docRekrytering av ordinarie domare (pdf)
download 
Report Transcription
Rekrytering av ordinarie domare (pdf)
D OM S TO L S V ER K E T S R A PPO RT SER I E : Rekrytering av ordinarie domare dv-rapport_2011-1_omslag.indd 1 2011-10-20 11:41:32 Diarienummer 1967-2011 Omslagsfoto Patrik Svedberg Tryckt på Edita Västra Aros AB, Västerås, oktober 2011 dv-rapport_2011-1_omslag.indd 2 2011-10-20 15:59:49 Innehåll Sammanfattning .............................................................. 5 1 Uppdraget och utredningsarbetet .................................. 11 1.1 1.2 1.3 1.4 1.5 2 Uppdraget .......................................................................... Organisation ....................................................................... Utredningsarbetet ................................................................ Avgränsningar, m.m. ............................................................. Läsanvisningar ..................................................................... Reformeringen av Sveriges Domstolar ............................. 17 2.1 2.2 Regeringens handlingsplan ...................................................... 17 Reformarbetet .................................................................... 18 2.2.1 2.2.2 2.2.3 2.2.4 2.2.5 2.2.6 3 Internationella dokument ....................................................... Regeringsformen .................................................................. Andra viktiga författningar ...................................................... Centrala och lokala kollektivavtal ............................................. En särskild lag om domstolar och domare .................................... Inledning ........................................................................... 31 Utredningar inom Domstolsverket ............................................. 32 4.2.1 4.2.2 4.2.3 4.3 4.4 Domarutredningen 2001 ......................................................... 35 Statsmakternas syn på rekrytering av domare ............................... 36 Bakgrund ........................................................................... 38 Den särskilda domarutbildningen .............................................. 38 Åtgärder för en bredare rekrytering ........................................... 39 5.3.1 5.3.2 5.3.3 Information och marknadsföring................................................................. 39 Extern adjunktion i domstol ...................................................................... 40 Inrättandet av Domstolsakademin ............................................................... 41 Anställningsförfarandet ............................................... 43 6.1 6.2 6.3 6.4 6.5 Inledning ........................................................................... Bakgrund ........................................................................... Den ombildade Domarnämnden ................................................ Grunder för bedömning av sökande............................................ Förfarandet vid Domarnämnden................................................ 6.5.1 6.5.2 6.6 7 Rekryteringen till och avhoppen från domarbanan .......................................... 32 Utvärderingar av den reformerade domarbanan ............................................. 33 Domarbanans attraktionskraft ................................................................... 33 Rekrytering av ordinarie domare ................................... 38 5.1 5.2 5.3 6 23 24 25 27 29 Tidigare utredningar ................................................... 31 4.1 4.2 5 Inledning .............................................................................................. 18 Sammanläggning av domstolar, m.m. ........................................................... 18 Ökad samverkan mellan myndigheter .......................................................... 19 Förändringar av den inre organisationen ...................................................... 20 Renodling av verksamheten ...................................................................... 21 Förbättringar av det processuella regelverket ............................................... 22 Bestämmelser om domare ............................................ 23 3.1 3.2 3.3 3.4 3.5 4 11 12 13 14 15 43 43 45 46 49 Den inledande handläggningen .................................................................. 49 Den fortsatta handläggningen .................................................................... 50 Förfarandet i Regeringskansliet ................................................ 52 Våra undersökningar................................................... 53 7.1 7.2 Inledning ........................................................................... 53 Allmänt om våra undersökningar ............................................... 54 3 7.2.1 7.2.2 7.3 Rekryteringsläget vid domstolarna............................................. 56 7.3.1 7.3.2 7.3.3 7.3.4 7.3.5 7.3.6 7.4 7.5 Inledning .............................................................................................. 83 Interna faktorer ..................................................................................... 84 Externa faktorer .................................................................................... 93 Faktorer i anställningsförfarandet .............................................................. 98 Sammanfattning ................................................................................... 100 Andra arbetsgivares rekrytering av personal ................... 102 8.1 8.2 8.3 8.4 8.5 8.6 9 Inledning .............................................................................................. 73 Förändringar avseende rekryteringsunderlaget .............................................. 73 Andra reformer eller förändringar .............................................................. 75 Externa juristers kunskap om domaryrket m.m.............................. 79 Externa juristers syn på adjunktion i domstol ............................... 81 Faktorer som hämmar sökbenägenheten ..................................... 83 7.8.1 7.8.2 7.8.3 7.8.4 7.8.5 8 Statistik för perioden 1999-2005 ................................................................ 56 Statistik för perioden 2007-2010 ................................................................ 56 Söktrycket vid olika domstolar ................................................................... 59 Domstolschefernas uppfattningar om rekryteringsläget .................................... 67 Juristernas benägenhet att söka domaranställningar ....................................... 68 Rekryteringsläget i några andra nordiska länder ............................................. 69 Orsaker till avhopp från domarbanan ......................................... 71 Effekter av genomförda reformer eller förändringar ....................... 73 7.5.1 7.5.2 7.5.3 7.6 7.7 7.8 Enkätundersökningar .............................................................................. 54 Seminarium och chefsdomarmöten ............................................................. 55 Inledning .......................................................................... 102 Åklagarmyndigheten ............................................................ 104 Kronofogden ...................................................................... 105 Regeringskansliet ................................................................ 106 Roschier Advokatbyrå AB ....................................................... 108 Welcome2work – ett lokalt projekt ........................................... 109 Våra förslag till åtgärder ............................................ 111 9.1 9.2 9.3 Inledning .......................................................................... 111 Höjt meritvärde för arbete som domare i domstol......................... 112 Ökade satsningar på extern adjunktion i domstol .......................... 115 9.3.1 9.3.2 9.3.3 9.3.4 9.4 9.5 Sekretess i generella intresseanmälningar................................... 121 Åtgärder för att öka domaryrkets attraktivitet ............................. 123 9.5.1 9.5.2 9.5.3 9.6 Inledning ............................................................................................ 123 Lön, lönesättning och löneutveckling ........................................................ 124 Inre organisation och arbetsformer, m.m. .................................................. 126 Övriga förslag eller synpunkter ................................................ 131 9.6.1 9.6.2 9.6.3 9.7 Inledning ............................................................................................ 115 Adjunktion i hovrätt eller kammarrätt ....................................................... 116 Adjunktion vid tingsrätt eller förvaltningsrätt .............................................. 117 Information om extern adjunktion ............................................................ 120 Ökad spridning av meriterande anställningar, m.m. ...................................... 131 Förändringar i rekryteringsförfarandet ...................................................... 132 Ökade satsningar på information och marknadsföring .................................... 135 Sammanfattning ................................................................. 137 Bilagor Bilaga 1 Bilaga 2 Projektdirektiv Förslag till författningstext 4 Sammanfattning Uppdraget och utredningsarbetet Domstolsverket beslutade i maj 2010 att det skulle inledas ett projekt om rekrytering av ordinarie domare. I direktiven (bilaga 1) anges att projektet ska söka identifiera de viktigaste orsakerna till varför jurister – både med och utan särskild domarutbildning – som skulle kunna vara aktuella för anställning som ordinarie domare, avhåller sig från eller tvekar inför att söka sådana anställningar samt komma med förslag till vad som kan göras för att öka benägenheten att söka domaranställningar runt om i landet. Projektet ska vidare behandla varför en del jurister har valt att lämna domarbanan, hur externa jurister upplever eller har upplevt tjänstgöringen som adjungerad ledamot i domstol samt vilka kunskaper externa jurister har om domaryrket och arbetet som ordinarie domare. Det ska också behandla frågor om bl.a. skillnader i söktryck mellan närbelägna domstolar. I projektet ingår även att göra en analys av vilka effekter det senaste decenniets reformer eller förändringar inom Sveriges Domstolar har haft för målsättningen att få de skickligaste och för yrket mest lämpade juristerna att söka anställning som ordinarie domare samt att undersöka vilka åtgärder andra utvalda arbetsgivare – såväl offentliga som privata – vidtar eller har vidtagit för att säkerställa rekryteringen av kvalificerade medarbetare. Den senare undersökningen ska utmynna i överväganden om huruvida det är möjligt och lämpligt för Sveriges Domstolar att vidta motsvarande åtgärder. Arbetet har bedrivits inom ramen för en projektorganisation med en projektgrupp och en styrgrupp. Projektgruppen har bestått av kammarrättspresidenten Thomas Rolén (projektledare), hovrättsassessorn Lars Olsson (projektsekreterare) och PA-specialisten Marie Gabrielsson (projektmedarbetare). Styrgruppen har bestått av generaldirektören Barbro Thorblad, planeringsdirektören Christine Lager och avdelningschefen Karin Nacke. Till projektet har det varit knutet en referensgrupp som bestått av sex domstolschefer, två assessorer och en fiskal (sedermera tf. hovrättsassessor) samt företrädare för Domarnämnden, Sveriges advokatsamfund, två advokatbyråer, Riksåklagaren, Kronofogden och Justitiedepartementet. Projektgruppen har tillsammans utfört stora delar av arbetet och svarar också tillsammans för innehållet i denna rapport. Rapporten är därför skriven i ”vi-form”. Arbetet har, utöver sedvanligt utredningsarbete, bestått i bl.a. genomgång av anställningsärenden vid Domarnämnden, genomförande av åtta olika enkätundersökningar och ett seminarium för assessorer samt deltagande vid fem chefsdomarmöten runt om i landet. Det har vidare bestått i möten med styrgrupp och referensgrupp samt i möten med företrädare för bl.a. Jusek, Sveriges domarförbund, Domarnämnden och Domstolsverkets projekt om domarnas arbetssituation. Arbetet har också innefattat en undersökning av rekryteringsläget i Danmark, Finland och Norge samt en undersökning av rekryteringsläget hos en del andra statliga och privata arbetsgivare. 5 Våra undersökningar Rekryteringsläget vid domstolarna Vår genomgång av statistik i departementspromemorian En mer öppen domarutbildning (Ds 2007:11) och anställningsärenden vid Domarnämnden (under perioden 2007-2010) visar bl.a. följande. Antalet utnämningar och anställningar som domare inom de allmänna domstolsslagen har ökat från 69 år 2005 till 202 år 2010. Under år 2005 uppgick det genomsnittliga antalet sökande per ärende om utnämning eller anställning som hovrättsråd, kammarrättsråd eller rådman till ca 9,2. Under år 2010 uppgick motsvarande antal per ärende om utnämning eller anställning som hovrättsråd tillika vice ordförande, kammarrättsråd tillika vice ordförande, hovrättsråd, kammarrättsråd, lagman vid underrätt (med undantag för de tidigare s.k. kallelsetjänsterna), chefsrådman vid underätt eller rådman vid underrätt till ca 7,2. Om man beaktar återkallelser vid nämnden uppgick det senare antalet i stället till ca 5,7. Antalet sökande utan domarutbildning i utnämningsärendena har ökat markant under perioden 2001-2010. Under början av 2000-talet uppgick antalet sådana sökande till en eller två per år. Under år 2010 uppgick motsvarande antal till 215. Även antalet sökande utan fullständig domarutbildning har ökat under nämnda period, dock inte alls lika markant. Andelen utnämnda eller anställda domare utan domarutbildning eller fullständig sådan utbildning har under perioden 2007-2010 varit relativt konstant (ca 19 procent av det totala antalet utnämnda eller anställda domare). Genomgången av anställningsärenden vid Domarnämnden (under perioden 2007-2010) visar också följande. Det genomsnittliga söktrycket till domaranställningar vid de allmänna förvaltningsdomstolarna har varit högre än det till domaranställningar vid de allmänna domstolarna. Det genomsnittliga söktrycket till anställningar som hovrättsråd eller kammarrättsråd har varit högre än det till anställningar som rådman vid tingsrätt eller förvaltningsrätt (tidigare länsrätt). Det genomsnittliga söktrycket till domaranställningar vid länsrätten eller förvaltningsrätten på en viss ort har ofta varit högre än det till domaranställningar vid tingsrätten på samma ort. Det genomsnittliga söktrycket till domaranställningar har ofta varit högst vid storstadsdomstolarna och lägst vid de tingsrätter och förvaltningsrätter som är belägna längst bort från respektive överrätt. Det genomsnittliga söktrycket till domaranställningar vid närbelägna underrätter inom samma domstolsslag har varit nästan detsamma. Det finns många olika förklaringar till varför söktrycket varierar från en domstol till en annan. Variationer kan ha sin förklaring i antalet domaranställningar inom respektive domsslag eller vid respektive typ av domstol, domstolarnas geografiska placering samt avståndet mellan domstolsorten och närmast belägna större stad. De kan också ha sin förklaring i andra externa och interna förhållanden samt i bl.a. hur aktivt domstolen arbetar med frågor om rekrytering. Som exempel på externa förhållanden kan nämnas arbetsförhållanden på konkurrerande 6 arbetsplatser och som exempel på interna förhållanden kan nämnas organisation och arbetsformer på domstolen. Vår genomgång av anställningsärenden vid Domarnämnden har kompletterats med frågor till domstolscheferna om rekryteringsläget vid domstolarna. Nästan hälften av domstolscheferna har angett att domstolen har rekryteringsproblem. Av dessa är en president i hovrätt, en president i kammarrätt, 27 lagman vid tingsrätt och 3 lagman vid förvaltningsrätt. Rekryteringsproblemen vid hovrätten, kammarrätten, förvaltningsrätterna och 11 av 27 tingsrätter verkar bestå i att domstolen har för få kvalificerade sökande till lediga domaranställningar. Vid övriga 16 tingsrätter verkar problemet bestå i att domstolen har för få sökande till sådana domaranställningar. Genomgången av anställningsärenden vid Domarnämnden har också kompletterats med en undersökning av potentiella sökandes intresse för domaryrket och lediga domaranställningar. Den senare undersökningen visar bl.a. följande. Benägenheten att söka domaranställningar verkar vara relativt hög i de grupper av jurister som genomgår eller har genomgått den särskilda domarutbildningen och i den grupp av jurister som genomför eller har genomfört extern adjunktion i domstol. Den verkar däremot vara låg eller till och med mycket låg bland övriga jurister utanför domstol. Orsaker till avhopp från domarbanan Resultaten av våra enkätundersökningar visar att den vanligaste orsaken till avhopp från domarbanan har varit erbjudande om ett annat arbete, ofta ett arbete som innefattat fast anställning på eller i närheten av juristens bostadsort. Som exempel på andra vanliga orsaker kan nämnas att personen har velat prova på ett annat arbete, skaffa sig andra erfarenheter eller bredda sin kompetens. En del jurister har som orsak också angett att de inte kunde eller ville byta bostadsort så många gånger som behövdes, att lönen under domarutbildningen eller som ordinarie domare vid tidpunkten för avhopp var relativt låg eller att de inte beviljades ytterligare tjänstledighet från överrätten. Effekter av genomförda reformer eller förändringar Vår analys av genomförda reformers och andra förändringars effekter på målsättningen att få de skickligaste och för yrket mest lämpade juristerna att söka domaranställningar visar i huvudsak följande. Den förändrade dimensioneringen av domarutbildningen verkar inte ha haft några nämnvärda konsekvenser för målsättningen. Den har däremot haft negativa konsekvenser för antalet assessorer som kan söka lediga domaranställningar. Det finns idag helt enkelt inte lika många assessorer som kan söka sådana anställningar. Inte heller breddningen av rekryteringsunderlaget verkar ha haft några nämnvärda konsekvenser för nämnda målsättning. Undersökningarna visar nämligen att många av de skickligaste och för domaryrket mest lämpade externa juristerna inte söker lediga domaranställningar. Övriga reformer eller förändringars effekter på målsättningen kan sammanfattas på följande sätt. Inrättandet av Domstolsakademin och renodlingen av verksamheten verkar ha haft enbart positiva effekter på målsättningen. EMR-reformen verkar ha haft en del negativa effekter på målsättningen. Förkortningen EMR står här för en modernare rättegång. 7 Reformer eller förändringar som inneburit inrättande av migrationsdomstolar, införande av individuell lönesättning och utarbetande av en ny extern webbplats för Sveriges Domstolar verkar alla ha haft endast begränsade effekter på målsättningen. Detsamma gäller för arbetet med ökad samverkan mellan domstolar samt mellan domstolar och andra myndigheter. Sammanläggningen av domstolar verkar ha haft såväl positiva som negativa effekter på målsättningen. Detta gäller i vart fall om man beaktar även domstolschefernas uppfattningar. Om man utesluter gruppen med domstolschefer blir bilden en annan. De negativa effekterna verkar då överväga de positiva. Även inrättandet av beredningsorganisationer och renodlingen av domarrollen verkar ha haft såväl positiva som negativa effekter på målsättningen. Det bör tilläggas att det här finns stora skillnader mellan allmän domstol och allmän förvaltningsdomstol. Inom det senare domstolsslaget verkar förändringarna ha haft nästan enbart positiva effekter på målsättningen. Vid allmän domstol verkar förändringarna i stället ha haft mest negativa effekter på målsättningen. Det senare gäller i vart fall om man ser till de potentiella sökandenas uppfattningar. Externa juristers kunskap om domaryrket m.m. Resultaten av våra enkätundersökningar visar att de flesta externa jurister anser sig ha goda eller mycket goda kunskaper om kraven för att bli ordinarie domare, arbetet på domstol och arbetet som ordinarie domare men dåliga eller mycket dåliga kunskaper om utbildningen för nyutnämnda sådana domare. Externa juristers syn på adjunktion i domstol Enkätundersökningen som har riktat sig till externa adjunkter och f.d. sådana adjunkter visar att tjänstgöring som adjungerad ledamot i domstol verkar ha mycket positiva konsekvenser för externa juristers benägenhet att söka lediga domaranställningar. Många externa jurister har angett att de under eller efter adjunktionstjänstgöringen fått en mer positiv syn på arbetet i domstol och arbetet som ordinarie domare. Nästan 80 procent av dem har under eller efter adjunktionstjänstgöringen också blivit mer benägna att söka lediga domaranställningar. Faktorer som hämmar sökbenägenheten Ett av huvudsyftena med projektet har varit att söka identifiera de viktigaste faktorerna till varför jurister – både med och utan särskild domarutbildningen – avhåller sig från eller tvekar inför att söka lediga domaranställningar. Resultaten av våra enkätundersökningar och diskussioner med bl.a. assessorer och domstolschefer visar i huvudsak följande. Reformer och förändringar som inneburit sammanläggning av domstolar, inrättande av beredningsorganisationer och renodling av domarrollen har, som tidigare nämnts, haft såväl positiva som negativa konsekvenser. En del negativa konsekvenser verkar vara sådana att de hämmar eller till och med avhåller potentiella sökande från att söka lediga domaranställningar, särskilt sådana anställningar vid tingsrätt. De potentiella sökande har angett att en del domstolar har blivit stora och anonyma ”fabriker” där domare och andra personalkategorier ska fullgöra sina arbetsuppgifter vid ”ett löpande band” och att arbetet som ordinarie domare på sådana domstolar är eller verkar vara såväl enformigt som tråkigt. De 8 har också angett bl.a. att arbetet som ordinarie domare vid allmän domstol är eller verkar vara mer bundet än tidigare samt att domare där numera har eller verkar ha dåliga möjligheter till förutsebarhet och framförhållning. Det senare innebär i sin tur, menar de potentiella sökandena, dåliga möjligheter att styra och påverka sin arbetssituation samt dåliga möjligheter att kombinera domaryrket med ett bra privatliv. Många jurister har som hämmande eller avhållande faktorer också framhållit låg lön och oflexibla anställningsvillkor, hög arbetsbörda och arbetsbelastning samt för mycket fokus på kvantitet och för lite fokus på kvalitet. De externa juristerna har som sådana faktorer framhållit även avsaknad av eller brist på specialisering i arbetet som ordinarie domare samt dålig arbetsmiljö och dåligt arbetsklimat på domstolarna. Det verkar dock inte bara vara domstolsinterna faktorer som hämmar eller avhåller potentiella sökande från att söka lediga domaranställningar. Även faktorer i anställningsförfarandet och andra domstolsexterna faktorer kan ha sådana effekter. Som exempel på faktorer i anställningsförfarandet kan nämnas offentligheten, särskilt de offentliga rangordningarna, samt behovet av skriftliga referenser eller vitsord. Som exempel på andra domstolsexterna faktorer kan nämnas arbetsförhållanden och anställningsvillkor på konkurrerande arbetsplatser samt byte av bostadsort för att få en domaranställning. Det kan tilläggas att assessorer ofta har rotat sig i Stockholm, Göteborg eller Malmö när det kan komma i fråga för en domaranställning och att många av dem då inte kan eller vill byta bostadsort för att få en domaranställning. Kravet på byte av bostadsort blir då en hämmande eller avhållande faktor. Våra förslag till åtgärder Det andra huvudsyftet med projektet är att komma med förslag till vad som kan göras för att öka benägenheten hos assessorer och andra kvalificerade jurister att söka domaranställningar runt om i landet. Våra förslag har baserats på resultaten av enkätundersökningarna, diskussionerna med assessorerna och domstolscheferna samt på diskussionerna under mötena med bl.a. styrgrupp och referensgrupp. Våra förslag till åtgärder kompletteras med beskrivningar av vad som kan göras för att bl.a. anpassa domaryrket och arbetet som ordinarie domare efter de potentiella sökandenas önskemål. Det senare är, enligt vår mening, en förutsättning för att öka domaryrkets attraktivitet och trygga rekryteringsbehovet. Våra tre huvudförslag avser en viktig åtgärd för att öka assessorers möjligheter att rota sig även på andra orter än Stockholm, Göteborg och Malmö samt två viktiga åtgärder för att öka externa juristers benägenhet att söka lediga domaranställningar. Den första åtgärden avser höjt meritvärde för arbete som domare i domstol. Vi föreslår att erfarenheter av arbete som domare i domstol ska kunna tillmätas ett lika högt meritvärde som sådana yrkeserfarenheter som erhålls utanför domstol, t.ex. genom arbete som åklagare eller advokat. Förslaget innebär inte att erfarenheter av arbete i domstol ska tillmätas ett särskilt meritvärde utan endast att sådana erfarenheter ska kunna tillmätas samma meritvärde som många andra erfarenheter. Förslaget innebär inte heller att tillräcklig erfarenhet alltid uppnås genom arbete som domare i domstol utan endast att så kan vara fallet. 9 Den andra åtgärden avser ökade satsningar på extern adjunktion i domstol. Vi föreslår att man ökar antalet platser för extern adjunktion i hovrätt och kammarrätt samt att man inleder en försöksverksamhet med extern adjunktion vid tingsrätt och förvaltningsrätt. Adjunktionstjänstgöringen vid underrätt bör, på samma sätt i överrätt, innefatta utförande av viktiga domarsysslor tillsammans med andra ordinarie domare. För att möjliggöra det senare krävs en ändring av nuvarande regler om rättens sammansättning eller införande av särskilda bestämmelser om undantag från dessa regler. Vi har valt det senare och föreslår att bestämmelserna tas in i en särskild lag, lagen (2011:000) om försöksverksamhet med tidsbegränsad anställning som adjungerad ledamot vid tingsrätt eller förvaltningsrätt. Bestämmelserna i lagen bör kompletteras med vissa bestämmelser i en särskild förordning, förordningen (2011:000) om försöksverksamhet med tidsbegränsad anställning som adjungerad ledamot vid tingsrätt eller förvaltningsrätt. Vårt förslag till författningstexter finns i bilaga 2. Den tredje åtgärden avser sekretess i generella intresseanmälningar. Vi föreslår att det i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) införs en bestämmelse om sekretess för anmälarens identitet i generella intresseanmälningar vid Domarnämnden. Sekretessen bör gälla till dess att anmälaren väljer att tas upp som sökande i ett ärende om utnämning eller anställning som ordinarie domare. Den föreslagna ordningen inverkar inte på möjligheten att ta del av uppgifter om vem som har sökt en viss anställning och kan därför inte anses strida mot kraven på öppenhet och insyn. Vi föreslår också bl.a. att bestämmelsen bör ha ett s.k. omvänt skaderekvisit, vilket innebär att det föreligger en presumtion för sekretess, och att sekretesstiden bör bestämmas till tio år. Våra beskrivningar av hur man kan anpassa domaryrket och arbetet som ordinarie domare efter de potentiella sökandenas önskemål avser framför allt tingsrätt. Anledningen till det är att rekryteringsproblemen verkar vara störst vid just denna typ av domstol. Beskrivningarna avser bl.a. införande av ”fasta dagar” för förhandlingar och joursystem av olika slag, överflyttning av beredningen av vissa dispositiva tvistemål från beredningsorganisationer till ordinarie domare samt utökade möjligheter till specialisering. Övriga förslag eller synpunkter utgör komplement till våra tre huvudförslag. Vi föreslår att åtgärden höjt meritvärde för arbete som domare i domstol kompletteras med andra åtgärder för att assessorer ska kunna rota sig på olika orter runt om i landet. Som exempel på andra åtgärder kan nämnas ökad spridning av meriterande anställningar och uppdrag samt ökad information till lokala eller regionala arbetsgivare om assessorernas kompetens. Vi föreslår också att övriga åtgärder kompletteras med förändringar i rekryteringsförfarandet samt med ökade satsningar på information och marknadsföring. Som exempel på förändringar i rekryteringsförfarandet kan nämnas införande av ett system med preliminär information om lediga domaranställningar och utarbetande av tydliga riktlinjer för vad skriftliga referenser och vitsord bör innehålla. 10 1 Uppdraget och utredningsarbetet 1.1 Uppdraget Domstolsverket beslutade i maj 2010 att det skulle inledas ett projekt om rekrytering av ordinarie domare. Till projektledare utsågs kammarrättspresidenten Thomas Rolén. I direktiven (bilaga 1) anges att projektet ska söka identifiera de viktigaste orsakerna till varför jurister – både med och utan särskild domarutbildning – som skulle kunna vara aktuella för anställning som ordinarie domare, avhåller sig från eller tvekar inför att söka sådana anställningar samt att projektet ska komma med förslag till vad som kan göras för att öka benägenheten att söka domaranställningar runt om i landet. Projektet ska, enligt direktiven, behandla även följande. Vilka faktorer spelar roll när personer med domarutbildning eller som genomgår sådan utbildning väljer att mer permanent söka andra anställningar och vad skulle kunna göra att de åter söker sig till domstol? Hur har externa adjunkter upplevt adjunktionen, hur har tiden i domstol påverkat dem när det gäller benägenheten att söka en domaranställning och hur kan deras erfarenheter av att arbeta i domstol tas till vara för att sprida information om domaryrket? Med externa adjunkter avses här sådana jurister som tjänstgör eller har tjänstgjort som adjungerad ledamot i hovrätt eller kammarrätt. Vilka kunskaper har externa jurister om vad det innebär att vara domare, vilka krav som ställs för att bli domare, vilka utbildningsmöjligheter som erbjuds och hur arbetet är organiserat i en modern domstol? Med externa jurister avses här sådana jurister som arbetar utanför domstol. Har problemet med få sökande olika orsaker i olika delar av landet? Skiljer sig söktrycket åt mellan närbelägna domstolar och, om så är fallet, vad är orsakerna till att en domstol attraherar sökande i större omfattning än en annan närbelägen domstol inom samma domstolsslag? I direktiven anges också att projektet ska innefatta en kartläggning av olika rekryteringsmetoder i syfte att identifiera vilka metoder som kan förväntas vara mest framgångsrika vid rekrytering av ordinarie domare. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt att identifiera eller ta fram effektiva metoder för att öka den geografiska rörligheten. Uppdraget i denna del har under arbetets gång, och med styrgruppens godkännande, begränsats till att innefatta följande. En undersökning av vilka åtgärder andra utvalda arbetsgivare – såväl offentliga som privata – vidtar eller har vidtagit för att säkerställa rekryteringen av kvalificerade medarbetare. Överväganden om huruvida det är möjligt och lämpligt för Sveriges Domstolar att vidta motsvarande åtgärder för att säkerställa att domstolarna även i framtiden kan rekrytera ordinarie domare som tillhör de skickligaste och för yrket mest lämpade juristerna i landet. 11 Projektet ska dessutom innefatta en analys av vilka effekter det senaste decenniets breddning av underlaget för rekryteringen till domaranställningar och förändringar av dimensioneringen av den särskilda domarutbildningen har haft för målsättningen att få de skickligaste och för yrket mest lämpade juristerna att söka anställning som ordinarie domare. Analysen ska även omfatta vilken betydelse reformeringen av Sveriges Domstolar och andra större förändringar av verksamheten i domstolarna har haft för kvalificerade juristers benägenhet att söka domaranställningar. 1.2 Organisation Arbetet har bedrivits inom ramen för en projektorganisation med en projektgrupp och en styrgrupp. Projektgruppen har, förutom projektledaren, bestått av en sekreterare, hovrättsassessorn Lars Olsson, och en annan projektdeltagare, PA-specialisten Marie Gabrielsson. Styrgruppen har bestått av generaldirektören Barbro Thorblad, planeringsdirektören Christine Lager och avdelningschefen Karin Nacke. I direktiven anges att projektgruppen bör komplettera olika undersökningar med inhämtande av uppgifter från sex olika referensgrupper. Projektgruppen har, med styrgruppens godkännande, valt att i stället ha en referensgrupp med bred sammansättning. Referensgruppen har bestått av följande personer. Domstolscheferna Gunnel Wennberg (Hovrätten för Västra Sverige), Owe Horned (Förvaltningsrätten i Linköping), Sten Burman (Sundsvalls tingsrätt), Anders Hagsgård (Alingsås tingsrätt) och Victoria Bäckström (Förvaltningsrätten i Luleå) samt f.d. domstolschefen Lars Lindström. Det bör tilläggas att Lars Lindström i april 2011 ersattes av domstolschefen Margareta Åberg (Förvaltningsrätten i Göteborg). Kanslichefen Ragnar Palmkvist (Domarnämnden). Chefsjuristen Maria Billing (Sveriges advokatsamfund) samt advokaterna Magnus Wallander (Roschier Advokatbyrå AB) och Ghita Hadding-Wiberg (Stockholms advokatbyrå HB). Byråchefen Hedvig Trost (Riksåklagaren). Verksjuristen och utredaren Charlotte Carrborg (Kronofogden). Kanslirådet Charlotte Kugelberg (Justitiedepartementet). Kammarrättsassessorn Marcus Agnvall och hovrättsassessorn Erika Bergman. Tf. hovrättsassessorn Philippe Benalal. Personerna i projektgruppen har träffats regelbundet för att under ledning av projektledaren diskutera olika frågor som uppkommit under arbetets gång. De har dessutom tillsammans utfört stora delar av det praktiska utredningsarbetet och svarar också tillsammans för innehållet i denna rapport. Rapporten är därför skriven i ”vi-form”. Ord såsom vi, vår och våra syftar alltså på personerna i projektgruppen. 12 Vi har haft möten med styrgruppen och referensgruppen vid sammanlagt fem respektive tre tillfällen samt informella kontakter med gruppdeltagarna mellan dessa möten. Under mötena har vi redogjort för utfört, pågående och kommande utredningsarbete samt inhämtat deltagarnas synpunkter på bl.a. enkätfrågor, undersökningsresultat och tänkbara åtgärdsförslag. 1.3 Utredningsarbetet Arbetet har, utöver sedvanligt utredningsarbete, bestått i en genomgång av anställningsärenden vid Domarnämnden, genomförande av åtta olika enkätundersökningar och ett seminarium för assessorer samt deltagande vid fem chefsdomarmöten runt om i landet. Det har också bestått i möten med styrgrupp och referensgrupp samt i möten med företrädare för bl.a. Jusek, Sveriges domarförbund, Domarnämnden, Domarlagsutredningen (Ju 2010:01)1, Domstolsverkets projekt om domarnas arbetssituation2 och det lokala projektet Welcome2work. Syftet med genomgången av anställningsärenden vid Domarnämnden har varit att få en uppfattning om rekryteringsläget vid de allmänna domstolarna och de allmänna förvaltningsdomstolarna. Genomgången har avsett samtliga ärenden om utnämning eller anställning av ordinarie domare under perioden från och med den 1 januari 2007 till och med den 31 december 2010. Detta innebär att en del ärenden har handlagts av Tjänsteförslagsnämnden för domstolsväsendet (en myndighet som den 1 juli 2008 ersattes av Domarnämnden) och att övriga ärenden har handlagts av Domarnämnden. Efter genomgången har vi valt ut sådana ärenden som avsett utnämning eller anställning som hovrättsråd tillika vice ordförande, kammarrättsråd tillika viceordförande, hovrättsråd, kammarrättsråd, chefsrådman vid underrätt eller rådman vid underrätt. Uppgifterna i dessa ärenden har sammanställts, analyserats och diskuterats. Enkätundersökningarna har syftat till att få en uppfattning om bl.a. varför assessorer och andra kvalificerade avhåller sig från eller tvekar inför att söka lediga domaranställningar runt om i landet och vilka åtgärder som kan vidtas för att öka deras sökbenägenhet. Enkäterna har riktat sig till ett stort antal jurister inom och utom Sveriges Domstolar samt innehållit en del frågor med svarsalternativ och en del frågor utan svarsalternativ (dvs. frågor som kräver fritextssvar). Resultaten av enkätundersökningarna har diskuterats under seminariet med assessorer och de fem chefsdomarmötena samt under våra möten med styrgruppen, referensgruppen, Jusek och Sveriges domarförbund. Diskussionerna har till stor del avsett tänkbara åtgärder och vad som i övrigt kan göras för att öka sökbenägenheten hos olika typer av jurister. Mer information om enkätundersökningarna, seminariet med assessorer och chefsdomarmötena finns i avsnitt 7.2. Det bör tilläggas att vi under det inledande utredningsarbetet avsåg att komplettera enkätundersökningarna med ett antal djupintervjuer. Resultaten av enkätundersökningarna visade sig emellertid vara så tydliga att det inte fanns något behov av sådana intervjuer. Det fortsatta arbetet med resultaten kunde därför be- Utredningen hade till uppgift att bl.a. lämna förslag till en lag om domstolar och domare samt genomföra en översyn av de befintliga domaranställningarna och chefsstrukturen i de allmänna domstolsslagen. Utredningen avlämnade i april 2011 betänkandet En reformerad domstolslagstiftning (SOU 2011:42). 2 För med information om projektet hänvisas till Domstolsverket. 1 13 gränsas till inhämtande av synpunkter eller kommentarer under det seminarium och de möten som nämnts i föregående stycke. Våra möten med övriga företrädare har syftat till att verifiera eller komplettera utredningsmaterialet i olika avseenden. Mötena med företrädarna för projektet om domarnas arbetssituation har syftat till att verifiera assessorers och andra kvalificerade juristers uppfattningar om arbetet som ordinarie domare samt till att komplettera utredningsmaterialet med fler ordinarie domares synpunkter på anställningsförhållanden och anställningsvillkor. Mötet med företrädare för projektet Welcome2work har syftat till att öka våra kunskaper om tandemrekrytering och andra metoder som kan användas för att rekrytera kvalificerad arbetskraft till små och mellanstora orter runt om i landet. Det ovan beskrivna utredningsarbetet har kompletterats med undersökningar om rekryteringsläget i Danmark, Finland och Norge samt rekryteringsläget hos en del andra statliga och privata arbetsgivare. Syftet med dessa undersökningar har varit att undersöka om det i nämnda länder eller hos andra arbetsgivare finns rekryteringsproblem och vad man i så fall har gjort för att komma till rätta med problemen. Resultaten av varje undersökning har sammanställts, analyserats och diskuterats samt jämförts med resultaten av de övriga undersökningar som genomförts inom ramen för projektet. Slutresultaten redovisas i denna rapport. 1.4 Avgränsningar, m.m. Projektet har begränsats till sådana domaranställningar inom de allmänna domstolsslagen som redan vid direktivens tillkomst tillsattes efter ett ansökningsförfarande. Rekryteringen till anställningar som justitieråd, hovrätts- och kammarrättspresident, lagman i hovrätt och kammarrätt samt lagman vid de största tingsrätterna och förvaltningsrätterna kommer således inte att behandlas i rapporten. Projektet har därutöver begränsats till följande typer av domaranställningar. Råd tillika vice ordförande på avdelning i hovrätt eller kammarrätt. Övriga råd i hovrätt eller kammarrätt. Lagman vid tingsrätt eller förvaltningsrätt (med undantag för de lagmansanställningar som tidigare omfattades av det s.k. kallelseförfarandet). Chefsrådman vid tingsrätt eller förvaltningsrätt. Rådman vid tingsrätt eller förvaltningsrätt. Huvudsyftena med projektet är att undersöka varför jurister – både med och utan särskild domarutbildning – som skulle kunna vara aktuella för anställning som ordinarie domare (potentiella sökande), avhåller sig från eller tvekar inför att söka sådana anställningar samt att komma med förslag till vad som kan göras för att öka benägenheten att söka domaranställningar runt om i landet. Våra undersökningar har därför riktat sig till framför allt potentiella sökande men också till domstolschefer. Undersökningarna av de ordinarie domarnas uppfattningar har begränsats till inhämtande av uppgifter från sådana jurister som under eller efter domarutbildningen har valt ett annat arbete och som därefter har sökt sig tillbaka 14 till domaryrket samt från sådana jurister som har sökt eller fått en anställning som ordinarie domare utan att dessförinnan ha genomgått domarutbildningen eller hela denna utbildning. Dessa uppgifter har sedan kompletterats med uppgifter från företrädare för Domstolsverkets projekt om domarnas arbetssituation. Våra enkätundersökningar har varit webbaserade. Ett deltagande i dem har således förutsatt en känd e-postadress. Uppgifter om e-postadresser har inhämtats från bl.a. överrätterna, Domstolsverket och Domarnämnden. Uppgifterna från överrätterna har i en del fall bara innehållit namn på personer. Vi har då genomfört egna efterforskningar för att hitta en e-postadress till respektive person. Efterforskningarna har varit lyckosamma i flertalet fall, men mindre lyckosamma i en del. Det senare innebär att en del respondentgrupper inte innefattar alla potentiella respondenter. Enkätundersökningen som har riktat sig till jurister utanför domstol har begränsats till sådana jurister som till Jusek har anmält dels sin epostadress, dels sitt intresse för deltagande i vår undersökning. Respondentgruppen med jurister utanför domstol innefattar således långt ifrån alla potentiella respondenter. Mer information om enkätundersökningarna finns i avsnitt 7.2.1. Vårt deltagande under chefsdomarmötena har begränsats till sådana chefsdomarmöten som genomfördes under våren 2011. I två hovrättsområden genomfördes inget sådant möte. De hovrättsområden som avses är det under Hovrätten för Övre Norrland och det under Hovrätten för Nedre Norrland. Domstolscheferna där har således kommit till tals främst genom den enkätundersökning som riktat sig till sådana chefer. I direktiven anges att våra förslag inte ska beröra domstolarnas yttre och inre organisation, Domarnämndens verksamhet, notarieutbildningen, den särskilda domarutbildningen eller utbildningen vid Domstolsakademin. Våra undersökningar visar att domstolarnas inre organisation, Domarnämndens verksamhet och utbildningen vid Domstolsakademin har stor betydelse för rekryteringen av ordinarie domare. Även intaget till och utformningen av den särskilda domarutbildningen har sådan betydelse. Det är därför ofrånkomligt att i förslagsavsnittet behandla i vart fall en del frågor avseende det nu angivna. 1.5 Läsanvisningar Den fortsatta framställningen är uppdelad i tre delar. Den första delen (avsnitt 26) syftar till att ge läsaren kunskaper om genomförda reformer eller förändringar inom Sveriges Domstolar, olika bestämmelser om ordinarie domare, tidigare utredningar om bl.a. domarrekrytering, nu gällande syn på rekrytering av ordinarie domare, åtgärder som har vidtagits i syfte att bredda domarrekryteringen och förfarandet vid utnämning eller anställning av ordinarie domare. Den andra delen (avsnitt 7-8) innehåller resultaten av våra undersökningar och den tredje delen (avsnitt 9) innehåller våra förslag till åtgärder m.m. Den andra delen, dvs. den om våra undersökningsresultat, inleds med allmän information om enkätundersökningarna, seminariet med assessorer och chefsdomarmötena. Efter det följer ett avsnitt om rekryteringsläget vid de allmänna domstolarna och de allmänna förvaltningsdomstolarna. Avsnittet innehåller en del statistik men också domstolschefernas uppfattningar om rekryteringsläget och de potentiella sökandenas intresse för lediga domaranställningar. Det innehåller också kortfattade beskrivningar av rekryteringsläget i Danmark, Finland och Norge. Avsnittet om rekryteringsläget vid domstolarna följs av ett avsnitt 15 om orsakerna till avhopp från domarbanan och ett avsnitt om effekterna av genomförda reformer eller förändringar inom Sveriges Domstolar. Det senare avsnittet är uppdelat i två underavsnitt, varav det första behandlar förändringar av rekryteringsunderlaget och det andra behandlar övriga reformer eller förändringar. Efter det följer ett avsnitt om externa juristers kunskaper om kraven för att bli ordinarie domare, arbetet i domstol, arbetet som ordinarie domare och utbildningen för nyutnämnda ordinarie domare samt ett avsnitt om externa juristers upplevelser av tjänstgöringen som adjungerad ledamot i domstol. Avsnittet om undersökningsresultat avslutas med en redogörelse för de faktorer som verkar hämmande eller avhållande på assessorers och andra kvalificerade juristers benägenhet att söka lediga domaranställningar runt om i landet. I avsnitt 8 redovisar vi resultaten av de undersökningar som genomförts avseende rekryteringsläget m.m. hos en del andra arbetsgivare. Avsnittet inleds med en beskrivning av de senare årens mer aktiva och offensiva rekrytering. Efter det följer en kort redogörelse för rekryteringsläget hos andra arbetsgivare och vilka åtgärder dessa arbetsgivare vidtar eller har vidtagit för att trygga rekryteringsbehovet. Avsnittet avslutas med en beskrivning av det lokala projektet Welcome2work, ett projekt som syftar till att attrahera och rekrytera välutbildad arbetskraft till Jönköpingsregionen. Även avsnittet om förslag är uppdelat i olika underavsnitt. De första underavsnitten innehåller en inledning och våra tre huvudförslag. Dessa är höjt meritvärde för arbete som domare i domstol, ökade satsningar på extern adjunktion i domstol och införande av sekretess i generella intresseanmälningar. Efter det följer en beskrivning av hur man på lokal nivå kan öka domaryrkets attraktivitet och en redogörelse för våra övriga förslag eller synpunkter. De senare förslagen eller synpunkterna syftar till att bl.a. öka spridningen av assessorer och öka externa juristers möjligheter att komma i fråga för lediga domaranställningar. Avsnittet avslutas med en kort sammanfattning. 16 2 Reformeringen av Sveriges Domstolar 2.1 Regeringens handlingsplan Regeringen inledde mot slutet av 1990-talet ett omfattande utvecklingsarbete. Syftet med arbetet var bl.a. att göra verksamheten vid domstolarna mer flexibel och mindre sårbar, att säkerställa och ytterligare höja kompetensen inom domstolsväsendet och att göra domstolarna ännu mer attraktiva som arbetsplatser. I april 2000 överlämnade regeringen till riksdagen skrivelsen Reformeringen av domstolsväsendet – en handlingsplan (skr. 1999/2000:106). Skrivelsen innehöll en redogörelse för det pågående och fortsatta reformarbetet. Den innehöll också en redogörelse för de principer och förändringar som skulle vara vägledande vid reformeringen av domstolsväsendet. Dessa var följande. Reformeringen av domstolsväsendet ska bedrivas med utgångspunkt i de krav som medborgarna har rätt att ställa på snabbhet, kvalitet och service. Renodlingen av domstolarna och domarnas arbete till dömande verksamhet ska fortsätta. Tyngdpunkten i den dömande verksamheten ska ligga i första instans. Kvaliteten i den dömande verksamheten ska säkerställas. Domstolarna ska vara moderna och attraktiva arbetsplatser. Domstolsorganisationen ska utformas för att garantera hög kompetens i allt dömande. Dömande verksamhet ska finnas nära medborgarna och bedrivas i alla delar av landet. Reformarbetet skulle enligt handlingsplanen inriktas på att utveckla domstolsväsendets organisation och arbetsformer bl.a. genom att ge domstolar förutsättningar att ha en beredningsorganisation med notarier, beredningsjurister och domstolssekreterare, öka kompetensutvecklingen för all personal, ge förutsättningar för en mer långtgående specialisering av domarnas arbetsuppgifter, bredda rekryteringen av domare, förenkla förfarandet i såväl underrätterna som överrätterna, utveckla domstolarnas teknikstöd, och skapa större förutsättningar för samverkan mellan domstolar. Ett genomförande av reformerna skulle enligt regeringen kräva förändringar av den yttre domstolsorganisationen. Regeringen framhöll här vikten av att verksamheten vid varje domstol är av tillräcklig omfattning för att nå högt ställda mål för bl.a. kvalitet och service men också vikten av att möta medborgarnas berätti- 17 gade krav på geografisk närhet till dömande verksamhet. För att förena dessa mål, skulle det krävas olika lösningar i olika delar av landet. Riksdagen ställde sig bakom regeringens förslag (bet. 1999/2000:JuU22, rskr. 1999/2000:255). Innehållet i regeringens handlingsplan lade grunden för det reformarbete som har bedrivits under 2000-talet och som fortfarande bedrivs inom Sveriges Domstolar. Regeringen har fortlöpande informerat riksdagen om pågående och kommande förändringar3. 2.2 2.2.1 Reformarbetet Inledning Reformarbetet under 2000-talet kan delas in i fyra huvudområden. Dessa är förändringar av den yttre organisationen, förändringar av den inre organisationen, renodling av verksamheten och förbättringar av det processuella regelverket. I det första huvudområdet, förändringar av den yttre organisationen, ingår förändringar av domstolars och andra myndigheters storlek och geografiska placering. Vidare ingår förändringar som syftar till ökad samverkan mellan domstolar och ökad samverkan mellan domstolar och andra myndigheter. Det andra huvudområdet, förändringar av den inre organisationen, innefattar förändringar som syftar till att mål och ärenden ska kunna beredas och avgöras i den takt de kommer in till domstolen, att arbetsuppgifter och arbetsmoment ska kunna fördelas mellan olika personalkategorier på ett bra sätt samt till att få till stånd eller säkerställa en professionell och effektiv intern administrativ styrning. Det innefattar också driftssättning av nya teknik- och verksamhetsstöd samt förändringar som syftar till att trygga den framtida domarrekryteringen. De senare förändringarna behandlas inte i detta avsnitt utan först i avsnitt 5. I det tredje huvudområdet, renodling av verksamheten, ingår förändringar som syftar till att renodla domstolarnas verksamhet till rättsskipning och i det fjärde huvudområdet, förbättringar av det processuella regelverket, ingår förändringar som syftar till att effektivisera handläggningen i domstol. Till det fjärde huvudområdet hör också förändringar som möjliggör ett bättre utnyttjande av modern teknik i domstol. Vi ska i det följande behandla några av de reformer eller förändringar som har genomförts inom respektive huvudområde. För mer information om dessa och andra förändringar hänvisas till Domstolsverkets årsredovisningar. 2.2.2 Sammanläggning av domstolar, m.m. Förändringarna av den yttre domstolsorganisationen har till stor del bestått i sammanläggning av tingsrätter och inneburit att antalet tingsrätter har minskat från 96 år 1999 till 48 år 2011. Ett viktigt syfte med sammanläggningarna har varit att skapa förutsättningar för en stärkt beredningsorganisation vid tingsrätterna. Sammanläggningarna har också syftat till att säkerställa rekryteringen av domare och annan personal, att skapa förutsättningar för återkommande kompetensutveckling, 3 Se bl.a. regeringens skrivelser Reformering av domstolsväsendet – information och uppföljning av handlingsplanen (skr. 2000/01:112), Fortsatt reformering av tingsrättsorganisationen (skr. 2002/03:126), Reformeringen av tingsrättsorganisationen fortsätter (skr. 2003/04:153) och En långsiktigt hållbar tingsrättsorganisation (skr. 2007/08:117). 18 att öka möjligheterna till specialisering samt till att förbättra den geografiska samordningen mellan domstolarna och rättsväsendets övriga myndigheter. Arbetet med att förändra tingsrättsorganisationen har bedrivits av Domstolsverket och berörda domstolar i projektform samt resulterat i flera större ombyggnads- eller nybyggnadsprojekt. En utvärdering av sammanläggningarna under perioden 1999-2006 finns redovisad i Statskontorets rapport Sammanslagna tingsrätter – En utvärdering (publikationsnummer 2007:9). Statskontoret konstaterar i rapporten att sammanslagningarna har ökat tingsrätternas judiciella och administrativa bärkraft i flera avseenden. De har också skapat bättre förutsättningar för tingsrätterna att specialisera den dömande verksamheten. Förändringarna av den yttre organisationen har under senare år fått konsekvenser också för bl.a. de allmänna förvaltningsdomstolarna. Den 31 mars 2006 genomfördes den s.k. migrationsdomstolsreformen, vilken innefattade inrättande av tre migrationsdomstolar och en Migrationsöverdomstol. Migrationsdomstolarna inrättades vid dåvarande länsrätterna i Stockholm, Göteborg och Malmö och Migrationsöverdomstolen inrättades vid Kammarätten i Stockholm. Den 15 februari 2010 ombildades dåvarande 23 länsrätterna till 12 förvaltningsrätter. Syftet med den senare reformen var bl.a. att skapa förutsättningar för en verksamhet med långsiktigt hög kvalitet och effektivitet. En av de senaste förändringarna genomfördes den 2 maj 2011. Förändringen innefattade inrättande av fem mark- och miljödomstolar samt en Mark- och miljööverdomstol. Mark- och miljödomstolarna inrättades vid de tingsrätter som tidigare hade varit miljödomstolar, dvs. tingsrätterna i Nacka, Vänersborg, Växjö, Umeå och Östersund. Mark- och miljööverdomstolen inrättades vid Svea hovrätt. Domstolsverket överlämnade i april 2011 en skrivelse till regeringen i vilken verket föreslog ytterligare förändringar av tingsrättsorganisationen. Förslagen avsåg fyra av de sju tingsrätter som tidigare hade bedrivit fastighetsrättslig inskrivningsverksamhet och innebar följande. Eksjö tingsrätt och Jönköpings tingsrätt skulle läggas samman och få Jönköping som kansliort. Hässleholms tingsrätt och Kristianstads tingsrätt skulle läggas samman och få Kristianstad som kansliort. Mora tingsrätt och Falu tingsrätt skulle läggas samman och få Falun som kansliort. Norrtälje tingsrätt och Attunda tingsrätt skulle läggas samman och få Sollentuna som kansliort. Regeringen angav i ett pressmeddelande den 12 maj 2011 att domstolarnas arbetsro och möjlighet att fokusera på den dömande verksamheten nu måste stå i fokus samt att några förändringar av tingsrättsorganisationen därför inte skulle göras med anledning av verkets skrivelse. Verkets förslag ledde således inte till några förändringar. 2.2.3 Ökad samverkan mellan myndigheter Syftet med ökad samverkan mellan myndigheter är att effektivisera och höja kvaliteten i verksamheten. Ett viktigt mål är att korta ner tiden från brottsanmälan 19 till dom. Andra viktiga mål är att få till stånd ett bättre resursutnyttjande och att skapa goda förutsättningar för uppföljning av rättsväsendets samlade resultat. En stor del av arbetet för ökad samverkan mellan myndigheter har bedrivits inom ramen för det s.k. RIF-arbetet. Förkortningen RIF står för rättsväsendets informationsförsörjning och målet med RIF-arbetet är bl.a. att få till stånd ett elektroniskt flöde genom hela rättskedjan. Målbilden för RIF-arbetet har delats upp i etapper och den första etappen, som nu pågår, innebär att de s.k. RIF5myndigheterna ska införa ett avgränsat elektroniskt huvudflöde i rättskedjan för att kunna fasa ut det s.k. RI-systemet (Rikspolisstyrelsens system för hantering av brottmålsavgöranden) och ge de allmänna domstolarna ansvaret för rapporteringen av brottmålsavgöranden. Till RIF5-myndigheterna hör Rikspolisstyrelsen, Åklagarmyndigheten, Domstolsverket, Kriminalvården och Brottsförebyggande rådet. Den första etappen innefattar också att etablera det elektroniska informationsutbytet för handlingar, t.ex. stämningsansökningar, och att påbörja återanvändande av information. Justitiedepartementet (SI-enheten) har ansvaret för att driva och samordna RIFarbetet. Domstolsverket har organiserat sitt RIF-arbete inom ramen för programmet RIF-samverkan DV och programmets huvudsakliga uppdrag är att uppfylla de åtaganden som faller på Domstolsverkets lott i det myndighetsgemensamma RIF-arbetet. I verkets RIF-arbete ingår att skapa förutsättningar för överföring av en strukturerad elektronisk stämningsansökan från Åklagarmyndigheten till domstolarna samt att ta fram en lösning för att strukturerat rapportera brottmålsavgöranden till övriga RIF5-myndigheter. I verkets RIF-arbete ingår också bl.a. att genom informations- och utbildningsinsatser skapa förutsättningar för domstolsanställda att tillgodogöra sig och använda de nya funktioner som blir resultatet av RIF-arbetet. Det har vidtagits även andra åtgärder i syfte att öka samverkan mellan myndigheter. Som exempel kan nämnas samlokalisering av domstolar på orter med både tingsrätter och förvaltningsrätter, utbyggnad av infrastrukturen inom videokonferenstekniken och det virtuella mötesrummet samt samlokalisering av polis, åklagare, domstol och häkte på vissa orter. 2.2.4 Förändringar av den inre organisationen Statsmakterna har under 2000-talet minskat detaljstyrningen av domstolarnas inre organisation och överlämnat till domstolarna att besluta i många frågor som tidigare reglerades i förordningarna med domstolsinstruktioner. En viktig förändring genomfördes år 2003 då kravet på rotelindelning togs bort i alla domstolsinstruktioner utom i de för Högsta domstolen och dåvarande Regeringsrätten (numera Högsta förvaltningsdomstolen). I de senare instruktionerna togs kravet på rotelindelning bort först under åren 2008 och 2009. Ett viktigt syfte med förändringarna har varit att möjliggöra inrättande av beredningsorganisationer på domstolarna och på så sätt renodla domarrollen. Många domstolar har nu frångått rotelsystemet och organiserat arbetet kring större eller mindre enheter. Det är vanligt att man på enhetsnivå tillämpar en ordning som innebär att personal i beredningsorganisationen sköter beredningen av flertalet mål medan domarna huvudsakligen ägnar sig åt dömande verksamhet. Det är också vanligt att mål och ärenden knyts till domare först i ett senare skede av handläggningen. I beredningsorganisationerna ingår ofta notarier och 20 domstolssekreterare. Andra personalkategorier som kan ingå i beredningsorganisationen är beredningschefer, föredragande och beredningsjurister. En annan viktig förändring genomfördes under år 2006 då tingsrätterna, genom ett tillägg i tingsrättsinstruktionen, gavs möjlighet att utse lagfarna domare till chef över andra organisatoriska enheter än avdelningar. Förändringen innebar att tingsrätterna kunde utse t.ex. enhetschefer med ansvar för att leda arbetet på en enhet. Någon motsvarande bestämmelse infördes aldrig i den dåvarande länsrättsinstruktionen (nu förvaltningsrättsinstruktionen). Domarlagsutredningen konstaterade i sitt betänkande En reformerad domstolslagstiftning (SOU 2011:42) att en del enhetschefer har i princip samma befogenheter som en chefsrådman. Enhetschefen har då klart uttalade arbetsledande funktioner. Han eller hon har då också ofta ansvaret för att genomföra medarbetarsamtal och lönesamtal samt, i en del fall, ansvaret för arbetsmiljön. Utredningen konstaterade vidare att flera förvaltningsrätter och en kammarrätt har utsett enhetschefer och detta utan uttryckligt stöd för det i domstolsinstruktionerna samt att många underrätter i stället för enhetschefer har utsett rådmän att vara t.ex. funktionsansvariga domare, arbetsledare eller samordnare av olika slag. Reformarbetet inom aktuellt huvudområde har också innefattat förändringar av bl.a. teknik- och verksamhetsstöd. Under åren 2002-2005 ersattes verksamhetsstödet Måhs med verksamhetsstödet Vera och under år 2005 fick domstolsväsendet både ett nytt intranät och en ny extern webbplats. Tanken med det nya intranätet är att det ska vara ett verktyg i det dagliga arbetet och att det ska stärka samhörigheten inom Sveriges Domstolar. Tanken med den externa webbplatsen är att den ska bidra till ett långsiktigt högt förtroende för Sveriges Domstolar. 2.2.5 Renodling av verksamheten Arbetet med att renodla domstolarnas verksamhet till dömande uppgifter har resulterat i att vissa ärenden flyttats över från allmän domstol till andra myndigheter. Som exempel kan nämnas att flertalet ärenden om förmynderskap och godmanskap har flyttats till överförmyndaren, att många associationsrättsliga ärenden har flyttats till Bolagsverket samt att ärenden om bouppteckningar eller dödförklaringar har flyttats till Skatteverket. Som ytterligare exempel kan nämnas att fastighetsrättsliga inskrivningsärenden har flyttats till Lantmäteriet och att andra inskrivningsärenden har flyttats till Bolagsverket, Sjöfartsverket eller Luftfartsstyrelsen. Ärendeutredningen föreslog i sitt betänkande Domstolarnas handläggning av ärenden (SOU 2007:65) att även andra ärenden skulle flyttas över från domstol till förvaltningsmyndighet. Utredningens förslag låg till grund för innehållet i propositionen Domstolarnas handläggning av ärenden (prop. 2010/11:119). Regeringen föreslog där att handläggningen av vissa associationsrättsliga ärenden flyttas från tingsrätt till Bolagsverket, att handläggningen av ärenden om dödande av förkommen handling flyttas från tingsrätt till Kronofogden och att handläggningen av registreringsärenden enligt äktenskapsbalken flyttas från tingsrätt till Skatteverket. Regeringen föreslog också att handläggningen av ärenden om fingerade personuppgifter flyttas från Stockholms tingsrätt till Rikspolisstyrelsen och att handläggningen av synemän enligt jordabalken flyttas från allmän domstol till Länsstyrelsen. Riksdagen har ställt sig bakom regeringens förslag och lagändringarna trädde i kraft den 1 oktober 2011 (bet. 2010/11:JuU24 och rskr. 2010/11:301). 21 2.2.6 Förbättringar av det processuella regelverket En av de viktigaste reformerna, EMR-reformen (förkortningen EMR står för en modernare rättegång), genomfördes under år 2008 och innefattade stora förändringar av det processuella regelverk som styr rättegången i framför allt tingsrätt och hovrätt. Ett syfte med reformen var att modernisera rättegångsförfarandet, bl.a. genom bättre utnyttjande av modern teknik. EMR-reformen har inneburit ökad möjlighet för domstolar att anpassa handläggningen av mål till vad som behövs i det enskilda fallet. Den har också inneburit ökat ansvar för parterna när det gäller att driva målen framåt mot ett avgörande och relativt stora förändringar av hovrättsprocessen. Ett viktigt syfte med de senare förändringarna har varit att tydliggöra domstolarnas olika roller i instansordningen. Som exempel på förändringar kan nämnas utvidgningen av systemet med prövningstillstånd i hovrätt. Krav på prövningstillstånd gäller numera i alla domar och beslut i tvistemål samt i alla beslut i domstolsärenden. För mer information om EMR-reformen hänvisas till Domstolsverkets årsredovisningar men också till förarbetena (prop. 2004/05:131, bet. 2004/05:JuU29 och rskr. 2004/05:307) och Domstolsverkets rapport Resursfördelningen efter EMR (DV-rapport 2010:3). Det bör tilläggas att regeringen nyligen har gett en särskild utredare i uppdrag att utvärdera reformen en modernare rättegång. Direktiven till utredningen (dir. 2011:79) beslutades vid regeringssammanträdet den 15 september 2011 och finns tillgängliga på regeringens externa hemsida. 22 3 3.1 Bestämmelser om domare Internationella dokument Det finns en del internationella dokument som behandlar domstolar och domare och som Sverige har åtagit sig att följa. Ett viktigt dokument är Europakonventionen, vilken sedan år 1995 gäller som svensk lag. I artikel 6 i konventionen anges att var och en har rätt att få sin sak prövad av en oavhängig och opartisk domstol. Med oavhängig domstol avses en domstol som är oberoende av såväl den verkställande makten som parterna i målet och med opartisk domstol avses en domstol som är såväl subjektivt som objektivt opartisk. Den subjektiva opartiskheten innebär att domare ska vara subjektivt opartiska, dvs. de ska själva anse sig vara opartiska, och den objektiva opartiskheten innebär att det för en objektiv betraktare inte får finnas någon rimlig grund att befara en partisk inställning från domstolens eller domarens sida. En del andra internationella dokument innehåller stadganden som påminner om innehållet i artikel 6 i Europakonventionen. Som exempel på sådana dokument kan nämnas Förenta Nationernas (FN:s) deklaration om de mänskliga rättigheterna från år 1948 (artikel 10) och FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter från år 1966 (artikel 14). Den senare konventionen är folkrättsligt bindande för Sverige. Andra viktiga internationella dokument är FN:s Grundprinciper för domstolsväsendets oberoende (Basic Principles on the Independence of the Judiciary) från år 1985 och Europarådets rekommendation R(2010)12 till medlemsstaterna om domare: oberoende, effektivitet och ansvar. I det första dokumentet anges att domares självständighet ska garanteras av staten och komma till uttryck i landets grundlag eller annan lag samt att domarnas oberoende ska respekteras av såväl statliga som andra institutioner. Det anges också att medlemsstaterna ska förse domstolarna med de medel som behövs för att domstolarna ska kunna fullgöra sina uppgifter på ett tillfredsställande sätt samt att personer som valts ut till domartjänst ska vara kända för integritet och skicklighet. Personerna ska också ha lämplig utbildning eller lämpliga kvalifikationer i juridik. Europarådets rekommendation från år 2010 innehåller avsnitt om bl.a. domarnas oberoende, domarnas ställning, utnämning av domare och etiska riktlinjer för domare. Som exempel på andra internationella dokument om domstolar och domare kan nämnas Europeisk stadga om regler för domarnas rättsställning (European Charter on the statute for judges) och Allmänna domarstadgan (The universal charter of the judge). Det första dokumentet har utarbetats inom ramen för det multilaterala rättsliga samarbetet inom Europarådet och det andra dokumentet har utarbetats inom den internationella domarunionen. Som ytterligare exempel kan nämnas ett av de viktiga dokument som innehåller etiska principer för domare, nämligen Bangaloreprinciperna (The Bangalore Principles of Judicial Conduct). Bangaloreprinciperna antogs år 2003 av FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna. De har därefter antagits även av FN:s ekonomiska och sociala råd. 23 3.2 Regeringsformen Regeringsformen (RF) innehåller grundläggande nationella bestämmelser om domstolar och domare. Genom den senaste reformeringen av grundlagen4 har flertalet av dessa bestämmelser samlats i ett eget kapitel om rättsskipning (11 kap. RF). Syftet med förändringen har varit att markera domstolarnas särställning i det konstitutionella systemet samt att markera vikten av ett oberoende och opartiskt domstolsväsende. Kapitlet om rättsskipning inleds med en presentation av den svenska domstolsorganisationen och en bestämmelse om att rätten till prövning i de två högsta domstolarna, hovrätterna eller kammarätterna kan begränsas genom lag. Det inledande lagrummet innehåller också bestämmelser om att endast den som är eller har varit ordinarie domare i någon av de högsta domstolarna får tjänstgöra som ledamot i dessa domstolar och att det vid övriga domstolar normalt ska finnas ordinarie domare. I det andra lagrummet anges att bestämmelser om domstolarnas rättsskipningsuppgifter, huvuddragen i domstolarnas organisation och rättegången meddelas i lag. Den mest centrala bestämmelsen om domstolarnas och domarnas självständighet finns i 3 § RF. Där anges nämligen att ingen myndighet, inte heller riksdagen, får bestämma hur en domstol ska döma i det enskilda fallet eller hur en domstol i övrigt ska tillämpa en rättsregel i ett särskilt fall. Vid den senaste reformeringen av grundlagen kompletterades lagrummet med en bestämmelse om att ingen annan myndighet än domstol får bestämma hur dömande uppgifter ska fördelas mellan enskilda domare. Bestämmelsen innebär att domstolarna inte får ta emot direktiv om hur fördelningen ska ske i ett särskilt fall. I 4 och 5 §§ RF finns bestämmelser om i vilken mån riksdagen får fullgöra rättsskipningsuppgifter och i vilken mån andra myndigheter än domstolar får avgöra rättstvister mellan enskilda. I 6 § RF finns de allmänna bestämmelserna om utnämning av ordinarie domare. Där anges att ordinarie domare utnämns av regeringen och att det vid utnämningen får fästas avseende endast vid sakliga grunder, såsom förtjänst och skicklighet. Det anges också att bestämmelser om grunderna för förfarandet vid utnämning av ordinarie domare meddelas i lag. De senare bestämmelserna finns i lagen (2010:1390) om utnämning av ordinarie domare. En särskild rättssäkerhetsgaranti anses ligga i kravet på att ordinarie domare ska vara skyddade mot att skiljas från anställningen i andra fall än då det finns befogad anledning till det. Bestämmelser om det och vad som utgör befogad anledning finns i 7 § RF. I lagrummet anges att den som har utnämnts till ordinarie domare får skiljas från anställningen om han eller hon genom brott eller grovt eller upprepat åsidosättande av skyldigheterna i anställningen har visat sig uppenbart olämplig att inneha anställningen. En ordinarie domare får också skiljas från anställningen om han eller hon har uppnått gällande pensionsålder eller enligt lag är skyldig att avgå på grund av varaktig förlust av arbetsförmågan. I 9 § RF anges att ordinarie domare alltid kan påkalla domstolsprövning av beslut varigenom en annan myndighet än domstol har skilt honom eller henne från anställningen och att det vid prövningen av sådana beslut alltid ska ingå ordinarie De senaste ändringarna i regeringsformen trädde i kraft den 1 januari 2011 (rskr. 2010/11:21 och rskr. 2010/11:22). 4 24 domare i domstolen. Det nu sagda gäller inte bara för beslut om skiljande från anställningen utan också för beslut varigenom den ordinarie domaren har avstängts från utövning av sin anställning, ålagts att genomgå en läkarundersökning eller meddelats en disciplinpåföljd. I 10 § RF anges att grundläggande bestämmelser om ordinarie domares rättsställning i övrigt meddelas i lag. Kapitlet om rättsskipning innehåller, utöver ovanstående, särskilda bestämmelser om prövningen av åtal mot justitieråd, prövningen av om ett justitieråd ska skiljas eller avstängas från anställningen och prövningen av om ett justitieråd ska vara skyldig att genomgå läkarundersökning. Det innehåller också en bestämmelse om att en ordinarie domare ska vara svensk medborgare, bestämmelser om andra anställda vid domstolarna samt bestämmelser om bl.a. resning och återställande av försutten tid. För mer information om innehållet i dessa bestämmelser hänvisas till regeringsformen. 3.3 Andra viktiga författningar Bestämmelserna om domstolar och domare i regeringsformen kompletteras av bestämmelser i andra författningar. En författning har redan nämnts, nämligen lagen om utnämning av ordinarie domare. Innehållet i den lagen kommer att behandlas i avsnitt 6. Andra viktiga författningar som innehåller bestämmelser om domstolar och domare är rättegångsbalken och lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar. I författningarna anges att justitieråden i Högsta domstolen ska vara lagfarna och att minst två tredjedelar av justitieråden i Högsta förvaltningsdomstolen ska vara lagfarna. Det anges också att presidenter, lagmän och råd i hovrätt eller kammarätt samt lagmän, chefsrådmän och rådmän vid underrätt ska vara lagfarna. I 4 kap. 1 § rättegångsbalken anges de grundläggande kraven för att kunna arbeta som lagfaren domare i allmän domstol. Det anges att en lagfaren domare ska vara svensk medborgare och ha avlagt för behörighet till domarämbetet föreskrivna kunskapsprov. För att utöva befattningen som lagfaren domare krävs dessutom att personen varken är i konkurstillstånd eller har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken samt att personen har avlagt domared. Det senare framgår av 4 kap. 11 § rättegångsbalken. Motsvarande behörighetskrav gäller för utövande av befattningen som ledamot i allmän förvaltningsdomstol (se 28 § lagen om allmänna förvaltningsdomstolar). I förordningen (2007:386) om kunskapsprov för behörighet som domare, m.m. anges att såsom kunskapsprov för behörighet att utöva domartjänst gäller juristexamen eller motsvarande äldre examen. Med lagfaren avses alltså en person som har avlagt sådan examen. Det bör tilläggas att med svensk juristexamen jämställs fullbordad juristutbildning som till övervägande del har ägt rum i ett annat nordiskt land. Om utbildningen där skulle vara mer än ett år kortare än den svenska utbildningen, måste sökanden dock genomgå en kompletteringsutbildning som avslutas med ett kunskapsprov. Rättegångsbalken och lagen om allmänna förvaltningsdomstolar innehåller även andra bestämmelser om domare. Som exempel kan nämnas bestämmelser om att justitieråden inte får inneha eller utöva något annat ämbete och bestämmelser om jäv för domare. Båda författningarna innehåller också en hänvisning till lagen om utnämning av ordinarie domare. 25 De ordinarie domarnas anställningsförhållanden regleras till stor del i lagen (1994:260) om offentlig anställning och lagen (1994:261) om fullmaktsanställning. Vi ska här kort beröra innehållet i dessa lagar. Lagen om offentlig anställning innehåller bestämmelser om bedömningsgrunder vid anställning och bestämmelser om bisysslor. Bestämmelserna om bedömningsgrunder inleds med en upprepning av det som anges i regeringsformen om utnämning av ordinarie domare, dvs. att avseende får fästas endast vid sakliga grunder såsom förtjänst och skicklighet. Efter det anges att skickligheten ska sättas främst, om det inte finns särskilda skäl för något annat (4 § andra stycket). Lagen innehåller vidare bestämmelser om förtroendeskadliga bisysslor. I 7 § anges att en arbetstagare inte får ha någon anställning eller något uppdrag eller utöva någon verksamhet som kan rubba förtroendet för hans eller någon annan arbetstagares opartiskhet i arbetet eller som kan skada myndighetens anseende. Ordinarie domare ska på eget initiativ till arbetsgivaren anmäla vilka bisysslor de har (7 d §). Bestämmelserna om förtroendeskadliga bisysslor kompletteras av bestämmelser om arbetshindrande bisysslor och konkurrensbisysslor i Allmänt löne- och förmånsavtal (ALFA-T). Lagen om offentlig anställning innehåller också bestämmelser om bl.a. upphörande av anställning, disciplinansvar, åtalsanmälan, arbetskonflikter och periodiska hälsoundersökningar. För mer information om dessa bestämmelser hänvisas till lagen. Lagen om fullmaktsanställning innehåller särskilda bestämmelser för vissa arbetstagare med sådan anställning, bl.a. ordinarie domare. Om det förekommer olika bestämmelser i lagen om offentlig anställning och lagen om fullmaktsanställning, gäller bestämmelserna i den senare lagen. I 3 § lagen om fullmaktsanställning anges att ordinarie domare ska anställas med fullmakt och i 4-8 §§ finns bestämmelser om skiljande från anställningen, avgångsskyldighet på grund av ålder, entledigande på grund av sjukdom, avskedande och förflyttning. De senare bestämmelserna innehåller, såvitt avser ordinarie domare, hänvisningar till regeringsformen. I 15 § anges att Statens ansvarsnämnd beslutar i frågor om avskedande, avstängning och läkarundersökning när det gäller andra ordinarie domare än justitieråd och i 17 § anges att mål om tillämpning av lagen ska handläggas enligt lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister. Det finns även andra författningar som behandlar domstolar och domare. Som exempel kan nämnas förordningarna med domstolsinstruktioner och förordningen om tjänstledighet för domare (DVFS 1996:19). Förordningarna med domstolsinstruktioner innehåller bestämmelser om bl.a. vem eller vilka som prövar frågor om tidsbegränsade domaranställningar, ordinarie domares ledighet och domaranställningars upphörande. För mer information hänvisas till instruktionen för respektive domstol eller typ av domstol. Förordningen om tjänstledighet för domare innehåller bestämmelser om ordinarie och icke ordinarie domares ledighet för att ha en annan anställning. I 3 § förordningen anges följande. En ordinarie domare får beviljas ledighet för att ha en tidsbegränsad anställning i Regeringskansliet, inom kommittéväsendet eller vid en annan domstol. Detsamma gäller för tidsbegränsad anställning i en annan domstolsliknande nämnd än Statens Va-nämnd och Allmänna reklamationsnämnden. En ordinarie domare får också beviljas ledighet för att under högst tre år inom en femårsperiod ha en anställning i Förenta nationernas eller Europeiska unionens organ eller för att under högst ett år pröva en annan anställning. Beslut 26 om beviljande av ledighet fattas av domstolen eller Domstolsverket (8 §). Om domstolen eller Domstolsverket kommer fram till att en ledighetsansökan inte bör beviljas, ska ärendet överlämnas till regeringen (9 §). 3.4 Centrala och lokala kollektivavtal De mer detaljerade bestämmelserna om domarnas anställningsförhållanden och anställningsvillkor finns i centrala och lokala kollektivavtal samt i domstolarnas interna styrdokument. För information om innehållet i styrdokumenten, hänvisas till respektive domstol. Ett viktigt centralt avtal är Ramavtal om löner m.m. för arbetstagare inom det statliga avtalsområdet (RALS 2010-T) som ingicks mellan Arbetsgivarverket och Saco-S den 25 oktober 2010. Ramavtalet innehåller bestämmelser om gemensamma löneprinciper och lokal lönebildning samt omfattar även bl.a. Allmänt löne- och förmånsavtal (ALFA-T). Ett viktigt lokalt avtal är Lokalt avtal mellan Domstolsverket och Jusek angående lönerevisioner inom ramen för RALS 2010-T som ingicks den 25 maj 2011. I 5 § RALS 2010-T anges att lönebildning och lönesättning ska medverka till att målen för verksamheten uppnås samt till att verksamheten bedrivs effektivt och rationellt. Det anges vidare att lönebildningen och lönesättningen ska vara kopplad till verksamhetens resultat samt att lönesättningen ska vara ett instrument för att säkerställa att arbetsgivaren kan rekrytera, motivera, utveckla och behålla kompetenta arbetstagare. Det anges också följande. En arbetstagares lön ska bestämmas utifrån sakliga grunder såsom ansvar, arbetsuppgifternas svårighetsgrad och övriga krav som är förenade med arbetsuppgifterna samt utifrån arbetstagarens skicklighet och resultat i förhållande till verksamhetsmålen. Lönen ska, om de lokala parterna inte kommer överens om annat, vara individuell och differentierad. Bestämmelserna i ALFA-T gäller för flertalet arbetstagare vid myndigheterna under regeringen. För vissa arbetstagare finns tillägg till eller avvikelser från avtalet i chefsavtalet (se nedan). ALFA-T är ett fullständigt avtal och kräver alltså inte kompletteringar genom lokala avtal. Undantag gäller i frågan om arbetstidens förläggning där ALFA-T förutsätter reglering i ett lokalt avtal. ALFA-T innehåller samtidigt bestämmelser som gör det möjligt att besluta om avvikelser från avtalet, antingen genom ensidiga arbetsgivarbeslut eller genom enskilda överenskommelser mellan arbetsgivare och arbetstagare. Det innehåller också bestämmelser som gör det möjligt för arbetsgivare och lokala arbetstagarorganisationer att sluta kollektivavtal i olika frågor. ALFA-T innehåller bestämmelser om bl.a. lön och kostnadsersättningar, arbetstid och arbetstidsberoende ersättningar samt semester och uppsägning. Vi ska här kort beröra en del av dessa bestämmelser. I 1 kap. 9-14 §§ finns bestämmelser om ledighet för domare. Bestämmelserna kompletterar motsvarande bestämmelser i förordningen om tjänstledighet för domare (se ovan). I 10 § första stycket anges att tillsvidareanställda ska beviljas ledighet, dock längst två år, för att ha en annan anställning som omfattas av avtalet. Den senare anställningen ska gälla för en bestämd tid eller tills vidare men längst till en viss tidpunkt. Arbetsgivaren kan, om det föreligger särskilda skäl, bevilja ledigheter som överstiger två år. I 11 § anges att arbetstagare även i andra fall får vara lediga för att ha en annan anställning. Detta under förutsättningen att arbetsgivaren medger det. 27 Bestämmelser om arbetshindrande bisysslor och konkurrensbisysslor finns i 1 kap. 15-16 §§ ALFA-T och bestämmelser om arbetstid och arbetstidsberoende ersättningar finns i 4 kap. samma avtal. De senare bestämmelserna ersätter motsvarande bestämmelser i arbetstidslagen (1982:673). I 4 kap. 31 § ALFA-T anges att ledamöter i de allmänna domstolarna och de allmänna förvaltningsdomstolarna har förtroendearbetstid. Med förtroendearbetstid avses sådan arbetstid som en arbetstagare med hänsyn till sina arbetsuppgifter har förtroendet att själv disponera. Arbetsgivarens rätt att leda och fördela arbetet (den s.k. arbetsledningsrätten) gäller dock även i förhållande till arbetstagare med förtroendearbetstid. En arbetstagare med sådan arbetstid kan alltså inte helt fritt disponera sin arbetstid. Chefsavtalet5 har ingåtts mellan Arbetsgivarverket och de centrala arbetstagarorganisationerna samt innehåller tillägg till eller avvikelser från bestämmelserna i ALFA-T. Avtalet gäller för domstolarnas chefskrets, vilken innefattar justitieråd, presidenter i hovrätt och kammarrätt samt lagmän vid tingsrätt och förvaltningsrätt. I 6-8 §§ chefsavtalet finns bestämmelser om lönesättning och i 9 § finns bestämmelser om undantag och avvikelser från ALFA-T. De senare bestämmelserna behandlar arbetstid, bisysslor och uppsägningstid samt möjligheten för arbetsgivare och arbetstagare att träffa enskilda överenskommelser om avvikelser från bestämmelserna om anställningsvillkor. Arbetsgivarens befogenheter enligt chefsavtalet utövas av Domstolsverket. Ett viktigt lokalt avtal är, som tidigare nämnts, Lokalt avtal mellan Domstolsverket och Jusek angående lönerevisioner inom ramen för RALS 2010-T (verkets dnr 51-2011). Avtalet ingicks mellan Domstolsverket och Jusek den 25 maj 2011 samt innehåller bestämmelser om lön och löneutveckling för ordinarie domare. I avtalet anges i huvudsak följande. Avtalet gäller från och med den 1 oktober 2010 och tillsvidare under förutsättningen att RALS 2010-T fortfarande är giltigt. I avtalet framhålls att lönesättningen av enskilda domare aldrig får ske på grunder som står i strid med det intresse av oberoende vid rättsliga bedömningar som regeringsformen avser att skydda. Lönesättningen av en ordinarie domare får således inte ske på ett sätt som objektivt sett är en reaktion eller påverkan på hur domaren dömer i det enskilda fallet eller i övrigt tillämpar en rättsregel i ett särskilt fall. Det framhålls vidare att lönesättningen av ordinarie domare ska utgå från att det beslutsfattande som följer med anställningen medför ett särskilt ansvar. Lönen för den som anställs som ordinarie domare ska bestämmas med beaktande av detta ansvar. Ansvaret ska beaktas även vid löneutvecklingen för sådana domare. Det framhålls också att lönen och löneutvecklingen för ordinarie domare ska vara så konkurrenskraftig att Sveriges Domstolar kan rekrytera, motivera, utveckla och behålla de skickligaste och för yrket som ordinarie domare mest lämpade juristerna (jfr 5 § RALS-T). Den första lönerevisionstidpunkten har i avtalet bestämts till den 1 oktober 2010, dvs. till ett datum i förfluten tid. Efter det ska lönerevisioner ske den 1 april varje år och med början den 1 april 2012. Vid revisionstillfället den 1 oktober 2010 genomförs en generell nivåhöjning för ordinarie domare. Nivåhöjningen innebär att de ordinarie domare som omfattas av revisionen får en löneökning om 2 800 kr per månad. Bestämmelser om vilka ordinarie domare som omfattas Med chefsavtalet avses Chefsavtal – I lydelse från och med den 1 oktober 2010 resp. 1 januari 2011 (publicerat den 9 maj 2011). 5 28 av revisionen finns i 17 § samma avtal. Enligt dokumentet Förhandlingsprotokoll till lokalt löneavtal träffat den 25 maj 2011 mellan Domstolsverket och Jusek inom ramen för RALS 2010-T (verkets dnr 51-2011) ska den nya lönen för ordinarie domare och den retroaktiva ersättningen från den 1 oktober 2010 ha betalats ut i juni 2011. Från och med lönerevisionen den 1 april 2012 ska följande ordning tillämpas vid lönesättningen av ordinarie domare. Lönen ska bestämmas individuellt genom att chef och medarbetare kommer överens om ny lön i ett lönesättande samtal. Det lönesättande samtalet grundas på ett utvecklingssamtal som ska genomföras i god tid före det förstnämnda samtalet. Om chefen och den ordinarie domaren inte kan träffa någon överenskommelse om ny lön, ska frågan om ny lön för domaren övergå till lokala parter (dvs. Domstolsverket och Jusek) som då har att hantera frågan genom kollektivavtalsförhandling. Vid revisionstillfället den 1 april 2012 ska 25 procent av det löneökningsutrymme som är tillgängligt för ordinarie domare och hyresråd fördelas med ett lika stort belopp för alla. Resterande del av löneökningsutrymmet ska fördelas individuellt och differentierat. Vid revisionstillfällen som infaller efter nämnda datum ska lönesättningen av ordinarie domare och hyresråd vara individuell och differentierad. För mer information om den framtida lönesättningen av ordinarie domare hänvisas till avtalet och förhandlingsprotokollet. 3.5 En särskild lag om domstolar och domare I februari 2010 fick en särskild utredare regeringens uppdrag att bl.a. lämna förslag till en lag om domstolar och domare. Utredningen, som antog namnet Domarlagsutredningen, överlämnade i april 2011 betänkandet En reformerad domstolslagstiftning (SOU 2011:42). Nedan följer en kortfattad beskrivning av utredningens uppdrag och förslag till lag om domstolar och domare. För mer information hänvisas till betänkandet. Utredningens uppdrag innefattade, enligt direktiven (dir 2009:106 och dir. 2010:57), att överväga vilka bestämmelser som borde ingå i en lag om domstolar och domare. Utgångspunkterna var följande. Regelverket om domstolar och domare ska vara enkelt och tydligt samt ge uttryck för domstolarnas och domarnas oberoende. Det bör innehålla sådana bestämmelser om domstolar och domare som idag finns i bl.a. rättegångsbalken, lagen om allmänna förvaltningsdomstolar och lagen om utnämning av ordinarie domare. Bestämmelser som enbart rör rättegången bör däremot inte tas in i den föreslagna lagen. Utredningens uppdrag innefattade också bl.a. att överväga vilka bestämmelser om domstolar och domare som borde finnas i lag respektive förordning. Utredningen kom fram till att lagen om domstolar och domare bör innehålla grundläggande och gemensamma bestämmelser för samtliga domstolar och domare samt angav följande. Lagen bör innehålla bestämmelser om domstolarna och instansordningarna samt grundläggande bestämmelser om domstolarnas uppgifter och inre organisation. Den bör vidare innehålla bestämmelser om domstolarnas indelning i domkretsar och bestämmelser om på vilka orter det finns domstolar. När det gäller domare bör lagen innehålla grundläggande bestämmelser om domarbehörighet. Den bör vidare innehålla bestämmelser om vissa domarbefattningar som enligt nuvarande ordning är reglerade endast i förordning. Som exempel på sådana befattningar kan nämnas assessor, fiskal och 29 notarie. Lagen bör också innehålla bestämmelser om möjligheten att anlita exempelvis pensionerade juristdomare. Utredningen föreslog i betänkandet att vissa bestämmelser i rättegångsbalken och lagen om allmänna förvaltningsdomstolarna flyttas över till den nya lagen om domstolar och domare, att övriga bestämmelser i lagen om allmänna förvaltningsdomstolar flyttas över till förvaltningsprocesslagen (1971:291) eller annan författning samt att lagen om allmänna förvaltningsdomstolar upphävs i anslutning till införandet av lagen om domstolar och domare. I utredningens förslag till lag om domstolar och domare finns det sammanlagt 17 kapitel. Efter det första kapitlet, som innehåller inledande bestämmelser, följer en allmän presentation av domstolarna (kapitel 2). De därpå följande kapitlen behandlar i tur och ordning de allmänna domstolarna, de allmänna förvaltningsdomstolarna och specialdomstolarna. Kapitel 6 innehåller gemensamma bestämmelser för alla domare, bl.a. bestämmelser om behörighetskraven för domare, och kapitel 7-16 innehåller bestämmelser om domare i respektive typ av domstol. Det sista kapitlet, kapitel 17, innehåller en del bestämmelser som idag finns i lagen om utnämning av ordinarie domare och lagen om fullmaktsanställning. Det innehåller också bestämmelser om domares tjänstgöringsskyldighet. Utredningen föreslog även att titeln råd tillika vice ordförande på avdelning i hovrätt eller kammarrätt ersätts med titeln vice hovrättslagman respektive vice kammarrättslagman samt att det vid sidan av lagen om domstolar och domare införs en särskild lag om nämndemän. Den senare lagen bör, enligt utredningen, innefatta sådana bestämmelser om nämndemän som idag finns i rättegångsbalken och lagen om allmänna förvaltningsdomstolar. Domarlagsutredningens förslag bereds för närvarande i Regeringskansliet. 30 4 4.1 Tidigare utredningar Inledning Den svenska domarutbildningen och domarbanan har varit föremål för ett stort antal utredningar. Flertalet av dem har genomförts i syfte att öka domarbanans eller domaryrkets attraktionskraft och trygga rekryteringsbehovet av ordinarie domare. Många utredningar har genomförts efter beslut av regeringen samt tryckts och getts ut i serien Statens offentliga utredningar (SOU) eller departementsserien (Ds). En del andra utredningar har beslutats av och genomförts vid Domstolsverket samt publicerats i verkets rapportserie (DV-rapport). Vi ska i det följande behandla några av de utredningar som avsett domarbanans och domaryrkets attraktionskraft eller rekryteringen av domare. För mer information om dessa och andra utredningar hänvisas till betänkandet En öppen domarrekrytering (SOU 2003:102) och departementspromemorian En mer öppen domarutbildning (Ds 2007:11). Båda publikationerna innehåller nämligen bra sammanfattningar av de utredningar som har genomförts till och med år 2007. Regeringen redovisade i propositionen Rekrytering av domare (prop. 2007/08:113) sin syn på den framtida domarrekryteringen och angav där att den särskilda domarutbildningen skulle finnas kvar som bas för domarrekryteringen. Regeringen föreslog samtidigt att man skulle öka satsningarna på en breddning av rekryteringsunderlaget och att en ny förslagsnämnd, Domarnämnden, skulle ersätta Tjänsteförslagsnämnden för domstolsväsendet. Riksdagen godkände regeringens förslag avseende den framtida domarrekryteringen (bet. 2007/08:JuU21 och rskr. 2007/08:217). Regeringens uttalanden i propositionen är fortfarande aktuella när det gäller rekryteringen av domare. Efter år 2007 har det inte genomförts några mer omfattande utredningar om rekrytering av domare. Det har däremot genomförts utredningar som syftat till att förverkliga regeringens uttalanden i ovan nämnda proposition. Som exempel kan nämnas de utredningar som har genomförts vid Domstolsverket och som har resulterat i rapporterna Domarskola (DV-rapport 2008:1) och Notariers och fiskalers arbetssituation – en översyn (DV-rapport 2010:1). Domstolsverket har dessutom parallellt med denna utredning genomfört en utredning om domarnas arbetssituation. En del av de nu nämnda utredningarna kommer att behandlas i senare avsnitt. Det har också genomförts en statlig utredning som inneburit förändringar av förslagsnämndens organisation och sammansättning samt av förfarandet vid utnämning av ordinarie domare. Den utredning som åsyftas är Grundlagsutredningen, vars arbete och överväganden finns redovisade i betänkandet En reformerad grundlag (2008:125). Innehållet i betänkandet kommer att behandlas i avsnitt 6. Den fortsatta framställningen i detta avsnitt inleds med en beskrivning av fyra utredningar som Domstolsverkets genomförde under perioden från mitten av 1980-talet till början av 2000-talet. Utredningarna behandlade särskilt frågor om domarbanans och domaryrkets attraktionskraft. Därefter följer en beskrivning av bl.a. förslagen i publikationerna SOU 2003:102 och Ds 2007:11 samt en mer ingående redogörelse för regeringens uttalanden i ovan nämnda proposition. 31 4.2 4.2.1 Utredningar inom Domstolsverket Rekryteringen till och avhoppen från domarbanan Domstolsverket konstaterade under mitten av 1980-talet att det hade uppstått svårigheter att rekrytera kvalificerade jurister till domarutbildningen och att antalet avhopp från domarbanan hade ökat. Verket initierade därför under år 1986 ett projekt med uppdraget att analysera omfattningen av och orsakerna till avhoppen från domarbanan. I uppdraget ingick också att förslå behövliga åtgärder. Resultaten av projektgruppens arbete finns redovisat i rapporten Rekrytering till och avhoppen från domarbanan – en kartläggning med förslag till åtgärder (DV rapport 1987:1). Vi ger här en kort sammanfattning av innehållet i rapporten. Projektgruppen konstaterade att avhoppen från domarbanan hade ökat under slutet av perioden 1981-1986 samt att antalet avhopp hade mer än fördubblats mellan åren 1984 och 1986. Det ökade antalet avhopp var mest markant i kammarrätterna. För att undersöka orsakerna till avhoppen genomförde projektgruppen tre olika enkätundersökningar. Den första riktade sig till notarier med sex månader kvar av sin notarietjänstgöring och den andra riktade sig till aspiranter, fiskaler och assessorer på domarbanan. Den tredje enkätundersökningen riktade sig till aspiranter, fiskaler och assessorer som var tjänstlediga eller hade entledigats efter den 1 januari 1983. Resultaten av enkätundersökningarna visade att många respondenter hade fått en mer negativ attityd till domarbanan under tiden i domstol. Andelen notarier som hade fått en mer negativ attityd till domarbanan uppgick till ca 35 procent. Motsvarande andel i gruppen med personer på domarbanan och gruppen med tjänstlediga eller entledigade uppgick till 62 respektive 46 procent. Den högsta andelen jurister med en mer negativ attityd till domarbanan fanns alltså i den grupp som fortfarande befann sig på domarbanan. Gruppen med tjänstlediga eller entledigade jurister fick också ange vilka faktorer som hade haft störst betydelse för deras beslut att lämna domarbanan. Ca 66 procent av juristerna angav löneförhållandena och ca 45 procent angav karriärmöjligheterna. Efter dessa faktorer följde i tur och ordning familje- och bostadssituationen (ca 34 procent), arbetsuppgifternas art (ca 29 procent), andra förhållanden (ca 18 procent) och svårigheter för make/sambo att flytta (ca 9 procent). Resultaten av enkätundersökningarna visade också att det behövde vidtas åtgärder för att öka attraktiviteten i domaryrket. Gruppernas förslag till åtgärder var relativt likartade och de mest frekvent förekommande förslagen var högre lön, bättre karriärmöjligheter, lägre arbetsbörda och arbetsbelastning, mer utbildning eller vidareutbildning, bättre arbetsmiljö, ökade möjligheter till tjänstledighet, mer positiv attityd hos ordinarie domare samt kortare tid från antagning som aspirant eller fiskal till fast domaranställning. Andra förslag som nämndes var renodling av domarrollen, ökade möjligheter att meritera sig utanför Stockholm och modernisering av domstolarna. Två av grupperna föreslog också att skickligheten borde vara utslagsgivande vid anställning och utnämning av domare. Projektgruppen föreslog att domarlönerna skulle göras mer konkurrenskraftiga samt att man borde uppmärksamma frågor som hänför sig till bostadsanskaffning och arbete åt medföljande make, maka eller sambo. Andra förslag som 32 lämnades avsåg bl.a. ökade satsningar på utbildning, minskad arbetsbörda för domare, ökad spridning av utredningsuppdrag samt bättre marknadsföring av domarbanan och domaryrket. Gruppen angav avslutningsvis att domarutbildningen nog borde kortas ned, att tjänstgöringen för icke ordinarie domare nog behövde vara bättre planerad och mer förutsebar samt att domarnas arbetsuppgifter nog borde renodlas. 4.2.2 Utvärderingar av den reformerade domarbanan 1987 års domarutredning föreslog i betänkandet Domarbanan – utbildning och meritvärdering (SOU 1988:53) att domarutbildningen skulle koncentreras i tid till vad som motsvarade minimitiden för varje obligatoriskt moment och att utbildningsmomentet skulle betonas mer än tidigare. Utredningen föreslog också bl.a. att anställningar i rådsklassen borde tillsättas efter en skicklighetsbedömning och inte efter den s.k. börjedagsregeln. Den senare regeln innebar att man tillsatte en ledig domaranställning med den sökande som var äldst i tjänst. Utredningens förslag låg till grund för den reform av domarutbildningen och meritvärderingen som genomfördes under år 1990. Domstolsverket gjorde under början av 1990-talet två utvärderingar av reformen. Utvärderingarna finns publicerade i rapporterna Den reformerade domarbanan – redovisning av ett regeringsuppdrag (DV:s rapport 1991:10) och Effekterna av den reformerade domarbanan – en enkätundersökning avseende de kvalitativa aspekterna (DVrapport 1993:2). Resultaten av den senare utvärderingen visade att antalet ansökningar till domarutbildningen hade ökat och att antalet avhopp från domarutbildningen hade minskat. En del domstolar ansåg, i likhet med överrätternas yngreföreningar, att domarbanans attraktivitet hade ökat som ett resultat av reformen. Andra domstolar menade att den positiva utvecklingen nog till stor del var ett resultat av den rådande konjunkturen eller andra förhållanden. Projektgruppens slutsats var att reformeringen av domarutbildningen hade fått såväl positiva som negativa effekter. En viktig positiv effekt var att domaryrkets attraktionskraft hade ökat. De negativa effekterna bestod i att arbetsbelastningen för ordinarie domare hade ökat, att effektiviteten vid underrätterna hade påverkats negativt samt att många fiskaler och adjunkter saknade behövlig praktisk erfarenhet och rutin av dömande verksamhet. Projektgruppen föreslog att domarutbildningen skulle förlängas från 2,5 år till 3,5 år och att man, i syfte att motverka negativa effekter på domarbanans attraktionskraft, skulle garantera fiskalernas dåvarande löneutveckling. 4.2.3 Domarbanans attraktionskraft Domstolsverket utsåg i januari 2000 en arbetsgrupp som fick i uppdrag att undersöka hur man på olika sätt kunde öka intresset för tjänstgöring på domarbanan. Arbetsgruppen fick namnet FIDA-gruppen (förkortningen FIDA står för fiskalsplacering och domarbanans attraktivitet). Här behandlas innehållet i en av FIDA-gruppens rapporter, nämligen rapporten Domarbanans attraktionskraft (DV rapport 2001:2). Arbetsgruppen genomförde tre enkätundersökningar för att undersöka de yngre juristernas syn på domarbanan och deras förslag på hur domarbanan kunde förbättras. Ett annat syfte med undersökningarna var att få kunskap om varför yngre jurister valde att hoppa av domarbanan. Den första enkätundersökningen 33 riktade sig till underrättsnotarier med sex månader kvar av sin notarietjänstgöring och den andra riktade sig till överrättsnotarier, fiskaler, tf. assessorer och assessorer. Den tredje enkätundersökningen riktade sig till icke ordinarie domare som hade beviljats tjänstledighet eller entledigats under perioden från och med januari 1998 till och med juli 2000. Grupperna hade således i stort sett samma sammansättningar som i 1986 års undersökningar. Resultaten från enkätundersökningarna visade att ca 50 procent av underrättsnotarierna var negativa till domarbanan. Motsvarande andel i gruppen med personer på domarbanan och gruppen med tjänstlediga eller entledigade jurister uppgick till 25 respektive 35 procent. Resultaten visade också att ca 50 procent av juristerna i respektive grupp hade blivit mer negativa till domarbanan under tiden i domstol. Gruppen med tjänstlediga eller entledigade jurister fick, liksom i 1986 års undersökning, ange vilka faktorer som hade haft störst betydelse för deras beslut att lämna domarbanan. De manliga respondenterna angav i tur och ordning löneförhållandena, karriärmöjligheterna, familje- och bostadssituationen samt arbetsuppgifternas art. De kvinnliga respondenterna angav karriärmöjligheterna, familje- och bostadssituationen, löneförhållandena samt arbetsuppgifternas art. Respondenterna fick också ange tre åtgärder som skulle kunna öka attraktiviteten i domaryrket. Samtliga grupper angav bättre löneutveckling som den viktigaste åtgärden. Därefter följde i tur och ordning möjlighet att kunna stanna kvar på bostadsorten, garantier om ordinarie domaranställning inom viss tid och rimlig arbetsbörda på domstolarna. Andra åtgärder som nämndes var bl.a. ökad rörlighet mellan domarbanan och andra karriärer, bättre omhändertagande av notarier och fiskaler, breddning av domarrekryteringen, högre värdering av andra meriter än utredningsarbete, bättre socialt klimat på domstolarna, bättre ledarskap på domstolarna samt ökade satsningar på utbildning och vidareutbildning. Arbetsgruppen föreslog en rad olika åtgärder för att öka domarbanans attraktivitet. Som exempel kan nämnas följande. Marknadsföring av domarbanan på bl.a. universitetens och Juseks arbetsmarknadsdagar. Bättre omhändertagande av domstolarnas blivande ambassadörer, bl.a. notarier och fiskaler. Mindre löneskillnader mellan domarkarriären och karriärerna inom det privata näringslivet. Införande av fler befordringsmöjligheter, t.ex. specialisttjänster. Tillräcklig ekonomisk kompensation vid dubbel bosättning. Ökade möjligheter för assessorer att meritera sig utanför storstäderna. Ökade möjligheter till tjänstledighet och deltidstjänstgöring. Hjälp till assessorer att hitta meriterande uppdrag och arbeten. Förändrade attityder på domstolarna (från negativa till positiva). 34 Arbetsgruppen föreslog också att man borde vidta åtgärder för att förbättra domarutbildningen och minska arbetsbördan på domstolarna samt att man borde överväga frågan om individuell lönesättning av domare. 4.3 Domarutredningen 2001 I juli 2001 gav regeringen en särskild utredare i uppdrag att göra en översyn av rekryteringen av ordinarie domare. Utredaren skulle lämna förslag till förändringar som innebar att domstolarna även i framtiden kan rekrytera ordinarie domare bland de allra skickligaste och för yrket mest lämpade juristerna. I uppdraget ingick också att se över om det fortfarande skulle finnas en särskilt reglerad domarbana och hur den i så fall skulle vara utformad. Utredningen, som antog namnet Domarutredningen 2001, överlämnade i december 2003 sitt betänkande En öppen domarrekrytering (SOU 2003:102). Nedan följer en beskrivning av bl.a. förslagen i betänkandet och regeringens uttalanden med anledning av förslagen samt den efterföljande utredningen om domarutbildningens dimensionering och lokalisering. Domarutredningen 2001 konstaterade att det finns många olika faktorer som påverkar domaryrkets attraktionskraft samt angav att man borde öka marknadsföringen av domaryrket och domare. Utredningen angav också att blivande chefer måste kunna bidra till en god social miljö på domstolarna, att man borde öka inslaget av vidareutbildning för domare och att man borde höja lönen för domare. Lönen för domare behövde enligt utredningen ligga på en sådan nivå att domaranställningen framstår som en naturlig slutpunkt på karriären inom andra juristyrken. Utredningen föreslog att man skulle överge det slutna rekryteringsförfarandet och övergå till en helt öppen domarrekrytering. Den särskilda domarutbildningen skulle således avvecklas. Utredningen föreslog vidare att man skulle koncentrera utbildningsinsatserna på nyutnämnda domare och övriga domare, att man skulle börja med individuella ingångslöner för domare samt att den dåvarande förslagsnämnden, Tjänsteförslagsnämnden för Domstolsväsendet, skulle ersättas med en ny sådan nämnd, Domarnämnden. Utredningen föreslog också att domstolarna, domstolscheferna och Domarnämnden skulle vara mer aktiva under rekryteringsförfarandet. En majoritet av remissinsatserna var kritiska till förslaget att avveckla den särskilda domarutbildningen och regeringen uttalade i budgetpropositionen för år 2005 (prop. 2004/05:1, utgiftsområde 4) bl.a. följande. ”Inriktningen för det fortsatta arbetet är att domarrekryteringen i enlighet med utredningens intentioner skall bli mer öppen. Regeringen anser dock inte att den särskilda domarutbildningen behöver avvecklas. Domarutbildningen i Sverige är av god kvalitet och de som genomgått denna kommer även i fortsättningen att tillföra hög kompetens till domstolarna. En mer öppen domarrekrytering kan dock innebära att behovet av personer som genomgått den särskilda domarutbildningen minskar. Regeringen kommer därför under hösten att låta utreda hur en anpassning av domarutbildningen till ett minskat behov kan utformas och hur utbildningen bör utvecklas även i andra avseenden.” Den 7 juli 2005 fick en särskild utredare det uppdrag som regeringen aviserat i budgetpropositionen. I uppdraget ingick att utreda och föreslå hur den särskilda domarutbildningen skulle dimensioneras och var den skulle lokaliseras. Utredaren redovisade sina överväganden i departementspromemorian En mer öppen do- 35 marutbildning (Ds 2007:11). Utredaren konstaterade att det fanns en stark koppling mellan var en assessor genomfört sin domarutbildning och var han eller hon sedan sökte domaranställning, att antalet externa sökande till lediga domaranställningar fortfarande var mycket begränsat samt att få externa sökande fördes upp på förslag och utnämndes till ordinarie domare. Utredaren framhöll bl.a. följande. En breddning av rekryteringsunderlaget förutsätter att man även fortsättningsvis kan erbjuda externa jurister en möjlighet att tjänstgöra som adjungerad ledamot i överrätt. Den externa adjunktionen kan fungera som ett arbetsprov och beaktas vid värderingen av sökandens meriter. Utredaren föreslog att man borde öppna upp domarutbildningen och därigenom låta så många jurister som möjligt få utbilda sig i domstol. Förslaget innebar att tjänstgöringen som fiskal i överrätt skulle frikopplas från underrätts- och adjunktionstjänstgöringen samt att fiskaler, efter minst ett års tjänstgöring i överrätt, skulle kunna söka anställning som fiskal vid underrätt med efterföljande adjunktion i överrätt. Utredaren föreslog också att domarutbildningens dimensionering skulle bestämmas utifrån överrätternas behov av föredragande och inte utifrån ett förväntat framtida behov av ordinarie domare, att det skulle införas en centralt administrerad rekryteringsprocess till utbildningsplatserna vid underrätt, att utbildningsbehovet för varje nyutnämnd domare utan domarutbildning skulle fastställas individuellt samt att sådana domare normalt borde inleda anställningen med en viss tids adjunktionstjänstgöring i överrätt. 4.4 Statsmakternas syn på rekrytering av domare I propositionen Rekrytering av domare (prop. 2007/08:113) redovisade regeringen sin syn på den framtida domarrekryteringen och sin bedömning av inriktningen på det fortsatta arbetet. Regeringen angav inledningsvis att domstolarna måste vara moderna och attraktiva arbetsplatser, att domaryrket måste framstå som intressant och utvecklande samt att Sveriges Domstolar, för att kunna konkurrera med andra arbetsgivare, måste erbjuda såväl goda arbetsförhållanden som goda anställningsvillkor i övrigt. Regeringen framhöll därefter vikten av att arbetet för att förbättra domarnas arbetsförhållanden och anställningsvillkor fortsätter samt vikten av att arbetet med att vidareutveckla verksamheten bedrivs kontinuerligt av domstolarna, Domstolsverket och regeringen. Resultaten av detta arbete borde enligt regeringen bidra till att ytterligare stärka domaryrkets attraktionskraft. Regeringen angav i propositionen att den särskilda domarutbildningen skulle finnas kvar och framhöll att jurister som genomgått denna utbildning även fortsättningsvis skulle komma att vara en viktig rekryteringsbas för domaranställningar. Regeringen angav samtidigt att rekryteringen av andra skickliga och väl kvalificerade jurister skulle öka samt att fler åtgärder skulle vidtas för att bredda rekryteringsbasen. Åtgärderna skulle inriktas på att få fler skickliga jurister att intressera sig för domaryrket och söka lediga domaranställningar samt på att öka förutsättningarna för sådana jurister att anställas som ordinarie domare. De åtgärder som föreslogs var bl.a. bättre annonsering och informationsinsatser, ökade möjligheter för externa jurister att adjungera i domstol samt mer och bättre utbildning för ordinarie domare, särskilt för nyutnämnda sådana. Regeringen föreslog också, i likhet med Domarutredningen 2001, att Tjänstförslagsnämnden för domstolsväsendet skulle ersättas med en ny förslagsnämnd, Domarnämnden. 36 När det gäller annonsering och andra informationsinsatser framhöll regeringen vikten av att jurister utan domarutbildning får information om de formella och reella möjligheterna att söka domaranställningar samt av att jurister utanför domstol får information om lediga domaranställningar. Regeringen föreslog att Domstolsverkets och domstolarnas informationsarbete skulle intensifieras samt att lediga domaranställningar regelmässigt skulle annonseras i tidningar eller tidsskrifter. Informationsarbetet kunde enligt regeringen bestå i t.ex. informationskampanjer, anordnande av besöksdagar på domstolarna och deltagande vid universitetens arbetsmarknadsdagar. Regeringen framhöll också vikten av att domstolscheferna och Domarnämnden allmänt uppmuntrar eller aktivt uppmanar kvalificerade jurister utan domarutbildning att söka anställningar som ordinarie domare. En annan viktig åtgärd var, enligt regeringen, att öka möjligheten för jurister utan domarutbildning att tjänstgöra som adjungerad ledamot i domstol. Regeringen uttalade att den externa adjunktionen är värdefull ur flera aspekter. Domstolarna tillförs specialistkunskaper och erfarenhet som berikar verksamheten samtidigt som den externa adjunkten får ökade kunskaper om arbetet i domstol och arbetet som domare. Den externa adjunkten får också möjlighet att bedöma sitt intresse för domaryrket. Till detta kommer att domstolscheferna, Domarnämnden och regeringen får ett bättre underlag när det gäller att bedöma den externa adjunktens lämplighet för lediga domaranställningar. Regeringen föreslog därför att man borde utveckla möjligheterna för kvalificerade jurister utan domarutbildning att tjänstgöra som adjungerad ledamot i domstol samt att anställningar som sådan ledamot borde bli ett permanent och naturligt inslag i domstolarnas verksamhet. När det gäller utbildningen för domare framhöll regeringen vikten av en professionell introduktion och utbildning för nyutnämnda ordinarie domare utan domarutbildning. Regeringen lämnade en kort redogörelse för Domstolsverkets arbete med att införa en ny utbildningsform för nyanställda ordinarie domare (se DVrapport 2008:1) och angav att regeringen såg mycket positivt på den nya utbildningsformen. Regeringen tillade att även övriga ordinarie domare har ett behov av vidareutbildning samt att Domstolsverket, domstolarna och de enskilda domarna har ett gemensamt ansvar för att sådan utbildning erbjuds och genomförs. Riksdagen godkände regeringens förslag om den framtida domarrekryteringen (bet. 2007/08:JuU21 och rskr. 2007/08:217). Regeringens uttalanden i propositionen är, som tidigare nämnts, fortfarande aktuella när det gäller rekryteringen av domare. Vi ska i nästföljande avsnitt behandla några av de åtgärder som vidtagits med anledning av uttalandena i propositionen. 37 5 5.1 Rekrytering av ordinarie domare Bakgrund Antagningen till domarutbildningen styrdes tidigare av hovrätternas och kammarrätternas behov av föredragande. Ordningen innebar att antalet personer som antogs till domarutbildningen varierade från tid till annan och att det periodvis uppstod ett överskott av assessorer. Under år 1995 anställdes sammanlagt 126 nya assessorer. Av dessa var 79 hovrättsassessorer och 47 kammarrättsassessorer. Domstolsverket tillsatte år 1998 en arbetsgrupp med uppgift att överväga vilka åtgärder som kunde vidtas för att tillgodose domstolarnas behov av domarpersonal utan att det byggdes upp ett överskott av assessorer. Arbetsgruppen avlämnade i maj 1999 rapporten En domarbana i balans – några förslag och föreslog där att antagningen till domarutbildningen skulle anpassas efter det framtida rekryteringsbehovet, vilket vid den tidpunkten bedömdes uppgå till ca 50 ordinarie domare per år. Arbetsgruppens förslag ledde till att Domstolsverket under år 2000 började besluta om antalet och lokaliseringen av utbildningsplatser vid underrätt. Förändringen innebar att hovrätterna och kammarrätterna fick anpassa antagningen till domarutbildningen efter antalet utbildningsplatser vid underrätterna samt medförde att det årliga antalet nya assessorer minskade till 50 år 2002. Under år 2010 anställdes det sammanlagt 67 nya assessorer, dvs. endast ca hälften så många som under år 1995. Den förändrade dimensioneringen av domarutbildningen har naturligtvis påverkat underlaget vid rekrytering av ordinarie domare. Det finns idag helt enkelt inte lika många assessorer som kan söka lediga domaranställningar. Det nu sagda är dock inte oförenligt med statmakternas intentioner. Statsmakterna har nämligen i flera sammanhang uttalat att domarrekryteringen ska bli mer öppen (se föregående avsnitt). Vi ska i det följande behandla en del av de åtgärder som vidtas eller har vidtagits i syfte att bl.a. bredda domarrekryteringen. Åtgärderna har, som kommer att framgå av avsnitt 7.3, medfört en ökning av antalet sökande utan domarutbildning och antalet utnämnda ordinarie domare utan sådan utbildning. Andelen utnämnda domare utan domarutbildning är dock fortfarande ganska liten i jämförelse med andelen utnämnda domare med sådan utbildning. Den fortsatta framställningen inleds därför med en kort beskrivning av den särskilda domarutbildningen. Det bör tilläggas att även förändringarna av förslagsnämnden och dess sammansättning har syftat till att bredda domarrekryteringen. Dessa förändringar behandlas dock först i avsnitt 6. 5.2 Den särskilda domarutbildningen Den särskilda domarutbildningen består av ca ett års fiskalstjänstgöring i överrätt, ca två års fiskalstjänstgöring vid underrätt och ca ett års s.k. adjunktionstjänstgöring i överrätt. Den praktiska utbildningen varvas med teoretiska utbildningsmoment, bl.a. sju centralt anordnade fiskalskurser. För att bli antagen till domarutbildningen krävs svenskt medborgarskap. Den sökande ska normalt också ha förvärvat notariemeritering. Domarutbildningen bedrivs i samtliga överrättsområden och varje överrätt beslutar själv om antagningen och anställ- 38 ningen av fiskaler. Antalet fiskalsplatser vid underrätt beslutas däremot av Domstolsverket. Hovrätterna och kammarrätterna måste därför alltid anpassa intaget till domarutbildningen efter antalet fiskalsplatser vid underrätt. Under det inledande året i överrätt består fiskalens arbetsuppgifter i att bereda mål och ärenden, att göra rättsutredningar, att föredra mål och ärenden, att vara protokollförare vid och ”votera” efter förhandlingar samt att skriva förslag till beslut och domar. När fiskalen har tjänstgjort minst ett år i överrätt kan han eller hon få ett förordnande att tjänstgöra som tings- eller förvaltningsrättsfiskal vid en underrätt. Fiskalens arbetsuppgifter där består i att handlägga mål och ärenden under eget ansvar. Eftersom fiskalen är under utbildning har han eller hon en viss lättnad i fråga om måltilldelning. En annan viktig skillnad mellan fiskaler och ordinarie domare är att fiskaler inte bör handlägga vissa typer av mål. Tingsfiskaler bör t.ex. inte handlägga allvarligare sexualbrottmål. Efter fullgjord underrättstjänstgöring kan fiskalen få ett förordnande att tjänstgöra som tf. hovrätts- eller kammarrättsassessor i överrätt (adjunktionstjänstgöring). Under adjunktionstjänstgöringen utför fiskalen i allt väsentligt samma arbetsuppgifter som ett hovrätts- eller kammarrättsråd. Efter fullgjord och godkänd adjunktionstjänstgöring kan fiskalen få anställning som hovrätts- eller kammarrättsassessor i överrätten. Domarutbildningen är då avslutad. 5.3 5.3.1 Åtgärder för en bredare rekrytering Information och marknadsföring Regeringen har, som tidigare nämnts, framhållit vikten av att externa jurister får information om möjligheterna att söka domaranställningar och information om lediga sådana anställningar. Domstolsverket har därför vidtagit åtgärder för att förbättra informationen om domstolarna och domaryrket. Målsättningen har inte bara varit att öka kunskapen hos olika potentiella sökande utan också att förbättra allmänhetens kunskap och förtroende för Sveriges Domstolar. Vi ger här några exempel på de förändringar som har genomförts. En viktig förändring genomfördes redan under år 2005. Förändringen innebar att Domstolsverket lanserade en ny extern webbplats med möjlighet för varje domstol att utveckla en egen extern webbplats. Vid utgången av år 2007 hade över femtio domstolar utformat en egen sådan webbplats. Domstolsverket lanserade sedan i december 2009 en ny version av den externa webbplatsen. Den nuvarande externa webbplatsen innehåller en stor mängd information om Domstolsverket, domstolarna, Domstolsakademin och Domarnämnden. Den innehåller vidare information om arbetet på domstol, arbetet som domare, vägarna till domaryrket, kraven för att bli ordinarie domare, rekryterings- och utnämningsförfarandet, lediga anställningar samt om utbildningen för nyutnämnda och andra ordinarie domare. Den innehåller också publikationer av olika slag. Som exempel på publikationer kan nämnas Domstolsverkets rapporter samt informationsmaterial om domstolarna, Domstolsakademin och utbildningen för nyutnämnda domare. Innehållet på domstolarnas egna externa webbplatser varierar från domstol till domstol. En annan viktig förändring består i att Sveriges Domstolar numera har en gemensam grafisk profil. Syftena med denna profil är att stärka identiteten för de enskilda domstolarna och för Sveriges Domstolar, att förbättra kvaliteten i den 39 interna och externa kommunikationen samt att öka allmänhetens förtroende för Sveriges Domstolar. Domstolsverket och domstolarna har vidtagit även andra åtgärder för att öka kunskaperna om domstolarnas roll och uppgifter samt om arbetet på domstol. Som exempel på åtgärder kan nämnas anordnande av studiebesök, ”öppet hus” och liknande arrangemang på Domstolsverket och domstolarna. Som ytterligare exempel kan nämnas Domstolsverkets deltagande vid arbetsmarknadsdagar för juriststuderande, skapandet av den s.k. mediagruppen inom Sveriges Domstolar och framtagandet av den för Sveriges Domstolar gemensamma mediestrategin. 5.3.2 Extern adjunktion i domstol Statsmakterna har i olika sammanhang framhållit värdet av s.k. extern adjunktion i domstol. Med extern adjunktion avses viss tids tjänstgöring som adjungerad ledamot i hovrätt eller kammarrätt. Den externa adjunktionen innebär att domstolar tillförs specialistkunskaper och erfarenheter som berikar verksamheten, att jurister utanför domstol får ökad kunskap om och möjlighet att bedöma intresset för domaryrket samt att domstolschefer, Domarnämnden och regeringen får ett bättre underlag när det gäller att bedöma externa juristers lämplighet för domaranställningar. Nedan följer en beskrivning av gällande bestämmelser om extern adjunktion och en kort redogörelse för de senaste årens förändringar avseende den externa adjunktionen. Både hovrättsinstruktionen och kammarrättsinstruktionen innehåller bestämmelser om extern adjunktion. I 44 § respektive instruktion anges att domstolen till adjungerad ledamot får förordna den som är eller har varit ordinarie domare eller den som är eller har varit av regeringen för viss tid anställd lagman eller rådman, den som har anställts som hovrättsfiskal eller kammarrättsfiskal och som därefter har tjänstgjort under sammanlagt minst ett år som tingsfiskal, förvaltningsrättsfiskal, rådman eller lagman, en åklagare, en lagfaren professor eller docent i ett rättsvetenskapligt ämne eller annan lagfaren person med mångårig erfarenhet av ett rättsområde som förekommer i domstolen, en ledamot av Sveriges advokatsamfund, eller den som förut har varit adjungerad. Den adjungerade ledamoten får under tjänstgöringen i domstol utföra i stort sett samma arbetsuppgifter som ett hovrätts- eller kammarrättsråd. Han eller hon får t.ex. delta som ledamot i rätten vid föredragningar och förhandlingar samt skriva dom eller beslut. Tingsrättsinstruktionen och förvaltningsrättsinstruktionen innehåller inga bestämmelser om extern adjunktion. Tingsrättsinstruktionen ger däremot en möjlighet att förordna vissa externa jurister för tjänstgöring vid huvudförhandlingar där flera lagfarna domare deltar (23 § tingsrättsinstruktionen). Ett sådant förordnande förutsätter dock att det i rätten behövs kunskaper om ett särskilt 40 rättsområde och att sådana kunskaper inte redan finns hos rättens övriga ledamöter. De externa jurister som kan komma i fråga för ett förordnande är bl.a. åklagare, lagfarna professorer och docenter i rättsvetenskapliga ämnen samt ledamöter av Sveriges advokatsamfund. Några motsvarande bestämmelser finns inte i förvaltningsrättsinstruktionen. Domstolsverket har under senare år erbjudit hovrätterna och kammarrätterna extra budgetmedel för att finansiera extern adjunktion. Under år 2003 adjungerade 9 jurister vid 6 av landets överrätter och under år 2006 adjungerade 22 jurister vid 9 av landets överrätter. Bland de senare juristerna fanns det 8 åklagare, 3 professorer, en docent och en advokat. Vi har under arbetets gång inhämtat uppgifter från överrätterna om extern adjunktion under åren 2007-2009. Uppgifterna visar att antalet externa adjunkter under nämnda år uppgick till 28, 19 respektive 25 samt att antalet överrätter som hade externa adjunkter uppgick till 9 år 2007, 8 år 2008 och 9 år 2009. Det bör tilläggas att ca 20 procent av dessa adjunkter senare har blivit utnämnda till ordinarie domare. Domstolsverket har beslutat att hovrätterna och kammarrätterna även under år 2011 får ekonomisk kompensation för tidsbegränsad anställning av adjungerade ledamöter. Den ekonomiska kompensationen ska täcka kostnaderna för lön och sociala kostnader för ledamöterna samt utgår med högst 800 tkr per domstol. Information om adjunktionstjänstgöring i hovrätt eller kammarrätt finns numera tillgänglig på Sveriges Domstolars externa webbplats. Där anges också vart intresserade jurister kan vända sig för att få mer information om sådan tjänstgöring. 5.3.3 Inrättandet av Domstolsakademin Domstolsverket konstaterade under år 2007 att det i framtiden kommer att finnas allt fler nyutnämnda domare utan särskild domarutbildning. Detta som ett resultat av den bredare domarrekryteringen. Verket inledde därför ett projekt med uppdraget att undersöka förutsättningarna för en domarskola. Projektet utmynnade i rapporten Domarskola (DV-rapport 2008:1). Projektgruppen föreslog i rapporten att det skulle inrättas en domarskola och att skolan skulle erbjuda utbildning för alla nyutnämnda ordinarie domare. Utbildningen vid domarskolan skulle bestå av löpande kurser under en sexmånadersperiod, vara anpassad efter den enskilde domarens behov och varvas med praktik i den egna domstolen eller i en annan domstol. Projektgruppens förslag låg till grund för inrättandet av Domstolsakademin som inledde sin verksamhet i januari 2009. Domstolsakademin har numera huvudansvaret för all kompetensutveckling som riktar sig till ordinarie domare och som avser domarens juridiska kompetens. Domstolsakademin ingår i Domstolsverket och är lokaliserad till Jönköping. Domstolsakademins egen personal består av en rektor och en biträdande rektor. Till Domstolsakademin finns det knutet ett särskilt råd, rådet vid Domstolsakademin. Rådet består av sammanlagt elva ledamöter, varav åtta är representanter för domstolarna. Övriga ledamöter utgörs av representanter för Åklagarmyndigheten, advokatväsendet eller universiteten. Rådet ska bidra till att Domstolsakademins utbildning svarar mot domstolarnas behov och att utbildningarna håller en hög kvalitet. Till Domstolsakademin finns det också knutet bl.a. ämnesansvariga. De ämnesansvariga är domare med gedigen erfarenhet av såväl dömande verksamhet som undervisning. De planerar utbildningen inom centrala ämnesområden och har specialistkompetens inom sina respektive områden. 41 Domstolsakademins verksamhet syftar till att ge domare goda förutsättningar att möta de kvalitativa krav som ställs i den dömande verksamheten. Verksamheten ska också bidra till att domaryrket framstår som attraktivt bland jurister med olika bakgrund och erfarenheter samt till att stärka allmänhetens förtroende för rättsskipningen i domstol. Utbildningen vid Domstolakademin ska vara verksamhetsanpassad och utformad efter deltagarnas behov. Undervisningen ska grundas på en underliggande idé om deltagarnas aktiva medverkan som bas för undervisningen. Lärarnas roll ska främst vara att initiera och understödja diskussioner samt stimulera till ett aktivt kunskaps- och erfarenhetsutbyte. Detta innebär att man inom ramen för utbildningarna fokuserar på undervisning i form av bl.a. seminarier, arbeten i större och mindre grupper samt rättegångsspel och självstudier. Även rena rollspel och interaktiv teater kan ingå i undervisningen. Utbildningen vid Domstolsakademin ska, förutom att stärka och vidmakthålla domarnas kompetens, också tjäna som mötesplats för domare med olika yrkesbakgrunder och erfarenheter. Domstolsakademin erbjuder ett brett utbud av utbildningar på basnivå, fördjupningsnivå och specialistnivå. Inom vissa centrala ämnen erbjuds återkommande utbildningar. För allmän domstol gäller detta inom ämnena familjerätt, processrätt och straffrätt. För allmän förvaltningsdomstol gäller det inom ämnena förvaltningsprocessrätt, migrationsrätt, skatterätt och socialförsäkringsrätt. Utbudet av utbildningar inom andra ämnen varierar från termin till termin. För information om nuvarande och kommande utbildningar hänvisas till Sveriges Domstolars externa webbplats. Nyutnämnda ordinarie domare har olika erfarenheter och kompetenser. Utbildningen vid Domstolsakademin måste därför anpassas till varje domares behov och önskemål samt till vad respektive anställningen kräver. Domarens behov och önskemål ska normalt klarläggas vid ett samtal mellan domstolschefen och domaren samt fastställas i den individuella utvecklingsplan som domstolarna tar fram för varje nyutnämnd ordinarie domare. Domstolschefen ska därefter anmäla utbildningsbehovet till Domstolsakademin. Tanken är att utbildningen vid Domstolsakademin ska påbörjas i nära anslutning till det att domaren tillträder anställningen vid domstolen och att den ska genomföras parallellt med hans eller hennes arbete som domare. Domstolsakademin har utarbetat en informationsbroschyr, Utbildning av nyutnämnda domare, som innehåller allmän information om utbildningen. Broschyren finns tillgänglig på Sveriges Domstolars externa webbplats. 42 6 6.1 Anställningsförfarandet Inledning I Sverige tillämpas, liksom i de flesta andra västeuropeiska länder, en ordning som innebär att det är den verkställande makten, dvs. regeringen, som utnämner ordinarie domare (11 kap. 6 § första stycket RF). Regeringen utövar sin utnämningsmakt under konstitutionellt ansvar och är skyldig att i varje utnämningsärende följa bestämmelserna i 11 kap. 6 § andra stycket RF. I lagrummet anges, som tidigare nämnts, att regeringen vid utnämning av ordinarie domare får fästa avseende endast vid sakliga grunder, såsom förtjänst och skicklighet. Någon möjlighet för regeringen att delegera utnämningsmakten finns inte. Fram till år 2011 tillsattes de högsta domarbefattningarna efter ett s.k. kallelseförfarande. För allmän domstol och allmän förvaltningsdomstol tillämpades förfarandet vid anställning av justitieråd, regeringsråd (numera justitieråd), president i hovrätt och kammarrätt, lagman i hovrätt och kammarrätt samt lagman vid någon av de största tingsrätterna eller förvaltningsrätterna. Kallelseförfarandet innefattade inget kungörande av lediga anställningar. Det innefattade inte heller något ansöknings- eller förslagsförfarande. Handläggningen av ärendena sköttes uteslutande av Regeringskansliet. Från och med den 1 januari 2011 bereds alla ärenden om utnämning av ordinarie domare, dvs. även ärenden avseende de högsta domarbefattningarna, av den ombildade Domarnämnden. Nämnden är en självständig myndighet och alltså helt fristående i förhållande till bl.a. Domstolsverket och statsmakterna. För att markera det senare har bestämmelser om nämndens uppgifter och sammansättning tagits in i lagen om utnämning av ordinarie domare. Nämndens huvuduppgift är att bereda ärenden om utnämning av ordinarie domare och till regeringen lämna förslag på lämpliga kandidater. Regeringen är inte bunden av nämndens förslag, men får inte utnämna någon som nämnden inte har yttrat sig över. Den fortsatta framställningen i detta avsnitt inleds med en kort redogörelse för de senaste årens förändringar av förslagsnämndens organisation och sammansättning samt med en beskrivning av den ombildade Domarnämnden. Efter det behandlar vi grunderna för bedömning av sökande samt förfarandet i ärenden om utnämning av ordinarie domare. 6.2 Bakgrund År 1975 inrättades Tjänsteförslagsnämnden för domstolsväsendet (TFN). Nämndens huvuduppgift var att bereda ärenden om utnämning av ordinarie domare eller hyresråd och att till regeringen lämna förslag på lämpliga kandidater. Utanför nämndens verksamhetsområde låg de s.k. kallelsetjänsterna (se ovan). Till nämndens uppgifter hörde också bl.a. att besluta i frågor om vissa tillstånd för lagfarna domare och att pröva frågor om bisyssla. Nämndens sammansättning förändrades under årens lopp. Under år 2003 bestod den av sju domstolschefer och Domstolsverkets generaldirektör samt en advokat, en representant för fackförbundet Jusek och en representant för fackförbundet ST-domstol. Posten som ordförande i nämnden innehades av Högsta domstolens eller dåvarande Regeringsrättens ordförande. 43 Domarutredningen 2001 föreslog i sitt betänkande En öppen domarrekrytering (SOU 2003:102) att TFN skulle ersättas av en ny nämnd. Utredningen föreslog vidare att den nya nämnden skulle ges namnet Domarnämnden samt att nämnden skulle bestå av sammanlagt åtta ledamöter. Av dessa ledamöter skulle fyra vara domare, två advokater, en representant för allmänheten och en representant för Domstolsverket (generaldirektören). Tanken var att nämnden med en sådan sammansättning skulle vara bättre rustad att bedöma andra sökande än de som hade gått den traditionella domarbanan. Utredningen föreslog också att bestämmelser om nämndens sammansättning m.m. borde tas in i en särskild lag om domarutnämningar och att Domarnämnden borde ha ett eget kansli. Domarutredningens förslag behandlades av regeringen i propositionen Rekrytering av domare (prop. 2007/08:113). Regeringen instämde i utredningens förslag om att det borde inrättas en ny förslagsnämnd och tillade att det i den nya förslagsnämnden, Domarnämnden, borde finnas flera ledmöter som kan bedöma andra juridiska inriktningar än de som är förknippade med den traditionella domarutbildningen. Regeringen föreslog därför att nämnden skulle bestå av bl.a. tre representanter från juristyrken utanför Sveriges Domstolar. Av dessa tre skulle en dessutom vara advokat. Regeringen föreslog vidare att Domstolsverkets inflytande i nämnden skulle begränsas. Förslaget innebar bl.a. att verkets representant inte skulle vara ledamot i andra ärenden än sådana som avsåg anställning av domstolschef. Riksdagen godkände regeringen förslag (bet. 2007/08:JuU21 och rskr. 2007/08:217) och Domarnämnden inrättades den 1 juli 2008. Grundlagsutredningen konstaterades i sitt betänkande En reformerad grundlag (SOU 2008:125) att regeringsformens bestämmelser i allt väsentligt ger det skydd för domstolarnas oberoende som bör ställas upp på grundlagsnivå. Det fanns dock, menade utredningen, anledning att överväga förfarandet vid utnämning av domare. Utredningen angav att det framtida förfarandet vid utnämning av ordinarie domare måste vara utformat på ett sådant sätt att domstolarnas och domarnas självständiga ställning inte kan ifrågasättas. Det måste också kunna säkerställa en bred och kvalitativt hög rekrytering. Utredningen föreslog därför att alla domaranställningar, även de högre domarbefattningarna, skulle ledigförklaras och vara möjliga att söka. Det s.k. kallelseförfarandet skulle således avskaffas. Utredningen konstaterade att det av vissa personer kan uppfattats som känsligt att söka domaranställningar om uppgifterna i ett ärende är offentliga och föreslog därför att det till systemet med ansökningar skulle knytas en ordning med intresseanmälningar. Grundlagsutredningen föreslog också att det skulle införas en lag om utnämning av ordinarie domare, att Domarnämnden skulle ombildas och bli en helt fristående statlig myndighet och att alla ärenden om utnämning av ordinarie domare skulle beredas av Domarnämnden. Den ombildade Domarnämnden skulle bestå av sammanlagt nio ledamöter. Av dessa skulle sex vara domare, en advokat och två representanter för allmänheten. De senare två ledamöterna skulle väljas av riksdagen och övriga ledamöter skulle förordnas av regeringen. Förslagsnämndens huvuduppgifter skulle vara att bereda ansökningar och att till regeringen lämna förslag på lämpliga kandidater. Nämnden skulle också bl.a. bedriva ett aktivt rekryteringsarbete. Grundlagsutredningens förslag till förändringar av utnämningsförfarandet behandlades av regeringen i propositionerna Utnämning av ordinarie domare och Ut- 44 nämning av ordinarie domare – kompletterande lagförslag (prop. 2009/10:181 respektive prop. 2010/11:24). Regeringens förslag i propositionerna överensstämde till stora delar med Grundlagsutredningens förslag och antogs av riksdagen den 24 november 2010 (bet. 2010/11:JuU3 samt rskr. 2010/11:31 och rskr. 2010/11:32). Lagen (2010:1390) om utnämning av ordinarie domare trädde i kraft den 1 januari 2011. 6.3 Den ombildade Domarnämnden Domarnämnden ombildades alltså den 1 januari 2011 och är numera en helt fristående statlig myndighet. Bestämmelser om nämnden finns i bl.a. lagen om utnämning av ordinarie domare och förordningen (2010:1793) med instruktion för Domarnämnden. Domarnämnden är en nämndmyndighet och leds av en nämnd som består av nio ledamöter. Nämnden utser inom sig en ordförande och en vice ordförande. Av ledamöterna i nämnden ska fem vara eller ha varit ordinarie domare, två vara jurister verksamma utanför domstolsväsendet och två representera allmänheten. En av de jurister som är verksamma utanför domstolsväsendet ska dessutom vara advokat. För varje ledamot ska det finnas en personlig ersättare. Riksdagen väljer de ledamöter och ersättare som ska representera allmänheten. Övriga ledamöter och ersättare förordnas av regeringen. Samtliga ledamöter och ersättare förordnas för en tid om högst fyra år. Domstolsverket har ingen ledamotsplats i nämnden. Verket har dock kvar sin möjlighet att låta en representant närvara och yttra sig under nämndens sammanträden. Det senare framgår av 8 § lagen om utnämning av ordinarie domare. Nämndens huvuduppgifter är att bereda ärenden om utnämning av ordinarie domare och att till regeringen lämna förslag på lämpliga kandidater. En uppräkning av olika ordinarie domare finns numera i 1 § lagen om utnämning av ordinarie domare. Regeringen är inte bunden av nämndens förslag. Regeringen är däremot återremitteringsskyldig i sådana fall då regeringen överväger att utnämna någon som inte har föreslagits av Domarnämnden. Nämnden ska också bedriva ett aktivt och långsiktigt arbete för att tillgodose rekryteringsbehovet av ordinarie domare samt utföra de andra uppgifter som det enligt lag eller förordning ankommer på nämnden att utföra. Som exempel kan nämnas uppgiften att i vissa fall behandla ärenden om anställning av vikarie för domare eller andra tidsbegränsade anställningar som domare. Som ytterligare exempel kan nämnas uppgifterna att till regeringen lämna förslag på lämpliga kandidater till offentliga ombud enligt 27 kap. 27 § rättegångsbalken, att besluta om tillstånd som avses i 12 kap. 3 § rättegångsbalken när det gäller lagfarna domare i och rättsbildade befattningshavare vid domstol samt att handha och pröva frågor om bisyssla som avses i 7 a-7 d §§ lagen (1994:260) om offentlig anställning när det gäller lagman vid tingsrätt eller förvaltningsrätt. Ombildningen av Domarnämnden innebar att Domstolsverket upphörde som värdmyndighet för nämnden och att nämnden fick ett eget kansli. I 5 § lagen om utnämning av ordinarie domare anges att chefen för kansliet ska vara, eller ha varit, ordinarie domare eller ha liknande yrkeserfarenhet och kompetens. De mer detaljerade bestämmelserna om kanslichefens ansvar och uppgifter finns i Domarnämndens arbetsordning. Av arbetsordningen framgår att kanslichefen ska leda verksamheten vid kansliet och biträda nämnden i ledningen av myndigheten 45 samt att han eller hon bl.a. ska ha personalansvar för föredragande och administratörer. I dagsläget består nämndens kansli av kanslichefen, två föredragande och två administratörer. 6.4 Grunder för bedömning av sökande Vid anställning och utnämning av domare får hänsyn tas endast till sakliga grunder, såsom förtjänst och skicklighet (11 kap. 6 § andra stycket RF och 4 § lagen om offentlig anställning). Skickligheten ska sättas främst, om det inte finns särskilda skäl för något annat (4 § lagen om offentlig anställning). Andra sakliga grunder som får beaktas är sådana som stämmer överens med allmänna arbetsmarknads-, jämställdhets, social- och sysselsättningspolitiska mål (4 § anställningsförordningen [1994:373]). Utgångspunkten vid bedömning av sökande är de grunder för meritvärderingen som regeringen lade fast och riksdagen godkände år 1990 (prop. 1989/90:79 och bet. 1989/90:JuU25). Regeringen uttalade då att skicklighetsbedömningen ska innefatta en samlad bedömning av sökandens teoretiska och praktiska utbildning, yrkeserfarenheter och personliga egenskaper samt att bedömningen ska avse sökandens lämplighet för just den sökta anställningen. Regeringen gav också exempel på vilka personliga egenskaper som kännetecknar en bra domare. Regeringen angav att en domare ska vara självständig och yrkesskicklig samt ha ett gott omdöme. Han eller hon ska också ha förvärvat tillräckligt mått av personlig mognad och livserfarenhet, kunna uppträda balanserat och förtroendeingivande, ha en god samarbetsförmåga, uttrycka sig väl i tal och skrift samt vara effektiv. Regeringen gav exempel även på vilka yrkeserfarenheter som kan vara meriterande vid en ansökan om domaranställning. Regeringen uttalade att genomgången domarutbildning och gängse domstolstjänstgöring ska tillmätas ett särskilt meritvärde vid tillsättningen av domaranställningar samt tillade att ”[d]et säger sig självt att tjänstgöring i de allmänna domstolarna och de allmänna förvaltningsdomstolarna är det naturligaste sättet att visa att man har det yrkeskunnande och de egenskaper som krävs för domaryrket”. Regeringen framhöll samtidigt att erfarenheter utanför domstolsväsendet är av mycket stort värde för en domare och att en sökande med även andra erfarenheter normalt får anses ha bättre förutsättningar att utöva domaryrket än en sökande som har arbetat enbart i domstol. Varje annan erfarenhet skulle dock inte ge ett försteg framför enbart domstolstjänstgöring. Regeringen angav att det måste vara fråga om erfarenheter och insikter som har betydelse för en domare i domararbetet, att en alltför mångskiftande yrkesverksamhet kan sakna önskvärt djup samt att meritvärdet av verksamheter utanför domstolsväsendet alltid måste bedömas med utgångspunkt i arbetsuppgifternas art, tjänstgöringens längd och hur arbetet har utförts. Regeringen gav därefter exempel på sådana erfarenheter utanför domstolsväsendet som kan tillmätas ett meritvärde. Som exempel angavs bl.a. följande. Tjänstgöring i Regeringskansliet, riksdagsutskott eller kommittéväsendet. Tjänstgöring som föredragande i någon av de två högsta domstolarna, specialdomstolarna eller domstolsliknande nämnder. Arbete som åklagare, advokat eller biträdande jurist. Tjänstgöring hos riksdagens ombudsmän, Justitiekanslern eller Riksåklagaren. 46 Kvalificerad juridisk tjänstgöring vid ett statligt verk. Kvalificerat juridiskt arbete inom exekutionsväsendet, skatteförvaltningen, polisväsendet eller kriminalvården. Akademiskt arbete inom det rättsvetenskapliga området. Arbete med kvalificerade juridiska uppgifter i bank, försäkringsbolag, andra företag eller organisationer. Regeringen angav också att förtjänsten ska vara utslagsgivande vid lika skicklighet. I förtjänsten skulle man räkna in all anställning, dvs. även sådan anställning som en sökande haft före sin examen. Även annan tid än anställningstid skulle kunna räknas in. Som exempel på annan tid nämndes tid för föräldraledighet eller forskarutbildning. Domstolsverket inledde under år 2004 ett projekt med uppdraget att bl.a. ta fram en eller flera kravprofiler för ordinarie domare. Projektgruppen redovisade sina överväganden i rapporten Testprojektet (DV-rapport 2006:3) och presenterade där en kravprofil för ordinarie domare. Den framtagna kravprofilen skulle enligt projektgruppen kunna användas som ett praktiskt verktyg i rekryteringsarbetet vid domstolarna och dåvarande TFN. Kravprofilen innehöll tre olika delar, nämligen formella krav, färdigheter och personliga egenskaper. Under rubriken ”Färdigheter” behandlades skicklighet, färdigheter i tal och skrift, analytisk förmåga och förmåga till kritiskt tänkande samt förmåga och intresse att använda sig av teknik och IT. Under rubriken ”Personliga egenskaper” behandlades självständighet och integritet, omdöme och uppträdande, samarbetsförmåga, effektivitet och beslutsförmåga, ledaregenskaper samt inlevelseförmåga, personlig mognad och flexibilitet. Vid en praxisdiskussion i TFN den 25 oktober 2006 gav nämnden en arbetsgrupp i uppgift att studera vissa frågor som behandlades under mötet. I arbetsgruppens uppdrag ingick att ta ställning till om nämnden framöver borde använda sig av en kravprofil för ordinarie domare och hur kravprofilen i så fall borde vara utformad. Arbetsgruppen redovisade sina överväganden i promemorian TFN:s arbetsformer – några utgångspunkter för TFN:s arbetsformer (PM från TFN 2007). Arbetsgruppen kom fram till att TFN borde hålla sig till en kravprofil för ordinarie domare och redovisade också ett förslag till sådan kravprofil. Förslaget, som till stora delar överensstämde med förslaget i DV-rapport 2006:3, behandlade formella krav, bedömningsgrunder vid anställning av domare, skicklighet samt förtjänst och andra sakliga grunder. Under rubriken ”Skicklighet m.m.” behandlades de krav som bör ställas på en domare när det gäller t.ex. juridiska kunskaper, analytisk förmåga, omdöme och personlig mognad, självständighet och integritet, förmåga att uttrycka sig i tal och skrift, uppträdande samt arbets- och stresshanteringsförmåga. Arbetsgruppens förslag till kravprofil godtogs av nämnden och började därefter användas i ärenden om utnämning av ordinarie domare. Regeringen uttalade i prop. 2007/08:113 bl.a. följande. Domarrekryteringen bör grundas på en objektiv och saklig helhetsbedömning av sökandens samtliga meriter för den sökta anställningen. Skickligheten bör sättas främst och de faktorer som generellt bör väga tungt vid bedömningen av skickligheten är yrkesskicklighet, personliga egenskaper, yrkeserfarenhet och utbildning. Bedömningen bör göras ut- 47 ifrån de krav som den aktuella anställningen ställer och alltså avse sökandens lämplighet för just den sökta anställningen. Regeringen uttalade också följande. ”Det är enligt regeringens uppfattning inte möjligt och inte heller meningsfullt att förteckna alla egenskaper och erfarenheter som kan vara av betydelse vid rekryteringen till en domaranställning eller att försöka närmare ange deras inbördes tyngd. Det är även vanskligt att annat än mycket översiktligt exemplifiera sådana egenskaper och erfarenheter som bör räknas som meriter eftersom detta riskerar att leda till att dessa får en tyngd i förhållande till andra egenskaper och erfarenheter som inte är motiverat. Den allmänna utvecklingen i samhället och dess återverkningar på framför allt domstolarnas arbete medför vidare att kraven på en domare i viss mån förändras över tid och att detta återverkar på bedömningsgrunderna.”6 Regeringen angav därefter att kraven som bör ställas på ordinarie domare och bedömningsgrundernas närmare innehåll på ett förtjänstfullt sätt hade vidareutvecklats av såväl Testprojektet som TFN samt att resultaten av projektgruppens respektive arbetsgruppens arbete borde utgöra grunden för bedömning av sökandena vid den framtida rekryteringen av ordinarie domare. Regeringen tillade att det bör ankomma på Domarnämnden att vid behov vidareutveckla och ytterligare precisera bedömningsgrunderna. Regeringen ville alltså varken förteckna eller exemplifiera sådana erfarenheter som kan räknas som en merit vid anställningen av ordinarie domare. Det fanns dock en typ av erfarenhet som regeringen var tvungen att behandla, nämligen erfarenheten av domstolsarbete. Regeringen hade nämligen i prop. 1989/90:79 uttalat att genomgången domarutbildning och gängse domstolstjänstgöring skulle tillmätas ett särskilt meritvärde vid tillsättningen av domaranställningar. I prop. 2007/08:113 uttalade regeringen bl.a. följande. En väl genomförd domarutbildning kommer även fortsättningsvis att ha betydelse vid rekryteringen av ordinarie domare. Det förhållandet att en jurist har genomfört en väl vitsordad domarutbildning innebär dock inte i sig att han eller hon har ett försteg framför jurister som inte har genomgått denna utbildning. För att den skickligaste och för yrket mest lämpade sökanden ska få anställning bör även andra värdefulla erfarenheter än domarutbildningen ges en rättvis bedömning. Särskilt sådana erfarenheter och kvalifikationer som typiskt sett kan erhållas utanför domstolsväsendet måste uppmärksammas. Regeringen uttalade därefter att vikten av en bred erfarenhet hade betonats redan i 1990 års proposition och att det nu fanns anledning att ytterligare lyfta fram värdet av andra erfarenheter än sådana som erhålls i domstol. Riksdagen ställde sig bakom regeringens uttalanden om den framtida domarrekryteringen (bet. 2007/08:JuU21 och rskr. 2007/08:217). Vid behandlingen av Grundlagsutredningens förslag till lag om utnämning av ordinarie domare och vissa därmed sammanhängande förslag till lagändringar angav regeringen att uttalandena i prop. 2007/08:113 skulle gälla även för den ombildade Domarnämnden (se prop. 2009/10:181 s. 79). Riksdagen ställde sig även denna gång bakom regeringens uttalanden (bet. 2010/11:JuU3 samt rskr. 2010/11:32 och 2010/11:33). Den kravprofil som utarbetades och godtogs av TFN under år 2007 används idag av den ombildade Domarnämnden. I ärenden om anställning av chef vid domstolarna använder nämnden också en särskild chefsprofil. Den senare profilen innehåller en uppräckning av sådana egenskaper som är viktiga för en chef 6 Prop. 2007/08:113 s. 34. 48 inom Sveriges Domstolar. Egenskaperna är administrativ förmåga, social förmåga, kommunikativ förmåga, analytisk förmåga, målmedvetenhet och drivkraft samt stresshanteringsförmåga och emotionell stabilitet. För mer information om innehållet i kravprofilerna hänvisas till Sveriges Domstolars externa webbplats. 6.5 6.5.1 Förfarandet vid Domarnämnden Den inledande handläggningen De allmänna domstolarna och de allmänna förvaltningsdomstolarna ska anmäla till Domstolsverket när det finns en ledig anställning som ordinarie domare som behöver tillsättas. Om Domstolsverket beslutar att den lediga anställningen ska tillsättas, underrättar verket Domarnämnden om detta varefter ett ärende inleds vid nämnden. I 6 § lagen om utnämning av ordinarie domare anges att Domarnämnden på lämpligt sätt ska informera om en ledig anställning som ordinarie domare. Information om lediga anställningar finns numera alltid tillgänglig på Sveriges Domstolars interna och externa webbplats. Beroende på vilken anställning det rör sker i vissa fall annonsering i lokal press, en eller flera rikstäckande dagstidningar eller fackpress. Domarnämnden håller för närvarande på att undersöka vilka informationskanaler som bör användas i olika typer av ärenden. Ansökningstiden i ett ärende om anställning av ordinarie domare uppgår normalt till ca tre veckor. Personer som är intresserade av en anställning kan inom nämnda tidsfrist lämna in en ansökan till Domarnämnden. Ansökningen görs på en särskild blankett som finns på Sveriges Domstolars externa webbplats. Till ansökningen ska den sökande bifoga behörighetshandlingar, bl.a. dokumentation som visar att han eller hon är svensk medborgare, och de övriga handlingar som sökanden vill åberopa i ärendet. Sökanden bör i blanketten också ange vilka referenser som han eller hon vill att Domarnämnden inhämtar yttrande från. Efter ansökningstidens utgång går kanslipersonalen igenom de ansökningar som har kommit in i ärendet. Om det inte finns minst tre behöriga sökande i ett ärende som avser en anställning, förlängs ansökningstiden. När den tiden löpt ut prövas ärendet även om antalet sökande är lägre än tre. Om det efter en förlängning inte finns någon sökande i ärendet, tar Domarnämnden kontakt med berörd domstol för en diskussion om t.ex. ytterligare förlängning av ansökningstiden eller avbrytande av rekryteringsförfarandet. Ansökningsförfarandet är öppet och sökandens identitet omfattas alltså inte av sekretess. Grundlagsutredningen konstaterade, som tidigare nämnts, att det av en del personer kan uppfattas som känsligt att söka domaranställningar om uppgifterna i ett ärende är offentliga. Utredningen föreslog därför att det till systemet med ansökningar skulle knytas en ordning med intresseanmälningar. Regeringen delade utredningens bedömning och föreslog i prop. 2009/10:181 att det skulle införas en möjlighet att göra generella intresseanmälningar beträffande en viss typ av anställning eller flera typer av anställningar. Riksdagen godtog regeringens förslag och bestämmelser om generella intresseanmälningar finns numera i 7 § andra stycket lagen om utnämning av ordinarie domare. I bestämmelserna anges att en generell intresseanmälan ska avse anställningar som anges i 1 § samma lag, dvs. anställningar som ordinarie domare, och att anmälningen ska göras till Domarnämnden. För att underlätta hanteringen av intresseanmälningar har Domar- 49 nämnden beslutat om en giltighetstid för sådana anmälningar. Beslutet, som tagits in i arbetsordningen, innebär att generella intresseanmälningar normalt avskrivs från vidare handläggning när två år har förflutit från det att anmälningen kom in till nämnden. När ansökningstiden börjar gå ut eller har gått ut i ett ärende tar Domarnämnden kontakt med de personer som har lämnat in en generell intresseanmälan och som kan komma i fråga för den i ärendet aktuella anställningen. Personerna kan då välja mellan att tas upp som sökande i ärendet eller att avstå från det. En person som väljer det första alternativet, dvs. att tas upp som sökande i ärendet, behandlas därefter på samma sätt som övriga sökande i ärendet. Han eller hon ges också en möjlighet att till Domarnämnden komma in med kompletterande uppgifter och handlingar. 6.5.2 Den fortsatta handläggningen Vid reformeringen av rekryteringsförfarandet gjorde regeringen vissa uttalanden om underlaget för Domarnämndens bedömningar. Regeringen angav att det skriftliga referensmaterialet är ett viktigt underlag för bedömningen av en sökandes meriter och framhöll vikten av att nämnda material på ett så fullständigt sätt som möjligt återspeglar sökandens kvalifikationer. Regeringen angav också att skriftliga uppgifter i vissa fall kan behöva kompletteras med muntliga uppgifter från uppgiftslämnarna, att intervjuer av domstolschefen eller nämnden bör vara ett självklart inslag i alla ärenden samt att intervjuer och referenstagning kan behöva kompletteras med anlags- eller personlighetstester (prop. 2007/08:113 s. 36f). Den fortsatta handläggningen vid Domarnämnden inleds med att administratörerna sammanställer åberopade referenser och att kanslichefen eller föredragandena beslutar om vilka referenser som bör hämtas in i ärendet. Domarnämnden hämtar normalt in referenser från sökandens nuvarande anställning men också från de övriga anställningar som sökanden har haft under de senaste fem åren. Om sökanden har genomgått domarutbildning eller tjänstgjort som adjungerad ledamot i domstol, inhämtas yttranden även från tiden i domstol. Det är vanligt att personer till sina ansökningar bifogar skriftliga tjänstgöringsintyg eller vitsord från avslutade anställningar. När så är fallet, gör Domarnämnden en bedömning av huruvida kompletterande yttrande bör inhämtas eller inte. Om en sökande tidigare har sökt en motsvarande anställning, inhämtas normalt inget nytt yttrande från de referenser som redan då yttrade sig över sökanden. Undantag kan göras om det tidigare yttrandet avsåg en då pågående anställning och Domarnämnden anser att ett nytt yttrande behövs. Undantag kan också göras i de fall då en sökande begär att ett nytt yttrande ska hämtas in. Det förekommer att en sökande inte kan eller vill ange referenser i sin ansökan. Ett skäl till det kan vara att sökanden inte har någon sig överställd chef. Ett annat skäl kan vara att sökanden anser det vara känsligt att åberopa en viss person, t.ex. nuvarande chef, som referens. Sökande som har problem att ange referenser, kan vända sig till Domarnämnden för information. I sammanhanget bör tillläggas att en sökande som referens kan åberopa även andra personer än sin nuvarande chef. Som exempel på andra personer kan nämnas advokater, åklagare, domare och andra aktörer som sökanden regelbundet uppträder inför. Som ytterligare exempel kan nämnas kollegor och klienter. 50 När referensyttrandena har kommit in i ett ärende, skickar Domarnämnden yttrandena och övrigt material till chefen för berörd domstol. I ärenden om utnämning av hovrättsråd, kammarrättsråd eller rådman vid underrätt ankommer det på domstolschefen att genomföra intervjuer med de sökande som han eller hon avser att yttra sig över (4 § förordningen med instruktion för Domarnämnden). Domstolschefens yttrande ska vara skriftligt och ges in till Domarnämnden. I yttrandet ska domstolschefen ange bl.a. om han eller hon bedömer de sökande som lämpliga för anställningen och i vilken ordning sökandena bör komma i fråga för den. I ärenden om anställning som chef för domstol, justitieråd, lagman i hovrätt eller kammarrätt, råd tillika vice ordförande i sådan överrätt eller chefsrådman vid underrätt tillämpas en annan ordning. Kansliet utarbetar i dessa ärenden ett förslag på vilka sökande som bör tas ut för test- eller intervjuförfarande. Förslaget behandlas av nämnden vid ett sammanträde. Nämnden beslutar då inte bara vilka sökande som ska tas ut för ett sådant förfarande utan också vem som ska genomföra intervjuer med sökandena. Att nämnden, eller den person som nämnden bestämmer, bör genomföra intervjuer med sökandena i dessa ärenden framgår av 4 § andra stycket förordningen med instruktion för Domarnämnden. Det normala är att nämnden utser en ledamot i nämnden att genomföra intervjuer med sökandena samt att ledamoten och domstolschefen därefter tillsammans genomför intervjuerna. Det senare gäller naturligtvis endast i den mån det finns en domstolschef vid berörd domstol. Vid intervjuerna deltar en av föredragandena vid Domarnämnden och i vissa fall även kanslichefen. Domarnämnden har upphandlat en konsult som anlitas för tester och intervjuer. Om en sökande har genomgått testförfarande i ett annat ärende vid Domarnämnden, anpassas förfarandet. I en del sådana fall är det tillräckligt att konsulten genomför en kompletterande telefonintervju med sökanden. När konsulten har genomfört tester eller intervjuer och färdigställt sitt utlåtande över sökandena, skickar han eller hon utlåtandet till Domarnämnden. Utlåtandet skickas därefter till domstolschefen, om en sådan finns vid berörd domstol, och till den ledamot i nämnden som har genomfört intervjuer med sökandena. Utlåtandet över en sökande skickas också till honom eller henne. När domstolschefen har lämnat in sitt yttrande över sökandena, utarbetar kansliet i samråd med den ledamot som deltagit vid intervjuerna ett förslag på vilka sökande som bör sättas upp på förslag i ärendet. Det finns dock inget som hindrar att ledamoten lämnar ett annat förslag än kansliet. Nämnden sammanträder normalt en gång per månad. Undantag gäller för sommarmånaden juli då nämnden inte sammanträder alls. Inför varje sammanträde skickar kanslipersonalen ut ett tryck till ledamöterna. Trycket innehåller bl.a. agenda för sammanträdet, förslag till beslut i de ärenden som ska behandlas vid sammanträdet och det övriga material som ledamöterna behöver för att kunna fatta beslut i respektive ärende. Som exempel på övrigt material kan nämnas tjänstgöringsbetyg och vitsord, referensyttranden och andra yttranden samt utlåtanden från konsulter. Under sammanträdena föredrar föredragandena sina respektive ärenden. I ärenden där det har förekommit test- eller intervjuförfarande, kompletteras föredragningen med kommentarer från den intervjuande ledamoten samt med muntlig information från den konsult som har genomfört tester eller intervjuer. Om ärendet avser utnämning av chef för en domstol, kompletteras 51 föredragningen också med muntliga presentationer från de sökande som omfattas av urval. Varje sådan presentation brukar pågå ca en kvart. Efter dessa moment följer en diskussion mellan nämndens ledamöter samt omröstning och beslut om vilka sökande som bör föras upp på förslag i respektive ärende. När sammanträdet har avslutats, utarbetar kansliet ett utkast till protokoll. Kanslipersonalen inhämtar också uppgifter ur belastningsregistret avseende de sökande som nämnden beslutat föra upp på förslag (se 4 § tredje stycket förordningen med instruktion för Domarnämnden). Protokollet skickas till ledamöterna för synpunkter. Till protokollet bifogas information om huruvida de föreslagna sökandena förekommer i belastningsregistret eller inte. När protokollet är justerat av ordföranden och expedierat till bl.a. sökandena, skickar kansliet över allt material till Justitiedepartementet för vidare handläggning. Ärendet är därmed avslutat vid Domarnämnden. 6.6 Förfarandet i Regeringskansliet När Domarnämnden har överlämnat ett ärende till regeringen, inleds beredning av ärendet – om ärendet avser utnämning av ordinarie domare vid allmän domstol eller allmän förvaltningsdomstol – vid Justitiedepartementets enhet för processrätt och domstolsfrågor (DOM). Informationen om respektive sökande är där oftast densamma som vid Domarnämnden. Handläggande tjänsteman vid departementet gör en noggrann genomgång av materialet i ärendet och bildar sig en egen uppfattning om huruvida regeringen bör följa Domarnämndens förslag eller inte. Ärendet föredras därefter för huvudmannen, rättschefen och justitieministern i nu nämnd ordning. Det normala är att föredragningen för rättschefen äger rum på torsdagen i veckan före regeringssammanträdet och att föredragningen för justitieministern äger rum på måndagen i samma vecka som regeringssammanträdet. Inför regeringssammanträdet informeras Domstolsverket om de ärenden som kommer att tas upp vid sammanträdet. Detta för att Domstolsverket ska hinna slutföra löneförhandlingarna med de kandidater som vid sammanträdet kan komma i fråga för utnämning. I ärenden om vissa chefsbefattningar föregås regeringens beslut av information även till de fackliga huvudorganisationerna. Organisationerna ges då också tillfälle att inom viss tid lämna synpunkter eller påkalla överläggning i ärendet. När ärendet är klart för avgörande, föredras det vid ett regeringssammanträde. Det normala är att justitieministern föredrar ärendet och att regeringssammanträdena äger rum på torsdagar. Regeringens beslut om utnämning av ordinarie domare publiceras alltid på bl.a. Sveriges Domstolars externa webbplats. 52 7 7.1 Våra undersökningar Inledning Det mer praktiskt inriktade utredningsarbetet har, som nämnts i avsnitt 1.3, bestått i en genomgång av anställningsärenden vid Domarnämnden, genomförande av åtta olika enkätundersökningar och ett seminarium för assessorer samt i deltagande vid fem chefsdomarmöten runt om i landet. Det har också bestått i möten med bl.a. styrgrupp, referensgrupp och konsulterna i Domstolsverkets projekt om domarnas arbetssituation. Vi ska i detta avsnitt redovisa resultaten av våra undersökningar. Avsnittet inleds med en mer detaljerad beskrivning av enkätundersökningarna, seminariet för assessorer och chefsdomarmötena. Efter det följer en redogörelse för rekryteringsläget vid domstolarna. Redogörelsen innefattar viss statistik men också beskrivningar av söktrycket vid olika domstolar runt om i landet, domstolschefernas uppfattningar om rekryteringsläget och potentiella sökandes benägenhet att söka lediga domaranställningar. Redogörelsen avslutas med en kort redogörelse för rekryteringsläget i Danmark, Finland och Norge. Underavsnittet om rekryteringsläget vid domstolarna följs av ett underavsnitt om orsakerna till avhopp från domarbanan och ett avsnitt om effekterna av genomförda reformer eller förändringar. Det senare underavsnittet är uppdelat i två delar. I den första delen behandlar vi effekterna av den förändrade dimensioneringen av domarutbildningen och breddningen av rekryteringsunderlaget. I den andra delen behandlar vi effekterna av andra reformer och förändringar. Framställningen fortsätter sedan med en beskrivning av externa juristers kunskaper om kraven för att bli ordinarie domare, arbetet på domstol, arbetet som ordinarie domare och utbildningen för nyutnämnda ordinarie domare samt med en beskrivning av juristers syn på extern adjunktion i domstol. I underavsnitt 7.8 behandlar vi en av huvudfrågorna i projektet, nämligen den om varför assessorer och andra kvalificerade jurister avhåller sig från eller tvekar inför att söka lediga domaranställningar. Underavsnittet är uppdelat i tre delar och avslutas med en sammanfattning. I den första delen behandlar vi olika interna faktorer, bl.a. organisation och arbetsformer, lön och anställningsvillkor samt arbetsbörda och arbetsbelastning. I den andra delen behandlar vi en del externa faktorer, bl.a. förhållanden hos konkurrerande arbetsgivare, och i den tredje delen behandlar vi faktorer i anställningsförfarandet, bl.a. offentligheten. Framställningarna inleds i samtliga fall med en beskrivning av resultaten av våra enkätundersökningar. Efter det följer en redogörelse för de synpunkter och kommentarer som lämnats under seminariet med assessorer och chefsdomarmötena samt en redogörelse för vissa resultat i Domstolsverkets projekt om domarnas arbetssituation. För mer information om projektet hänvisas till Domstolsverket. 53 7.2 7.2.1 Allmänt om våra undersökningar Enkätundersökningar Vi har under arbetets gång genomfört åtta olika enkätundersökningar. Varje enkät har riktat sig till någon av följande grupper. 1. Domstolschefer. 2. Jurister som genomgår domarutbildningen. 3. Hovrätts- och kammarrättsassessorer som fortfarande är knutna till en hovrätt respektive kammarrätt (fortsättningsvis assessorer). 4. Jurister som genomför eller har genomfört s.k. extern adjunktion i hovrätt eller kammarrätt (fortsättningsvis externa adjunkter). 5. Jurister som har sökt eller fått anställning som ordinarie domare utan att dessförinnan ha genomgått domarutbildningen eller hela denna utbildning. 6. Jurister som under eller efter domarutbildningen har valt ett annat arbete och som därefter har sökt sig tillbaka till domaryrket (fortsättningsvis återvändare). Gruppen innefattar sådana jurister som har sagt upp sig från anställningen i hovrätt eller kammarrätt och som därefter har blivit utnämnda till ordinarie domare. 7. Jurister som under eller efter domarutbildningen har valt ett annat arbete och som därefter inte har sökt sig tillbaka till domaryrket (fortsättningsvis avhoppare). Gruppen innefattar sådana jurister som har sagt upp sig från anställningen i hovrätt eller kammarrätt och som därefter inte har blivit utnämnda till ordinarie domare. 8. Jurister som arbetar utanför domstolarna. Syftet med enkätundersökningarna har varit att inhämta uppgifter från ett stort antal jurister och undersöka hur olika kategorier av jurister ser på frågor om rekrytering av ordinarie domare. Enkätundersökningarna har varit webbaserade och enkäterna har alltså skickas ut per e-post till mottagarna i respektive grupp. Uppgifter om e-postadresser har inhämtats från Domstolsverket (grupp 1-2) och Domarnämnden (grupp 5) samt från hovrätter och kammarrätter (grupp 3-4 och 6-7). Det bör tilläggas att överrätterna i många fall har kunnat redovisa endast namn på personer. Vi har då på olika sätt försökt att spåra personerna och ta reda på respektive persons e-postadress. Efterforskningarna har varit lyckosamma i flertalet fall, men mindre lyckosamma i en del. Det nu sagda innebär att en del grupper, särskilt grupperna 3 och 7, inte har innefattar samtliga potentiella respondenter. Det bör också tilläggas att det uppstod tekniska problem vid besvarandet av den enkät som riktade sig till assessorerna. Problemen medförde att många assessorer var tvungna att skicka in sina enkätsvar per e-post eller vanlig post och att svarsfrekvensen i denna grupp blev relativt låg (se tabell 7.1). När det gäller grupp 8, dvs. jurister utanför domstol, har Jusek bistått oss med namn och e-postadresser. Jusek började med att göra ett proportionellt urval bland sina medlemmar och skickade därefter ut e-postmeddelanden till de utvalda medlemmarna. E-postmeddelandena innehöll information om vårt projekt och en förfrågan om deltagande i projektet. De innehöll också en förfrågan om huruvida Jusek till oss fick lämna ut medlemmens e-postadress eller inte. 54 Juseks arbete resulterade i att vi kunde skicka ut enkäten till sammanlagt 69 jurister utanför domstol. Fem enkätundersökningar genomfördes under hösten 2010 och tre enkätundersökningar genomfördes under perioden januari-februari 2011. Svarstiden har i samtliga fall uppgått till ca tre veckor. Svarsfrekvens m.m. anges i tabell 7.1. Tabell 7.1 Det möjliga och faktiska antalet respondenter i respektive grupp samt svarsfrekvenser i procent. Grupp Möjligt antal respondenter Faktiskt antal respondenter Svarsfrekvens 1 70 68 97,1 2 400 251 62,8 3 303 122 40,3 4 73 59 80,8 5 130 78 60,0 6 57 41 71,9 7 255 180 70,6 8 69 60 87,0 Antalet frågor i enkäterna har varierat från 12 till 22. Innehållet i frågorna och svarsalternativen kommer att behandlas löpande i de kommande avsnitten. Enkäterna och enkätsvaren finns dessutom tillgängliga hos Domstolsverket. Det bör tilläggas att respondenterna har varit anonyma vid besvarandet av enkäterna. Inte ens projektgruppen har kunnat se vilken respondent som har lämnat respektive svar. Någon möjlighet att ta del av en viss persons svar finns alltså inte. 7.2.2 Seminarium och chefsdomarmöten Vi har också genomfört ett seminarium med hovrätts- och kammarrättsassessorer samt deltagit vid fem chefsdomarmöten runt om i landet. Syftet med seminariet och deltagandet vid nämnda möten har varit att verifiera och komplettera resultaten av våra enkätundersökningar. Ett annat syfte har varit att diskutera tänkbara åtgärder för att öka potentiella sökandes benägenhet att söka lediga domaranställningar runt om i landet. Seminariet med hovrätts- och kammarrättsassessor genomfördes i Stockholm under april 2011. Vid seminariet deltog ca 30 assessorer från olika delar av landet. Alla hovrätter och kammarrätter var representerade. De närvarande assessorerna arbetade vid tidpunkten för seminariet i Regeringskansliet, hos Justitieombudsmannen, hos Justitiekanslern, hos Riksdagen, vid Domstolsverket, vid Högsta domstolen, vid Högsta förvaltningsdomstolen eller vid en annan domstol. Seminariet inleddes med en diskussion om resultaten från den enkätundersökning som riktat sig till assessorer. Därefter följde en diskussion om varför assessorer och andra kvalificerade jurister avhåller sig från eller tvekar inför att söka domaranställningar samt om vad som kan göras för att öka deras sökbenägenhet. Vi har alltså deltagit på fem olika chefsdomarmöten. Det första chefsdomarmötet hölls i Göteborg. Vid mötet deltog domstolscheferna för de allmänna förvaltningsdomstolarna. Även ordföranden i Högsta förvaltningsdomstolen deltog vid mötet. Övriga chefsdomarmöten har genomförts för domstolschefer och 55 andra chefer vid domstolar inom domsagorna för Svea hovrätt, Göta hovrätt, Hovrätten för Västra Sverige och Hovrätten över Skåne och Blekinge. Diskussionerna under chefsdomarmötena har avsett resultaten av enkätundersökningarna och tänkbara åtgärder för att komma till rätta med nuvarande rekryteringsproblem eller rekryteringssvårigheter. 7.3 7.3.1 Rekryteringsläget vid domstolarna Statistik för perioden 1999-2005 Departementspromemorian En mer öppen domarutbildning (Ds 2007:11) innehåller en hel del statistik om tillsatta domaranställningar under perioden 1999-2005. Vi ska här återge delar av denna statistik. Det bör framhållas att statistiken avser ärenden om anställning som hovrättsråd, kammarrättsråd och rådman samt att siffrorna för år 2005 inte innefattar anställningar vid migrationsdomstolarna och i Migrationsöverdomstolen. Av statistiken framgår att antalet sökande per anställningsärende minskade under perioden 1999-2003 för att därefter öka under perioden 2004-2005. Antalet sökande per ärende uppgick till 11,2 år 1999 och 7,1 år 2003 samt till 9,2 år 2005. Av statistiken framgår vidare att den procentuella andelen ärenden med färre än fem sökande per ärende ökade under perioden 1999-2003 för att därefter minska under perioden 2004-2005. Andelen sådana ärenden uppgick till ca 13 procent år 1999, ca 57 procent år 2003 och ca 30 procent år 2005. I statistiken ingår då även ärenden om vikariatsanställningar, tidsbegränsade anställningar och andra tillfälliga anställningar. Av statistiken framgår också bl.a. följande. Antalet sökande utan domarutbildning uppgick till en eller två under perioden 2001-2004 och till tio under år 2005. Antalet sökande med påbörjad domarutbildning minskade från fem till två under perioden 2001-2003 för att därefter öka till åtta under år 2005. Det totala antalet sökande utan fullständig domarutbildning ökade från sex år 2001 till 18 år 2005. Även antalet utnämnda domare utan domarutbildningen ökade under aktuell period. Under år 2001 utnämndes en av 6 sådana sökande till ordinarie domare (ca 16,7 procent) och under år 2005 utnämndes 5 av 18 sådana sökande till ordinarie domare (ca 27,8 procent). 7.3.2 Statistik för perioden 2007-2010 Vi har gått igenom samtliga anställningsärenden vid Tjänstförslagsnämnden för domstolsväsendet (TFN) och Domarnämnden under perioden 2007–2010 samt valt ut sådana ärenden som avsett anställning som hovrättsråd tillika vice ordförande, kammarrättsråd tillika vice ordförande, hovrättsråd, kammarrättsråd, lagman vid underrätt (med undantag för anställningarna vid de största tingsrätterna och förvaltningsrätterna), chefsrådman vid underrätt eller rådman vid underrätt. Uppgifterna i dessa ärenden har sammanställts, analyserats och diskuterats. Vi har också gått igenom TFN:s verksamhetsberättelse för år 2008 och Domarnämndens verksamhetsberättelser för åren 2008-2010. Det bör tilläggas att upp- 56 gifterna i verksamhetsberättelserna avser även andra anställningar än de som angetts ovan och att uppgifterna där därför inte stämmer överens med de uppgifter som lämnas nedan. Undersökningarna visar att antalet ärenden om utnämning eller anställning av domare har varierat under perioden 2007-2010 (se tabell 7.2). Med ärenden om anställning avses här sådana ärenden om vikariatsanställning, tidsbegränsad anställning eller annan tillfällig anställning som det ankommer på Domarnämnden att hantera. Även antalet utnämningsärenden med fler än en domaranställning per ärende har varierat under perioden (se tabell 7.3). Tabell 7.2 Antalet ärenden om utnämning eller anställning som hovrättsråd, kammarrättsråd, underrättslagman, chefsrådman eller rådman under perioden 2007-2010. Typ av ärende Utnämning av domare Anställning av domare Totalt antal ärenden 2007 2008 2009 2010 111 55 67 111 13 18 3 7 124 73 70 118 Tabell 7.3 Antalet utnämningsärenden med fler än en anställning per ärende under perioden 2007-2010. Antal anställningar per ärende En eller flera anställningar 2007 2008 2009 2010 24 16 9 32 Två anställningar 1 1 2 7 Två eller flera anställningar 2 4 2 6 Fyra anställningar 3 Totalt antal ärenden 27 21 13 48 Det genomsnittliga antalet sökande per utnämningsärende minskade från 7,2 år 2007 till 5,7 år 2009, men ökade sedan till 7,2 under år 2010. Nämnda siffror avser antalet sökande per ärenden före eventuella återkallelser vid Domarnämnden. Om man utesluter de ansökningar som återkallades vid nämnden, uppgår motsvarande antal i stället till ca 5,8 år 2007, 5,4 år 2009 och 5,7 år 2010. I tabell 7.4 redovisas det genomsnittliga antalet sökande i olika typer av utnämningsärenden (före eventuella återkallelser vid Domarnämnden). 57 Tabell 7.4 Det genomsnittliga antalet sökande i olika typer av utnämningsärenden under perioden 2007-2010. Förkortningarna TR, LR/FR och vof står för tingsrätt, länsrätt/förvaltningsrätt respektive vice ordförande på avdelning. Förkortningarna AS och AÄ står för det genomsnittliga antalet sökande respektive antalet ärenden. 2007 AS Hovrättsråd (vof) 2008 AÄ AS 2009 AÄ AS 2010 AÄ AS AÄ 9 5 10,5 2 8,3 3 7,1 7 8,3 3 15 1 4 1 10 1 9 11 9,6 5 7,6 5 8,6 11 Kammarrättsråd 9,9 8 15 2 7 1 17,5 2 Chefsrådman TR 6,7 3 10,6 5 8 2 7,2 5 5 1 10 1 0 0 6 1 Kammarrättsråd (vof) Hovrättsråd Chefsrådman LR/FR Rådman TR 6,5 50 5 32 5,2 41 6,5 62 Rådman LR/FR 6,7 19 6,3 3 7,8 5 9,7 12 Andelen utnämningsärenden med färre än fem sökande (efter återkallelser vid Domarnämnden) ökade från 41 procent år 2007 till 63 procent år 2009, men minskade sedan till 44 procent år 2010. I anställningsärendena uppgick andelen sådana ärenden till 92 procent år 2007, 100 procent år 2009 och 57 procent år 2010. Det förhållandet att det finns färre än fem kvarvarande sökande i ett ärende behöver enligt vår mening inte innebära att det föreligger rekryteringsproblem. De kvarvarande fyra sökandena kan nämligen alla vara tillräckligt skickliga och väl lämpade för en domaranställning. Vi har därför valt att undersöka även antalet ärenden med noll eller endast en kvarvarande sökande under aktuell period. Undersökningen visar följande. Antalet ärenden med noll sökande (efter återkallelser vid Domarnämnden) ökade från ett år 2007 till sex år 2009, men minskade därefter till två år 2010. Antalet ärenden med endast en kvarvarande sökande (efter återkallelser vid nämnden) ökade från sex år 2007 till sju år 2008, men minskade därefter till två år 2010. Utnämningsärendena med noll eller endast en kvarvarande sökande har under perioden fördelat sig på följande sätt. Elva ärenden har avsett anställningar inom Göta hovrätts domsaga. Sju ärenden har avsett anställningar inom Svea hovrätts domsaga. Fem ärenden har avsett anställningar inom Hovrätten för Västra Sveriges domsaga. Tre ärenden har avsett anställningar inom Hovrätten över Skåne och Blekinges domsaga. Två ärenden har avsett anställningar inom Hovrätten för Övre Norrlands domsaga. 58 Ett ärende har avsett anställning inom Hovrätten för Nedre Norrlands domsaga. Ett ärende har avsett anställning inom Kammarrätten i Göteborgs domsaga. Nästa samtliga dessa ärenden har avsett anställning som rådman vid tingsrätt och endast ett av dem, ett ärende från år 2008, har avsett anställning som domare i något av storstadsområdena Stockholm, Göteborg eller Malmö. Vår genomgång av utnämningsärendena visar också att antalet och andelen sökande utan domarutbildning har ökat markant under perioden 2007-2010. Även antalet och andelen sökande utan fullständig domarutbildning har ökat under perioden, dock inte alls lika markant (se tabell 7.5). Av Domarnämndens verksamhetsberättelser för åren 2008-2010 framgår att antalet utnämnda eller anställda domare utan särskild domarutbildning uppgick till 6 under andra halvåret 2008, 16 under år 2009 och 36 under år 2010. Siffrorna motsvarar drygt 19 procent av det totala antalet anställda eller utnämnda domare under respektive år. En stor del av dessa jurister hade, enligt verksamhetsberättelserna, före utnämningen eller anställningen tjänstgjort som adjungerad ledamot i hovrätt eller kammarrätt. För mer information om de externt rekryterade domarnas bakgrund hänvisas till Tjänsteförslagsnämndens och Domarnämndens verksamhetsberättelser. Tabell 7.5 Antalet och andelen sökande utan domarutbildning eller fullständig sådan utbildning i utnämningsärendena under perioden 2007-2010. Siffrorna avser det totala antalet sökande och alltså inte antalet ”unika” sökande. Förkortningarna UD och UFD står här för utan domarutbildning respektive utan fullständig domarutbildning. 2007 Antal 2008 Andel Antal 2009 Andel Antal 2010 Andel Antal Andel Sökande UD 41 5,2 48 12,7 75 19,6 215 26,9 Sökande UFD 30 3,8 11 2,9 18 4,7 38 4,8 Av TFN:s verksamhetsberättelse för år 2008 framgår att nämnden under år 2004 lämnade kandidatförslag i sammanlagt 40 ärenden. Förslagen resulterade i att regeringen samma år utnämnde eller anställde sammanlagt 43 domare. Antalet kandidatförslag och utnämningar eller anställningar under åren 2005-2010 redovisas i tabell 7.6. Att antalet utnämningar eller anställningar överstiger antalet ärenden har sin förklaring i att många ärenden har avsett mer än en domaranställning. Tabell 7.6 Antalet kandidatförslag och antalet utnämningar eller anställningar som domare under åren 2005-2010. Siffrorna innefattar även ärenden om utnämning eller anställning som t.ex. hyresråd och fastighetsråd (de senare har numera titeln tekniska råd). 2005 2006 2007 2008 2009 2010 Antal kandidatförslag 63 124 106 78 66 130 Antal utnämningar/anställningar 69 128 116 115 89 202 7.3.3 Söktrycket vid olika domstolar Vi ska enligt direktiven särskilt undersöka i vad mån söktrycket kan tänkas skilja sig åt mellan närbelägna domstolar och, om så är fallet, försöka identifiera orsaker till varför en viss domstol attraherar sökande i större omfattning är en annan 59 närbelägen domstol inom samma domstolsslag. Resultaten av dessa undersökningar redovisas i detta underavsnitt. Framställningen inleds med en beskrivning av söktrycket vid olika domstolar under perioden 2007-2010. Beskrivningen baseras på innehållet i de senaste årens utnämningsärenden (se föregående avsnitt). Efter det följer en redovisning av tänkbara orsaker till varför vissa domstolar attraherar sökande i större omfattning än andra. Det bör redan här framhållas att söktrycket vid domstolarna varierar en hel del från tid till annan och att det finns många olika förklaringar till varför söktrycket skiljer sig åt mellan olika domstolar. Redovisningen av orsaker till uppmärksammade skillnader i söktryck måste därför betraktas som en exemplifiering av tänkbara orsaker. Vår genomgång av utnämningsärendena visar att det under aktuell period inte har funnits några stora problem att attrahera sökande till befordrade domaranställningar. Som exempel på sådana anställningar kan nämnas råd tillika vice ordförande i hovrätt eller kammarrätt och lagman vid tingsrätt eller förvaltningsrätt. Den fortsatta framställningen i detta avsnitt begränsas därför till anställningar som hovrättsråd, kammarrättsråd, rådman vid tingsrätt och rådman vid förvaltningsrätt (tidigare länsrätt). Undersökningarna visar att TFN och Domarnämnden under perioden 20072010 har handlagt sammanlagt 31 ärenden om utnämning som hovrättsråd och 13 ärenden om anställning som kammarrättsråd. De visar också att söktrycket till den första typen av domaranställningar har varit lägre än motsvarande till den andra typen av domaranställningar. Det genomsnittliga antalet sökande per ärende har uppgått till 7,8 i ärenden om utnämning som hovrättsråd och 10,7 i ärenden om utnämning som kammarrättsråd. Om man beaktar återkallelser vid förslagsnämnderna, har nämnda antal i stället uppgått till 6,1 respektive 9,4. I tabell 7.7 redovisas det genomsnittliga söktrycket vid respektive överrätt. Tabell 7.7 Det genomsnittliga antalet sökande per ärende i ärenden om utnämning som hovrättsråd eller kammarrättsråd under perioden 2007-2010. Förkortningen ÅK står för återkallelser vid TFN eller Domarnämnden. Domstol Före ÅK Efter ÅK Svea hovrätt 14,5 10,3 Hovrätten för Västra Sverige 11,3 8,8 Hovrätten över Skåne och Blekinge 9,4 7,8 Göta hovrätt 4,3 3,3 Hovrätten för Övre Norrland 3,5 3,0 Hovrätten för Nedre Norrland 3,5 3,5 Kammarrätten i Stockholm 17,8 15,3 Kammarrätten i Göteborg 12,3 10,5 Kammarrätten i Sundsvall 6,5 6,0 Kammarrätten i Jönköping 6,0 5,7 Förslagsnämnderna har under perioden också handlagt 221 ärenden om utnämning som rådman. Av dessa har 183 avsett utnämning som rådman vid tingsrätt och 38 avsett utnämning som rådman vid länsrätt eller förvaltningsrätt. Undersökningarna visar att det även när det gäller rådmansärendena har funnits ett 60 högre söktryck vid allmän förvaltningsdomstol än vid allmän domstol. Det genomsnittliga antalet sökande i ärenden om utnämning som rådman vid länsrätt eller förvaltningsrätt har uppgått till 7,0. Motsvarande antal i ärenden om utnämning som rådman vid tingsrätt har uppgått till 5,2. Om man beaktar återkallelser vid förslagsnämnderna, har nämnda antal i stället uppgått till 5,7 respektive 3,9. I tabellerna 7.8-7.17 redovisas det genomsnittliga söktrycket vid olika underrätter inom respektive hovrätts- eller kammarrättsområde. Tabell 7.8-7.17 Det genomsnittliga antalet sökande per ärende i ärenden om utnämning som rådman vid tingsrätt eller förvaltningsrätt under perioden 2007-2010. Förkortningen ÅK står för återkallelser vid TFN eller Domarnämnden. De kursivt markerade domstolarna har numera upphört som självständiga domstolar. Tabell 7.8 Tingsrätter under Hovrätten för Övre Norrland. Hovrätten för Övre Norrland Före ÅK Efter ÅK Umeå tingsrätt (tre ärenden) 6,7 4,7 Luleå tingsrätt (två ärenden) 4,5 4,0 Skellefteå tingsrätt (ett ärende) 4,0 3,0 Haparanda tingsrätt (ett ärende) 4,0 2,0 Gällivare tingsrätt (tre ärenden) 2,0 1,0 Lycksele tingsrätt (inget ärende) - - Före ÅK Efter ÅK Tabell 7.9 Tingsrätter under Hovrätten för Nedre Norrland. Hovrätten för Nedre Norrland Östersunds tingsrätt (två ärenden) 5,5 3,0 Sundsvalls tingsrätt (två ärenden) 3,5 2,5 Hudiksvalls tingsrätt (ett ärende) 3,0 3,0 Gävle tingsrätt (tre ärenden) 3,0 2,7 Ångermanlands tingsrätt (två ärenden) 2,0 2,0 61 Tabell 7.10 Tingsrätter under Svea hovrätt. Svea hovrätt Före ÅK Nacka tingsrätt (sju ärenden) Efter ÅK 11,0 8,4 Stockholms tingsrätt (sex ärenden) 9,8 6,7 Attunda tingsrätt (fyra ärenden) 8,5 7,0 Södertörns tingsrätt (sex ärenden) 8,2 6,3 Solna tingsrätt (sex ärenden) 6,8 4,5 Uppsala tingsrätt (tre ärenden) 6,3 5,0 Södertälje tingsrätt (tre ärenden) 5,3 3,7 Norrtälje tingsrätt (ett ärende) 5,0 4,0 Falu tingsrätt (fyra ärenden) 3,5 3,0 Västmanlands tingsrätt (sex ärenden) 3,5 2,2 Gotlands tingsrätt (två ärenden) 3,5 1,5 Nyköpings tingsrätt (tre ärenden) 2,7 2,0 Mora tingsrätt (tre ärenden) 2,0 1,7 Eskilstuna tingsrätt (ett ärende) 2,0 2,0 Katrineholms tingsrätt (ett ärende) 2,0 1,0 Tabell 7.11 Tingsrätter under Göta hovrätt. Göta hovrätt Före ÅK Efter ÅK Jönköpings tingsrätt (två ärenden) 6,0 5,5 Växjö tingsrätt (sju ärenden) 5,3 3,4 Eksjö tingsrätt (två ärenden) 5,0 2,5 Skövde tingsrätt (ett ärende) 4,0 2,0 Linköpings tingsrätt (fyra ärenden) 3,8 3,0 Kalmar tingsrätt (fem ärenden) 2,8 2,2 Skaraborgs tingsrätt (två ärenden) 2,5 2,0 Örebro tingsrätt (åtta ärenden) 2,4 1,6 Norrköpings tingsrätt (tre ärenden) 2,3 1,0 Lidköpings tingsrätt (ett ärende) 2,0 1,0 Tabell 7.12 Tingsrätter under Hovrätten för Västra Sverige Hovrätten för Västra Sverige Före ÅK Efter ÅK Göteborgs tingsrätt (fem ärenden) 10,4 9,4 Halmstads tingsrätt (tre ärenden) 6,0 5,0 Varbergs tingsrätt (ett ärende) 6,0 6,0 Vänersborgs tingsrätt (sju ärenden) 5,9 4,0 Alingsås tingsrätt (två ärenden) 5,5 4,0 Borås tingsrätt (två ärenden) 4,0 4,0 Uddevalla tingsrätt (fem ärenden) 4,0 4,0 Värmlands tingsrätt (åtta ärenden) 2,6 1,5 62 Tabell 7.13 Tingsrätter under Hovrätten över Skåne och Blekinge. Hovrätten över Skåne och Blekinge Före ÅK Efter ÅK Malmö tingsrätt (sju ärenden) 13,6 12,0 Lunds tingsrätt (åtta ärenden) 12,1 9,4 Helsingborgs tingsrätt (fem ärenden) 11,2 7,8 Ystads tingsrätt (fyra ärenden) 10,8 9,0 Hässleholms tingsrätt (tre ärenden) 8,0 4,7 Kristianstads tingsrätt (sex ärenden) 4,3 3,0 Blekinge tingsrätt (sex ärenden) 2,8 2,3 Tabell 7.14 Förvaltningsrätter under Kammarrätten i Sundsvall. Kammarrätten i Sundsvall Före ÅK Efter ÅK Förvaltningsrätten i Luleå (ett ärende) 6,0 4,0 Länsrätten i Västerbottens län (två ärenden) 6,0 5,0 Förvaltningsrätten i Falun (två ärenden) 5,0 4,5 Länsrätten i Dalarnas län (ett ärende) 4,0 4,0 Länsrätten i Västernorrlands län (ett ärende) 3,0 3,0 Länsrätten i Gävleborgs län (två ärenden) 3,0 2,0 Förvaltningsrätten i Härnösand (inget ärende) - - Förvaltningsrätten i Umeå (inget ärende) - - Före ÅK Efter ÅK Tabell 7.15 Förvaltningsrätter under Kammarrätten i Stockholm. Kammarrätten i Stockholm Länsrätten i Stockholms län (fyra ärenden) 10,5 8,0 Länsrätten i Uppsala län (ett ärende) 8,0 7,0 Länsrätten i Västmanlands län (ett ärende) 3,0 2,0 Förvaltningsrätten i Stockholm (inget ärende) - - Förvaltningsrätten i Uppsala (inget ärende) - - Före ÅK Efter ÅK Tabell 7.16 Förvaltningsrätter under Kammarrätten i Jönköping. Kammarrätten i Jönköping Länsrätten i Kalmar län (ett ärende) 4,0 4,0 Länsrätten i Mariestad (ett ärende) 4,0 3,0 Förvaltningsrätten i Linköping (inget ärende) - - Förvaltningsrätten i Jönköping (inget ärende) - - Förvaltningsrätten i Växjö (inget ärende) - - 63 Tabell 7.17 Förvaltningsrätter under Kammarrätten i Göteborg. Kammarrätten i Göteborg Före ÅK Efter ÅK Förvaltningsrätten i Göteborg (två ärenden) 12,2 12,0 Länsrätten i Göteborg (tre ärenden) 12,0 10,3 Förvaltningsrätten i Malmö (ett ärende) 11,0 9,0 Länsrätten i Skåne län (tre ärenden) 10,0 9,0 Förvaltningsrätten i Karlstad (ett ärende) 5,0 3,0 Länsrätten i Vänersborg (tre ärenden) 4,3 3,3 Länsrätten i Örebro län (ett ärende) 3,0 2,0 Det kan sammanfattningsvis konstateras att det genomsnittliga söktrycket till domaranställningar vid de allmänna förvaltningsdomstolarna har varit högre än det till domaranställningar vid de allmänna domstolarna, att det genomsnittliga söktrycket till anställningar som hovrättsråd eller kammarrättsråd har varit högre än det till anställningar som rådman vid tingsrätt eller förvaltningsrätt (tidigare länsrätt) och att det genomsnittliga söktrycket till domaranställning vid länsrätt eller förvaltningsrätt på en viss ort ofta har varit högre än det till domaranställningar vid tingsrätt på samma ort. Undantag gäller för Malmö där söktrycket till tingsrätten har varit något högre än det till länsrätten eller förvaltningsrätten. Det kan också konstateras att det genomsnittliga söktrycket har varit högst vid storstadsdomstolarna och lägst vid de underrätter som är belägna längst bort från respektive överrätt. Undantag gäller för tingsrätter med miljödomstol (numera mark- och miljödomstol) samt för Uppsala tingsrätt, Varbergs tingsrätt och Halmstads tingsrätt. Söktrycket vid dessa tingsrätter har varit högre än det vid andra tingsrätter med samma eller kortare avstånd till närmaste hovrätt. Det bör tilläggas att söktrycket till vanliga domaranställningar vid tingsrätter med miljödomstol ofta har varit lägre än det till domaranställningar med tjänstgöring vid miljödomstol. Undantag gäller också för Ångermanlands tingsrätt, Solna tingsrätt, Eskilstuna tingsrätt, Nyköpings tingsrätt och Skaraborgs tingsrätt. Söktrycket vid de senare tingsrätterna har i stället varit lägre än det vid en del andra tingsrätter med längre avstånd till samma överrätt. Det förhållandet att en underrätt har högre eller lägre söktryck än mer avlägset belägna domstolar inom samma överrättsområde behöver dock inte innebära att den också har högre eller lägre söktryck än andra närbelägna underrätter inom samma domstolsslag. Som exempel på detta kan nämnas Eskilstuna tingsrätt och Nyköpings tingsrätt, vilka har ett något lägre söktryck än t.ex. Västmanlands tingsrätt men nästan samma söktryck som Örebro tingsrätt och Norrköpings tingsrätt. Som ytterligare exempel kan nämnas Halmstads tingsrätt, vilken har högre söktryck än t.ex. Borås tingsrätt men lägre söktryck än Helsingborgs tingsrätt. Vi övergår nu till att undersöka möjliga orsaker till skillnader i söktryck mellan olika domstolar och framför allt mellan olika närbelägna domstolar inom samma domstolsslag. Det bör inledningsvis framhållas att vi inte har kunnat iaktta några klara samband mellan söktryck och NMI-resultat. Med NMI avses här Nöjd medarbetarindex. De domstolsanställdas uppfattningar om arbetsförhållandena vid en domstol verkar alltså inte ha så stor betydelse för potentiella sökandes benägenhet att söka domaranställningar vid domstolen. Vi måste 64 också återigen framhålla att redovisningen av orsaker får betraktas som en exemplifiering av tänkbara orsaker. Att det genomsnittliga söktrycket vid allmänna förvaltningsdomstolar är högre än det vid allmänna domstolar kan ha sin förklaring i att antalet domaranställningar inom det första domstolsslaget är färre än det inom det andra domstolsslaget samt i att de allmänna förvaltningsdomstolarna nu har koncentrerats till storstäder och andra större orter. En annan tänkbar förklaring är att arbetsförhållandena på många allmänna förvaltningsdomstolar är mer attraktiva än de på allmän domstol. Våra undersökningar ger stöd för att det senare är fallet (se avsnitt 7.8.2). Att söktrycket är högre till domaranställningar i hovrätt och kammarrätt än till domaranställningar vid tingsrätt och förvaltningsrätt har säkert sin förklaring i att hovrätt och kammarrätt är överinstanser samt i att överrätterna, till skillnad från många underrätter, är lokaliserade till storstäder och andra större orter. Till detta kommer bl.a. att antalet domaranställningar i överrätt är färre än det vid underrätt samt att det finns betydande skillnader i arbetssätt mellan överrätt och underrätt. Våra undersökningar visar att flertalet assessorer har rotat sig i Stockholm, Göteborg eller Malmö när de kan komma i fråga för lediga domaranställningar och att många av dem då inte kan eller vill byta bostadsort för att få anställning som domare (se avsnitt 7.8.3). Att söktrycket i storstadsområdena är högre än det på andra orter är därför inte särskilt anmärkningsvärt. Det är inte heller anmärkningsvärt att söktrycket vid tingsrätter med miljödomstol (numera mark- och miljödomstol) är högre än det vid andra tingsrätter. Domaranställningar som innefattar tjänstgöring vid sådana särskilda domstolar verkar nämligen attrahera många jurister utan domarutbildning eller utan fullständig sådan utbildning. Undersökningarna visar att fyra av dessa fem tingsrätter toppar listan över tingsrätter med flest antal sådana sökande per ärende. Den femte tingsrätten, Växjö tingsrätt, hamnar på plats nummer nio. Vid tingsrätterna med miljödomstol (numera mark- och miljödomstol) har det genomsnittliga antalet sådana sökande per ärende uppgått till 3,8. Vid övriga tingsrätter har detta antal uppgått till 1,4. När det gäller skillnaderna i söktryck mellan en del närbelägna tingsrätter vill vi anföra följande. Det genomsnittliga söktrycket vid Ångermanlands tingsrätt har varit något lägre än det vid Hudiksvalls tingsrätt och Gävle tingsrätt. Detta trots att avståndet mellan Sundsvall och Härnösand är kortare än det mellan Sundsvall och de andra två orterna. Det bör tilläggas att söktrycket vid Hudiksvalls tingsrätt har baserats på endast ett ärende (2010). Bedömningen av söktrycket vid denna tingsrätt får därför betraktas som något osäker. Att söktrycket vid Gävle tingsrätt har varit högre än det vid Ångermanlands tingsrätt kan nog ha sin förklaring i att Gävle som ort är större än Härnösand. Skillnaderna i söktryck kan också ha sin förklaring i avståndet mellan Stockholm och respektive ort. Våra diskussioner med assessorerna visar att många assessorer flyttar från Sundsvall till Stockholm för att meritera sig och att en stor del av dem har rotat sig i Stockholm när de kan söka lediga domaranställningar (se avsnitt 7.8.3). De senare assessorerna får efter en tid alltså anknytning till såväl Sundsvallsområdet som Stockholmsområdet. En domaranställning i Gävle eller Hudiksvall, dvs. på orter mellan Sundsvall och Stockholm, kan då vara att föredra framför en domaranställning i Härnösand. 65 Det genomsnittliga söktrycket vid Uppsala tingsrätt har varit något högre än det vid Södertälje tingsrätt och Norrtälje tingsrätt. Detta beror nog till stor del på att Uppsala som stad är mycket större än både Södertälje och Norrtälje samt på att Uppsala dessutom är en universitetsstad. Våra undersökningar visar också att söktrycket vid Solna tingsrätt har varit något lägre än det vid Attunda tingsrätt och Södertörns tingsrätt. Detta gäller i vart fall om man ser till perioden 2007-2010. Under år 2010 uppgick antalet sökande per ärende (före eventuella återkallelser vid Domarnämnden) till 12 vid Attunda tingsrätt samt till 10,5 vid Solna tingsrätt och Södertörns tingsrätt. Söktrycket vid dessa tre tingsrätter verkar numera alltså vara i stort sett detsamma. Det finns därför ingen anledning att undersöka varför söktrycket vid Solna tingsrätt tidigare har varit lägre än det vid de andra två tingsrätterna. Det genomsnittliga söktrycket vid Eskilstuna tingsrätt och Nyköpings tingsrätt har varit lägre än det vid t.ex. Västmanlands tingsrätt och Gotlands tingsrätt. Det har samtidigt varit i stort sett detsamma som vid två andra relativt närbelägna tingsrätter, nämligen Örebro tingsrätt och Norrköpings tingsrätt. Det bör tilläggas att söktrycket vid Eskilstuna tingsrätt baseras på endast ett ärende (2008) och att söktrycket vid Nyköpings tingsrätt baseras på tre ärenden från samma år (2009). Bedömningen av söktrycket vid dessa två domstolar får därför betraktas som något osäker. Om skillnaderna kvarstår oförändrade, kan de till en del förklaras av att Västerås som ort är större än både Eskilstuna och Nyköping samt av att Visby är ett klassiskt semesterresmål. En annan tänkbar förklaring är att tingsrätterna i Eskilstuna och Nyköping ligger för nära de stora tingsrätterna i Stockholmsområdet och därför har svårt att konkurrera om potentiella sökande. En del assessorer har t.ex. ifrågasatt varför de ska söka domaranställningar utanför storstäderna om de relativt snabbt kan få en domaranställning i storstäderna. En del andra assessorer har ifrågasatt varför de ska söka domaranställningar utanför storstäderna när det inte ens finns tillräckliga incitament att söka sådana anställningar i storstäderna (se avsnitt 7.8.3). Det genomsnittliga söktrycket vid Skaraborgs tingsrätt har varit lägre än det vid t.ex. Eksjö tingsrätt, Linköpings tingsrätt och Borås tingsrätt. Detta gäller i vart fall om man ser till perioden 2007-2010. Om man ser till enbart år 2010, blir bilden en annan. Samtliga dessa tingsrätter hade då tre eller fyra sökande per ärende (före eventuella återkallelser vid Domarnämnden). Söktrycket vid nämnda tingsrätter verkar numera alltså vara i stort sett detsamma. Det finns därför ingen anledning att undersöka varför Skaraborgs tingsrätt tidigare har haft ett lägre söktryck än övriga tre tingsrätter. Det genomsnittliga söktrycket vid Varbergs tingsrätt och Halmstads tingsrätt har varit högre än det vid t.ex. Borås tingsrätt och Uddevalla tingsrätt. Detta trots att avståndet från Göteborg till Borås respektive Uddevalla är kortare än avståndet från Göteborg till Varberg respektive Halmstad. Det bör tilläggas att söktrycket vid Varbergs tingsrätt baseras på endast ett ärende (2009). Bedömningen av söktrycket vid denna tingsrätt får därför betraktas som något osäker. Det höga söktrycket vid Halmstads tingsrätt kan möjligen ha sin förklaring i att Halmstad är beläget mellan storstadsområdena Göteborg och Malmö/Köpenhamn samt i att Halmstad är ett klassiskt semesterresmål. Det nu sagda gäller även för Varberg. 66 Våra enkätundersökningar och diskussioner med bl.a. assessorer och domstolschefer visar att söktrycket till en domstol påverkas av även andra interna och externa faktorer. Som exempel på interna faktorer kan nämnas ledarskap, organisation och arbetsformer, arbetsbörda och arbetsbelastning samt arbetsmiljö och arbetsklimat. Som exempel på externa faktorer kan nämnas förhållanden på konkurrerande arbetsplatser och förhållandena på nuvarande bostadsort. Vi återkommer till dessa faktorer i avsnitt 7.8. Söktrycket till en domstol verkar också påverkas av bl.a. hur aktiv domstolschefen eller domstolen är i arbetet med att rekrytera ordinarie domare, antalet anställningar i ett enskilt anställningsärende, vilka personer som har sökt anställningen i ett ärende och antalet konkurrerande anställningsärenden. Med konkurrerande anställningsärenden avses här ärenden om domaranställningar vid närbelägna domstolar inom samma domstolsslag. Söktrycket vid en tingsrätt kan t.ex. vara lägre om det vid Domarnämnden samtidigt handläggs ärenden om domaranställningar vid närbelägna tingsrätter. 7.3.4 Domstolschefernas uppfattningar om rekryteringsläget Resultaten av den enkätundersökning som har riktat sig till domstolscheferna visar bl.a. följande. Nästan hälften av domstolscheferna (32 av 68) har angett att domstolen har rekryteringsproblem. Av dessa är en president i hovrätt, en president i kammarrätt, 27 lagman vid tingsrätt och tre lagman vid förvaltningsrätt. Rekryteringsproblemen vid hovrätten, kammarrätten och förvaltningsrätterna verkar bestå i att domstolen har för få kvalificerade sökande till lediga domaranställningar. Även vid 11 av 27 tingsrätter tycks problemet bestå i just detta. Vid övriga 16 tingsrätter verkar problemet bestå i att domstolen har för få sökande till lediga domaranställningar. Svaren från domstolscheferna visar att det finns ett samband mellan rekryteringsproblemen och domstolens storlek. På domstolar med 1-3 ordinarie domare har 75 procent av domstolscheferna angett att domstolen har rekryteringsproblem. Motsvarande andel på domstolar med 7-9 ordinarie domare och över 34 ordinarie domare uppgår till ca 50 respektive 29 procent. Det finns också ett samband mellan rekryteringsproblemen och ortens storlek. Vid domstolar på orter med 0-24 999 invånare har nästan 67 procent av domstolscheferna angett att domstolen har rekryteringsproblem. Motsvarande andel vid domstolar på orter med 50-74 999 invånare och över 100 000 invånare uppgår till ca 54 respektive 28 procent. Vi har också frågat domstolscheferna om antalet sökande till lediga domaranställningar har ökat, varit oförändrat eller minskat under perioden från och med den 1 januari 2005 till hösten 2010 samt om domstolen i förhållande till närmast belägna domstol inom samma domstolsslag normalt har fler, lika många eller färre sökande till lediga domaranställningar. Svaren på den första frågan visar att antalet sökande till domaranställningar verkar ha ökat på 6 domstolar, varit oförändrat på 36 domstolar och minskat på 26 domstolar. Av de senare 26 domstolarna är 3 hovrätter, 20 tingsrätter och 3 förvaltningsrätter. Svaren på den andra frågan visar att 38 domstolar verkar ha lika många sökande som närmast belägna domstolar inom samma domstolskategori. Övriga domstolar tycks ha fler sökande (16 domstolar) eller färre sökande (14 domstolar). Av de senare 14 domstolarna är 2 hovrätter, en kammarrätt, 11 tingsrätter och en förvaltningsrätt. 67 Svaren från domstolscheferna bekräftar alltså till stor del det som har framkommit vid vår genomgång av ärenden vid TFN och Domarnämnden. 7.3.5 Juristernas benägenhet att söka domaranställningar Vi har i enkätundersökningarna frågat olika grupper av jurister om de har sökt, söker eller kommer att söka lediga domaranställningar. Resultaten visar bl.a. följande. Benägenheten att söka lediga domaranställningar är högst i grupperna med jurister under domarutbildning och assessorer. I dessa grupper har över hälften angett att de söker, att de kommer att söka eller att de tror att de framöver kommer att söka lediga domaranställningar och endast ett fåtal angett att de inte kommer att söka sådana anställningar. Övriga jurister i dessa två grupper har uttryckt osäkerhet om huruvida de framöver kommer att söka domaranställningar eller inte. Det bör tilläggas att benägenheten att söka domaranställningar minskar något under domarutbildningen för att därefter öka i takt med antalet år som assessor. Andelen jurister under domarutbildning som tror att de framöver kommer att söka domaranställningar uppgår till ca 62 procent bland fiskalerna i överrätt och till ca 53 procent bland fiskalerna vid underrätt. Andelen assessorer som vet att de framöver kommer att söka domaranställningar uppgår till ca 57 procent i gruppen ”assessor i 3-4 år” och till ca 67 procent i gruppen ”assessor i 9-10 år”. Med ”assessor i 3-4 år” och ”assessor i 9-10 år” avses assessorer som har arbetat som assessor i respektive antal år. Det bör också tilläggas att de kvinnliga assessorerna är överrepresenterade i de grupper av jurister som tror att de framöver kommer att söka lediga domaranställningar och att benägenheten att söka domaranställningar tycks vara högst bland de assessorer som för närvarande arbetar inom Sveriges Domstolar (t.ex. som justitiesekreterare i någon av de två högsta domstolarna eller som jurist vid Domstolsverket). De externa adjunkterna har inte tillfrågats om de söker eller om de tror att de kommer att söka domaranställningar. De har i stället fått ange om de under eller efter adjunktionen har blivit mer eller mindre benägna att söka sådana anställningar. Svaren visar att tjänstgöring som adjungerad ledamot verkar ha en mycket positiv inverkan på sökbenägenheten. Nästan 78 procent av de externa adjunkterna har nämligen blivit mer benägna att söka domaranställningar under eller efter adjunktionen. Övriga externa adjunkter har angett att de har blivit varken mer eller mindre benägna att söka domaranställningar (ca 19 procent) eller att de har blivit mindre benägna att söka sådana anställningar (ca 3 procent). I grupperna med ”avhoppare” och jurister utanför domstol verkar intresset för domaryrket och lediga domaranställningar vara ganska lågt. Av ”avhopparna” har ca 13 procent har angett att de söker eller att de framöver kommer att söka lediga domaranställningar och ca 9 procent angett att de inte kommer att söka sådana anställningar. Övriga jurister i gruppen (78 procent) har uttryckt osäkerhet om huruvida de framöver kommer att söka lediga domaranställningar eller inte. Av juristerna utanför domstol har endast ca 5 procent angett att de framöver nog kommer att söka en domaranställning. Övriga jurister i gruppen har angett att de nog inte kommer att söka domaranställningar (ca 47 procent) eller uttryckt osäkerhet om huruvida de framöver kommer att söka sådana anställningar (ca 48 procent). 68 7.3.6 Rekryteringsläget i några andra nordiska länder Danmark De allmänna domstolarna består av 24 byretter, 2 landsretter och Højesteret. Det finns därutöver ett antal specialdomstolar. Som exempel kan nämnas Sø- og Handelsretten i Köpenhamn. Ordinarie domare utnämns av regeringen på förslag av Dommerudnævnelserådet. Regeringen kan utnämna en annan sökande än den som rådet har föreslagit, men endast efter att ha anmält frågan till Folketingets retsutvalg. Uppgifter om kandidaternas namn är offentliga, men undantag kan medges efter begäran. För att kunna bli utnämnd till ordinarie domare i Danmark, krävs att sökanden har avlagt juristexamen. Sökanden måste också ha fullgjort viss tids tjänstgöring i en landsret. Syftet med tjänstgöringen där är att bedöma juristens skicklighet och lämplighet för domaryrket. Tjänstgöringen i en landsret (Uddannelsekonstitution) kan sökas av alla jurister och pågår ca nio månader. I Danmark finns det möjlighet att genomföra även två andra typer av domstolstjänstgöringar, nämligen korttidskonstitution i en landsret och konstitution vid en byret (s.k. byretskonstitution). Tanken med dessa konstitutioner är att externa jurister ska få erfarenhet av arbete i domstol och arbetet som domare. Korttidskonstitution i en landsret kan genomföras av advokater och pågår ofta ca tre månader. Byretskonstitution kan genomföras av alla typer av jurister och pågår normalt ca fyra månader. Korttidskonstitution och byretskonstitution kan dock aldrig ersätta uddannelsekonstitutionen. En jurist som har genomfört någon av de första två typerna av konstitution måste alltså, om han eller hon vill bli domare, genomföra även uddannelsekonstitution. Annonser om lediga domaranställningar och konstitutionsanställningar publiceras på de danska domstolarnas gemensamma hemsida, olika Internetsajter och i en intern skrivelse till domstolarna. För mer information om anställningsförfarandet m.m. hänvisas till de danska domstolarnas gemensamma hemsida (www.domstol.dk). Gerd Sinding, HR-chef på Domstolsstyrelsen (Danmarks motsvarighet till Domstolsverket), har berättat i huvudsak följande. Det finns för närvarande inga problem att rekrytera ordinarie domare till danska domstolar. Söktrycket varierar dock en del mellan olika domstolar och är oftast högst vid domstolarna i Köpenhamnsområdet. Majoriteten av de personer som söker lediga domaranställningar har gått den traditionella domarbanan, vilken i Danmark ofta består i ca tre års tjänstgöring som dommerfulmægtige i domstol och sedan några års tjänstgöring i domstol eller hos andra arbetsgivare. Den traditionella domarbanan i Danmark bär således stora likheter med motsvarande i Sverige. Antalet sökande med annan erfarenhetsbakgrund har ökat, dock inte i någon stor omfattning. Det senare kan ha sin förklaring i att domaryrket inte uppfattas som lika attraktivt som en del andra offentliga eller privata yrken. Det kan också ha sin förklaring i att domstolarna rent lönemässigt inte kan konkurrera med de privata arbetsgivarna. Ordningen med korttidskonstitution har fungerat väl, särskilt i Østre Landsret. Konstitution där har för många advokater i Köpenhamn blivit en del av karriä- 69 ren. Korttidskonstitutionen ger dessutom, liksom byretskonstitutionen, en möjlighet för domstolarna att marknadsföra sig själva och domaryrket på ett bra sätt. Norge De allmänna domstolarna består av 67 tingsretter, 6 lagmannsretter och Høyesterett. Det finns därutöver ett antal specialdomstolar. Som exempel kan nämnas Jordskifteretten och Arbeidsretten. Ordinarie domare utnämns av regeringen på förslag av Innstillingsrådet för dommere. Regeringen är inte bunden av rådets förslag. Huvudregeln är att uppgifter om kandidaternas namn är offentliga. Även i Norge kan dock undantag medges efter begäran. För att kunna bli utnämnd till ordinarie domare i Norge krävs att sökanden är norsk medborgare och att han eller hon har avlagt juristexamen. Sökanden ska dessutom ha uppnått en viss ålder. För utnämning som domare i tingsrett eller lagmansrett gäller en miniåldern om 25 år. Det bör tilläggas att det i Norge inte finns någon särskild domarutbildning eller domarkarriär. Domare utnämns således alltid bland jurister som är verksamma utanför domstol. Annonser om lediga domaranställningar publiceras på Innstillingsrådets externa hemsida. För med information om anställningsförfarandet m.m. hänvisas till de norska domstolarnas gemensamma hemsida (www.domstol.no). Jon Bottheim på Domstoladministrasjonen (Norges motsvarighet till Domstolsverket) har uppgett väsentligen följande. De allmänna domstolarna har för närvarande inga problem att rekrytera ordinarie domare. Söktrycket till lediga domaranställningar varierar dock mellan olika delar av landet och är ofta högst i Oslo med omnejd. Avsaknaden av rekryteringsproblem kan till viss del ha sin förklaring i den höjning som skett av domarlönerna. Höjningen har inneburit en minskad löneklyfta mellan domarlönerna och lönerna inom näringslivet samt medfört att bl.a. erfarna advokater har börjat söka lediga domaranställningar. Antalet sökande är relativt högt i ärenden som avser vanliga domaranställningar men lågt i ärenden som avser chefsdomaranställningar. Några särskilda åtgärder för att attrahera sökande har dock inte behövt vidtas. Finland I Finland är domstolarna uppdelade i allmänna domstolar, förvaltningsdomstolar och specialdomstolar. De allmänna domstolarna består av 27 tingsrätter, 6 hovrätter och Högsta domstolen. Förvaltningsdomstolarna består av 9 regionala förvaltningsdomstolar (inklusive Ålands förvaltningsdomstol) och Högsta förvaltningsdomstolen. Några domstolar som motsvarar kammarätterna i Sverige finns inte. Som exempel på specialdomstolar kan nämnas Marknadsdomstolen, Arbetsdomstolen och Försäkringsdomstolen. Alla domaranställningar utom de som ledamot eller president i någon av de två högsta domstolarna är s.k. ansökningstjänster. Tjänsterna förklaras lediga och bereds i Domarförslagsnämnden. Nämnden lämnar kandidatförslag till regeringen som sedan gör en framställning till presidenten. Beslutet om utnämning fattas av presidenten. Varken regeringen eller presidenten är bunden av Domarförslagsnämndens kandidatförslag. Presidenten kan dock inte utnämna en person som inte har sökt tjänsten. Anställningar som ledamot eller president i 70 någon av de två högsta domstolarna är s.k. anmälningstjänster. Dessa anställningar förklaras vakanta men bereds sedan inom den aktuella domstolen eller, när det gäller anställning som president, inom Justitieministeriet. I dessa ärenden kan även den som inte har anmält intresse för anställningen utnämnas till ledamot eller president. Uppgifter om vilka som har sökt eller anmält intresse för en anställning är alltid offentliga. För att få anställning som ordinarie domare i Finland, krävs att sökanden är finsk medborgare och att han eller hon har avlagt juristexamen. Annonser om lediga domaranställningar publiceras i Officiella tidningen och på domstolens, eller domstolens hovrätts, externa hemsida. För mer information om anställningsförfarandet m.m. hänvisas till den gemensamma hemsidan för de finska domstolarna (www.oikeus.fi). Pauliine Koskelo, president i Högsta domstolen och ordförande i Domarförslagsnämnden, har uppgett i huvudsak följande. Det har hittills inte funnits några problem att attrahera tillräckligt många sökande till lediga domaranställningar. Undantag gäller för vissa chefsdomaranställningar och enstaka domaranställningar i norra Finland. Det förhållandet att det finns tillräckligt många sökande till en domaranställning innebär dock inte att det också finns tillräckligt många kvalificerade sökande till samma anställning. Det senare har nämligen inte alltid varit fallet. Antalet kvalificerade sökande till lediga domaranställningar varierar dessutom en hel del mellan olika områden i Finland och är oftast högst i Helsingforsområdet. Flertalet sökande till lediga domaranställningar har gått den traditionella domarkarriären, vilken i Finland ofta består i växelvis tjänstgöring mellan tingsrätt och hovrätt. Antalet externa sökande är alltså relativt begränsat. En hovrätt har t.ex. aldrig haft någon sådan sökande och detta trots att hovrätten är belägen på en större ort. Man har på senare tid kunnat iaktta en viss ökning av antalet åklagare som söker lediga domaranställningar. Antalet advokater som söker sådana anställningar är dock fortfarande mycket begränsat. Det senare kan till viss del ha sin förklaring i svårigheterna att bedöma advokaters skicklighet och lämplighet för domaryrket. Det har hittills inte behövt vidtas några särskilda åtgärder för att attrahera fler sökande till lediga domaranställningar. Förhållandena kan dock ändras med tanke på den pågående generationsväxlingen inom domarkåren. 7.4 Orsaker till avhopp från domarbanan Vi ska enligt direktiven undersöka vilka faktorer som spelar roll när personer med domarutbildning eller som genomgår sådan utbildning väljer att mer permanent söka andra anställningar. Vi ska också undersöka vad som skulle kunna göra att de åter söker sig till domstol. Undersökningen av möjliga faktorer behandlas i detta underavsnitt. Tänkbara åtgärder behandlas i avsnitt 9. Undersökningarna i denna del har bestått i enkätundersökningar som riktat sig till jurister som genomgår domarutbildningen samt till ”avhoppare” och ”återvändare”. Juristerna under domarutbildning har fått ange om deras syn på domaryrket har påverkats under tiden i domstol och i så fall på vilket sätt. En negativ syn på domaryrket under domarutbildningen kan nämligen innebära risk för av- 71 hopp från domarbanan. ”Avhopparna” och ”återvändarna” har i stället fått ange varför de valde att avsluta anställningen i hovrätt eller kammarrätt. Svaren från juristerna under domarutbildning visar att nästan 39 procent av dem har fått en mer positiv eller mycket mer positiv bild av domaryrket under tiden i domstol. Några av dem har tillagt att arbetet som domare var mycket mer intressant än vad de hade trott eller att det är väldigt roligt att arbeta på en arbetsplats med så många skickliga kollegor. Övriga jurister under domarutbildning har angett att deras syn på domaryrket inte har förändrats under tiden i domstol (ca 34 procent) eller att deras syn på domaryrket har blivit mer eller mycket mer negativ under tiden i domstol (ca 27 procent). De senare juristerna har tillagt bl.a. att domarna har en alltför hög arbetsbörda och arbetsbelastning, att det är för mycket fokus på kvantitet och för lite fokus på kvalitet, att domarnas lön är låg i förhållande till domarnas ansvar och arbetsbörda, att domaryrket är för stressigt samt att domarna har dåliga möjligheter till förutsebarhet och framförhållning. Dessa resultat kan jämföras med resultaten av Domstolsverkets undersökningar under mitten av 1980-talet och början av 2000-talet. Andelen personer på domarbanan som hade fått en mer negativ attityd till domarbanan under tiden i domstol uppgick i sistnämnda undersökningar till 62 procent respektive 50 procent. Det bör framhållas att andelen mer eller mycket mer negativa är högre bland juristerna vid allmän domstol än bland juristerna vid allmän förvaltningsdomstol (ca 29 respektive 23 procent) samt väsentligt högre bland underrättsfiskaler än bland överrättsfiskaler (ca 33 procent respektive 14 procent). Synen på domaryrket verkar alltså blir mer negativ efter övergången från överrätt till underrätt. Resultaten av de enkätundersökningar som riktat sig till grupperna ”avhoppare” och ”återvändare” visar att många jurister i dessa grupper har avslutat sin anställning i överrätt först efter fullgjord domarutbildning. Andelen jurister som har avslutat anställningen under pågående domarutbildning uppgår till ca 42 procent i gruppen ”avhoppare” och till ca 17 procent i gruppen ”återvändare”. Vi har som sagt frågat ”avhopparna” och ”återvändarna” varför de valde att avsluta anställningen i hovrätt eller kammarrätt. Svaren visar att den vanligaste orsaken till avhopp från domarutbildningen eller domarbanan har varit erbjudande om ett annat arbete. Det verkar ofta ha varit fråga om ett arbete med fast anställning på eller i närheten av personens bostadsort. En annan vanlig orsak till avhopp har varit att personen ville prova på ett annat arbete, skaffa sig andra erfarenheter eller bredda sin kompetens. Andra vanliga orsaker till avhopp i gruppen ”avhoppare” har varit att personen inte ville eller kunde byta bostadsort så många gånger som behövdes, att lönen under domarutbildningen eller som ordinarie domare var relativt låg, att det vid tidpunkten för avhopp fanns en osäkerhet om huruvida personen någonsin skulle komma att få en fast domaranställning eller inte samt att domstolarna då kännetecknades av en konservativ och hierarkisk arbetsmiljö. Som exempel på mindre vanliga svar kan nämnas ”det var naturligt eftersom jag hade blivit assessor”, ”affärsjuridiken och advokatyrket var mer lockande än domaryrket” och ”det gick inte att specialisera sig i domstol”. Andra vanliga orsaker till avhopp i gruppen ”återvändare” har varit att personen inte längre kände sig välkommen i hovrätten eller kammarrätten och att personen inte beviljades ytterligare tjänstledighet från överrätten. Som exempel på 72 mindre vanliga svar kan nämnas ”den mycket otrevliga arbetsmiljön”, ”jag fick en fast anställning med högre lön”, ”det var svårt att få andra typiska assessorsanställningar” och ”det verkade inte som att man skulle kunna få en fast domaranställning inom rimlig tid”. 7.5 7.5.1 Effekter av genomförda reformer eller förändringar Inledning I direktiven anges att vi ska analysera vilka effekter det senaste decenniets breddning av underlaget för rekryteringen till domaranställningar och förändringarna av dimensioneringen av den särskilda domarutbildningen i praktiken har haft för målsättningen att få de skickligaste och för yrket mest lämpade juristerna att söka anställning som ordinarie domare. Analysen ska omfatta även vilken betydelse reformeringen av Sveriges Domstolar och andra större förändringar av verksamheten i domstolarna har haft för kvalificerade juristers benägenhet att söka domaranställningar. Resultaten av våra undersökningar och analyser av genomförda förändringar redovisas i nästföljande två underavsnitt. Vi måste inledningsvis framhålla att det är en grannlaga uppgift att undersöka olika förändringars inverkan på sökbenägenheten och betydelse för den ovan angivna målsättningen. Många förändringar har genomförts i stort sett samtidigt och det sammantagna resultatet av olika förändringar kan vara ett annat än det för en viss förändring. Läsaren bör ha detta i minnet när han eller hon går igenom innehållet i kommande avsnitt. Undersökningarna i denna del har bestått i genomgångar av anställningsärenden vid Domarnämnden samt i enkätundersökningar som riktat sig till grupperna med domstolschefer, jurister under domarutbildning och assessorer. Resultaten av dessa undersökningar har sedan diskuterats med assessorer och domstolschefer samt med bl.a. deltagarna i styrgruppen och referensgruppen. Den fortsatta framställningen inleds med en beskrivning av hur den förändrade dimensioneringen av domarutbildningen och breddningen av domarrekryteringen har påverkat potentiella sökandes benägenhet att söka domaranställningar. Efter det följer en beskrivning av hur andra reformer eller förändringar har påverkat sökbenägenheten. Varje underavsnitt avslutas med en analys av hur genomförda förändringar har påverkat den ovan angivna målsättningen. 7.5.2 Förändringar avseende rekryteringsunderlaget Den förändrade dimensioneringen av domarutbildningen har, som tidigare nämnts, inneburit en minskning av antalet nya assessorer per år (från 126 år 1995 till 67 år 2010). Den har också inneburit en minskning av det totala antalet assessorer. Det finns även andra förändringar som har inneburit en sådan minskning. Som exempel kan nämnas den s.k. migrationsdomstolsreformen. Inrättandet av migrationsdomstolar innebar nämligen att många dåvarande assessorer fick anställning som ordinarie domare. Det totala antalet assessorer har, enligt uppgifter i statskalendern, minskat från 708 år 1995 till 435 år 2010. Även breddningen av rekryteringsunderlaget har påverkat underlaget för rekrytering av ordinarie domare. Våra undersökningar visar att antalet sökande utan domarutbildning eller fullständig domarutbildning har ökat markant under senare år. I början av 2000-talet fanns det nästan inga sådana sökande i ärenden 73 om utnämning eller anställning av ordinarie domare. Under år 2010 uppgick antalet ansökningar från sådana sökande till sammanlagt 253. Även antalet utnämnda eller anställda domare utan domarutbildningen eller fullständig sådan utbildning har ökat under senare år. I början av 2000-talet utnämndes eller anställdes det 1-2 sådana domare per år. Under år 2010 uppgick motsvarande antal till 36. Andelen utnämnda eller anställda domare utan domarutbildning har däremot ökat endast marginellt. Under år 2001 uppgick den till ca 16,7 procent och under år 2010 uppgick den till ca 19 procent. Statistiken visar alltså att förändringarna har inneburit en minskning av antalet ”sökande assessorer” och en ökning av antalet sökande utan domarutbildning eller fullständig sådan utbildning. Denna utveckling är helt förenlig med statsmakternas intentioner under förutsättningen att domstolarna även fortsättningsvis kan rekrytera de skickligaste och för domaryrket mest lämpade juristerna. Vi har i syfte att undersöka det senare kompletterat genomgången av anställningsärenden med frågor i de enkätundersökningar som har riktat sig till grupperna med domstolchefer, jurister under domarutbildning och assessorer. Respondenterna i dessa grupper har fått ange om förändringarna har haft en positiv eller negativ inverkan på kvalificerade juristers benägenhet att söka lediga domaranställningar. Resultaten av enkätundersökningarna visar i huvudsak följande. Drygt 36 procent av domstolscheferna har angett att den förändrade dimensioneringen av domarutbildningen har haft en negativ inverkan på kvalificerade juristers benägenhet att söka domaranställning. Motsvarande andel i grupperna med jurister under domarutbildning och assessorer uppgår till ca 4 respektive 15 procent. Andelen jurister som i stället har angett att förändringen har haft en positiv inverkan på sökbenägenheten uppgår i nämnda grupper till ca 4, 6 respektive 6 procent. Övriga respondenter verkar anse att förändringen har haft varken positiv eller negativ inverkan på sökbenägenheten. Över hälften av domstolscheferna (ca 53 procent) har angett att breddningen av rekryteringsunderlaget har haft en positiv inverkan på sökbenägenheten. I grupperna med jurister under domarutbildning och assessorer har ca 48 respektive 43 procent lämnat samma svar. Andelen jurister som i stället har angett att förändringen har haft en negativ inverkan på sökbenägenheten uppgår i nämnda grupper till ca 7, 6 respektive 13 procent. Även här verkar övriga respondenter anse att förändringen har haft varken positiv eller negativ inverkan. En del svarande har tillagt att den senare förändringen, dvs. breddningen av rekryteringsunderlaget, har haft såväl positiva som negativa effekter. Som exempel på positiva effekter har nämnts ett ökat antal sökande till lediga domaranställningar och som exempel på negativa effekter har nämnts en sämre kvalitet i gruppen ”sökande”. Det senare kan, menar respondenterna, leda till lägre status för domaryrket. En del andra svarande har angett att domaryrket, som en följd av nämnda förändring, idag uppfattas som ett yrke utan krav på särskild utbildning och ett yrke som alla jurister kan utöva. Även det senare kan leda till lägre status för domaryrket. Vår bedömning är att den förändrade dimensioneringen av domarutbildningen inte har haft några nämndvärda konsekvenser för målsättningen att få de skickligaste och för yrket mest lämpade assessorerna att söka domaranställningar. Den har däremot haft negativa konsekvenser för antalet assessorer som kan söka sådana anställningar. Det finns idag helt enkelt inte lika många assessorer som tidi- 74 gare. Undersökningarna visar också att gruppen assessorer fortsätter att minska och dessutom relativt snabbt. Detta är allvarligt med tanke på att assessorerna fortfarande är överrepresenterade bland de nyutnämnda ordinarie domarna. Förändringen har också haft en annan negativ konsekvens. Många kvalificerade jurister som vill genomgå domarutbildningen för att bli domare har idag ingen möjlighet att göra det och söker i stället anställning hos konkurrerande arbetsgivare, t.ex. Åklagarmyndigheten. Resultaten av våra enkätundersökningar visar att majoriteten av de externa juristerna trivs bra eller mycket bra på sina nuvarande arbetsplatser och att många av dem inte är intresserade av att söka domaranställningar. En stor del av de kvalificerade jurister som från början ville bli domare kommer alltså att stanna kvar på konkurrerande arbetsplatser och aldrig söka domaranställningar. Breddningen av rekryteringsunderlaget har haft positiva konsekvenser för externa juristers benägenhet att söka domaranställningar. Antalet sökande utan domarutbildning har, som tidigare nämnts, ökat markant under de senaste åren. Även antalet sökande utan fullständig sådan utbildning har ökat. Undersökningarna ger däremot inget stöd för att förändringen har haft lika positiva konsekvenser för den ovan angivna målsättningen. Resultaten av våra undersökningar visar nämligen bl.a. att många externa jurister inte är intresserade av att söka domaranställningar, att en hel del domstolschefer anser sig ha för få kvalificerade sökande till lediga domaranställningar och att många externa sökande inte sätts upp på förslag i ärenden om utnämning eller anställning som ordinarie domare. Andelen utnämnda eller anställda domare utan domarutbildning var år 2010 i stort sett densamma som under år 2001 (ca 19 respektive 16,7 procent). Det nu sagda talar för att många av de skickligaste och för yrket mest lämpade externa juristerna inte söker lediga domaranställningar samt för att förändringen alltså har haft endast begränsad betydelse för nämnda målsättning. 7.5.3 Andra reformer eller förändringar Det har, som framgått av avsnitt 2, genomförts en rad olika reformer eller förändringar under 2000-talet. Många av dem har genomförts i syfte att bl.a. öka domaryrkets attraktionskraft. När det gäller undersökningen av olika förändringars inverkan på sökbenägenheten och effekter på tidigare nämnd målsättning, har vi valt att begränsa oss till följande reformer eller förändringar. Sammanläggningen av tingsrätter. Sammanläggningen av länsrätter till förvaltningsrätter. Inrättandet av migrationsdomstolar. Renodlingen av verksamheten. Inrättandet av beredningsorganisationer. Renodlingen av domarrollen. Införandet av individuell lönesättning. Arbetet med ökad samverkan mellan domstolar samt mellan domstolar och andra myndigheter (fortsättningsvis arbetet med ökad samverkan). 75 Utarbetandet av en ny extern webbplats för Sveriges Domstolar (fortsättningsvis ny extern webbplats). Inrättandet av Domstolsakademin. De förändringar som genomförts inom ramen för EMR-reformen (fortsättningsvis EMR-reformen). Undersökningarna har även här bestått i enkätundersökningar som riktat sig till grupperna med domstolschefer, jurister under domarutbildning och assessorer samt i diskussioner med bl.a. assessorer och domstolschefer. Vi har i enkäterna frågat respondenterna om respektive förändring har haft en positiv eller negativ inverkan på assessorers och andra kvalificerade juristers sökbenägenhet. Respondenterna har kunnat markera ett eller flera svarsalternativ. Ett av svarsalternativen har varit att ingen av förändringarna har haft positiv eller negativ inverkan. Respondenterna har också kunnat ge exempel på andra reformer eller förändringar som haft en positiv eller negativ inverkan på sökbenägenheten samt lämna egna kommentarer till svaren. Resultaten av enkätundersökningarna visar att alla grupper är överens om vilka tre förändringar som har haft mest positiv inverkan på sökbenägenheten. Förändringarna är, förutom breddningen av rekryteringsunderlaget, inrättandet av Domstolsakademin och renodlingen av domarrollen. De är däremot inte överens om i vilken mån andra förändringar har haft en sådan inverkan (se tabell 7.18). De är inte heller överens om i vilken mån förändringarna har haft en negativ inverkan på sökbenägenheten (se tabell 7.19). Domstolscheferna verkar vara mest negativa till de förändringar som har inneburit en minskning av antalet assessorer. Som exempel på sådana förändringar kan nämnas den förändrade dimensioneringen av domarutbildningen och inrättandet av migrationsdomstolar. Juristerna under domarutbildning och assessorerna tycks i stället vara mest negativa till de förändringar som har genomförts i syfte att bl.a. öka domaryrkets attraktivitet. Som exempel på sådana förändringar kan nämnas sammanläggningen av domstolar, inrättandet av beredningsorganisationer och renodlingen av domarrollen. De tycks också vara ganska negativa till EMR-reformen. 76 Tabell 7.18 Andelen jurister som har angett att förändringen har haft positiv inverkan på assessorers och andra kvalificerade juristers benägenhet att söka domaranställningar. Förkortningarna JUD, ASS och DC står för jurister under domarutbildning, assessorer respektive domstolschefer. Förkortningarna LR och FR står för länsrätter respektiver förvaltningsrätter. Reform eller förändring JUD ASS DC Medel Inrättandet av Domstolsakademin 32 40 55 43 Renodlingen av domarrollen 36 34 35 35 Renodlingen av verksamheten 28 23 15 22 Införandet av individuell lönesättning 23 15 16 18 Sammanläggningen av tingsrätter 12 17 25 18 Inrättandet av beredningsorganisationer 13 17 22 17 Ingen av reformerna eller förändringarna 13 19 17 17 Sammanläggningen av LR till FR 11 13 13 12 Inrättandet av migrationsdomstolar 8 9 6 8 Arbetet med ökad samverkan 8 9 4 7 Andra reformer eller förändringar 0 0 7 2 Ny extern webbplats 2 2 3 2 EMR-reformen 3 0 0 1 Tabell 7.19 Andelen jurister som har angett att förändringen har haft negativ inverkan på assessorers och andra kvalificerade juristers benägenhet att söka domaranställningar. Förkortningarna JUD, ASS och DC står för personer under domarutbildning, assessorer respektive domstolschefer. Förkortningarna LR och FR står för länsrätter respektiver förvaltningsrätter. Reform eller förändring Ingen av reformerna eller förändringarna JUD ASS DC Medel 31 18 39 29 EMR-reformen 28 44 16 29 Inrättandet av migrationsdomstolar 12 22 33 23 Sammanläggningen av tingsrätter 26 30 6 21 Inrättandet av beredningsorganisationer 14 26 3 14 Sammanläggningen av LR till FR 16 21 4 14 Införandet av individuell lönesättning 14 18 9 14 Renodlingen av domarrollen 7 12 0 7 Andra reformer eller förändringar 2 4 4 3 Renodlingen av verksamheten 2 3 0 2 Inrättandet av Domstolsakademin 0 2 0 1 Ny extern webbplats 0 2 0 1 Arbetet med ökad samverkan 0 1 0 0 En del respondenter har, som framgår av tabellerna, angett att andra reformer eller förändringar har haft en positiv eller negativ inverkan på sökbenägenheten. De har som exempel på förändringar med positiv inverkan nämnt arbetet med att skapa nya och moderna domstolar, den förbättrade personalpolitiken på många domstolar, arbetet med att tydliggöra varumärket ”Sveriges Domstolar” samt de ökade satsningarna på vidareutbildning för ordinarie domare. De har som exempel på förändringar med negativ inverkan nämnt näringslivets aveta- 77 bleringar på landsbygden samt domstolschefernas och Domarnämndens ”hårda skrivningar” i yttranden respektive beslutsmotiveringar. Resultaten av enkätundersökningarna har till stor del bekräftats av det som har framkommit i övriga undersökningar samt under våra diskussioner med assessorerna och domstolscheferna. Vi vågar därför dra följande slutsatser om reformernas eller förändringarnas effekter på tidigare nämnd målsättning, dvs. den att få de skickligaste och för yrket mest lämpade juristerna att söka domaranställningar. Inrättandet av Domstolsakademin och renodlingen av verksamheten verkar ha haft enbart positiv effekter på målsättningen. Det bör dock redan här tillläggas att många externa jurister har dåliga eller mycket dåliga kunskaper om utbildningen för nyutnämnda domare (se avsnitt 7.6). Den förstnämnda förändringens effekter på sådana juristers sökbenägenhet verkar därför vara relativt begränsad. EMR-reformen verkar ha haft en negativ effekt på målsättningen att få de skickligaste och för yrket mest lämpade juristerna att söka anställning som domare i hovrätt. Detta gäller i vart fall om man ser till respondenternas uppfattningar. Reformens negativa effekt verkar till stor del ha sin förklaring i felaktiga rykten och föreställningar. Jurister som arbetar eller har arbetat i hovrätt efter genomförandet av reformen är nämligen inte alls lika negativa till reformen som andra jurister (se avsnitt 7.8.2). Reformerna eller förändringarna som har inneburit inrättande av migrationsdomstolar, införande av individull lönesättning och utarbetande av en ny extern webbplats för Sveriges Domstolar verkar alla ha haft endast marginell effekt på målsättningen. Detsamma gäller för arbetet med ökad samverkan mellan domstolar samt mellan domstolar och andra myndigheter Sammanläggningen av domstolar verkar ha haft såväl positiv som negativ effekter på målsättningen. Detta gäller i vart fall om man beaktar samtliga gruppers uppfattningar. Om man utesluter gruppen med domstolschefer, blir slutsatsen en annan. Nackdelarna med förändringarna verkar då nämligen överväga fördelarna med förändringarna. De potentiella sökandenas uppfattningar kan sammanfattas på följande sätt. Fördelarna med sammanläggningarna är bl.a. att många domstolar nu är lokaliserade till storstäderna eller andra större orter och att man på domstolarna har fått fler kollegor att arbeta tillsammans med. Nackdelarna är bl.a. att en del domstolar har blivit ”stora och anonyma fabriker” där olika personalkategorier ska utföra sina arbetsuppgifter vid ett ”löpande band”. Det senare minskar arbetsglädjen i arbetet som domare och avhåller många kvalificerade jurister från att söka domaranställningar (se avsnitt 7.8.2). Även inrättandet av beredningsorganisationer och renodlingen av domarrollen verkar ha haft såväl positiv som negativ effekter på målsättningen. Det bör framhållas att det här finns relativt stora skillnader mellan allmän domstol och allmän förvaltningsdomstol. Vid de senare domstolarna verkar förändringarna ha haft mest positiv effekt på målsättningen. Vid de allmänna domstolarna verkar förändringarna i stället ha haft mest negativ effekt på målsättningen. Det senare gäller i vart fall om man ser till de potentiella sö- 78 kandenas uppfattningar, vilka kan sammanfattas på följande sätt. Fördelen med förändringarna är att man som domare numera kan ägna sig åt nästan enbart kvalificerade arbetsuppgifter. Nackdelarna med förändringarna är bl.a. ökad bundenhet i arbetet som domare samt försämrade möjligheter till förutsebarhet och framförhållning. Dessa nackdelar leder till svårigheter att planera och kontrollera sin arbetssituation samt till svårigheter att kombinera domaryrket med ett bra privatliv eller familjeliv. En del assessorer har tillagt att domaryrket också har blivit mer enformigt och tråkigt. Detta som ett resultat av den renodlade domarrollen. De negativa konsekvenserna av förändringarna verkar idag vara sådana att de avhåller många kvalificerade jurister från att söka domaranställning vid allmän domstol (se avsnitt 7.8.2). Vi måste avslutningsvis framhålla vikten av att beakta potentiella sökandes uppfattningar om förändringarnas inverkan på sökbenägenheten. Det är nämligen dessa personer som framöver söker eller inte söker lediga domaranställningar. Det förhållandet att potentiella sökande har en viss uppfattning behöver naturligtvis inte betyda att deras uppfattning stämmer överens med de verkliga förhållandena. Även felaktiga uppfattningar kan dock avhålla potentiella sökande från att söka domaranställningar. 7.6 Externa juristers kunskap om domaryrket m.m. I vårt uppdrag ingår att undersöka vad jurister utan domarbakgrund i allmänhet känner till om vad det innebär att vara domare, vilka krav som ställs för att bli domare, vilka utbildningsmöjligheter som erbjuds och hur arbetet är organiserat i en modern domstol. Här redovisas resultaten av dessa undersökningar. Undersökningarna har bestått i enkätundersökningar som riktat sig till grupperna med jurister utanför domstol, jurister som har sökt eller fått domaranställning utan att ha genomgått domarutbildningen eller hela denna utbildning, externa adjunkter och ”avhoppare”. Juristerna i de första två grupperna har fått ange vilka kunskaper de anser sig ha om kraven för att bli ordinarie domare, arbetet i domstol och arbetet som ordinarie domare. Juristerna i de andra två grupperna har, liksom juristerna i gruppen med jurister utanför domstol, fått ange vilka kunskaper de anser sig ha om utbildningen för nyutnämnda domare. Respondenterna har kunnat markera något av svarsalternativen ”mycket god”, ”god”, ”varken god eller dålig”, ”dålig” eller ”mycket dålig”. Valet av undersökningsmetod innebär att vi kan uttala oss om vilka kunskaper juristerna anser sig ha. Vi kan däremot inte uttala oss om huruvida juristerna verkligen har de kunskaper som de anser sig ha. Det senare skulle förutsätta genomförande av tester, något som inte har ansetts påkallat inom ramen för denna utredning. Det bör också tilläggas att samtliga grupper innehåller jurister som har genomgått hela eller delar av domarutbildningen och jurister som har genomfört extern adjunktion i hovrätt eller kammarrätt. Vi redovisar därför resultaten såväl inklusive som exklusive svar från sådana jurister. Svaren visar att ca 90 procent av juristerna i gruppen med jurister som har sökt eller fått domaranställning utan att ha genomgått domarutbildningen eller hela denna utbildning anser sig ha goda eller mycket goda kunskaper om kraven för att bli ordinarie domare, arbetet i domstol och arbetet som ordinarie domare. Även juristerna i gruppen med jurister utanför domstol anser sig ha goda kunskaper i nu nämnda avseenden, dock inte alls lika goda som juristerna i den tidi- 79 gare gruppen (se tabellerna 7.20-7.22). Det senare är inte särskilt anmärkningsvärt. Gruppen med jurister utanför domstol innehåller nämligen, jämfört med den tidigare gruppen, en lägre andel jurister med genomförd eller påbörjad domarutbildning och en lägre andel jurister som har genomfört extern adjunktion i domstol. Om man utesluter nu nämnda jurister, minskar skillnaderna mellan grupperna. Kunskaperna i gruppen med jurister utanför domstol verkar dock fortfarande vara något sämre än kunskaperna i den andra gruppen. De kvarstående skillnaderna kan ha sin förklaring i gruppernas olika intresse för domaryrket och lediga domaranställningar. Tabell 7.20-7.22 Externa juristers kunskap om kraven för att bli ordinarie domare, arbetet i domstol och arbetet som ordinarie domare. Med ”jurister som sökt/fått DA utan genomförd DU” avses här sådana jurister som har sökt eller fått en domaranställning utan att ha genomgått domarutbildningen eller hela denna utbildning. Siffrorna visar antalet jurister som har markerat respektive svarsalternativ. Tabell 7.20 Kunskap om kraven för att bli ordinarie domare. Kunskapsnivå Jurister utanför domstol Mycket god Jurister som sökt/fått DA utan genomförd DU 9 23 God 26 46 Varken god eller dålig 15 8 Dålig 8 1 Mycket dålig 2 0 Tabell 7.21 Kunskap om arbetet i domstol. Kunskapsnivå Jurister utanför domstol Jurister som sökt/fått DA utan genomförd DU Mycket god 14 26 God 27 43 Varken god eller dålig 15 7 Dålig 3 2 Mycket dålig 1 0 Tabell 7.22 Kunskap om arbetet som ordinarie domare. Kunskapsnivå Jurister utanför domstol Jurister som sökt/fått DA utan genomförd DU Mycket god 12 21 God 26 52 Varken god eller dålig 14 4 Dålig 7 1 Mycket dålig 1 0 Externa juristers kunskap om utbildningen för nyutnämnda ordinarie domare verkar däremot vara dålig eller till och med mycket dålig. Av tabellerna 7.20-7.22 framgår att ca 60-70 procent av juristerna i gruppen med jurister utanför domstol anser sig ha goda eller mycket goda kunskaper om kraven för att bli ordinarie 80 domare, arbetet i domstol och arbetet som ordinarie domare. Andelen jurister i denna grupp som anser sig ha motsvarande kunskaper om utbildningen för nyutnämnda ordinarie domare uppgår till endast ca 12 procent. Även i grupperna med ”avhoppare” och externa adjunkter verkar kunskapen om nämnda utbildning vara dålig. Andelen jurister som anser sig ha goda eller mycket goda kunskaper om utbildningen uppgår i dessa grupper till ca 20 procent (se tabell 7.23). Tabell 7.23 Externa juristers kunskap om den utbildning som numera erbjuds nyutnämnda ordinarie domare. Siffrorna visar antalet jurister som har markerat respektive svarsalternativ. Kunskapsnivå Jurister utanför domstol ”Avhoppare” Externa adjunkter Mycket god 1 5 5 God 6 32 7 Varken god eller dålig 24 51 28 Dålig 16 68 11 Mycket dålig 13 24 8 7.7 Externa juristers syn på adjunktion i domstol Vi ska enligt direktiven undersöka hur externa jurister har upplevt tiden som adjungerad ledamot i hovrätt eller kammarrätt och hur tiden i domstol har påverkat deras benägenhet att söka domaranställningar. Vi ska också undersöka hur deras erfarenheter av att arbeta i domstol kan tas till vara för att sprida information om domaryrket. Nedan följer en redovisning av det som har framkommit i våra undersökningar. Frågan om hur externa adjunkters erfarenheter kan tas till vara för att sprida information om domaryrket behandlas först i avsnitt 9. Våra undersökningar har bestått i en enkätundersökning som riktat sig till externa adjunkter, dvs. jurister som vid tidpunkten för nämnda undersökning genomförde eller hade genomfört extern adjunktion i hovrätt eller kammarrätt. Det bör tilläggas att gruppen med externa adjunkter innefattar endast externa jurister. Underrättsdomare som tjänstgör eller har tjänstgjort som adjungerad ledamot i överrätt innefattas alltså inte. Det bör också tilläggas att ca 17 procent av respondenterna i gruppen med externa adjunkter har genomfört hela eller delar av domarutbildningen, att antalet månader som adjungerad ledamot i hovrätt eller kammarrätt har varierat från respondent till respondent samt att ca 15 procent av respondenterna arbetade som adjungerad ledamot i överrätt eller som domare i domstol när de besvarade enkäten. Övriga respondenter arbetade då på någon av följande arbetsplatser. Åklagarmyndigheten (22 personer, varav alla hade adjungerat i hovrätt). Universitet eller högskola (8 personer, varav 6 hade adjungerat i hovrätt och 2 i kammarrätt). Affärsjuridisk advokatbyrå (5 personer, varav alla hade adjungerat i hovrätt). Revisionsbyrå (4 personer, varav alla hade adjungerat i kammarrätt). Regeringskansliet (2 personer, varav 1 hade adjungerat i hovrätt och 1 i kammarrätt). 81 Ekobrottsmyndigheten (2 personer, varav båda hade adjungerat i hovrätt). Länsstyrelse (2 personer, varav 1 hade adjungerat i hovrätt och 1 i kammarrätt). Annan advokatbyrå (2 personer, varav båda hade adjungerat i hovrätt). Kronofogden (1 person som hade adjungerat i hovrätt). Statligt verk (1 person som hade adjungerat i kammarrätt). Kommun (1 person som hade adjungerat hovrätt). Respondenterna har i enkäten fått ange om deras uppfattningar om arbetet i domstol och arbetet som domare har förändrats under eller efter tiden som extern adjunkt. Om deras uppfattningar har förändrats, har de också fått ange på vilket sätt uppfattningarna har förändrats. De har därutöver fått lämna en kort beskrivning av hur de har upplevt tiden som extern adjunkt. Svaren visar att en stor del av de externa adjunkterna har förändrat sina uppfattningar under eller efter tiden som sådan adjunkt. Drygt 76 procent av dem har ändrat sin uppfattning om arbetet i domstol och ca 70 procent av dem har ändrat sin uppfattning om arbetet som ordinarie domare. Förändringarna har i nästan samtliga fall bestått i att respondenten har fått en mer positiv syn på arbetet i domstol och arbetet som ordinarie domare. En hel del externa adjunkterna har angett att arbetet som domare var roligare, mer intressant och mer omväxlande än vad de hade förväntat sig samt att de numera har en mer eller mycket mer positiv bild av domstolen som arbetsplats. En del av dem har också angett att deras fördomar om domstolarna och domstolsarbetet inte alls stämde överens med de verkliga förhållandena. Som exempel på andra positiva kommentarer kan nämnas ”jag har fått bättre kunskaper om hur det är att arbeta i domstol”, ”jag upptäckte att det faktiskt förekommer viss specialisering bland domarna”, ”det var mer samarbete mellan domarna än vad jag hade förväntat mig”, ”jag blev imponerad av de juridiskt kvalificerade och givande diskussionerna” och ”jag har idag större respekt för de personer som arbetar som domare”. Det finns dock även respondenter som under eller efter tiden som extern adjunkt har fått en mer negativ syn på arbetet i domstol eller arbetet som domare. Dessa respondenter har angett bl.a. att arbetsbelastningen i domstol var högre än vad de hade trott, att det var för mycket fokus på kvantitet och för lite fokus på kvalitet eller att arbetet som domare inte var lika självständigt som de hade förväntat sig. Respondenternas redogörelser för hur de upplever eller har upplevt adjunktionen är överlag mycket positiva. Nästan 40 procent av dem har angett att arbetet som adjungerad ledamot var intressant, berikande, inspirerande eller lärorikt. En hel av dem har också angett att de blev mycket väl mottagna på domstolen, att de uppskattade samarbetet och de givande diskussionerna, att de uppskattade domarnas intresse för respondentens egen kompetens eller att de sammantaget är mycket nöjda med tiden som extern adjunkt. Som exempel på andra positiva kommentarer kan nämnas ”jag lärde mig mycket juridik och även ny juridik”, ”jag uppskattade att alla var så duktiga, ambitiösa och arbetsvilliga” och ”det var en av de roligaste och mest intressanta erfarenheterna under min tid som verksam jurist”. 82 Respondenterna har i enkäten också få ange om de under eller efter tiden som extern adjunkt har blivit mer eller mindre benägna att söka domaranställningar samt om man bör ändra förutsättningarna för extern adjunktion och i så fall på vilket sätt. Svaren visar, som tidigare nämnts, att 46 av 59 respondenter (ca 78 procent) har blivit mer benägna att söka anställningar som ordinarie domare. Övriga 13 respondenter har angett att de har blivit varken mer eller mindre benägna att söka domaranställningar (11 respondenter) eller att de har blivit mindre benägna att söka sådana anställningar (2 respondenter). Svaren visar också att det kan finnas skäl att förändra adjunktionstjänstgöringen i domstol. En hel del respondenter har nämligen angett att tjänstgöringen som adjungerad ledamot bör förlängas. Några av dem har tillagt att tjänstgöringen bör pågå under minst nio månader eller ett år. En del andra respondenter har angett att man bör öka antalet platser för extern adjunktion, överväga förutsättningarna för extern adjunktion vid underrätt, förbättra introduktionen för externa adjunkter och erbjuda externa adjunkter viss utbildning under tjänstgöringen i domstol. Vi har i enkätundersökningen som riktat sig till gruppen med jurister utanför domstol frågat respondenterna om de har genomfört extern adjunktion. Jurister som svarat nekande på frågan har fått ange om de är intresserade av att genomföra sådan adjunktion. Svaren visar att ca 4 procent av respondenterna har genomfört extern adjunktion, att ca 39 procent av dem skulle vilja genomföra sådan adjunktion i allmän domstol, att ca 26 procent av dem skulle vilja genomföra sådan adjunktion i allmän förvaltningsdomstol och att ca 31 procent inte skulle vilja genomföra extern adjunktion i domstol. Två tredjedelar av de jurister som inte har genomfört extern adjunktion är alltså intresserade av att genomföra sådan adjunktion i allmän domstol eller allmän förvaltningsdomstol. 7.8 7.8.1 Faktorer som hämmar sökbenägenheten Inledning Ett av huvudsyftena med projektet är att söka identifiera de viktigaste orsakerna till varför jurister – både med och utan särskild domarutbildning – som skulle kunna vara aktuella för anställning som ordinarie domare, avhåller sig från eller tvekar inför att söka sådana anställningar. Undersökningarna för att identifiera orsakerna har bestått i enkätundersökningar. Samtliga respondentgrupper i avsnitt 7.2.1 har i fritext fått ange varför de tror att assessorer och andra kvalificerade jurister avhåller sig från eller tvekar inför att söka lediga domaranställningar. Respondenternas beskrivningar har sammanställts och sammanställningen visar att det finns en del faktorer som verkar hämmande eller avhållande på sökbenägenheten. Faktorerna har diskuterats med assessorer och domstolschefer samt med bl.a. styrgruppen och referensgruppen. De hämmande eller avhållande faktorerna kan delas upp i interna faktorer, externa faktorer och faktorer i anställningsförfarandet. Med interna faktorer avses här domstolsinterna faktorer och som exempel på sådana faktorer kan nämnas arbetsbelastning och arbetsmiljö. Med externa faktorer avses sådana domstolsexterna faktorer som inte rör anställningsförfarandet. Som exempel på externa faktorer och faktorer i anställningsförfarandet kan nämnas anställningsförhållandena på konkurrerande arbetsplatser respektive offentligheten i ansökningsförfarandet. 83 Den fortsatta framställningen inleds med en beskrivning av hämmande eller avhållande interna faktorer. Beskrivningen är uppdelat i underavsnitten organisation och arbetsformer, lön och andra anställningsvillkor, arbetsuppgifter m.m., arbetsbörda och arbetsbelastning, arbetsmiljö och arbetsklimat samt utvecklingsoch utbildningsmöjligheter. Efter det följer beskrivningar av hämmande eller avhållande externa faktorer och faktorer i anställningsförfarandet. Beskrivningen av externa faktorer är uppdelat i underavsnitten förhållanden hos konkurrerande arbetsgivare och sociala förhållanden, m.m. Varje underavsnitt inleds med en redogörelse för resultaten av enkätundersökningarna. Efter det följer beskrivningar av det som har framkommit under våra diskussioner med bl.a. assessorer och domstolschefer samt kortfattade beskrivningar av resultaten i Domstolsverkets projekt om domarnas arbetssituation. För mer information om projektet hänvisas till Domstolsverket. 7.8.2 Interna faktorer Organisation och arbetsformer Svaren i enkätundersökningarna bekräftar till stor del det som har angetts i avsnitt 7.5.3, nämligen att vissa förändringar av domstolarnas organisation och arbetsformer nog har haft en negativ inverkan på sökbenägenheten. De förändringar som avses är i första hand sammanläggningen av domstolar, inrättandet av beredningsorganisationer och renodlingen av domarrollen. Vi inleder här med en sammanfattning av det som har framkommit i våra enkätundersökningar. En hel del jurister har angett att många domstolar har blivit stora och anonyma ”fabriker” där olika personalkategorier ska utföra olika arbetsmoment vid ”ett löpande band” samt att stordriften och ”fabrikskänslan” avhåller personer från att söka domaranställningar. Några av dem har tillagt att arbetet som ordinarie domare numera kan uppfattas som ganska enformigt och tråkigt. Det är nämligen, menar juristerna, inte tilltalande att enbart sitta i förhandlingar eller föredragningar och skriva dom eller beslut. I grupperna med domstolschefer och jurister utanför domstol förekommer också uttalanden om att beredningsorganisationerna inte fungerar på ett tillfredsställande sätt eller att det i systemet med sådana organisationen inte finns något inbyggt belöningssystem. Många av dem hänvisar i sistnämnda avseende till rotelsystemet, ett system i vilket domaren vid t.ex. minskat antal mål på roteln kunde känna sig nöjd med utfört arbete. De mest negativa konsekvenserna av genomförda förändringar verkar vara att arbetet som domare har blivit mer bundet samt att domare, som en följd av bl.a. bundenheten, har fått sämre möjligheter till förutsebarhet och framförhållning. Detta gäller i vart fall om man ser till svaren från jurister vid eller med anknytning till allmän domstol. En stor del av dessa jurister har nämligen angett att friheten och flexibiliteten har minskat, att bundenheten har ökat, att domarens möjligheter till förutsebarhet och framförhållning har försämrats samt att det numera kan vara svårt att kombinera anställningen som domare med ett bra privatliv. En del jurister har tillagt att bundenheten till stor del är ett resultat av mycket tid i förhandlingar, många mål av förturskaraktär samt bristfällig planering och framförhållning. Högst andel jurister som har lämnat uttalanden om bundenheten som avhållande faktor finns i grupperna med assessorer, ”avhoppare” och domstolschefer. Den lägsta andelen finns i gruppen med jurister utanför domstol. 84 En del jurister i grupperna med jurister under domarutbildning, assessorer, ”återvändare” och ”avhoppare” har också framhållit en annan avhållande faktor, nämligen dåliga eller mindre bra domstolschefer. Högst andel jurister som har framhållit denna faktor finns i gruppen med assessorer (ca 5 procent). Några exempel på vad som kännetecknar en dålig domstolschef har dock inte presenterats. Resultaten av enkätundersökningarna har, som ovan nämnts, diskuterats med assessorer och domstolschefer. Här följer en sammanfattning av det som har framkommit under diskussionerna. Assessorer med anknytning till allmän domstol har i allt väsentligt instämt i det som angetts ovan. Några av dem har tillagt att de inte är nöjda med den ordning som innebär att man som domare får sitt schema för nästkommande veckas förhandlingar i slutet av veckan. Assessorerna är ense om att man måste börja fokusera på långsiktighet och inte bara på temporära lösningar, dvs. hur man ska lösa situationen under nästkommande vecka, samt att man på domstolarna bör införa ”fasta dagar” för förhandlingar och även jourssystem av olika slag. Förekomsten av ”fasta dagar” och jourssystem skulle enligt assessorerna innebära ökade möjligheter till förutsebarhet och framförhållning samt öka deras och andra kvalificerade juristers benägenhet att söka domaranställningar. En del assessorer har också instämt i uttalandet om att dåliga eller mindre bra domstolschefer kan avhålla personer från att söka domaranställningar. Assessorerna har tillagt bl.a. följande. Man måste känna ett stort förtroende för domstolschefen. Man måste också veta att domstolschefen är villig att diskutera innehållet i anställningsvillkoren och hitta bra lösningar för varje arbetstagare. Det kan här röra sig om t.ex. möjligheten att arbeta hemifrån eller på distans i viss utsträckning. Det senare kan i vissa fall eller under vissa perioder vara en förutsättning för att domare ska kunna kombinera domaryrket med livet som småbarnsförälder. Även många domstolschefer vid allmän domstol har instämt i det som angetts ovan. Några av dem har tillagt att man måste lyssna på och ta till sig de potentiella sökandenas synpunkter, överväga vilka mål som bör beredas av respektive personalkategori samt förbättra domarnas möjligheter till förutsebarhet och framförhållning. Domstolscheferna vid de allmänna förvaltningsdomstolarna har uppgett att förhållandena där skiljer sig från förhållandena vid allmän domstol samt att domarna på deras domstolar fortfarande har goda möjligheter till förutsebarhet och framförhållning. Några av dem har tillagt att man ändå måste ta till sig de potentiella sökandenas synpunkter, särskilt deras önskemål om en god balans mellan arbetsliv och privatliv. Resultaten av våra undersökningar för stöd av det som har framkommit i projektet om domarnas arbetssituation. Även undersökningen i det projektet visar att andelen bunden tid har ökat vid allmän domstol samt att möjligheterna till förutsebarhet och framförhållning där har försämrats. Lön och andra anställningsvillkor Många jurister har angett att domarnas löner är låga i förhållande till det ansvar och den arbetsbelastning som åvilar en domare. En hel del av dem har tillagt att domarlönerna är låga också i förhållande till lönenivåerna inom andra kvalificerade juristyrken och att de relativt sett låga lönerna leder till såväl låg status för domaryrket som rekryteringsproblem vid domstolarna. Några av dem har också 85 tillagt att principerna för lönesättning är grumliga eller besvärliga att tillämpa, att löneutvecklingen för domare är i stort sett obefintlig eller att den s.k. förtroendearbetstiden i praktiken är ekonomiskt ofördelaktig för många domare. I sju av åtta respondentgrupper har låga domarlöner framhållits som den viktigaste orsaken till låg sökbenägenhet. I den åttonde gruppen, gruppen med assessorer, har låga domarlöner framhållits som den näst viktigaste orsaken (efter hög arbetsbörda och arbetsbelastning). Det bör tilläggas att andelen jurister som har framhållit de låga domarlönerna som avhållande faktor är högst i grupperna med domstolschefer (ca 69 procent), jurister under domarutbildning (ca 70 procent) och ”återvändare” (ca 73 procent), dvs. i de grupper av jurister där alla redan idag arbetar på domstol. I övriga grupper varierar denna andel från ca 37 procent i gruppen med jurister som har sökt eller fått domaranställning utan att ha genomgått domarutbildningen eller hela denna utbildning till ca 51 procent i gruppen med ”avhoppare”. Av assessorerna har ca 46 procent framhållit de låga domarlönerna som avhållande faktor. Resultaten av enkätundersökningarna visar att det finns även andra anställningsvillkor som kan verka hämmande på sökbenägenheten. En del jurister har angett följande. Sveriges Domstolar har inte hängt med i utvecklingen på samma sätt som många andra arbetsgivare. Detta har medfört att anställningsvillkoren inom andra kvalificerade juristyrken idag är mer moderna och flexibla än motsvarande för t.ex. domare. Anställningsvillkoren är också bättre anpassade till de yngre generationernas önskemål. Som exempel kan nämnas att det på många andra arbetsplatser numera finns goda möjligheter att arbeta deltid och att arbeta hemifrån eller på distans i viss utsträckning. Det senare kan under vissa perioder vara en förutsättning för att arbetstagare ska kunna kombinera ett kvalificerat arbete med ett bra privatliv. Många yngre jurister har inte möjligheten eller viljan att byta ut den frihet och flexibilitet som finns på andra arbetsplatser mot den bundenhet och oförutsebarhet som finns i arbetet som domare. För att attrahera denna grupp av jurister, krävs att man på domstolarna moderniserar anställningsvillkoren och anpassar dem till motsvarande på konkurrerande arbetsplatser. Det krävs också att man på domstolarna ändrar attityd till arbete utanför domstol. Diskussionerna under vårt seminarium med assessorerna har bekräftat att låga domarlöner inte är den mest avhållande faktorn för dessa jurister. Frågan om domarlönernas betydelse för sökbenägenheten togs dessutom upp först mot slutet av seminariet. Assessorerna uppgav då väsentligen följande. Domarlönerna måste vara konkurrenskraftig i förhållande till lönerna inom andra kvalificerade juristyrken. En generell höjning av domarlönerna skulle möjligen innebära en viss ökning av antalet sökande till lediga domaranställningar i storstäderna. Antalet sökande till domaranställningar utanför storstäderna skulle nog däremot vara i stort sett detsamma. För att öka antalet sökande till sådana domaranställningar, krävs rejäla lönehöjningar vid enbart berörda domstolar. En del assessorer framhåller dock att de inte ens vid lokala lönehöjningar om ca 15 000 kr per månad skulle vara benägna att söka domaranställningar på små eller mellanstora orter. En högre ekonomisk ersättning uppväger nämligen inte de nackdelar som ett byte av arbete och bostadsort innebär för assessorn och hans eller hennes familj. Många assessorer har också instämt i det som angetts beträffande andra anställningsvillkor. Några av dem har tillagt följande. Sveriges Domstolar bör utnyttja den moderna tekniken på ett bättre sätt. Den moderna tekniken ger nämligen 86 goda möjligheter till frihet och flexibilitet. Ett bättre utnyttjande av teknik i förening med ändrade attityder till distansarbete m.m. skulle öka domaryrkets attraktivitet och antalet sökande till lediga domaranställningar runt om i landet. Under våra möten med domstolscheferna har det framkommit bl.a. följande. Lönerna inom andra kvalificerade juristyrken och på typiska ”assessorsarbetsplatser” har ökat en hel del under senare år. Dessa löneökningar har medfört att många assessorer och andra kvalificerade jurister idag inte har något ekonomiskt incitament att söka lediga domaranställningar. Till detta kommer den ökning av antalet befordrade anställningar som har ägt rum inom Regeringskansliet. Ökningen har medfört att assessorer nu kan stanna kvar på och uppbära relativt höga löner i Regeringskansliet i stället för att söka anställning som ordinarie domare. Det nu sagda visar, enligt domstolscheferna, att det inte går att bortse från lönens betydelse vid rekryteringen av domare. Domarlönerna måste inte bara vara konkurrenskraftiga i förhållande till lönerna inom andra kvalificerade juristyrken utan också så konkurrenskraftiga att de utgör ett ekonomiskt incitament för assessorer och andra kvalificerade jurister att söka lediga domaranställningar. En del domstolschefer har under mötena instämt i att anställningsvillkoren behöver moderniseras. De har uppgett att man på domstolarna inte kan blunda för de yngre generationernas önskemål om ökad frihet och flexibilitet samt att man nog måste börja tillåta arbete utanför domstolarna i högre utsträckning än tidigare. Man måste också, menar en del, se till så att domare inte gör ekonomiska förluster vid t.ex. dubbel bosättning. Även i projektet om domarnas arbetssituation har många domare framhållit lönens betydelse för domaryrkets status och attraktivitet samt för rekryteringen av ordinarie domare. Många av dem har också bekräftat att friheten och flexibiliteten i domaryrket är relativt låg om man jämför med motsvarande inom andra kvalificerade juristyrken. Arbetsuppgifter m.m. Många jurister har angett att en domares arbetsuppgifter är eller verkar vara kvalificerade, intressanta, spännande, roliga, stimulerande, utvecklande eller meningsfulla. Många av dem har också angett att arbetsuppgifterna är den viktigaste förklaringen till varför jurister väljer att söka lediga domaranställningar. Det finns dock även respondenter som har framhållit arbetsuppgifterna eller vissa arbetsuppgifter som hämmande för sökbenägenheten. Majoriteten av de senare respondenterna återfinns i grupperna med ”avhoppare” och jurister utanför domstol. Här följer en beskrivning av dessa juristers uttalanden och kommentarer. I sex respondentgrupper förekommer uttalanden om att uppspelning av videoupptagningar i hovrätt avhåller kvalificerade jurister från att söka domaranställningar där. En del assessorer har tillagt att det är eller verkar vara tråkigt att titta på video och en del ”avhoppare” har tillagt att rättegången i hovrätt inte är lika ”levande” som tidigare. I fem respondentgrupper förekommer också uttalanden om att bristen på specialisering hämmar sökbenägenheten. En del avhoppare och återvändare har angett att många kvalificerade jurister vill känna sig duktiga inom ett visst område och alltså inte bara vara generalister samt att domstolarna, för att attrahera sådana jurister, måste bli bättre på att tillvarata olika juristers kompetens och försöka tillgodose varje individs specifika önskemål. 87 En del jurister i grupperna med jurister under domarutbildning och assessorer har, som ovan nämnts, angett att inrättandet av beredningsorganisationer och renodlingen av domarrollen har haft negativ inverkan på sökbenägenheten. De har tillagt att de saknar fördelarna med att kunna följa vissa mål ”från ax till limpa” och att domaryrket, efter en tids tjänstgöring, kan upplevas som såväl enformigt som tråkigt. I grupperna med ”avhoppare” och jurister utanför domstol förekommer uttalanden om att det stora och tunga ansvaret som domare avhåller personer från att söka domaranställningar samt att många externa jurister inte vill utföra de arbetsuppgifter som det ankommer på en domare att utföra. Våra diskussioner med assessorerna har bekräftat att arbetsuppgifterna är den viktigaste förklaringen till varför jurister väljer att söka domaranställningar. Några av dem har tillagt att arbetsuppgifterna bör framhållas särskilt vid marknadsföringen av domaryrket. Diskussionerna visar också att de negativa uppfattningarna om EMR-reformen och dess effekter ofta verkar ha sin grund i rykten eller föreställningar och inte i praktisk erfarenhet. Assessorer som har arbetat i hovrätt efter genomförandet av EMR-reformen verkar nämligen inte vara lika negativa till reformen som andra assessorer. Under våra möten med domstolschefer och andra chefer på allmän domstol har det framkommit följande. Inrättandet av beredningsorganisationer och renodlingen av domarrollen har haft såväl positiva som negativa konsekvenser. De positiva konsekvenserna består i att vissa personalkategorier numera arbetar mycket tillsammans, vilket många uppskattar, och att domare nästan uteslutande kan ägna sig åt kvalificerade arbetsuppgifter. De negativa konsekvenserna består i att domaryrket har blivit mer bundet samt att många domare har fått sämre möjligheter till förutsebarhet och framförhållning. Några domare har som negativ konsekvens också nämnt minskad tid för förberedelse- och efterarbete i målen. Detta som en följd av att de nu ägnar mer tid åt att sitta i förhandlingar. En del domstolschefer har framhållit vikten av man inte driver tankarna om effektivisering så långt att domaryrket uppfattas som enformigt och tråkigt. De har tillagt att domare även framöver måste ha varierande arbetsuppgifter och handlägga såväl enkla som svåra mål. En del domstolschefer har också framhållit vikten av domstolarna ökar sina satsningar på specialisering. De har tillagt att en ökad satsning på specialisering är nödvändig för att attrahera kvalificerade jurister, särskilt externa sådana. Några av dem har tillagt att många domare behöver känna sig särskilt duktiga inom ett visst område och att sådana satsningar därför skulle få ett positivt mottagande även av nuvarande domarkår. Resultaten i projektet om domarnas arbetssituation visar att det enligt hovrättsråden finns såväl fördelar som nackdelar med den genomförda EMR-reformen. Många av dem har samtidigt tillagt att fördelarna med reformen överväger nackdelarna. Resultaten i nämnda projekt visar också att domarna inte upplever arbetsuppgifterna som enformiga. De upplever däremot att de har förlorat kontrollen över den inledande handläggningen i sådana mål som de senare ska avgöra. Detta som ett resultat av bl.a. inrättandet av beredningsorganisationer och renodlingen av domarrollen. Arbetsbörda och arbetsbelastning Assessorerna har framhållit hög arbetsbörda eller arbetsbelastning som den viktigaste förklaring till varför kvalificerade jurister avhåller sig från eller tvekar 88 inför att söka lediga domaranställningar. I sex av de sju övriga respondentgrupperna hamnar hög arbetsbörda eller arbetsbelastning på andra plats i rangordningen (efter låga domarlöner). En del domstolschefer och assessorer har angett att många domare har en rimlig arbetsbelastning och att det i stället är rykten om hög arbetsbörda eller arbetsbelastning som avhåller jurister från att söka domaranställningar. Det bör tilläggas att jurister på eller med anknytning till allmän domstol är överrepresenterade bland de jurister som framhåller hög arbetsbörda eller arbetsbelastning som förklaring till låg sökbenägenhet. Även i övriga grupper hänvisar många respondenter till förhållandena vid allmän domstol. I tabell 7.24 anges hur stor andel i respektive grupp som har nämnt hög arbetsbörda eller arbetsbelastning som förklaring till låg sökbenägenhet. Av tabellen framgår att andelen är högst i de grupper av jurister som idag arbetar, eller som relativt nyligen har arbetat, vid domstol. Det nu sagda gäller med undantag för externa adjunkter. Av tabellen framgår också att andelen är allra högst i grupperna med assessorer och jurister under domarutbildning, dvs. i de grupper med yngre jurister som har erfarenhet av arbete i domstol. Tabell 7.24 Andelen jurister som har nämnt hög arbetsbörda eller arbetsbelastning som förklaring till varför kvalificerade jurister avhåller sig från eller tvekar inför att söka lediga domaranställningar. Med ”jurister som sökt/fått DA utan genomförd DU” avses sådana jurister som har sökt eller fått en domaranställning utan att ha genomgått domarutbildningen eller hela denna utbildning. Respondentgrupp Andel Domstolschefer 39,7 Jurister under domarutbildning 45,8 Assessorer 57,4 Externa adjunkter 5,1 Jurister som sökt/fått DA utan genomförd DU 16,7 ”Avhoppare” 39,0 ”Återvändare” 21,1 Jurister utanför domstol 16,7 Resultaten av våra enkätundersökningar visar också följande. Många jurister har tillagt att den höga arbetsbördan eller arbetsbelastningen vid allmän domstol är ett resultat av den ökade måltillströmningen och det ökade antalet mål av förturskaraktär men också av arbetet med att effektivsera arbetet i domstol och bl.a. förkorta handläggningstiderna i olika typer av mål. Det senare har inneburit att man på domstolarna idag fokuserar mycket på kvantitet och målavverkning. Nästan 18 procent av juristerna i gruppen med assessorer har angett att det på domstolarna finns för mycket fokus på kvantitet och för lite fokus på kvalitet samt att detta avhåller dem från att söka domaranställningar. Även i andra grupper har den ökade fokuseringen på kvantitet och målavverkning framhållits som en avhållande faktor. Några jurister har tillagt följande. Det är inte attraktivt att ha ett yrke där man under stort ansvar och tidspress måste avverka mål på ”löpande band”. Förhållandena måste ändras så att domare framöver ges tid att utföra ett kvalitativt bra arbete och även tid till vidareutbildning och annan kompetensutveckling. 89 Många assessorer har tillagt att den höga arbetsbelastningen också leder till problem när det gäller att kombinera domaryrket med ett bra privatliv. Några av dem har tillagt att domare, på grund av hög arbetsbelastning och bundenhet, har dåliga möjligheter att arbeta deltid eller utanför domstolen, att förutsättningarna för det är bättre på andra arbetsplatser, bl.a. på typiska ”assessorsarbetsplatser”, och att många jurister därför väljer att stanna kvar på sådana arbetsplatser i stället för att söka domaranställningar. Under vårt seminarium med assessorerna har det framkommit följande. Assessorer med erfarenhet från allmän domstol har instämt i att arbetsbördan eller arbetsbelastningen där ofta är hög eller för hög. En del av dem har tillagt att de naturligtvis bara har erfarenhet av förhållandena vid några domstolar och att deras uppfattning om förhållandena vid andra domstolar därför kan vara felaktiga. Rykten och föreställningar är dock, menar assessorerna, minst lika betydelsefulla som praktisk erfarenhet. Detta eftersom även rykten och föreställningar kan avhålla kvalificerade jurister från att söka domaranställningar. Om uppfattningarna är riktiga, måste åtgärder vidtas för att minska arbetsbördan eller arbetsbelastning och om uppfattningarna är felaktiga eller missvisande, måste åtgärder vidtas för att informera potentiella sökande om de riktiga förhållandena. Assessorer med erfarenhet från allmän förvaltningsdomstol har uppgett att domarna där ofta har eller verkar ha en rimlig arbetsbörda och arbetsbelastning. Våra diskussioner med assessorerna visar också att det ofta verkar vara kombinationen ”hög arbetsbelastning och låg förutsebarhet” som avhåller kvalificerade jurister från att söka domaranställningar. Många assessorer har nämligen uppgett att de arbetar mycket på sin nuvarande arbetsplats. En del av dem har uppgett att de till och med arbetar mer nu är under tiden i domstol. De framhåller samtidigt den viktiga skillnaden, nämligen att de på sin nuvarande arbetsplats har bättre möjligheter till förutsebarhet och framförhållning. De kan också arbeta hemifrån eller på distans i viss utsträckning. Det senare innebär att de trots en hög arbetsbörda eller arbetsbelastning har goda möjligheter att kombinera arbetsliv och privatliv. Våra diskussioner med domstolscheferna har i allt väsentligt bekräftat det som har framkommit i enkätundersökningarna. Många domstolschefer vid de allmänna domstolarna har uppgett att domarnas arbetsbörda och arbetsbelastning har ökat under de senaste åren, att många domare numera ägnar en stor del av arbetstiden åt att sitta i förhandlingar, att arbetet som domare har blivit mer bundet samt att hög arbetsbelastning i förening med låg förutsebarhet nog avhåller många kvalificerade jurister från att söka domaranställningar. En del domstolschefer har tillagt följande. Den höga arbetsbelastningen är ofta ett resultat av låg grundbemanning på domstolen. Det räcker med att en domare är frånvarande för att övriga domare ska få en hög eller alltför hög arbetsbelastning. Till detta kommer svårigheterna att på kort tid få tag i kompetenta vikarier. Tidigare kunde tillfälliga vakanser fyllas med assessorer. Idag finns det inga assessorer att tillgå. Assessorerna vet nämligen om att meritvärdet av arbete som domare i domstol numera är relativt begränsat. Några andra domstolschefer har uppgett att många domare inte arbetar mer än ca 40 timmar per vecka och att det nog ofta är felaktiga uppfattningar om arbetsbelastningen som avhåller jurister från att söka domaranställningar. Domstolscheferna vid de allmänna förvaltningsdomstolarna har uppgett väsentligen följande. Domarnas arbetsbelastning har ökat efter genomförandet av för- 90 valtningsrättsreformen. Den är dock inte så hög att den i sig avhåller personer från att söka domaranställningar. Till detta kommer att domare på allmän förvaltningsdomstol fortfarande har goda möjligheter till förutsebarhet och framförhållning. Domarna där kan således, trots en relativt hög arbetsbelastning, påverka och kontrollera sin arbetssituation samt kombinera arbetsliv och privatliv. En hel del domstolschefer har också instämt i att man idag fokuserar för mycket på kvantitet och för lite på kvalitet. Några av dem har tillagt att det är mycket fokus på statistik och balanser, att allting numera handlar om ”produktion, produktion och produktion” samt att man kanske har drivit tankarna om effektiviseringen lite för långt. En del domstolschefer har tillagt att det på många domstolar också har utvecklats en kultur som innebär att det är helt normalt att arbeta efter kl. 16.30 och mer än ca 40 timmar per vecka. Det senare är, enligt domstolscheferna, negativt eftersom det ytterligare försvårar domares möjligheter att kombinera arbetsliv och privatliv. Resultaten i projektet om domarnas arbetssituation bekräftar att arbetsbelastningen vid de allmänna domstolarna är hög eller mycket hög. Många domare vid tingsrätt har tillagt att de på grund av den höga arbetsbelastningen inte har tillräckligt med tid för bl.a. inläsning av och domsskrivning i målen samt att deras nuvarande arbetssituation och arbetsbelastning inte är hållbar på sikt. En hel del domare i hovrätt har tillagt att de inte hinner utföra sina arbetsuppgifter inom normal arbetstid och de därför arbetar även på kvällar och helger i stor utsträckning. Domarna vid de allmänna domstolarna har också bekräftat uppgiften att det finns för mycket fokus på kvantitet och för lite fokus på kvalitet. Resultaten i nämnda projekt ger också stöd för att arbetsbelastningen vid allmän förvaltningsdomstol ofta är lägre än den vid allmän domstol. Många domare vid förvaltningsrätt har uppgett att arbetsbelastningen där inte är betungande och många domare i kammarrätt har uppgett att arbetsbelastningen där är rimlig. Arbetsmiljö och arbetsklimat I grupperna med domstolschefer, jurister under domarutbildning och assessorer förekommer endast enstaka uttalanden om att arbetsmiljön eller arbetsklimatet på domstolarna avhåller kvalificerade jurister från att söka domaranställningar. I övriga fem grupper förekommer fler sådana uttalanden. Det som särskilt framhålls är att domstolen är eller verkar vara en omodern, konservativ och hierarkisk arbetsplats. I grupperna med externa adjunkter, ”återvändare”, ”avhoppare” och jurister utanför domstol har ca 12-15 procent av respondenterna lämnat sådana kommentarer. Juristerna i dessa grupper har nämnt även andra förhållanden som kan verka hämmande på sökbenägenheten. Som exempel kan nämnas avsaknaden av samarbete och en gemensam laganda, en del domstolars dåliga rykte som arbetsplats, vissa domstolars kaotiska situation efter genomförda sammanläggningar och utsattheten i domaryrket. Våra diskussioner med assessorerna talar för att de externa juristernas negativa uppfattningar om arbetsmiljön och arbetsklimatet nog ofta har sin grund i rykten eller föreställningar. Några assessorer har tillagt följande. Det är viktigt att domarna tycker om sitt arbete och upplever domaryrket som attraktivt. Så är dock inte alltid fallet. Idag förekommer det en hel del ”gnäll” inom domarkåren. Domarnas ”gnäll” påverkar inte bara arbetsmiljön och arbetsklimatet på domstolarna utan också externa juristers uppfattningar om domstolsarbetet och domaryrket. Det är 91 också viktigt att domstolarna tar hand om sina blivande ambassadörer, t.ex. notarier och fiskaler. Om ambassadörerna har en negativ uppfattning om arbetsförhållandena i domstol, kommer även externa jurister att ha en sådan uppfattning. Domstolscheferna har i allt väsentligt instämt i det som framkommit under vårt seminarium med assessorerna. Några av dem har tillagt att domarna måste börja ge en rättvisande bild av arbetsmiljön och arbetsklimatet i domstol. Några andra domstolschefer har tillagt att man framöver nog måste fokusera ännu mer på inre och yttre bemötande samt på andra frågor som rör arbetsmiljön och arbetsklimatet. Att många externa jurister verkar ha missvisande eller felaktig bild av arbetsmiljön och arbetsklimatet i domstol får stöd även i projektet om domarnas arbetssituation. Resultaten i projektet visar nämligen att en majoritet av domarna är nöjda med arbetsmiljön och arbetsklimatet. De visar också att endast en liten andel av domarna upplever kulturen som ”gnällig”. Det ”gnäll” som förekommit har enligt domarna avsett genomförda reformer eller förändringar, t.ex. sammanläggning av domstolar, och således varit av övergående natur. Utvecklings- och utbildningsmöjligheter Ca 5 procent av juristerna under domarutbildning och ca 8 procent av assessorerna har angett att domaranställningen uppfattas som en ”slutstation”. Med ”slutstation” avses här att en domare har en och samma anställning från utnämning till uppnådd pensionsålder. Några av dem har tillagt att enbart nämnda förhållande kan avhålla personer från att söka domaranställningar. Några andra har tillagt att förhållandet kan verka hämmande på sökbenägenheten under den inledande delen av karriären. Kvalificerade jurister vill helt enkelt inte söka domaranställningar för tidigt. Det senare kan, enligt vissa assessorer, leda till att man aldrig söker domaranställningar. Även i grupperna med externa adjunkter, ”återvändare” och ”avhoppare” förekommer uttalanden om att domaranställningen uppfattas som en ”slutstation”. Enstaka jurister har angett att även bristen på karriär- eller utvecklingsmöjligheter kan avhålla kvalificerade jurister från att söka domaranställningar. Den högsta andelen jurister som har angett det finns i gruppen med jurister under domarutbildning (ca 4 procent). En del andra jurister har i stället framhållit bristen på utbildningsmöjligheter som en avhållande faktor. Några av dem har tillagt att även domare har ett behov av vidareutbildning och annan kompetensutveckling. Under våra möten med domstolscheferna har det framkommit följande. Domaranställningen behöver inte vara en ”slutstation” och det är viktigt att potentiella sökande informeras om det. Det är redan idag fullt möjligt att arbeta som domare under några år och därefter vara tjänstledig från eller helt avsluta anställningen som domare. Uppfattningar om domaranställningen som en ”slutstation” bör kunna förändras genom information och marknadsföring. Domstolscheferna är överens om att det naturligtvis måste finnas karriär- och utvecklingsmöjligheter även för domare. De framhåller samtidigt vikten av att också öka attraktiviteten i den vanligaste domaranställningen, nämligen anställningen som rådman vid tingsrätt eller förvaltningsrått. Några av dem har tillagt att domare kan erhålla en högre lön och utvecklas på olika sätt även utan att få en befordrad domaranställning samt att det måste bli mer attraktivt att ”bara vara rådman”. 92 7.8.3 Externa faktorer Förhållanden hos konkurrerande arbetsgivare Det är naturligt att en individ inför valet mellan två anställningar undersöker fördelar och nackdelar med respektive anställning och sedan väljer den anställning som känns mest fördelaktig för honom eller henne och hans eller hennes familj. Uppfattningen om vad som är fördelar och nackdelar med en anställning varierar mellan olika individer och mellan olika perioder i livet. Även bedömningen av vad som är mest fördelaktigt kan variera på detta sätt. Två juristers bedömningar av i stort sett samma förhållanden kan således leda till att den ene söker domaranställningar medan den andre avstår från att söka sådana anställningar. Våra undersökningar visar att anställningsförhållandena på konkurrerande arbetsplatser kan verka hämmande på assessorers och andra kvalificerade juristers benägenhet att söka domaranställningar. Incitamenten för att stanna kvar på sådana arbetsplatser verkar många gånger vara starkare än incitamenten för att söka lediga domaranställningar. Nästan en tredjedel av domstolscheferna har angett att assessorer idag har nästan samma lön som en ordinarie domare och att assessorerna således saknar ekonomiska incitament att söka lediga domaranställningar. En del jurister under domarutbildning och assessorer har instämt i det och tillagt att domstolarna numera har svårt att konkurrera även med sådana arbetsgivare som assessorerna tidigare lämnade när de kunde komma i fråga för domaranställningar. Enligt de senare två grupperna är det dock inte enbart bristen på ekonomiska incitament som avhåller assessorer från att söka domaranställningar utan också avsaknaden av lika bra eller bättre anställningsförhållanden. En del assessorer har angett att de hos sin nuvarande arbetsgivare har goda möjligheter till förutsebarhet och framhållning samt att anställningsförhållandena där ofta är mindre krävande än på domstol. Även i grupperna med externa adjunkter och jurister som sökt eller fått domaranställning utan att ha genomgått domarutbildningen eller hela denna utbildning förekommer sådana uttalanden. I de senare två grupperna förekommer också uttalanden om att friheten inom andra kvalificerade juristyrken har ökat, att det idag är mer attraktivt att arbeta med affärsjuridik och att det kan vara svårt att överge en bra anställning till förmån för ett yrke som man inte har så mycket kunskaper om. En del jurister har framhållit att den låga sökbenägenheten också beror på domaryrkets allt lägre status. Några av dem har tillagt följande. Domaryrket är idag ett relativt sett lågavlönat juristyrke utan krav på särskild utbildning. Utvecklingen har gått så långt att alla jurister numera ska kunna bli domare och att en hel del jurister måste gå ner i lön om de blir utnämnda till ordinarie domare. Till detta kommer de senaste årens reformer eller förändringar, vilka i mångt och mycket har förvandlat domaryrket till en vanlig myndighetsanställning. Det är naturligt att nämnda utveckling leder till minskad status för domaryrket samt till att många assessorer och andra kvalificerade jurister väljer att stanna kvar på sina nuvarande arbetsplatser i stället för att söka domaranställningar. Vi har i fem enkätundersökningar frågat respondenterna om det finns fördelar eller nackdelar med deras nuvarande anställning som de nog inte skulle ha i anställningen som ordinarie domare samt i så fall vilka fördelar och nackdelar. Resultaten visar följande. 93 I grupperna med assessorer, ”avhoppare” och jurister utanför domstol har ca 90, 89 respektive 68 procent angett att det finns fördelar och ca 70, 76 respektive 55 procent angett att det finns nackdelar. Andelen jurister som har angett att det finns fördelar med nuvarande anställning är i dessa grupper alltså högre än den andel som angett att det finns nackdelar med samma anställning. I grupperna med ”återvändare” och jurister som har sökt eller fått domaranställning utan att ha genomgått domarutbildningen eller hela denna utbildning är förhållandet det omvända. I dessa två grupper har ca 80 respektive 65 procent angett att det finns fördelar och ca 98 respektive 82 angett att det finns nackdelar. De mest frekvent nämnda fördelarna med nuvarande anställning är frihet och flexibilitet, rimlig arbetsbörda och arbetsbelastning, goda möjligheter till förutsebarhet och framförhållning samt goda möjligheter att kunna kombinera ett bra arbete med ett bra privatliv eller familjeliv. En del jurister har i fråga om frihet och flexibilitet särskilt framhållit de fria arbetstiderna och möjligheten att arbeta hemifrån eller på distans när så behövs. Alla grupper utom gruppen med assessorer har som viktiga fördelar också framhållit bl.a. den höga lönen, de goda möjligheterna till specialisering, den välfungerande organisationen och den goda arbetsmiljön, det omfattande samarbetet mellan kollegor och förekomsten av teamwork samt de omväxlande arbetsuppgifterna och det utåtriktade arbetet i form av t.ex. klientkontakter. När det gäller nackdelarna med nuvarande anställning, varierar svaren en hel del mellan de fem grupperna. I gruppen assessorer har följande framhållits som viktiga nackdelar. Avsaknad av eller brist på eget beslutsfattande. Avsaknad av eller brist på anställningstrygghet. Avsaknad av eller brist på självständighet och eget ansvar. Låg lön. Inte lika intressanta eller roliga arbetsuppgifter som i domaryrket. I grupperna med ”avhoppare” och jurister utanför domstol har följande framhållits som viktiga nackdelar. Hög arbetsbörda och arbetsbelastning samt långa arbetsdagar. Mycket press och stress. Krav på tillgänglighet. Krav på debitering och lönsamhet. Krav på ackvisition av nya uppdrag. 94 I de två kvarvarande grupperna, dvs. grupperna med ”återvändare” och jurister som har sökt eller fått domaranställningar utan att ha genomgått domarutbildningen eller hela denna utbildning, har följande framhållits som viktiga nackdelar med nuvarande eller, om personen har blivit utnämnd till ordinarie domare, tidigare anställning. Inte lika intressanta och omväxlande arbetsuppgifter som i domaryrket. Inte lika kvalificerade och utmanande arbetsuppgifter som i domaryrket. Dåliga möjligheter att påverka arbetssituationen. Avsaknad av eller brist på självständighet och eget beslutsfattande. Krav på debitering och lönsamhet. Många assessorer har under seminariet bekräftat att förhållandena på andra arbetsplatser kan verka hämmande på assessorers och andra kvalificerade juristers benägenhet att söka domaranställningar. Förhållandena på andra arbetsplatser är, menar assessorerna, helt enkelt för bra. Några av dem har tillagt följande. Arbetsbelastningen på typiska ”assessorsarbetsplatser” är nog ofta i stort sett densamma som på domstol. Möjligheterna till frihet och flexibilitet är dock helt annorlunda. Även möjligheterna till förutsebarhet och framförhållning är ofta annorlunda. Många assessorer är inte villiga att byta bort friheten, flexibiliteten och förutsebarheten mot en ökad bundenhet och några extra tusenlappar per månad. En del assessorer har också tillagt följande. Uppfattningarna om arbetet på domstol och arbetet som domare baseras ofta på egna erfarenheter från tiden i domstol men också på rykten och föreställningar. Om assessorernas uppfattningar är riktiga, måste åtgärder vidtas för att göra domaryrket mer attraktivt. Om uppfattningarna är felaktiga, måste åtgärder vidtas för att ändra deras uppfattningar. Det vore positivt om tidigare kollegor till potentiella sökande kunde återvända till sin forna arbetsplats, t.ex. Regeringskansliet, och berätta om arbetet som ordinarie domare. Det kan nämligen vara lättare att ta till sig information om informatören är en relativt nyutnämnd domare och dessutom bekant med de personer som ska få informationen. Även många domstolschefer har instämt i att förhållandena på andra arbetsplatser kan verka hämmande på kvalificerade juristers benägenhet att söka domaranställningar. Några av dem har tillagt följande. En del typiska ”assessorsarbetsgivare” erbjuder inte bara goda anställningsförhållanden utan också relativt höga löner och goda karriärmöjligheter. Som exempel på sådana arbetsgivare kan nämnas Regeringskansliet där såväl löner som antalet befordrade anställningar har ökat. Tidigare fanns det endast ett fåtal befordrade anställningar inom respektive departement. Idag finns det ofta flera kansliråd och ämnesråd på varje enhet inom departementen. Kansliråden och ämnesråden har i stort sett samma lön som en ordinarie domare och saknar således ekonomiska incitament att söka domaranställningar. En hel del domstolschefer har också instämt i att många kvalificerade juristers uppfattningar om domstolarna och domaryrket nog baseras på rykten eller föreställningar samt i att åtgärder bör vidtas för att förändra bilden av domaryrket. En del av dem har tillagt följande. Man måste börja med att arbeta bort den ”gnällkultur” som finns inom domarkåren. Det finns nämligen inga möjligheter att mark- 95 nadsföra domaryrket som attraktivt om inte domarna själva tycker att det är attraktivt. Man måste också informera potentiella sökande om de positiva förändringar som har genomförts i domstol och, såvitt avser sökande med erfarenhet av arbete i domstol, annat som har hänt sedan de senast arbetade i domstol. Informationen kan förmedlas vid t.ex. ”öppet hus” eller liknande arrangemang. Sociala förhållanden, m.m. Många jurister har angett att assessorer och andra kvalificerade jurister ofta har hunnit rota sig på en ort när de kan komma i fråga för lediga domaranställningar och att de då inte kan eller vill byta bostadsort för att få en sådan anställning. En del domstolschefer har tillagt att det dessutom inte är attraktivt att bo utanför storstäderna, på vissa orter eller i vissa delar av landet och att det ofta kan vara svårt att hitta ett bra arbete åt den potentiella sökandens make, maka eller sambo. Några domstolschefer har också tillagt att ”det kostar för mycket” att veckopendla mellan bostadsorten och arbetsorten. En del jurister under domarutbildning och assessorer har angett att många assessorer har bytt bostadsort under eller efter domarutbildningen och att fördelarna med en domaranställning utanför bostadsorten, vilken ofta är en av de tre storstäderna, sällan uppväger nackdelarna med ytterligare ett sådant byte. Incitamenten för att söka domaranställningar utanför bostadsorten är, enligt dessa jurister, helt enkelt inte tillräckligt starka för att den potentiella sökanden och hans eller henne familj ska vara villiga att överge bra arbeten, ett bra boende och en även i övrigt väl fungerande social tillvaro. Några av dem har också, i likhet med en del domstolschefer, angett att det är oattraktivt att bo utanför storstäderna eller på sådana orter där man helt saknar familj och vänner samt att det ofta är svårt att hitta bra arbete åt sökandens make, maka eller sambo. Vi har i tre enkätundersökningar frågat respondenterna om de kan tänka sig att byta bostadsort för att få anställning som ordinarie domare. De tre grupper som har fått denna fråga är grupperna med jurister under domarutbildning, assessorer och jurister som har sökt eller fått domaranställning utan att ha genomgått domarutbildningen eller hela denna utbildning (fortsättningsvis grupp 3). Alla respondenter har kunnat markera något av svarsalternativen ”ja”, ”ja, under förutsättningen att”, ”nej” eller ”vet inte”. De som har markerat svarsalternativet ”ja, under förutsättningen att” har i fritext kunnat ange under vilka förutsättningar de skulle vara villiga att byta bostadsort. Respondenterna i grupp 3 har också kunnat ange att de redan har blivit utnämnda till ordinarie domare och respondenterna i övriga två grupper har kunnat ange att de inte kommer att söka domaranställningar. Svaren från respondenterna visar följande. Benägenheten att byta bostadsort verkar minska successivt under domarutbildningen. Av fiskalerna i överrätt har ca 30 procent angett att de inte kan tänka sig att byta bostadsort. Bland fiskalerna vid underrätt och tf. assessorerna uppgår denna andel till ca 37 respektive 39 procent. Benägenheten att byta bostadsort minskar sedan ytterligare efter förordnandet som assessor (se tabell 7.25). 96 Tabell 7.25 Juristers benägenhet att byta bostadsort för att få en anställning som ordinarie domare. Siffrorna visar hur stor andel jurister som har markerat respektive svarsalternativ. Med ”Ja, UFA” avses här svarsalternativet ”ja, under förutsättningen att”. Grupp Ja Ja, UFA Nej Vet inte Personer under domarutbildning 16 29 36 19 5 24 66 5 27 5 62 6 Assessorer Grupp 3 En stor del av de jurister som har markerat svarsalternativet ”ja, under förutsättningen att” har angett att de skulle vara villiga att byta bostadsort under förutsättningen att även övriga familjemedlemmar vill göra det. Några av dem har tilllagt att det på den nya bostadsorten måste finnas ett bra arbete för juristens make, maka eller sambo samt en bra och välfungerande domstol. Det bör också finnas bl.a. bra dagis och skola för barnen samt släktingar eller vänner. Våra enkätundersökningar visar även följande. Benägenheten att byta bostadsort verkar vara lägst bland de jurister som genomgår domarutbildningen i Stockholm, Göteborg eller Malmö. Av de jurister som genomgår domarutbildningen i Svea hovrätt eller Kammarrätten i Stockholm har ca 49 respektive 44 procent angett att de inte kan tänka sig att byta bostadsort. Av de jurister som genomgår domarutbildningen i Göta hovrätt eller Kammarrätten i Jönköping har endast ca 16 respektive 22 procent angett detsamma och av de jurister som genomgår domarutbildningen i Hovrätten för Nedre Norrland eller Kammarrätten i Sundsvall har ingen angett detsamma. Flyttbenägenheten inom gruppen med assessorer verkar följa i stort sett samma mönster. Av de assessorer som är knutna till Svea hovrätt eller Kammarrätten i Stockholm har ca 78 respektive 70 procent angett att de inte kan tänka sig att byta bostadsort. Av de assessorer som är knutna till Göta hovrätt eller Kammarrätten i Jönköping har endast ca 43 respektive 29 procent angett detsamma. Det tycks också finnas ett visst samband mellan flyttbenägenhet och kön samt mellan flyttbenägenhet och ålder. Svaren visar nämligen att manliga assessorer verkar vara mer benägna att byta bostadsort än kvinnliga assessorer (ca 44 procent jämfört med 20 procent) samt att assessorer under 35 år och över 44 år verkar vara mer benägna att bostadsort än assessorer i åldersintervallet 35-44 år (ca 61 respektive 36 procent jämfört med 22 procent). I grupp 3 uppgår andelen jurister som är benägna att byta bostadsort till ca 20 procent i åldersintervallet 3544, ca 37 procent i åldersintervallet 45-49 och ca 60 procent ålderintervallet 5560. Det bör tilläggas att grupp 3 innehåller relativt få jurister inom respektive åldersintervall. Våra diskussioner med assessorerna har i allt väsentligt bekräftat det som har framkommit i enkätundersökningarna. Några assessorer har tillagt följande. Många assessorer uppmanas efter förordnandet som assessor att söka sig bort från överrätten och flytta till Stockholm för att meritera sig inför kommande domaranställningar. De uppmanas samtidigt att någon gång i framtiden söka sig tillbaka till överrättsområdet och där söka en ledig domaranställning. När assessorn har flyttat till Stockholm eller en annan större stad, upphör ofta kontakten mellan honom eller henne och överrätten. Under tiden i storstaden har assessorn en eller flera anställningar i syfte att meritera sig inför kommande domaranställningar och blir allt mer rotad. Om han eller hon har familj eller bildar familj, gäl- 97 ler detsamma för övriga familjemedlemmar. Efter några år har assessorn och hans eller hennes familj rotat sig så mycket i storstaden att fördelarna med en domaranställning utanför storstaden inte uppväger nackdelarna med ett byte av bostadsort. Många assessorer väljer då att stanna kvar i storstaden i stället för att återvända till det överrättsområde som de dels blev mer eller mindre uppmanade att lämna, dels inte längre har samma anknytning till. Några assessorer har tillagt att ”varför ska man söka domaranställningar utanför storstäderna om man relativt snabbt kan få en sådan anställning i storstäderna?” eller ”varför ska man söka domaranställningar utanför storstäderna när det inte finns tillräckliga incitament att söka sådana anställningar i storstäderna?”. Det ovan sagda visar, enligt assessorerna, att man måste öka möjligheterna för assessorer att meritera sig utanför Stockholm, Göteborg och Malmö. En del av dem har tillagt följande. Många assessorer skulle sannolikt stanna kvar inom sitt överrättsområde och rota sig där under förutsättningen att de gavs möjlighet att ha meriterande anställningar inom området eller meritera sig på distans. Antalet meriterande anställningar inom ett område skulle öka om man t.ex. höjde meritvärdet av arbete som domare i domstol. En assessor skulle då kunna arbeta som icke ordinarie domare i domstol mellan olika uppdrag, bl.a. utredningsuppdrag. Antalet meriterande anställningar i Norrland skulle också öka om Domstolsverket inrättade ett lokalkontor i Umeå eller Sundsvall. En hel del assessorer har också framhållit vikten av att överrätterna inte förlorar kontakten med assessorerna efter förordnandet som assessor. Överrätterna bör, enligt assessorerna, inte bara behålla kontakten med ”sina” assessorer utan också bistå dem med att hitta meriterande anställningar och senare uppmana dem att söka lediga domaranställningar. Under våra möten med domstolscheferna har det framkommit följande. Förr i tiden var domaryrkets höga status tillräckligt för att assessorer och andra kvalificerade jurister skulle söka domaranställningar runt om i landet. Idag är konkurrensen om kvalificerade jurister så hård att även storstadsdomstolarna emellanåt har svårt att rekrytera ordinarie domare. Förändringar måste därför genomföras i syfte att dels behålla de kvalificerade jurister som en gång har valt domarbanan, dels attrahera andra kvalificerade jurister. Frågan om byte av bostadsort har här en mycket stor betydelse. Åtgärder bör vidtas för att minska antalet bostadsbyten under domarutbildningen och för att öka möjligheterna för assessorer att meritera sig utanför storstäderna. Åtgärder bör också vidtas för att underlätta potentiella sökandes byte av bostadsort. 7.8.4 Faktorer i anställningsförfarandet Vi har i enkätundersökningen som riktat sig till assessorer frågat respondenterna om de tror att offentliga rangordningar under ansökningsförfarandet påverkar benägenheten att söka lediga domaranställningar och i så fall på vilket sätt. Resultaten visar att många assessorer anser så vara fallet. Över 50 procent av assessorerna har angett att det är känsligt att konkurrera med bl.a. assessorskollegor och nästan 30 procent har angett att det är känsligt att börja arbeta som domare vid en domstol där man, om Domarnämnden och regeringen hade följt domstolschefens rangordning, inte hade fått domaranställningen. Ca 21 procent av assessorerna har angett att det är känsligt att få en sämre placering än en sökande utan domarutbildning eller att det är känsligt av andra skäl. 98 Övriga assessorer har angett att de offentliga rangordningarna inte påverkar sökbenägenheten (ca 18 procent) eller att de är osäkra på om rangordningarna påverkar sökbenägenheten (ca 17 procent). Även i övriga grupper förekommer uttalanden om att de offentliga rangordningarna kan verka hämmande på sökbenägenheten. I grupperna med externa adjunkter, ”återvändare” och ”avhoppare” förekommer uttalanden om att de offentliga rangordningarna dessutom kan avhålla kvalificerade jurister från att söka domaranställningar. En del externa jurister har tillagt följande. Jurister som vill få anställning som domare måste alltid godta risken att få en dålig placering i de offentliga rangordningar som görs under anställningsförfarandet. De måste också godta risken att inte bli uppsatta på förslag i ärendet och att inte bli utnämnda till ordinarie domare. Många externa jurister varken kan eller vill ta sådana risker. Redan en dålig placering i de offentliga rangordningarna kan nämligen ha förödande konsekvenser för en persons fortsatta verksamhet och karriär. Det kan här handla om allt från ”gliringar” i fikarummet och skvaller på arbetsplatsen till bristande förtroende hos klienter och svårigheter att bedriva en lukrativ verksamhet. Våra enkätundersökningar visar att även osäkerhet om egen kompetens kan verka hämmande på sökbenägenheten. I grupperna med domstolschefer, jurister under domarutbildning och assessorer förekommer uttalanden om att assessorer ofta vill känna sig tillräckligt meriterade innan de söker domaranställningar och att många assessorer nog väntar för länge innan de söker sådana anställningar. I grupperna med externa adjunkter och ”avhoppare” förekommer uttalanden med innebörden att ”har jag den breda kompetens som krävs för att bli domare?” och ”klarar jag verkligen av arbetet som ordinarie domare?”. En del externa jurister har också tillagt följande. Många jurister utanför domstol saknar kunskap om vad som krävs för att bli domare och vad det innebär att arbeta som domare samt om den utbildning som numera erbjuds nyutnämnda domare. En del externa jurister vet inte ens om att de kan ”sadla om” och bli ordinarie domare. Okunskapen i dessa avseenden beror till stor del på bristfällig marknadsföring och annonsering utanför Sveriges Domstolar. Till detta kommer att många externa jurister varken uppmuntras till eller uppmanas att söka lediga domaranställningar, att det nuvarande ansökningsförfarandet inte är anpassat för sökande utan domarutbildning och att externa jurister ofta ”hamnar sist i kön” när de konkurrerar med assessorer. Många externa jurister har t.ex. inte sådana skriftliga referenser eller vitsord som krävs för att kunna söka domaranställningar och konkurrera med assessorer på lika villkor. Assessorerna har under seminariet instämt i att många assessorer nog väntar längre än vad som behövs innan de söker lediga domaranställningar. En del assessorer har tillagt att även negativa skrivningar i yttranden och protokoll kan verka hämmande på sökbenägenheten samt framhållit vikten av att det utarbetas riktlinjer för hur sådana dokument bör vara utformade. Även en del domstolschefer har instämt i att många assessorer nog väntar för länge innan de söker lediga domaranställningar. Några av dem har också tillagt att det kan vara svårt att värdera externa juristers erfarenheter och meriter samt att bedöma deras skicklighet och lämplighet för domaranställningar. De senare domstolscheferna har angett att man bör öka möjligheterna för externa jurister att tjänstgöra som adjungerad ledamot i domstol och tillagt följande. Extern adjunktion innebär inte bara en möjlighet för externa jurister att prova på arbetet 99 som domare utan också en möjlighet för domstolschefer och andra domare att bedöma sådana juristers skicklighet och lämplighet för en domaranställning. Det senare är i många fall en förutsättning för att domstolschefen ska kunna sätta upp en extern sökande på förslag och dessutom ge honom eller henne en bra placering i rangordningen. En del domstolschefer har också instämt i att det finns brister i marknadsföringen utanför Sveriges Domstolar och tillagt att det framöver nog krävs ett mer aktivt agerande för att tillgodose rekryteringsbehovet av ordinarie domare. De har som exempel på aktivt agerande nämnt anordnande av ”öppet hus” eller liknande arrangemang på domstolarna. 7.8.5 Sammanfattning Våra undersökningar visar att det finns olika förklaringar till varför assessorer och andra kvalificerade jurister avhåller sig från eller tvekar inför att söka lediga domaranställningar. Nedan följer en kortfattad sammanfattning av det som har framkommit i undersökningarna. Genomförda reformer och förändringar har inneburit bl.a. sammanläggning av domstolar, inrättande av beredningsorganisationer och renodling av domarrollen. Våra undersökningar visar att konsekvenserna av dessa förändringar inte har varit enbart positiva. En del konsekvenser verkar till och med vara sådana att de avhåller potentiella sökande från att söka lediga domaranställningar. Många potentiella sökande har angett eller uppgett väsentligen följande. En del domstolar har blivit stora och anonyma ”fabriker” där domare och andra personalkategorier ska fullgöra sina arbetsuppgifter vid ”ett löpande band”. Arbetet som domare på sådana domstolar är eller verkar vara både enformigt och tråkigt. Inrättandet av beredningsorganisationer och renodlingen av domarrollen har inneburit att arbetet som domare i allmän domstol har blivit mer bundet än tidigare. Förändringarna har på många sådana domstolar också inneburit sämre möjligheter till förutsebarhet och framförhållning samt därmed också sämre möjligheter att kunna kombinera domaryrket med ett bra privatliv. Många jurister har som avhållande faktorer också nämnt låg lön och oflexibla anställningsvillkor. De nuvarande domarlönerna verkar dock inte vara lika avhållande som många domstolschefer tror. Under vårt seminarium med assessorerna har det nämligen framkommit följande. Domarlönerna måste vara konkurrenskraftiga i förhållande till lönerna inom andra kvalificerade juristyrken. En höjning av domarlönerna skulle dock inte lösa rekryteringsproblemen runt om i landet. För att lösa dessa problem krävs andra åtgärder, bl.a. ökade möjligheter för domare arbeta utanför domstolen i viss utsträckning. Det senare är, enligt assessorerna, ofta en förutsättning för att kunna kombinera ett kvalificerat juridiskt arbete med t.ex. livet som småbarnsförälder. I samtliga respondentgrupper förekommer också uttalanden om att hög arbetsbörda eller arbetsbelastning avhåller jurister från att söka domaranställning vid allmän domstol. Många jurister har angett att den höga arbetsbelastningen där är ett resultat av ökad måltillströmning och ökat antal mål av förturskaraktär samt av allt högre fokus på effektivitet och målavverkning. En del av dem har också angett att det idag finns för mycket fokus på kvantitet och för lite fokus på kvali- 100 tet. Våra diskussioner med assessorerna och domstolscheferna visar att det nog ofta är kombinationen ”hög arbetsbelastning och låg förutsebarhet” som verkar hämmande på sökbenägenheten. En del assessorer och externa jurister har angett följande. Arbetsbelastningen på konkurrerande arbetsplatser är nog ofta lika hög som på domstol. Möjligheterna till flexibilitet, förutsebarhet och framförhållning är däremot helt annorlunda. Det senare innebär att jurister där, även under perioder med hög arbetsbelastning, kan påverka sin arbetssituation och kombinera ett kvalificerat juristyrke med ett bra privatliv. De externa juristerna har som avhållande faktorer framhållit bl.a. avsaknaden av eller bristen på specialisering samt den dåliga arbetsmiljön och det dåliga arbetsklimatet på domstolarna. Några av dem har tillagt att domstolarna är eller uppfattas som ålderdomliga, konservativa och hierarkiska arbetsplatser samt att arbetet som domare ofta verkar innefatta för mycket ensamarbete. Under våra möten med assessorer och domstolschefer har det framkommit att externa juristers uppfattningar om domstolen som arbetsplats nog ofta baseras på gamla erfarenheter, rykten eller föreställningar. Några av dem har tillagt att detsamma nog gäller för assessorer som inte har arbetet i domstol under lång tid. En del assessorer har tillagt följande. Felaktiga uppfattningar om verkliga förhållanden är dock minst lika allvarliga som riktiga uppfattningar om negativa förhållanden. Även den förstnämnda typen av uppfattningar kan nämligen avhålla potentiella sökande från att söka lediga domaranställningar. En hel del jurister, särskilt många externa jurister, har också framhållit offentligheten i rekryteringsförfarandet som en avhållande faktor. De externa juristerna och domstolscheferna har angett bl.a. följande. Det är inte bara de offentliga rangordningarna som avhåller kvalificerade jurister från att söka domaranställningar. Även bristfälliga kunskaper om domaryrket och kraven på skriftliga referenser eller vitsord kan ha en sådan effekt. Till detta kommer svårigheterna att bedöma externa juristers erfarenheter och kompetens samt deras skicklighet och lämplighet för en anställning som ordinarie domare. Det nu sagda innebär att många externa jurister inte kan konkurrera med assessorer på lika villkor och därför avhåller sig från att söka lediga domaranställningar. Det finns också två andra viktiga förklaringar till varför assessorer och andra kvalificerade jurister inte söker lediga domaranställningar. Den första är att anställningsvillkoren och anställningsförhållandena på konkurrerande arbetsplatser ofta är lika bra eller bättre än de på domstol. Många assessorer och andra kvalificerade jurister har således inte tillräckliga incitament att söka anställningar som ordinarie domare. Den andra är att utnämningen till ordinarie domare ofta innefattar byte av bostadsort. Många assessorer och andra kvalificerade jurister har redan hunnit rota sig i en storstad eller på en annan ort när de kan komma i fråga för domaranställningar och kan eller vill då inte byta bostadsort för att få en sådan anställning. Benägenheten att byta bostadsort kan vara ännu lägre i de fall då den potentiella sökanden har make, maka, sambo eller barn. 101 8 Andra arbetsgivares rekrytering av personal 8.1 Inledning I direktiven anges att vi ska göra en kartläggning av olika rekryteringsmetoder i syfte att identifiera vilka metoder som kan förväntas vara mest framgångsrika vid rekrytering av ordinarie domare. Det anges också att vi ska ägna särskild uppmärksamhet åt att identifiera eller ta fram effektiva metoder för att öka den geografiska rörligheten. Uppdraget i dessa delar har, som nämnts i avsnitt 1.1, begränsats till att innefatta följande. En undersökning av vilka åtgärder andra utvalda arbetsgivare – såväl offentliga som privata – har vidtagit eller vidtar för att säkerställa rekryteringen av kvalificerade medarbetare. Överväganden om huruvida det är möjligt och lämpligt för Sveriges Domstolar att vidta motsvarande åtgärder i syfte att säkerställa att domstolarna även i framtiden kan rekrytera ordinarie domare som tillhör de allra skickligaste och för yrket mest lämpade juristerna i landet. I detta avsnitt behandlar vi den första punkten, dvs. den om andra arbetsgivares åtgärder för att säkerställa rekryteringen. Den andra punkten kommer att behandlas i avsnitt 9. För att attrahera och rekrytera ny personal krävs ofta att arbetsgivaren uppfatttas som en attraktiv sådan. Detta gäller såväl internt som externt. Det krävs också att arbetsgivaren informerar potentiella arbetstagare om arbetsgivaren och hur det är att arbeta hos arbetsgivaren samt att arbetsgivaren anpassar informationen eller marknadsföringen så att den bl.a. når ”rätt” adressater, får dessa att bli intresserade av en anställning hos arbetsgivaren och får dem att söka lediga anställningar hos arbetsgivaren. Ett långsiktigt rekryteringsarbete tar dock inte slut här. För att attrahera och rekrytera ytterligare medarbetare, krävs att även den nyanställde upplever arbetsgivaren som en attraktiv arbetsgivare. Arbetsgivaren måste helt enkelt ”hålla vad som utlovats” i information och marknadsföringen. Ett långsiktigt rekryteringsarbete innefattar också att låta arbetstagaren utvecklas i sin roll och att ta hand om de arbetstagare som avslutar sina anställningar hos arbetsgivaren. De senare arbetstagarna bör tillfrågas om bl.a. varför de avslutade sina anställningar hos arbetsgivaren och hur de upplevde anställningen hos arbetsgivaren. De bör också informeras om möjligheten att i framtiden återvända till arbetsgivaren. Många arbetsgivare har under senare år blivit allt mer aktiva och offensiva i sitt arbete för att attrahera och rekrytera kvalificerade medarbetare. Flertalet av dem har insett betydelsen av att i möjligaste mån försöka möta de krav och förväntningar som de nya generationernas arbetstagare har på en arbetsgivare. En del arbetsgivare, särskilt många privata sådana, har också insett arbetskraftens betydelse för överlevnad på arbetsmarknaden och därför ökat sin fokus på HRfrågor (HR står här för Human Resources, dvs. människors kunskaper, färdigheter och andra till produktionsförmågan bidragande fysiska och psykiska egenskaper). De senare arbetsgivarna har utarbetat tydliga och genomtänkta planer för att säkra den framtida kompetensförsörjningen samt tagit fram kompetens- 102 strategier med såväl kortsiktiga som långsiktiga åtgärdsplaner. Kompetensstrategierna är välkända och kommuniceras tydligt såväl internt som externt. Arbetsgivarna har också ökat satsningarna på att attrahera, utveckla och behålla kvalificerade medarbetare. Arbetet har resulterat i bl.a. följande. Karriärmöjligheter inom hela företaget (även internationellt). Samverkan mellan olika arbetsgivare och branschorganisationer på orten. Nya organisatoriska lösningar, förändrade arbetsformer och mer flexibla anställningsvillkor. Som exempel på det senare kan nämnas ökade möjligheter till arbete utanför arbetsplatsen. Traineeprogram, sommarjobb och möjlighet att utföra examensarbete hos arbetsgivaren. Specialsatsningar mot strategiskt belägna universitet och högskolor. Satsningar på internationell rekrytering. Anordnande av ”öppet hus” och andra arrangemang för allmänheten eller potentiella arbetstagare. Marknadsföring i lokal, regional och rikstäckande media samt i olika typer av sociala medier, t.ex. Facebook och Twitter. Deltagande på karriärmässor och andra liknande arrangemang. Anlitande av headhunters och andra typer av rekryteringsföretag. Deltagande i nätverk av olika slag, bl.a. nätverk som syftar till att attrahera potentiella arbetstagare med anknytning till den ort där arbetsgivaren finns (återvändarsatsningar). Stöd till potentiella arbetstagare när det gäller att hitta ett bra arbete åt arbetstagarens make, maka eller sambo (tandemrekrytering), en bra bostad för arbetstagarens familj samt bra skola och dagis för arbetstagarens barn. Sveriges Domstolar och Domarnämnden vidtar redan idag olika åtgärder i syfte att attrahera och rekrytera kvalificerade jurister. Nuvarande åtgärder verkar dock inte vara tillräckliga för att tillgodose rekryteringsbehovet vid alla domstolar i landet. Det är därför viktigt att undersöka hur andra arbetsgivare, särskilt konkurrerande arbetsgivare, gör eller har gjort för att attrahera kvalificerade jurister och att ta till vara på sådana metoder som har visat sig vara framgångsrika vid rekryteringen av sådana jurister. Vi har valt att undersöka rekryteringsläget och rekryteringsarbetet hos följande arbetsgivare: Åklagarmyndigheten, Kronofogden, Regeringskansliet, särskilt Justitiedepartementet, och Roschier Advokatbyrå AB. 103 Varje underavsnitt inleds med en kort beskrivning av arbetsgivaren och arbetsgivarens organisation. Efter det följer en beskrivning av det arbete som bedrivs eller har bedrivits i syfte att rekrytera kvalificerade jurister och hur rekryteringsläget ser ut hos respektive arbetsgivare. Framställningen i detta avsnitt avslutas med en beskrivning av hur man inom det lokala projektet Welcome2work arbetar för att attrahera och rekrytera kvalificerade medarbetare med anknytning till Jönköpingsområdet. Projektet bygger på ett nära samarbete mellan projektledaren och olika arbetsgivare samt syftar till att erbjuda helhetslösningar för potentiella arbetstagare och deras familjer. 8.2 Åklagarmyndigheten Åklagarmyndigheten består av bl.a. 39 åklagarkammare. Av dessa är 32 allmänna åklagarkammare, 3 internationella åklagarkammare och 4 nationella åklagarkammare. Vid de internationella åklagarkamrarna finns specialistkompetens för att bekämpa den organiserade, gränsöverskridande brottsligheten och för det internationella åklagarsamarbetet. De fyra nationella åklagarkamrarna är inriktade på bekämpning av korruption, handläggning av miljö- och arbetsmiljömål, handläggning av säkerhets- och terroristmål eller handläggning av brottsmisstankar mot poliser. Vid övriga 32 åklagarkammare, de allmänna åklagarkamrarna, bedrivs vanlig operativ åklagarverksamhet. Åklagarmyndigheten har också tre utvecklingscentrum. Dessa är lokaliserade till Stockholm, Göteborg och Malmö. Åklagarmyndighetens utvecklingscentrum har till uppgift att bedriva metod- och rättsutveckling inom olika områden samt att utöva rättslig uppföljning och tillsyn. Riksåklagaren är chef för Åklagarmyndigheten och riksåklagarens kansli är myndighetens ”huvudkontor”. Kansliet finns i Stockholm. Åklagarmyndigheten har för närvarande ca 1 400 anställda. Av dessa är ca 950 åklagare. Vid Ekobrottsmyndigheten finns det ytterligare ca 80 åklagare. Den fortsatta framställningen avser rekryteringen av aspiranter till Åklagarmyndigheten. För information om anställningen av extra åklagare och befordrade åklagare hänvisas till Åklagarmyndighetens externa hemsida. Det kan inledningsvis konstateras att Åklagarmyndighetens externa hemsida innehåller en stor mängd information om myndigheten och åklagaryrket. Personer som är intresserade av att bli åklagare kan där läsa åklagares beskrivningar av hur det är att arbeta som t.ex. assistentåklagare, kammaråklagare och specialiståklagare. De kan också få allmän information om åklagaryrket och vägarna till yrket, möjligheterna till karriär och vidareutbildning inom myndigheten, anställningsvillkor och pågående projekt i syfte att förbättra arbetsförhållandena för åklagare samt om lediga anställningar och kontaktpersoner. Rekryteringen till aspirantanställningar hanteras och leds av Åklagarmyndighetens personalavdelning. Vid rekryteringen används en kravprofil som innehåller antagningskrav samt områdena kompetens och personliga egenskaper. Antagningskraven är i stort sett desamma som de för att få anställning som hovrättseller kammarrättsfiskal (se kravprofilen samt 17 och 18 §§ Åklagarförordningen [2004:1265]). Området kompetens är uppdelat i underområdena yrkesskicklighet, juridiska kunskaper, språkbehandling i tal och skrift, föredragningsteknik, data- 104 mognad samt relevant arbetslivs- och utbildningserfarenhet. Området personliga egenskaper är uppdelat i underområdena självständighet, samarbetsförmåga, arbetskapacitet, stabilitet och personlig mognad. Annonser om lediga aspirantanställningar publiceras på Åklagarmyndighetens externa hemsida och i lokal press. Ansökan om att antas som aspirant görs på samma hemsida eller via vanlig post. Hedvig Trost, byråchef på riksåklagarens kansli, har berättat följande. Rekryteringsläget vid Åklagarmyndigheten kan beskrivas som gott. Antalet sökande per aspirantanställning uppgick under våren 2011 till ca fyra och antalet avhopp från Åklagarmyndigheten är idag färre än tidigare. Det goda rekryteringsläget har sin förklaring i yrkets attraktivitet men också i myndighetens aktiva marknadsföring och rekrytering. Åklagarmyndigheten deltar under arbetsmarknadsdagarna på samtliga orter med juristutbildning och låter där en åklagare hålla föredrag eller delta i ”heta stolen”. Föredragen avser ofta ett intressant mål. Åklagarmyndigheten anordnar också informationskvällar på de åklagarkammare som avser att rekrytera aspiranter. Information om sådana informationskvällar förmedlas via myndighetens externa hemsida och, i vissa fall, även via lokal press. Under informationskvällarna berättar kammarchefen och andra åklagare om yrket och arbetsplatsen. Det goda rekryteringsläget har nog också sin förklaring i att ingångslöner och riktmärken under den senaste löne- och avtalsperioden har legat väl i linje med motsvarande hos andra arbetsgivare för unga jurister. 8.3 Kronofogden Kronofogden består av ett huvudkontor i Sundbyberg och 40 lokalkontor runt om i landet. Myndigheten leds av en rikskronofogde som till sin hjälp har en biträdande rikskronofogde och en ledningsgrupp. Den biträdande rikskronofogden är också rikskronofogdens ställföreträdare. Vid myndigheten finns även ett myndighetskansli och ett insynsråd. Kronofogden har för närvarande ca 2 200 anställda. Av dessa är ca 180 personer behöriga att arbeta som kronofogde. En del av dessa personer arbetar dock inte med typiska kronofogdeuppgifter. De arbetar i stället som t.ex. chef, verksjurist, utvecklare eller utredare. Antalet operativa kronofogdar uppgår till drygt 100. För mer information om Kronofogden och yrket som kronofogde hänvisas till myndighetens externa hemsida. Kronofogden köper rekryteringstjänster av Skatteverkets verksamhetsstöd som normalt sköter såväl annonsering som urval. Beslut om anställning fattas dock alltid av rekryterande chef vid Kronofogden. Vid rekryteringen av kronofogdeaspiranter och kronofogdar används en kompetensprofil som innehåller bl.a. områdena formella krav och personliga egenskaper. De formella kraven är i stort sett desamma som de för att bli antagen som fiskal i hovrätt eller kammarrätt. Området personliga egenskaper är uppdelat i olika underområden. Som exempel på underområden kan nämnas analytisk förmåga, samarbetsförmåga och pedagogisk förmåga. För att kunna få anställning som kronofogde krävs att juristen dessutom har genomgått en internutbildning vid myndigheten, den s.k. kronofogdeutbildningen. Annonser om lediga anställningar publiceras ofta på myndighetens anslagstavla, myndighetens interna eller externa hemsida och hos Arbetsförmedlingen. Vid 105 rekrytering av kronofogdar eller inspektörer förekommer det att annonser publiceras även i lokal press eller på annat sätt. Detsamma gäller vid rekrytering på orter där det kan vara svårt att hitta kvalificerade sökande. Ansökan om anställning som aspirant görs via myndighetens externa hemsida. Charlotte Carrborg, verksjurist och utredare på rikskronofogdens kansli, har uppgett väsentligen följande. Kronofogden befinner sig för närvarande i en generationsväxling och rekryterar ca 5-10 kronofogdeaspiranter per år. Myndigheten har generellt inte några problem att rekrytera kvalificerade jurister. Söktrycket till lediga anställningar i storstäderna är dock högre än det till lediga anställningar på mindre orter. Myndigheten har också kunnat iaktta vissa svårigheter att rekrytera jurister i området runt Mälaren. Många jurister där verkar vilja bo och arbeta i Stockholm. På senare tid har man kunnat iaktta även en annan svårighet, nämligen den att behålla kronofogdar så länge som man önskar. Någon analys av varför kronofogdar lämnar myndigheten i förtid har ännu inte genomförts. Myndigheten har inte arbetat systematiskt med att försöka attrahera tingsmeriterade jurister och har först nyligen börjat arbeta med ”employer branding”. Arbetet har varit inriktat på att renodla och tydliggöra innehållet i kronofogderollen samt på att marknadsföra myndigheten och kronofogdeyrket på olika sätt. Den nuvarande marknadsföringen består i bl.a. information i publikationen Karriärkalender Juridik och tidningen Campus Jurist samt i deltagande vid olika juristmässor runt om i landet. Publikationen Karriärkalender Juridik utges och produceras av Bergström Public Relations i Stockholm samt distribueras till alla studenter som inom kort är klara med sina juriststudier. Den distribueras också till jurister som genomför notarietjänstgöring. Syftet med kalendern är att informera unga jurister om olika arbetsgivare. I 2011 års upplaga medverkar Kronofogden, Skatteverket och Göteborgs Stad samt tio privata företag, varav majoriteten är advokatbyråer. Tidningen Campus Jurist ges ut av Universum group, distribueras till personer som studerar på en juristutbildning eller som genomför notarietjänstgöring, ges ut två gånger per år och riktar sig till jurister som inom kort ska börja arbeta eller nyligen har börjat arbeta. Publikationen Karriärkalender Juridik och tidningen Campus Jurist innehåller båda unga juristers beskrivningar av hur det är att arbeta på respektive arbetsplats. De innehåller också information om arbetsgivarna och var man kan vända sig för att få mer information eller kontakt med respektive arbetsgivare. Kronofogden deltar, som ovan nämnts, också på juristmässor runt om i landet. För närvarande deltar myndigheten på juristmässorna vid Stockholms universitet, Lunds universitet och Umeå universitet. Under mässdagarna berättar olika företrädare om myndigheten och de arbetsuppgifter som myndigheten kan erbjuda unga jurister. Det förekommer också att företrädarna delar ut artiklar som har förekommit i ovan nämnda publikationer. 8.4 Regeringskansliet Regeringskansliet består av Statsrådsberedningen, de olika fackdepartementen och Förvaltningsavdelningen. Till Regeringskansliet hör också ambassader, konsulat, representationer och delegationer vid bl.a. FN, EU och OECD. Statsministern är chef för Regeringskansliet och utser vilket statsråd som ska vara chef 106 för respektive departement, s.k. departementschef. Inom departementen finns det normalt tre typer av chefstjänstemän, nämligen statssekreterare, expeditionschefer och rättschefer. Varje statsråd har en politisk stab. Den politiska staben består ofta av en statssekreterare, en pressekreterare och en eller flera politiskt sakkunniga. Dessa hjälper statsrådet i det politiska arbetet. Om statsrådet avgår, slutar även de politiskt anställda sin anställning i Regeringskansliet. Anställda som inte är politiskt rekryterade, t.ex. rättssakkunniga, har kvar sina anställningar i Regeringskansliet oavsett vilka som sitter i regeringen. Antalet anställda i Regeringskansliet, inklusive utlandsmyndigheter och kommittéväsendet, uppgår för närvarande till ca 4 500 personer. Av dessa är ca 200 politiskt rekryterade. Regeringskansliets externa hemsida innehåller en stor mängd information. Som exempel kan nämnas information om vad myndigheten kan erbjuda potentiella arbetstagare och information om vilka personer som kan få anställning vid myndigheten. Det anges att Regeringskansliet ofta söker personer med en akademisk examen och tidigare arbetslivserfarenhet samt att myndighetens handläggare ofta har studerat ekonomi, statskunskap eller juridik. Det anges också att myndigheten ibland söker specialister inom ett visst område, t.ex. hovrättsassessorer, samt att den som vill arbeta inom myndigheten bör vara intresserad av samhällsfrågor och ha kännedom om statsförvaltningen. För mer information om vilka personliga egenskaper som efterfrågas hos potentiella medarbetare hänvisas till myndighetens externa hemsida. Många assessorer och andra kvalificerade jurister arbetar på Justitiedepartementet. Vi har därför valt att begränsa våra undersökningar om rekryteringsläget m.m. till just nämnda departement. Det bör tilläggas att annonser om lediga anställningar i departementet och andra departement ofta publiceras på Regeringskansliets externa hemsida. Där anges också vad som krävs för att kunna komma i fråga för respektive anställning och hur man går till väga för att söka en ledig anställning. Charlotte Kugelberg, kansliråd på Justitiedepartementet, har berättat väsentligen följande. Departementet har ofta behov av kvalificerade jurister med juristexamen eller motsvarande äldre examen och relevant yrkeserfarenhet. Som exempel på kvalificerade jurister kan nämnas assessorer och åklagare. Departementet gör inför varje rekrytering en behovsanalys. Analysen resulterar i en kravprofil som ligger till grund för såväl utformning av annons som urval av sökande. Vid intern rekrytering publiceras annonsen på Regeringskansliets interna hemsida och vid extern rekrytering publiceras annonsen på Regeringskansliets externa hemsida och www.platsbanken.se. Vid rekrytering av assessorer publiceras annonsen på Sveriges Domstolars externa hemsida och vid rekrytering av åklagare publiceras annonsen på Åklagarmyndighetens externa hemsida. Det förekommer att departementet publicerar annonser om lediga anställningar även i tidningar eller på andra Internetsajter. Varje person som anställs i departementet får en tillfällig placering på en specifik enhet, t.ex. åklagarenheten eller enheten för processrätt och domstolsfrågor. Han 107 eller hon kan därefter bli omplacerad till en annan enhet om verksamheten så kräver. Information om att anställda kan bli omplacerade förmedlas redan i annonser eller vid intervjuer med sökande. Justitiedepartementet har under senare år inte haft några problem att attrahera och rekrytera kvalificerade jurister. Söktrycket till lediga anställningar varierar dock över tid och är beroende av bl.a. antalet assessorer. Departementet bedriver tillsammans med övriga delar av Regeringskansliet ett arbete för att ytterligare stärka myndighetens varumärke som arbetsgivare. Regeringskansliet vidtar också en del åtgärder för att marknadsföra myndigheten som en attraktiv arbetsgivare. Som exempel på åtgärder kan nämnas deltagande på universitets och högskolors arbetsmarknadsdagar samt anordnande av studiebesök för bl.a. universitetsstuderande och domstolspersonal. Förekomsten av deltagande på arbetsmarknadsdagar och liknande arrangemang har minskat under senare år, bl.a. som en följd av omprioriteringar på central nivå. Justitiedepartementet har ambitionen att återuppta och i framtiden fortsätta delta på sådana arrangemang. 8.5 Roschier Advokatbyrå AB Roschier Advokatbyrå AB är en affärsjuridisk byrå med kontor i Sverige och Finland. Antalet anställda uppgår till sammanlagt ca 255 personer. Av dessa arbetar ca 75 i Sverige och 180 i Finland. Advokatbyråns kontor i Sverige är beläget i Stockholm. På advokatbyråns externa hemsida finns en stor mängd information om byrån och dess verksamhet. Potentiella sökande kan där få information om byråns värderingar och verksamhetsområden samt läsa anställdas beskrivningar av hur det är att arbeta på byrån. De kan också få information om vad byrån kan erbjuda anställda i form av bl.a. introduktion, handledarskap, arbetsuppgifter, vidareutbildning, utvecklingsmöjligheter och social gemenskap. Den externa hemsidan innehåller även mer specifik information om byråns samarbete med studenter och studentorganisationer samt om byråns olika traineeprogram för dessa och andra unga jurister. Ansökan om anställning på advokatbyrån görs via nämnda hemsida. Magnus Wallander, advokat och delägare på advokatbyrån, har berättat i huvudsak följande. Roschier Advokatbyrå AB vidtar olika åtgärder i syfte att attrahera kvalificerade jurister, såväl unga som mer erfarna. Åtgärder för att attrahera unga jurister består i informations- och marknadsföringsinsatser på byråns externa hemsida, deltagande på universitetens arbetsmarknadsdagar samt seminarier och sociala arrangemang på byrån. Som exempel på det senare kan nämnas anordnande av informationskvällar för notarier i närområdet. De anställda på byrån har under senare tid diskuterat om liknande insatser bör ske även via Facebook, Twitter och andra s.k. sociala medier. Något beslut i frågan har ännu inte fattats. Ett bra verktyg vid rekryteringen av unga biträdande jurister utgörs av byråns program för ”summer trainees”, och många av de nyanställda biträdande juristerna har tidigare haft en anställning som sådan trainee på byrån. Unga jurister, som i sitt nätverk har jurister vid domstolar och på andra byråer, fyller också en viktig funktion i rekryteringsarbetet. Åtgärder för att attrahera mer erfarna kvalificerade jurister kan bestå i anlitande av headhunters eller andra rekryteringsföretag, men – i ännu högre grad – i ut- 108 nyttjande av delägarnas kontakter och kontaktnät. Rekryteringsföretag kan användas i de fall då byrån behöver rekrytera en delägare eller en annan mer kvalificerad medarbetare. 8.6 Welcome2work – ett lokalt projekt Under år 2007 inledde Destination Jönköping, näringslivsavdelningen vid Jönköpings kommun och Tandemgruppen i Jönköping ett gemensamt projekt, Welcome2work, i syfte att attrahera och rekrytera välutbildad arbetskraft till Jönköpingsregionen. Projektet pågår alltjämt och drivs idag av Destination Jönköping. Här följer en kort beskrivning av projektet och det arbete som utförs inom ramen för projektet. Projektet finansieras av deltagarna och deltagarna utgörs av sådana arbetsgivare i Jönköpings län som vill stärka och underlätta sin rekryteringsprocess. Antalet deltagare uppgår för närvarande till sammanlagt ca 43. Som exempel på deltagare kan nämnas Jönköpings kommun, Jordbruksverket, Landstinget i Jönköpings län, Husqvarna AB, AB Electrolux och Länsförsäkringar Jönköping. Kostnaden för att delta i projektet uppgår till 15-100 tkr per arbetsgivare och år. För denna kostnad får arbetsgivaren exponering enligt projektets mediestrategi, en presentation på projektets externa hemsida, tillgång till projektets adressbank, delta i projektets aktiviteter och events, ta del av nätverket med arbetsgivare, möjlighet att påverka projektets aktiviteter och events samt möjlighet att bidra med information i projektets nyhetsbrev. Arbetsgivarna får också platser i Newcomers Club, ett socialt nätverk för nyinflyttade personer och deras familjemedlemmar. Syftet med detta nätverk är att stärka den positiva bilden av Jönköping, att visa nyinflyttade personer vilka möjligheter som finns i regionen och att erbjuda en mötesplats för sådana personer. Personerna i nätverket träffas ca åtta gånger per år och genomför då olika aktiviteter. Som exempel på aktiviteter kan nämnas after work, hockeykvällar och teaterbesök. Projektets målgrupp är framför allt akademiker inom åldersintervallet 28-38 år. Akademikerna bör dessutom ha anknytning till Jönköpingsregionen och för närvarande vara bosatta i något av storstadsområdena Stockholm, Göteborg eller Malmö. Projektets externa hemsida innehåller en stor mängd information om projektet och Jönköpingsregionen. Som exempel kan nämnas allmän information om Jönköping, vad som händer i Jönköpingsregionen och vad man kan göra på fritiden i Jönköping. Som ytterligare exempel kan nämnas information om arbetsgivarna och lediga anställningar hos arbetsgivarna, hyres- och fastighetsvärdar samt barnomsorg och skolor. Projektet ger ut en publikation två gånger per år och ett nyhetsbrev tio gånger per år samt anordnar arbetsgivarträffar fyra gånger per år. Möten med arbetsgivarna äger också rum inför genomförandet av aktiviteter och events (informationsmöten). Publikationen riktar sig till personer som funderar på eller som redan är på väg att flytta till Jönköping samt innehåller fakta om Jönköping, information om vad som händer i regionen och reportage av olika slag. Informationsbrevet innehåller information om vad som för närvarande händer i Jönköping och projektet. Marknadsföringen av Jönköping och arbetsgivarna sker också via sociala medier, t.ex. Facebook och Twitter, samt genom anordnande av 109 aktiviteter och events. Under åren 2010 och 2011 har projektet deltagit vid eller anordnat bl.a. följande aktiviteter och events: Deltagande på ”Career Days” i Stockholm och Göteborg (”Career Days” är nordens största karriärmässa för personer med en akademisk utbildning). På mässorna deltog företrädare för projektet men också företrädare för arbetsgivarna. Tanken med det senare var att besökare skulle kunna tala direkt med respektive arbetsgivare. Om en sådan företrädare upptäckte att en besökare kunde komma i fråga för anställning hos en annan arbetsgivare, hänvisade han eller hon besökaren till rätt företrädare. Genomförande av kampanjen ”Vi saknar dig!” som innefattade annonsering på stortavlor (bl.a. vid busshållplatser i Jönköping och Göteborg) och på olika Internetsajter, bl.a. Facebook och Jnytt (en lokal dagstidning på Internet). Som exempel på annonstexter kan nämnas ”Saknar du Mikaela Widell? Vem vill du ha tillbaka till Jönköping? Gå in och anmäl på www.visaknardig.se!”. Personer som läste annonstexterna kunde således gå in på projektets externa hemsida och där ange vem eller vilka som borde flytta tillbaka till Jönköping. Kampanjen innefattade också pressklipp på Jnytt, Sveriges Radio Jönköping och Jönköping Nu (en gratistidning som delas ut i Jönköpingsområdet och som finns tillgänglig på Internet). Budskapet där var i stort sett detsamma som i annonserna. Kampanjen resulterade i en lista med namn på drygt 200 personer. Projektmedarbetarna utformade därefter 200 lådor som var och en innehöll ett personligt brev, en broschyr med information om arbetsgivarna och lediga anställningar hos arbetsgivarna, en annan broschyr med olika personers beskrivningar av hur det var att flytta tillbaka till Jönköping, ett informationsblad om Newcomers Club och en present. Lådorna skickades sedan per post till de personer som fanns antecknade på ovan nämnda lista. Anordnande av eventet ”Fly to JKPG”. Eventet riktade sig till akademiker i Stockholm och innefattade bl.a. flygresa mellan Stockholm och Jönköping tur och retur samt lunch med arbetsgivarna i Jönköping (deltagarna). Eventet genomfördes under Jönköpingsfesten 2011. Projektet innefattar alltså ett nära samarbete mellan projektledaren och företrädarna för respektive arbetsgivare samt har fått stor uppmärksamhet i media. Det finns nu andra kommuner som vill initiera liknande projekt, berättar projektledaren Maria Lindén. Projektet har dessutom redan gett resultat i fråga om rekryteringar inom Jönköpingsregionen. Som exempel kan nämnas att flera personer har fått anställningar i och flyttat till regionen efter de events som genomförts i Stockholm och Göteborg. Arbetsgivarna har dessutom fått tillgång till ett omfattande register över potentiella arbetstagare med anknytning till Jönköpingsområdet. I juni 2011 innehöll registret drygt 1 000 personer. För mer information om projektet hänvisas till dess externa hemsida. 110 9 9.1 Våra förslag till åtgärder Inledning Våra undersökningar visar att hovrätter, kammarrätter och förvaltningsrätter ofta inte har några större problem att rekrytera ordinarie domare. Detsamma gäller för tingsrätter inom storstadsområdena Stockholm, Göteborg och Malmö samt för tingsrätter inom en del andra geografiska områden, bl.a. västra Skåne. Problemet att rekrytera ordinarie domare verkar för närvarande alltså vara begränsat till en del tingsrätter på små eller mellanstora orter runt om i landet. Undersökningarna visar också att det finns ett ännu allvarligare problem, nämligen det att många potentiella sökande inte uppfattar domaryrket som tillräckligt attraktivt. Det senare utgör en viktig förklaring till varför många kvalificerade jurister inte söker domaranställningar vid nämnda tingsrätter och kan i förlängningen leda till att även andra domstolar får rekryteringsproblem. Åtgärder som vidtas i syfte att komma till rätta med nuvarande rekryteringsproblem bör därför kompletteras med sådana som ökar domaryrkets attraktivitet. Rekryteringsproblemen på små och mellanstora orter verkar till stor del ha sin förklaring i att assessorer och andra kvalificerade jurister inte vill eller kan flytta till sådana orter samt i att kvalificerade jurister på dessa eller närliggande orter inte söker lediga domaranställningar där. Det senare verkar i sin tur ha olika förklaringar. Som exempel kan nämnas missvisande eller till och med felaktiga uppfattningar om domaryrket och arbetet som ordinarie domare samt dåliga kunskaper om utbildningen för nyutnämnda ordinarie domare. De åtgärder som vidtas för att komma till rätta med nuvarande rekryteringsproblem bör därför vara inriktade på att öka assessors möjligheter att rota sig även på andra orter än Stockholm, Göteborg och Malmö samt på att öka andra kvalificerade juristers intresse för domaryrket och arbetet som ordinarie domare. Det finns också andra förklaringar till varför assessorer och andra kvalificerade jurister inte söker lediga domaranställningar på små och mellanstora orter. Som exempel kan nämnas otillräcklig tid för överväganden och ställningstaganden i alla de frågor som uppkommer vid flytt till en sådan ort. Som ytterligare exempel kan nämnas offentligheten i anställningsförfarandet. Offentlighetens avhållande effekt på sökbenägenheten gör sig särskilt gällande på sådana orter där ”alla känner alla”. Åtgärder bör därför vidtas även i syfte att bl.a. öka förutsebarheten när det gäller lediga domaranställningar och underlätta för externa jurister att söka eller på annat sätt visa intresse för sådana anställningar. Åtgärder för att komma till rätta med nuvarande rekryteringsproblem bör, som ovan nämnts, kompletteras med åtgärder för att öka domaryrkets attraktivitet. De bör också kompletteras med en mer aktiv rekrytering och ökade satsningar på information och marknadsföring. Domstolsverkets och domstolarnas arbete för att öka domaryrkets attraktivitet bör utgå från det som har framkommit i denna rapport samt syfta till att i möjligaste mån anpassa domaryrket och arbetet som ordinarie domare efter de potentiella sökandenas önskemål. Även arbetet med den mer aktiva rekryteringen samt med information och marknadsföring bör utgå från det som har framkommit i rapporten. 111 Vi är fullt medvetna om att varje domstol själv bestämmer i frågor som rör domstolens inre organisation och arbetsformer. Vi måste samtidigt framhålla vikten av att förändringar genomförs. Domstolar som inte genomför behövliga förändringar kommer inte bara ha svårt att konkurrera med arbetsgivare utanför Sveriges Domstolar utan också få svårt att konkurrera med andra domstolar. Den fortsatta framställningen inleds med en viktig åtgärd för att öka assessorers möjlighet att rota sig även på andra orter än Stockholm, Göteborg och Malmö samt två viktiga åtgärder för att öka sökbenägenheten hos andra kvalificerade jurister. Åtgärderna avser höjt meritvärde för arbetet som domare i domstol, ökade satsningar på extern adjunktion i domstol och införande av sekretess i generella intresseanmälningar vid Domarnämnden. Efter det följer en exemplifiering av sådana åtgärder som kan vidtas i syfte att öka domaryrkets attraktivitet. Exemplen avser framför allt tingsrätt. Detta eftersom behovet av förändringar verkar vara störst på just denna typ av domstol. I underavsnitt 9.6 behandlar vi andra åtgärder som kan vidtas i syfte att öka assessorers möjlighet att rota sig på olika orter runt om i landet och öka sökbenägenheten hos olika potentiella sökande, särskilt externa sådana. Vi behandlar där också den mer aktiva rekryteringen av ordinarie domare samt information och marknadsföring. Avsnittet avslutas med en kort sammanfattning. Det bör tilläggas att styrgruppen och referensgruppen har ställt sig positiva till våra åtgärdsförslag samt att Jusek och Sveriges domarförbund inte har haft någon erinran mot förslagen. 9.2 Höjt meritvärde för arbete som domare i domstol Enkätundersökningarna och våra diskussioner med assessorer och domstolschefer visar att många assessorer har hunnit rota sig i Stockholm, Göteborg eller Malmö när de kan komma i fråga för lediga domaranställningar och att en stor del av dem då inte kan eller vill byta bostadsort för att få en domaranställning. Våra diskussioner med assessorerna visar också att erbjudanden om högre lön eller andra mer förmånliga anställningsvillkor nog skulle ha endast marginella effekter på deras flyttbenägenhet. Möjligheten att på olika sätt ”locka” assessorer till små och mellanstora orter när de väl har rotat sig på en större ort verkar alltså vara begränsad. Åtgärder som vidtas bör därför i stället vara inriktade på att öka spridningen av assessorer i ett tidigare skede, dvs. innan de har hunnit rota sig i Stockholm, Göteborg eller Malmö. Vi ska i detta avsnitt behandla en viktig sådan åtgärd, nämligen den om höjt meritvärde för arbete som domare i domstol. Många assessorer vill ha anställningar som gör det möjligt för dem att med bibehållande av anställningstryggheten i en överrätt meritera sig för framtida domaranställningar. Valet av anställning styrs således inte bara av anställningens meritvärde utan också av bl.a. möjligheten till tjänstledighet. Bestämmelser om det senare finns i förordningen om tjänstledighet för domare (DVFS 1996:19). Enligt denna förordning är assessorer utan särskilt beslut lediga när de 1. har en tidsbegränsad högre anställning inom domstolsväsendet, 2. har en tidsbegränsad anställning som departementsråd eller chefstjänsteman i Regeringskansliet, 3. tjänstgör i allmän domstol, allmän förvaltningsdomstol eller hyresnämnd, 112 4. har en tidsbegränsad anställning som sakkunnig i Regeringskansliet (med sakkunnig avses här rättssakkunnig, ämnessakkunnig och militärsakkunnig samt sekreterare eller expert inom kommittéväsendet). Assessorer får enligt förordningen också beviljas ledighet för att 5. ha en tidsbegränsad anställning som föredragande hos Riksdagens ombudsmän eller Justitiekanslern, 6. ha en tidsbegränsad anställning som jurist hos myndighet under riksdagen eller regeringen, 7. ha en anställning som föredragande i riksdagens utskott, 8. under högst tre år inom en femårsperiod ha en anställning som sekreterare i Marknadsdomstolen, Arbetsdomstolen eller Statens Va-nämnd, 9. under högst tre år inom en femårsperiod ha en anställning i Förenta nationernas organ, i Europeiska unionens institutioner eller organ eller i internationell domstol eller tribunal, eller 10. under högst ett år inom en treårsperiod pröva en annan anställning än de som anges ovan. Innehållet i förordningen ger assessorer goda möjligheter att bo och arbeta i Stockholm (punkterna 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8 och 10) samt relativt goda möjligheter att bo och arbeta i Göteborg, Malmö eller Jönköping (punkterna 1, 3, 4, 6 och 10). Innehållet i förordningen ger assessorer relativt goda möjligheter att rota sig även på andra orter (framför allt punkterna 3 och 10). Det senare verkar dock gälla endast i teorin. Våra diskussioner med assessorer och domstolschefer visar nämligen att tjänstgöring i domstol inte uppfattas som särskilt meriterande. En hel del assessorer väljer idag bort sådan tjänstgöring till förmån för mer meriterande anställningar i storstäderna. Resultatet blir då det ovan nämnda, dvs. att många assessorer rotar sig i Stockholm, Göteborg eller Malmö. Det finns också assessorer som väljer det andra mest tänkbara alternativet, dvs. alternativet att pröva en annan anställning, och som efter ca ett års tjänstledighet från överrätten lämnar domarbanan till förmån för en fast anställning hos konkurrerande arbetsgivare. Resultatet kan då bli att Sveriges Domstolar ”förlorar” sådana assessorer som skulle kunna komma i fråga för domaranställningar på orten eller närliggande orter. En tänkbar åtgärd för att öka assessors möjlighet att rota sig även på andra orter än Stockholm, Göteborg eller Malmö är att höja meritvärdet för arbete som domare i domstol. En sådan ordning skulle nämligen innebära att assessorer kunde bo på en ort och meritera sig genom tjänstgöring i närliggande domstolar. De skulle också kunna varva sådan tjänstgöring med andra meriterande anställningar på orten eller på distans. Frågan är dock om det är möjligt att höja meritvärdet för arbete som domare i domstol? Statsmakternas syn på meritvärdet av domstolstjänstgöring har varierat under årens lopp (se avsnitt 6.4). Den nuvarande ordningen innebär i huvudsak följande. En ordinarie domare bör innan han eller hon utnämns ha förvärvat en bred livs- och yrkeserfarenhet. Assessorer uppmanas därför att efter genomförd domarutbildning meritera sig genom arbete utanför domstol. Assessorer som vid sidan av arbete i domstol har även andra relevanta erfarenheter anses nämligen i regel ha bättre förutsättningar att utöva domaryrket än sådana assessorer som 113 har arbetat enbart i domstol (prop. 2007/08:113 s. 35). För andra kvalificerade jurister finns det ingen uppmaning att meritera sig genom arbete i domstol eller olika typer av anställningar. Andra erfarenheter än sådana som erhålls i domstol kan alltså vara tillräckliga för att en sökande ska anses ha förvärvat en bred livsoch yrkeserfarenhet. Resultatet av det nu anförda blir att meritvärdet av arbete som domare i domstol normalt ska anses vara lägre än meritvärdet av sådana erfarenheter som kan erhållas genom arbete utanför domstol. Om meritvärdet hade varit detsamma, skulle uppmaningen ha gällt för arbete såväl i som utanför domstol och för såväl assessorer som andra kvalificerade jurister. Den nuvarande ordningen innebär också att assessorer normalt ska kunna förvärva en bred livs- och yrkeserfarenhet genom de anställningar som anges i förordningen om tjänstledighet för domare (se ovan). Tanken kan nämligen inte vara att en assessor ska behöva avsluta anställningen i överrätt för att uppnå sådan erfarenhet. Tanken kan inte heller vara att assessorer ska bredda sig genom en längre tids tjänstgöring hos andra arbetsgivare, t.ex. Åklagarmyndigheten eller en advokatbyrå. Någon utökad möjlighet till tjänstledighet för sådan tjänstgöring har nämligen inte införts. Det kan då ifrågasättas om alla de anställningar som räknas upp i förordningen verkligen ger en bredare livs- och yrkeserfarenhet än arbetet som domare. Detsamma gäller för många andra anställningar utanför domstol. Någon tydlig motivering till varför så skulle vara fallet har i vart fall inte lämnats. Vår uppfattning är att den nuvarande ordningen bör ändras. Ordningen bör framöver innebära att erfarenheter av arbete som domare i domstol kan tillmätas ett lika högt meritvärde som sådana yrkeserfarenheter som erhålls utanför domstol, t.ex. genom arbete som åklagare eller advokat. Vi kan nämligen inte se varför man genom enbart arbete som domare inte skulle kunna uppnå en bred livs- och yrkeserfarenhet. Vi kan inte heller se att det finns några andra godtagbara skäl till varför arbete som domare i domstol, dvs. arbete med hantverket som sådant, normalt bör tillmätas ett lägre meritvärde än sådana yrkeserfarenheter som kan erhållas genom arbete utanför domstol. En väl vitsordad tjänstgöring som domare i domstol bör således, på samma sätt en väl vitsordad tjänstgöring som t.ex. advokat eller åklagare, kunna vara tillräcklig för att utnämnas till ordinarie domare. När det gäller assessorer bör tjänstgöringen, för att kunna tillmätas samma meritvärde som andra yrkeserfarenheter, ha genomförts efter avslutad domarutbildning och vid den typ av domstol som avses i det aktuella anställningsärendet. Den här beskrivna ordningen innebär inte att arbete som domare i domstol tillmäts ett särskilt meritvärde utan endast att sådant arbete kan tillmätas samma meritvärde som många andra yrkeserfarenheter, t.ex. erfarenheter av arbete som utredningssekreterare, åklagare eller advokat. Ordningen kan därför inte anses strida mot statsmakternas intentioner om en allt bredare domarrekrytering. Vi vill i detta sammanhang tillägga att vi dessutom instämmer i de uttalanden som har gjorts om behovet av en sådan rekrytering. Domstolarna kommer framöver att behöva rekrytera domare bland såväl assessorer som andra kvalificerade jurister. Den föreslagna ordningen innebär inte heller att tillräcklig erfarenhet alltid uppnås genom arbete som domare i domstol utan endast att så kan vara fallet. En del assessorer och andra kvalificerade jurister kommer även fortsättningsvis att behöva ha olika anställningar för att uppnå det. Vår uppfattning är, som tidigare nämnts, att ett höjt meritvärde för arbete som domare i domstol skulle innebära goda möjligheter för assessorer att rota sig 114 även på andra orter än Stockholm, Göteborg och Malmö. Ordningen skulle dessutom innebära bl.a. att tjänstgöring som adjungerad ledamot i domstol gavs ett högre meritvärde, att assessorer gavs incitament att ingå i den s.k. förstärkningsstyrkan (jfr Domstolsverkets interna rapport Förstärkningsstyrkan från den 2 maj 2011[dnr 2059-2010]), att domstolar gavs bättre möjligheter att täcka vikariats- eller förstärkningsbehov och att fler domstolar gavs möjlighet att marknadsföra sig som en attraktiv arbetsplats. 9.3 9.3.1 Ökade satsningar på extern adjunktion i domstol Inledning Undersökningarna visar att en hel del externa jurister har en missvisande eller i vissa fall felaktig bild av domaryrket och arbetet som domare samt att många sådana jurister, på grund av bl.a. denna bild, inte är intresserade av att söka lediga domaranställningar. De visar också att en del externa jurister saknar de skriftliga dokument som behövs för att domstolschefer och Domarnämnden ska kunna bedöma deras skicklighet och lämplighet för domaryrket samt sätta upp dem på förslag i ärenden om anställning av ordinarie domare. Åtgärder bör därför vidtas i syfte att dels förändra externa juristers uppfattningar om domaryrket och arbetet som domare, dels förbättra sådana juristers möjligheter att bli utnämnda till ordinarie domare. En viktig åtgärd är att öka satsningarna på extern adjunktion i domstol. Enkätundersökningen som har riktat sig till externa adjunkter visar att många av dem under eller efter adjunktionstjänstgöringen har fått en mer positiv bild av domaryrket och arbetet som domare. Majoriteten av dem har också blivit mer benägna att söka lediga domaranställningar. Tjänstgöring som adjungerad ledamot i domstol kan dessutom öka externa juristers möjlighet att bli utnämnda till ordinarie domare. Det senare har sin förklaring i att adjunktionstjänstgöringen fungerar som ett arbetsprov. Den externa juristen kan, efter sådan tjänstgöring, få skriftliga referenser eller vitsord som gör det möjligt för domstolschefer, Domarnämnden och regeringen att bedöma hans eller hennes skicklighet och lämplighet för domaryrket. Att en sökande har skriftliga referenser eller vitsord är, enligt många domstolschefer, ofta en förutsättning för att de ska kunna sätta upp honom eller henne på förslag i anställningsärendena. I sammanhanget bör tilläggas att arbetsprov ofta betraktas som det mest tillförlitliga instrumentet när det gäller att bedöma personers lämplighet för en viss anställning (se bl.a. Domstolsverkets rapport Testprojektet [DV-rapport 2006:3]). Till ovanstående kommer de övriga fördelar som finns med att låta externa jurister tjänstgöra som adjungerad ledamot i domstol och som har framhållits av statsmakterna i olika sammanhang (se avsnitt 5.3.2). Vi föreslår alltså att man bör öka satsningarna på extern adjunktion i hovrätt och kammarrätt. Vi föreslår också att det införs en möjlighet till adjunktionstjänstgöring vid tingsrätt eller förvaltningsrätt. Våra enkätundersökningar visar nämligen följande. Många externa jurister har, till skillnad från flertalet assessor, rotat sig på små och mellanstora orter runt om i landet, bl.a. på sådana orter där det idag finns problem att rekrytera ordinarie domare. En stor del av de externa juristerna är dock, i likhet med många assessorer, obenägna att byta bostadsort för att få en domaranställning. Detsamma gäller för en anställning som adjungerad ledamot i domstol. Möjligheten att genomföra extern adjunktion bör därför finnas även på 115 andra orter än överrättsorterna och då vid tingsrätt eller förvaltningsrätt. Vår bedömning är att en sådan ordning skulle innebära positiva konsekvenser för domarrekryteringen runt om i landet. Ordningen innebär nämligen inte bara att jurister utanför överrättsorterna kan få ett ökat intresse för arbetet som domare och öka sina möjligheter att bli utnämnda till ordinarie domare. Den innebär också att externa jurister med intresse för domaranställning vid underrätt kan ”prova på” domaryrket i en sådan domstol samt att fler domstolar kan marknadsföra sig som en attraktiv arbetsplats. Det har i olika sammanhang diskuterats hur lämpligt det är att låta externa jurister tjänstgöra som adjungerad ledamot i domstol. Diskussionen har till stor del avsett frågan om jäv, dvs. objektiv och subjektiv partiskhet. Frågan om jäv föreligger när en adjungerad ledamot deltar i handläggning vid domstol har prövats vid två tillfällen (RÅ 2009 ref. 8 och Högsta förvaltningsdomstolens beslut den 15 mars 2011 i mål nr 6002-10). Vi instämmer i Domarlagsutredningens bedömning att frågan om jäv även fortsättningsvis bör kunna lösas genom domstolspraxis (SOU 2011:42 s. 197). Det förhållandet att jäv kan föreligga när en adjungerad ledamot deltar vid handläggningen i domstol bör alltså, enligt vår mening, inte utgöra något hinder mot ökade satsningar på extern adjunktion i domstol. Den fortsatta framställningen är uppdelad i tre underavsnitt. Det första underavsnittet behandlar extern adjunktion i överätt och det andra behandlar extern adjunktion vid underrätt. I det tredje underavsnittet behandlar vi frågor om bl.a. information och marknadsföring. 9.3.2 Adjunktion i hovrätt eller kammarrätt De flesta externa adjunkter har angett att de är nöjda eller mycket nöjda med adjunktionstjänstgöringen i överrätt. Några av dem har dock även framfört önskemål om bättre introduktion i överrätt eller viss utbildning under tiden som adjungerad ledamot. Vi ser inget behov av att här lämna förslag på hur överrätterna bör introducera och utbilda sina adjungerade ledamöter. Vi vill dock uppmana överrätterna att beakta det nu angivna och dessutom framhålla vikten av att överrätterna även fortsättningsvis tar hand om sina adjungerade ledamöter på ett bra sätt. Överrätternas bemötande av adjungerade ledamöter får inte bara konsekvenser för dessa ledamöter utan också för andra potentiella sökande, bl.a. externa jurister som ännu inte har genomfört extern adjunktion i domstol. Målsättningen bör vara att så många jurister som möjligt kan tjänstgöra som adjungerad ledamot i domstol. Vi förslår därför att man utökar antalet platser för sådan tjänstgöring. Vi föreslår också att adjunktionstjänstgöringen alltid bör pågå minst några månader. Detta för att de adjungerade ledamöterna ska hinna komma in i och få i vart fall viss erfarenhet av arbetet som domare. Tjänstgöringens längd bör inte annat än i undantagsfall överstiga sex månader. Långa adjunktionstjänstgöringar innebär nämligen att endast ett fåtal jurister kan komma i fråga för sådan tjänstgöring, vilket strider mot den angivna målsättningen. Ett genomförande av förslaget förutsätter att överrätterna av Domstolsverket tilldelas ytterligare medel för tidsbegränsade anställningar som adjungerad ledamot. Den ekonomiska kompensationen för sådana anställningar uppgår idag till 800 tkr per år och domstol. Kompensationen ska täcka kostnader för lön och andra sociala kostnader. Detta innebär att överrätterna tillsammans, och utan att ”ta pengar ur egen ficka”, årligen kan anställa ca 20 adjungerade ledamöter som 116 var och en tjänstgör sex månader. Det nu angivna antalet kan jämföras med antalet nya assessorer per år, vilket under år 2010 uppgick till 67. Vår uppfattning är att den ekonomiska kompensationen till överrätterna bör höjas till ca 1 200 tkr per år och domstol. En sådan höjning skulle innebära att det totala antalet adjungerade ledamöter kunde öka till minst ca 30 per år. Till detta antal kommer antalet adjungerade ledamöter vid underrätt (se nästa underavsnitt). 9.3.3 Adjunktion vid tingsrätt eller förvaltningsrätt Vår uppfattning är, som tidigare nämnts, att adjunktionstjänstgöring framöver bör kunna genomföras även vid tingsrätt eller förvaltningsrätt. Detta är en relativt stor förändring och vi inser att det, liksom vid andra sådana förändringar, finns ett behov av att pröva ordningen innan den blir ett permanent inslag vid underrätterna. Vi föreslår därför att man först initierar en försöksverksamhet vid 5-10 underrätter. Vilka tingsrätter och förvaltningsrätter som ska ingå i försöksverksamheten, bör bestämmas av regeringen i samråd med Domstolsverket. Vid urvalet bör hänsyn tas till bl.a. förekomsten av rekryteringsproblem, underrättens storlek och underrättens geografiska läge. Vi föreslår också att försöksverksamheten pågår under ca två år och att den därefter utvärderas av Domstolsverket. Adjunktionstjänstgöringen vid underrätt bör vara utformad på i stort sett samma sätt som adjunktionstjänstgöringen i överrätt. Detta innebär bl.a. följande. Möjligheten att genomföra adjunktionstjänstgöring vid underrätt bör tills vidare erbjudas åklagare, advokat, lagfaren professor eller docent i ett rättsvetenskapligt ämne samt annan lagfaren person med mångårig erfarenhet av ett rättsområde som förekommer vid tingsrätt eller förvaltningsrätt. Beslut om anställning bör fattas av respektive underrätt (jfr 45 § tingsrättsinstruktionen och 40 § förvaltningsrättsinstruktionen) och tjänstgöringen bör pågå minst några månader. Tjänstgöringens längd bör inte annat än i undantagsfall överstiga sex månader. Den adjungerade ledamoten bör vid påbörjandet av tjänstgöringen få en bra introduktion i arbetet på domstol och särskilt i arbetet som ordinarie domare. Introduktionen bör genomföras av ordinarie domare samt anpassas efter den adjungerade ledamotens kunskaper och erfarenheter. Målsättningarna med adjunktionstjänstgöringen vid underrätt bör vara att adjungerade ledamöter får en god inblick i domaryrket och arbetet som ordinarie domare samt att adjungerade ledamöter och andra får ett bra underlag för att kunna bedöma ledamöternas lämplighet för domaryrket. För att uppfylla dessa målsättningar krävs att adjungerade ledamöter kan utföra viktiga domarsysslor tillsammans med en eller flera ordinarie domare. Som exempel på viktiga domarsysslor kan nämnas deltagande vid sammanträden, förhandlingar eller föredragningar samt författande av dom och beslut. Vår uppfattning är att adjungerade ledamöter inte bör avgöra mål på egen hand. En ordning som innebär det motsatta kan nämligen ifrågasättas ur bl.a. rättssäkerhetssynpunkt. Adjungerade ledamöter bör tills vidare alltså bara få avgöra mål tillsammans med en eller flera ordinarie domare. Det senare är dessutom ofta en förutsättning för att ordinarie domare ska kunna bedöma ledamotens skicklighet och lämplighet för domaryrket. Möjligheten att låta externa jurister delta som ledamot vid t.ex. huvudförhandlingar är idag mycket begränsad. Detsamma gäller i fråga om möjligheten att utöka antalet lagfarna domare vid huvudförhandlingar och annan handläggning av 117 mål. Ett genomförande av förslaget förutsätter därför ändringar av nuvarande reglering eller införande av särskilda bestämmelser om undantag från denna reglering. Vi har valt det senare alternativet. Detta eftersom förslaget avser en försöksverksamhet som rör endast ett fåtal underrätter. Vi föreslår alltså att det införs en särskild lag, lagen (2011:000) om försöksverksamhet med tidsbegränsad anställning som adjungerad ledamot vid tingsrätt eller förvaltningsrätt. Lagen bör innehålla en bestämmelse som ger regeringen möjlighet att föreskriva vilka tingsrätter och förvaltningsrätter som ska ingå i försöksverksamheten. De senare föreskrifterna bör tas in i en särskild förordning, förordningen (2011:000) om försöksverksamhet med tidsbegränsad anställning som adjungerad ledamot vid tingsrätt eller förvaltningsrätt. Lagen bör också innehålla andra bestämmelser som innebär tillägg till eller undantag från nuvarande lagreglering. Som exempel kan nämnas bestämmelser om att berörda tingsrätter och förvaltningsrätter får utökas med en adjungerad ledamot vid handläggningen av vissa mål. Bestämmelser om vilka jurister som får förordnas till adjungerad ledamot i hovrätt och kammarrätt finns i hovrätts- respektive kammarrättsinstruktionen. Motsvarande bestämmelser för tingsrätt och förvaltningsrätt bör därför tas in i förordningen om försöksverksamhet med tidsbegränsad anställning som adjungerad ledamot vid tingsrätt eller förvaltningsrätt. Domarlagsutredningen har i sitt betänkande En reformerad domstolslagstiftning (SOU 2011:42) förslagit att nu nämnda bestämmelser i hovrätts- och kammarrättsinstruktionen tas in i lag. Om utredningens förslag genomförs, bör motsvarande bestämmelser i den särskilda förordningen tas in i lagen om försöksverksamhet med tidsbegränsad anställning som adjungerad ledamot vid tingsrätt eller förvaltningsrätt. Vi övergår nu till att behandla i vilka fall aktuella tingsrätter och förvaltningsrätter bör kunna utökas med en adjungerad ledamot. Målsättningen bör som sagt vara att adjungerade ledamöter under tjänstgöringen vid underrätt får en god inblick i domaryrket och arbetet som ordinarie domare. Utgångspunkten bör därför vara att adjungerade ledamöter ges möjlighet att delta som ledamot vid i stort sett all handläggning som utförs av en eller flera ordinarie domare. Adjungerade ledamöter bör således kunna delta som ledamot vid sammanträden och förhandlingar i olika typer av mål men också vid annan handläggning av mål. Som exempel på annan handläggning kan nämnas avgörande av mål efter föredragning eller på handlingarna. Det nu sagda leder oss till slutsatsen att berörda tingsrätter och förvaltningsrätter bör kunna utökas med en adjungerad ledamot i följande fall. 1. Sammanträde för muntlig förberedelse i dispositiva och indispositiva tvistemål (jfr 1 kap. 3 § rättegångsbalken). 2. Avgörande av mål utan huvudförhandling (jfr 1 kap. 3 § rättegångsbalken). 3. Huvudförhandling i dispositiva tvistemål (1 kap. 3 a § andra stycket och tredje stycket rättegångsbalken). Möjligheten att låta en adjungerad ledamot delta vid s.k. tresitsar finns redan med nuvarande reglering (1 kap. 3 a § rättegångsbalken och 22 § tingsrättsinstruktionen). Någon bestämmelse om att berörda tingsrätter får utökas med en adjungerad ledamot i sådana fall behövs därför inte. 4. Handläggning av s.k. förenklade tvistemål (1 kap. 3 d § första stycket rättegångsbalken). 118 5. Huvudförhandling i äktenskapsmål och mål om underhåll (14 kap. 17 § första stycket äktenskapsbalken). 6. Huvudförhandling i mål om faderskap, föräldraskap enligt 1 kap. 9 § föräldrabalken, vårdnad, boende, umgänge och underhåll (20 kap. 1 § första stycket föräldrabalken och 14 kap. 17 § första stycket äktenskapsbalken). 7. Häktningsförhandling i brottmål (1 kap. 3 § första stycket rättegångsbalken). 8. Huvudförhandling i brottmål (1 kap. 3 b § första och andra stycket rättegångsbalken). 9. Handläggning av mål enligt 17 § första stycket första meningen lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar. 10. Behandling av mål enligt 10 kap. kommunallagen (1991:900) (17 a § lagen om allmänna förvaltningsdomstolar). 11. Handläggning av mål enligt 18 § första, andra och fjärde stycket lagen om allmänna förvaltningsdomstolar. Bestämmelser om möjligheten att utöka rätten med en adjungerad ledamot bör alltså tas in i lagen om försöksverksamhet med tidsbegränsad anställning som adjungerad ledamot vid tingsrätt eller förvaltningsrätt. Bestämmelserna bör kompletteras med en bestämmelse om att förhinder för den adjungerade ledamoten inte påverkar rättens domförhet och en bestämmelse om att adjungerade ledamöter inte får tjänstgöra som ordförande. Den första bestämmelsen bör tas in i lagen medan den andra bestämmelsen kan tas in i den särskilda förordningen (jfr nuvarande reglering i 23 § andra stycket tingsrättsinstruktionen). Syftet med den senare bestämmelsen, dvs. den om att adjungerade ledamöter inte får tjänstgöra som ordförande, är att tillgodose bl.a. kravet på rättssäkerhet (jfr ordförandeskapets betydelse vid omröstning m.m.). Bestämmelserna bör också kompletteras med en bestämmelse om att det i rätten aldrig får ingå fler lagfarna ledamöter än nämndemän och en bestämmelse om att 23 § tingsrättsinstruktionen inte kan tillämpas i sådana fall då en adjungerad ledamot deltar i rätten. Även i detta fall kan den första bestämmelsen tas in i lagen (jfr 1 kap. 8 § andra stycket sista meningen rättegångsbalken) och den andra i förordningen. Den första bestämmelsen behövs eftersom rätten redan med nuvarande reglering kan utökas med en lagfaren domare (se t.ex. 1 kap. 3 b § tredje stycket rättegångsbalken och 17 § andra stycket lagen om allmänna förvaltningsdomstolar). Den andra bestämmelsen behövs eftersom tingsrätten i tresitsar annars kan bestå av t.ex. två adjungerade ledamöter (jfr 22 och 23 §§ tingsrättsinstruktionen). Det senare kan ifrågasättas ur rättssäkerhetssynpunkt. Vårt förslag till lagtext och förordningstext finns intaget i bilaga 2. Vi förslår, som tidigare nämnts, att försöksverksamheten pågår under ca två år och att Domstolsverket därefter gör en utvärdering av försöksverksamheten. Domstolsverket bör vid utvärderingen undersöka om adjungerade ledamöter ska kunna delta vid fler eller färre typer av sammanträden, förhandlingar och föredragningar samt om det i övrigt behöver göras ändringar avseende adjunktionstjänstgöringen vid underrätt. Mindre förändringar eller justeringar kan behöva göras redan under den tid då försöksverksamheten pågår. Vi föreslår därför att det i lagen tas in en bestämmelse som ger regeringen, eller den myndig- 119 het som regeringen bestämmer, möjlighet att meddela ytterligare föreskrifter om hur lagen ska tillämpas. De av oss föreslagna författningarna skapar möjligheter för aktuella tingsrätter och förvaltningsrätter att utöka rätten med en adjungerad ledamot. Förutsättningarna för att utnyttja möjligheterna kan dock variera från domstol till domstol. Beslut om i vilken utsträckning och omfattning möjligheterna utnyttjas, bör därför fattas av respektive domstol. Detsamma bör gälla för beslut om adjunktionstjänstgöringens närmare innehåll. Ett genomförande av förslaget förutsätter att berörda tingsrätter och förvaltningsrätter av Domstolsverket tilldelas medel för anställning av adjungerade ledamöter. Vi föreslår att varje sådan underrätt ges möjlighet att anställa minst två adjungerade ledamöter per år. Den ekonomiska kompensationen bör därför uppgå till ca 800 tkr per år och domstol. Det totala antalet externa jurister som kan tjänstgöra som adjungerad ledamot i överrätt eller underrätt skulle då uppgå till minst 40 (om 5 underrätter ingår) eller 50 (om 10 underrätter ingår) per år. Detta är en fördubbling av nuvarande antal. 9.3.4 Information om extern adjunktion Sveriges Domstolars externa hemsida innehåller idag viss information om adjunktionstjänstgöring i hovrätt och kammarrätt. Vi föreslår att denna information görs mer innehållsrik. Informationen bör, utöver vad som nu är fallet, innefatta vilka anställningsvillkor som gäller under adjunktionstjänstgöringen, vilka arbetsuppgifter man kan få utföra som adjungerad ledamot och hur olika externa jurister har upplevt tiden som sådan ledamot. Den senare typen av information kan med fördel presenteras i form av ”personporträtt”. Informationen bör också innefatta de positiva konsekvenser som sådan tjänstgöring kan ha för domstolar och externa jurister. Det bör t.ex. anges att domstolarna tillförs specialistkunskaper och erfarenheter som berikar verksamheten samt att adjungerade ledamöter kan förbättra sina möjligheter att bli utnämnd till ordinarie domare. Om förslaget i avsnitt 9.3.3 genomförs, bör informationen innefatta även adjunktionstjänstgöring vid underrätt. Det är dock inte tillräckligt att förändra informationen på Sveriges Domstolars externa hemsida. Våra diskussioner med deltagarna i referensgruppen visar nämligen att många externa jurister inte har något behov av att regelbundet besöka denna webbplats. En del sådana jurister har inget behov av att besöka webbplatsen över huvud taget. Informationen till dessa jurister bör alltså förmedlas på annat sätt. Vi föreslår följande. Både Domstolsverket och berörda domstolar bör ta ett ansvar för informationsförmedlingen och marknadsföringen. Domstolsverket bör ansvara för att allmän information om adjunktionstjänstgöringen förmedlas till kvalificerade jurister runt om i landet. Ansvaret bör innefatta att ta fram en broschyr eller liknande om sådan tjänstgöring och att distribuera materialet till arbetsplatser där det finns kvalificerade jurister. Verket bör också ansvara för att berörda domstolar får det stöd som behövs för att på lokal eller regional nivå marknadsföra adjunktionstjänstgöringen på ett bra sätt. Stödet kan bestå i att informera domstolarna om möjliga informationskanaler och hur andra domstolar har gått till väga för att attrahera kvalificerade jurister. Domstolarna bör ansvara för den lokala eller regionala informationsförmedlingen och marknadsföringen. Det kan här handla om att informera om adjunktionstjänstgöringen på 120 domstolens externa hemsida samt vid anordnande av ”öppet hus” eller liknande sammankomster på domstolen. Det kan också handla om att domstolschefer och andra domare aktivt rekryterar skickliga jurister till anställningar som adjungerad ledamot vid domstolen. Till information och marknadsföring hör även information om lediga adjunktionsanställningar. Vi har tidigare angett att domstolarna själva bör besluta om anställningen av adjungerade ledamöter. I detta ingår att, med iakttagande av gällande regler, besluta om annonsering och andra frågor som rör anställningsförfarandet. Något behov av att här beskriva olika annonseringsalternativ finns inte. Målsättningen bör alltid vara att information om lediga adjunktionsanställningar når så många kvalificerade jurister som möjligt och särskilt sådana jurister som kan vara intresserade att nämnda anställningar. 9.4 Sekretess i generella intresseanmälningar Våra enkätundersökningar visar att offentligheten i ansökningsförfarandet, särskilt de offentliga rangordningarna, har en hämmande och i vissa fall även avhållande effekt på assessorers och andra kvalificerade juristers sökbenägenhet. Uttalanden om att offentligheten har en avhållande effekt förekommer framför allt i de grupper av jurister som idag arbetar utanför Sveriges Domstolar. Det senare är allvarligt med tanke på statsmakternas intentioner om en allt bredare domarrekrytering. Resultatet blir nämligen att Sveriges Domstolar går miste om en hel del skickliga och för domaryrket väl lämpade jurister. Regeringen och riksdagen har relativt nyligen behandlat frågan om offentlighet i ansökningsförfarandet. Behandlingen resulterade i att förfarandet ska vara öppet och att uppgifterna i ett anställningsärende alltså ska vara offentliga. Undantag gäller för uppgifter som hänför sig till urvalstester (39 kap. 5 a § första stycket offentlighets- och sekretesslagen [2009:400]). De skäl som nu kan anföras mot ett offentligt ansökningsförfarande är i allt väsentligt desamma som anfördes och beaktades under nämnda behandling. Vi ser därför ingen anledning att här återigen ta upp frågan om offentlighet i ansökningsförfarandet. Vi vill däremot ta upp frågan om offentlighet i generella intresseanmälningar. Grundlagsutredningen konstaterade i sitt betänkande En reformerad grundlag (SOU 2008:125) att det av vissa kan uppfattas som känsligt att söka en domaranställning med tanke på att uppgifter om ansökan blir offentliga. Utredningen föreslog därför att det utöver ordningen med ledigförklaringar och ansökningar skulle införas ett system med generella intresseanmälningar samt tillade följande. Personer som är intresserade av en viss domaranställning eller en viss typ av befattning kan med nämnda ordning anmäla sitt intresse även om en sådan befattning ännu inte har förklarats ledig. Uppgifter om vem som har anmält sitt generella intresse ska på samma sätt som vanliga ansökningar vara offentliga. Utredningens förslag godtogs av regeringen och riksdagen (prop. 2009/10:181, bet. 2010/11:JuU3 samt rskr. 2010/11:31 och rskr. 2010:11:32) och de nu gällande bestämmelserna om generella intresseanmälningar finns i 7 § andra stycket lagen om utnämning av ordinarie domare. Domarnämnden hade i slutet av augusti 2011 mottagit endast tre generella intresseanmälningar. Förklaringen till varför nämnden inte har mottagit fler anmälningar verkar vara densamma som förklaringen till varför en del externa jurister avhåller sig från att söka lediga domaranställningar, dvs. offentligheten. En 121 del externa jurister i referensgruppen har uppgett att negativa konsekvenser kan följa oavsett om man söker lediga domaranställningar eller gör en generell intresseanmälan för vissa domaranställningar. Detta eftersom det i båda fallen är möjligt för andra att se vem som har visat intresse för sådana anställningar. Med andra avses här t.ex. juristens arbetsgivare, medarbetare och klienter. Redan det förhållandet att en extern jurist har visat intresse för andra anställningar verkar alltså kunna innebära negativa konsekvenser för honom eller henne. Som exempel på negativa konsekvenser har nämnts svårigheter att bli delägare eller annars avancera inom nuvarande yrke och bristande förtroende hos klienter. Undersökningarna visar således att en hel del kvalificerade jurister, särskilt många advokater, på grund av offentligheten varken söker lediga domaranställningar eller anmäler sitt intresse för sådana anställningar. Det förhållandet att de varken söker eller anmäler sitt intresse innebär att de aldrig kan komma i fråga för lediga domaranställningar. Detta är, som tidigare nämnts, allvarligt med tanke på statsmakternas intentioner om en allt bredare domarrekrytering. Åtgärder bör därför vidtas i syfte att ytterligare underlätta för personer att visa intresse för domaranställningar. En viktig förutsättning för att systemet med generella intresseanmälningar ska få önskvärd effekt är att anmälarens identitet inte avslöjas. Frågan är då om det är möjligt att införa en bestämmelse om sekretess för anmälarens identitet? Tanken med offentlighet i rekryteringsförfarandet är att andra ska kunna ta del av uppgifter om vilka personer som har ”sökt” en viss anställning. Domarnämnden tillämpar en ordning som innebär att personer som har kommit in med generella intresseanmälningar alltid måste tillfrågas innan de tas upp som sökande i ett ärende. Det förhållandet att en person har lämnat in en intresseanmälan innebär alltså inte att han eller hon också har ”sökt” en anställning. En ordning som innebär att sekretess gäller för anmälarens identitet till dess att han eller hon väljer att tas upp som sökande i ett ärende kan därför inte anses strida mot kraven på öppenhet och insyn. En sådan ordning inverkar nämligen inte på möjligheten att ta del av uppgifter om vem som har ”sökt” en viss anställning. De senare uppgifterna kommer även då att vara offentliga och tillgängliga för granskning. Intresset av att kunna ta del av uppgifter om de som har gjort intresseanmälningar, dvs. potentiella sökande, får betraktas som ytterst begränsat. Vi föreslår därför att det införs en bestämmelse om sekretess för anmälarens identitet. Syftet med bestämmelsen bör vara i stort sett detsamma som syftet med bestämmelsen om sekretess i ärenden om anställning av myndighetschefer (39 kap. 5 b § offentlighets- och sekretesslagen). Den senare bestämmelsen bör därför kunna användas som förebild vid utformningen av den nya bestämmelsen. Detta innebär bl.a. följande. Sekretessen bör gälla för sådana uppgifter i generella intresseanmälningar som lämnar eller kan bidra till upplysning om en enskild anmälares identitet. Till sådana uppgifter hänförs inte bara namnet på anmälaren utan också andra uppgifter som enskilt eller tillsammans med övriga uppgifter kan leda till att anmälarens identitet avslöjas. Som exempel kan nämnas uppgifter i adresser och meritförteckningar. Bestämmelsen bör ha ett s.k. omvänt skaderekvisit, vilket innebär att det föreligger en presumtion för sekretess. Sekretessen måste nämligen tillförsäkra anmälaren tillräcklig anonymitet för att undanröja de olägenheter som of- 122 fentlighetsprincipen kan medföra i dessa fall. Ett rakt skaderekvisit, vilket innebär presumtion för offentlighet, skulle motverka syftet med regleringen. Sekretesstiden bör bestämmas till tio år. En tioårig sekretesstid får nämligen anses tillräcklig för att uppnå syftet med bestämmelsen. I sammanhanget bör påpekas att en sekretessprövning inom dessa tio år mycket väl kan utfalla så att uppgifterna lämnas ut. Sekretesstidens längd ska således ses som en bortre gräns efter vilken uppgifterna kan lämnas ut utan att den enskilde anses lida men. Det nu anförda innebär att sekretessbestämmelsen kan ha följande lydelse: Sekretess gäller i generella intresseanmälningar hos Domarnämnden för uppgift som lämnar eller kan bidra till upplysning om en enskild anmälares identitet, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde lider men. För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst tio år. Vår uppfattning är att ett genomförande av förslaget skulle innebära en markant ökning av antalet generella intresseanmälningar vid Domarnämnden och därmed också bättre förutsättningar för nämnden att själv bedriva ett aktivt rekryteringsarbete. Att nämnden får vetskap om externa juristers intresse för domaranställningar är nämligen en förutsättning för att nämnden ska kunna uppmuntra sådana jurister till att tas upp som sökande i anställningsärenden. Bättre förutsättningar för ett aktivt rekryteringsarbete bör i sin tur leda till ett bredare rekryteringsunderlag och ökade möjligheter att tillsätta lediga domaranställningar runt om i landet. 9.5 9.5.1 Åtgärder för att öka domaryrkets attraktivitet Inledning Resultaten av de enkätundersökningar som har riktat sig till potentiella sökande och våra diskussioner med assessorerna visar, som tidigare nämnts, att många sådana sökande inte uppfattar domaryrket som tillräckligt attraktivt. Det sagda gäller särskilt för arbetet som ordinarie domare vid tingsrätt. En hel del jurister har angett att de nuvarande anställningsvillkoren och anställningsförhållandena där avhåller dem från att söka lediga domaranställningar. De har som avhållande faktorer framhållit den höga arbetsbördan eller arbetsbelastningen, de oflexibla anställningsvillkoren, bundenheten i domaryrket samt bristen på förutsebarhet och framförhållning. En del av dem har som sådana faktorer också framhållit bl.a. den relativt låga lönen, bristen på variation och omväxling i arbetet samt de dåliga möjligheterna till specialisering. Ett genomförande av tidigare redovisade förslag skulle nog få endast begränsade effekter om man inte samtidigt vidtar åtgärder för att öka domaryrkets attraktivitet. De senare åtgärderna bör vara inriktade på att i möjligaste mån anpassa anställningsvillkor och anställningsförhållandena efter de potentiella sökandenas behov och önskemål. En sådan anpassning innebär nämligen att villkoren och förhållandena för ordinarie domare blir mer lika de som gäller på konkurrerande arbetsplatser och därmed också ökade incitament för assessorer och andra kvalificerade jurister att söka eller på annat sätt visa intresse för lediga domaranställningar. Vi ska i detta avsnitt ge några exempel på hur man genom förändrade anställningsvillkor och anställningsförhållanden kan öka domaryrkets attraktivitet. An- 123 ledningen till att vi använder ordet exempel är att framställningen till stor del avser sådant som domstolarna själva måste besluta om. Till detta kommer att det redan idag finns stora skillnader mellan domstolarna när det gäller inre organisation och arbetsformer. Det senare som ett resultat av genomförda reformer och förändringar samt den minskade detaljstyrningen av domstolarnas inre organisation. Skillnaderna innebär att olika domstolar har olika förutsättningar när det gäller att genomföra det som anges i exemplen. Vi måste samtidigt framhålla vikten av att domstolar beaktar det som anges och att förändringar genomförs. Det senare är nämligen en förutsättning för att domstolarna framöver ska kunna rekrytera de skickligaste och för domaryrket mest lämpade juristerna. Domstolar som väljer att inte genomföra förändringar kan, som tidigare nämnts, få svårt att konkurrera med arbetsgivare såväl inom som utom Sveriges Domstolar. Den fortsatta framställningen inleds med ett underavsnitt om lön, lönesättning och löneutveckling. Efter det följer exempel på hur man kan öka förutsebarheten och framförhållningen samt friheten och flexibiliteten i arbetet som ordinarie domare. Vi kommer där också att behandla frågor om bl.a. arbetsbelastning och specialisering. Från advokathåll i referensgruppen har det föreslagits att det vid domstolarna erbjuds även halvtids- eller andra deltidsanställningar som ordinarie domare. Vår uppfattning är att förekomsten av sådana anställningar nog skulle öka sökbenägenheten hos en del externa jurister, bl.a. äldre advokater. Ett genomförande av förslaget förutsätter dock andra undersökningar än de som har genomförts inom ramen för denna utredning. Frågan om inrättandet av sådana anställningar måste därför överlämnas till Domstolsverket för behandling i ett annat sammanhang. 9.5.2 Lön, lönesättning och löneutveckling Våra enkätundersökningar och diskussioner med bl.a. assessorer och domstolschefer visar att det finns olika uppfattningar om lönens betydelse för rekryteringen av ordinarie domare. En hel del assessorer har uttalat att domarlönen måste vara konkurrenskraftig i förhållande till lönerna inom andra kvalificerade juristyrken. En del domstolschefer har uttalat att domarlönen dessutom måste vara så hög att den utgör ett ekonomiskt incitament för assessorer och andra kvalificerade jurister att söka lediga domaranställningar. När vi har talat med assessorer om det senare har de uppgett väsentligen följande. En höjning av domarlönerna skulle möjligen innebära en viss ökning av antalet sökande till lediga domaranställningar i storstadsområdena. Antalet sökande till övriga domaranställningar skulle nog däremot vara i stort sett detsamma. En del assessorer har tillagt att de inte ens vid lokala löneökningar om 15 000 kr per månad skulle vara villiga att byta bostadsort för en domaranställning. Förutsättningarna för att genom högre domarlöner eller andra ekonomiska incitament öka sökbenägenheten hos assessorer verkar således vara relativt begränsade. Det nu sagda tycks gälla också för många andra kvalificerade jurister (se avsnitt 7.8.2). Ur rekryteringssynpunkt verkar det således vara tillräckligt att domarlönen är konkurrenskraftig i förhållande till lönerna inom andra kvalificerade juristyrken. Frågan är då om så är fallet? Vi har från Domstolsverket inhämtat statistik avseende domarlönerna i februari 2011. Statistiken redovisas i tabell 9.1. 124 Tabell 9.1 Domarlöner i februari 2011. Med förkortningen vof avses vice ordförande på avdelning. Befattning Lägst Högst Medel President 85 000 97 300 89 720 Lagman i hovrätt/kammarrätt 73 000 77 500 74 600 Hovrätts- eller kammarrättsråd (vof) 59 600 67 400 62 170 Hovrätts- eller kammarrättsråd 47 000 59 500 53 060 Lagman vid tingsrätt/förvaltningsrätt 68 000 97 300 75 300 Chefsrådman 62 400 69 500 67 200 Rådman 47 400 72 200 53 150 Det lokala avtal om lönerevisioner som ingicks mellan Domstolsverket och Jusek den 25 maj 2011 (se avsnitt 3.4) har för de flesta ordinarie domare inneburit en löneökning om 2 800 kr per månad. Domarlönerna i tabell 9.1 bör därför justeras med ca 2 800 kr. En sådan justering innebär att rådmanslönen i stället varierar från 50 200 kr till 75 000 kr per månad och att den genomsnittliga rådmanslönen uppgår till nästan 56 000 kr. Det bör tilläggas att ordinarie domare kan få en ny löneökning redan den 1 april 2012 (nästa revisionstillfälle). En del jurister har i enkätundersökningarna angett att ”specialiståklagare” och kansliråd ofta måste gå ner i lön när de utnämns till ordinarie domare. Vi har därför valt att jämföra domarlönerna med lönerna inom Åklagarmyndigheten och Regeringskansliet. Uppgifterna som har inhämtats från nämnda myndigheter avser, liksom uppgifterna från Domstolsverket, förhållandena i februari 2011. Det bör tilläggas att uppgifterna från Åklagarmyndigheten avser grundlön. Tilllägg för jour eller liknande ingår alltså inte. De inhämtade uppgifterna visar huvudsakligen följande. Den genomsnittliga lönen för chefsåklagare med befattning som kammarchef och chefsåklagare utan sådan befattning uppgick i februari 2011 till ca 70 200 kr respektive 63 500 kr per månad. Motsvarande lön för vice chefsåklagare, kammaråklagare med specialistbefattning och kammaråklagare utan sådan befattning uppgick till 56 700 kr, 50 400 kr respektive 39 500 kr per månad. Den genomsnittliga grundlönen för kammaråklagare med specialistbefattning var i februari 2011 alltså lägre än den då genomsnittliga rådmanslönen. Uppgifterna från Regeringskansliet avser percentillöner och medianlöner. Den 10:e och 90:e percentilen innebär att 10 procent av individerna i en grupp har lägre respektive högre lön än aktuell percentil. En 10:e percentil om 30 000 kr per månad innebär således att tio procent av individerna i gruppen har en lägre lön en 30 000 kr per månad. Medianlönen visar lönen i mitten, dvs. hälften av individerna i en grupp har en lägre lön än medianlönen och den andra hälften har en högre lön än medianlönen. Uppgifter om dessa löner redovisas i tabell 9.2. Tabell 9.2 Löner för ämnesråd, kansliråd och rättssakkunniga med arbetsområde juridiskt utredningsarbete i Regeringskansliet. Uppgifterna avser förhållandena i februari 2011. Befattning 90:e percentil Median 10:e percentil Ämnesråd 56 000 52 000 49 500 Kansliråd 49 250 45 150 42 250 Rättssakkunnig 43 000 40 300 39 000 125 Av tabellen framgår att medianlönen för ämnesråd, kansliråd och rättssakkunniga med arbetsområde juridiskt utredningsarbete i februari 2011 var lägre än den då genomsnittliga rådmanslönen. I grupperna kansliråd och rättssakkunniga var även 90:e percentilen lägre än den genomsnittliga rådmanslönen. Vi har också i enkäten till assessorer och enkäten till jurister utanför domstol frågat respondenterna om deras nuvarande lön. Svaren visar bl.a. följande. I gruppen med assessorer hade ca 87 procent en lön inom intervallet 38 000-45 999 kr per månad, ca 6 procent en lön inom intervallet 46 000-52 000 kr per månad och ca 7 procent en lön som översteg 52 000 kr per månad. Det kan tilläggas att över 70 procent av assessorerna vid besvarande av enkäten hade arbetat mer än två år som assessor. I gruppen med jurister utanför domstol hade ca 55 procent en lön som understeg 50 000 kr per månad, ca 35 procent en lön inom intervallet 50 000-64 999 kr per månad och 10 procent en lön som uppgick till i vart fall 65 000 kr per månad. En viktig slutsats som kan dras av det ovan anförda är att domarlönerna redan i februari 2011 var relativt konkurrenskraftiga i förhållande till lönerna inom Åklagarmyndigheten och Regeringskansliet. Resultaten av enkätundersökningarna visar att domarlönerna var relativt konkurrenskraftiga även i förhållande till lönerna hos många andra typiska ”assessorsarbetsgivare” och en hel del andra konkurrerande arbetsgivare. Domarlönerna verkar därefter, i och med det nya lokala avtalet, ha blivit ännu mer konkurrenskraftiga. Uppgifter från Åklagarmyndigheten visar att lönerna där inte har höjts i samma utsträckning som domarlönerna. Den genomsnittliga lönen för kammaråklagare med specialistbefattning och kammaråklagare utan sådan befattning uppgick i september 2011 till 51 600 kr respektive 41 300 kr per månad. Vår uppfattning är alltså att domarlönerna är relativt konkurrenskraftiga i förhållande till lönerna inom många andra kvalificerade juristyrken. Det förhållandet att domarlönerna inte är konkurrenskraftiga i förhållande till lönerna hos vissa privata arbetsgivare, t.ex. en del affärsjuridiska advokatbyråer, är det svårt att göra någonting åt. En ökad konkurrenskraft i förhållande till lönerna hos sådana arbetsgivare skulle nämligen kräva markanta löneökningar, något som i dagsläget får betraktas som uteslutet. Det anförda leder oss till slutsatsen att det ur rekryteringssynpunkt inte är nödvändigt med en ytterligare höjning av lönerna. Till ovanstående kommer att det nuvarande löneavtalet har varit i kraft under en mycket begränsad tid. Det är enligt vår mening för tidigt att uttala sig om vilka konsekvenser en tillämpning av avtalet kommer att få för domarlönernas storlek, lönesättningen och löneutvecklingen. Vi utgår från att avtalsparterna regelbundet utvärderar avtalet och dess konsekvenser samt att de tar ett ansvar för att domarlönerna även framöver kan vara konkurrenskraftiga. 9.5.3 Inre organisation och arbetsformer, m.m. Låg förutsebarhet i arbetet som ordinarie domare verkar vara en av de viktigaste förklaringarna till varför assessorer och andra kvalificerade jurister avhåller sig från att söka domaranställningar vid tingsrätt. Detta särskilt i en tid då såväl måltillströmningen som kraven på målavverkning har ökat. Låg förutsebarhet kan då innebära problem när det gäller att planera och styra sin arbetssituation. Det senare kan i sin tur innebära bl.a. ojämn arbetsbelastning och stress, en känsla av bundenhet till arbetsplatsen samt svårigheter att förena arbetsliv och privatliv. 126 Åtgärder bör därför vidtas i syfte att öka förutsebarheten i arbetet som ordinarie domare. Vi ska här redovisa assessorernas och en del domstolschefers exempel på hur det kan åstadkommas. En del tingsrätter har infört ”fasta dagar” för förhandlingar eller vissa typer av förhandlingar. Som exempel på ”fasta dagar” kan nämnas att en domare har tvistemålsförhandlingar på måndagar och brottmålsförhandlingar på torsdagar. En del sådana tingsrätter har infört även joursystem av olika slag. Det kan här handla om joursystem för häktningsförhandlingar eller andra förhandlingar i mål av förturskaraktär. Det kan också handla om joursystem för annan handläggning av sådana mål. Införandet av ”fasta dagar” och joursystem verkar i många fall ha inneburit en markant skillnad när det gäller möjligheterna till förutsebarhet och framförhållning. Många assessorer har föreslagit att även andra tingsrätter överväger införande av ”fasta dagar” för förhandlingar och joursystem av olika slag. En ordning med ”fasta dagar” och joursystem vid tingsrätt kan utformas på olika sätt. Här följer några exempel. Ett sätt är att halvårsvis bestämma vilka dagar respektive domare ska ha förhandlingar under det närmast kommande halvåret. Schemat för det kommande halvåret bör då innefatta förhandlingar i vanliga tvistemål och brottmål men också förhandlingar i mål av förturskaraktär. Målsättningen måste nämligen vara att schemaändringar ska göras endast i undantagsfall, t.ex. vid sjukdom eller vid mer omfattande förhandlingar i mål av förturskaraktär. Ett schema som innefattar enbart vanliga förhandlingar skulle ofta behöva ändras och alltså ha endast begränsad betydelse för förutsebarheten. Ett annat sätt är att bestämma vilka dagar i veckan respektive domare ska ha förhandlingar i tvistemål eller brottmål och vilka dagar i veckan han eller hon ska vara tillgänglig för förhandlingar i mål av förturskaraktär. En nackdel med denna ordning är att ändringar kan behöva göras så snart förhandlingen i ett förtursmål ska pågå mer än en dag. Att inte genomföra ändringar i sådana fall kan innebära att en eller flera domare får en alltför hög arbetsbelastning. Behovet av schemaändringar minskar om man i stället tillämpar en ordning med ”rullande schema”. En sådan ordning kan på en enhet med sex domare utformas på t.ex. följande sätt. Under den första veckan har domare 1-4 ”fasta dagar” för förhandlingar i vanliga tvistemål och brottmål, domare 5 förhandlingar i mål av förturskaraktär och domare 6 häktningsförhandlingar och ”bakjour” för förhandlingar i mål av förturskaraktär. Under den andra veckan har domare 1-3 och 6 ”fasta dagar” för förhandlingar i vanliga tvistemål och brottmål, domare 4 förhandlingar i mål av förturskaraktär och domare 5 häktningsförhandlingar och ”bakjour” för förhandlingar i mål av förturskaraktär. En sådan ordning innebär inte bara goda möjligheter till förutsebarhet under fyra av sex veckor utan också ett begränsat behov av schemaändringar. Möjligheten till förutsebarhet finns då inte bara i teorin utan också i praktiken. Ett system med ”fasta dagar” och jourer kan vara mer eller mindre detaljerat. Ett mer detaljerat system kan innehålla bestämmelser om vilka dagar eller veckor domare ska vara referent respektive tredjeman i s.k. tresitsar. Det kan också, om man tillämpar en ordning med ”rullande schema”, innehålla bestämmelser om vilken typ av förtursmål olika domare ska handlägga. Systemet kan dessutom in- 127 nefatta även annat än förhandlingar. Det kan innefatta ansvar för t.ex. beredning av dispositiva tvistemål och annan handläggning i mål av förturskaraktär. Vår uppfattning är att system med ”fasta dagar” och jourer av olika slag skulle innebära ökad förutsebarhet och därmed också ökad möjlighet för domare att styra över sin arbetssituation. Det skulle med all sannolikhet också innebära bl.a. jämnare arbetsbelastning och mindre stress samt ökade möjligheter att kombinera arbetsliv och privatliv. Systemet skulle dessutom kunna minska domarnas känsla av bundenhet och öka domstolarnas möjligheter att låta domare arbeta utanför domstolen i viss utsträckning. Det senare har efterfrågats av en hel del potentiella sökande, särskilt många assessorer. När det gäller arbete utanför domstol vill vi tillägga följande. Huvudregeln bör även fortsättningsvis vara att domare ska befinna sig på arbetsplatsen i den mån arbetet så kräver och att arbete på annan plats måste godkännas av domstolschefen eller domarens närmaste chef. En förutsättning för det senare bör vara att domarens arbete utanför domstolen inte påverkar verksamheten på ett negativt sätt. Arbete utanför domstolen bör alltså inte heller framöver vara en rättighet utan en möjlighet. Det nu sagda innebär dock inte att vi förespråkar återhållsamhet när det gäller möjligheten till sådant arbete. Vi anser tvärtom att denna möjlighet bör öka. Möjligheten att arbeta utanför arbetsplatsen i viss utsträckning betraktas nämligen som ett mycket förmånligt anställningsvillkor och erbjuds numera inom de flesta kvalificerade juristyrken. Domstolar som kan erbjuda samma möjlighet kommer därför att öka sin konkurrenskraft i förhållande till andra arbetsgivare. De kommer också att uppfattas som mer attraktiva än sådana domstolar som inte kan erbjuda motsvarande möjlighet. Vår uppmaning till domstolarna blir därför att beakta det nu anförda och, om möjligt, öka möjligheterna till arbete utanför domstolen i viss utsträckning. Vår uppmaning till Domstolsverket blir att fortsätta det arbete som för närvarande pågår i syfte att öka förutsättningarna för s.k. mobilt arbete. En hel del potentiella sökande har som avhållande faktorer också framhållit bristen på variation och omväxling i arbetet som domare, hög arbetsbörda och arbetsbelastning på domstolarna samt avsaknad av eller brist på specialisering i domaryrket. Det senare har särskilt framhållits av externa jurister. Många externa jurister har som avhållande faktorer också framhållit dåligt arbetsklimat eller dålig arbetsmiljö på domstolarna. En del tingsrätter har flyttat över beredningen av dispositiva tvistemål eller vissa sådana mål från beredningsorganisationerna till ordinarie domare. Syftet med förändringen har ofta varit att effektivisera handläggningen av dessa mål. Förändringen verkar dock inte bara ha inneburit ökad effektivitet utan också ökad variation och omväxling i arbetet som domare. En del assessorer och andra kvalificerade jurister har föreslagit att även övriga tingsrätter överväger en sådan förändring. En ordning med domare som beredare av vissa dispositiva tvistemål kan utformas på olika sätt. Ett sätt är att utse en ordinarie domare till beredningsansvarig domare eller motsvarande. Han eller hon kan ansvara för att gå igenom alla nyinkomna dispositiva tvistemål och bestämma vilka mål som ska handläggas av respektive personalkategori. Omfattande och komplicerade mål kan fördelas mellan domarna på den organisatoriska enheten. Övriga mål kan överlämnas till beredningsorganisationen. Målen som delas ut till en domare bör ”knytas” till honom eller henne. Domaren kan då nämligen följa målet från ”ax till limpa”, 128 något som har efterfrågats av en del potentiella sökande. En ”knytning” innebär dessutom att domaren blir väl bekant med målen. Det senare innebär i sin tur att domaren sällan behöver ägna mycket tid åt förberedelser inför t.ex. sammanträde för muntlig förberedelse och huvudförhandling. Vi utgår här från att domaren också får handlägga de mål som har ”knutits” till honom eller henne. Det förhållandet att ett mål ”knyts” till en domare bör dock inte innebära att domaren själv måste sköta all handläggning i målet. Domaren bör mycket väl kunna ta hjälp av beredningsorganisationen i olika avseenden. Ett alternativ till den nu skisserade ordningen är att ”knyta” dispositiva tvistemål eller vissa sådana mål till domare redan i anslutning till lottningen av sådana mål. En ”knytning” kan då ske genom t.ex. anteckningar i verksamhetsstödet Vera. Nackdelen med detta alternativ är att en del dispositiva tvistemål kommer att handläggas av fel personalkategori. Detta eftersom fördelningen inte baseras på målens omfattning och komplexitet. Resultatet kan bli att en del enkla mål ”knyts” till domare och att en del komplicerade mål handläggs inom beredningsorganisationen. Många assessorer och andra kvalificerade jurister har angett att de på sina nuvarande arbetsplatser har en hög eller mycket hög arbetsbelastning. En del assessorer har tillagt att deras nuvarande arbetsbelastning nog är högre än den för många ordinarie domare. Hög arbetsbelastning kan därför inte i sig betraktas som en särskilt avhållande faktor. Kombinationen ”hög arbetsbelastning och låg förutsebarhet” verkar däremot vara en avhållande faktor. Det nu sagda leder oss till slutsatsen att det ur rekryteringssynpunkt kan vara tillräckligt att öka förutsebarheten i arbetet som ordinarie domare. En ökad förutsebarhet innebär visserligen inte någon minskning av arbetsbelastningen. Den kan däremot innebära en jämnare arbetsbelastning. Det senare kan i sin tur innebära ökade möjligheter att styra över sin arbetssituation samt ökade möjligheter att förena arbetsliv och privatliv. Till detta kommer att Domstolsverket relativt nyligen har initierat en översyn av resursfördelningen mellan domstolar. Denna översyn kan resultera i att arbetstyngda domstolar ges möjlighet att utöka antalet ordinarie domare. Vår uppfattning är att man i vart fall bör invänta resultaten av nämnda översyn innan man överväger särskilda åtgärder för att minska arbetsbelastningen för ordinarie domare. Vi föreslår därför inga sådana åtgärder i denna rapport. Många domstolschefer har angett att en ordinarie domare bör vara generalist och alltså kunna handlägga olika typer av mål. Vi instämmer i det. Det förhållandet att en domare bör vara generalist hindrar dock inte att domaren också har en viss specialistinriktning. En ordinarie domare vid tingsrätt bör kunna handlägga vanliga tvistemål och brottmål men också vara specialiserad inom t.ex. fastighetsrätt, arbetsrätt, immaterialrätt, mängdbrott, narkotikabrott eller sexualbrott. En förutsättning för specialisering inom civilrätten är att vissa dispositiva tvistemål kan ”knytas” till ordinarie domare. En annan förutsättning är att kanslipersonal vet vilka dagar respektive domare har förhandlingar i tvistemål och brottmål. Kanslipersonalen kan då sätta ut sammanträden och förhandlingar i fastighetsrättsliga mål på den domare som har fastighetsrätt som specialistområde samt huvudförhandlingar i narkotikamål på den domare som har narkotikabrott som specialområde. Vid stora domstolar finns det ofta goda förutsättningar att låta domare vara specialiserad inom ett rättsområde eller några få sådana områden. Vid övriga domstolar kan det krävas att domaren är specialiserad i flera olika rättsområden. Detta eftersom utbudet av vissa mål där är relativt begränsat. Ett alternativ kan 129 vara att låta specialiserade domare vid sådana domstolar tjänstgöra även vid närbelägna domstolar och vice versa. Vår bedömning är att ökade satsningar på specialisering skulle öka domaryrkets attraktivitet och öka sökbenägenheten hos potentiella sökande, särskilt hos externa sådana. Den ökade attraktiviteten skulle framför allt bestå i högre status för den vanligaste domaranställningen, dvs. anställningen som rådman. Möjligheten till specialisering innebär nämligen inte bara att en rådman kan få arbeta mer med sådana rättsområden som han eller hon uppfattar som mest intressanta utan också att varje rådman kan bli särskilt skicklig och kompetent inom ett eller flera rättsområden. Det nu sagda kan i sin tur innebära ökad arbetsglädje och arbetstillfredsställelse men också ökad kvalitet i den dömande verksamheten. Det senare är eftersträvansvärt med tanke på att tyngdpunkten i dömandet ska ligga i första instans. Vi ska avslutningsvis kort behandla några frågor som rör arbetsklimat och arbetsmiljö. En del domstolschefer och assessorer har nämligen uppgett att det förekommer mycket ”gnäll” inom domarkåren och många externa jurister har angett att domstolarna är eller uppfattas som bl.a. omoderna, konservativa och hierarkiska arbetsplatser. En domares negativa uttalanden får ofta mer negativa konsekvenser än andra anställdas negativa uttalanden. En förklaring till det är att många anställda, bl.a. fiskaler och notarier, ser domarna som sina förebilder. Negativa uttalanden innebär för sådana anställda inte bara en sämre arbetsmiljö på domstolen utan också en mer negativ syn på domaryrket och arbetet som ordinarie domare. Uttalandena kan i förlängningen också leda till avhopp från domarbanan eller en tänkt domarbana samt till att den anställdes kommande arbetsgivare och medarbetare får en negativ uppfattning om arbetet som ordinarie domare. Det nu anförda leder oss till slutsatsen att domare bör vara återhållsamma när det gäller att uttrycka sig negativt inför andra anställda. En domare som behöver uttrycka sig negativt eller på annat sätt visa sitt missnöje kan ofta hitta andra forum för det. Som exempel på forum kan nämnas möten med lagman eller närmaste chef och sammankomster för enbart ordinarie domare. Vid en del domstolar kan det behöva vidtas särskilda åtgärder för att komma till rätta med sådant som domstolschefer och assessorer betecknar som ”gnäll”. Åtgärderna bör föregås av undersökningar om varför domare och andra anställda uttrycker sig negativt samt om vad som kan göras för att minska förekomsten av missnöje på domstolen. De externa juristernas uppfattningar om arbetsmiljön och arbetsklimatet på domstol verkar till stor del vara baserade på egna erfarenheter från tiden som notarie i domstol men också på information från bl.a. sådana jurister som efter fullgjord notarietjänstgöring har valt att söka sig bort från domstol. Uppfattningar som baseras på erfarenheter från tiden som notarie kan i många fall vara missvisande eller till och med felaktiga. Detta eftersom mycket har hänt i domstolarna under de senaste tio åren. Även uppfattningar som baseras på information från domstolarnas ambassadörer, t.ex. notarier, kan vara missvisande eller felaktig. Vår uppfattning om att många externa jurister nog har en missvisande eller felaktig bild av arbetsmiljön och arbetsklimatet i domstol har bekräftats under våra diskussioner med domstolscheferna och assessorerna. De senare har uppgett att de inte alls känner igen sig i de beskrivningar som lämnats av många externa jurister. Den har också bekräftats av det som har framkommit i 130 Domstolsverkets projekt om domarnas arbetssituation. De åtgärder som vidtas bör därför vara inriktade på att bl.a. förändra externa juristers uppfattningar. Vi återkommer till det i avsnitt 9.6.3. 9.6 9.6.1 Övriga förslag eller synpunkter Ökad spridning av meriterande anställningar, m.m. Resultaten av våra enkätundersökningar och diskussioner med bl.a. assessorer visar, som tidigare nämnts, att de flesta assessorer har rotat sig i Stockholm, Göteborg eller Malmö när de kan komma i fråga för lediga domaranställningar och att många av dem då inte kan eller vill byta bostadsort för att få en domaranställning. Vi har i avsnitt 9.2 behandlat en viktig åtgärd för att öka assessors möjlighet att rota sig även på andra orter, nämligen den om höjt meritvärde för arbete som domare i domstol. Alla assessorer på en viss ort kan dock inte meritera sig genom sådant arbete. En del assessorer behöver dessutom meritera sig genom arbete även utanför domstol. Åtgärden höjt meritvärde för arbete som domare i domstol bör därför kompletteras med andra åtgärder. Vi ska i detta avsnitt ge exempel på sådana åtgärder. Vi ska också ge exempel på hur man på andra sätt kan öka spridningen av assessorer. Både Domstolsverket och den enskilda domstolen bör ta ett ansvar för att assessorer kan rota sig även på andra orter än Stockholm, Göteborg och Malmö. Domstolsverket och domstolarna, särskilt överrätterna, bör verka för att fler typiska ”assessorsarbetsgivare” börjar erbjuda meriterande anställningar på distans. Som exempel på sådana arbetsgivare kan nämnas Regeringskansliet, Riksdagens ombudsmän, Justitiekanslern, Marknadsdomstolen och Arbetsdomstolen samt andra myndigheter under regeringen eller riksdagen. Domstolsverket bör också verka för att Regeringskansliet inrättar en utredningsavdelning i Sundsvall eller Umeå och själv överväga inrättandet av ett lokalkontor eller motsvarande på någon av dessa två orter. Domstolarna bör ta ett ansvar för att kvalificerade arbetsgivare i närområdet får ökade kunskaper om assessorernas kompetens och verka för att sådana arbetsgivare erbjuder assessorer tidsbegränsade anställningar eller uppdrag. Med arbetsgivare avses här såväl offentliga som privata sådana. Domstolarna bör även på andra sätt verka för att skickliga assessorer kan rota sig utanför storstäderna. Det kan här handla om tips och råd om meriterande anställningar på orten, på närliggande orter eller på distans. Det kan också handla om att erbjuda assessorer en arbetsplats vid arbete på distans eller en möjlighet att använda domstolens tekniska utrustning i sådana fall. Som exempel på det senare kan nämnas möjligheten att använda domstolens videokonferensutrustning för deltagande vid möten av olika slag. Domstolscheferna har nämnt även andra åtgärder för att bl.a. öka spridningen av assessorer. En sådan åtgärd består i att öka intaget till domarutbildningen och på så sätt öka antalet assessorer. En ökning av antalet assessorer skulle innebära ökad konkurrens om meriterande anställningar i storstäderna, vilket i sin tur skulle kunna öka incitamenten för assessorer att söka sådana anställningar på andra orter runt om i landet. En ökning av antalet assessorer skulle dessutom innebära ökad konkurrens om lediga domaranställningar i storstadsområdena samt ökade incitament för assessorer och andra kvalificerade jurister att söka domaranställningar på andra orter. En annan åtgärd består i att ”knyta” domarutbildningen till underrätt. Man kan här tänka sig en ordning som innebär att fiskaler 131 har sin grundanställning i en underrätt samt att varje fiskal ska tjänstgöra ett år i en överrätt och två eller tre år vid aktuell underrätt innan han eller hon kan få anställning som assessor vid samma underrätt. En sådan ordning skulle innebära ökad spridning av assessorer. Den skulle också kunna innebära ökade möjligheter för assessorer att rota sig på mindre orter runt om i landet, bl.a. på sådana orter där det idag finns rekryteringsproblem. En förutsättning för det senare är dock att man samtidigt genomför vissa förslag i denna rapport, bl.a. förslaget om höjt meritvärde för arbete som domare i domstol och förslaget om ökad spridning av meriterande anställningar eller uppdrag. Domstolsverket avser att under hösten 2011 initiera en översyn av domarutbildningen. Vi föreslår att man inom ramen för denna översyn undersöker förutsättningarna för att genomföra de två senast behandlade åtgärderna. Undersökningarna bör innefatta inhämtande av synpunkter från bl.a. domstolschefer, andra ordinarie domare, assessorer och fiskaler men också från blivande fiskaler, dvs. notarier. Att notarier är positiva till åtgärderna är nämligen en förutsättning för att förändringarna ska få avsedd effekt. 9.6.2 Förändringar i rekryteringsförfarandet Vi har i avsnitt 9.4 framhållit vikten av att kvalificerade jurister kan söka eller på annat sätt visa intresse för domaranställningar utan att riskera negativa konsekvenser på sin nuvarande arbetsplats eller i sitt nuvarande yrke. Vi har i samma avsnitt också föreslagit att det införs en bestämmelse om sekretess för anmälares identitet i generella intresseanmälningar vid Domarnämnden. Detta för att ytterligare underlätta för sådana jurister som idag anser det vara känsligt att söka eller på annat sätt visa intresse för domaranställningar. Vi ska i detta avsnitt behandla en del andra frågor rörande rekryteringsförfarandet. Domarnämnden tillämpar en ordning som innebär att information om lediga domaranställningar förmedlas ca tre eller fyra veckor före ansökningstidens utgång. En del jurister har angett att tre eller fyra veckor ofta är otillräckligt för att hinna ta ställning till huruvida en ansökan ska göras eller inte. Vi har förståelse för denna synpunkt. Tre eller fyra veckor är en mycket kort tid för att hinna överväga alla de frågor som kan uppkomma. Detta gäller inte minst i sådana fall då ärendet avser domaranställningar på en annan ort än den där sökanden är bosatt. Sökanden kan i dessa fall behöva undersöka möjligheterna till dag- eller veckopendling mellan bostadsorten och arbetsorten. Han eller hon kan också behöva överväga frågan om byte av bostadsort och de övriga frågor som uppkommer med anledning av ett sådant byte. Som exempel kan nämnas frågor om bostad på den nya orten, arbete för make, maka eller sambo samt skola och dagis för barnen. Otillräcklig tid för undersökningar och överväganden kan innebära att kvalificerade sökande avstår från att söka eller visa intresse för lediga domaranställningar. Åtgärder bör därför vidtas för att öka förutsebarheten när det gäller lediga domaranställningar. Vår uppfattning är att den normala ansökningstiden i ett anställningsärende även fortsättningsvis bör vara tre eller fyra veckor. De positiva konsekvenserna med en förlängd ansökningstid kan nämligen inte anses uppväga de negativa konsekvenserna med en sådan förändring. Vi föreslår i stället att det vid sidan av ansökningsförfarandet införs ett system med preliminär information om lediga domaranställningar. Systemet kan utformas på följande sätt. Varje domstol får till 132 uppgift att två gånger per år, förslagsvis den 30 juni och den 31 december, till Domarnämnden komma in med information om de domaranställningar som domstolen avser att tillsätta inom det närmast följande året. Domarnämnden får till uppgift att sammanställa informationen och sedan förmedla den till potentiella sökande. Det bör tydligt framgå att informationen är preliminär och att Domstolsverket ännu inte har prövat frågan om domstolarna ska få tillsätta eller återbesätta anställningarna. Informationens övriga innehåll bör beslutas av Domarnämnden i samråd med berörda domstolschefer. Ett system med preliminär information om lediga domaranställningar skulle göra det möjligt för potentiella sökande att undersöka olika alternativ och överväga relevanta frågor redan före det att annonser om lediga domaranställningar publiceras. Det skulle också innebära att många sådana sökande nästan ”har funderat klart” när ansökningstiden i ett anställningsärende börjar löpa. Det förhållandet att ansökningstiden är endast tre eller fyra veckor får då inte samma hämmande eller avhållande effekt på sökbenägenheten. En viktig förutsättning för att externa jurister ska söka eller visa intresse för lediga domaranställningar är att de anser sig kunna konkurrera med assessorer på i stort sett samma villkor. Enkätundersökningarna som har riktat sig till externa jurister visar att så inte alltid är fallet. Problemet verkar till stor del bero på okunskap om vad skriftliga referenser och vitsord bör innehålla för att domstolschefer och Domarnämnden ska kunna bedöma en sökandes skicklighet och lämplighet för domaryrket. Åtgärder bör därför vidtas i syfte att bl.a. undanröja eller i vart fall minska denna okunskap. Vi anser att Domarnämnden bör överväga att utarbeta riktlinjer för vad referensyttranden och vitsord ska innehålla. Riktlinjerna kan utgå från det som anges i framtagna kravprofiler. De kan också innehålla beskrivningar av vilka värdeord som kan användas och vad som bör krävas för användningen av respektive värdeord. Riktlinjerna kan med fördel utformas som en mall och sedan publiceras på Domarnämndens externa hemsida. Vår bedömning är att riktlinjer av detta slag skulle underlätta för externa chefer och andra att utforma referensyttranden och vitsord samt förbättra externa juristers möjlighet att konkurrera med assessorer på mer lika villkor. Vi vill i sammanhanget också framhålla vikten av att Domarnämnden fortsätter sitt arbete med att ta fram alternativa lösningar för sådana jurister som varken kan ange referenser eller lämna in skriftliga vitsord. Våra undersökningar visar att det framöver nog krävs ett mer aktivt agerande för att till domaryrket locka de skickligaste och för yrket mest lämpade juristerna. Det aktiva agerandet bör bestå i att uppmuntra sådana jurister att söka eller på annat sätt visa intresse för lediga domaranställningar. Ansvaret för nämnda agerande bör i första hand åvila respektive domstol. Detta eftersom det är domstolen som har bäst kunskaper om den kompetens som behövs och vilka potentiella sökande som kan vara intresserade av en domaranställning vid domstolen. Ett visst ansvar bör åvila även Domstolsverket och Domarnämnden. Vi ska här ge några exempel på hur myndigheterna kan agera mer aktivt inför eller under rekryteringen av ordinarie domare. Domstolen kan inför en kommande rekrytering bjuda in potentiella sökande till en informationskväll eller liknande på domstolen. Inbjudan kan rikta sig till assessorer och andra kvalificerade jurister som tidigare har arbetat på 133 domstolen. Den kan också rikta sig till assessorer och andra kvalificerade jurister som är bosatta i närområdet eller som har en anknytning till området. Om domstolen behöver rekrytera en domare med specialistkompetens, kan inbjudan rikta sig till enbart jurister med sådan kompetens, t.ex. advokater eller åklagare. När det gäller informationens innehåll, hänvisas till avsnitt 9.6.3. Domstolschefer och andra ordinarie domare kan kontakta skickliga assessorer och andra kvalificerade jurister samt verka för att de söker eller visar intresse för lediga domaranställningar. Kontakten kan bestå i t.ex. ett epostmeddelande eller ett telefonsamtal. En del domstolar kan delta i sådana lokala projekt eller nätverk som arbetar för att till regionen rekrytera kvalificerad arbetskraft. Som exempel kan nämnas projektet Welcome2work (se avsnitt 8.6). Andra domstolar kan ta efter och utföra en del av det arbete som utförs inom ramen för sådana projekt eller nätverk. Det kan här handla om att informera potentiella sökande om andra arbetsgivare i regionen samt om hyresvärdar, skolor och dagis på orten. Domstolsverket kan på olika sätt bistå domstolarna i rekryteringsarbetet. Det kan här handla om att till domstolarna lämna information om nya tänkbara rekryteringsmetoder och informationskanaler samt om hur andra domstolar har gått till väga för att bedriva ett mer aktivt rekryteringsarbete. Det kan också handla om att tillhandahålla personal med specialistkompetens inom områdena information, marknadsföring eller personalrekrytering. Domarnämnden kan i samråd med domstolen besluta att en annons om lediga domaranställningar ska publiceras även i andra typer av media. Som exempel på andra typer av media kan nämnas lokala, regionala eller branschspecifika internetsajter, rikstäckande eller lokala dagstidningar och fackpress av olika slag. Domarnämnden kan verka för att de skickliga jurister som har gjort en intresseanmälan också söker sådana domaranställningar som anges i anmälan eller andra domaranställningar. En jurist som har anmält intresse för rådmansanställningar i en storstad kan t.ex. uppmanas att söka motsvarande anställning i en närliggande stad eller i ett annat geografiskt område. Detsamma gäller i fråga om sådana skickliga jurister som inte har blivit uppsatta på förslag i ett anställningsärende. Domarnämnden bör även i övrigt kunna ge tips och råd om hur en sökande kan förbättra sina möjligheter att bli utnämnd till ordinarie domare. Det kan här handla om rådet att genomföra extern adjunktion i domstol eller att på annat sätt bredda sin livs- och yrkeserfarenhet. Det kan också handla om rådet att framöver söka en annan typ av domaranställning än den som sökanden hittills har sökt. Det som anges i punkterna ovan avser aktivt agerande under rekryteringsförfarandet. En aktiv domarrekrytering innefattar även annat, bl.a. information och marknadsföring. Vi återkommer till det i avsnitt 9.6.3. Samtliga förslag och synpunkter i rapporten syftar till att öka sökbenägenheten hos assessorer och andra kvalificerade jurister. Ökad sökbenägenhet kommer att innebära en ökning av antalet sökande i många anställningsärenden. Det senare 134 kommer i sin tur innebära ökade möjligheter för domstolschefer och Domarnämnden att ”hitta” den för varje anställning mest lämpade kandidaten. En ökning av antalet sökande innebär dock även en ökning av det antal sökande som inte sätts upp på förslag. Vi vill här framhålla vikten av att motiveringar i yttranden och protokoll inte är sådana att de avhåller skickliga jurister från att söka eller på nytt söka lediga domaranställningar. 9.6.3 Ökade satsningar på information och marknadsföring En mer aktiv rekrytering av ordinarie domare bör innefatta även ökade satsningar på informationsförmedling och marknadsföring. Vi ska i detta avsnitt behandla hur ansvaret för sådan förmedling och marknadsföring bör fördelas. Vi ska också ge exempel på vad informationen kan innehålla och hur informationen kan förmedlas. Vi har i avsnitt 9.3.4 angett att Domstolsverket bör ansvara för förmedlingen av allmän information om adjunktionstjänstgöringen samt att domstolarna bör ansvara för den lokala eller regionala informationsförmedlingen och marknadsföringen. Detsamma bör gälla även för annan informationsförmedling och marknadsföring. Domstolsverket bör ansvara för allmän information om domstolarna, domaryrket och arbetet som ordinarie domare samt för information om utbildningen för nyutnämnda ordinarie domare. Verket bör särskilt se till att den senare informationen når även externa jurister. Verket bör också ta ett ansvar för den rikstäckande marknadsföringen samt bistå domstolarna i deras lokala eller regionala informationsförmedling och marknadsföring. Det kan här handla om att tillhandahålla information av olika slag, att ge tips och råd om tänkbara informationskanaler och marknadsföringsstrategier. Det kan också handla om att tillhandahålla personal med specialistkompetens inom områdena information och marknadsföring. Domstolarna bör ansvara för information om och marknadsföring av domstolen och arbetet som ordinarie domare vid domstolen. Informationen bör innefatta hur genomförda reformer och förändringar har påverkat arbetsförhållandena för ordinarie domare på domstolen, vilka åtgärder som vidtas eller har vidtagits i syfte att förbättra de ordinarie domarnas arbetssituation samt vad som utmärker domstolen eller gör domstolen unik i förhållande till andra domstolar. Informationen bör också innefatta bl.a. sådant som potentiella sökande behöver veta för att kunna ta ställning i frågan om byte av bostadsort. Som exempel kan nämnas information om orten och närliggande orter, kommunikationsmöjligheterna mellan orten och andra orter, andra arbetsgivare i närområdet samt information om hyresvärdar, andra bostadsföretag, skolor och dagis. Den senare typen av uppgifter finns ofta hos kommunerna. Varje domstol bör därför etablera en kontakt med kommunen, använda kommunens befintliga information och även i övrigt dra nytta av det arbete som kommunen genomför i syfte att attrahera kvalificerade medarbetare till regionen. Domstolsverket bör använda olika informationskanaler för att nå så många potentiella sökande som möjligt. Informationen på Sveriges Domstolars externa hemsida bör således kompletteras med annan skriftlig informationen men också med muntlig information. Det kan här handla om att utforma en broschyr eller liknande och sedan sprida materialet till olika arbetsgivare med kvalificerade jurister. Som exempel på sådana arbetsgivare kan nämnas Regeringskansliet och andra typiska ”assessorsarbetsgivare”. Som ytterligare exempel kan nämnas Åklagarmyndigheten, statliga verk och myndigheter, kommuner och landsting, universitet och högskolor samt advokatbyråer och andra privata arbetsgivare. Den muntliga in- 135 formationen bör inte bara förmedlas under arbetsmarknadsdagar för blivande eller unga jurister utan också under karriärmässor och sammankomster för sådana jurister som kan komma i fråga för lediga domaranställningar. Även domstolarna bör använda olika informationskanaler. Många domstolar bör till att börja med att se över informationen på domstolens externa hemsida. Informationen där bör innehålla information om de reformer och förändringar som genomförs eller har genomförts på lokal nivå, domstolens nuvarande organisation och arbetsformer samt arbetet som ordinarie domare på domstolen. Domstolens externa hemsida bör också innehålla information om sådant som angetts ovan, bl.a. andra arbetsgivare på orten, eller en länk till kommunens externa webbplats. Informationen på domstolens externa hemsida bör kompletteras med annan information. Det kan här handla om att till lokala eller regionala arbetsgivare sprida den broschyr eller det skriftliga material som tagits fram av Domstolsverket. Det kan också handla om att till sådana arbetsgivare sprida egenproducerat material och att på olika sätt muntligen förmedla information till potentiella sökande i eller med anknytning till regionen. Den muntliga informationen kan förmedlas under informationskvällar och ”öppet hus” på domstolen samt under andra sociala sammankomster på eller utanför domstolen. Den kan naturligtvis också förmedlas från person till person, t.ex. från en ordinarie domare till en assessor eller en advokat. Informationsförmedlingen och marknadsföringen bör vara inriktad på att framhålla fördelarna med domaryrket och arbetet som domare. Som exempel på fördelar kan nämnas fullmaktsanställningen, de statliga anställningsvillkoren och det stora ansvaret samt de intressanta, kvalificerade och samhällsnyttiga arbetsuppgifterna. En fördel kan också bestå i avsaknad av sådana nackdelar som finns i andra kvalificerade juristyrken. En fördel med domaryrket kan således bestå i avsaknaden av krav på debitering eller ackvisition av nya uppdrag (jfr avsnitt 7.8.3). Informationsförmedlingen och marknadsföringen måste samtidigt innehålla korrekt information. Domstolen måste helt enkelt kunna ”hålla det som har utlovats”. Felaktig eller missvisande information kan innebära mer skada än nytta för domstolen samt i förlängningen leda till ett sämre varumärke och ett lägre söktryck till lediga domaranställningar. En del assessorer och externa jurister har framfört önskemål om att information förmedlas av sådana personer som mottagarna kan identifiera sig med. Vi instämmer i det. Det förhållandet att mottagaren identifierar sig med informatören kan nämligen öka trovärdigheten i informationsförmedlingen. Vår uppfattning är därför att man vid informationsförmedling och annan marknadsföring till stor del bör använda sig av nyutnämnda ordinarie domare med olika erfarenhetsbakgrund. Information till assessorer bör förmedlas av nyutnämnda ordinarie domare med traditionell domarutbildning och information till advokater bör förmedlas av nyutnämnda ordinarie domare med erfarenheter från advokatyrket. Motsvarande ordning kan tillämpas vid information till andra kvalificerade jurister. Vid riktade informationsinsatser kan man också använda sig av mottagarnas forna kollegor. Information till jurister på en viss arbetsplats, t.ex. Regeringskansliet eller en advokatbyrå, kan förmedlas av en nyutnämnd ordinarie domare med ”färsk” erfarenhet av arbete på samma arbetsplats. Vi vill avslutningsvis framhålla vikten av att domstolarna också tar hand om sina ambassadörer på ett bra sätt. Med ambassadörer avses här såväl nuvarande som 136 tidigare anställda. Ökade satsningar på information och marknadsföring kan nämligen aldrig uppväga negativ marknadsföring av domstolens ambassadörer. 9.7 Sammanfattning Vi föreslår således en viktig åtgärd för att öka assessors möjligheter att rota sig även på andra orter än Stockholm, Göteborg och Malmö samt två viktiga åtgärder för att öka andra kvalificerade juristers sökbenägenhet. Åtgärderna är följande. Höjt meritvärde för arbete som domare i domstol. Ökade satsningar på extern adjunktion i domstol. De ökade satsningarna innefattar dels ökat antal platser för extern adjunktion i hovrätt och kammarrätt, dels en försöksverksamhet med sådan adjunktion vid tingsrätt och förvaltningsrätt. Införande av en bestämmelse om sekretess för anmälares identitet i generella intresseanmälningar vid Domarnämnden. De nu behandlade åtgärderna bör, särskilt på tingsrätterna, kompletteras med åtgärder för att öka domaryrkets attraktivitet. De senare åtgärderna bör till stor del vara inriktade på att försöka anpassa domaryrket och arbetet som ordinarie domare efter de potentiella sökandenas önskemål. Åtgärderna kan innefatta bl.a. följande. Införande av ”fasta dagar” för förhandlingar och joursystem av olika slag. Ökade möjligheter för ordinarie domare att arbeta utanför domstolen i viss utsträckning. Överflyttning av beredningen av vissa dispositiva tvistemål från beredningsorganisationerna till de ordinarie domarna. Ökade möjligheter för ordinarie domare att specialisera sig inom ett eller flera rättsområden. De tre viktiga åtgärderna bör också kompletteras med andra åtgärder för att öka assessorers möjlighet att rota sig på olika platser runt om i landet samt för att öka assessorers och andra kvalificerade juristers benägenhet att söka lediga domaranställningar. Som exempel på andra åtgärder kan nämnas följande. Ökad spridning av meriterande anställningar och uppdrag för assessorer. Inrättande av ett lokalkontor (Domstolsverket) eller en utredningsavdelning (Regeringskansliet) i Sundsvall eller Umeå. Förmedling av information om assessorernas kunskaper och kompetens till lämpliga arbetsgivare på orten eller i regionen. Införande av ett system med preliminär information om lediga domaranställningar. Utarbetande av tydliga riktlinjer för vad skriftliga referenser och vitsord bör innehålla. Ett mer aktivt agerande inför och under rekryteringen av ordinarie domare. Ökade satsningar på information och marknadsföring. 137 BILAGA 1 DATUM 2010-05-04 1 (15) REVISION A DIARIENR 784-2010 DOKUMENTNR Personalavdelningen, Enheten för organisationsutveckling FÖRFATTARE Fredrik Bohlin, [email protected], 040-35 40 09 Projekt om rekrytering av ordinarie domare Projektdirektiv R1C, 2009-02, DV info.avd. Distributionslista, Mottagare Roll Namn Projektledare Thomas Rolén Avdelning/organisation E-postadress [email protected] Projektsekreterare Lars Olsson [email protected] Projektdeltagare Marie Gabrielsson [email protected] Styrgrupp Barbro Thorblad [email protected] Styrgrupp Christine Lager [email protected] Styrgrupp Karin Nacke [email protected] 551 81 Jönköping • Besöksadress: Kyrkogatan 34 • Telefon: 036-15 53 00 • Fax: 036-16 57 21 • [email protected] • www.domstol.se Expeditionstid: Måndag-fredag 08.00-16.30 BILAGA 1 DATUM 2010-05-04 2 (15) REVISION A DIARIENR 784-2010 DOKUMENTNR Innehåll 1 2 Bakgrund .................................................................. 3 Domaryrkets attraktionskraft ......................................... 4 2.1 2.2 2.3 2.4 Organisation och arbetsformer ................................................... 4 Utbildning för ordinarie domare ................................................. 5 Notarieutbildningen ................................................................ 6 Den särskilda domarutbildningen ................................................ 6 3 Åtgärder för att öka intresset för ordinarie domaranställningar bland jurister som inte har genomgått domarutbildning ............ 7 3.1 3.2 3.3 4 Extern adjunktion .................................................................. 7 Utbildning ............................................................................ 8 Förbättrad rekryterings- och urvalsprocess .................................... 8 Syfte ..................................................................... 10 4.1 4.2 4.3 4.4 5 6 7 8 9 10 11 12 Intresset för domaranställningar ............................................... 10 Problembeskrivning .............................................................. 12 Närmare om syftet med projektet ............................................. 12 Arbetsmetod ....................................................................... 13 Projektmål .............................................................. Avgränsningar .......................................................... Förutsättningar ........................................................ Projektorganisation ................................................... Befogenheter för projektledaren .................................. Avstämningspunkter och uppföljning........................... Projektavslut ........................................................ Referenser ........................................................... 14 14 15 15 15 15 15 15 BILAGA 1 DATUM 2010-05-04 1 3 (15) REVISION A DIARIENR 784-2010 DOKUMENTNR Bakgrund Fram till 2000-talets början bestod den svenska domarkåren nästan uteslutande av personer som hade genomgått domarutbildning och som därefter hade fortsatt att arbeta inom domstolsväsendet eller i Regeringskansliet och hos vissa andra statliga arbetsgivare. Det var vid denna tid ovanligt att jurister med annan bakgrund och andra erfarenheter utnämndes till ordinarie domare, låt vara att det förekom. Under det senaste decenniet har det vidtagits en hel del åtgärder som tagit sikte på att bredda underlaget för rekryteringen och öka intresset för ordinarie domaranställningar bland kvalificerade jurister som inte har genomgått domarutbildning. Åtgärderna har framför allt handlat om att öka möjligheterna för jurister som inte genomgått traditionell domarutbildning att adjungera som ledamot i domstol, om att erbjuda nyutnämnda domare en individuellt utformad introduktionsutbildning och om att förbättra rekryterings- och urvalsprocessen till ordinarie domaranställningar. Över tid har också både antalet sökande till ordinarie domaranställningar och antalet utnämnda ordinarie domare utan traditionell domarbakgrund ökat. Genom denna utveckling har domstolarna tillförts en större bredd av erfarenheter och yrkeskunskaper och en större mångfald av kunskap och skicklighet. Samtidigt som rekryteringsunderlaget till ordinarie domaranställningar har breddats har inriktningen för dimensioneringen av den särskilda domarutbildningen förändrats och därmed basen för rekryteringen. Tidigare styrdes antagningen till domarutbildningen huvudsakligen av överrätternas kortsiktiga behov av föredragande. Sedan början av 2000-talet har i stället en ordning införts som bl.a. innebär att antagningen av fiskaler vid överrätterna ska vara avpassad för att fylla det antal utbildningsplatser som ligger i linje med det långsiktiga rekryteringsbehovet av ordinarie domare. En konsekvens av denna förändring har blivit att antalet nya assessorer per år har minskat (se departementspromemorian ”En mer öppen domarutbildning”, Ds 2007:11 bil 2). Regeringens nuvarande ståndpunkt är att den framtida domarutbildningen bör dimensioneras med beaktande av vad som över tid kan utgöra en rimlig och realistisk balans i rekryteringen av domarutbildade och jurister med annan bakgrund. Samtidigt måste utbildningen vara av sådan storlek att den blir ändamålsenlig (se prop. 2007/08:113 s 24-25). Det är inte heller ovanligt att domarutbildningen avbryts under fiskalstiden, vilket givetvis bidragit till att urholka rekryteringsbasen till ordinarie domaranställningen. Skälen till att personer avbryter domarutbildningen varierar. Generellt har det varit vanligare med sådana avbrott under högkonjunktur, då arbetsgivare i den privata sektorn ökat sin efterfrågan på jurister och kunnat erbjuda unga jurister på domarbanan goda villkor. Det är också i sig en merit vid ansökan till ordinarie domaranställning att ha en bred erfarenhet av juridiskt arbete. Det är inte ovanligt att de som av denna anledning prövar på annan anställning också stannar på dessa anställningar. Det bör dock understrykas att det blivit vanligare att helt eller delvis domarutbildade jurister efter åtskilliga år som t.ex. åklagare eller advokater väljer att söka domaranställning. BILAGA 1 DATUM 2010-05-04 2 4 (15) REVISION A DIARIENR 784-2010 DOKUMENTNR Domaryrkets attraktionskraft Det kanske enskilt viktigaste för att få de skickligaste och för yrket mest lämpade juristerna att söka anställning som ordinarie domare är att domaryrket framstår som attraktivt. När det gäller att erbjuda kvalificerade och stimulerande arbetsuppgifter är det få juristyrken som kan konkurrera med domaryrket. Arbetsuppgifterna är intressanta och erbjuder mycket och varierad kontakt med människor. Ytterst går domarens arbete ut på att värna rättsstaten och enskilda medborgares rättigheter och något viktigare och mer ansvarsfullt juristyrke finns inte. Det är på detta ansvar som den grundlagsfästa anställningstryggheten och den enskilde domarens självbestämmande vilar. Sedan flera år pågår en större reformering av Sveriges Domstolar som, utöver att leda till ökad kvalitet och effektivitet i den dömande verksamheten, också kan förväntas ytterligare stärka domaryrkets attraktionskraft. En bärande princip för reformarbetet är nämligen att skapa moderna och attraktiva arbetsplatser för att locka kvalificerade medarbetare, däribland domare. Andra vägledande principer för reformeringen handlar om att renodla verksamheten i domstolarna och domarnas arbete till dömande uppgifter, samtidigt som ledarskapet utvecklas. Domstolsorganisationen ska vidare utformas för att garantera hög kompetens i allt dömande och den dömande verksamheten ska finnas nära medborgarna och bedrivas i alla delar av landet. Det övergripande målet med reformarbetet är att säkerställa kvaliteten i den dömande verksamheten. 2.1 Organisation och arbetsformer Arbetet med att vidareutveckla domstolsorganisationen har haft som huvudinriktning att skapa moderna och effektiva arbetsplatser med goda förutsättningar för specialisering och annan kompetensutveckling. Hänsyn har också tagits till att domstolarna ska ha en funktionell geografisk spridning i förhållande till allmänheten, näringslivet och rättsväsendets övriga myndigheter. Från dessa utgångspunkter har tingsrättsorganisationen under det senaste decenniet varit föremål för omfattande organisationsförändringar. Förändringarna har framför allt inneburit att tingsrätter lagts samman i syfte att skapa större domstolar med ökad dömande och administrativ bärkraft som i sin tur ska ge förutsättningar för en förbättrad domstolsverksamhet. Efter förvaltningsrättsreformens ikraftträdande den 15 februari 2010 har motsvarande organisationsförändringar genomförts av de allmänna förvaltningsdomstolarna. Reformen innebär att landets 23 länsrätter bildar 12 nya förvaltningsrätter. Det övergripande målet med den förändrade organisationen är att de nya domstolar som byggs upp ska ha förutsättningar att bli moderna och effektiva domstolar och därmed attraktiva arbetsplatser. Med andra ord är numera den yttre domstolsorganisationen för båda domstolsslagen i allt väsentligt dimensionerad på det sätt som krävs för att skapa moderna och attraktiva arbetsplatser med möjlighet till specialisering, utveckling av ledarskap och annan kompetensutveckling samt väl fungerande beredningsorganisationer. I kombination med en pågående strävan att lyfta bort sådant från domstolarna som inte utgör dömande uppgifter finns numera alla förutsättningar att så långt det är möjligt renodla domstolarnas verksamhet till dömande uppgifter. I BILAGA 1 DATUM 2010-05-04 5 (15) REVISION A DIARIENR 784-2010 DOKUMENTNR detta ligger att beredningen av målen i huvudsak ska utföras av andra anställda än domare. Endast beredningsåtgärder av särskilt kvalificerat slag bör utföras av domare. På de flesta domstolar har man övergått från traditionell rotelindelning till rotelgrupper, storrotlar eller s.k. enheter. Organisationsförändringarna har bl.a. fört med sig att chefsrådmän vid underrätterna fått ändrade uppgifter eller att befattning som chefsrådman tagits bort vid vissa domstolar. Den förändrade organisationen har också lett till att flera domstolar har gett arbetsledande uppgifter till särskilt utsedda domare, ofta benämnda enhetschefer. I anledning bl.a. av de förändringar som genomförts av domstolarnas inre organisationer har en särskild utredare nyligen getts i uppdrag att se över domaranställningarna i de allmänna domstolsslagen i syfte att överväga behovet av att förändra den nuvarande chefsstrukturen (Dir. 2009:106). En förutsättning för att kunna rekrytera personal till domstolarna och över längre tid kunna behålla dem som rekryteras är att domstolarna kan erbjuda goda utvecklingsmöjligheter. Även domare som inte är intresserade av eller lämpliga för chefsuppgifter har behov av utvecklingsmöjligheter. Det finns ett intresse av att också kunna belöna och uppmuntra exempelvis yrkesskicklighet och intresse för specialisering. Av dessa skäl har utredaren även fått i uppdrag att överväga behovet av att skapa nya befattningar som inte innefattar chefskap. Uppdraget ska redovisas senast den 31 december 2010. 2.2 Utbildning för ordinarie domare Sveriges Domstolars akademi för utbildning (Domstolsakademin) inledde sin undervisningsverksamhet efter årsskiftet 2008/2009. Domstolsakademin erbjuder individuellt utformad utbildning till i första hand nyutnämnda ordinarie domare. Genom Domstolsakademin har utbildningen av ordinarie domare fått ett både bredare och djupare innehåll. De övergripande målen med utbildningen är att medverka till att ge varje domare de bästa förutsättningarna att möta de höga kvalitativa krav som ställs i den dömande verksamheten, bidra till att domaryrket framstår som attraktivt bland jurister med olika bakgrund och erfarenhet, så att domare kan rekryteras bland de främsta och för yrket mest lämpade juristerna samt hjälpa till att stärka allmänhetens förtroende för rättskipningen i domstol. Målen ska nås genom en verksamhetsanpassad utbildning grundad på praktik och teori. Inte minst den ökade internationaliseringen och de alltmer komplexa målen ställer nya krav på kompetensutveckling och specialisering för domarna. Det finns därför ett behov av att ordinarie domare har tillgång till utbildning under den fortsatta domarkarriären. Att domarna erbjuds kontinuerlig och systematisk fortbildning och vidareutbildning är nödvändigt för att bibehålla en hög kvalitet i den dömande verksamheten. Utbildningen vid Domstolsakademin har också stor betydelse för allmänhetens förtroende för domstolarna och domaryrkets attraktivitet. BILAGA 1 DATUM 2010-05-04 2.3 6 (15) REVISION A DIARIENR 784-2010 DOKUMENTNR Notarieutbildningen Genom notarieutbildningen skapas hos många unga jurister ett intresse för den dömande verksamheten, vilket är betydelsefullt för rekrytering, både till den särskilda domarutbildningen och till domaryrket. Det är därför från rekryteringssynpunkt viktigt att många jurister kan ges möjlighet till notariemeritering och att utbildningen håller en hög kvalitet. Det är samtidigt önskvärt att de som så småningom söker domaranställning har en bred erfarenhet av juridiskt arbete och att sådan erfarenhet i större utsträckning innefattar arbete utanför domstol. Enligt regeringen skulle det därför vara av värde att redan före domarutbildningen ge unga jurister som har intresse och fallenhet för domstolsarbete, en möjlighet att skapa kontakter och få inblick i andra verksamhetsområden. Detta kan tillgodoses genom att utveckla och utöka systemet med kombinerade notarieanställningar. Domstolsverket har därför fått i uppdrag att utreda hur en utveckling av de kombinerade anställningarna i notarieutbildningen kan utformas och bl.a. överväga vilka ytterligare myndigheter som kan ingå i utbildningen, vilket närmare innehåll en sådan utbildning bör ha och på vilket sätt den kan organiseras. Även vid ett utvecklat system med kombinerade anställningar är dock tanken att den största delen av notarieutbildningen ska fullgöras vid tingsrätt eller förvaltningsrätt. Inriktningen i övrigt är att notarieutbildningen även framöver ska vara tvåårig samt att en utveckling av de kombinerade anställningarna inte ska omfatta arbete hos privata arbetsgivare som exempelvis advokatbyråer. Det finns redan möjlighet att tillgodoräkna sig ett halvår från privat verksamhet vid notariemeriteringen och något behov av att därutöver inordna privat verksamhet i den statliga notarieutbildningen bedöms enligt regeringen inte föreligga. 2.4 Den särskilda domarutbildningen Frågan om den särskilda domarutbildningen bör avskaffas har diskuterats flitigt under senare år. I betänkandet En öppen domarrekrytering (SOU 2003:102) föreslogs bl.a. en helt öppen domarrekrytering och att den särskilda domarutbildningen som en konsekvens därav skulle avvecklas. Efter massiv remisskritik mot förslaget att helt avskaffa den särskilda domarutbildningen har inriktningen i stället blivit att utbildningen ska finnas kvar men anpassas till en ordning med en mer öppen domarrekrytering. Även framöver är inriktningen att den särskilda domarutbildningen ska bedrivas vid landets samtliga överrätter och ha kvar sin nuvarande utformning och omfattning. Att den särskilda domarutbildningen finns i hela landet anses förenat med fördelar för just möjligheterna att rekrytera domare till landets alla delar. Arbetet med att förbättra och modernisera rekryteringsförfarandet ska fortsätta och fortfarande bör det vara respektive hovrätt eller kammarrätt som ansvarar för antagningen till utbildningen. En inriktning under senare år har varit att tillmötesgå de önskemål som finns hos många av de yngre jurister som genomgår den särskilda domarutbildningen och i allt större utsträckning koncentrera fiskalsplatserna till underrätter i närheten av den administrerande överrätten. BILAGA 1 DATUM 2010-05-04 7 (15) REVISION A DIARIENR 784-2010 DOKUMENTNR I syfte att säkerställa att inte formella krav, som i det enskilda fallet inte framstår som motiverade, hindrar skickliga och i övrigt lämpade jurister som vill få inblick i och erfarenhet av domstolsarbete att antas till domarutbildningen, finns numera möjlighet för överrätterna att i särskilda fall göra undantag från kravet på notariemeritering. 3 3.1 Åtgärder för att öka intresset för ordinarie domaranställningar bland jurister som inte har genomgått domarutbildning Extern adjunktion Det finns en pågående strävan mot att öka möjligheterna för etablerade jurister som inte har genomgått särskild domarutbildning att adjungera som ledamot i domstol. På senare år har arbetet med att erbjuda dessa jurister att adjungera som ledamot utvecklats från att tillföra specialistkompetens i ett visst mål till att avse en viss tids anställning i domstolen, vanligen sex månader. Särskilda medel har också skjutits till för att överrätterna ska kunna anställa adjungerade ledamöter. Mycket anses enligt regeringen tala för att jurister som genom adjunktionsanställning får inblick i domstolsarbetet blir mer benägna att i framtiden söka domaranställning. Utökade möjligheter att adjungera som ledamot i domstol kan dels bidra till att öka intresset för ordinarie domaranställningar, dels öka förutsättningarna att beredda sammansättningen av domarkåren och tillföra den en bredare kunskap inom skilda rättsområden. Samtidigt skapas genom den externa adjunktionen bättre förutsättningar för att kunna bedöma dessa juristers lämplighet för domaryrket. Enligt regeringen bör sådana anställningar därför bli ett permanent och naturligt inslag i domstolarnas verksamhet (se prop. 2007/08:113). I ljuset av regeringsrättens bedömning i RÅ 2009 ref. 8 och Europadomstolens praxis när det gäller domarjäv finns dock anledning att fundera ytterligare kring frågorna om jäv vid extern adjunktion. Det har gjorts gällande att det kan anses föreligga jäv i samband med att jurister som normalt är verksamma utanför domstolarna deltar i handläggningen av mål i domstol som har koppling till den adjungerade ledamotens ordinarie verksamhet (se Sandgren, Claes, Domarjäv, Juridisk Tidskrift nr 2 2009/10, s. 318ff). Det finns en risk att det kan uppstå legitima tvivel kring domstolens opartiskhet, s.k. objektiv opartiskhet, när jurister anställda vid andra myndigheter som exempelvis Skatteverket eller Åklagarmyndigheten deltar i det slutliga avgörandet av mål från den egna myndigheten. Risken är särskilt överhängande när myndighetsjuristen är med och avgör mål som har omedelbar anknytning till hans eller hennes ordinarie verksamhet. Detta kan exempelvis vara fallet om en åklagare från Ekobrottsmyndigheten är med och dömer i mål från just den myndigheten eller om en jurist från Skatteverket deltar i avgörandet av mål från just den enhet hos Skatteverket där han eller hon normalt arbetar. Sådana potentiella jävssituationer uppmärksammas emellertid i överinstanserna vid fördelning av mål och lär därför inte uppkomma. BILAGA 1 DATUM 2010-05-04 3.2 8 (15) REVISION A DIARIENR 784-2010 DOKUMENTNR Utbildning Utvecklingen mot att allt fler jurister med annan bakgrund och andra erfarenheter än den traditionella domarbanan söker domaranställningar och utnämns till ordinarie domare har inneburit att rekryteringsbasen breddats och att det numera inom domarkåren finns personer med olika erfarenheter och yrkeskunskaper. Samtidigt som domstolarna därigenom tillförs kunskap och skicklighet innebär utvecklingen också ett ökat behov av kompletterande utbildning för de nyutnämnda domare som i endast liten omfattning eller kanske inte alls tidigare verkat som domare. Ett av huvudsyftena med utbildningen vid Domstolsakademin är att ge nyutnämnda domare utan särskild domarutbildning bästa förutsättningar att snabbt komma igång och fungera i sin nya yrkesroll. Detta sker genom att nyanställda ordinarie domare erbjuds en individuellt anpassad introduktion och utbildning. Det finns anledning anta att utbildningen vid Domstolsakademin kan bidra till att fler jurister som inte har genomgåt den särskilda domarutbildningen söker anställning som ordinarie domare. Utbildningsformen kan därmed öka domaryrkets attraktionskraft och medföra att domaryrket framstår som ett lockande och realistiskt alternativ även för jurister som ursprungligen har gjort karriär i annan verksamhet. 3.3 Förbättrad rekryterings- och urvalsprocess Den 1 juli 2008 påbörjade Domarnämnden sin verksamhet och ersatte då Tjänsteförslagsnämnden för domstolsväsendet. Domarnämnden är en självständig myndighet som har till huvudsaklig uppgift är att lämna förslag till regeringen när det gäller anställning som ordinarie domare i Sveriges Domstolar. Inom ramen för detta uppdrag ska Domarnämnden också vidareutveckla rekryteringsoch urvalsprocessen för att på det sättet säkerställa att domstolarna även i framtiden kan rekrytera ordinarie domare som tillhör de allra skickligaste och för yrket mest lämpade juristerna i landet. Nämnden ska i denna del bl.a. skapa bättre förutsättningar att till domaryrket rekrytera fler jurister som inte har en bakgrund inom Sveriges Domstolar. Det beredningsförfarande som ska föregå en rekrytering liksom sammansättningen av det organ som har till uppgift att bereda anställningsärenden måste utformas så att målsättningen att anställa de skickligaste och för yrket mest lämpade juristerna kan upprätthållas. Rekryteringsförfarandet ställer höga krav på kompetensen hos ledamöterna och på arbetssättet hos nämnden och det är av stor betydelse att nämndens verksamhet utformas och utvecklas i enlighet med moderna principer för personalrekrytering. Som ett led i att åstadkomma detta sker nämndens bedömning av den sökandes skicklighet och lämplighet för en viss anställning utifrån en särskilt framtagen kravprofil för ordinarie domare. Domarnämnden, och dessförinnan Tjänsteförslagsnämnden, arbetar brett med att se över och vidareutveckla rekryterings- och urvalsprocessen till ordinarie domaranställningar. Bl.a. har man förbättrat den allmänna informationen om nämndens verksamhet och informationen om själva sökprocessen. BILAGA 1 DATUM 2010-05-04 9 (15) REVISION A DIARIENR 784-2010 DOKUMENTNR Vidare arbetar nämnden fortlöpande med att förbättra handläggningsrutinerna och skapa en mer enhetlig handläggning av anställningsärendena, exempelvis genom att utveckla formerna för referenstagning och förbättra kommunikationen med enskilda sökande. Även nämndens beslutsmotiveringar är föremål för kontinuerliga förbättringar. Frågor om hur annonsering av utlysta anställningar ska ske och hur information om dessa ska lämnas hanteras av nämnden i samråd med Domstolsverket. Domarnämndens arbete med att utveckla rekryteringsprocessen ligger i linje med regeringens ambitioner på området. I propositionen 2009/10:181 med förslag till lag om utnämning av ordinarie domare föreskrivs således uttryckligen i 3 § att Domarnämnden ska bedriva ett aktivt och långsiktigt arbete för att tillgodose rekryteringsbehovet av ordinarie domare, i 6 § att nämnden på lämpligt sätt ska informera om en ledig anställning som ordinarie domare samt i 9 § att nämndens förslag till regeringen ska motiveras. Förslaget utgör en del av regeringens behandling av Grundlagsutredningens betänkande En reformerad grundlag (SOU 2008:125) och syftar till att markera betydelsen av domstolarnas och domarnas oberoende ställning. I propositionen föreslås dessutom att alla anställningar som ordinarie domare ska kunna sökas av dem som är intresserade. Förslaget innebär att det s.k. kallelseförfarandet för de högsta domaranställningarna avskaffas. Vidare föreslås att alla ärenden om anställning av ordinarie domare ska beredas i Domarnämnden. Regeringen ska inte vara bunden av nämndens kandidatförslag. Innan regeringen utnämner någon som inte har föreslagits av nämnden, ska nämnden emellertid få tillfälle att yttra sig över honom eller henne. För att markera Domarnämndens oberoende ska enligt förslaget Domstolsverket inte längre vara värdmyndighet för nämnden. Enligt förslaget ska Domarnämnden bestå av nio ledamöter. Fem ledamöter ska vara eller ha varit ordinarie domare. Två ledamöter ska vara jurister verksamma utanför Sveriges Domstolar, varav en ska vara advokat. Två ledamöter ska representera allmänheten. Riksdagen ska välja allmänhetens representanter och regeringen ska förordna övriga ledamöter. Lagförslaget föreslås träda i kraft den 1 januari 2011. Enligt regeringens uppfattning måste informationsinsatser vidtas för att få skickliga jurister som inte har bakgrund i domstol att söka domaranställning. Inte minst kommer den ökade konkurrensen om de skickligaste juristerna att tvinga fram ett mer aktivt engagemang i rekryteringsfrågor från Sveriges Domstolar. Ambitionen måste vara att information om lediga domaranställningar ska vara lättillgänglig så att de som är intresserade kan ta ställning till om en ansökan ska göras. En självklar utgångspunkt är att lediga domaranställningar annonseras på ett adekvat sätt. Domstolsverket har också initierat en ordning som innebär att nödvändig information i större utsträckning än tidigare kommer kvalificerade jurister som är verksamma utanför domstolarna till del, bl.a. genom annonser om utlysta chefsanställningar i dagspress. Det är också viktigt att sprida kunskap om vad det innebär att vara domare, vilka krav som ställs för att bli domare och vilka utbildningsmöjligheter som erbjuds. Det är regeringens uppfattning att informationsarbetet inom Sveriges Domstolar bör intensifieras. Både domstolarna och Domstolsverket har ett ansvar för att så sker (se prop. 2007/08:113 s 15). BILAGA 1 DATUM 2010-05-04 10 (15) REVISION A DIARIENR 784-2010 DOKUMENTNR Vidare framstår det enligt regeringen som naturligt och även önskvärt att exempelvis en domstolschef allmänt uppmuntrar en jurist som inte har genomgått den särskilda domarutbildningen att söka domaranställning, om han eller hon bedöms ha de kvaliteter som efterfrågas i domstolarna (se prop. 2007/08:113 s 15). Det kan i detta sammanhang vara fråga om att både regionalt och nationellt genomföra generella eller till vissa yrkeskategorier riktade informationskampanjer, att anordna besöksdagar på domstolarna och att skapa andra kontaktytor, t.ex. genom deltagande vid universitetens arbetsmarknadsdagar. Ett exempel på en aktivitet inom detta fält är ett informationsmöte som Södertörns tingsrätt i januari 2010 bjöd in potentiella sökande i stockholmsområdet till inför förestående domarrekrytering, varvid olika kategorier anställda på domstolen deltog och berättade om verksamheten och svarade på frågor. I viss utsträckning förekommer även att domstolschefer eller den nämnd som bereder domaranställningar mera aktivt uppmanar jurister med annan bakgrund än den traditionella att söka en viss domaranställning. Någon skyldighet att vidta sådana åtgärder har regeringen dock inte sett anledning att införa. I propositionen 2009/10:181 med förslag till lag om utnämning av ordinarie domare framhålls i fråga om det framtida utnämningsförfarandet att det förändringsarbete som har genomförts för att förbättra rekryteringsprocessen ska tas tillvara. 4 4.1 Syfte Intresset för domaranställningar Antalet sökande i anställningsärenden som avslutades under år 2006 var 1 412 personer. Antalet har därefter stadigt minskat under de följande åren. År 2007 uppgick antalet sökande till 822, år 2008 till 513 och år 2009 till 457 personer. Antalet sökande per anställning har också minskat över åren. År 2006 uppgick antalet sökande per anställning till 11,03, år 2007 till 7,08, januari-juni 2008 till 10,14, juli-december 2008 till 6,22 och år 2009 till 6,92 personer. En annan märkbar negativ trend är att antalet anställningar med få sökande ökar över tid. Av totalt 106 anställningsärenden år 2007 fanns det tre eller färre sökande i elva av dessa. År 2008 uppgick det totala antalet anställningsärenden till 107, varav 38 hade tre sökande eller färre. Av de 66 ärenden som nämnden behandlade år 2009 uppgick antalet ärenden med tre eller färre sökande till 28. Trots att antalet anställningsärenden år 2009 närmast har halverats vid jämförelse med år 2008 har antalet sökande per anställning minskat. Detta förhållande är anmärkningsvärt då färre ärenden rimligen borde ha föranlett en ökad konkurrens om anställningarna. Även andelen avbrutna anställningsförfaranden på grund av få sökande ställt i relation till det totala antalet ärenden som behandlats varje år har ökat över tid. BILAGA 1 DATUM 2010-05-04 11 (15) REVISION A DIARIENR 784-2010 DOKUMENTNR År 2006 avbröts åtta anställningsförfaranden av regeringen. Ett ärende avseende en rådmansanställning i Växjö tingsrätt avskrevs då den enda sökanden återkallade och två ärenden (en rådmansanställning i Mora tingsrätt och ett rådmansvikariat i Västmanlands tingsrätt) avskrevs på den grunden att det inte fanns några sökande till anställningarna. Två ärenden återkallades av lagmannen. År 2007 avbröts också åtta anställningsförfaranden av regeringen. Två anställningsförfaranden avbröts av domstolschefen. Ett ärende avseende en rådmansanställning i Värmlands tingsrätt avskrevs på grund av att de två sökandena återkallade sina ansökningar och tre ärenden (tidsbegränsade anställningar som rådman i Örebro och Uddevalla tingsrätter samt en rådmansanställning i Gävle tingsrätt) av det skälet att det inte fanns några sökande till anställningarna. Två ärenden avskrevs av regeringen efter nämndens sammanträde (rådmansanställning i Kalmar tingsrätt och en tidsbegränsad anställning som rådman i Halmstads tingsrätt). Ett ärende avskrevs på grund av att det endast var en sökande till anställningen (tidsbegränsad anställning som rådman i Attunda tingsrätt). År 2008 avbröt regeringen fyra anställningsförfaranden i tillsättningsärenden där Tjänsteförslagsnämnden (fram till 30 juni 2008) eller Domarnämnden (från 1 juli 2008) lämnat förslag. Tre (en anställning som hovrättsråd i Göta hovrätt, en rådmansanställning i Södertälje tingsrätt och en tidsbegränsad anställning som rådman i Borås tingsrätt) avbröts av regeringen på den grunden att den eller de sökande som nämnden fört upp på förslag i respektive ärende återkallade sina ansökningar och ett då nämnden inte hade fört upp någon på förslag (tidsbegränsad anställning som rådman i Sundsvalls tingsrätt). Härutöver har åtta anställningsförfaranden avbrutits av nämnden innan förslag lämnats, varav ett på den grunden att det inte fanns några sökande till anställningen (tidsbegränsad anställning som rådman i Eskilstuna tingsrätt). År 2009 avbröt regeringen tre anställningsförfaranden. Två (rådmansanställningar i länsrätten i Vänersborg och Nyköpings tingsrätt) avbröts på den grunden att den enda sökande som nämnden fört upp på förslag återkallade och ett återförvisades av regeringen till nämnden (rådmansanställning i Nyköpings tingsrätt). Ytterligare sex ärenden avbröts hos nämnden på grund av för få sökande (två rådmansanställningar i Örebro tingsrätt, två rådmansanställningar i Värmlands tingsrätt samt två tidsbegränsade anställningar som rådman i länsrätten i Stockholms län respektive Västmanlands tingsrätt). Samtidigt har de åtgärder som vidtagits för att öka intresset för domaranställningar bland jurister som saknar särskild domarutbildning varit lyckosamma i så måtto att både antalet sökande och utnämnda med sådan bakgrund har ökat över tid. År 2004 utnämndes två personer som helt saknade domarutbildning till ordinarie domare. År 2006 utnämndes 17 personer med motsvarande bakgrund. Första halvåret av Domarnämndens verksamhet saknade sex av 31 utnämnda eller anställda personer särskild domarutbildning. År 2009 saknade 15 av 88 utnämnda eller anställda särskild domarutbildning. Ett anmärkningsvärt förhållande under 2009 är att anställningar som rådman vid Östersunds, Linköpings, Haparanda, Ångermanlands, Mora, Värmlands och Örebro tingsrätter inte hade kunnat tillsättas om det inte hade varit för att det fanns sökande utan assessorsbakgrund. BILAGA 1 DATUM 2010-05-04 4.2 12 (15) REVISION A DIARIENR 784-2010 DOKUMENTNR Problembeskrivning Sveriges Domstolar befinner sig fortfarande i en generationsväxling som kommer att vara märkbar även de kommande åren med ett fortsatt stort behov av nyrekryteringar, inte minst till ordinarie domaranställningar. När det gäller att locka jurister till dessa anställningar är läget som redogjorts för i det föregående inte tillfredsställande. Det bör dock uppmärksammas att olika undersökningar pekar på ett stort intresse för domaranställningar. Exempelvis visar en sådan undersökning, Juristbarometern 2009, att Sveriges Domstolar är den arbetsplats som juristerna helst vill arbeta på näst efter Justitiedepartementet. Att inte detta stora intresse hos juristerna för Sveriges Domstolar som arbetsplats avspeglar sig i söktrycket till ordinarie domaranställningar kan bero på att undersökningen i första hand vänder sig till unga jurister och studenter. Det kommer att ta ytterligare några år innan dessa grupper kommer att söka anställning som ordinarie domare. Detta kan vara en del av förklaringen till att de senaste årens trend med en nedgång i antalet sökande totalt sett till domaranställningar håller i sig. En annan bidragande orsak till det minskade söktrycket är att Sveriges Domstolar under de senaste tre åren har rekryterat en stor mängd domare och därmed till viss del förändrat tillgången på kvalificerade skickliga jurister lämpade för domaryrket. Det sagda förklarar dock inte fullt ut varför trenden med allt färre sökande till domaranställningar håller i sig, utan det måste konstateras att de åtgärder som har vidtagits för att säkra den framtida domarförsörjningen i landet och som har beskrivits ovan inte har varit tillräckliga eller i vart fall ännu inte har haft avsedd effekt. Problemet med få sökande till domaranställningar begränsar sig inte heller till ett fåtal orter utan gäller hela landet med undantag för ett par av storstadsområdena. Till skillnad från tidigare har under 2009 problemet med få sökande även omfattat vissa domaranställningar i Stockholmsområdet. Under 2009 har dessutom arbetsmarknaden för jurister till följd av lågkonjunkturen varit mindre god, vilket minskat konkurrensen om jurister. Även om det kanske inte i första hand är jurister som kan vara aktuella för en domaranställning som har drabbats måste det anses oroväckande att antalet sökande till domaranställningar har fortsatt att minska under tider av lågkonjunktur. Mot denna bakgrund framstår det som nödvändigt att överväga vilka åtgärder som kan vidtas för att säkra den framtida domarförsörjningen i landet. 4.3 Närmare om syftet med projektet Projektets syfte är att söka identifiera de viktigaste orsakerna till varför jurister – både med och utan särskild domarutbildning – som skulle kunna vara aktuella för anställning som ordinarie domare, avhåller sig från eller tvekar inför att söka sådana anställningar samt komma med förslag till vad som kan göras för att öka benägenheten att söka domaranställningar i hela landet. En viktig del av uppdraget är att undersöka vilka faktorer som spelar roll när personer med domarutbildning eller som genomgår sådan utbildning väljer att mer permanent söka andra anställningar och vad som skulle kunna göra att de åter söker sig till domstol. BILAGA 1 DATUM 2010-05-04 13 (15) REVISION A DIARIENR 784-2010 DOKUMENTNR Inom ramen för projektet bör vidare särskilt uppmärksammas hur jurister utan särskild domarutbildning som arbetat som adjungerad ledamot i domstol upplevt adjunktionen, hur tiden i domstol påverkat dem när det gäller benägenheten att söka en domaranställning och hur deras erfarenheter av att arbeta i domstol kan tas till vara för att sprida information om domaryrket. En annan viktig del av uppdraget är nämligen att undersöka vad juristerna som inte har domarbakgrund i allmänhet känner till om vad det innebär att vara domare, vilka krav som ställs för att bli domare, vilka utbildningsmöjligheter som erbjuds och hur arbetet är organiserat i en modern domstol. Dessutom ingår i uppdraget att undersöka om problemet med få sökande till domaranställningar har olika orsaker i olika delar av landet. Exempelvis framhålls ofta som den viktigaste orsaken till det vikande söktrycket en ökad ovilja hos jurister som kan vara aktuella för domaranställning att byta bostadsort och kanske flytta till en helt annan del av landet. Denna omständighet förklarar dock knappast varför problemet med få sökande numera även omfattar vissa domaranställningar i Stockholmsområdet. I projektet ska härutöver undersökas i vad mån söktrycket kan tänkas skilja sig åt mellan närbelägna domstolar och om så är fallet söka identifiera orsaker till varför en viss domstol attraherar sökande i större omfattning än en annan närbelägen domstol inom samma domstolsslag. I projektet ska också ske en kartläggning av olika rekryteringsmetoder i syfte att identifiera vilka metoder som kan förväntas vara mest framgångsrika vid rekrytering av ordinarie domare. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt att identifiera och/eller ta fram effektiva metoder för att öka den geografiska rörligheten. Inom projektet ska slutligen analyseras vilka effekter det senaste decenniets breddning av underlaget för rekryteringen till domaranställningar och förändringarna av dimensioneringen av den särskilda domarutbildningen i praktiken har haft för målsättningen att få de skickligaste och för yrket mest lämpade juristerna att söka anställning som ordinarie domare. Analysen ska även omfatta vilken betydelse reformeringen av Sveriges Domstolar och andra större förändringar av verksamheten i domstolarna har haft för kvalificerade juristers benägenhet att söka domaranställningar. 4.4 Arbetsmetod I projektet ska genom intervjuer och/eller enkäter samt inom ramen för referensgrupper inhämtas uppgifter från jurister med skiftande bakgrund i syfte att identifiera faktorer som kan bidra till att fler jurister som har de kvalifikationer som efterfrågas i domstol söker domaranställningar. De jurister som bör tillfrågas är i första hand följande. - Personer som har avbrutit domarutbildningen eller efter domarutbildningen har valt andra arbeten. - Personer som har avbrutit domarutbildningen eller efter domarutbildningen valt annat arbete och som senare valt att söka sig tillbaka till domaryrket. - Personer som är under domarutbildning. BILAGA 1 DATUM 2010-05-04 14 (15) REVISION A DIARIENR 784-2010 DOKUMENTNR - Domstolschefer. - Personer som saknar domarutbildning och som sökt domaranställning eller har utnämnts till ordinarie domare eller som har genomfört extern adjunktion i domstol. - Personer som är notariemeriterade och som därefter arbetat utanför domstolarna och som inte heller sökt sig tillbaka till domstol efter notarietjänstgöringen. De kategorier som här bör komma ifråga är i första hand advokater och åklagare samt jurister på exempelvis Skatteverket och Kronofogdemyndigheten. Även andra jurister inom kommunal eller statlig förvaltning samt jurister som arbetar inom EU bör tillfrågas. Andra kategorier som bör omfattas av undersökningen är lektorer och andra universitetsanställda jurister samt bolagsjurister och andra jurister som arbetar i privat verksamhet utanför advokatbyråerna inom exempelvis intresseorganisationer, banker och försäkringsbolag. De intervju- och/eller enkätundersökningar som genomförs bör, som nämnts, kompletteras med att uppgifter inhämtas inom ramen för olika referensgrupper. Det synes lämpligt att sätta samman sex sådana grupper, en för varje personkategori ovan. Projektet ska dessutom samverka med JUSEK och Sveriges Domareförbund, låta dem ta del av uppgifterna från genomförda undersökningar och inhämta deras synpunkter på vilka åtgärder som bör vidtas för att säkra den framtida domarförsörjningen i landet. Kartläggningen av olika rekryteringsmetoder bör ha både ett teoretiskt och ett praktiskt anslag och i sistnämnda hänseende bl.a. innefatta en undersökning av vilka åtgärder andra utvalda arbetsgivare – såväl offentliga som privata – har vidtagit för att säkerställa rekryteringen till akademikeryrken i hela landet. Inom projektet bör det övervägas i vad mån det är möjligt och lämpligt för Sveriges Domstolar att vidta något slags motsvarande åtgärder för att säkerställa att domstolarna även i framtiden kan rekrytera ordinarie domare som tillhör de allra skickligaste och för yrket mest lämpade juristerna i landet. 5 Projektmål Projektet ska redovisa sina undersökningar och förslag till åtgärder i en slutrapport. Rapporten ska vara färdigställd den 30 april 2011. 6 Avgränsningar Projektets förslag ska inte beröra domstolarnas yttre och inre organisation, Domarnämndens verksamhet, notarieutbildningen, den särskilda domarutbildningen eller utbildningen vid Domstolsakademin. Det bör dock inom ramen för kartläggningen av orsakerna till varför söktrycket till domaranställningar minskar över tid finnas utrymme för projektet att beröra frågor som avser även dessa verksamheter och områden. BILAGA 1 DATUM 2010-05-04 7 15 (15) REVISION A DIARIENR 784-2010 DOKUMENTNR Förutsättningar Projektet bör samråda med den utredare som ska genomföra Domstolsverkets uppdrag att utreda hur en utveckling av de kombinerade anställningarna i notarieutbildningen kan utformas. 8 Projektorganisation Projektledare: Thomas Rolén, Kammarrättspresident Projektsekreterare: Lars Olsson, Hovrättsassessor Projektdeltagare: Marie Gabrielsson, PA-specialist Styrgrupp: Barbro Thorblad, Generaldirektör Christine Lager, Planeringsdirektör Karin Nacke, Personalchef 9 Befogenheter för projektledaren Projektledaren ska initiera och samordna de åtgärder som är nödvändiga för genomförandet av projektet. Vid behov ska projektledaren kunna knyta nya kompetenser till projektarbetet. 10 Avstämningspunkter och uppföljning Avstämningar med styrgruppen bör ske kontinuerligt. Projektledaren ska upprätta en närmare tidsplan för projektet. 11 Projektavslut Projektet avslutas efter det att slutrapporten har färdigställs. 12 Referenser En öppen domarrekrytering (SOU 2003:102) Prop. 2007/08:113 Rekrytering av domare Prop. 2009/10:181 Utnämning av ordinarie domare Dir. 2009:106 En lag om domstolar och domare Sandgren, Claes, Domarjäv, Juridisk Tidskrift nr 2 2009/10, s. 318ff Tjänsteförslagsnämndens för domstolsväsendet verksamhetsberättelser 2005– 2008 Domarnämndens verksamhetsberättelse 2008 och underlag till verksamhetsberättelse för 2009 Domstolsakademins utbildningsplan BILAGA 2 Förslag till författningstext Lag (2011:000) om försöksverksamhet med tidsbegränsad anställning som adjungerad ledamot vid tingsrätt eller förvaltningsrätt 1 § Denna lag innehåller bestämmelser om försöksverksamhet med tidsbegränsad anställning som adjungerad ledamot vid tingsrätt eller förvaltningsrätt. Lagen är tillämplig vid de tingsrätter och förvaltningsrätter som regeringen bestämmer. 2 § Tingsrätten får utökas med en adjungerad ledamot vid sammanträde för muntlig förberedelse i tvistemål, vid häktningsförhandling i brottmål och vid avgörande av mål utan huvudförhandling. Detsamma gäller vid handläggning enligt 1 kap. 3 a § andra och tredje stycket, 1 kap. 3 b § första och andra stycket och 1 kap. 3 d § första stycket rättegångsbalken samt vid handläggning enligt 20 kap. 1 § föräldrabalken och 14 kap. 17 § första stycket äktenskapsbalken. 3 § Förvaltningsrätten får utökas med en adjungerad ledamot vid handläggning enligt 17 § första stycket första meningen, 17 a § lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar samt 18 § första, andra och fjärde stycket lagen om allmänna förvaltningsdomstolar. 4 § Om en adjungerad ledamot får förhinder sedan handläggningen har påbörjats, är rätten ändå domför. 5 § Tingsrätten eller förvaltningsrätten får i sådana fall då nämndemän deltar i handläggningen inte bestå av fler lagfarna ledamöter än nämndemän. 6 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar de ytterligare föreskrifter som behövs för tillämpningen av denna lag. ____________________ Denna lag träder i kraft den dag månad år. 1 (2) BILAGA 2 Förordning (2011:000) om försöksverksamhet med tidsbegränsad anställning som adjungerad ledamot vid tingsrätt eller förvaltningsrätt 1 § Försöksverksamhet enligt lagen (2011:000) om försöksverksamhet med tidsbegränsad anställning som adjungerade ledamot vid tingsrätt eller förvaltningsrätt får bedrivas vid A tingsrätt, B tingsrätt och C tingsrätt samt vid Förvaltningsrätten i A och Förvaltningsrätten i B. 2 § De tingsrätter och förvaltningsrätter som anges i 1 § får till adjungerad ledamot förordna 1. en åklagare, 2. en lagfaren professor eller docent i ett rättsvetenskapligt ämne eller en annan lagfaren person med mångårig erfarenhet av ett rättsområde som förekommer vid tingsrätten respektive förvaltningsrätten, eller 3. en ledamot av Sveriges advokatsamfund. En ledamot som förordnats enligt första stycket får inte tjänstgöra som ordförande. 3 § Bestämmelserna i 23 § förordningen (1996:381) med tingsrättsinstruktion är inte tillämpliga i de fall då rätten består av även en adjungerad ledamot. 4 § Statens ansvarsnämnd beslutar i fråga om disciplinansvar, åtalsanmälan och avskedande när det gäller adjungerade ledamöter. En anmälan till Statens ansvarsnämnd enligt 15 § första stycket anställningsförordningen (1994:373) görs av respektive tingsrätt eller förvaltningsrätt. ____________________ Denna förordning träder i kraft den dag månad år. 2 (2) dv-rapport_2011-1_omslag.indd 3 2011-10-20 11:41:32 dv-rapport_2011-1_omslag.indd 3 2011-10-20 11:41:32 dv-rapport_2011-1_omslag.indd 3 2011-10-20 11:41:32 Dom s tols verket Postadress: 551 81 Jönköping • Besöksadress: Kyrkogatan 34 • Telefon: 036-15 53 00 Fax: 036-16 57 21 • E-post: [email protected] • www.domstol.se dv-rapport_2011-1_omslag.indd 4 2011-10-20 11:41:32
