Om begreppet underlägsen ställning i 36 § avtalslagen.

Comments

Transcription

Om begreppet underlägsen ställning i 36 § avtalslagen.
1
Skriftligt arbete, Handelsrätt D, 10 poäng
Om begreppet underlägsen ställning i
36 § avtalslagen.
Marianne Wiklander
Handledare: Kjell Adolfsson
Ht 2003
UPPSALA UNIVERSITET
INSTITUTIONEN FÖR HANDELSRÄTT
EKONOMIKUM, Kyrkogårdsgatan 10, Uppsala
Postadress: Box 513, 751 20 Uppsala. Tel 018 - 471 12 42
2
Sammanfattning.
I denna uppsats utforskas vad som enligt främst rättspraxis från Högsta Domstolen beskriver
den underlägsna ställning som omnämns i 36 § avtalslagen. Den ansats som valts är att granska domskälen utifrån vad som kan anses utgöra underlägsen ställning ifråga om förhandlingsstyrka, förhandlingsförmåga och avtalet. Granskningen innebär att innehållet i de tre begreppen förhandlingsstyrka, förhandlingsförmåga och avtal ges av vad som uttalas i domskälen.
För att ge perspektiv till det som sägs i rättspraxis betraktas de tre begreppen med avseende på
vad som diskuteras i förarbeten till 36 § avtalslagen samt i andra därtill knutna rättskällor.
Uppsatsen utmynnar i slutsatsen att underlägsen är den avtalspart som:
- i fråga om förhandlingsstyrka står i beroendeställning till motparten eller har minst resurser.
- i fråga om förhandlingsförmåga har minst möjlighet att formulera avtalsvillkoren eller
beakta deras konsekvenser.
- i fråga om avtalet ensidigt missgynnas av avtalsvillkoren.
Risken för oskälighet på grund av parts underlägsenhet kan vara överhängande i åtminstone
fem avseenden:
- Någon av parterna intar en oacceptabelt underlägsen ställning jämförbar med de uppräkningar som anges i paragraferna 28 – 31 i avtalslagen.
- Någon av parterna uppvisar likheter med någon av de skyddsvärda grupperna konsument, arbetstagare och/eller småföretagare.
- Den underlägsne parten har behov av skydd med avseende på avtalsförhållandet.
- Det finns omständigheter vilka kan innebära svåra konsekvenser för speciellt den underlägsne parten.
- Avtalet innehåller klausuler av typen: förfalloklausul, prisklausul, vitesklausul,
friskrivningsklausul, skiljeklausul.
3
Förkortningslista.
Förkortning
Fullständig beteckning
AD
AVLK
AVLN
AvtL
AvtL 36 §
BrB
HD
HovR
MD
NJA
Prop
SOU
Arbetsdomstolen
Lag om avtalsvillkor i konsumentförhållanden
Lag om avtalsvillkor mellan näringsidkare
Avtalslagen
Avtalslagen 36 § (Generalklausulen)
Brottsbalken
Högsta Domstolen
Hovrätt
Marknadsdomstolen
Nytt Juridiskt Arkiv
Proposition
Statens offentliga utredningar
4
Innehåll
1
INLEDNING ...................................................................................................................... 6
1.1 BAKGRUND .................................................................................................................... 6
1.2 PROBLEMFORMULERING ................................................................................................ 7
1.3 SYFTE ............................................................................................................................ 8
1.4 AVGRÄNSNINGAR .......................................................................................................... 8
1.5 METOD........................................................................................................................... 8
1.5.1 Studie av rättsfall. .................................................................................................. 8
1.5.2 Analysen. ................................................................................................................ 9
1.5.3 Diskussionen........................................................................................................... 9
1.6 KÄLLKRITIK ................................................................................................................. 10
2
RÄTTSFALLSSTUDIE .................................................................................................. 10
2.1 URVAL AV RÄTTSFALL ................................................................................................. 10
2.1.1 Översiktlig förstudie över existerande praxis ...................................................... 10
2.1.2 Slutsatser från förstudien och val av rättsfall ...................................................... 11
2.2 RAMVERK FÖR RÄTTSFALLSSTUDIE. ............................................................................ 12
2.2.1 Analys av rättsfallet NJA 1979 s 666. .................................................................. 12
2.2.2 Slutsatser från rättsfallsanalysen och definition av ramverk............................... 13
2.3 GRANSKNING AV RAMVERK ......................................................................................... 14
2.3.1 Min kommentar till ramverket.............................................................................. 15
2.3.2 Hur förhåller sig ramverket till tillämpningsmodeller i doktrinen. ..................... 16
2.3.3 Vad i propositionen till AvtL 36 § berör ramverket? ........................................... 22
2.3.4 Slutsatser från granskningen av ramverket.......................................................... 26
2.4 FÖRDJUPAD RÄTTSFALLSSTUDIE .................................................................................. 28
2.4.1 NJA 1983 s 332 Fråga om tillämpning av AvtL 36 § i samband med
borgensåtagande. .............................................................................................................. 28
2.4.2 NJA 1986 s 388 Fråga huruvida arbetstvist samt om skiljeklausul är oskälig.... 29
2.4.3 NJA 1987 s 639 Tillämpning av AvtL 36 § på skiljeklausul i avtal mellan
näringsidkare..................................................................................................................... 30
2.4.4 NJA 1992 s 290 Tillämpning av AvtL 36 § på skiljeklausul i franchiseavtal....... 31
2.4.5 NJA 1999 s 408 Tillämpning av AvtL 36 § på generell proprieborgen. .............. 32
2.4.6 NJA 2000 s 538 Skiljeförfarande och tystnadsplikt. ............................................ 33
2.4.7 NJA 1984 s 229 Tillämpning av AvtL 36 § på villkor i företagsförsäkring. ........ 33
2.4.8 NJA 1982 s 230 Tillämpning av AvtL 36 § på preliminärt bodelningsavtal........ 33
2.4.9 NJA 1983 s 510 Tillämpning av AvtL 36 § på skiljeklausul i avtal mellan
näringsidkare och konsument............................................................................................ 34
2.4.10
NJA 1994 s 712 Tillämpning av AvtL 36 § på villkor för en på kollektivavtal
grundad tjänstegrupplivförsäkring.................................................................................... 34
2.4.11
Rättsfallen NJA 1989 s 346, 1988 s 230, 1994 s 381........................................ 35
2.4.12
Slutsatser från den fördjupade rättsfallsstudien ............................................... 35
3
DISKUSSION................................................................................................................... 37
3.1
3.2
3.3
OMSTÄNDIGHETER SOM BEAKTAS VID OSKÄLIGHETSBEDÖMNING. .............................. 37
PARTSSTÄLLNINGEN, EN SPECIELL OMSTÄNDIGHET..................................................... 37
DOMSUTSLAGETS BEROENDE AV AVVÄGNINGEN MELLAN PARTSSTÄLLNINGEN OCH
ÖVRIGA OMSTÄNDIGHETER. ................................................................................................... 39
3.3.1 Första varianten................................................................................................... 39
3.3.2 Andra varianten.................................................................................................... 39
5
3.3.3 Tredje varianten. .................................................................................................. 40
3.4 PARTSSTÄLLNINGENS BETYDELSE FÖR OSKÄLIGHET.................................................... 40
3.5 EN DEFINITION AV UNDERLÄGSEN STÄLLNING. ............................................................ 41
3.6 EN GRADERING AV UNDERLÄGSEN STÄLLNING. ........................................................... 42
4
SLUTSATSER ................................................................................................................. 46
5
OBESVARADE FRÅGOR ............................................................................................. 47
KÄLLFÖRTECKNING ........................................................................................................ 48
BILAGOR ............................................................................................................................... 50
BILAGA 1. FÖRSTUDIEN. ........................................................................................................ 50
5.1.1 Sammanfattning av resultaten.............................................................................. 53
6
1 Inledning
1.1 Bakgrund
En, som det verkar, allmän princip i Sverige är att man i möjligaste mån skall försöka skydda
de svagare i samhället. I Sverige har, åtminstone sedan sekelskiftet, funnits rörelser som i sig
har drag av olika typer av strävan efter ökad jämlikhet och rättvisa mellan olika grupper i
samhället. Som exempel kan nämnas: studieförbund som ABF och TBV i fråga om utbildning; nykterhetsrörelsen som verkar för social välfärd; fackföreningsrörelser vilka arbetar för
bättre villkor i arbetslivet. Denna inställning, att svagare samhällsgrupper skall skyddas, har
bland annat inverkat på lagstiftningen på många områden, anser jag. Några exempel är lagstiftning som rör barns rättigheter samt utsatta grupper inom arbetslivet.
En viktig princip inom avtalsrätten är avtalsfriheten, vilken i princip handlar om att ”var och
en själv skall kunna bestämma om avtal skall ingås, med vem avtalet skall ingås och vilket
innehåll avtalet skall ha”1. I svensk rätt finns emellertid ett antal lagar vilka inskränker avtalsfriheten. Inskränkningarna har i regel som syfte att skydda svagare part.
För att förhindra missbruk av överlägsen ställning i ett avtalsförhållande gentemot den av
parterna vilken intar en underlägsen ställning, har ett antal lagar införts. Ett exempel är Konsumentköplagen vars syfte är att skydda konsumenten i fråga om köp. Ett annat exempel är
Lag (1984:292) om avtalsvillkor mellan näringsidkare vilken i 2 § talar om behovet av skydd
för den som intar en underlägsen ställning i avtalsförhållandet. I 3 § i Lag (1994:1512) om
avtalsvillkor i konsumentförhållanden, finns skyddet av svagare part. Nämnda lag säger nämligen att om avtalsvillkor är oskäliga gentemot konsumenten kan de helt enkelt förbjudas.
För mera allmänna avtalsrättsliga fall finns regler i Avtalslagen (AvtL), främst i 3 kap Om
rättshandlingars ogiltighet som skyddar svagare part. Det är då fråga om rättshandlingar vilka
genomförts genom tvång (AvtL 28 – 29 §§), svek (AvtL 30 §) eller utnyttjande av någons
underläge (AvtL 31 §). Avtalsvillkoren får dessutom inte heller vara sådana att de kan betraktas som ogiltiga på grund av omständigheter vid tillkomst (AvtL 33 §) eller oskäliga (AvtL
36 §).
Förutom lagar har domstolarna länge haft möjlighet att med tolkning komma tillrätta med
oskäliga avtalsvillkor, exempelvis finns den sak oklarhetsregeln vilken innebär att en oklar
avtalstext skall tolkas till nackdel för dess författare. Minimumregeln innebär att en part inte
skall påläggas större förpliktelser än vad som gäller enligt den mest förmånliga tolkningen.2
Utfyllnad är en annan teknik som används då avtalet är ofullständigt i något avseende.
För att kunna hantera oskäliga villkor i allmänhet inom förmögenhetsrätten3, dvs inte bara i
fråga om avtalsvillkor, finns AvtL 36 § vilken lyder:
Avtalsvillkor får jämkas eller lämnas utan avseende, om villkoret är oskäligt med hänsyn till avtalets innehåll, omständigheterna vid avtalets tillkomst, senare inträffade förhållanden och omständigheterna i övrigt. Har villkoret sådan betydelse för avtalet att
det icke skäligen kan krävas att detta i övrigt skall gälla med oförändrat innehåll, får
avtalet jämkas även i annat hänseende eller i sin helhet lämnas utan avseende.
Vid prövning enligt första stycket skall särskild hänsyn tagas till behovet av skydd för
den som i egenskap av konsument eller eljest intager en underlägsen ställning i avtals1
National Encyklopedin
Lehrberg, Avtalstolkning, s 25
3
von Post, 36 § Avtalslagen, s 30
2
7
förhållandet.
Första och andra styckena äga motsvarande tillämpning i fråga om villkor vid annan
rättshandling än avtal.
I fråga om jämkning av vissa avtalsvillkor i konsumentförhållanden gäller dessutom
11 § lagen (1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden. Lag (1994:1513).
Syftet med AvtL 36 § är att ge domstolarna större möjligheter att ingripa i oskäliga avtalsförhållanden och då speciellt med tanke på behovet av skydd för svagare part.4 Det handlar inte
om huruvida en avtalspart hör till en viss kategori, t ex konsumenter, utan om en part är underlägsen motparten i avtalsförhållandet.5 En tänkbar möjlighet är att den svagare parten kan
utnyttja AvtL 36 § som påtryckningsmedel vid förhandlingar med en överlägsen part.6
1.2 Problemformulering
I praxis, förarbeten men även inom doktrinen är främst tre uttryck vanliga för att beskriva
avtalsparters ställning relativt varandra. De tre uttrycken för partsställningen är underlägsen,
överlägsen respektive jämbördig ställning. Samtliga partsställningar anger hur balanserat förhållandet mellan parterna är. Begreppsparet underlägsen-överlägsen uttrycker obalans medan
jämbördig signalerar balans i partsförhållandet. Underlägsen ställning är den av partsställningarna som speciellt omnämns i lagen7.
Enligt AvtL 36 § 2 st skall vid prövning av avtalsvillkor särskild hänsyn tas till behovet av
skydd för den som intar en underlägsen ställning i avtalsförhållandet. Men vad är innebörden
i begreppet underlägsen ställning? I rättskällorna finns inga klara definitioner eller exempel
angivna som beskriver vad man kan räkna som omständigheter vilka beskriver underlägsen
ställning. Inte heller ges några tydliga riktlinjer för hur pass underlägsen en part måste vara
för att ett avtal eller avtalsvillkor skall anses oskäligt. I förarbetena sägs uttryckligen att det
lämnas till domstolspraxis att skapa vägledande riktlinjer för framtida tillämpning av
AvtL 36 §.8
I fråga om underlägsen ställning är det sålunda nödvändigt att utifrån praxis bilda sig en uppfattning om dels innebörden av underlägsen ställning dels hur man graderar underlägsen ställning. Underlägsen ställning kan förorsakas av olika omständigheter såväl ifråga om vad som
händer i relationen mellan avtalsparter, skeenden som rör respektive parts interna situation
samt händelser i omvärlden. Jag anser emellertid att det inte i första hand är avgörande att
undersöka vad som eventuellt kan orsaka underlägsen ställning. Det viktiga är först och
främst att kunna känna igen underlägsen ställning oberoende av vad som orsakar den. Därefter är det nödvändigt att kunna avgöra om den underlägsna ställningen är tillräckligt allvarlig
för att ha någon betydelse för en oskälighetsbedömning enligt AvtL 36 §.
När det gäller att avgöra graden av underlägsenhet som krävs för oskälighet är situationen
komplex och svåröverskådlig på grund av att alla relevanta omständigheter skall beaktas. Det
bör innebära att den underlägsna ställning som i en situation uppfattas som bagatellartad, i en
annan situation anses mycket allvarlig. En förenklad modell av problemet är att utgå från antagandet att alla omständigheter som inte beskriver underlägsen ställning, sammantaget inte är
4
Adlercreutz, Avtalsrätt I, s 294
von Post, s 34
6
Adlercreutz, Avtalsrätt I, s 299
5
7
8
AvtL 36 § 2 st
Prop 1975/76:81, s 111.
8
mer avgörande än att partsställningen har betydelse för utslaget av en oskälighetsbedömning.
Det innebär att övriga omständigheter inte diskuteras annat än möjligen kursivt. Det som vid
studiet blir aktuellt är då om partsställningen kan bedömas som en försvårande eller en förmildrande omständighet. Eftersom praxis endast består av en ringa mängd relevanta rättsfall
är det emellertid ändå svårt, kanske i princip omöjligt att dra några långtgående slutsatser
ifråga om graderingen av underlägsen ställning.
Eftersom svaret på en fråga kan påverkas av hur man söker svaret kan studiet av rättspraxis
inte göras utan att samtidigt reflektera över hur rättsfallen betraktas. Att definiera en tydlig
och genomtänkt referensram för rättsfallsstudiet är nödvändigt för att erhålla godtagbar signifikans hos resultatet av rättsfallsundersökningen.
Sammanfattningsvis är det två frågor som jag söker svar på:
Vad beskriver underlägsen ställning?
Hur pass underlägsen skall en avtalspart vara för att ett villkor skall anses oskäligt?
1.3 Syfte
Syftet med denna uppsats är att i rättskällorna utröna om det finns strukturer och samband
vilka enligt den allmänna rättsuppfattningen karakteriserar underlägsen ställning. De funna
sambanden skall tjäna som hjälpmedel vid uppskattning av risken för att ett avtal eller avtalsvillkor är oskäligt på grund av en parts underlägsenhet.
1.4 Avgränsningar
Endast rättsfall från HD har varit föremål för rättsfallsstudiet. Det är tänkbart att ytterligare
information skulle kunna erhållas från AD och MD fall, men det är de civilrättsliga tvister
vilka nått Högsta Domstolen som jag valt att koncentrera mig på.
Den partsställning som betraktats är den underlägsna. Jag har endast varit intresserad av att se
vad som kan tänkas beskriva underlägsenhet. Vad som orsakar underlägsenhet har jag lämnat
därhän. Det innebär att även om en omständighet skulle kunna betraktas som såväl en orsak
till som beskrivning av underlägsen ställning, bortser jag från omständighetens orsakande
verkan.
Jag har inte studerat hur underlägsen ställning framstår i kombination med andra omständigheter vilka kan medföra oskälighet.
1.5 Metod
1.5.1 Studie av rättsfall.
Jag studerar rättsfall där AvtL 36 § varit aktuell med fokus på vad som rör underlägsen ställning9. Avsikten är att söka kriterier för vad som kan anses vara underlägsen ställning samt att
undersöka när underlägsen ställning är av betydelse för domslutet.
9
AvtL 36 § 2 st.
9
Generellt bygger jag successivt upp en metod för mitt rättsfallsstudium allt eftersom nya behov av kunskap framträder. Det innebär att jag arbetar iterativt och utvecklar metoden allt
eftersom ämneskunskapen ökar och uppsatsarbetet fortskrider.
Rättsfallsstudien består av olika moment, först en översiktlig förstudie där relevanta rättsfall
söks och därefter en fördjupad studie av funna relevanta rättsfall. En beskrivning av vad som
ingår i respektive huvudmoment följer i fortsättningen av detta avsnitt.
Översiktlig förstudie.
I detta inledande stadium studeras främst de sammanfattningar som redovisas von Post10. Den
översiktliga studien handlar om att i kortfattade ordalag identifiera vissa särdrag i rättsfallen
genom att besvara följande frågor:
- Vilka rättsfall är relevanta?
- Vilka är parterna?
- Vad är det för slags avtal?
- Vad handlar tvisten om?
- Vad är domslutet med avseende på AvtL 36§?
- Omnämns partsställning?
Utifrån det resultat som fås genom förstudien väljs ett antal rättsfall ut för vidare studium.
Fördjupad rättsfallsstudie.
De genom förstudien valda rättsfallen granskas i detalj. I studien söks information som rör:
- Kriterier för underlägsen ställning.
- När och varför underlägsen ställning har betydelse för domslutet?
Viktiga moment ifråga om den fördjupade rättsfallsstudien utgörs av:
- Uppsättning av ramverk för rättsfallsstudien. Utifrån ett representativt
rättsfall ställs ett ramverk upp som anger tänkbara kategorier för vad i
domskälen som kan beskriva underlägsen ställning.
- Granskning av ramverk. För att utröna ramverkets relevans görs en
granskning av ramverket i ljuset av vad som sägs i förarbeten och doktrin.
- Studie av rättsfallen med hjälp av ramverket.
En mer detaljerad redovisning av studien ges i kapitel 2.
1.5.2 Analysen.
Analysen består, förutom studium av valda rättsfall, av att sammanfatta de resultat jag erhållit
i samband med rättsfallsstudien.
1.5.3 Diskussionen
Med utgångspunkt från rättsfallsstudien besvarar jag de frågor som ingår i problemformuleringen11. Metodiken i diskussionen bygger på ett härledande resonemang där jag med utgångspunkt från formuleringen i AvtL 36 § stegvis går framåt i resonemanget. För varje steg
anger jag exempelvis de olika vägar för resonemanget jag kan se samt vilka vägval, förenklingar och avgränsningar jag gör för att gå vidare i resonemanget.
10
11
von Post, s 309 – 322.
Avsnitt 1.2
10
1.6 Källkritik
Två av de refererade böckerna är av äldre versioner än vad som finns tillgängligt i handeln.
Den första är Adlercreutz bok Avtalsrätt I samt Malmström och Agells bok Civilrätt.12 Eftersom jag i de fallen refererar till sådant vetande som inte förändras i sådan takt att det kräver
dagsfärska källor, har jag i sådana fall nöjt mig med de äldre versioner som fanns i min ägo.
2 Rättsfallsstudie
2.1 Urval av rättsfall
2.1.1 Översiktlig förstudie över existerande praxis
För att förstå omfattningen av rådande praxis gör jag en inledande förstudie. I detta inledande
stadium studerar jag inte själva rättsfallen utan endast de sammanfattningar som redovisas av
von Post13. En sökning i rättsdatabaser är emellertid nödvändig för att komplettera informationen från von Post ifråga om vilka rättsfall som diskuterar partsställning. Den översiktliga
studien handlar om att i kortfattade ordalag identifiera vissa särdrag i rättsfallen genom att
besvara ett antal frågor. De valda frågorna är sådana som jag anser kan bidra till att belysa
rådande praxis i en för uppsatsen relevant omfattning. Avsnittet är en sammanfattning av resultaten från förstudien.14 Med hjälp av resultatet från förstudien väljer jag ut ett antal för
denna uppsats relevanta rättsfall vilka jag kommer att studera närmare.15
Vilka rättsfall är intressanta?
Jag utgår ifrån att de rättsfall som i första hand kan komma i fråga är sådana som resulterat i
HD-domar och som listats i Sveriges Rikes Lag16, totalt 23 st. Utöver dessa kan andra rättsfall
från HD vilka listats i vald litteratur17, totalt 20 st, vara intressanta. I andra hand är rättsfall
från AD, MD samt rättsfall från hovrätterna tänkbara att studera.
Totalt har jag i denna förstudie behandlat 43 HD-fall. (Några av fallen är ofullständigt beskrivna i von Post, dvs parter är ej angivna, domslut är ej redovisade etc.) Eftersom redan
antalet HD-fall är stort är min uppfattning att jag främst bör koncentrera mig på dessa. HD är
dessutom prejudikatsinstans vilket också gör att jag anser att rättsfallsstudien i första hand bör
koncentreras på relevanta HD-fall.
När det gäller fallen från AD, MD samt HovR anser jag dem vara sekundära. De kan i och för
sig innehålla intressant information men antalet rättsfall snabbt blir oöverskådligt. Efter en
snabb genomgång i rättsdatabaser bedömer jag att en fördjupad studie av sådana rättsfall blir
alltför tungrodd och tidskrävande i förhållande till värdet av den information jag kan få. Jag
begränsar mig därför till att endast behandla rättsfall från HD.
Vilka är parterna?
I studien utgår jag från att parterna kan antas tillhöra en av tre olika typer av rättssubjekt:
- Privat person, dvs fysisk person som har rättskapacitet.18
12
Källförteckning.
von Post, s 309 – 322.
14
För en mera detaljerad redovisning av resultatet hänvisas till Bilaga 1. Förstudien.
15
Avsnitten 2.2 och 2.4.
16
Sveriges Rikes Lag 2003, Listning av rättsfall i anslutning till AvtL 36 §.
13
17
18
von Post, s 309-322.
Malmstöm & Agell, s 59.
11
-
Privat organisation, dvs sammanslutning av personer som utgör en juridisk person. Exempelvis Förening, stiftelse och bolag.19
Offentlig organisation, exempelvis stat, kommun och landsting.20
Jag antar dessutom att parternas inbördes roller kan karakteriseras med någon av följande
beskrivningar:
- Med avseende på relation till en organisation kan en part vara antingen delaktig
eller utomstående.
- Med avseende på själva avtalsförhållandet kan en part vara näringsidkare, konsument eller enskild (dvs varken näringsidkare eller konsument men väl köpare,
säljare eller annan typ av part)
- Tredje man, dvs någon som berörs av avtalet utan att vara part.
Jag har funnit att till största delen rör de i HD behandlade rättsfallen tvister där privatpersoner
och/eller privata organisationer är inblandade. Antalet rättsfall där näringsidkare är inblandade
är sammanlagt 25 st, för enskilda rör det sig om 16 st och konsumenter är inblandade i 11 st.
Rättsfallen rör sålunda ofta tvister med näringsidkare inblandade. I övrigt är parterna delaktiga i tvist antingen i egenskap av enskilda eller konsumenter. Åtminstone 4 fall rör tvister mellan en organisation och dess medlemmar.
Vad är det för slags avtal?
Avtalet anses i denna uppsats vara av det slag som konstateras i och med den rättsliga prövningen. Flest rättsfall rör entreprenadkontrakt, därutöver förekommer främst arrendekontrakt,
försäkringsavtal, borgensåtaganden, köp av fastigheter och avtal som rör bedrivande av näringsverksamhet.
Vad handlar tvisten om?
Den klart viktigaste tvistefrågan rör skiljeklausuler.
Vad är domslutet med avseende på AvtL 36§?
Åtminstone 16 rättsfall har medfört jämkning, ogiltighet eller att klausul lämnats utan avseende. I 20 fall har åberopande i enlighet med AvtL 36 § inte vunnit bifall.
Omnämns partsställning? (T e x underlägsen eller överlägsen ställning.)
Endast i ett fåtal rättsfall omnämns partsställningen.
2.1.2 Slutsatser från förstudien och val av rättsfall
Med ledning av vad som sagts i avsnitt 2.1.1 kan parterna sägas utgöras av privatpersoner
och/eller privata organisationer. Relationerna består främst av näringsidkare, i många fall med
en motpart som är antingen konsument eller enskild. Avtalstyperna varierar men tvistefrågan
rör ofta skiljeklausulerna. I ungefär lika många fall har man vunnit respektive ej vunnit bifall
för tillämpning av AvtL 36 § på tvistefrågan. Underlägsen ställning verkar för det mesta inte
vara det avgörande för domsluten.
Eftersom underlägsen ställning är fokus för uppsatsen kommer de rättsfall som enligt förstudien omnämner partsställning att behandlas i den fördjupade rättsfallsstudien. Av de rättsfall
som någon gång nämner partsställningen, har jag valt ut de som i domskälen ger information
19
20
Hemström, kapitel 1 samt Malmström & Agell, s 270.
Hemström ,kapitel 1 samt Malmström & Agell, s 269.
12
om partsställningens beskaffenhet och eventuellt om betydelsen för domslutet. De rättsfall
som därmed är aktuella för den fortsatta studien är fjorton rättsfall från Högsta Domstolen.21
Jag kommer i den fördjupade rättsfallsstudien att presentera rättsfallen utifrån vad som ges i
de redovisningar som finns i NJA.
2.2 Ramverk för rättsfallsstudie.
Den fördjupade studien av rättsfall handlar främst om att finna kategorier som kan användas
för att beskriva de skäl som i rättspraxis varit avgörande vid bedömningen av underlägsen
partsställning. Det material jag bedömer som lämpligt att studera är de utsagor som finns i
HD:s domskäl. Jag kommer inledningsvis att utgå från min analys av rättsfallet
NJA 1979 s 666. Rättsfallet ger en hel del information ifråga om vad som enligt rättspraxis
ingår i begreppet underlägsen ställning. Med utgångspunkt i analysen av NJA 1979 s 666
formulerar jag ett ramverk av kategorier vilket jag använder för studien av de återstående
rättsfallen.
2.2.1 Analys av rättsfallet NJA 1979 s 666.
Rättsfallet i sammandrag:
Rättsfallet NJA 1979 s 666 rör frågan om tillämpning av AvtL 36 § på skiljeklausul i avtal
mellan näringsidkare.
Designern Carleric G stämde företaget Skandinaviska Aluminiumprofiler Aktiebolag (SAPA)
för avtalsbrott och yrkade skadestånd. SAPA åberopade en skiljeklausul i aktuellt avtal som
sade att tvister skulle avgöras genom skiljedom. SAPA yrkade att G:s talan skulle avvisas.
Skiljeklausulen i avtalet löd:
”Tvister i anledning av detta avtal och till detta fogade bestämmelser samt tvister rörande
däri omförmälda och därav hänflytande rättsförhållanden med vad däri äger samband skola
avgöras enligt svensk lag efter säljarens val av svensk allmän domstol eller genom skiljedom
enligt svensk lag.”
TR:n avvisade G:s talan och HovR:n lämnade G:s besvär om att undanröja TR:ns beslut utan
bifall. Målet avgjordes slutligen i HD som undanröjde domstolarnas beslut och visade målet
tillbaka till TR:n för erforderlig behandling.
Analys av HD:s domskäl.
I HD:s domskäl tar föredraganden upp ett antal omständigheter som anses tala för G. I HD:s
domskäl rörande underlägsen ställning skönjer jag en struktur. Strukturen kan sammanfattnigsvis beskrivas som att en part anses underlägsen ifråga om omständigheter rörande förhandlingsstyrka, förhandlingsförmåga och avtalet.
Med förhandlingsstyrka menar jag de omständigheter som gör att en part kan genomdriva
förmånliga villkor för egen räkning. Sådana omständigheter kan utgöras av exempelvis en
parts ekonomiska styrka, partens roll som näringsidkare eller privatperson samt hur markna21
De fjorton rättsfallen är: NJA 1979 s 666; NJA 1983 s 332; NJA 1986 s 388; NJA 1987 s 639;
NJA 1988 s 230; NJA 1992 s 290; NJA 1989 s 346; NJA 1994 s 381; NJA 1999 s 408; NJA 2000 s 538;
NJA 1984 s 229; NJA 1982 s 230; NJA 1983 s 510; NJA 1994 s 712.
13
den ser ut i fråga om tillgång och efterfrågan på varor och tjänster. Förhandlingsförmåga anser
jag vara en avtalsparts förmåga att formulera och förstå avtalets uppbyggnad och innehållet i
dess enskilda klausuler. Kategorin avtal karakteriseras av exempelvis språk, tydlighet i formuleringarna samt balansen mellan fördelar och nackdelar för respektive part. De tre uttrycken
förhandlingsstyrka, förhandlingsförmåga och avtalet betraktar jag härefter som tre kategorier
under vilka domskälen kan sorteras.
Under kategorin förhandlingsstyrka sorterar jag det HD skäl som ger information om parternas roller, dvs att rättsfallet22 handlar om två näringsidkare vilka ej intagit jämbördig ställning
vid avtalets ingående. Hit räknar jag också konstaterandet att G har begränsade ekonomiska
möjligheter. Enligt HD kan små ekonomiska resurser hindra en avtalspart att göra gällande
sina rättigheter vid en tvist i enlighet med skiljeklausulen. Skäl som rör marknadssituationen
för parterna anser jag också hör hemma under kategorin förhandlingsstyrka. När det gäller
marknadssituationen för de två näringsidkarna fann HD att endast två företag i landet kunde
utföra de legoarbeten G behövde för sin produktion. SAPA var enda företag som lämnade
offert på G:s begäran. Det innebar att G inte hade något annat svenskt företag att vända sig
till. SAPA var dessutom ett etablerat företag på marknaden. Att G var angelägen att få sina
varor bör ha givit SAPA starkare position vid förhandling med G.
HD tar också upp förhållanden som varit aktuella vid själva förhandlingarna. Dessa förhållanden sorterar jag under kategorin förhandlingsförmåga. Först och främst hade SAPA stor erfarenhet av affärsförhållanden medan G var oerfaren i fråga om handelsavtal av aktuellt slag.
Inga diskussioner hade förts angående skiljeklausulen i samband med avtalets ingående. Följden blev att G inte hade reflekterat tillräckligt över klausulen och dess betydelse i kostnadshänseende.
När det gäller avtalet anges i domskälen att om avtalet ger den starkare parten ensidig rätt att
ensidigt bestämma om användandet av skiljemannaförfarande kan det bli oskäligt. Att förfaringssättet vid tvist inte bestäms i avtalet utan beror av ställningstagande i framtiden medför
risk att tänkbara konsekvenser vid tvist inte beaktas vid avtalets ingående. Skiljeklausulen
fanns intagen i ett formulär med allmänna försäljnings- och leveransvillkor som var tryckt på
baksidan av offert och orderbekräftelse och hade därför, enligt HD, ingen framträdande placering. Det är fråga om ett avtal mellan två näringsidkare där skiljeklausulen är föremål för
tvist.
2.2.2 Slutsatser från rättsfallsanalysen och definition av ramverk
HD:s domskäl diskuteras, efter vad jag kan uttolka, i stort sett utifrån perspektivet att uppräknade omständigheter medför underlägsen ställning för G med avseende på SAPA. Man talar i
termer av exempelvis ”ej … jämbördig ställning” och ”svagare part”. Av sammanhanget i
domskälen framgår att de skäl som anges anses speciellt betydelsefulla eftersom partsställningen påverkas till G:s nackdel.
I analysen23 använde jag mig av de tre kategorierna förhandlingsstyrka, förhandlingsförmåga
samt avtalet. Enligt min bedömning kunde HD:s domskäl hänföras till någon av de tre kategorierna. Under respektive kategori anser jag att de förekommande utsagorna kan klassificeras
ytterligare med några sammanfattande rubriker.
22
23
NJA 1979 s 666
Avsnitt 2.2.1
14
Förhandlingsstyrka.
Förhandlingsstyrka handlar om de omständigheter som gör att en part kan genomdriva förmånliga villkor för egen räkning. I fråga om förhandlingsstyrka döljer sig i domskälen nyckelorden partsroll, ekonomisk styrka samt marknadsställning. Partsroll handlar, med hänvisning till den klassificering jag gjorde vid analysen av HD:s domskäl, om vilka avtalsmässiga
roller parterna har i ett avtalsförhållande, det kan exempelvis vara rollen som arbetstagare,
konsument eller näringsidkare. Ekonomisk styrka handlar om vilka ekonomiska resurser en
avtalspart förfogar över. Marknadssituationen handlar om bland annat konkurrens samt tillgång och efterfrågan på varor och tjänster.
Förhandlingsförmåga.
Förhandlingsförmåga vill jag definiera som en avtalsparts förmåga att formulera och förstå
avtalets uppbyggnad och innehåll. När det gäller förhandlingsförmåga bör, enligt min uppfattning, utsagorna i domskälen kunna struktureras under rubrikerna: förhandlingsmöjligheter;
erfarenhet; kunskap; diskussion och insikt. Förhandlingsmöjligheter rör parternas möjligheter
att formulera avtalet i enlighet med deras respektive behov, exempelvis medger tillämpning
av standardavtal ofta små möjligheter till individuell anpassning. Den tid som finns till förfogande för förhandlingar bör också begränsa möjligheten till individuella avtal. Erfarenhet och
kunskap är ytterligare två viktiga beståndsdelar i en förhandling, anser jag. Tillfälle och tid för
att diskutera och begrunda avtalsvillkor och deras konsekvenser anses betydelsefullt att ta
hänsyn till.
Avtalet.
Utsagor rörande avtalet bör, i mitt tycke, kunna täckas av rubrikerna: Balans; Tillförlitlighet
ifråga om tillämpning; Tydlighet; Typ. Balans har att göra med jämvikten mellan parternas
respektive fördelar, nackdelar och prestationer till följd av avtalet. Tillförlitlighet i fråga om
tillämpning handlar exempelvis om att avtalet är väldefinierat ifråga om tillämpning och inte
beror av framtida ställningstaganden. Med tydlighet menar jag hur välformulerade ett avtal är
ifråga om språk, ordval och struktur. Viktiga avtalsvillkor bör tydligt framgå och inte stå i
skymundan. Avtalstypen24 kan ha betydelse för vilka avtalsvillkor som kan tillåtas samt vilka
lagrum som är aktuella.
Den nu beskrivna modellen för klassificering av domskäl från NJA 1979 s 666 vilka bland
annat markerar underlägsen ställning kommer att vara utgångspunkten för den fortsatta studien av rättsfall.25
2.3 Granskning av ramverk
Det uppställda ramverket26 är i fortsättningen det verktyg jag använder för den fördjupade
rättsfallsstudien27. I detta avsnitt kommenterar jag min uppfattning om vad jag anser ramverket omfattar, dess begränsningar. För att skapa mig en uppfattning om hur det uppställda ramverket förhåller sig till förarbeten och doktrin samt i vad mån det är rimligt att använda för
den fortsatta studien av rättsfall, granskar jag ramverket med avseende på förslaget i proposition 1975/76:81 till en ny generalklausul (AvtL 36 §). Jag undersöker också hur ramverket
förhåller sig till olika tillämpningsmodeller för AvtL 36 § sådana de presenteras i doktrinen.
24
I doktrinen och förarbeten till AvtL 36 §, behandlas vissa speciella avtalsvillkor för sig med avseende på vad som anses
gälla ifråga om oskälighet. Se exempelvis von Post och Grönfors.
25
Avsnitt 2.4
26
Avsnitt 2.2.2
27
Avsnitt 2.4
15
2.3.1 Min kommentar till ramverket
Ramverket bygger på ett enda rättsfall nämligen det första HD-fall, NJA 1979 s 666, som
beaktade underlägsen ställning med avseende på AvtL 36 §. Det studerade fallet kan inte förväntas ge en vare sig fullständig eller slutgiltig definition på underlägsen ställning. I verkligheten torde det finnas en uppsjö av situationer och omständigheter som antingen är utslag av
underlägsenhet eller som orsakar underlägsenhet. Av den anledningen är det naivt att uppfatta
ramverket som att det skulle kunna ge en fullständig identifikation av underlägsen partsställning. Ramverket är istället utgångspunkten för det fortsatta studiet28 av rättsfall. Det är därför
inte osannolikt att övriga rättsfall29 bidrar till att ramverket behöver modifieras och utvidgas.
De tre huvudkategorierna i ramverket30, förhandlingsstyrka, förhandlingsförmåga samt avtalet, rör konstruktionen av ett avtal samt det färdiga avtalet. Det som inte omfattas av ramverket är själva fullgörelsen av avtalet. Jag resonerar i det fallet så, att den tvist som redovisas i
rättsfallet utgör en del av fullgörelsen. Fokus för mitt studium av rättsfall ligger på vad i domskälen som ryms inom ramverket.
Sett på en tidsaxel berör ramverket de omständigheter som är aktuella från det att parterna
börjar förhandla fram tills avtalet är slutet. Vad som föreligger innan förhandlingarna börjar
eller efter avtalsslutet omfattas inte av ramverket.
Jag skiljer mellan två typer av omständigheter, sådana som kan orsaka underlägsen ställning
och sådana som utmärker eller är utslag av underlägsen ställning.31 Den sistnämnda typen av
omständighet, dvs vad som definierar eller beskriver underlägsen ställning, är aktuell för min
studie.
28
Avsnitt 2.4
Avsnitt 2.1.2
30
Avsnitt 2.2.2
31
Även om en omständighet skulle kunna ses som både en orsak till och beskrivning av underlägsen ställning, bortser jag
från omständighetens orsakande verkan. Se avsnitt 1.4.
29
16
Innan jag går vidare till nästa avsnitt ger jag följande illustrativa sammanfattning av ramverkets kategorier:
Förhandlingsstyrka:
- Partsroll (t ex konsument, arbetstagare, näringsidkare, privatperson,…)
- Ekonomisk styrka
- Marknadsställning (t ex monopolställning, tillhandahållare av sk
nödvändig nyttighet)
Förhandlingsförmåga:
- Förhandlingsmöjligheter
- Erfarenhet
- Kunskap
- Diskussion och insikt
Avtalet:
- Balans
- Tillförlitlighet ifråga om tillämpning
- Tydlighet
- Typ
2.3.2 Hur förhåller sig ramverket till tillämpningsmodeller i doktrinen.
I doktrinen finns ett flertal modeller tänkta som vägledning vid bedömning av oskälighet enligt AvtL 36 §. Vid en genomläsning har jag funnit att man i stort sett utgår från förarbeten
samt i förekommande fall från domstolsavgöranden när man tecknar modellerna. Jag kommer
därför endast att ge kortfattade beskrivningar av de moment som ingår i de olika tillämpningsmodellerna. Jag granskar ramverket32 i anslutning till presentationen av respektive modell och anger till vilken del ramverket kan tänkas återfinnas i respektive modell.
Von Post modell
Von Post33 ger en, i mitt tycke bra, sammanfattning av hur han av förarbetena34 tolkar att generalklausulen35 skall tillämpas vid en oskälighetsbedömning. Jag presenterar tillämpningsmodellen så som den redovisas av von Post:
32
Avsnitt 2.2.2
von Post, s 34
34
SOU 1974:83, prop 1975/76:81
35
AvtL 36 §
33
17
I Beakta omständigheter vid avtalets tillkomst
II Beakta i avtalsinnehållet
1 Försök till kringgående av tvingande regler.
2 Tag hänsyn till värderingar och principer som lagts till grund för tvingande lagstiftning på närliggande områden.
3 MD:s och KO:s praxis.
4 Tag hänsyn till dispositiva regler, som är uttryck för rättspolitiska bedömningar.
5 Det är även möjligt att jämka villkor som överensstämmer med lag.
6 Tag hänsyn till administrativa regler t ex inom bank eller försäkring.
Beakta härutöver i avtalsinnehållet
7
8
9
10
Avgörande lagt i ena partens hand.
Förhållandet mellan värde och förmåner på ömse sidor.
Förhållandet mellan kontraktsbrott och påföljd.
Missbruk av rättighet.
III Ändrade förhållanden
1 Långvariga avtal.
2 Äldre villkor stridande mot principer i ny lagstiftning.
IV Omständigheter i övrigt
1 God sed.
2 Parts praxis.
3 Diskriminering.
4 Avtalsrelationer till tredje man, ex detaljist – grossist.
5 Övrigt som kan anses relevant.
V Tag hänsyn vid underlägsen ställning
Ramverket36 omfattas i stort sett av tillämpningsmodellens två första punkter dvs av omständigheter vid avtalets tillkomst (I) samt avtalsinnehållet (II). Viktiga omständigheter vid avtalets tillkomst (I) bör utgöras av bland annat förhandlingsförmåga och förhandlingsstyrka.
Ramverkets kategori avtalet berör avtalsinnehållet (II), speciellt kan obalans orsakas av villkor där avgöranden lagts i ena partens hand eller om det råder missförhållande mellan förmåner eller mellan kontraktsbrott och påföljd. Missbruk av rättigheter bör också medföra obalans
i avtalet. Lagar och regler37, däremot, uttrycker inga egenskaper hos parterna, i synnerhet inte
sådana som rör parternas förhandlingsförmåga eller förhandlingsstyrka. Det kan tänkas att en
part försöker kringgå regler som syftar till att skydda svagare part, men omständigheterna i sig
utmärker inte underlägsen ställning och täcks därför inte av ramverket.
När det gäller ändrade förhållanden (III), kan de medföra att ena parten med tiden blir underlägsen i något avseende. Möjligen kan avtalet vara illa formulerat eftersom man underlåtit att
ta hänsyn till förutsedda framtida förändringar. Med avseende på ramverket skulle ändrade
förhållandet kunna beröra tillförlitligheten hos det slutna avtalet.
Omständigheter i övrigt (IV), anser jag handlar mera om kvalitéer och redlighet än om partsställning. De uppräknade omständigheterna, exempelvis parts praxis och diskriminering,
skulle i och för sig kunna resultera i motpartens underlägsenhet men jag kan inte se att de
36
37
Avvsnitten 2.2.2.samt 2.3.1
Under punkterna 1 – 6 rörande avtalsinnehållet (II).
18
skulle vara utmärkande för underlägsen ställning. Ramverket omfattar möjligen punkterna om
avtalsrelationer med tredje man och övrigt som kan anses relevant.
Tillämpningsmodellens sista punkt, underlägsen ställning, är en av de punkter som skall betraktas vid oskälighetsbedömningen. Här blir det uppenbart att ramverket angriper frågan om
oskälighet från en annan vinkel än vad som är aktuellt i förarbetena. Ramverket har uppställts
för att sortera och definiera de omständigheter som är utmärkande för den underlägsna ställningen. Förarbetena däremot ser partsställningen som endast en av flera omständigheter som
måste tas med i en oskälighetsbedömning. Man kan därför fråga sig om jag sysslar med någon
form av cirkelresonemang i och med det uppställda ramverket. Så är inte fallet, jag söker de
kriterier som faktiskt beskriver en parts underlägsna ställning.
Grönfors modell
Enligt Grönfors38 utgör oskälighet ett relationsbegrepp, ett omdöme som rör förhållandet mellan ett avtalsvillkor och relationspunkter av olika slag. Han indelar relationspunkterna under
de två huvudrubrikerna konkret bedömning respektive abstrakt bedömning. Vid konkret bedömning består jämförelsematerialet av avtalsmässiga omständigheter på motpartens sida.
Betydelsefulla omständigheter som enligt Grönfors39 hör hemma under rubriken konkret bedömning är:
1.
2.
3.
4.
5.
6.
avtalets innehåll
omständigheterna vid avtalets tillkomst
hänsyn till senare inträffade förhållanden
sammanhanget med ett annat avtal i det konkreta fallet
betydelsen av partens egen avtalspraxis
avtalet som helhet bedömt mot bakgrunden av ändrade förhållanden
I fråga om abstrakt bedömning utgörs jämförelsematerialet av att:
1. tvingande eller dispositiva regler frångåtts.
2. det råder avvikelser från gott affärsskick.
När jag betraktar Grönfors tillämpningsmodell finns det två punkter som jag anser utan större
reflektion kan relateras till ramverket. Ramverkets kategorier rörande förhandlingsstyrka och
förhandlingsförmåga bör båda omfattas av tillämpningsmodellens andra punkt om omständigheterna vid avtalets tillkomst. Tillämpningsmodellens första punkt avtalets innehåll bör sammanfalla med ramverkets huvudkategori rörande avtalet. De återstående sex punkterna i
Grönfors modell kräver emellertid reflektion.
Grönfors har tre punkter som alla rör regler vilka bör styra parternas handlande. Jag syftar då
på femte punkten i Grönfors modell om betydelsen av partens egen avtalspraxis samt de två
punkterna rörande abstrakt bedömning, dvs om tvingande eller dispositiva regler frångåtts
eller om det råder avvikelser från gott affärsskick. I ramverket nämns inget om praxis eller
regelverk och skall inte heller nämnas eftersom de, efter vad jag bedömer, inte beskriver40
38
Grönfors, s 222 ff
A a s 226 – 235.
40
Avsnitt 2.3.1
39
19
underlägsen ställning. Möjligen kan brister med avseende på hänsyn till regelverk eller på
grund av olämplig praxis hos part orsaka underlägsen ställning med det är en annan sak41.
När det gäller punkt tre om hänsyn till senare inträffade förhållanden och punkt sex om avtalet som helhet bedömt mot bakgrunden av ändrade förhållanden är situationen enligt min bedömning densamma som för Grönfors tre punkter rörande regelverk och praxis. Jag menar att
underlägsen ställning kan orsakas av förändringar men det är inte fråga om något som beskriver vad underlägsen ställning är.
Den återstående punkten i Grönfors modell vilken rör sammanhanget med ett annat avtal i det
konkreta fallet skulle möjligen kunna innefattas i ramverkets kategori rörande avtalet. Det
torde vara möjligt om det i avtalet refereras till ett annat avtal. Det skulle emellertid även
kunna vara fråga om synergieffekter till följd av två från varandra oberoende avtal. Är det
fråga om avtal som hör ihop med varandra, exempelvis om de inkluderas eller refererar till
varandra, bör de rymmas i ramverkets kategori som rör avtalet, annars inte.
Sammanfattningsvis omfattas ramverket av följande punkter i Grönfors modell:
- avtalets innehåll
- omständigheterna vid avtalets tillkomst
- sammanhanget med ett annat avtal i det konkreta fallet.
Adlercreutz modell
Adlercreutz utgår från ordalydelsen i AvtL 36 § när han presenterar de fakta som bör ligga till
grund för en skälighetsbedömning enligt AvtL 36 §. Jag presenterar här modellen så som den
redovisas av Adlercreutz42:
(1) avtalets innehåll, varvid avvägningen mellan pris, naturaprestation och risktagande blir av stor betydelse,
(2) omständigheterna vid avtalets tillkomst, vilket medför att 36 §
utgör en komplettering till 28-33 §§ AvtL,
(3) senare inträffade förhållanden, vilket såsom framhållits i kap
1243 medför ökade möjligheter att ta hänsyn till ändrade förhållanden vid tillämpning av avtal,
(4) omständigheterna i övrigt. Som exempel nämns i förarbetena
sammanhanget med annat avtal mellan samma parter eller med
avtalsförhållandet i ett annat led av avtalskedjan. Detaljist skall
t ex gentemot grossist kunna kräva anpassning till villkor som
han måste iaktta vid återförsäljning till konsument.
Adlercreutz exemplifiering av vad han anser vara betydelsefullt med avseende på avtalets
innehåll rör frågan om hur balanserat avtalet är, anser jag. Adlercreutz första punkt omfattas
därmed av ramverkets kategori rörande avtalet.
Ifråga om omständigheterna vid avtalets tillkomst anser Adlercreutz att de kompletterar avtalslagens paragrafer om rättshandlingars ogiltighet på grund av bland annat tvång, svek, och
41
Avsnitt 2.3.1
Adlercreutz, Avtalsrätt II, s 295.
43
A a kapitel 12.
42
20
ocker. Det skulle kunna innebära att de omständigheter som rör ramverkets kategorier förhandlingsstyrka och förhandlingsförmåga är sådana som inte omnämns av andra regler i avtalslagen.
Adlercreutz tredje punkt, senare inträffade förhållanden, anser jag handlar om sådant som
visserligen kan orsaka underlägsen ställning, men som inte beskriver underlägsen ställning i
enlighet med ramverkets kategorier.
Fjärde punkten om omständigheterna i övrigt bör av Adlercreutz exemplifiering att döma,
kunna innefatta ramverkets samtliga kategorier.
Med hänsyn till Adlercreutz’ exempel drar jag slutsatsen att endast den tredje punkten om
senare inträffade förhållanden inte kan knytas till ramverket.
Jansohn & Kjellin
Åsa Jansohn och Henrik Kjellin presenterar ytterligare en modell för skälighetsbedömning
enligt AvtL 36 §.44 De anser att bedömningen av skäligheten hos ett avtal kan hänföras till två
grupper av vad de anser vara relevanta omständigheter nämligen, konstituerande samt påverkande omständigheter. Konstituerande omständigheter är sådana omständigheter som i sig kan
medföra att ett avtal blir oskäligt.45 Till de konstituerande omständigheterna räknas:
1.
2.
3.
4.
5.
6.
Missförhållande mellan parternas förmåner
Part tar ej tillräckligt ansvar för sin prestation
Obalans mellan avtalsbrott och påföljd
Part hindras från att göra sin rätt gällande
diskriminerande och chikanerande avtalsvillkor
Pactum turpe, avtal strider mot goda seder
De konstituerande omständigheterna måste relateras till ett jämförelseobjekt. Eftersom jämförelseobjektet kan vara av skiftande natur46 presenterar Jansohn/Kjellin olika idéer om hur dessa jämförelseobjekt kan bestämmas. Jag konstaterar utifrån deras resonemang att jämförelseobjekten bör definieras från fall till fall.
De påverkande omständigheterna är sådana omständigheter som bör tillmätas betydelse vid
skälighetsbedömningen.47 Denna grupp av omständigheter kan till skillnad från de konstituerande omständigheterna inte i sig medföra oskälighet. Jansohn/Kjellin utgår från Adlercreutz
modell48 när de definierar gruppen påverkande omständigheter. Till de påverkande omständigheterna räknas:
1.
2.
3.
4.
5.
44
Avtalets innehåll
Omständigheterna vid avtalets tillkomst
senare inträffade förhållanden
omständigheterna i övrigt
underlägsen ställning
Jansohn & Kjellin, s 39 ff.
A a s 43.
46
A a s 57.
47
A a s 43.
48
Avsnitt 2.3.2 om Adlercreutz modell
45
21
Underlägsen ställning medför enligt Jansohn/Kjellin problem ifråga om inplacering i deras
modell. De diskuterar huruvida underlägsen ställning skall räknas som ett moment som påverkar parternas ställning i avtalsförhållandet eller om underlägsen ställning direkt inverkar på
skälighetsbedömningen.49
Jag börjar med att betrakta ramverket50 utifrån de sex omständigheter vilka Jansohn/Kjellin
betraktar som konstituerande. I stort sett tycker jag de konstituerande omständigheterna omfattas av ramverkets kategori om avtalet. Omständigheterna kan enligt min mening sorteras
under sådant som rör balansen i avtalet. Till sådant som kan utmärka underlägsen ställning
hör exempelvis obalans i avtalet ifråga om förmåner, ansvar, diskriminering, möjlighet att
göra sin rätt gällande samt påföljder av avtalsbrott. Däremot är jag tveksam till att alls räkna
in pactum turpe under ramverket. Visserligen kan pactum turpe51 orsaka underlägsen ställning
men knappast beskriva underlägsen ställning.
Jansohn/Kjellins andra typ av omständigheter kallar de påverkande omständigheter. Av denna
typ av omständigheter anser jag att första punkten omfattas av ramverkets kategori om avtalet.
Ramverkets två kategorier förhandlingsstyrka och förhandlingsförmåga bör kunna innefatta
såväl Jansohn/Kjellins omständigheterna vid avtalets tillkomst samt omständigheterna i övrigt. Jansohn/Kjellins tredje punkt senare inträffade förhållanden, däremot, omfattas inte av
ramverket.
Den sista påverkande omständighet som Jansohn/Kjellin tar upp är underlägsen ställning. Här
går vägarna isär mellan ramverket och Kjellin/Johnsons modell. I anslutning till en genomgång av vad de anser definiera underlägsen ställning gör de en uppräkning av egenskaper som
anges i domskälen till bland annat NJA 1979 s 666, samma rättsfall utifrån vilket jag skisserade ramverket52. En avgörande skillnad i mitt resonemang tycks vara att ramverket utgör en
kategorisering av egenskaper som utmärker underlägsen ställning. Dessa egenskaper kan i sin
tur med avseende på Jansohn/Kjellins modell utgöras av såväl konstituerande som påverkande
omständigheter. Kjellin/Jahnsson verkar istället resonera som så att underlägsen ställning är
en egen omständighet skild från övriga omständigheter vilka de räknar upp i sin modell.
Bernitz modell
Enligt Bernitz behövs jämförelseobjekt vid bedömning av vad som är skäligt. Han räknar upp
tre typer av måttstockar vilka är speciellt viktiga. Jag redovisar här kort vad som ingår i Bernitz redogörelse53 över vad han anser vara centrala bedömningsprinciper.
1. Grundläggande måttstockar.
Han nämner tre måttstockar som han anser vara grundläggande:
- Dispositiv rätt. Särskilt regler som avspeglar rådande rättsuppfattning.
- Tvingande lagstiftning. Analog tillämpning.
- Praxis enligt avtalsvillkorslagarna. (AVLK, AVLN)
49
Jansohn & Kjellin, s 74.
Avsnitt 2.2.2
51
pactum turpe = ung. avtal med olagligt eller omoraliskt syfte.
52
Avsnitt 2.2.2 samt 2.3.1.
53
Ulf Bernitz, Standardavtalsrätt, s 83 - 86.
50
22
2. Betydelsen av gott affärsskick, egen praxis mm.
Avvikelser till det sämre kan vara starka skäl till att bedöma ett avtalsvillkor som oskäligt.
Några sådana måttstockar är:
- Villkor strider mot gott affärsskick.
- Avvikelse från egen praxis. Särskilt allvarligt i fråga om hårda
villkor som innebär att en underlägsen part blir hänvisad till motpartens hygglighet.
- Diskriminering.
- Missbruk av rättighet, t ex för repressalier
3. Disproportion mellan parternas rättsställning m m
Två måttstockar är viktiga i detta sammanhang, nämligen
- Missförhållande mellan parternas förmåner eller rättsställning. (I
affärsförhållanden mellan jämbördiga näringsidkare bör man
vara försiktig med att ingripa.)
- Det skall föreligga rimlig proportion mellan kontraktsbrott och påföljd.
Inledningsvis konstaterar jag att till ramverket inte räknas de grundläggande måttstockar som
Bernitz räknar upp. Inte heller kan jag finna att ramverket omfattar betydelsen av gott affärsskick eller liknande. Det som återstår är Bernitz kategori rörande disproportion mellan parternas rättsställning. Denna kategori ryms, efter vad jag bedömer, i det som enligt ramverket rör
avtalet och då speciellt balansen i avtalet. Det är också den enda av ramverkets tre huvudkategorier som jag rimligen anser omfattas av Bernitz modell.
2.3.3 Vad i propositionen till AvtL 36 § berör ramverket?
I propositionen54 till AvtL 36 §, ges ett antal kommentarer och exempel på vad som kan bedömas som oskäligt med avseende på AvtL 36 §. Jag kommer i detta avsnitt att redogöra för
de utsagor som enligt min mening berör ramverket55.
Förhandlingsstyrka
I ramverket56 beskrivs förhandlingsstyrka som de omständigheter som gör att en part kan genomdriva förmånliga villkor för egen räkning. Några underkategorier är partsroll, ekonomisk
styrka och marknadssituation. Vid en översiktlig jämförelse med innehållet i propositionen
verkar en stor del av diskussionen i propositionen handla om frågor som rör partsrollerna i ett
avtal. Ekonomiska faktorer nämns i korta ordalag i samband med diskussion om svagare part.
Marknadssituationen omnämns eventuellt indirekt i samband med kommentarer rörande konkurrenslagstiftning.
När det gäller avtalsparternas roller anses det i propositionen inte vara avgörande för tillämpningen av generalklausulen om en avtalspart är konsument eller näringsidkare. En näringsidkare kan tänkas ha en konsumentliknande ställning. Det är även möjligt att konsumenten är
den överlägsne i ett avtalsförhållande med en näringsidkare. Det viktiga är relationen mellan
avtalsparterna dvs ”om en avtalspart intar en underlägsen ställning i förhållande till motparten
eller om parterna är någorlunda jämbördiga”.57
54
Prop. 1975/76:81
Avsnitt 2.2
56
Avsnitt 2.2.2
57
prop. 1975/76:81 s 117
55
23
Det är värt att notera att i propositionen exempelvis sägs att jämkning för ändrade förhållanden inte i första hand handlar om att kompensera den ena partens övermakt. Korrigering handlar istället om jämkning på annan grund. En ändring av avtalet kan göras till förmån för den
starkare parten.58
Det anses viktigt att göra skillnad mellan konsumentförhållanden och affärsförhållanden.59
Bland annat beroende på att konsumenter i regel har sämre förutsättningar ifråga om att kunna
överblicka konsekvenser av avtalet eller hur riskfördelningen kan göras. I sådana fall bör man
beakta underlägsen ställning.60 Däremot är man mer restriktiv ifråga om jämkning mellan
jämbördiga näringsidkare: ”När det är fråga om avtal mellan jämställda näringsidkare torde
det i praktiken inte bli särskilt vanligt att ett villkor betraktas som oskäligt, om det uppfyller
de minimikrav som föreskrivs i tvingande bestämmelser.”61 Värt att notera är att i fråga om
affärsförhållanden ges kommentaren att det kan finnas behov av skydd även för andra kategorier än konsumenter.62 Exempel på sådana kategorier är lantbrukare, fiskare, skogsarbetare
och hantverkare. Det finns risk att mindre rörelseidkare kan tvingas acceptera oförmånliga
avtalsvillkor för att över huvud taget få ett avtal med en överlägsen motpart.63
I propositionen diskuteras ett antal, som jag vill kalla, oegentliga former av omständigheter
som rör förhandlingsstyrka. Till dessa former hör aggressivt uppträdande, överraskningsteknik eller annat missbruk av förhandlingsläget. Även oriktiga uppgifter oavsett om de är givna
i god tro och/eller utan huvudmannens kännedom, tycker jag hör till denna grupp av omständigheter. Det handlar om mer eller mindre otillbörliga metoder vilka emellertid inte omfattas
av de ogiltighetsregler som finns i AvtL 28-33 §§. Särskilt allvarligt är det om det är den starkare avtalsparten som har använt sig av otillbörliga metoder vid avtalets ingående.64
Propositionen omnämner också att part som är svag ekonomiskt sett tenderar att dra sig för att
driva process för att göra sin rätt gällande.65
Förhandlingsförmåga
Kategorin förhandlingsförmåga handlar i ramverket66 om förmågan att formulera och förstå
avtalets uppbyggnad och innehåll. I propositionen sägs inte mycket om omständigheter vilka
rör förhandlingsförmåga sådan den definierats i ramverket. Inte heller om jag avstår från att
låta ramverkets definition begränsa urvalet av kommentarer i propositionen som kan tänkas
vara av intresse ökar urvalet, efter vad jag kan finna. Propositionen omnämner emellertid något om omständigheter vilka direkt hänför sig till den svagare partens sida. Ett exempel som
ges är brister ifråga om språkkunskaper. Denna typ av svagheter anses viktiga att ta hänsyn
till oavsett om motparten dragit nytta av dem eller ej.67
58
A prop s 127
A prop s 123
60
A prop s 127
61
citat A prop s 124
62
A prop s 28
63
A prop s 104
64
A prop s 125 - 126
65
A prop s 134
66
Avsnitt 2.2.2
67
A prop s 126
59
24
Avtalet
Ramverkets68 kategori rörande avtalet rör själva innehållet i avtalet. En stor del av propositionen kommenterar avtalsinnehållet. I stort sett överensstämmer ramverkets kategori med det
som sägs om avtalsinnehållet. Det finns emellertid, anser jag, anledning att notera att de uppräknade kommentarerna inte skall betraktas som om de uteslutande beskriver underlägsen
partsställning, villkoren kan vara oskäliga i sig oavsett om underlägsenhet kan anses föreligga
eller ej.
Enligt propositionen är själva innehållet i ett ifrågasatt avtalsvillkor av betydelse vid tillämpningen av generalklausulen. Bedömningen beror emellertid även på hur avtalet är utformat i
övrigt.69
I propositionen redovisas ett antal typer av villkor vilka kan vara oskäliga, exempelvis att:70
- villkoret uppenbart missgynnar en avtalspart och att avtalet i övrigt inte kompenserar missförhållandet.
- villkoret ger ena parten rätt att ta vissa beslut
- köpare bunden vid anbud under obegränsad tid och säljaren har fullständig frihet att anta
eller avslå anbudet.
- prisklausul lägger avgörande om en prishöjning är motiverad eller ej hos ena parten
- force-majeureklausul som tillåter ena parten att avgöra sin bundenhet vid avtalet samtidigt
som motparten måste avvakta beslutet.
- säljaren själv avgör om kundklagomål rörande brister i en vara är ett fel.
- missförhållande mellan parternas förmåner i avtalet. Förmånerna anses särskilt viktiga ifråga
om köpeshilling, hyra och vederlag för prestation.
- Orimlig proportion mellan kontraktsbrott och påföljd. Sträng påföljd för att åsamka motparten skada eller olägenhet. Chikanera motparten eller repressaliesyfte.
Allmänt kan noteras att villkor i standardformulär betraktas som speciellt allvarliga i synnerhet om de utarbetats av en överlägsen part. Förmildrande är emellertid om villkoren formulerats efter noggranna överväganden parterna emellan och inget tvång förelegat.71 Särskilt intressanta för jämkning är villkor som lämnar stort utrymme för den överlägsne partens skön.72
Diskriminerande behandling i form av olika avtalsvillkor med hänsyn till motpartens kön,
ålder, ras, nationalitet anses vara föremål för bedömning enligt generalklausulen oavsett om
villkoren rör avtal, bolagsordning eller annan rättshandling.73
Sammankoppling av avtal som innebär betungande effekter, försök att kringgå lagbestämmelser eller erhållande av fördelar på motpartens bekostnad kan bedömas som oskäliga. Speciellt
då det är den starkare parten som genomdrivit sådana villkor kan oskälighetsbedömning vara
aktuellt. Även då flera avtal är oberoende av varandra utan att direkt vara sammankopplade
kan det finnas skäl att exempelvis jämka.74
Ifråga om ändrade omständigheter är möjligheten att överblicka konsekvenser viktiga för
oskälighetsbedömningen. Om riskfördelning avtalats mellan jämbördiga parter kan skälen att
68
Avsnitt 2.2.2
Prop 1975/76:81 s 118
70
A prop s 118 - 119
71
A prop s 118
72
A prop s 121
73
A prop s 121
74
A prop s 129
69
25
jämka vara mindre. Jämfört med kortfristiga avtal är skälen för jämkning ofta större då det är
fråga om långvariga eller för obegränsad tid slutna avtal.75
Avtal om rätten till arbetstagares uppfinningar brukar vara långvariga och därmed föremål för
jämkning, exempelvis om arbetstagare får orimligt låg betalning eller helt avstått ersättning,
speciellt ifråga om engångsbelopp.76
Propositionen tar upp ett antal typer av avtalsklausuler som kan vara oskäliga:
- Förfalloklausuler
- Prisklausuler
- Vitesklausuler
- Friskrivningsklausuler
- Skiljeklausuler
Omständigheter som kan medföra oskälighet är företrädesvis om den överlägsne parten genomdrivit klausuler som ger denne ensidiga fördelar ifråga om att exempelvis göra skönsmässiga bedömningar77 av huruvida avtalsvillkor är uppfyllda eller göra ändringar i avtalet, säga
upp avtal i förtid78. Att använda klausuler som påtryckningsmedel exempelvis vitesklausuler79
och skiljeklausuler80 eller ansvarsinskränkningar med hjälp av friskrivningsklausuler81 kan
vara oskäligt.
Övrigt av intresse för tillämpning av generalklausulen
En hel del kommentarer, vilka jag anser inte sorterar under ramverkets kategorier, ges i propositionen. Det är fråga om viktiga synpunkter som rör tillämpningen av AvtL 36 § och som
därför också bör finnas i åtanke vid beaktande av underlägsen ställning. Av detta skäl redovisar jag sådana kommentarer separat i detta avsnitt.
I propositionen ges allmänna riktlinjer för domstolarnas tillämpning av AvtL 36 §. I såväl
utredningen82 som propositionen83 sägs att domstolen i första hand skall pröva skäligheten hos
ett givet avtalsvillkor. Man skall dock ta hänsyn till alla föreliggande omständigheter vid bedömningen.84 Domstolarna skall vid tillämpningen av generalklausulen bidra till att skapa
riktlinjer för framtida tillämpning.85
Generalklausulen kan enligt propositionen medföra problem för avtalsparterna att förutse
konsekvenserna av en överenskommelse. Därför anges att domstolarna skall ge sina domar en
principiell prägel så att de kan vara vägledande vid liknande avtalssituationer.86 Av samma
anledning skall avgöranden från såväl HD som underrätter publiceras.87
75
A prop s 127
A prop s 128
77
A prop s 139
78
A prop s 140
79
A prop s 142
80
A prop s 147
81
A prop s 143 ff
82
SOU 1974:83
83
Prop 1975/76:81, s 106
84
A prop s 106
85
A prop s 111
86
A prop s 116
87
A prop s 117
76
26
Enligt propositionen är det inte meningen att AvtL 36 § skall uppfattas som en rättviseklausul.
Det påpekas att AvtL 36 § inte medför att alla avtal som inte innebär en rättvis avvägning
mellan parterna skall jämkas. Speciellt ifråga om rena affärsförhållanden med medvetet risktagande är jämkningsmöjligheten begränsad.88
Affärsskicket i en bransch anses kunna vara vägledande vid oskälighetsbedömningen. Det
gäller framför allt rena affärsförhållanden då parterna ofta är mera jämställda. Part kan, beroende av omständigheterna i det särskilda fallet, emellertid vara bunden vid egen praxis om
den är mer förmånlig än de allmänna avtalsvillkoren.89
Propositionen diskuterar betydelsen av regelverk och praxis. Det anses att AvtL 36 § bör kunna användas för att förhindra kringgående av tvingande lagregler.90 Enskild part skall dessutom inte behöva vara bunden av avtal som enligt MD bedömts omfatta skadlig konkurrensbegränsning.91
Restriktioner ifråga om domstolarnas tillämpning av AvtL 36 § i samband med andra lagregler anges i propositionen. För det första skall domstolarnas avgöranden inte innebära någon
omfattande utvidgning av tillämpningsområdet för tvingande lagregler.92 För det andra får
dispositiva regler inte anses så betydande att de i praktiken blir tvingande.93
Ifråga om tillämpning av generalklausulen ger propositionen några viktiga synpunkter ifråga
om tillämpningsområde, betydelsen som tvingande lagregel samt otillåtna konsekvenser. Generalklausulen bör vara tillämpar inte bara på avtal utan även andra förmögenhetsrättsliga
frågor som exempelvis betalningsutfästelser, fullmakter, gåvor, villkor i fakturor och följesedlar, bestämmelser i bolagsordningar och föreningsstadgar. Generalklausulen kan inte åsidosättas, ”Det ligger i sakens natur att generalklausulen är tvingande. Det är således inte möjligt att
utesluta dess tillämpning genom särskilda avtalsvillkor.”94 Jämkning får ej tillämpas så att
part som är berättigad till jämkning kommer i ett sämre läge än om avtalet gällt oförändrat.95
I propositionen konstateras också att domstolens valmöjligheter beror av vilka yrkanden som
framställs av parterna.96 I den mån tredje mans intresse förtjänar beaktande bör det ske på
annat sätt än genom tillämpning av generalklausulen.97 Att part redan fullgjort en avtalsförbindelse utgör inget hinder mot att villkors skälighet prövas.98
2.3.4 Slutsatser från granskningen av ramverket
I samband med den granskning av ramverket som gjorts i kapitel 2.3 har det blivit uppenbart
att det finns sådant som överensstämmer och sådant som skiljer mellan ramverk99 och doktrin100 samt mellan ramverk och proposition101.
88
A prop s 119
A prop s 120
90
A prop s 121
91
A prop s 123
92
A prop s 122
93
A prop s 124
94
citat A prop s 136
95
A prop s 136
96
citat A prop s 126
97
A prop s 130
98
A prop s 135
99
Avsnitt 2.2.2
100
Avsnitten 2.3.2 om modeller av Grönfors, Adlercreutz , Bernitz m fl
101
Avsnitt 2.3.3
89
27
I fråga om propositionen verkar det vara en fråga om perspektivskillnad mellan ramverk och
proposition. Propositionen fokuserar på vad som är oskäligt och därmed föremål för
AvtL 36 §. Det är uppenbart, utifrån innehållet i propositionen, att det som uppfattats som
svårt att avgöra är huruvida något är tillräckligt oskäligt eller ej. Underlägsen ställning omnämns ofta på ett sätt som om innebörden i begreppet är så självklart att det utan vidare kan
underförstås. Vid systematiseringen av HD:s domskäl i rättsfallet NJA 1979 s 666 och den
därvid knutna uppsättningen av ramverket, har jag utgått från en helt annan synvinkel. Nämligen hur domskälen beskriver den underlägsna ställning vilken beaktats i rättsfallet.
Det i propositionen som kan bringa ytterligare ljus över innehållet i ramverket rör främst
partsrollerna och innehållet i olika avtalsvillkor. De viktigaste nyckelorden ifråga om partsroll
är jämbördig ställning och konsumentliknande ställning. Dessa två uttryck ger en tydligare
definition av hur man skall bedöma graden av underlägsen ställning. Nämligen att jämbördig
ställning ger mindre utrymme för jämkning samt att en ställning som är konsumentliknande
innebär att en part är mera skyddsvärd. Det bör uppmärksammas att utsagorna i propositionen
inte skall uppfattas som att underlägsenhet är en förutsättning för tillämpning av AvtL 36 §.102
När det gäller de olika tillämpningsmodellerna är skillnaderna jämfört med ramverket103 de
mest problematiska med avseende på den tillämpningsmodell som bygger på von Posts tolkning av förarbetena104 samt Jansohn/Kjellins modell.105 Båda modellerna tar upp underlägsen
ställning som en egen omständighet vilken skall beaktas. Problemet är att ramverkets kategorier över sådant som beskriver underlägsen ställning till viss del omfattar de omständigheter
som respektive tillämpningsmodell räknar upp utöver omständigheten underlägsen ställning.
Den enda förklaring jag kan se till denna perspektivskillnad är att tillämpningsmodellerna
fokuserar på själva oskäligheten utan att närmare reflektera över innehållet i begreppet underlägsen ställning. Ramverket däremot fångar, åtminstone i någon mån, upp den reflektion som
HD106 faktiskt gör med avseende på innehållet i begreppet underlägsen ställning.
Grönfors, Adlercreutz och Bernitz nämner i sina tillämpningsmodeller inte underlägsen ställning som en separat omständighet. Min slutsats är att underlägsen ställning i dessa fall underförstås och betraktas, möjligen, som en försvårande alternativt förmildrande omständighet vid
oskälighetsbedömningen. Kanhända beror det på att de ger AvtL 36 § 2 st107 en mindre självständig roll vid oskälighetsbedömningen än von Post och Jansohn/Kjellin. I varje fall bereder
frågan om underlägsen ställning inget problem vid jämförelsen mellan ramverket och de tilllämpningsmodeller som Grönfors, Adlercreutz och Bernitz redovisar.
Det är främst två saker som ramverket har gemensamt med samtliga redovisade tillämpningsmodeller, intresset för avtalsinnehållet samt för omständigheterna vid avtalets tillkomst.
Ytterligare en omständighet som ryms i ramverket, är sammanhanget med andra avtal. Denna
omständighet bör, anser jag kunna placeras under ramverkets kategori rörande avtalet.
Som jag inledningsvis påtalade i detta avsnitt förekommer det såväl skillnader som likheter
mellan ramverket och det som sägs i förarbeten och rörande tillämpningsmodeller. Min slutsats är att det är viktigt att vara observant på förekommande perspektivskillnader vilka grun102
Se avsnitt 2.3.4 eller prop s 119 och 127
Avsnitten 2.2.2 och 2.3.1
104
Avsnitt 2.3.2
105
Avsnitt 2.3.2
106
Avsnitt 2.2.1
107
AvtL 36 § finns återgiven i sin helhet i avsnitt 1.1
103
28
dar sig på vilken roll och självständighet man tilldelar begreppet underlägsen ställning vid
oskälighetsbedömningen.
2.4 Fördjupad rättsfallsstudie
Den fördjupade rättsfallsstudien handlar om att studera domskälen i ett antal rättsfall där underlägsen ställning beaktats i samband med tillämpningen av AvtL 36 §.108 Studien genomförs
med hjälp av ramverket109.
2.4.1 NJA 1983 s 332 Fråga om tillämpning av AvtL 36 § i samband med borgensåtagande.
Rättsfallet i sammandrag:
Ingemar S köpte ett parti jeans och jackor av Philip L. Plaggen skulle importeras av Philip L
från Amerika. Philip L öppnade en oåterkallelig remburs hos Svenska Handelsbanken. För
fullgörandet av Philip L:s betalningsskyldighet enligt rembursen, tecknade Ingemar S borgen
såsom för egen skuld. I den tryckta rembursförbindelsen fanns följande villkor:
”Om rembursen ändras på vår begäran, skall i övrigt denna förbindelse äga motsvarande
tillämpning beträffande den ändrade rembursen. Om ändringen innebär, att rembursbeloppet
må disponeras mot andra dokument än de ovan angivna, gäller alltså bl a att dessa andra
dokument och däri angivna varor utgör pant enligt förbindelsen.”
Ingemar S undertecknade en på rembursen maskinskriven borgensförbindelse med följande
villkor:
”Banken äger utan mitt hörande medgiva ändringar beträffande säkerheten och således även
säkerhetens friställande. På grund av denna borgen skall jag icke ha rätt till annan pant för
denna förbindelse än sådan, som banken må ha i behåll. Även i övrigt äger banken utan mitt
hörande medgiva ändring i de för här avsedd remburs stipulerade villkoren ävensom efterkomma uppdragsgivarens instruktioner med avseende å rembursen och vad därmed kan
sammanhänga.”
Senare kom rembursen att ändras med avseende på leveranssätt samt varubeskrivning. Tvist
uppstod mellan banken, Philip L och Ingemar S angående ersättning.
TR:n ålade Philip L och Ingemar S att solidariskt ersätta banken. HovR:n fastställde TR:ns
dom. Målet avgjordes slutligen i HD som med ändring av HovR:ns domslut ogillade bankens
talan mot Ingemar S. Ingemar S blev inte skyldig att infria sin borgensförbindelse mot banken.
Analys av HD:s domskäl
I HD:s domskäl uttalas en enda egenskap som talar för att Ingemar S intar underlägsen ställning, nämligen att bankens i sin roll anses inta en överlägsen ställning. Detta skäl handlar om
förhandlingsstyrka och då speciellt ifråga om partsrollen110.
108
Själva arbetsgången för analysen av respektive rättsfall är samma som för analysen av NJA 1979 s 666, se avsnitt 2.2.1.
Avsnitt 2.2
110
Avsnitt 2.2.2.
109
29
När det gäller övriga domskäl skall betonas att HD inte explicit uttalar att man anser att de
utgör fog för att Ingemar S intar underlägsen ställning. Möjligen kan man tolka domskälen
som att HD uppfattat dem som oskäliga i sig oberoende av partsställning, men det är min spekulation. Med hänvisning till analysen av rättsfall NJA 1979 s 666 och den modell som konstruerades i anslutning till där förekommande domskäl, kommer jag emellertid att sortera de
argument som jag utifrån ramverket111 anser även talar för att Ingemar S intar underlägsen
ställning.
I fråga om förhandlingsförmåga tycks förhandlingsmöjligheterna inför borgensåtagandet ha
varit begränsade till Ingemar S nackdel. Eftersom det för domstolsbehandling aktuella villkoret hade utformats av banken bör Ingemar S ha intagit en underlägsen ställning i det avseendet. Innebörden av villkoret hade inte diskuterats närmare vilket kan innebära att Ingemar S
intog underlägsen ställning på grund av att han inte hade lika god insikt i avtalets innehåll
som banken.
När det gäller avtalet råder enligt min mening osäkerhet i fråga om tillämpningen. Enligt
HD:s domskäl framgår att bankens mening tydligen var att Ingemar S i och med angivna borgensvillkor var underkastad varje ändring rörande rembursen. Följden blev att Ingemar S i så
fall inte kunde veta vad slags varor han egentligen skulle få levererade oavsett vad han trott
sig köpa. Banken ansåg sig med andra ord ha rätt att mer eller mindre besluta om innehållet i
Ingemars leverans. Under sådana förhållanden anser jag att Ingemar S hade underlägsen ställning i avtalsförhållandet. I synnerhet som det borde röra sig om obalans i borgensavtalet.
2.4.2 NJA 1986 s 388 Fråga huruvida arbetstvist samt om skiljeklausul är oskälig.
Rättsfallet i sammandrag:
Nils M hade länge varit anställd hos Södra Skogsägarna Aktiebolag (Södra). Efter en tvist
upprättades ett förlikningsavtal mellan Nils M och Södra som reglerade frågor rörande Nils
M:s uppfinningar och rätten att förfoga över patent på hans uppfinningar. Förlikningsavtalet
innehöll följande skiljeklausul:
”Tvist rörande detta avtal, dess tillkomst, tolkning eller tillämpning och alla därur härflytande rättsförhållanden skall avgöras av skiljenämnd enligt svensk lag om skiljemän. Tredje skiljeman skall härvid vara en i domarevärv väl erfaren jurist.”
Tvist uppstod där Nils M yrkade stämning med anledning av hans patenträttigheter. Södra
yrkade att Nils M:s talan skulle avvisas med hänvisning till skiljeklausulen. Södras yrkande
bestreds av Nils M. TR:n avvisade Nils M:s talan. Nils M yrkade att HovR:n skulle undanröja
TR:n s beslut och visa målet åter till TR:n. HovR:n lämnade besvären utan bifall. HD fastställde efter föredragning slutligen HovR:ns beslut.
Analys av HD:s domskäl:
Nils M åberopade i målet att han intog en ekonomiskt underlägsen ställning i avtalet. HD ansåg emellertid att det inte visats att Nils M intog en så underlägsen ställning att skiljeklausulen
på grund därav borde lämnas utan avseende. De skäl som HD anförde för sitt ställningstagande sorterar jag utifrån ramverket112.
111
112
Avsnitt 2.2.2
Avsnitt 2.2.2
30
I fråga om förhandlingsstyrka kommenteras inte den av Nils M åberopade underlägsenheten
med avseende på ekonomisk styrka. HD konstaterar att Nils intresse är av kommersiell natur,
vilket enligt min tolkning borde innebära att även om Nils M inte kan anses vara näringsidkare så är inte partsrollen sådan att han anses tillhöra någon speciellt skyddsvärd grupp. Jag vill
för övrigt inflika att eftersom HD inte ansåg att det förelåg någon arbetstvist kan Nils M rimligen inte heller betraktas som underlägsen i egenskap av arbetstagare. Frågan om arbetstvist
var separat och omnämndes inte vid bedömningen av Nils M:s eventuella underlägsenhet i
avtalsförhållandet.
När det gäller förhandlingsförmågan har det funnits goda förhandlingsmöjligheter eftersom
förlikningsavtalet tillkommit efter ingående förhandlingar. Nils M har företrätts av advokat
vilket torde innebära att förhandlingsförmågan ifråga om erfarenhet och kunskap men även
diskussion och insikt har varit god.
När det gäller det slutna avtalet anser HD att skiljeklausulen klart framgår av avtalet. Avtalet
är med andra ord tydligt åtminstone på den punkten. HD anger för övrigt inga ytterligare
egenskaper i avtalet som talar för att Nils M intar underlägsen ställning.
2.4.3 NJA 1987 s 639 Tillämpning av AvtL 36 § på skiljeklausul i avtal mellan näringsidkare
Rättsfallet i sammandrag:
I ett avtal om handelsagentur mellan Ulla L och Österlen-Hus AB uppläts till Ulla L rätt att
ensam inom vissa delar av Skåne sälja monteringsfärdiga trähus. Efter att Ullas verksamhet
upphört uppkom tvist angående ersättning som Ulla L ansåg sig ha rätt till. Ulla yrkade vid
Malmö TR betalning av Österlen-Hus. Bolaget bestred kraven och yrkade att Ulla L:s talan
skulle avvisas med hänvisning till en i avtalet ingående klausul. Enligt skiljeklausulen skulle
tvister avgöras av skiljemän enligt 1929 år lag. Ulla L hävdade att skiljeklausulen skulle lämnas utan avseende såsom oskälig enligt AvtL 36 §. TR:n avvisade Ulla L:s talan. Ulla anförde
besvär i HovR:n att TR:ns beslut skulle upphävas och ärendet visas åter till TR:n. HovR:n
lämnade besvären utan bifall. Ärendet drevs vidare till HD som undanröjde TR:ns och
HovR:ns domslut och visade målet åter till TR:n. Skiljeklausulen bedömdes som oskälig och
lämnades utan avseende.
Analys av HD:s domskäl:
Jag börjar med att granska domskälen med avseende på det som jag anser kan klassificeras113
under förhandlingsstyrka. HD ansåg inte att det rörde sig om ett avtal mellan jämställda näringsidkare. Snarare kunde avtalsförhållandet liknas vid ett anställningsförhållande och därmed
var Ulla L i behov av samma skydd som en konsument. Sett utifrån ramverket verkar HD i
detta rättsfall lägga stor vikt vid själva partsrollerna i sin bedömning av partsställningen.
HD grundade sin uppfattning att avtalet liknade ett anställningsförhållande på bland annat
följande omständigheter:
- Visserligen hade Ulla L slutit det skriftliga avtalet i egenskap av näringsidkare. Vid det
muntliga avtalets ingående var Ulla L emellertid inte näringsidkare. Dessutom har Ulla L
113
Avsnitt 2.2.2
31
inte bedrivit näringsverksamhet vare sig före eller efter sin verksamhet som agent för bolaget.
- Ulla L intog en föga självständig ställning i förhållande till bolaget i vissa hänseenden.
Exempelvis var det Bolaget som stod för hyreskontrakt och telefonabonnemang till Ulla
L:s kontor.
I fråga om ekonomisk styrka konstaterade HD att Ulla L väsentligen var hänvisad till agenturen för sin försörjning när det skriftliga kontraktet upprättades. Efter engagemanget som agent
för bolaget arbetade Ulla L som kontorist med en månadslön på 8500 kr. HD kommenterar
inte månadslönens storlek men av sammanhanget i domskälen anser jag att det bör kunna antas att det talade för att kunde anses vara en ekonomiskt svag part.
I domskälen anges omständigheter som rör marknadssituationen då i form av marknadsställning för Österlen-Hus. HD konstaterar att Österlen-Hus är ett litet företag med två delägare
och högst 3 anställda. Detta kommenteras inte vidare i domskälen vilket jag tolkar som att
informationen inte nämnvärt talade för att parterna skulle bedömas som jämställda.
När det gäller förhandlingsförmågan sägs i domskälen att Ulla L verkade ha saknat erfarenhet
den typ av avtal som hon ingått. Ifråga om Ullas insikt med avseende på avtalet ansåg HD inte
att enbart Ulla L:s eventuella avsaknad av kännedom om rättsverkningarna av skiljeklausulen
medförde att hon inte var bunden av avtalet i den delen.
Till kategorin avtalet hör, anser jag, att HD:s konstaterande om att skiljeklausulen tydligt
framträdde i avtalet och därför inte kunde ha undgått Ulla L. Av rättsfallet framgår att tvisten
rörde en skiljeklausul i ett avtal om handelsagentur
2.4.4 NJA 1992 s 290 Tillämpning av AvtL 36 § på skiljeklausul i franchiseavtal.
Rättsfallet i sammandrag:
Mellan franchisegivaren Acard Sverige AB (Bolaget) och Lars L upprättades ett franchiseavtal med följande skiljeklausul:
”Tvist på grund av detta avtal eller på grund av rättsförhållanden som har sin grund i detta
avtal skall avgöras av skiljenämnd enligt svensk lag om skiljemän. Därvid skall svensk lag
tillämpas. Skiljeförfarandet skall äga rum i Stockholm. Franchisegivaren äger dock rätt att
vända sig till allmän domstol för att erhålla betalning för ostridig och förfallen fordran.”
Lars L yrkade om ersättning från bolaget i en stämning till TR: n. Bolaget yrkade att TR:n
skulle avvisa käromålet med hänvisning till skiljeklausulen i franchiseavtalet. Lars L bestred
bolagets yrkande. TR:n avvisade käromålet. Lars L yrkade i besvär till HovR:n att bolagets
avvisningsyrkande skulle lämnas utan bifall. Bolaget bestred bifall till besvären. HovR:n lämnade besvären utan bifall. Lars L yrkade i besvär till HD att hans talan i HD skulle bifallas.
HD lämnade emellertid besvären utan bifall.
Analys av HD:s domskäl:
HD ansåg att skiljeklausul i franchiseavtal normalt bör innebära rättegångshinder. Ett annat
ställningstagande ansågs emellertid påkallat om avtalet liknat ett anställningsförhållande eller
om resurssvag franchisetagare behövt skydd liknande en konsument ifråga om kostnadsrisker
32
med anledning av avtalet. HD fann emellertid inte att det förelåg tillräckliga skäl att frångå
skiljeklausulen.
Ifråga om domskälen anser jag rörande parternas förhandlingsstyrka114 att partsrollerna fastslås genom HD:s konstaterande att franchising utgör en form för samverkan mellan två näringsidkare. Att parterna inte är likställda i ett franchiseavtal gör, av HD:s domskäl att döma,
det inte självklart att underlägsen ställning medför jämkning eller oskälighet med avseende på
AvtL 36 §. HD ansåg nämligen att det tillhör företeelsens natur att franchisetagaren i vissa
avseenden har en underlägsen ställning. HD konstaterade också att franchisetagarens ekonomiska resurser är ofta är begränsade det vill säga franchisetagaren kan vara en ekonomiskt
svag part.
Två av HD:s domskäl kan klassificeras under förhandlingsförmåga. Förhandlingsmöjligheterna framstår som tämligen begränsade eftersom, enligt domskälen, valet för franchisetagaren
förmodligen blir att ingå avtal på samma villkor som godtagits av andra eller att avstå från att
sluta något avtal. HD slår emellertid fast att franchisetagaren inte befinner sig i något tvångsläge gentemot franchisegivaren när avtalet ingås.
HD gör ingen större affär av att avtalet ofta är förenat med ett avsevärt ekonomiskt åtagande
från franchisetagaren. Avtalet är emellertid av utpräglat kommersiell natur där affärsmässiga
överväganden styr parternas handlande.
2.4.5 NJA 1999 s 408 Tillämpning av AvtL 36 § på generell proprieborgen.
Rättsfallet i sammandrag:
Ägarna (tidigare makarna Leif och Ann-Christin) till aktiebolaget Konsult Aktiebolaget Kulsprutan ingick generell proprieborgen utan beloppsbegränsning till säkerhet för aktiebolagets
förpliktelser. Kulsprutan med helägt dotterbolag gick i konkurs 1994. Med stöd av borgensförbindelserna yrkade kreditbolaget Retriva i TR att borgensmännen Leif och Ann-Christin
skulle betala en restskuld på 4 297 636 kr jämte ränta. TR jämkade borgenssumman nedåt till
borgensmännens förmån. Parterna överklagade domslutet till HovR:n. HovR:n sänkte borgensmännens betalningsansvar ytterligare. HovR:ns dom överklagades av samtliga parter. HD
sänkte borgenssumman ytterligare så att borgensmännen solidariskt skulle betala 1 000 000 kr
jämte ränta.
Analys av HD:s domskäl:
HD konstaterade att borgensmännen, tillika ägarna, till aktiebolaget Kulsprutan haft full insyn
i bolaget och varit beredda att ta risker. HD ansåg att de var småföretagare med begränsade
tillgångar och därmed intog underlägsen ställning till banken när borgensåtagandet slöts. Borgensåtagandena ansågs oskäligt betungande och banken hade handlat i strid mot Finansinspektionens allmänna råd i samband med kravet på de obegränsade borgensförbindelserna.
Jag tolkar HD-skälen som att man lade stor vikt vid förhållandena vid avtalsslutet. Med avseende på ramverket115 sorterar skälen under kategorin förhandlingsstyrka där parterna har rollerna som näringsidkare. Borgenärerna är emellertid småföretagare och ekonomiskt begränsade.
114
115
Avsnitt 2.2.2
Avsnitt 2.2.2
33
2.4.6 NJA 2000 s 538 Skiljeförfarande och tystnadsplikt.
Fallet rör inte tillämpningen av AvtL 36 §, men HD:s domskäl innehåller en intressant kommentar angående underlägsen ställning. HD konstaterar att parterna vanligen inte torde vara
intresserade av att utomstående får kännedom om ett skiljeförfarande. En underlägsen part
som anser sig hänsynslöst behandlad av en stark motpart kan dock vilja sätta press på den
starka motparten genom att offentliggöra tvisten. I vissa fall kan det tom finnas en skyldighet
att upplysa tredje man om ett pågående skiljeförfarande.
2.4.7 NJA 1984 s 229 Tillämpning av AvtL 36 § på villkor i företagsförsäkring.
Rättsfallet i sammandrag:
Lars S drev sedan 1978 en billackering. Han träffade ett försäkringsavtal med Skandia med
bland annat försäkring mot brand i verkstaden. Avtalet innehöll ett villkor om att tvist rörande
värdering av skada skulle avgöras av skiljemän. Verkstaden totalförstördes vid en brand 1979.
Skandia ersatte verkstaden med 120 000 kr. Lars S yrkade i en stämning till TR att Skandia
skulle betala ytterligare 155 000 kr jämte ränta. TR ansåg inte att villkoret om skiljemän var
oskäligt och avvisade därmed Lars talan. Lars drev målet vidare till HovR:n. HovR:n lämnade
besvären utan bifall. Lars drev målet vidare till HD att HD skulle undanröja HovR:ns och
TR:ns beslut och visa ärendet tillbaka till TR för handläggning. HD biföll Lars begäran.
Analys av HD:s domskäl:
HD konstaterade att företagsförsäkringen var tecknad av Lars i egenskap av näringsidkare och
att man därför bör vara särskilt restriktiv vid tillämpning av AvtL 36 §. Omfattningen av rörelsen ansågs dock vara så blygsam att Lars ställning ekonomiskt sett inte nämnvärt skiljde
sig från en konsument. På grund av den stora kostnaden kan följden bli att Lars inte vågar
riskera ett skiljeförfarande. Kostnaderna är dessutom inte kännbara för Skandia. Skandia ansågs därmed ha otillbörlig fördel av villkoren i försäkringen.
HD:s bedömning av Lars roll som ekonomiskt sett blygsam näringsidkare vilken intar konsumentliknande ställning hör inte hemma under kategorin116 förhandlingsförmåga sådan den
definierats i ramverket. Ramverket rör avtalsförhandlingarna och avtalet inte själva fullgörelsen. Lars ställning är enligt min uppfattning utan tvekan underlägsen även om den ligger utanför ramverket.
Enligt HD:s skäl har, ifråga om ramverkets kategori förhandlingsförmåga, möjlighet saknats
för Lars att motsätta sig villkoret om skiljeförfarande. Huruvida villkoret kunde anses oskäligt
berodde på Lars ekonomiska underlägsenhet och i så fall om kostnadsrisken för ett skiljeförfarande skulle vara mera allvarlig än för en rättegång. HD drog slutsatsen att villkoret om skiljeförfarande inte kunde anses oskäligt. Däremot fanns inga skäl att avvisa Lars fullgörelsetalan.
2.4.8 NJA 1982 s 230 Tillämpning av AvtL 36 § på preliminärt bodelningsavtal.
Rättsfallet i sammandrag:
De tidigare makarna busschauffören Sigrid R och kontoristen Hans-Olof R hade ingått att
avtal om preliminär bodelning 1978. Sigrid yrkade efter stämning till TR:n att det preliminära
bodelningsavtalet skulle ogiltigförklaras. TR:n biföll inte Sigrids talan. HovR:n ändrade domen och ogiltigförklarade det preliminära bodelningsavtalet. Efter huvudförhandling fastställde HD HovR:ns dom.
116
Avsnitt 2.2.2
34
Analys av HD:s domskäl:
HD ansåg att det inte fanns anledning att tillämpa AvtL 36 § där bestämmelsen i 11 kap 16 §
GB ansågs vara avgörande. Tillämpning av AvtL 36 § lämpligt för vissa äktenskapsrättsliga
avtal då avtalsvillkoren är oskäliga eller otillbörliga av andra skäl än att avtalet från början
avviker från GB:s regler. HD kommenterade emellertid att ändringar av avtal med stöd av
AvtL 36 § bör tillämpas främst ifråga om konsumentliknande förhållanden. Viss restriktivitet
borde enligt HD råda i fråga om andra avtal såsom avtal mellan privatpersoner.
2.4.9 NJA 1983 s 510 Tillämpning av AvtL 36 § på skiljeklausul i avtal mellan näringsidkare och konsument.
Rättsfallet i sammandrag:
Aktiebolaget Ekebybyggen hade uppfört ett bostadshus åt makarna Jan och Inger H. Priset för
huset blev 46 000 kr dyrare än beräknat Makarna yrkade i en stämning till TR:n om nedsättning med 35 000 kr av priset. Ekebybyggen yrkade med hänvisning till en skiljeklausul i avtalet att käromålet skulle avvisas. TR:n ansåg att skiljeklausulen utgjorde rättegångshinder och
avvisade makarnas käromål. Makarna anförde besvär i HovR:n att invändningen om rättegångshinder skulle avvisas och målet återförvisas till TR:n. HovR:n lämnade makarnas besvär
utan bifall. Makarna drev målet vidare till HD. HD fastställde HovR:ns domslut.
Analys av HD:s domskäl:
HD konstaterade att skiljeklausulen var formulerad i enlighet med en föreskrift i ett standardkontrakt (Småhus 76). Standardkontraktet grundade sig på en överenskommelse mellan Sveriges villaägareförbund och Svenska byggnadsentreprenörföreningen. HD ansåg därför att
förhållandet mellan konsument och näringsidkare inte innebar att makarna intog den underlägsna ställning som åsyftades med AvtL 36 § 2 st. Skiljeklausulen innehöll dessutom en begränsning av beställarens kostnadsansvar gentemot såväl motparten som skiljemännen. HD
ansåg att klausulen inte var oskälig.
Klausulen grundade sig på en överenskommelse mellan en organisation som representerar
konsumentsidan (Sveriges villaägareförbund) och näringsidkare (Svenska byggnadsentreprenörföreningen). Det bör vara rimligt att anta att standardavtalet utformats av två parter (organisationer) vilka varit jämbördiga ifråga om den kompetens (ekonomisk, kunskapsmässig etc)
som krävs för att skriva ett skäligt avtal. Indirekt borde överenskommelsen innebära att användandet av standardavtalet gör parterna i det aktuella fallet jämbördiga ifråga om ramverkets samtliga kategorier117.
2.4.10 NJA 1994 s 712 Tillämpning av AvtL 36 § på villkor för en på kollektivavtal
grundad tjänstegrupplivförsäkring.
Rättsfallet i sammandrag:
En tjänstegrupplivförsäkring som grundade sig på ett kollektivavtal var föremål för tre tvistefrågor om villkor som lade beslutanderätt ensidigt i försäkringsbolagets hand. Två av frågorna
rörde ett villkor vilket gav försäkringsbolaget rätt att ensidigt avgöra huruvida sammanboende
i försäkringsvillkorens mening förelegat. HD fastställde i båda fallen HovR:ns dom vilken
innebar att försäkringsbolagets ensidiga beslutanderätt godtogs. Den tredje rörde ett villkor
117
Avsnitt 2.2.2
35
vilket gav försäkringsbolaget rätt att ensidigt avgöra huruvida tillräcklig bevisning åberopats i
samband med arbetslöshet. I detta fall beslutade HD att aktuell bestämmelse i försäkringsavtalet skulle lämnas utan avseende.
Analys av HD:s domskäl:
I fråga om samtliga frågor ansåg HD att villkoren förhandlats fram av två jämbördiga parter
med gemensamt syfte att åstadkomma en snabb, enkel och billig reglering.
När det gällde de två första frågorna hade dessutom hade försäkringstagaren själv möjlighet
att anmäla sin sammanboende som förmånstagare. Försäkringsvillkoren ansågs inte oskäliga.
I det tredje fallet konstaterade HD däremot att försäkringstagaren eller dennes förmånstagare
helt utestängs från att få bevisning prövad i rättslig ordning. En så långtgående inskränkning i
rätten till rättslig prövning ansågs inte godtagbar.
2.4.11 Rättsfallen NJA 1989 s 346, 1988 s 230, 1994 s 381
De fyra rättsfall som behandlas i detta avsnitt diskuterar inte partsställningen i någon större
omfattning. Jag kommer därför endast att i korta ordalag presentera rättsfallen och de utsagor
rörande partsställning som förekom i HD:s domskäl.
NJA 1989 s 346 Tolkning av villkor i försäkringsavtal samt tillämpning av AvtL 36 §.
Rörstrand Päls Aktiebolag (Pälsbolaget) handlar med pälsar i en butik i Stockholm. Trots omsorgsfulla åtgärder för att skydda butiken mot inbrott, lyckas några tjuvar ta sig in i affärslokalerna med hjälp av kopierade nycklar. Nycklarna utgjorde kopior av de nycklar som förvarats hos ett av Pälsbolaget anlitat vaktbolag. Försäkringsbolaget vägrade utge ersättning då det
inte ansåg att stöld med hjälp av kopierade nycklar omfattades av försäkringsvillkoren.
HD ansåg att avtalsvillkor inte omedelbart grundar någon rätt till ersättning för skada. HD
ansåg inte heller att jämkning kunde ske med avseende på avtalets innehåll, omständigheterna
vid dess tillkomst eller pälsbolagets underlägsna ställning med avseende på försäkringsbolaget. Däremot ansåg HD att det är oskäligt att åberopa försäkringsvillkoren med avseende på
Pälsbolaget. Domen blev att försäkringsbolaget förpliktades att utge ersättning. Det är värt att
notera att HD inte fäste någon vikt vid underlägsen ställning.
NJA 1988 s 230 Huruvida friskrivningsklausuler i leasingavtal mellan näringsidkare
var oskäliga för leasetagaren.
HD konstaterade att leasingavtalet hade ingåtts mellan två jämbördiga näringsidkare. Avtalsvillkoren ansågs inte oskäliga med avseende på AvtL 36§.
NJA 1994 s 381 Kontokortsföretags informationsskyldighet gentemot borgensman.
HD ansåg att Eurocard intog en överlägsen ställning i avtalsförhållandet med avseende på
borgensmannen. Skäl att jämka enligt AvtL 36 § förelåg emellertid inte enligt HD.
2.4.12 Slutsatser från den fördjupade rättsfallsstudien
Utifrån de granskade rättsfallen har jag funnit följande vanliga drag ifråga om vad som enligt
praxis anses vara uttryck för underlägsen ställning:
36
- Partsrollen är mest frekvent diskuterad i domskälen. Frågan rör ofta huruvida parterna är
jämbördiga eller ej. Speciellt anses anställda, konsumenter och småföretagare kunna vara svagare parter. Restriktiv tillämpning av AvtL 36 § mellan jämbördiga näringsidkare eller privatpersoner anses rimligt. Underlägsenhet kan anses ligga i sakens natur, detta gäller exempelvis
franchising. I synnerhet om parten inte befunnit sig i en tvångssituation utan kunnat avstå från
att sluta avtal, har underlägsenheten ansetts godtagbar.
- De omständigheter som talar för att en part intar underlägsen ställning har ofta en ekonomisk
grund. Om parterna är ekonomiskt svagare anses de underlägsna, exempelvis kan det röra sig
om en privatperson med små ekonomiska resurser i behov av inkomstkälla. Småföretagare
med små ekonomiska resurser anses underlägsna en starkare motpart. Att en part varit huvudsakligen är hänvisad till en näring för sin försörjning har talat för att det rört sig om en beaktansvärd underlägsenhet.
- Att en affärsuppgörelse har varit uttryck för ett kommersiellt intresse har bedömts som förmildrande omständighet i fråga om oskälighet.
- En part kan anses underlägsen om denne saknar juridisk kompetens118 ifråga om avtalsförhandlingar. Viktigt för underlägsenhet är huruvida parten förstått eller haft möjlighet att påverka ett avtalsvillkor. Att en part kan anses vara representerad av en organisation har varit
förmildrande vid oskälighetsbedömningen.
- Otydlighet i avtalet samt avtalsvillkor som lämnar avgöranden i motpartens hand kan medföra underlägsenhet i samband med själva avtalet. Kostnadsrisken har beaktats. Förutsebarhet
ifråga om konsekvenser är också viktigt.
- Domskälen innehåller ingen klar beskrivning över vilken betydelse underlägsen ställning har
haft i förhållande till övriga omständigheter för domstolens beslut. Jag får nöja mig med att
konstatera att domstolen har beaktat den underlägsna ställningen och att den i vissa fall har
tillmätts betydelse.
Sammanfattningsvis har de omständigheter som sorterar under ramverkets kategori förhandlingstyrka varit vanligast förekommande. Speciellt har partsrollen och den ekonomiska styrkan beaktats. När det gäller förhandlingsförmågan har avtalsparternas möjlighet att påverka
avtalet varit av mera frekvent intresse. Av rättsfallen framgår att balansen i det sluta avtalet är
viktig.
118
Jag talar då om kompetens i vid bemärkelse vilket även omfattar tillgång till juridisk rådgivning och bistånd.
37
3 Diskussion
3.1 Omständigheter som beaktas vid oskälighetsbedömning.
Utifrån vad jag funnit i praxis, förarbeten och doktrin, är det omständigheter vilka kan kopplas till en rättshandling som är intressanta vid bedömningen av rättshandlingens oskälighet.
I AvtL 36 § ges en generell och tämligen ospecificerad uppräkning över de omständigheter
som är aktuella vid en oskälighetsbedömning. Följande omständigheter får enligt AvtL 36 §
beaktas:
- avtalets innehåll
- omständigheter vid avtalets tillkomst
- senare inträffade förhållanden
- omständigheterna i övrigt
- villkor vid annan rättshandling än avtal.
Jag tolkar ordalydelsen i AvtL 36 § som att vad som helst inom förmögenhetsrätten skulle
kunna bli föremål för oskälighetsbedömning oavsett vid vilken tidpunkt oskäligheten bedöms.
Även om paragrafen ger utrymme för ett till synes obegränsat område av omständigheter värda att åberopa, torde antalet omständigheter som har betydelse för ett domslut vara mera begränsade. En anledning är att det inte kan tas för givet att orättvisa mellan två avtalsparter
medför jämkning enligt AvtL 36 §.119 Exempelvis kan även ett avsevärt ekonomiskt åtagande
tillmätas mindre betydelse om det anses ligga i en företeelses natur.120
Specifika exempel på omständigheter som kan tänkas vara aktuella vid tillämpning av
AvtL 36 § anges i rättspraxis, förarbeten och doktrin. Enligt propositionen121 skall dessutom
rättspraxis formuleras så att vägledande riktlinjer skapas för bedömningen av vad som skall
kunna antas vara oskäligt. I förarbetena anges exempelvis skiljeklausuler, vitesklausuler och
friskrivningsklausuler som beaktansvärda omständigheter, i synnerhet om de ensidigt gynnar
ena parten.122 I praxis har speciellt skiljeklausuler varit frekvent förekommande tvistefrågor.123
3.2 Partsställningen, en speciell omständighet.
En speciell omständighet som ansetts beaktansvärd är den ställning parterna intar relativt varandra i ett rättsförhållande, dvs partsställningen. Partsställningen har bedömts så betydelsefull
att i generalklausulen infogats ett separat stycke124 enligt vilket särskild hänsyn skall tagas till
behovet av skydd för konsument eller den som eljest intar en underlägsen ställning. Det är en
anledning till att jag i den fortsatta diskussionen kommer att skilja mellan partsställning och
övriga beaktansvärda omständigheter. En annan anledning är att fokus för min uppsats ligger
på begreppet underlägsen ställning vilket är föremålet för min rättsfallsanalys.
119
Avsnitt 2.3.3
Avsnitt 2.4.4
121
Asnitt 2.3.3 och prop 1975/76:81 s 116 – 117
122
Avsnitt 2.3.3
123
Avsnitt 2.1.2.
124
AvtL 36 § 2 st finns återgiven i avsnitt 1.1.
120
38
Underlägsen ställning kan, som jag uppfattar det, omfattas av flera av formuleringarna i
AvtL 36 §:
- I AvtL 36 § 1 st räknas ett antal grupper av omständigheter upp vilka skall beaktas vid en
oskälighetsbedömning. Av rättsfallsstudien samt granskningen av ramverket125 framgår att
underlägsen ställning kan röra avtalets innehåll, omständigheter vid avtalets tillkomst samt
omständigheterna i övrigt.126 Senare inträffade förhållanden kan i vissa fall tänkas orsaka
underlägsen ställning.
- En annan omständighet anges i AvtL 36 § 3 st, villkor vid annan rättshandling än avtal.
Underlägsen ställning är precis som andra omständigheter beaktansvärd inte bara vid avtal.
- I AvtL 36 § 2 st uttrycks explicit att särskild hänsyn skall tagas till ”behovet av skydd för
den som i egenskap av konsument eller eljest intager en underlägsen ställning i avtalsförhållandet”.
Jag får uppfattningen att om underlägsen ställning betraktas som en omständighet vilken omfattas av uppräkningen i AvtL 36 § 1, 3 st, får underlägsenheten en mera synlig och uttalad
betydelse. Underlägsenhet är då en omständighet bland andra omständigheter vilka var för sig
kan vara medföra oskälighet.
Formuleringen i AvtL 36 § 2 st, skulle kunna uppfattas som att underlägsen ställning spelar en
mera dold och osjälvständig roll. Jag menar då som en omständighet vilken kan förstärka
oskäligheten hos en annan omständighet men som inte självständigt kan medföra oskälighet.
Jansohn/Kjellin127 verkar göra en liknande iakttagelse ifråga om underlägsenhet. De uppmärksammar i samband med sin redogörelse för begreppet underlägsen ställning att: ”Det kan …
ofta vara svårt att avgöra om ett visst moment påverkar parternas ställning i avtalsförhållandet
eller om det bör hänföras till de omständigheter som inverkar direkt på skälighetsbedömningen.”128
Underlägsenhetens osjälvständiga roll skulle kunna vara orsaken till varför underlägsen ställning inte explicit uttrycks i tillämpningsmodellerna av Grönfors, Adlercreutz och Bernitz.129
De kan tänkas betrakta underlägsenhet, inte som en självständig omständighet, utan som något som påverkar oskäligheten hos andra omständigheter.
Von Post och Jansohn/Kjellin,130 anger explicit underlägsen ställning i sina tillämpningsmodeller. Det skulle kunna innebära att de lutar åt att betrakta underlägsen ställning som en egen
omständighet som i likhet med omständigheter som listas i AvtL 36 § 1 st har en mer självständig roll.
Det nyss sagda om doktrinen är min spekulation. Det är emellertid värt att observera denna
skillnad i tänkbara betraktelsesätt eftersom de olika betraktelsesätten skulle kunna innebära
skiftande slutsatser ifråga om oskälighet. I synnerhet bör det vara nödvändigt vid all tillämpning av AvtL 36 § att det råder medvetenhet om huruvida underlägsen partställning faktiskt
beaktas eller ej. Att låta omedvetna hänsynstaganden ifråga om underlägsenhet sväva som en
125
Avsnitt 2.3
Se kapitel 2
127
Avsnitt 2.3.2
128
Jansohn/Kjellin s 74.
129
Avsnitt 2.3.2
130
Avsnitt 2.3.2
126
39
osynlig tanke över oskälighetsbedömningen är oacceptabelt, främst med tanke på att det kan
motverka förutsägbarheten i domstolspraxis med åtföljande risk för slumpmässiga domslut.
I min diskussion betraktar jag underlägsen ställning som en explicit omständighet vilken kan
ha en självständig betydelse vid en oskälighetsbedömning.
3.3 Domsutslagets beroende av avvägningen mellan partsställningen
och övriga omständigheter.
I och med AvtL 36 § 2 st har man lagstiftningsvägen relaterat omständigheter och partsställning till varandra på ett sådant sätt, att de två sammantaget kan ge utslagen oskälig eller ej
oskälig. Visserligen skall alla relevanta omständigheter beaktas, men när det gäller partsställningen har man speciellt angivit att särskild hänsyn skall tagas.
Det finns alltså två huvudbeståndsdelar som måste vägas in i en oskälighetsbedömning enligt
AvtL 36 §, dels är det omständigheterna kring rättshandlingen dels är det partsställningen. I
och med lagstiftningen finns alltså ett beroendeförhållande mellan omständigheter och partsställning vilket avgör utslaget av en bedömning. Beroendeförhållandet ger, efter vad jag kan
bedöma, upphov till tre varianter:
1. Omständigheterna är så betydelsefulla att partsställningen blir ovidkommande för utslaget.
2. Partsställningen har så stor betydelse att omständigheterna blir ovidkommande för utslaget.
3. Omständigheterna och partsställningen är var för sig inte allvarligare än att båda tillsammans påverkar oskälighetsbedömningen.
3.3.1 Första varianten.
Första varianten, att omständigheterna är så betydelsefulla att partsställningen blir ovidkommande, verkar vara aktuellt i de flesta fall från HD.131 Det borde exempelvis kunna innebära
att jämkning till förmån för överlägsen part kan ske om omständigheterna är så allvarliga att
partsställningen blir ovidkommande. Noteras bör att domstolen endast kan ta ställning till vad
parterna åberopat. Det kan innebära att det finns ett mörkertal ifråga om den betydelse partställningen skulle kunnat tillmätas om den åberopats. Jag kan utifrån min studie inte dra några
slutsatser ifråga om detta.
3.3.2 Andra varianten.
När det gäller den andra varianten, dvs att partsställningen har så stor betydelse att övriga
omständigheter blir ovidkommande, har jag inte funnit något renodlat rättsfall132. Visserligen
bör det vara möjligt att utifrån endast en enda omständighet kunna bedöma en rättshandling
som oskälig. Jag har i alla fall inte hittat någon utsaga i förarbetena som kräver fler omständigheter. I varje fall är det inget som har kommit till uttryck i AvtL 36 §.
Eftersom skyddet av svagare part i lagstiftningen tillmäts så stor betydelse133 torde det vara
orimligt att jämka till förmån för överlägsen part. Svaret på problemställningen134 blir därför
kort och gott, nej, man kan inte jämka till förmån för överlägsen part.
131
Avsnitt 2.1.1
Möjligen kan NJA 1979 s 666 vara lite intressant.
133
AvtL 36 § 2 st samt AvtL 28 – 33 §§
134
Avsnitt 1.2
132
40
3.3.3 Tredje varianten.
Den sistnämnda varianten, att omständigheter och partsställning tillsammans har betydelse,
bör enligt min bedömning vara den som är aktuell ifråga om de rättsfall135 jag studerat. Aktuell blir då frågan om hur stor inverkan relevanta omständigheter136 respektive partsställning
har för oskälighetsbedömningen. Finns det någon gradering ifråga om hur allvarliga omständigheter och partsställning bör vara för att en rättshandling skall betraktas som oskälig?
Omständigheter respektive partsställning bör, enligt min uppfattning, kunna vara såväl förmildrande som försvårande med avseende på en rättshandlings oskälighet. Jag ser åtminstone
fyra kombinationer:
1. Varken omständigheter eller partsställning kan bedömas som försvårande.
2. Varken omständigheter eller partsställning kan bedömas som förmildrande.
3. Omständigheterna kan vara förmildrande eller försvårande.
4. Partsställningen kan vara förmildrande eller försvårande.
I första fallet, nämligen om vare sig omständigheter eller partsställning kan anses försvårande,
borde det vara tänkbart att en rättshandling bedöms som ej oskälig. Det motsatta gäller i det
andra fallet, nämligen att rättshandlingen otvivelaktigt kan bedömas oskälig. Det tredje fallet,
att omständigheterna kan vara såväl förmildrande som försvårande med avseende på hurdan
partsställningen ser ut, bör vara tänkbart. Det ligger emellertid utanför ramen för min uppsats
att inventera hur omständigheterna kan tänkas verka på oskälighetsbedömningen. Det fjärde
fallet, partsställningens förmildrande eller försvårande verkan, är däremot centralt för uppsatsen. Den fortsatta diskussionen kommer därför att kretsa kring det sistnämnda fallet.
3.4 Partsställningens betydelse för oskälighet.
I förarbetena anges begreppsparet jämbördig ställning och underlägsen ställning. Jämbördig
ställning innebär, efter vad jag tolkar, att skälen till jämkning blir mindre betydelsefulla. Jämbördig ställning kan således vara förmildrande vid en oskälighetsbedömning. Underlägsen
ställning däremot, kan förstärka skälen till att bedöma en rättshandling som oskälig. Enligt
AvtL 36 § 2 st har en konsument underlägsen ställning och är därmed skyddsvärd. I förarbetena talas om konsumentliknande ställning samt om förhållanden jämförbara med anställning
som utmärkande för skyddsvärd ställning. Andra skyddsvärda grupper utgörs enligt förarbetena av småföretagare, exempelvis jordbrukare, verksamma inom skogsbruk, fiskare samt hantverkare.137 Ytterligare grupper vilka kan vara skyddsvärda är underleverantörer, återförsäljare
och låntagare.138 I övrigt har jag i förarbeten eller doktrin inte funnit några egentliga måttstockar som anger om och när en part är ”tillräckligt underlägsen” för att vara skyddsvärd
eller ej. Min slutsats är att det lämnats till domstolarna att avgöra.139 Emellertid bör noteras att
underlägsenhet mäts i förhållande till motparten, vilket innebär att det som är ”tillräckligt”
underlägset i ett avtalsförhållande kan vara ”jämbördigt” i ett annat. När det gäller de omständigheter som beskriver underlägsen ställning har jag dessutom observerat att det inte är tidpunkten för bedömningen som är viktig utan hur omständigheterna ser ut, dvs om de beskriver underlägsen ställning eller ej.
135
Avsnitt 2.1.2, 2.2.1 och 2.4.
Med relevanta omständigheter menar jag sådana som omfattas av AvtL 36 §, se resonemanget i avsnitt 3.1.
137
SOU 1974:83 s 109.
138
A bet s 110.
139
Avsnitt 2.3.3 och prop 1975/76:81 s 116 – 117
136
41
3.5 En definition av underlägsen ställning.
När det gäller definitionen av underlägsen ställning kan enligt praxis ojämlikhet i fråga om
förhandlingsstyrka, förhandlingsförmåga och avtalsinnehåll medföra att någon blir skyddsvärd.140
Ifråga om förhandlingsstyrka har domstolen främst beaktat omständigheter som rör partsroll,
ekonomisk styrka och marknadsposition. Partsrollen är en viktig indikation på hur partsställningen ser ut. Att en part intar en konsumentliknande eller arbetstagarliknande ställning är
tydliga tecken på underlägsenhet som anses speciellt skyddsvärd. Det gäller även näringsidkare och då i synnerhet småföretagare141. Parter som har likartade roller uppfattas som mera
jämbördiga, exempelvis två privatpersoner eller två näringsidkare. Med ledning av vad som
allmänt sägs i övriga rättskällor142 drar jag slutsatsen att det avgörande för underlägsenhet är
huruvida den ena parten (den underlägsne) står i beroendeställning till motparten eller ej.
Beroendeförhållandet kan, enligt min uppfattning, även härröra ur parternas respektive ekonomiska och marknadsmässiga situation. Ifråga om marknadsställning kan en part vara beroende av den produkt som tillverkas av motparten samtidigt som inga lämpliga alternativ finns
tillgängliga. Den ekonomiska styrkan kan ha betydelse för huruvida en part har råd att hävda
sin rätt, ta risker eller avstå från ett avtal. Beroendeförhållandet kan utifrån det hittills sagda,
som jag ser det, ha åtminstone två objekt, motpartens vilja att samarbeta samt en parts behov
av att lyckas med avtalsuppfyllelsen.
Begreppet ekonomisk borde kunna utvidgas till att inte bara gälla ekonomiska resurser anser
jag. Även andra resurser en avtalspart besitter, exempelvis ett företags organisatoriska och
administrativa styrka bör innebära ökad förhandlingsstyrka. Hit hör också, anser jag, immateriella rättigheter, patent, varumärke och liknande. Till förhandlingsstyrka vill jag också räkna
annan lagstiftning främst sådan vars syfte är att stödja de svagare i samhället exempelvis arbetsrätt, konsumentlagstiftning, lagstiftning som rör mänskliga rättigheter etc.
Sammanfattningsvis finns det två generella nyckelord som jag anser kan indikera underlägsen
ställning i fråga om förhandlingsstyrka, nämligen beroendeställning och resurser. Den part
som står i beroendeförhållande till motparten bör vara underlägsen. Den part som har minst
resurser bör också vara underlägsen.
I rättspraxis har i fråga om förhandlingsförmåga beaktats vilka förhandlingsmöjligheter som
förekommit samt avtalsparternas erfarenhet i fråga om olika avtalstyper. Av betydelse har
varit om parterna biträtts av jurister samt om avtalsvillkoren diskuterats och tänkbara konsekvenser av avtalet beaktats tillräckligt.
Enligt min uppfattning är förhandlingsförmåga en viktig beståndsdel vid konstruktion av ett
avtal. Den som saknar kunskap och förmåga att förstå ett avtal bör onekligen hamna i underläge. God förståelse bör också kunna bidra till bättre möjligheter att motivera vissa klausuler
för motparten samt att tolka avtalsvillkoren till egen fördel och dessutom övertyga motparten
om att denna tolkning är den rätta. Till förhandlingsförmåga bör räknas, anser jag, förmågan
att bedöma sitt förhandlingsutrymme och rättsliga möjligheter för att därigenom kunna utöva
tryck på motparten vid förhandlingarna.
140
Avsnitt 2.2 samt 2.4.
Avsnitt 2.4.12
142
Avsnitt 2.4.12 samt 2.3.3
141
42
Min slutsats är att den part som haft minst möjlighet eller förmåga att formulera avtalsvillkoren och beakta deras konsekvenser bör vara den underlägsne.
När det gäller avtalet har praxis angett olika skäl till att själva avtalet kan medföra underlägsenhet. Bristande balans i avtalet med avseende på fördelningen mellan parterna av fördelaktiga respektive ofördelaktiga avtalsvillkor kan innebära underlägsenhet. Avtalsvillkor som
inte är klara i samband med avtalsslutet utan beror av framtida ställningstaganden hos ena
parten har ansetts innebära underlägsenhet. Ett sådant avtal är inte tillförlitligt i fråga om tilllämpningen. Avtalsvillkor som är otydliga eller luddiga för den ena parten kan innebära att
denne blir underlägsen. Olika typer av avtal eller avtalsvillkor kan också innebära underlägsenhet, exempelvis kan klausuler som anger kostsamma skiljeförfaranden innebära underlägsenhet om avtalsparten inte har ekonomisk möjlighet att hävda sin rätt.
I praxis men i synnerhet förarbetena anges olika skäl till obalans i avtalsvillkoren som medför
oskälighet. Om ett avtal är så utformat att det blir oförmånligt för den ena parten bör denne,
enligt min uppfattning, kunna betraktas som underlägsen i det avseendet. Det kan konstateras
att balansen i avtalet anger den inbördes ställningen mellan parterna. Omständigheter som rör
typ av avtal och villkor, tydlighet i formuleringarna och tillförlitlighet ifråga om framtida tilllämpning, relaterar däremot inte till parternas inbördes förhållande utan till avtalets formulering.
Min slutsats är att ensidighet ifråga om fördelaktiga avtalsvillkor, förutsägbarhet och tydlighet
innebär att partsställningen blir obalanserad. Underlägsen blir den part som ensidigt missgynnas av avtalsvillkor och otydlighet i avtalsformuleringarna. Ett avtal som är oförutsägbart på
ett sådant sätt att ena parten ensidigt kan avgöra hur avtalsvillkor slutgiltigt skall tillämpas,
måste innebära underlägsenhet för motparten. Underlägsenhet med avseende på avtalet signaleras enligt min uppfattning av uttrycket ensidigt missgynnande.
Utifrån den hittills förda diskussionen drar jag slutsatsen att underlägsen är den part som:
- i fråga om förhandlingsstyrka står i beroendeställning till motparten eller har minst resurser.
- i fråga om förhandlingsförmåga har minst möjlighet att formulera avtalsvillkoren eller beakta deras konsekvenser.
- i fråga om avtalet ensidigt missgynnas av avtalsvillkoren.
3.6 En gradering av underlägsen ställning.
När det gäller bedömningen av graden av underlägsenhet kan man välja mellan olika perspektiv. Exempelvis kan man utgå från den underlägsnes perspektiv. Man kan även utgå från den
överlägsnes perspektiv. Båda perspektiven ger dock enligt min uppfattning utrymme för subjektivitet med risk för åtföljande snedvridning av graderingen till den ena eller andra partens
förmån. Jag väljer för den fortsatta diskussionen perspektivet att bedömningen görs av en utomstående betraktare som är oberoende av parterna och ej delaktig i partsförhållandet. Jag
utgår i fortsättningen från den definition av underlägsenhet som ges i avsnitt 3.5.
De rättsfall jag granskat har inte givit några ledtrådar i fråga om hur domstolarna graderar
underlägsenhet. Någon enstaka gång talas i intetsägande ordalag om att ”inte visats… så underlägsen ställning…”143. Inte heller ges i praxis några otvetydiga kommentarer eller motiveringar för i vilken grad underlägsenheten varit av betydelse för ett domslut. Vissa fragmenta143
Avsnitt 2.4.2, NJA 1986 s 388
43
riska uttalanden om att man exempelvis bör tillämpa AvtL 36 § restriktivt mellan jämbördiga
näringsidkare eller privatpersoner förekommer. De är emellertid inte fråga om någon uttömmande utläggning efter vad jag kunnat finna. I förarbeten och doktrin har jag inte heller kunnat utläsa några tydliga måttstockar för underlägsenhet. Ändå måste det rimligen finna någon
outtalad uppfattning som ligger till grund för vad som kan anses bagatellartat eller allvarligt i
fråga om underlägsenhet. I annat fall är det ju egentligen ganska meningslöst eller t o m direkt
olämpligt att över huvud taget beakta underlägsenhet, anser jag. Domstolsutslagen skulle, så
snart underlägsenhet beaktades, bli slumpmässiga på grund av att underlägsenheten skulle
kunna tillmätas vilken betydelse som helst. Min undersökning har inte givit några svar ifråga
om outtalade uppfattningar, kanhända finns svaret inom andra områden, exempelvis rättssociologi. En sådan undersökning ligger emellertid utanför ramen för min uppsats och det angreppssätt jag valt för min undersökning.
Att ange någon exakt måttstock som ledning för hur underlägsenhetens försvårande verkan
skall graderas går i och för sig stick i stäv med syftet med AvtL 36 §, anser jag. Eftersom
AvtL 36 § är en generalklausul med utomordentligt generell formulering finns det ingen anledning att omintetgöra fördelarna med den flexibilitet i tillämpningen som klausulen ger.
Som jag ser det bör man inte göra tillämpningen eller utfallet av en process alltför förutsägbar
med hjälp av tydliga måttstockar. En risk är att det med ens skulle uppstå en mängd listiga
och förvisso hållbara sätt att kringgå AvtL 36 § till de svagare avtalsparternas nackdel. En inte
alltför detaljerad beskrivning för inom vilka gränser man kan tillåta sig ett avtal till den ena
eller andra partens fördel bör dock kunna vara till nytta. I varje fall för de seriösa avtalsparter
vilkas önskan är att erhålla skäligt utbyte av ömsesidiga prestationer med acceptabel risk för
oönskade men dock rimliga kostnader.
Trots det hittills sagda tycker jag mig emellertid skönja åtminstone två gränsområden eller
snarare ytterlighetsområden mellan vilka begreppet underlägsenhet kan variera i styrka. Det
ena ytterlighetsområdet rymmer det försumbara, det andra det oacceptabla.
Det försumbara
Som försumbara omständigheter räknar jag sådana omständigheter vilka är så ovidkommande
och betydelselösa att en förfördelad part inte anser dem vara värda att åberopa och vilka för
det andra inte heller kommer att beaktas. Ifråga om resurser kan det visserligen råda skillnader
mellan parterna men i den aktuella situationen kan båda parter anses ha tillräckliga resurser.
Det innebär att båda parter kan hävda sig väl gentemot varandra oberoende av deras inbördes
skillnader ifråga om resurser. En parts beroendeställning kan vara av sådan art att den inte kan
göras gällande, exempelvis skulle det kunna vara fråga om en sak ”nödvändig nyttighet” vilken enligt lag medför kontraheringsplikt för motparten. Avtalet i sig kan röra ett så enkelt
förfarande och bagatellartade konsekvenser att formuleringen i avtalet har liten betydelse,
exempelvis muntligt avtal om att överta en gammal kontorsmöbel som lämnas kvar vid en
flytt. Inte heller är det meningen att AvtL 36 § skall befrämja någon form av millimeterrättvisa.144 Att ena parten eventuellt kan få vissa marginella vinster av ett avtal bör inte heller innebära underlägsenhet. Om skillnaderna mellan parterna är så små att de är svårmätta och beror
av tillfälliga avvikelser mellan parterna bör också höra till ytterlighetsområdet över försumbara omständigheter. Sammanfattningsvis kan det visserligen förekomma skillnader mellan parterna men det är inte fråga om någon uttalad underlägsenhet.
144
Avsnitt 2.3.3 eller prop 1975/76:81 s 127, 119.
44
På ena sida ytterlighetsområdet återfinns den jämbördiga partsställningen. Jämbördighet anses
utgöra skäl för att vara restriktiv med tillämpningen av AvtL 36 §. På den andra sidan det försumbara finns området inom vilket underlägsenheten varierar. Min uppfattning i det fallet är,
att så snart underlägsenhet kan urskiljas bör man räkna med risken för dess tänkbart försvårande inverkan vid en oskälighetsbedömning enligt AvtL 36 §.
Det oacceptabla
Det andra ytterlighetsområdet rymmer det som kan anses vara oacceptabelt. Hit hör i synnerhet de situationer som omfattas av AvtL 28-31 §§. Det oacceptabla ytterlighetsområdet rör
sådana omständigheter vilka bedöms som så allvarliga att begreppet underlägsenhet blir otillräckligt och andra uttryckssätt måste användas. Det rör sig om en beroendeställning vilken
övergår till att vara ett utslag av sådant tvång som exemplifieras i AvtL 28, 29 §§, exempelvis
hot och utpressning. Det handlar om så bristande resurser att det är fråga om trångmål enligt
AvtL 31 §. Obalansen i avtalet är så allvarlig att det snarare är fråga om ocker AvtL 31 §.
Bristen i möjligheter att formulera och förstå ett avtal samt beakta konsekvenserna av detsamma är så svår att det i själva verket handlar om svek AvtL 30 §. Rent allmänt rymmer det
oacceptabla området sådana metoder och handlingar som kan anses vara ojuste och värda att
fördöma.
Bortom det oacceptabla har handlingarna urartat så till den grad att de är föremål för de regler
som finns i brottsbalken (BrB), hit räknar jag även pactum turpe145. Exempelvis kan nämnas
BrB 9 kap om Bedrägeri och annan oredlighet.
På andra sidan ytterlighetsområdet finns det område inom vilket underlägsenheten varierar.
AvtL 36 § utgör även en komplettering146 eller snarare en förlängd arm i fråga om AvtL 2831 §§. Det är då fråga om omständigheter som ansetts så allvarliga att man med exempelvis
tolkning försökt göra AvtL 28-31 §§ tillämpliga. Av den anledningen bör det finnas arter av
underlägsenhet som kan anses vara så pass allvarliga att underlägsenheten ensamt utgör skäl
att jämka eller ogiltigförklara ett avtal med hänvisning till AvtL 36 §. Exempelvis allvarliga
former av aggressivt beteende eller överraskningsteknik147 skulle kunna vara sådant som ligger nära AvtL 29 – 31 §§.
Mellan de två ytterlighetszonerna över det försumbara och det oacceptabla finns varierande
grader av hur allvarlig underlägsenhet kan vara. Värt att nämna är, anser jag, att i de flesta
fall148 är underlägsen partsställning i inte självständigt av intresse för en jämkning av ett avtal
enligt AvtL 36 §. I själva verket kunde det bli nära nog omöjligt att skriva meningsfulla avtal
om minsta underlägsenhet hos en av parterna kunde innebära jämkning eller i värsta fall ogiltighet. Det krävs med andra ord även andra omständigheter förutom underlägsenhet vid tilllämpning av AvtL 36 §, exempelvis att ett skiljeförfarande innebär en orimligt hög kostnad
eller att villkoren rörande avtalsbrott endast drabbar den ena avtalsparten.
Området mellan det försumbara och det oacceptabla.
Underlägsenhet kan variera mellan att vara något försumbart till något i det närmaste oacceptabelt. Mellan dessa två ytterligheter befinner sig, anser jag, de skyddsvärda grupperna.
145
Pactum turpe brukar räknas som befrielsegrund, ungefär att avtalet betraktas av domstolen som om det inte existerar.
Prop 1975/76:81 s 125 om omständigheter vid avtalets tillkomst.
147
Avsnitt 2.3.3
148
Förutom det jag sade tidigare i avsnitt 3.6 angående AvtL 36 § kompletterande syfte.
146
45
Som skyddsvärda grupper räknas konsumenter149, arbetstagare150 och småföretagare.151 När
Det innebär att en underlägsenhet som liknar eller kan anses likvärdig med någon eller några
av de skyddsvärda grupperna därmed också kan anses vara beaktansvärd. Speciellt anser jag
att ett starkt beroendeförhållande eller små resurser kan resultera i en för ett avtalet särskilt
betungande underlägsenhet. Risken är framför allt att den som står i ett beroendeförhållande
eller har små resurser inte vågar riskera en konflikt eller påtala egna önskemål vare sig under
avtalsförhandlingarna eller efter. Att en part på grund av sådan underlägsenhet kanske mot
bättre vetande pressas att godta villkor som denne inte är intresserad av anser jag i själva verket vara ett hot mot den omtalade avtalsfriheten.
Även för de skyddsvärda grupperna är det inte självklart att tillämpa AvtL 36 § till deras fördel. Det kan finnas omständigheter som gör att även en skyddsvärd part kan anses jämbördig i
ett avtalsförhållande. Exempelvis kan en arbetstagares yrkesskicklighet ge en stark förhandlingsposition. En avtalsparts ej avtalade önskan om diskretion ifråga om skiljedomsförfarande
har angetts som ett möjligt påtryckningsmedel som en annars underlägsen part kan utnyttja.152
Skenbar underlägsenhet och behovet av skydd
Det kan tänkas att en överlägsen part försöker konstruera en för egen del ofördelaktig ställning av underlägsenhet för att på det sättet få exempelvis annars oskäliga avtalsvillkor att
framstå som godtagbara med hänvisning till AvtL 36 § 2 st. Det är med andra ord värt att bedöma huruvida den underlägsne parten är i behov av skydd eller ej. Det står i AvtL 36 § 2 st
att ”särskild hänsyn skall tagas till behovet av skydd…”. Det viktigaste syftet med en behovsprövning är, anser jag, att man inte skall kunna använda underlägsenhet för att göra oskäliga
avtal eller avtalsvillkor godtagbara. Underlägsenhet skall helt enkelt inte kunna ges någon
aktiv funktion i ett avtalsförhållande, dvs man skall inte kunna använda underlägsenhet för
egen vinning. Jag vill i detta sammanhang citera ett uttalande om konsumentköplagens syfte153: ”Bestämmelserna syftar framför allt till att ge köparen möjlighet att tvinga fram en riktig
prestation från säljarens sida”. I anslutning till AvtL 36 § skulle jag vilja formulera mig på ett
likartat sätt nämligen att: -Generalklausulen bör syfta till att få parterna att använda sig av
skäliga avtalsvillkor.
149
Avsnitt 2.3.3
Avsnitt 2.4.2 NJA 1986 s 388 Fråga huruvida arbetstvist samt om skiljeklausul är oskälig.
Avsnitt 2.4.4 NJA 1992 s 290 Tillämpning av AvtL 36 § på skiljeklausul i franchiseavtal.
151
Avsnitt 2.3.3
152
Avsnitt 2.4.6 NJA 2000 s 538 Skiljeförfarande och tystnadsplikt.
153
Citat från prop 1975/76:81, s 11.
150
46
4 Slutsatser
De studerade rättsfallen innehåller begränsad information. Den underlägsenhet som beskrivs
rör i stort sett själva avtalet och omständigheterna vid avtalets tillkomst. Rättsfallen täcker
inte fullgörelsen eller andra omständigheter som innebär eller orsakar underlägsenhet. Studiet
av rättsfall och jämförelser med vad som anges i förarbeten och doktrin har i denna uppsats
bidragit till att jag kunnat identifiera några kännetecken på att en part intar underlägsen ställning, nämligen att denne:
- i fråga om förhandlingsstyrka står i beroendeställning till motparten eller har minst
resurser.
- i fråga om förhandlingsförmåga har minst möjlighet att formulera avtalsvillkoren eller
beakta deras konsekvenser.
- i fråga om avtalet ensidigt missgynnas av avtalsvillkoren.
Jag har därmed besvarat problemställningens första fråga. Den andra frågan om hur pass underlägsen en avtalspart skall vara för att ett villkor skall anses oskäligt, är besvärligare att ge
svar på. I själva verket ger den generella ordalydelsen i AvtL 36 § ingen anledning att lita på
att en viss grad av underlägsenhet medför oskälighet eller att ens en gradering är likartad från
fall till fall. Jag har emellertid främst med utgångspunkt från befintlig lagstiftning skisserat
två ytterlighetsområden mellan vilka jag anser att underlägsenheten kan variera. De två ytterlighetsområdena är:
- Det försumbara, inom vilket de skillnader mellan parterna som förekommer, antingen är
knappt skönjbara eller av olika anledningar inte är relevanta för den situation som är föremål för en bedömning enligt AvtL 36 §.
- Det oacceptabla, inom vilket de omständigheter som beskriver underlägsenhet har övergått till att vara sådana som anges i AvtL 28 – 31 §§.
Inom området för olika grader av underlägsenhet finns de skyddsvärda grupperna, konsument,
arbetstagare och småföretagare. För att bedöma om underlägsenheten är beaktansvärd anser
jag att det bästa är att utgå från vad som beskriver det tre skyddsvärda grupperna och jämföra
i vilken mån en part är jämförbar med någon av dem. Ju större likheten är desto mer skyddsvärd bör den underlägsne parten vara i förhållande till motparten.
En analys av en underlägsen parts behov av skydd är viktig, i synnerhet för att komma till
rätta med en i själva verket överlägsen eller jämbördig parts skenbara eller konstruerade underlägsenhet.
47
Avslutningsvis vill jag peka på något man bör tänka på i fråga om underlägsen ställning då
man skriver ett avtal:
1. Kontrollera att ingen av avtalsparterna intar en nära nog oacceptabelt underlägsen
ställning.
2. Uppvisar någon av parterna likheter med någon av de skyddsvärda grupperna konsument, arbetstagare och/eller småföretagare?
3. Hur stort är behovet av skydd? (Är underlägsenheten skenbar?)
4. Finns det andra omständigheter vilka kan innebära svåra konsekvenser för speciellt den
underlägsne parten.
5. Vissa typer av avtalsklausuler anses särskilt allvarliga vid en oskälighetsbedömning,
nämligen förfalloklausuler, prisklausuler, vitesklausuler, friskrivningsklausuler och skiljeklausuler. Om sådana klausuler används, var medveten om att de kan komma att anses
vara oskäliga, i synnerhet om inte hänsyn tagits till underlägsen motpart.
Om ett avtal brister på någon av ovanstående punkter bedömer jag att det finns en risk för att
ett avtal eller avtalsvillkor blir oskäligt med avseende på AvtL 36 §. Listan är givetvis inte
uttömmande, generalklausulens formulering är sådan att man inte kan ta för givet att det som
anses godtagbart i en situation inte kan vara oskäligt i ett annat fall. Meningen med generalklausulen är dock, som jag uppfattat det, att man skall stävja det man bedömer vara ojuste
avtalsmetoder. Det är viktigt att vara medveten om att man visserligen kan minimera risken
för oskälighet men det är däremot inte säkert att man kan eliminera risken för oskälighet.
5 Obesvarade frågor
Problemställningens andra fråga om hur pass underlägsen en avtalspart skall vara för att ett
villkor skall anses oskäligt, är delvis obesvarad. Eftersom ett domsutslag kan variera från fall
till fall i fråga om oskälighetsbedömning är det svårt att ange några konkreta gränser. Eftersom praxis skall bidra till att ge riktlinjer för tillämpning kan det vara intressant att se om
praxis i framtiden kommer att innehålla någon information i det avseendet.
I anslutning till diskussionen i avsnitt 3.6 uppkommer frågan hur man på bästa sätt kan pröva
behovet av skydd som en underlägsen part har. Det är också viktigt att bedöma behovets relevans för en viss avtalssituation. En bra metod för behovsanalys måste dessutom bidra till bedömningen av huruvida underlägsenheten är skenbar eller ej. Det ligger emellertid utanför
ramen för denna uppsats att gå in på frågan om behov av skydd eftersom det är den underlägsna partsställningen som är i fokus.
En annan intressant fråga rör vilka egenskaper hos de skyddsvärda grupperna som kan vara av
betydelse när man bedömer underlägsenhet och behov av skydd.
Förutom underlägsenhet finns även andra omständigheter som är betydelsefulla vid en oskälighetsbedömning. Kan det tänkas att underlägsenhetens betydelse varierar beroende på vilka
övriga omständigheter som skall vägas in i ett specifikt fall? Det skulle vara intressant att se
om det finns några sådana samband.
I denna uppsats har jag undersökt vad som beskriver underlägsen ställning. Vad som inte undersökts är hur man skall förhålla sig till de omständigheter som orsakar underlägsenhet. När
kan sådana omständigheter tänkas vara relevanta för en oskälighetsbedömning?
48
Källförteckning
Litteratur
Adlercreutz, Axel
2000
Avtalsrätt I. Elfte upplagan 154
Juristförlaget, Lund
2001
Avtalsrätt II. Femte upplagan
Juristförlaget, Lund
Bernitz, Ulf
1993
Standardavtalsrätt. Sjätte upplagan.
Marknadsrättsförlaget, Stockholm
Grönfors, Kurt
1995
Avtalslagen.Tredje upplagan.
Fritzes Förlag AB, Stockholm
Hemström, Carl
2000
Organisationernas rättsliga ställning.Sjätte upplagan.
Norstedts Juridik AB, Stockholm
Jansohn, Åsa och Kjellin, Henrik
1990
Vad är oskäligt? En analys av 36 § avtalslagen.
Institutionen för handelsrätt vid Lunds Universitet. Lund.
Lehrberg, Bert
1998
Avtalstolkning. Andra upplagan.
Norstedts Juridik AB, Stockholm.
Malmstöm & Agell
2001
Civilrätt. Sjuttonde upplagan.155
Liber Ekonomi, Malmö
von Post, Claes-Robert
1999
36 § avtalslagen – med inriktning på rent kommersiella förhållanden.
Jure AB, Stockholm
Uppslagsverk och lagsamlingar
Höglund Olle (Utgivare)
2003
Sveriges Rikes Lag (Den blå lagboken)
Norstedts Juridik AB, Stockholm
1990
154
155
Nationalencyklopedin, Andra bandet
Bokförlaget Bra Böcker AB, Höganäs
Det finns en upplaga 12. Jag använder emellertid version 11, se kommentar i avsnitt 1.6 Källkritik
Det finns senare upplagor. Jag använder emellertid angiven version, se kommentar i avsnitt 1.6 Källkritik
49
Utredningar och propositioner
Prop. 1975/76:81 Regeringens proposition om ändring i lag om avtal och andra rättshandlingar på
förmögenhetsrättens område 36 §.
SOU 1974:83
Generalklausul i förmögenhetsrätten. Betänkande av Generalklausulutredningen.
Rättsfall
NJA 1979 s 666 Skiljeklausul i avtal mellan näringsidkare
NJA 1983 s 332 Tillämpning av AvtL 36 § i samband med borgensåtagande
NJA 1986 s 388 Skiljeklausul och arbetstvist
NJA 1987 s 639 Skiljeklausul i avtal mellan näringsidkare
NJA 1988 s 230 Friskrivningsklausuler i leasingavtal
NJA 1992 s 290 Skiljeklausul i franchaiseavtal
NJA 1989 s 346 Villkor i försäkringsavtal
NJA 1994 s 381 Kontokortföretags informationsskyldighet gentemot borgensman
NJA 1999 s 408 Generell proprieborgen
NJA 2000 s 538 Skiljeförfarande och tystnadsplikt
NJA 1984 s 229 Villkor i företagsförsäkring
NJA 1982 s 230 Preliminärt bodelningsavtal
NJA 1983 s 510 Skiljeklausul i avtal mellan näringsidkare och konsument
NJA 1994 s 712 Villkor för en på kollektivavtal grundad tjänstegrupplivförsäkring
50
Bilagor
Bilaga 1. Förstudien.
Så här läses tabellerna över i förstudien snabbgranskade rättsfall.156
Exempel. Rättsfall från HD studerade
Rättsfall Parterna
Hd-fall
år:sida
Avtaltyp
Första två raderna anger typ av rättssubjekt:
För ena parten
För andra parten
Tvistefråga
Avtalstyp som konstateras i samband med
den rättsliga prövningen.
Tredje raden anger Partenas inbördes
roller:
Ena partens roll/ andra partens roll
Domslut mm.
Första raderna
ange: Domslutet
med avseende på
AvtL 36 §.
Kursivt i fetstil
anges: I rättsfallet
uttryckt partsställning, underlägsen
eller överlägsen.
Rättsfall från HD studerade (i första hand).
Rättsfall
Parterna
Avtaltyp
Tvistefråga
Domslut mm.
NJA 1979 s 666
Privat Org.
Privat Org.
Båda närings.
---
Skiljeklausul
Klausulen lämnades utan avseende.
NJA 1979 s 731
NJA 1983 s 385
NJA 1981 s 711
NJA 1982 s 800
NJA 1983 s 510
NJA 1992 s 143
NJA 1982 s 613
NJA 1982 s 853
156
Avsnitt 2.1.1
Privat person
Privatperson
Båda enskilda.
Privat person
Privat person
Båda enskilda.
--Privat Org.
Kons/Närings
--Privat Org
Kons/Närings
--Privat Org
Kons/Närings
Privat Org (Brf)
Privat Org (byggbolag)
Kons/Närings
Privat Pers
Privat Pers
Båda enskilda
Privat Pers
Privat Org (Fackl)
Delaktig/
Underlägsen ställning.
Ej oskäligt att
indexklausul saknas.
Jämkning.
Arrendekontrakt.
Indexhöjning.
Arrendekontrakt.
Arrendeavgift &
indexklausul.
Småhusentreprenad.
Skiljeklausul.
Klausulen lämnades utan avseende.
Entreprenad
Skiljeklausul
Klausulen lämnades utan avseende.
---
Skiljeklausul
Klausulen lämnades ej oskälig.
Entreprenad
Skiljeklausul
Klausulen lämnades ogiltig.
Köp av fast egendom.
Förverkandeklausul.
Jämkning.
Föreningsstadgar
Skiljeklausul
Klausulen lämnades utan avseende.
51
NJA 1983 s 332
NJA 1983 s 865
NJA 1984 s 115
NJA 1984 s 229
NJA 1986 s 388
NJA 1987 s 639
NJA 1988 s 230
NJA 1992 s 290
NJA 1992 s 782
NJA 1994 s 712
III
Privat Pers (borgensman)
Privat Org (Bank)
Enskild/Närings
Borgensåtagande (remburs)
Privat Pers
Offentl Org
Utomstående/
Privat Pers
Privat Org (Byggbolag)
Kons/Närings
Privat Org
Privat Org (Försäkr)
Kons/Närings
Privat Pers
Privat Org (Skogsägare)
Enskild/Närings
Köpekontrakt fastighet.
Privat Org
Privat Org
Båda näringsidkare.
Agenturavtal (liknar
anställningsavtal)
--Privat Org (Leasgivare)
-/Näringsidkare
( samt Tredjeman?)
Privat Pers
Privat Org (Franchisegivare)
Båda näringsidkare
Leasingavtal
Privat Org (Hotell)
Privat Org (Försäkr)
Enskild (Konsument)
/Närings
Privat Org
Privat Org (Försäkr)
Kons/Närings
Privat Pers
Privat Pers
Båda enskilda
NJA 1987 s 553 Privat Person
----NJA 19994 s 359 Privat Pers
NJA 1982 s 230
Offentl Org (kommun)
H2000 s 462
Klausul om rätt till
villkorsändring till
förmån för banken.
Klausulen lämnades utan avseende.
Överlägsen ställning
Friskrivningsklausul. Klausulen lämnades utan avseende.
Entreprenad för konsument. Enfamiljshus.
Indexklausul.
Klausulen ej oskälig.
Företagsförsäkring
Skiljeklauasul.
Klausulen ej oskälig.
Förlikningsavtal av
kommersiell natur.
Skiljeklausul
(& arbetstvist ?)
Klausulen ej oskälig.
Skiljeklausul.
Ej så underlägsen
ställning.
Klausulen oskälig.
Franchiseavtal
Underlägsen
ställn.
Friskrivningsklausul. Klausulen ej oskälig.
Skiljeklausul.
Jämbördiga parter.
Klausulen ej oskälig.
Underlägsen ställning ?
Företagsförsäkring
Utebliven ersättning. Ej oskäligt att inte
Orsak: tillfälligt
utge ersättning.
kontraktsbrott pga
utebliven betalning.
Tjänstegrupplivförsäkring Villkor om försäkVillkoret lämnades
ringsbolagets ensidi- utan avseende.
ga bedömning av
godtagbar villkorsuppfyllelse.
Preliminärt bodelningsav- Hela avtalet.
Avtalet ogiltigt.
tal.
Köp av småhus
Hävningsklausul.
---
Avtal fastighetsägarekommun.
Bestämmelse för all
framtid till fastighetsägares förmån.
Villkor för 2-årig
preskriptionstid.
Bestämmelsen
jämkades.
Utomstående/Enskild
Privat Pers
Flygbiljett
Privat Org
Kons/Närings
---
52
Rättsfall från HD studerade (i andra hand).
Rättsfall
NJA 1981 s
1205
Parterna
Avtaltyp
Tvistefråga
---
Tjänstegrupplivförsäkring Skiljeklausul.
Offentl Org (Kommunernas grundad på kollektivavFörsäkringsbolag)
tal.
Delaktig/
NJA 1981 s
C57
NJA 1981 s
C122
Privat Pers
Privat Org
--Privat Personer
Privat Person
Enskilda / ?
Domslut mm.
Skulle ej lämnas
utan avseende.
Lösning jämförbar
m NJA 1987 s 711
Hävdes dock pga
jäv.
Jordbruksarrende.
Skiljeklausul.
Klausulen ej oskälig.
Jordbruksarrende
Avtalet
Avtalet jämkas ej.
Småhusentreprenad
Bestämmelse om
garantitid.
Bestämmelsen ej
oskälig.
Hyresavtal för lokal
Oförutsedda kostnader.
Avtalet jämkas ej.
Kollektiv hemförsäkring.
Klandertalan vann
ej bifall.
Konsumententreprenad
Medlems klandertalan om beslutet stred
mot stadgarna.
Skiljeklausul.
Försäkringsavtal
Försäkringsvillkor.
Tillämpning av
AvtL 36§ ej motiverad.
Underlägsen ställn?
NJA 1984 s
550
NJA 1985 s
397
NJA 1986 s
563
NJA 1987 s
394
NJA 1988 s
C160
NJA 1989 s
346
Privat Person
Privat Person
Båda enskilda
--Privat Org
-/Närings
Privat Person
--Enskild/
Privat Person
Privat Org (Fack)
Delaktig Provat org (Bolag)
Privat Org (Försäkring)
Kons/Närings
Klausulen oskälig.
Underlägsen ställning.
Kravet vann ej
bifall.
NJA 1989 s
614
Privat Person
Privat Person
Båda enskilda
Underhåll pga äktenskapsskillnad.
NJA 1989 s
A7
Privat Org
Privat Org
Båda näringsidkare
Återförsäljaravtal
NJA 1991 s
C54
Privat Org (Brf)
Privat Org (Byggbolag)
Kons/Närings
Privat Person
Privat Org (Ryttarfören)
Båda enskilda
Privat Personer
Privat Org (Bank)
Enskilda/Närings
Privat Person
Privat Org (Kontokortsföretag)
Kons/Närings
Privat Org (Bolag)
Entreprenad
Skiljeklausul
Avtalet jämkas ej
med avsyende på
saknad uppsägningsklausul.
Klausulen oskälig.
Inackordering av häst
Skiljeklausul
Klausulen oskälig
Generell borgen
Banken försumlig.
Borgen jämkas ej.
Privatperson borgade för
”eget” företag.
Kontokortföretagets
försumlighet.
Borgen jämkas ej.
NJA 1992 s
C24
NJA 1993 s
163
NJA 1994 s
381
NJA 1996 s
Ena partens krav på
teckning av ny försäkring till dennas
förmån.
Avsaknad av uppsägnings klausul.
Underlägsen ställn
Överenskommet pris.
Jämkning av pris.
Jämkning kunde
53
663
NJA 1997 s
5
NJA 1998 s
390
NJA 1999 s
304
NJA 1999 s
408
Privat Org
Båda näringsidkare
Privat Person
Privat Org (Brf)
Delaktig/
Privat Org (utomlands)
Privat Org (svenskt)
+ transportör (posten)
alla näringsidkare
Privat Person
Privat Org (Bank)
Enskild/Närings
Privat Person
Privat Org (Bank)
Enskild/Närings
Förvärv av bostadsrätt.
Försäkring för transport.
skett om AvtL 36 §
hade åberopats.
Avtalet borde ogiltig- Avtalet ej ogiltigt.
förklaras pga ändrade
förhållanden.
Postens skyldighet
(AvtL 36 § berördes
att betala för skada.
endast indirekt)
Posten skyldig betala.
Lån
Befrielse från återbe- Jämkning av betaltalning.
ning medgavs ej.
Proprieborgen (skötselborgen)
Betalningsskyldighet. Jämkning av betalningsskyldighet
medgavs.
Rättsfall från AD studerade (tills vidare ej behandlade).
Rättsfall
Parterna
Avtaltyp
Tvistefråga
8 st rättsfall
Anställningsavtal
Skiljeklausuler
3 st rättsfall
Kollektivavtal
Skiljeklausuler
6 st rättsfall
Avtal om upphörande av
anställning
1 st rättsfall
Anställningsavtal
2 st rättsfall
Domslut mm.
Friskrivningsklausul
till arbetsgivarens
förmån.
Lönedel i arbetsavtal.
5.1.1 Sammanfattning av resultaten.
b) Vilka är parterna?
Ifråga om rättsfall där en av de tre typerna av rättssubjekt förekommer, har jag funnit följande:
Privat person är part i 25 st.
Privat organisation i 30 st.
Offentlig organisation i 3 st.
Antal rättsfall där de inbördes rollerna, är, i fråga om:
• Avtalsförhållandet mellan parterna
Konsument/Näringsidkare: 11 st
Båda parter enskilda: 7 st
Båda parter näringsidkare: 6 st
Enskild/Näringsidkare: 6 st
Åtminstone ena parten näringsidkare: 2 st
Åtminstone ena parten enskild: 2 st
Utomstående/enskild: 1 st
54
•
Med avseende på relationen till en organisation:
Åtminstone ena parten delaktig i organisation: 4 st
Åtminstone ena parten utomstående avseende organisation: 1 st
Ej definierat: 3 st
c) Vad är det för slags avtal?
Avtalstyperna varierar, det rör sig bland annat om avtal rörande exempelvis inackordering av
häst hos ryttarförening, flygbiljett och bodelning. Några typer av avtal har dock varit föremål
för tvist i domstol flera gånger:
Entreprenadkontrakt inom byggbranschen: 7 st
Arrendekontrakt: 4 st
Försäkringsavtal: 4 st
Borgensåtaganden: 4 st
Köp av fast egendom: 2 st
Avtal rörande näringsverksamhet, 1 st vardera av Agenturavtal, Leasing, Franchise samt
Återförsäljare: totalt 4 st
d) Vad handlar tvisten om?
Det finns ett antal spridda tvistefrågor bland annat rörande pris, förverkandeklausuler och
bestämmelse för all framtid. Några typer av avtalsvillkor förekommer något mer frekvent
såsom tvistefrågor:
Skiljeklausuler: 15 st
Indexhöjning: 3 st
Friskrivningsklausul: 2 st
e) Vad är domslutet med avseende på AvtL 36 §?
Domarna varierar med avseende på rättsföljden med avseende på AvtL 36 §. I vissa fall ges
bifall för tillämpning i vissa fall inte.
Klausul lämnas utan avseende: 7 rättsfall
Ogiltighet: 2 rättsfall
Jämkning: 4 rättsfall
Oskälig: 3 rättsfall
Ej bifall: 20 rättsfall
För sju av rättsfallen redovisas inte domarna i sammanfattningarna157.
f) Omnämns partsställningen?
Partsställningen omnämns endast i 9 rättsfall.
157
von Post, Studier kring 36 § Avtalslagen, s 309 – 322.