Alkohol och folkhälsa, alkoholpolitik och folkhälsa
Transcription
Alkohol och folkhälsa, alkoholpolitik och folkhälsa
de starta och uppratthålla verksamheten vid både A- klinikstiftelsen och Stiftelsen fOr alkoholforskning. Och på 1980-talet gjorde man det mojligt att inratta Kalliola rehabiliteringsklinik samt finansierade fOrsoket med en tillnyktringsstation i Helsingfors och inrattade en professur i alkoholsjukdomar vid Helsingfors Universitetscentralsjukhus. Genom att losgora verkligt kannbara summor av Alkos ekonomiska overskott, och rikta in dem på specifika objekt inom vårdsektom, kunde Alkos forvaltningsråd få en storre betydelse som garant nar det galler vården av alkoholskador. Samtidigt kunde Alko som helhet med storre fog saga sig bara sin del av ansvaret i skotseln av sitt tudelade uppdrag. Mani Virtanen Alkohol och foikhaisa, alkoholpolitik och foikhaisa Det berattas att två svenska alkoholforskare på allvar menar att alkoholen inte ar något folkhaIsoproblem. Nej, det ar inget rykte, utan står skrivet i Centralrådets for alkohol- och narkotikaupplysning (CAN) tidskrift Alkohol & Narkotika nr 2-31991. For nyheten står Anders Bergmark och Lars Oscarsson från Stockholms universitet. De spinner vidare på en diskussion, som Ragnar Hauge inledde i Alkoholpolitik 2190 (" Alkohol - et folkehelseproblem?") och fortsatte i NAT 1/1991 ("Alkohol og folkehelse"). SjaIva deltog de i diskussionen i Alkoholpolitik 4/1990 med en vederhaftig artikel kallad "Den svenska alkoholdiskursens retorik". Rubriken for Bergmarks & Oscarssons inlagg i Alkohol & Narkotika - "Alkohol ar inget folkhalsoproblem" - får lasaren att hoja på - ogonbrynen, vilket val också ar avsikten. Men vad varre ar: de tycks också mena det. Ragnar Hauges huvudpåstående var att det ar oandamålsenligt att basera alkoholpolitiken på ett folkhalsoperspektiv. Det vore politiskt legitimare och mera andamålsenligt att motivera alkoholpolitiska åtgarder genom att hanvisa till de sodala problem och risker alkoholen bidrar till, snarare an till halsoproblem och -risker. Tanken ar att sociala problem (familjekonflikter, social otrygghet, kriminalitet m.m.) ar synliga och konkreta (och eventuelIt också mera utbredda an halsoproblemen). De sociala probiernen upplevs personligen, medan sambandet mellan haIsoproblem och drickande ofta ar diffust och svårt att påvisa. Alltså: i den mån medborgarna accepterar alkoholpolitiska restriktioner gor de det sannolikt fOr att de tror att restriktionerna kan minska sociala konflikter. Bergmark & Oscarsson vill ploja vidare och djupare - i Hauges spår. De skarper tonen och går till storms mot den officiella svenska alkoholpolitiken och dess inpiskade folkhalsodogmer. Det ar inte utan att Bergmark & Oscarsson framstår som unga rebeller på Alkohol & Narkotikas spalter. Men det ar nånting sorr inte stammer i deras resonemang. De blan-iar samman saker som inte hor ihop och barnet forsvinner samma vag som badvattnet. Bergmark & Oscarsson rubricerar: "Alkoholen ar inget folkhalsoproblem". Vafalls!? Klart att den ar det. I sin iver att kritisera det svenska (alkoholpolitiska) folkhalsotankandet vill de ge hela sambandet mellan alkohol och folkhalsa på båten. Det ar de de forsta (och antagligen de sista) att gora. Formuleringarna ar svepande: "Alkoholen ar inte ett haIsoproblem for gemene man (sic!) och inte heller har de direkta alkoholsjukdomarna någon storre spridning, darfor ar det tveksamt att anvanda sig av folkhalsobegreppet". Men det var ju inte sambandet mellan alkohol och folkhalsa som diskussionen handlade om utan om sambandet mellan alkoholpolitik och folkhalsa. En alkoholpolitisk strategi, som forsoker vinna stod bland gemene man, kan i dagens lage svårligen ta utgångspunkt i ett folkhalsoresonemang (trots att politikerna nog 297- bor efterstrava god folkhalsa). Alkoholen har mer och mer blivit en vara bland andra varor, som individerna dagligen stoter på i olika sammanhang. Att i dag hanvisa till folkhalsa forvandlas latt till rena rama kollektivmoralismen (utan att alkoholen for den skulI skulle upphora att vara ett folkhalsoproblem). Sålunda måste alkoholpolitiska restriktioner erhålla sin legitimitet med andra argument, som ligger narmare medborgarnas erfarenhetsvarld (social trygghet i familjer, på bostadsområden, i landoch sjotrafik, på arbetsplatser osv.). * Den diskussion Ragnar Hauge startade ar också ett utmarkt exempel på hur komplicerat sambandet mellan (alkohol)forskning och (alkohol)politik ar, vilket Bergmark & Oscarsson påpekar. De betackar sig for att myndigheterna "utifrån ett bristfalligt vetenskapligt underlag påstår att alkoholen ar ett av de storsta probiernen for hela svenska folket". Kan vi vanta oss så mycket mera? Forskningen producerar argument som politiker och administratorer anvander - eller låter bli att anvanda - i sina egna sammanhang och syften. Det kommer vi aldrig ifrån. Forskare retar upp sig på politiker som på ett lattsinnigt satt brukar komplexa forskningsresultat; och politiker (i denna diskussion svenska socialstyreisens generaldirektor Claes Ortendahl) irriterar sig over forskare som aldrig kan enas om en någorlunda lattfattlig, helst sloganmassig handlingslinje, utan vacklar an hit, an dit, och an mitt i diket. Dylika slitningar mellan skråen skall vi inte heller dromma om att slippa. Olika aktorer kommer dragande med olika sinsemellan konkurrerande tolkningar, som ar betingade av aktorernas samhalleliga position. Det ar ingalunda likgiltigt vilka tolkningar som harskar i detta tolkningarnas universum. Om ett strikt folkhalsoperspektiv dominerar det alkoholpolitiska tankandet blir politiken en annan an om skador av mera daglig och social art får overtaget i diskussionen. Darmed aven sagt att Den Vetenskapligt Underbyggda Alkoholpolitiken inte står att finna. Christoffer Tigerstedt - Ikke ideel forskning men ... ! Det gamle eventyr (vistnok fra Sri-Lanka) om de "Tre prinser af Serendip" , har givet navn til et begreb, som karakteriserer åbenhed over for tilfældigt opdukkende muligheder/sammenhænge i en forskningsproces, hvor man i øvrigt søger at afdække/afprøve nogle givne sammenhænge/hypoteser (LoveIl1972). Serendipity, som er navnet på fænomenet, kan måske bedst karakterisere baggrunden for de resultater, der er gengivet i Sabroe (1991), som Orvar Olsson kommenterer i NAT 4/91. Vi har ikke, som Orvar Olsson rigtigt antager, stillet spørgsmål i den repræsentative survey-undersøgelse, om de udspurgte har købt alkohol i Tyskland. Men på et givet tidspunkt i forsknings processen fremstod et tabelmateriale, som viste et groft estimat af gennemsnitsforbruget for de geografiske områder, som er amterne i Danmark. Samtidigt landede på mit bord en publikation om grænsehandlen over den dansk-tyske grænse. Disse to sæt af informationer trådte umiddelbart frem "som figur" og næsten "bad om" at blive videreanalyseret. Grænsehandelstallene pegede på, at hvis man boede i Sønderjylland inden for 50 km fra grænsen, så blev mere end to trediedele af den enkeltes indkøb af alkohol foretaget i Tyskland, og denne andel faldt betragteligt, jo længere nordpå i Jylland man kom. Fordi vores resultater er "opstået tilfældigt" er vi også gået frem med en vis forsigtighed. Jeg har således svært ved at genkende Orvar Olssons formulering om, at resultaterne tolkes som "att varken lågt pris eller lattillganglighet har någon betydeise for konsumtionen". Hvad vi konkluderer er, at en omfattende og detaljeret analyse" ... ikke har kunnet bekræfte hypotesen om, at relativ let tilgang til prisbillig alkohol. .. i et givet geografisk område ... fører til et forbrug, der er højere end det gennemsnitlige i det større nationale område, hvortil det geografiske område hører, og i hvilket al- 298-