här - IVA

(Dnr UD2015/1023/NIS)
REMISSVAR
Utrikesdepartementet
103 33 Stockholm
Yttrande över SOU 2015:72 ”Skärpt exportkontroll av
krigsmateriel” (Dnr UD2015/1023/NIS)
Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademien, IVA, avger härmed sitt yttrande över
Krigsmaterielexportöversynskommitténs (KEX) slutbetänkande. Akademien avstyrker
förslaget.
Begränsning av remissyttrandet.
IVA:s yttrande berör frågan om behovet av skärpt exportkontroll och införandet av ett
nytt demokratikriterium avseende icke-demokratiska stater. Vi avstår från att yttra oss i
den del som avser sanktionsväxling.
Akademiens utgångspunkter.
IVA skall främja teknisk och ekonomisk vetenskap och näringslivets utveckling, och det
är främst i det perspektivet vi bedömer KEX-utredningens förslag. Akademien är
pådrivande i frågor gällande behovet av effektiva innovationssystem och av en
konkurrenskraftig, högteknologisk industri.
Vi vill framhålla, att vi generellt stöder behovet av omfattande lagstiftning och regelverk
avseende export av krigsmateriel.
Under det kalla kriget utgjorde den inhemska försvarsmaterielindustrin förutsättningen
för Sveriges alliansfria politik i fred och neutralitet i händelse av krig. Försvarsmaktens
materiel utvecklades och tillverkades till mycket stor del av svensk industri. Export av
krigsmateriel var då en förutsättning för att Försvarsmakten skulle kunna få ekonomiskt
acceptabla villkor vid sina inköp. Svensk försvarsindustri har sedan innan Berlinmurens
fall förändrats i grunden, vilket utredningen framhåller. Stora delar är idag utlandsägda
och de rena försvarsprodukternas andel har minskat. Exportandelen av krigsmateriel har
ökat och utgör idag i genomsnitt 60% mot kanske ca 15% under kalla kriget räknat på
hela försvarsindustrin.
Kungl.Ingenjörsvetenskapsakademien∙Postadress:Box5073,10242Stockholm∙Besöksadress:GrevTuregatan16,Stockholm
Tel:08-7912900∙Fax:08-6115623∙Organisationsnummer:262000-1160∙E-post:[email protected]∙Webbplats:www.iva.se Sveriges EU-inträde och globaliseringen har fundamentalt förändrat svensk industri och
försvarsindustrin i synnerhet. Internationella samarbeten inom teknisk utveckling såväl
som tillverkning är nödvändiga också för den svenska försvarsindustrin, som därigenom
får tillgång till nya och större marknader, ny teknologi och nya arbetssätt som stärker den
svenska konkurrenskraften.
Den innovationskraft som ofta med staten som kravställare har funnits och fortfarande
finns i den svenska försvarsindustrin har kraftigt bidragit till att Sverige idag är
framstående – och inte sällan världsledande – inom flera högteknologiska områden.
Tillgänglig forskning konstaterar att stora materielprojekt har haft en intjäning till staten
som vida överstiger nettokostnaden. Vidare har spetsforskning inom försvarsområdet
gjorts tillgänglig för utveckling av civila produkter inom andra teknikområden. (Till
exempel kunde en så kallad synteskrets för flygburen radar användas för att öka
kapaciteten i telefonväxlar och militär antennteknologi öka räckvidden i
mobiltelefonsystem. Utvecklingen inom militära ledningssystem kommer nästan
omgående till användning också i civila sektorer.) Exporten av dessa försvarsprodukter
har en avgörande betydelse för vidareutveckling och finansiering av nya projekt till nytta
även för den svenska försvarsmakten och samhället som helhet.
Den svenska försvarsmaktens materielbehov har förändrats i dagens geopolitiska läge
och ett fåtal soldater och sjömän, flygplan och fartyg måste kompletteras med mycket
högteknologisk utrustning och beväpning. Som nämnts ovan är Sverige mycket beroende
av internationellt samarbete inom materielområdet och vill vi få tillgång till det allra bästa
från våra partners, måste vi också ha det bästa att erbjuda. Svensk spetsteknologi
kombinerad med export är således av stor betydelse för vår nationella säkerhet idag
liksom under det kalla kriget.
Sverige har vidare flera globala företag, där exporten inte bara är avgörande för bolagens
framgångar utan också grundläggande för en fortsatt välfärd för medborgarna. En
inskränkning av svensk försvarsindustris exportmöjligheter (inkluderande så kallad
tredjelandsexport) skulle kunna få konsekvenser för annan, civil handel genom allmänt
minskat förtroende i aktuella marknader.
Synpunkter på utredningens förslag.
Den nuvarande lagstiftningen och regelverket tillkom 1996 och i samband härmed
inrättades Inspektionen för Strategiska Produkter, ISP, som har regeringens uppdrag att
utfärda tillverknings- och exporttillstånd för krigsmateriel. Regeringen har dock att
avgöra tillståndsfrågor av prejudicerande art eller sådana som anses svårbedömda. Det är
uppenbart att regeringen inte gärna ser sådana frågor ”delegeras uppåt”, och en önskan
om ett så kallat demokratikriterium ska säkert ses i det här sammanhanget.
Dagens lagstiftning och författningar hindrar att tillstånd ges till export av krigsmateriel
till stater, som grovt kränker mänskliga rättigheter eller som är inblandade i inre eller yttre
väpnade konflikter. Sverige har dessutom ingått ett antal internationella överenskommelser inom området och har förbundit sig att följa beslut fattade av FN:s
säkerhetsråd och andra folkrättsliga förpliktelser. EU:s regelverk utvecklas också
fortlöpande.
Att såsom utredningen föreslår definiera vad som ska anses utmärka en demokrati, låter
sig inte göras. Att dessutom införa ytterligare egna kriterier utöver vad EU och våra
samarbetsländer har strider mot den övergripande strävan om harmonisering av
handelsregler, som vi eftersträvar i försvarsupphandlingar (”level playing field”) och i de
flesta andra fall. Härvid måste påpekas, att med dagens nödvändiga bi- och multilaterala
samarbete inom utveckling och tillverkning av försvarssystem kan svenska företags
deltagande komma ifrågasättas av våra samarbetsländer, eftersom osäkerhet kan föreligga
om export kommer att tillåtas av svenska komponenter. Detta kan äventyra framför allt
den svenska försvarsindustrins framtida utveckling.
Varje exportkontrollärende påverkas dessutom, vilket utredningen framhåller, av såväl
den förda säkerhets- och försvarspolitiken som av utrikespolitiken. Det är ju inte ovanligt
att det uppstår intressekonflikter mellan dessa politikområden, och sådana kan ju enbart
lösas av regeringen själv i slutändan.
IVA anser att gällande lagstiftning är tillfyllest, där det ytterst ankommer på regeringen
att i svårbedömda fall väga samman de olika politikområdenas krav och behov till en
helhet. Denna ordning är också förhärskande i våra närmaste partnerländer.
Enligt IVA:s bedömning bör utredningens förslag därför inte genomföras.
Stockholm den 5 november 2015
Björn O. Nilsson
Verkställande direktör
IVAs remissvar
Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA) är en fristående akademi med uppgift att till nytta för
samhället främja tekniska och ekonomiska vetenskaper samt näringslivets utveckling. I samarbete med
näringsliv och högskola initierar och förslår IVA åtgärder som stärker Sveriges industriella kompetens
och konkurrenskraft. För mer information om IVA och IVAs projekt, se IVAs webbplats: www.iva.se.