HÄLSA I VÅRDANDE GEMENSKAP Gemenskapens betydelse för

Transcription

HÄLSA I VÅRDANDE GEMENSKAP Gemenskapens betydelse för
HÄLSA I VÅRDANDE GEMENSKAP
Gemenskapens betydelse för äldre
Licentiatavhandling
VÅRDVETENSKAP
Författare: Elisabeth Kajander
Handledare: Professor Carola
Wärnå-Furu, HVD Anne Kasén
Fakulteten för pedagogik och
välfärdsstudier,
hälsovetenskaper, vårdvetenskap
Åbo Akademi, 2015
Åbo Akademi
KAJANDER ELISABETH: Hälsa och vårdande gemenskap – gemenskapens betydelse för
äldre.
Licentiatavhandling, 87 sidor, 4 bilagor
Handledare:
Professor Carola Wärnå-Furu
HVD Anne Kasén
Januari 2015
Sökord: Vårdvetenskap, gemenskap, ethos, caritativ vårdteori, äldre, hälsa, hermeneutik
Syfte och frågeställningar: Syftet med studien är att belysa hur den vårdande gemenskapen
kan nära hälsa som vardande hos äldre i det naturliga vårdandets meningssammanhang.
Målgruppen för studien är hemmaboende äldre. Fokuseringen ligger på gemenskap och hur
gemenskapen påverkar de inre hälsopotentialerna i hälsans inre rum och vad i den vårdande
gemenskapen stöder de inre hälsoresurserna samt hälsa som vardande hos äldre. Studiens
övergripande frågeställningar är 1) Vad innebär gemenskap? 2) Vad innebär den vårdande
gemenskapen? samt 3) Vilket är sambandet mellan hälsa och vårdande gemenskap? Teoretiskt
perspektiv: Studien är kvalitativ till sin natur och har sitt sikte i den caritativa vårdteorin som
utvecklats vid Åbo Akademi, enheten för vårdvetenskap i Vasa. Caritasmotivet har sitt
grundvärde i ett ethos som bär på en tanke om gemenskap, ett ställe där man känner sig hemma
och där man kan vara den man är menad att vara. Metod: Studien utgår från den hermeneutiska
forskningsansatsen baserad på Gadamer och som genomsyrar hela forskningen. Det betyder att
förståelse och tolkning blir det centrala. Studien består av tre delstudier, varav delstudie ett och
två är en ontologisk bestämning och delstudie tre är en kontextuell bestämning. I delstudie ett
görs en semantisk analys av begreppet ’gemenskap’, i delstudie två görs en väsensbestämning
av begreppet och i delstudie tre görs en innehållsanalys av 18 mångvetenskapliga och 13
vårdvetenskapliga artiklar och avhandlingar. Samtliga delstudier tolkades genom hermeneutisk
tolkning och tolkningsakter som rör sig mellan del, helhet och del. I slutande tolkas de
antaganden som stigit fram i delstudierna mot förförståelsen och Wärnås Hälsans inre rum –
modellen. Resultat: Studien resulterar i en beskrivelse av den vårdande gemenskapens
dimensioner samt en modell som belyser hur den vårdande gemenskapen kan nära hälsa som
vardande. Den vårdande gemenskapens dimensioner vilar på tanken om människans absoluta
värdighet som grund för gemenskapen. Gemenskap innefattar en moralisk, etisk och andlig
dimension. I relationen har man ett moraliskt och etiskt ansvar och man är beredd att förbinda
sig. Man finns i ett samband eller sammanhang och vet målsättningen och riktningen för
gemenskapen. En vårdande gemenskap kännetecknas av ett vårdande möte, en vårdande kultur,
en vårdande atmosfär och ett vårdande lyssnande. I den vårdande gemenskapen känner sig den
äldre förtroendefull, unik, kraftfull och värdefull. Modellen visar att när den äldre får vila i en
vårdande gemenskap vaknar dygderna mod, tro och lust till livet vilket när hälsa som vardande
hos den äldre. Konklusioner: Utifrån denna studie kan man dra slutsatsen, att all gemenskap
inte är vårdande gemenskap. För att gemenskapen ska vara vårdande och för att den äldre ska
känna hälsa som vardande är det vissa kriterier som bör uppfyllas. Detta är speciellt viktigt att
veta när man planerar verksamhet för äldre i det naturliga vårdandets meningssammanhang.
Åbo Akademi University
KAJANDER ELISABETH: Health and caring communion – Importance of the communion for
the elderly.
Licentiate thesis, 87 pages, 4 appendixes.
Supervisor: Docent Carola Wärnå-Furu
HVD Anne Kasén
January 2015
Key words: Caring sciences, communion, ethos, caritative theory of caring, elderly, health,
hermeneutics
The aim of the study and research questions: The aim of this study is to illuminate how
caring communion can aid in promoting health as becoming in elderly people in the context of
natural caring. The target group of the study consists of elderly citizens living at home. The
focus of this thesis is on the concept of communion and how caring communion can affect the
inner health resources in a patient’s inner health domain, as well as how caring communion can
support health as becoming and inner health resources in the elderly. The main research
questions of this study are the following: 1) what does communion mean? 2) what does caring
communion mean? 3) what is the connection between caring communion and health?
Theoretical perspective: The theoretical perspective of this qualitative study relies on the
caritative caring theory as developed by scholars of caring sciences at the Åbo Academi
University’s Vasa unit. The caritas motive is based on an ethos built on a consideration of
togetherness, i.e. caring communion, a place where one feels at home and where one can be the
person one was meant to be. Methodology: A hermeneutic research approach based on
Gadamer (1997) permeates the study. This entails that understanding and interpretation become
central. The study conducted in the thesis is divided into three sub-studies. Sub-study one and
two are based on ontological determination whereas the third sub-study is carried out by
contextual determination. The first sub-study is conducted by etymological and semantic
analysis of the concept of communion (gemenskap) based on Koort (1975) and the second substudy by determining the basic epistemological category of the concept based on Eriksson
(2010b). Sub-study three is conducted through content analysis of 18 multidisciplinary and 13
caring science articles and dissertations based on Kvale (2009). The aim in the third sub-study is
to define caring communions in various contexts of meaning based on Eriksson´s model of
conceptual determination (2010b). All studies are interpreted through hermeneutic interpretation
where the continuous movement from a part of a whole, to the whole, to part again, leads to new
understanding. Finally, the findings from all the three sub-studies are compared to the concepts
of pre-understanding and the inner-health-domain model of Wärnås (2002). Results: The results
of the study offer a description of the dimensions of caring communion and a model that
illuminates how caring communion can further health as becoming. The fundamentals of caring
communion rest on the idea of a human being’s absolute right to dignity as a base for
communion. The concept of communion contains a moral, an ethical, and a spiritual component.
In communion, there exists a moral and ethical responsibility and a willingness to commit
oneself. The individual is part of a connection or relation and knows the aim and course for the
communion. A caring connection, a caring culture, a caring atmosphere and caring listening are
characteristics of caring communion. In caring communion, the elderly feel trusting and see
themselves as unique, powerful, and valuable. The model demonstrates that when the elderly are
able to rest in caring communion, the virtues of courage and faith become strong and desire for
life awaken within the elderly and health as becoming becomes possible. Conclusions: The
outcome of the study is that all communion is not necessarily caring communion. In order for
communion to be caring and for the elderly to achieve health as becoming, there are certain
criteria that must be met. This is especially important when designing activities for the elderly
in the context of natural caring.
FÖRORD
Gemenskap är något vi alla behöver, det tror jag att vi alla är överens om. Gemenskapen
har en helande kraft, inte enbart för äldre utan för vem som helst. Genom denna studie
har jag haft möjlighet att gå in i gemenskapens väsen och få en djupare förståelse för
gemenskap som begrepp men även hur gemenskapen påverkar den äldre. Att vara
tillsammans med andra behöver inte automatiskt betyda att man finns i en gemenskap,
för att känna den äkta gemenskapen behövs något förmer. Detta och mycket mer har
denna vandring lärt mig. Detta är en värdefull kunskap då vi lever i en tid där
ensamheten ligger som ett mörkt moln över många människor samtidigt som olika
former av gruppverksamhet växer fram.
Denna vandring har samtidigt varit en dröm som blivit verklig fastän vägen varit krokig
och lång samt kantad av livets olika händelser. Ett stort tack går till min handledare
Carola Wärnå-Furu, Ann Kasén och även professor Emerita Katie Eriksson som var min
handledare i början av min vandring. Ni har alla troget vandrat vid min sida, trott på
mig när min egen tro vacklat, uppmuntrat och inspirerat. Ett tack sänder jag även till
Anita Wikberg som tog så väl hand om mig i Vasa i början av min vandring med goda
praktiska råd. Ett stort tack även till mina studiekamrater från Finland och de nordiska
länderna, för många livliga diskussioner som gett inspiration och kraft att gå vidare.
Tack även till Theresa för alla inspirerande tågresorna från Helsingfors till Vasa och de
livliga diskussionerna vi hade då vi delade rum i Vasa.
Tack min kära man, att du orkat gå vid min sida, sett till att jag fått mat på tallriken och
tagit mig ut på promenader som gett ny energi. Barösund, mitt paradis med sin härliga
skärgård och natur har tänt min skaparanda, där har många texter fötts tillika som jag
njutit av solglittret på fjärden.
Jag vill tacka min f.d. arbetsplats på Arcada och Camilla Wikström-Grotell som
möjliggjorde mina tjänstledigheter, utan dem skulle inte mycket blivit skrivet. Till
sjuksköterskeföreningen i Finland rf. samt Folkhälsan riktar jag även ett tack för de
ekonomiska bidrag som jag fått och som möjliggjorde mina tjänstledigheter.
Raseborg den 15 januari 2015
Elisabeth Kajander
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1
INLEDNING..............................................................................................................1
SIKTET………………………………………………………………………………….4
2
SYFTE, FRÅGESTÄLLNINGAR OCH DESIGN...................................................4
3
STUDIENS UTGÅNGSPUNKTER – FÖRSTÅELSEHORISONTER....................7
3.1 Forskning och teorier om åldrande..........................................................................7
3.2 Vårdteoretikers syn på gemenskapens betydelse för hälsan..................................12
3.3. Det vårdvetenskapliga perspektivet.....................................................................15
Den caritativa vårdteorins ontologiska utgångspunkter...........................................15
Vårdande och vårdande gemenskap.........................................................................16
Hälsa och dygd.........................................................................................................17
Hälsans inre rum- modellen.....................................................................................18
Den ontologiska hälsomodellen...............................................................................19
Människans värdighet..............................................................................................20
3.4 Epistemologiska och metodologiska utgångspunkter............................................21
3.5 Sammanfattning och antaganden om förståelsehorisonterna.................................22
SÖKANDET....................................................................................................................24
4
MATERIAL OCH METODER...............................................................................24
4.1 Översikt över material, metoder och kunskapsbehållning.....................................24
Hermeneutisk tolkning.............................................................................................25
4.2 Semantisk analys av begreppet ’gemenskap’........................................................26
4.3 Väsenbestämning av gemenskap...........................................................................29
4.4 Gemenskapens meningssammanhang....................................................................31
4.5 En teoretisk modell skapas.....................................................................................35
4.6 Forskningsetiska överväganden.............................................................................35
5
RESULTAT.............................................................................................................37
5.1 Gemenskapens ontologi genom etymologisk och semantisk bestämning.............37
Gemenskap som ett etiskt och moraliskt samband..................................................41
Gemenskap som yttre strukturer…………………………………………………..42
Gemenskap som yttre och inre beröring..................................................................43
Gemenskap som mellanmänsklig beröring..............................................................43
En tredje tolkning mot begreppen ’relation’, ’kommunikation’ och ’ansvar’.........44
Antaganden om det meningsbärande i begreppet ’gemenskap’...............................47
5.2 Gemenskapens och det mellanmänskligas väsen...................................................48
Jag–du–det................................................................................................................48
Sociala fenomen och gemenskapen i dem................................................................50
Det som ”är” och det som är ”skenet”......................................................................51
Det äkta samtalet......................................................................................................51
Antaganden om det mellanmänskligas väsen...........................................................53
Antaganden om gemenskapens väsen i relation till det mellanmänskliga...............54
5.3 Gemenskapens kontextuella drag………………………………………………..54
Den mångvetenskapliga forskningen.......................................................................55
Den vårdvetenskapliga forskningen.........................................................................57
Antaganden om den vårdande gemenskapen och hur det påverkar hälsa som
vardande...................................................................................................................61
SLUTANDET.................................................................................................................62
6
HORISONTSAMMANSMÄLTNING……………………………………………62
6.1 Horisontsammansmältning i delstudierna………………………………………..62
6.2 Den vårdande gemenskapens dimensioner………………………........................64
6.3 Hälsa närs i vårdande gemenskap..........................................................................67
7 KRITISK GRANSKNING OCH DISKUSSION.........................................................69
7.1 Granskning av studiens giltighet och trovärdighet................................................69
7.2 Kunskapsbehållning...............................................................................................72
7.3 Förslag till fortsatt forskning.................................................................................73
SUMMARY……............................................................................................................74
LITTERATURFÖRTECKNING....................................................................................78
FÖRTECKNING ÖVER FIGURER
Figur 1. Studiens design...................................................................................................6
Figur 2. Wärnås Hälsans inre rum–modellen.................................................................19
Figur 3. De olika tolkningsnivåerna...............................................................................26
Figur 4. Diskriminationsparadigm över begreppet ’gemenskap....................................40
Figur 5. Horisontsammansmältning i delstudierna........................................................63
Figur 6. Den vårdande gemenskapens dimensioner......................................................66
Figur 7. Hälsa som vardande i vårdande gemenskap....................................................68
FÖRTECKNING ÖVER TABELLER
Tabell 1. Material, metod och kunskapsbehållning......................................................24
FÖRTECKNING ÖVER BILAGOR
Bilaga 1 Synonymtablå över begreppet ’gemenskap’
Bilaga 2 Diskriminationsmatris över begreppet ’gemenskap’
Bilaga 3 De mångvetenskapliga artiklarna för innehållsanalysen
Bilaga 4 De vårdvetenskapliga artiklarna för innehållsanalysen
1
1 INLEDNING
Man vet idag mycket om vad som påverkar de äldres fysiska funktionsförmåga och
hälsa och hur den kan förbättras genom olika rehabiliterande metoder. Studier visar att
ökad fysisk aktivitet 1 och rätt näring2 ger goda resultat. Men enbart kunskap om hur
man fysiskt kan förbättra funktionsförmågan och hälsan räcker inte. Sociala nätverk är
en viktig faktor för den äldres välbefinnande 3 . Man har kunnat påvisa att sociala
kontakter och att kunna delta i social verksamhet har en avgörande positiv inverkan på
äldres, över 75-årigas välbefinnande och hälsa4.
I Ikivihreäprojektet5 fann man att en av orsakerna till att man anser att livet är värt att
leva oberoende av ålder, är nära människorelationer. Andlighet är också en viktig källa
för känslan av mening i livet och dess betydelse verkade öka med åldern. Även livets
njutningar, glädje, förnöjsamhet, att vardagen löper bra och god hälsa anses som viktiga
saker. I ålderdomen leder ofta känslan av att man inte längre har en uppgift till känslan
av att livet inte har någon mening. Man kan alltså säga att ensamhet, brister i hälsan och
funktionsförmågan leder till känsla av att livet inte har någon mening och detta förstärks
med åldern.
Studier angående äldres fysiska funktionsförmåga och huruvida man kan stärka och
förbättra den genom olika program finns det gott om. Det finns dock knappt om
forskning som på ett djupare plan beskriver hur gemenskapen och vad i gemenskapen
som kan stöda den äldres hälsa som vardande.
Genom den vårdande gemenskapen kan den äldre upptäcka hälsans inre rum och finna
vägen till hälsa som vardande6. En av de viktigaste uppgifterna inom vården blir att
bjuda in den äldre till en vårdande gemenskap som minskar känslan av isolering och
ökar känslan av att livet ännu har en mening. Forskningsintresset väcktes, då jag i mitt
arbete med äldre har sett att gemenskapen med andra kan stöda hälsa som vardande. En
av de nationella huvudmålsättningarna är att kunna stöda den äldre till ett meningsfullt
liv. Detta återspeglas såväl inom lagstiftningen7 som i olika politikprogram riktade till
1
Fiatrone et al. 1990.
Wilcox et al. 2000.
3
Seeman & Crimmins 2001.
4
Avlund et al. 2004.
5
Heikkinen et al. 1999.
6
Wärnå-Furu & Nyström 2014.
7
Hälso- och sjukvårdslagen 2010/1326.
2
2
äldre. I min avhandling har jag för avsikt att ur ett vårdvetenskapligt och hermeneutiskt
perspektiv studera vad den vårdande gemenskapen innebär och huruvida den vårdande
gemenskapen kan stödja den äldres hälsa som vardande.
Vårdvetenskapen med caringtraditionen baserar sig på antagandet att gemenskap är
grunden för all mänsklighet8. En vårdande gemenskap betyder enligt Eriksson att inte
förorsaka patienten vårdlidande 9 . Ofta hänvisar man till det kliniska kontexten och
relationen mellan vårdare och patient, men också inom den naturliga vården blir den
vårdande gemenskapen viktig.
Vårdande har redan genom Florence Nightingale10 år 1859 beskrivits som något förmer
än att administrera läkemedel och lägga omslag. Hon talar om vårdande som konst (the
art of nursing) och menade att genom vårdande bör man assistera människans egna
reparerande processer, med andra ord människans förmåga att rehabilitera sig själv och
att de personer som finns i patientens omgivning är viktiga för patientens tillfrisknande
Avhandlingens uppbyggnad
Den övergripande metodologin i avhandlingen är hermeneutik enligt Gadamer11 och
beskrivs närmare i kapitlet om epistemologiska och metodologiska utgångspunkter.
Syftet är att belysa hur den vårdande gemenskapen kan nära hälsa som vardande hos
äldre i det naturliga vårdandets meningssammanhang. Målgruppen för studien är
hemmaboende äldre. Avhandlingen har således både ett teoretiskt och ett kliniskt
intresse. Det teoretiska intresset ligger i att bestämma innebörden av begreppet
’gemenskap’ och ligger på den ontologiska nivån, medan den kontextuella
bestämningen sker utgående dels från den vårdvetenskapliga forskningen, dels från
mångvetenskaplig forskning med fokusering på hur de äldre uppfattar den vårdande
gemenskapen. Genom detta klargörs det övergripande syftet för avhandlingen med
målsättningen att ge ett arbetsredskap i det naturliga vårdandets meningssammanhang
med äldre. Avhandlingen består av tre delar: siktet, sökandet och slutandet. Den första
delen är siktet eller studiens utgångspunkter och beskriver de förståelsehorisonter som
ligger som grund för forskningen. Det övergripande teoretiska perspektivet för studien
är den den caritativa vårdteorin utarbetad vid Åbo Akademi12. En inledande
8
Eriksson 2001.
Eriksson& Lindström 2003.
10
Nightingale 1946.
11
Gadamer 1997.
12
Eriksson 2001.
9
3
forskningsöversikt ligger även som grund för siktet. Den andra delen är sökandet efter
det sanna, det sköna och det goda. Sökandet görs genom en ontologisk och en
kontextuell bestämning på den vårdande gemenskapen. Den ontologiska bestämningen
görs genom två delstudier. Den första delstudien är en semantisk analys av begreppet
gemenskap. Metoderna för denna delstudie är en begreppsbestämning enligt Koort13 och
som vidareutvecklats av Eriksson samt en hermeneutisk tolkningsprocess baserad på
Ödman14. Den andra delstudien är en väsensbestämning som görs genom hermeneutisk
läsning och tolkning av tre av Martin Bubers böcker. Den kontextuella bestämningen
sker genom den tredje delstudien. I den tredje delstudien studeras aktuell
mångvetenskaplig och vårdvetenskaplig hälsoforskning, och metoden för studien är
innehållsanalys15 och hermeneutisk tolkning. En ny förståelsehorisont kan skönjas och
en första ansats till en teoretisk modell tar form. I slutandet tolkas resultatet som stigit
fram i de olika delstudierna ytterligare mot varandra, det teoretiska perspektivet,
förförståelsen som växt fram i kapitel 3 samt Wärnås Hälsans inre rum– modellen16. En
teoretisk modell som synliggör hur den vårdande gemenskapen kan stöda hälsa stiger
fram.
13
Koort 1975; Eriksson 1997.
Ödman 2007.
15
Kvale 2009.
16
Wärnå 2002.
14
4
SIKTET
2 SYFTE, FRÅGESTÄLLNINGAR OCH DESIGN
Studiens övergripande syfte är att belysa hur den vårdande gemenskapen kan
nära hälsa som vardande hos äldre. Meningen är att utveckla en vårdvetenskaplig
teorimodell som samtidigt är en vidareutveckling av den ontologiska hälsomodellen17.
Tanken är även att modellen kan bli ett stöd i det naturliga vårdandets
meningssammanhang med äldre. Fokuseringen i studien ligger på gemenskap och hur
gemenskapen påverkar de inre hälsopotentialerna i hälsans inre rum18. Detta för att få
en större förståelse för vad i den vårdande gemenskapen kan stöda de inre
hälsoresurserna samt hälsa som vardande hos äldre.
Syftet och frågeställningarna har stigit fram genom förförståelsen som formats genom
det teoretiska perspektivet och en inledande forskningsöversikt.
Studien utgår från en hermeneutisk forskningsansats och studiens övergripande
frågeställningar är:
Vad innebär gemenskap?
Vad innebär den vårdande gemenskapen?
Vilket är sambandet mellan hälsa och vårdande gemenskap?
Frågeställningarna för till hälsans inre rum och vad som sker där när den äldre delar en
vårdande gemenskap med andra. Den hermeneutiska tolkningen hjälper att nå en
djupare förståelse av de meningssamband en vårdande gemenskap kan ha på hälsa som
vardande. Denna fördjupade förståelse utmynnar i en teoretisk modell.
Svaret på den första frågeställningen söks genom en ontologisk bestämning som görs
genom en semantisk analys av begreppet gemenskap samt en väsensbestämning genom
läsning av tre böcker av Buber: Jag och Du, Det mellanmänskliga och Dialogens väsen.
Svaret på den andra och tredje frågeställningen söks genom en kontextuell bestämning
17
18
Eriksson 1995.
Wärnå 2002.
5
som görs genom att fastställa ett meningssammanhang. Detta sker genom att göra
innehållsanalys av artiklar i mångvetenskaplig och vårdvetenskaplig litteratur.
Design
I studiens design (figur 1) synliggörs de olika hermeneutiska cirklarna i
forskningsprocessen. Överst åskådliggörs siktet som vilar på den teoretiska
värdegrunden och som beskrivs mera ingående i kapitel 3.3. I den följande
hermeneutiska cirkeln beskrivs sökandet genom de olika delstudierna. I delstudie 1
görs en semantisk analys av begreppet ’gemenskap’ för att få svaret på vad begreppet
innebär och begreppets samband till andra begrepp. Detta görs genom att studera 12
ordböcker. Begreppet ’gemenskap’ är ett centralt begrepp i denna forskning och därför
är det viktigt att göra en ingående bestämning för att få veta vad begreppet står för. I
delstudie 2 görs en väsensbestämning av begreppet ’gemenskap’, detta för att belysa
begreppets innersta väsen och få en djupare förståelse av begreppet. Forskaren söker
svaret på vad-frågan, vad är ”gemenskap”. Detta sker genom att läsa tre böcker av
Buber. Dessa två delstudier står för den ontologiska bestämningen. I den tredje
delstudien görs en kontextuell bestämning genom att fastställa meningssammanhanget
för ’en vårdande gemenskap’ och hur den vårdande gemenskapen stöder hälsa. Detta
sker genom att göra innehållsanalys av 18 mångvetenskapliga artiklar som behandlar de
äldres uppfattning av att vara tillsammans i gemenskapen med andra i olika former av
gruppverksamhet och 13 vårdvetenskapliga doktorsavhandlingar och artiklar som
fokuserar på den vårdande gemenskapen i vårdandets värld. Den tredje delstudien
belyser således vad den vårdande gemenskapen innebär och vilket sambandet mellan
hälsa och vårdande gemenskap är. Varje delstudie utmynnar i ett antal antaganden. I
slutandet tolkas de resultat som stigit fram i delstudierna ytterligare mot varandra, det
teoretiska perspektivet och förståelsehorisonterna som stigit fram i kapitel 3 samt
Wärnås Hälsans inre rum–modellen19. Utifrån detta formas en modell som synliggör hur
den vårdande gemenskapen kan nära hälsa som vardande hos äldre.
19
Wärnå 2002.
6
Den caritativa
vårdteorin
Den ontologiska
hälsomodellen
Hermeneutik
Vårdande
Värdighet
Hälsa
SIKTET
Gemenskap
Ontologisk bestämning
Delstudie 1,
etymologisk och
semantisk bestämning
av ’gemenskap’:
12 ordböcker
Delstudie 2,
väsenbestämning av
’gemenskap’:
3 böcker av Buber
SÖKANDET EFTER DEN
VÅRDANDE
GEMENSKAPENS VÄSEN
Delstudie 3, meningssammanhang,
’vårdande gemenskap’: 18
mångvetenskapliga artiklar samt
13 vårdvetenskapliga artiklar och
doktorsavhandlingar
Kontextuell bestämning
Wärnås Hälsans
inre rum–modellen
SLUTANDET
Vårdvetenskaplig teorimodell som
synliggör hur den vårdande
gemenskapen kan nära hälsa som
vardande.
Figur 1: Studiens design
7
3 STUDIENS UTGÅNGSPUNKTER – FÖRSTÅELSEHORISONTER
I detta kapitel diskuteras utgångspunkterna eller förståelsehorisonterna. Kapitlet börjar
med en första översikt över forskningsfältet och därefter beskrivs vårdteoretikers syn på
gemenskapens betydelse för hälsa. Sökningen gjordes manuellt i referenslistor samt
bibliotekskataloger och innefattar både samlingsverk och enskilda författares alster.
Inklusionskriterierna för den litteratur som valdes var att den behandlade äldre, synen på
äldre och gemenskapens betydelse för äldre. Databassökningen gjordes i samband med
den tredje delstudien. I denna preliminära översikt togs inte med artiklar eller
doktorsavhandlingar eftersom dessa behandlas separat i den tredje delstudien. I kapitel
3.3. och 3.4 beskrivs det teoretiska perspektivet och de metodologiska
utgångspunkterna.
3.1 Forskning och teorier om åldrande
Gerontologi betyder läran om den friska ålderdomen. Gerontologi ska inte förväxlas
med geriatrik som behandlar åldersrelaterade sjukdomar.
Den mångvetenskapliga forskningen visar att det är viktigt för den äldre att känna sig fri
att göra det man önskar. Genom rehabiliterande metoder kan man öka den fysiska
funktionsförmåga, men lika viktigt har det visat sig vara att kunna stärka de inre
styrkorna för att nå optimal välmåga och förnöjsamhet. Gemenskapen och social
tillhörighet har visat sig vara viktig för välbefinnande. Baltes och Smith 20 har kommit
till att vara med andra påverkar positivt processen att handskas med livsproblem. Lang
och Carstensen21 påpekar dock i sin forskning att alla sociala kontakter inte är lika
värdefulla. Äldre som minskat kontakten till ytliga bekanta, och istället ökat kontakten
med känslomässigt viktiga personer får ökat psykiskt välbefinnande. Det är viktigt att
känna till detta speciellt när man planerar verksamhet för äldre. Istället för att ha
grupper med ofta skiftande deltagare borde man enligt denna forskning ha grupper där
medlemmarna kan skapa nära och värdefulla kontakter.
20
21
Baltes & Smith 1999.
Lang & Carstensen 1994.
8
Teorier om åldrandet
Gerontologi består främst av tvärvetenskaplig forskning22 där man använder sig av
biologiska, biomedicinska, psykologisk och sociala vetenskaper och teorier23. Teorierna
kan indelas i teorier om ålder, åldrande och äldre och innefattar frågor rörande kultur
och sociala fenomen, om att leva och om hög ålder24. Många av studierna går ut på att
forska i äldres förmågor att handskas med livsproblem25, alldagliga färdigheter26 samt
social kompetens och förhållandet till omgivningen. Vid ökande ålder har det visat sig
att det blir viktigare med få nära vänner istället för många ytliga vänner27.
Aktivitetsteorierna har redan tidigt gett akt på att aktivitet är en viktig faktor för att
anpassa sig till åldrande, för det tillåter upplevelser av ett nytt jag. När den äldre känner
22
Heikkinen (2006) menar att det kan vara svårt att finna en enda stor teori som beskriver åldrande men
däremot finns det många miniteorier. Enligt honom är tvärvetenskaplig forskning en bra utgångspunkt när
man vill forska kring åldrande och ålderdom.
23
En av de främsta gerontologerna, Jim Birren (1988), talar om mikroteorier och anser att gerontologin är
rikt på stoff men fattig på teorier. Bengtson och Schaie (1999) har i sin bok Handbook of theories of
aging organiserat teorierna enligt biologiska och biomedicinska begrepp och teorier, psykologiska
begrepp och teorier samt socialvetenskapliga begrepp och teorier. Social gerontologi innefattar oftast
fragment av både socialvetenskapliga och psykologiska teorier.
24
Fry (1999) delar upp teorier om ålder (age), åldrande (aging) och äldre(aged). Hon menar att teorier om
ålder är teorier om kultur och sociala fenomen, teorier om åldrande är teorier om att leva och teorier om
de äldre är teorier om hög ålder.
25
Baltes och Smith (1999) refererar till en undersökning där man kommit fram till faktorer som påverkar
positivt processen att handskas med livsproblem bland äldre 70–100-åringar. Dessa faktorer är intresset
att vara med andra (extraversion), öppenhet för nya idéer och upplevelser (openness), återkommande
upplevelser av positiva känslor (positive affect), och en känsla av att man har kontroll över sitt liv
(internal control).
26
Schaie och Willis (1999) har studerat alldagliga färdigheter (competence) och åldrande från tre olika
teoretiska perspektiv. I det första perspektivet studerar man alldaglig färdighet som en bekräftelse på
dolda konstruktioner som är kopplade till modeller bestående av grundläggande intellektuella funktioner.
I det andra perspektivet förstår man alldaglig kognitiv färdighet som något som innefattar en specifik
kunskapsbas. I det tredje perspektivet är fokuset riktat på överensstämmelsen mellan individens kognitiva
färdigheter och omgivningens utmaningar. I det tredje synsättet anser man att färdigheterna utvecklas om
individens kapacitet matchar med omgivningens utmaningar och resurser.
27
Baltes och Carstensen (1999) är inne på samma linje. De har studerat något de kallar individuell SOC
(selective optimization with compensation) och kollektiv SOC. De menar att omgivningen betydelse ökar
betydligt när man blir äldre. Den kan antingen erbjuda autonomitet och välbefinnande eller alternativt
skapa barriärer mellan individen och förmågan att utföra alldagliga sysslor. Baltes och Carstensen skriver
också om den socioemotionella selektiva teorin (socioemotional selectivity theory). Enligt den bidrar
minskningen av äldre personers sociala nätverk och sociala medverkan till en del att minska äldre
personers resurser där deltagande i sociala funktioner och känslomässigt nära människorelationer gett
känslomässigt meningsfulla upplevelser. Sociala nätverk som innefattar en mängd känslomässigt nära
sociala kontakter fyller bäst de äldres behov enligt teorin. Baltes och Carstensen hänvisar också till Langs
och Carstensens (1994) undersökning där man kommit fram till att äldre som minskar på kontakten till
ytliga bekanta och istället ökar kontakten med känslomässigt viktiga sociala kontakter har nytta av det
genom ökad psykiskt välbefinnande. Kollektiv SOC måste basera sig på delad förståelse mellan
medlemmarna i gruppen, högaktande respektive medlems målsättningar, styrkor och svagheter och som
synliggör förhinder och resurser att nå målsättningar.
9
att den ännu finns en uppgift kvar att man ännu har en roll i samhället och man blir
socialt accepterad har livet en mening28.
Meningen med livet är något som människan funderat på i alla tider. När man blir äldre
och kroppen märks av värk och stelhet och vännerna och det sociala umgänget sakta
minskar, kan frågor om livets mening och vilken uppgift man ännu har bli viktiga och
påverkar starkt hur man upplever åldrandet och livet. Det räcker inte bara att man har
en uppgift utan den skall också kännas som meningsfull och vettig och att man känner
sig nöjd och att ens önskan blir uppfylld29. Aron Antonovsky har utvecklat den
salutogenetiska hälsoteorin där känslan av sammanhang eller koherens (KASAM) blir
viktig. I detta tankesätt blir känslan av delaktighet viktig och att man inte känner att
man är ett offer för omständigheterna30. Känslan av delaktighet och att man ingår i ett
sammanhang ger upplevd god hälsa31. Psykoanalytikern E H Erikson32 beskriver
människans liv genom åtta olika utvecklingsskeden. Dessa utvecklingsskeden sträcker
sig från spädbarnsåldern till ålderdomen, och Erikson kallar dem för psykosociala kriser
genom vilka man antingen kan utvecklas eller stagnera. I ålderdomen består den
28
Enligt Herzog (1999) blir fritidssysselsättning allt viktigare i ålderdomen för dessa är ett sätt att
gestalta, uttrycka och upprätthålla självuppfattningen. Genom att de ger upplevelser, utvecklar och
skapar sociala kvaliteter påverkar de både den sociala sidan och också individuella färdigheter. Viktigt
för välbefinnande är att man har många olika roller och att man är socialt accepterad och socialt
engagerad. Herzog menar att människor i alla åldrar söker mening i olika upplevelser och försöker
påverka riktningen för framtiden. Enligt dem är det möjligt att åstadkomma stabilitet i stora frågor
gällande självuppfattningen om man kan påverka de små detaljerna. T.ex. känslan av att man är aktiv och
funktionsduglig kan nås genom ett flertal olika aktiviteter.
29
Reker (1988) menar att personlig mening är kopplat till mening i livet. Personlig mening är kopplat till
värderingar, syfte, koherens och förtröstan. Reker delar upp begreppet personlig mening i tre
komponenter: den kognitiva, den motivations komponenten och den affektiva komponenten. Den
kognitiva komponenten har att göra med att man upplever att det finns något vettigt i det man upplever
under livets gång. Motivationskomponenten hänvisar till det värdesystem som varje individ skapat. Dessa
värderingar är beroende av våra behov, vad vi tror på och omgivningen. Den affektiva komponenten
betyder att för att känna personlig mening behövs känsla av förnöjsamhet och att önskemål blir uppfyllda,
jakten efter personlig lycka ger inte känslan av personlig mening.
30
Känslan av sammanhang innefattar tre komponenter: begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet. En
människa med hög känsla av begriplighet väntar sig att det han eller hon möter i framtiden är förutsägbart
eller går att ordna och förklara. Komponenten hanterbarhet betyder att man har resurser till förfogande
som gör att man kan möta de krav som ställs. Antonovsky (1991) menar att om man har en hög grad av
hanterbarhet känner man sig inte som ett offer för omständigheterna eller att livet behandlar en orättvist.
Den tredje komponenten meningsfullhet hänvisar till vikten av att vara delaktig. Antonovsky kallar den
motivationskomponenten och menar att de som har en hög grad av meningsfullhet har saker i livet som
betyder något för dem både känslomässigt och kognitivt. Dessa tre komponenter är sammanflätade i
varandra och han menar att det verkar som komponenten meningsfullhet skulle vara den viktigaste av
dem alla.
31
Eriksson, M. (2007) har gjort sin doktorsavhandling runt KASAM (känsla av sammanhang eller
koherens) och salutogenes. Enligt hennes forskning uppvisar hög känsla av KASAM ett starkt samband
med upplevd god hälsa, speciellt mental hälsa och livskvalitet. Erikson menar att den salutogena
modellen är relevant för hälsofrämjande forskning och aktiviteter på individnivå men också på
samhällsnivå.
32
Erikson, E.H. 1985.
10
psykosociala krisen enligt E. H. Erikson av integritet eller förtvivlan och den
grundläggande styrkan är visdom. För att utveckla integritet och förstå meningen med
livet behövs visdom. Erikson beskriver detta som ett aktivt intresse för livet fram till
döden, all den kunskap man samlat på sig genom åren men också enkla konkreta och
vardagliga angelägenheter. Motpolen till visheten är avsmak, ett motstånd mot det
skede man befinner sig i, ett stadium som innebär att man går mot sitt slut, blir förvirrad
och hjälplös. Brist på engagemang och känsla av stagnation får enligt E. H. Erikson
äldre människor att må psykiskt dåligt33. Senare utvecklade Joan M Eriksson ännu ett
nionde stadium, det som beskriver åldern över 80 år. Kroppen blir ännu mera skröplig
och förtvivlan en allt oftare förekommande gäst. Då blir tron och ödmjukheten ett sätt
att mota bort förtvivlan34 Visdom behövs för att förstå meningen med livet och hör
intimt ihop med åldrandet35. Neurologen och psykiatern Viktor Frankl36 har ingående
grubblat på frågor rörande meningen med livet. Han talar om ”viljan till mening” och
menar att livet aldrig upphör att erbjuda människan mening, och det gäller till livets
sista ögonblick, till det sista andetaget. Frankl menar att det är tre saker som människan
gör för att finna mening. Det första, genom att utföra en handling eller skapa något, för
det andra, genom att uppleva eller möta någon och för det tredje, som han också anser
vara det viktigaste, nämligen att växa ut över sig själv och förändra sig själv. Enligt
honom är det helt möjligt att även att se mening i lidande, men lidande är inte
nödvändigt för att finna mening. Frankl (1987) är också inne på samma linje som
Erikson, E. H. & Erikson, J. M. (2004), för han frågar sig om inte meningen med livet
kan ses först vid livets slut och den slutliga meningen beror på hur individen kunnat inse
den mening som finns eller inte finns i varje enstaka situation.
33
Erikson, E. H. (1985) anser att motpolen till visdom, som är avsmak, kan ses som en naturlig reaktion
på mänsklig svaghet. Integritet står för en känsla av sammanhang och helhet och dessa är i fara under
livets slutfas, eftersom sammankopplingsförmågan försvagas genom att soma, psyke och etos förändras.
Människan kan dock under gynnsamma förhållanden bringa den integrerande erfarenheten från tidigare
stadier till mognad och känna sig hel som människa.
34
35
Erikson, E. H. & Erikson J. M. 2004.
Ruoppala (2008) menar att visdom är en av människans mesta värderade egenskaper och genom
visdomen kan man förstå livets mening. Visdomen hör intimt ihop med åldrande, eftersom den fordrar
undervisning, tid och livserfarenhet.
36
Frankl 1987.
11
Sammanfattning och konklusioner
Man kan utläsa ur de olika teorier som refererats till i detta kapitel att mötet med den
andra i en gemenskap blir avgörande för den äldre. Att ha meningsfulla aktiviteter,
känna att man har en viktig roll fastän kroppen sviktar och kunna bidra till det
gemensamma goda tillsammans med nära och kära vänner har stor betydelse för den
äldres hälsa och känslan av att livet fortfarande har en mening.
Sammanfattningsvis kan konstateras att man i flera undersökningar kommit fram till att
känslan av att livet har en mening är förknippad med livsförnöjsamhet, bra självkänsla,
att kunna bemästra olika situationer och att vara utåtriktad och vara socialt aktiv, låg
grad av negativa känslor och att man värderar sin hälsa och funktionsförmåga som god.
Att känna sig fri att kunna göra det man vill och inte vara någon till last ökar
livstillfredsställelsen. Känslan av att livet inte har någon mening leder till depression,
användningen av rusmedel, ångest och känsla av rotlöshet samt ökad självmordsrisk. En
av de viktigaste målsättningarna bland äldre blir att främja känslan av att livet har en
mening37. Förutom ovannämnda faktorer verkar det också som om all verksamhet som
upprätthåller god hälsa och funktionsförmåga samt givande sociala kontakter är faktorer
som främjar känslan av att livet har en mening. Även återkallande av minnen
(reminiscens), en kär hobby, att förbinda sig till något, optimism, humor, andlig och
filosofisk meditation samt att skapa och vara flexibel är viktiga faktorer för
livsmeningen. Att minnas, dvs. reminiscens, är speciellt viktigt för att den äldre ska
kunna bilda en helhet av sitt liv och kunna försonas med att livet snart är slut och veta
hur man ska handskas med olösta konflikter som en del av det egna livet. Att kunna
förbinda sig har också visat sig vara viktigt och det hör intimt ihop med att känna
ansvar. Det kan vara frågan om att förbinda sig till en uppgift, människorelationer,
värderingar, ideal och traditioner. Att förbinda sig är ett eget val och med det följer
också att livslusten ökar. Med ålderdomen ökar även behovet av att fundera på andliga
och filosofiska frågor. Det blir viktigt att fundera på vem man är och varför man finns
till38. Det kommer tydligt fram i forskningsöversikten att gemenskapen är viktig för de
äldre, men det finns knappt om teorier och antaganden om vad i gemenskapen och
hurdan gemenskap som stöder den äldres hälsa. Därför blir det viktigt att på ett djupare
plan gå in i den vårdande gemenskapens väsen och från ett kvalitativt perspektiv studera
gemenskapens väsen.
37
38
Read 2008.
Read 2008.
12
3.2 Vårdteoretikers syn på gemenskapens betydelse för hälsan
I detta kapitel har en första översikt gjorts över huruvida begreppet ’gemenskap’ och
dess koppling till vårdande, människan, hälsa och världen, omvärlden eller miljön
beskrivs hos vårdteoretiker. En manuell sökning visar att många av vårdteoretikerna
nämner omvärlden, miljön och att patienten, klienten står i växelverkan eller interaktion
med sin omvärld, miljö där anhöriga, närstående, vänner och andra viktiga personer har
betydelse för patientens, klientens hälsa39.
Enligt vårdvetenskapen är människan en unik enhet bestående av kropp, själ och ande40.
I vårdvetenskapens grundidé finns det rehabiliterande förhållningssättet inskrivet,
nämligen att som vårdare inte göra för patienten utan med patienten i en vårdande
gemenskap. Vårdandet kan även ses som en process med en given avsikt och riktning41.
Eriksson är kanske den som klarast tar upp betydelsen av den vårdande gemenskapen.
Erikssons definition på den vårdande gemenskapen används som teoretisk utgångspunkt
för denna avhandling och tas därför inte upp i detta kapitel42. Florence Nightingale som
kan betecknas som den första vårdteoretikern talar om naturens reparativa processer och
att vårdaren på olika sätt ska stöda dessa processer hos patienten. Hennes intresse låg i
en hälsosam omgivning som betydde frisk luft, rent vatten, effektiv vädring, renlighet
och ljus. Hon refererar för det mesta till den passiva patienten som blir vårdad och
omhändertagen och att de personer som finns i patientens omgivning är viktiga för
patientens tillfrisknande43.
Ray anser att människan är en andlig och kulturell varelse. Enligt henne är människan
skapad av Gud och människan lever i kreativt samarbete i organisatoriska och
transkulturella relationer för att finna mening och värde i livet. Hälsa är relaterad till det
sätt som människor i en kulturell grupp eller byråkratiskt system formar verkligheten på
och ger eller hittar mening44.
Orem har i sin egenvårdsteori som ett av sina centrala antaganden att människor som
står i relation till varandra har som sitt ansvar att ge vård till den som behöver det med
39
En manuell sökning gjordes i samlingsverk om vårdteoretiker samt i böckernas källförteckningar och i
bibliotekskataloger. I sökningen ingår inte artiklar eller doktorsavhandlingar eftersom dessa behandlas
separat senare i avhandlingen.
40
Eriksson 1987.
41
Eriksson 1988.
42
Se kapitel 3.2, Den caritativa vårdteorin och vidare under vårdande och vårdande gemenskap.
43
Nightingale 1946.
44
Ray 2010, 121–122.
13
fördel både för sig själv och för andra45. Både King (1981) och Neuman (2002) menar
att individen är ett öppet system som står i ständig transaktion eller interaktion med
miljön. Denna transaktion eller interaktion garanterar att man inte kan separera
individen från miljön och människan betraktar världen som en hel människa genom
denna transaktion – interaktion med andra individer och ting i miljön46. Neuman talar
om ett klientsystem där det kan ingå en individ, familjen, en grupp, samhället eller ett
socialt system47. Levine menar att individen aktivt deltar i sin miljö och hon talar om en
intern och extern miljö och att det är viktigt att främja anpassningen mellan den interna
och externa miljön48. Roy beskriver något hon kallar för självuppfattnings –
gruppidentitetsläge och som är ett av tre psykosociala lägen. Detta läge fokuserar
specifikt på psykiska och andliga aspekter och har blivit definierat som ett behov att
veta vem man är så man kan vara och existera med en känsla av samhörighet, mening
och målmedvetenhet i universum. Gruppidentitetsläget återspeglar hur människor i
grupp ser på sig själva baserat på omgivningens reaktioner. Enligt Roy är människan ett
holistisk, anpassningsbart system, och detta system innefattar människan som individ
eller i grupp, inkluderande familjen, organisationer, grupper eller samhället i stort49.
Roy beskriver också något hon kallar för rollfunktionsläget och definierar det som
social integritet, ett behov att veta vem man är i relation till andra för att veta hur man
ska handla50. Johnsson beskriver olika subsystem, där ett av systemen berör basis för
den sociala organisationen som på ett generellt plan ger överlevnad och säkerhet. Det
innefattar social tillhörighet och formar samt upprätthåller starka sociala band51.
Boykin och Schoenhofer har utvecklat en visuell modell som de kallar för ”en dans av
vårdande caringpersoner”. Olika dansare stiger in i den vårdande akten med sitt eget
bidrag där den som blir vårdad (nursing) äras. Dansarna rör sig fritt, några rör varandra,
någon dansar fritt från de andra men alla dansar i relation till varandra och i en cirkel.
Varje dansare hämtar sin speciella gåva till dansen beroende på hur den vårdande akten
utvecklas. Att personligen känna sig själv och andra samt vördnad och respekt blir
elementärt för att kunna känna att man hör ihop i dansen52. Pender har i sina centrala
45
Orem 2001; Orem 2010.
King 1981; King 2010.
47
Neuman 2002, 322; Neuman 2010.
48
Levine 1973, 12; 443.
49
Roy & Andrews 1999, 31;107–108.
50
Hill 1981, 109–110.
51
Johnson 1980.
52
Boykin & Schoenhofer 2001.
46
14
begrepp och teoretiska påståenden använt sig av begreppet mellanmänskliga inflytanden
eller påverkan. Dessa inkluderar normer som byggs upp av förväntningar från
signifikanta andra, socialt stöd som kan ge sig uttryck i instrumentell och känslomässig
uppmuntran samt att ta modell av andra i samma situation. Primära källor till
mellanmänskliga påverkan är familjemedlemmar, kamrater och vårdpersonal. Dessa kan
antingen öka eller minska förbindelsen till eller deltagandet i hälsofrämjande åtgärder53.
Leninger (1991) är inne på samma väg som dock sträcker sig ännu längre. Hon menar
att kulturella eller subkulturella egenskaper innefattar förutom anhöriga och vänner som
står för det sociala också religion, med andra ord det andliga samt politiska eller
rättsliga, ekonomiska, utbildning, teknologi, kulturella värden, filosofi, historia och
språk54.
Eakes, Burke och Hainsworth har utarbetat en teori om vården för dem som lider av
kroniska sjukdomar samt deras anhöriga, vårdare och de som sörjer. De kallar teorin
”Teorin om den kroniska sorgen”. I deras centrala antaganden finns antagandet om
människan som jämför sina upplevelser med det som människan tänker är det ideala
eller med andra omkring dem. Även om varje människas upplevelser av förluster är
unik, finns det liknande och förutsägbara egenskaper i upplevelsen av förlust.
Interaktion sker i det social kontexten till vilken hör familjen, den sociala omgivningen,
arbetet och hälsovården. Individen bedömer sig själv utgående från de sociala
normerna55.
Sammanfattning och konklusioner
Sammanfattningsvis kan konstateras att fastän vårdteoretikerna ofta refererar till
patient– vårdar- förhållanden så blir också världen utanför sjukhuset eller vårdanstalten
viktig i vårdandet. Människan står ständigt i kontakt med sina närmaste och käraste och
är också är en del av ett socialt sammanhang, där de kulturella betingelserna har en
viktig roll och formar individens syn på sig själv och sin omgivning och också det
andliga. Att känna tillhörighet och gemenskap är viktiga faktorer för hälsan och många
av vårdteoretikerna poängterar vikten av detta vid vårdandet. Gemenskapen och
tillhörigheten är viktigt för den äldre och för den äldres hälsa. När anhöriga kanske finns
långt borta, krafterna tryter och kroppen blir märkt av sjukdom och lidande finns det
stor risk att den äldre blir isolerad. Den äldre finns inte längre i ett sammanhang, har
53
Pender 2002.
Leininger 1991, Leninger & Mc Farland 2002.
55
Eakes et al. 1998.
54
15
ingen uppgift och känner sig överflödig. Att öka den vårdvetenskapliga kunskapen om
hur man på bästa sätt kan stöda den äldre i en vårdande gemenskap blir viktigt.
3.3. Det vårdvetenskapliga perspektivet
I detta avsnitt beskrivs den caritativa vårdteorins ontologiska utgångspunkter, ethos
samt epistemologiska och metodologiska utgångspunkter. Ontologin formar siktet.
Epistemologin och metodologin vägleder sökandet. De begrepp som nedan beskrivits är
centrala för studien.
Den caritativa vårdteorins ontologiska utgångspunkter
De ontologiska utgångspunkterna utgör siktet för studien. Dessa grundar sig på ett ethos
vars kärna utgörs av människans absoluta värdighet och caritasmotivet. Caritasmotivet
eller kärleksmotivet är grundmotivet för allt vårdande, kärleken, ansvaret och
barmhärtigheten återskapas i den vårdande kulturen och i den vårdande relationen samt i
varje vårdhandling och har som sitt mål att värna om människans absoluta värdighet56.
Caritasmotivet har sitt grundvärde i ett ethos som bär på en tanke om gemenskap, ett
ställe där man känner sig hemma och där man kan vara den man är menad att vara57. De
ontologiska utgångspunkterna som här presenteras är vårdande och den vårdande
gemenskapen, hälsa som görande, varande och vardande samt människans värdighet.
De grundantaganden om människan, gemenskap, hälsa och lidande som valts för denna
avhandling grundar sig på axiom och teser som bildats i tidigare forskningar.58 Inom
vårdvetenskapen, enligt Erikssons teori ses människan som en unik varelse som har en
frihet hon ständigt längtar efter, men samtidigt längtar hon efter att tillhöra en större
gemenskap att finnas som individ i ett sammanhang. Människan som längtar efter
gemenskap med andra människor, en tillvaro där man kan ge och ta emot kärlek,
uppleva tro och hopp och vara medveten om att tillvaron i sig har en mening förutom en
yttersta mening med det mänskliga livet59.
56
Eriksson, K&Lindstöm 2003, 11.
Eriksson, K&Lindström 2003, 21.
58
Det axiom som jag valt är ”Människan är i grunden enheten kropp, själ och ande”, att ”gemenskap är
grunden för allt mänskligt liv. Människan är i grunden interrelaterad till en abstrakt och konkret annan i
gemenskap” och att ”Lidande är en oskiljaktig del av livet. Lidande och hälsa utgör varandras
förutsättningar”. De teser som valts är att ”Vårdgemenskap utgör vårdandets meningssammanhang och
har sitt ursprung i kärlekens, ansvarets och offrandets ethos dvs. en caritativ etik”och ”Hälsa innebär en
rörelse i vardande, varande och görande mot enhet och helighet, vilket är förenligt med uthärdligt
lidande”(Eriksson, K 2010a).
57
59
Eriksson 2001.
16
Vårdande och vårdande gemenskap
Vårdande är vårdvetenskapens kunskapsobjekt och begreppet vårdande ett av
vårdvetenskapens kärnbegrepp. Enligt Eriksson60 är vårdande eller caring något
naturligt och mänskligt och dess substans är att ansa, leka och lära. När man känner tillit
och tillfredsställelse samt kroppsligt och andligt välbehag och en känsla att vara i
rörelse och utveckling betyder det enligt Eriksson att man kan uppleva tro, hopp och
kärlek och också inre frihet. Detta är förutsättningen för hälsa. Enligt Eriksson är alla
människor naturliga vårdare, men i det moderna samhället har den naturliga vården
ersatts med den professionella. När den naturliga vården, som innefattar relationen
mellan själv och den abstrakta och naturliga andra, fungerar kan man minska behovet av
den professionella vården. Eriksson har också stipulerat några antaganden om
vårdandets utgångspunkter, där hon bl.a. nämner att förmågan att vårda blir aktiv i en
gynnsam miljö, eftersom individen där känner sig fri, att förverkliga sina innersta syften
och att dela. Med delande menar Eriksson att vara med och vara delaktig i samma
helhet. Förutsättningen för att kunna dela är att man kan ta emot och ha tillit. Vänner
och vänskap behövs för den naturliga vården. Närvaron innebär medvetenhet om den
andra, det blir ett möte61. Eriksson menar att till den naturliga vårdens idé hör att man
får växa som människa i en miljö som stöder den egna tron på sina förmågor och att hon
får stöd för det från omgivningen62. Detta kan ske i gemenskapen med andra. ”I en
vårdande relation kan människan träda fram som människa och växa och utvecklas mot
sin potential”63. Eriksson fastställer att för att vården ska vara vårdande förutsätts att
vården utgår från det vårdande genom ansning, lekande och lärande som sätter rörelse i
livsprocesserna hälsa och lidande, och att människan upplever mening i denna rörelse.
Det meningsfulla igenkänns som ett vardande i kropp, själ och anda64.
Inom vårdvetenskapen använder man sig parallellt av vårdgemenskap och en vårdande
gemenskap, och då hänvisar man främst till den gemenskap som finns mellan patienten
och vårdare. Kasén65 konstaterar också att begreppen vårdrelation eller vårdande
relation inte används entydigt inom forskningsfältet och att det i främsta rummet rör sig
om sjukskötare– patientrelationen. Den naturliga vården är dock lika viktig, och ett stöd
60
Eriksson 1987.
Eriksson 1987.
62
Eriksson 1987.
63
Eriksson 2001,19.
64
Eriksson 2001.
65
Kasén 2002.
61
17
för den professionella vården. Denna avhandling fokuserar på den vårdande
gemenskapen inom den naturliga vården. Vårdgemenskapen nämns som källan till kraft
och mening i vårdandet ur vilket den inre viljan till att vårda uppstår66. Här hänvisas till
vårdarens motivation att ge god vård, men också att vårdgemenskapen är helande för
både patient och vårdare. Eriksson har fastslagit att vårdande, som vårdvetenskapens
kunskapsobjekt, får sin särprägel som en vårdgemenskap vars meningssammanhang
grundas på caritasmotivet”67. Vårdandets grundmotiv är caritasmotivet, och
meningssammanhanget utgörs av vårdgemenskapen. Eriksson68 har fastslagit att vården
kan anses som vårdande när det finns en önskan om att lindra lidande.
Vårdvetenskapens och vårdandets ethos, vars kärna utgörs av caritas, bär på tanken om
gemenskap69. Eriksson har vidare definierat att en vårdande gemenskap karaktäriseras
av intensitet, vitalitet, värme, närhet, vila, respekt, ärlighet, tolerans och att skapa
möjligheter 70. I den ontologiska bestämningen i delstudie 1 och 2 görs en närmare
begrepps- och väsensbestämning för begreppet ’gemenskap’.
Hälsa och dygd
Eriksson talar om hälsans premisser71 och hänvisar till Gadamer som ansåg att kroppen
och hälsan är något gåtfullt72. En av Eriksson fastslagna premisser är att hälsa är rörelse,
vilket betyder att människan är aktivt varande och människan bär ansvar för sitt varande
som hälsa. Rörelsens orsak är viljan till mening, liv och kärlek och riktningen bestäms
av människans behov och begär73. Med stigande ålder ökar de fysiska krämporna, och
känslan av att inte kunna påverka sin hälsa stiger. Människans kraftkällor kan beskrivas
som att varje människa behöver en annan människa i någon form för att träda fram som
en hel människa och hon har fyra olika kraftkällor eller möjligheter att finna vägen till
hälsa. Dessa kraftkällor är människans relation eller kärlek till sig själv, relationen till
en konkret andra eller kärleken till en konkret annan människa, relationen till naturen
66
Eriksson 1990.
Eriksson 1990, 30.
68
Eriksson & Lindström 2003.
69
Eriksson & Lindström 2003.
70
Eriksson 1990, Eriksson 2010a.
71
Hälsa är relativt och ett integrerat tillstånd av sundhet, friskhet samt en känsla av välbefinnande(
Eriksson, 2000).
72
Gadamer 1996.
73
Eriksson 2000.
67
18
och människans relation till Gud74. Människans möjligheter finns alltså inom henne
själv, där hälsans inre rum antas finnas75.
Hälsans inre rum-modellen
Wärnå76 har presenterat en modell för ”Hälsans inre rum”. Hon menar att hälsan inre
rum finns inom människan och innefattar de goda hälsoresurserna. Modellen rör sig i tre
dimensioner. Den innersta dimensionen är lust till liv och kraft att existera, den
mellersta dimensionen är en strävan till ljus och den yttersta dimensionen utgörs av
dygderna. Wärnå menar att dygderna visar vägen mot hälsans inre rum beroende på
vilken betydelse dygderna har för människans hälsa. Grundpositionerna är ont – gott och
lust – olust i relation till hälsa, och dygdernas visar vägen mot det goda och att bemästra
ohämmade passioner, det onda. Hälsa som vardande betyder att följa den inre rösten och
det inre begäret, där tanken och känslan överensstämmer. Wärnå hänvisar till de två
polerna att varda – att inte varda77 där det finns en spänning mellan polerna och en
ständig rörelse. Rörelsen strävar efter, att uppnå mitten, eller dygden. Spänningen
mellan att varda och inte varda framföder en ny enhet, och vardande förankras i ett inre
rum hos människan (Figur 2).
74
Eriksson 2000.
Wärnå-Furu & Nyström 2014.
76
Wärnå 2002.
77
I den ontologiska hälsomodellen finns tre tillståndsmodeller vilka innehåller två poler; att ha – att inte
ha, att vara – att inte vara och att varda – att inte varda. Spänningen mellan att ha och att inte ha utmynnar
i en ny syntes i att vara, att vara – inte vara i syntesen varda.
75
19
Figur 2: Wärnås Hälsans inre rum – modellen
Dygderna är alltså en medelväg mellan två laster, överdrift och underskott. Människans
förmåga att konfronteras med lust- och olustkänslor har betydelse för hälsan. Dygderna
mod och tro blir avgörande i tillblivelseprocessen förmågan att varda hälsa78. Den goda
lusten ger mening åt livet samt livsglädje och livskraft. Sammanfattningsvis menar
Wärnå att dygd och hälsa som görande syns i människans handlande. Som varande visar
det sig som ett beslut för vissa handlingar och som vardande att följa den inre rösten ett
inre begär där tanken och känslan överensstämmer och samverkar.
Den ontologiska hälsomodellen
Flera delstudier har utmynnat i den ontologiska hälsomodellen där hälsa ses som
görande, varande och vardande79. Hälsa som vardande betyder att människan blir hel på
78
Enligt Wärnås modell (2002) betyder dygden tro att människan kämpar trots tvekan och tvivel om sin
hälsa. Dygden mod betyder att hysa tillförsikt. Kämpande betyder en ständig rörelse mellan lust och olust
och det onda. I tillblivelseprocessen går rörelsen mott mittpunkten där hälsa som vardande visar vägen
mot hälsans inre rum. Som drivkraft kan nämnas människans önskan, vilja och längtan och dygderna
visar riktningen mot det goda.
79
Hälsa som görande, ”att ha hälsa” bedöms utifrån yttre kriterier och beteenden. Det är att leva
hälsosamt och undvika det som kan riskera hälsan och förorsaka sjukdom. Hälsa som varande
kännetecknas av en strävan att uppleva välbefinnande och man inser sambandet mellan fysiska och
psykiska faktorer, mellan kropp och själ och inre och yttre faktorer. Det centrala är att tillfredsställa
upplevda behov att ha en balans i relationer och i olika livssituationer. Hälsa som vardande betyder att
människan blir hel på en djupare nivå. Livsfrågor blir centrala och människan är inte främmande för
lidande men kan försonas med livets omständigheter. Människan uppnår en inre helhet. De tre
dimensionerna kompletterar varandra och upplevelsen av enhet kan betecknas som en grundupplevelse
20
en djupare nivå. Livsfrågor blir centrala och människan är inte främmande för lidande
men kan försonas med livets omständigheter. Människan uppnår en inre helhet. Hälsa
som vardande blir speciellt intressant i denna studie. Oftast kanske den äldre handlar så
som andra säger att man ska göra för ”att ha hälsa”, och det kan leda till hälsa som
varande, den äldre känner ett visst välbehag och beslutar sig för vissa handlingar. Men
för att bli hel på en djupare nivå behövs det att man följer den inre rösten så tanken och
viljan blir centrala. Människan uppnår en inre helhet. Redan idag stöder man den äldre
på många sätt, men det är denna inre helhet, hur man kan stöda hälsa som vardande hos
den äldre, som denna avhandling fokuserar på. Eriksson ser en direkt relation mellan
hälsa och lidande och att hälsa är uthärdligt lidande. Att ha ett lidande innebär att vara
främmande för sig själv, sina inre begär och sina egna möjligheter. Lidande sårar
människans värdighet, vilket i sin tur leder till lidande. Lidande leder också till
skuldkänslor. Ensamhetskänslan eller att inte höra någonstans, inte vara välkommen,
kan leda till lidande. Lidande är en kamp mellan det goda och det onda. Lidandets
motsats är lusten. I lusten finns rörelse mot meningen i lidandet och livet. I lusten finns
livsglädje, mening och kraft80. Den äldres lidande kan leda till ensamhet och isolering,
känslan av att inte höra hemma någonstans att inte vara betydelsefull. Eriksson81 talar
också om livslidande, som visar sig i kroppen då människan upplever illabefinnande.
Vårdlidande upplevs då kroppen blir kränkt i vården av ovarsamma händer. När den
äldre inbjuds till gemenskap infinner sig känslan av åter vara värd något. Det är då
livsmeningen, lusten och glädjen åter infinner sig. I den vårdande gemenskapen blir det
viktigt att fundera på hur man kan stödja den äldre i sökandet efter hälsa som vardande,
inte enbart hälsa som görande eller varande.
Människans värdighet
Enligt Eriksson82 ligger människans värdighet i hennes absoluta frihet att vara herre
över sig själv. Människans absoluta värdighet innefattar rätte, att bli bemött som en unik
människa.83 Inom vårdvetenskapen talar man om den vårdande akten, som är etisk till
hos människan och tillsammans med tro, hopp och kärlek utgör de centrala kraftkällor. Enligt den
ontologiska hälsomodellen kan hälsa inte inläras utan den kan utvecklas genom att människans egen inre
hälsopotential, hennes egna möjligheter vidrörs (Eriksson et al. 1995; Wärnå-Furu & Nystöm 2014).
80
Eriksson 1994.
81
Eriksson 1994.
82
Eriksson 1994.
83
I grundantagandena beskrivs värdighet på följande sätt: ”Människan är i grunden helig. Människans
värdighet innebär att inneha det mänskliga ämbetet, att tjäna i kärlek, att finnas till för andra”. Då en
21
sin natur och baserad på grundmotivet caritas, som gestaltas i den vårdande kulturen,
den vårdande relationen och i varje vårdaktivitet som förverkligar en vårdhandling. Den
vårdande akten värnar om individens absoluta värdighet och är omslutande genom att
gemenskapen i denna akt skapas kring vårdandets attribut och inneslutande genom att
akten tillägnas den enskilde. Man blir varse om den andras behov av att lindra lidande84.
Edlund85 har i sin doktorsavhandling utformat en begreppsmässig modell av värdighet.
Kärnan består av ett inre och yttre rum. Det innersta rummets värden är bl.a. helighet
och absolut människovärdighet, medan det yttersta rummets värden är frihet, ansvar,
plikt och att tjäna. Hon menar vidare att den absoluta värdigheten gestaltas i den
enskilda individens relativa värdighet på olika sätt i upplevelser och handlingar, och det
finns dels en inre, etisk, dels en yttre estetisk, värdighet. Bland den relativa värdighetens
värden sker ständigt en rörelse så att det mest aktuella värdet framträder i specifika
situationer för den unika människan. Att känna sig värdig är viktigt för varje människa.
Inom ramen för sin avhandling samtalade Edlund om värdighet med sex äldre personer.
Enligt de äldre är värdighet i den konkreta verkligheten, att kunna klara sig själv och
inte ligga någon till last eller bli beroende av någon. När man klarar sig själv har man
frihet att göra det man önskar. Begränsningar i rörelseförmågan upplevs som
fångenskap. I den upplevda verkligheten upplever den äldre värdighet när hon blir sedd,
lyssnad till, trodd och tagen på allvar. Att betyda något för någon är också viktigt för
värdigheten. Gemenskap och bekräftelsen som upplevs i mötet med andra människor
visade sig vara viktigt för den egna värdigheten.
3.4 Epistemologiska och metodologiska utgångspunkter
Studien är till sin natur hermeneutisk med en abduktiv forskningsansats i slutandet.
Epistemologin och metodologin vägleder sökandet. Den hermeneutiska
forskningsansatsen baserad på Gadamer är övergripande och genomsyrar hela studien,
sökandet efter det sanna, det sköna och det goda. Studien följer den hermeneutiska
ansatsen där förståelse och tolkning blir det centrala. Denna forskningsansats har valts
för att få en djupare förståelse av vad i gemenskapen som stöder den äldres hälsa som
vardande. Många kvantitativa studier har gjorts angående äldre och gruppverksamhet,
men det finns få studier som genom en kvalitativ forskningsansats går in på djupet och
människa fråntas ansvar kan man säga att hon berövas sin värdighet. Människans absoluta värdighet utgör
grunden för den caritativa vårdetiken (Eriksson, 1994).
84
85
Eriksson & Lindström 2003.
Edlund 2002.
22
forskar i gemenskapens betydelse för den äldre. Den hermeneutiska ansatsen ger en bra
grund för en djupare förståelse.
Förförståelsen ger siktet och riktningen. Gadamer uttrycker det hermeneutiska mötet
som ett möte mellan två olika förståelsehorisonter. Genom att använda hermeneutik
som metod finns det möjlighet att skapa nya förståelsehorisonter och
horisontsammansmältningar. Detta sker enligt Gadamer genom ”det öppna frågandets
princip” som betyder att när vi ställer en fråga till något vet vi inte svaret. Med det
menar Gadamer att det finns en möjlighet att den egna förståelsehorisonten kan
förändras när vi öppet möter horisonten för det vi tolkar, det får en annan betydelse än
det vi från början trodde. Öppenhet är alltså en förutsättning för förståelsen, och
traditionen utgör ett villkor för all förståelse. Den hermeneutiska spiralen betyder att
man rör sig från del till helhet och sedan igen till del86. Tolkningen utgår från denna
vandring mellan delar och helheter. Enligt Ödman anger man betydelser genom att tolka
då när vi inte genast förstår den verklighet vi är delaktiga i. Ödman menar vidare att
tolka betyder att säga, förklara och översätta87.
3.5 Sammanfattning och antaganden om förståelsehorisonterna
Dessa förståelsehorisonter, som består av forskning och teorier om åldrande,
vårdteoretikers syn på gemenskapens betydelse för hälsa, det vårdvetenskapliga
perspektivet samt epistemologiska och metodologiska utgångspunkter, bildar siktet och
basen för forskningen. En ny förståelse växer fram genom sökande och utmynnar
småningom i resultatet i slutandet. Den mångvetenskapliga forskningen visar på
bredden i forskningsintresset och ger ett värdefullt tillskott till förståelsen. Den
vårdvetenskapliga forskningen samt den caritativa vårdteorin88 ger siktet genom vilket
forskningsuppdraget studeras.
Förförståelsen utmynnar i följande antaganden om:
1. Forskning om teorier och åldrande89
–
Känslan av gemenskap, social tillhörighet och delaktighet är ett villkor för
känslan av att livet har en mening.
86
Gadamer, 1997.
Ödman 2007.
88
Eriksson 2001.
89
Erikson 1985; Frankl 1987; Reker 1988; Schaie & Willis 1999; Baltes & Carstensen 1999; Herzog
1999; Lang & Carstensen 1994; Antonovski 1991; Erikson & Erikson 2004; Eriksson 2007; Ruoppala
2008;
87
23
–
Gemenskapen byggs tillsammans med nära vänner och ökar den äldres
välbefinnande.
–
Gemenskapen betyder att förbinda sig och att känna ett ansvar som baserar sig
på frivillighet.
2. Vårdteoretikers90 syn på gemenskapens betydelse för hälsa utmynnar i tre
antaganden
–
Gemenskapen, tillhörigheten lindrar lidande och ökar lusten, där livsglädjen,
meningen och kraften finns.
–
Människan formar sin syn på sig själv och sitt liv via andra i gemenskapen.
–
Vårdgemenskapen är en källa till kraft och glädje i vårdarbetet och är helande
både för den som får vård och den som vårdar.
3. Den caritativa vårdteorin
–
Vårdgemenskapens meningssammanhang grundar sig på caritas motivet som har
sitt grundvärde i ett ethos som bär på en tanke om gemenskap, ett ställe där man
känner sig hemma och där man kan vara den man är menad att vara.
–
Människan behöver en annan människa för att träda fram som en hel människa.
–
God hälsa och funktionsförmåga ökar känslan av att livet har en mening.
–
Till den naturliga vårdens idé hör, att man får växa som människa i en miljö som
stöder den egna tron på sina förmågor och via stöd från omgivningen.
–
Människans värdighet ligger i friheten att kunna vara herre över sig själv.
Genom dessa antaganden, som växt fram när jag studerat forskning och teorier om
åldrande, vårdteoretikers syn på gemenskapens betydelse för hälsan samt det
vårdvetenskapliga perspektivet, har min förförståelse fördjupats gällande gemenskapens
betydelse för den äldre. Detta hjälper mig i mitt fortsatta sökande av hur gemenskapen
kan nära hälsa som vardande hos äldre. De antaganden som stiger fram i de olika
delstudierna under forskningens gång tolkas mot dessa antaganden som stigit fram i
förförståelsen.
90
Nightingale 1946; Levine 1973; Johnson 1980; King 1981; Hill 1981; Eriksson 1987; Leninger 1991;
Eakes et al. 1998; Roy & Andrews 1999; Orem 2001; Boykin & Schoenhofer 2001; Leininger & Mc
Farland 2002; Neuman 2002; Pender 2002; Read 2008; Ray 2010.
24
SÖKANDET
4 MATERIAL OCH METODER
De epistemologiska och metodologiska utgångspunkterna för studien presenterades i
kapitel 3.4. I detta kapitel redogörs för de olika delstudiernas material och metoder.
Avhandlingen består av tre delstudier, varav delstudie ett och två är en ontologisk
bestämning och delstudie tre är en kontextuell bestämning. Delstudierna utmynnar i
antaganden. I slutande reflekteras och tolkas dessa antaganden ytterligare mot den
teoretiska bakgrunden, förförståelsen som stigit fram i kapitel tre samt Wärnås Hälsans
inre rum–modellen. Först presenteras en översikt över material och metoder och därefter
presenteras delstudiernas material och metod var för sig.
4.1 Översikt över material, metoder och kunskapsbehållning
Nedan finns en översikt över delstudierna samt material, metoder och
kunskapsbehållningen i de olika delstudierna i avhandlingen.
Tabell 1. Material, metoder och kunskapsbehållning
Material
Metod
Kunskapsbehållning
12 ordböcker
Semantisk analys (Koort 1975)
Hermeneutisk tolkning
Begreppet ’gemenskap’, dess
ursprung, innebörd och sambandet
till andra begrepp
Stud 1
1
1
3 böcker av Martin Buber; Det
1
mellanmänskliga (2004),
Dialogens väsen (2008), Jag
och Du (1997)
Stud 2
1
18 tvärvetenskapliga artiklar
och 13 vårdveteskapliga artiklar
och avhandlingar
Stud 3
-
Ontologisk bestämning
Väsenbestämning
(Eriksson2010)
Hermeneutisk läsning
Hermeneutisk tolkning
Belysa begreppets innersta väsen,
vad är ’gemenskap’
Meningssammanhang (Eriksson
2010)
Innehållsanalys
Hermeneutisk tolkning
Vad kännetecknar ’en vårdande
gemenskap’, hur påverkar ’en
vårdande gemenskap’ den äldre
och den äldres hälsa
- Kontextuell bestämning
-
Ontologisk bestämning
Som övergripande metodologisk ansats i samtliga delstudier används hermeneutik och
hermeneutisk tolkning. Den hermeneutiska tankemodellen betyder att man växlar
25
mellan del och helhet, nya förståelsehorisonter växer fram och
horisontsammansmältningar kan ske91.
Både en ontologisk och en kontextuell bestämning görs. Vi skiljer mellan idealbegrepp
från ett ontologiskt perspektiv och praxisbegrepp från ett kontextuellt perspektiv, där
idealbegreppen står för det teoretiska och praxisbegreppen för det praktiska eller
empiriska uttrycksformerna. Meningen med den ontologiska bestämningen är att få en
så klar bild av verkligheten som möjligt, och här blir substansen det viktigaste för
humanvetenskapen behöver begrepp som beskriver substansen och kategorier som är
rotade i ontologin. Inom vårdvetenskapen har den ontologiska bestämningen utmynnat i
axiom och teser. I den ontologiska bestämningen söker vi svaret på ”vad”-frågan, dvs.
en bestämning av epistemiska grundkategorier eller den grundläggande substansen.
Epistemologi eller med andra ord kunskapsteori betyder läran om kunskapens uppkomst
och hur vi förstår vår omvärld. Kategoribildningen blir här central och sker genom
logiskt tänkande. Kategoribildningen är samtidigt ett viktigt instrument vid formningen
av det egna kunskapsobjektet. Därför blir det viktigt vid fastställande av kategorier att
de är rotade i teoretiska perspektivet92. Det är genom språket som ethos blir synligt,
ethos som är det sanna, det vackra, det goda. Inom den hermeneutiska epistemologin är
det viktigt att etiken, ontologin och epistemologin är tätt sammanflätade93.
Hermeneutisk tolkning
I samtliga studier sker tolkningen genom hermeneutisk tolkning. När man tolkar ger
man det man tolkar en betydelse då man inte genast förstår verkligheten. Tolkningen är
alltid subjektiv och bör baseras på kunskap och förförståelsen. Ödman talar om
tolkningsakter. Den första akten gäller tidsdimensionen, en pendling mellan det
förflutna och framtiden, det man vet finns och det som kanske finns att finna94.
Tolkningen rör sig också mellan olika analys- eller abstraktionsnivåer där dimensionen
del – helhet blir central95. Tolkningsaktens tredje dimension gäller fokuseringen, som
antingen kan ligga på den yttre verkligheten eller den existentiella världen. Ödman delar
också in tolkandets funktion i tre funktioner: att säga eller uttrycka något, dvs. ge
91
Gadamer 1997.
Eriksson 1997.
93
Eriksson 2010b.
94
Tolkningen utgår alltså från det vi redan känner till och vidare till olika möjligheter som finns i det vi
tolkar.
95
Man kan tillämpa olika tolkningsarter; berättande tolkning, vetenskaplig tolkning, teorier osv. beroende
på hur stor del av verkligheten vi tolkar.
92
26
uttryck för hur något förhåller sig, att förklara och att översätta. Argumentationens
betydelse är central inom hermeneutiken, som innebär att på ett korrekt sätt förmedla
förståelsen eller det som tolkats. Det språk vi använder bör vara tydligt och enkelt, vi
bör med andra ord tala samma språk som mottagaren. Argumentationen är samtidigt ett
kontrollsystem av våra tolkningar tillsammans med en omsorgsfull dokumentation. I
tolkningsprocessen gäller det att kunna bringa reda eller utreda de olika tecken som den
tolkade verkligheten innefattar tills vi hittar ett mönster96. Det är här som vi måste
klarlägga sammanhanget mellan helheten och de olika delarna och vad detta betyder och
att de passar ihop med varandra. Med andra ord rör vi oss i den hermeneutiska cirkeln
eller spiralen 97. Eftersom tolkningen är subjektiv är det viktigt att man klargör sin
förförståelse, dvs. den egna förståelsen av sakfrågan i samband med tolkningen. I figur
3 beskrivs tolkningsprocessen för delstudier
Nivå 1:
Intern kontroll:
En första
abstraktion och
förståelse av
texterna
den caritativa
vårdteorin
Extern kontroll:
förförståelsen
Nivå 2:
Meningsbärande
grundkategorier
bildas
Intern kontroll:
den caritativa
vårdteorin
Extern kontroll:
förförståelsen
Nivå 3:
Ett antal
antaganden bildas
Figur 3: De olika tolkningsnivåerna
4.2 Semantisk analys av begreppet ’gemenskap’
Den ontologiska bestämningen i delstudie 1 består av en semantisk analys i vilken ingår
en etymologisk utredning och en diskriminationsanalys98. Enligt Koort är den
semantiska analysen en analys av uttryckens betydelse99. En noggrann genomgång av
vetenskapligt sammanställda lexikon, ordböcker och vetenskaplig litteratur är centralt i
den semantiska analysen för att kunna fastställa synonymer och närbesläktade begrepp.
Den semantiska analysen börjar med en etymologisk utredning, dvs. man forskar i
96
Ödman 2007.
Förförståelsen hjälper till i förståelseprocessen. Man startar med att bygga upp ett tolkningssystem vars
delar hänger logiskt ihop och tolkningarna har ett rimligt sammanhang med tolkningsobjektet – man hittar
en valid eller giltig tolkning av fenomenet och förmedlar det man kommit fram till (Ödman, 2007).
98
Se tabell 1, s. 24.
99
Koort 1975, 27.
97
27
begreppets ursprung och hur begreppet förändrats över tid. Därefter görs en
synonymtablå100 för huvudbegreppet och de synonymer som man finner för
utgångsbegreppet. När man funnit att ordboksförfattarna är eniga i sin beskrivning av
uttrycket och beskrivningen också är ändamålsenlig för ens behov är den semantiska
analysen färdig. Oftast märker man dock att författarnas beskrivningar inte
överensstämmer med varandra, och man blir tvungen att göra en diskriminationsanalys,
dvs. man går till närmaste överordnade begrepp och får ”begreppsfamiljer” där också
utgångsbegreppet ingår101. Man gör en diskriminationsmatris och
diskriminationsanalys102 för att räkna ut graden av synonymi. Synonymin kan vara stark
eller svag, och även om Koort föreslår att man tar med synonymer med stark
synonymi103 kan man ur ett vårdvetenskapligt perspektiv också ta med sig synonymer
med svagare bindning om de är intressanta med tanke på forskningsintresset104.
Relationerna mellan de undersökta orden visas visuellt i ett diskriminationsparadigm105.
Inom vårdvetenskapen används begreppet ’vårdgemenskap’ eller en ’vårdande
gemenskap’ där begreppet ’vårdande’ är ett av vårdvetenskapens kärnbegrepp106. Även
om begreppet ’gemenskap’ har en central roll i vårdande finns det knappt om forskning
av detta begrepp vilket föranledde denna ingående begreppsanalys av begreppet.
Material för den semantiska analysen
Till den semantiska analysen hör en etymologisk utredning, en semantisk analys och en
diskriminationsanalys. Sammanlagt gick jag igenom 20 ordböcker varav 3 användes för
den etymologiska utredningen och 10 för den semantiska analysen107. Ordböckerna
sträcker sig jämnt fördelat på en tidsperiod från 1892 till 2009 för att ge en heltäckande
100
Koort 1975, 38.
Man börjar med att göra en synonymtablå för att få fram vilka termer som tillhör samma
begreppsfamilj som det aktuella begreppet. Koort föreslår en synonymitetsgrad på över 50 % för att orden
skall vara besläktade. Detta betyder att synonymen till det aktuella ordet skall finnas i över 50 % av de
medtagna ordböckerna i tablån.
Följande skede är att göra en diskriminationsanalys av de närbesläktade orden och utgångs begreppet för
att få fram karaktäristiska kännetecken. Diskriminationsanalysen kan delas in i matrisfas, paradigmfas
och tolkningsfas. I diskriminationsmatrisen sammanfattar man ordböckernas synonymer, i
diskriminationsparadigmet ställer man de olika medlemmarnai begreppsfamiljen in relation till varandra
och i tolkningsfasen tolkar man matrisen och paradigmet (Koort, 1975).
102
Koort 1975, 39.
103
Koort föreslår att bindningarna i synonymtablån överstiger 50 procent (Koort 1975).
104
Sivonen 2012, 79–96.
105
Koort 1975, 40.
106
Eriksson 1987.
107
För den etymologiska utredningen valdes SAOB 1928, Hellqvist 1922 och Wessén 1969. Till den
semantiska analysen valdes Sundén 1892, SAOB 1928, Dalin 1945, Johannisson & Ljunggren 1960,
Dalin 1961, Molde 1964, Strömberg 1975, Allén 1986, Walter 2000, Norstedt 2009.
101
28
bild av begreppets utveckling. Vissa ordböcker har i tidsintervallen valts nära varandra
för att undersöka om det funnits olikheter i definitionerna under samma tidsperiod hos
olika ordboksförfattare. Dalins ordböcker har valts två gånger för att undersöka om
samma ordboksförfattare ändrat uppfattning om ordets betydelse under en given
tidsperiod. Det är också viktigt att ha med nyare ordböcker, eftersom den kontextuella
bestämningens sker i nutid. Inklusionskriterier för de valda ordböckerna var, förutom att
de varit vetenskapliga, att begreppet ’gemenskap’ fanns som uppslagsord i lexikonet
och, att det också angavs synonymer till begreppet ’gemenskap’.
Metod
Ordböckerna har ordnats enligt utgivningsår i synonymtablån så att den äldsta boken
kommer först. Sammanlagt refererar de olika ordböckerna till 40 synonymer varav 5
består av 2 ord (bilaga 1). Fem av synonymerna har ett antal bindningar som är 50
procent eller över, dvs. synonymerna förekommer i hälften eller flera av ordböckerna.
Dessa samt 7 övriga synonymer med svagare antal bindningar valdes med till följande
steg, nämligen till diskriminationsmatrisen. I en diskriminationsmatris sammanfattar
man ordböckernas synonymer108. Orsaken till att också de med svag bindning valdes
med var att de verkade intressanta med tanke på forskningsintresset, vilket är förenligt
med det hermeneutiska och vårdvetenskapliga tankesättet. Förutom utgångsbegreppet
’gemenskap’ valdes sammanlagt 12 synonymer till diskriminationsmatrisen (Bilaga 2).
Utgående från diskriminationsmatrisen räknar man ut synonymitetsgraden med hjälp av
en formel109. En visuell redovisning av uträkningen sker genom att rita upp ett
diskriminationsparadigm. Utifrån uträkningarna av synonymitetsgraden valdes 8
synonymer till diskriminationsparadigmet. I diskriminationsparadigmet anges
synonymitetsgraden med olika tjocka linjer mellan huvudordet och de olika
synonymerna. Diskriminationsparadigmet är ett resultat av den semantiska analysen och
tolkas genom hermeneutisk tolkning. Tolkningsakterna och tolkningsnivån bestod av en
första tolkning av diskriminationsparadigmet varpå följde en andra tolkning där fyra
108
I diskriminationsmatrisen kan man t.ex. se att för begreppet ’gemenskap’ har synonymen förbindelse
angetts i 7 ordböcker, medan för begreppet ’förbindelse’ har synonymen gemenskap angetts i 5 ordböcker
osv.
109
Synonymitetsgraden räknas ut med formeln: antalet befintliga bindningar x100
Antalet möjliga bindningar
Som exempel på synonymitetsgraden för gemenskap och förbindelse är: (7+5)100 dividerat med 20 =60
(stark synonymitetsgrad).
29
meningsbärande dimensioner steg fram och ledde till fyra antaganden om begreppet
’gemenskap’. Vid den tredje tolkningen, tolkades antagandena ytterligare mot
begreppen ’relation’110 , ’kommunikation’111 och ’ansvar’112. Resultatet av
tolkningsakterna och tolkningsnivån redovisas i kapitel 5.1. Tolkningen utmynnade
slutligen i antaganden om vad begreppet ’gemenskap’ innefattar och innebär113. Dessa
antaganden reflekteras och tolkas i slutande ytterligare mot de övriga delstudierna, den
teoretiska bakgrunden, förförståelsen som steg fram i kapitel 3 och Wärnås Hälsans inre
rum – modellen114.
4.3 Väsensbestämning av gemenskap
Den ontologiska bestämningen i delstudie 2 består av en väsensbestämning115.
Meningen med väsensbestämningen är att hitta begreppens innersta väsen, dvs. vad
begreppen är i sig själva, deras epistemiska grundkategorier eller essens, dvs. den
grundläggande substansen. Väsensbestämningen utgår från vår egen spontana
uppfattning av begreppet och är ett svar på ”vad”–frågan. En etymologisk och
semantisk analys kan ge vägledning i sökandet efter den sanna essensen. För att
slutligen kunna göra en väsensbestämning speglas resultatet från begreppsanalysen mot
klassiska texter, idéhistoriskt eller annat material. Gadamer har konstaterat att det är
forskarens egen forskartradition och teoretiska bakgrund som formar läsarens
förhållningssätt till texten. Att förhålla sig öppen till texten, förnimma vad som är
annorlunda och ständigt sätta sin förförståelse och teoretiska bakgrund på prov kan
öppna något nytt. Genom en flexibel och återkommande läsning av klassiska texter kan
man finna det som är annorlunda, finna nya dimensioner och förstå människans varande
på en djupare nivå.116Eriksson menar att den enda vägen till förståelse går genom
läsning117. Enligt Vikström118 kan en text ge en djupare förståelse av något och berör
långt efter det att texten skrivits. Författaren ger texten till läsaren som tolkar den
utgående från sin egen referensram och kunskap. Väsensbestämningen genom
textläsning ger således en djupare förståelse av begreppets innebörd. Meningen är att nå
110
Kasén 2002.
Fredriksson 2003.
112
Wallinvirta 2011.
113
Se figur 3 över de olika tolkningsakterna på s. 26.
114
Wärnå 2002.
115
Se tabell 1, s. 24.
116
Koskinen & Lindström 2013.
117
Eriksson 2010b.
118
Vikström 2005.
111
30
en ny förståelsehorisont och även horisontsammansmältning i enlighet med Gadamers
tankesätt119.
Material för väsensbestämningen
Gemenskap såsom det studeras i denna avhandling avser det mellanmänskliga, alltså det
som sker mellan två eller flera personer. En förutsättning för gemenskapen är det
mellanmänskliga, och därför blir det viktigt att söka svar på det mellanmänskligas väsen
för att kunna förstå gemenskapens väsen. I denna avhandling har väsensbestämningen
av begreppet gemenskap gjorts utgående från texter i tre böcker av Buber120, Jag och
Du, Det mellanmänskliga och Dialogens väsen. Boken Jag och Du är en översättning
från tyska, skriven år 1923 och originaltiteln är Ich und Du. Denna bok är möjligen
Bubers mest kända verk. I boken beskriver han sin uppfattning om att människans värld
har två grundläggande dimensioner, jag – du- relationen och jag – det- relationen. Finns
det ett jag måste det finnas ett du. På detta vis formar Buber ordpar varav det första
ordparet är jag– du och det andra jag– det. Boken Dialogens väsen är enligt Buber ett
komplement till boken Jag och Du. Denna bok skrev Buber 1929 med originaltiteln
Zwie sprache. Traktat vom dialogischen leben. I denna bok diskuterar Buber om
dialogen som ett äkta möte och att pratet inte är samma sak som ett samtal. Man kan
välja om man är en iakttagare, en betraktare eller deltagare. Det enda sättet att möta en
annan människa sker enligt Buber endast genom att bli delaktig. Boken Det
mellanmänskliga skrev Buber 1954 med orginaltiteln Elemente des
Zwischenmenschlichen. Buber menar att det sociala inte är samma sak som det
mellanmänskliga. I det mellanmänskliga behandlas man inte som ett objekt utan som en
partner i ett livsskeende. Det tedde sig naturligt för mig att välja just dessa böcker
eftersom Buber ingående filosoferar runt just detta som är det centrala i denna
avhandling, gemenskap och gemenskapens väsen.
119
Gadamer 1997.
Martin Buber föddes 1878 i Wien. I sin barndom kom han i kontakt med judendomen och under
studieåren i Wien påverkades han av Landauers utopiska socialism och av sionismen för vars kulturella
utveckling han kom att få en viktig roll. Från 1904 höll han sig avskilt för att fördjupa sig i den
chassidiska litteraturen och fromhetstraditionen och skrev också flera böcker runt detta. 1933 innehade
Buber en professur i allmän religionsvetenskap i Frankfurt och hade också en framträdande roll när det
gällde den judiska kulturrörelsen fram till 1938. År 1938 erhöll Buber en professur i socialfilosofi i
Jerusalem där han stannade kvar till 1951. Han produktion består av teologi, filosofi, psykologi och
pedagogik.
120
31
Metod
Texterna i böckerna har bearbetats genom hermeneutisk läsning och tolkning121.
Läsningen framskred genom pendlingen mellan delarna, dvs. meningsbärande ord och
meningar där begreppet ’gemenskap’ eller det mellanmänskliga berördes i texterna och
studerades och tolkades mot tidigare kunskapsfragment i texterna och mot helheten i
böckerna. Texterna lästes upprepade gånger för att nå en djup förståelse av texternas
innebörd. I tolkningsakten strävade jag efter att hitta ett mönster i texten och ett
samband mellan delarna och helheten. Läsningen och förståelsen rörde sig på olika
tolkningsnivåer, och på den första naiva nivån försökte jag få en första abstraktion och
förståelse av texterna. Den andra tolkningsnivån ledde till fyra meningsbärande
grundkategorin, Jag– Du – Det, sociala fenomen och gemenskapen i dem, det som ”är”
och det som är ”skenet” och det äkta samtalet. Den tredje tolkningsnivån ledde till ett
antal antaganden om gemenskapens och det mellanmänskligas väsen122.
Genom de olika tolkningsnivåerna kan en djupare förståelse synliggöras. De
antaganden som stigit fram reflekteras och tolkas i slutande ytterligare mot de övriga
delstudiernas antaganden, förförståelsen som steg fram i kapitel 3 och Wärnås Hälsans
inre rum-modellen.
4.4 Gemenskapens meningssammanhang
Den kontextuella bestämningen i delstudie 3 består av att fastställa begreppets
meningssammanhang123. Begreppen får olika betydelser i olika meningssammanhang
och situationer124. Meningen med denna studie är att få ett svar på vad den vårdande
gemenskapen innebär samt vilket sambandet mellan hälsa och vårdande gemenskap är.
Det är rätt vanligt att man ordnar olika former av gruppverksamhet i kommunerna för
att påverka den äldres hälsa fysiskt, psykiskt och socialt och då blir det viktigt att göra
en mångvetenskaplig forskningsöversikt vid sidan om den vårdvetenskapliga.
Meningssammanhanget har fastställts genom en innehållsanalys av 18
mångvetenskapliga artiklar (bilaga 3) samt 13 vårdvetenskapliga artiklar och
doktorsavhandlingar (bilaga 4). Sökningar för delstudie 3 har gjorts i databaser,
referenslistor, bibliotekskataloger samt av vårdvetenskapliga doktorsavhandlingar.
Diskussioner har även förts med sakkunniga inom området. Den mångvetenskapliga
121
Koskinen & Lindström 2013; Vikström 2005.
Se figur 3 över de olika tolkningsakterna på s. 26.
123
Se tabell 1, s. 24.
124
Eriksson 2010b.
122
32
forskningsöversikten och den vårdvetenskapliga analyseras var för sig. Detta för att den
mångvetenskapliga forskningen och den vårdvetenskapliga till sin natur är mycket
olika. Den mångvetenskapliga forskningen bestod främst av kvantitativa studier kring
olika former av gruppverksamhet och de äldres uppfattning om dem. Den
vårdvetenskapliga forskningen var kvalitativ och studierna fokuserade på olika former
av gemenskapen och vilken form av gemenskap som stöder hälsa som vardande.
Material för meningssammanhang
Avsikten med den mångvetenskapliga forskningsöversikten är att ur ett
vårdvetenskapligt perspektiv få inblick i de äldres syn på gemenskapens betydelse i de
olika gruppverksamheterna samt gemenskapens betydelse för deras hälsa. Den
mångvetenskapliga litteraturdatabassökningen gjordes i databaserna CINAHL,
MEDLINE, Cohrane Library och Academic Search Elite. Söktermerna var grupperade i
tre kategorier och på engelska, eftersom den svenska eller finska sökningen gav magert
resultat: elderly, elder, older, aging, och aged; group, group activities, group based
activities, group rehabilitation, geriatric rehabilitation, group programme, day center,
social participation, caring communion, caring nursing, caring och nursing; health, wellbeing, life meaning, happiness, joy, life happiness, inner health, inner strength och
experience. Sökningen var inte begränsad till en viss tidsperiod men artiklar på
svenska, finska och engelska publicerade 1990 eller senare togs med. Sammanlagt
valdes 397 artiklar från databassökningen och 28 artiklar genom manuell sökning,
sammanlagt 425 artiklar.
Allt material genomgick en trestegs granskning. Först läste jag titeln och abstrakten på
samtliga 425 artiklar. Artiklar där man inte nämner ”gruppverksamhet” eller ”social
gemenskap” eller om studien enbart riktade in sig på fysiska resultat lämnades utanför
översikten. Därmed exkluderades 365 artiklar och 60 artiklar kvarstod för en andra
översikt. Inklusionskriterierna för artiklar som togs med i den slutliga översikten var att
studien relaterar till hemmaboende äldre eller äldre i servicehem eller äldre som
tillfälligt är på en rehabiliteringsanstalt samt att studien är fokuserad på rehabiliterande
gruppaktiviteter och hur de äldre upplever gruppaktiviteterna och att vara tillsammans
med andra. Studier som fokuserade på äldre i terminalvård, demens eller mental
sjukdom exkluderades. Även studier som fokuserade på gruppverksamhet för
specialgrupper som kronisk sjukdom eller sörjande exkluderades. Både kvalitativa och
kvantitativa studier inkluderades. Efter att de 60 artiklarna genomgått en fulltextläsning
33
återstod 18 artiklar, och dessa togs med i den slutliga mångvetenskapliga
forskningsöversikten. En förteckning över de medtagna artiklarna finns i bilaga 3. Av
studiena är 10 kvantitativa, 5 både kvantitativa och kvalitativa och 3 enbart kvalitativa.
Det finns förvånansvärt lite kvalitativa undersökningar om hur äldre upplever
gemenskapen i olika former av gruppverksamhet. De kvantitativa studierna baserar sig
på mätinstrument där den äldre främst kryssat för olika alternativ i formuläret eller där
man mätt funktionsförmågan med olika typer av mätmetoder och evalueringen
fokuserade främst på resultaten av interventionerna. I dessa interventioner uppskattades
de positiva processerna och förmedlande faktorerna genom att de äldre fick utvärdera
grupprogrammet eller genom forskarens egna antaganden. Förklaringen för vilka
faktorer eller processer som ledde till de positiva resultaten blev rätt så snäva i dessa
studier. I de studier där man kombinerat både kvantitativa och kvalitativa studier eller i
de kvalitativa studierna hade de äldre en betydligt större möjlighet att berätta om sina
tankar och önskningar, och i dessa studier fick man också en bredare bild av vad i
gemenskapen som stöder hälsan och välbefinnande.
Det främsta syftet för ett flertal studier var att undersöka huruvida olika grupprogram
ökar den fysiska funktionsförmågan och ökar den subjektiva känslan av hälsa,
välbefinnande och livskvalitet125 . Syftet för flera av interventioner var att minska
ensamheten och öka den sociala aktiviteten126 samt att minska depression och påverka
den kognitiva förmågan127. Övriga syften som kan nämnas var interventioner som
strävade efter att minska kostnader inom hälsovården 128samt evaluering av olika
program129. Målsättningen för en av studierna var att jämföra karaktäristiska drag för de
äldre som besöker rehabiliterande dagcentraler jämfört med de som besöker sociala
dagcentraler130, en av studierna fokuserade på de gynnsamma processerna och
förmedlande faktorerna i psykosocial grupprehabilitering131 och målsättningen för en
av studierna var att ge deltagarna möjlighet att tala om åldrande som en process och
presentera teorin om gerotranscendens132.
125
Deforche & Bourdeaudhuij 2000; Eyigor et al. 2006; Helbostad et al. 2004; Hinkka et al. 2007; Mc
Auley et al. 2000; Routsalo et al. 2008; Segrits 2008; Mimi Mun Yee Tse 2008.
126
Routsalo et al. 2008; Greaves and Farbus 2006; Mimi Mun Yee Tse 2008.
127
Pitkälä et al. 2010; Segrist 2008; Fisher & Gosselink 2008; Nilsson & Nygård 2003.
128
Pitkälä et al. 2009.
129
Hopman-Rock & Westhoff 2002; Mimi Mun Yee Tse 2008; Zauszniewski et al. 2004.
130
Andersson et al. 2004.
131
Savikko et al. 2009.
132
Wadensten 2005.
34
Sökningen gällande vårdvetenskaplig forskning är gjord på databaser med
vårdvetenskaplig litteratur. Även manuell sökning i doktorsavhandlingar och aktuell
litteratur har gjorts. Sammanlagt valdes 13 doktorsavhandlingar och artiklar till den
slutliga forskningsöversikten (Bilaga 4). Den vårdvetenskapliga litteraturen som använts
i den inledande förståelsehorisonten och det vårdvetenskapliga perspektivet har inte
använts här men används i slutandet när den slutliga modellen formas.
Metod
Både den mångvetenskapliga och den vårdvetenskapliga forskningsöversikten
analyserades genom innehållsanalys enligt Kvale133. Innehållsanalys är en metod
genom vilken man systematiskt och objektivt kan analysera dokument och texter. Man
strävar efter att kunna komprimerat beskriva det fenomen man forskar i. Det leder i
slutandet till beskrivande kategorier. Man kan välja mellan att induktivt (utgående från
materialet) eller deduktivt (utgående från tidigare bestämd begreppskarta) gå in i
processen. I denna innehållsanalys har jag använt mig av den induktiva metoden och en
latens innehållsanalys, vilket betyder att man även analyserar det budskap som finns
gömt i texten. Analysskedet börjar med att man reducerar, grupperar och abstraherar
texten. På detta vis får man över- och underkategorier. I tolkningsskedet rör man sig på
olika tolkningsnivåer. På den första naiva tolkningsnivån läste jag noggrant igenom
artiklarna för att få en första förståelse. Varje mening lästes på nytt och jämfördes med
hela materialet. På den andra tolkningsnivån definierade jag meningsbärande kategorier.
Därmed steg fyra meningsbärande kategorier fram i den mångvetenskapliga
innehållsanalysen. Dessa kategorier beskriver hur de äldre upplever gemenskapen i
grupperna. Likaså steg fyra meningsbärande kategorier fram i den vårdvetenskapliga
innehållsanalysen och som beskriver vad en vårdande gemenskap kännetecknas av.
Intern och extern kontroll utfördes. På den tredje tolkningsnivån sammanfördes
kategorierna, och genom en djupare tolkning steg ett antal antaganden fram som
beskriver vad den vårdande gemenskapen innebär och vilket sambandet är mellan
vårdande gemenskap och hälsa134. Även för denna delstudie, liksom för de två övriga,
reflekterades och tolkades de antaganden som stigit fram mot de övriga delstudierna,
133
134
Innehållsanalysen gjordes enligt Kvales (2009) modell.
Se figur 3 över de olika tolkningsakterna på s. 26.
35
den teoretiska bakgrunden, förförståelsen som steg fram i kapitel 3 och Wärnås Hälsans
inre rum–modellen135 i slutandet.
4.5 En teoretisk modell skapas
Genom att i slutandet sammanföra antagandena som stigit fram i de olika delstudierna,
tolka dem mot varandra, mot den teoretiska referensramen och antagandena från
förståelsehorisonterna i kapitel 3 samt Wärnås Hälsans inre rum– modellen, stiger en
teoretisk modell fram som synliggör vad den vårdande gemenskapen innebär och vad i
den vårdande gemenskapen som kan nära hälsa som vardande hos äldre.
Gemenskapsbegreppets meningssammanhang och meningsinnehåll vilar på den
ontologiska grunden och den caritativa vårdteorin där begreppet ’vårdande’ är ett av
vårdvetenskapens kärnbegrepp. En deduktion sker genom en fördjupad förståelse av
vad ”hälsans inre rum” står för och samtidigt sker en vidareutveckling av den
ontologiska hälsomodellen och en fördjupad förståelse av hälsa som vardande fås.
4.6 Forskningsetiska överväganden
Forskningens etiska ställningstagande baserar sig på Forskningsetiska delegationens136
ställningstaganden angående humanvetenskaper och utförs i enlighet med god
vetenskaplig praxis. Detta betyder att hederlighet, omsorgsfullhet och noggrannhet
tillämpas vid sammanställningen av forskningen. Vid publiceringen av
undersökningsresultaten tillämpas öppenhet och en ansvarsfull kommunikation. En etisk
förhandsbedömning har utförts gällande alla delar i avhandlingen. Enligt
Forskningsetiska delegationen kan man dela in de etiska principerna för forskning inom
humanvetenskap i tre områden: 1. Respekt för den undersökta personens
självbestämmanderätt som betyder att deltagandet i forskningen ska basera sig på
frivillighet och deltagarna bör få tillräckligt med information om forskningen. 2.
Undvikande av skador, vilket betyder psykiska sociala och ekonomiska skador och 3.
Personlig integritet och dataskydd, vilket innebär hur man handskas med materialet,
dvs. skyddar det och håller det konfidentiellt, sparar eller förstör det efter utfört
forskningsarbete och hur man handskas med materialet i olika publikationer.
Till den hermeneutiska forskningstraditionen hör en stor öppenhet som samtidigt ställer
stora etiska krav. Enligt Ödman är det viktigt att man inom den hermeneutiska
traditionen använder sig av ett tydligt och enkelt språk och att forskaren synliggör sin
135
136
Wärnå 2002.
Forskningsetiska delegationen 2002, 2009.
36
förförståelse eller den kunskap som finns som grund för tolkningen. Hur man alltså
förmedlar, argumenterar och kommunicerar resultatet blir avgörande också från en etisk
synvinkel. Inom hermeneutiken arbetar man ofta med tolkning av texter och då blir det
viktigt att kunna presentera hur man förhållit sig till texterna. Tolkningen är alltid en
subjektiv akt men bör vara transparent och följa de etiska principerna137.
I denna avhandling används forskning utförd av andra forskare samt texter av olika
författare. Det som då blir viktigt är att handskas med stor respekt för materialet, inte
förvränga eller göra egna tolkningar då man presenterar andra forskares fynd.
Detsamma gäller texter som läses och används som material. Det bör klart framgå vad
som är sagt och när den egna tolkningen börjar. Forskarens förhållning till det lästa
ordet och tidigare forskningsresultat som används i avhandlingen bör vara etiskt
korrekt. Dessa principer har jag beaktat vid de olika delstudierna. I delstudie 1, den
etymologiska och semantiska analysen, har begreppen presenteras på ett tydligt och
klart sätt och analysen steg för steg genom text och figurer. När det gäller delstudie 2,
väsensbestämningen, har jag beskrivit hur texten bearbetats och tolkats, och
ursprungstexten finns på många ställen som citat. I delstudie 3 har jag använt mig dels
av studier utförd av andra forskare, dels av artiklar och doktorsavhandlingar. Källorna
har uppgetts och finns i en särskild bilaga. Tolkningsprocessen har tydligt presenteras
för att det ska vara lätt för läsaren att följa med forskarens tankegång.
137
Ödman 2007.
37
5 RESULTAT
I detta kapitel presenteras resultaten för de olika delstudierna (se tabell 1, s. 24). Först
presenteras den semantiska analysen för begreppet ’gemenskap’ innehållande en
etymologisk utredning och en diskriminationsanalys. Därefter presenteras
väsensbestämningen av begreppet ’gemenskap’ som baserar sig på tre av Bubers
böcker. Efter det presenteras meningssammanhanget utifrån en analys av
mångvetenskapliga och vårdvetenskapliga forskningsartiklar och som tar fasta på hur de
äldre upplever gemenskapen och vad en vårdande gemenskapen innebär och dess
inverkan på hälsa hos äldre.
5.1 Gemenskapens ontologi genom etymologisk och semantisk bestämning
Den etymologiska utredningen av begreppet ’gemenskap’ gav ett rätt så magert resultat.
Begreppet ’gemenskap’ är avledning till ordet gemen som kommer ur lågtyska ordet
gemên, vilket betyder gemensam, allmän, vanlig, besläktat med det latinska ordet
commúnis vilket står för gemensam. Den pejorativa betydelsen utvecklades senare till
simpel, avskyvärd också i det tyska språket138. Ordet gemen går tillbaka till 1500-talet
där också ordet menig är medtaget. I denna källa hänvisar man också till begrep som
’gemene man’, ’gemen soldat’ 139. I Svenska Akademiens Ordbok140 har man grupperat
in betydelsen för begreppet ’gemenskap’ i fyra grupper. I den första gruppen har man
bland annat beskrivit begreppet ’gemenskap’ som att någon eller något har något
gemensamt med någon eller något och ’gemenskap’ har jämförts med ord som
överensstämmelse, frändskap, samband och samhörighet. Man kan hitta begreppet
’gemenskap’ i lagtexter från 1700 och 1800-talet och när man talar om ”vetenskapligt
arbete” eller ”församlingens gemenskap”. I den andra grupperingen av ’gemenskap’
hänvisas till lagspråk under 1500-talet och jämförs bl.a. med ord som yttre förbindelse,
beröring, kommunikation, samfärdsel, förbindelsegång. I den tredje gruppen beskriver
man ’gemenskap’ som, att någon eller något är ”nära och intimt förbunden (förbundet)
med någon eller något”. Här talas t.ex. på slutet av 1800-talet och början av 1900-talet
om ”Jesu gemenskap” och ”den kristna gemenskapen”. I den fjärde gruppen beskrivs
’gemenskap’ som sammanfattning av personer som ”stå i nära förbindelse med
varandra” eller är ”förenade omkring ett gemensamt intresse eller samfund” (1622).
138
Wessén 1969.
Hellquist 1922.
140
SAOB 1928.
139
38
De står ganska klart att begreppet ’gemenskap’ genom tiderna betytt något konkret, att
någon eller något har något gemensamt oftast nära och intimt förbundet t.ex. genom en
sammanslutning eller tillhörande en grupp. I tidiga beskrivningar av begreppet
’gemenskap’ kommer också kopplingen till den kristna betydelsen, kyrka eller
församling, en andlig gemenskap. Det är det andliga, det heliga som förenar i en
gemenskap. Man kan alltså säga att begreppet ’gemenskap’ också har en mera abstrakt
betydelse som hänvisar till en känsla i gemenskapen.
Semantisk analys av gemenskap
Synonymerna till begreppet ’gemenskap’ är redovisade i synonymtablån i bilaga 1. Det
visade sig att i de 10 ordböcker på en tidsperiod från 1892-2009 som valdes för
granskningen av begreppet var synonymerna ’samband’, ’förbindelse’, ’beröring’,
’samhörighet’ och ’samfund’ närmast förknippat med begreppet ’gemenskap’ varav
synonymen ’samband’ hade den starkaste bindningen eftersom ’samband’ nämndes som
synonym till ’gemenskap’ i nio ordböcker. Följande steg blev att göra en
diskriminationsanalys där dessa synonymer togs med. Utgående från det teoretiska
perspektivet och forskningsintresset har dessutom synonymerna ’sammanhang’,
’kontakt’, ’gemensamhet’, ’enighet’, ’umgänge’, ’samvaro’ och ’kamratskap’ tagits med
i diskriminationsanalysen. Diskriminationsanalysen börjar med att göra en
diskriminationsmatris. (bilaga 2).
I diskriminationsmatrisen kan man se hur starkt de olika synonymerna är bundna till
varandra och till begreppet ’gemenskap’. ’Förbindelse’ och ’samfund’ är starkast
bundet till begreppet ’gemenskap’, i fem ordböcker har begreppet ’gemenskap’ nämnts
som synonym till begreppen. När det gäller synonymerna ’samband’,’beröring’ och
’samhörighet’ är bindningen svag, endast i två ordböcker har begreppet ’gemenskap’
nämnts som synonym till begreppen. Begreppet ’samband’ (8) och ’beröring’ (9) är
dock starkt bundna till begreppet ’förbindelse’. För, att göra det slutliga beslutet om
vilka synonymer som tas med i den fortsatta analysen räknades synonymitetsgraden för
de valda synonymerna ut. Synonymitetsgraden anges i procent och anges visuellt i
diskriminationsparadigmet (figur 4).
I det slutliga diskriminationsparadigmet (figur 4) valdes förutom utgångsbegreppet
’gemenskap’ begreppen ’förbindelse’, ’sammanhang’, ’samband’, ’samfund’,
’beröring’, ’samhörighet’, ’kontakt’ och ’umgänge’. Dessa valdes på basen av antal
bindningar i synonymtablån, synonymitetsgrad som räknades ut på basen av
39
diskriminationsmatrisen, frågeställningarna i avhandlingen och det teoretiska
perspektivet141. Synonymitetsgraden har utmärkts med olika tjocklekar på linjerna142
och om synonymiteten är ömsesidig är det utmärkt med pilar åt bägge hållen och om
synonymiteten är enkelriktad visar pilen i vilken riktning synonymiteten finns.
En första tolkning av diskriminationsparadigmet
I diskriminationsparadigmet (figur 4) stiger 8 betydelsedimensioner fram grupperat
enligt följande: ’gemenskap’ som förbindelse, sammanhang och samband samt
’gemenskap’ som beröring, kontakt och umgänge, ensamma i sina fält står ’gemenskap’
som samfund och ’gemenskap’ som samhörighet.
141
Med bindningar menas i hur många ordböcker sammanlagt som synonymen till utgångsbegreppet
förekommer. ’Samband’ förekom i 9 ordböcker, ’förbindelse’ och ’beröring’ i 7 ordböcker, ’samhörighet’
i 6 ordböcker, ’samfund’ i 5, ’sammanhang’ och ’kontakt’ i fyra och ’umgänge’ i 2 ordböcker.
Synonymerna ’sammanhang’, ’kontakt’ och ’umgänge’ togs med på grund av ordens koppling till de
övriga orden och till forskningsfrågorna. Med synonymitetsgrad menas den procentuella
samstämmigheten mellan två ord uträknad enligt en formel enligt Koort (Koort 1975, s. 40 eller se kapitel
4.1 och under Semantisk och etymologisk analys (fotnot 103)). Synonymitetsgraden mellan
’gemenskap’–’förbindelse’ var 60 %, ’gemenskap’–’samband’ 55 %, ’gemenskap–’samfund’ 50 %,
’gemenskap’–’beröring’ 45 %, ’gemenskap’–’samhörighet’ 40 %, ’gemenskap’–’kontakt’ 40 %,
’gemenskap’–’sammanhang´30 %, ’gemenskap’ –’umgänge’ 15 %.
142
tjockleken på linjerna kan tolkars enligt följande: prickad linje = synonymitetsgrad under 40 %, smala
linjer = synonymitetsgrad 40–
79 % och feta linjer= synonymitetsgrad 80– 100 %.
Diskriminationsparadigmet i figur 4.
40
Figur 4: Diskriminationsparadigm över begreppet ’gemenskap’
41
’Förbindelse’ har den största synonymitetsgraden till begreppet ’gemenskap’ medan
’samband’ har de flesta bindningarna utgående från ordböckerna använda i denna
avhandling. De starkaste synonymerna för synonymen ’förbindelse’ är ’sammanhang’,
’förpliktelse’, ’förening’, ’samband’ och ’tacksamhetsskuld’. ’Beröring’ och ’kontakt’
är också nämnda som synonymer till förbindelse. Synonymen ’sammanhang’ har de
flesta bindningarna till synonymen ’förbindelse’ (10 av 10) men har också som
synonymer ’samband’, ’beröring’, ’samhörighet’ och ’kontakt’.
De starkaste synonymer för ’samband’ är ’förbindelse’ och ’sammanhang’. ’Kontakt’,
’samhörighet’ och ’beröring’ är också nämnda som synonymer.
Synonymen ’samfund’ har som starkaste synonymer ’sällskap’, ’förening’ och
’förbund’.
Synonymen ’beröring’ har som starkaste synonymer ’kontakt’, ’förbindelse’, ’umgänge’
och ’vidrörande’. Synonymen ’umgänge’ har som starkaste synonymer ’sällskap’,
’beröring’, ’samvaro’ och ’förbindelse’ och synonymen ’kontakt’ förekommer också.
Synonymen ’kontakt’ har som starkaste synonymer ’beröring’ och ’förbindelse’.
Synonymen ’samhörighet’ har som starkaste synonymer ’solidaritet’, ’själsfrändskap’,
’släktskap’ och ’sympati’.
En andra tolkning av diskriminationsparadigmet
I det följande presenteras en fördjupad tolkning av diskriminationsparadigmet. Ur den
fördjupade tolkningen steg fyra meningsbärande dimensioner fram, nämligen
gemenskap som etiskt och moraliskt samband, gemenskap som yttre struktur,
gemenskap som yttre och inre beröring och gemenskap som mellanmänsklig beröring.
Gemenskap som ett etiskt och moraliskt samband
Innebörden relaterar till synonymerna ’förbindelse’, ’samband’ och ’sammanhang’ och
deras kvaliteter143. Synonymen ’förbindelse’ har den största synonymitetsgraden till
’gemenskap’ medan ’samband’ har de flesta bindningarna till ’gemenskap’. Inom
begreppsfamiljen finns den starkaste bindningen mellan ’sammanhang’ och
’förbindelse’144. Förutom de kvaliteter som tidigare nämnts för ’förbindelse’, dvs.
’sammanhang’ (9), ’förpliktelse’ (9), ’förening’ (8)och ’samband’ (8) nämns också
143
Kvaliteter betyder synonymernas synonymer och inom parentes anges bindningsfrekvensen till
synonymen. Dessa kvaliteterna är inte medtagna i forskarens diskriminationsparadigm.
144
10 av 10 ordböcker nämner ’förbindelse’ som synonym till ’sammanhang’ medan 9 av ordböckerna
nämner ’sammanhang’ som synonym till ’förbindelse’.
42
’plikt’ (5). Genom förpliktelse och plikt förbinder man sig och förbindelsen förpliktar
etiskt eller moraliskt till något. Intressant är att synonymen ’tacksamhetsskuld’ (8)
nämns som en stark synonym till ’förbindelse’. Allmänt taget kan man känna
tacksamhetsskuld till någon som gjort eller gett en något. Detta kan förbinda till att
känna att man bör ge något igen i form av en sak eller handling. Att finnas i ett samband
kan betyda att man finns i en ’relation’ (2) eller ’kontext’ (1) men också i ett
’sammanhang’ (7) eller ’förbindelse’ (8), medan ’sammanhang’ starkt relaterar till
’förbindelse’ (10), någon form av ’kontakt’ (4) eller’ beröring’ (2).
Av detta kan tolkas att när man finns i ett sammanhang eller samband, har man ett
ansvar, man ger ett löfte om att förbinda sig etiskt och moraliskt. Man känner att man
får något i denna gemenskap som gör att man vill ge något tillbaka.
Gemenskap som yttre strukturer
Gemenskap som yttre strukturer relaterar till synonymen ’samfund’ som står ensamt i
det semantiska fältet. ’Sällskap’ (6), ’gemenskap’ (5), ’förening’ (5), och ’förbund’ (5)
är de synonymer som har den starkaste bindningen till ’samfund’. Vidare nämns
synonymer som ’församling’ (3), ’klubb’ (3), ’brödraskap’ (3), ’gille’ (3),
’sammanslutning’ (3), ’societet’ (3) och ’akademi’ (3). Dessa synonymer relaterar till
någon form av ordnad grupp eller sammanslutning. Kännetecknande för dessa är att de
binder ihop likasinnade och man har gemensamma målsättningar inom gruppen. Ofta
ger också namnen på grupperna en aning om vilken typ av grupp det är frågan om.
Begreppet ’Gemenskap’ som yttre strukturer kan alltså tolkas som att gemenskapen
behöver någon form av ordnad struktur där medlemmarna vet vilka målsättningarna och
spelreglerna är inom gruppen. I kommunerna är det t.ex. vanlig, att man ordnar olika
typer av gruppverksamhet för äldre med olika målsättningar. Det kan t.ex. vara att öva
upp balans och muskelstyrka genom olika gymnastikprogram eller diskussionsgrupper
där man diskuterar om olika ämnen. Deltagandet är för det mesta frivilligt och baserar
sig på eget intresse eller behov, och man vet på förhand målsättningen för
gruppdeltagandet. De yttre strukturerna ger med andra ord ramarna åt gemenskapen.
43
Gemenskap som yttre och inre beröring
Gemenskap som yttre och inre beröring relaterar till synonymerna ’beröring’, ’kontakt’
och ’umgänge’ och deras kvaliteter. Beröring har de starkaste bindningarna till
synonymerna ’kontakt’ (9), ’förbindelse’ (9) ’umgänge’ (8) och ’vidrörande’ (7). Inom
begreppsfamiljen finns den starkaste bindningen mellan ’beröring’ och ’kontakt’.
’Samband’ (5), ’sammanhang’ (4) ’touche’ (3) och ’relation’ (3) är också bl.a. nämnda
som synonymer till ’beröring’ men också ’gemensamma intressen eller drag’ (1) och
’beblandelse’ (1). ’Kontakt’ har de starkaste bindningarna till ’beröring’ (9) och
’förbindelse’ (8). ’Strömbrytare’ (6) nämns också samt relaterande synonymer som
hänvisar till den tekniska kontexten medan t.ex. synonymerna ’agent’ (3), ’förmedlare’
(1) och ’mellanhand’ (1) relaterar till en tredje person. ’Gemenskap’ (4), ’samband’ (3),
’sammanhang’ (2), ’gensvar’ (2), ’kommunikation’ (2), ’känning’ (1), ’förståelse’ (1)
och ’personlig kontakt’ (1) är också bl.a. nämnda som synonymer. ’Sällskap’ (4),
’beröring’ (3), ’samvaro’ (3) och ’förbindelse’ (3) är de starkaste synonymerna till
’umgänge’. Som för ’beröring’ har också för synonymen ’umgänge’ nämnts
’beblandelse’ (2). ’Uppehållande av sällskapliga förbindelser’ (2), ’utbyte av besök’ (1),
’personlig samvaro’ (1), ’sällskapande’ (1), ’relationer’ (1), ’intimitet’ (1) och
’gemenskap’ (1) är nämnda som synonymer.
Gemenskap som yttre och inre beröring kan tolkas som att man får kontakt med andra
likasinnade genom gemensamma intressen, man beblandar sig med varandra och det
förbinder och berör en på ett djupare plan. Det finns en intimitet i dessa relationer som
stärker gemenskapskänslan.
Gemenskap som mellanmänsklig beröring
Gemenskap som mellanmänsklig beröring relaterar till synonymen ’samhörighet’ som
står rätt ensamt i det semantiska fältet. Synonymen ’solidaritet’ (5) har de flesta
bindningarna till ’samhörighet’. Andra synonymer som nämns är ’gemenskap’ (2),
’själsfrändskap’ (2), ’släktskap’ (2) och ’sympati’ (2). ’Samband’ (1), ’förvantskap’ (1),
’närhet’ (1), ’likhet’ (1), ’vikänsla’ (1) och ’närståend’ (1) nämns också som
synonymer.
Gemenskap som mellanmänsklig beröring kan tolkas som att man hör ihop med någon
och att man känner någon form av själsfrändskap eller släktskap till varandra, vilket gör
att man är nära den andra. Känslan av solidaritet är viktigt för samhörighetskänslan.
44
Vid den andra tolkningen av diskriminationsparadigmet steg det meningsbärande i
betydelsefältet för gemenskap fram och fyra antaganden kan skönjas:
–
Gemenskap innefattar att man finns i ett samband och att man förbinder sig till
något. Detta beskrivs t.ex. genom synonymerna ’förbindelse’, ’förpliktelse’ och
’sammanhang’. Detta kan också benämnas som ett etisk och moraliskt samband.
–
Detta samband i gemenskapen kan beskrivas via de yttre strukturerna som t.ex.
kan vara ett sällskap, en förening eller ett förbund eller samfund.
–
I gemenskapen sker någon form av beröring eller kontakt av en annan genom
umgänge och vidrörande. Vidrörande kan ske på en fysisk, psykisk eller andlig
nivå, dvs. en yttre och inre beröring.
–
Denna beröring leder till att man känner att man hör ihop med någon, man
känner någon form av samhörighet, själsfrändskap eller släktskap och sympati
och solidaritet för varandra. Man är på samma våglängd. Detta kan benämnas en
mellanmänsklig beröring.
En tredje tolkning mot begreppen ’relation’, ’kommunikation’ och ’ansvar’
För att få en djupare förståelse för begreppet ’gemenskap’ har jag ytterligare tolkat
begreppet mot de tidigare gjorda diskriminationsanalyserna av begreppen ’relation’145,
’kommunikation’146 och ’ansvar’147. ’Kommunikation’ finns som synonym till
’gemenskap’ i en ordbok men de andra två begreppen fanns inte nämnt som synonym
till ’gemenska’. Samtliga begrepp har dock enligt de gjorda diskriminationsanalyserna
koppling till ’gemenskap’. Begreppet ’förbindelse’ stiger dock starkt fram i samtliga
diskriminationsanalyser. Detta är orsaken till att jag valt just dessa begrepp, de
sammanfaller mycket väl med begreppet ’gemenskap’ och kan ge ytterligare stoff för
den fortsatta tolkningen. Mot bakgrunden av forskningsintresset och forskningsfrågorna
samt den teoretiska referensramen är dessa begrepp intressanta.
Kasén har gjort en semantisk analys av begreppet ’relation’, Wallivirta har studerat
begreppet ’ansvar’ och Fredriksson har gjort en diskriminationsanalys av begreppet
’kommunikation’. Kasén148 har gjort en etymologisk och semantisk analys av ’relation’.
Utgående från diskriminationsanalysen framträder begreppen ’berättelse’, ’beröring’,
145
Kasén 2002.
Fredriksson 2003.
147
Wallinvirta 2011.
148
Kasén 2002, Kasén 2012.
146
45
förbindelse’ och ’förhållande’149. Genom ’förbindelse’ kopplas begreppet ’relation’ till
’gemenskap´. Enligt Kasén möjliggörs gemenskapen i en vårdkontext genom
synonymerna för ’förbindelse’ som är ’ansvar’ och ’engagemang’ och huvudordet
’förpliktelse’. Kasén talar om vårdarens förpliktelse gentemot patienten som man åtagit
sig frivilligt eller genom ett bindande löfte om en vårdande relation som betyder att
värna om patientens värdighet och lindra lidande. Detta kan kännas som en tung plikt
eller ett löfte att inte överge. Här finns med andra ord en moraliska och etiska aspekt.
Kasén har fastställt antaganden om en vårdande relation, och substansen antas vara
”lidandeberättelsen” och ”förbindelsen”150. Kasén har kommit till att relation som
”förbindelse” kan ses som relationens inre sida medan relation som ”förhållande”
beskriver den yttre formningen151.
Beröringen kan förmedla värme och omsorg och beskriver skeendet i relationen. Den
vårdande relationen sker genom att vårdaren och patienten är i kontakt med varandra
men Kasén menar även att beröringen har en andlig aspekt, dvs. den inre beröringen152.
Kaséns analys stärker det jag kommit till, nämligen att gemenskapen innefattar en etisk
och moralisk dimension som innefattar att man förbinder sig i gemenskapen, känner ett
ansvar och en förpliktelse och man engagerar sig. På detta sätt blir förbindelsen
gemenskapens inre sida, det djupa och varma där man vill någon väl, man får en
relation till en annan människa. Begreppet ’förhållande’ tyder på gemenskapens yttre
sida och behöver inte betyda att man förbinder sig i gemenskapen. Ett förhållande kan
vara ytligt och kallt där den etiska och moraliska dimensionen fattas.
Wallinvirta153 som studerat begreppet ’ansvar’ har gått ännu djupare in i förbindelsens
betydelse för gemenskapen. I hennes sökande har begreppet ’skuld’ stigit fram som
igångsättare och kraft för ’ansvar’154 och ’skuld’ har som synonym ’förbindelse’. Enligt
Wallinvirtas tolkning tar skulden fasta på människans ofullkomlighet och känslan av
skuld tvingar människan att ta ansvar för och inse konsekvenserna av sina handlingar
men också handla och förändra så att den mellanmänskliga kärleken kan bestå 155.
Skulden blir alltså på detta vis nödvändig för den mänskliga etiken och känslan för vad
149
Kasén 2002, 91.
Kasén 2002, 169.
151
Kasén 2002, 94.
152
Kasén 2002, 97.
153
Wallinvirta 2011.
154
Wallinvirta 2011, 102.
155
Wallinvirta 2011, 104-106.
150
46
som är rätt och fel både kroppsligen, själsligen och andligt156. Wallinvirta har också
kopplat ihop begreppet ’ansvar’ med ’förbundenhet’ och ’relation’ som förbinder
människan till en annan människa, och denna förbindelse förpliktar och binder samman
antingen med eder eller löften som kan var antingen av juridiskt eller moraliskt slag157.
Detta medför ett ansvar som kan leda till förening och gemenskap men också
skuldkänsla om man överträder vissa gränser158. Precis som hos Kasén stiger också här
både de moraliska, etiska och andliga aspekterna fram.
Förbindelsen i gemenskapen kan även betyda att man känner skuld som en påminnelse
om vad som är rätt och fel i gemenskapen. Känslan av skuld är nödvändig för, att etiskt
och moraliskt kunna handla rätt. Man har ett ansvar i gemenskapen.
Fredriksson har gjort en diskriminationsanalys på begreppet ’kommunikation’159. I
diskriminationsparadigmet har han bl.a. kommit fram till fem begrepp som hade hög
synonymitet för begreppet kommunikation. Två av dem, nämligen ’beröring’ och
’förbindelse’ är också kopplade till begreppet ’gemenskap’. Fredriksson menar att
’förbindelse’ när det relaterar till mänskliga förbindelser får en etisk dimension genom
synonymerna ’löfte’, ’åtagande’ och ’skyldighet’160. Fredriksson nämner också att i
kommunikationen blir själva budskapet viktigt, vilket kan uttryckas som
lidandeberättelserna genom vilken patienten kan förmedla sina upplevelser161. Genom
dessa kan patienten uttrycka sig och möjligen beröra en annan människa i gemenskapen.
Kommunikationen får en viktig roll i gemenskapen.
När man förbinder sig, ger man ett löfte till sig själv och den andra. Detta kan ske
genom en kommunikation där budskapet berör den andra.
Diskriminationsanalyserna för begreppen ’relation’, ’kommunikation’ och ’ansvar’
stöder i hög grad tolkningen av diskriminationsanalysen för ’gemenskap’, och att
gemenskapen innefattar ett etiskt och moraliskt samband samt också en andlig
dimension.
156
Wallinvirta 2011, 107.
Wallinvirta 2011, 108.
158
Wallinvirta 2011, 109.
159
Fredriksson 2003.
160
Fredriksson 2012, 322.
161
Fredriksson 2012, 325.
157
47
Antaganden om det meningsbärande i begreppet ’gemenskap’
Sammanfattningsvis kan följande slutsatser dras utifrån den etymologiska utredningen,
det meningsbärande i betydelsefältet för begreppet ’gemenskap’ och de olika
tolkningsakterna och tolkningsnivåerna:
–
’Gemenskap’ innefattar en moralisk, etisk och andlig dimension. Den moraliska
och etiska dimensionen hjälper människan att välja rätt och ta ansvar i
gemenskapen. Beröringen av en annan människa kan också vara en inre beröring
där det andliga hos människan berörs.
–
’Gemenskap’ innefattar yttre strukturer samt yttre, inre och mellanmänsklig
beröring, dvs. det kan vara dels frågan om gemenskapens form, dels känslan i
gemenskapen.
–
Gemenskapens inre sida är en relation där man förbinder sig, känner förpliktelse,
engagemang och skuld.
–
I gemenskapen finns en kommunikation som berör den andra.
–
’Gemenskap’ innefattar en nära och intim förbundenhet där man känner att man
är på samma våglängd och man drar åt samma håll. Man känner solidaritet och
sympati för varandra.
–
’Gemenskap’ betyder att man finns i ett sammanhang eller samband tillsammans
med andra likasinnade och man vet målsättningen och riktning.
48
5.2 Gemenskapens och det mellanmänskligas väsen
Väsensbestämningen av gemenskapens och det mellanmänskliga har gjorts genom att
läsa tre böcker av Bubers: Jag och Du (1997 (1923)), Det mellanmänskliga ((2004
(1954)) och dialogens väsen (2008 (1929))(tabell 1, s. 22).
Jag kände en stor vördnad inför texterna och många gånger också tillkortakommande i
läsandets stund då texterna inte öppnade sig på det sätt jag skulle önskat. Här lämpade
sig dock den hermeneutiska läsningen bra, det långsamma, att ständigt gå cirkelgången
mellan delarna och helheten, återkalla i minnet forskningsintresset, frågorna och
förförståelsen och åter en gång återgå till texterna. Jag läste samtliga böcker som en
enda text inför tolkningsakterna. Tolkningen skedde på olika nivåer. Den första
genomläsningen och tolkningsnivå ledde till en första abstraktionen och förståelse av
texterna. Den andra tolkningsnivån ledde till fyra meningsbärande grundkategorin som
benämns: 1) Jag – du – det, 2) sociala fenomen och gemenskapen i dem, 3) det som ”är”
och det som är ”skenet” och 4) det äkta samtalet. Dessa presenteras mera ingående
nedan. Den tredje tolkningsnivån ledde till fyra antaganden om det mellanmänskligas
väsen samt fyra antaganden om gemenskapens väsen i relation till det mellanmänskliga.
Jag – du – det
Buber menar, att Jag – Du skapar relationernas värld och han nämner tre sfärer som
bygger upp relationernas värld: livet med naturen, livet med människorna och livet med
den andliga världen. Livet med naturen och vårt Du-sägande stannar vid språkets tröskel
men representerar området för det fysiska, det som ger substans, medan livet med
människorna innebär att Jag kan både ge och ta emot Du, det ”psykiska”, och det som
möjliggör känslomässig påverkan. I den andliga världen är relationen ordlös men
språkskapande, även om Jag inte uppfattar Du känner Jag mig ändå tilltalad och svarar
med mitt väsen, det andliga skänker giltighet162. Det är det Du som talar från det
fördolda och anden finns mellan Jag och Du163. ”Livet med människorna är den sfär där
man verkligen kan se och bli sedd, känna och bli känd, älska och bli älskad”164.
162
Buber (1923) 1997, 11.
Buber (1923) 1997, 52.
164
Buber (1923) 1997, 136.
163
49
Relationen är ömsesidig och fordrar närvaro. Buber menar att grundordet Jag – Du kan
uttalas bara med en människas hela väsen, ”Jag blir till i förhållande till Duet; i det jag
blir till som Jag säger Du. Allt verkligt liv är möte” 165.
Människan blir alltså genom Duet till ett Jag. Buber menar att Det-världen har
sammanhang i rummet och i tiden medan Du-världen inte har det:
Varje särskilt Du måste, när relationsförloppet är över, bli till ett Det. Varje särskilt Det
kan, genom, att träda in i relationsförloppet, bli till ett Du166.
Utan Det, menar Buber, kan människan inte leva men om människan enbart lever
genom Det är hon inte människa. Buber menar vidare att människan delat in sitt liv med
andra människor i yttre livsformer eller ”det därute”, Det-området och i känslor eller
”här inne”, Jag-området. ”Det därute” är där man jobbar och företar sig olika saker,
medan ”här inne” känner man böjelser, lust och hat och möjligen sin smärta, här är man
hemma167. Människan garanterar sin egen frihet och den frihet som innebor i tillvaron
om hon inte är hänvisad till Det-världen utan återigen kan träda in i relationernas värld
som är fri i sin växelverkan168, alltså människan ingår frivilligt i relationen, hon är fri i
den och skapande.
Buber menar att människan som individ framträder genom att avgränsa sig från andra
individer, den naturgivna avgränsningens andliga form (Jag– Det), medan människan
som person framträder genom relationen till andra, den naturgivna förbundenheten
(Jag– Du). Jaget tar alltså del i verkligheten genom delaktigheten och förbundenheten
men är också medveten om sin avskildhet i subjekttillvarons rike169. Ju mera individen
(Jag – Det) får plats i människans liv, desto sannolikare är det att Jaget blir ett offer för
overkligheten, medan ju starkare Jaget i Jag – Du är, desto mera är människan person170.
Buber menar att människan behöver närvaro som en kraft och nämner tre ting
förknippade med detta: att bli mottagen och vara förbunden som gör livet tyngre men
tungt av mening, som leder till det andra, nämligen att livet har en mening och detta
leder till det tredje, vårt eget livs mening i detta liv och i denna värld171.
165
Buber (1923) 1997, 18.
Buber (1923) 1997, 47.
167
Buber (1923), 1997, 57–58.
168
Buber (1923), 1997, 69.
169
Buber (1923) 1997, 84–85.
170
Buber (1923) 1997, 88.
171
Buber (1923) 1997, 146.
166
50
Sociala fenomen och gemenskapen i dem
Buber menar att man kan tala om sociala fenomen då människor i en grupp upplever
samma erfarenhet och upplevelser. Den enskilda individen blir upptagen i en gemensam
existens men det behöver för den skull inte betyda att medlemmarna i gruppen skulle ha
personliga relationer, även om man känner en speciell samhörighet just i denna grupp på
grund av de gemensamma erfarenheterna och upplevelser. Visserligen kan personliga
relationer uppstå i gruppen, men att tillhöra en grupp i sig leder inte automatiskt till
personliga väsensrelationer menar Buber172 . Detta kan bero på att man i gruppen fäster
mera uppmärksamhet vid kollektiva element och gruppens prestation istället för
personliga, och då tjänar det kollektiva som bärare av den enskilda individen och frigör
från ensamhet, medan det mellanmänskliga får träda tillbaka173. Det mellanmänskliga
sker mellan människor då människan blir sedd i sin helhet som en partner i en personlig
relation där båda parter är delaktiga. Buber menar att det mellanmänskliga tar sig
uttryck i ”det dialogiska” eller verkligheten ”mellan” dem174. Det betyder alltså att ett
verkligt samfund uppstår genom att alla står i en levande ömsesidig relation, där det
också finns känslor (men känslorna är inte upphovet till relationen) och i en levande
ömsesidig relation till en levande mittpunkt som agerar byggmästare för samfundet175.
Känslorna behövs för att ett sant socialt och personligt liv ska bli till och dessa är två
former av förbundenhet. Därtill behövs ytterligare Duets centrala närvaro för att skapa
det mänskliga livet176. Buber menar att godtyckets människa inte kan förbinda sig,
eftersom hon varken tror eller möter. Hon vill bara använda sig av världen därutanför177.
Vad är då gemenskapens roll i detta? Buber uttrycker det såhär:
Den sanna gemenskapens sinnelag råder icke där man gemensamt, men utan gemenskap,
tillkämpar sig en efterlängtad förändring av en motsträvig värld. Nej, den råder där
kampen, som utkämpas, sker utifrån en gemenskap som vill erövra sin egen verklighet.
(Buber (1929), 2008, 93.)
Gemenskapen i vardandet är inte bredvid – varandra utan med – varandra där personerna
i en grupp vända mot varandra strävar mot ett gemensamt mål. I det kollektiva kan den
172
Buber (1954) 2004, 18.
Buber (1954) 2004, 19.
174
Buber (1954) 2004, 25–26.
175
Buber (1923)1997, 60.
176
Buber (1923) 1997, 61.
177
Buber (1923) 1997, 80.
173
51
personliga existensen avtyna, medan gemenskapens mål är att öka den personliga
existensen genom bekräftelse i att vända sig till varandra178.
Det som ”är” och det som är ”skenet”
Buber menar att problemet på det mellanmänskliga området är skillnaden mellan det
som ”är” och det som ”synes vara”179. Sanningen i det mellanmänskliga är att
människor uttrycker sig som ”de är” och inte ger ett ”sken” av, att vara något de inte är,
i det sanna mellanmänskliga inbjuder människan den andra att dela hennes tillvaro180.
Buber menar att eftersom det inte alltid är lätt att vinna erkänsla för den man är, så är
det lätt hänt att man tar skenet till hjälp, dvs. ger sken av att vara något annat än den
man är, och att motstå denna möjlighet kräver mod181. Förståelsen är möjlig först när
man gör den andre verkligen närvarande för en182. Det mellanmänskliga fordrar alltså
att man har mod att vara den man är och att förnimma den andra som verkligen
närvarande. Men det mellanmänskliga fordrar också att man inte påtvingar den andra av
sitt eget eller sig själv. Det högsta elementet inom det mellanmänskliga menar Buber är
att kunna väcka något till liv inom den andra. Det mellanmänskliga är också en
förutsättning för att känna att man är en människa:
En människa existerar i antropologisk mening icke i sin isolering, utan endast i
fullständigheten av relationen mellan den ene och den andre. Först beaktande av denna
ömsesidighet gör det möjligt att uttömmande förstå vad det vill säga att vara människa.
(Buber (1954) 2004, 59.).
Dialogens frigörande kraft är just den, att kunna bistå varandra i att ”bli sig själv”.
Det äkta samtalet
Det äkta samtalet låter sig inte göras enbart genom att man konstaterar att en annan är
närvarande, utan genom att acceptera denna andra som partner genom att bekräfta och
bekräfta det andras vara. Det låter sig inte heller göras om man inte bidrar med sig själv
och är villig att yttra vad helst som faller in inom samtalsämnet. Buber kallar detta för
”något som – vill – bli – sagt” och som man inte får hålla tillbaka inom sig183. Mötet kan
endast ske då var och en i sin själ vänder sig till den andra, gör den andra närvarande för
178
Buber (1929) 2008, 94–95.
Buber (1954) 2004, 29.
180
Buber (1954) 2004, 33–34.
181
Buber (1954) 2004, 35.
182
Buber (1954) 2004, 45.
183
Buber (1954) 2004, 66–67.
179
52
sig och verkligen talar och riktar sig till den andra184. Att öppenhjärtigt vända sig till
den andra i en äkta dialog öppnar dörren för den äkta gemenskapen. Dialogens
grundrörelse är alltså just hänvändelsen, att man vänder sig mot den andra, kroppsligen
men också själsligen, och riktar uppmärksamhet mot den andra185.
Endast den som vänder sig till den andra människan och öppnar sig för henne mottar
världen i henne. Endast det väsen, som accepterar i sin fulla egenart och med existensens
hela obrutna kontinuitet lever där inför mig, för med sig strålglans från evigheten till mig.
Endast i den stund då två med allt vad de är säger till varandra: ”Det är Du!” är den
gudomliga närvaron verklighet mellan dem. (Buber (1929) 2008, 90-91.)
Men även den tysta kan vara värdefull. I tystnaden finns hållningen gentemot den andra
som i sig är ett yttrande, att verkligen vara tillstädes186. Buber skiljer mellan tre olika
sätt som vi varseblir människor i vår omgivning: genom att iaktta, betrakta eller bli
delaktig. Iakttagaren är intresserad av den andra människans drag, är hela tiden på spänn
för att hitta varje drag och vill veta vad som döljer sig bakom dessa drag. Betraktaren
inväntar i ro vad som kommer att ske, låter sig se föremålet i frihet och lägger inte
särskilt märke till vissa drag. Iakttagaren och betraktaren har som mål att se den andra
som ett från deras liv avskilt föremål som inte kräver handling eller påverkar dem
personligen. Detta gäller inte när jag varseblir genom att bli delaktig. När jag blir
delaktig uppfattar jag något hos den andra som ”säger mig något”, riktar sig till mig och
talar till mig in i mitt eget liv. Det kan vara frågan om att den andra behöver mig eller
att jag behöver den andra på något vis. Det behöver inte enbart vara en människas
existens jag blir delaktig i, utan det kan likaväl vara ett djur, en växt eller en sten eller
vilken som helst händelse via vilken något blir mig sagt, och Buber menar att gränserna
för dialogens möjligheter är de samma som delaktighetens187. Att ställa mig tillfoga och
förnimmande ta emot, den verkliga tron gör att det händer mig något som aldrig tidigare
sagts eller hänt. Det kan inte tydas eller förklaras eller slås upp i lexikon188.
Ett äkta etiskt ansvar finns bara där ett verkligt svar ges på det jag får ta del av, bjuds
på, får se och höra. Varje konkret ögonblick är för den observanta ett språk utan alfabet,
en nyskapelse, och den observanta bör ständigt möta den pågående skapelsen. Det gäller
personliga vardagliga händelser, stora och små. När jag uppfattat min delaktighet
184
Buber (1929) 2008, 24.
Buber( 1929) 2008, 67–68.
186
Buber (1929) 2008, 16.
187
Buber (1929) 2008, 29–34.
188
Buber (1929) 2008, 39.
185
53
formar jag mitt svar med mitt väsen liksom tilltalet, i det oöversättbara språket genom
görande och låtanden. Fastän jag blivit medveten om något blir jag aldrig färdig med
det, jag ger ögonblicket svar men samtidigt ansvarar jag för det. ”En hund tittar på dig,
du tar ansvar för denna blick. Ett barn har gripit tag i din hand, du tar ansvar för denna
beröring. En skara människor söker sig till dig, du tar ansvar för deras nöd”189.
Buber nämnder tre former av dialoger: den äkta – talad likväl som stum, den tekniska
dialogen och den till dialog förklädda monologen. I den äkta dialogen vänder vi oss mot
varandra sådana vi är i avsikten att en levande ömsesidighet må stiftas mellan oss. I den
tekniska dialogen är det frågan om att åstadkomma förståelse i sak, och i dialog
förklädda monologen talar vi egentligen med oss själva fastän vi rumsligen befinner oss
på samma plats med andra och känner oss därmed befriade från att vara hänvisade
enbart åt oss själva. Det kan vara frågan om en önskan om att få den egna självkänslan
bekräftad eller styrkt genom de intryck man gjort utan något behov av att meddela
något, erfara, inverka eller komma i förbindelse med något. Buber menar att ett
dialogiskt liv inte betyder att man har mycket med människor att göra utan ett liv där
man verkligen har att göra med de människor vilka man har att göras med190.
Men kärlek utan dialog – alltså kärlek som inte består i att verkligen gå– ut – till – den–
andre, nå – fram – till – den – andre och förbli – hos– den – andre sådan kärlek, som
förblir hos sig själv, är vad som kallas Lucifer 191. Visserligen måste man, för att kunna gå
ut till den andre, som utgångspunkt ha varit och vara hos sig själv. (Buber (1929) 2008,
65.)
Antaganden om det mellanmänskligas väsen
–
Det mellanmänskliga föds i relationernas värld där naturen står för det fysiska
och substansen, människorna för det psykiska och det känslomässiga och det
andliga för giltigheten.
–
Genom andra människor kan vi se och bli sedda, känna och bli kända samt älska
och bli älskade.
–
Allt verkligt liv är mötet med en annan människa, endast då kan människan bli
ett Jag. Det mellanmänskliga föds då människan blir sedd och är delaktig i en
relation.
189
Buber (1929) 2008, 53–54.
Buber (1929) 2008, 59–62.
191
Lucifer är det som ger sken av att vara ”gott” men är ”ont” (Buber (1929) 2008, 127).
190
54
–
Genom de mellanmänskliga relationerna kan man bli mottagen och vara
förbundna vilket ger livet en mening.
Antaganden om gemenskapens väsen i relation till det mellanmänskliga
–
Gemenskapen i en grupp leder till mellanmänskliga relationer då man fäster sig
vid det personliga och där alla står i en levande ömsesidig relation där det också
finns känslor.
–
Gemenskap som vardande är då man öppenhjärtat vänder sig till varandra, talar
till den andre och strävar mot samma mål.
–
Gemenskapen betyder, att man förbinder sig och detta ger livet en mening.
–
I gemenskapen finns ett moraliskt och etiskt ansvar som betyder att ett svar ges
på vad vi erfar.
5.3 Gemenskapens kontextuella drag
I detta kapitel presenteras först resultatet för innehållsanalysen av mångvetenskapliga
artiklar gällande gruppverksamhet för äldre. Därefter presenteras resultatet för
innehållsanalysen av vårdvetenskapliga artiklar och doktorsavhandlingar som fokuserar
på hälsa, vårdande och vårdande gemenskap (se tabell 1, s. 22). Det som här blir viktigt
är de äldres röst och deras syn på hur de uppfattar gemenskapen samt den
vårdvetenskapliga synen på en vårdande gemenskap.
Resultatet har växt fram genom de olika tolkningsnivåerna. På den första nivån har
artiklarna och avhandlingarna lästs noggrant igenom för att få en första förståelse och
abstrahera texterna. På den andra nivån har meningsbärande kategorier utkristalliserats.
De meningsbärande kategorierna för den mångvetenskapliga forskningen som steg fram
är 1) att få förtroende, 2) att känna sig unik, 3) att känna krafterna återkomma samt 4)
att känna sig värdefull. Dessa fyra kategorier beskriver hur de äldre upplevde
gemenskapen i grupperna. De meningsbärande kategorierna som steg fram gällande den
vårdvetenskapliga forskningen är 1) mötet, 2) kulturen, 3) atmosfären och 4) lyssnande.
Dessa fyra kategorier beskriver vad en vårdande gemenskap kännetecknas av. På den
tredje tolkningsnivån sammanförs resultatet av innehållsanalysen, och genom en
djupare tolkning stiger fyra antaganden fram om den vårdande gemenskapen och hälsa
som vardande.
55
Den mångvetenskapliga forskningen
En första översikt och tolkning av materialet gav vid handen att genom deltagande i
olika former av gruppverksamhet ökar välbefinnandet och livskvaliteten hos de äldre192
mätt med olika kvantitativa och kvalitativa mätare193 och ger därmed också fysiska,
psykiska och sociala hälsovinster194. Ensamheten minskade och den sociala aktiviteten
ökade under interventionens gång195. Genom detta ökade också den kognitiva förmågan
och prestationsförmågan196. Vad detta beror på kan man få en förklaring till när man
går vidare i tolkningen. På den andra tolkningsnivån steg det fram fyra meningsbärande
kategorier som beskriver hur de äldre upplever gemenskapen i grupperna. Dessa
presenteras i det följande.
Att få förtroende
Överlag var de äldre mycket nöjda med de olika grupprogrammen och de ansåg att
gemenskapen stödde deras hälsa och välbefinnande på många sätt. De äldre upplevde de
fysiska programmen och deltagande i gruppen som trevligt, instruktionerna var
förståeliga och aktiviteterna stimulerande i en trevlig atmosfär197. Man hade förtroende
för den hälsoinformation man fick198. Det visade sig att flera faktorer bidrog till att sätta
i rörelse de positiva processerna i grupperna, som i sin tur ledde till att man upplevde
deltagandet i gruppen som något positivt. Det visade sig att grupperna uppfyllde många
behov hos de äldre. De äldre beskrev grupperna som dynamiska, vilsamma och lugna.
Man hade hög tillit till och förtroende för varandra och den äldre hade lov att vara sig
själv i gruppen199. De äldre kände också en stark gruppgemenskap med en egen
192
Eyigor et al. 2006; Helbostad et al. 2004; Hinkka et al. 2007; Mc Auley et al. 2000; Routsalo et al.
2008; Andersson et al. 2004; Mimi Mun Yee Tse 2008; Zauszniewski et al. 2004; Fisher & Gosselink
2008.
193
Evalueringsinstrument som man använde sig av i de kvantitativa interventionerna var frågeformulär,
intervjuer, anamneser och sjukjournaler, fysiska tester, olika index för att utvärdera livskvalitet,
livstillfredsställelse, lycka, psyksikt välbefinnande, geriatrisk depression, ensamhet, sociala nätverk och
social support, ADL samt kognitiv och emotionell status. Evalueringsinstrumenten i de kvalitativa
interventionerna var frågeformulär, intervjuer, gruppledares dagböcker, observation bandning samt
transkribering.
194
Hinkka et al. 2007; Pitkälä et al. 2009; Pitkälä et al. 2010; Segrits 2008; Andersson et al. 2004;
Greaves and Farbus 2006; Zauszniewski et al. 2004.
195
Deforche & Bourdeauhuij 2000; Hopman-Rock & Westhoff 2002; Mc Auley et al. 2000; Routsalo et
al. 2008; Andersson et al. 2004; Greaves & Farbus 2006; Mimi Mun Yee Tse 2008; Savikko et al. 2009;
Zauszniewski et al. 2004.
196
Pitkälä et al. 2010; Segrist 2008; Greaves & Farbus 2006; Fisher and Gosselink 2008; Nilsson &
Nygård 2003.
197
Hopman-Rock & Westhoff 2002; Pitkälä et al. 2010; Wadensten 2005.
198
Helbostad et al. 2004.
199
Pitkälä et al. 2009; Savikko et al. 2009; Fisher & Gosselink 2008; Wadensten 2005.
56
gruppanda, känsla av solidaritet, ansvar och en känsla av tillhörighet. Pitkälä et al.200
beskriver grupperna som grupper med en egen gruppanda, med egen humor där
gruppmedlemmarna hade förtroende för varandra. Greaves och Farbus201 fann som
avgörande för resultatet att de äldre kunde skapa en positiv gruppidentitet genom att
skapa förtroende till de andra och självtillit. Grupperna var också en plats att lära känna
varandra på ett privatare plan202. Helbostad et al.203 fastslog att kombinerad träning där
man inkluderar träning i grupp var effektiv på grund av de sociala kontakterna och
känslan av tillhörighet som man inte kan nå med enbart hemträning. De äldre upplevde
de sociala aktiviteterna att göra saker tillsammans och att skapa nätverk som viktigt204.
Routsalo et al.205 fann att de äldre som deltog i grupperna kände sig behövda. Att möta
nya vänner, interaktionen med andra och att ha en mötesplats ansågs som viktigt206.
Man kan slå fast att denna gemenskap var förtroendefull.
Att känna sig unik
Deltagande i grupperna var frivilligt och man hade möjlighet att delta eller blev utvald
till gruppen gav en hög motivation för deltagandet207. De äldre ansåg att det var viktigt
att de kunde påverka programmet i gruppen eller välja bland olika teman, och de kände
sig delaktiga genom detta208. Känslan av att vara behövlig var också viktig för
självkänslan209. Man var specifikt utvald till just denna grupp och man behövdes där för
sina egna personliga egenskaper. Man fick känna sig unik i denna gemenskap.
Att känna att krafterna återkommer
De äldre kände att gruppen var en plats där man kunde lära sig och utvecklas och där
man kunde överträda sina egna gränser210. Att man konkret märkte att man gjorde
fysiska framsteg var viktigt för motivationen och självkänslan211. Flera av de äldre som
deltog i grupperna hade också varit aktiva förut, vilket kunde vara en orsak till de goda
200
Pitkälä et al. 2009.
Greaves & Farbus 2006.
202
Helbostad et al. 2004; Hopman-Rock & Westhoff 2002; Pitkälä et al. 2009; Wadensten 2005.
203
Helbostad et al. 2004.
204
Greaves & Farbus 2006; Mimi Mun Yee Tse 2008; Savikko et al. 2009.
205
Routsalo et al. 2008.
206
Helbostad et al. 2004; Mc Auley et al. 2000; Routsalo et al. 2008; Segrits 2008; Andersson et al. 2004;
Greavers and Farbus 2006; Mimi Mun Yee Tse 2008; Fisher and Gosselink.
207
Eyigor et al. 2006; Hopman-Rock & Westhoff 2002.
208
Eyigor et al. 2006; Pitkälä et al. 2009; Routsalo et al. 2008; Savikko et al. 2009.
201
209
Routsalo et al. 2008; Greaves & Farbus 2006.
Eyigor et al. 2006; Pitkälä et al. 2009; Greaves & Farbus 2006; Savikko et al. 2009; Fisher &
Gosselink 2008; Nilsson & Nygård 2003; Wadensten 2005.
211
Eyigor et al. 2006.
210
57
resultaten speciellt gällande fysiska prestationer212. Savikko et al.213 kom fram till i sin
studie att de viktigaste positiva processerna och förmedlande faktorerna för att nå
positiva resultat i gruppverksamheten var att man upplever nya saker överkommer
självsatta gränser och har förmågan att se sig själv i ett nytt ljus. Gemenskapen var
kraftbringande.
Att känna sig värdefull
Att ha en möjlighet att dela tankar och känslor om åldrandet och ensamhet samt andra
känsliga saker eller ha någon som lyssnar på en nämndes också som viktigt 214. I många
av grupperna ansåg de äldre att det också var viktigt att det fanns likasinnade i gruppen
med liknande intressen, och kamratstödet ansågs viktigt215. Savikko et al.216 kom i sin
studie fram till att de viktigaste positiva faktorerna för att nå positiva resultat i
gruppverksamheten var att man delar erfarenheter, tankar och känslor och att lita på
varandra. Gemenskapen gjorde att man fick en känsla av att man var värdefull.
Sammanfattningsvis kan sägas att de äldre upplevde att man genom gemenskapen i
grupperna fick och gav förtroende, man fick kraft och man kände sig unik och värdefull.
Detta ledde till att man upplevde att välbefinnandet och livskvaliteten ökade och
ensamheten minskade.
Den vårdvetenskapliga forskningen
Genom den första genomläsningen av materialet steg beskrivningar om vårdandets
värld fram.
Watson217 beskriver vårdande eller caring som något som sker mellan
människor. Morse218 har i en innehållsanalys av 35 vårdteoretiker identifierat fem
perspektiv av begreppet ’caring’, nämligen caring som ett mänskligt tillstånd, moraliska
ideal, påverkan, utvärdering samt mellanmänskliga relationer.
’Vårdgemenskap’ och ’vårdande gemenskap’ är begrepp som används parallellt i
vårdvetenskaplig litteratur och forskning. När man använder sig av begreppet
’vårdgemenskap’ hänvisar man oftast till den kliniska kontexten och förhållandet
mellan patienten och vårdaren medan begreppet ’den vårdande gemenskapen’ ger
212
Deforche & Bourdeaudhuij 2000; Hopman-Rock & Westhoff 2002.
Savikko et al. 2009.
214
Pitkälä et al. 2009; Savikko et al. 2009; Zauszniewski et al. 2004; Wadensten 2005.
215
Pitkälä et al. 2009; Ptkälä et al .2010; Routsalo et al. 2008.
216
Savikko et al. 2009.
217
Watsson 1979/1985.
218
Morse et al. 1990.
213
58
uttryck för kvaliteten för gemenskapen. På engelska har man översatt båda begreppen
med det gemensamma ordet caring communion.
I vårdandets värld är gemenskapen en helande kraft. Lindström (2006) menar att
gemenskapen utgör fundamentet och en källa till människans vardande i gemenskapens
rum219. Lindström menar att gemenskapens rum inte enbart behöver betyda något vi kan
uppfatta med våra sinnen utan något som når utanför människans gränser till den
verkliga verkligheten som även inbegriper transcendensen. Genom att existensen och
transcendensen vidrör varandra i gemenskapens rum kan vi få en insikt i livets
mysterium.
Söderlund220 menar att i ”vårdandets värld” blir patienten delaktig i sin vård i en trygg
och säker atmosfär i gemenskapen, och vårdandet kan på detta sätt omfatta människans
vardande. I en vårdande värld finns en känsla av samhörighet.
Rehnsfeldt221 menar att det är interdependensen (varat som människa) som gör att
människor söker gemenskap i livsgörande händelser. Människan behöver andra för att
skapa mening vid svåra livshändelser. Ömsesidighet är kopplat till ethos, och
ömsesidigheten betyder att båda parter deltar i den vårdande gemenskapen och att det
påverkar bådas hälsoprocesser. Man möts i en ”gemensam mening”, det partikulära blir
universellt vilket leder till att vi förstår varandra. Endast då kan det ske en rörelse i
hälsoprocesserna mot ett uthärdligt lidande. Ömsesidigheten och gemenskapen ligger
nära det naturliga vårdandet.
På den andra tolkningsnivån, utkristalliserade sig fyra meningsbärande kategorier.
Genom dessa kategorier beskrivs den vårdande gemenskapen och hur gemenskapen
utvecklar sig: mötet, kulturen, atmosfären och lyssnandet. För att dessa ska vara
vårdande och leda till en djup och innerlig gemenskap är det vissa faktorer som bör
uppfyllas. Beskrivningen av vad en vårdande gemenskap kännetecknas av beskrivs
genom dessa fyra kategorier som följande.
219
Lindström 2006.
Söderlund 1998.
221
Rehnsfeldt 2010.
220
59
Vårdande mötet
I vårdandets värld kan det vårdande mötet ske. Halldórsdóttir222 har i sin teori beskrivit
det vårdande mötet som en viktig del av vårdande och som förutsätter ömsesidig respekt
och förtroende mellan den professionella vårdaren och patienten. Söderlund223 menar att
mötet i vårdandets stund blir avgörande för vilket intryck och avtryck det lämnar och
hur det påverkar hälsoprocessen. Mötet kan antingen stödja hälsa eller bli ett hinder för
patienten att nå hälsa som vardande. Lindwall224 menar att också den som känner att
kroppen sviktar har rätt att bli värdigt bemött och vara delaktig i sin vård. I mötet är det
viktigt att den äldre förstår vårdaren. Dahlberg225 menar att inte förstå kan betyda att
den äldre känner sig utsatt och kränkt. I mötet ser man en medmänniska.
Vårdande kulturen
Lindström226 menar att en vårdande kultur som är livgivande, öppen och inbjudande är
bärare av gemenskap. En kultur som bjuder till gemenskap och man känner sig behövd
stöder hälsa. Fagerström227 har i sin forskning bland äldre kommit till att relationen till
vänner och anhöriga är viktig för den äldres livskraft och det att den äldre ännu känner
sig behövd bekräftar värdigheten. I en vårdande kultur känner sig den äldre behövlig
och deltagande i sin vård, och man välkomnar också nära och kära i vårdgemenskapen.
Norman228menar att i en vårdande kultur erbjuder och inbjuder vårdaren människan
rätten att få vara patient och därmed bevara sin värdighet som människa. Förnekar man
människan denna rätt att känna sig skröplig och svag, blir människans värdighet kränkt,
och det påverkar hälsan negativt.
Vårdande atmosfär
Söderlund229 talar om den vårdande atmosfären som kräver förståelse för människan
och ödmjukhet och sympati. Hon ser vårdandets värld som vårdgemenskapens arena där
det behövs ansvar och samarbete. Patienten blir bemött som människa, med omsorg och
omtanke, man vill patienten väl och patienten blir tagen på allvar, patienten känner sig
värd att vårdas och blir trodd och förstådd. Detta inger hopp för morgondagen och det
222
Halldórsdóttir 1996.
Söderlund 1998.
224
Lindwall 2004.
225
Dahlberg 2002.
226
Lindström 2006.
227
Fagerström 2010.
228
Nordman 2006.
229
Söderlund 1993.
223
60
finns en känsla av samhörighet. Samhörigheten betyder att patienten är delaktig i en
vårdgemenskap där vårdandet innebär ett gemensamt ansvar och en gemensam kamp
som innefattar såväl kroppsligt, själsligt som andligt vårdande230. I sin avhandling har
Söderlund231 skapat en modell som gestaltas som ”Terra Caritatis”, en värld där lidande
lindras i en atmosfär av gemenskap och vördnad inför människans värdighet. I denna
värld har patienten möjlighet att återfå sin kraft, att vara människa och uppleva hälsa
som vardande.
Kroppsliga förändringar skapar behov av förståelse och välbefinnande.
Sjukdomslidande kan upplevas när sjukdomen får övertag i kroppen232. Gemenskapen
blir vårdande i en atmosfär där man får känna sig unik och värdefull som människa.
Man blir tagen på allvar och betrodd och detta inger hopp för morgondagen och
påverkar hälsa som vardande.
Vårdande lyssnande
Koskinen233 har i sin avhandling forskat i lyssnande. Hon menar att den vårdande
gemenskapen skapar en rörelse som ger kraft åt människan att varda. I en av sina teser
han hon fastställt att lyssnandet är en gemensamhetsskapande rörelse som hänvisar
människor till att varandra genom kärlekens kraft. Att kunna lyssna till vad den andra
har att säga är viktigt i den vårdande gemenskapen. Det betyder inte enbart att lyssna till
ordet utan också till tystnaden och på detta sätt bekräfta den andra. Lindwall234 kom
fram till i sin studie att den äldre patienten vill bli sedd som en unik människa, trots en
åldrande kropp och sviktande hälsa. Den äldre vill berätta sina berättelser, om livet de
levt och om en kropp som förändras. Lindwall har i sin avhandling fastslagit att kroppen
är i rörelse mellan hälsa och sjukdom och en boning för välbefinnande och lidande men
strävar efter värdighet. Att få tala om de förändringar som sker i kroppen, att någon
lyssnar och inger hopp kan leda till att man kan utveckla sin livskraft och finna mening i
livet trots en allvarlig sjukdom. Att inte kunna tala eller att inte ha någon som lyssnar
skapar otrygghet och rädslor. Det som tär på livskraften är nedsatt funktionsförmåga235.
Att få berätta sin historia och sina innersta tankar för någon som är redo att lyssna är
230
Söderlund 1998.
Söderlund 2004.
232
Lindwall 2004.
233
Koskinen 2011.
234
Lindwall 2004.
235
Fagerström 2010.
231
61
kraftbringande och stöder hälsa som vardande. Genom detta får man kontroll över
kroppen, det inger trygghet. När kroppen återhämtar sig infinner sig hoppet och glädjen.
På den tredje tolkningsnivån reflekterade jag över de kategorier som stigit fram i den
mångvetenskapliga och den vårdvetenskapliga forskningen. Den tredje tolkningsnivån
ledde till ett antal antaganden om vad den vårdande gemenskapen innebär och hur den
påverkar den äldres hälsa som vardande.
Antaganden om den vårdande gemenskapen och hur det påverkar hälsa som
vardande
–
En vårdande gemenskap kännetecknas av ett vårdande möte, en vårdande kultur,
en vårdande atmosfär och ett vårdande lyssnande.
–
I den vårdande gemenskapen känner sig den äldre förtroendefull, unik, kraftfull
och värdefull.
–
Den vårdande gemenskapen ökar den äldres välbefinnande, minskar känslan av
ensamhet och stärker den äldres hälsa som vardande.
–
Den äldres värdighet är okränkbar i den vårdande gemenskapen.
En vårdande gemenskap byggs genom ett vårdande möte, en vårdande kultur och
atmosfär samt det vårdande lyssnandet. När dessa samtliga är vårdande kan man stödja
hälsa som vardande hos den äldre. Detta betyder att den äldre kan följa den inre rösten
och begäret, tanken och känslan överensstämmer och man kan bli hel på en djupare
nivå. I en sådan gemenskap kan den äldre uppnå en inre helhet, och fastän livet består
av lidande kan man försonas med de omständigheter där man lever.
62
SLUTANDET
6 HORISONTSAMMANSMÄLTNING
Den hermeneutiska förståelsen bygger på att växla mellan del och helhet, det man redan
vet och det nya som stiger fram i forskningen. Genom detta stiger nya
förståelsehorisonter fram och horisontsammansmältningar kan ske. I detta kapitel tolkas
de antaganden som stigit fram i delstudierna mot förförståelsen som stigit fram i kapitel
3 och Wärnås Hälsans inre rum-modellen för att i slutande formas till en teoretisk
modell som synliggör hur den vårdande gemenskapen kan nära hälsa som vardande.
6.1 Horisontsammansmältning i delstudierna
Siktet utgår från det teoretiska perspektivet baserat på axiom och teser valda för denna
forskning. En horisontsammansmältning eftersträvas och synliggörs i modellen.
I tabellen nedan finns de olika delstudiernas antaganden sammanställda samt de
antagandena som stigit fram i sammanställningen av förförståelsen i kapitel 3.
63
ANTAGANDEN
SOM STIGIT FRAM I FÖRFÖRSTÅELSEN (kap. 3)
-
Känslan av gemenskap, social tillhörighet och delaktighet är
ett villkor för känslan av att livet har en mening.
Gemenskapen tillhörigheten lindrar lidande och ökar lusten
där livsglädjen, meningen och kraften finns.
Människan formar sin syn på sig själv och sitt liv via andra i
gemenskapen.
Vårdgemenskapen är en källa till kraft och glädje i
vårdarbetet och är helande både för den som får vård och den
som vårdar.
Vårdgemenskapens meningssammanhang grundar sig på
Caritas motivet.
Människan behöver en annan människa för att träda fram
som en hel människa.
God hälsa och funktionsförmåga ökar känslan av att livet har
en mening.
Till den naturliga vårdens idé hör att man får växa som
människa i en miljö som stöder den egna tron på sina
förmågor och via stöd från omgivningen.
Människans värdighet ligger i friheten att kunna vara herre
över sig själv.
Gemenskapen byggs tillsammans med nära vänner och ökar
den äldres välbefinnande.
Gemenskapen betyder att förbinda sig och att känna ett
ansvar som baserar sig på frivillighet.
-
-
-
ANTAGANDEN FRÅN DELSTUDIE 2 (kap.5.2)
Väsensbestämning av ’gemenskap’
Det mellanmänskliga
-
-
-
ANTAGANDEN FRÅN DELSTUDIE 1 (kap. 5.1)
Etymologisk och semantisk analys av ’gemenskap’
-
-
-
-
-
’Gemenskap’ innefattar en moralisk, etisk och
andlig dimension. Den moraliska och etiska
dimensionen hjälper människan att välja rätt och ta
ansvar i gemenskapen. Beröringen till en annan
människa kan också vara en inre beröring där det
andliga hos människan berörs.
’Gemenskap’ innefattar yttre strukturer samt yttre,
inre och mellanmänsklig beröring, dvs. det kan dels
vara frågan om gemenskapens form, dels känslan i
gemenskapen.
’Gemenskapens´ inre sida är en relation där man
förbinder sig, känner förpliktelse, engagemang och
skuld.
I ’gemenskapen’ finns en kommunikation som
berör den andra.
’Gemenskap’ innefattar en nära och intim
förbundenhet där man känner att man är på samma
våglängd och man drar åt samma håll. Man känner
solidaritet och sympati för varandra.
’Gemenskap’ betyder att man finns i ett
sammanhang eller samband tillsammans med andra
likasinnade och man vet målsättningen och
riktning.
ANTAGANDEN FRÅN DELSTUDIE 3 (kap.5.3)
Pragmatiska drag om den ’vårdande gemenskapen’
-
Det mellanmänskliga föds i relationernas värld där naturen
står för det fysiska och substansen, människorna för det
psykiska och det känslomässiga samt det andliga för
giltigheten.
Genom andra människor kan vi se och bli sedda, känna och
bli kända samt älska och bli älskade.
Allt verkligt liv är mötet med en annan människa, endast då
kan människan bli ett Jag. Det mellanmänskliga föds då
människan blir sedd och är delaktig i en relation.
Genom de mellanmänskliga relationerna kan man bli
mottagen och vara förbundet vilket ger livet en mening.
-
-
En vårdande gemenskap kännetecknas av ett
vårdande möte, en vårdande kultur, en vårdande
atmosfär och ett vårdande lyssnande.
I den vårdande gemenskapen känner sig den äldre
förtroendefull, unik, kraftfull och värdefull.
Den vårdande gemenskapen ökar den äldres
välbefinnande, minskar känslan av ensamhet och
stärker den äldres hälsa som vardande.
Den äldres värdighet är okränkbar i den vårdande
gemenskapen.
Gemenskapens väsen i relation till det mellanmänskliga
-
-
-
Gemenskapen i en grupp leder till mellanmänskliga
relationer då man fäster sig vid det personliga och där alla
står i en levande ömsesidig relation där det också finns
känslor.
Gemenskap som vardande är då man öppenhjärtat vänder
sig till varandra, talar till den andra och strävar mot samma
mål.
Gemenskapen betyder att man förbinder sig och detta ger
livet en mening.
I gemenskapen finns ett moraliskt och etiskt ansvar som
betyder att ett svar ges på vad vi säger eller frågar.
Wärnås Hälsans inre rum-modellem
TEORETISK MODELL
SOM SYNLIGGÖR HUR DEN VÅRDANDE GEMENSKAPEN KAN NÄRA HÄLSA SOM VARDANDE
Figur 5: Horisontsammansmältningen i delstudierna
64
6.2 Den vårdande gemenskapens dimensioner
Den äldre människan som är märkt av sjukdom och lidande kan ofta känna att livet inte
mera har någon mening. I de olika delstudierna kom det klart fram att känslan av att
finnas i ett sammanhang, känna sig behövlig är viktig för att kunna känna att livet har en
mening och uppleva hälsa som vardande. I förförståelsen kom också denna aspekt fram.
Det räcker inte att man har en uppgift, utan den ska också kännas meningsfull. Endast
då får man en känsla av att man finns i ett sammanhang, social tillhörighet och
delaktighet236. Enligt Eriksson237 får brist på engagemang och att man känner att man
stagnerar människan att må psykiskt dåligt. Frankl238menar att det finns tre saker som
människan gör för att finna mening med livet: genom att utföra en handling, att skapa
något eller genom mötet med en annan människa.
Nära relationer och samhörighet blir viktiga för att känna att livet har en mening.
Florence Nightingale poängterade redan under sin tid att de personer som finns i
patientens omgivning är viktiga för patientens tillfrisknande. Här kommer också det
kulturella in. Ray239menade att hälsa formas enligt hur kulturen ser på sjukdom och
hälsa. Men redan det att man står i någon form av relation till den andra gör att man har
ett ansvar för den andra. Människan ser på sig själv via andra240.
I de ontologiska utgångspunkterna och i de teoretiska utgångspunkterna konstaterades
att Eriksson241 fastställt att vården kan anses som vårdande när det finns en önskan om
att lindra lidande. Eriksson har vidare definierat att en vårdande gemenskap
karaktäriseras av intensitet, vitalitet, värme, närhet, vila, respekt, ärlighet, tolerans och
att skapa möjligheter242. Eriksson menar också att det som förenar i en vårdande
gemenskap är önskan om att lindra lidande och caritas- motivet. Eriksson243 talar även
om människans kraftkällor som fylls i gemenskapen med en annan människa och att
människan behöver en annan människa för att bli en hel människa. Människan behöver
alltså en nära och intim förbundenhet till en annan. Endast då kan kraftkällan som finns
inom människan i hälsans inre rum fyllas och ge näring samt stärka hälsa som vardande.
236
Jfr s. 1.
Eriksson 1985.
238
Frankl 1987.
239
Jfr s. 15.
240
jfr s. 16.
241
Eriksson & Lindström 2003.
242
Eriksson 2010a.
243
Eriksson 2000.
237
65
Nygren et al.244 har forskat i inre styrkor hos äldre, dvs. män och kvinnor i åldern 85–90
år. Metoden var fenomenologisk-hermeneutisk och genomfördes genom en intervju
med 11 kvinnor och 7 män. Studiens målsättning var att belysa begreppet ’inre styrka’
för att kunna utveckla ett instrument för att mäta de inre styrkorna. Nygren kom fram
till fem teman: att känna sig kompetent och lita på andra, att se ljust på tillvaron men
ändå känna till livets mörka sidor, känna sig lugn men ändå vara aktiv, att förbli
densamma men ändå utvecklas och att vara förankrad i nuet men ändå vara medveten
om det förgångna och framtiden. Informanterna förstod begreppet som Livet fortsätter –
Lev det fullt. Även här blev den andra människan viktig.
Fagerström245 har forskat i inre och yttre hälsoresurser. Med inre hälsoresurser menar
hon de egna hälsoresurserna som är fysiska och andliga hälsoresurser. De yttre
hälsoresurserna beskriver hon som det aktuella livssammanhanget där människan lever
och är en del av. Fagerström beskriver livskraften som en inneboende hälsopotential.
Enligt Gadamer är kroppen gåtfull246. När man blir äldre förändras kroppen.
Funktionsförmågan blir sämre och känslan av att man förlorar greppet om livet kan
infinna sig. I det vårdande mötet och i den vårdande kulturen och atmosfären ger man
rum för värme, närhet, vila och respekt. Den äldre kan vara ärlig och sig själv och
gemenskapen skapar möjligheter att utveckla de förmågor som ännu väntar på att bli
upptäckta. Den äldres värdighet är okränkbar i en vårdande gemenskap.
Man kan säga att vårdande ur ett vårdvetenskapligt perspektiv som helhet består av att
hela och att dela, att vara oberoende men samtidigt integrerad i en större helhet, att ta
vara på de inneboende krafterna, den naturliga vården hos människan men också utifrån
kommande krafter och önskan om att lindra lidande. Den naturliga vården kan ske
människor emellan i det dagliga livet men kan också finnas i den professionella vården.
När man sammanför antagandena som stiger fram i de olika delstudierna och tolkar dem
mot förförståelsen kan man konstatera att ’gemenskap’ innefattar en moralisk, etisk och
andlig dimension. Människan behöver en annan människa för att kunna träda fram som
en hel människa. Det är inte samma som att ha ett förhållande till en annan, det är det
ytliga som inte behöver betyda att man förbinder sig. Men ett förhållande kan leda till
en djupare relation till en annan människa. När man har en relation till en annan
244
Nygren et al. 2007.
Fagerström 1999.
246
Gadamer 1996.
245
66
människa betyder det gemenskapens djupaste väsen, man har ett moraliskt och etiskt
ansvar och man är beredd att förbinda sig i gemenskapen. Detta ger livet en mening.
Man finns i ett sammanhang eller samband och man vet målsättningen och riktningen.
Man är herre över sitt eget liv och över sig själv. För att gemenskapen ska kunna frodas
och växa och leda till denna djupa relation människor emellan bör det finnas möjlighet
till ett vårdande möte, en vårdande kultur, en vårdande atmosfär och ett vårdande
lyssnande. Endast då kan den äldre känna sig förtroendefull, unik, kraftfull och
värdefull. Den äldres värdighet är okränkbar och den äldre kan uppleva hälsa som
vardande. Detta stämmer väl överens med Erikssons definition av vad den vårdande
gemenskapen karaktäriseras av, nämligen intensitet, vitalitet, värme, närhet, vila,
respekt, ärlighet, tolerans och att skapa möjligheter247. Hon menar även att det som
förenar i en vårdande gemenskap är önskan om att lindra lidande och caritasmotivet.
Det må sedan gälla i den kliniska vårdverkligheten eller i det naturliga vårdandets
meningssammahang.
’Gemenskap’ innefattar en moralisk, etisk och andlig dimension. I relationen har man ett
moraliskt och etiskt ansvar och man är beredd att förbinda sig. Man finns i ett samband
eller sammanhang och vet målsättningen och riktningen för gemenskapen.
En vårdande gemenskap kännetecknas av
I den vårdande gemenskapen känner sig den äldre
vårdande möte
förtroendefull
en vårdande kultur
unik
en vårdande atmosfär
kraftfull
ett vårdande lyssnande
värdefull
MÄNNISKANS ABSOLUTA VÄRDIGHET SOM GRUND FÖR GEMENSKAPEN
Figur 6: Den vårdande gemenskapens dimensioner
247
Eriksson 2010a.
67
6.3 Hälsa närs i vårdande gemenskap
Wärnå248har presenterat en modell för hälsans inre rum, där människans hälsoresurser
finns. Modellen rör sig på olika dimensioner, där den innersta dimensionen
representerar lusten till liv och kraft, att existera, den mellersta en strävan till ljuset
medan den yttersta utgörs av dygderna. Dygderna visar vägen till hälsans inre rum och
hjälper i kampen mellan ont och gott samt lust och olust. Dygderna står för den gyllene
medelvägen och människans förmåga att konfronteras med lust- och olustkänslor. Hälsa
som vardande betyder att man kan följa den inre rösten och begäret. Tanken och känslan
överensstämmer. Enligt Wärnå blir dygderna mod och tro avgörande i
tillblivelseprocessen och förmågan att uppleva hälsa som vardande.
I ljuset av denna modell och det som kommit fram i denna avhandling ter det sig klart
att för att den äldre ska kunna ta i bruk de inre hälsoresurserna behövs det som kom
fram i figur 6: Den vårdande gemenskapens dimensioner, för att den äldre ska ha
förmåga att konfronteras med lust- och olustkänslorna. Det är dygderna mod och tro
som i den vårdande gemenskapen stärks genom att den äldre känner att hon finns i ett
samband förbunden med andra likasinnade vilket ger en styrka och tro, att man klarar av
även morgondagen. Det är i denna unika vårdande gemenskap man åter får känna sig
unik, kraftfull och värdefull samt ta emot och ge förtroende. När man återfår sitt mod
och sin tro på sig själv ser man en ljuspunkt även då kroppen sviktar, man återfår lusten
till livet och kraft att existera. Det är då man upplever hälsa som vardande, man kan
följa den inre rösten och begäret, det är inte mera kroppens skröplighet som har
övergreppet. Detta visar tydligt och klart de äldres vittnesbörd om sina upplevelser i
grupperna. Om den äldre inte får uppleva denna vårdande gemenskap händer det
motsatta. Den äldre kan bli en fånge i sin egen kropp där olusten tar övergrepp och
hoppet slocknar. Då kan det hända att den äldre förblir på en nivå där handlande står
stick i stäv mot det som kunde vara bra för den äldre eller kanske den äldre beslutar sig
för en viss handling men inte har kraft att nå det optimala eller förmågan att se vart det
leder.
Avhandlingens övergripande syfte är att belysa hur den vårdande gemenskapen kan nära
hälsa som vardande hos äldre. Resultaten i de olika delstudierna visar att gemenskap i
sig inte behöver stödja hälsa som varande, utan denna gemenskap bör vara en vårdande
gemenskap som fyller vissa kriterier. Endast då kan dygderna mod och tro får fotfäste
248
Wärnå 2002.
68
och grogrund och ange riktningen mot hälsa som vardande. För att människan ska
kunna kämpa i kampen mellan gott och ont lust och olust, där modet och tron
övervinner och man blir kapabel att välja den gyllene medelvägen mot ljuset och lusten
till livet, behöver den äldre stöd och hjälp. Detta stöd erbjuder den vårdande
gemenskapen där det finns alla förutsättningar för den äldre att nå hälsa som vardande
och bibehålla sin värdighet som människa. Man kan säga att denna slutledning är en
vidareutveckling på Wärnåsdygd Hälsans inre rum- modellen och även den ontologiska
hälsomodellen. Nedan en visuell beskrivning av modellen.
En vårdande gemenskap;
mötet, kulturen, atmosfären,
lyssnandet
Dygderna mod
och tro
Känsla av unikhet
Känsla av värde
Känsla av förtroende
Känsla av kraftfullhet
Lust till
livet
Hälsa som
vardande
Figur 7: Hälsa som vardande i vårdande gemenskap
69
7 KRITISK GRANSKNING OCH DISKUSSION
Syftet med forskningen är att synliggöra hur den vårdande gemenskapen kan nära hälsa
som vardande i det naturliga vårdandets meningssammanhang samt skapa en modell
som belyser hälsa som vardande i den vårdande gemenskapen. Man kan säga att
forskningen är grundforskning inom vårdvetenskapen då det teoretiska intresset i
avhandlingen ligger i att bestämma innebörden av begreppet ’gemenskap’ och klassas
som den ontologiska bestämningen. Jag gör även en kontextuell bestämning, där de
äldres röst blir hörd genom forskning som fokuserar på hur de äldre upplevt
gemenskapen i olika sammanhang. Därvid kan slås fast att forskningen även är
tillämpad forskning, vars syfte är att belysa vad vårdande gemenskap är i det naturliga
vårdandets sammanhang. Den caritativa vårdteorin, som har sitt grundvärde i ett ethos
som bär på en tanke om gemenskap och om människans absoluta värdighet, har format
siktet, sökandet och slutandet för denna avhandling249.
7.1 Granskning av studiens giltighet och trovärdighet
Forskningen består av tre delstudier, där delstudie ett och två, står för den ontologiska
bestämningen och delstudie tre för den kontextuella bestämningen. Som metoder har
använts semantisk analys enligt Koort (1975), hermeneutisk läsning av klassiska texter
för att göra en väsensbestämning av begreppet250 samt innehållsanalys av artiklar och
avhandlingar för att fastställa meningssammanhanget för ’gemenskap’. Via den
semantiska analysen, som skett genom att studera ordböcker, blev betydelsen för
begreppet ’gemenskap’ tydlig. Den semantiska analysen började med en etymologisk
utredning som beskriver begreppets ursprung, medan den semantiska analysen
utmynnade i en diskriminationsanalys och man får på det viset insikt i begreppets
förhållande till närbesläktade begrepp. Metoden är strukturerad och följer ett visst
mönster. Resultatet kan dock påverkas av vilka ordböcker forskaren använder sig av. I
denna studie har jag strävat efter att få en så heltäckande bild som möjligt av begreppet
genom att välja ordböcker som sträcker sig jämnt fördelat över en viss period men även
ordböcker som utkommit tidsmässigt nära varandra. Detta för att komma underfund
med om det funnits olika uppfattningar om ordets betydelse eller om samma
ordboksförfattare har ändrat uppfattning om ordets betydelse. Allt som allt gick jag
249
Eriksson & Lindström 2003.
250
Eriksson 2010.
70
igenom 20 ordböcker och valde till den slutliga analysen och tolkningen 10 ordböcker.
Dessutom har jag gjort en tolkning mot tidigare gjorda diskriminationsanalys av
begreppen ’relation’, ’kommunikation’ och ’ansvar’ eftersom dessa begrepp är kopplade
till begreppet gemenskap, för att få en ännu djupare förståelse av begreppet.
Valet av texterna till den hermeneutiska läsningen motiveras med att dessa böcker av
Buber, på ett levande och ingående sätt, behandlar gemenskapen och det
mellanmänskliga. Den hermeneutiska läsningen som metod är långsamhetens metod.
Risken med metoden är att man för fort drar konklusioner utifrån texterna om man inte
ger läsande den tid förståelsen behöver. Det fordras tålamod i läsandet, att låta texten
vila emellan och sedan återgå till texten. Texterna var stundom svårlästa med ett språk
som inte genast öppnade sig för mig. Tolkningen av denna delstudie kan sägas vara den
som är mest subjektiv och kunde te sig annorlunda om någon annan gjorde tolkningen.
Jag är inte ute efter den absoluta sanningen utan det sanningslika för begreppet
’gemenskap’. Gadamer menar att det är forskarens egen forskartradition och teoretiska
bakgrund som formar läsarens förhållningssätt till texten, och genom att sätta denna
förförståelse på prov kan något nytt öppnas251. Detta sker genom att ställa vad-frågan
till texten, läsaren för en dialog med texten. I denna forskning ställdes vad-frågan till
texten gällande vad är gemenskap och det mellanmänskliga?
Till den kontextuella delen valde forskaren att analysera och tolka både
mångvetenskapliga artiklar och vårdvetenskapliga artiklar och avhandlingar. Orsaken
till detta var att det är rätt vanligt att det ordnas olika former av gruppverksamheter för
äldre och man har även forskat om det rätt mycket, även om forskningen och
interventionen oftast är kvantitativa och fokuserar på hur man kan förbättra
funktionsförmågan och fysiska prestationer. Eftersom forskningsintresset ligger i att få
fram hur de äldre upplevde gemenskapen i grupperna valdes de artiklar som berörde
dessa aspekter med i forskningen. Urvalskriterierna för artiklarna baserade sig på
söktermer som berörde äldre, gruppverksamhet eller social samvaro samt hälsa och
välbefinnande. På detta sätt fick forskaren en verklighetstrogen bild av vad de äldre
upplevde som viktigt i grupperna. Den vårdvetenskapliga forskningen berörde
gemenskapen på ett allmännare plan och hur gemenskapen påverkar hälsan. Man kan
konstatera att genom att göra både en mångvetenskaplig och en vårdvetenskaplig analys
och tolkning blev den kontextuella bestämningen utömmande och givande.
251
Gadamer 1997.
71
Studiens trovärdighet och giltighet utgår från Erikssons252benämning ”det sanningslika”
i hermeneutisk forskning. Detta betyder att man inte strävar efter den absoluta
sanningen utan det sanningslika. Till den hermeneutiska forskningen hör att förstå och
tolka det material man har. Forskaren har redogjort för tolkningens olika nivåer i de
olika delstudierna (se figur 3, s. 24). Enligt Ödman bör intern och extern kontroll utföras
vid tolkningsakterna. Den inre kontrollen avser tolkningssystemets inre logik, det finns
ett logiskt sammanhang. Reliabilitet i en forskning betyder att forskningen är logisk och
framställs på ett begripligt sätt samt att tolkningen är tillförlitlig. Den inre kontrollen
sker oftast genom att jämföra tolkningarna med den teori man använder sig av, man
kontrollerar tolkningen och teoretiska antaganden mot primärdata samt kontexten
varifrån de är hämtade. Genom att upprepade gånger jämföra tolkningen mot
tolkningsobjektet kan man förändra sin förståelse. Detta är en yttre kontroll eller en
prövning av validiteten i forskningen253. I denna studie har tolkningsakterna i de olika
delstudierna speglats mot den caritativa vårdteorin, de ontologiska utgångspunkterna
och de axiom som jag valt för studien. En inre kontroll är gjord. Forskaren kan även ha
en förförståelse för forskningsobjektet som baserar sig på tidigare kunskap eller att
forskaren läst in sig i ämnet. Utgående från denna förförståelse går forskaren in för att
finna ny förståelse. Jag har tidigare kunskap som rör sig på den kontextuella nivån. Jag
har arbetat med äldre i olika grupper och där fått en aning om gemenskapens betydelse
för de äldre. Dessutom har en första förståelse för gemenskapens betydelse formats via
den preliminära litteraturgenomgången. När tolkningen i de olika delstudierna speglas
mot denna förförståelse kan man säga att förståelsen ändras och fördjupas, och en yttre
kontroll är gjord.
Larsson (1993) betonar vikten av att forskaren kan argumentera för sina val under
forskningens gång och för resultaten. Det hermeneutiska angreppssättet genomsyrar
hela studien och jag har strävat till att synliggöra tankesättet under resans gång. Den
eviga spiralgången där man går från del till helhet och åter till del kan i oändlighet
öppna nya tankar och frågeställningar. Utmaningen blir att hitta det logiska
meningssammanhanget och göra det synligt för läsaren.
252
Eriksson 1999.
253
Ödman 2007.
72
7.2 Kunskapsbehållning
Det blir även viktigt att studera vilken kunskapsbehållningen för denna studie är och på
vilket sätt den har ökat förståelsen om ’gemenskap’ som begrepp och fenomen och gett
ett tillskott till vårdvetenskapens teorikärna. Det teoretiska intresset har varit att
bestämma innebörden av begreppet ’gemenskap’ samt att skapa en modell som belyser
hur gemenskap kan nära hälsa som vardande hos äldre. Detta är samtidigt en
vidareutveckling av den ontologiska hälsomodellen254. Det kontextuella intresset ligger
i att modellen kan bli ett stöd i det naturliga vårdandets meningssammanhang.
Begreppens historia, bakgrund och väsen är viktiga att forska i för att komma fram till
meningsinnehållet255 . Även om gemenskap som begrepp är viktigt inom
vårdvetenskapen har det inte gjorts ingående begreppsanalys över begreppet tidigare.
Genom denna forskning har en ny förståelse för begreppet stigit fram. Genom den
etymologiska och semantiska analysen blev det klart att ’gemenskap’ innefattar en
moralisk, etisk och andlig dimension. ’Gemenskap’ innefattar yttre, inre och
mellanmänsklig beröring och ’gemenskapens’ inre sida är en relation, en nära och intim
förbundenhet där man förbinder sig, känner förpliktelse, engagemang och skuld. I
’gemenskapen’ finns en kommunikation som berör den andra och man finns i ett
samband eller sammanhang. Väsenbestämningen av ’gemenskap’ fördjupade ytterligare
förståelsen. Denna begreppsbestämning belyser tydligt och klart vad som ingår i
gemenskap för att det ska vara en sann och ärlig gemenskap, inte bara ett ytligt
förhållande som inte behöver beröra eller betyda något för den äldre.
Genom att sammanföra den ontologiska och kontextuella bestämningen skapas en
stillbild av den vårdande gemenskapens dimensioner, som utmynnar i en modell som
beskriver hälsa som vardande i vårdande gemenskap. En vårdande gemenskap föds i det
vårdande mötet, kulturen, atmosfären och lyssnandet. Då väcks dygderna mod och tro
och den äldre känner sig unik, värdefull, förtroendefull och kraftfull. Detta ger lust till
livet och den äldre känner hälsa som vardande. Här finns både en teoretisk och praktisk
kunskapsbehållning. Modellen vägleder oss att förstå vad i gemenskapen som gör den
vårdande och denna kunskap är speciellt värdefull då man ordnar olika aktiviteter för de
äldre i det naturliga vårdandets meningssammanhang.
254
Eriksson et al. 1995.
255
Ödman 2007.
73
7.3 Förslag till fortsatt forskning
Den kontextuella delen av denna studie bestod av artiklar och doktorsavhandlingar. För
att få en ännu mera nyanserad och djupare syn på den vårdande gemenskapen skulle det
vara fruktbart att komplettera forskningen med en empirisk undersökning genom att
intervjua äldre som träffar andra i en gemenskap. Även att intervjua de som leder olika
former av verksamhet för äldre kunde ge mera kunskapsstoff i att förstå vad som skapar
den vårdande gemenskapen. Studien vägleder i att förstå vad det behövs för att de äldre
ska uppleva gemenskapen som vårdande, men vad gör att man lyckas med detta i vissa
grupper men inte i andra? Det är frågan som kvarstår för att bli besvarad. Sökandet
fortsätter!
Den modell för hälsa som vardande i vårdande gemenskap som stigit fram under resans
gång är meningen som ett arbetsredskap i det naturliga vårdandets
meningssammanhang. Följande steg kunde vara att i praktiken pröva modellen för att
ytterligare förädla den och få nytt kunskapsstoff om äldres upplevelser i gemenskapen
samt hur man kan stöda den äldre i att uppleva hälsa som vardande.
Avhandlingen avslutas med några meningar från Stefan Einhorns bok Medmänniskor
(2008):
Vi kan i dessa möten välja, att betrakta den andre som ett objekt, en tingest. Eller också
kan vi välja, att möta den andre med hela vårt jag och samtidigt i ordets sannaste
bemärkelse se den andre.
74
SUMMARY
Health and caring communion – Importance of the communion for the elderly
Elisabeth Kajander
Aim and theoretical perspective of the study
The main aim with this study is to illuminate from a caring science perspective along
with a hermeneutic approach how caring communion can aid in promoting health as
becoming in elderly people. The target group of the study consists of elderly citizens
living at homes. The results of the study are formulated as a theoretical model of health
as becoming in caring communion.
Being together with other and meeting other seem to be important for the human being.
The concept “caring communion” defined by Eriksson, constitutes the context of
meaning of caring and is the structure wich determines caring reality. According to
Eriksson, caring communion requires meeting in time and space, and absolute, lasting
presence. Eriksson also defines the mediating factors that contribute to a caring
community as intensity, vitality, warmth, closeness, rest, respect, honesty and tolerance,
and creating possibilities. The caring communion is the basis for all humanity. Human
beings are fundamentally interrelated to an abstract and/or concrete other in a
communion.
The theoretical perspective of this qualitative study relies on the autonomous caring
tradition of caring science as developed at Åbo Academi University, Vasa. Love and
charity i.e. the caritas motive is based on an ethos that carries on a considering of
togetherness, a caring communion, a place where one feels at home and where one can
be the person one was meant to be.
The overarching research questions are:
1) What does communion mean?
2) What does the caring communion mean?
3) What is the connection between caring communion and health?
75
Methodology
The hermeneutic research approach based on Gadamer permeates the study. This entails
that understanding and interpretation become central. The study conducted in the
dissertation is divided into three sub-studies. Sub-study one and two are ontological
determination and sub-study three is a contextual determination. Sub-study one is
conducted by an etymology and semantic analyses of the concept communion
(gemenskap) based on Koort (1975) and sub-study two by determing the basic
epistemological category of the concept based on Eriksson (2010b). This was conducted
by reading three of Martin Bubers books; Ich in Du (1923), Elemente des
Zwischenmenschlichen (1954) and Zwiesprache – Traktat vom dialogischen leben
(1929). Study three is conducted through content analysis of 18 multidisciplinary and 13
caring science articles and dissertations based on Kvale (2009) for define caring
communions in various contexts of meaning based on Eriksson´s model of conceptual
determination (2010b).
All studies are interpreted through hermeneutic interpretation where the continuous
movement from a part of a whole, to the whole, to part again, continuously leads to new
understanding. In the end the assumptions that have risen up in the three studies are
interpreted against pre-understanding and the Wärnås “The inner-health-domain model”
(2002).
Results
The results of the study offer a description of the dimensions of caring communion and
a theoretical model that illuminates how caring communion can further health as
becoming. The fundamentals of caring communion rest on the idea of a human being´s
absolute right to dignity as a base for communion. The concept of communion contains
a moral, an ethical, and a spiritual dimension. In communion there exists a moral and
ethical responsibility and a willingness to commit oneself. One is in a relationship or
context and one knows the goal and direction for the communion.
A caring connection, a caring culture, a caring atmosphere and a caring listening are
characteristics of caring communion. In the caring communion the elderly feel trusting
and see themselves as unique, powerful and valuable. The model demonstrates that
when the elderly are able to rest in caring communion the virtues of courage and faith
76
become strong and desire for life awaken within the elderly and health as becoming
becomes possible.
Caring
communion;
connection,
culture,
atmosphere,
listening
Virtues courage
and faith
Feeling of
unique,
valuable,
trusting,
powerful
Desire for
life
Health as
becoming
Figure 7: Health as becoming in caring communion
Discussion
The theoretical and ontological interest lies in determine the meaning of the concept
communion and caring communion and creating a theoretical model that illuminate how
the caring communion can support health as becoming in older adults. The contextual
interest lies in the fact that the model can be a support in the natural caring context with
older adults.
77
Researching the background and history of the concept is important for determine the
context of meaning for the concept. Thru this study the knowledge about the concept
and caring communion has increased. Thru the etymological and semantic analysis it
became clear that communion include moral, ethical and spiritual dimensions, outer,
inner and interpersonal touch and that communions inner side is a relationship, a near
and intimate interconnectedness where one commits, feel obligation, engagement and
guilt. In the communion there is a connection that affects the other one and one feel
being in a connection or context. The conceptual determination illuminate what there
has to be find in the communion for it to be a true and honest communion, a
communion that can help the elderly to find health as becoming.
The outcome of the study is that all communion is not necessarily caring communion.
The model guide us to understand what in the communion makes it caring and this
understanding is especially valuable when organizing various activities for the elderly in
the natural caring context.
78
LITTERATURFÖRTECKNING
Andersson Svidén, G., Tham, K. & Borell, L. 2004. Elderly participants of social and
rehabilitative day centers. Scandinvian Journal of Caring Science, 18, 402-409.
Antonovsky, A. 1991. Hälsans Mysterium. Natur och kultur, Stockholm.
Avlund, K., Lund, R., Holstein, B. E., Due, P., Sakari-Rantala, R. & Heikkinen, R.L.
2004. The impact of structural and functional characteristics of social relations
as determinants of functional decline. The Journal of Gerontology, 59 (1), 44–
51.
Baltes, M. M. & Carstensen, L. L. 1999. Social-Psychological theories and their
applications to aging: From individual to collective. In: Bengtson, V.L. &
Schaie, K. W. Red. Handbook of theories of aging. 209–221. Springer
Publishing company inc., New York.
Baltes, P. B. & Smith, J. 1999. Multilevel and Systemic Analyses of old age:
Theoretical and empirical evidence for a fourthn age. In: Bengtson, V. L. &
Schai, K. W. Red. Handbook of theories of aging. 165. Springer Publishing
company inc., New York.
Bengtson, V. L. & Schaie, K. W. 1999. Handbook of theories of aging. Springer
Publishing Company inc., New York.
Birren, J. E. 1988. Emergent Theories of aging. Springer Publishing Company inc.,
New York.
Boykin, A. &. Schoenhofer, S.O. 2001. Nursing as caring: A model for transforming
practice. Jones & Bartlett Publishers, Sudbury.
Buber, M. 1997. Jag och Du. Dualius Förlag AB, Ludvika. (Tyska orginalets titel: Ich
in Du, Heidelberg 1923).
Buber, M. 2004. Det mellanmänskliga. Dualis Förlag AB, Ludvika. (Tyska orginalets
titel: Elemente des Zwischenmenschlichen, Heidelberg 1954).
Buber, M. 2008. Dialogens väsen. Dualis Förlag AB, Ludvika. (Tyska orginalets titel:
Zwiesprache-Traktat vom dialogischen leben, Heidelberg 1929).
Dahlberg, K. 2002. Vårdlidande- det onödiga lidandet. Vård i Norden, (22), 4–8.
79
Deforche, B. & De Bourdeaudhuij, I. 2000. Differences in psychosocial determinants of
physical activity in older adults participating in organized versus non-organized
activities. Journal of Sports Medicine & Physical Fitness, 40(4), 362-372
Eakes, G. G., Burker, M. C. & Hainsworth, M.A. 1998. Middle-range theory of chronic
sorrow. Journal of Nursing Scholarship, 30 (2), 179–184.
Edlund, M. 2002. Människans värdighet - ett grundbegrepp inom vårdvetenskapen.
Doktorsavhandling. Institutionen för vårdvetenskap, Åbo Akademis förlag, Åbo.
Erikson, E. H. 1985. Den fullbordade livscykeln. Natur och kultur, Lund.
Erikson, E.H. & Erikson, J.M. 2004. Den fullbordade livscykeln. WS Bookwell,
Stockholm.
Eriksson, K. 1987. Vårdandets idé. Almqvist & Wiksell, Stockholm.
Eriksson, K. 1988. Vårdvetenskap som disciplin, forsknings- och tillämpningsområde.
Vårdforskning I. Åbo Akademi, Instutionen för vårdvetenskap, Vasa.
Eriksson, K. 1990. Pro Caritate. En lägesbestämning av caritativ vård. Vårdforskningar
2. Åbo Akademi, Institutionen för vårdvetenskap, Vasa.
Eriksson, K. 1994. Den lidande människan. Liber Utbildning, Stockholm.
Eriksson, K. 1997. Perustutkimus ja käsiteanalyysi. Kirjassa: Paunonen, M. &
Vehviläinen-Julkunen, K. toim. Hoititieteen tutkumusmetodiikka. WSOY, Juva.
Eriksson, K. 1999. Tillbaka till Popper och Kuhn - en evolutionär epistomologi för
vårdvetenskapen. I: Kinnunen, J., Meriläinen, P., Vehviläinen-Julkunen, K. &
Nyberg, T. (toim.). Terveystieteiden monialainen tutkimus ja yliopistokoulutus.
Suunnituspoluilta tiedon valtatielle. Professori Sirkka Sinkkoselle omistettu
juhlakirja. Kuopion yliopiston julkaisuja E. 21–35. Yhteiskuntatieteet 74,
Kuopio.
Eriksson, K. 2000. Hälsans idé. Andra upplagan. Liber, Stockholm.
Eriksson, K. 2001. Vårdvetenskap som akademisk disciplin. Vårdforskning 7. Åbo
Akademi, Institutionen för vårdvetenskap, Vasa.
80
Eriksson, K. 2010a. Theory of Caritative Caring. In: Alligood, M. R., Tomey, A. M.
Nursing Theorists and Their Work. 7th edition. Mosby inc, St. Louis.
Eriksson, K. 2010b. Concept determination as part of the develoopment of knowledge
in caring science. Scandinavian Journal of Caring Sciences, 24 (1), 2–11.
(Special Issue: Methods and Methodologies in Caring Science).
Eriksson, K. & Lindström, U. Å. 2003. Gryning II. Klinisk vårdvetenskap. Åbo
Akademi, Institutionen för vårdvetenskap, Vasa.
Eriksson, K. , Bondas-Salonen, T., Herberts, S. Lindholm, L. & Matilainen, D. 1995.
Den mångdimensionella hälsan - verklighet och visioner. Slutrapport. Vasa
sjukvårdsdistrikt skn och Åbo Akademi, Institutionen för vårdvetenskap, Vasa.
Eriksson, M. 2007. Unravelling the mystery of salutogenesis. The evidence base of the
salutogenic research as measured by Antonovsky´s sense of coherence scale.
Folkhälsans research centre, Health Promotion Research Programme and
Folkhälsans Förbund r.f., Åbo.
Eyigor, S., Karapolat, H. & Durmaz, B. 2006. Effects of a group-based exercise
program on the physical performance, muscle strength and quality of life in
older woman. Archives of Gerontology and Geriatrics, 45, 259-271.
Fagerström, L. 1999. The patient´s Caring Needs to understand and measure the
unmeasurable. Doktorsavhandling. Institutionen för vårdvetenskap, Åbo
Akademis förlag, Åbo.
Fagerström, L. 2010. Positive life orientation - an inner health resource among older
people. Scandinavian Journal of Caring Sciences, 24 (2), 349–356.
Fiatrone, M. A., ÓNeill, E.F., Ryan, N.D., Clements, K.h., Solares, G.R., Nelson, M. E.,
Roberts, S. B., Kehaylas, J. J., Lipsitz, L. A. & Evans, W.J. 1990. Exercise
training and nutritional supplementation for physical fraility in very elderly
patients. The New England Journal of Medicine, 330 (25), 1769–1775.
Fisher, BJ. & Gosselink, CA. 2008. Enhancing the efficacy and empowerment of older
adults through group formaton. 2008. Journal of Gerontological Social Work, 51
(1-2), 2-18.
Forskningsetiska delegationen. 2002. God vetenskaplig praxis och handläggning av
avvikelser från den. Finns att hämta: http://www.tenk.fi/sv/anvisningar - och publikationer.htm
81
Forskningsetiska delegationen. (2009). Etiska principer för humanistisk,
samhällsvetenskaplig och beteendevetenskaplig forskning och förslag om
ordnand av etikprövning. Finns att hämta: http://www.tenk.fi/sv/anvisningar och - publikationer.htm
Frankl, V. 1987. Gud och det omedvetna. Natur och kultur, Lund
Fredriksson, L. 2003. Det vårdande samtalet. Doktorsavhandling. Institutionen för
vårdvetenskap, Åbo Akademis förlag, Åbo.
Fredriksson, L. 2012. Vårdande kommunikation. I: Wiklund Gustin, L. & Bergbom, I.
red. Vårdvetenskapliga begrepp i teori och praktik. Studentlitteratur, Lund.
Fry, L. C. 1999. Anthropological theories of age an aging. In: Bengtson, V. L. &
Schaie, K. W. ed. Handbook of theories og aging. Springer Publishing company
inc., New York.
Gadamer, H-G. 1996. The enigma of health. The art of Healing in a Scientific Age.
Polity Press, Cronwall.
Gadamer, H-G. 1997. Sanning och metod i urval. Daidalos, Göteborg.
Greaves, CJ & Farbus, L. 2006. Effects of creative and social activity on the health and
well-being of socially isolated older people: outcomes from a multi-method
observational study. Journal of the Royal Society for the Promotion of Health,
126 (3), 134-142
Halldórsdóttir, S. 1996. Caring and Uncaring Encounters in Nursing and Health Care Developing a Theory. Doktorsavhandling. Institutionen för
omvårdnadsforskning, Hälsouniversitetet, Linköping.
Heikkinen, E. 2006. Gerontologian teoreettis-metodologisia kysymyksiä. Gerontologia
20 (4), 193–197.
Heikkinen, E., Lampinen, P. & Suutama, T. toim. 1999. Kohorttierot 65-69-vuotiaiden
henkilöiden toimintakyvyssä, terveydessä ja harrastustoiminnoissa. Havaintoja
Ikivihreät-projektin kohorttivertailututkimuksesta vuosilta 1988 ja 1996. Kela,
Helsinki.
Helbostad, L., Sletvold, O. & Moe-Nilssen, R. 2004. Home training with and without
additional group training in physically frail old people living at home: effect on
health-related quality of life and ambulation. Clinical Rehabilitation, 18, 498508.
82
Herzog, A. R. 1999. The self-concept in life span and aging research. In: Bengtson, V.
l.& Schaie, K. W., ed. Handbook of theories of aging. Springer Publishing
Company inc., New York.
Hill, B. J. (1981). Formal theory construction: An example of the process. In: Roy, C. &
Roberts, S. L. ed. Theory construction in nursing: An adaption model. PrenticeHall, Engelwood Cliffs.
Hinkka, K., Karppi, S-L., Pohjolainen, T., Rantanen, T., Puukka, P. & Tilvis, R. 2007.
Networ-Based geriatric rehabilitation for frail elderly people: feasibility and
effects on subjective health and pain at one year. Journal of rehabilitation
medicine, 39, 473-478.
Hopman-Rock, M. & Westhoff, M. H. 2002. Development and evaluation of “Aging
Well and Healthily”: A health-Education and exercise Program for CommunityLiving Older Adults. Journal of Aging and Physical Activity, 10, 364-381.
Hälso- och sjukvårdslagen 30.12.2010/1326.
Johnson, D. E. 1980. The behavioral system model for nursing. In: Riehl, J. P. & Roy,
C. Eds. Conceptual models for nursing practice. 2nd ed. Appleton-Century
Crofts, New York.
Kasén, A. 2002. Den vårdande relationen. Doktorsavhandling. Institutionen för
vårdvetenskap, Åbo Akademis förlag, Åbo.
Kasén, A. 2012. 'Patient' och sjuksköterska i en vårdande relation. I: Wiklund Gustin, L.
& Bergbom, I, red. Vårdvetenskapliga begrepp i teori och praktik.
Studentlitteratur, Lund.
King, I. M. 1981. A theory for nursing: Systems, concepts, process. John Wiley & Sons,
New York.
King, I. M. 2010. Conceptuel System and Middle Range Thery of Goal Attainment. In:
Alligood, M. R. & Tomey, A. M. Nursing Theorists and their work. 7th
Edition.Mosby inc., St. Louise.
Koort, P. 1975. Semantisk analys. Konfigurationsanalys.- Två hermeneutiska metoder.
Studentlitteratur, Lund.
Koskinen, C. & Lindström, U.A. 2013. Hermeneutic reading of classic texts.
Scandinavian Journal of caring Science, 27(3), 757–764.
83
Koskinen, C. 2011. Lyssnande: en vårdvetenskaplig betraktelse. Doktorsavhandling.
Socialvetenskapliga institutionen, enheten för vårdvetenskap. Åbo Akademis
förlag, Åbo.
Kvale, S. 2009. Den kvalitativa forskningsintervjun. Studentlitteratur, Lund.
Lang, F.R. & Carstensen, L.L. 1994. Close emontional relationships in late life: Further
support for proactive aging in the social domain. Psychology on Aiging. 9, 315–
324.
Larsson, S. 1993. Om kvalitet i kvalitativa studier. Nordisk pedagogik, 13 (4), 194–211.
Leininger, M. 1991. Culture care diversity and universality: A theory of nursing.
National League for Nursing Press, New York.
Leininger, M. & Mc Farland, M.R. 2002. Transcultural nursing: Concepts, theories,
research, & practice. 3td ed. Mc Graw-Hill Medical Publishing Division, New
York.
Levine, M. E. 1973). Introduction to clinical nursing. 2nd ed. F. A. Davis, Philadelphia.
Lindström, U. Å. 2006. Gemenskap som uttryck för vårdvetenskaplig ordning. I: Nåden,
D., Fredriksson, L., Gjengedal, E.& Rydahl-Hansen, S. red. Nordic college of
caring science - 25 år. Jubileumsskrift. Nordic College of Caring Science,
Helsingfors, 63–70.
Lindwall, L. 2004. Kroppen som bärare av hälsa och lidande. Doktorsavhandling.
Vårdvetenskapliga institutionen. Åbo Akademis förlag, Åbo.
Lindwall, L., Svedlund, A., Daleskog, I. & von Post, I. 2010. Older patients undergoing
surgery – a hermeneutical study. International Journal for Human Caring, 14,
28-34.
McAuley, E., Blissmer, B., Marquez, D. X., Jerome, G. J., Kramer, A.F. & Katula, J.
2000. Social relations, Physical Activity, and Well-being in Older Adults.
Preventive Medicine, 31, 608-617.
Morse, J., Solberg, M., Neander, W., Bottorf, J. & Johnson, J. 1990. Concept of caring
and caring as a concept. Advanced Nursing Science, 13 (1), 1–14.
Neuman, B. 2002. The Neuman systems model definitions. In: Neuman, B. & Fawcett
ed. The Neuman systems model. 4th ed., Prentice-Hall, Upper Saddle River.
84
Neuman, B. 2010. Systems Model. In: Alligood, M. R. & Tomey, A. M. Nursing
Theorists and their work. 7th ed. Mosby Inc., St. Louise.
Nightingale, F. (1946). Notes on nursing. Edward Stern & Company, Inc, Philadelphia.
Nilsson, I. & Nygård, L. 2003. Geriatric Rehabilitation: Elderly Clients ‘Experiences of
a Pre-discharge Occupational Therapy Group Programme. Scandinaivian
journal of Occupational Therapy, 10, 107-117.
Nordman, T. 2006. Människan som patient i en vårdande kultur. Doktorsavhandling.
Vårdvetenskapliga institutionen. Åbo Akademis förlag, Åbo.
Nygren, B., Nordberg, A. & Lundman, B. 2007. Inner strength a disclosed in narratives
of the oldest old. Qualitative Health Research, 17 (8), 1060–1073.
Orem, D. E. 2001. Nursing: Concepts of practice. 6th ed. Mosby, St. Louise.
Orem, D. E. 2010. Self-Care Deficit Theory of Nursing. In: Alligood, M. R. & Tomey,
A. M. Nursing Theorists and their work. 7th Edition. Mosby inc, St. Louise.
Pender, N. J. 2002. Health promotion in nursing practice. 4th ed. Prentice-Hall, Upper
Saddle River.
Pitkälä, K. H., Routsalo, P., Kautiainen, H. & Tilvis, R. S. 2009. Effects of Psychosocial
Group Rehabilitation on Health, Use of Health Care Service, and Mortality of
Older Persons Suffering From Loneliness: A Randomized, Controlled Trial.
Journal of Gerontology, 64 (7), 792-800.
Pitkälä, K. H., Routsalo, P., Kautiainen, H., Sintonen, H. & Tilvis, R. S. 2011. Effects
of socially stimulating group intervention on lonely, older people´s cognition: A
Randomized, Controlled Trial. The American journal of Geriatric Psychiatry, 19
(7), 654-663.
Ray, M. A. 2010. Theory of Bureaucratic Caring. In: Alligood, M. R. & Tomey, A. M.
Nursing Theorists and their work. 7th Edition. Mosby inc, St. Louise
.
Read, S. 2008. Elämän tarkoituksellisuuden tunne. Kirjassa: Heikkinen E. & Rantanen
T., red. Gerontologia. Otavan kirjapaino Oy, Keuruu.
Rehnsfeldt, A. 2010. Livsförståelse som utgångspunkt för patientens perspektiv. I:
Wiklund-Gustin, L. (red.), Vårdande vid psyksisk ohälsa - på avancerad nivå.
Lund
85
.
Reker, G. T. 1988. Aging as an individual process: Toward a theory of personal
meaning. In: Birren, J. E. & Bengtson, V. L. red. Emergent theories of aging.
Springer Publishing Company, inc., New York
.
Routsalo, P. E., Tilvis, R. S., Kautiainen, H. & Pitkälä, K. H. 2008. Effects of
psychosocial group rehabilitation on social functioning, loneliness and wellbeing of lonely, older people: randomized controlled trial. 2008. Journal of
Advanced Nursing:, 65 (2),297-305.
Roy, C. &. Andrews, H. 1999. The Roy adaptation model. 2nd ed. Pearson Education
Inc., Upper Saddle River.
Ruoppala, I. 2008. Viisaus. Kirjassa: Heikkinen E. & Rantanen T, red. Gerontologia.
Otavan Kirjapaino, Keuruu
Savikko, N., Routsalo, P., Tilvis, R. & Pitkälä, K. 2009. Psychosocial group
rehabilitation for lonely older people: favourable processes and mediating
factors of the intervention leading to alleviated loneliness. International Journal
of Older People Nursing, 5 (1), 16-24
Schaie, W. K. & Willis, S. L. 1999. Theories of everyday competence and aging. In:
Bengtson, V. L. & Schaie, W. K., red. Springer Publishing Company inc, New
York.
Seeman, T. E. & Crimmins, E. 2001. Social environment effects on health and aging:
intergrating epidemiologic and demographic approaches and perspectives.
Annals of the New York Academy of Science, 954, 88–117.
Segrist, K. A. 2008. Impact of support Groups on Well-Being of Older Women. Journal
of Gerontological Social Work, 51, 42-52.
Sivonen, K. 2012. Begreppsanalys och begreppsbestämning. I: Wiklund Gustin, L. &
Bergbom, I, red. Vårdvetenskapliga begrepp i teori och praktik, 79–96.
Studentlitteratur, Estonia.
Söderlund, M. 1993. God omvårdnad. En beskrivning av intentioner och uppfattningar.
Uppsala Universitet, Pedagogiska institutionrn, Uppsala.
Söderlund, M. 1998. "En mänsklig atmosfär". Trygghet, samhörighet och gemenskap God vård ur ett patientperspektiv. Dokorsavhandling. Acta Universitatis,
Upsaliensis, Uppsala Stuides in Education, Uppsala.
86
Söderlund, M. 2004. "Som drabbad av en orkan" - anhörigas tillvaro när en närstående
drabbas demens. Doktorsavhandling. Vårdvetenskapliga institutionen. Åbo
Akademis förlag, Åbo.
Wadensten, B. 2005. Introducing older people to the theory of gerotanscendence.
Journal of Advanced Nursing, 52 (4), 381-388.
Wallinvirta, E. (2011). Ansvar som klangbotten i vårdandets meningssammanhang.
Akademisk avhandling. Socialvetenskapliga institutionen, enheten för
vårdvetenskap. Åbo Akademis förlag, Åbo.
Watson, J. 1979/1985. Nursing: The Philosophy and Science of Caring. Brown and
Company, Colorado.
Vikström, B. 2005. Den skapande läsaren: hermeneutik och tolkningskompetens.
Studentlitteratur, Lund.
Wilcox, S., King, A. C., Castro, C. & Bortz, W. 2000. Do changes in physical activity
lead to dietary changes in middle and old age? American Journal of Preventive
Medicine, 18 (4) 276–283
.
Wärnå, C. 2002. Dygd och hälsa. Akademisk avhandling. Vårdlvetenskapliga
institutionen. Åbo Akademis förlag, Åbo.
Wärnå-Furu, C. & Nyström, L. 2014. Hälsans praxis - i liv och i arbete. Liber,
Stockholm.
Zauszniewski, JA., Eggenschwiler, K., Preechawong, S., Chung, CW., Airey, TF.,
Wilke, PA., Morris, DL. & Roberts, BL. 2004. Focused reflection reminiscence
group for elders: implementation and evaluation. Journal of Applied
Gerontology:, 23 (4), 429-442.
Yee Tse, M. M. 2010. Therapeutic effects of an indoor gardening programme for older
people living in nursing homes. Journal of Clinical nursing, 19, 949-958.
Åberg, A. 2003. General Moto Function Assessment and Perceptions of Life
satisfaction during and after Geratrik Rehabilitation. Uppsala University,
Uppsala.
Ödman, P. J. 2007. Tolkning, förståelse, vetande. Hermeneutiken i teori och praktik.
Norstedts Akademiska förlag, Stockholm.
87
ORDBÖCKER OCH LEXIKA
Allén, S. 1986. Svensk ordbok. Esselte studium, Göteborg.
Dalin, A. F. 1945. Svenska Språkets Synonymer. Femte upplagan. J. Beckmans
Bokförlag, Stockholm.
Dalin, A.F. 1961. Svenska Språkets Synonymer. Sjätte upplagan. J. Beckmans
Bokförlag, Stockholm.
Hellquist E. 1922. Svensk Etymologisk Ordbok. C. W. K. Gleerups Förlag, Lund.
Johannisson, T. & Ljunggren, K. G. 1960. Svensk Handordbok. Konstruktioner och
fraseologi. Svenska Bokförlaget, Stockholm.
Molde, B. (red). 1964. Illustrerad svensk ordbok. Tredje reviderade upplagan.
Bokförlaget Natur och Kultur, Stockholm.
Norstedts. 2009. Norstedts svenska synonymordbok. Norstedts, Spanien.
SAOB: Svenska Akademiens ordbok, Ordbok över svenska språket. 1926. Åttonde
bandet F-FULGURIT. Svenska Akademien, Lindstedts Universitetshandel, Lund.
Strömberg, A. 1975. Stora synonymordboken. Alva Strömberg och Strömbergs
Bokförlag AB, Falköping.
Sundén, D. A. 1892. Ordbok Öfver Svenska Språket. J. Beckmans Förlag, Stockholm.
Walter, G. 2000. Bonniers Synonym Ordbok. Albert Bonniers Förlag, Stockholm.
Wessén E. 1969. Våra Ord, deras uttal och ursprung. Kungliga Boktryckeriet P. A.
Norstedt & Söner, Stockholm.
Förbindelse
Samband
Överensstämmelse
Frändskap
Samhörighet, *positiv
Yttre förbindelse
Beröring
Kommunikation
Samfund
Förening
Sammanhang
Kontakt
Förknippning
Sammansättning
Gyttring
Hopgyttring
Kombination
Gemensamhet
Enhet
Enighet
Endräkt
Umgänge
Samliv
Samlevnad
Samvaro
Krets
Kollektiv
Samråd
Samarbete
Trivsel
Gemensamma intressen
Själsfrändskap
Sympati
Ömsesidig förståelse
Kongenialitet
Kamratskap
Samma våglängd
Samfälldhet
Sällskap
Samfälld besittning
40 synonymer
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
x
x
X
X
X
X
X
X
X
X
X
Totalt antal
bindningar
2009, Norstedt
2000, Walter
1986, Allén, Svensk
ordbok
1975, Strömberg
1964, Molde,
Illustrerad Svensk
ordbok
Bilaga: 1
1961, Dalin
1960, Johannisson
& Ljunggren
1945, Dalin
1928, SAOB
Gemenskap
1892, Sundén
Synonymtablå över begreppet ’gemenskap’
X
X
X
X
7
9
X
X
6
X
X
X
X
7
X
X
X
X
5
X
X
4
4
X
X
X
X
X
4
X
X
X
3
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
2
1
X
X
X
2
Samband
Samhörighet,
*positiv
Beröring
Samfund
Sammanhang
Kontakt
Gemensamhet
Enighet
Umgänge
Samvaro
Kamratskap
Gemenskap
Bilaga: 2
Förbindelse
Gemenskap
Diskriminationsmatris över begreppet ’gemenskap’
7
9
6
7
5
4
4
4
2
2
3
1
8
0
7
0
9
7
0
0
0
0
0
2
2
0
7
4
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
4
9
0
0
8
0
0
0
0
0
0
0
0
0
3
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
3
0
Förbindelse
5
Samband
2
8
Samhörighet,
*positiv
Beröring
2
0
1
2
9
5
0
Samfund
5
0
0
0
0
Sammanhang
2
10
8
4
2
0
Kontakt
4
8
3
0
9
0
2
Gemensamhet
2
0
0
3
0
0
0
0
Enighet
0
0
0
0
0
0
0
0
0
Umgänge
1
3
0
0
3
0
0
1
0
0
Samaro
2
0
0
0
0
0
0
0
0
0
4
Kamratskap
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
De mångvetenskapliga artiklarna för innehållsanalysen
Study
Quantitative methods
Deforche and Bourdeaudhuij
2000
Differences in psychosocial
determinants of physical
activity in older adults
participating in organized
versus non-organised activities
Journal of Sports Medicine &
Physical Fitnes, 40(4), 362372
Eyigor et al. 2006
Effects of a group-based
exercise program on the
physical performance, muscle
strength and quality of life in
older woman
Archives of Gerontology and
Geriatrics, 45, 259-271
Helbostad et al. 2004
Home training with and
without additional group
training in physically frail old
people living at home: effect
on health-related quality of life
and ambulation
Clinical Rehabilitation, 18,
498-508
Hinkka et al. 2007
Network-Based geriatric
rehabilitation for frail elderly
people: feasibility and effects
on subjective health and pain
at one year
Journal of rehabilitation
medicine, 39, 473-478
Bilaga 3
Aim of the study
Participants
Intervention
Measures
Country
To investigate the
differences in
level of activity
and psychosocial
determinants of
physical activity
between seniors
involved in an
exercise class and
seniors not
engaged in any
organized
physical activity
Determining the
effect of a groupbased exercise
program on the
physical
performance,
muscle strength
and quality of life
(QoL)
150 elderly
75 elderly in
intervention group
75 elderly in
control group
Questionnaire
Belgium
20 women,
64+
Exercise program
8 weeks
4-m and 20-m
walk test
6-min walk
test
Stair climbing
and chair rise
time
Time up and
go test
Isokinetic
muscle testing
of the knee
and ankle
QoL measured
by SF36, short
form
Geriatric
depression
scale (GDS)
Turkey
To test the effect
of two exercise
regimes on
health-related
quality of live
(HRQoL) and
ambulatory
capacity
77
communitydwelling
physically
frail, 75+
Randomized
controlled trial;
1. Home training
(HT)
2.Combined
training (CT)
included group
training twice
weekly.
HRQol
measured by
SF36
Ambulatory
capacity by
walking speed,
frequency and
duration of
outdoor walks
Norway
To study the
feasibility and 1year effects on
subjective health
and symptoms of
a network-based
geriatric
rehabilitation
intervention for
frail elderly
people
741 frail
elderly
living at
home, 65+
Questioners
Perceived
health by a 5point Likert
scale
Pain by Visual
Analogue
Scale (VAS)
Common
symptoms by
a 5-point
Likert scale
Finland
12 weeks
Randomized
controlled trial;
1.multidisciplinary
active geriatric
rehabilitation
programme(group
rehabilitation)
2.standard, locally
provided social
and health care
service
Hopman-Rock and Westhoff
2002
Development and evaluation of
“Aging Well and Healthily”: A
health-Education and exercise
Program for CommunityLiving Older Adults
To evaluate The
Aging Well and
Healthily program
(AWH)
849
physically
inactive
men and
women, 5189-
Journal of Aging and
Physical Activity, 10, 364-381
McAuley et al. 2000
Social relations, Physical
Activity, and Well-being in
Older Adults
Preventive Medicine, 31, 608617
Pitkälä et al. 2009
Effects of Psychosocial Group
Rehabilitation on Health, Use
of Health Care Service, and
Mortality of Older Persons
Suffering From Loneliness: A
Randomized, Controlled Trial
Journal of Gerontology,
64(7), 792-800
8 months
1 years follow up
Cognitive
status by
MMSE
Functional
Independence
Measure (FIM
5,0)
Mood by
Geriatric
Depression
Scale (GDS15)
Walking speed
test (6,1
m),Chair rise
test, handgrip
strength,
respiratory
function (PEF)
Randomized
controlled trial;
Community
intervention trial:
Dissemination
study
1.Exercise
2.Health education
sessions
Interviews
General health
by RAND36Physical
performance
by the
Physical
Performance
test (PPT)
RR, BMI,
Blood
chemistry
Knowledge of
health and
diseases
Participants
log
Scale of
happiness
(MUNSH)
Loneliness
Scale (UCLA)
Satisfaction
with Life
Scale (SWLS)
Social
Provision
Scale (SPS)
Mortality data
Use of health
care
Comorbidity
by Charlson
comorbidity
index
RR, height
and weight,
BMI
Depression by
Montgomery-
5 years
To examine a)
the effect of two
physical activity
modes on change
in subjective wellbeing (SWB), b)
the role played by
physical activity
participation and
social support in
changes in SWB
over time
174
sedentary
men and
women, 6075 years
To determine the
effects of new
psychosocial
group
rehabilitation on
the subjective
health, use and
costs of health
service, and
mortality of
lonely older
individuals
235 older
people
74+
Randomized
controlled trial;
1. an aerobic
activity group
(brisk walking),
2. a stretching and
toning group.
6 months
1 years follow up
Randomized
controlled trial;
1.art- and
inspiring
activities, 2.group
exercise and
discussions,
3.therapeutic
writing and group
therapy
once a week for 3
Netherlands
USA
Finland-
Pitkälä et al. 2011
Effects of socially stimulating
group intervention on lonely,
older people´s cognition: A
Randomized, Controlled Trial
American Journal of
Geriatric Psychiatry, 19(7),
654-663
Determine the
effects of socially
stimulating group
intervention on
cognition among
older individuals
suffering from
loneliness
235 older
people, 75+
months (12 times)
2003-2006
Åsberg
depression
scale
Subjective
health by a 4point scale
Randomized
controlled trial;
1.art- and
inspiring
activities, 2.group
exercise and
discussions,
3.therapeutic
writing and group
therapy
Cognition by
the
Alzheimer´s
Disease
Assessment
Scale (ADASCog)
Mental
function by
15D
Finland
Loneliness
Scale
(UCLA)
Lubben´s
Social
Network Scale
Psychological
well-being
using a sixdimensional
questionnaire
Finland
Geriatric
Depression
Scale
Philadelphia
Geriatric
Center Morale
USA
Interview by
The sickness
Sweden
once a week for 3
months (12 times)
1 years follow up
Routsalo et al. 2008
Effects of psychosocial group
rehabilitation on social
functioning, loneliness and
well-being of lonely, older
people: randomized controlled
trial
Journal of Advanced
Nursing:, 65(2),297-305
To explore the
effects of
psychosocial
group nursing
intervention on
older people´s
feeling of
loneliness, social
activity and
psychological
well-being
235 older
people
suffering
from
loneliness,
74+
Randomized
controlled trial;
Goal-oriented
group meeting
1.art- and
inspiring
activities, 2.group
exercise and
discussions,
3.therapeutic
writing and group
therapy
once a week for 3
months (12 times)
Segrist 2008
Impact of support Groups on
Well-Being of Older Women
Journal of Gerontological
Social Work, 51, 42-52
Quantitative and qualitative
methods
Andersson Svidén et al. 2004
Determine
whether
differences in
incidence of
depression and
level of wellbeing are
manifested
between older
women who
attend either a
peer-run support
group, a staff-run
support group or a
comparison group
45 woman
60+
To identify
characteristics of
24
participants
2003-2006
Intervention
The participants
attended either a
Elderly participants of social
and rehabilitative day centres
Scandinavian Journal of
Caring Science, 18, 402-409
Greaves & Farbus 2006
Effects of creative and social
activity on the health and wellbeing of socially isolated older
people: outcomes from a multimethod observational study
the elderly people
living in their own
home who
participated in
social day centres
in comparison
with participants
who attended a
rehabilitative day
centre
To evaluate a
complex
intervention for
addressing social
isolation in older
people
57-94 year
social day centre
or a rehabilitative
day centre
impact profile
(SIP)
The
occupational
selfassessment
(OSA)
229 older
people
80+
Intervention
Geriatric
Depression
Scale
HQoL by SF
12
Medical
Outcomes
Social Support
Scale
Semistructured
interviews
UK
To explore the
activities of daily
living and
psychological
well-being of
older people
living in nursing
homes and to
examine the
effectiveness of a
gardening
programme
53 older
people
65-95
Quasiexperimental pre
and post-test
control group
design
China
The favourable
processes and
mediating factors
of a psychosocial
group
rehabilitation
intervention in
alleviating older
people´s
loneliness were
117 lonely,
homedwelling
older
people
75+
Methodological
triangulation
Demographic
data
Life
satisfaction by
the Life
Satisfaction
Index-A Form
Loneliness by
the Revised
UCLA
Loneliness
Scale
Social
network by the
Lubben Social
Network Scale
activities of
daily living by
the Modified
Barthel Index
Interviews
Group leader´s
diaries
Observation
Questionnaires
Journal of the Royal Society
for the Promotion of Health,
126(3), 134-142
Mimi Mun Yee Tse 2010
Therapeutic effects of an
indoor gardening programme
for older people living in
nursing homes
Journal of Clinical nursing:,
19, 949-958
Savikko et al. 2009
Psychosocial group
rehabilitation for lonely older
people: favourable processes
and mediating factors of the
intervention leading to
alleviated loneliness
International Journal of
Older People Nursing, 5(1),
16-24
evaluated
Zauszniewski et al. 2004
Examined the
effectiveness of a
specific type of
reminiscence in
reducing negative
emotion
32 elderly
80+
QuasiExperimental
Studies
Descriptive Statics
To assess the
impact of group
involvement on
the individual
80+
Follow-up study
1997 and 2001
Descriptive
statistics
USA
To describe how
elderly people,
temporarily living
in a pre-discharge
community
rehabilitation
centre may
experience
participation in an
in-patient
occupational
therapy
programme built
around group
activities
To introduce the
theory of
gerotranscendence
to a group of
older people; to
give participants
in the group an
opportunity to
discuss their
ageing process; to
study how
participants
described their
ageing in relation
to the theory; and
to gather
participants´
opinions about
discussing their
ageing in a group
3
Interviews’
with each of
the three
participants
after the group
sessions (15
interviews)
Sweden
66-85 years
Intervention based
on the grounded
theory
6 women
68-80 years
A qualitative
descriptive design
Taperecording and
Transcribering
Analysis by
Grinnell
Sweden
Focused reflection
reminiscence group for elders:
implementation and evaluation
USA
Journal of Applied
Gerontology, 23(4), 429-442
Qualitative
Fisher & Gosselink
2008
Enhancing the efficacy and
empowerment of older adults
through group formation
Journal of Gerontological
Social Work, 51(1-2), 2-18
Nilsson & Nygård 2003
Geriatric Rehabilitation:
Elderly Clients ‘Experiences of
a Pre-discharge Occupational
Therapy Group Programme
Scandinavian journal of
Occupational Therapy, 10,
107-117
Wadensten 2005
Introducing older people to the
theory of gerotranscendence
Journal of Advanced
Nursing: 52(4), 381-388
participants
De vårdvetenskapliga artiklarna och doktorsavhandlingarna för innehållsanalysen
Bilaga: 4
Halldórsdóttir, S. 1996. Caring an uncaring. Encounters in nursing ad health care –
Develping a theory. Akademisk avhandling.
Söderlund, M. 1998. En mänsklig atmosfär. Trygghet, samhörighet och gemenskap –
God vård ur patientperspektiv. Akademisk avhandling.
Söderlund, M. 2004. Som drabbad av en orkan – anhörigas tillvaro när en närstående
drabbas av demens. Akademisk avhandling.
Lindwall, L. 2004. Kroppen som bärare av hälsa och lidande. Akademisk avhandling.
Koskinen, C. 2011. Lyssnande: En vårdvetenskaplig betraktelse. Akademisk
avhandling.
Lindwall, L et al.. 2010. Older patients undergoing surgery – a hermeneutical study.
Artikel
Fagerström, L. 2010. Positive life orientation – an inner health resource among older
people. Artikel.
Watson, J. 1979/1985. Nursing: The philosophy and science of caring. Bok.
Morse, J. 1990. Concept of caring and caring as a concept. Artikel.
Lindström, U.Å. 2006. Gemenskap som uttryck för vårdvetenskaplig ordning. Artikel.
Rehnsfeldt, A. 2010. Livsförståelse som utgångspunkt för patientens perspektiv.
Artikel.
Dahlberg, K. 2002. Vårdlidande – det onödiga lidande. Artikel
Nordman, T. 2006. Människan som patient i en vårdande kultur. Akademisk
avhandling.