Det räddade mitt liv” En kvalitativ studie om människors erfarenheter

Kriminologiska institutionen
”Det räddade mitt liv”
En kvalitativ studie om människors erfarenheter av
kontraktsvård
Examensarbete 15 hp
Kriminologi
Kriminologi, kandidatkurs (30 hp)
Höstterminen 2014
Sandra Roström
Sammanfattning
Syftet med denna studie är att studera människors erfarenheter av kontraktsvård samt
betydelsen av behandling som straffrättslig påföljd. De frågeställningar som jag har för avsikt
att besvara är: Vilka erfarenheter har personer med tidigare kontraktsvårdsdomar av denna
form av bestraffning? Vilka fördelar respektive nackdelar finns det med kontraktsvård enligt
personer med tidigare kontraktsvårdsdomar? För att finna svar på mina frågeställningar har
jag genomfört kvalitativa semistrukturerade intervjuer med fyra personer som tidigare dömts
till kontraktsvård. Den teoretiska utgångspunkt som jag kommer att utgå ifrån är
behandlingsideologin, som förespråkar vård och behandling av lagöverträdare för att minska
risken för återfall i ny brottslighet.
Resultatet av min studie visar att intervjupersonerna har en del skilda erfarenheter av
kontraktsvård, men något som är gemensamt för de flesta av dem är att de vid ett eller flera
tillfällen avbrutit kontraktsvården på grund av sitt missbruk. Trots detta har de vid senare
tillfällen återigen kommit att dömas till kontraktsvård.
De fördelar som intervjupersonerna lyfte fram med denna form av bestraffning var framför
allt att klienten får hjälp att sluta med sitt missbruk samt möjlighet att komma till insikt om de
bakomliggande orsakerna till sitt handlande. För mina intervjupersoner har detta bidragit till
att de lämnat missbruket och kriminaliteten bakom sig. Trots att samtliga intervjupersoner
hade en positiv inställning till kontraktsvård som straffrättslig påföljd ansåg majoriteten av
dem att samarbetet mellan socialtjänsten och kriminalvården var bristfälligt. En del av dem
ansåg också att det fanns en brist när det gäller uppföljningen efter avslutad behandling.
Även om intervjupersonerna hade en del kritiska synpunkter när det gäller kontraktsvården
var slutomdömet ändå övervägande positivt, eftersom de ansåg att de hade fått hjälp att
komma till rätta med sina problem och kunna leva laglydigt.
Nyckelord: Kontraktsvård, behandlingsideologin, missbruk, minskad återfallsrisk/brottslighet
Innehållsförteckning
1. Inledning ............................................................................................................................... 1
1.1 Syfte .................................................................................................................................. 2
1.2 Forskningsfrågor ............................................................................................................... 2
1.3 Avgränsning...................................................................................................................... 2
2. Tidigare forskning ................................................................................................................ 3
2.1 Tidigare forskning angående kontraktsvård ..................................................................... 3
2.2 Kriminalstatistik beträffande kontraktsvård ..................................................................... 6
3. Teoretisk utgångspunkt ....................................................................................................... 7
3.1 Behandlingsideologin ....................................................................................................... 7
3.2 Kritik ................................................................................................................................. 8
4. Metod ................................................................................................................................... 10
4.1 Forskningsmetod ............................................................................................................ 10
4.2 Urval och tillvägagångssätt ............................................................................................ 10
4.2.1 Genomförande av intervjuer ..................................................................................... 11
4.2.2 Analys av datamaterial ............................................................................................. 12
4.3 Metodkritik ..................................................................................................................... 12
4.3.1 Validitet och reliabilitet ........................................................................................... 13
4.4 Förförståelse ................................................................................................................... 14
4.5 Forskningsetik ................................................................................................................ 15
4.6 Presentation av intervjupersonerna ................................................................................. 16
5. Resultat och analys ............................................................................................................. 17
5.1 Fullfölja/avbryta kontraktsvården ................................................................................... 17
5.2 Kontraktsvårdens effekter............................................................................................... 19
5.3 Fördelar med kontraktsvård ............................................................................................ 21
5.4 Nackdelar med kontraktsvård ......................................................................................... 22
6. Avslutande diskussion ........................................................................................................ 24
6.1 Framtida forskning ......................................................................................................... 28
Litteraturförteckning ............................................................................................................. 29
Bilaga 1 .................................................................................................................................... 32
Bilaga 2 .................................................................................................................................... 33
1. Inledning
I detta inledande kapitel introduceras det valda forskningsområdet samt studiens syfte och
frågeställningar.
Brottslighet åsamkar samhället stora kostnader och medför ett stort lidande för offren.
Minskad brottslighet skulle därför kunna innebära stora vinster för samhället, dels
ekonomiska i form av minskade utgifter för brottsbekämpning och dels socialt genom att
många människor skulle kunna känna en ökad trygghet om det är färre som ägnar sig åt
kriminalitet. Att komma till insikt om varför vissa människor begår brottsliga handlingar samt
hur man ska gå tillväga för att förhindra återfall i nya brott är därför av stor vikt. Det finns
flera anledningar till varför vissa människor begår brottsliga handlingar, men forskning har
visat
att
missbruk
ofta
är
en
bakomliggande
orsak
(Lisinski
2014).
Enligt
behandlingsideologin kan man genom att angripa orsakerna till varför gärningsmannen begår
brott eliminera återfallsrisken och därmed minska brottsligheten (Borgeke 2008, s. 26,
Jareborg & Zila 2010, s. 86).
Sedan 1 januari 1988 kan lagöverträdare dömas till kontraktsvård, det vill säga skyddstillsyn
med föreskrift om särskild behandlingsplan, istället för till fängelse (Kriminalvårdsstyrelsen
1992, s. 1, KV 2014a). För att detta ska bli aktuellt måste brottet dock vara kopplat till
missbruk eller ett beroende som fordrar behandling. Kontraktsvård är framför allt avsedd för
alkohol- och narkotikamissbrukare, men kan även tillämpas i andra fall (Jareborg & Zila
2010, s. 47). Det är frivården som inleder en kontraktsvårdsutredning och gör en bedömning
om klienten är mottaglig för behandling. Därefter beslutar domstolen om det blir aktuellt eller
inte (KV 2014b). Klienten måste också ge sitt samtycke till behandling och brottet bör inte
motsvara mer än två års fängelse (Brå rapport 2010:10, s. 19-20, KV 2014b). Då en person
döms till kontraktsvård ingår denne ett kontrakt med kriminalvården, vilket fastställs av
tingsrätten (KV 2014a). Klienten åtar sig då att följa den behandlingsplan som frivården
upprättat utifrån klientens specifika problem. I domen anges hur långt fängelsestraff klienten
skulle ha avtjänat om denne inte dömts till kontraktsvård1. Om kontraktsvården avbryts på
grund av misskötsamhet kan tingsrätten besluta att klienten ska avtjäna sitt straff i fängelse
istället (ibid).
1
Det finns ”oäkta” respektive ”äkta” kontraktsvård där det sistnämnda är ett alternativ till fängelse, medan det
förstnämnda inte är det (Brå 2003, s. 11). I denna uppsats behandlas så kallad ”äkta” kontraktsvård.
1
Eftersom kontraktsvård är ett relativt outforskat område, anser jag att det skulle vara av
intresse att undersöka det ytterligare för att därmed få en fördjupad kunskap i ämnet. Då
kriminalvårdens främsta mål är att minska återfall i brott (KV 2014b) är det också av stor vikt
att studera vilka effekter kontraktsvård har på brottslighet i allmänhet och på risken för
återfall i synnerhet. Genom ytterligare forskning på området kan man avgöra om påföljden
bör användas i större utsträckning än vad den gör idag samt hur man skulle kunna
vidareutveckla den för att uppnå ännu bättre resultat i form av minskad brottslighet. Tidigare
forskning av kontraktsvård har bland annat visat vilka faktorer som påverkar en person att
fullfölja eller avbryta kontraktsvården (Gustavsson 2009, s. 22). Personer som benämnts vara
narkotikamissbrukare är, enligt tidigare forskning, de som oftast avbryter sin behandling
(ibid). Betecknande är också att framgången med kontraktsvårdsdomar och därmed
sannolikheten att personen inte ska återfalla i brottslighet är starkt korrelerad med personens
ålder och med antalet domar som personen tidigare erhållit (Ahlberg 1996, s. 18-23).
1.1 Syfte
Syftet med denna uppsats är att studera människors erfarenheter av kontraktsvård samt
betydelsen av behandling som straffrättslig påföljd.
1.2 Forskningsfrågor
Mina två frågeställningar är:

Vilka erfarenheter har personer med tidigare kontraktsvårdsdomar av denna form av
bestraffning?

Vilka fördelar respektive nackdelar finns det med kontraktsvård enligt personer med
tidigare kontraktsvårdsdomar?
1.3 Avgränsning
Jag hade till en början som ambition att även intervjua frivårdsinspektörer om deras
erfarenheter av kontraktsvård, men på grund av resursbrist valde jag att avgränsa mig till att
endast intervjua personer med tidigare kontraktsvårdsdomar. Vidare omfattar studien enbart
intervjuer med manliga deltagare. Anledningen till detta är för att jag inte lyckades få tag i
några kvinnliga intervjupersoner. Dessutom är studien även geografiskt avgränsad, då
samtliga intervjupersoner är bosatta i Stockholmsregionen2.
2
För att säkra intervjupersonernas anonymitet kommer jag inte att nämna specifika platser i uppsatsen.
2
2. Tidigare forskning
I detta avsnitt presenteras tidigare forskning angående kontraktsvård samt kriminalstatistik
framtagen av Brottsförebyggande rådet.
2.1 Tidigare forskning angående kontraktsvård
Då detta är ett relativt outforskat område, finns det ett begränsat antal studier med tidigare
forskning. År 1996 publicerade dock forskaren Karin Ahlberg en delstudie beträffande
kontraktsvården i Göteborgsregionen. Syftet med studien var bland annat att ”[…] Ge en
generell beskrivning av kontraktsvårdsklientelet utifrån tillgänglig registerinformation. Ge en
närmare beskrivning av kontraktsvårdsdömda med huvudbrotten: rattfylleri, narkotikabrott
och våldsbrott, med tyngdpunkt på rattfylleridömda” (Ahlberg 1996, s. 2). Den
datainsamlingsmetod som användes var utdrag från kriminalregistret samt förteckning över
genomförda utredningar om kontraktsvård i Göteborgsområdet. Urvalet bestod av 298
personer som genomgått en kontraktsvårdsutredning under perioden 1 januari 1990 till och
med 30 juni 1993. Av dessa dömdes 254 personer till kontraktsvård och de blev därmed
studiens målgrupp (ibid, s. 2-3). Ahlberg genomförde även intervjuer med 25
frivårdsinspektörer angående deras erfarenheter av kontraktsvård (ibid, s. 17).
Resultaten visade att majoriteten av de som dömdes till kontraktsvård var dömda för rattfylleri
(ibid, s. 18). Av de kontraktsvårdsdömda fullföljde 70 procent behandlingen, men 19 procent
av dem återföll dock i nya brott inom ett år. Detta kan jämföras med dem som avbröt
behandlingen där inte mindre än 84 procent återföll. Resultaten visade även att äldre personer
som fullföljer kontraktsvården löper mindre risk att återfalla i nya brott, jämfört med yngre
personer. Utöver ålder är tidigare domar också en faktor som påverkar risken för återfall. Ju
fler tidigare domar en person har desto större är också risken att kontraktsvården inte fullföljs
(ibid, s. 18-23).
År 2009 genomförde Jan Gustavsson en studie för att kartlägga vilka faktorer som påverkar
kontraktsvårdsplacerade att fullfölja respektive avbryta kontraktsvården. Syftet med denna
studie var i första hand att undersöka vilka faktorer som varit framgångsrika för personer som
varit kontraktsvårdsplacerade (Gustavsson 2009, s. 8). Urvalet bestod av 298 klienter som var
dömda till kontraktsvård under tidsperioden 2006-10-01 till 2006-11-30. Gustavsson använde
sig av enkäter uppdelade i två delar, där frivårdsinspektören besvarade den första delen medan
3
klienterna besvarade den andra. Utöver enkäterna genomförde han även ostrukturerade
intervjuer med frivårdsinspektörer angående deras erfarenheter av kontraktsvård (ibid, s. 1013).
I likhet med Ahlbergs studie (1996, s. 18) visade Gustavssons resultat (2009, s. 29) att
rattfylleri var det huvudsakliga brottet för majoriteten av de kontraktsvårdsdömda, följt av
narkotikabrott och våldsbrott. Återfallsrisken för de som är dömda för rattfylleri är enligt
Gustavsson (ibid, s. 6) också lägre jämfört med övriga grupper såsom narkotika- och
blandmissbrukare3. Resultaten visade även att äldre personer (51 år eller äldre) fullföljer sina
behandlingar i större utsträckning än yngre personer (30 år eller yngre). Klienter utan tidigare
domar fullföljer oftare sina behandlingar, vilket också överensstämmer med resultaten från
Ahlbergs studie (Gustavsson 2009, s. 22, Ahlberg 1996, s. 23). Resultaten visade också att
personer som bedöms vara narkotikamissbrukare oftast är de som avbryter kontraktsvården
(Gustavsson 2009, s. 22). Enligt forskaren Felipe Estrada är missbruk också en av de största
bakomliggande orsakerna till brottslighet och han anser därför att man genom att stoppa
missbruket kan få folk att sluta begå brott (Estrada enligt Lisinski 2014).
De frivårdsinspektörer som deltog i Gustavssons studie (2009, s. 5) hade, i likhet med
Ahlbergs resultat (1996, s. 17), en positiv inställning till kontraktsvård som straffrättslig
påföljd. Trots detta ansåg de att kontraktsvårdshanteringen var förenad med en del svårigheter
såsom samarbetet med socialtjänsten, klienternas bristande motivation, misskötsamhet,
utslussningen från behandlingshem samt att få rätt klient till rätt behandlingshem (Gustavsson
2009, s. 25). För att minska dessa problem föreslog de bland annat att klienten ska vara mer
delaktig i planeringen, att utslussning ska ske successivt samt att man innan behandling ska
undersöka klientens motivation (ibid). Klienterna som deltog i undersökningen fick också
ange vad de ansåg var positivt respektive negativt med kontraktsvård. De ansåg, i likhet med
frivårdsinspektörerna, bland annat att samarbetet mellan olika myndigheter var bristfälligt
samt att eftervården behövde förbättras. Det som klienterna framhävde som positivt med
denna form av bestraffning var bland annat att missbrukssituationen förbättrats samt att
kontraktsvård är ett bättre alternativ än fängelse (ibid, s. 19-20).
3
Att återfallsrisken för rattfyllerister är låg beror på brottets art samt att upptäcktsrisken är låg (Ahlberg 1996, s.
19).
4
Att det finns bättre straffrättsliga alternativ än fängelse är också något som forskaren Stanley
Cohen instämmer i då han förespråkar frivård istället för fängelse. Enligt Svensson (2001, s.
17-18) anser Cohen att fängelse inte är en effektiv straffrättslig påföljd, eftersom det inte har
en avskräckande eller behandlande verkan. Han anser dessutom att frivård är ett billigare och
mer humant alternativ. Enligt honom finns det även sociologiska och politiska argument som
talar för att frivård är ett bättre alternativ än fängelse. Genom att den dömde hålls kvar i
samhället så länge som möjligt kan man undvika systemets stigmatiserande effekt. Han menar
också att orsaken till problemen återfinns i samhället och att det därför är bättre att försöka
lösa dem där. Slutligen anser han också att staten bör försöka göra mer nytta än skada och
därför prioritera lindriga insatser (ibid, s. 18).
Sedan införandet av kontraktsvården har Kriminalvårdsstyrelsen på uppdrag av regeringen
analyserat kontraktsvårdsverksamheten. I Kriminalvårdsstyrelsens rapport, som publicerades
1992, behandlades frågan om hur kontraktsvården kan vidareutvecklas. Resultaten visade att
det största problemet i arbetet med kontraktsvården var kommunernas minskade benägenhet
att överta kostnadsansvaret efter kriminalvården (Kriminalvårdsstyrelsen 1992, s. 18). För att
kontraktsvården ska utvecklas ansågs ett ökat samarbete mellan socialtjänsten och
kriminalvården vara en viktig förutsättning. För att säkerställa socialtjänstens delaktighet
borde kriminalvården samt lagöverträdarens hemkommun tillsammans pröva behovet av vård,
lämpligheten av olika placeringsalternativ samt frågan om kostnaderna kan anses vara
rimliga. För att kontraktsvården ska resultera i goda behandlingsresultat är vårdgivarnas
kompetens samt frivårdens förberedelser inför och uppföljning av behandlingen också väldigt
viktigt (ibid, s. 18-19).
Samarbetet mellan kriminalvården och socialtjänsten har också granskats i en rapport som
Länsstyrelsen i Västra Götalands län publicerade år 2006. Enligt Länsstyrelsen är ett
välutvecklat samarbete mellan kriminalvården och socialtjänsten en viktig förutsättning för att
personer med missbruk ska få den behandling och vård som de behöver (Rapport 2006:96, s.
9). För att utveckla samarbetet mellan myndigheterna ansåg Länsstyrelsen att de bör
formulera gemensamma rutiner och riktlinjer för samarbetet. Ytterligare ett sätt att utveckla
samarbetet skulle vara att myndigheterna använder sig av samma arbetsmetoder (ibid).
Samarbetet med socialtjänsten bör, enligt Länsstyrelsen, också inledas i ett tidigt stadium
eftersom socialtjänsten har ett generellt vård- och kostnadsansvar för missbrukare (ibid, s. 6).
5
I rapporten granskades också antalet kontraktsvårdshandläggningar som hade beviljats
respektive avslagits under tidsperioden 2004-07-01 till 2005-06-30 (ibid, s. 4). Resultaten
visade bland annat att 24 procent av de som fick avslag var under 30 år. Motiveringarna till
detta var flera men en framträdande anledning var bristande motivation hos den sökande.
Länsstyrelsen har i detta material dock inte funnit någon indikation på att nämnderna försökt
stärka den sökandes motivation till behandling. Detta kan, enligt Länsstyrelsen, tyda på att de
haft en avvisande inställning istället för en motiverande, vilket de enligt 5 kap 9 § SoL ska ha
för att hjälpa personer att lämna sitt missbruk (ibid, s. 9).
2.2 Kriminalstatistik beträffande kontraktsvård
Enligt statistik framtagen av Brottsförebyggande rådet dömdes 6 410 personer år 2013 till
skyddstillsyn4, vilket är en minskning med 6 procent jämfört med föregående år (Brå 2014, s.
158). Av dessa dömdes 14 procent, det vill säga 882 personer, till kontraktsvård, varav 98
personer av dem var kvinnor. Majoriteten av de män som dömdes till kontraktsvård var i 20årsåldern. Därefter minskade antalet personer som dömdes till kontraktsvård successivt i de
högre åldersgrupperna (se tabell 1). När det gäller kvinnor var det dock en relativt jämn
fördelning mellan de olika åldersgrupperna (ibid, s. 184-186). Majoriteten av de som dömdes
till kontraktsvård år 2013 hade inga eller högst en till två tidigare domar (ibid, s. 224). Jämfört
med år 2004 har antalet domar gällande kontraktsvård minskat med 12 procent, vilket
motsvarar 119 domslut (ibid, s. 159).
Tabell 1. Antal personer dömda till kontraktsvård år 2013 fördelade på ålder och kön
Ålder
15-17
18-20
21-29
30-39
40-49
50-59
60-
Totalt
Man
-
48
236
186
147
111
56
784
Kvinna
-
7
18
17
23
20
13
98
Totalt
-
55
254
203
170
131
69
882
*Statistiken är hämtad från Brottsförebyggande rådets årsrapport (Brå 2014).
4
Skyddstillsyn kan förenas med dagsböter, samhällstjänst, fängelse eller kontraktsvård (KV 2014c).
6
3. Teoretisk utgångspunkt
I detta avsnitt presenteras vald teori.
Det finns idag flera olika teorier som förklarar varför vi straffar de som överträder samhällets
normer. Dessa teorier kan delas upp i absoluta och relativa straffteorier (Borgeke 2008, s. 24).
De absoluta straffteorierna utgår från att straffet inte har något direkt syfte och traditionellt
sett brukar vedergällning och försoning ses som absoluta straffteorier (ibid, s. 25, Jareborg &
Zila 2010, s. 63). Med utgångspunkt från de relativa straffteorierna är straffets syfte att
förebygga brott, vilket kan ske genom allmänprevention eller individualprevention (Borgeke
2008, s. 25ff). Allmänprevention innebär att straffets syfte är att få allmänheten att avstå från
att begå brottsliga handlingar, medan individualprevention istället handlar om att förändra
lagöverträdarens beteende med syftet att förhindra denne från att återfalla i nya brott (ibid,
Jareborg & Zila 2010 s. 74ff, Sarnecki 2009, s. 46, s. 428ff).
3.1 Behandlingsideologin
Med utgångspunkt från de individualpreventiva tankegångarna anses lagöverträdaren kunna
rehabiliteras genom straffet (SOU 2005:54, s. 141). Behandlingsideologin hade stort
inflytande under 1900-talet och synen på behandling som alternativ till straff var fram till
mitten av 1970-talet mycket positiv (Borgeke 2008, s. 26, Sarnecki 2009, s. 448).
Behandlingsideologin utgår från en optimistisk syn på människan (Jareborg & Zila 2010, s.
86). Människans brottsliga handlingar anses vara ett resultat av dennes felaktiga utveckling,
vilket dock kan korrigeras med rätt behandling. Den felaktiga utvecklingen orsakas oftast av
omständigheter som personen själv inte kan styra över, såsom svår barndom, bristande
uppfostran och skadlig miljö. Med utgångspunkt från detta synsätt hamnar brottet och det
personliga ansvaret i bakgrunden och istället läggs fokus på gärningsmannen (ibid). Istället
för att låsa in lagöverträdarna ska de behandlas eller fostras (SOU 2005:54, s. 142). Genom
vård och behandling anser man kunna angripa orsakerna till varför personen begår brott och
därmed eliminera återfallsrisken (Borgeke 2008, s. 26, Jareborg & Zila 2010, s. 86).
Behandlingen kan vara medicinsk, psykiatrisk eller psykologisk. Den kan även vara
socialterapeutisk, vilket innebär en inriktning mot att personen återanpassas till samhället
genom pedagogisk vägledning, utbildning eller genom att tillföra resurser i form av arbete,
7
bostad och så vidare, för att personen ska kunna leva ett normalt liv (ibid). Syftet med
behandlingsideologin är nämligen att lagöverträdaren ska kunna resocialiseras (Tham 2015).
3.2 Kritik
Behandling som straffrättslig påföljd har dock kritiserats på grund av brist på positiva
behandlingsresultat (Sarnecki 2009, s. 449). Utvärderingen av det så kallade CambridgeSommerville-projektet, som genomfördes i Massachusetts mellan åren 1935 och 1975, var
förmodligen det som fick den vetenskapliga världen att inse att behandling inte alltid leder till
goda resultat. Projektet innefattade 650 pojkar som delades in i par utifrån liknande bakgrund,
intelligenskvot och personliga problem. En pojke från respektive par kom därefter att tillhöra
behandlingsgruppen, medan den andra tillhörde kontrollgruppen. Behandlingarna utgjordes av
intensiva individinriktade insatser i syfte att öka pojkarnas sociala förmåga. År 1942
genomfördes en uppföljning som visade att kontrollgruppen klarat sig lika bra som
behandlingsgruppen. År 1975 genomfördes återigen en uppföljning, vilken då visade att
kontrollgruppen klarat sig bättre än behandlingsgruppen (ibid, s. 448).
Enligt Borgeke (2008, s. 26) kan behandling som straffrättslig påföljd också ses som ett
problem, eftersom det resulterar i en form av tvångsbehandling, vilket ofta leder till negativa
resultat. Det faktum att den tilltalade måste ge sitt samtycke för att kunna dömas till
kontraktsvård, resulterar dock i att det uppstår en viss form av ”frivillighet” eftersom
personen istället kan välja att avtjäna sitt straff i fängelse. Borgeke (ibid, s. 27) anser dock inte
att detta förbättrar chanserna för en lyckad behandling.
Behandlingsideologin har också ansetts resultera i bristande rättssäkerhet på grund av att
påföljderna blir diffusa och oförutsägbara då de inte relateras till brotten (Sarnecki 2009, s.
450). Istället för att straffet ställs i proportion till den brottsliga gärningen förespråkar man
inom behandlingsideologin, istället mer individualiserade påföljder där gärningsmannen står i
fokus (ibid, s. 449).
Trots den kritik som behandlingsideologin fått utstå finns det idag forskare som anser att
behandling leder till positiva resultat (ibid, s. 452). Forskare anser också att antalet återfall
inte ska vara det enda som avgör om behandling kan ses som en effektiv metod. Utöver
minskat antal återfall kan behandling nämligen leda till andra positiva resultat, som
8
exempelvis utbildning, arbete, förändrade attityder, bättre välmående och så vidare (ibid, s.
451-452).
Anledningen till varför jag valde behandlingsideologin som teoretisk utgångspunkt är för att
syftet med studien även är att studera behandling som straffrättslig påföljd. Ytterligare en
orsak till varför jag valde att utgå från behandlingsideologin är för att kontraktsvården främst
är individualpreventiv och grundar sig på tanken om att man genom vård och behandling kan
hjälpa lagöverträdare att förändra sitt beteende och därmed minska risken för att återfalla i ny
brottslighet (Ahlberg 1996, s. 6).
9
4. Metod
I detta avsnitt presenteras vald kvalitativ metod samt metodkritik.
4.1 Forskningsmetod
Eftersom jag var intresserad av att studera människors egna erfarenheter av kontraktsvård
valde jag att använda mig av en kvalitativ metod i form av semistrukturerande intervjuer.
Detta är en flexibel metod där forskaren kan utgå från en intervjuguide bestående av antingen
färdigformulerade frågor eller av mer övergripande teman (Bryman 2011, s. 206, s. 415). Min
intervjuguide5 bestod av färdigformulerade frågor, eftersom det skapade en trygghet för mig
som forskare. Vid genomförande av semistrukturerade intervjuer, till skillnad från
strukturerade intervjuer, har forskaren också möjlighet att ställa följdfrågor utöver de frågor
som redan finns med i intervjuguiden (ibid). Detta var också en anledning till varför jag valde
att använda mig av denna typ av intervju. Vid personliga intervjuer får forskaren också
möjlighet att ta del av intervjupersonens kroppsspråk och tonläge, vilket kan påverka en
kommande analys (ibid, s. 209). Jag valde dock vid transkriberingen av mitt material att
endast fokusera på det muntliga.
4.2 Urval och tillvägagångssätt
För att finna svar på mina frågeställningar kontaktade jag två ideella föreningar inom
Stockholmsområdet som arbetar med att hjälpa personer som tidigare begått kriminella
handlingar att leva ett liv utan kriminalitet och missbruk. Jag skickade först ut ett
informationsbrev6 per mail till de olika organisationerna, där jag informerade om studiens
syfte samt att jag inom kort även skulle kontakta dem via telefon. Efter att ha kommit i
kontakt med två personer från två olika ideella föreningar fick jag via dem kontakt med
ytterligare intervjupersoner. Detta resulterade i ett målinriktat snöbollsurval, vilket innebär att
jag inte kan generalisera mina resultat och uttala mig om en större population (Bryman 2011,
s. 196-197, s. 434). Eftersom detta inte var något som jag eftersträvade i denna studie har det
därmed inte heller varit ett krav vid kontakten med potentiella intervjupersoner. Det faktum
att jag använde mig av ett snöbollsurval kan dock påverka mina resultat eftersom de
intervjupersoner som jag kom i kontakt med via mina initiala kontakter kan ha samma åsikter
och liknande erfarenheter.
5
6
Se bilaga 2
Se bilaga 1
10
Anledningen till att jag avgränsat mig till fyra intervjupersoner beror på tidsbristen. Jag hade
dock till en början för avsikt att intervjua fem personer, men på grund av personliga förhinder
kunde min femte intervjuperson inte medverka i undersökningen. Då detta framkom med kort
varsel lyckades jag inte finna någon ersättare.
4.2.1 Genomförande av intervjuer
Inför varje intervju skrev jag fältanteckningar angående den information jag hade om
intervjupersonen, var och när intervjun skulle äga rum samt om jag hade några eventuella
tankar och funderingar kring intervjun. Efter varje avslutad intervju antecknade jag även hur
jag upplevde den och om det var något specifikt som framkommit och som borde följas upp.
Min första intervju genomfördes relativt tidigt i forskningsprocessen, vilket gjorde att den
kom att fungera som en form av pilotintervju där jag fick möjlighet att testa
forskningsfrågorna och se om det var något som borde korrigeras inför kommande intervjuer
(Bryman 2011, s. 258). Det som framkom av denna första intervju var att min intervjuguide
borde kompletteras med ytterligare frågor då intervjun endast varade i 30 minuter. Intervjun
genererade dock många intressanta svar, vilket resulterade i att den kom att ingå i denna
studie trots det faktum att den är kortare än de andra tre intervjuerna.
Eftersom samtliga intervjupersoner på ett eller annat sätt var kopplade till de olika ideella
föreningarna valde jag att inleda intervjuerna med att be intervjupersonerna berätta lite om
den ideella föreningens verksamhet. Om man som forskare går direkt på de centrala frågorna,
som i detta fall behandlade kontraktsvård, finns en risk att intervjupersonerna inte öppnar sig
lika mycket som de annars kunde ha gjort. Att inleda intervjuer med frågor av detta slag kan
också bidra till en mer avslappnad intervjumiljö (Kvale & Brinkmann 2009, s. 150).
I enlighet med deltagarnas egna önskemål ägde samtliga intervjuer rum i de ideella
föreningarnas egna lokaler. Detta kan innebära både för- och nackdelar. Fördelarna är
exempelvis att intervjupersonerna kan känna sig mer avslappnade då de är i en miljö som de
känner sig trygga i. Detta var också något som jag upplevde i samband med mina intervjuer.
Eftersom samtliga intervjuer genomfördes i konferensrum eller små enskilda rum i de ideella
föreningarnas lokaler resulterade det också i att ljudinspelningarna blev mycket tydliga, då de
inte stördes av något annat ljud runt omkring. Om intervjun skulle ha handlat om
11
intervjupersonernas uppfattningar om den ideella föreningens verksamhet hade det dock varit
bättre om intervjuerna ägt rum på en annan plats.
Efter varje avslutad intervju transkriberades materialet, vilket resulterade i att jag fick
möjlighet att reflektera över om det var något som jag kunde göra annorlunda inför
kommande intervjuer. Enligt Kvale och Brinkmann (2009, s. 204) kan det, i känsliga fall, vara
till fördel att redan vid transkriberingen avidentifiera intervjupersonerna, vilket jag också
gjorde. Intervjuerna transkriberades annars ordagrant med markeringar för pauser med mera
och intervjutiden varierade mellan 30-60 minuter.
4.2.2 Analys av datamaterial
Enligt Kvale och Brinkmann (2009, s. 206) bör man som forskare redan innan intervjuerna
genomförs fundera på hur de ska analyseras. Analysmetoden påverkar nämligen utformandet
av intervjuguiden, genomförandet av intervjuerna samt utskrifterna av materialet. Analysen av
en intervju kan inledas redan under själva intervjun, vilket resulterar i att den avslutande
analysen inte bara blir mer lätthanterlig utan även mer tillförlitlig (ibid).
Vid analysen av mitt datamaterial hade jag till en början för avsikt att använda mig av
meningskoncentrering, vilket innebär att man som forskare sammanfattar intervjupersonernas
uttalanden (ibid, s. 221). Jag inledde analysen med att läsa igenom samtliga transkriberingar
och fältanteckningar för att därefter sammanfatta de centrala delarna av intervjupersonernas
uttalanden. Efter att ha läst igenom materialet kunde jag dock urskilja olika teman/kategorier.
Detta gjorde att jag beslutade mig för att använda mig av en tematisk analysmetod istället
(Bryman 2011, s. 528-529). Efter att noggrant ha läst igenom materialet och
fältanteckningarna
på
nytt
började
jag
färgkoda
materialet
utifrån
kategorierna:
fullfölja/avbryta kontraktsvården, kontraktsvårdens effekter, fördelar med kontraktsvård samt
nackdelar med kontraktsvård.
4.3 Metodkritik
Vid personliga intervjuer kan forskarens närvaro och faktorer såsom ålder, kön, klass och
etnicitet påverka intervjupersonens svar, vilket är något som man som forskare bör ha i åtanke
(Bryman 2011, s. 209). Trots det faktum att samtliga av mina intervjupersoner var män samt
att majoriteten av dem också var äldre än jag uppfattade jag inte detta som något som
påverkade intervjudeltagarnas svar. Det är dock inget som jag med säkerhet kan garantera.
12
Enligt Bryman (2011, s. 368) brukar kvalitativa studier kritiseras för att inte vara objektiva
utan istället bygga på forskarens subjektiva tolkningar. Även om kvalitativa intervjuer har
kritiserats för att vara personberoende får forskaren tack vare sin närvaro möjlighet att ställa
följdfrågor, vilket är en fördel med denna metod (ibid, s. 206ff, s. 368).
Enligt Kvale och Brinkmann (2009, s. 49) kan det vid intervjuer också uppstå en asymmetrisk
maktrelation, eftersom det är forskaren som bestämmer ämne, ställer frågor samt även
avslutar intervjun. Forskaren har också oftast ett tolkningsmonopol, då denne själv ska tolka
intervjupersonernas svar, vilket är något som kan påverka studiens trovärdighet (ibid). För att
öka studiens trovärdighet är det viktigt att man som forskare är så transparent som möjligt och
tydligt redogör för hur man har gått tillväga. Enligt Bryman (2011, s. 370) har dock
kvalitativa undersökningar kritiserats på grund av bristande transparens.
Kvalitativa undersökningar har också kritiserats för att inte vara möjliga att generalisera.
Detta är dock sällan målet med en kvalitativ undersökning och därför anser förespråkare för
denna metod att detta inte bör ses som en nackdel med metoden (ibid, s. 369).
Till skillnad från kvantitativa metoder som fokuserar på strukturer, fokuserar kvalitativa
metoder istället på det individualistiska. Detta innebär att man med hjälp av kvalitativa
metoder endast kan studera konsekvenserna för individerna av en samhällsstruktur och inte
samhällsstrukturen i sig. Detta är också något som forskare som använder sig av kvantitativa
metoder använt som kritik mot kvalitativa metoder (ibid, s. 372).
Eftersom jag var intresserad av intervjupersonernas erfarenheter utifrån deras egna perspektiv
valde jag att använda mig av en kvalitativ metod i form av semistrukturerade intervjuer,
istället för en kvantitativ metod där intresset istället ligger på att räkna, mäta eller väga något
(ibid, s. 154ff, s. 371).
4.3.1 Validitet och reliabilitet
Validitet handlar om ifall forskaren har undersökt det som denne avsåg att undersöka (Kvale
& Brinkmann 2009, s. 264). Enligt Kvale och Brinkmann (ibid, s. 267) är validiteten dock
inte endast en del av slutprodukten utan istället något som genomsyrar hela intervjuprocessen.
Redan vid inledningen av denna studie började jag därför fundera kring validiteten. Vid
utformandet av intervjuguiden är det viktigt att ha validiteten i åtanke och formulera
13
forskningsfrågor utifrån studiens syfte och frågeställningar. För att en undersökning ska anses
valid måste intervjupersonernas beskrivningar samt kvaliteten på intervjuerna vara noggranna
samt kontrolleras. För att kontrollera informationen kan forskaren exempelvis ställa samma
fråga på olika sätt för att därefter jämföra svaren. Om man inte gör detta kan
forskningsfrågorna komma att ifrågasättas huruvida de är utformade på ett sätt som gör det
möjligt att svara på frågeställningarna. När det gäller validiteten i samband med utskrifterna
av materialet beror den valida översättningen på vilken språklig stil som forskaren använder
sig av (ibid).
Som ovan nämnts valde jag vid transkriberingen av intervjumaterialet att endast fokusera på
det muntliga, trots det faktum att icke-verbala handlingar kan ha betydelse för kontexten.
Anledningen till detta var för att jag ansåg att det fanns en risk att jag inte skulle minnas alla
icke-verbala handlingar och därmed endast ta med en del av dem, vilket skulle kunna påverka
resultatet.
Enligt Kvale och Brinkmann (2009, s. 263) handlar reliabilitet om forskningsresultatens
konsistens och tillförlitlighet. Begreppet är ofta förknippat med frågan om huruvida ett
resultat kan reproduceras vid en annan tidpunkt och av andra forskare (ibid). Enligt Bryman
(2011, s. 368-369) har kvalitativa undersökningar kritiserats för att vara svåra att replikera då
de anses vara ostrukturerade och ofta beroende av forskarens egna idéer och tankar.
Forskarens eget intresse kan också styra undersökningen vilket kan påverka dess
tillförlitlighet (ibid). Eftersom denna studie utgår ifrån intervjupersonernas egna perspektiv
och erfarenheter föreligger också en risk att resultaten sett annorlunda ut om undersökningen
genomförts med andra intervjudeltagare. Forskarens förförståelse kan även påverka
tolkningen av resultaten. För att öka studiens reliabilitet har jag försökt att vara så transparent
som möjligt genom att tydligt redogöra för hur jag har gått tillväga.
4.4 Förförståelse
Enligt Gilje och Grimen (2007, s. 179) innebär förförståelse att vi alltid har med oss vissa
förutsättningar för att förstå världen. Den bakgrund vi har påverkar därmed vår tolkning
(ibid). Min förförståelse grundar sig i det faktum att jag sedan drygt två år tillbaka arbetar på
ett säkerhetshäkte i Stockholmsområdet. Den erfarenhet som jag därigenom förvärvat är att
fängelsestraff ofta resulterar i återfall i brott. Jag anser därför att det bör läggas mer resurser
på rehabilitering och behandling av lagöverträdare, då detta skulle kunna resultera i minskat
14
antal återfall. Eftersom kontraktsvård gör det möjligt för lagöverträdare att få behandling tror
jag att detta är en metod som skulle kunna leda till färre återfall och därmed minskad
brottslighet.
Min erfarenhet av att arbeta inom kriminalvården har också varit till fördel vid genomförandet
av intervjuerna då intervjupersonerna ibland använde sig av uttryck som jag var bekant med
tack vare erfarenheten från mitt arbete. Detta resulterade i att jag inte behövde be om en
förklaring utan istället kunde jag låta intervjun fortlöpa. Mina erfarenheter har också gjort mig
van att samtala med människor om deras brottsliga handlingar, vilket jag också tror var till
fördel vid genomförandet av denna undersökning.
4.5 Forskningsetik
Då man ska genomföra en undersökning finns det flera etiska aspekter som man som forskare
måste ta ställning till. För att forskningskravet ska uppfyllas måste studien bidra till att
kunskap fördjupas och utvecklas samt att metoder förbättras (Vetenskapsrådet 2002, s. 5).
Eftersom det finns begränsat med tidigare forskning angående människors erfarenhet av
kontraktsvård anser jag att denna studie kan bidra till mer kunskap i ämnet, vilket innebär att
forskningskravet uppfylls.
För att individskyddskravet ska uppfyllas får deltagarna inte utsättas för psykisk eller fysisk
skada,
förödmjukelse
eller
kränkning
(ibid).
Individsskyddskravet
består
av
informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. För att
informationskravet ska anses uppfyllt måste deltagarna i undersökningen informeras om
studiens syfte, att det är frivilligt att delta samt att de får avbryta sin medverkan om så önskas.
I samband med att jag kontaktade mina intervjupersoner informerade jag om detta och fick då
även deras samtycke till att delta, vilket innebar att både informations- och samtyckeskravet
uppfylldes. Eftersom detta är ett ämne av känslig natur informerade jag intervjupersonerna
både i informationsbrevet7 och vid intervjutillfället8 att de garanterades anonymitet och att
svaren samt alla personuppgifter kommer att behandlas konfidentiellt. Därigenom uppfylldes
även det så kallade konfidentialitetskravet. Jag valde även att avidentifiera de ideella
organisationerna genom beteckningen XXX9, eftersom detta annars skulle kunna leda till att
7
Se bilaga 1
Se bilaga 2
9
Se bilaga 2
8
15
intervjupersonernas identitet avslöjas. Jag bad även intervjupersonerna om tillåtelse att spela
in intervjun och förklarade att det som framkommer i intervjun endast kommer att användas
till denna undersökning och ingenting annat. Detta innebär också att nyttjandekravet uppfylls
(ibid, s. 6-14). Efter varje genomförd intervju flyttade jag över inspelningen från min
mobiltelefon till en lösenordsskyddad mapp på min dator. Därefter raderade jag inspelningen
från min telefon, så att ingen obehörig skulle kunna komma åt materialet.
4.6 Presentation av intervjupersonerna
Samtliga intervjupersoner har tilldelats fingerade namn för att säkra deras anonymitet.
Micke är en man i 30-årsåldern som utöver tidigare fängelsedomar dömts till kontraktsvård tre
gånger. Han började dricka alkohol då han var 12 år gammal och året därpå provade han
narkotika för första gången, vilket gav upphov till hans narkotikamissbruk. Han började begå
brott då han var 12-13 år gammal och vid 14 års ålder genomgick han sin första behandling.
Emil är en man i 25-årsåldern. Bortsett från hans kontraktsvårdsdom har han inga tidigare
domar trots det faktum att han, enligt honom själv, begått brott sedan 11-årsålder. Han började
dricka alkohol då han var 9 år gammal och han har på grund av sitt alkoholmissbruk
självmant genomgått behandlingar på olika behandlingshem.
Henrik är en man i 35-årsåldern som har dömts till kontraktsvård två gånger. Han började
med narkotika då han var 12 år, vilket i likhet med Micke ledde till ett narkotikamissbruk.
Utöver kontraktsvårdsdomarna har han också flertalet tidigare domar, vilket resulterat i att
han har spenderat större delen av sitt liv i fängelse.
Bertil är en man i 50-årsåldern som har dömts till kontraktsvård fyra gånger. Han har utöver
detta flera tidigare fängelsedomar och har totalt spenderat 15 år av sitt liv i fängelse. Han är, i
likhet med Micke och Henrik, en före detta narkotikamissbrukare.
Samtliga intervjupersoner har erfarenhet av sluten kontraktsvård10, då de alla genomgått sina
behandlingar på olika behandlingshem.
10
Motsatsen till sluten kontraktsvård är öppenvård vilket innebär att klienten bor hemma under behandlingstiden
(KV 2014a).
16
5. Resultat och analys
I detta kapitel presenteras och analyseras resultaten utifrån de teman som framkommit ur
intervjumaterialet.
5.1 Fullfölja/avbryta kontraktsvården
Enligt tidigare forskning finns det olika faktorer som påverkar kontraktsvårdsdömda att
fullfölja eller avbryta kontraktsvården (Gustavsson 2009, s. 22). Analysen av mitt
intervjumaterial visade att majoriteten av mina intervjupersoner vid ett eller flera tillfällen valt
att avbryta kontraktsvården. Enligt uppgift från intervjupersonerna var den största
anledningen till detta att de inte var redo att lämna missbruket bakom sig. Detta är också
något som tidigare studier uppmärksammat som en avgörande faktor. Enligt Gustavsson (ibid)
är personer som bedöms vara narkotikamissbrukare oftast de som avbryter sina behandlingar.
Detta visade sig också vara fallet för de av mina intervjupersoner som avbröt behandlingen.
Då Micke dömdes till kontraktsvård för första gången valde han efter en månad att avbryta
behandlingen för att istället avtjäna sitt straff i fängelse. Efter en kort tid ångrade han dock sitt
beslut och ville ha en ny chans, vilket han också fick. Han genomgick då en sex månader lång
behandling på ett behandlingshem. Strax efter behandlingen återföll han dock i nya brott,
vilket resulterade i att han två år senare kom att dömas till kontraktsvård igen. Denna gång
fullföljde han behandlingen och har sedan dess varken begått några nya brott eller brukat
droger och alkohol.
Under intervjun med Micke framkom det att narkotikamissbruket haft en central roll i hans liv
samt att missbruket också var den bakomliggande orsaken till varför han valde att avbryta sin
första behandling:
”återfall, jag fick flera återfall. Jag var inte redo att sluta med missbruket och
kriminaliteten.”
Första gången Henrik dömdes till kontraktsvård valde han, precis som Micke, att avbryta
behandlingen efter en kort tid på grund av missbruket. Några år senare dömdes han dock
återigen till kontraktsvård, men denna gång fullföljde han hela behandlingen på sex månader.
17
Då Bertil dömdes till kontraktsvård för första gången fullföljde han, till skillnad från Micke
och Henrik, hela behandlingen på tolv månader. Några månader efter avslutad behandling
återföll han dock i sitt missbruk, vilket resulterade i att han begick nya brott. Fyra år senare
dömdes han återigen till kontraktsvård. Denna gång avbröts dock behandlingen på grund av
missbruket och han fick istället avtjäna sitt straff i fängelset. Två år efter avtjänat straff
dömdes han återigen till kontraktsvård, men behandlingen avbröts ännu en gång på grund av
hans missbruk. Två år senare dömdes han för fjärde gången till kontraktsvård, men med en
varning att detta var hans sista chans. Denna behandling fullföljde han och har sedan dess inte
brukat droger eller begått några nya brott.
Enligt tidigare forskning har även åldern betydelse för om de kontraktsvårdsdömda fullföljer
eller avbryter sina behandlingar (Gustavsson 2009, s. 22). I takt med att klienterna blir äldre
fullföljs nämligen behandlingarna i större utsträckning (ibid). Äldre personer som fullföljer
sin behandling har också mindre benägenhet att återfalla i brott, jämfört med yngre personer
(Ahlberg 1996, s. 22). Med utgångspunkt från detta skulle man därmed kunna förklara varför
Bertil fullföljde sin sista behandling och därefter inte återfallit i nya brott. Det faktum att
Bertil fullföljde sin första behandling, trots att han då var ung, kan dock inte förklaras utifrån
detta resonemang. Däremot finns det tidigare forskning som visar att unga personer som
fullföljer sina kontraktsvårdsdomar löper större risk att återfalla i brott än äldre personer
(ibid), vilket också var fallet för Bertil. Han betonade även själv ålder och missbruk som två
orsaker till varför kontraktsvårdsdömda väljer att avbryta sin behandling:
”De flesta som avbryter kontraktsvården idag är oftast yngre personer som vill fortsätta
knarka, de har liksom inte bestämt sig om de ska sluta eller fortsätta. De drar iväg och så
knarkar dom och så tänker dom att de kan komma tillbaka, men om man har fått en
kontraktsvård är det inget man åker tillbaka till om man har dragit utan då omvandlas det till
fängelse. Det är det som är grejen och oftast är det de yngre som sticker iväg som är kanske
18-22 år och inte riktigt är färdiga ännu.”
Ytterligare en orsak till varför Micke, Henrik och Bertil vid ett eller flera tillfällen avbrutit
sina kontraktsvårdsdomar kan enligt tidigare forskning också bero på det faktum att de har
flera tidigare domar (Gustavsson 2009, s. 22). Detta är också en faktor som ökar risken för
återfall i brott (Ahlberg 1996, s. 23). Det faktum att Emil, till skillnad från de andra
intervjupersonerna, fullföljde sin första behandling och inte återfallit i nya brott sedan dess
18
skulle utifrån tidigare forskning därmed kunna förklaras genom att han inte har några tidigare
domar (ibid).
5.2 Kontraktsvårdens effekter
Enligt majoriteten av intervjupersonerna resulterade kontraktsvårdsbehandlingen i att de
slutade att begå brott eftersom de fick hjälp med sitt missbruk. Detta är också orsaken till
varför man inom behandlingsideologin förespråkar behandling som en straffrättslig påföljd
(Jareborg & Zila 2010, s. 86). Genom att åtgärda orsaken till varför personen begått brott kan
man, med utgångspunkt från behandlingsideologin, eliminera återfall i nya brott (ibid,
Borgeke 2008, s. 26).
Bertil anser dock att det framför allt var han själv och hans egen vilja som gjorde att han
slutade begå brott:
”Det är ju inte kontraktsvården i sig som har gjort att jag slutat begå brott, utan det är ju jag
själv som ligger bakom det. Det är min egen vilja och mitt eget beslut om att nu är det bra, nu
räcker det. Visst kontraktsvården har ju hjälpt mig, på behandlingshemmet fick jag lära mig
mer om mig själv och om mina fällor och att se mina varningssignaler men det är min vilja
och mitt beslut som har gjort att jag slutat begå brott.”
Det faktum att Bertil genom sitt behandlingshem vid den senaste kontraktsvårdsdomen kom i
kontakt med den ideella föreningen XXX framkom i intervjun också som en bidragande orsak
till varför han inte återfallit i nya brott:
”Sista gången hade jag ett hundraprocentigt nätverk runt mig med XXX [den ideella
föreningen] vilket jag också tror är en stor anledning till varför jag inte föll tillbaka i gamla
banor igen.”
Enligt Emils uppfattning är effekterna av kontraktsvård väldigt individuella. För att
kontraktsvården ska leda till att den kontraktsvårdsdömda inte återfaller i brott anser han att
det är viktigt att klienten är motiverad och mottaglig för den behandling som erbjuds. Detta är
också något som tagits upp i tidigare forskning (Gustavsson 2009, s. 25). Även om klienten
genom behandling får hjälp att lämna missbruket och kriminaliteten bakom sig, ansåg mina
19
intervjupersoner, att klienten själv måste vara redo och vilja förändras för att behandlingen
ska leda till positiva resultat i form av minskad brottslighet.
Emil: ”Man måste ha ett öppet sinnelag, om man inte har det och en vilja att förändras så
kommer ingenting att hända.”
Henrik: ”Man måste själv vara redo att förändras och sluta med sitt missbruk för att
kontraktsvården ska leda till att man inte fortsätter att missbruka och begå nya brott. Jag var
inte redo första gången och därför hoppade jag också av behandlingen och valde fängelse
istället.”
Micke: ”Även fast du får verktygen för hur du ska gå tillväga måste du själv vara motiverad
och redo för förändring.”
Enligt Micke har kontraktsvården haft en stor betydelse för honom och han anser själv att han
har utvecklats som person:
”Kontraktsvård är verkligen jättebra, alltså jag tycker verkligen det. Det räddade mitt liv. Om
jag hade dömts till fängelse istället då hade det inte hänt någonting med mig, jag hade bara
fortsatt med missbruket och kriminaliteten så fort jag kom ut igen.”
Även Emil är tacksam över att han dömdes till kontraktsvård istället för fängelse, eftersom
han anser att behandlingen lett till att han idag lever ett liv utan kriminalitet och missbruk:
”Jag tycker att kontraktsvård är en jättebra metod. Hade jag dömts till fängelse istället för
kontraktsvård är jag säker på att jag än idag hade fortsatt med missbruket och kriminaliteten,
jag har liksom haft problem med alkohol hela mitt liv och ja det är verkligen tack vare
kontraktsvården som jag sitter här idag.”
Enligt Emil fungerar fängelset ofta som en skola för unga lagöverträdare där de kan knyta nya
kontakter inom den kriminella världen. Han ansåg därför att framför allt unga lagöverträdare
bör dömas till kontraktsvård eller någon annan form av straffrättslig påföljd som inbegriper
behandling.
20
5.3 Fördelar med kontraktsvård
Samtliga intervjupersoner hade, i likhet med majoriteten av Gustavssons (2009, s. 5)
deltagare, en positiv inställning till kontraktsvård som straffrättslig påföljd. De största
fördelarna med kontraktsvård ansågs enligt intervjupersonerna vara det faktum att de kommit
till insikt om de bakomliggande orsakerna till sitt handlande och fått behandling för sitt
missbruk. Detta är också något som behandlingsideologin förespråkar för att minska risken
för återfall (Jareborg & Zila 2010, s. 86).
Henrik: ”Det är väldigt bra att man får hjälp med sitt missbruk och får en chans att komma
till insikt om varför man agerar som man gör.”
Det faktum att varje kontraktsvårdsdom består av en individualiserad behandlingsplan var
också något som flera av intervjupersonerna nämnde som en fördel med denna form av
bestraffning.
Bertil: ”Eftersom behandlingarna formas utefter personen ifråga så är ju chansen större att
man får den hjälp man behöver och därför kan sluta med kriminaliteten.”
Detta är också orsaken till
varför man inom
behandlingsideologin
förespråkar
individualiserade påföljder (Sarnecki 2009, s. 449).
Ytterligare fördelar som intervjupersonerna lyfte fram var att man vid en kontraktsvårdsdom,
till skillnad från en fängelsedom, är i en mer öppen miljö, får möjlighet att träffa sin familj i
större utsträckning, inte är inlåst på samma sätt som i fängelse samt har större möjlighet att
ringa och kontakta myndigheter.
Till skillnad från de övriga intervjupersonerna lyfte Bertil också fram socialtjänstens arbete
som en fördel. När en person döms till kontraktsvård är socialtjänsten i vanliga fall inkopplad
och beredd att överta betalningsansvaret efter kriminalvården (KV 2014a). Genom
socialtjänsten kan den kontraktsvårdsdömde bland annat få hjälp med boende eller att flytta
till en annan stad. Bertil valde själv i samband med den första kontraktsvårdsdomen att flytta
till en annan stad, som är belägen flera mil från den plats där han själv växte upp.
Anledningen till detta var för att han innan domen hade umgåtts med personer som ägnade sig
åt brottsliga handlingar. För att minska risken för återfall i brott ansåg han att det var till
21
fördel för honom att bryta kontakten med dessa personer. Detta skulle också kunna vara
orsaken till varför han fullföljde den första behandlingen samt lyckades vara drogfri i nästan
ett och ett halvt år.
Då Bertil dömdes till kontraktsvård för fjärde gången var socialtjänsten dock inte inkopplad.
Han dömdes trots detta till två års kontraktsvård, där det första året skulle avtjänas på ett slutet
behandlingshem medan det andra året skulle tillbringas på ett så kallat utslussningsboende.
Efter ett år nåddes han dock av informationen att de hade reviderat hans kontraktsvård till ett
år, vilket innebar att han inom två veckor skulle komma att stå utan boende. Eftersom
socialtjänsten inte var inkopplad i hans fall, innebar detta att han fick lösa sin boendesituation
på egen hand. Anledningen till att Bertil var den enda som tog upp socialtjänstens roll som en
fördel med kontraktsvård grundar sig förmodligen i hans erfarenhet av hur svårt det kan vara
att ha en kontraktsvårdsdom utan att socialtjänsten är inkopplad.
Bertil: ”Man brukar inte få kontraktsvård om man inte har socialtjänsten med sig. Det är en
förutsättning för att man ska få kontraktsvård, att man har socialtjänsten med sig och att de
skriver på ansvarsförbindelsen om att de tar över betalningen efter kriminalvården. Nu i min
senaste kontraktsvård fanns det ingen socialtjänst, vilket är väldigt udda men jag är ju en
udda person.”
5.4 Nackdelar med kontraktsvård
I likhet med deltagarna i Gustavssons studie (2009, s. 19) ansåg majoriteten av mina
intervjupersoner att samarbetet mellan kriminalvården och socialtjänsten var bristfälligt. Ett
välutvecklat samarbete mellan myndigheterna är även något som Kriminalvårdsstyrelsen och
Länsstyrelsen i Västra Götalands län tagit upp som en viktig förutsättning för
kontraktsvårdsverksamhetens utveckling samt för att personer med missbruk ska få den
behandling och vård de behöver (Kriminalvårdsstyrelsen 1992, s. 18, rapport 2006:96, s. 9).
Enligt Bertil borde kriminalvården och socialtjänsten tillsammans besluta om huruvida en
person ska genomgå en kontraktsvårdsutredning eller inte. Idag är det kriminalvården som
fattar beslut om att inleda en utredning och socialtjänsten kopplas in först efter några
månader. Om socialtjänsten istället skulle vara med vid själva beslutsfattandet skulle det,
enligt Bertil, resultera i att man inte kan dömas till kontraktsvård utan att socialtjänsten är
inkopplad och beredd att ta över betalningsansvaret efter kriminalvården. Trots det faktum att
22
Bertil är väldigt tacksam över att han fick en fjärde kontraktsvårdsdom anser han att man inte
bör kunna dömas till kontraktsvård utan att socialtjänsten är inkopplad.
Flera av intervjupersonerna ansåg också att det fanns en brist på uppföljning efter avslutad
behandling. Enligt Bertil borde det finnas en kontinuerlig plan även efter avslutad behandling
eftersom det skulle kunna minska risken för återfall:
”Om man nu som jag då har genomgått ett års behandling är det någon vits med att låta mig
bo på gatan då?”
”Många andra personer i min sits hade ju garanterat börjat knarka när de fått reda på att de
inte har någonstans att ta vägen, de hade ju flyttat hem till sin hemstad och fortsatt att knarka
det hade ju bara vart så.”
Att eftervården inte fungerar är också något som framkommit i tidigare forskning (Gustavsson
2009, s. 19). Enligt Kriminalvårdsstyrelsens analys av kontraktsvårdsverksamheten är
frivårdens förberedelser inför och uppföljning av behandlingen två avgörande faktorer för
goda behandlingsresultat (Kriminalvårdsstyrelsen 1992, s. 19).
Enligt Micke finns det inga direkta nackdelar med denna form av bestraffning men han anser
dock att det så kallade KRIM-programmet11 borde vara obligatoriskt för samtliga
kontraktsvårdsdömda då det, enligt honom, skulle kunna resultera i minskad återfallsrisk.
Avsikten med KRIM-programmet är nämligen att hjälpa klienterna att bryta sin kriminella
livsstil genom att få dem att tänka om och prioritera annorlunda (Johansson 2005, s. 7).
Eftersom Emil tidigare självmant genomgått behandlingar för sitt alkoholmissbruk jämförde
han under intervjun ofta sin kontraktsvårdsdom med en vanlig behandling. En nackdel som då
framkom med kontraktsvård var det faktum att denna form av bestraffning är förenat med
hårdare regler jämfört med en vanlig behandling. Han anser dock att det finns fog för detta:
”En nackdel är ju att det är hårdare regler om man jämför med behandling, men det är ju
inte så konstigt eftersom det är ett fängelsestraff som är omvandlat till kontraktsvård.”
11
Läs Johanssons forskningsrapport (2005) för mer information om KRIM-program.
23
6. Avslutande diskussion
I detta kapitel förs en avslutande diskussion följt av förslag på framtida forskning.
Syftet med denna studie var att studera människors erfarenheter av kontraktsvård samt
betydelsen av behandling som straffrättslig påföljd. Utifrån syftet formulerades följande
frågeställningar: Vilka erfarenheter har personer med tidigare kontraktsvårdsdomar av denna
form av bestraffning? Vilka fördelar respektive nackdelar finns det med kontraktsvård enligt
personer med tidigare kontraktsvårdsdomar?
Resultaten visade bland annat att det oftast krävdes fler än en kontraktsvårdsdom för att
intervjupersonerna skulle lämna missbruket och kriminaliteten bakom sig. Trots det faktum
att jag, i likhet med behandlingsideologin, anser att man genom vård och behandling av
lagöverträdare kan minska återfallsrisken förvånades jag ändå över att lagöverträdare som
tidigare avbrutit behandlingen kunde erbjudas kontraktsvård på nytt. Även om detta kan
medföra positiva effekter i form av minskad brottslighet, tycker jag att man bör se över denna
form av bestraffning ytterligare för att göra den ännu mer effektiv. Enligt tidigare forskning
(Gustavsson 2009, s. 6) genererar kontraktsvården idag positiva resultat när det gäller
rattfyllerister, då återfallsrisken för dessa personer inte är lika hög som för övriga grupper12.
Eftersom majoriteten av kriminalvårdens klienter tillhör gruppen narkotika/blandmissbrukare
(ibid) anser jag att det är av stor vikt att man lyckas effektivisera påföljder som exempelvis
kontraktsvård ytterligare för att minska brottsligheten hos just den gruppen av klienter.
Tidigare forskning (Ahlberg 1996, s. 19) har också visat att kontraktsvårdsdömda som
avbryter sin behandling löper större risk att återfalla i ny brottslighet, jämfört med de som
fullföljer kontraktsvårdsbehandlingen. För att minska återfallsrisken är det därför av stor vikt
att få fler kontraktsvårdsdömda att fullfölja behandlingen.
För att kontraktsvårdsdömda ska fullfölja sin första behandling och inte återfalla i nya brott
tror jag att man måste lägga ner ytterligare resurser på psykologisk motivering genom att visa
på fördelarna med att leva ett liv utan missbruk och kriminalitet. Tidigare forskning har också
12
Att återfallsrisken för rattfyllerister är låg beror, som ovan nämnts, på brottets art samt att upptäcktsrisken är
låg (Ahlberg 1996, s. 19).
24
visat att bristande motivation hos den sökande är en av anledningarna till varför nämnderna
ger avslag på kontraktsvårdsansökningar (Rapport 2006:96, s. 9). Frivårdsinspektörerna som
deltog i Gustavssons studie (2009, s. 25) tog också upp klienternas bristande motivation som
ett problem med kontraktsvårdshanteringen. För att öka klientens motivation till behandling
samt minska risken för återfall tror jag att det vore till fördel för de kontraktsvårdsdömda om
de i samband med sin kontraktsvårdsdom tilldelas en mentor som kan fungera som hjälp och
stöd under och framför allt efter behandlingen, då risken för återfall är som störst. Denna
mentor
skulle
då
kunna
vara
en
person
med
liknande
erfarenhet
som
den
kontraktsvårdsdömda, men som idag lever ett liv utan missbruk och kriminalitet. Att helt
plötsligt sluta med sitt missbruk är ingen enkel process och jag anser därför att det vore till
fördel för dem att få hjälp och stöd av en person som tidigare varit i samma situation.
Eftersom tidigare forskning också har visat att återfallsrisken är störst för unga lagöverträdare
(Ahlberg 1996, s. 22) anser jag att det är av extra stor vikt att man motiverar samt följer upp
dem efter avslutad behandling. Här tror jag att möjligheten att få stöd av en mentor skulle
kunna ha stor betydelse.
Eftersom tidigare forskning har visat att kontraktsvårdsdömda ibland väljer att avbryta sin
behandling (Ahlberg 1996, s. 19, Gustavsson 2009, s. 22) anser jag att det är av stor vikt att
man efter varje avbruten kontraktsvård gör en utvärdering för att utröna varför klienten valt
att avbryta behandlingen samt hur man ska gå tillväga för att undvika att detta händer i
framtiden. För att effektivisera kontraktsvården ytterligare tror jag att det kan vara till fördel
att låta klienten genomföra olika tester innan fallande dom för att bedöma hur stor
sannolikheten är för att klienten ska vara mottaglig för behandling. Detta skulle exempelvis
kunna ske genom en psykologisk bedömning där man gör en kartläggning av vilka drivkrafter
som talar för att klienten är mottaglig för behandling. Att upprepade gånger döma en person
till kontraktsvård med förhoppning att detta ska resultera i att personen slutar att begå brott
kan uppfattas som väldigt optimistiskt. Vad skulle förhindra att klienten återfaller i ny
brottslighet denna gång? Varför skulle klienten fullfölja kommande behandling om den valt
att avbryta den föregående? Detta är något som vi måste få mer kunskap om, eftersom det
skulle kunna resultera i minskad brottslighet. Tidigare forskning har, i likhet med mina
resultat, visat att just narkotikamissbruk är en viktig orsak till varför kontraktsvårdsdömda
väljer att avbryta sin behandling (Gustavsson 2009, s. 22). Jag anser därför att det är av extra
stor vikt att tillföra resurser så att personer med narkotikamissbruk kan få den hjälp de
behöver. Enligt Lisinski (2014) anser forskaren Felipe Estrada att missbruk ofta är orsaken till
25
varför personer begår brottsliga handlingar. Genom att stoppa missbruket kan man därmed få
folk att sluta begå brott (ibid). Detta är också något som är i linje med behandlingsideologin
som anser att man genom att angripa orsaken till varför personer begår brott kan eliminera
återfallsrisken (Borgeke 2008, s. 26, Jareborg & Zila 2010, s. 86).
Att behandla lagöverträdare och angripa den bakomliggande orsaken till varför personen
begår brottsliga handlingar tror jag, i likhet med behandlingsideologin, är nyckeln till minskad
brottslighet. Behandling av unga lagöverträdare kan också vara av särskilt stor vikt eftersom
man då på ett tidigt stadium har möjlighet att stoppa ett eventuellt missbruk och hjälpa dem
att bryta sin kriminella livsstil. I likhet med forskaren Stanley Cohen (Svensson 2001, s. 1718) anser jag att frivård är ett bättre alternativ än fängelse då det har en mer behandlande
effekt, vilket skulle kunna resultera i minskad brottslighet.
Beroende på hur allvarligt brottet anses vara kan dock inte samtliga lagöverträdare dömas till
kontraktsvård idag. Detta tycker jag är riktigt, eftersom jag anser att straffet ska stå i
proportion till brottet. Behandlingsideologins förespråkare har dock kritiserats för att inte anse
detta, eftersom de istället fokuserar på gärningsmannen (Sarnecki 2009, s. 449). Även om jag
anser att straffet ska stå i proportion till brottet bör straffet, enligt min mening, även vara
förenat med behandling av lagöverträdaren för att öka möjligheterna till resocialisering och
därmed minska risken för återfall i brott.
Trots den positiva inställning som mina intervjupersoner hade till kontraktsvård ansåg
majoriteten av dem att samarbetet mellan socialtjänsten och kriminalvården var bristfälligt.
Detta kan tyckas problematiskt eftersom ett välutvecklat samarbete, enligt tidigare forskning,
är en viktig förutsättning för kontraktsvårdsverksamhetens utveckling (Kriminalvårdsstyrelsen
1992, s. 18). Man bör dock beakta att jag endast har intervjuat fyra personer, vilket innebär att
jag inte kan uttala mig om huruvida samarbetet mellan myndigheterna verkligen är bristfälligt.
Om det skulle vara så anser jag, i likhet med Länsstyrelsens bedömning (Rapport 2006:96, s.
9), att man bör sträva efter mer formaliserade samarbetsrutiner mellan myndigheterna. Dessa
bör därefter följas upp kontinuerligt för att se att de leder till mer positiva resultat. I likhet
med Länsstyrelsen anser jag även att socialtjänsten bör kopplas in tidigt i processen eftersom
de besitter ett generellt vård- och kostnadsansvar för missbrukare (ibid, s. 6).
26
Att dömas till kontraktsvård utan att socialtjänsten är inkopplad och beredd att överta
betalningsansvaret från kriminalvården var något som jag inte trodde var möjligt. Trots att
mina resultat visar att Bertil lyckats lämna missbruket och kriminaliteten bakom sig utan hjälp
och uppföljning av socialtjänsten anser jag att myndighetens frånvaro vid en
kontraktsvårdsdom medför en ökad risk för återfall. Samtidigt som jag anser att en person inte
bör kunna dömas till kontraktsvård utan att socialtjänsten är involverad i processen, tycker jag
att det vore fel om klienten skulle gå miste om denna möjlighet på grund av att en myndighet
inte medverkar. Jag anser därför att socialtjänsten ska följa kriminalvårdens bedömning och
inte kunna frånträda sitt ansvar.
Ytterligare något som förvånade mig var att man kan revidera en kontraktsvårdsdom utan
klientens vetskap. Även om det förmodligen sker relativt sällan anser jag att det är något som
skulle kunna påverka återfallsrisken. Klienter, vars dom revideras, anser jag därför är i extra
stort behov av uppföljning och eftervård eftersom det kan finnas en ökad återfallsrisk.
En del av intervjupersonerna ansåg dock att det fanns en brist på uppföljning efter avslutad
behandling. Om så skulle vara fallet tycker jag detta är oroväckande. Eftersom tidigare
forskning visat att det finns en risk att klienter efter fullföljd behandling återfaller i ny
brottslighet (Ahlberg 1996, s. 18-19), anser jag att det är mycket viktigt att det sker en
uppföljning efter avslutad behandling. Jag tror även att de involverade myndigheterna skulle
kunna dra lärdomar av dessa uppföljningar då det kan framkomma fakta som de kan ha
användning av i framtiden. Enligt Kriminalvårdsstyrelsen är uppföljning av behandlingen en
viktig komponent för att uppnå goda behandlingsresultat (Kriminalvårdsstyrelsen 1992, s. 19).
Detta är också något som jag instämmer i då jag anser att det har stor betydelse för
återfallsrisken. Att inte följa upp en klient efter avslutad behandling bidrar, enligt min
mening, till att man riskerar att missa varningstecken som annars hade kunnat
uppmärksammas.
Det faktum att jag använde mig av ett snöbollsurval kan, som tidigare nämnts, ha påverkat
mina resultat då en del av intervjupersonerna kände varandra sedan tidigare och därmed kan
ha samma åsikter och liknande erfarenheter. Det faktum att resultaten dock visade på en del
skilda erfarenheter och åsikter anser jag vara positivt för mina resultat.
27
6.1 Framtida forskning
Eftersom urvalet vid denna undersökning endast bestod av fyra personer med tidigare
kontraktsvårdsdomar skulle framtida forskning kunna inrymma ett större urval, där även
frivårdsinspektörer inkluderas. Man skulle också kunna intervjua socialtjänsten för att få deras
erfarenheter och synpunkter angående kontraktsvård. Det vore också intressant att studera
kvinnor med tidigare kontraktsvårdsdomar för att se om deras erfarenheter skiljer sig ifrån
männens. Jag anser också att det är viktigt att det forskas mer om hur kontraktsvården kan
vidareutvecklas. Trots det faktum att Kriminalvårdsstyrelsen genomfört analyser av
kontraktsvårdsverksamheten anser jag att det krävs ytterligare forskning för att komplettera
dessa.
28
Litteraturförteckning
Ahlberg, K. (1996). Kontraktsvård: en delstudie av kontraktsvården i Göteborgsregionen.
Göteborg: Institutionen för socialt arbete, Univ.
Borgeke, M. (2008). Att bestämma påföljd. Stockholm: Norstedts Juridik AB.
Bryman, A. (2011). Samhällsvetenskapliga metoder. 2., [rev.] uppl. Malmö: Liber.
Gilje, N., & Grimen, H. (2007). Samhällsvetenskapernas förutsättningar. Göteborg: Daidalos.
Gustavsson, J. (2009). Kontraktsvård: beskrivning och diskussion om vilka faktorer som
påverkar
kontraktsvårdsplacerade
att
fullfölja
respektive
avbryta
kontraktsvården.
Norrköping: Kriminalvården.
Jareborg, N., & Zila, J. (2010). Straffrättens påföljdslära. 3., bearb. och uppdaterad uppl.
Stockholm: Nordstedts Juridik.
Kriminalvårdsstyrelsen.
(1992).
Kan
kontraktsvården
utvecklas
vidare?
Kriminalvårdsstyrelsens rapport nr 5 om kontraktsvården.
Kvale, S., & Brinkmann, S. (2009). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund:
Studentlitteratur AB.
Sarnecki, J. (2009). Introduktion till kriminologi. Lund: Studentlitteratur AB.
Svensson, K. (2001). Istället för fängelse?: en studie av vårdande makt, straff och socialt
arbete i frivård . Diss. Lund: Univ., 2001.
Vetenskapsrådet. (2002). Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig
forskning. Stockholm: Vetenskapsrådet.
29
Övriga källor:
Brå (2014). Kriminalstatistik 2013. Nedladdad: 2014-11-18, från bra.se, Webbsida:
http://www.bra.se/download/18.6cde4de61493868542d11e/1414606954369/2014_18_Krimin
alstatistik_2013.pdf
Brå (2003). Samhällstjänst – i samhällets tjänst? Rapport 2003:3. Nedladdad: 2015-01-02,
från
bra.se,
Webbsida:
http://www.bra.se/download/18.cba82f7130f475a2f1800015687/1311930948878/2003_3_sa
mhallstjanst.pdf
Brå rapport (2010:10). Frivården i Sverige. En kartläggning. Nedladdad: 2014-12-23, från
bra.se,
Webbsida:
http://www.bra.se/download/18.cba82f7130f475a2f18000950/1309873680558/2010_10_friva
rden_i_sverige.pdf
Johansson, G. (2005). Påverkan eller total förändring? Kritik av en förhållning med avstamp
i ett program mot missbruk och kriminalitet. Nedladdad: 2014-12-30, Webbsida:
http://www.stat-inst.se/pagefiles/627/paverkan-eller-total-forandring-kritik-av-en-forhallningmed-avstamp-i-ett-program-mot-missbruk-och-kriminalitet.pdf
KV (2014a). Kontraktsvård. Nedladdad: 2014-11-18, från kriminalvarden.se, Webbsida:
http://www.kriminalvarden.se/fangelse-frivard-och-hakte/frivard/kontraktsvard
KV (2014b). Kontraktsvård. Nedladdad: 2014-11-19, från kriminalvarden.se, Webbsida:
https://www.kriminalvarden.se/for-domd-eller-haktad/domd-till-straff-ifrivarden/kontraktsvard
KV (2014c). Skyddstillsyn. Nedladdad: 2015-01-24, från kriminalvarden.se, Webbsida:
http://www.kriminalvarden.se/fangelse-frivard-och-hakte/frivard/skyddstillsyn
Lisinski, S. (2014). Missbruket boven bakom kriminalitet. Nedladdad: 2014-11-20, från
Dagens
nyheter.
Webbsida:
http://www.dn.se/nyheter/sverige/missbruket-boven-bakom-
kriminaliteten/
30
Rapport (2006:96). Vård och straff. Granskning av socialtjänstens avslag på ansökningar om
kontraktsvård och vård enligt 34 § Kval. Nedladdad: 2014-12-29, från lanstyrelsen.se,
Webbsida:
http://www.lansstyrelsen.se/vastragotaland/SiteCollectionDocuments/sv/publikationer/2006/r
apport200696.pdf
SOU (2005:54). Framtidens kriminalvård Del 1. Nedladdad: 2014-12-28, från regeringen.se,
Webbsida: http://www.regeringen.se/content/1/c6/04/60/71/8fdf6aca.pdf
Tham, H. (2015). Behandlingsideologi. Nedladdad: 2015-01-03, från ne.se, Webbsida:
http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/behandlingsideologi
31
Bilaga 1
Informationsbrev
En studie angående människors erfarenheter av kontraktsvård
Hej,
Jag heter Sandra och studerar kriminologi på Stockholms universitet. Jag ska under
höstterminen skriva en kandidatuppsats angående människors erfarenheter av kontraktsvård.
Syftet med uppsatsen är att studera människors erfarenheter av kontraktsvård samt betydelsen
av behandling som straffrättslig påföljd. Jag undrar därför om det finns någon eller några
personer inom er verksamhet som har erfarenhet av kontraktsvård och som har möjlighet att
medverka i en intervju? Jag beräknar att intervjuerna kommer att ta mellan 30-60 minuter.
Deltagandet är helt frivilligt och intervjupersonerna garanteras anonymitet. Intervjuerna
kommer att transkriberas och materialet kommer endast att användas till denna uppsats.
Jag skulle bli väldigt glad och tacksam om det finns någon eller några personer inom er
organisation som vill bidra med sina erfarenheter och åsikter om kontraktsvård. Om Ni redan
nu vet att det finns någon som har möjlighet att medverka i en intervju får ni gärna kontakta
mig via telefon eller mail. I annat fall kommer jag att följa upp detta mail med ett
telefonsamtal under vecka 47 eller vecka 48. Om Ni har frågor angående uppsatsen eller
intervjun får ni gärna kontakta mig.
Med vänlig hälsning
Sandra Roström
[email protected]
Telefon: 070-417 07 55
32
Bilaga 2
Intervjuguide
Har jag din tillåtelse att spela in intervjun?
Syfte: Studera människors erfarenheter av kontraktsvård samt betydelsen av behandling som
straffrättslig påföljd.
Presentation av mig själv

Studerar kriminologi på Stockholms universitet

Skriver nu en kandidatuppsats om kontraktsvård

Intervjua fyra personer om deras erfarenheter av kontraktsvård

Jag är väldigt glad och tacksam att du kunde ställa upp

Du får avbryta intervjun när du vill, du kommer vara anonym och det som
framkommer i intervjun kommer endast att användas till min uppsats och ingenting
annat

Fråga om intervjupersonen har några frågor innan intervjun börjar
Inledande frågor angående den ideella föreningen13

Kan du berätta lite för mig om XXX verksamhet?

När kom du i kontakt med XXX för första gången?

Arbetar du idag inom föreningen?
-
Om ja, hur länge har du gjort det?
-
Vad består dina arbetsuppgifter av?
Centrala frågor angående kontraktsvård

Vad innebär det att dömas till kontraktsvård?
-
Vem kan dömas till det?
-
Hur går det till när man döms till kontraktsvård?
-
Vad innebär öppen respektive sluten kontraktsvård?
13
För att säkerställa intervjupersonernas anonymitet anges de ideella föreningarna med beteckningen XXX i
uppsatsen.
33

Vad har du för erfarenheter/upplevelser av kontraktsvård?
-
Har du erfarenhet av öppen eller sluten kontraktsvård?
-
Hur gammal var du när du dömdes till kontraktsvård?
-
Hur lång behandling dömdes du till?
-
Har du dömts till kontraktsvård flera gånger?

Vilka fördelar anser du att det finns med kontraktsvård?

Vilka nackdelar anser du att det finns med kontraktsvård?

Anser du att det finns fler fördelar än nackdelar med denna typ av bestraffning?
-

Varför?
Tror du att kontraktsvård leder till minskad brottslighet, eftersom personer som döms
till kontraktsvård får hjälp med sitt missbruk?

Varför tror du att vissa väljer att avbryta kontraktsvården medan andra fullföljer den?

Finns det någon annan bestraffning/metod som du anser ger bättre resultat än
kontraktsvård?

Anser du att kontraktsvården bör utvecklas på något sätt för att uppnå bättre resultat,
det vill säga minska återfall i brott?
-

Hur/varför?
Fick kontraktsvården dig att sluta begå brott?
-
Om inte, varför? Vad hade behövts för att du skulle sluta begå brott?
Avslutning

Är det något du tycker jag har missat, som är centralt för dig på det här temat?

Är det något av det vi har pratat om som du skulle vilja återvända till och beskriva
mer?

Är det något du vill säga på ett annat sätt?

Jag har inga fler frågor, har du något mer att ta upp eller fråga om innan vi avslutar
intervjun?

Är det okej om jag hör av mig till dig ifall jag behöver komplettera något?

Jag vill återigen informera dig om att ditt deltagande är frivilligt och anonymt.
Uppgifterna kommer enbart användas till min kandidatuppsats.

Om du har frågor eller funderingar om det vi har pratat om idag är du välkommen att
höra av dig till mig.
34