspersoner och anhöriga. Anhöriga fick ta ett stort ansvar för att vardagslivet skulle fungera. hur vi kunde bygga verksamheter. Från 1993 arbetade jag med att tillsammans med brukare och personal, utveckla en verksamhet med stort brukarinflytande; Växtkraft med Gunnareds Gård. Under denna period fick jag personligen ompröva många av mina tankar. Med förvåning såg jag hur mina tidigare patienter efter ett tag tog ansvar och var med och utvecklade verksamheten, även personer med mycket svår psykosproblematik. Liknande berättelser hörde jag ifrån kollegor runt omkring i landet. Vi kunde alla konstatera att sociala mötesplatser var den grund kommunen kunde bygga på för att bryta isolering och utanförskap. Även uppsökande verksamhet och individuellt stöd behövdes. Boendestöd kom att bli samlingsnamnet för det stöd personer behövde för att klara sin vardagssituation som hjälp i hemmet men även för att våga gå utanför hemmet och också kunna delta i samhällets gemenskap, detta visade att hemtjänst och boendestöd var helt olika insatser. Jag lämnade Gunnareds Gård efter 17 år och strax därefter lades större delen av verksamheten ner på grund av besparingskrav. ”Är det så att intentionerna med psykiatrireformen redan fallit i glömska hos förvaltningschefer och politiker?” reformen var tydlig: det behövdes inte mer psykiatriska insatser. I stället skulle det sociala området utvecklas. Socialtjänstlagen förtydligade att kommunernas ansvar även gällde personer med psykiska funktionsnedsättningar. Läser man psykiatrireformen i sammandrag ”Psykiskt stördas villkor”, som gavs ut i samband med att propositionen togs, så kan man se att det var en genomtänkt reform. Det skulle startas arenor ute samhället, mötesplatser där man fick möjlighet att möta andra. Kommunen skulle arbeta uppsökande och med en heltäckande behovsbedömning, individuella insatser skulle ges utifrån var och ens behov. Samverkan skulle ske mellan myndigheter för att ge ett heltäckande stöd. Det betonades att insatserna skulle präglas av medinflytande. I början var det en aktiv debatt ute i landet, både Socialstyrelsen och SKL anordnade konferenser. Vi som då arbetade i kommunerna med det nya ansvaret fick möjlighet att träffas och utbyta erfarenheter samt inhämta kunskap om jag läser i dagstidningar att man börjar införa avgifter för boendestöd och jämställer det med hemtjänst. Dessa förslag finns nu i Mölndal och i Kungsbacka. Hur tänker man när man lägger dessa förslag? De som bäst behöver stödet har svag ekonomi, och har inte råd och kommer därför att isolera sig igen. Personliga ombud i Mölndal har sagts upp. Ibland hör jag att verksamheter försvinner när eldsjälar försvinner. Både Gunnareds och Mölndal socialpsykiatri var mycket bra verksamheter. Här fanns en tydlig struktur och genomtänkt verksamhetsidé. Brukarna var delaktiga i utveckling och innehåll i verksamheterna. Personalgrupperna var kompetenta och engagerade. Varför förändrades det då och vad var den egentliga anledningen? I tidningen pratas det om ekonomi och att målgruppen inte skall ha fördelar framför andra grupper. Är det så att intentionerna med psykiatrireformen redan fallit i glömska hos förvaltningschefer och politiker? På många orter driver man arbetsprojekt, för personer med psykisk sjukdom, men vad händer med den målgrupp som är mest utsatt och behöver mer stöd, skall den glömmas bort igen och inte få vara samhällsmedborgare som andra? Hur ser det ut i din kommun? Det skulle vara intressant att veta hur det står till runt omkring i landet. Beatrice Toll Socialpsykiatriskt Forum Revansch 2014:2 9 TEMA: TERAPI Samtalet som hjälper Terapi läker själen. Dessutom är det samhällsekonomiskt lönsamt att folk får psykologisk behandling i stället för läkemedel. Det visar internationell forskning och i Gagnef, Dalarna, har landstinget fattat galoppen. Där ges terapi till alla som behöver. Men är terapi bra i alla situationer? Tänk om det i vissa fall ger biverkningar? Vi går på djupet i ämnet terapi och tar även upp det aktuella fallet Sture Bergwall. Illustration: Paulina Tarabczynska Revansch 2014:2 11 TEMA: TERAPI Här välkomnas alla till samtalsbehandling På vårdcentralen i lilla Gagnef, Dalarna, får i princip alla som önskar psykoterapi. Det är resultatet av ett unikt samarbete mellan primärvården och öppenvårdspsykiatrin. när idén om att integrera primärvården och psykiatrin presenterades för drygt 20 år sedan skakade många på huvudet. Det skulle bli pannkaka av alltihop, ansåg framförallt företrädare för psykiatrin. Men profetian kom på skam. I dag får i princip alla som vill psykoterapi. Kortare väntetider, mindre slutenvård och minskad förskrivning av psykofarmaka är andra frukter av ”Gagnef-modellen”. Ledningen vill åstadkomma ett helhetstänkande kring patienten, där kropp och själ inte särbehandlas. Därför arbetar primärvården och psykiatrin vägg i vägg under samma tak, samarbetar och arbetar överlappande. Gagnef är en av få vårdcentraler i landet som lever upp till Socialstyrelsens rekommendation om att patienten själv ska få välja behandlingsform. På vårdcentralen finns både kognitiv beteendeterapi, KBT och psykodynamisk kompetens. – Först gör vi givetvis en bedömning av om det som patienten vill ha hjälp med ingår i psykiatrins uppdrag. Men om denne själv önskar psykoterapi ser vi det som ett självklart fall för oss, säger psykologen vid öppenvårdspsykiatrin Charlotte Lundén. och chef för öppenvårdspsykiatrin, är förvånad över att inte fler landsting strukturerar om psykiatrin såsom Gagnef har gjort. – Med tanke på hur det ser ut i landet med växande psykisk ohälsa borde fler följa vårt exempel. Den här modellen fungerar. Och det har inget med att vi är en liten kommun på 10 000 invånare att göra. Det enda som betyder något är att personalen har den rätta kompetensen, säger hon. Hans Nordén anita blomberg , allmänläkare Fler borde organisera öppenpsykiatrin som i Terapi istället för medicin är Kortsiktigt är mediciner billigare, men i längden vinner samhället på att satsa på psykoterapi. Det visar många internationella studier. Och undersökningar i Sverige skulle troligtvis ge samma resultat, anser forskare. de samhällsekonomiska vinsterna med psykoterapi kontra psykofarmaka bekräftas av många internationella studier, de flesta från USA. En vanlig metod är att under en längre tid följa två grupper av patienter med medicin respektive terapi. En studie gällande depression visade att 80 procent av 12 Revansch 2014:2 dem som hade behandlats med antidepressiva läkemedel var efter två år tillbaka i depressionen. Motsvarande siffra för dem som hade fått kognitiv beteendeterapi var 25 procent. Flera andra studier visar liknande resultat. Slutsatsen blir att terapin ger verktyg för att hantera problemet, medan ensidig medicinering ofta innebär ett helt liv med dyra preparat och olika biverkningar. Det har även gjorts kostnadsanalyser för båda alternativen, såväl enskilt som i kombination med varandra. Där har variabler som minskad produktivitet, löner, skatter, sjukvård och socialt stöd vägts in. Studierna visar alltså att ju större inslag av psykoterapi desto lönsammare på sikt för samhället. Några liknande beräkningar för svenska förhållanden har ännu inte gjorts, men vi är sannolikt inget undantag, menar Per Carlbring, professor i klinisk psykologi vid Stockholms universitet: – Även hos oss skulle det nog visa sig att psykoterapi i det långa loppet är det kostnadseffektivaste alternativet. På kort sikt vinner däremot oftast medicinerna. Men varför satsas det då inte mer på psykoterapi? TEMA: TERAPI Gagnef anser Anita Blomberg, chef, och Charlotte Lundén, psykolog. Foto: Patrik Lindström samhällsekonomiskt lönsamt – Ett avgörande hinder är att verksamheterna har sina egna penningpåsar och väljer den budgetmässigt lönsammaste varianten för stunden. Att folk ska må bättre om 50 år står inte så högt på den politiska agendan, säger Per Carlbring. spelar också in, anser han. Ny hjärnforskning är i hög grad inne på att till exempel depression är ett resultat av obalans i hjärnan. – I det perspektivet jämställs depression med diabetes, som kräver en livslång medicinering. Vi måste också komma ihåg att psykoterapeutisk behandling inte är det optimala för alla diagnoser, och att människor är olika mottagliga för den. Många föredrar till och med medicinering för att den minimerar den personliga insatsen, och upplevs som mindre stigmatiserande, säger Per Carlbring. den medicinska aspekten enligt honom att individen själv får välja behandlingsform, men så är långt ifrån fallet idag. Ett annat dilemma som bromsar utvecklingen är att man idag inte behöver vara legitimerad för att få utföra psykologisk behandling. det primära är Coacher är till exempel inte bundna till tystnadsplikt, och om en självutnämnd ”terapeut” missköter sig finns ingenstans att anmäla. Per Carlbring ser gärna en framtid där psykoterapi får högre status som behandlingsmetod, och i likhet med medicin, införlivas fullt ut med högkostnadsskyddet: – Att fortsätta stirra sig blind på kortsiktiga kostnader för terapitimmar och blunda för andra vinster som att folk mår bättre och blir produktivare i arbetslivet håller inte i längden. Hans Nordén Revansch 2014:2 13 TEMA: TERAPI Han fann friheten i terapin Lars-Göran Selander mådde fruktansvärt dåligt utan att förstå varför. Men genom terapi under elva år lyckades han successivt bli av med både läkemedlen och diagnosen. – Jag är inte längre fången i hur jag fungerade då, säger han. det var så länge sedan nu och livet var så annorlunda, att han ibland kan ha svårt att minnas. Men när han tänker efter kommer han ihåg; hur han kunde gå förbi en bekants hus under flera dagar i hopp om att få säga hej bara för att denne inte hälsat på honom på stan. Och hur han låg vaken i flera nätter i rad ifall han hade blivit utskälld, höll försvarstal för sig själv. – Ångest är nyttig i normala portioner, men när den övertar hela ens tid, då måste man ha hjälp. Det tog så mycket energi. Jag orkade inte mer, säger Lars-Göran Selander. Redan som tjugoåring kände han att det var något som inte stämde. Men han var rädd att hamna på psykiatrisk klinik och bad därför inte om hjälp. I tjugo år lyckades han hålla spökena borta, men sen gick det inte längre. Lars-Göran ville prova mediciner, som han trodde var räddningen. Men i stället för att må bättre blev han som ett kolli, en zombie. höjas och tvångstankarna fortfarande var kvar, började Lars-Göran undra om det inte fanns andra alternativ. Vid ett akutbesök ställde hans fru frågan till en jourhavande läkare och de fick namnet på den psykiatriker och kroppspsykoterapeut som kom att förändra Lars-Göran Selanders liv, Per-Olof Björck. när dosen behövde 14 Revansch 2014:2 Lars Göran Selanders nya bok Gitarren som sprängde berg handlar om hälsa och vägen att hitta ett annat liv efter diagnosen. Första åren i terapin berättade Lars-Göran samma sak om och om igen. Det handlade om hur han hade blivit bemött som barn och om moderns traumatiska död. Då kom ofta ilskan. I behandlingsrummet fanns möjligheter att slå på madrasser och skrika, något han aldrig hade kunnat göra inom slutenvården. Då hade personalen bara blivit livrädda och gett honom en spruta i rumpan. När Lars-Göran Selander blev förtvivlad blev han omhållen. Per-Olof Björck hjälpte honom också att våga bejaka sin inre kraft och sina konstnärliga sidor. Han började spela gitarr och sökte och kom in på Umeå Konstskola. – Om man väljer att gå in i sitt inre och i sin barndom är det viktigt att någon tar emot de känslor som kommer upp, säger Lars-Göran Selander. han hitta svar på varför han mådde så dåligt. Han var rädd för att det hade hänt något i terapin försökte fruktansvärt i barndomen som han förträngt och visste inte vad som var egna fantasier och inte. reda på sanningen åkte Lars-Göran tillbaks till sin hembygd och träffade äldre släktingar. De bekräftade stämningen i Lars-Görans upplevelser, hur de hade slätat över allvaret i hans mammas sjukdom, och sagt att hon skulle komma hem snart, trots att alla visste att hjärtat inte skulle hålla längre än ett halvår. För barnet Lars-Göran blev undansmusslandet ett stort svek. – Det skulle ta ett halvt liv innan jag kunde börja lita på folk igen, säger Lars-Göran Selander. Ändå har Lars-Göran fortfarande inget rakt svar till varför han började må så dåligt. Det tycks ha varit en massa händelser som spelat in, såsom oförrätter, mobbning, moderns död, dubbla budskap och förbud att prata om känslor. Men i dag spelar orsaken inte läng- för att ta TEMA: TERAPI KBT gav Ann-Sofie livet tillbaka Anne-Sofie Höij berättar att hon blev våldtagen som femåring. Men en blandning av KBT och psykodynamisk terapi har gett henne makten över sitt liv tillbaka. Foto: Mathias Sjöström re någon roll. Efter elva år i terapi har Lars-Göran Selander gått vidare utan läkemedel och diagnosen är avskriven. – Jag har kontakt med mina känslor. När jag har ångest spricker jag inte eller fastnar och får konstiga tankar, utan jag kan gå in och ut ur både glädje och sorg. Jag kan möta barn och folk som gråter utan att gå i taket. Jag kan gå in i affärer och handla utan att tvångsmässigt lämna tillbaks sakerna och jag har fått ett starkt självförtroende. Jag duger som jag är, säger Lars-Göran Selander, som gått från att ha varit heltidssjukskriven till att kunna jobba som musiker, med dockteater och föreläsa om sina två självbiografier. Han är kritisk till att det är så svårt att få terapi i dag. – Om du har varit med om något jobbigt i din barndom och fastnat i en utvecklingsperiod, går det verkligen att ta bort det med mediciner? Anna Langseth – det är nytt för mig att det är jag som har kontrollen, säger hon. Varje gång känslorna av att vara dålig och värdelös kommer över henne sätter hon sig ned och klappar sig själv mentalt på axeln. – Jag tänker ”förra gången klarade jag av det här fint”, hur gjorde jag då? Och så kommer jag på hur jag ska gå tillväga, säger Anne-Sofie Höij. Ofta får hon ta hand om sig själv på detta vis varje dag, ibland flera gånger om dagen. Men det hjälper. – Det är fantastiskt att kunna styra över sina tankar och känslor, säger Anne-Sofie Höij, som tidigare inte trodde på KBT. Hon har gått i samtal till och från sedan 60-talet, men det var först efter att ha gått flera år i psykodynamisk terapi blandat med KBT som det vände ordentligt. Samtidigt tror hon att de tidigare terapierna också var nödvändiga för att bearbeta traumat från våldtäkten som femåring. Terapin har gett Anne-Sofie Höij kontroll. ”Till en början behöver du bara prata om att det har hänt och inse att det inte är ditt eget fel.” – Till en början behöver du bara prata om att det har hänt och inse att det inte är ditt eget fel. Det måste du få jobba fram i din egen takt, så att du till slut börjar tycka om dig själv igen, säger hon och tillägger att det inte räcker att terapeuten, polisen eller någon annan säger att du är oskyldig. kbt är också mycket krävande i form av hemläxor, och sådant kan vara svårt att jobba med samtidigt som du bearbetar ett trauma. – Jag har tackat min terapeut så många gånger att han har gett mig ett nytt liv, säger Anne-Sofie Höij, som fortfarande behöver läkemedel men för första gången vågar sova med persiennerna uppdragna och sitta ute och sola på sin uteplats helt själv. Anna Langseth Foto: Anna Langseth Revansch 2014:2 15 Terapins långa historia Dynamisk psykoterapi Behandlingsmetoden har sitt ursprung i psykoanalysen. Samtalet är grunden. Stor vikt läggs vid barndomen och uppväxten, som en förklaring till handlingar och beteenden senare i livet. Allt sedan psykoterapin under 1960- och 70-talen började tas på allvar inom psykiatrin har det psykodynamiska synsättet dominerat i Sverige. Detta mycket tack vare psykiatern Johan Cullbergs bok Kris och utveckling. Många terapiformer har utvecklats från den psykodynamiska skolan. Exempel på sådana som kommit under senare år är MBT (mentaliseringsbaserad terapi), ett sätt att öka förmågan att tolka sina egna och andras känslor, och Accelererad upplevelsebaserad dynamisk psykoterapi, som går ut på att öka medvetenheten och kunskapen om sina känslor. Rötter i antikens Grekland Ordet psykoterapi kommer från grekiskans psyche (själ) och therapeia (tjänst, vård och behandling). De ”gamla” grekerna var även först med att bryta vidskepelsebarriären och klassa psykiska besvär som ett behandlingsbart medicinskt tillstånd. Särskilt den kognitiva psykoterapin har inspirerats av till exempel Platons och Sokrates dialoger och samtalsteknik kring mänsklig existens. Psykoanalysens fader Sigmund Freud kallas psykoanalysens fader. Under senare hälften av 1800-talet hade hoppet om att kunna behandla psykisk sjukdom med psykologiska snarare än biologiska metoder vuxit sig allt starkare. Som ett alternativ till den hypnos som Freuds lärare Joseph Breuer använde för att få kontakt med patienters undermedvetna utvecklade Freud psykoanalysen. Metoden går ut på att patienten under överinseende av terapeuten får associera fritt. Målet är ökad självkännedom. Psykoanalysen kan sträcka sig över flera år. 2000-talets terapier Andra former av psykoterapi Det finns idag omkring 400 olika former av psykoterapi. De flesta har tillkommit under senare decennier, men många, som gruppoch familjeterapi, har gamla anor. I båda handlar det om att reda ut problem och lära känna sig själva i gruppform. Gestaltterapin, där konflikter dramatiseras, utvecklades under 1950-talet som ett alternativ till psykoanalysen och beteendeterapin. Interpersonell psykoterapi (IPT) är en korttidsterapi som utarbetades under 1980-talet för behandling av främst depression. Skapande terapier kallas de terapier som bearbetar känslor och konflikter via skapande aktiviteter i kombination med terapeutiska samtal. Exempel på skapande terapier är psykodrama, symboldrama, bildterapi, musik- och dansterapi och kroppsterapi. Under 2000-talet har flera nya terapiformer sett dagens ljus, de flesta med koppling till KBT. Bland dessa märks Dialektisk beteendeterapi (DBT) och Acceptance and Commitment Therapy (ACT), vilka hämtat näring från österländsk tradition och vill balansera förändringsarbetet med acceptans av känslor och tankar. Existentiell psykoterapi utgår från den filosofiska existentialismen och kopplar psykiskt lidande till livsmönster och förhållningssätt till tillvaron och dess utmaningar. Kognitiv beteendeterapi (KBT) KBT är en sammansmältning av två terapiformer, kognitiv terapi och beteendeterapi. Den förstnämnda har sin bas i den beteendeforskning som Pavlov och Skinner bedrev parallellt med Breuer och Freud, och som menar att såväl kroppsliga reaktioner som tankeprocesser är en frukt av inlärda beteenden. Den kognitiva terapin fick sitt genombrott under 1970-talet, och går ut på att identifiera tankemönster som får oss att må dåligt. KBT är ingen enhetlig metod, utan finns i många olika skepnader. TEMA: TERAPI Hjälpen erbjuds till för få Tillgången till psykologer och terapeuter ökar, men fortfarande erbjuder alltför få vårdcentraler terapi, enligt Socialstyrelsen. Brukarrepresentanter som Revansch har talat med anser att läget är sämre än någonsin. ”Jag stöter hela tiden på människor som vill ha, men inte får psykoterapi” att primärvården ska kunna erbjuda psykoterapi som ett alternativ till läkemedelsbehandling vid depression och ångest. Och myndighetens riktlinjer har gett effekt. Tillgången till psykoterapi och terapeuter ökar, enligt Mårten Gerle, sakkunnig i psykiatrifrågor vid Socialstyrelsen. Men efterfrågan är ännu större och utan en diagnos är det i princip meningslöst att försöka få psykoterapi genom hälso- och sjukvårdens försorg. – Åtminstone måste man ha symtom och ett lidande som försämrar livskvalitén väsentligt, säger Mårten Gerle. Det räcker inte med att vilja förverkliga sig själv. tidigare. Så generellt ser det verkligen inte bra ut, säger han. socialstyrelsen har bestämt sonny wåhlstedt , intressepolitisk samordnare vid Suicidprevention i Väst, har en dystrare bild. – Antalet självmord ökar och nästan alla har dessförinnan förgäves sökt hjälp hos vården. Först när du överlever ett självmordsförsök får du del av de vårdresurser som du borde fått att för få erbjuds hjälp, liksom Staffan Utas, aktiv i föreningen RFHL, Rättigheter Frigörelse Hälsa Likabehandling. – Jag stöter hela tiden på människor som vill ha, men inte får psykoterapi. Istället skriver läkarna ut psykofarmaka. För många är nejet numera så självklart att de inte ens för saken på tal. Vi får inte glömma att läkemedel kostar stora pengar, och biverkningarna lika mycket till, säger han. Staffan Utas har känslan att den offentliga vägen till psykoterapi blivit allt smalare. – För tio–femton år sedan kunde man till och med få terapi via socialtjänsten. Den möjligheten finns inte längre, säger han, Enligt Mårten Gerle på Socialstyrelsen saknas tillförlitlig statistik som bekräftar det ena eller det andra: – Jag tror ändå inte att det var bättre på 90-talet som vissa hävdar. även rsmh anser Tvärtom ökar tillgången på psykoterapi stadigt inom sjukvården. Även metoderna utvecklas. Att resurserna inte motsvarar behoven förklaras delvis av att de är så ojämnt fördelade över landet, menar han. Sålunda har till exempel Stockholm fyra gånger fler legitimerade terapeuter än Norrbotten. – För de privata mottagningar som träffar avtal med landstingen är det naturligtvis lukrativare att etablera sig i storstäder än på mindre orter, säger Mårten Gerle. ett annat bekymmer är bristen på psykologer och terapeuter i primärvården. Fortfarande har drygt hälften av landets vårdcentraler mindre än en anställd, vilket oftast betyder noll, som kan utföra den psykologiska behandling som Socialstyrelsen rekommenderar. – Denna tröghet är naturligtvis inte bra. Ändå tror jag att en omorientering är på gång. Detta mycket tack vare den statliga rehabgarantin som infördes 2008, och som ger riktade medel för psykoterapi till landstingen. Med fler psykologer på vårdcentralerna är jag säker på att läkarna skulle bli försiktigare med att skriva ut psykofarmaka, säger Mårten Gerle. Hans Nordén Färre återfall när sexualbrottslingar att sexualbrottslingar återfaller i brott. Därför satsar kriminalvården mycket på behandling av den gruppen. – Det är synnerligen viktigt för att minska antalet offer, säger Hanna Harnesk, psykolog på Skogomeanstalten. En stor internationell metastudie visar att av de sexualbrottslingar som terapi kan förhindra 18 Revansch 2014:2 inte fått behandling begår 16 procent nya övergrepp, jämfört med 10 procent av dem som fått behandling. Den mesta internationella forskningen pekar i samma riktning. Skogome får möjlighet till terapi. I början är de flesta tveksamma, men då försöker de anställda motivera förövaren att ändå alla intagna på tacka ja. I genomsnitt fullföljer ungefär en tredjedel behandlingen. Skulle kriminalvården ha fler psykologer skulle ännu fler brottslingar kunna övertalas. – Men det är svårt för mig att säga att vi har för lite resurser när sexualbrottslingar får mycket mer än andra inom kriminalvården, säger Hanna Harnesk. TEMA: TERAPI Vägen till terapi kan vara lång och svår, i varje fall om du saknar diagnos. Illustration: Paulina Tarabczynska får terapibehandling Hanna Harnesk är övertygad om att personer som begått sexualbrott kan förändras. Svårast är pedofiler, i varje fall de personer som endast tänder på barn. För den gruppen finns det ingen forskning som visar att terapi hjälper. men hanna harnesk har kunnat se bland en del förövare att behand- lingen har hjälpt. Målet är inte att pedofilen ska ändra sin sexualitet, för det är i princip omöjligt, utan syftet är att förhindra nya övergrepp. Då gäller det att hitta strategier för att hindra sexualiteten att triggas i gång. Det behövs även motiv till varför pedofilen inte ska begå nya övergrepp. För en förövare var inte den viktigaste orsaken att barn skulle fara illa, utan att hemlighållandet av sin läggning skulle ge honom en livsstil som gjorde honom ensam och utsatt. För en annan skulle ett återfall innebära att han skulle svika sin familj, som hade stöttat honom trots övergreppet. Anna Langseth Revansch 2014:2 19 TEMA: TERAPI När samtalet försämrar Förr ansågs terapi helt ofarligt. Men nu diskuteras om terapi kan ge biverkningar i enstaka fall. Diskussionerna har fått extra fart i och med vårdskandalen kring Sture Bergwall, tidigare kallad Thomas Quick. var intagen på Säters sjukhus ljög han för att få tillgång till terapi och narkotikaklassade läkemedel. Men lögnerna hade aldrig fungerat om inte terapeuterna och många i utredningen hade varit insnöade på en viss psykologisk teori, som handlade om att bortträngda minnen från barndomen skulle ha fått Sture Bergwall att bli en mördare. Terapeuterna tog till sig de mest osannolika historier, utredarna struntade i att kontrollera fakta och konsekvenserna blev enorma: Han erkände 39 mord. Åtta av dessa dömdes han för, men är nu frikänd. – Det blev en väldigt obehaglig biverkan, men inte bara av terapin utan också av de narkotiska preparaten. Det verkar som om personerna runt om honom tappade förmågan till kritiskt när sture bergwall tänkande, något som vi har en hel del att lära oss av när det gäller grupptänkande, säger Anders Wahlberg, ordförande i Sveriges psykologförbund. Han tror att det är få psykologer i dag som jobbar med bortträngda minnen på samma sätt som gruppen runt Sture Bergwall gjorde. Men det största felet är att de bröt mot en mängd regler – de hade förutfattade meningar om patientens problembild och de struntade i att ifrågasätta sanningshalten i sina egna teorier. Dessutom bröt de mot tystnadsplikten. – Det här sättet att jobba är inte okej för Psykologförbundet eller förenligt med Socialstyrelsens krav. Det är viktigt för alla som går i terapi att veta, säger Anders Wahlberg. Sture Bergwall-fallet var extremt, så har vårdskandalen lett till att frågan om terapi-biverkningar lyfts upp ett snäpp på agendan. Traditionellt har forskarna inte dokumenterat eventuella biverkningar från terapi på samma sätt som för läkemedel. Men nu efterfrågas fler studier. På Statens beredning för medicinsk men trots att utvärdering, SBU, har man undersökt de över hundra studier av psykologisk behandling för psykiatriska tillstånd som publicerades under 2010. Endast i några få studier hade forskarna talat om i fall terapin hade några eventuella biverkningar eller inte. Samtidigt finns det forskning som pekar på att en del terapier gör mer skada än nytta i vissa situationer. Det kan till exempel vara dåligt med terapi vid okomplicerad sorg eller att gå in i ett debriefingsamtal i grupp vid ett enstaka tillfälle efter att du har upplevt en extremt stressande situation. – det är viktigt att dokumentera både nytta och risker, så att patienten kan göra ett rationellt val, säger Ulf Jonsson, psykolog och projektledare. I en workshop som SBU var med i under hösten efterfrågade även forskare och organisationer att hälso- och sjukvården skulle kvalitetssäkra psykologiska behandlingar och att patienter skulle ha möjlighet att rapportera om oönskade effekter. En annan aspekt för att få bra kvalitet på terapin är att terapeuten ”Att prata För Veronika Gustafsson har det varit bättre att prata med överläkare än psykologer. Men allra bäst har hon mått av ridterapi. – Djur är mycket bättre terapeuter för mig än människor, säger hon. med kuratorn i gymnasiet har Veronika träffat flera olika samtalsterapeuter. I tre, fyra år träffade hon en psykolog, men personkemin fungerade inte alls. När hon försökte prata om traumat kring sin pappas död, gick psykologen fram till en whiteboardtavla och började ställa kalla frågor om var familjen bodde vid tillfället. efter första kontakten Veronika Gustafsson mår bra av att ha hundar, här med Rasmus. 20 Revansch 2014:2 Foto: Anna Langseth TEMA: TERAPI mer än hjälper verkligen ger den terapi som hon säger sig utföra. – Ofta tror terapeuten att den följer en viss terapiform, men det är inte alltid det stämmer i praktiken, säger Lars Forsberg, universitetslektor i psykoterapi vid Karolinska institutet. han leder forskningsgruppen Miclab, som kontrollerar kvaliteten på motiverande samtal. De lyssnar av inspelade samtal efter godkännande av klienten, och ser om terapeuten beter sig som sig bör i den terapiformen, till exempel visar att hon lyssnar på klienten och inte ger råd. Gör terapeuten rätt går det statistiskt sätt bättre för klienten. Enligt Lars Forsberg, vore det bra om liknande metoder kunde utföras även i andra former av terapi, men i dag sker det endast i forskningsprojekt. Anna Langseth Minnet är komplext De allra flesta kommer ihåg svåra trauman ifrån barndomen, men minnet kan förträngas vid svår stress under traumat och återkomma först senare. Det går också att med vilja lära sig att glömma händelser eller delar av händelser. Men människor har olika möjligheter till det. Samtidigt visar vetenskapliga experiment att det går att få folk att minnas sådant som inte är sant, så kallade falska minnen. I terapi kan du få hjälp att reflektera över hur du ska förhålla dig till dina minnen, men det är inte rätt plats att ta reda på vad som är sant eller falskt. Det behöver man i stället göra genom att leta efter fakta i verkligheten, anser Magnus Kihlbom, psykiater. Källa: Vetandets värld, P1, och Magnus Kihlbom, psykiater fungerar inte för mig” Och när Veronika berättade om sina tvångshandlingar, som kunde innebära att gå ut i en sjö på vintern med kläderna på, promenera på motorvägen eller klättra upp i lyktstolpar, svarade psykologen: ”fattar du inte att ambulans och brandbil har bättre för sig än att plocka ned dig överallt”. Veronika tror att hon mådde sämre av att träffa psykologen än vad hon skulle ha gjort annars. – Hon fick mig att känna ännu mer att jag inte var värd något, säger Veronika Gustafsson. Bättre har det varit att prata med överläkare. Och allra bäst var den ridterapi som hon fick genom Östersunds landsting. Första gången hon kom till stallet kände hon sig väldigt inåtbunden, var rädd för hästarna och hade en röst i huvudet som skrek ”krossa subban”. Men när hon väl satte sig på hästen och galopperade i skogen så sprudlade det i kroppen efteråt. – Jag har aldrig fått en sådan skön känsla efter ett samtal med en människa, säger Veronika Gustafsson, som har skrivit om sitt liv i boken Ängeln som inte finns men som syns. RSMH-medlemmen Erik Rodenborg. ”Skevt sätt att diskutera bortträngda minnen” bortträngda minnen. Många har fått en bild av att det skulle vara en ovetenskaplig myt, genom till exempel Dan Josefssons bok om Sture Bergwall. Men den bilden är missvisande. Traumatiska minnen kan försvinna. Och sedan komma tillbaka, genom så kallade återkallade minnen. Detta är väl belagt, bland annat genom “Recovered Memory Project” vid Browns universitet i USA. Mannen som ligger bakom projektet, Ross Cheit, utsattes som barn, mellan 10 och 12 års ålder, för övergrepp av William Farmer, en ledare på ett sommarläger. Minnena av dessa försvann. Vid 36 års ålder började han minnas igen. Han letade reda på andra som varit utsatta, och vann slutligen ett civilrättsligt mål mot Farmer, som erkände anklagelserna. Att traumatiska minnen kan försvinna och komma tillbaka är det talas om Anna Langseth Revansch 2014:2 21 TEMA: TERAPI alltså bevisat. Det som är kontroversiellt är om den glömskan skulle kunna bero på en specifik mekanism som kan kallas för bortträngning, alltså att en händelse kan trängas bort på grund av dess obehagliga innehåll. de som är emot att bortträngning skulle används som vetenskapligt begrepp förklarar ofta fall som Ross Cheits, med att det handlar om vanlig glömska. Det är en konstig åsikt. Det innebär ju att man glömmer grova övergrepp på samma sätt som man glömmer färgen på tapeterna i farmors kök! Att påstå att man kan glömma bort trauman på samma sätt som man glömmer så triviala saker är faktiskt att trivialisera övergrepp. En del som förnekar bortträngning menar också att det inte är biologiskt ändamålsenligt att tränga bort extrema trauman. Minnets funktion är bland annat att lära sig undvika faror, och därför bör inte de mest traumatiska minnena kunna trängas bort. Mot det invänder många att det inte alltid är ändamålsenligt för ett barn att minnas övergrepp, speciellt inte om det är de närmaste som utsätter det. anledning till att minnen trängs bort anses av många vara att det både är outhärdligt (och ibland farligt) att som barn veta om att just de personer som de är som beroende av har svikit dem så grovt. Det anses ofta att det är detta, mer än själva den fysiska plågan, som bidrar till att traumatiska minnen trängs bort från medvetandet. tvärtom . en viktig Erik Rodenborg Bloggare som skriver bland annat om bortträngda minnen och är RSMH-medlem. 22 Revansch 2014:2 Med terapeuten på distans Terapi via nätet kan vara ett alternativ för patienter som inte vill fastna i vårdköer eller har svårt att öppna sig när de sitter framför en terapeut. KBT via datorn har funnits i över ett decennium och nu kommer psykodynamisk nätterapi. Men hur väl fungerar det egentligen? mest beprövade nätbehandlingen hittills är kognitiv beteendeterapi, KBT, som ofta läggs upp som ett slags självhjälpsprogram där patienten får utföra olika övningar som redovisas för terapeuten via mejl en gång i veckan. Men nu börjar försök även med psykodynamisk nätterapi. I en ny studie av psykologen Robert Johansson, som doktorerat i klinisk psykologi vid Linköpings universitet, fick deltagarna varje vecka ett textmaterial som de fick reflektera kring i skriftlig form. Reflektionerna mejlades till en terapeut som läste och gav feedback. Studien visade att trots att terapeuten bara lade ner i genomsnitt femton minuter på varje patient i veckan, hade terapin lika bra resultat som när patienten träffade sin terapeut. Enligt SBU, Statens beredning för medicinsk utvärdering, är dock forskningsunderlaget för psykodynamisk nätterapi än så länge för litet för att det ska gå att säga något om hur effektiv den är jämfört med den traditionella formen där patienten och terapeuten träffas. Men även de studierna är för få och för små för att det ska gå att uttala sig med säkerhet, enligt Ulf Jonsson, legitimerad psykolog och projektledare på SBU. – Vi bedömer dock att det finns ett visst stöd för att nät-KBT med stöd av behandlare kan ha en effekt som är likvärdig KBT i grupp vid social fobi hos vuxna, säger han. den vanligaste och däremot gav sbu 2013 ut en litteraturöversikt som visade att nät-KBT kan ha effekt vid social fobi, depression, paniksyndrom och generaliserat ångestsyndrom hos vuxna som själva har sökt sig till den terapiformen. ”Jag fick snabbt förtroende för terapeuten och vågade berätta mer ingående om saker eftersom jag inte behövde skämmas eller bli generad.” Ulf Jonsson tillägger att det ännu inte är klarlagt hur stor efterfrågan är, eller hur nätbehandlingen skulle fungera för de som inte själva har valt det alternativet. Därför bör nätKBT ses som ett komplement till ett bredare utbud av behandlingar och inte som en möjlighet att ersätta den sedvanliga formen. Jeanette Gustafsson, har provat nät-KBT och säger att hon vågade öppna sig mer framför datorn, eftersom hon kunde vara mer anonym. – Jag fick snabbt förtroende för terapeuten och vågade berätta mer ingående om saker eftersom jag inte behövde skämmas eller bli generad, säger hon. rsmh-medlemmen TEMA: TERAPI Wemind Psykiatri skiljer sig från annan nätbaserad KBT-terapi genom att klienten kan prata med terapeuten Foto: Pernilla Ahlsén via webkamera i stället för mejl. Här Thomas Tegenmark, vd, framför datorn. Bilden är arrangerad. Jeanette Gustafsson har alltid haft lättare för att uttrycka sig i skrift och med en vecka på sig att utföra hemuppgiften, fick hon mer tid att reflektera. Hon saknade inte den personliga kontakten och kunde tvärtom tycka att det var skönt att inte bli påverkad av personkemin. – Ibland sätter terapeuten gränser för vad han eller hon vill höra vid ett besök. Så blir det inte via nätet. Jag tycker att det var bra att slippa anpassa mig efter terapeutens reaktioner, säger Jeanette Gustafsson. men för den som faktiskt vill se terapeutens reaktioner finns numera även nät-terapi genom webbkamera. – Det fungerar precis som vanlig face to face-terapi och betyder att man kan bo var som helst i landet. En annan fördel är att man på mindre orter slipper den stigmatisering som det kan innebära att gå in på en mottagning, säger Thomas Tegenmark, klinikchef på WeMind Psykiatri. För att ingen obehörig ska kunna ta del av samtalet har de valt ett program med bevisat hög säkerhet och som redan används av bland annat amerikanska försvaret, enligt honom. Pernilla Ahlsén Revansch 2014:2 23 TEMA: TERAPI Så får du terapi som fungerar Det viktigaste för att en terapi ska hjälpa är en bra relation mellan terapeut och klient. Men terapeutens utbildning spelar också roll, och att terapiformen passar både ditt psykiska tillstånd och vad du vill ha hjälp med. terapeut betyder behandlare . För att få kalla sig terapeut krävs varken legitimation eller utbildning. Det är därför viktigt att vara kritisk till vilken kompetens en terapeut har. Däremot har alla legitimerade psykoterapeuter gått en treårig utbildning plus två års praktik innan de får sin legitimation. – En utbildning ger en kvalitetskontroll. Sen finns det många duktiga människor som kan erbjuda god psykoterapi under handledning trots att de inte är legitimerade psykoterapeuter. De har ofta en annan legitimation, som exempelvis legitimerad psykolog eller arbetsterapeut. Men ska du gå till någon på stan är det viktigt att det är en legitimerad psykoterapeut, säger Alexander Wilczek, verksamhetschef på Ersta sjukhus psykiatriska klinik i Stockholm. Enligt honom är den viktigaste egenskapen hos en terapeut att kunna lyssna på och försöka förstå sin patient. – Bra kontakt uppstår när patienten känner att terapeuten är närvarande och verkligen tar in det patienten säger, säger Alexander Wilczek. Vissa terapiformer passar bättre vid vissa psykiska tillstånd, till exempel fungerar kognitiv beteendeterapi, KBT, bra vid fobi. Men samtidigt är det viktigt att terapeuten tar reda på vad klienten vill få ut av terapin. En person som lider av fobi kanske vill veta varför han eller hon utvecklat sin fobi, och då kan det vara minst lika 24 Revansch 2014:2 viktigt att jobba med frågor såsom ”Varför gör jag så här, hur får mitt beteende omgivningen att känna? Frågor som annars brukar förknippas med psykodynamisk terapi. tidigare ansågs kbt vara effektivare än psykodynamisk terapi, eftersom det hade forskats mycket mer på KBT. Men på senare år har forskningen inom den psykodynamiska terapin kommit i kapp. I dag finns evidens för att psykodynamisk terapi kan vara lika effektiv som KBT vid flera olika tillstånd. Hur effektivt är bildterapi och motiverande samtal för att bota psykisk ohälsa? – Motiverande samtal kan vara bra tidigt i exempelvis ett missbruksproblem. Bildterapi kan vara bra som kompletterande behandling. Inom psykiatrin kan bildterapi fungera om man kört fast med en patient. Då kan en ickeverbal terapi få patienten att komma vidare. Kan man må för dåligt för terapi? – Om du är djupt deprimerad och bara tänker på hur du ska ta livet av dig, är det svårt att nå fram med samtal. Men när det värsta gått över och patienten börjar ha funderingar kring sitt liv och hur han eller hon mår, då kan det vara läge att börja med terapi, säger Alexander Wilczek. Till exempel kan patienter inom ”Om man mår riktigt dåligt måste man tala med någon som har en utbildning.” slutenvården bli bättre genom terapi. Det anser både psykiatrin i Umeå och Herman Holm, psykiatriker och överläkare, som skulle vilja se fler psykologer och psykoterapeuter inom den slutna vården. I dag går det bara 0,025 psykologer per slutenvårdsplats enligt Sveriges kommuner och landsting, men det kan vara ännu sämre eftersom landstingen ibland inte kunnat uppge om personen jobbat inom öppen-eller slutenvård. Varför behövs en terapeut, kan det räcka med en bra kompis? – Nej, inte om man mår riktigt dåligt. Då måste man tala med någon som har en utbildning. En kompis kan vara guld värd i en kris, men om man är alltför påverkad av sin egen situation riskerar relationen att bli ensidig, få en ”slagsida”, något som kan skada vänskapen. I psykoterapi måste terapeuten dessutom vara helt neutral i sin relation till patienten, det är inte en kompis. Peter Leander Så här behandlas de vanligaste tillstånden: Lindrig och måttlig depression Panikångest och specifika fobier Övriga ångesttillstånd Personlighetsstörningar Schizofreni Psykodynamisk terapi eller KBT KBT Psykodynamisk terapi och KBT DBT och MBT Psykopedagogiska varianter av KBT TEMA: TERAPI Terapin har gjort att Susana Luna kan känna genuin glädje igen, här med två av sina barnbarn. Foto: Elisabeth Eden Hon gjorde upp med minnena Under många år förträngde Susana Luna tortyren i Argentina. Men med hjälp av terapi började hon minnas sådant som hon glömt. – Det är som att städa någonstans där du aldrig har städat. Det är jobbigt när du håller på, men sedan känns det väldigt skönt, säger hon. åren i Sverige efter flykten från militärens Argentina lade Susana Luna locket på. – Jag tänkte att så länge jag var stark hade torterarna inte besegrat mig. Jag blev irriterad när folk tyckte synd om mig, säger Susana Luna, som var politiskt aktiv även här. Så fort tankarna på tortyren under den drygt sex månader långa fängelsetiden kom upp började hon städa, ringa vänner eller göra annat för de första tolv att distrahera. Men samtidigt dök minnena upp som flashbacks, och en dag rasade allt. Susana fann sig själv hemma i sitt kök och bara grät. En vän ringde Röda Korset och Susana fick gruppterapi med andra våldtagna kvinnor. – Där fick jag lära mig att första steget för att gå vidare i livet var att kunna berätta om vad du varit med om utan att känna dig dålig, säger Susana Luna. i två år fram tills att verksamheten började få det knapert och Susana valde att ge plats åt någon annan. Men några år senare drabbades hon av en tumör och med den kom rädslan från tortyren tillbaks. Hon fick en egen psykolog på Kris- och Traumacentrum i Stockholm och i terapin började hon minnas sådant hon gick där ”Jag tänkte att så länge jag var stark hade torterarna inte besegrat mig.” från fängelset som hon tidigare hade glömt. – Ibland var det händelser som kändes obetydliga först, men efter hand insåg jag att de var en pusselbit som gjorde att jag kunde begripa så mycket mer. Det var en tuff tid, men nu mår jag bättre än vad jag gjort de senaste 40 åren, säger Susana Luna. – Jag brukar säga att Sverige har räddat mitt liv två gånger, dels från militären, dels genom vården. Anna Langseth Revansch 2014:2 25 KULTUR Benedict Cumberbatch som Sherlock Holmes, Sofia Helin som Saga i Bron och längst ned Mireille Enos som Sarah Linden i The Killing. FOTO: Sherlock Holmes: BBC, Saga: Carolina Romare/SVT, Sarah Linden: 20th Century Fox/TV4. Diagnos i tv – ny trend Flera TV-serier som Bron, Homeland, The Killing och Sherlock har personer med en psykisk diagnos i huvudrollen. Gör det att fler vågar prata om psykisk ohälsa? Eller kan det tvärtom bidra till stigmatiseringen? de första scenerna av den dansk-svenska TV-serien Bron står poliskommissarie Saga Norén vid avspärrningen på brottsplatsen uppe på Öresundsbron och vägrar att släppa förbi en ambulans med en dödssjuk patient, eftersom det vore emot reglerna. Snart visar det sig att hon även har svårt för att anpassa sig till olika sociala situationer och har problem med att läsa av andra människors signaler. Det sägs aldrig rakt ut i serien, men både manusförfattarna och Sofia Helin som spelar Saga har sagt i intervjuer att karaktären har aspbergers syndrom. Bron är inte den enda serien med en hjälte eller hjältinna med en psykisk diagnos i huvudrollen just nu. I The Killing, som har visats i TV4, har polisen Sarah Linden svårigheter med sina sociala relationer och det har spekulerats i om hon har ADHD. I Sherlock som visas i SVT antas mästerdetektiven ha aspbergers syndrom eller någon form av autism och i Homeland har CIA-agenten Carrie Mathison bipolaritet. i en av 26 Revansch 2014:2 trenden beror på är svårt att svara på, men med tanke på att över 20 procent av befolkningen lever med psykisk ohälsa är det egentligen inte konstigt att de också är representerade i TV-serierna. Det menar Gunilla Jarlbro, forskare i medievetenskap på Lunds universitet, som har undersökt hur personer med funktionsnedsättningar porträtteras i medierna. – Det är bra att personer med diagnoser synliggörs. Det är viktigt att medieinnehållet speglar samhällets mångfald och att alla får komma till tals, inte bara den vite heterosex- vad den här KULTUR uelle mannen. Det är i grund och botten en demokratifråga, säger Gunilla Jarlbro. Hennes forskning visar att när personer med funktionsnedsättningar skildras i medierna är det oftast i ett sammanhang som handlar om hur det är att ha just den funktionsnedsättningen. – De som avviker från normen får nästan alltid bara uttala sig utifrån den egenskapen. Kvinnor får uttala sig för att ge ett kvinnligt perspektiv, personer med aspberger får prata om hur det är att ha aspberger, medan de vita männen får uttala sig om allt möjligt i egenskap av människor. Det som är så bra med Bron är att där är diagnosen bara ett sidospår. serierna visar dessutom att man kan bli framgångsrik trots – eller tack vare – en diagnos. Det innebär att Saga och de andra kan fungera som förebilder. Anders Moberg på Riksförbundet Attention har till exempel gått ut och sagt att Saga Norén i Bron är en stor förebild för många som har aspbergers. Samtidigt finns det en risk att stigmatiseringen ökar om personer med diagnoser framställs på ett stereotypt sätt. Den norska författaren Gro Dahle som också har aspergers har kritiserat serien i en intervju i NRK för att hon tycker att framställningen av Saga Norén förstärker fördomarna om att personer med diagnosen är kalla och empatilösa. Och visst är det en en svår balansgång, menar Gunilla Jarlbro. – Det får inte bli som i SVTs serie Mot alla odds (en realityserie där personer med olika funktionsnedsättningar ger sig ut på en vandring, red anm). Det blev snarare någon slags freakshow. Men oftast är det bara bra med synlighet, tillägger hon, eftersom det gör att fler vågar prata om sin egen och andras diagnoser. – Förr var det bara de friska begåvade barnen som visades upp, alla andra gömdes undan. Det är ju det värsta man kan göra. Det är alltid bättre att föra upp frågan i debatten än att det är knäpptyst, säger Gunilla Jarlbro. och Saga har även kritiserats ur en feministisk synvinkel. När våra manliga deckarhjältar som Beck och Wallander är hängivna sitt arbete och katastrofala i sina familjerelationer är det ingen som hänvisar till en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. Men när kvinnor gör samma sak, väljer bort familjen och är bäst på att lösa brott måste förklaringen vara att de har en diagnos. – Det är intressant för kommissarie Saga beter sig i mångt och mycket som en traditionell man. Det är samma sak om man tittar på Lisbeth Salander i Män som hatar kvinnor. Det är kvinnor som är väldigt intelligenta och kompetenta i sitt arbete samtidigt som de har problem med sina privata relationer. Kanske att det finns en större tolerans för mäns beteenden än kvinnors, säger Gunilla Jarlbro. Hur skildras män med psykisk ohälsa i TV-serier då? – Det är inte mycket bättre. De framställs ofta som skurkar. Pernilla Ahlsén framställningen av carrie RSMH Utbildning har ständigt aktuella utbildningar och konferenser. Psykisk hälsa, Första hjälpen, Bemötande, Brukarinflytande, Återhämtning. www.rsmh/utbilding Förbättring i sjukvård och socialtjänst Om du skulle må och fungera bättre genom att insatserna från socialtjänst och sjukvården samordnades – be då om en Samordnad Individuell Plan (SIP). I en sådan plan kan anhöriga delta. Be din kontakt i sjukvården eller i kommunen förbereda och kalla till en SIP. LÄS MER PÅ: i-nod.se/sip PrinSIP! är ett projekt som ingår i ett utvecklingsarbete för starkare samordning av vård och stödinsatser som heter I-nod. I-Nod är en del av regeringens priosatsning och finansieras av SKL Revansch 2014:2 27 FÖRENINGSLIV Hon återfick lusten att måla Gudrun Berg målade inte på 30 år, eftersom hon var så medicinerad att hon inte hade tillgång till sina känslor och kreativitet. Men efter att ha gått på målarcirklar i RSMH:s regi har hon nu haft en egen utställning. gudrun berg har spridit ut fotografier på sina tavlor framför oss på bordet och tar upp bilden på en kvinna som ror. – Det här var den första målningen jag gjorde efter psykosen 2002, säger hon. Gudrun tyckte mycket om att måla redan när hon gick i skolan. Efter att medicineringen ledde till en paus på 30 år väcktes lusten till liv igen genom målarverksamheter i RSMH:s och i annan regi. – Det händer något när man arbetar med sina händer och skapar stämning med färger och gör ett avtryck. Bilden berättar något om mig själv. Jag kan få tillbaka en tanke och känsla som kan vara läkande. Men det kan också fungera lugnande och meditativt att måla, säger Gudrun Berg. studiecirklar fungerar bra för att det inte bara handlar om att prestera utan framförallt är den sociala biten viktig. Genom målandet blir samtalen bättre och inte bara inriktade på en själv. Det handlar om att kliva ut och förstå att man inte är sin diagnos. Samma sak gäller poesin. – Skrivandet är ett sätt att söka en självbild, att kunna formulera känslor och reflektera över dem. Det går också att gå tillbaka till gamla dikter och reflektera och bearbeta dem. På så sätt kan de följa med i min egen utveckling och stärka mig. Men förhoppningen är ju att inte bara nå mig själv utan att nå andra och förmedla något. I en av cirklarna fick de som uppgift att formulera ett viktigt mål. Gudruns var att genomföra en egen utställning. hon tycker att 28 Revansch 2014:2 Gudrun Berg målar främst i guasch. Denna bild heter Rödhake. Se även sidan 3. Hon frågade på träfflokalen Freja, där hon gick, om hon fick göra en utställning där och svaret blev ja. Det var mycket arbete, men hon fick bland annat hjälp med att göra affischer och att få ut dem. Gudrun tycker att det är en brist att inte psykiatrin arbetar med metoder som främjar mänsklig kreativitet. Bo Ardström Gudrun Berg. Foto: Anna Langseth LEDARE Tro, hopp och terapi livet är inte alltid lätt. Saker händer, förändras, förvärras eller tar slut. Ja, själva det sätt som du betraktar din omvärld kan plötsligt kollapsa i fragmentariskt kaos. Inifrånperspektiven på psykisk ohälsa är lika många som de människor som plötsligt står där, igen eller för första gången, överväldigade och uppslukade av det ”sjuka”. Inte alla kan formulera och kommunicera sina behov till samhällets utbud av vård, stöd och omsorg, men många fångas upp eller finner en dörr till professionell hjälp. Det finns dock tristare statistik. Psykisk ohälsa räknas i dag som ett av de stora folkhälsoproblemen. I den nationella folkhälsoenkäten för 2012 uppgav 20 procent av kvinnorna och 14 procent av männen att de upplevde ett nedsatt psykiskt välbefinnande. I synnerhet yngre kvinnor, i åldern 16–29 år, rapporterade en hög grad av psykisk ohälsa: 28 procent jämfört med 16 procent för männen i samma åldersgrupp. En annan sak som stämmer till eftertanke är att, trots att antalet faktiska platser över tid minskat drastiskt, har antalet patienter som vårdas i psykiatrisk slutenvård ökat under de senaste åren. De tillstånd som oftast leder till vård inom psykiatrisk slutenvård är i första hand depression och ångest, medan psykossjukdomarna legat relativt konstant över tid. Många får idag också hjälp i primär- och öppenvård. Att man tilltalas som en medskapare av den goda hälsan och inte som diagnosdocka. Vi kräver med andra ord mycket av de som arbetar inom vård och omsorg i Sverige och av de strukturer inom vilka de verkar. många inom professionen svarar också upp. I vissa fall får de till utbrändhetens rand simma mot strömmen i organisationen. I andra fall länkar de friktionsfritt i andra goda krafter och de positiva synergieffekterna tillåts framträda även i den individuelle vårdsökandes liv. Kunskapen om psykisk hälsa och vägarna dit är i dag, trekvarts århundrade sedan Sigmund Freud gick ur tiden, större än någonsin och i teorin finns det jättemånga alternativ som är bra. I praktiken vet vi dock tyvärr inom brukarrörelsen att det som går fortast och billigast att få också tenderar att ges till betydligt fler än de vars problembild ryms inom med vetenskaplig evidens snävt bekräftade effektstudier. Ingen trendig psykofarmakacocktail eller ECT-variant nämnd eller glömd. Jakten på den magiska pillerkulan, som utan dyr personal skulle skänka – om än inte psykisk hälsa – så i varje fall en stabilare och mer förutsägbar vardag, har pågått länge. Såvitt jag kan bedöma har man kommit ungefär lika långt här som i sökandet efter Shangri-La. Missförstå mig rätt nu. Prat utan piller fungerar inte alltid för alla, men piller utan prat och stöd i ansträngningen att ta makten över ett liv i svallvågorna av psykisk ohälsa är som att sitta i en eka utan åror. Utan mänskligt understött hopp och tro på den egna förmågan skramlar pillret tomt. ”Utan mänskligt understött hopp och tro på den egna förmågan skramlar pillret tomt.” tillgänglighet, relation och bemötande är tre hörnstenar i den goda vården och omsorgen. Att man trots psykisk ohälsa och funktionsnedsättningar kan komma fram till adekvat hjälp. Att de kontakter man får, tar och har främjar en långsiktig relation – en behandlingsallians med respekt och kunskap om ens person. Att bemötandet får präglas av respekt och lyhördhet för en som människa. det bärande elementet i detta nummer om terapi är det fantastiska i när människor fungerar som stöd för andra människor och det är något åtminstone jag finner glädje och hopp i. Jimmie Trevett Kom ihåg valet Rösta i EU-valet den 25 maj, din röst har betydelse! Foto: Fotoakuten.se Revansch 2014:2 29 HÄR HÄR FINNS FINNS RSMH RSMH KANSLI KANSLI Instrumentvägen 10 Instrumentvägen 126 53 Hägersten10, 126 53 Hägersten Tfn: 08-12 00 80 40 Fax: 08-772 33 61 [email protected] www.rsmh.se – [email protected] DISTR I KT DISTRIKT Blekinge län c/o Mikael Pettersson Österg. 4, 371 39 Karlskrona. Dalarnas län Klöverstigen 10 C, 784 51 Borlänge Tfn: 070-532 83 97, brittfriströ[email protected] E-post: brittfriströ[email protected] Gotlands län c/o RSMH Visby/Kamratringen Visby/Kamratringen Polhemsg. 29, 621 42 Visby Tfn: 0498-21 87 56 E-post: [email protected] [email protected] Hemsida: www.rsmhgotland.se www.rsmhgotland.se Gävleborgs län N Köpmang. 11, 2 tr, 803 11 Gävle Tel: 026-12 26 88 Fax 026-12 26 68 E-post: [email protected] [email protected] Hallands län c/o c/o Mona Mona Sammens Sammens Salvigången Salvigången 9, 9, 312 312 36 36 Laholm Laholm Tfn: Tfn: 0430-131 0430-131 35, 35, 0736-68 0736-68 76 76 64 64 E-post: E-post: [email protected] [email protected] Jämtland/Härjedalens Jämtland/Härjedalens län län Lasarettsv. Lasarettsv. 21, 21, 880 880 50 50 Backe Backe Tfn/Fax: Tfn/Fax: 0624-105 0624-105 55 55 E-post: E-post: [email protected] [email protected] Jönköpings Jönköpings län län Barnarpsg.33, Barnarpsgatan553 19, 116tr,Jönköping 553 16 Jönköping Tfn: Tfn: 036-15 036-15 28 28 94 94 Fax: Fax: 036-15 036-15 28 28 90 90 E-post: E-post: [email protected] [email protected] Kalmar län Kalmar c/o John län De Bie c/o John De Bie,3, 361 94 Emmaboda Glasbruksvägen Glasbruksvägen Tfn: 0471-332 723, 361 94 Eriksmåla Tfn: 0471-332 72 E-post: [email protected] E-post: [email protected] Kronobergs län Kronobergs län c/o Gunilla Degerman c/o Gunilla Furutåv. 34, Degerman 352 54 Växjö Furutå[email protected] 34, 352 54 Växjö E-post: E-post: [email protected] Norrbottens län Norrbottens Stationsg. 41, län 973 41 Luleå Stationsg. 41, 973 Tfn: 0920-948 38 41 Luleå Tfn: 0920-22 0920-948 Fax: 1938 98 Fax: 0920-22 19 98 Skånes län Box 2910, 212 09 Malmö Skånes län Tfn: Box0706-151 2910, 212936 09 Malmö Tfn/Fax: 040-18936 19 36 Tfn: 0706-151 E-post: Tfn/Fax:[email protected] 040-18 19 36 E-post: [email protected] Södermanlands län Bryggarg. 11, 641län 45 Katrineholm Södermanlands Tfn: 0150-780 08 45 Katrineholm Bryggarg. 11, 641 Fax: Tfn: 0150-780 0150-780 07 08 Fax: 0150-780 07 Stockholms län Box 15197, 104 Stockholms län65 Stockholm Tel.: 62 20 Box 08-644 15197, 104 65 Stockholm Fax: Tel.: 08-644 08-64462 6240 20 E-post: [email protected] Fax: 08-644 62 40 Hemsida: www.rsmhstockholm.se E-post: [email protected] Hemsida: www.rsmhstockholm.se Uppsala län Kungsg. Uppsala64, lännb, 753 18 Uppsala Tfn: 018-56 Kungsg. 64,09 nb,18 753 18 Uppsala E-post: [email protected] Tfn: 018-56 09 18 E-post: [email protected] Värmlands län c/o Ellenor Carlsson Värmlands län Bryggerig. 661 40 Säffle c/o Ellenor8,Carlsson Tfn: 0730-60 8240 Säffle Bryggerig. 8, 70 661 E-post: [email protected] Tfn: 0730-60 70 82 E-post: [email protected] MÅ BRA HOS RSMH-FJÄLLSJÖ Vi har arrangerat uppskattade Må Bra-veckor sedan 2009. Och detta fortsätter vi med. Se vår hemsida. Även andra kurser finns i vårt program. Vi hjälper lokalföreningar med kurser, upptakt m.m till förmånliga villkor. Välkommen till Backe! 0624-10555 [email protected] www.rsmhfjallsjo.se 30 Revansch 22 Revansch2014:2 2014:1 Västerbottens län Västerbottens län c/o HSO Dunkersg. 1, 903 27 Umeå Storg. 76, 903 33 Umeå Tfn:090-77 090-7735 3590 90 Tfn: Fax:090-71 090-7100 0003 03, E-post: Fax: [email protected] E-post: [email protected] Västernorrlandslän län Västernorrlands Limstagatan13 13D,D,872 87230 30Kramfors Kramfors Limstagatan Tfn:0612-125 0612-12577 77 Tfn: E-post:[email protected] [email protected] E-post: Hemsida:www.rsmhvasternorrland.se rsmhvasternorrland.se Hemsida: Västmanlandslän län Västmanlands Surbrunnsv. Surbrunnsv.44D,D,734 73432 32Hallstahammar Hallstahammar E-post: E-post:[email protected] [email protected] Hemsida: Hemsida:www.rsmhvastmanland.se www.rsmhvastmanland.se Västra VästraGötalands Götalandslän län c/o c/oLena LenaWängrot-Necander Wängrot-Necander, Källebergsg. 22 B,22 515 Källebergsgatan B, 32 515Viskafors 32 Viskafors Tfn: Tel:0708-96 0708-9681 8158 58 Örebro Örebrolän län Rådmansg. Nygatan 7416, B, 702 702 13 13 Örebro Örebro, Tfn: Tel:019-18 019 1897 9710 10, E-post: E-post:[email protected] [email protected] Östergötlands Östergötlandslän län c/o c/oAnita AnitaRinman Rinman, Nyckelvägen Nyckelvägen3,3,599 59931 31Ödeshög Ödeshög Adresser Adressertill tilllokalföreningarna lokalföreningarnahittar hittardu dupå på RSMH:s RSMH:shemsida: hemsida:www.rsmh.se. www.rsmh.se. Du Dukan kanockså ocksåkontakta kontaktadistriktet distriktetdär därdu dubor bor för förmer merinformation. information. RUS RUS Riksförbundet RiksförbundetUngdom Ungdomför förSocial Socialhälsa hälsa RUS RUSFörbundskansli Förbundskansli Instrumentvägen Instrumentvägen10, 10,22tr,tr,126 12653 53Hägersten Hägersten Telefon: Telefon:08-12 08-1200 0080 8040 40 E-post: E-post:[email protected] [email protected] Hemsida: Hemsida:www.rus-riks.se www.rus-riks.se Din röst är viktig! NSPH har i samarbete med Hjärnkoll tagit fram fyra studiecirkelmaterial som stärker dig i att hitta din röst och få kunskap om dina rättigheter. Din RäTT ra, agera ter Fundera, diskute om allas rättighe Ett studiematerial Din egen berättelse Ett material för reflektion och samtal om psykisk (o)hälsa, attityder och vägen vidare Läs mer om materialen på www.nsph.se Utbildning på ditt sätt Kom igång! En kurs för dig med psykisk funktionsnedsättning. 75% studietakt. Löpande antagning. www.eskilstunafolkhogskola.nu 016-10 52 80 Gösta Wasastiernas gränd 4 Natur och Kultur erbjuder rabatt för RSMH:s medlemmar. Här hittar ni utvalda böcker inom psykologi och hälsa till bra priser och alltid med gratis frakt. Söker du särskilt boende eller plats på korttidsbende? Ring oss på 08-310 330 så lotsar vi dig till rätt person. www.adlibris.com/kampanj/rsmh Med vårt stöd kan alla som vill delta i arbetslivet! ” Efter att ha provat några praktikplatser med stöd av Misa, har jag äntligen nått mitt mål, anställning på en bokhandel.” Josef 08-653 00 86 www.misa.se Revansch 2014:2 31 Posttidning B Revansch, Instrumentvägen 10 126 53 Hägersten Korsord: Tage Olsin Sverige Porto betalt Skicka lösningen i ett kuvert märkt ”Korsord”. Adress: Revansch, Instrumentvägen 10, 126 53 Hägersten. Senast den 5 maj vill vi ha ditt svar. Tre vinnare får ett presentkort på 100 kronor. Vinnare nr 1/2014 var Maud Wiklund, Backe, Mirja Erkstam, Väddö, Stig Fransson, Eksjö. GRATTIS! Namn . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ......................................... Gata . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ......................................... Postadress . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .........................................
