docBrev svenskt - Sjöfartsverket
download 
Report Transcription
Brev svenskt - Sjöfartsverket
REMISSYTTRANDE 1 (37) Datum Vår beteckning 2015-08-24 15-01301 Handläggare, direkttelefon Ert datum Er beteckning Lars Jakobsson, +46104784925 2015-04-20 AO Sjögeografi Utrikesdepartementet FMR Ambassadör Helena Ödmark 103 33 STOCKHOLM [email protected] [email protected] Remissyttrande över betänkandet ”Gränser i havet” (SOU 2015:10) Sjöfartsverket har tagit del av Utrikesdepartementets betänkande ”Gränser i havet” (SOU 2015:10) som innehåller förslag till ny lagstiftning för de svenska havsgränserna. Sjöfartsverket har deltagit aktivt i utredningens arbete och tagit fram en stor del av underlaget till de gränser som redovisas, vilket i sig sätter sin prägel på vårt remissyttrande. Utredningen har utfört ett omfattande arbete och vissa avsnitt har Sjöfartsverket inte sett tidigare fullt ut. Vi anser dock att remissvaret i sig inte ska vara en fortsättning på det stöd som Sjöfartsverket gett utredningen under den tid som arbetet har pågått. Exempelvis har vi inte kontrollerat om positionerna för de gränser som redovisas i betänkandet är de samma som de som Sjöfartsverket tidigare har lämnat till utredningen. En sådan kontroll är dock angelägen att den genomförs innan lagtexten går till beslut. Sjöfartsverkets sammanfattning och övergripande synpunkter Sjöfartsverket stödjer den modell för lagstiftning om Sveriges sjöterritorium och maritima zoner som föreslås i betänkandet. Sjöfartsverket anser att det inte är realistiskt att låta lagändringarna träda i kraft den 1 januari 2016. Det behövs tid för att anpassa och publicera de nya gränserna så att informationen finns tillgänglig när den nya lagstiftningen börjar gälla. Dessutom behöver klargöras vilken av denna information som anses vara nödvändig att publicera och därmed utforma inför den nya lagstiftningens ikraftträdande. Kontroller av slutliga koordinater behöver även genomföras innan de nya gränsLeveransadress Telefon Organisationsnummer Östra Promenaden 7 0771 63 00 00 202100-065401 Postadress E-post 601 78 Norrköping [email protected] 2 (37) Datum Vår beteckning 2015-08-24 15-01301 dragningarna utgör underlag för beslut i regering och riksdag. Minsta tidsåtgång för dessa förberedelser är svårt att bedöma innan svaren på remissen är studerade och en proposition utformad. Baserad på denna behöver myndigheten därför bedöma omfattningen på justeringar som behöver göras av gränsberäkningar och berörda databaser, produkter och digitala tjänster. Det förutsätts att sådana insatser blir inplanerade i verksamheten på ett ordnat sätt och att finansiering sker genom särskilda anslag. Sjöfartsverkets anser att en betryggande och ansvarsfull hantering av gränserna är av stort allmänt samhällsintresse och nödvändig för att Sveriges tillämpning av FN:s havsrättskonvention (UNCLOS) ska vara trovärdig. Sjöfartsverket anser dock att de kostnader som detta medför inte ska bäras av de lots- och farledsavgifter som sjöfarten betalar för affärsverket Sjöfartsverkets tjänster. För att tillhandahålla kompetens samt för det arbete, den teknik och annan information som kommer att behövas för att förvalta, redovisa och tillhandahålla dessa gränser på de sätt som föreslås i betänkandet, behöver därför finansiering ske genom ytterligare tilldelning av anslagsmedel till Sjöfartsverket. Dessutom saknas i betänkandet beskrivning av finansieringslösning för en del av utredares förslag. Vad gäller havsgränsärenden synes det enligt vår uppfattning råda en obalans mellan å ena sidan behov och å andra sidan finansiering, en obalans som myndigheten gärna ser får en långsiktig lösning. Sjöfartsverket vill understryka att det alltid innebär en avvägning, med fördel till den nautiska användningen, att avgöra vilken information som anses möjlig att redovisa i det enskilda sjökortet. Det innebär att i områden med mycket information över ett begränsat geografiskt område så kan inte mer information redovisas än som anses lämpligt för nautiskt bruk. I sjökortet redovisas fyrsektorer, trafiksepareringar och andra objekt tillsammans med havsgränser. Om för mycket information redovisas så kan inte alla linjer och andra objekt urskiljas, vilket medför att informationsmängden behöver begränsas. Det innebär att vi inte räknar med att gränserna kommer att redovisas i fullständig form i varken tryckta sjökort eller ENC. I större skala kan vi redovisa mer detaljer men i områden som exempelvis Öresund och Kvarken så kvarstår ofta problemet till viss del även i ”bästa skala”. Så är det även i tidigare publicerade produkter och andra länder gör sannolikt på motsvarande vis. Sjöfartsverket anser därför att om behovet är fullständig redovisning så bör specialprodukter övervägas. Exempelvis digital gränsportal och/eller gränssjökort som enligt Sjöfartsverkets mening behöver finansieras genom särskilda anslag. Av regeringens förordning (2007:1161) med instruktion för Sjöfartsverket framgår att en av Sjöfartsverkets huvuduppgifter är att svara för farledshållning och inrätta nya farleder. Sjöfartsverket anser sig inte behöva något rådighetsmedgivande av Kammarkollegiet för att bedriva vattenverksamhet i en 3 (37) Datum Vår beteckning 2015-08-24 15-01301 allmän farled, vilket, utöver instruktionen, framgår dels av 2 kap. 4 § i lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet (LSV), dels motsatsvis av lagen (1983:293) om inrättande, utvidgning och avlysning av allmän farled och allmän hamn (farledslagen) och förordningen (1998:898) om inrättande, utvidgning och avlysning av allmän farled och allmän hamn (farledsförordningen). Sjöfartsverkets befogenhet att besluta om rådighet för vattenverksamhet i allmänna farleder följer av myndighetens instruktion i kombination med farledslagen och farledsförordningen. Sjöfartsverket har under många år, på ansökan av exempelvis en hamn, fattat ett rådighetsmedgivande avseende vattenrättsliga åtgärder inom allmän farled. Denna praxis är även allmänt accepterad av Markoch miljödomstolen, som godtagit Sjöfartsverkets rådighetsmedgivanden i ansökningar från hamnar avseende vattenverksamhet. Utredningen föreslår att rådighetsmedgivanden, åtminstone när det gäller allmänt vatten i havet, bör ligga hos Kammarkollegiet. Sjöfartsverket ställer sig frågande till om det är lämpligt att riva upp den vedertagna praxisen att Sjöfartsverket beslutar i rådighetsfrågor avseende allmänna farleder. Sjöfartsverket har redan tidigare i utredningen gett uttryck för kritik mot Kammarkollegiets summariska process av rådighetsmedgivanden. De rådighetsmedgivanden som Sjöfartsverket lämnar inom ramen för sin behörighet har istället följts av en noggrann prövning mot bakgrund av den särskilda miljö som havet utgör. Ett överflyttande till Kammarkollegiet skulle dessutom medföra en ökad administration då Sjöfartsverket skulle behöva vända sig till Kammarkollegiet i samtliga farledsprojekt som myndigheten bedriver. Sjöfartsverkets detaljerade synpunkter med referens till berörda kapitel Betänkandets Sammanfattning Här anges att "Baslinjerna dras mellan baslinjepunkter lokaliserade på lågvattenlinjen längs kusten, på öar och på vissa lågvattenskär.” Vi förutsätter att ”vissa lågvattenskär” nämns av misstag. Sjöfartsverkets instämmer i utredningens beskrivning av hur havsgränsuppdrag ges till myndigheten oftast ad hoc, vilket är opraktiskt ur planerings- och kompetensförsörjningsperspektiv, som i sin tur försämrar allmänna förutsättningar för kvalitetssäkring och leverans. Utredningen väljer dock att inte lämna några förslag i frågan. Sjöfartsverket som är ett affärsverk har noterat svårigheterna att finna finansiering av dessa uppdrag, samtidigt som Sverige kanske är det land i världen med flest grannländer via havet; kanske det land som har flest havsgräns- 4 (37) Datum Vår beteckning 2015-08-24 15-01301 avtal. Det synes därför vara en obalans mellan behov och finansiering som myndigheten gärna ser får en långsiktig lösning vilket vi ger förslag på längre fram i vårt remissvar. Kapitel 1.1 Sveriges sjöterritorium och maritima zoner Begreppet territorialgräns är otydligt eller definieras inte i utredningens förslag om lag. Kapitel 1.1 Sveriges sjöterritorium och maritima zoner 1§ Definitionen av begreppet riksgräns i lagförslaget förutsätter att definitionen av begreppet sjöterritorium är samma i våra grannländer som i Sveriges. Kapitel 1.1 Sveriges sjöterritorium och maritima zoner 3§ och kapitel 2.1.2 avsnittet Baslinjepunkter, cirkelbågemedelpunkter och lågvattenskär och kapitel 3.2.3 Sjöfartsverket anser att begreppsmodellen för lågvatten och landområde som tillämpas av Östersjöländernas sjökarteorganisationer är förenlig med både regelverken inom International Hydrographic Organization (IHO) och FN:s Havsrättskonvention (UNCLOS). UNCLOS artikel 121 refererar till nivåer vid flod (högt tidvatten). I Östersjön har vi inget eller fåtal centimeter tidvatten och på Västkusten några decimeter. Det innebär att nivån för högvatten närmast sammanfaller med medelvattennivån. Begreppsmodellen som sedan länge tillämpas i Östersjön och sjökortens utformning är anpassad till de speciella förutsättningar som beror på att området endast påverkas lite eller inte alls av tidvatten. Sjöfartens behov att få kännedom om objekt som befinner sig strax under referensnivån (bränningar och undervattenstenar) har dock alltid varit av stor betydelse. I praktiken innebär detta att all mark beläget ovanför sjökortets referensnivå betraktas som land och att fasta objekt belägna ungefärligen från referensnivån och ner till omkring 0,5 meters djup anses vara bränningar. Observera att man inte resonerar så i områden med tidvatten. Enligt Sjöfartsverket innebär detta att baslinjer kan anslutas till lågvattenlinjen intill landområden som åtminstone når upp till referensnivån; i detta fall nollplanet i RH 2000. Sjöfartsverket anser sig även ha stöd i IHO resolutionen 3/1919 och IHO-publikationen S-4 som ger vägledning om sådant. Utredningen har istället valt att förutsätta att landområden som åtminstone når upp till högvattennivån räknas som land enligt UNCLOS. Konsekvensen för just denna utredning bedömer vi vara hanterbara men vid en framtida baslinjeöversyn, kan konsekvenserna bli betydande. Vid nästa översyn är dessutom Sjöfartsverkets förväntan att det grunda kustområdets djupförhållanden är betydligt bättre kartlagda än idag. Kapitel 1.1 Sveriges sjöterritorium och maritima zoner 4§ och kapitel 3.4 Utredningen föreslår följande lagtext; 5 (37) Datum Vår beteckning 2015-08-24 15-01301 ”4 § Sveriges inre vatten omfattar alla vattenområden i havet och på land innanför baslinjerna. Det avgränsas enligt vad som överenskommits med andra stater.” Det är oklart för Sjöfartsverket vad som avses i andra meningen. Utredningen säger dessutom; ”Vidare föreslås att normal baslinje ska dras vid Stora Karlsö, och för ordningens skull också vid Ven, på de sidor som vetter mot territorialhavets gräns.” Sjöfartsverket bedömer att det uppstår en oklarhet om inre vatten på nämnda öar då ytan på dessa inte blir sluten av baslinjen. Kapitel 1.1 Sveriges sjöterritorium och maritima zoner 7§ och kapitel 6.4.1 Oklart vilken övre referensnivå som avgränsar kontinentalsockeln i de fall den inte gränsar mot enskilt vatten. Se avgränsningen av kontinentalsockeln mot ön Märket. Runt Märket väljer utredningen att avgränsa kontinentalsockeln med baslinjen. I övriga områden begränsas dock inte kontinentalsockeln av baslinjen. Konsekvensen kan bli en principiell oklarhet avseende förhållandet mellan enskilt och inre vatten. Det framgår inte heller om en holme som inte är fastighetsindelad och som är belägen inom allmänt vattenområde även utgör botten och en del av kontinentalsockeln. Kapitel 1.1 Sveriges sjöterritorium och maritima zoner 9§ och kapitel 3.2.1 och kapitel 3.4.1 och kapitel 4.5 och kapitel 5.4.1 och kapitel 6.4 och kapitel 6.5 och kapitel 9.2 och kapitel 10.1 och kapitel 12.1 Utredningens betänkande och förslag kan tolkas som att geografisk miljöinformation enligt lagen 2010:1767 skall tillhandahållas kostnadsfritt. Det framgår dock av §8 samma lag att ”Den som är informationsansvarig får ta ut avgifter för att tillhandahålla geografisk miljöinformation och informationshanteringstjänster.” Det återstår därmed en oklarhet hur detta kostnadsfria tillhandahållande av koordinaterna som framgår av bilagorna till den nya lagen skall finansieras. Det framgår även av betänkandets sammanfattning att avsikten med den nya lagen är att ”baslinjerna, territorialgränsen i havet och de yttre avgränsningslinjerna för de maritima zonerna markeras i sjökort och alla geografiska koordinater ska tillhandahållas i elektroniskt format för kostnadsfri nedladdning.” Det är alltid en avvägning, med fördel till den nautiska användningen, vilken information som anses möjlig att redovisa i det enskilda sjökortet. Det innebär att i områden med mycket information över ett begränsat geografiskt område så kan inte mer information redovisas än som anses lämpligt för nautiskt bruk. I sjökortet 6 (37) Datum Vår beteckning 2015-08-24 15-01301 redovisas fyrsektorer, trafiksepareringar och andra objekt tillsammans med havsgränser. För mycket information innebär dock att alla linjer och andra objekt inte går att urskilja och behov uppstår då att begränsa informationsmängden. Det innebär att vi inte räknar med att gränserna kommer att kunna redovisas i fullständig form i varken tryckta sjökort eller ENC. I större skala kan vi redovisa mer detaljer men i områden som exempelvis Öresund och Kvarken så kvarstår ofta problemet till viss del även i ”bästa skala”. Så är det även i tidigare publicerade produkterna och andra länder gör sannolikt på motsvarande vis. Om gränserna skall prioriteras och redovisas fullständigt så kan exempelvis särskilda gränssjökort behöva övervägas där strandlinje och gränser utgör den primära informationen. Informationen i de tryckta sjökorten kan vi själva styra över även om vi valt att följa IHOs rekommendationer. Men vi behöver bli överens om utformningen med berörda länders sjökarteorganisationer i de fall som sjökortet berör deras ansvarsområden. När det gäller ENC så kan Sverige bara publicera information över den yta som täcker Sveriges ansvarsområde och då ingår inte särskilt mycket av den avtalade havsgränsen (alltså avgränsningen mot våra grannländer). Svenskt ansvarsområde för ENC är nämligen, förutom längs några kortare gränsavsnitt, avgränsat till området strax intill den med grannländerna avtalade gränsen. Det ankommer alltså mestadels på våra grannländer att i ENC redovisa den avtalade avgränsningen. Detta innebär dessutom att flertalet av våra grannländer redan idag valt att redovisa den med Sverige avtalade gränsen i ENC och i tryckta sjökort. I betänkandet föreslås att ytterligare två gränstyper skall redovisas; gräns för angränsande zon och kontinentalsockel. Möjligheten att redovisa gränserna i fullständig form minskar därmed ytterligare. Om behovet är fullständig grafisk redovisning av gränserna i sjökort, ENC eller annan produkt så behöver detta förtydligas. I betänkandet föreslås även att ”Den havsgränsportal som byggts upp inom ramen för utredningsarbetet ska anpassas och tillgängliggöras för offentliggörande av de svenska avgränsningslinjerna i havet”. Sjöfartsverket är positiv till förslaget men portalen är i nuläget inte varken tekniskt eller innehållsmässigt anpassad för en sådan generell användning. För att uppnå de funktionella krav som indikeras i betänkandet behöver utvecklingsarbete och informationsuppdatering genomföras som motsvarar kostnader omkring 5 miljoner. Kostnaden är dock beroende av den ambitionsnivå som senare behöver identifieras, exempelvis i samråd med berörda departement. Sjöfartsverkets anser att betryggande och ansvarsfull hantering av gränserna är av stort allmänt samhällsintresse och nödvändig för att Sveriges tillämpning av FN:s Havsrättskonvention (UNCLOS) skall vara trovärdig. Myndigheten menar dock att de kostnader som detta medför inte ska bäras av de lots- och farledsavgifter 7 (37) Datum Vår beteckning 2015-08-24 15-01301 som sjöfarten betalar för affärsverket Sjöfartsverkets tjänster. För att kunna ajourhålla och tillhandahålla kompetensstöd samt genomföra det arbete, utveckla den teknik och annan information som kan behövas för att förvalta, redovisa och tillhandahålla dessa gränser på de sätt som föreslås i betänkandet behöver därför Sjöfartsverket finansiering genom tilldelning av anslagsmedel. Kostnaden för detta (exklusive utveckling och driftsättning av portalen men inklusive förvaltning av densamma) uppskattar Sjöfartsverket preliminärt till ca 2 miljoner per år. Finansiering av Sjöfartsverkets stöd vid havsgränsförhandlingar behöver dessutom hanteras, men ligger som bekant inte inom ramen för utredningens direktiv. Kapitel 1.2 Sveriges angränsande zon 1§ och kapitel 5 första stycket Enligt utredningens betänkande menas att då den angränsande zonen högst når ut till 24 nautiska mil från baslinjerna så kan den i princip inte vara bredare än 12 nautiska mil. Detta måste vara ett tankefel och begränsningen av den angränsande zonen till 12 nautiska mil utanför territorialhavets gräns bör strykas. Enligt Sjöfartsverkets bedömning är denna regel onödig och medför att extra analyser behöver göras av gränsen utformning för den angränsande zonen i de områden där Sverige har valt att inte utnyttja 12 nautiska mil bredd på territorialhavet, exempelvis öster om Simrishamn. Kapitel 1.3 Gräns mot allmänt vatten 4§ och kapitel 7.3.3 och kapitel 6.3 och kapitel 6.3.1 och kapitel 6.4 och kapitel 12.3 4§ Enligt Sjöfartsverkets bedömning saknas definition av geodetiskt referenssystem för de positioner som utgör gräns för enskilt vatten från Torneälvens mynning söderut och den position som utgör nordlig begränsning av kontinentalsockelns utbredning norrut. Lagförslaget bör alltså kompletteras med att koordinaterna anges i geodetiskt referenssystem SWEREF99. Utredningen skriver; ”Utredningen instämmer i att de koordinater som inkluderas i tabellbilagorna bör vara uttryckta i latitud och longitud i SWEREF 99, i enlighet med vad som anges i utredningsdirektiven, eftersom detta är det referenssystem som används av svenska myndigheter.” Kapitel 1.3 Gräns mot allmänt vatten 8§ Se Sjöfartsverkets kommentar till kapitel 7.3.1 och kapitel 7.3.2. Kapitel 1.17 Om geografisk miljöinformation 4§ och kapitel 9.1.1 Lantmäteriet skall enligt instruktionen ”ansvara för redovisning, tillsyn och skötsel av Sveriges riksgräns på land mot Finland”. Sjöfartsverket skall enligt instruktionen ”redovisa och dokumentera Sveriges gränser till havs samt svara för skötsel och tillsyn av dessa gränsers utmärkning”. Begreppet Riksgräns 8 (37) Datum Vår beteckning 2015-08-24 15-01301 har dessutom fått en definierad betydelse med stöd av utredningens lagförslag kapitel 1.1 1§ ”Sveriges sjöterritorium omfattar inre vatten och territorialhav. Det avgränsas mot andra staters sjöterritorium av riksgränsen.” Vidare föreslår utredningen att informationsansvar enligt förordningen 2010:1770 skall: ”fullgöras av 1. Lantmäteriet i fråga om riksgräns samt läns- och kommungränser, och 2. Sjöfartsverket i fråga om de baslinjer och landområden som ligger till grund för beräkningen av territorialhavets bredd och i fråga om territorialhavets gräns, avgränsningslinjerna för Sveriges angränsande zon och Sveriges ekonomiska zon samt den yttre avgränsningslinjen för kontinentalsockeln.” Grundprincipen (Inspiredirektivet) som förordningen bygger på innebär att den geografiska informationen skall tillhandahållas av den myndighet som förvaltar densamma. Denna grundprincip kan även hjälpa till att lösa den oklarhet som nu uppstått om vilken myndighet som skall tillhandahålla den territorialgräns till havs som sammanfaller med annat lands territorialgräns (= riksgräns till havs). Kapitel 2.1.2 Avsnittet Baslinjepunkter, cirkelbågemedelpunkter och lågvattenskär (sidan 60 första stycket) Ett förtydligande! ”Den linje i havet som bildas av den samlade mängden yttersta punkter på dessa cirkelbågar utgör territorialhavets yttre avgränsningslinje. Förfarandet har liknats vid att rulla ett fiktivt hjul längs strandlinjen” ….vartefter navet genererar gränsen. Kapitel 2.1.2 Avgränsning av territorialhav och maritima zoner, sista stycket Enligt utredningen bör nya lågvattenskär ha tillkommit vid utvidgning av territorialhavet till 12 nautiska mil. Inget underlag eller utförda fältarbeten som Sjöfartsverket känner till stödjer den tesen även om det rent allmänt kan anses sannolikt med en sådan ambition med tanke på landhöjningen och förbättrade metoder för kartläggning. Kapitel 2.1.4 Nuvarande lagstiftning, första sidan och kapitel 3.4 och kapitel 4.6.2 Utredningen skriver; ”Regeringen har beslutat om koordinater för baslinjer och baslinjepunkter längs den svenska kusten i förordningen (1966:375) om beräkning av Sveriges sjöterritorium”. Sjöfartsverket konstaterar att koordinaterna som anges i förordningen är redovisade i formen ”ungefärligt läge” men att de identifierade företeelserna (”Beteckning och beskrivning”) är specificerade i samma förordning; t.ex. ”Trolleskären. V-punkten”. Det är alltså företeelserna som definieras i förordningen. Syftet med det ungefärliga läget bedömer Sjöfartsverket är att vägleda läsaren till rätt företeelse. Tydlig dokumentation daterad 1977-09- 9 (37) Datum Vår beteckning 2015-08-24 15-01301 19 visar att Sjöfartsverket redan då försökt identifiera så bra koordinater som möjligt på de företeelser som utgör baslinjepunkter. Sannolikt har en sådan ambition även funnits innan dess, men ingen av Sjöfartsverket känd dokumentation kan bekräfta detta. Ungefärligt läge tolkar vi som ett sätt att i förordningen hantera osäkerheten i position som särskilt objekt i kustbandet belastats med. Ungefärligt läge är dock inte tillräckligt som positionsangivelse av baslinjepunkt då beräkning av territorialgräns skall genomföras. Här finns alltså ett angeläget skäl att förbättra positionerna efterhand som de geodetiska referenssystemen eller mätmetoderna utvecklas eller när man står inför nya territorialgränsberäkningar. Även gränsförhandlingar har i vissa fall varit en motivation för att förbättra positionerna. Det finns dock inga andra hinder än tidsbrist och prioritering som hindrar den enskilde från att jämföra dessa ungefärliga positioner med de positioner som redovisas i bilagorna till betänkandet. Ett rimligt antagande om de ungefärliga positionerna i förordningen är att de anges i det äldre svenska geodetiska referenssystemet RT38. Denna bedömning stöds även av texten i utredningens betänkande kapitel 4.6.2 (sidan 231-232) och Baslinjeutredningen SOU1965:1 sid. 48-49. Ett förtydligande om den interna översyn, som Sjöfartsverket genomförde 2010, av koordinater för baslinjepunkter och territorialgränser, som utredningen skriver om i kapitel 3.4. Översynen utfördes bland annat med avsikt att underlätta utredningens arbete. Den tidigare informationen var en ren överföring från de tryckta sjökort vars delorginal digitaliserades i början på 90-talet. Sjökorten finns i olika skalor vilket innebar att territorialgränsen sedan dess avbildats i olika skalor; men inte identiskt. Vi valde därför ut territorialgränsen ”i bästa skala” och utformade ett ”skaloberoende havsgränslager”. Vi hade även kommit så långt i arbetet med NSL1 att vi bedömde att en jämförelse med den nykarterade strandlinjeinformationen och moderna ortofoton skulle kunna ge oss bättre positioner på baslinjepunkterna. I de fall som objekten uppenbart gick att identifiera i nämnda underlag så justerades positionen. I de fall som uppenbara oklarheter identifierades så noterades detta. Kapitel 2.2.1 Standardisering och internationellt samarbete Utredningen skriver; ”Det innebär att RH 2000 kan betraktas som en del av det europeiska höjdsystemet European Vertical Reference Frame 2007 (EVRF 2007).” Detta är inte formellt korrekt. Det stämmer dock att RH2000 är den svenska realiseringen av EVRS och att skillnaden mellan EVRF2007 och RH2000 endast är några centimeter. 1 Projektet nationell strandlinje tillsammans med Lantmäteriet. 10 (37) Datum Vår beteckning 2015-08-24 15-01301 Kapitel 2.3.6 Angående begrepp och IHO resolutionen 3/1919, sista sidan Ett förtydligande! Här beskriver utredningen den revidering som pågår av IHOs resolution 3/1919 som bl.a. ger vägledning om hur referensnivåer skall väljas för sjökort i områden med eller utan tidvatten. Resolutionen i sig har funnits länge och i områden utan, eller med marginellt tidvatten så har medelvattenytan varit ett naturligt val. Det framgår dock tydligare i kombination med IHOs publikation S-4 B-405.2; ”Where the tidal range is not appreciable (that is: less than about 0.3m), CD may be Mean Sea Level (MSL)”. Kapitel 3.1.1 Baslinjeutredningen och Kapitel 3.1.2 Utredningen menar att det ”framgår av lagförslaget att det var regeringens avsikt att vid räta baslinjer skulle territorialhavet beräknas enbart från dessa linjer, utan beaktande av eventuella lågvattenskär som var belägna utanför baslinjerna. Vid normala baslinjer skulle lågvattenskären däremot beaktas vid beräkning av territorialhavets bredd”. I nämnda citat hänvisar utredningen även till vad departementchefen anför på sidan 23 i propositionen till lagen (1966:374);”Bl.a. förordar jag att man när det gäller beräkningen av territorialhavet vid inre vatten uttryckligen hänför sig till de räta linjer som bildar yttergränserna för de inre vattnen (räta baslinjer)”. Utredningen menar även att det ”framgår att svenska myndigheter efter år 1965 tycks ha arbetat vidare på basis av betänkandets tabellförteckning, både vad gäller de utelämnade cirkelbågemedelpunkterna i kolumn två och numreringen av baslinjepunkter runt Gotland, alltså inte på basis av numreringen i den tabellförteckning som är bilagd 1966 års förordning.” Sjöfartsverket känner inte till att något underlag har använts inom utredningen för att bedöma huruvida lågvattenskär utanför rät baslinje har tillämpats under perioden 1965 fram till den tid punkt då Sverige utvidgade territorialhavet till 12 nautiska mil. I regeringens proposition 1978/79:27 om utvidgning av Sveriges sjöterritorium från fyra till tolv nautiska mil så framgår mycket riktigt av lagförslaget att man avser räkna territorialgränsen från de räta baslinjerna längs de kuststräckor där sådana var dragna. Propositionen kommenterar även behovet av förtydligande av detta. I regeringens proposition 1979/80:43 om ändring av Sveriges sjöterritorium så införs dock en ändring och förtydligande i lagen 1966:374 4§ som innebär att landområden belägna utanför räta baslinjer skall användas vid beräkningarna. I propositionen framförs följande (se nedan utdrag ur regeringens proposition 1979/80:43): 11 (37) Datum Vår beteckning 2015-08-24 15-01301 Utdrag ur regeringens proposition 1979/80:43 Nuvarande lag (1966:374) 4§ lyder enligt följande: ”Vid landområden utgörs baslinjen för beräkning av territorialhavet av strandlinjen vid lågt vattenstånd. Från skär som vid lågt vattenstånd men ej vid medelvattenstånd höjer sig över vattenytan, beräknas dock territorialhav endast om skäret ligger på ett avstånd av högst tolv nautiska mil från närmaste till Sverige hörande landområde som höjer sig över vattenytan vid medelvattenstånd. 12 (37) Datum Vår beteckning 2015-08-24 15-01301 Vid inre vatten utmed kusterna beräknas territorialhavet från dessa vattenområdens yttergränser (räta baslinjer), såvida inte annat föranleds av att ett landområde ligger utanför en rät baslinje. Lag (1979:1140).” Detta innebär att lågvattenskär både utanför både normal och rät baslinje skall ligga till grund för beräkningen sedan den tidpunkt då lagändringen trädde ikraft. Kapitel 3.2.1 Koordinater och kapitel 3.4.1 Baslinjer Vi noterar utredningens förslag; ”Koordinaterna och kartmaterial som redovisar baslinjernas sträckning vid tidpunkten för lagens ikraftträdande ska finnas allmänt och kostnadsfritt tillgängliga i digitalt format.” Sjöfartsverket bedömer dock att förslaget behöver förtydligas. Av den övriga texten drar vi slutsatsen att utredningen menar att nämnda ”koordinaterna och kartmaterial” specifikt skall pekas ut i författningen. Samtidigt menar utredningen att ”Denna kartredovisning ska inte förväxlas med Sjöfartsverkets uppdrag att redovisa baslinjernas sträckning i vid varje tidpunkt gällande sjökort”. Det är oklart för Sjöfartsverket hur utredningen menar att koordinater och kartmaterial i digitalt format skall göras allmänt och kostnadsfritt tillgängligt och vilken teknisk lösning som utredningen syftar på. Det är även oklart vilket kartmaterial som avses. Den tekniska lösning som erbjuds via geodataportalen med stöd av särskild lag och förordning att göra geografisk miljöinformation tillgänglig, uppfyller enligt Sjöfartsverkets bedömning inte dessa krav på allmän tillgänglighet. Det blir därmed oklart även vilken myndighet som skall ansvara för tillgången till nämnda information. Sjöfartsverket saknar även förslag på finansieringslösning men anser att verksamheten är av generellt samhällsintresse och därmed bör finansieras med anslag. Kapitel 3.2.4 Nästa baslinjeöversyn Utredningen föreslår att en ny svensk baslinjeöversyn bör genomföras om 30 år. Sjöfartsverket anser att en ny baslinjeöversyn bör göras så snart som de svenska kustnära områdena sjömätts med moderna och mer eller mindre yttäckande djupmätningsmetoder. Efter att en sådan kartläggning genomförts finns goda förutsättningar att finna nya uppgrundningar längst ut i kustbandet. Baserat på sådan geografisk information finns även rimliga förutsättningar att ompröva valet av lågvattennivå för baslinjerna. Sådan kartläggning av den grunda kustzonen gynnar många samhällsintressen och förutsättningarna är goda att de tekniska och ekonomiska förutsättningarna för en sådan kartläggning är tillgänglig betydligt tidigare än om 30 år. Kapitel 3.2.4 Myndigheternas förvaltning av gränserna Utredningen menar att det är viktigt att ansvariga myndigheter kan upprätthålla en kontinuerlig och uppdaterad kompetens avseende bl.a. förvaltning av gränsernas 13 (37) Datum Vår beteckning 2015-08-24 15-01301 exakta sträckning och antyder att det behövs en ambitionshöjning jämfört med tidigare. Sjöfartsverket stödjer uppfattningen att tillgång till kontinuerlig och ajourhållen kompetens och så god planeringshorisont som verksamheten medger är en förutsättning för att ett land med så många grannländer, och därmed många havsgränsavtal, skall kunna hantera verksamhetsområdet med den respekt som förväntas både inom och utom landet. Det lagstiftningsupplägg som utredningen föreslår där alla koordinater redovisas direkt i själva lagstiftningen nödvändiggör en avsevärd ambitionshöjning och snabbfotade insatser för att säkerställa att ingångna avtal beaktas. Utredningen föreslår dock ingen finansiering avseende denna ambitionshöjning. Sjöfartsverket anser även i detta fall att verksamheten är av generellt samhällsintresse och därmed bör finansieras med anslag. Nämnda kompetenser används även till de havsgränsförhandlingar som genomförts och som förväntas genomföras framöver. En långsiktig finansieringslösning bör även inkludera detta behov. Kapitel 3.2.4 Myndigheternas ajourhållning av gränserna Utredningen menar att Sjöfartsverket har ändrat de geografiska koordinater man använder för att visualisera gränser och avgränsningslinjer i sjökort utan föregående ändring av författningstexterna. Här vill vi förtydliga att Sjöfartsverket ett flertal gånger har kontaktat berörda departementet i syfte att få till stånd de ändringar som krävs för att författningarna skall spegla de ingångna avtalen. Ingångna avtal redovisas dessutom även i motpartens och andra länders sjökort som alltså i vissa fall har visat och visar en annan bild än vad som framgår av det svenska sjökortet. Som nämns i betänkandet så samverkar sjökarteproducerande myndigheter sedan länge och bl.a. framställs så kallade INT-kort, alltså sjökort, oftast översiktskort av flera länder tillsammans där samma sjökortsbild används gemensamt och endast text byts ut till det egna språket i det sjökortstryck som varje land genomför. I sådana sjökort behöver redovisande gränser spegla alla berörda länders gränsavtal, annars blir det svårt att komma överens om sjökortets utformning. Det framgår inte heller av den nuvarande svenska lagstiftningen om det är gränserna som anges i lagstiftningen som skall redovisas i sjökort tillgängliga för allmänheten eller om det är gränser enligt ingångna och ikraft gällande avtal som skall redovisas. Kapitel 3.2.4 Myndigheternas ansvarsfördelning avseende förvaltning Det är utredningens uppfattning att den nuvarande situationen skulle vinna på om Lantmäteriet får ett mer uttalat uppdrag att ansvara för Sveriges riksgräns, oavsett om denna ligger på land eller i havet. Det är inte Sjöfartsverkets uppfattning. Att en med ett grannland avtalad avgränsning utgör svensk territorialgräns kan ensidigt avgöras av Sverige. För att avgöra om gränsen längs vissa avsnitt även utgör riksgräns förutsätter att båda parter tillsammans analyserar längs vilka sträckor som båda ländernas territorialhav når ut till. Någon juridisk skillnad blir det dock inte om gränsen är en unilateralt definierad territorialgräns eller en 14 (37) Datum Vår beteckning 2015-08-24 15-01301 bilateralt överenskommen riksgräns. Om utredningens uppfattning får styra rollfördelningen så innebär det att Sjöfartsverket har uppdraget att medverka i arbetet då gränsens sträckning definieras och att Lantmäteriet därefter har uppdraget att reda ut vilka av gränsens avsnitt som dessutom utgör riksgräns, dock utan att det sistnämnda leder till någon juridisk konsekvens. Detta förfarande bedömer Sjöfartsverket blir onödigt komplext, dyrt och inte alls så snabbfotat som den nya lagstiftningen behöver förvaltas. Däremot att förtydliga ansvarsfördelningen mellan Lantmäteriet och Sjöfartsverket gynnar effektiviten i sammanhanget. Ta Lantmäteriets ansvar för riksgränsen på land mot Finland som exempel; denna gräns går ju i praktiken inte många meter på land! Mestadels går den i gränsälven. Riksgränsen mot Norge går dock till stor del på land men här har inte Lantmäteriet något uppdrag enlig instruktionen. Bättre då att tydligt fördela ansvaret och finna en finansiering för arbetet. Sjöfartsverket anser det angeläget att i sammanhanget beakta den, sedan länge utvecklade internationella praxis, som innebär att sjökartemyndigheterna tekniskt hanterar, förvaltar och redovisar havsgränser. Dessa myndigheter har utformat rutiner och utvecklat kompetens inom ramen för IHO. IHO och medlemsstaterna är även värd för ett särskilt organ; ABLOS (Advisory Board on law of the Sea) som stödjer omvärlden inklusive Förenta Nationernas avdelning för UNCLOS med teknisk havsgränskompetens. Kapitel 3.2.4 Sammanhållen gränslagstiftning – alla gränser i lagen Enligt den nuvarande lagstiftningen har Sverige flexibilitet att utan författningsändringar beakta lågvattenskär som inte tidigare varit kända. Sjöfartsverket har dock ingen kännedom om att några sådana kompletteringar har förekommit under den tid som nuvarande lagstiftning varit gällande. Lika flexibelt kan det dock inte ske framöver då alla koordinater för berörda gränser redovisas i lag. Kapitel 3.3 Myndigheternas arbete – segmentering, sista sidan Ett förtydligande angående segmentering av långa linjer och beräknade avgränsningslinjer i synnerhet som Sjöfartsverket utfört på uppdrag av utredningen. Långa linjer som anses raka är inte så raka som man ibland önskar. Åtminstone följer linjerna jordkrökningen. Ibland är de raka i ett sjökort med Mercators projektion, men då böjer de av i verkligheten (kallas loxodrom). Ibland är de så raka som de kan vara; alltså bara följer jordkrökningen (kallas geodetisk linje) som en ljusstråle som böjer av då den bryter i luftlagren (tänk hägring). Sjöfartsverket har beaktat samtliga linjer för vad de är, dels i alla beräkningar och även vid segmentering (delar upp linjerna i kortare segment). Linjerna som vi hanterar i detta sammanhang är så långa att utan särskild definition och omsorg så uppstår fel eller oklarheter som mest uppgår till två km. 15 (37) Datum Vår beteckning 2015-08-24 15-01301 Kapitel 3.4 Nya baslinjer och Kapitel 3.4.1 Grundkallen fyr Sjöfartsverket känner inte till underlag i form av kartor eller annan dokumentation som verifierar att underlaget för den nya baslinjepunkten Grundkallen fyr uppfyller kraven enligt UNCLOS artikel 7. Grundläggningsnivån som utredningen hänvisar till är den tilljämnade nivå som skapas inledningsvis på platsen som förberedelse inför själva byggnationen av fyren. Enligt Sjöfartsverkets uppfattning så är det snarare det naturliga djupet på platsen som avses i UNCLOS. Lågvattenskäret, som används för närvarande, är sedan länge internationellt accepterat, men beläget längre in mot land. Trots detta ligger lågvattenskäret långt ut från de referensstationer 2 som använts vid Sjöfartsverkets inmätning av objektets position och höjd/djup. Detta gör att den mätmetodik som tillämpats i arbetet är betydligt osäkrare vid inmätning av detta lågvattenskär jämfört med flertalet andra inmätningar som utförts inom ramen för utredningen. Lägsta lågvatten på platsen är ca -0,8 meter (RH 2000) enligt SMHI (ref. kapitel 2.3.7) och stämmer ungefärligen överens med lågvattenskärets inmätta djup. Sjöfartsverket bedömer därför att detta lågvattenskär kan vara ett alternativ till att dra baslinjen till den nya baslinjepunkten. Kapitel 3.4.1 Nya baslinjer - baslinjepunkt 26 I texten nämns att baslinjen ”går över en bukt”. Andra bukter som nämns på motsvarande vis anges med namn. Den aktuella bukten är Hanöbukten. Kapitel 3.4.1 och Bilaga 4 Baslinjepunkt 217 Mislauper stavas olika; med ett eller två s. Kapitel 4.1 Avgränsning – räta linjer Utredningen skriver; ”Överenskommelserna innehåller koordinater för start-, bryt- och slutpunkter mellan vilka linjer ska dras. Som regel handlar det om räta geodetiska linjer. Ett undantag är mittlinjen mellan Sverige och Danmark i den norra delen av Öresund som är avtalad men inte koordinatsatt.” Att detta skulle vara en regel är enligt Sjöfartsverkets uppfattning för mycket sagt. Det förekommer även loxodromer på flera ställen. Kapitel 4.5.1 Ny territorialgräns – söder om Öresund Sjöfartsverket noterar att beskrivningen av territorialgränsens sträckning söder om Öresund förvisso är korrekt; och dessutom tekniskt komplicerad, vilket är fullt överensstämmande med verkligheten. Trots detta är beskrivningen inte tillräckligt 2 Lantmäteriverkets SWEPOS-tjänst, referensstationsnät för GNSS-mätning. 16 (37) Datum Vår beteckning 2015-08-24 15-01301 detaljerad för att endast med hjälp av beskrivningen kunna återskapa gränsen. Här följer några kompletteringar: - Punkt 42 är belägen på linjen 4 nautiska mil från baslinjen där linjens tangent har riktningen mot punkt 43. - Punkt 43 är belägen 12 nautiska mil från baslinjerna och 1 nautisk mil från den med Danmark överenskomna avgränsningen. Kapitel 4.5.1 Ny territorialgräns - Märket Enligt utredningen; ”Riksgränsen fortsätter sedan på land över ön Märket i enlighet med vad som avtalats med Finland i 2006 års gemensamma gränsöversyn (SÖ 2010:2). Gränsen för territorialhavet däremot följer de räta baslinjerna vid Märket via baslinjepunkterna 502–508.” Sjöfartsverket bedömer det som ett rent misstag att riksgränsen anges ta en annan väg än territorialgränsen. Som utredningen definierat i kapitel 4.3 så väljer man att längs vissa sträckor benämna territorialgränsen för riksgräns. Kapitel 4.5.1och kapitel 6.4.1 Gränsen norr om Märket Det är oklart för Sjöfartsverket hur utredningen menar att territorialgränsen skall gå norr om ön Märket (mellan territorialgränspunkt 156 och 157). Även Kontinentalsockelgränsens sträckning längs samma avsnitt är oklar. Här följer ett utdrag ur det underlag som Sjöfartsverket lämnat till utredningen tidigare: Överenskommelsen SÖ1973:1 med Finland redovisar koordinater baserade på det koordinatsystem som används för tre finska sjökort, nr 3 upplaga 1969 II, nr 5 upplaga 1971 II och nr 904 upplaga 1971 III. Sjöfartsverket bedömer att koordinaterna baseras på finskt system KKJ. Koordinaterna har transformerats till ETRS89 med det transformationssamband som redovisas av det finska geodetiska institutet FGI. Skillnaden mellan ETRS89 och SWEREF99 är som tidigare nämnts högst några få cm. Överenskommelsen är utformad på både svenska och finska. Latituden för punkt 10 är dock felskriven, den anges i den svenska texten till 60° 22,3’ och på finska till 60° 22,4’. Sjöfartsverket har inte bedömt vilken som är mest korrekt, men det är 60° 22,3’ som använts vid Sjöfartsverkets transformation. Ingen av positionerna ligger dock på linjen mellan Märkets mittpunkt och punkt 8 som de enligt överenskommelsen skall göra. Linjetypen är dock inte direkt definierad i överenskommelsen. Men i samband med genomförda gränsförhandlingar och de tekniska samråd som då skett har Sjöfartsverkets geodesiexpert och motsvarande finske representant samstämmigt bedömd att linjerna bör anses vara räta linjer i nämnda sjökort, alltså loxodromer. 17 (37) Datum Vår beteckning 2015-08-24 15-01301 Gränsavsnittet från Märkets punkt M11 till punkt 10 ingår inte i SÖ1973:1. Det redovisas inte heller i Lantmäteriernas gränsöversyn från 2006. Med stöd av Ålandskonventionen och nämnda tekniska samråd som skett mellan Sjöfartsverkets geodesiexpert och motsvarande finske representant bedömer Sjöfartsverket att gränsen går i rät linje (loxodrom) mellan Märkets punkt M11 till punkt 8 SÖ1973:1. Kapitel 4.5.1 Ny territorialgräns i Bottenhavet ”Territorialgränsen fortsätter sedan norr högst 12 nautiska mil från de räta baslinjerna till en punkt utanför Örnsköldsvik” - enligt betänkandet. Enligt Sjöfartsverkets bedömning har här smugit in ett litet skrivfel. Längs denna sträcka bedömer Sjöfartsverket att utredningen menar att territorialhavets bredd är 12 nautiska mil. Kapitel 4.4 sista sidan och Kapitel 4.6 och Kapitel 4.5.1 och kapitel 4.6.5 och kapitel 6.3.1 och kapitel 6.4.1 Ny territorialgräns söder om Haparanda Enligt Sjöfartsverket återstår oklarheter avseende territorialgränsens och kontinentalsockelgränsens sträckning från punkten 2 i 1972 års överenskommelse med Finland och vidare norrut. Betänkandet beskriver gränsens sträckning något annorlunda i kapitel 4.6.5. jämfört med 4.5.1. Texten i kapitel 4.6.5 är i linje med Sjöfartsverkets uppfattning. Sjöfartsverket menar att punkten 1 i nämnda överenskommelse skall behållas tills den tekniska översynen av avtalet ifråga har hanterat den saken. Dessutom är linjetypen från punkten 2 och vidare norrut inte definierad i betänkandet. ”Översyn av riksgränsen mellan Finland och Sverige 2006 Instruktion för kommissionen” Utdrag ur Kommissionernas likalydande instruktioner, kapitel 3.3 ”1 De allmänna grunderna för gränsbestämningen” ”1.4 Riksgränsen från brytningspunkt IV till territorialvattengränsen i Bottenvikens nordligaste del följer den räta linje som anges i 1981 års gränsbeskrivning från brytningspunkt IV vidare söderut till dess den når den i artikel 2 i överenskommelsen den 29 september 1972 med Finland om avgränsning av kontinentalsockeln i Bottenviken, Bottenhavet, Ålands hav och nordligaste delen av Östersjön (SÖ 1973:1, FördrS 7/1973) angivna punkten 1.” I kapitel 6.4.1 skriver utredningen; ”Linjen fortsätter på havsbottnen i form av en rät geodetisk linje i riktning mot brytpunkt IV i den överenskommelse med Finland om ändring av riksgränsen mellan Sverige och Finland, som ingicks den 3 och 25 18 (37) Datum Vår beteckning 2015-08-24 15-01301 mars 2010 (SÖ 2010:2) tills den når den punkt där riksgränsen korsar breddgraden 65°35'N. Latituden 65-35,000000N bildar en 1,8 km lång sträcka längs med riksgränsen. Om den räta (geodetiska) linjen mellan punkten 2 i 1972 års överenskommelse och brytpunkt IV delas in i segment med 185 meters längd, kan sträckan reduceras till området mellan latituderna 65-34,981250N och 65-35,080148N. Lantmäteriet har beräknat en sannolik longitud för skärningspunkten med hänsyn till gränsens sträckning. I denna skärningspunkt upphör allmänt vatten enligt lagen (1950:595) om gräns mot allmänt vattenområde. Punkten har de lagstadgade respektive beräknade koordinaterna 87. 65-35,000000N och 24-09,096000E.” Något i texten ovan är dock fel; latituden (som går i östvästlig riktning) kan inte gå längsmed en riksgräns som går i nordsydlig riktning. Enligt Sjöfartsverket återstår att hantera punkten 1 i 1972 års överenskommelse i samband med den tekniska översyn som anges i protokollet tillhörande avtalet (SÖ 1995:18) med Finland. Det kan här visa sig principiellt viktigt att linjen mellan punkt 1 och 2 i 1972 års avtal definieras som loxodrom i samband med att övriga gränssegment definieras. Det geodetiska referenssystemet för den angivna latituden 65-35,000000N är inte specificerat. Därmed går det inte att beräkna skärningspunktens koordinater. Kapitel 4.5.2 Ny territorialgräns runt Gotland Utredningen säger: ”Den svenska territorialgränsen i havet runt Gotland, Gotska Sandön och Karlsöarna går 12 nautiska mil utanför baslinjerna och följer lågvattenlinjens huvudsakliga riktning i havsområden med normala baslinjer. Gränsen går 12 nautiska mil utanför baslinjerna i form av räta geodetiska linjer mellan varje par av territorialhavspunkter i havsområden med räta baslinjer.” Sjöfartsverket menar att det inte kan vara en fullständigt korrekt beskrivning. Runt Gotland så fungerar ofta baslinjepunkten som en konvex brytpunkt på den räta baslinjesträckningen och då bildar territorialgränsen ett cirkelbågesegment 12 nautiska mil utanför baslinjepunkten ifråga. Kapitel 4 .6.2 Gränsen mot Norge, sidan 232Vi anser att detta avsnitt är svårtolkat. Syftningarna är svåra att följa. Vi är osäkra på om vi fullständigt förstått avsnittet på det vis som avses. 19 (37) Datum Vår beteckning 2015-08-24 15-01301 Kapitel 4.6.5 Gränsen mot Finland Betänkandet hänvisar till principer som utarbetats av den senaste svensk-finska riksgränsöversynen. Principerna avser den tekniska revision av 1972 års överenskommelse med Finland som åberopas i protokollet till 1994 års överenskommelse med Finland. Sjöfartsverket avråder starkt från att tillämpa dessa principer då de kommer att leda till stora areella förluster. Kapitel 5 och kapitel 5.2 och kapitel 10.2 Angränsande zon artikel 303 Utredningen menar att ”En angränsande zon ger kuststaten rättigheter men inga formella skyldigheter.” Men införande av en sådan zon medför en skyldighet enligt UNCLOS artikel 303 för kuststaten att skydda arkeologiska och historiska fynd på havsbottnen inom zonen. Kapitel 6.2.5 Kontinentalsockelgränsen Utredningen säger; ”Som framgått ovan innehåller varken lagen om kontinentalsockeln eller lagen om Sveriges ekonomiska zon några punkt- eller avståndsangivelser avseende var de yttre avgränsningslinjerna för den svenska Kontinentalsockeln eller Sveriges ekonomiska zon ska dras, eller några anvisningar om hur dessa linjer ska bestämmas.” Men lagen om kontinentalsockeln inleds med följande; ”1 § Med kontinentalsockeln förstås i denna lag havsbottnen och dess underlag inom allmänt vattenområde samt inom det havsområde utanför Sveriges territorialgräns som regeringen bestämmer i enlighet med den i Genéve den 29 april 1958 dagtecknade konventionen om kontinentalsockeln.” Kapitel 6.3 Gränsen intill Åland Här nämner utredningen bland annat; ”den konvention angående Ålandsöarnas icke-befästande och neutralisering som antogs i Genève den 20 oktober 1921 (SÖ 1921:26)”. Men i betänkandet nämner utredningen inte att Finland genomfört en teknisk översyn av koordinaterna i konventionen och kommunicerat resultatet till signatärmakterna under 2013. Inget framkommer heller i betänkandet som tyder på att detta underlag har studerats inom utredningen. Sjöfartsverkets bedömning är att resultatet från den finska översynen av konventionen är angeläget att studera i syfte att reda ut återstående oklarheter och identifiera samstämmigheter och eventuella tveksamheter. 20 (37) Datum Vår beteckning 2015-08-24 15-01301 Kapitel 6.3.1och kapitel 6.4.1och kapitel 6.4.2 Ansvarsregioner Sjöfartsverket anser att det råder oklarheter om den punkt som nämns i betänkandet rörande avgränsning av ansvarsregionerna enligt konventionen den 22 mars 1974 om skydd av Östersjöområdets marina miljö som ingicks med Danmark den 21 november 1986 (SÖ 1987:13). Enligt betänkandet har punkten koordinaterna 57°44'48,0"N och 11°06'59,2"O och är den latitud som anger början på konventionens tillämpningsområde samtidigt som den skär den överenskomna avgränsningslinjen mellan Sverige och Danmark. Enligt betänkandet är punkten belägen mellan punkterna C och D i överenskommelsen (SÖ 1985:54) mellan Sverige och Danmark. Sjöfartsverket är oklar om utredningen menar att punkten påverkar havsgränsernas utformning samt om de koordinater som anges för punkten ifråga är korrekta och angivna i SWEREF99, alternativt, om förhållandet mellan de berörda linjerna är sådant som beskrivs i betänkandet. Kapitel 6.3.1 Linjen mellan trestatspunkten och A17 Utredningen skriver; ”Den andra i 1 § 5 angivna punkten är således fastställd i gällande avtal. Så är emellertid inte fallet när det gäller koordinaterna för den första punkten i 1 § 5. Dessa koordinater har konstruerats av Sjöfartsverket i referenssystemet RT 38 och är avsedda att representera en punkt som är identisk med punkten F i 1989 års avtal med Polen, där koordinaterna är angivna i WGS 72. Syftet med att konstruera nya koordinater uttryckta i RT 38 för punkten F var att kunna sammanbinda denna punkt med punkten A17, vars koordinater är fastställda i RT 38, via en rät geodetisk linje. Utredningen har emellertid inte kunnat förstå varför detta förfarande har använts när det fanns en avtalad trestatspunkt mellan punkterna F och A17. Utredningen anser därför att de konstruerade koordinaterna för den första punkten inte bör inkluderas i den nya lagstiftningen.” Sjöfartsverket har tidigare på uppdrag av ansvarigt departement tillhandahållit underlag anpassat till förordningens struktur så att departementet skall kunna ajourhålla förordningen avseende nya ingångna avtal; alltså bland annat transformerat den trilaterala avgränsningspunkten, dock inte konstruerat någon ny punkt. Koordinaterna i författningens olika avsnitt baseras på respektive definierat geodetiskt referenssystem som redovisas i slutet av § 1. Alltså måste punkterna som anges i respektive avsnitt redovisas i samma geodetiska referenssystem. För att definiera linjen mellan trestatspunkten och A17 så förutsätts dessutom att dessa två punkter redovisas i samma referenssystem. Annars uppstår oklarheter på vilken referensellipsoid som linjen redovisas och linjens väg i geografin blir därmed inte formellt definierad. Trestatspunkten har därför transformerats till RT38. Observera att i den nya föreslagna lagstiftningen transformeras (i något fall omdefinieras) koordinaterna i samtliga avtal till det geodetiska referenssystemet SWEREF99. 21 (37) Datum Vår beteckning 2015-08-24 15-01301 Kapitel 6.3.1 Norra triangelns sydvästra hörn Utredningen skriver; ”Enligt förordningens 2 § 2 går avgränsningslinjen som en rät linje (loxodrom) från punkten A1 i 1988 års överenskommelse med Sovjetunionen som anges i 1 § 6 som beskrivits ovan till en punkt med koordinaterna 58°47,680'N och 20°25,264'O. Utredningen har emellertid inte kunnat återfinna denna punkt i något gällande internationellt avtal. Enligt 2 § 3 i förordningen fortsätter avgränsningslinjen från den koordinatangivna oidentifierade punkten sedan vidare som rät linje norrut till punkten 5 i 1994 års överenskommelse med Finland som anges i 1 § 7 och som beskrivs nedan.” Punkten ifråga benämns 1 i SÖ1988:39 och beskriver "det nordvästra hörnet" på det område av Sveriges fiskezon som avses i överenskommelsen; alltså mittlinjen utan påverkan av Gotland. Punkten representerar även det sydvästra hörnet på det område som i gränsförhandlingssammanhang kallades ”norra triangeln” åren efter att avtalet skrevs med Sovjetunionen. Förordningen har ju inte hållits uppdaterad sedan mitten av 90-talet trots upprepade påstötningar från Sjöfartsverket vilket har medfört att punkten fortfarande finns redovisad. Rent historiskt sett redovisades i förordningen; i avvaktan på en framtida trestatspunkt mellan Sverige, Finland och Sovjetunionen; den linje som inte ifrågasattes varken av Finland eller Sovjetunionen. Kapitel 6.4 Ekonomiska zonens nordliga begränsning på Västkusten Utredningen skriver; ”Sveriges ekonomiska zon består av fyra separata havsområden. Den första av de fyra avgränsningslinjerna börjar i baslinjepunkt 1 där riksgränsen mot Norge upphör och sammanfaller därefter med avgränsningslinjen för kontinentalsockeln fram till Öresunds norra begränsningslinje.” Här har nog smugit in ett fel. Den norra begränsningen av svensk ekonomisk zon på västkusten utgörs av den punkt på den avtalade avgränsningslinjen mot Norge där den föreslagna territorialgränsen lämnar nämnda avgränsningslinje på sin väg söderut, alltså 12M från de svenska föreslagna baslinjerna och ungefär i höjd med Ramskärs fyr. Kapitel 6.4.1 Inre begränsning för allmänt vatten i Idefjorden Utredningen skriver; ”Myndigheten har mot denna bakgrund identifierat den punkt på riksgränsen där allmänt vatten börjar. Punkten, som ligger mellan de år 1904 markerade gränspunkterna XIV och XV, har de beräknade koordinaterna 1. 59-05,163633N och 11-12,695538E.” Sjöfartsverket bedömer att det finns behov av verifiering att punkten ligger på nämnda linje och punktens koordinater. 22 (37) Datum Vår beteckning 2015-08-24 15-01301 Kapitel 6.4.1 Lous Flak Utredningen skriver; ”Mittlinjen utgör således riksgräns mellan Sverige och Danmark. Mittlinjen anges i bilaga 4 till utredningens lagförslag med de koordinater som den 27 november 2014 utgjorde redovisning av denna gränslinje i Sjöfartsverkets sjökortsdatabas. Bojen Lous Flak har de avtalade koordinaterna 20. 55-49,596000N och 12-42,446000E.” I överenskommelsen (SÖ 1995:54) har koordinaterna i den tidigare överenskommelsen (SÖ 1932:1) transformerats till moderna koordinater. I den tidigare överenskommelsen (SÖ 1932:1) benämns punkten ”platsen för Lous Flak lys- och ljudboj”. Enligt sjöfartsverkets uppgifter ligger bojen idag på en annan position. Kapitel 6.4.1 Saltholm Flak Utredningen skriver; ”Linjen fortsätter på havsbottnen i form av en rät geodetisk linje fram till lysbojen Saltholm Flak enligt det avtal med Danmark om revidering av demarkationslinjen i södra Öresund (SÖ 1932:1) som ingicks den 28 juni och 3 juli 1995 (SÖ 1995:54). Koordinaterna för de åtta punkter som fastställs i avtalet är uttryckta i EUREF 89 med grader, minuter och tre decimaler på minuten och har därför inte transformerats. Bojen Saltholm Flak har de avtalade koordinaterna 21. 55-41,915000N och 12-50,745000E.” I överenskommelsen (SÖ 1995:54) har koordinaterna i den tidigare överenskommelsen (SÖ 1932:1) alltså transformerats till moderna koordinater. I den tidigare överenskommelsen (SÖ 1932:1) benämns punkten ”platsen för lysbojen Saltholm Flak”. Enligt sjöfartsverkets uppgifter ligger bojen idag på en annan position. Kapitel 6.4.1 och kapitel 6.4.2 Gränsavsnittet mellan D och A13 Utredningen skriver; ”Punkten D har de avtalade koordinaterna 51. 56-02,433000N och 19-05,600000E. Från punkten D ska avgränsningslinjen enligt 2014 års överenskommelse med Litauen fortsätta till en punkt om vilken överenskommelse ska ingås med berörd tredje stat. Någon sådan överenskommelse har ännu inte ingåtts. Linjen fortsätter därför på havsbottnen i form av en rät linje (loxodrom) fram till punkten A13 i 1988 års överenskommelse med Sovjetunionen. Punkten har de transformerade koordinaterna 52. 56-14,994088N och 19-13,356250E.” Nämnda gränsavsnitt är inte segmenterat. Avsnittet och koordinaterna i bilagorna behöver därmed kompletteras. 23 (37) Datum Vår beteckning 2015-08-24 15-01301 Kapitel 7.3.1 och kapitel 10.4 och kapitel 12.3 Tremeterskurvan Förslaget innebär att Sjöfartverket och Lantmäteriet ska åskådliggöra gränsen mellan enskilt och allmänt vatten på karta. Det är delvis gränsens beroende av tremeters djupkurvan som ställer till problem och gör att gränsen mellan enskilt och allmänt vatten är otydlig såväl för fackmän som för gemene man. Förslaget förutsätter alltså tillgång till djupdata men även tillgång till den nationella strandlinjen (NSL) som idag framställs i samarbete mellan Lantmäteriet och Sjöfartsverket där Sjöfartsverket står för en del av kostnaden. Den metod som utredningen anvisat synes kanske enkel men de djupdata som Sjöfartsverket förvaltar behöver kompletteras med nya sjömätningar för att tremeterskurvan, enligt Sjöfartsverket, kan anses ändamålsenlig. Enligt Sjöfartsverket är nuvarande tremeterskurva framtagen i syfte att stödja säker navigering och grovt generaliserad. Den är inte heller komplett och de sjömätningar som ligger till grund för kurvan är i de flesta fall gamla. Detta sammantaget gör informationen otillförlitlig för det ändamål som här avses. Oklart dessutom om endast tremeterskurvan kan anses vara tillräcklig djupinformation för ändamålet med tanke på de oklarheter som beskrivs i betänkandet som rör tolkningen av formuleringen i lagen 1950:595 2§ punkt 2 ”allt vatten inom den längs stranden följande kurvan för högst tre meters djup” och att djupet innanför kurvan kan vara betydligt djupare. Till detta kommer de juridiska överväganden som sannolikt måste göras. Sjöfartsverket anser inte att uppdraget ryms inom vad som normalt åligger Sjöfartsverket då skälen som Havsgränsutredningen redovisar för att genomföra uppdraget är hänförliga till - osäkerhet för fastighetsägare och andra intressenter om var en fastighet egentligen slutar i havet och det allmänna vattnet tar vid, - intresset när det gäller att fastställa rätten till fiske, eftersom olika regler gäller för fiske på enskilt och allmänt vatten samt att länsstyrelserna får många frågor från branschen om den osäkerhet som råder om gränsens läge samt - att underlätta Kammarkollegiets handläggning av rådighetsmedgivanden, och för att eliminera osäkerheten om allmänt vatten berörs av den verksamhet en ansökan avser. Sjöfartsverket anser att kostnaderna som uppskattas till drygt 2 miljarder för att sjömäta hela den grunda delen av Sveriges kust inte kan belasta handelssjöfarten. Se vidare bilaga 1 för ytterligare detaljer. Dock ser Sjöfartsverket positivt på ett dylikt uppdrag om uppdraget finansieras av särskilda anslag, då efterfrågan på djupdata i den grunda kustzonen ökar inom flera samhällssektorer, såsom turistnäringen, beredskap inför klimatförändringar, erosionskartering, miljökartering och miljöforskning samt energiutvinning, mm. I arbetet med den Nationella 24 (37) Datum Vår beteckning 2015-08-24 15-01301 Maritima Strategin framhålls detta särskilt under ämnesområdet ”Förbättrad kunskap om havet”. Enbart den mätning med flygburen laser kompletterad med fotogrammetrisk bildtolkning som redovisas i bilaga 1 har potential att avsevärt förbättra det underlag som finns i djupdatabasen i de grundaste havsområdena. Förutsättningarna skulle avsevärt förbättras för att bedöma var tremeterskurvan går och därmed, de i vattnet belägna fastighetsgränsernas läge. Dessutom skulle många av de nämnda samhällsnyttorna gynnas. En sådan aktivitet innebär kostnader för mätning, bearbetning, kvalitetskontroll, lagring, rättning av sjökortsdatabas, produktframställning, med mera. Kostnaden uppskattas till 550 Mkr. Kapitel 7.3.1 och kapitel 7.3.2 Referensnivåer i insjöar Det framgår även att utredningen anser det angeläget att alla källor utgår från samma referensnivå vid analysen av fastighetsgräns mot allmänt vatten; vad gäller djup och strandlinje. Sjöfartsverket anser att de nivåer som utredningen föreslår för insjövatten bör utredas vidare i det fall man menar att användningen inom olika verksamheter skall styras mot samma referensnivåer. Särskilt bör gällande vattendomar studeras för berörda vatten. Även de utredningar som rör dessa insjöars referensnivåer som Sjöfartsverket, Transportstyrelsen, Trafikverket, SMHI, berörda länsstyrelser, kommuner, hamnar och vattenkraftsägare genomfört bör studeras, inklusive de bedömningar och beslut som de resulterat i. Flertal aktörer gör stora insatser för att dagligen kontrollera flöden i dessa vatten samt hantera dessa referensnivåer och relatera aktuellt vattenstånd och statistik till dessa. Sjöfartsverket bedömer att de referensnivåer som nämns som förslag för insjövattnen inte kan tillämpas i sjökorten. Se även bilaga 2 för ytterligare detaljer. Kapitel 7.3.2 Tolerans vid NSL-kartering Utredningen antyder att redovisningen av strandlinjen i NSL tillåter en felmarginal ±50 centimeter. Fram till och med år 2011 så accepterades vid flygfotografering ett vattenstånd som avvek från referensnivån med ±50 centimeter. Därefter har toleransen begränsats avseende högt vattenstånd. Denna tolerans är justerad; från och med flygsäsongen 2011 krävs lägre vattenstånd än +0,2 meter (RH 2000). Det är i första hand den strandlinje som framträder okulärt som karteras. Alltså inte höjdvärdet som med viss felmarginal kan bestämmas i den fotogrammetriska stereomodellen. Strandlinjen syns dock inte i alla bilder överallt. Det medför att det inte alltid är information från den senaste flygbilden som ligger till grund för karteringen i alla områden. Sjöfartsverkets förväntan är att felmarginalen för NSL-information kommer att reduceras i framtiden. Det är tekniskt möjligt och i praktiken en prioritering och finansieringsfråga. Resonemanget bygger på att välja flygtillfällen då vattennivån ligger närmare referensnivån och framförallt undvika tillfällen då vattennivån ligger högt. Framtida metodutveckling som bygger på att 25 (37) Datum Vår beteckning 2015-08-24 15-01301 information från laserscanning och flygfotografering utnyttjas samordnat vid utvärderingen bör ytterligare kunna minska osäkerheten. Kapitel 8 Äganderätt till allmänt vatten Sjöfartsverket vill inledningsvis klargöra att verket inte har någon avvikande uppfattning från utredningen avseende äganderätt till allmänt vatten, utan kan konstatera att oavsett vilken juridisk etikett man använder sig av, har staten betraktat allmänt vatten som en statlig egendom. Det torde därför vara riktigt att staten har rätt att genom lag reglera hur allmänt vattenområde används, på samma sätt som staten genom lag styr övrig markanvändning i landet. Kapitel 8.2.4 Sjöfartsverkets roll avseende rådighetsbeslut Den rättsliga betydelsen av att en farled eller hamn förklaras som allmän är att verksamhetsutövaren enligt 2 kap. 4 § lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet (LSV) får rådighet att bedriva vattenverksamhet som behövs för bl.a. en allmän farled. Vidare framgår av Sjöfartsverkets instruktion (2007:1161) att en av Sjöfartsverkets huvuppgifter är att svara för farledshållning och inrätta nya farleder. Sjöfartsverket behöver inte något rådighetsmedgivande av Kammarkollegiet för att bedriva vattenverksamhet i en allmän farled, vilket, utöver instruktionen, framgår dels av 2 kap. 4 § LSV och dels motsatsvis av lag (1983:293) om inrättande, utvidgning och avlysning av allmän farled och allmän hamn (farledslagen) och förordning (1998:898) om inrättande, utvidgning och avlysning av allmän farled och allmän hamn (farledsförordningen). Sjöfartsverkets befogenhet att besluta om rådighet för vattenverksamhet i allmänna farleder följer av verkets instruktion i kombination med farledslagen och farledsförordningen. Sjöfartsverket har således ett utpekat ansvar att besluta om rådighet i allmänna farleder. Sjöfartsverket har under många år, på ansökan av exempelvis en hamn, fattat ett rådighetsmedgivande avseende vattenrättsliga åtgärder inom allmän farled. Denna praxis är även allmänt accepterad av Markoch miljödomstolen som godtagit Sjöfartsverkets rådighetsmedgivanden i ansökningar från hamnar avseende vattenverksamhet. Dessutom har Sjöfartverket enligt förordning (2011:658) om undanröjande av vrak som hindrar sjöfart och fiske rätt att avlägsna vrak och andra större föremål som sjunkit i allmän farled, d.v.s. staten har genom lagstiftning talat om hur det allmänna vattnet ska nyttjas i en allmän farled och att Sjöfartsverket har ansvaret att hålla farlederna framkomliga. Även Kammarkollegiet äger viss beslutanderätt genom att företräda allmänt vattenområde. Detta gäller dock endast ”… i den utsträckning någon annan 26 (37) Datum Vår beteckning 2015-08-24 15-01301 myndighet inte har till uppgift att göra det”, 2 § Kammakollegiets instruktion. För det fall lagstiftaren avsett att Kammarkollegiet skulle ha beslutanderätt över rådighet i allmän farled hade det reglerats uttryckligen i farledslagen eller farledsförordningen. 8.3.2 Regler om rådighetsmedgivanden Utredningen föreslår att rådighetsmedgivanden, åtminstone när det gäller allmänt vatten i havet, kan ligga hos Kammarkollegiet. Sjöfartsverket ställer sig frågande till om det är lämpligt att riva upp en vedertagen praxis att Sjöfartsverket beslutar i rådighetsfrågor avseende allmänna farleder. Sjöfartsverket har uttryckt kritik mot Kammarkollegiets summariska process av rådighetsmedgivanden. De rådighetsmedgivanden som Sjöfartsverket lämnar inom ramen för sin behörighet har istället följts av en noga prövning och överläggning, mot bakgrund av den särskilda miljö som havet utgör. Ett överflyttande till Kammarkollegiet skulle dessutom medföra en ökad administration då Sjöfartsverket skulle behöva vända sig till Kammarkollegiet i samtliga farledsprojekt verket driver. Sjöfartsverket anser sig vara väl skickad att hantera samtliga frågeställningar om rådighetsmedgivanden. Syftet med att inrätta allmänna farleder är att tillgodose samhällets behov av säkra sjövägar. Som framförts tidigare är de sakintressen som Sjöfartsverket har att bevaka således också statens sakintressen över allmänt vatten och alltså inte några ”egna intressen”. Sjöfartsverket är också den myndighet som deltar i den europarättsliga regleringen av allmänt vatten, inre vattenvägar etc. och som överhuvudtaget har den bästa överblicken avseende verksamheter i havet. Sammanfattningsvis anser sig Sjöfartsverket, som representant för staten, vara den myndighet som är mest lämplig att pröva och besluta i frågor om rådighetsmedgivande i allmänna farleder. Kapitel 11.1 Ikraftträdande Sjöfartsverket anser att det inte är realistiskt att låta lagändringarna träda i kraft den 1 januari 2016. Anpassning och publicering av information behöver förberedas för att användare skall ha möjligheter att förstå och tillgodogöra sig den nya lagstiftningen. Dessutom behöver klargöras vilken information som anses vara nödvändig att publicera, t.ex. tryckta sjökort och ENC innehållande de nya gränserna, gränsdata på geoportalen och eventuell gränsportal som därmed behöver utformas inför den nya lagstiftningens ikraftträdande. Minsta tidsåtgång för dessa förberedelser är svårt att bedöma innan svaren på remissen är tillgängliga och vi därmed får en bild av hur omfattande justeringar som behöver göras i form av gränsberäkningar och justeringar i databaser. 27 (37) (~,) SJÖFARtSVERKET Datum Vår beteckning 2015-08-24 15-01301 Punkttyper i betänkandets bilaga 6 Enligt utredningen förekommer följande punkttyper: brytpunkt på den angränsande zonens avgränsningslinjer (AZ), segmenterad punkt på en rät geodetisk linje mellan två brytpunkter (MP), eller segmenterad punkt på en cirkelbåge mellan två brytpunkter (MC). Definitionen av dessa punkttyper och linjer behöver ses över. - - 1 handläggningen av detta ärende, som~ avgj orts av generaldirektören för Sjöfartsverket Ann-Catrine Zetterdahl, har chefsjurist Gunilla Malmiöf, direktören för Samhällsavdelningen Jaak Men, affärområdeschef Patrik Wiberg och byrådirektören Lars Jakobsson, föredragande, deltagit. ;on 28 (37) Datum Vår beteckning 2015-08-24 15-01301 Sjöfartsverkets bilaga 1: Redovisning kostnader och utmaningar för djupmätning och bestämning av tremeterskurva Förutom referens till kapitel 7.3.1 så har denna redovisning även koppling till tidigare ställd fråga från Havsgränsutredningens sekretariat angående kostnaden att ta fram tremeterskurva avsedd för fastighetsbestämning. Denna redovisning har alltså tagits fram av Sjöfartsverket inom ramen för utredningen men har därefter bearbetats ytterligare. Osäkerheten i kostnadsbedömningarna är dock lika stora som tidigare. Några nya förslag till tänkbara åtgärder har inkluderats i redogörelsen. Sjöfartsverket har försökt bedöma vilket djupunderlag som bäst stödjer behovet av en tremeterskurva avsedd för fastighetsbestämning. Samtidigt är ambitionen att utforma redogörelsen så att informationen kan användas för att bedöma andra samhällsintressen som gynnas av informationen. Bedömningarna baseras på värdering av rimliga mätmetoder och beräknade kostnader enligt bästa förmåga. Kostnadsuppskattningen är dock osäker. Mätmetoderna på de grundaste områdena beroende av hygglig vattenkvalitet och våra erfarenheter visar att Östersjöns vatten är en stor utmaning. Bland annat algblomning, kraftiga utflöden från vattendrag och kraftig blåst kan komma att begränsa de för lasermätning tillgängliga mätperioderna under åren och försämra mätningsresultaten vilket dessutom kan öka tidsåtgång och kostnader. Svenskt inre vatten består av ca 33 000 km2 varav mer än 11 000 km2 är grundare än 10 meter och de befintliga tremeterskurvorna täcker mer än 4 500 km2. För att säkert och med rimlig noggrannhet kunna redovisa en gräns för 3 meters djup krävs att en mycket stor del av detta vatten mäts. Idag finns inte någon tremeterskurva alls framtagen för södra halvan av Gotland samt större delen av östra Öland. Det är något oklart vilken noggrannhet som krävs för fastighetsbestämning, så mätningskostnaderna får ses som uppskattningar. Men åtminstone följande oklarheter behöver utredas vidare och svaret på frågorna påverkar i hög grad valet av mätmetoder och därmed kostnaden. - Vilken horisontell och vertikal djupnoggrannhet krävs för fastighetsbestämning? - Hur höga krav ställs på objektdetektion; alltså hur små objekt skall säkert kunna identifieras? Det generella samhällsvärdet av kartering av de grunda områdena är stort, bland annat för havsmiljöfrågor och översvämningskartering. ”För enbart fastighetsbestämning behöver inte tremeterskurvan beräknas för hela ytan. Men i dagsläget är inte delytan känd. Dessutom kan tremeterskurvan nyttjas i många andra 29 (37) Datum Vår beteckning 2015-08-24 15-01301 samhällsviktiga sammanhang. Därför baseras beräkningarna på allt svensk vatten grundare än 10 meter. Mätning För att säkerställa möjligheten att mäta med mindre båtar i de grunda vattnen bör en kartering med hjälp av flygbaserad lasermätning ske inledningsvis, möjligen kompletterad med flygfototolkning från multispektrala bilder för att öka andelen yta där mätdata erhålls och dessutom verifiera laserdata. Fotogrammetrisk bildtolkning av djup ger mycket lägre punkttäthet/upplösning och förväntas inte fungera på alla typer av bottnar och då endast i de grundaste områdena (maximalt 5 meter) men bör kunna ske till en betydligt lägre kostnad än lasermätning. Kostnaden för fotogrammetrisk bildtolkning av djup är dock svårbedömd och har därför inte inkluderats i beräkningarna nedan. Båda dessa metoder, lasermätning och fototolkning, ger en betydligt lägre upplösning, sämre objektdetektion och större mätosäkerhet än mätning med hydroakustiska metoder från båt men kommer ändå att förhållandevis snabbt förbättra djupinformationen i de grunda områdena betydligt. Lasermätning kommer inte att ge 100% täckning inom området 0-6m. Omfattande komplettering med båtburen mätning krävs därför för ett heltäckande resultat men kan inte ersätta lasermätning över de grundaste delarna som inte kan nås med båt. Efterföljande mätning från mindre båtar kan då utföras och man kan räkna med att en mätenhet kan täcka ca 0,3-5 km2 per dag till en kostnad av ca 30 000 kr per dag. Vid 6 meters vattendjup är vår uppskattning att man kan mäta 1 km2 per dag. Vid mätning av grundare vattenområden ökar mätningstiden och därmed kostnaden markant, även om man anpassar sina mätsystem och minskar kraven på mätnoggrannhet. Kostnadsuppskattningarna nedan förutsätter att en kartering baserad på antingen laser eller fototolkning tidigare har skett. Om inte en rekognosceringsmätning har skett så kommer kostnaden för de grundaste områdena mellan 0-6 meter att öka markant. Flygbaserad lasermätning och fotogrammetrisk bildanalys Flygbaserad mätning över ca 20 000 km2 av området, inklusive bearbetning av data, samt fotogrammetrisk bildanalys bör kunna ske till en kostnad om ca 300 Mkr respektive 50 Mkr. Mätningarna kommer att kunna användas som primära data på grundare vatten och som rekognoseringsmätning på djupare områden. Mätning av områden 0-3 meter Flygbaserad lasermätning och fotogrammetrisk bildtolkning bör genomföras initialt. Detta gör att efterföljande mätning med båt (hydroakustisk mätning) kan genomföras med större säkerhet och till lägre kostnad. Området är det mest tidskrävande att mäta med båtbaserade hydroakustiska metoder. För grundare 30 (37) Datum Vår beteckning 2015-08-24 15-01301 områden än 2,5 meter måste en lägre mätnoggrannhet accepteras, då bland annat mätsystemen behöver anpassas för större öppningsvinklar. Detta innebär att ekoloden mäter med flack vinkel mot bottnen i ytterkanten av mätstråken, vilket orsakar sämre noggrannhet. Kostnaden för mätning med båt av området 0-3m uppskattas till ca 500Mkr. Mätning av områden 3-6 meter Området täcks till stor del av flygbaserad lasermätning och fotogrammetrisk bildanalys initialt. Området anses vara förhållandevis säkert att mäta med mindre och grundgående båtar som använder hydroakustiska metoder med öppningsvinkel upp till +65 grader. Kostnaden för mätning med båt av området mellan 3 och 6 m djup uppskattas till ca 500 Mkr. Mätning av områden 6-10 meter Mätning med flygbaserad laser som utförs inom djupintervallet 6-10 meter förväntas belastad med högre mätosäkerhet och förväntas inte generera heltäckande djupdata. Området anses vara säkert att mäta med båtar och grundgående fartyg som använder hydroakustiska metoder med öppningsvinkel upp till +60 grader. Kostnaden för mätning med båt av området mellan 6-10 m djup uppskattas till ca 250 Mkr. Mätning av områden djupare än10 meter Området anses vara säkert att mäta med både båt och fartyg och med avsevärt lägre kostnader än grundare områden. Kostnaden för mätning med båt av kvarvarande ytor av inre vatten djupare än10 meter räknat på ett snittdjup om 20 meter ger en kostnad om ca 200 Mkr. Bearbetning, lagring och produktframställning efter utförd mätning Avseende laserdata förutsätts att följande åtgärder genomförs: - mottagningskontroll, - införande i djupdatabasen och - rättningar i sjökort. Sjöfartsverket kan bli skadeståndsskyldigt om inte avvikelser som upptäcks meddelas sjöfarten skyndsamt. Avseende data från båtburen mätning förutsätts att följande åtgärder genomförs: - mottagningskontroll, - införande i djupdatabasen, - framtagning av rättelseunderlag och - uppdatering av sjökortsdatabasen. 31 (37) Datum Vår beteckning 2015-08-24 15-01301 En omfattande uppdatering av sjökorten förutses. Samtliga djupkurvor och djupuppgifter inom berörda områden behöver bytas ut vilket förväntas medföra stor kvalitetsförbättring av produkterna som kommer användare av olika sjökortsprodukter till del. Viss programutveckling och utökning av licenser krävs också. Beräknad kostnad för bearbetning, lagring och produktframställning efter utförd mätning: 300 Mkr. Förslag på ytterligar produkter Förutom djupinformation som redovisas i de officiella sjökorten bedömer vi att följande information kan framställas och göras tillgänglig i digital form: - ”Säker tremeterskurva” för bedömning av gräns mot allmänt vatten; behöver definieras baserat på bedömda osäkerheter. Observera att denna kurva inte är densamma som redovisas i sjökorten. - Djupkurvor utan generalisering med 1meters separation för intervallet 0-6 meters djup. Försvarsmaktens krav på sekretess kan möjligen hindra viss del av redovisningen. - Backscattermosaik kan ytterligare öka mervärdet. Alltså analyserade signalsvar från hydroakustisk mätning som ger information om bottenbeskaffenheten i ytlagret. Motsvarande analyser går även att göra med laserdata men då handlar det om färgåtergivning som kan användas för att bland annat göra beväxningskarteringar. I de områden som innehåller både hydroakustiskt insamlade data och laserdata kan mer avancerade analyser göras. - Vid insamling med båt/fartyg kan även andra parametrar såsom information om bottensediment från penetrerande ekolod, med mera, samlas in mot en mindre kostnadsökning; beräknas till ca 5% av mätningskostnaden, alltså ca100 Mkr. Att samla in denna information enskilt skulle kosta betydligt mer. Här tar vi dock bara upp kostnaden för insamling av dessa rådata. Bearbetning för olika ändamål blir då möjlig att utföra utan att utföra förnyad datainsamling. Befintliga djupdata i Sjöfartsverkets databas Tabellen nedan visar de mätningar som idag finns i Sjöfartsverkets djupdatabas. De lasermätningar som redovisas är äldre och har lägre upplösning än vad som idag kan åstadkommas. Nedanstående tabell visar de mätningar som idag finns i Sjöfartsverkets djupdatabas och de djupytor som använts för analysen. 32 (37) Innanför Totalt djupkurva km² 10 m 10990 6m 8070 3m 4502 Datum Vår beteckning 2015-08-24 15-01301 Lasermätningar km² % 1181 10.7% 761 9.4% 300 6.7% Multibeam km² % 481 4.4% 129 1.6% 40 0.9% Bild: djupytor grundare än 10 meter och befintliga mätningar i Sjöfartsverkets djupdatabas Ingen hänsyn har tagits i beräkningarna för redan mätta ytor i våra kostnadsberäkningar. Ingen hänsyn har heller tagits till att det för vissa delar av landet saknas underlag i form av 3 och 10 meterskurvor i nuvarande kartor. Ytan av de områden som ligger inom 3, 6 och 10 meter förväntas alltså att öka. Sjöfartsverket saknar helt djupunderlag för Storsjön. Djupkurvor för 10 meter saknas i samtliga ”ringade områden”; områden där Försvarsmakten tidigare bedömt att redovisningen i sjökorten skall begränsas (”ej fullständig redovisning inom ringade områden”). Djupkurvor för 3 meter, ibland även 6 meter, saknas runt södra halvan av Gotland och större delen av östra Öland; alltså i de områden som saknar skärgårdskort och som därmed bara täcks av ”kustkort” (mer översiktliga sjökort). Förslag till genomförande Tidsåtgången för mätning med båt beror till stor del på hur många samtidiga enheter som sätts in samt Sjöfartsverkets bemanning för att omhänderta inlevererade data. - Som prioritet 1 bedöms mätning med lasersystem, kompletterat med fotogrammetrisk bildtolkning. Arbetet bör inledas snarast. Beräknad genomförandetid 3-5 år. - Som prioritet 2 bedöms mätning med mindre båtar över de grundare områdena. Arbetet bör inledas så snart lasermätning över de första områdena har levererats. Prioritet ges till de delar där resultatet från lasermätningarna gett minst djuptäckning, alltså sämst resultat, och ge täckning ner till 10 meters djup. Beräknad genomförandetid mer än 5år. - Som prioritet 3 bedöms mätning med båtar över de delar som gett bättre resultat från lasermätningarna och skapa full täckning, bättre noggrannhet och upplösning ner till minst 10 meter. Beräknad genomförandetid mer än 5 år. - Som prioritet 4 bedöms mätning med större båtar över resterande områden djupare än 10m. Beräknad genomförandetid mer än 5år. 33 (37) Datum Vår beteckning 2015-08-24 15-01301 Tillgängliggörande En mätning som finansieras genom anslagsmedel kan göras tillgänglig som ”öppna data” i den omfattning som sekretessreglerna tillåter. Ett sådant tillgängliggörande skulle kunna skapa ett avsevärt merutnyttjande. Data kan göras publikt tillgängligt den geoportal 3 som nämns i betänkandet och via Sjöfartsverkets ”Geoportal” som GIS-tjänster, karttjänst samt för fri nedladdning. En sådan förvaltning och tillhandahållande av tjänster kostnadsuppskattas till 2 Milj kr/år. Summering av kostnader (dagens kostnadsläge) Total kostnad för mätning beräknas till 1 750 Mkr. Kostnad för bearbetning, lagring och produktframställning beräknas till 300 Mkr. Kostnaden för de ytterligar produkter som föreslås ovan är inte inkluderade. Tillgängliggörande (förvaltning och tillhandahållande av tjänster): 2Mkr/år. Total kostnad beräknas till 2050 Mkr + 2Mkr/år. 3 Geoportalen för geografisk miljöinformation. 34 (37) Datum Vår beteckning 2015-08-24 15-01301 Sjöfartsverkets bilaga 2: Referensnivåer i insjöar Redovisningen nedan innehåller mer detaljerade uppgifter om referensnivåer i insjöar som behandlas i kapitel 7.3.1 och kapitel 7.3.2. Referensnivåerna i de stora sjöarna Det är önskvärt att referensnivåer för moderna sjömätningar har en relation till gällande vattendomar och de vattenstånd som SMHI redovisar. Därför har Sjöfartsverket dialog med SMHI angående dessa frågor. Vi studerar vattendomarna och har anammat val av referenspunkter för djupangivelser, vilka inte nödvändigtvis alltid är samma referenser som anges i sjökorten. Det gamla höjdsystemet RH00, som normalt hänvisas till i SMHI:s sammanställningar, håller inte den kvalitet som krävs för modern sjömätning. Sedan höjdsystemet RH 2000 blev tillgängligt har vi på olika sätt försökt finna relationer till detta nya höjdsystem. Vänerns referensnivå Den traditionella referensnivån för sjökorten över Vänern är 3.6 m (12 fot) över västra slusströskeln i Sjötorp. Nivån motsvarade ursprungligen 2 fot under normalt vattenstånd (för tiden innan Vänerns reglering). Det fanns en slussmästare i Sjötorp som gjorde dagliga noteringar om vattenståndet, så det är inte konstigt att det fick bli nivån i Sjötorp som användes vid de första sjömätningarna i Vänern. När vattendomen för Vänerns reglering togs fram under 1930-talet fanns en medvetenhet om att landhöjningen är större i norra delen av Vänern än i den södra (ca 1.5 mm/år = 15 cm/100 år). Man ville hålla nivån konstant vid Vänerns utlopp i Vänersborg/Vargön men samtidigt ansågs vattenståndsmätning i Vänersborgsviken känslig för vindar och därmed inte representativ för vattenbalansen i Vänern. Vattendomen anger därför att vattenstånd ska mätas i Sjötorp och Sunnanå (nära Mellerud) och att medelvärdet av dessa mätningar ska anpassas för att motsvara långtidsmedelvärdet av vattenståndsmätningar i Vänersborg/Vargön. Den långa vattenståndsserie som finns hos SMHI för Vänern motsvarar alltså ett vattenstånd mätt i Vänersborg men utan de stora, men kortvariga, variationer som annars förekommer i Vänersborg. Huvudfixen för Vänerns reglering enligt vattendomen finns på Vargön och har en höjd i RH 00, men även i RH 2000. Vad gäller de vattenståndsskalor som SMHI ansvarar för i Sjötorp och Sunnanå, så har både vattenståndsskalorna och höjdsystemen någorlunda regelbundet justerats för att kompensera för landhöjningsskillnaden mot Vänersborg/Vargön. Det är alltså inte RH00 som anges i Sjötorp utan snarare ”höjdsystemet för Vänerns reglering”. Innan sjömätningarna genomfördes i Vänern år 2006 så utförde Sjöfartsverket en grundlig utredning om alla dessa skillnader. Utredningen inkluderade utsättning 35 (37) Datum Vår beteckning 2015-08-24 15-01301 av egna tillfälliga vattenståndsmätare runt hela Vänern, vilka också höjdavvägdes till RH 2000. Tillsammans med SMHI kontrollerades de befintliga vattenståndsmätarna och slusströskeln i Sjötorp och vi erhöll vattenstånd registrerade av Vattenfall AB (SMHI är bara kontrollant). Att försöka fullständigt anpassa modern sjömätning till gamla handlodningar från 1800-talet över hela sjökortsytan visade sig nästan omöjligt samtidigt som kvalitén på de nya mätningarna helt skulle förloras. Det var betydligt enklare att välja en nivå i det nya höjdsystemet RH2000 för all ny sjömätning och i samband med digitalisering av gammal sjömätning justera de gamla mätningarna till denna nya referensnivå. Att välja Sjötorp som referens för de nya mätningarna var inte heller någon bra lösning för framtiden, eftersom vattendomen prioriterar Vänersborg och inte tillåter nivån i Vänersborg att stiga. Därför valde vi att också utgå från höjdsystemet i Vänersborg. Tidigare utredningar angav slusströskeln i Sjötorp till +40.20 m i RH 00 och därmed referensnivån i Sjötorp till 40.20+3.60 = +43.80 m i RH 00. Systemskillnaderna i Vänersborg ger +43.80 m i RH00 = +44.109 m i RH 2000. Denna nivå avrundades nedåt. Ny referensnivå för både sjömätning och för Sjöfartsverkets permanenta vattenståndsmätare blev +44.10 m i RH2000. Så här låga vattenstånd förekommer nästan aldrig i Vänern och därför har det inte heller varit möjligt att få flygfoton till nationell strandlinje över Vänern. Detta medför att den nuvarande kustlinjen i sjökortet på några platser ligger närmare 100 meter fel horisontellt. Den dag då nyproduktion av sjökort blir aktuellt i Vänern så kommer vi att behöva välja en nivå närmare Vänerns faktiska medelvattenstånd (kanske +44.5 m i RH2000) och som en konsekvens kommer kurvan för 3 meters djup att förflyttas närmare land. Vätterns referensnivå Huvudfixen för Vätterns reglering finns vid slussen i Motala och sjökortsnivån anges som 3.07 m över slusströskeln i Motala. Här är alltså referensen för både vattendom och sjökort relaterade till samma ort. Slusströskeln har bestämts till +85.34 m i RH 00 och sjökortsnivån blir då 85.34+3.07 = 88.41 m i RH 00. Från Lantmäteriet har vi fått uppgiften att SMHI:s fix b i Motala har höjden +91.68 m i RH 00 och +92.154 m i RH 2000. Det ger sjökortsnivån 88.41+0.474 = +88.884 m i RH 2000, avrundat till +88.88 m i RH 2000. I äldre sjökort används ”normalt lågt vattenstånd” som referensnivå för Vättern. Motsvarande beräkningar ger för detta +88.28 m i RH00 och +88.75 m i RH2000. De mycket gamla sjömätningar som finns i Vätterns södra del (Jönköping) kommer att behöva justeras för landhöjningsskillnaden mot Motala den dag de digitaliseras. Det har dock över tiden förekommit olika tolkningar vad som egentligen menades med ”normalt lågt vattenstånd” i Vättern. Det kan ha varit ”10 fotsmärket” (2,97 meter) över slusströskeln i Motala som ursprungligen avsågs. 36 (37) Datum Vår beteckning 2015-08-24 15-01301 Mälarens referensnivå Sedan RH 2000 blev tillgängligt har Sjöfartsverket använt nivån +0.78 m i RH 2000 för hela Mälaren, vilket i Stockholm väl överensstämmer med den gamla definitionen; 4.1 meter över västra slusströskeln. Först använde vi +0.785 m i RH 2000 men valde efter några år att avrunda nedåt till +0.78 m i RH 2000. I den fortfarande gällande vattendomen sägs att Mälarens vattenstånd ska beräknas som medelvärdet av Stockholm (egentligen Hammarbyslussen Övre), Södertälje och Västerås. Det är en viss landhöjningsskillnad mellan Stockholm och Västerås men vi har ”låst” nivån till Stockholm (där huvuddelen av all avtappning sker). Gamla sjömätningar i Västra delen av Mälaren kommer vid digitaliseringen att behöva justeras för denna skillnad för att motsvara samma nivå som modern sjömätning. Nu gällande vattendom kommer att behöva ersättas med en ny på grund av planerade ombyggnader vid Slussenområdet i Stockholm samt anpassningar för att kunna hantera klimatförändringar. Som en förberedelse till detta har SMHI etablerat sex nya stationer för vattenståndsmätning runt hela Mälaren, som stod klara november 2013 och mäter vattenstånd relaterat till nollplanet för RH 2000. Hjälmarens referensnivå Sjökortsnivån sägs ligga 2.8 m (egentligen 2,77 m) över slusströskeln vid Notholmen. Höjdavvägningar som utfördes 1991 visade att slusströskeln kan anses ha höjden +19.12 m i RH 00. Närmaste höjdfix med höjd i både RH00 och RH2000 är punkt 106*2*5102 ”Arninge märke” med höjden +23.40 m i RH00 och +23.966 m i RH 2000 (skillnad = 0.566 m). Det ger referensnivån 19.12+2.77+0.566 = +22.456 m (avrundat +22.46 m) i RH 2000. Medelvattenståndet för Hjälmaren perioden 1983-2014 motsvarar +22.40 m i RH 2000. Referensnivån för framtida sjökort över Hjälmaren är inte beslutad ännu. Eftersom man normalt vill redovisa en nivå lägre än medelvattenståndet kan det vara lämpligt att välja högst +22.4 m i RH2000. Storsjöns referensnivå Vi har inte utrett förhållandena i Storsjön då Sjöfartsverket inte har sjökort över området. 37 (37) Datum Vår beteckning 2015-08-24 15-01301 Medelvattenståndet perioden 1940-2011 är enligt SMHI +292.30 m i RH 00, alltså lägre än den nivå som Lantmäteriet utgår från (+292.45 m i RH 00). Sjöns variationer under året är mycket stora; skiljer över 3 m mellan högsta och lägsta uppmätta nivå.
