Doggy Rapport 3 - 2012

Transcription

Doggy Rapport 3 - 2012
3/12
ÅRGÅNG 36
Veterinärinformation från Lantmännen Doggy AB
VD-byte för
Doggy
I augusti fick Lantmännen Doggy en ny
VD då Anette Rosengren, tidigare kom­
munikationsdirektör för Lantmännen,
tog över ansvaret efter Hans Nilsson.
Lantmännen Doggy har en tid brottats
med ett nedåtgående resultat och står
inför en tuff situation. I det förändrings­
arbete som krävs är Anette Rosengrens
erfarenhet från ledande befattningar
inom snabbrörliga konsumtionsvaror en
stor tillgång. Hon har 20 års erfarenhet
av ledande befattningar inom försäljning,
marknad, kategori- och strategiutveck­
ling både i Norden och internationellt,
framför allt inom Kraft Foods, där hon
bland annat var ansvarig för Gevaliakaffe och Estrella-snacks.
– Det ska bli kul att arbeta direkt med
produkter igen. Produkterna är slutkläm­
men på vår värdekedja där vi tar ansvar
från jord till bord. Att dessutom jobba
med produkter vars kunder är sexbenta,
ställer extra stora krav. Det vi erbjuder
ska ju kännas bra både för hunden eller
katten och husse eller matte, säger Anette
Rosengren.
– Jag passar på att tacka Hans Nils­
son för det utmärkta arbete han gjort i
att bygga upp Doggy till det fina företag
det är i dag, säger Johan Karlström, chef
division Livsmedel vid Lantmännen.
Redaktionen
INNEHÅLL 3/12
n DISKBRÅCK: Hunden kan inte gå,
vad gör jag då? Veterinär ALEXAND­
RA VILÉN redogör för ett för hunden
mycket smärtsamt tillstånd.
Sid. 17
n SAGT & GJORT: Stora rubriker när
vinnande hundar diskvalificerades. Vete­
rinär LENA MYRENIUS sammanfattar
vad som hände vid årets Cruft-utställ­
ning i Storbritannien.
Sid. 23
n SAGT & GJORT
Sid. 24
Bild 1. Thorakolumbara diskbråck är överrepresenterade hos dvärgväxta raser,
framför allt hos tax. Foto: Shutterstock.
Hunden kan inte gå
- vad gör jag då?
Allmänt diskbråck
Diskbråck förekommer hos hundar av olika raser. Symtomen på
diskbråck varierar beroende på var
längs hundens ryggrad diskbråcket
uppstår. Genom att lokalisera ett
diskbråck kan man fatta beslut om
lämplig utredning och behandling
och naturligtvis prognosen. Veterinär ALEXANDRA VILÉN redogör
för hur diskbråck uppstår och hur det
kan behandlas.
Anatomi
Hundens rörelseapparat, det vill säga de
anatomiska strukturer som behövs för
att en hund ska kunna röra sig, utgörs
av skelett, leder, senor, bindväv, perifera
nerver (utanför det centrala nervsyste­
met) och muskulatur.
Hundens ryggkotpelare består av sju
halskotor, 13 bröstkotor, sju ländkotor,
DOGGY-RAPPORT • 2012 • ÅRGÅNG 36 • NR 3
tre korskotor (sakrum) och ett varierande
antal svanskotor. För att ryggkotpelaren
ska hänga ihop och samtidigt vara rörlig,
finns det leder mellan kotorna. Lederna
hålls samman av ledband och korta
muskler. Mellan kotorna ligger diskar,
med undantag för korskotorna som är
sammanväxta. Det finns inte heller nå­
gon disk mellan skallbenet och den första
halskotan.
En normal disk består till största delen
av vatten och fungerar stötdämpande.
Den bidrar till stabilitet och medger
flexibilitet mellan kotorna. Disken delas
upp i flera delar. Den inre, mjuka kärnan
kallas nucleus pulposus och omges av en
bindvävskapsel kallad annulus fibrosus.
På vardera sidan om disken, mot själva
benet i kotan, finns det brosk.
Ryggmärgen löper innesluten i rygg­
märgskanalen inuti ryggkotpelaren.
17
DISKBRÅCK
Nucleus
pulposus
Annulus
fibrosus
Bild 2. Längdsnitt genom en frisk disk
som till största delen består av vatten.
Foto: Niklas Bergknut.
Bild 3. Längdsnitt genom en degenererad disk. Notera det torra utseendet
på diskmassan (nucleus pulposus). Foto:
Niklas Bergknut.
Ryggmärgen fungerar som en viktig om­
kopplingsstation för de nervbanor som är
på väg till och från hjärnan. Mellan varje
kotpar går nervrötter ut från ryggmärgen
genom hål på vardera sidan. Varje nerv­
rot innehåller både nervtrådar som leder
information från hjärnan och ryggmär­
gen ut till kroppen, och nervtrådar med
känselinformation från kroppen till hjär­
nan. Hos hunden slutar ryggmärgen nor­
malt sett vid den sjätte ländkotan. Bakom
denna punkt delar ryggmärgen upp sig i
flera tjocka nervtrådar som benämns med
det latinska namnet kauda equina (vilket
betyder hästsvans) då utseendet på nerv­
trådarna liknas vid just den.
Bild 4a. Hansen typ I diskbråck.
18
Vad är ett diskbråck?
Ett diskbråck definieras som diskmassa
utanför de normala anatomiska begräns­
ningarna. Det betyder att antingen har
disken gått sönder och diskmassa har
läckt ut (ett så kallat Hansen typ I disk­
bråck) eller så är bara bindvävskapseln
förtjockad och buktar (Hansen typ II
diskbråck). Vid ett diskbråck uppstår ett
tryck och en retning på ryggmärgen, nerv­
rötter eller kauda equina. Ett diskbråck
beror i de allra flesta fall på att disken
är degenererad, det vill säga att diskens
uppbyggnad ändrats så att den inte läng­
re fungerar normalt. Detta kan bero på
ärftliga faktorer eller slitage. Det är vik­
tigt att notera att bara för att en disk är
degenererad så betyder inte det att hund­
en har ett diskbråck. En disk kan vara
degenererad utan att utöva tryck på rygg­
märgen. En degenererad disk innehåller
mindre vatten än en frisk disk och detta
kan ibland ses vid röntgenundersök­
ningar och brukar kallas för ”förkalkad
disk”. Hundar kan ha flera degenererade
diskar samtidigt. ”Förkalkade diskar” är
ofta ett så kallat bifynd vid röntgenunder­
sökning, det vill säga att hunden inte alls
uppvisar tecken på sjukdom från dessa
områden.
Symtom
När en hund drabbas av diskbråck va­
rierar symtomen som tidigare nämnts
beroende på var längs ryggkotpelaren
som diskbråcket sitter. Symtomen beror
också på hur snabbt diskbråcket uppstår.
När diskmassa läcker ut (Hansen typ I
diskbråck) kan symtom snabbt uppstå
(inom 30–60 minuter) eller ta flera dagar.
Smärta är det allra vanligaste symtomet
på diskbråck. Förlamning är ett annat
Bild 4b. Hansen typ II diskbråck.
DOGGY-RAPPORT • 2012 • ÅRGÅNG 36 • NR 3
DISKBRÅCK
vanligt symtom. Vid kroniska diskbråck
(vanligen Hansen typ II) så utvecklas
symtomen oftast under en längre tid och
kommer gradvis.
Man talar oftast om tre olika typer av
diskbråck; cervikalt, thorakolumbart el­
ler lumbosakralt stenos (L7/S1). Denna
artikel kommer i huvudsak att beskriva
den vanligaste formen av diskbråck hos
hund, nämligen de thorakolumbara.
Thorakolumbara diskbråck
Namnet thorakolumbart är ett samlings­
begrepp som omfattar övergången mel­
lan bröstrygg (thorakalt) och ländrygg
(lumbart). Att man skriver ihop dessa
två ord beror på att den typ av diskbråck
som är vanligast hos hund och kan ge
förlamning av bakbenen vanligen upp­
står i detta område (i mer än 85 pro­
cent av fallen). Oftast sitter diskbråcket
någonstans mellan den elfte och tolfte
bröstkotan (Th11/Th12) ner till den an­
dra eller tredje ländkotan (L2/L3). Tho­
rakolumbara diskbråck drabbar fram­
för allt så kallade kondrodystrofa raser
(dvärgväxt) där taxen är överrepresente­
rad. Även andra hundraser kan få denna
typ av diskbråck.
Symtom på thorakolumbart diskbråck
kan vara allt från ryggsmärta till en total
förlamning av bakbenen. Den vanligaste
typen av diskbråck i denna del av ryggen
är Hansen typ I, det vill säga ett läckage
av diskmassa. Om bara lite diskmassa
läckt ut uppvisar dessa hundar oftast bara
smärta och ovilja att röra sig. Har där­
emot en större mängd diskmassa läckt ut
leder detta till förlamning av bakbenen.
Man graderar symtomen efter allvarlig­
hetsgrad. Det vanligaste är att använda
en femgradig skala där 1 är den lindri­
gaste formen av diskbråck och 5 är den
mest allvarliga formen.
Några ord om de övriga två katego­
rierna av diskbråck som vi ser hos hund.
Cervikala diskbråck
Generellt har ryggmärgen mer plats i
halsryggen än längre bak i ryggkotpela­
ren. Detta innebär att även om det läcker
ut diskmassa eller en disk buktar så är det
ovanligt att hundar med diskbråck i hals­
ryggen blir förlamade. Dessa hundar har
oftast bara väldigt ont. Smärtan kommer
ofta relativt snabbt och hunden håller hu­
vudet lågt, rör sig ogärna och kan skrika
om man tar på kopplet eller bara klappar
den. Halsdiskbråck kan drabba såväl små
som stora hundraser.
”Wobbler”/cervikal
spondylomyelopati
Ibland talar man om ”Wobbler”. Detta
är inte samma sak som halsdiskbråck
utan en speciell typ av sjukdom i halsryg­
gen som framför allt drabbar medelålders
dobermann pinschers samt unga grand
danois. Namnet ”wobbler” syftar på att
dessa hundar ofta uppvisar en vinglig
gångstil. Symtomen börjar ofta i bakbe­
nen. Smärta kan förekomma men är inte
alltid lika tydlig som vid halsdiskbråck.
Denna sjukdom är multifaktoriell, samti­
digt halsdiskbråck kan förekomma men
framför allt har hunden en onormal form
på en eller flera halskotor samt förträng­
ning av ryggmärgskanalen.
Lumbosakral stenos
(L7/S1 syndromet)
Lumbosakral stenos är lokaliserad mellan
den sista ländkotan (L7) och den första
korskotan (S1). Denna typ av diskbråck
är i stort sett alltid av Hansen typ II, det
vill säga det har inte skett något läckage
av diskmassa men disken är förtjockad
och buktar upp. Dessa hundar uppvisar
Thorakolumbart diskbråck
Grad 1. Hunden har smärta men kan stå och gå, även om den ogärna vill. Den kan kontrollera urin och avföring.
Grad 2. Hunden har ont, kan stå och gå men är vinglig/ostadig i bakbenen. Den kan kontrollera urin och avföring.
Grad 3. Hunden har ont, den har stora svårigheter att resa sig själv, den kan eventuellt stå
på bakbenen en kort stund om man ställer den upp. Hunden har viss förmåga att röra benen
men kan inte gå mer än i bästa fall något enstaka steg. Den har av denna anledning svårt att
uträtta sina behov men den har en fortsatt förmåga att kontrollera urin och avföring.
Grad 4. Hunden har ont, den har ingen viljemässig förmåga att röra sina bakben men den
har viss känsel i tassarna som man kan påvisa om man nyper hårt. Hunden kan inte kontrollera urin eller avföring och detta kan leda till förstoppning/förstorad urinblåsa samt läckage
av urin/avföring.
Grad 5. Hunden har samma symtom som vid grad 4 men en avgörande skillnad vid denna
grad av förlamning är att hunden inte har någon smärtförnimmelse kvar i tassarna. Även om
man som veterinär nyper hårt med tångliknande instrument i klor eller trampdynor känner
hunden ingenting. Förlusten av smärtförnimmelse är ett allvarligt symtom och innebär att
prognosen för tillfrisknande är mycket dålig.
DOGGY-RAPPORT • 2012 • ÅRGÅNG 36 • NR 3
varierande grad av smärta. Det första
tecknet på diskbråck L7-S1 är att hunden
inte vill hoppa upp i bilen eller gå i trap­
por. Eftersom ryggmärgen inte sträcker
sig så långt bak som till L7-S1 utan har
ersatts av kauda equina så är förlamning
av bakbenen ovanligt vid denna typ av
diskbråck. I allvarliga fall kan dock en
vinglighet i bakbenen förekomma liksom
urininkontinens. L7-S1 drabbar framför
allt hundar av större ras där schäfern är
överrepresenterad.
Vad ska man som djurägare göra
om man misstänker diskbråck?
Om man misstänker att ens hund kan
ha drabbats av diskbråck bör man all­
tid kontakta veterinär för råd. Även om
hunden inte visar tecken på förlamning
är det troligt att den har så ont att man
bör överväga någon form av smärtstil­
lande medicin. I vissa fall räcker det med
icke steroida, antiinflammatoriska läke­
medel men i vissa fall har hunden så ont
att opiater som till exempel morfin över­
vägs. Tidigare ansåg många att hundar
med diskbråck inte skulle få någon form
av smärtlindring för att det var bättre att
”de hade ont och tog det lugnt”. Idag
vet vi bättre och det anses inte etiskt för­
svarbart att låta en hund ha ont för att
förhind­ra att den rör sig.
Det är dock av yttersta vikt att en
hund med diskbråck hålls i stillhet. Vid
ett diskbråck av grad 1 där hunden bara
känner smärta men inte drabbats av för­
lamning är det ofta så att diskbråcket är
så litet att det inte utgör något allvarligt
tryck på ryggmärgen. Det allra viktigaste
är då att hålla hunden i strikt stillhet.
Detta innebär i princip burvila. Hunden
ska inte tillåtas att gå mer än bara abso­
lut nödvändigt för att uträtta sina behov.
En liten hund bärs lämpligen ut för att
rastas. Hunden får absolut inte hoppa i
möbler eller gå i trappor. På detta sätt vill
man förhindra att mer diskmassa läcker
ut vilket kan förvärra symtomen och ge
en tilltagande förlamning. En hund med
ett diskbråck av grad 1 blir ofta smärtfri
inom två till fyra dagar och det är dess­
värre inte ovanligt att den då börjar röra
sig som vanligt om den får. Om den då
råkar hoppa upp i soffan eller dylikt kan
mer diskmassa pressas ut genom hålet i
annulus fibrosus med en akut uppkom­
men förlamning som följd. Strikt vila
rekommenderas vanligen i minst fyra
veckor för att diskbråcket ska läka av.
Det är viktigt att komma ihåg att enligt
svensk djurskyddslag så får hundar inte
hållas i bur utan dispens, även om detta
ordinerats av veterinär. Djurägaren måste
själv söka dispens hos jordbruksverket.
Alla hundar som uppvisar förlamnings­
symtom måste noga övervakas så att de
inte blir sämre samt att de kan kontrol­
lera urin och avföring.
19
DISKBRÅCK
Vad händer hos veterinären?
Nervsystemet är svårt att undersöka ef­
tersom det inte syns på utsidan. För att
veta om en hund som har ont eller svårt
att gå lider av ett diskbråck måste man
börja med att göra en neurologisk under­
sökning. Denna syftar till att fastställa att
det rör sig om en sjukdom i nervsystemet
och inte är ett ortopediskt problem eller
beror på något helt annat.
Den neurologiska undersökningen ger
också information om var i nervsystemet
problemet sitter. Detta är mycket viktigt
eftersom nervsystemet är stort och dess­
utom kräver speciella undersökningar för
att definitivt påvisa en skada eller sjuk­
dom. Veterinären måste försöka ringa
in problemet så nära som det går för att
kunna rikta sina efterföljande undersök­
Bild 5. MRI Diskbråck Th13-L1, som
sträcker sig framåt över Th13. Disken är
hypointens, det vill säga svart till skillnad
från de friska diskarna som är vita i denna sekvens. Foto: Regiondjursjukhuset i
Helsingborg.
ningar till ett specifikt område. Om vete­
rinären inte vet var i nervsystemet pro­
blemet sitter är det svårt att dels välja ut
vilka undersökningar man ska gå vidare
med, dels tolka de eventuella fynd som
görs. Till exempel kan en förlamad hund
ha två diskbråck på helt olika ställen i
ryggen. Då gäller det att veta vilket av
diskbråcken som är problemet.
Diagnostik
Eftersom ryggmärgen ligger inne i rygg­
kotorna kan veterinären inte undersöka
Bild 6. Slätröntgen av samma hund som
MRI undersökning (bild 5). Disken mellan Th13-L1 är förkalkad liksom disken
mellan L6-L7. Foto: Regiondjursjukhuset
i Helsingborg.
20
Om patienten ska behandlas kon­
servativt nöjer man sig oftast med en
översiktsröntgen för att utesluta annan
sjukdom. Det är viktigt att denna sker
utan sedering/narkos för att inte förvärra
diskbråcket.
Behandling och prognos av diskbråck
Bild 7. Myelografiundersökning som
påvisar en kompression mellan L1-L2.
Foto: Regiondjursjukhuset i Helsingborg.
den med vanliga diagnostiska metoder.
Röntgen av ryggen kan ge en vägledning.
Till exempel kan man se degenererade
diskar på en röntgen men som tidigare
nämnts är detta inte samma sak som
att hunden har ett diskbråck. På rönt­
gen kan man se om ryggkotorna verkar
skadade eller missbildade. Neoplastiska
förändringar, det vill säga nybildning
av vävnad (till exempel tumörvävnad),
i kotorna kan också uteslutas. Man kan
med röntgen också se om det någonstans
verkar finnas ett minskat eller ökat ut­
rymme mellan ryggkotorna. Vid akuta
thorakolumbara diskbråck är det vanligt
att disk­utrymmet blir något smalare ef­
tersom diskmassan har läckt ut i rygg­
märgskanalen och att disken därmed har
något mindre volym. Man kan således
misstänka diskbråck på röntgen om det
stämmer med hundens symtom.
Om man fattar beslut om operation
måste kirurgen veta exakt var diskbråck­
et sitter och om det är på höger eller
väns­ter sida. För detta krävs en specialun­
dersökning med en av tre nedanstående
metoder.
• Myelografi är en röntgenundersökning
som innebär att man med en tunn nål
punkterar hålrummet runt ryggmärgen
(epiduralt) och sprutar in ett kontrast­
medel som lägger sig runt ryggmärgen
och på så sätt synliggör denna samt
eventuell kompression.
• Vid magnetkameraundersökning
(MRI) använder man sig av magnetis­
ka fält för att åskådliggöra mjukdelar
i kroppen. När man gör en MRI över
ryggmärgen får man en detaljerad bild
av såväl ryggmärg och nervrötter som
diskarna.
• Datortomografi (DT eller CT) är en
röntgenundersökning som är snabb
och kan ge en tredimensionell bild av
ryggkotor och ryggmärg. I vissa fall
måste man komplettera med en punk­
tion som vid myelografi.
Nackdelen med såväl MRI som DT/CT
är att utrustningen är dyr och detta inne­
bär att dessa undersökningar är relativt
kostsamma.
Beroende på grad av diskbråck kommer
veterinären att föreslå en behandlings­
plan. Diskbråck av grad 1 behandlar man
vanligen så kallat konservativt, det vill
säga utan operation. Den konservativa
behandlingen består av framför allt tre
viktiga delar; smärtlindring, stillhet samt
sjukgymnastik. Diskbråck grad 2 kan i
många fall också behandlas konservativt
men om hunden tenderar bli sämre så
bör operation alltid övervägas. Vid disk­
bråck grad 3 till 4 rekommenderas nor­
malt sett alltid operation. Prognosen är
god förutsatt att operationen sker relativt
snabbt, inom cirka 48 timmar efter att
symtomen uppkommit. Ungefär 80–90
procent av hundar med diskbråck grad
3 till 4 blir återställda efter en operation.
Värt att notera är att flera studier visat att
vid diskbråck grad 2 till 3 är prognosen
vid konservativ behandling också relativt
god, ungefär 70 procent blir återställda.
Vid diskbråck grad 5 är prognosen be­
tydligt sämre. I snitt blir bara cirka 20
procent återställda efter en operation och
många gånger fattar veterinären tillsam­
mans med husse och matte istället ett be­
slut om att låta avliva hunden.
Sammanfattningsvis är det avgörande
för prognosen, både före som efter opera­
tion, om hunden har kvar känsla i benen
(djup smärtsensibilitet).
Operation av
thorakolumbara diskbråck
Operationen av thorakolumbara disk­
bråck sker vanligen via en så kallad hemi­
laminektomi. Operationen går ut på att
kirurgen med hjälp av en fräsborr öppnar
upp en del av de två kotor mellan vilka
Bild 8. MRI som påvisar diskbråck mellan
Th11-Th12. Foto: Regiondjursjukhuset i
Helsingborg.
DOGGY-RAPPORT • 2012 • ÅRGÅNG 36 • NR 3
DISKBRÅCK
diskbråcket ligger. På detta sätt blottas
såväl diskbråck som ryggmärg och disk­
massan kan försiktigt avlägsnas. Resulta­
tet av operationen blir att trycket på rygg­
märgen tas bort. Ibland väljer kirurgen
också att utföra en så kallad fenestrering
av disken. Det innebär att disken öppnas
upp på ena sidan och därefter gröps kvar­
varande diskmassa ut. Denna åtgärd ut­
förs för att inte mer diskmassa ska kunna
läcka ut efter operationen. I dagsläget
fyller man inte hålrummet i disken med
något men i framtiden är det inte omöj­
ligt att någon form av diskprotes eller lik­
nande kan komma att användas.
Eftervård – skötsel av urinblåsan
Oavsett om hunden behandlas konserva­
tivt eller kirurgiskt måste man se till att
hunden behåller förmågan att urinera.
Om nerverna till urinblåsan är påver­
kade av diskbråcket blir ofta följden att
hunden inte känner att urinblåsan fylls
med urin. Urinblåsan spänns då ut, vilket
i sin tur leder till att muskulaturen i blå­
san blir förslappad och medför att det till
slut börjar läcka urin. Om urin tillåts stå
kvar i blåsan under en längre tid ökar ris­
ken för att bakterier ska kunna växa till i
den annars sterila urinen. Urinvägsinfek­
tion är därför en komplikation hos disk­
bråckspatienter som är viktig att känna
till. Dessutom kan det medföra kroniska
problem med att återfå full styrka i mus­
kulaturen i urinblåsan med långvariga
eller permanenta inkontinensproblem.
Veterinären lägger många gånger in en
kateter i urinröret för att kunna kontinu­
erligt tömma urinblåsan och hålla denna
liten så att muskulaturen får en chans att
återhämta sig. Det finns även läkemedel
som hjälper till att hålla urintömningen
under kontroll. Att ha en urinkateter
innebär dessvärre en ökad risk för urin­
vägsinfektion. God skötsel och hygien är
av yttersta vikt och hundar som är i be­
hov av urinkateter bör vara inskrivna hos
veterinär tills hunden kan urinera själv.
Fysioterapi
Fysioterapi (ofta sjukgymnastik) är en
mycket viktig faktor för att framgångs­
rikt behandla diskbråck hos hund, oav­
sett om hunden genomgått operation eller
inte. Naturligtvis skiljer sig typen av fy­
sioterapi beroende på om hunden genom­
gått en operation eller inte.
Vid konservativ behandling finns disk­
massan kvar och fortsätter utöva tryck på
ryggmärgen. Mer diskmassa kan också
tänkas läcka ut varför fysioterapin måste
ske under mycket kontrollerade former.
Vanligen kombineras passiva rörelser av
lederna, så kallad PROM (Passive Range
Of Motion) med elektrostimulering som
TENS (Transkutan Elektrisk NervStimu­
lering) samt massage.
Bild 9. TENS (Transkutan Elektrisk NervStimulering) upplevs som behagligt av
många hundar och djurägaren kan låna hem apparaturen. Foto: Alexandra Vilén.
I stora drag går PROM ut på att man
böjer och sträcker hundens leder för att
stimulera den normala rörligheten i hela
rörelseapparaten. Man kan också stimu­
lera de spinala reflexerna, ryggmärgsre­
flexerna. TENS innebär att man sätter
fast ett par borstliknande kuddar mot hu­
den och skickar en lågfrekvent elektrisk
ström mellan kuddarna, vilket framför
allt har en smärtstillande effekt. Mas­
sage har flera positiva effekter. Dels ökar
man cirkulationen av blod och lymfa och
många hundar upplever också att det
är mycket skönt att bli masserade. Man
masserar såväl de förlamade bakbenen
som framben och till viss del rygg, men
inte precis vid diskbråcket. Det är viktigt
att komma ihåg att muskulaturen i fram­
kroppen ofta blir ansträngd. Hunden bär
mer vikt än normalt på framkroppen för
att kompensera för de förlamade bakbe­
nen.
Om hunden har opererats för sitt disk­
bråck i thorakolumbarregionen är disk­
massan borttagen och trycket på rygg­
märgen har upphört. Risken är inte lika
stor som vid ett konservativt diskbråck
att mer diskmassa ska läcka ut och för­
värra situationen. Därför kan man vara
mer aktiv med hundens fysioterapi. Detta
innebär till exempel att hundarna kan
börja simma i pool, badkar eller dylikt
ganska direkt efter operationen. Vid Re­
DOGGY-RAPPORT • 2012 • ÅRGÅNG 36 • NR 3
giondjursjukhuset i Helsingborg har vi
som rutin att låta dessa hundar simma
två till tre gånger per dag med start på
tredje dagen efter operation. Då har sår­
kanterna börjat läka och vi skyddar såret
ytterligare med ett vattenfast förband för
att undvika infektion i operationssåret. I
början simmar hundarna bara några mi­
nuter per gång. Fysioterapeuten hjälper
ofta till genom att röra hundens bakben
i vattnet för att stimulera den normala
rörelsen. För små hundar gäller det att
vattnet inte får vara för kallt, lämplig
temperatur är cirka 32°C.
Hur lång tid det tar för en patient att
återfå funktionen i bakbenen, det vill
säga kunna gå igen, varierar. De flesta
visar dock viktbärande förmåga inom ett
par dagar upp till någon vecka. Att kunna
gå är inte ett kriterium för att hunden ska
få åka hem utan det är hundens förmåga
att styra urineringen som är avgörande.
Stå- och gå-träning fortsätter djurägaren
med hemma. Det är viktigt att motivera
djurägaren till regelbunden fysioterapi.
Ju flitigare djurägare desto snabbare åter­
hämtning kan förväntas.
Kan man förebygga diskbråck?
Som tidigare nämnts är diskbråck vanli­
gare hos vissa hundraser. Ett sunt avels­
arbete är därför naturligtvis en viktig del
för att förebygga diskbråck. För hund­
21
DISKBRÅCK
ägaren gäller det att hunden hålls i god
kondition och i normalt hull. Om man
har en hund som haft diskbråck kan man
överväga att vidta vissa åtgärder för att
undvika återfall. Det rekommenderas att
hunden rastas i sele istället för koppel
med halsband eftersom selen ger en ökad
fördelning av tryck. Man kan försöka
undvika att hunden springer upp- och
nerför trappor eller gör onödiga hopp, till
exempel in och ut ur bilen. Det är dock
viktigt att komma ihåg att en hund måste
få vara en hund och bete sig naturligt.
Kostnader
Ett diskbråck kan bli en kostsam historia
för husse och matte även om hunden är
försäkrad. Eftersom en eventuell opera­
tion ska ske så snabbt som möjligt för
bästa resultat måste detta ibland ske på
såväl helg-, kvälls- eller nattetid. Detta
kommer då att påverka kostnaden ef­
tersom det är förenat med jouravgifter
för att djursjukhusen ska ha möjlighet
att utföra denna typ av kirurgi dygnet
runt med kort varsel. Att tänka igenom
den ekonomiska aspekten inför en disk­
bråcksoperation är tyvärr ett nödvändigt
ont. Bara undersökningarna och opera­
tionen kan komma upp i summor runt
25 000 kronor dagtid och 35 000 kronor
på helger eller nätter. Den totala sum­
man innan hunden är redo att gå hem
kan dock bli betydligt större än så, upp
mot 50 000 till 60 000 kronor, eftersom
det ofta krävs flera dagars eftervård hos
veterinär innan hunden är tillräckligt
återställd. Att välja konservativ behand­
ling av diskbråck grad 3 till 4 som ett bil­
ligare alternativ än operation är inte att
rekommendera. Återhämtningen tar ofta
tar längre tid varför slutkostnaden oftast
blir densamma.
Är rullstol ett alternativ?
Även om prognosen för en hund med
ett thorakolumbart diskbråck är god
förekommer fall där hunden inte återfår
funktion i bakbenen och där den djupa
smärtsensibiliteten är förlorad, det vill
säga hunden har ingen känsla i benen. I
USA är det inte ovanligt att dessa hundar
placeras i rullstol. Det finns gott om fil­
mer på Internet som visar hundar som fö­
refaller ha ett fullgott liv trots detta. Det
är viktigt att notera att det enligt svensk
djurskyddslag inte är tillåtet att pla­
cera en hund i rullstol. Detta motiveras
av flera skäl. Hunden anses inte kunna
bete sig naturligt, vilket är en grundbult
i djurskyddslagstiftningen. Dessutom
finns det risker med att lämna en hund
i rullstol utan tillsyn då rullstolen kan
välta eller fastna. En annan aspekt är att
en hund som saknar djup smärtsensibili­
tet i bakbenen inte heller har förmågan
att kontrollera urin eller avföring. Dessa
22
hundar är predisponerade för återkom­
mande urinvägsinfektioner. Djurägaren
måste lära sig att klämma blåsan flera
gånger per dag. Trots detta uppstår ofta
urinvägsinfektioner som kräver återkom­
mande antibiotikabehandling, vilket inte
är förenligt med svensk antibiotikapolicy
inom veterinärmedicinen.
Sammanfattning
Thorakolumbart diskbråck är ett akut
sjukdomstillstånd som ska behandlas
skyndsamt. En neurologisk undersök­
ning är en förutsättning för att fastställa
och lokalisera diskbråcket samt fatta
beslut om lämplig vidare åtgärd. Prog­
nosen beror på vad undersökningen av
nervsystemet visar och det avgörande är
huruvida hunden har kvar känsla i be­
nen (djup smärtsensibilitet). Generellt är
prognosen för thorakolumbara diskbråck
god och 80–90 procent blir återställda.
I väntan på vidare diagnostik, operation
eller vid konservativ behandling är strikt
vila av yttersta vikt för att förhindra att
symtomen förvärras. Adekvat smärtlind­
ring skall alltid tillämpas och fysioterapi
är av största vikt för att optimera reha­
biliteringen.
Alexandra Vilén
Veterinär ALEXANDRA VILÉN är specialist i
hundens och kattens sjukdomar. Hon arbetar
vid Regiondjursjukhuset i Helsingborg och är
Sveriges representant i FECAVA (Federation
of European Companion Animal Veterinary
Associations) och WSAVA (World Small Ani­
mal Veterinary Association) samt ledamot av
Sveriges Veterinärmedicinska Sällskaps små­
djurssektion.
Litteratur
Davies, JV. ,Sharp, N.J.H. A comparison
of conservative treatment and fenestra­
tion for thoracolumbar intervertebral
disc disease in the dog. Journal of small
animal practice 24, 721–729, 1983.
Olby, N.J. et al. Long term functional
outcome of dogs with severe spinal cord
injuries. Journal of American Veterina­
ry Medical Association 222, 762–769,
2003.
Sharp, N.J.H, Wheeler, S.J. Small Animal
Spinal Disorders, Diagnosis and Surgery,
2nd Ed. Elsevier Mosby, 2005.
Yovich, J.C. et al. Modified lateral spinal
decompression in 61 dogs with thoraco­
lumbar disc protrusion. Journal of Small
Animal Practice 35, 351–356, 1994.
OBSERVERA!
Även om det är på veterinärens inrådan
som hunden ska vara i burvila måste djurägaren med hjälp av intyg från veterinären söka dispens från SJV gällande regler
för burförvaring för att inte bryta mot
djurskyddslagen. Detta ska ske innan hunden tas hem från djursjukhus/djurklinik.
Uppfödare!
Du är väl medlem i våra
uppfödarklubbar?
Faktaruta Nervsystemet
Det centrala nervsystemet (CNS) består
av hjärnan (encephalon) och ryggmärgen
(medulla spinale). Tillsammans med det
perifera nervsystemet (PNS) utgör det
nervsystemet hos alla ryggradsdjur, inklusive däggdjur.
Det centrala nervsystemet hämtar in information från det perifera nervsystemet
och bearbetar den för att därefter skicka
ut nya signaler till kroppen.
Klubb Doggy för dig som använder Doggy
och Doggy Professional.
Läs mer på:
www.klubbdoggy.se
Tel. 0322-66 65 97
Det centrala nervsystemet är indelat i tre
typer:
Inåtledande (sensoriska) nerver som leder
information från sinnesorgan och kroppens inre organ till hjärna och ryggmärg.
Sammanbindande nerver som binder samman olika delar av hjärna och ryggmärg
(99 % av alla nerver).
Utåtledande (motoriska) nerver sätter
muskler och körtlar i verksamhet.
Bozita Breeders Club för dig som använder Bozita,
Bozita Robur och Bozita Feline.
Läs mer på:
www.bozitabreedersclub.com
Tel. 0322-66 65 98
DOGGY-RAPPORT • 2012 • ÅRGÅNG 36 • NR 3
sagt & gjort
Stora rubriker när vinnande hundar
diskvalificerades
Vid den brittiska utställningen Crufts diskvalificerades sex rasvinnare, bland annat
vinnande clumber spaniel. Hunden på bilden har dock inget med artikelns innehåll
att göra. Foto: Lisbeth Karlsson.
M
ånga hundintresserade förvånades
över de drastiska konsekvenser
som årets extra veterinärinspektioner på
utställningen Cruft’s i mars fick. Bras­
kande rubriker och massiva protester i
olika medier slog upp nyheten att sex av
rasvinnarna inte fick delta i gruppfinalen.
I den engelska veterinärorganisationen
BSAVAs medlemstidning ”Companion”
publicerades i september en artikel som
beskriver hur den engelska kennelklub­
ben, the Kennel Club, lagt upp arbetet
i frågan. Tydliga riktlinjer hade tagits
fram innan utställningen, men från an­
svarigt håll konstaterar man i efterhand
att kommunikationen med domare och
utställare i de aktuella raserna kunde ha
varit bättre.
Dokumentären ”Pedigree dogs expo­
sed” 2008 belyste rasproblem offentligt
men redan innan dess, 1995, var 30 ra­
ser med särskilda problem nämnda i
”Europé convention on pedigree dogs”.
Utifrån dessa 30 raserna valdes 14 raser
ut och ytterligare en ras, chinese crested
dog, tillkom på listan inför årets särskilda
veterinärinspektioner på Cruft’s samt vid
16 ytterligare championutställningar. Ve­
terinärerna fick detaljerade instruktioner
om de fyra huvudproblem man skulle
inspektera:
• ögonavvikelser som ektropion (utåt­
vända ögonlock) eller entropion (inåt­
vända ögonlock),
• hudproblem till följd av hudveck,
• andningssvårigheter hos kortnosade
raser samt
• rörelsestörning till följd av exteriör.
Bedömningen av nakenhundarna avvek
såtillvida att där letade man efter tecken
på att hårväxt hade rakats eller tagits
bort med andra hårborttagningsmeto­
der, snarare än andra exteriöra problem.
Veterinärerna som tjänstgjorde på Cruft’s
var erfarna, praktiserande smådjursvete­
rinärer som tidigare arbetat med hundut­
ställningar och media.
Veterinärerna hade uppdraget att leta
DOGGY-RAPPORT • 2012 • ÅRGÅNG 36 • NR 3
efter uppenbara tecken på sjukdom och
endast undersöka djuren visuellt, inte
göra någon fullständig klinisk undersök­
ning för att fastställa diagnos. De pro­
blem som slutligen gjorde att sex rasvin­
nare av de 15 granskade diskvalificerades
var alla relaterade till ögonproblem. De
drabbade raserna var basset hound,
clumber spaniel, mastiff, neopolitan mas­
tiff, engelsk bulldog och pekingnese.
Veterinärerna uttryckte sympati för
de drabbade ägarna och uppfödarna
men de mest upprörda reaktionerna
har framkommit från andra uppfödare
i de granskade raserna. Protestgruppen
”Canine Concern” drev igenom en om­
röstning på engelska Kennelklubbens
årsmöte i maj för att avbryta de kom­
mande veterinärkontrollerna men blev
där nedröstade, 92 röster mot 56. Dis­
kussionerna har fortsatt efter Cruft’s i
olika forum och medier. De två veterinä­
rerna som utförde veterinärkontrollerna
på Cruft’s har inte fått personliga hat­
reaktioner per mail eller liknande men
har noterat att många spekulationer och
rykten har cirkulerat. Själva har de på
grund av sekretess inte kunnat gå i sva­
romål som de önskat.
Engelska kennelklubbens ordförande
som var med och initierade veterinär­
inspektionerna tycker att man har gjort
mycket för att informera både uppfödare
och domare i förhand om vad som skulle
ske på utställningarna, men med facit i
hand hade informationen kunnat göras
bättre och gått ut till fler i utställnings­
världen. Som en konsekvens av reaktio­
nerna har engelska kennelklubben under
sommaren ordnat möten för hundägare
och uppfödare där ögonexperter har
demonstrerat hur ett friskt öga ser ut
och vilka normala variationer som är
acceptabla. Efter Cruft’s har uppfödare
inom vissa av de 15 raserna valt att inte
framföra sina rasvinnare till veterinär­
inspektionen inför gruppbedömningen.
Men de av 142 hundar på de 16 utvalda
utställningarna som passerat veterinär­
inspektionerna har endast två individer
diskvalificerats efter Crufts. Från engels­
ka kennelklubben hoppas man att det
är information till den stora massan av
hundägare som ska öka pressen även
gentemot de uppfödare som inte är re­
gistrerade hunduppfödare. För att få en
förändring måste detta ske från botten
och uppåt inte tvärt om.
Lena Myrenius
Källa Companion, september 2012,
pub­likation för BSAVAs medlemmar.
23
Göteborgs
postregion
Porto betalt
Port payé
P 410197400
B
sagt & gjort
Nytt fynd av tungmask hos
hund i Norge
I Sverige upptäcktes det första fallet av
tungmask (Linguatula serrata) hos hund
2010. Denna hund var, liksom det senaste
fallet i Norge i år, importerade gatuhun­
dar från Rumänien. Tungmasken smittar
till hund, katt eller räv genom att djuren
äter rått kött eller inälvor med larver i.
Den vuxna parasiten sätter sig i näs­
hålan på det drabbade djuret. Därifrån
sprider masken sina ägg som via hundens
avföring smittar en mellanvärd. Flera
varmblodiga djur kan fungera som mel­
lanvärd men idisslare är vanligast. Även
människa kan angripas men parasitsmit­
tan är inte livshotande hos människa.
Tungmask har liksom flera andra
smittsamma sjukdomar upptäckts på im­
porterade hundar med okänd bakgrund.
Detta ligger därför till grund för SVA:s
(Statens Veterinärmedicinska Anstalt)
och svenska veterinärers avrådan från att
importera sådana hundar.
Lena Myrenius
Omplacering av hundar och
katter
Doggy-Rapports redaktion vill slå ett slag
för de svenska hundar och katter som
behöver nya hem. I Sverige finns det väl
fungerande förmedling av omplacerings­
hundar genom flertalet rasklubbar.
Det bästa man som djurägare kan göra
när omplacering upplevs som det enda al­
ternativet är att kontakta den uppfödare
som sålt hunden som valp. Rasklubbarna
kan också förmedla kontakter. Uppgifter
Veterinärinformation från Lantmännen Doggy AB
Ansvarig utgivare: Anette Rosengren
Veterinärmedicinsk konsult:
Leg. vet. Lena Myrenius
I redaktionen:
Fil.dr. Ann-Katrin Haraldsson
Agronom Monica Ocklind
Redaktionssekreterare:
Emelie Nilsson
Redigering: Karli Ord och Bild
Förfrågningar om tidningen, artiklar i tidi­
gare nummer m.m. besvaras gärna av tid­
ningens redaktionssekreterare! För signe­
24
om rasklubbarna inom SKK hittar du på
www.skk.se och via katternas avelsorga­
nisation www.sverak.se.
Det är viktigt att processen kring en
omplacering är ett moget övervägande
och inte sker alltför brådskande. För att
omplaceringen ska bli lyckad och långsik­
tigt rätt behöver även en vuxen hund tid
och extra engagemang i det nya hemmet
för att anpassa sig till den nya miljön.
Det finns även försäkringar som ersät­
ter kostnader för inackordering på ett
hund- eller kattpensionat om du som
ägare blir sjuk och enligt din läkare inte
klarar av att ta hand om ditt djur. Ett ex­
empel är AGRIA trygghet.
Lena Myrenius
– Min reflektion är att djurägare nu
väljer att skaffa pass och rabiesvaccina­
tion till sin hund för att vara redo inför en
eventuell resa framöver. Tidigare kostade
det mer och var krångligare, vilket gjorde
att man ordnade sällskapsdjurspass bara
om man verkligen skulle resa, säger vete­
rinär Maria Cedersmyg som arbetar med
införsel av sällskapsdjur i ett pressmed­
delande från Jordbruksverket.
Djurägare som har tänkt ta med sig
sin hund eller katt på semester inom EU
ska se till att djuret är korrekt id-märkt,
rabiesvaccinerat och har ett pass. Passet
skaffar man hos sin veterinär, som no­
terar utförda vaccinationer och behand­
lingar i det.
Källa: Pressmeddelande Jordbruksverket
Resor med hund och katt
ökar
Sedan årsskiftet har antalet beställningar
av pass för sällskapsdjur ökat med mer
än 50 procent. Jordbruksverket tror att
orsaken till detta kan vara enklare regler
och lägre kostnader. Hittills under 2012
har veterinärer och veterinärkliniker be­
ställt över 20 000 sällskapsdjurspass, vil­
ket är lika mycket som för hela 2011.
Reglerna för resande hundar och katter
ändrades den 1 januari 2012. Kraven på
antikroppskontroll och karantän föränd­
rades men grundkraven på id-märkning,
rabiesvaccination och sällskapsdjurspass
kvarstod. Avmaskningskravet försvann
men avmaskning rekommenderas fort­
farande för hundar som kan ha kommit
i kontakt med vilda smågnagare utom­
lands.
rade artiklar svarar författaren. För osignerat
material svarar redaktionen. För insänt, ej
beställt material ansvaras ej.
Artiklar och bilder i Doggy-Rapport får endast
återges med redaktionens tillstånd och efter
överenskommelse i varje enskilt fall med upp­
hovsmannen, författaren och/eller fotografen.
I sammanhanget skall det klart framgå från
vilket nummer av Doggy-Rapport artikeln är
hämtad. För närmare upplysningar – tag kon­
takt med redaktions­sekreteraren!
Läsarservice: Tidigare nummer av DoggyRapport kan beställas och kostar då 20 kr
(med reservation för att vissa nummer inte
längre finns i lager). Fotostatkopiering av ar­
tiklar: 2:50 kr/sid. Samlingspärm: 32 kr. För
varje beställning utgår en expeditionsavgift på
10 kr. Moms ingår.
ISSN: 1400-6650
DoggyRapport
på Nätet!
Doggy-Rapport finns utlagd på
Internet. Besök oss gärna på http://
www.doggyrapport.se
Lantmännen Doggy är
produkt-, miljö- och
kvalitetscertifierat
enligt ISO-standard.
Postadress: Doggy-Rapport,
Doggyvägen 1, 447 84 Vårgårda
Telefon: 0322-66 65 00
Från utlandet +46 (0)322 66 65 00
Telefax: 0322-66 65 80
Hemsida: www.doggyrapport.se
E-mail: [email protected]
Produceras av Prinfo Vårgårda AB,
Box 45, 447 22 Vårgårda.
DOGGY-RAPPORT • 2012 • ÅRGÅNG 36 • NR 3