Hakoniten 1952 nr 08-09 Dokument - ICA

Nummer 8—9
Aug.-Sept. 1952
UR
INNEHÅLLET
Sid.
Huvudkontorets arbetsuppgifter, forts
Vi bygger vidare på Hakonsgiven
Pressgrannar
Befordran och förflyttning
Vem ökade m e s t ?
Kontaktmän i kulturbygd
Tällbergsbilden
Ludvika tog priset
Månadens ICA-bok
Eskilstuna tog mästerskapet i varpa, Västerås i orientering
Jaså, Du vill byta jobb
Runt Hakonshorisonten
Karneval i Ecuador
Gott i den gamla goda tiden
A t t arbeta sig frisk
Vi gratulera
Dikten och vardagen
Pristävlingar
N ä s t a nummer av Hakoniten
beräknas utkomma omkring den 20 okt.
sista manuskriptdag 10 okt.
2
5
8
9
10
12
14
16
16
17
19
20
24
25
26
27
28
29
FÖR
Nummer
HAKONSKONCERNENS
O-y
Ansvarig utgivare:
CARL-HAKON SWENSON
Redaktör:
GUNNAR COLLIN
Redaktionskommitté:
Martin Andersson . Ruth
Rylander . Lars Lcwén . Carl
Gustav Wallin . Nils-Erik
Wirsäll
Platsredaktörer:
Arvika
A.-M. Rhönnstad
Bollnäs
Harry Erikson
Borlänge
Sven Nvström
Helge Bergkvist
Eskilstuna Göthe Andersson
Falköping Gösta Nilsson
Gävle
Bertil Swenson
Hudiksvall Walter Wennerstén
Karlstad
Eskil Stefansson
Katrineh. Bror Jansson
Kristineh. Alvar Eden
Köping
Sven Göransson
Lidköping Elin Larsson
Ludvika
Erik Andersson
Malung
Erik Skottheim
Mora
Curt Widerholm
Nora
Axel Lundvall
Norrtälje
Lars Andersson
Nyköping Margot Broén
Skövde
Hans Abelson
Sundsvall Holger Schiitz
Söderhamn Eivind Sved
Södertälje Harry Hedlund
Torsbv
Tore Bergstam
Upsala
Anders Wijk
Västerås
Georg Falk
John H. Oderfors
Åmål
Sigurd Erixon
Örebro
Boyan Olsson
Bokf.-centr L. Hammargren
Sjömans
Sven Rydfalk
Omslagsbild:
Linder trivsamma former och
i trivsam miljö hölls kontaktkonferensen i september. — Se
vidare sid. 2 - 1 5 .
v:
V e a t m . L ä n s Tidnings AB tryckeri, Västerå:
•ås J
Arg.
ANSTÄLLDA
7
Aug.-Sept. 1952
STUDIESÄSONGEN
ÄR INNE
Visst är vi olika funtade, vi människor. Somliga - - fåtalet sitter förnöjda på sin plats i förvärvslivet utan någon större
önskan vare sig till avancemang eller högre lön. Andra — flertalet — vill ha högre lön utan a t t göra ens det ringaste försök
a t t kvalificera sig för en sådan. Åter andra — eliten — vill
avancera i alla avseenden och ä r beredda a t t förkovra sig för
nya och större uppgifter. — Det ä r naturligtvis endast den sistnämnda kategorien — eliten — som verkligen har några förutsättningar a t t gå vidare. Stillastående är här liksom på alla
områden detsamma som tillbakagång, och avancemang utan motsvarande prestationer tillhör en förgången tid.
Nu n ä r höstmörkret t ä t n a r och kvällarna blir längre ä r det
dags a t t tända studielampan. E n av de trivsammaste formerna
för fritidsstudier ä r Studiecirkeln, som förutom ökade kunskaper
också ger rika möjligheter till mänsklig kontakt.
Bland de kurser, som speciellt kan anses väl lämpade för studiecirklar i Hakons-regi ä r följande: Modern Kontorsorganisation (15 brev), ABC för kontorselever (4 brev), Nationalekonomi
(6 brev), Företagsdemokrati (4 brev), Förenings- och mötesteknik (8 brev), Sammanträdesteknik (4 brev), Allmän psykologi
(10 brev).
E t t exemplar av Hermods " P r o g r a m för studiecirklar" har i
dagarna översänts till personalföreningarna vid respektive kontor. Tag en t i t t i det! Säkert kan det ge flera goda uppslag.
Nu heter det visserligen a t t ensam är stark, men för a t t bilda
en studiecirkel fordras det ju flera. H a r du därför något uppslag,
så försök a t t stimulera dina a r b e t s k a m r a t e r för saken. Kom ihåg,
a t t Hakonspersonalens Stipendiefond finns till för a t t ekonomiskt
stödja alla hakoniters a n s t r ä n g n i n g a r till förkovran i företagets
tjänst.
Gunnar Collin.
Huvudkontorets
arbetsuppgifter
(VI),
forts.
Låt oss prata lite med varandra om vårt företag!
Den allmänna avdelningen ledes av vår
personalchef.
P å organisationsplanen i personalhandboken
finns en tredje huvudavdelning — den allmänna
avdelningen.
Livsnerven och k ä r n a n i hela v å r t företag
utgöres av de anställda. Vi ser det som en viktig
uppgift a t t få riktig och passande personal på
alla poster. Men vi ä r också angelägna om a t t
ge personalen den r ä t t a omvårdnaden och utbildningen, och a t t de skall få de riktiga lönerna.
Alla dessa väsentliga uppgifter ligger pä den
allmänna avdelningen, som ledes av vår personalchef.
Som ni känner till har utvecklingen g å t t därhän, a t t de flesta löneuppgörelserna sker centralt vid förhandlingar mellan arbetsmarknadens
s t o r a organisationer. Företagsledningens representant vid dessa förhandlingar ä r personalchefen.
Denna är också ordförande i överstyrelsen för
våra personalföreningar Hakoniterna.
Likaså handlägger denna avdelning personalförflyttningar mellan olika kontor och dotterbolag.
Personalchefen är också den sammanhållande
och inspirerande kraften, när det gäller v å r a
företagsnämnder.
Byggnadsfrägan och t r a n s p o r t a p p a r a t e n omhänderhas av den allmänna avdelningen.
Den snabba tillväxt, som v å r t företag f å t t
v a r a med om, h a r medfört ökade krav pä ändamålsenliga lokaler. Den tekniska utvecklingen
2
h a r också ytterligare u n d e r s t r u k i t d e t t a behov.
Hela byggnadsfrågan
omhänderhas av den allmänna avdelningen, som h a r k o n t a k t med arkitekter, byggnadsingenjörer, byggnadsfirmor, som
skall utföra v å r a olika byggnader och samarbetet
med vår egen organisationsavdelning ej a t t förglömma. Inte minst betydelsefullt ä r a t t vi får
de r ä t t a tomterna och det r ä t t a läget på våra
olika lagerhus. Det ä r ett betydande arbete, som
nedlägges härpå.
T a n k a r n a framåt - - p å nya byggnadsprojekt
— utesluter inte en viktig insats med avseende
på vården av våra byggnader. Det sker i intimt
samarbete med kontorens ledning.
En sak, som imponerar mycket på den utomstående iakttagaren, är den utomordentliga
transportapparat,
vi har, och som regelbundet
t r a n s p o r t e r a r de olika v a r o r n a till v å r a medlemm a r s butiker. Ansvaret för vården av denna bilpark och anskaffandet av de erforderliga fordonen åvilar i första hand ledaren för den allm ä n n a avdelningen, som vid sin sida h a r en
motoringenjör för denna uppgift.
Slutligen h a r vi organisationsavdelningen.
Egentligen är det kanske väl pretentiöst att
kalla den avdelning, eftersom organisationschefen ä r den enda person, som i dag är fast knuten till avdelningen. Denne a r b e t a r nämligen
huvudsakligen med utomstående experter, som
för viss tid arbetar för oss på särskilt uppdrag.
Man fastnar inte så lätt i gamla hjulspår då.
Den utomstående bindes inte av gamla traditioner och tänkesätt. A t t på det s ä t t e t med nya
friska ögon alltid se på organisatoriska problemen ä r mycket viktigt på en sådan skapande
avdelning.
Organisationsavdelningen ser i första hand
till, a t t vår kontors- och lagerorganisation funger a r så bra som möjligt. Den gör erforderliga utredningar för andra avdelningar, s v a r a r för
utbildningen av vår personal och gör arbetsstudier.
Vi gör varje år en förhandsberäkning av
resultatet ( = budget).
E n annan viktig sak, som ligger under organisationsavdelningen, är uppgörandet av den
budget, som vi numera gör varje år. Det ä r ganska intressant, varför j a g skall stanna några
ögonblick inför den.
A t t göra upp en budget är detsamma som a t t
s ä t t a upp e t t mål, som vi skall försöka a t t nå
inom en viss tidrymd. Vi gör upp vår budget i
början av varje år. Det går så till, a t t i samråd
med resp. kontors chefer försöker vi göra en
beräkning av omsättningsutvecklingen för det
kommande året. Vi söker också beräkna det
bruttoöverskott, som vi med hänsyn till erfarenheterna från föregående å r och med de förutsättningar, som i dag föreligger t r o r oss erhålla.
Om vi känner dessa siffror, kan vi ganska lätt
r ä k n a fram det överskott, som rörelsen bör lämn a för det kommande året. Detta överskott skall
Här ser vi en perspektivskiss
räcka till a t t betala alla löner, h y r o r och andra
affärsomkostnader,
vår årsbonus, aktieutdelningen och ändå dessutom ge överskott för skapande av framtida reserver.
Vi måste därför beräkna storleken av dessa
kostnader, som vi går igenom punkt för punkt.
Det är ett omfattande arbete, som kräver tid och
noggrannhet. N ä r vi väl h a r kommit igenom
allt detta, som bl. a. innebär en grundlig diskussion av arbetsorganisationen, möjligheterna till
förenklingar etc. kan vi ungefärligen beräkna det
nettoöverskott, som våra samlade prestationer
(insatser) bör lämna.
P å så s ä t t erhåller vi en ganska god bild av,
h u r vi t r o r det kommande året skall gestalta sig.
Vi kan göra jämförelser mellan olika kontor och
avdelningar. Det ä r en god grund vid diskussionen om deras effektivitet och slagkraft, och hur
den skall kunna höjas än mer. Det ä r mycket
viktigt speciellt under nuvarande förhållanden
med de stora kostnadsökningar, som tid1 efter
annan drabbar företagsamheten. Företagsledningen h a r då l ä t t a r e a t t dra upp riktlinjerna på
ett sådant sätt, a t t den ekonomiska rygg, varom
vi talade i föregående nummer, kan bibehållas, ja,
kanske rent av s t ä r k a s ytterligare.
Huvudkontorets arbetsuppgifter är mångskiftande.
J a g har nu sökt a t t ge E r en så klar bild som
av det blivande Hudiksvalls-kontoret.
några år sedan.
Som bekant brann det gamla ned för
3
möjligt av, hur vårt huvudkontor arbetar. Det
är klart, att allt har inte kunnat komma med. Vi
har t. ex. många besökare, som kommer till oss.
Vi har våra styrelsesammanträden och konferenser, som skall hållas och förberedas. Planering och sammanhållning av våra förtroenderåd
är en annan viktig uppgift. Allt sådant tarvar
mycken tid.
Och då vi talar om tidskrävande uppgifter, får
vi inte heller glömma de resor, som flera av våra
HK-kamrater tid efter annan får göra till våra
dotterbolag.
Jag hoppas emellertid, att min artikel givit
Er en någorlunda klar bild av, hur mångskiftande huvudkontorets arbetsuppgifter är. Jag
tror också, att Ni fått klart för Er, hur krävande
de är, och att det behövs både vaksamhet, klarsynthet och energi för att klara dem.
Vi har nu kommit så långt, att vi kan göra en
sammanställning av huvudkontorets personal:
Verkst. och vice verkst.
jämte sekreterare
direktör
Ekonomiavdelningen
Den egentliga avdelningen
Konsulenter jämte sekreterare
Revision
3
Trycksaker och försäkringar
Hålkortsavdelningen
Dotterbolagens redovisning och kontroll
Affärsavdelningen
Inköpare
Sekreterare
Katalogavdelningen
Reklamavdelningen
Den allmänna avdelningen
Organisationsavdelningen
Fakturering och priskontroll
Telefonväxel o. dyl
Post, insortering, vaktmästare
1
1
2
10
4
3
5
3
1
4
3
4
64
Men företaget kan naturligtvis inte klaras
enbart med hjälp av huvudkontoret. Det är också
betydelsefullt, att vi har starka förankringspunkter ute på de olika platserna inom verksamhetsområdet, där vi har kontor. Jag skall därför
nästa gång fortsätta med att tala om, hur arbetet på ett avdelningskontor går till och ge en bild
av den intressanta verksamhet, som där dagligen
pågår.
9
3
2
/ somras gästades HK av Dr. Josef Kaufmann. organisationschef i den stora schweiziska
inköpscentralen
Usego. Fr. r. Carl-Hake»} Swenson, Dr. Kaufmann. Mats Valländer. Eric
Springfeldt.
1
Vi bygger
vidare på
Hakonsgiven
Av Nils-Erik
Wirsäll
Hösten 1951 tillsatte verkst. direktören en kommitté, som hade till uppgift a t t göra en allmän
översyn över Hakonsgiven och de arbetslinjer,
vilka finns uppdragna inom ramen för denna. Det
gällde också för kommitterade a t t undersöka,
vilka förbättringar och förenklingar, som kunde
göras för a t t ytterligare höja effekten och slagkraften i vår verksamhet.
I kommittén deltog från början 5 personer,
men dessa knöt vid det sista s a m m a n t r ä d e t till
sig ytterligare 5 "sakkunniga", vilka inom sig
rymde både tjänstemän och medlemmar. Kommittén antog namnet NOVEA, som bildas genom
första bokstaven i förnamnen på de fem ledamöter, som verkst. direktören först utsåg, nämligen
Nils-Erik Wirsäll, Oscar Kihlgren, Valdemar
Eriksson, Eric Gotborn, Arne Lundgren.
De sakkunniga var Sven Dahlén, Martin Jarlstedt, L a r s Lewén, Olle Lindberg (köpman,
Strömsholm) och Knut Sundelöf.
NOVEA gjorde vissa undersökningar av ganska omfattande n a t u r som underlag för sina bedömningar. Vi h ä m t a r några sifferuppgifter från
dessa undersökningar.
Av våra 4.016 medlemsbutiker köpte 3.705 st.
for mer än 10.000: — kr. Dessa medlemmars
sammanlagda inköp å r 1951 uppgick till kronor
167.816.000: — eller i medeltal för varje medlem
45.300 kronor.
Försäljningen till icke medlemmar uppgick till
18 milj. kr. E n n ä r m a r e granskning av statistiken
gav vidare vid handen, a t t vi alltfort h a r kvar
en del småkunder. Visserligen har deras antal
reducerats, sedan Hakonsgiven slog igenom 1949,
men ännu å t e r s t å r en del, innan vi n å t t så långt,
a t t vi helt kan koncentrera oss till våra medlem-
m a r och till sådana icke medlemmar, vars inköp
ä r fullt ekonomiska.
F ö r a t t få en uppfattning om h u r medlemmarna själva ser pä Hakonsgiven, ställdes några frågor till varje förtroenderådsledamot. Förtroenderåden svarade mycket villigt på frågorna.
Sålunda erhöll vi 128 ganska fylliga svar på följande 6 frågor:
1. Skulle Du vilja säga oss Din uppfattning och erfarenhet av kontaktmännens
arbete?
a) Hittills?
b) Framtidsmässigt ?
2. F å r vi också be Dig säga Din syn på telefonkontaktmännens arbetsuppgifter ?
a) Är Du belåten med den kontakt, de ger Dig
med inköpscentralen?
b) Skulle Du vilja ha den annorlunda?
3. Är Du belåten med det sätt, varpå Du får del av
nyheter och informationer?
4. Vi skulle också sätta värde på, om Du under denna punkt ville ge oss Dina övriga synpunkter på
Hakonsgiven och inköpscentralens
arbetssätt.
a) Är det något, som inte fungerar som Du vill ?
b) Hur vill Du ha det?
5. Inom kommittén har vi diskuterat ett par synpunkter på kontakten medlemmar—inköpscentral. Vi vill gärna höra Din åsikt härom.
a) De nuvarande kontaktmannabesöken i butikerna skulle bortfalla eller inskränkas till de
fall, då en medlem önskar besök. I stället
skulle regelbundna träffar ordnas med våra
medlemmar inom visst område (på en ort, i en
socken e t c ) . Medlemmarna skulle med andra
ord bilda ett slags Erfa-grupper om 10—15
köpmän, som träffades en gång per månad
med undantag för juli och december. En ordförande och sekreterare inom gruppen skulle
svara för sammanhållningen. I gruppmötena
deltar kontaktmännen, som blir ordförandens
5
hjälpreda vid organiserandet av träffarna. Deras huvuduppgift skulle vara att göra vårt
samarbete slagkraftigare. Avkastningsfrågor,
konkurrensförhållanden, priskampanjer, nyheter i varuväg etc. är några av de problem,
som kan tas upp.
b) Meddelande till medlemmarna om nyheter aren annan kontaktfräga, som vi studerat. Ett
förslag, som framkastats, är, att varje chaufför utrustas med en s. k. nyhetsväska. Denna
överlämnar chauffören omedelbart efter ankomsten till köpmannen, som studerar väskans innehåll, medan chauffören lastar av.
Vad tycks?
Svaren blev mycket intressanta. Sammanställningen på n ä s t a sidan visar k o r t f a t t a t hur förtroenderåden ser på Hakonsgiven.
Som ett komplement till denna statistiska sammanfattning lämnar vi några axplock ur förtroenderådens kommentarer till svaren.
- Vi vill gärna ha goda och snabba tips och säljande nyheter samt i god tid erhålla upplysningar
om ev. prisändringar samt varuknappheter, vilka är
övriga grossisters förnämsta försäljningsargument.
— Om det gäller en nyhet vill jag ha kännedom
om den i god tid, så att jag kan tänka över mitt
behov av varan och inte köpa på en slump, som det
gärna blir vid telefonkontakt.
— Hur skulle det vara med en varje vecka återkommande information i stället för den, som vi nu
får månadsvis. Förutom möjlighet till snabbare information tror jag, att det är fördelaktigt med fördelning på mindre kvantum per gång.
— Gruppverksamheten är ett utmärkt förslag, som
kan bli till den största nytta för oss köpmän inom
Hakonbolaget, men kontaktmännens besök bör bibehållas 1 eller 2 gånger per år för att ge medlemmarna informationer om och för den egna rörelsen.
— Medlemmarna måste inpräntas, att märkesvarorna ger dubbel förtjänst (såväl parti- som detaljmarginalen stannar inom medlemmarnas kapitaluppbyggnad).
H u r vi nu bygger vidare.
Medlemmarnas uppskattning av Hakonsgiven
var mycket entydig och klar. Men t r o t s den uppskattning, som Hakonsgiven med den skriftliga
beordringen röner hos huvudparten av v å r a medlemmar framfördes dock en hel del berättigade
kritiska synpunkter.
Sålunda ansågs vi inte riktigt ha klarat nyhetsinformationerna. Av det skälet h a r vår ledning
beslutat, a t t telefonkontaktmännen vid sina samtal med medlemmarna skall lämna medlemmarna
upplysning om nya artiklar, som kommit i marknaden eller om gamla artiklar, som varit ute ur
marknaden en tid men kommit tillbaka. Dessa
artiklar får noteras på den skriftliga ordern, så
a t t orderpremie utgår.
Dessa artiklar behöver dock ej förekomma
varje vecka, och de får ingå i telefonkontaktmännens program endast efter sanktion av vår affärschef på huvudkontoret.
Vi ser det som en angelägen uppgift för telefonkontaktmännen a t t sköta denna viktiga detalj, så a t t våra medlemmar blir nöjda men också
så, a t t vi klart håller Hakonsgivens huvudlinje.
Förslaget om nyhetsväska med våra chaufförer
genomföres ej med hänsyn till resultatet av rundfrågan och på grund av vissa svagheter som är
förknippade med densamma genom t. ex. fördröjandet av lossningen hos medlemmarna.
Hakonsinformation var.je vecka.
Som ett komplement till denna nyhetsinformation kommer Hakonsinformation a t t utges på en
bestämd veckodag varje vecka. Tre gånger i månaden utkommer den 2-sidig medan ett nummer
i månaden blir 4-sidigt.
e* frjto /}sr*
Gruppverksamhet
är en viktig
pelare i det fortsatta
byggnadsarbetet på Hakonsgivens
grund.
Resultat från N O V E A : s
r u n d f r å g a till f ö r t r o e n d e r å d e n
2 2 februari
1952
Sammanställningen
utskriven 26 mars.
128 svar inkomna (svar begärt från 146
förtroenderåd).
Är Du nöjd
med kontaktmannens arbete hittills?
Skallkontaktmannasysslan
vara kvar i
framtiden ?
Hur har telefonkontaktmännen skött
sin syssla?
Skall tel kont.-m arbeta annorlunda i framtiden ?
Är Du belåten med nyhetsform, och
information?
Skall vi gå in
för små regelbundna medlemsträffar?
Skall \ åra
chaufförer ha
en nyhetsväska med
sig?
ja
nej
ja
nej
bra
dåligt
ja
nej
ja
nej
ja
nej
ja
nej
67
37
70
29
89
20
31
56
84
31
97
16
51
68
Ingen bestämd uppfattning
Vet inte
Ingen bestämd uppfattning
Vet inte
Ingen bestämd uppfattning
Vet inte
Ingen bestämd uppfattning
24
29
19
41
13
15
9
')III kommer
ofta något för
sent»
Utbildning och information av vår orderpersonal.
Det ä r önskvärt, a t t vi alla blir väl insatta i
dessa nya arbetslinjer, och a t t vi får de kunskaper, som ä r erforderliga för a t t vi på r ä t t sätt
skall kunna stå till våra medlemmars tjänst. Under hösten kommer därför a t t förutom kontaktmännen samtliga telefonkontaktmän, orderchefer
och kontorschefer a t t under några dagar samm a n d r a g a s för diskussion av hithörande angelägenheter.
En broschyr ges ut och blir signalen till genomförandet av de förbättrade arbetsformerna.
E n broschyr, i vilken alla dessa nya livgivande
reformer omtalas, kommer a t t föreligga klar i
slutet av oktober. Broschyren får titeln "Vi bygger vidare på Hakonsgiven". Avsikten är, a t t
denna skall vara själva den utlösande faktorn,
varigenom v å r a medlemmar får veta, vad som
h a r skett, och vad som kommer a t t ske. Vår avsikt ä r sålunda a t t dröja med igångsättandet av
nyhetsförmedlingen enligt den nya typen, utgivandet av Hakonsinformation veckovis etc. till
någon gång i slutet av oktober. Då ä r också
alla konferenserna över, och vi ä r alla införståd-
»en gäng i
kvartalet el.
dyl. — varje
månad går ej
- allmänt
önskemål»
da med vårt arbetssätt och bättre beredda, än
om vi successivt skulle börja med de nya arbetsformerna.
Vi skall alla gemensamt slå ett slag på nytt för
v å r t företag och för inköpscentralens framgång.
Hakonsgiven h a r s a t t djupa spår efter sig och
ingett respekt inte bara inom handeln utan också
bland de statliga myndigheterna. Vi vill gärna,
a t t detta faktum skall än s t a r k a r e u n d e r s t r y k a s
genom de åtgärder, som nu kommer att vidtagas.
Fortlöpande medlemsträffar.
Inom våra olika områden kommer Hakonsgrupper om 10 å 15 medlemmar a t t bildas. Dessa Hakonsgrupper kommer a t t hålla 3 s a m m a n t r ä d e n
per år, varav ett ä r avsett a t t hållas på respektive kontor. Detta kontorssammanträde kommer
a t t förenas med lagergenomgång och studium av
vår arbetsorganisation överhuvudtaget.
Dessa Hakonsgruppers verksamhet kommer
a t t ledas av våra kontaktmän, som under 2 veckor i höst erhållit specialutbildning för denna
uppgift.
Kontaktmännen kommer också a t t personligen
besöka v å r a medlemmar minst 1 gång per är för
personlig rådgivning.
7
t
l
—-~,
AXEL BOHMAN
När budet om Axel Bohmans bortgång nådde oss, hade han visserligen i egentlig mening redan lämnat kamratkretsen. Han avgick
med pension för två år sedan, men
han hade ändå så gott som daglig kontakt med kontoret, då han
fortfarande hjälpte till med något
extra-arbete, när så behövdes.
Dödsfallet kom mycket överraskande, då han verkade vara på
bättringsvägen efter en genomgången operation.
Vi är inte så många kvar på
Borlängekontoret av Axel Bohmans "årgång", men vi som varit
med under en del av hans 30-åriga
anställningstid i firman, lärde oss
i Axel Bohman känna en reell arbetskamrat och en bra människa
med sinne för humor. Vi uppskattade hans rättframhet. Skvaller
och förtal låg inte för Axel Bohman.
Vi hade unnat honom att ännu
i många år få njuta av sin ledighet, så vital och spänstig som han
var. Trots sina 67 år försummade
han sällan eller aldrig en skidsöndag i Tjärnaberget. Som den friluftsmänniska han var, får man
kanske vara tacksam för, att han
inte behövde ligga bunden vid
sjuksängen under någon längre
tid.
Det var också en ovanligt vacker augustidag Axel Bohman vigdes till vila på Stora Tuna kyrkogård. Naturen själv ägnade honom sin hyllning, syntes det.
8
PRESSGRANNAR
Vi talar ofta om ambition. Därmed
förstår vi hederskänsla, ärelystnad, självkänsla, utmärkelselusta.
Vi har väl alla innerst inne en
stark längtan till erkännande och
uppskattning. En sund inställning.
Vi strävar mot vissa mål, till
stor del drivna av denna vår ambition. Bakom våra olika mål —
kunskaper, förtroende och framgång — ligger lusten att vinna
uppskattning.
Om de mänskor som vi särskilt
håller av eller respekterar litar på
oss och spontant visar förtroende
och uppskattning, ökas både förmågan och tillfredsställelsen.
En diktare har sagt att det är
livets små och olustiga förhållanden som gör människorna små och
olyckliga. Bristen på rätt värdering och tillbörlig uppskattning
gör ofta att vyerna trängs ihop
och tillförsikten krymper.
Så är det. Det inser vi. Men
tar vi också följderna av denna
vår insikt ? Är vi nog aktiva när
det gäller att visa vänlig uppmärksamhet och uppskattning ?
Uppmuntrar vi dem som gör goda
insatser i vardagens kanske enformiga och obemärkta gärning ?
För egen del önskar vi välvillig
uppskattning. Gott. Det är kanske
ännu viktigare att vi genom vänlig uppskattning ger plats för de
stimulerande och befriande krafterna hos vår egen omgivning. Inte minst när det gäller livskamraten, som sköter hemmets sysslor.
Och sen åt alla andra medvandrare och medarbetare.
Det är roligt att få uppmuntran.
Egendomligt var det, att just under den stilla andaktsstunden vid
graven, man kunde iakttaga hur
en flock vildgäss passerade på sin
flykt mot ljusare nejder.
Det vet vi. Men det är ännu roligare att ge. När vi med varmt
hjärta ger vänliga tankar, ord och
handlingar, när vi lockar fram
ambition hos vår omgivning, ökas
summan av glädje och lycka i
världen.
V. J. ''Collijnaren".
Allt kan vara tillåtet i konsten,
blott det leder till målet - - ett
gott konstverk. Perspektiviska förskjutningar, överdrifter kan betona och förstärka uttrycket (expressionismen), ett naivistiskt uttryckssätt låter bilden tala till oss
på sitt sätt osv. Men all god konst
måste vara framfödd ur ett rikt
inre liv. Skaparen av god konst
måste ha en djup förståelse för
allt mänskligt och för vad som
sker i världen omkring honom.
Och konsten måste vara levande. Levande konst speglar sin
samtid, vårt liv, våra problem, den
är ett dokument om samtiden,
nuet som vi lever i. Konsten är vidare ett uttryck för människoandens skapardrift, och den skall
tillfredsställa vår skönhetslängtan, vara en njutning för vårt
form- och färgsinne.
Men om konsten skall kunna
fylla sin stora och sköna uppgift,
måste vi också lära oss att ta
emot, uppleva och njuta av konstverket med förståelse för vad det
vill säga oss. Vi måste skola vårt
öga, göra oss till goda mottagare.
Hur vi upplever konsten blir naturligtvis alltid individuellt, beroende av vårt innersta väsen, vårt
intellekt. Konsten är lång, men
livet är kort, heter det, och man
kan kanske också säga, att vägen
till konstförstående är lång. Men
det lönar sig att gå den.
"Vi och
spritcentralen".
Vi gifta yrkeskvinnor får ofta i
arbetet en känsla av att man liksom inte "räknar" med oss och att
vår betydelse i produktionsapparaten är ganska ringa.
Vad kommer då denna uppfattning ifrån ? Ack ja, det är en lång
historia, men en punkt vet jag,
där vi själva till stor del bär skulden. Alla vet hur betungande det
är med hem och yrke och hur
stark självdisciplinen måste vara
för att man skall kunna koppla av
hemmet under arbetstiden. Och
hur svårt är det inte att under
fritiden få tid till vila och rekreation, så att man är fullt arbetsför
på dagarna ? Ja, handen på hjärtat, nog är det frestande att känna sig en smula krasslig när det
börjar dra ihop till städdag eller
när de tusentals små ärenden och
spring som hör ett hem till dag
för dag blir uppskjutna, därför att
tiden inte vill räcka till. Vi vet
alla, att det ibland dyker upp
saker, som ovillkorligen kräver
några lediga timmar. Har man
dessutom barn uppkommer alltid
situationer, som man inte räknat
med och som kanske gör, att man
måste stanna hemma.
Det är alltså inte den ledighet
som yttre omständigheter tvingar
oss till som jag reagerar mot,
problemet gäller när det mer eller
mindre är utlämnat åt oss själva
att avgöra, om ledigheten är nödvändig. Frågan är om vi alltid
har i tankarna att man är skyldig
att "ge kejsaren vad kejsaren tillhör" och om vårt samvete är
vaket och reagerar mot frestelsen
att falla för alla tillfällen, som
kan ursäkta oss själva när vi
stannar hemma. Det är inte lätt
ibland, men har man väl bekämpat frestelsen några gånger så
går det liksom lättare och belöningen kommer när man känner
tillfredsställelsen att ha övervunnit besvären utan hjälp.
Finge jag önska mig någon favör för den gifta yrkeskvinnan
vore det någon större frihet när
det gäller tjänstledighet utan lön,
när arbetet så medgiver. Då skulle
mycket stökas undan som annars
frestar till "skolkning", och man
skulle inte behöva utsätta sig för
risken av .ett sjukt samvete. Att
känna sig ha rätt att stanna hemma och därvid inte ockra på vare
sig företag eller arbetskamrater
vore ganska angenämt.
Nu skall det bekännas att det
inte är främst på företaget jag
tänker härvidlag, det är på oss
själva. Skall vi upprätthålla och
stärka vårt anseende och hävda
oss, där tillfälle gives till konkurrens med männen, så måste vi
yrkeskvinnor klara av det svåra
provet att kunna dela på oss och
veta, vad både yrke och hem kräver och har rätt att fordra. Vi
har dessutom många arbetskamrater, som inte har giftermål och
barn att skylla på, och de får kanske många gånger arbeta in det vi
genom vår frånvaro inte hinner
med. Det kan lätt bli berättigad
avundsjuka. Av oss gifta yrkeskvinnor måste man kunna fordra
att våra moralbegrepp är så klara,
att vi kan och vill skilja på vad
som är nödvändigt eller icke när
det gäller ledighet.
oth förflylfning
^^W
-^
1*5
i
Orderchefen i Karlstad Stiij Jonsson har befordrats till kontaktman i Karlstad.
Maj-Britt Nordström, i
"Vi Aseater".
— Med den svåra konkurrens som nu råder, så gäller det
att följa med och ha ett vaket
öga för alla nyheter, uppfinningar och förbättringar, som kommer utifrån, och som kan underlätta vårt arbete. Man kan ju inte
alltid träffa rätt. Ibland så visar
det sig att en del nya saker inte
är så bra som man trodde, men
ei: flygande fågel hittar alltid
något, medan den som sitter stilla inte finner något alls. Det gäller att följa med, och det är nödvändigt att ha en positiv inställning.
"Mölnlycke
Personaltidning".
Backfisch till annan backfisch: —
Jag begriper inte hur du kan kalla det riktig kärlek om din familj
gillar honom ?
Orderchefen i Torsby Tore Bergstam har befordrats till kontaktman i Södertälje.
Eskil Åström, Gävle, har befordrats till kontaktman
i Västerås.
(
>
Vår omsättning jan.-juni 1952
Total
Ökning
i %
omsättn.
i kr.
Arvika
Malung
Skövde
Torsby
Sundsvall
Bollnäs
Eskilstuna
Karlstad
Lidköping
Hudiksvall
Gävle
Mora
Söderhamn
Nora
Upsala
Falköping
Borlänge
Nyköping
Köping
Ludvika
Södertälje
Kristinehamn
Åmål
Örebro
Katrineholm
Norrtälje
Västerås
31,0
30,3
26,5
24,8
24,2
24,1
23,0
22,4
22,3
21,9
21,5
21,2
20,2
20,1
20,1
18,0
17,8
16,8
16,4
16,1
15,5
15,4
15,3
14,6
13,5
12,7
12,7
2.560.000
1.256.000
4.654.000
1.405.000
7.500.000
2.528.000
4.370.000
4.900.000
6.551.000
2.481.000
7.380.000
1.448.000
1.648.000
2.824.000
8.381.000
2.683.000
4.950.000
2.272.000
2.472.000
3.240.000
4.161.000
2.605.000
2.539.000
8.593.000
1.437.000
2.341.000
8.531.000
Hela företaget
19,4
105.710.000
Kontoren i
storleksordn.
16
27
9
26
4
18
10
8
6
19
5
24
23
13
3
14
7
22
20
12
11
15
17
1
25
21
2
( = kr. 17.181.000)
VEM Ö K A D E M E S T ?
Jan.-Juni
1952
vid jämförelse med m o t s v a r a n d e m å n a d e r
1951
10
Vår omsättning jan.-jnli 1952
Total
Ökning
i %
omsättn.
i kr.
Arvika
Malung
Torsby
Skövde
Mora
Sundsvall
Lidköping
Bollnäs
Eskilstuna
Karlstad
Hudiksvall
Gävle
Upsala
Söderhamn
Borlänge
Åmål
Nora
Ludvika
Falköping
Kristinehamn
Köping
Södertälje
Norrtälje
Örebro
Nyköping
Västerås
Katrineholm
43,3
32,6
30,7
26,5
25,5
24,8
24,0
22,8
22,5
22,2
22,1
22,0
21,9
21,1
20,7
20,5
19,6
19,3
18,0
17,6
16,6
16,6
15,5
14,8
14,7
14,7
14,3
3.331.000
1.516.000
1.764.000
5.478.000
1.817.000
8.952.000
7.868.000
2.977.000
5.130.000
5.777.000
2.981.000
8.794.000
10.049.000
1.962.000
6.002.000
3.130.000
3.393.000
3.903.000
3.109.000
3.087.000
2.907.000
5.066.000
3.099.000
10.119.000
2.765.000
10.137.000
1.744.000
Hela företaget
20,8
126.857.000
Kontoren i
storleksordn.
( = kr. 21.883.000)
VEM Ö K A D E MEST?
Jan.-Juli
1952
vid jämförelse med m o t s v a r a n d e m å n a d e r
1951
14
27
25
9
24
4
6
20
10
8
19
5
3
23
7
15
13
12
16
18
21
11
17
2
22
1
26
Hotell Dalecarlia i Tallberg
Kontaktmannakonferens i kulturbygd
Den kontaktmanskonferens
so7n refereras i denna artikel är den första
av de utbildningskonferenser
som kominer att hållas med syftet att bli
den gemensamma grund, på vilken VI SKALL BYGGA VIDARE . . . (se
sid. 5). Slag i slag samlas i höst telefonkontaktmännen,
ordercheferna,
kontorscheferna och kamrerarna.
I inspirerande miljö
Trakten kring Siljan har ju
betecknats som ett "svenskt
hembygdsmuseum av storartade
mått", och för den, som vill se
något av den gamla bondekultur,
som här bevarats bättre än på
något annat håll i vårt land, är
Tallberg ett utomordentligt utgångsläge.
Om man får döma av kursdeltagarnas entusiasm för platsen
som sådan, torde även kulturintresset vara väl tillgodosett hos
våra kontaktmän. Härom vittnar
också den allmänna tillfredsställelsen över utflykten till Zornmuseet och Zorngården i Mora,
som kursledningen ordnat på
söndagen.
Dalecarlia turisthotell var också (enligt allas åsikt) ett idealiskt
ställe att hålla till på. Efter att
12
från början ha varit den kände
matematikprofessorn Mittag Lefflers sommarställe, omskapades
anläggningen efter hans död till
hotell, och i dag kan Dalecarlia
tillfredsställa högt ställda krav
på gedigen och hemtrevlig miljö.
Men det var inte bara det att
miljön var trivsam; maten var
också utomordentligt bra, något
som tydligt kunde utläsas ur alla
de belåtna kontaktmannaansikten, som med illa dold förtjusning
avspeglade alla de läckerheter1,
som dagligen fyllde åtminstone
lunchbordet. — I sanningens namn
måste emellertid erkännas, att
längre fram omtalade skvallerspegel gav klart utslag om, att
majoriteten av kursdeltagarna
gärna nöjt sig med betydligt enklare mathållning.
För fritiden — när någon sådan förekom — fanns möjligheter
till förströelse i form av härliga
promenader, biljardspel och bordtennis.
Under inspirerande former
När vi tre värmlänningar sammanstrålade i Karlstad, söndagen
den 24 aug. för att bila upp till
Tallberg i Dalarna på kontaktmannakonferens var det med
blandade känslor i bävan över vad
vi nu skulle gå till mötes.
Men när vi framemot kvällningen svängde upp till Turisthotellet Dalecarlia i Tallberg och
mottogs med öppna famnen av
Carl-Hakon Swenson och NilsErik Wirsäll så flög all ängslan
sin kos och vi kände oss lugnare.
Måndag morgon öppnades konferensen av verkställande Direktören Harald Mörck, som hoppades att vi skulle få innehållsrika
och givande dagar tillsammans i
det vackra Dalarna.
Därefter
föreläste
professor
Ulf af Trolle om varudistributionsfrågor där han bl. a. nämnde
att distributionen alltid varit utsatt för kritik från det allmännas sida. Han betonade också, att
det är nödvändigt att Inköpscentralerna och .enskild handel
fortsätter i sina rationaliseringssträvanden.
LO:s sekreterare civilekonom
Arne Henriksson, Stockholm, var
nästa föreläsare och framförde
fackföreningsrörelsens syn på enskild handöl och varudistributionen.
Chefredaktör Nils Thedin, Vi,
kom därefter med ett mycket intressant anförande om Konsumentkooperationen. Red. Thedin
framhöll att kooperationens stora
problem i dag är kostnadsfrågan,
kapitalfrågan och medlemsfrågan. Han berörde också att medlemsaktiviteten har minskat och
svårigheterna att stimulera medlemsintresset.
Dagen avslutades av direktör
Eskil Klingén, Östersund, som
orienterade om enskild handel
och vårt företag i det stora sammanhanget.
Tisdagen ägnades åt beskrivningen av den enskilda handelns
intressen i nya bostadsområden
och vid affärsöverlåtelser. Det
var ekonomidirektör Stig Svensson, som på ett förtjänstfullt sätt
behandlade dejsa problem.
Efter lunchen var konsulenterna
Nils Karlhede och Jarl Jemunger
i elden och redogjorde för kontaktmännens allmänna ekonomiska rådgivning till medlemmarna
samt deras insatser vid ombyggnader och vid nyetableringar.
På onsdag hade vi nöjet att
deltaga i sammanträde med Borlängegruppens båda förtroenderåd. Vi fick bl. a. höra .en synnerligen intressant diskussion i
frågan: "Vilken personlig insats
kan förtroenderåden göra inom
Hakonsgrupperna ?"
Dir. Erik Matz, Rättvik, framhöll här, a t t vi måste göra mera
än att vara "konsultativa statsråd". Det första kravet på en förtroenderådsledamot är att han
vill något!
På kvällen hade inbjudits ett
25-tal biträden från Hakonsanslutna affärer i Leksand och
Tallberg.
Direktör Harald Mörck talade
först om Hakonbolagets uppbyggnad, utveckling och arbetssätt,
vdket åhördes med stort intresse.
Därefter delades de närvarande
upp i fyra grupper, vilka var och
en fick gripa sig an med att besvara tre frågor i anslutning till
dir. Mörcks föredrag. Som avslutning på träffen drack vi kaffe,
Josef Lindqvist och Martin Jarlstedt var bl. a. examensvittnen.
sjöng allsång och tog en svängom med söta dalkullor.
Kamrer Mats Valländer, Västerås, ägnade hela torsdagen åt
bokföringsfrågor, hur man bedömer ett bokslut och finansieringsteknik. Det var en dag fylld av
gruppaktivitet, dolda reserver,
"tumregler" och in- och utgående
balanskonton.
Fredagsförmiddag behandlades
kontaktmännens uppgifter i deras
kommande arbete ute på fältet,
och på eftermiddagen föreläste
rektor Sven F. Lunner, Fornby
folkhögskola, medryckande om
människokännedom.
På lördag hade vi rektor Sven
Björklund från Stockholms högskola ibland oss och han behand-
lade ämnet "Hur man leder träffar och konferenser."
Han satte fart på oss med en
gång och vi fick även aktivt deltaga. Efter lunchen fortsatte
föreläsningen ute i det fria i ett
underbart brittsommarväder. Rektor Björklund demonstrerade här
flanellografen och skvallerspegeln.
Skvallerspegeln var den verkliga succén och det var spännande att höra deltagarnas svar
på rektor Björklunds frågor.
Varje kväll efter föreläsningarnas slut förekom "stryktips".
Det innebar att var och en av oss
fick 10 frågor med olika svar,
som berörde dagens ämnen.
Segrare blev Stig Adolfsson,
som erövrade sex skjortor.
Så var den första delen av kursen slut och efter en härlig söndag då vi fick tillfälle besöka
Mora-kontoret och Zornmuséet
var dagen D inne, dä vi skulle
ut och visa vad vi lärt oss.
Måndag, tisdag och onsdag
kväll hölls medlemsträffar med
observationer frän HK och Borlängekontoret.
Vi var nog alla litet bekymrade
när vi skulle ut och möta kärva
dalkarlar, som vi var helt främmande för, men när träffarna var
ö\ er så kände vi alla, att vi mött
goda vänner, som mottog oss med
förståelse och värme.
Kritiken som kom efter varje
träff frän observatörerna var
hård men rättvis.
Torsdagen den 4 sept. avslutades konferensen tillsammans med
direktionen och samtliga disponenter.
Så var då tiden inne då vi tog
farväl av nyvunna vänner och vi
är fullt övertygade om att detta
grupparbete är den rätta vägen i
vårt fortsatta arbete.
Vi vill till sist framföra ett
varmt tack till ledningen för att
denna kurs anordnats, samt till
kursledningen Direktör Carl-Hakon Swenson och kamrer NilsErik Wirsäll för det strålande
sätt på vilket kursen letts.
Thebe
13
Ovan några gruppbildt
Bohman och Elis Gö
Ovan en hjärtlig handtryckning mellan Borlänges Sven
Backlund och ATS-direktören Knut Le Grand. Lidköpings Folke Sonnerfelt i
bakgrunden. T. h. samtliga
kontaktmän och "examensvittnen" på avslutningsdagen.
Vid
Silj
skön
Elis Göthberg, Eric Gotbom och, Herman Green
njuter siesta efter middagen t. h. Under ser vi
fyra representanter
för
NS, vars
kontaktmän
Ralf Sjömark, Sten Meijer och Sven Glantz också deltog i kursen.
En intressant inblick i kursens mål
och goda bevis för
kursdeltagarnas
enorma intresse och arbetsflit fick
bl.a. direktör Josef Lindqvist och VD
t.h. i bakgrunden på bilden ovan.
Biljarden var
gamla durkdr
Lars Lewén, 1
Leivén. Eli
ppbrottet:
muntert
t. v. Emil
samspråk.
Ovan konsulenterna Jarl Jernunger och Nils Karlhede. Nedan talar NS Ralf Sjömark om
för Falköpings Nils Ahlberg
hur en björn ser ut i själva
verket.
s
t ränd er
Ovan ser vi den samlade kursen med kursledarna Carl-Hakon Swenson och Nils-Erik
Wirsäll längst t. h.
%nde avkoppling för såväl
debuterande spelare. Fr. v.
Vreen, Arne Lundgren, Eric
rg och Sigurd Hagman.
Månadens
IC A-bok
»BEVAKAD
OMBORD»
av George Harmon
Gösta Ekholm och Alex Larson ler i kapp över
prispokalen.
LUDVIKA TOG PRISET
ICA-kurirens upplaga skulle bli 3-dubblad
om alla kontor kunde uppvisa
samma spridning
Vi vann, vi vann, vi varm! Så
ungefär lät det hela torsdagen
när det blivit bekant att Ludvikakontoret segrade i sin grupp om
största antalet prenumeranter på
ICA-kuriren. Gissa om vi var
glada? Fantasin hade många
gånger fört oss på bussresa till
Furuvik, Mora, Karlstad eller
Stockholm, men riktigt trott på
det hade vi inte. Men beviset anlände. Klockan var 10.00 på torsdagen när vi välkomnade Dir.
Ekholm från ICA-förlag.et och i
sitt
hälsningsanförande
överlämnade Disp. Larson ordet till
dagens man.
Dir. Ekholm sade sig vara glad
att få komma till Ludvika och
överlämna kannan personligen
samt att den för andra året i rad
hamnat där. Han uttryckte också
sin tillfredsställelse med resulta-
16
tet, vilket skulle innebära en
upplaga på c:a 1400 000 ex. om
alla kontor kunde uppvisa samma
spridning. Det är att hoppas att
vi kommer dit. Skall vi säga
nästa år? Givetvis under förutsättning att köpmännen hjälper
till ty det är ju dock de som
dragit lasset. Köpman Olle Eriksson uttryckte sin glädje över att
kannan hamnade i Ludvika och
skulle vad på honom ankom se
till, att den blev kvar även nästa
år. Så överlämnades kannan och
en liten "lapp" på vilket det stod
300: — kronor och det hurrades
och dracks kaffe och alla tyckte
att gräddtårtan var enastående
god. Det var ett angenämt samkväm i skuggan av hetsen, vilket
välkomnades av alla.
Erske.
Coxe
George Harmon Coxe har genom
en rad detektivromaner — detta
är hans tjugofemte — vunnit stor
popularitet i USA, där inte bara
publik och kritik tävlar i superlativa omdömen. Hans kollega
Erle Stanley Gardner sägsr om
honom: "George Harmon Coxe är
en stjärna av första storleksordningen på detektivromanens område. Hans böcker är utan undantag underhållande, fängslande och
spännande. Han är en av de få
författare, som kan konsten att
redan från början anslå ett medryckande tempo och hålla det
uppe från kapitel till kapitel och
från bok till bok."
Det stora intresse, som den
svenska publiken visat för de två
tidigare böckerna av Coxe i ICAförlagets serie, tyder på att han
också här i landet funnit en tacksam läsekrets. "Bevakad ombord"
ansluter sig värdigt till de förra
böckerna, ja, den är kanske ändå
ett strå vassare.
Allt ifrån det ögonblicket, då
Knox Randall svarar på en annons om att föra en båt från
Miami till Newyork utvecklas
romanens handling i ett rasande
tempo. Hans sju passagerare
tj'cks alla ha en sak gemensam,
hur olika de för övrigt än är: ett
intressant förflutet, och den lugna semesterkryssningen blir ett
kusligt spännande äventyr. Läsaren följer andlöst händelseförloppet allt eftersom resan går vidare
mot Newyork och upplösningen,
som sätter både nerver och
skarpsinnighet på prov.
Eskilstuna tog mästerskapet i varpa
— Västerås i orientering
Solen
Orientering
Söndag m o r g o n den 31 a u g u s t i kl.
5.00 började det r i n g a i v ä c k a r k l o c k o r n a litet v a r s t a n s i hakonit e r n a s h e m r u n t o m i staden. Mäst e r s k a p s d a g s i orientering. F u n k tionärerna, kontrollanterna gnugg a r sömnen u r ögonen och försök e r k o m m a underfund med varför
k l o c k a n hade ringt.
Kl. 6.00 s a m l i n g och avfärd för
folket u t e p å kontrollerna. Signat u r e n n o t e r a r för disponent Bohm a n kl. 6.03. Till disponentens förs v a r a n t e c k n a d e s dock en omedelb a r u r s ä k t för den sena a n k o m sten.
Kl. 7.00 s a m l a d e s övriga funkt i o n ä r e r och t ä v l a n d e . Tjugo min u t e r s e n a r e t r ä n g d e sig B e r g kvist från Special som sista m a n
innanför d ö r r e n till den heltäckt a lastbilen. Och så började den
tjusiga gissningen om v a r t å t bilen
skulle s v ä n g a . E f t e r d r y g a t v å mil
h i t t a d e vi en röd s k ä r m och då v a r
vi en bit b o r t o m Ulfshytte station
på v ä g e n m o t R ä m s h y t t a n .
Den t ä t a d i m m a , som p å morgonen l a g t sin t u n g a slöja över
l a n d s k a p e t , hade solen inte n å g o t
s t ö r r e b e s v ä r med a t t b r y t a igenom, v a r f ö r vi n ä r första m a n
g a v sig iväg m o t o k ä n d a öden,
hade s t r å l a n d e sol. N u m m e r ett,
B i r g e r E r i k s s o n från V ä s t e r å s ,
s k i c k a d e s p r o g r a m e n l i g t iväg kl.
8.31 och 25 m i n u t e r s e n a r e h a d e
den lilla s k a r a n a v o r i e n t e r a r e
börjat tävlingen.
Målplatsen
vid
Skräckasjön,
h ä r l i g t inbäddad i l u m m i g g r ö n ska, l å g d ä r länge stilla u t a n a t t
n å g o n a v de t ä v l a n d e s t ö r d e friden för f u n k t i o n ä r e r n a och de
både hel- och h a l v s o v a n d e å s k å d a r n a . Kl. 10.53 b r ö t s stillheten.
lyste på HM i
Borlänge
Titelförsvararen
Edvin
Persson
från M o r a k o m med s p r i n t e r f a r t
m o t m å l d u k e n , o m s p r i n g a n d e Lisa
B a c k s t r ö m , B o r l ä n g e k o n t o r e t . Det
visade sig g a n s k a s n a r t a t t dessa
b å d a hade vunnit sina klasser.
Striden om l a g p r i s e t uteblev
alldeles, då e n d a s t V ä s t e r ä s k o n t o r e t k o m in med helt lag, j a till
och med t v å . B r a gjort, V ä s t e r å s .
Evert Backström, Domnarvets
GoIF, hade ställt sitt o r i e n t e r i n g s kunnande
till förfogande
och
hade på ett mästerligt sätt lagt
banorna, en slinga p å 7,9 k m för
seniorer och en p å 5 k m för da-
mer. Kontrollerna, fyra till a n t a let, v a r a v t r e v a r g e m e n s a m m a
för båda b a n o r n a , v a r helt enkelt
r e n a idyllerna och m a n n a r n a u t e
pä k o n t r o l l e r n a stortrivdes. Den
första kontrollen och den a n d r a
g e m e n s a m m a , s t ö t t e dock p å vissa s v å r i g h e t e r för de tävlande.
F e m h e r r a r och en d a m letade
förgäves efter dessa. F ö r a t t und e r l ä t t a det hela, påstod dispon e n t B o h m a n , som s a t t p ä a n d r a
kontrollen, a t t han r o p a d e u t å t
s k o g e n : H ä r ä r kontrollen. T ä v lingsledningen h a r icke n ä r m a r e
u n d e r s ö k t fallet.
ikonsmästerskapen
Prislista vid Hakonsmästerskapen
ntering
i orientering
söndagen den. 31 aug. 1952
I
Damer:
1) Lisa B a c k s t r ö m , Borlänge .
2) Birgit Liven, H u d i k s v a l l . . .
11
Kontrolltider
i n IV 0.
mål
Sluttid
1400 m 1500 m 1100 m 1000 m
23
33
21
21
24
30
Seniorer:
isoo m
3000 m
m 1100
1100 m
2S00
m 3000
m
1) 26
27
12
1) E. Persson, Borlänge (Mora)
34
14
21 H a r a l d Svensson, V ä s t e r å s . . 31
30
29
3) Georg Hult, Lidköping
26
32
33
4) Olle Helmersson, S u n d s v a l l . . 24
32
5) H a n s Eriksson, V ä s t e r å s . . 31
23
6) H a r r y Hallberg, V ä s t e r å s . . 36
38
17
7) Bengt H a m m a r s t r ö m , Bollnäs
is 32
45
18
42
8) S t u r e Wendel, V ä s t e r å s . . . . 35
17
52
9) A l v a r Nilsson, E s k i l s t u n a . . 33
15
27
10) Sven Nilsson, V ä s t e r å s . . . . 36
40
11) Linus Svensson, Sundsvall . . 39
40
28
37
12) B i r g e r Eriksson, V ä s t e r å s . . 41
45
13) Bertil L a r s s o n , Lidköping . . 35
44 1.01
12.50
17.20
1.20.50
1.41.20
1000
m
1000 m
7.33
9.03
10.50
7.51
11.13
10.37
10.20
12.14
10.04
10.32
14.34
13.22
8.15
1.12.33
1.28.03
1.35.50
1.36.51
1.37.13
1.41.37
1.45.20
1.46.14
1.50.04
1.53.32
2.01.34
2.22.22
2.28.15
Lag:
1) V ä s t e r å s
( H a r a l d Svensson, H a n s E r iiksson,
ksson, H a r r y H
Haallllbbeerrgg 1!
4.47.53
17
•v
•
Begåvad banläggarc — Backström,
T arpa
Varpan hade samlat endast fem
deltagare i damklassen, medan
herrklassen var välrepresenterad
med 52 man anmälda.
Tävlingen gick av stapeln på
en äng, ett par km från stadens
centrum.
Borlänge
Under nära tre och en halv
timmes tid seglade varporna i luften innan årets hakonsmästare
kunde piesenteras, i damklassen
Maj-Lis Olsson, Eskilstuna, och i
herrklassen Allan Engström från
Karlstad. Allan fick dock kämpa
hårt i finalen med en annan solstadsson, Åke Larsson, innan han
kunde stoppa ner segervarpan i
kappsäcken. Arne Andersson från
Ludvika försökte så gott han kunde placera Axel Andeisson från
Bollnäs på fjärde platsen, men det
gick inte.
Lagstriden avgjordes redan efter första ronden enligt tävlingsreglerna, och här visade sig Eskilstuna vara de säkraste. Andra
plats lade vännerna från Ludvika
beslag på. Västerås försökte väl
kila emellan Ludvika och Karlstad, men hade alltför hög "omsättning".
Ärtan.
»
Kontrollkort
och angivelser om banan utdelas
vid starten ovan; t. h.
de båda segrarna Lisa
Backström
och Edvin
Persson.
Hakonsmästerskap i varpa
år 1952
Jaså, Du vill byta jobb}?
Resultat:
Damer:
1) Maj-Lis Olsson, Eskilstuna
2) Mary Grunding, Eskilstuna
3) Inga Lund, Gävle
4) Ingrid Berghäll, Sundsvall
5) Barbro Kropp, Västerås
Herrar:
1) Allan Engström, Karlstad
2) Ake Larsson, Karlstad
3) Axel Andersson, Bollnäs
4) Arne Andersson, Ludvika
5) Sven Andersson, Västerås
6) Alvar Nilsson, Eskiltuna
7) Bengt Kårström, Sundsvall
8) Sven Olsson, Hudiksvall
91 Lennart Svensson, Ludvika
10) Gustav Enocksson, Eskilstuna
111 Harry Byström, Västerås
12) Hans Cederlund, Eskilstuna
13) Arne Svensson, Karlstad
14) Hans Karsson, Ludvika
15) Helge Lundberg, Västerås
16) Sven Axelsson, Eskilstuna
Lag:
1) Eskilstuna 16.28
2) Ludvika
16.74
3) Karlstad
18.14
Hört i verkstan
Säj, ingenjör'n, är det egentligen
riktigt att använda skiftnyckel
när man jobbar på dagtid ?
Ur SVVS (så väva vi samman ) Almedahl — Dalsjöfors
AB:s personaltidning har vi
saxat följande tänkvärda artikel som vi rekommenderar
speciellt ungdomen till genomläsning.
De flesta människor har en liten
orosande inom sig. De längtar
efter något nytt, längtar att komma bort från vardagen runt omkring. I våra dagar, då det är så
gott om arbete, har somliga funnit
att just detta att byta arbete ger
dem omväxling och spänning. Och
så byter de jobb. Gäng efter gång.
Utan att tänka på det ansvar för
sin egen framtid de har och de
förluster, som samhället gör på de
täta bytena.
Experter på socialt arbete har
satt upp följande åtta frågor, som
var och en bör ställa sig innan hon
eller han byter jobb.
1. Intresserar det nya jobbet mig"?
Många anser, att detta är en av
de viktigaste frågorna, när man
skall avgöra om man skall byta
jobb eller inte. För alltför många
är arbetet bara ett nödvändigt ont,
som man liksom måste igenom.
Ett arbete, som intresserar, sliter
emellertid mindre. Mången har
kanske inte tänkt på att hans arbete får ett helt annat intresse,
när det ses som ett led i hela produktionskedjan.
2. Fyller jag de fordringar det
nya jobbet ställer på mig ?
Det säkraste sättet att mista ett
jobb är att välja ett arbete som
man saknar förutsättningar för.
Det ger också en känsla av otillfredsställelse och vantrivsel att
inte kunna klara ett jobb.
/ besittning av Eder ärade flaska av den 27 ds . . .
3. Är löneökningen värd risken ?
En ny chef och en okänd miljö
— det är en viss risk man tar, när
man väljer ett nytt jobb. Det är
fel att tro, att löneökningen i och
för sig är skäl nog att ta ett nytt
arbete.
4. Glömmer jag bort de indirekta
löneförmånerna.'
Med indirekta löneförmåner menas sådana som möjligheterna att
till lågt pris köpa företagets produkter, pensionsförmåner, billiga
måltider i trevliga
matsalar,
ordentliga arbetslokaler och omklädningsrum, bostäder osv. Det
är inte säkert, att alla dessa förmåner finns på det nya jobbet med
den högre lönen.
5. Har jag verkligen blivit förbigången ?
Mången som slutar ett arbete
anser sig ha blivit förbigången,
då det gäller befordran av ett eller
annat slag. En ärlig självrannsakan brukar emellertid avslöja det
rätta förhållandet. Ofta beror det
på en själv, om man blir förbigången. Har Du gjort något extra för
att förkovra Dig i Ditt nya jobb?
6. Hur säkert är det nya jobbet f
Innan man tar en ny anställning
bör man ställa sig själv frågan:
Är jag säkrare på att få stanna
kvar på det nya jobbet än på det
gamla, om det skulle bli dåliga
tider? Tryggheten i arbete är ett
värde som nutidens ungdom ofta
bortser ifrån.
7. Är företaget statt i utveckling f
Att ett företag är femtio år
gammalt är inte någon garanti för
att det är statt i utveckling. Ett
nystartat företag kan också vara
på tillbakagång. Det lönar sig
aldrig att hoppa i galen tunna.
Undersök saken!
8. Hurudan är trivseln på den
nya arbetsplatsen ?
Försök på ett eller annat sätt
komma i kontakt med någon av de
anställda och hör Dig för om trivseln på den nya arbetsplatsen.
Tänk på att de flesta gärna skryter om sitt arbete. Var därför kritisk gentemot de uppgifter Du får
och väg dem noga mot vad Du vet
om trivseln i det företag, där Du
arbetar.
19
c o
RUNT HAKQNS
ÖREBRO
Klubbmästerskap i golf.
En ljum och vacker sommarkväll
— med undantag av några små,
ensamma skyar, som "grät" en
liten skvätt då och då — samlades hakoniter, hakonitfruar och
ett hakonitbarn ute vid Fågelsång
även populärt kallat
Pippikvitter - - för att utkämpa
klubbmästerskapet i golf.
Vi delades upp i lag och försåg oss med var sin klubba och
boll. Bland bollarna kunde man
välja mellan svarta och vita. De
flesta valde av någon okänd anledning vit boll, vilket emellertid
under spelets gång skulle visa
sig ödesdigert. Åtminstone för de
skickligare spelarna. Vi andra
som verkligen tycker om att spela golf och inte har något emot
att slå våra 8 rättmätiga slag per
bana gjorde det inte så mycket,
men jag skall väl inte gå händelserna i förväg.
Vi satte alltså igång att spela.
Det hela gick mycket friktionsfritt utan att något lag behövde
stå och vänta på ett annat. Stämningen var god, det skrattades
och skojades, kommenterades och
diskuterades. Vi slog våra bollar
genom bilringar och små hus,
kors och tvärs och hit och dit,
i stora hål och små hål och när
det hände att bollen behagade
rulla i på ett slag, ja då må ni
tro att man var glad.
I alla fall så kom även "vårt"
lag till den där "ödesdigra" banan. Den var så konstruerad, att
man skulle slå upp bollen på en
rätt smal, uppatriktad platta
och slaget skulle vara så avpassat, att när bollen nådde krönet
på "backen" så skulle den bollen alltså — väga upp plattan
i horisontellt läge, vilket med-
20
förde, att bollen åkte ned i ett hål
och rullade ut på banan nedanför. Nu bar det sig inte bättre
än att de där vita bollarna var
för lätta och hur skickliga spelare det än var och hur många
slag man än slog, så var det
absolut omöjligt att utföra den
där manövern, vilket gick betydligt lättare med de svarta bollarna, som var tyngre. I "vårt"
lag hade vi både svarta och vita
Golfmästarna Herty öhrn och
Lennart Hallberg.
bollar, så vi hade ju lite tur men
det var svårt ändå att klara den
banan. Det fanns emellertid ett
lag, som hade enbart vita bollar
och det blev utan återvändo 8
slag per man och kvinna på den
banan för dem. De blev ju inte
så glada, när de fick reda på orsaken därtill men tog ändå "missödet" med fattat lugn.
När det var slutspelat samlades vi uppe i caféet, där ett långbord hade dukats på verandan.
Det behöver väl knappast omtalas att kaffetåren antingen det
nu var Luxus eller ej I saken diskuterades men ingen vågade med
säkerhet uttala sig) smakade
härligt och bröd- och tårtfaten
länsades utan något krusande.
Och sä var vi framme vid prisutdelningen, som förrättades av
vår utomordentlige arrangör av
det hela — Folke Öhrn. Nedanstående lyckliga vinnare fick var
sitt pris och applåderades hjärtligt av de övriga kamraterna:
Herrar:
Lennart Hallberg
Hans Wiktorsson
Einar Stubbe
40 p.
41 p.
41 p.
Damer:
Herty Öhrn
Greta Johansson
Birgit Bjerneus
54 p.
65 p.
66 p.
Även det segrande laget förärades med ett pris — en stor
chokladask, som de hade godheten att låta oss alla avsmaka.
När prisutdelningen var över
hade det redan börjat mörkna och
det återstod inte mycket annat
än att tacka för en mycket trevlig kväll, ta sin "hoj" och trampa in till sta'n igen. Alla var dock
eniga om att vi borde samlas
oftare till sådana här "träffar"
och om intresset håller i sig så
blir nog så även fallet.
Buster.
NYKÖPING
Sparad
julfest
Nyköpingskontoret hade söndagen den 31/8 en utflykt, den sparade julfesten. Vi åkte med båt
på morgonen ut på en holme i vår
vackra skärgård. Vädrets makteivar gunstiga då solen sken och
det faktiskt var varmt i luften.
Väl framkomna till holmen vi
skulle ligga på åt vi vår medhavda frukost och kokade kaffe
och mådde gott samt hade en del
tävlingar. På hemvägen gjorde
vi en runda utåt havet och gick
sedan hem. Vi var så hemma och
bytte om. Sedan intog vi en härlig middag på en restaurant. En
HORISWXE
.
^
alltigenom lyckad dag och alla
var nöjda och belåtna. Nedanstående verser hade en av kamraterna diktat, vilka vi sjöng gemensamt under stort jubel.
VISA
Melodi: "Om man inte har
för stora pretentioner"
Text: P. Urjo.
Vill Du hjälpa till en stund?
Bara öppna på Din inund
Och försöka klämma fram med
några toner
Du får sjunga som Du kan
Jag tror säkert det går an
Vi ha inte några stora pretentioner.
Som en trogen Hakonit
Bör Du visa samma flit
När Du sjunger, som när Du för
firman jobbar
Den som inte släpper loss
Han får ej va' kvar hos oss
Han får sluta nu i kväll!
Vi
honom nobbar!
Säj hur skulle det väl bli
Om nån annan än just vi
skulle sälja sill och träskor och
•meloner
Fanns ej Du och jag min vän
Fick nog Hakons slå igen
För se dom har väldigt stora
pretentioner.
På vårt lager har dom bra
Ja' där skulle man allt i'«'
De har inget jäkt och inga
telefoner
Och det har då aldrig hänt
Att de nån order fått för sent
Men dom har ju inga stora
pretentioner.
Varje dag de säjer till
Att om kunden gärna vill
Tar de gärna mot en order sent
på kvällen
Må
Våra bilar ha ej brått
För de hinner ändå gott
Å de tycker "varje kund det är
en snäll en".
Ja, våra kunder de är bra
hjärtligt tack det ska dom ha
Både Andersson och Pettersson
och Lundström.
Men jag minns allt en som sa
"N e j , jag skriver ej en ra'
Du har alldeles för stora pretentioner''.
Tänk på Hako)is nya giv
Den är fin min Iw och kniv
'Så nu köper jag för flera millioner
Orderpremien ger dom oss
Ja — vi hoppas det förståss
Å det är väl ej för stora pretentioner.
Varje handlare sig lärt
Skicka order i kuvert
Och att köpa hel kartong och
hela dussin
Men det kan dom inte få
Lagret räcker inte då
Och det finns väl fler än vi som
säljer russin.
Varför ska dom nästan slåss
För att handla få hos oss
Om de köpte hälften kunde det
väl räcka
Men de säjer: "Kära Du
det är ingen brådska nu,
Jag är tacksam om jag får det
)iästa vecka".
Från var kund vi höra får:
"Tänk så rysligt bra det går"
Allt är trivsamt,
det är bara
ovationer
Och vi har det aldrig knalt
För vi liar så bra betalt
Om man inte har för stora pretentioner.
Hyllning
Nyköping bockar sig för sin
chaufför, Ragnar Krilsell, som
blivit uttagen som en av de 25
som på ett gott sätt löst brevkursen "Lastvagnsskolan".
Det blev ett två dagar långt
besök på Volvos anläggningar i
Göteborg samt dessutom ett mycket gediget program för övrigt.
Resan, som gick den 22—23 augusti var givande ur många synpunkter och man kunde inte ta
miste på Ragnars glädje över den.
Vi gratulerar Ragnar för det
glädjande beviset på hans kompetens som lastbilschaufför och
hoppas att han under resan ytterligare kompletterat sitt goda förråd av vetande om bilar i allmänhet och Volvo i synnerhet.
P. G.
SÖDERTÄLJE
Barnens
Dag
Då landshövding Danielsson, fredagen den 22 aug., invigningstalade för Barnens Dag i Södertälje, yttrade han bland annat:
"När det gäller att göra något för
barnen, det må vara egna eller
andras ungar, så blir vi, på ett
särskilt sätt, frikostiga och tjänstvilliga. Och tack och lov för det.
För i vårt, för övrigt, så välordnade samhälle finns det fortfarande
oanade möjligheter att utöva denna, i alla dess former, glädjespridande verksamhet som heter Barnens Dag och sommarkolonier".
Portsättningen av barnensdagsfirandet, som pågick så gott som
en hel vecka, gick i det vackra
vädrets och den stora publiktillströmningens tecken. Variationerna på nöjen kunde ingen klaga
på, ty den sträckte sig från Noaks
ark och fram till Snoddas.
21
Hakonbolaget syntes överallt i
bilden, kanske mest påtagligt genom det stora kafferepet i festtåget, där dekorationsfirman Appel frän
Norrköping,
genom
konstnären Appelqvist, lyckats
åstadkomma en verklig fullträff,
då det gäller Luxus-propaganda.
Men vad man mest fäste sig vid
var nog, att var man skulle lösa
en biljett, passera en spärr, eller
för övrigt ha kontakt med alla de
som frivilligt och utan tanke på
ersättning drog sitt strå till stacken, så stötte man på folk från
firman. Där var Erik Hedling,
Harry Hedlund och Carl-Magnus
Bohm som säkra biljettförsäljare
på em. och då vi trötta och örnfotade drog oss hemåt, med vår
outtröttlige 5-åring, så hade de
avlösts av Stig Egebring och Jarl
Persson. Bror Björkman, gammal
och van barnensdagsdelegat, och
Montelius såg vi sälja biljetter då
Snoddas sjöng i Mariehällskolans
jättehall. Mårtensson, Claeson,
Arne Johansson, Wallin, Ivar
Eriksson och Larsson i källar'n
skymtade vi i var sin biljettlucka
i "Tältet". Och var skulle man
gå för att träffa våra flickor, om
inte till dansbanan. Där var Erna
Hellgren, Siv Staaf, Mona Selander och fru Almgren, som prydde
upp den avdelningen.
Kanske var det ändå flera, som
vi inte såg, men vi gladdes åt den
offervilja och hjälpsamhet som
vårt folk visar då det gäller en
god sak. Sådana handlingar stärker vår rörelse mer än vi anar
och vi bygger ännu en bit på den
goodwillväg som vi vill ha så farbar som det är möjligt.
Cebe.
Hakonbolaget syntes
i bilden.
22
överallt
LUDVIKA
Naturen
och
skiftningarna
Sommaren var i år på en torsdag
säger alla man möter, för hur det
är så dryftas väder och vind och
sol och måne, bad, brunhet och
semester. Vi kan vara överens
om, att sommaren varit ringa,
men det är så ofantligt skiftande
människor emellan hur de tagit
tillvara sommaren och semestern.
Min lilla pratstund med flyktiga
offer på firman gav små detaljer.
Jag frågade försiktigt: hur har
det varit, hur var vädret och hur
känns det att börja arbeta?
Sven Ericson:
Det har varit
fint så gott som hela tiden och
jag och Lola har cyklat till Lindesberg och Hörken. Vi har varit
i Grängesberg och haft det skönt.
Man känner sig i form och kommer man bara igång så går det
som smort igen sade Sven och
fortsatte att lasta ut bröd till
Norman.
Stig Holmberg:
Vilken kalassemester vi har haft. Vi låg i en
stuga i Grängesberg och bara hade
oss och bruna blev vi som negrer.
På slutet av semestern blev det
det dock för hård blåst för att
kunna sitta ute, men vad gjorde
det, när det hade varit såna solskensdagar. Och han såg verkligen ut att vara i form när han
kom tillbaks. Han var värd det.
Hugo Almkvist: I Närke och
Skäne, två landskap med liknande karaktär, var Hugo och han
kombinerade semestern med att
vara uppköpare. Jag har väl kontrakt på en 11 ton Mällösa vid det
här laget och jag har snackat
med dem om potatis också, så
nog har vi något att hämta. Men
semestern då? Den har varit
gudomlig och jag har kopplat av
så det är rent otroligt. Visst är
det ovant att sätta sig till igen,
men börjar telefonen pingla och
anropen skälla så kommer takten
fram. Med mig själv är det förträffligt.
Åsa-Britta Dajgård:
Gud vad
skönt att ha semester. Att det
finns nåt som är så ljuvligt, att
få koppla av, glömma och bara
ägna sig åt Kurt och Nisse och
Bosse. Och vad man kopplar av.
Vi sov till nio om rnornarna och
gick och lunka' på dagarna och
bara åt. Vi njöt, är rätta ordet.
Birger Janson: En upplevelse
i härligt väder. Vi lämnade regnet i Husqvarna och hade det
ljuvligt i Köpenhamn. Nyhavn
såg vi bara på kortet vi skickade.
Resan i bil var som en dröm och
åtskilligt stärkta kom vi tillbaks.
Så nog har vi haft det dejeligt
sade han när telefonisten sa': 3
perioder, nu bryter jag!
Disp. Larson: Det har varit fint
hela tiden och det har varit en
förnämlig semester. Rosorna i
Visby är en attraktion och bland
det vackraste man kan få se. Se
bara på den här väggen! Det är
synd att det inte är färgfotografi,
för det är så man faller i beundran. Det gjorde nu jag ändå
för det var ett vackert kort och
själv tyckte jag att vår disp. såg
energisk och framåt ut.
Och var har vi nu kommit till
för resultat? Jo, helt enkelt det,
att sommaren varit grann, alla
har njutit av semestern och fått
sina önskningar uppfyllda och
emotser hösten med största tillförsikt. Det gör även jag, ty min
semester börjar den 1 sept. och
då brukar luften vara hög, fisken
nappa bra och bären i skogen
mognar så vackert fram. Då är
det Brittsommar, en ljuvlig tid.
Även surströmmingens fast jag
inte gillar den - - surströmmingen.
Ett lyckat
initiativ
En personalfest brukar vara
festlig värre och föra mycket
gott med sig, och den här trevliga familjefesten var också något som etsade sig in och gav en
god och klar bild över vårt företags inställning till den anställde
och hans anhöriga. Mycket aibete
hade nedlagts och som initiativtagare stod Disp. Larson. Vi samlades kl. 14.00 en söndag och det
var verkligt stor anslutning.
Efter sedvanlig hälsning delades
alla upp i små grupper, varefter
lagret genomgicks från källaren
till vinden. Det väckte stort intresse att se den mångfald av
varor ligga i oklanderlig ordning
och mångas ögon njöt av att se
delikatesserna ligga sida vid sida
och se inbjudande ut. Efter strövandet bjöds till bords i utlastningshallen där Disp. Larson tog
till orda och uttyckte sin stora
glädje över att få visa företaget
och se hur vi arbetar. Han hoppades också att företaget skulle ge
en bild över hur det arbetar — en
viktig detalj i folkförsörjningens
tjänst. Därefter vidtog kaffedriekning och saftkalas för barnen.
Sannolikt var det mången barnunge som jämrade sig över kakoch bullätningen. Så slöt festen
i bästa samförstånd och alla
tyckte att det varit trevligt och
intressant.
Sommarresume
Semestrarna till trots så har inte
det idrottsliga legat nere. Största
orsaken ligger väl förmodligen i
att så mycket avgörs i höst. Vi
har skjutningen t. ex. Där har
tävlingar varit igång för att kora
skyttarna till mästerskapet i örebro och från vår horisont kan
nämnas, att Lennart Svenson
skjutit överdådigt bra. Håller nu
nerverna i Örebro, så är han given
på plats.
I varpa har täta träningar bidragit till att få ut ett starkt lag
och de 8 å 10 som kastat på kvällarna är värda en salut för sin
träningsflit. Som säker man har
Lennart Svenson visat sig med
sina c:a 4 å 4,5 m. på 20 kast.
Vidare har både Arne, Hans,
Sven, Aldor och Erik visat god
klass. Som det stundar tävlingar
snart i Borlänge håller vi en
slant. För övrigt gick våra pojkar och klarade hem en seger i
Eskilstuna, vilket inte var väntat, men desto mer välkommet.
Mycket folk var samlat
runt borden vid den trevliga fam il je festen.
Barnen var förtjusta
och tryckte ned bullar och kakor i rask
takt.
PERSONALTIDNING HOS NS
Nordsvenska Köpmanna AB
har nu också skaffat sig en
personaltidning, vilken dock
ännu är odöpt. Vi har här
saxat verkställande direktören Eskil Klingéns ledare i
tidningens första nummer:
Samarbete — laganda.
Arbete i någon form är nödvändigt för den som vill räknas som
produktiv samhällsmedlem. En och
annan kanske i arbetet ser något
nödvändigt ont men för de allra
flesta — och till den gruppen bekänner vi oss väl lite var — är det
inte bara fråga om nödig penninginkomst för täckandet av livets
nödtorft. Inkomsten av vårt arbete behöver vi väl alla men därutöver arbetar vi för att uppgiften
fångar vårt intresse. Där så är
Det artar sig i högsta grad. Det
var det mesta i den vägen och
det är bara att tillägga, att träningen håller i sig och likaså fliten. Det stärker kamratandan
och ger råg i ryggen.
Erske.
fallet, har man anledning tala om
effektiv arbetsinsats.
Av oss inom ICA kräves ett
odelat effektivt arbete vare sig vi
ha att utföra vår dagliga gärning
på lagret, vid skrivbordet, bakom
bilratten eller på annat sätt. Låt
oss samtidigt konstatera att det
är ett intressant arbete, värt våra
ansträngningar och att ICA-idén
är värd att av oss föras vidare.
ICA-idén manar till sammanhållning mellan detaljhandlarna.
Därpå bygger Inköpscentralens
möjligheter att för de anslutna
köpmännen bli vad den vill och
kan bli. För oss som arbetar i
Inköpscentralens tjänst är sammanhållningen också av största
vikt. Var och en av oss måste på
bästa sätt lösa den arbetsuppgift,
som hon eller han fått sig förelagd. Men det räcker inte, det fordras också ett gott lagarbete. Endast då blir resultatet av våra
samfällda
ansträngningar
det
rätta och det bästa.
Vi måste känna samhörighet
med varandra. Vårt arbetsområde
är stort, det är åtskilliga mil mellan Gällivare i norr och Sveg i
23
KARNEVAL I ECUADOR
Ii Ida orgier i smutsvatten, mjöl o. konfetti
Karnevalen i Ecuador — de tre
dagarnas sorglösa men icke alldeles riskfria upptåg — har mer
eller mindre lyckligt avverkats.
För nykomlingarna i svenskkolonin i djungelstaden Esmeraldas
bjöd tillställningen på många både
oväntade och mindre behagliga
överraskningar.
Det började redan på fredagskvällen. Visserligen skulle det
stora vansinnet släppas löst först
på lördagen, men de yngre årgångarna, av speciellt svartingarna,
kunde tydligen inte styra sin otålighet, utan tog ut förlustelserna
i förskott. Vi hade föreställt oss
en tropisk karneval som en munter tillställning med blommor och
sprakande färgdekorationer, sång
och spel och vackra flickebarn.
Men icke så i landet Ecuador. Här
bjöds på andra och vildare sensationer. Fredagens inledande övningar gav besked om den saken med
all önskvärd tydlighet.
bekymrade dem inte alls, och för
att ytterligare förhöja effekten
avslutades akten med inmjölning
efter konstens alla regler. Efter
den proceduren satte gänget igång
spaningarna efter nästa offer.
Det var som sagt början. Lördagen ingick med ett oroväckande
lugn. Det verkade livlöst på gator
och öppna platser. Och fönsterluckor och dörrar (i de fall då bostaden var utrustad med sådana finesser) var omsorgsfullt tillbommade. Det dröjde heller inte länge
förrän vi förstod att dessa försiktighetsåtgärder var mer än befogade. Utan förvarning började
större och mindre gä.ng av både
vuxna och minderåriga att dyka
upp här och var. De bäst organiserade "enheterna" hade lastbil
till förfogande som operationsbas.
Plåtburkar med smutsvatten och
påsar med mjöl och annat pulver
ingick i utrustningen för samtliga
"underhållningspatruller".
Det
Vi hade just slagit oss ner vid
middagsbordet då vildmarksfriden
bröts av ett hjärtskärande skrik.
Vi rusade upp och fick just syn på
ett halvdussin niggerknattar, som
med både hör- och synbarlig förtjusning duschade över en liten
flicka med smutsvatten. Att tösens
kläder spolierades
fullständigt
dröjde inte lång stund förrän ammunitionen kom till användning.
Den som av nyfikenhet eller annan anledning vågat sig ut på
gatan behandlades och preparerades på ett sätt, som måste ha
varit föga angenämt.
Husinnevånarna besvarade emellertid "elden" efter bästa förmåga
genom att hiva ut spannar med
smutsvatten över dem som blev
alltför närgångna. Alla tycktes ha
ohejdat roligt trots den många
gånger betydande materiella förstörelsen.
Vi innevånare i "Villa Sverige"
tog dock inga risker utan försökte
efter bästa förmåga finna oss tillrätta i den påtvungna isoleringen.
En och annan vattenbomb hittade
emellertid in i huset trots alla försiktighetsåtgärder.
På söndagen var vi inviterade
till karnevalsparty hos columbianske konsuln, och eftersom vi accepterat så återstod inget annat
än att plocka på sej blåstället och
söder. Vi träffas inte så ofta eller
kanske i en del fall inte alls. Ändock är vi medlemmar av samma
familj, ändock är vi så beroende
av varandra. Låt oss erkänna
detta förhållande och låt oss göra
vad vi kan för att svetsa laget
samman.
Kan detta lilla ännu odöpta personalblad medverka till att stärka
samhörigheten mellan arbetskamraterna inom Nordsvenska, då blir
det i all sin enkelhet av största värde. Jag hoppas a t t så skall
bli fallet.
Eder
Eskil Klingén.
24
ge sig ut bland vatten- och pulvermarodörerna. Vi klarade oss dock
tämligen torrskodda till gästabudsplatsen, och det var först av
värdinnan som vi bestods med en
omsorgsfull preparering med mjöl,
puder, konfetti och annat rart.
Alla gäster fick samma behandling, och så småningom såg det
ut som om samtliga gjort störtdykningar i en mjölbinge. Inmjölningen förde emellertid med sig
att stämningen blev hur sydländsk
som helst redan från allra första
början. De ecuadorianska danserna — med mambo i högsätet —
exekverades timma efter timma
med en frenesi som påminde om
vildaste Afrika. Allt emellanåt såg
värdinnan till att gästerna fick
en ny mjöl-dusch. Det våldsamma
motionerandet
gick förklarligt
nog tämligen illa åt krigsmälningen.
Först när husets och grannarnas mjölförråd var slut och damernas puderaskar tömda avtog
karnevalsyran. Men då hade redan
Esmeraldas' alla tuppar för länge sedan satt igång sin morgonkonsert.
Arne
Bergenhag.
*
Godsägaren hade alla kommunalpamparna på middag. Nämndeman Persson blev placerad bredvid värdinnans mor, nedrest över
sommaren från Stockholm och
obekant med allt på orten.
Följande samtal utspann sig:
— Är nämndeman gift?
— Jaa.
Hur många å r har nämndeman varit gift ?
- Tolv år.
- Hur många barn har nämndeman ?
— Elva, för si jag har vatt sjuk
ett år.
"Kampen för tillvaron" borde i
vår tid kunna ersättas med "samarbete för tillvaron".
Viktor Rydberg
Gott i den »gamla goda tiden»
Titt och tätt har man i våra dagar tillfälle att konstatera, hur
illa nutidsmänniskan
reagerar,
när man talar om "den gamla
goda tiden." Till och med den lilla
"Gallup"-undersökning, som vi i
våras satte i gång med för att
pejla fram läsekretsens önskemål
med avseende på innehållet i
"Hakoniten", gav klart besked
om en sådan reaktion: "den gamla goda tiden" ville man inte höra
talas om. Vad är det då, som har
gjort att "den gamla goda tiden"
blivit detta röda skynke för så
många?
Närmast beror det naturligtvis
på de sociala missförhållanden,
som även här i landet var förhärskande ända till långt in på
1900-talet. Skrankorna
mellan
"överklassen" och de övriga samhällsskikten föreföll då oöverstigliga, och visst drog den härskande klassen nytta av sin ställning,
på de övrigas bekostnad.
Sett med våra ögon, tog detta
"överklassens" förtryck väl kraftiga former, men att utnyttja sin
ställning är ju mänskligt, även
om det är långt ifrån tilltalande,
och att utdöma ett gånget tids-
skedes betydelse för en enda samhällsgrupps missgrepp i detta
hänseende, måste ju vara orimligt.
Nu, när tiden dessutom rivit
ned det mesta av skrankorna
mellan de olika samhällsskikten,
borde vi väl också kunna prestera en mera objektiv bedömning av detta gångna skede och
verkligen erkänna, att det trots
allt fanns en hel del gott i "den
gamla goda tiden".
Till och med den gamla "överklassen" hade nog sina goda sidor.
Visst brast det i social känsla och
i respekt för den enskildes integritet, och nog tilldelades den
goda smaken en i våra ögon alltför framträdande roll på bekostnad av andra andliga värden, men
pliktkänslan, äran, ordhålligheten
och troheten sattes högt, och där
har vi nutidsmänniskor faktiskt
en hel del av värde att taga efter.
I dag kan vi nog också vara
tacksamma för den framträdande roll, som den goda smaken
spelade. Tänk på alla dessa vackra
och ståtliga minnesmärken från
en förgången tid, som vittnar om
våra förfäders höga kultur! Huru
fattiga skulle vi inte vara dem
förutan!
En annan orsak till den sura
reaktionen mot "den gamla goda
tiden" är att nutidsmänniskan
helt enkelt har aversion mot det
historiskt formade. Att den historiska forskningen i vår tid
står högre än någonsin förr, och
att människans horisont i tiden
och rummet vidgats undan för
undan, lär väl ingen bestrida.
Här är det emellertid inte fråga
om ett teoretiskt vetande, utan
om en känsla av samhörighet
med och vördnad för det förflutna. Det är denna känsla för tradition, som man ofta saknar hos
oss nutidsmänniskor. Vi vill leva
i ögonblicket och hyser enligt
nobelpristagaren Bertrand Russel
"ett förakt för det förflutna, som
det icke förtjänar, och en vördnad för det närvarande, som det
ännu mindre förtjänar".
I vårt land spårade redan Viktor Rydberg en tilltagande historielöshet hos nutidsmänniskan
och såg däri ett tecken till vårt
släktes undsrgäng. "För gångna
släkten, — säger han, — voro
förfäderna heliga och arvsägnerna om deras gärningar den dyrbaraste av alla skatter. I våra
dagar skulle man vara en industriidkare av sällspord art, om
man icke brände deras ben till,
låt mig säga blanksmörja och
samtliga intygen om deras gärningar till aska, om man vore i
tillfälle därtill och därmed förtjänte litet guld. . ."
Sedan detta skrevs — för mer
än ett halvsekel sedan — har
upproret mot det förflutna tagit
formen av en sadistisk lust att
"avslöja" allt, som tidigare ansetts stort och vördnadsvärt, såsom skoj och humbug.
Sedan urminnes tider i mänsklighetens historia har den s. k.
forntiden stått i ett förklarat
ljus — varit den gamla goda tiden — under det att samtiden
betraktats som en förfallsperiod.
Det var först under 1700- och
1800-talen, som "hypotesen om
det ständiga framåtskridandet"
dök upp för första gången.
Denna hypotes har vi nutidsmänniskor anammat med hull
och hår. Och ändå innebär den
utan tvivel ett felslut. Av ett
företräde följer visst inte ett
annat, och om än den närvarande
tiden står över den gamla i uppfinningar och vetenskaper, står
den — kanske just därför — tillbaka i så oändligt mycket annat.
Endast genom sambandet med
25
ATT ARBETA SIG FRISK
Träningsterapi
för
En svensk läkare kom någon gång
i början av 30-talet till Wien för
att studera kirurgi. Han gick där
bl. a. hos en av världens främsta
olycksfallsexperter, prof. Böhler.
Denne hade ett sjukhus, som inte
tog emot annat än olycksfall, dag
ut och dag in. Ganska snart frapperades den svenske läkaren av
att det inte fanns några massörer
på avdelningarna. Han såg aldrig
till några sjukgymnaster, som
knådade armar och ben. Tillfrågad
om vad som låg bakom denna
ovanliga avvikelse från den traditionella behandlingsmetoden svarade professorn: "Min herre, sådan lyx har vi inte råd med i vårt
fattiga Österrike, och för övrigt
skulle vi inte använda oss av det
sättet ändå, ty det finns ingen
en lång historisk tradition är någon högre kultur tänkbar. — Det
är ingen tillfällighet, att alla de
nio muserna hos de gamla grekerna var döttrar till Mnemosyne
( = Minnet). - - Att vilja radikalt kasta ifrån sig "kulturens
börda" vore helt enkelt att avyttra sig allt det, som gör människan till människa.
Vore det nu inte på tiden, att
vi verkligen gick in för att göra
en omvärdering av det, som vi
kallar för "den gamla goda tiden" och som vi på så länge inte
har velat höra talas om. Vi kan
i alla fall gå så långt, att vi i
rättvisans namn erkänner de
värden, som verkligen och bevisligen fanns, värden som bär upp
vår kultur och som än i dag kan
och vill vara oss till hjälp och
styrka. Så långt kan och bör vi
gå, även om vi alla ännu inte är
vuxna att förstå och instämma i
Pär Lagerkvists "vår framtid
ligger nu som alltid i det förgångna".
N. G.
26
bättre
olycksfallsvård
massage i världen som är så bra
för en skadad lem som den rörelse, den mänskliga individen
kan ge sig själv".
Detta var något nytt inom medicinen på den tiden. Den svenske
läkaren återvände så småningom
till sitt land med dessa idéer.
Hans namn är Sven Langert, och
han har som industriläkare vid
SKF i Göteborg kunnat omsätta
idéerna i praktisk läkargärning.
—r Ni vet ju, säger dr Langert,
att chaufförerna, när de förr drog
i startveven, ofta fick strålbenet
brutet strax ovanför handleden.
Om man i ett sådant fall hade
gipsförband på och lät patienten
gå med armen i band, tog det sedan 6—8 veckor för att få upp
törligheten i handleden. Med nuvarande metoder lägger man en
tunn skena av något slags plast
på armen och låter vederbörande
gå i arbete direkt. Han kan röra
sin arm och sina fingrar, och då
läker denna skada på 2—3 veckor.
När bandaget tages bort, är handen lika rörlig som förut.
— Likadant, fortsätter dr Langert, förhåller det sig med ett
skärsår, t. ex. på utsidan av handen. Förr syddes sådana sår ihop,
man lade den skadade armen i
en mitella och vederbörande fick
gå med denna i åtta dagar. Det
är ganska naturligt, att handen
därefter oftast var stel, och så
måste man börja med massage
och rörelser. Detta tog vanligtvis
ett par veckor. Alla sådana med
skador på utsidan av handen får
numera gå i arbete omedelbart.
Det är bara vått arbete och arbete med olja, som de inte kan
utföra.
,
Målet — bättre olycksfallsvård
Som redan antytts genom dessa
vardagsexempel på det som kallas
träningsterapi, läks skadan snab-
bare med denna naturliga behandlingsmetod än med mer eller
mindre konstlade medel. Smärtorna går också fortare över. Som ett
led i strävandena efter förbättrad
olycksfallsvård har därför träningsterapin vunnit alltmer terräng. I bl. a. England och USA
finns särskilda s. k. rehabilitation
centres, där skadade människor
kan återställas och till glädje för
sig själva och för samhället
snabbt återvända till sitt ordinarie
arbete efter ett olycksfall. I England med dess många krigsskadade har självfallet samhället engagerat sig i mycket hög grad. I
Sverige saknas ingalunda intresse
från myndigheternas sida för
träningsterapin och dess möjligheter. Men, som exemplet ovan
visat, har industrin själv i inte
ringa utsträckning brutit mark
för den nya behandlingsformen.
När Valdemar Atterdags krigare fick lårbensbrott
Om träningsterapin (terapi =
sjukdomsbehandling) och dess utveckling har en annan specialist
på området, med. dr Gunnar Ahlborg i Göteborg, ytterligare en del
principiella och praktiska synpunkter.
— Vår äldsta behandlingsform
för skador, som uppkommit genom olycksfall eller på annat sätt,
är vilan eller stillaläget, säger dr
Ahlborg. För det första verkar
vilan ofta smärtstillande. Vidare
läks den skadade kroppsdelen lätt
under stillaliggande därigenom
att vävnadsdelarna får möjlighet
att ostört växa samman. Av i
samband med utgrävningar på
Gotland gjorda fynd kan man påvisa, att Valdemar Atterdags krigare förstod stillalägets läkningsmöjligheter. De tycks på detta
sätt ha fått t. o. m. lårbensbrott
hjälpligt läkta. Slutligen har vilan
den fördelen, att den förhindrar
spridning av infektioner.
Vilans olägenheter
Vilan har emellertid långt ifrån
enbart fördelar, understryker dr
Ahlborg. Långvarig vila inverkar
Gösta Brissman, Örebro, förlovad
med Gunvor Haglind.
Bengt Nerelius, Örebro, stolt
fader till duktig flicka.
Gustaf Hansson, Örebro, 50 år
den 21 aug.
Henning Solfeldt, Örebro, 60 år
den 31 juli.
Ellis Enqvist, Hudiksvallskontoret, gift med Björn Blomberg.
Ruth Söhm, Hudiksvallskontoret,
förlovad med Henrik Myrberg.
Nore Carlsson 50 år den 20 aug.
Lennart Hedling lycklig pappa
till duktig son.
Eva Mörck, Lidköping, 50 år
den 18/9.
menligt på cirkulationen, som i
sin tur underlättar uppkomsten
av blodpropp, försämrar andningsorganens arbete samt minskar
läkningsförmågan
hos
muskler och ben. Vidare kan
stillaläget befrämja uppkomsten
av rörlighetsförsämringar i lederna (fixationer) och medverka till
att obrukade muskler helt enkelt
försvinner (atrofier). Till bilden
av vilans olägenheter hör också
de psykiska skador (neurastenier),
som har en tämligen bördig jordmån i vila och overksamhet.
Det ena få, men det andra inte
mista . . .
Nackdelarna med vilan har visat, att man med vissa nödvändiga undantag (t. ex. skador, som
förorsakar stor blodförlust) bör
vara på sin vakt mot denna behandlingsmetod. Läkarvetenskapen har därför inriktat sig på att
med olika medel försöka ersätta
vilobehandlingens fördelar och på
så sätt kunna undvara densam-
ma och därmed gå fri från dess
olägenheter. Detta mål har i stor
utsträckning redan vunnits. En
arsenal av smärtstillande medel
står numera till läkarnas förfogande. Genom att använda gips
på frakturer etc. behöver man
inte längre ordinera stillaläge för
att underlätta läkningen av vävnaderna, och åtskilliga s. k.
kemoterapeutika
(penicillin o.
dyl.) ersätter fullt ut vilan som
infektionsförhindrare.
Massagebehandlingen på avskrivning
- Det är dessa läkarvetenskapens vinningar, framhåller dr
Ahlborg, som jämnat marken för
rörelsebehandlingen i dess moderna gestalt. Inom denna behandlingsform har framför allt den
aktiva
rörelsebehandlingen —
varvid patienten utan hjälp utför
ordinarie rörelse — kommit att
dominera över den passiva och
massagebehandlingen, vilken senare får anses vara på avskrivning. De apparater, och träningsredskap, som konstruerades i den
aktiva rörelsebehandlingens barndom, hade alltför ringa anknytning till människornas normala
liv och handlingsschema för att
de skulle intressera och undgå att
trötta patienten. Numera har
emellertid ändamålsenliga
och
stimulerande redskap för rörelseterapin skapats. Man har i anslutning härtill infört rörelser,
som resulterat i att skadan snabbare och med bättre slutresultat
läkt samtidigt med att hans produktiva insatser kunnat ge ekonomiskt utbyte under behandlingsperioden. I och med detta framsteg har rörelseterapin blivit
träningsterapi.
Från 39 till 1,5 förlorade
arbetsdagar
Från sin vistelse vid Vauxhall
Motors Ltd i Luton har dr Ahlborg praktiska exempel på hur
ett industriföretag tillämpat arbetsterapin och vilka resultat
man lyckats uppnå. Företaget,
som sysselsätter ca 12 000 anställda, har inrättat en träningsterapiavdelning. Denna avdelning står
helt för tillverkningen av bilbromsar. Arbetsstyrkan omfattar
60 man, vilka nästan undantagslöst är olycksfallsskadade. En
specialutbildad ingenjör leder arbetet och har i samarbete med läkaren konstruerat maskinernas
manöverorgan. Handtag, spakar
och trampor har gjorts i en mångfald utföranden. De är utbytbara
eller omställbara, så att varje
maskin kan användas för träning
av olycksfallsskadade med de mest
varierande krämpor. Apparaturen
och manöverorganen gör, att den
olycksfallsskadade arbetaren tvingas utföra de för behandlingen
nödvändiga rörelserna på ett
ändamålsenligt
och
förnuftigt
sätt. Snabbare läkning, bättre
läkning och tidigare smärtfrihet
är resultatet.
Före införandet av träningsterapi har man vid företaget i
fråga fått räkna med i genomsnitt 39 förlorade arbetsdagar per
underarmsfraktur. Efter att ha
infört
träningsterapi
lyckades
man nedbringa antalet förlorade
arbetsdagar till först 2,7 och slutligen till 1,5!
Träningsterapin har en
mission . . .
Med. dr Erik Moberg, Göteborg,
är en annan läkare, som ägnat
sig åt träningsterapins betydelse
ur allmänt samhällelig och ekonomisk synvinkel. — Under tiden
en olycksfallsskadad arbetare vår-
Mycket bra. Men har ni inga
referenser utom er mammas?
27
Dikten
och
vardagen
— Hur ser ni på diktens uppgift ?
Frågan ställdes nyligen till en
känd diktare. Svaret blev: Uppgiften är väl närmast den, att
hjälpa människorna att komma
tillrätta med livet. Dikten bör
kunna vidga horisonten och göra
tillvaron ljusare och bättre.
Ja, så torde den goda litteraturens uppgift och betydelse kunna
formuleras. Det är en allmän erfarenhet, att vi med böckenias
hjälp kan komma bort från det instängda och vardagliga. Dikten
kan bidra till att berika vår tillvaro.
I en krets av föreningskvinnor
kom samtalet vid kaffebordet att
glida in på behovet av avkoppling
och förnyelse. Någon nämnde därvid, att den enda avkoppling som
hon kunde tänka sig, var en liten
stund vid tidningen och någon
gång kanske även en titt in i böckernas värld. En annan deltagare,
en mycket arbetstyngd hustru, utbrast då:
— Ja, jag har det knogigt så det
förslår. Det är att ligga i allt vad
man orkar från tidigt till sent, och
man får vara glad om man hinner med sysslorna något så när.
Men en liten stund för sig själv
måste man ha någon gång. Jag
har kommit över en mycket bra
bok som innehåller dikter av flera
olika författare, och den boken
har jag haft mycken glädje av.
Den har många gånger lyst opp
min slitsamma vardag.
Detta uttalande tolkar en ganska vanlig .erfarenhet. Vi behöver en stund för oss själva. Vi behöver nya tankar och intryck —
allt detta som just för oss ger
dagen en ljus ton och tillvaron
dess melodi. Vi kan söka detta på
olika vägar. För de flesta av oss
kan säkerligen den stora dikten
vara en av dessa vägar.
I den ståtliga dikten "En bondestudent" har Sten Selander snuddat vid en av diktens uppgifter,
när han talar om "makten att
hålla förtvivlan tillbaka". Den
makten behöver vi, och det särskilt under hårda tider. Under de
mörka krigsåren hade litteraturen
en väldig betydelse. När våldet
triumferade och allt syntes nästan
hopplöst, tog vi kanske fram Tegnérs "Det eviga":
Väl formar den
starke med
svärdet sin värld,
väl flyga som örnar hans rykten;
m.en någon gång bryts det vandrande svärd,
och örnarna fällas i flykten.
Vad våldet må skapa är vanskligt
och kort,
det dör som en stormvind i öknen
bort.
Denna dikt skrevs 1808, under
intrycket av den tidens händelser,
das på sjukhus inträder i regel en
successiv förbättring i hans tillstånd, framhåller dr Moberg. Patientens invaliditetsgrad sjunker
undan för undan för att vid utskrivningen, som numera på grund
av sjukhusens
överbeläggning
måste ske på ett ganska tidigt
stadium, vara nere i låt oss säga
ca 15 %. Han är då följaktligen
inte fullt arbetsduglig och ställes
inför en tids vila i hemmet.
Konvalescensen i hemmet kan
emellertid ha stora risker. Overksamhetens psykiska vådor kan
inte nog understrykas och ogynnsamma muskelförändringar uppstår. Visserligen kan patienten i
många fall under sista skedet av
sjukhusvistelsen ha kommit i åtnjutande av rörelseterapeutisk behandling, men då han skall fortsätta på egen hand i hemmet,
ställes han inför stora disciplinära krav. övningarna är ofta intetsägande och ger kanske heller
inte något produktivt resultat.
Träningsterapin har här uppenbart en mission att fylla. Den kan
vara oumbärlig för att återge den
28
men vi känner att innehållet är
allmängiltigt och tidlöst. Så har vi
av denna för läng.e sedan bortgångne diktare fått makten att
hålla förtvivlan tillbaka, makten att trots allt bevara förtröstan och tillförsikt. — Under kriget fick Tegnér vid flera tillfällen
tala till oss — genom radion — i
just denna dikt. Ett gott val av
dagens dikt, det är säkert.
Fröding har skrivit några dikter med bibliska motiv. I en av
dessa, Saul och David, skildrar
han hur David sjunger tröstens
ord för den sjuke Saul och hur
förbannelsen viker från honom.
Fröding säger:
Ty det var sorgebot fördold i
sången,
och det var balsam gömd i
harposlagen,
och det var läkedom i Davids
röst.
Sorgebot, balsam och läkedom,
det är något av vad sången och
dikten kan ge. Är det inte detta,
som vi människor så väl behöver?
Är vi en smula känsliga, undgår
vi inte leda, olust och ångest. Vi
måste dock se till att komma andligen helskinnade från de mörka
makternas gastkramningar.
Vi människor är olika funtade,
och vi väljer våra glädjeämnen
allt efter vår personliga smak.
Det är dessbättre mycket här i
livet, som kan ge tillvaron värde
och innehåll. Dit hör vår dagliga
gärning, om vi ser på den med de
skadade hälsa och arbetsförhet
och den är nödvändig för att
återföra honom i ett arbete, där
han själv känner sitt fulla värde
både genom den arbetsinsats han
gör och den tryggare tillvaro hans
förtjänst tillförsäkrar honom. Såväl staten som kommunerna saknar till stor del resurser för att
klara detta vitala problem. Det
är därför angeläget att industrierna själva tar initiativet till frågans lösning. Vinsten skulle i lika
mån bli de anställdas som företagets.
r ä t t a ögonen. U m g ä n g e t med männ i s k o r n a — och inte m i n s t med
barnen — verkar uppfriskande
och b e r i k a n d e . . . U m g ä n g e t m e d
natur.en likaså. B ö c k e r n a s värld
g e r oss också r i k a möjligheter,
och d e m b ö r vi inte g å förbi. Vilka böcker vi s e d a n skall välja, d e t
ä r e t t s ä r s k i l t kapitel, s o m vi h ä r
m å s t e g å förbi.
-y
i
PRISi A v-
c
LING
/é
s
t
T
to
9i
t
n
• •"
,
U30
" 1 M"
•
il
99
2V
|
as
Dikten k a n b i d r a till a t t ge v a r d a g e n m e r a g l a n s och v ä r d e . Om
den sedan skall bli oss till n y t t a
och glädje, beror i första hand p å
oss själva. V. J.
"Collijnaren".
Il
Vi I
H
ä-f
il
3é
13
3?
•
5?
• ?->
•
Btc
3?
•
n
Örebros S i g u r d E r i x o n
vann fotopristävlingen
P r i s e r : k r . 15:—,
K n a p p t e t t tjugotal d e l t a g a r e v a r
det i fotopristävlingen i å r .
Kr. W:—, k r . 5 : -
W
r 3
Pristagare:
1) Sigurd Erixon,
Örebro; 2) E r i k Andersson, Ludvika; 3) H a n s Eriksson, V ä s t e r å s ;
4) E v e r t h Samuelsson, K a r l s t a d .
Vågräta ord.
1. E n avdelning, s o m n ö d g a s slå
igen, t a c k och lov.
12. Elev.
13. Lågland.
Hedersomnämnande:
Alex L a r son, Ludvika, sign. "V. L — n " , 14. Ibland a v guld.
15. Ovilligt.
V ä s t e r å s , Ebbe Holmquist, Boll16. Modernt kök, h a r s å d a n spis.
näs, Mats-Olof Winbladh, Örebro.
17. Bör finnas i duchatel.
P r i s e r n a k o m m e r så s m å n i n g 19. F i n n s i h a g e n .
om p e r post.
20. Initialer.
21. K a n v a r a en r e s t a u r a n g v a k t 1 :a pris till L i d k ö p i n g
mästare.
24. N y h e t s o r g a n .
S o m m a r e n s pristävling hade loc25. F ä r g .
k a t e t t 50-tal.
26. Husdjur.
Resultat:
1) G u n n a r Lindström,
28. F ö r l ä r j u n g a r .
Lidköping; 2) M a r g a r e t a Pihl29. F r i a från v ä t a .
blad, Södertälje; 3) P e h r - A r n e
30. I topp.
Wallberg, S j ö m a n s , V ä s t e r å s .
31. K a r l E r i k Andersson
33. Fisk.
Priserna kommer så småning35. H u s d j u r p å Island.
om med posten.
41. Rovdjur.
43. V a t t e n s a m l i n g .
44. ö.
45, B e t y g .
46. K r a f t i g vind.
49. H a l s k o t a .
51. Tälja.
52. Vidunder — Odjur.
53. H o p p a s vi p å h ä r l i g a
Lodräta
ord.
1. G å r i höjden eller o s t m ä r k e .
2. F r ä l s e .
3. R i k t n i n g .
1 1"
4.
5.
6.
7.
8.
9.
10.
11.
18.
19.
21.
22.
23.
24.
27.
31.
32.
34.
36.
37.
38.
39.
40.
42.
45.
47.
48.
50.
Lans.
Dålig belöning.
B a k ström.
Flitiga.
Mörk h e r r e .
Småfisk.
Vulkan.
H a r D a l a r n a en vacker.
Stilla oceanen.
Bindeord.
Lyckoland eller verklighetsf r ä m m a n d e föreställning o m
något.
Fint tyg.
K a n lövskog v a r a .
En av par.
Glosa-Fras.
K a n h j ä s s a vara.
Flicka.
I bygglådan.
H a r m a n a n v ä n d n i n g för i
trädgårdstäppa.
B ö r g o t t arbete.
Ledning.
H o l m e i Mälaren, m y c k e t u p p skattad av badande västeråsare.
F ö r blommor.
Svinaktigt.
F å r h u s m o r stundom göra.
Stav.
Majgosse.
L a k e eller reglemente.
Lösningarna
nen tillhanda
skall vara
redaktioföre den 15 oktober.
29