MOTTAGARE FÖR SAQ
Transcription
MOTTAGARE FÖR SAQ
MOTTAGARE FÖR SAQ VLF-SÄNDAREN I GRIMETON BYGGBESKRIVNING OCH LITE OM HUR DEN FUNGERAR Världsarvet Grimeton/ Execubic AB, 2014 1 Innehåll m.m. Kretskort Rulle med 0,3 mm lackad koppartråd för L1, L3och L4 Batterihållare Anslutningstrådar antenn-kretskort, grön, och batteri-kretskort, svart/röd Plastisolerad tråd för L2, röd 2 rattar Spolstomme för antenn, diameter ca 20 cm* L1 2 IC-socklar Toroidstomme, vit L2 / L3 Ferritkärna, grå L4 2 kopplingsplintar J1 , J 2 Jack för hörtelefon J3 Potentiometer 10 kΩ, linjär P1 Potentiometer 10 kΩ, logaritmisk P2 Diod 1N4001 D IC 555 IC1 IC TDA7052A IC2 2 transistorer 2SK170 T1, T2 Resistorer 270 Ω R5 2 st. 1 kΩ R3, R6 10 kΩ R4 15 kΩ R2 33 kΩ R7 1 MΩ R1 Kondensatorer 2 st.1 nF C2, C9 3,3 nF C1 68 nF C4 3 st. 1 μF C3, C7, C8 2 st. 220 μF, elektrolyt C5, C6 Batteri, strömställare och monteringsmaterial ingår inte. Mottagaren slås på genom nom att man sätter batteriet i hållaren. Färgkod: Röd-lila-brun Brun-svart-röd Brun-svart-orange Brun-grön-orange Orange-orange-orange Brun-svart-grön ”1000/siffra” ”3300/siffra” ”68nK” el. liknande “1μK” 220 μF *) Bit av papprör för byggändamål. Kan köpas i längder på ca en meter på byggvaruhus. Bild 1 Kretskortet. På kortet är komponenterna markerade så att man ser hur de ska kopplas in. Resistorerna kan anslutas på vilket håll som helst, liksom kondensatorerna, utom C5 och C6. Det är också viktigt att dioden D vänds rätt. Det finns fem hål för potentiometrarna P1 och P2. De två undre är för en enklare potentiometervariant för skolbruk och används inte här. Observera att C1 inte finns med på kortet, utan ansluts på antennspolen. Kortets undersida är försett med ett lager skyddslack som underlättar lödningen. Det kan ta skada vid omlödning, som måste göras försiktigt. 1 Kondensatorer 68 nF 1 μF Plintar Diod 220 μF Jack J3 Transistorer 270 Ω 1 kΩ 10 kΩ 15 kΩ 33 kΩ 1 MΩ IC-socklar Ferrit Toroidstomme Kondensatorernas färger och märkningar kan variera något. Bild 2 Några av komponenterna. L2/L3 på toroidstomme Bild 3 Det färdiga kretskortet. De båda integrerade kretsarna är isatta så att deras text är rättvänd, sedd från vänster. Till antenn J2 Till batteri J1 Plus Minus L4 på ferritkärna Potentiometrarna har samma resistans, 10 kΩ, men har olika karakteristik. Den högra har ett B efter ”10k”. IC2, TDA7052A IC1, 555 IC2 har nyligen fått ändrade data så att en ytmonterad kondensator (C10) har måst sättas in på kortets undersida. FrekvensInställning Toroiden är av typ 3E25, diameter 16 mm. Linjär, ”10k…” Jack för hörlurar Volymkontroll Logaritmisk, ”10kB…” 2 2. Schema och verkningssätt Bild 4 Blockschema. Antenn 17,2 kHz-signalen från sända17,2 kHz ren går från antennen till antennAntennBlandare förstärkaren och därifrån till förstärkare 2SK170 Filter, L3C3 blandaren. Där blandas den med en signal från lokaloscillatorn på 18 eller 16,4 kHz så att skillnadsfrekvensen 0,8 kHz bildas. 2SK170 0,8 kHz Sedan går signalen genom ett bandpassfilter som bara släpper 18 eller 16,4 kHz Lokaloscillator genom signaler i ett smalt område Inställning: P1 555 kring 0,8 kHz. Sist sker förstärkning i audioförstärkaren. Audioförstärkare TDA7052A Ljudstyrka: P2 Signalen från SAQ på 17,2 kHz har för hög frekvens för att kunna höras om den bara direkt omvandlas till ljud. Därför kombineras den med en signal från en lokaloscillator som alstrar en signal med variabel frekvens (den går från ben 7 på IC1 till T2:s gate). Blandningen resulterar i en signal 0,8 kHz som är bekväm att lyssna till. Eftersom filtret efter blandare bara släpper genom signaler kring 0,8 kHz, måste man ställa in lokaloscillatorns frekvens till 0,8 kHz över eller under 17,2 kHz. Det görs med frekvensinställningsratten på potentiometern P1 (den vänstra på kretskortet). Man får därför in SAQ på två inställningar, ca 18 kHz och 16,4 kHz. Antennförstärkare Blandare Filter (2) R4 R3 (3) Antenn J2 C2 T1 L2 C5 (4) T2 C3 L3 C4 D C10* Audioförstärkare P2 C1 R1 + J1 - L4 C7 C6 L1 (1) R2 J3 IC2 Jord (minuspolen) C9 P1 Lokaloscillator C8 R7 (5) R5 IC1 R6 Bild 5 Kopplingsschema. Siffrorna inom parentes är punkter där man kan kontrollmäta spänning i förhållande till till jord. (1): 9 V (2), (4): 8,3 V (3): ca 2 V (5): ca 6,5 V Värdena kan variera något med batterispänning och komponenter. *) C10 är på en halv mikrofarad och har måst läggas till sedan data för audioförstärkaren ändrats. Inget hindrar att mottagaren matas med större spänning än 9 volt, t.ex. 12 volt från bilbatteri. I så fall ändras de uppmätta spänningarna. Undvik spänning över 12 volt. 3 3. Bygget Spolarna Bild 6 Antennspolen L1. Börja med att trä trådänden genom de tre hålen på ena sidan underst på stommen och se till att lämna ca en decimeter fri ände på insidan. Linda sedan 220 varv med någorlunda spänd tråd. Varven bör inte korsa varandra onödigt mycket, men man behöver inte linda noga varv intill varv. Ett par varv mer eller mindre spelar ingen roll. För att inte riskera att tappa räkningen kan det vara bra att anteckna t.ex. vart femtionde varv eller så. (Förf. brukar linda 70 varv till motsatta sidan, sedan lika många tillbaka och sist 80 varv mot de tre fria hålen.) Kapa tråden och trä genom de tre andra hålen; kanske måste man försiktigt maka på trådvarven intill. L1 C1 Till J2 C1 syns nederst på insidan. Till J2 på kretskortet Lackera inte spolen! Då ökar dess egenkapacitans och gör resonansfrekvensen mindre än den som kretsen beräknats för, 17,2 kHz. Avisolera sedan trådändarna och förtenna dem. Tråd av den här tjockleken avisoleras lättast genom att man hettar upp den med lödkolven i samband med förtenningen, men det måste göras innan man ansluter kondensatorn, som annars kan förstöras. Löd på kondensatorn C1 (som bl.a. är märkt 3300); man kan vika ut benen en smula. När det är gjort löds de isolerade, gröna, anslutningstrådarna på och kan tvinnas lätt. De ska sedan anslutas till antennjacket J2. Fixera mot spolstommen, t.ex. med lim. L2 och L3 lindas på den vita, toroidformade spolstommen. Börja med L3, som ska ha 100 varv – några varv med eller mindre har ingen betydelse. Man måste ta ut den längd som behövs för alla varven, 2 ½ meter räcker. Lämpligen börjar man från mitten av tråden. Linda något så när jämnt och lämna ett par centimeters fria ändar. Undvik helst öglor. Sedan läggs L2 på med 20 varv. För att undvika förväxling används plastisolerad (röd) tråd. Skulle L2 och L3 förväxlas försämras mottagarens prestanda avsevärt. Därefter avisoleras de fyra ändarna, de till L2 försiktigt med avbitartång och L3:s som ovan; de senare förtennas noga. Här är det viktigt att vara mycket noggrann eftersom en dåligt förtennad tråd är svår att löda fast på kretskortet utan att dess skyddslager och ledningar skadas. 4 Den lilla spolen L4 lindas på ferritkärnan genom att man trär genom så många varv det går, kanske fyra-fem. Tråden behöver inte ligga tätt mot rörets utsida. Avisolera på samma sätt som ovan. Lödningen För att inte behöva löda om och riskera att skada kretskortet är det viktigt att alla komponenter direkt kommer rätt. För den som inte av van att löda kommer först några goda råd. Rätt Fel Fel Bild 7 Lödning. I mitten har lödtennet fått fäste på tråden, men inte på kortet och till höger har det blivit tvärt om. I en lyckad lödning ska tennet ta formen av ett spetsigt berg. Det är viktigt att det som ska lödas samman värms ordentligt, annars riskeras kalllödning. Sådana lödningar kan vara svåra att upptäcka, fungera ett tag, men sedan sluta ge kontakt. Både komponent och lödstället på kretskortet ska värmas, annars händer lätt att tennet bara väter den ena delen, som man ser på bild 6. Om tennet bildar en droppe eller en vulkanliknande formation kan något sådant ha inträffat, och man gör klokt i att försiktigt värma på ett tag till. De komponenter som kan vara känsliga för överhettning är i första hand halvledarna, d.v.s. dioden och transistorerna. Låt gärna de senare behålla sina ben i ursprunglig längd. Börja med de lägsta komponenterna, d.v.s. dioden och resistorerna. Markeringen på kortet visar år vilket håll dioden ska sitta. Sedan kan man ta IC-socklarna, som kan ha sina skårade ändar uppåt för att visa på vilket håll de integrerade kretsarna ska sättas i. Plintarna och jacket för hörtelefonen kan komma i tur och sedan L2/L3. Spolstommen ställs på högkant och trådändarna förs försiktigt ner i sina hål, de för L2 till vänster och L3:s till höger. Det hela kan fixeras mot kortet med en klick lim. L4 löds sedan på stående. Därefter tar man kondensatorerna och de båda transistorerna; se till att transistorerna samt C5 och C6 kommer rätt (markeringar på kortet). Pluspolerna på C5 och C6 har långa ben. Till sist löds potentiometrarna på sedan man kapat deras axlar till önskad längd med en liten såg och ändarna filats upp så att rattarna går på lagom trögt. När detta är gjort kan man sätta batterianslutningen i plinten J1 - observera polariteten – och sätta i de integrerade kretsarna. Deras text ska kunna läsas rättvänd, sett från kortets vänstra sida. Man kan få trixa lite med benen för att få i dem utan att de viks eller hamnar utanför sockeln. När också de båda trådarna från antennen satts fast i antennjacket är den elektriska delen av konstruktionen färdig. 5 4. Test m.m. Antennspolen ska vara i vertikalt läge när den används. Kretskortet sätts helst på ett separat underlag tillsammans med batterihållaren för att antennen smidigt ska kunna vridas runt för bästa mottagning. (Den bifogade, isolerade kopplingstråden räcker för ½ meter mellan antenn och kort.) Vi har inte bifogat några sådana detaljer, utan överlämnar åt var och en att göra något passande. Stereolurar har man kanske redan hemma. Skruva ned volymen (högra potentiometern) maximalt moturs, sätt i batteriet och öka sedan volymen. Nu ska ett ”surrande” ljud höras och bli påtagligt vid maximal volym. Kontrollera att dess karaktär ändras då man vrider på frekvensinställningsratten eller ändrar antennspolens riktning. Lysrör och en del andra elektrisks apparater i närheten kan bidra med oönskat ljud och på landet kan elstängsel ge upphov till besvärande knäppar. Om mottagaren är tyst: Kontrollera att batteriet är färskt. Spänning under 8,8-8,9 volt talar om att det behöver bytas ut. Kontrollera diodens inkoppling. Fel riktning skadar ingenting, men strömmen till mottagaren spärras. (Dioden är till för att hindra att mottagaren matas med spänning av fel polaritet.) Är hörtelefonens propp ordentligt intryckt? Har de integrerade kretsarna satts i på rätt håll? Om allt detta stämmer, koppla ur batteriet och gå genom hela kopplingen. Kontrollera att inget lödtenn har hamnat mellan ledningsbanor och på så ger oönskade kontakter. Ett vanligt fel är dålig kontakt för L2, L3 och L4. Kontrollera lödningarna noga. Om man har tillgång till en voltmeter kan spänningen testas i de fem punkterna på kopplingsschemat i bild 4. Dålig kontakt hos L2 visar sig genom att spänningen i (4) inte är ca 8,3 volt. Obs: När man mäter spänningarna är det viktigt att inga andra delar berörs. Det gäller särskilt om man mäter på ben 1 på IC2, vars spänning ska vara 8,3 volt. Om man samtidigt kommer åt ben 2 är risken stor att IC:n förstörs. Man kan också mäta resistansen över L2:s respektive L3:s anslutningar utan att ha batteriet inkopplat. Om resistansen inte är nära noll ohm är någon lödning dålig. Den som har ett instrument för frekvensmätning kan kontrollera lokaloscillatorns frekvens. Mät mellan ben 3 och jord (minuspolen). Med P1 maximalt moturs ska den vara ca 14 kHz och åt andra hållet ca 20 kHz. Sedan kan man ställa in på 18 eller 16,4 kHz så att bara mindre justeringar behöver göras vid mottagningen. 6 5. Mottagningen Mot Grimeton Bild 8 Antennspolens orientering. Antennen är en s.k. loopantenn, som känner av magnetfältet från sändaren. Därför ska den placeras vertikalt och vridas så att spolplanet ligger i riktningen mot sändaren. Antennen orienteras enligt bild 8 för största signalstyrka. Vrids den ett kvarts varv blir signalen noll (varför den kan användas som pejlantenn). I de flesta fall fungerar det bra med mottagning inomhus, men om störkällorna är många eller huset är metallklätt kan det vara nödvändigt att hålla till utomhus. Mottagaren är testad med gott resultat på flera platser i Europa, bl.a. i Kiruna och Portugal. Sändningarna Sändningarna från SAQ annonseras i förväg på vänföreningen Alexanders hemsida www.alexander.n.se . Om de anges i UTC ska man lägga till en timme för att få svensk normaltid. Allmänt kan sägas att sändning sker några gånger per år. Sändaren är gammal och bör inte köras för mycket, men å andra sidan då och då vara i gång. Säkra sändningstillfällen: Julafton kl. 9 (på morgonen!) En tradition som fick sin början 2006, då 100-årsjubileet av den första sändningen med tal och musik firades. Den skedde med en sändare av liknande konstruktion som den i Grimeton, men med mycket mindre effekt. (SAQ kan bara sända telegrafi.) Alexanderdagen, första söndagen i juli eller sista i juni. Sändning vid två tillfällen under dagen. Det är då öppet hus och alla är välkomna att besöka anläggningen. Att få se den gamla maskinen startas och i sändning är en intressant och engagerande upplevelse. Sedan ett par år brukar FN-dagen den 24 oktober om möjligt hedras med en utsändning. 7 Vid angiven sändningstid sänds ett meddelande som kan ta ca tio minuter. Det inleds alltid med ett allmänt anrop: CQ CQ CQ DE SAQ SAQ , upprepat ett par gånger. Den som inte är van vid telegrafi kan lära sig känna igen anropet, som låter: dah-di-dah-di dah-dah-di-dah (ca tre gånger) dah-di-di di C Q D E di-di-di di-dah dah-dah-di-dah (två-tre gånger) S A Q ”di” är korta ljud, ”dah” är tre gånger så långa. Tiden mellan tecken motsvarar en lång och mellan ord (t.ex. CQ och DE) ca 2 långa. CQ betyder att det är ett allmänt anrop och DE betyder ”från”. Omkring tjugo minuter före angiven sändningstid påbörjas startproceduren och motorn varvas upp till rätt varvtal etc. Under den tiden sänds då och då testsignal ut. Den består av anropet ovan och bokstaven V, som anger test. Kanske är det den del av sändningen som är lättast att uppfatta för den som inte är telegrafivan: V är tre korta och en lång, di-di-di-dah. På stationen är man intresserad av lyssnarrapporter, helst med detaljer om platsen för mottagningen, störningar, mottagarsort m.m. Så skicka gärna ett mail om mottagningen till [email protected] . Rapporter från vissa sändningar – alltid den på Alexanderdagen - belönas med bekräftelse i form av ett QSL-kort, så uppge i det fallet din postadress. För att säkerställa att det var rätt sändning måste tiden anges noga och detaljer från sändningen helst uppges. Om andra sändningar, se hemsidan. 6. Service Vi är angelägna om att du ska bli belåten med mottagaren. Uppstår problem ber vi dig snarast kontakta oss på [email protected] . Du är välkommen att ringa konstruktören på 070-2790048 eller mejla [email protected] . Har du synpunkter är vi tacksamma om du hör av dig. I viss mån kan vi tillhandahålla extra komponenter till självkostnadspris + porto. På www.execubic.se finns morseövningar för den intresserade att ladda ned kostnadsfritt. 8