Den mångdimensionella inbjudan
Transcription
Den mångdimensionella inbjudan
Sykepleievitenskap . Omvårdnadsforskning . Nursing Science Den mångdimensionella inbjudan Marja Leena Portaankorva, HVM, doktorand, Anne Kasén, HVD, akademilektor, Lisbet Nyström, HVD, docent MULTIDIMENSIONAL CONCEPT OF ’INVITE’ ABSTRACT ’Invite’ is a concept in K. Eriksson’s theory of caritative caring and it is surprising that the qualitative dimensions of the content of the concept ’invite’ are quite unknown. The aim of this study is to unveil the content of the concept through a hermeneutic concept determination by K. Eriksson for the humanistic caring science. The study consists of an etymological and semantic analysis of the material that contains Swedish dictionaries. The results of the analysis are five dimensions of meaning for the concept of ’invite’: an open, a playing, a supporting, an enthusiastic and an altruistic invitation. KEY WORDS:invite, semantic analysis, caring science. Introduktion Vårdandets etik handlar om relationen mellan patient och vårdare. Hur inbjudan till denna relation sker har betydelse för lindrandet av patientens lidande och främjandet av hans hälsa. Det finns något vårdande där en inbjudan sker. Inbjudan är aktiv och stående i en vårdande relation. Vårdaren bekräftar inbjudan genom handlingar som berättar för patienten att han är under beskydd och får vila ut utan krav (1). När vårdarens inbjudan relateras till frihet aktualiseras det etiska i relationen. Eriksson (2) betraktar begreppet ’inbjudan’ som en av grundkategorierna inom vårdandets etik och hon ger inbjudan positionen av grundbegrepp inom teorin om caritativ vård (3). Inbjudan som begrepp förekommer inte explicit hos någon annan vårdteoretiker, men relationen mellan patient och vårdare är en tydlig inre struktur i vårdandet inom flera vårdteorier. Redan Nightingale betonade patientens hälsosamma omvärld som det viktigaste ansvarsområdet för vårdaren (4). Hon förberedde ett rum för patienten för att kunna inbjuda honom. Nightingale använder inte inbjudan som begrepp, men det finns beskrivningar av hur hon mötte varje patient individuellt och bl.a. skrev brev för dem och vakade vid sängen hos döende soldater (4). Peplau behandlar patient-vårdarrelationen utgående från interpersonella relationsteorier. Först är vårdaren främmande för patienten och genom många faser blir hon själavårdare, men begreppet inbjudan synliggörs inte (5). Travelbee poängterar patient-vårdarrelationen som ett empatiskt, sympatiskt möte utan explicit inbjudan (5). Enligt Watson bör vårdaren acceptera patienten som han är och som den han kanske blir. Patienten kan också välja mellan olika aktiviteter för att få bättre hälsa. Watson betonar mellanmänskliga relationer i vårdandet (6). Parse använder begreppsparet «förbinda och separera» för att beskriva hur människan lever i en paradox av gemenskap och ensamhet. Människan döljer och avslöjar saker för sig själv och för de andra (7). Roach (8) lyfter fram begreppet ’comportment’ som betyder beteende, uppträdande och vandel som vårdarens stående kvalitet. Även om dessa teoretiker inte nämner begreppet ’inbjuda’, gör vårdteorierna rum och möjlighet för inbjudan i patient-vårdarrelationen. Inbjuda som begrepp betraktas i den här studien i relation till vårdandets etik, vilket innebär att dess meningsinnehåll inte friställs från det ethos, som refererar till barmhärtighetens och kärlekens rum där man visar vördnad för människans värdighet och helighet, för människan i all sin nakenhet (3). Det är möjligt att de vårdteorier och den etik som ligger som grund för vårdares tänkande och handlande har den potential som bär bortom etiska koder och principer. Vi saknar kunskap om inbjudan som grundkategori i patient-vårdarrelationen. Vid granskning av tidigare forskning förefaller det som om inbjudan framförallt har förekommit vid pedagogiska studier inom medicin (9) och inom hälsovård (10, 11, 12), som ett värdefullt medel vid inlärning. I vårdvetenskapliga studier framträder framförallt avsaknaden av en inbjudan och därmed ett icke-välkomnande i en vårdrelation (13). Inbjudan används även för att beskriva vårdande kultur och vårdande relation (14, 15). Människan upplever vårdande tröst och den andres närvaro när hon inbjuds som hedersgäst till en vårdgemenskap (16). Nordman (15) påvisar att vårdaren erfar inbjudan genom att hälsa på patienten och att visa platsen för patienten, genom att möta patienten och genom att tjäna i medlidande. Patientens inbjudan består av dimensioner som att hälsa på andra och att möta de existentiella frågorna, samt innehåller en bestående vädjan till vårdaren om att få bli inbjuden i vården. Vårdarens motiv för inbjudan är medlidande och patientens motiv är hälsa (15). Patienten inbjuder vårdaren till ett vårdande samtal för att kunna dela sitt lidande (17). Inbjudan är ömsesidig (15) i en asymmetrisk vårdande relation (14) som både vårdarna och patienterna strävar efter att skapa genom förtroende (18). Patientens tillit kan vara ett svar på vårdarens inbjudan (14). Syfte och frågeställningar Begreppet ’inbjuda’ igenkänns och används i olika forskningar, men det är paradoxalt att vi vet så litet om begreppets innebörd och nyanser. Inbjudan som begrepp ter sig otydligt. Föreliggande studie syftar därför till att uppenbara innehållet hos begreppet ’inbjuda’ i den vårdande etiken för att klargöra dess djupare betydelse, oberoende av vem som inbjuder. Forskningsfrågan lyder: Vad innebär begreppet ’inbjuda’? Metod I denna studie redovisas en etymologisk utredning och en semantisk bestämning enligt Koort (19) av begreppet ’inbjuda’. Målet är att avtäcka substans hos ’inbjuda’ genom och utgående från språket (20). En etymologisk utredning och en semantisk bestämning hör till Erikssons (21) metodologi för begreppsbestämning. I en etymologisk utredning söker man efter begreppets ursprung och den är grunden för förståelse av begreppets metamorfos under tidernas lopp. En etymologisk utredning kan återupptäcka någonting redan glömt (21). En semantisk bestämning består av flera faser: val av material (ordböcker), skapande av en kronologisk synonymtablå för det granskade begreppet och tolkning av denna, val av synonymer ur tablån för fortsatt diskriminationsanalys och skapandet av nya synonymtablåer för de valda synonymerna. Dessa sammanförs i en diskriminationsmatris där man placerar varje synonymtablå som en rad i matrisen (19). Utgående från diskriminationsmatrisen beräknas synonymitetsgraderna mellan begreppen med formeln (19): antal befintliga bindningar mellan två synonymer x 100 antal möjliga bindningar MARJA LEENA PORTAANKORVA, ANNE KASÉN OG LISBET NYSTRÖM Downloaded from njn.sagepub.com by guest on April 1, 2015 23 Sykepleievitenskap . Omvårdnadsforskning . Nursing Science Ett diskriminationsparadigm (19) är en figur som beskriver de olika medlemmarna av begreppsfamiljen i relation till varandra. Genom tolkningen granskar forskaren diskriminationsparadigmet, illustrerar betydelsedimensionernas innehåll och beskriver synonymernas betydelser i relation till den etymologiska analysen. Tolkningen tar också hänsyn till ordets metamorfos, alltså begreppets utveckling under tidernas lopp. Material Material för den etymologiska utredningen erhölls ur fyra svenska ordböcker, som fokuserar på begreppens etymologi (22, 23, 24, 25). Av 19 granskade svenska ordböcker för den semantiska bestämningen inkluderades 10 ord- och synonymordböcker (26, 27, 28, 29, 30, 31, 32, 33, 34, 35). Ett kriterium vid inklusionen av ordböcker var att de skulle göra rättvisa åt den rika förekomsten av synonymer till verbet ’inbjuda’ under perioden 1931–1995. Vid valet av ordböcker har strävan också varit att nå en bredd bland huvudredaktörerna. De inkluderade ordböckerna skulle inte bygga på varandra, men det finns undantag för att få fram ordets metamorfos. Ordbindningar exkluderades från synonymtablåerna, men de har använts i tolkningen (19). Resultat Resultatet baseras på den etymologiska utredningen och den semantiska bestämningen. Diskriminationsmatrisen i tabell 1 visar en sammanställning utgående från synonymtablån för ’inbjuda’, samt från synonymtablåerna för de 14 valda synonymerna. Diskriminationspa- radigmet i figur 1 utgår från matrisen. Genom tolkningen av diskriminationsparadigmet illustreras och benämns begreppsfamiljer för att upptäcka betydelsedimensionerna hos ’inbjuda’. Tolkningen av betydelsedimensionerna sker mot vårdandets ethos. Etymologi hos begreppet ’inbjuda’ Verbet ’inbjuda’ framträder i det svenska språket för första gången år 1582 (36). ’Inbjuda’ är detsamma som ’bjuda in’ (23). Hellquist (22) och Wessén (24) upptar inte verbet ’inbjuda’, men ’bjuda’ presenteras. Grundbetydelsen för verbet ’bjuda’ är att ’meddela’, som dels betyder ’befalla’, dels ’erbjuda’ och ’inbjuda’ (24). Begreppet ’inbjuda’ kan utgående från den etymologiska utredningen av det besläktade verbet ’bjuda’ tolkas omfatta dimensioner både av möjlighet såsom ’erbjuda’, och från ’befalla’. Semantik för ’inbjuda’ De fjorton synonymerna till ’inbjuda’ som valdes från den första synonymtablån i den fortsatta semantiska analysen är följande: ’invitera’, ’locka’, ’erbjuda’, ’anmoda’, ’uppmana’, ’fresta’, ’mana’, ’bjuda’, ’engagera’, ’föreslå’, ’hembjuda’, ’uppbjuda’, ’bjuda upp’ och ’befalla’. Dessa synonymer valdes å ena sidan på grund av betydelser och frekvens, å andra sidan på grund av strävan att upptäcka nya nyanser av verbet. Bland de exkluderade synonymerna fanns ’utlysa’ och ’annonsera’ vars innebörd förekommer bland synonymerna till ’bjuda’. På samma sätt framträder innebörden hos de exkluderade ’tillbjuda’ och ’utbjuda’ i synonymerna till ’erbjuda’ och ’bjuda’. Verben ’invitera’, ’erbjuda’ samt ’locka’ och ’fresta’ utgör de tre grundbetydelserna hos verbet ’inbjuda’ (28) och de har även de högsta frekvenserna som synonymer till ’inbjuda’ i de granskade ordböckerna. locka erbjuda anmoda uppmana fresta mana bjuda engagera föreslå befalla hembjuda uppbjuda bjuda upp möjliga ordböcker inbjuda invitera inbjuda Tabell I. Diskriminationsmatris över verbet ʼinbjudaʼ. 8 7 6 6 6 6 4 3 2 2 0 2 2 1 10 3 4 2 5 3 0 4 2 2 0 1 1 1 9 0 0 0 8 0 0 0 0 0 0 0 0 10 0 0 0 0 7 0 7 0 2 2 0 10 8 0 2 2 0 0 0 0 0 0 9 0 7 0 0 0 0 0 0 0 9 0 2 0 0 0 0 0 0 10 2 0 0 0 0 0 0 10 2 2 7 1 2 1 10 0 0 0 0 0 9 0 0 0 0 8 0 0 0 10 1 1 7 5 9 invitera 9 locka 5 0 erbjuda 4 1 0 anmoda 2 2 1 0 uppmana 2 3 0 0 4 fresta 0 0 7 0 0 0 mana 1 1 5 0 1 8 0 bjuda 10 9 3 10 5 5 0 4 engagera 3 0 0 0 0 0 0 0 0 föreslå 0 0 0 3 0 0 0 0 0 0 befalla 1 0 0 0 0 3 0 0 4 0 0 hembjuda 2 2 0 7 0 0 0 0 3 0 1 0 uppbjuda 3 3 0 2 0 0 0 0 2 0 1 0 2 bjuda upp 2 3 0 2 0 0 0 0 2 0 0 0 2 24 VÅRD I NORDEN 4/2012. PUBL. NO. 106 VOL. 32 NO. 1 PP 23–28 Downloaded from njn.sagepub.com by guest on April 1, 2015 2 5 Figur 1. Diskriminationsparadigm över ʼinbjudaʼ. 25 ’Uppmana’, ’mana’ och ’bjuda’ har höga frekvenser i ordböckerna. ’Engagera’ och ’föreslå’ kan tolkas beskriva vårdarens handlingar och de är relativt unga synonymer till ’inbjuda’ i svenska språket. Verb med lägre frekvens såsom ’bjuda upp’ och ’uppbjuda’, har innebörden att ’bjuda upp en dam till dans’ enligt Dalin (26), och vårdandet kan metaforiskt antas förutsätta en motsvarande ömsesidighet som dans. Senare konstaterar Dalin (29) att ’bjuda upp’ fortfarande betyder att ’be om lov att få dansa med en dam’ medan ’uppbjuda’ betyder att ’tillkännage vid domstol skedd försäljning av fastighet, för att den som anser sig därtill äga fog må kunna klandra köpet’ (29), vilket lockar till tanken att den som inbjuder har äganderätt i saken, eller att den som inbjuder inte står utanför. ’Hembjuda’ lockar till att tänka på hur patienten bjuds in i en vårdande relation, som till ett hem eftersom vårdandets ethos är idéhistoriskt närliggande till begreppet ’hem’ (37). ’Hembjuda’ betyder att ’erbjuda någon därtill berättigad person eller myndighet att köpa en egendom eller annan sak, innan den försäljes till annan’ (38) vilket väcker tanken om engagemang. ’Befalla’ valdes eftersom det ofta förekommer som en synonym till synonymer för ’inbjuda’. Diskriminationsparadigmet och tolkningen av det Utgående från diskriminationsparadigmet i figur 1 kan fem begreppsfamiljer A–E illustreras, de kan tolkas som betydelsedimensioner av ’inbjuda’. I denna studie beskrivs stark bindning mellan synonymer med svarta pilar i figuren. Grå pilar beskriver moderat tillhörighet och vita pilar betyder svag synonymitet. Smala pilar illustrerar bindningar på nyansnivå med synonymitet under 40%. Synonymernas mest framträdande synonymer i de granskade ordböckerna presenteras i «pratbubblor» i figuren. De fem betydelsedimensionerna kan tolkas som: (A) en öppen inbjudan, (B) en lekande inbjudan, (C) en stödjande inbjudan, (D) en entusiasmerande inbjudan och (E) en inbjudan utan att förvänta sig något i gengäld. Den första betydelsedimensionen (A) består av ’inbjuda’ som ’invitera’, ’bjuda’, ’erbjuda’, ’befalla’ och ’föreslå’. ’Inbjuda’ framträder här först och främst som ’invitera’. ’Invitera’ betonar en konkret mellanmänsklig närvaro och ett artigt sätt att bjuda in någon. Trots att ’invitera’ inte är synonym till ’befalla’ kan man tolka in ett bestämmande drag genom synonymen ’uppfordra’. MARJA LEENA PORTAANKORVA, ANNE KASÉN OG LISBET NYSTRÖM Downloaded from njn.sagepub.com by guest on April 1, 2015 Sykepleievitenskap . Omvårdnadsforskning . Nursing Science 26 ’Bjuda’ verkar ha en förmedlande roll inom verbens värld och i mellanmänskliga relationer, eftersom det ber individen att närma sig på olika sätt. Det inbjuder, befaller, lockar, kräver, påbjuder, föreskriver, serverar, spenderar, trakterar och skänker. I de yngsta av de granskade ordböckerna har ’bjuda’ färre betydelser och de mest centrala är att ’inbjuda’, ’erbjuda’ och ’invitera’. Synonymiteten mellan ’bjuda’ och ’invitera’ och mellan ’bjuda’ och ’erbjuda’ är stark. ’Erbjuda’ har mycket att göra med handel och köpslående. Synonymer till ’erbjuda’ är ’bjuda’, ’utbjuda’, ’offerera’, ’medföra’, ’skänka’, ’förete’ och ’föreslå’. Inom ’erbjuda’ framträder uppmaningen att delta i något ärende (39). Inbjudan är inte helt konkret i verbet ’erbjuda’. Men fortfarande uppfattas den förmedlande dimensionen starkt. När verbet ’inbjuda’ karakteriseras som ’erbjuda’ finns det mycket omdöme och värdering med. ’Har jag någonting som är värt att erbjuda, eller salubjuda och vad kan jag få tillbaka?’ ’Befalla’ hör till begreppsfamiljen genom ’bjuda’. Synonymer till ’befalla’ är ’anbefalla’, ’påbjuda’, ’härska’, ’beordra’ och även ’ställa under vård’. ’Befalla’ utrycker en beslutsam inbjudan. ’Föreslå’ hör till begreppsfamiljen genom ’erbjuda’. De viktigaste synonymerna till ’föreslå’ är ’hemställa’, ’proponera’, ’rekommendera’, ’motionera om’ och ’anbefalla’. ’Föreslå’ innehåller en saklig inbjudan utan emotioner och passioner. Sammanfattningsvis kan man tolka att betydelsedimensionen ’inbjuda’ som ’invitera’, ’bjuda’, erbjuda’, ’befalla’ och ’föreslå’ består av öppna, medvetna och beslutsamma innebörder. De här betydelserna är viktiga inom handel, samt vid uppgörandet av avtal och kontrakt, samt vid konventioner. Den här betydelsedimensionen betonar innehållet och vikten av ifrågavarande sak från en objektiv synvinkel, och stora känslor och passioner är dolda om sådana förekommer. Emellertid framträder det ibland en stark dimension av avsikt hos begreppet ’inbjuda’, eftersom verben ’befalla’ och ’uppfordra’ förekommer bland dess synonymer. Betydelsedimensionen (A) ’inbjuda’ som ’invitera’, ’bjuda’, ’erbjuda’, ’befalla’ och ’föreslå’ benämns En öppen inbjudan. Den andra betydelsedimensionen (B) är ’inbjuda’ som ’locka’ och ’fresta’. Det finns en moderat synonymitet mellan ’inbjuda’ och ’locka’. Verbet ’locka’ har en förmedlande position, men det tvingar inte, det endast ’förleder’, ’tubbar’, ’övertalar’, ’attraherar’, ’intalar’, ’narrar’ och ’kallar’. ’Fresta’ och ’locka’ är starka synonymer. ’Fresta’ är ’pröva’, ’försöka’, ’utmana’, ’förleda’, ’anstränga’ och ’pressa’. ’Fresta’ innebär testningar, prov och experiment. Det leder tanken till att mellanmänskliga relationer måste prövas och ett förtroende måste vinnas. Betydelsedimension ’inbjuda’ som ’locka’ och ’fresta’ kan tolkas bestå av en attraherande och prövande begreppsfamilj. Stora känslor framträder. ’Anstränga’ och ’pressa’ ikläder sig lekens gestalt. Den som lockar och frestar är färdig att balansera mellan frihet och tvång, samt mellan sanning och lögn. Betydelsedimensionen (B) ’inbjuda’ som ’locka’ och ’fresta’ får namnet En lekande inbjudan. ’Inbjuda’ som ’anmoda’, ’uppmana’ och ’mana’ är den tredje betydelsedimensionen (C). Ett något ålderdomligt ord ’anmoda’ är besläktat med ’uppmana’. ’Anmoda’ har många olika synonymer varav de allmännaste enligt de granskade ordböckerna är ’be’, ’begära’ och ’uppdraga’. I ’anmoda’ ingår en mycket artig inbjudan, och även att ’vädja till’, men ordet kan emellertid också innehålla drag av att ’kräva’, ’fordra’ och även av att ’beordra’, drag som har en stödjande karaktär. Det är uppenbart att inom ’anmoda’ finns en osjälvisk vädjan. De närmaste synonymerna till ’uppmana’ är ’mana’ samt ’framkalla’, ’uppfordra’, ’råda’, ’anmana’, ’tillhålla’ och ’be’. ’Uppmana’ är en svag synonym till ’invitera’. Begreppen ’inbjuda’ och ’mana’ har ett semantiskt samband. Synonymer till ’mana’ är ’framkalla’, ’pådriva’, ’egga’, ’påskynda’, ’uppfordra’, ’frammana’ och ’sporra’. Betydelsedimensionen ’inbjuda’ som ’anmoda’, ’uppmana’ och ’mana’ (C), får i denna studie namnet En stödjande inbjudan. Stödjandet kommer fram som uppmuntran mellan ’vädja’ och ’beordra’. Inbjudan har en stark riktning och den som anmodar, uppmanar och manar är färdig att argumentera för sina påståenden. ’Inbjuda’ som ’engagera’ är den fjärde betydelsedimension (D). ’Inbjuda’ och ’engagera’ har semantisk tillhörighet på nyansnivå. ’Engagera’ betyder ’inveckla sig i’, ’anställa’, ’intressera sig för’, ’binda’, ’inblanda’, ’placera’ och ’fånga’. ’Engagera’ upptas inte i Dalin 1870 (26), utan det har mest synonymer i ordböckerna som utkommit på 1900-talet. Denna dimension kommer via synonymer till verbet ’engagera’. Det ter sig som om begreppen ’engagera’ och ’engagera sig’ är ett helt unikt sätt inom inbjudan att medverka i de mänskliga relationerna. Utgående från synonymerna har ’engagera’ en ovillkorlig motivation och ett intresse i sig för att bygga upp relationer mellan människor. Betydelsedimensionen (D) ’inbjuda’ som ’engagera’ får namnet En entusiasmerande inbjudan. Inbjudan som ’hembjuda’, ’uppbjuda’ och ’bjuda upp’ formar den femte betydelsedimensionen (E). Synonymiteten mellan ’inbjuda’ och ’hembjuda’, bygger på semantisk tillhörighet. ’Tillägna’ är en intressant synonym. Hos verbet ’hembjuda’ tycks tanken vara att man vill tillägna sig, eller äga någonting, så gärna och så mycket, att man är färdig att köpa det, eller att ge och offra någonting för att få det. Begreppet tolkas på denna grund höra till den femte betydelsedimensionen, även om det utgående från synonymitetsgrad också kunde tolkas tillhöra den första betydelsedimensionen. ’Uppbjuda’ betyder ’att be en dam om en dans’ (26). Vidare har begreppet betydelserna ’att utropa på en auktion’ och ’att tillkännage vid försäljning vem som möjligtvis kan ha orsak att klandra köpet vid domstol’ (29). Verbet ’uppbjuda’ hänvisar till ’berättigade handlingar’ eller till ’att någon har fog att göra någonting’. ’Bjuda upp’ betyder ’att be om lov att få dansa’ (38). ’Bjuda upp’ har betoning på ömsesidighet och frihet i människorelationer: man måste be om lov att få dansa. ’Bjuda upp’ inkluderar människans sårbarhet eftersom man ibland inte får den andras lov att dansa, utan man blir avvisad. Betydelsedimension ’inbjuda’ som ’hembjuda’, ’uppbjuda’ och ’bjuda upp’ (E) tolkas vara En inbjudan utan att förvänta sig något i gengäld eftersom den som inbjuder tar en risk att bli avvisad, eller kan förlora någonting. Den som bjuds upp till dans kan säga «Nej, tack!». Vid verbet ’hembjuda’, kan det bli dyrt för en berättigad person att köpa egendom och köpet kan kännas som ett offer. Den som köper kan också tänka på om det faktiskt är värt att köpa. I människorelationer är det möjligt att man inte inbjuder eftersom den beräknade risken är för stor, exempelvis om den som inbjuder inte vill, eller vågar bli besviken. Den som modigt bjuder in vågar ta den här risken. Betydelsedimensioner av ’inbjuda’ i förhållande till vårdandets ethos Vårdandets ethos, kärlekens och barmhärtighetens ethos är en central styrande kraft inom inbjudan (jfr 3). Utan ethosets inverkan drar ’inbjuda’ sig tillbaka till ett medel för någonting. Inom en värdegrund som inte bygger på vårdandets ethos har inbjudan makt att vara en kärlekslös, dominerande, narrande och självisk, eller en åtgärdscentrerad prestation utan en vårdande verkan. Då kan inbjudan åstadkomma en förödande verkan, ett icke-välkomnande (jfr 13). Inbjudan i sig själv väcker någonting vårdande när en inbjudan sker (1). Utgående från kärlekens och barmhärtighetens ethos riktas inbjudan till en vårdande relation och till en vårdande gemenskap (jfr 3). Substansen, de välgörande verkningarna hos inbjudan är en öppen, stödjande, lekande, entusiasmerande inbjudan och en inbjudan utan att förvänta sig något i gengäld. Dessa bär människan och hennes värdighet och hälsa. Det är möjligt att några av betydelsedimensionerna hos ’inbjuda’ förekommer parallellt och det är troligt att några dimensioner ibland är starkare än andra. Inbjudan kan vara artig och respekterande, men den kan även vara otämjd och lura. Metaforiskt kan vi säga att smak och färg hos inbjudan varierar. Människan som uttrycker inbjudan genom sitt sätt och sin hållning, behöver inkludera många dimensioner samtidigt i sin gestaltning. Det ter sig som om inbjudan behöver ett ethos som styr den, eftersom ethos går före ontologin (40). Innebörden i ’inbjuda’ visar sig genom begreppets synonymer. Man kan tänka att begreppet ’inbjuda’ är så osynligt och osjälviskt att det vänder blicken ut ur sig självt, mot den varav och vari det inbjuds. När VÅRD I NORDEN 4/2012. PUBL. NO. 106 VOL. 32 NO. 1 PP 23–28 Downloaded from njn.sagepub.com by guest on April 1, 2015 vi lyfter fram inbjudan utan en praktisk nytta, lyfter vi fram det etiska inom mänskliga relationer. Trots allt räcker det ibland med att endast konstatera «Jag är inbjuden!» Diskussion Denna studie har fokuserat begreppet ’inbjuda’ som ett grundbegrepp inom vårdandets etik d.v.s. inom kärlekens och barmhärtighetens ethos i den caritativa vårdteorin (3). Metoden har varit en etymologisk utredning och en semantisk bestämning vilka bygger på förståelse och tolkning av innebörd i begrepp. Resultatet beskrivs som innebörd och substans för ’inbjuda’. Resultatet speglas tillbaka till vårdandets ethos, eftersom ’inbjuda’ är ett mångdimensionellt, mångfacetterat, nästan ett «otämjt» begrepp som behöver ett väl uttryckt vårdandets ethos för att kunna formas i vårdandet. Inbjudan har tidigare beskrivits som en didaktisk metod både inom medicin (9) och inom hälsovård (10, 11, 12). Inflytande från ’bjuda’ kunde vara en förklaring till att inbjudan visar sig som ett medel för någonting. Det är möjligt att inbjudan har en vårdande, välgörande inverkan så väl i vårdandet som inom didaktik, trots att den inom didaktik ofta utnyttjats som ett medel. Det är möjligt att en studerande upplever en öppen inbjudan till studier, en stödjande och lekande inbjudan, som en möjlighet att bevara lekfullheten vid studier och möter en entusiasmerande inbjudan av en lärare som ger rum inte endast för inlärningsresultat, utan också för elevens personliga tillväxt utan att förvänta sig något i gengäld. Patienterna som i Wen, Hudak & Hwangs studie (13) upplevde ett icke-välkomnande, eller en avsaknad av inbjudan uppfattade möjligtvis endast en dimension hos begreppet ’inbjuda’ så som det explicitgjorts i föreliggande studie. Det är möjligt att patienterna kände igen en öppen och stödjande inbjudan som fick drag av att ’befalla’ och ’pressa’, eller de erfor kanske en lekande inbjudan med betoning på ’övertala’. Vårdarens inbjudan genom att hälsa på patienten och att visa platsen, samt patientens behov att hälsa de andra (jfr 15) är en öppen inbjudan, men den kunde vara också en entusiasmerande och en stödjande inbjudan. Att möta patienten och att tjäna i medlidande kan tolkas vara en öppen, en stödjande inbjudan och en inbjudan som inte förväntar sig något i gengäld. Patientens vilja att möta de existentiella frågorna och att få bli bestående inbjuden kan tolkas vara en öppen inbjudan, och den kan visa sig som en inbjudan som inte förväntar sig något i gengäld (jfr 15). Patientens inbjudan till vårdaren att dela sitt lidande (jfr 17) kan också visa sig genom alla betydelsedimensioner. Det ter sig som om inbjudans riktning inte avgör vilka av betydelsedimensionerna som visar sig. Man kan tolka att den vårdande relationen där patienten inbjuds som hedersgäst, i förtroende och tillit (jfr 14, 16, 18) skapas genom alla betydelsedimensionerna i den ömsesidiga inbjudan. Dessa betydelsedimensioner bekräftar att inbjudan är aktiv och stående i en vårdande relation (1). Betydelsedimensionerna av inbjudan som inte förväntar sig något i gengäld och en öppen inbjudan beskriver den aspekt av frihet som Eriksson (1) betonar i vårdandets etik. Forskningsetiska frågor och studiens trovärdighet I enlighet med den riksomfattande forskningsetiska delegationens, TENKs (41,42) rekommendationer har denna studie följt en god vetenskaplig praxis, genom att författarna har iakttagit de verksamhetssätt som forskningssamfundet erkänt. Författarna har varit öppna vid valet av forskningsuppdrag, vid granskningen av vårdteoretiker och forskningsfältet. Inkluderingsoch exkluderingskriterierna för synonymordböckerna och synonymerna presenteras. Inom den hermeneutiska semantiska bestämningen består objektiviteten av att både starka synonymer och nyansgivande svagare synonymer får framträda. Inom hermeneutiken finns det ett etiskt krav på att metoden är underordnad sanningen och för att framträda inom en hermeneutisk tradition skall vetenskaplig kunskap vara sanningslik, skön och god (20, 43). Metoden beskrivs så att läsaren kan följa framåtskridandet. Den mångdimensionella innebörden hos begreppet ’inbjuda’ presenteras genom diskriminationsparadig- met och tolkningen av det. En epistemologisk utmaning är att påvisa att förförståelsen utmanas och inte blir en ond cirkel. Enligt Gadamer (20) handlar det om viljan att verkligen ställa sin förförståelse på spel. I denna studie överraskade exempelvis synonymerna ’fresta’ och ’locka’ i betydelsedimensionen en lekande inbjudan. Konklusioner Innebörden i begreppet ’inbjuda’ kan beskrivas genom fem betydelsedimensioner vilka är: (A) en öppen inbjudan, (B) en lekande inbjudan, (C) en stödjande inbjudan, (D) en entusiasmerande inbjudan och (E) en inbjudan utan att förvänta sig något i gengäld. Betydelsedimensionerna A–E hos begreppet inbjuda utformas genom sina synonymer och genom synonymernas synonymer. Begreppet självt bär denna mångfaldighet där betydelsedimensionerna framträder samtidigt och begreppet ger även möjlighet att uttrycka inbjudan på ett kontroversiellt sätt. Begreppet inbjuda är inte enbart ett medel, utan det är någonting som bekräftar människans värdighet. Möjligtvis är det inbjudan som genomsyrar vårdarens handlingar så att vården blir vårdande. Färg, smak och verkning hos inbjuda utformas utgående från etik. Om kärlekens och barmhärtighetens ethos får föregå ontologin, så får inbjuda tjäna i bekräftandet av människans värdighet. Den genomförda begreppsbestämningen leder oss till en ny förståelse av det etiska begreppet ’inbjuda’ där kärlekens och barmhärtighetens ethos behövs mera än någonsin som styrande element inom vårdandets värld. Godkjent for publisering 13.08.2012 Marja Leena Portaankorva, HVM, doktorand vid Enheten för vårdvetenskap, Åbo Akademi, medlem i projektgruppen «I patientens värld» inom Helsingfors och Nylands sjukvårdsdistrikt. Anne Kasén, HVD, akademilektor vid Enheten för vårdvetenskap, Åbo Akademi, seniormedlem i projektgruppen «I patientens värld» inom Helsingfors och Nylands sjukvårdsdistrikt. Lisbet Nyström, HVD, docent vid Enheten för vårdvetenskap, Åbo Akademi. Kontakteperson: [email protected] Referenser 1. Eriksson K. Theories of Caring as Health. I: Gaut DA, Boykin A (eds.) Caring as Healing: Renewal Through Hope. New York: National League for Nursing Press, 1994:3–20. 2. Eriksson K. Mot en caritativ vårdetik. I: Eriksson K. (red.) Mot en caritativ vårdetik. Åbo Akademi, Institutionen för vårdvetenskap, Rapport 5/1995: 9–39. 3. Lindström UÅ, Lindholm L, Zetterlund JE. Katie Eriksson. Theory of Caritative Caring. I: Marriner Tomey A, Raile Alligood M. Nursing Theorists and Their Work. Sixth edition. St. Louis, Missouri: Mosby, 2006: 191–223. 4. Pfettscher SA. Florence Nightingale, Modern Nursing. I: Marriner Tomey A, Raile Alligood M. Nursing Theorists and Their Work. Sixth edition. St.Louis, Missouri: Mosby, 2006: 71–84. 5. Marriner Tomey A. Nursing Theorists of Historical Significance. I: Marriner Tomey A, Raile Alligood M. Nursing Theorists and Their Work. Sixth edition. St.Louis, Missouri: Mosby, 2006: 54–67. 6. Neil RM, Marriner Tomey A. Jean Watson: Philosophy and Science of Caring. I: Marriner Tomey A, Raile Alligood, M. Nursing Theorists and Their Work. Sixth edition. St.Louis, Missouri: Mosby, 2006: 91–115. 7. Mitchell GJ. Rosemarie Rizzo Parse. Human Becoming. I: Marriner Tomey A, Raile Alligood M. Nursing Theorists and Their Work. Sixth edition. St.Louis, Missouri: Mosby, 2006: 522–559. 8. Roach S. Caring from the Heart. The Convergence of Caring and Spirituality. New Jersey: Paulist Press, 1997. 9. Boyle D, Dwinnel B, Platt F. Invite, Listen, and Summarize: A PatientCentered Communication Technique. Academic Medicine 2005; 80 (1): 29–32. MARJA LEENA PORTAANKORVA, ANNE KASÉN OG LISBET NYSTRÖM Downloaded from njn.sagepub.com by guest on April 1, 2015 27 Sykepleievitenskap . Omvårdnadsforskning . Nursing Science 10. Purkey WW. Inviting Student Self-Discipline. Theory Into Practice 2001, 24 (4): 256–29. 11. Finger SD, Pape TM. Invitational Theory and Perioperative Nursing Preceptorship. AORN 2002; 76 (4): 630–42. 12. Pape TM. Creating an Inviting Perioperative Learning Experience. The Association of Perioperative Registered Nurses 2007; 85 (2): 354–366. 13. Wen CK, Hudak PL, Hwang SW. Homeless People’s Perceptions of Welcomeness and Unwelcomeness in Healthcare Encounters. Journal of General Internal Medicine 2007; 22: 1011–7. 14. Kasén A. Den vårdande relationen. (Doktorsavhandling.) Åbo: Åbo Akademis förlag, 2002. 15. Nordman T. Människan som patient i en vårdande kultur. (Doktorsavhandling). Åbo: Åbo Akademis förlag, 2006. 16. Roxberg Å. Vårdande och icke-vårdande tröst. (Akademisk avhandling.) Åbo: Åbo Akademis förlag, 2005. 17. Fredriksson L. Det vårdande samtalet. (Akademisk avhandling.) Åbo: Åbo Akademis förlag, 2003. 18. Berg L, Danielson E. Patients’ and nurses’ experiences of the caring relationship in hospital: an aware striving for trust. Scandinavian Journal of Caring Sciences 2007; 21: 500–506. 19. Sivonen K, Kasén A, Eriksson K. Semantic analysis according to Peep Koort – a substance-oriented recearch methodology. Scandinavian Journal of Caring Sciences 2010; 24: 12–20. 20. Gadamer HG. Truth and method. Second, Revised version. New York: Continuum, 2006. 21. Eriksson K. Concept determination as part of the development of knowledge in caring science. Scandinavian Journal of Caring Sciences 2010; 24: 2–11. 22. Hellquist E. Svensk etymologisk ordbok. Lund: C.W.K. Gleerups förlag, 1948. 23. Östergren O. Nusvensk ordbok. Andra bandet, H–O. Stockholm: Wahlström & Widstrand, 1981. 24. Wessén E. Kortfattad etymologisk ordbok. Våra ord, deras uttal och ursprung. Stockholm: Läromedelsförlagen, språkförlaget, 1969. 25. Norstedts etymologiska ordbok. Stockholm: Norstedts Akademiska, 2008. 26. Dalin AF. Svenska språkets synonymer. Stockholm: J Beckmans Bolag, 1870. 27. Östergren O. Nusvensk ordbok. Tredje bandet, H–K. Stockholm: Wahlström & Widstrand, 1931. 28. Ordbok över svenska språket utgiven av Svenska Akademien. Tolfte bandet. Hyde–instruktör. A.-B. Lund: PH Lindstedts Univ. -bokhandel, 1933. 29. Dalin AF. Svenska språkets synonymer. Sjätte upplagan, andra tryckning. Stockholm: Beckman,1961. 30. Strömberg A. Stora synonym ordboken. Stockholm: Strömberg, 1975. 31. Palmér J, Hänninger N, Friedländer H. Ord för ord. Svenska synonymer och uttryck. Stockholm: Norstedt, 1977. 32. Svensk synonymordbok. Norstedts Ordbok. Stockholm: Norstedt, 1992. 33. Walter G. Bonniers synonym ordbok. Första upplagan. Stockholm: Bonnier Alba, 1995. 34. Stamberger WG. 150000 synonymer. Johanneshov: Eiworth, cop, 2001. 35. Oreström B. Svenska ordboken. Femte utökade upplagan. Lund: Gustava, 2003. 36. Nationalencyklopedins ordbok. Andra bandet. Göteborg: Språkdata, 1996. 37. Hilli Y. Hemmet som ethos. En idéhistorisk studie av hur hemmet som ethos blev evident i hälsosysterns vårdande under 1900-talets första hälft. (Doktorsavhandling.) Åbo: Åbo Akademis förlag, 2007. 38. Dalin AF. Svenska språkets synonymer. Fjärde (reviderade) upplagan. Stockholm: Beckman, 1941. 39. Ordbok över svenska språket utgiven av Svenska Akademien. Sjunde bandet. Distingerad–exulant. Lund: Gleerups förlag, 1925. 40. Eriksson K, Lindström UÅ. Siktet, sökandet, slutandet – om den vårdvetenskapliga kunskapen. I: Eriksson K, Lindström UÅ. (red.) Gryning. En vårdvetenskaplig antologi. Vasa: Institutionen för vårdvetenskap, Åbo Akademi, 2000: 5–18. 41. Den forskningsetiska delegationen 2002. God vetenskaplig praxis och handläggning av avvikelser från den. http://pro.tsv.fi/tenk/SVE/Publikationeranvisningar/htksve.pdf. Tillgänglig augusti 2010. 42. Den forskningsetiska delegationen 2009. God vetenskaplig praxis och handläggning av avvikelser från den. http://pro.tsv.fi/tenk/SVE/Publikationeranvisningar/htksve.pdf. Tillgänglig augusti 2010. 43. Eriksson K, Lindström UÅ. Vårdvetenskapens vetenskapsteori på hermeneutisk grund – några grunddrag. I: Eriksson K, Lindström UÅ, Matilainen D, Lindholm L (red.) Gryning III. Vasa: Enheten för vårdvetenskap, Åbo Akademi, 2007: 5–20. 28 VÅRD I NORDEN 4/2012. PUBL. NO. 106 VOL. 32 NO. 1 PP 23–28 Downloaded from njn.sagepub.com by guest on April 1, 2015