10.4 Utförande och rapportering av kontrollen

Transcription

Nationell plan
för kontrollen
i livsmedelskedjan
2015-2018
Del 2  Genomförande, mål och
prioriteringar
Planen har utarbetats av Livsmedelsverket, Jordbruksverket, Statens veterinärmedicinska
anstalt, Länsstyrelsen, Sveriges Kommuner och Landsting samt Generalläkaren
Innehåll
1
Inledning........................................................................................................... 8
1.1
Den offentliga kontrollen i livsmedelskedjan .......................................... 9
2
Organisation och ledning av kontrollen, centrala behöriga myndigheter
och kontrollmyndigheter ............................................................................... 11
3 Kontrollprocessen........................................................................................... 13
3.1
Den generella kontrollprocessen ........................................................... 13
3.2
4
Stödprocesser för den offentliga kontrollen .......................................... 15
Gemensamma mål för kontrollen i livs-medelskedjan................................... 16
4.1
Att sätta mål ........................................................................................... 17
4.2
5
Målens giltighetstid ............................................................................... 18
Kontroll av växtskadegörare .......................................................................... 19
5.1
Organisation och ansvarsfördelning ...................................................... 19
5.2
Specifika mål ......................................................................................... 19
5.3
Planering av kontrollen .......................................................................... 21
5.3.1
Riskbaserad kontroll ........................................................................ 21
5.3.2
Kontrollmetoder .............................................................................. 22
5.4
6
Utförande och rapportering av kontrollen ............................................. 22
5.4.1
Registrering och godkännande ........................................................ 22
5.4.2
Rutiner för utförande av kontrollen ................................................. 22
5.4.3
Rapportering av kontrollresultat ...................................................... 23
5.4.4
Hantering av avvikelser, åtgärder vid bristande efterlevnad ........... 23
5.5
Stöd och samordning ............................................................................. 24
5.6
Uppföljning och utvärdering ................................................................. 24
5.7
Utveckling och förbättringar ................................................................. 25
Kontroll av foder ............................................................................................ 26
6.1
6.2
Specifika mål ......................................................................................... 26
6.3
6.3.1
6.3.1.1 Primärproduktionen ..................................................................... 28
6.3.1.2 Foderföretagare förutom primärproducenter ............................... 28
6.3.2
NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN 20152018, DEL 2 AV 4
2
6.3.2.3 Kontroll vid gränsen av vegetabiliska foder ................................ 30
6.4
6.4.1
6.4.2
6.4.3
6.4.4
6.5
6.6
6.6.1
Primärproduktionen ......................................................................... 32
6.6.2
Foderföretagare förutom primärproducenter ................................... 32
6.7
7
6.7.1
Primärproduktionen ......................................................................... 33
6.7.2
Foderföretagare förutom primärproducenter ................................... 33
Kontroll av animaliska biprodukter (ABP) .................................................... 34
7.1
7.2
Specifika mål ......................................................................................... 34
7.3
7.3.1
7.3.2
7.4
8
7.4.1
7.4.2
7.4.3
7.4.4
7.5
7.6
7.7
Utveckling och förbättringar ................................................................ 39
Kontroll av djurhälsa – smittskydd ................................................................ 40
8.1
Djurhälsa ur ett smittskyddsperspektiv ................................................. 40
3
8.2
8.3
Specifika mål ......................................................................................... 41
8.4
8.4.1
8.4.2
8.5
8.5.1
8.5.2
8.5.3
8.5.4
8.7
8.8
9
8.6
Kontroll av djurskydd..................................................................................... 47
9.1
9.2
Specifika mål ......................................................................................... 48
9.3
9.3.1
9.3.2
9.4
9.4.1
9.4.2
9.4.3
9.4.4
9.5
9.6
9.7
10
Kontroll av livsmedel ................................................................................. 56
10.1 Organisation och ansvarsfördelning ...................................................... 56
10.2
Specifika mål ......................................................................................... 56
10.3
10.3.1
10.3.1.1
Riskindelning och riskbaserad kontroll i primärproduktionen............................................................................. 60
4
10.3.1.2
10.3.2
10.4
Riskindelning och riskbaserad kontroll i leden efter primärproduktionen............................................................................. 62
Utförande och rapportering av kontrollen ........................................... 65
10.4.1
10.4.2
10.4.3
Kontroll inom särskilda områden .................................................... 67
10.4.3.1
Aromer och rökaromer ............................................................. 67
10.4.3.2
Livsmedelstillsatser .................................................................. 68
10.4.3.3
Bestrålning av livsmedel .......................................................... 68
10.4.3.4
Dricksvatten ............................................................................. 68
10.4.3.5
Garanterade traditionella specialiteter av jordbruksprodukter
och livsmedel (enligt förordning (EU) nr 1152/2012) ............. 69
10.4.3.6
Skydd av geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel
(förordning (EU) nr 1152/2012) ............................................... 69
10.4.3.7
GMO......................................................................................... 69
10.4.3.8
Material avsedda att komma i kontakt med livsmedel ............. 70
10.4.3.9
Naturligt mineralvatten ............................................................ 72
10.4.3.10 Livsmedelsinformation............................................................. 72
10.4.3.11 Närings- och hälsopåståenden .................................................. 73
10.4.3.12 Livsmedel för personer med särskilda näringsbehov ............... 75
10.4.3.13 Nya livsmedel (Novel Food) .................................................... 77
10.4.3.14 Salmonellagarantier .................................................................. 78
10.4.3.15 Spårbarhet................................................................................. 78
10.4.3.16 Trikiner ..................................................................................... 79
10.4.3.17 TSE ........................................................................................... 79
10.4.3.18 Besiktning före och efter slakt ................................................. 80
10.4.3.19 Äggpackerier ............................................................................ 80
10.4.3.20 Vin och sprit ............................................................................. 80
10.4.3.21 Särskilda kontrollprogram ........................................................ 81
10.4.4
Riksprojekt ...................................................................................... 85
10.4.5
5
10.4.6
10.5
10.6
Uppföljning och utvärdering ............................................................... 87
10.6.1
Uppföljning...................................................................................... 87
10.6.2
Utvärdering ...................................................................................... 87
10.7
11
Gränskontroll .............................................................................................. 91
11.2
Specifika mål ......................................................................................... 92
11.3
11.4
11.4.1
11.4.2
11.4.3
11.4.4
Hantering av avvikelser och åtgärder vid bristande efterlevnad ..... 96
11.5
Samordning och stöd ............................................................................. 96
11.6
Uppföljning och utvärdering ................................................................ 97
11.7
Utveckling och förbättringar ................................................................ 97
12
Kontroll av veterinärmedicinska preparat och restsubstanser .................... 98
12.2
Specifika mål ......................................................................................... 99
12.3
12.3.1
12.3.2
Kontrollmetoder ............................................................................ 100
12.4
Utförande och rapportering av kontrollen .......................................... 101
12.4.1
Registrering och godkännande ...................................................... 101
12.4.2
Rutiner för utförande av kontrollen ............................................... 101
12.4.3
Rapportering av kontrollresultat .................................................... 101
12.4.4
Hantering av avvikelser, åtgärder vid bristande efterlevnad ......... 101
12.5
Stöd och samordning ........................................................................... 102
12.6
Uppföljning och utvärdering .............................................................. 102
12.7
Utveckling och förbättringar ............................................................. 102
13
Kontroll av ekologisk produktion ............................................................. 104
13.1 Delegerad kontroll ............................................................................... 104
13.1.1
Ekologiska livsmedel ..................................................................... 105
6
13.1.2
13.2
Ekologiskt foder och utsäde .......................................................... 105
Planering av kontrollen ........................................................................ 105
13.2.1
Riskbaserad kontroll ...................................................................... 105
13.2.2
Kontrollmetoder ............................................................................ 105
13.3
Utförande och rapportering av kontrollen .......................................... 106
13.3.1
Rutiner för utförande av kontrollen ............................................... 106
13.3.2
Rapportering av kontrollresultat .................................................... 106
13.3.3
Hantering av avvikelser, åtgärder vid bristande efterlevnad ......... 106
13.4
Stöd och samordning ........................................................................... 107
13.5
Uppföljning och utvärdering .............................................................. 107
13.6
Utveckling och förbättringar .............................................................. 108
Bilaga 1
Mål för växtskyddskontrollen
Bilaga 2
Mål för foderkontrollen
Bilaga 3
Mål för ABP-kontrollen
Bilaga 4
Mål för djurskyddskontrollen
Bilaga 5
Mål för livsmedelskontrollen
Omslagsfoto:
Ida Olofsson
Svensk mjölk
www.norden.org
7
1 Inledning
Sveriges fleråriga kontrollplan för livsmedelskedjan anger strategiska mål och prioriteringar för den offentliga kontrollen för perioden 2015–2018.
Målet med den nationella kontrollplanen är att säkerställa en hög skyddsnivå för
människors och djurs hälsa samt värna om konsumenternas intressen.
Planen är ett vägledande dokument för kontrollmyndigheterna och har utarbetats av
myndigheterna gemensamt. Planen har tagits fram i enlighet med artikel 41 i EUförordning 882/2004 om offentlig kontroll i livsmedelskedjan.
Planen ger också en beskrivning av det svenska kontrollsystemet genom hela livsmedelskedjan. Planen omfattar livsmedel, foder och animaliska biprodukter, djurhälsa
och djurskydd samt kontroll av skadegörare på växter och växtprodukter 1.
______________________________________________________
Planen består av
Del 1 – Introduktion till den nationella kontrollplanen som är en sammanfattning av
den nationella kontrollplanen för livsmedelskedjan – från jord till bord  och introduktion
till del 2, 3 och 4. I del 1 beskrivs syftet med den offentliga kontrollen, de gemensamma
övergripande målen för kontrollen och hur kontrollen ständigt utvecklas. Del 1 innehåller
också en övergripande beskrivning av det svenska kontrollsystemet.
Del 2 – Genomförande, mål och prioriteringar anger specifika mål, prioriteringar och
kontrollprojekt för perioden 2015-2018, inklusive satsningar för att utveckla kontrollen. Här
anges också hur den offentliga kontrollen bör genomföras, följas upp och utvärderas. Det
ingår även hänvisningar till lagstiftning, vägledning och annat stöd för kontrollen som
kompletterar kontrollplanen. Ansvarsfördelningen mellan myndigheterna beskrivs också.
Del 3 – Samarbete och ständiga förbättringar redogör för samarbeten i Sverige, nordiskt
och internationellt, gemensamma aktiviteter, beredskapsplaner och samarbete i kris. Utveckling genom projekt, samverkan med intressenter, omvärldsbevakning, erfarenheter från
aktuella händelser, revisioner och kompetensutveckling. Utbildningsplaner för 2015-2018
och större utredningar och förändringar i lagstiftningen beskrivs också.
Del 4 – Organisation, revision och fördjupning av planens olika områden är en detaljerad beskrivning av den offentliga kontrollen i livsmedelskedjan och kompletterar del 2 och
3. I del 4 beskrivs myndigheternas struktur och styrning, hur kontrollen är organiserad och
det svenska revisionssystemet. Dessutom finns information om nationella referenslaboratorier och en förteckning över de definitioner och begrepp som används i kontrollplanen.
Kontaktuppgifter till myndigheterna finns sist i del 4.
1
Kontrollen omfattar alla slags växter och växtprodukter som kan sprida sjukdomar och skadedjur
till odlingen. Kontrollen styrs till största delen av annan lagstiftning.
8
1.1 Den offentliga kontrollen i livsmedelskedjan
Den nationella kontrollplanen har utarbetats för att uppnå en samlad och enhetlig strategi
för den offentliga kontrollen.
Kontrollplanen omfattar kontroll av livsmedel, foder och animaliska biprodukter, djurhälsa och djurskydd samt kontroll av skadegörare på växter och växtprodukter (offentlig
kontroll av växtskadegörare), i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning
(EG) nr 882/2004 om offentlig kontroll för att säkerställa kontrollen av efterlevnaden av
foderoch livsmedelslagstiftningen samt bestämmelserna om djurhälsa och djurskydd.
Kontrollen, som genomförs i alla stadier i produktions-, bearbetnings- och distributionskedjan  från jord till bord, styrs av EU-förordningar, genom nationell lagstiftning och
genom de centrala myndigheternas strategiska mål och prioriteringar.
Den offentliga kontrollen kan delas in i ett antal övergripande kontrollområden. Inom
vissa områden finns särlagstiftning som bl.a. reglerar hur kontrollen ska genomföras eller
som berör flera kontrollmyndigheter, och därmed ställer högre krav på samordning och
samarbete mellan myndigheterna. Dessa områden beskrivs separat i kontrollplanen.
Kontrollen ska vara ändamålsenlig, likvärdig och rättssäker. Den ska också vara riskbaserad och genomföras så ofta som det är lämpligt, så att kontrollen får avsedd effekt.
Lagstiftning
Mål och prioriteringar
Riskbaserad
kontroll
Odling, fri från
växtskadegörare
Foder inkl
primärproduktion
Animaliska
biprodukter
Djurhälsa
Djurskydd
Livsmedel
inklprimärproduktion
Ekologiska livsmedel och foder
Veterinärmedicinska preparat
Gränskontroll
Bild 2.1 Kontrollen i livsmedelskedjan och de olika kontrollområdena i planen.
9
Djurhälsa kontrolleras som en integrerad del i flera olika kontrollområden. Under rubriken djurhälsa beskrivs därför i första hand kontrollen av smittskydd hos djur. Symbolerna
i bilden ovan återspeglar inte hur stor andel av den totala offentliga kontrollen varje kontrollområde utgör eller vilka resurser som finns för kontrollen utan bara själva kedjan.
Hur många kontroller som genomförts, resultat från kontrollen, resurser och resursbehov
m.m. redovisas i den årliga rapporten om kontrollen i livsmedelskedjan.
I följande kapitel anges strategier och prioritering för den offentliga kontrollen.
Planen anger aktuella mål och prioriteringar för de olika kontrollområdena, hur den riskbaserade kontrollen inom varje område bör genomföras, följas upp och rapporteras, ansvarfördelningen mellan olika myndigheter samt stöd och samordning mellan myndigheterna. Beskrivningen följer flödet i livsmedelskedjan från jord till bord.
LÄS MER
Om myndigheternas struktur och styrning och den svenska förvaltningsmodellen, se kapitel 2
i del 4 av den nationella kontrollplanen.
10
2 Organisation och ledning av kontrollen,
centrala behöriga myndigheter och
kontrollmyndigheter
Övergripande beskrivning av kontrollansvaret i livsmedelskedjan:
Område
Berörda
departement
Central behörig
myndighet
Behörig kontrollmyndighet
Växtskadegörare
Näringsdepartementet
Jordbruksverket
Jordbruksverket
Primärproduktion
foder och livsmedel
Finansdepartementet
Jordbruksverket
resp. Livsmedelsverket
Länsstyrelser
Foder
Jordbruksverket
Jordbruksverket
Animaliska
biprodukter
Jordbruksverket
Livsmedelsverket
Djurhälsa/
Smittskydd
Finansdepartementet
Länsstyrelser
Socialdepartementet
Kommunala kontrollmyndigheter
Jordbruksverket
Finansdepartementet
Statens veterinärmedicinska anstalt
(riskvärderingar)
Länsstyrelser
Djurskydd
Finansdepartementet
Jordbruksverket
Länsstyrelser
Livsmedel
Socialdepartementet
Livsmedelsverket
Livsmedelsverket
Kommunala kontrollmyndigheter
Finansdepartementet
Ekologisk produktion och ekologiska
livsmedel
Länsstyrelser
Jordbruksverket
resp. Livsmedelsverket samt Styrelsen för ackreditering och teknisk
kontroll (Swedac).
Jordbruksverket
resp. Livsmedelsverket och
Konsumentverket.
Vid import även
Tullverket.
11
Område
Berörda
departement
Central behörig
myndighet
Behörig kontrollmyndighet
Gränskontroll livsmedel, foder,
levande djur
Livsmedelsverket
resp. Jordbruksverket
Livsmedelsverket,
Jordbruksverket
Tullverket
Finansdepartementet
Veterinärmedicinska preparat
och restsubstanser
Finansdepartementet
Jordbruksverket
Livsmedelverket
Verksamheter inom
Försvarsmakten;
livsmedel, djurhälsa, djursjukvård,
djurskydd
Jordbruksverket
Generalläkaren
Kontroll inom specifika sakområden
Finansdepartementet
Socialdepartementet
Jordbruksverket
Livsmedelsverket,
Jordbruksverket,
Statens veterinär
medicinska anstalt
länsstyrelser,
kommunala kontrollmyndigheter;
se resp. kontrollområde
Länsstyrelser
Försvarsdepartementet
LÄS MER
Om myndigheternas organisation och ansvar, se avsnitt 2.3-2.7 i del 4 av den nationella
kontrollplanen.
12
3 Kontrollprocessen
Den nationella kontrollplanen beskriver bl.a. Sveriges system för offentlig kontroll i
livsmedelskedjan. Varje behörig kontrollmyndighet har också sitt eget system för offentlig kontroll med egna mål och prioriteringar för kontrollen. Systemet kan beskrivas med
följande figur:
Kontrollens
kärnverksamhet
Operativa
förutsättningar
Grundläggande
förutsättningar
Vad som är respektive myndighets uppdrag bestäms av lagstiftningen, dels den nationella
lagstiftning som fördelar kontrollansvaret, dels den EU-gemensamma och nationella lagstiftning som myndigheten ska bedriva kontroll utifrån. För att skapa ett ändamålsenligt
kontrollsystem måste varje myndighet vara införstådd med gällande lagstiftning och vad
den kräver av myndigheten. Gemensamt för alla myndigheter i livsmedelskedjan är den s.k.
kontrollförordningen, förordning (EG) nr 882/2004.
3.1 Den generella kontrollprocessen
Syftet med den offentliga kontrollen är att verifiera att företagen uppfyller lagstiftningens
mål om livsmedels- och fodersäkerhet och att bestämmelserna om djurhälsa/smittskydd och
djurskydd följs, så att säkra livsmedel produceras och konsumenterna inte vilseleds. Den
offentliga kontrollen inom smittskyddsområdet och kontrollen av växtskadegörare omfattar
även kartläggning och övervakning.
Den offentliga kontrollen ska uppfylla kraven i lagstiftningen, kontrollförordningen. Det
innebär att kontrollen, som tidigare nämnts, ska vara ändamålsenlig, likvärdig och rättssäker. Den ska också vara riskbaserad och genomföras så ofta som det är lämpligt, så att kontrollen får avsedd effekt. Kontrollen bör genomföras så att den så långt det är möjligt uppfyller förväntningar hos konsumenter och intressenter. För att uppnå detta krävs ett systematiskt arbetssätt som säkerställer att kontrollen upprätthåller en viss kvalitet, men också
att den utvecklas.
13
I artikel 4 i förordning (EG) nr 882/2004 anges att kontroll ska bedrivas med kvalitet och
enhetlighet. Artikel 8 i samma förordning säger i korthet att myndigheten ska ha dokumenterade förfaranden för sin kontroll (planering), kontrollen ska följas upp och utvärderas
(utvärdering) och man ska vidta korrigerande åtgärder (förbättringar) om brister noteras.
Detta brukar beskrivas i en etablerad modell för förbättringsarbete, det s.k. förbättringshjulet eller PDCA-cykeln (Plan Do Check Act).
Planering
Omfattar bl.a. årlig kontrollplanering baserad på mål och
prioriteringar och dokumenterade förfaranden.
Genomförande
Omfattar genomförande av kontrollen enligt planeringen,
upprättande av kontrollrapporter, hantering av avvikelser
när kraven i lagstiftningen inte uppfylls, samt extra offentlig kontroll.
Uppföljning,
utvärdering och analys
Verifiera att kontrollen genomfördes enligt plan, sammanställa och analysera resultaten av kontrollen.
Utveckling och
Förbättringar
Baserat på resultaten från uppföljning, utvärdering och
analys genomförs förbättringsåtgärder, t.ex. nya eller ändrade vägledande dokument, utbildningar, nya mål eller
prioriteringar.
Bild 2.2. Kontrollprocessen består av fyra delar i ett hjul som ständigt snurrar;
förbättringshjulet.
Varje kontrollmyndighet ansvarar för planering, genomförande, utvärdering och förbättring
av den egna kontrollverksamheten. I kapitel 5 finns hänvisningar till relevant lagstiftning
och vägledningar för planering, genomförande, rapportering m.m. för varje kontrollområde
i livsmedelskedjan. (För information om kontrollområdena och övergripande ansvarfördelning mellan myndigheterna, se avsnitt 1.1 och avsnitt 2).
14
3.2 Stödprocesser för den offentliga kontrollen
För genomförande av den offentliga kontrollen behövs ett antal stödprocesser eller förutsättningar. Dessa kan delas upp i operativa förutsättningar, dvs. stöd, styrning och uppföljning, och grundläggande förutsättningar eller resurser, såsom kompetens, tid och
finansiering.
De förutsättningar som behövs för att genomföra den offentliga kontrollen inom respektive
område beskrivs i följande avsnitt.
LÄS MER
Om beredskapsplaner, stöd och samarbete och revisioner i del 3 av den nationella kontrollplanen för livsmedelskedjan.
Om hur myndigheterna uppfyller de s.k. verksamhetskriterierna i respektive avsnitt i kapitel 3 i
del 4 av den nationella kontrollplanen för livsmedelskedjan.
15
4 Gemensamma mål för kontrollen i livsmedelskedjan
De övergripande målen för den offentliga kontrollen i livsmedelskedjan framgår av förordningarna (EG) nr 178/2002, 882/2004 och, beträffande kontroll av växtskadegörare,
direktiv 2000/29/EG.2
De gemensamma målen i planen är inriktade på tre olika målgrupper: konsumenter, intressenter och kontrollmyndigheterna och har utarbetats av myndigheterna gemensamt.
De gemensamma målen är att:

Konsumenterna har trygga livsmedel, förtroende för kontrollverksamheten och en
god grund för val av produkt. Med trygga livsmedel menas säkra livsmedel och att
konsumenterna inte blir lurade.

Intressenterna (företagen) har tilltro till kontrollen och upplever den som meningsfull.

De samverkande kontrollmyndigheterna har en optimal samverkan och förtroende för
varandras sätt att ta ansvar för sin respektive del i livsmedelskedjan. Kontrollverksamheten är riskbaserad, rättssäker, effektiv och ändamålsenlig.
Dessa mål är av övergripande, visionär karaktär.
Syftet med målen är att den offentliga kontrollen inom foder, livsmedel, djurhälsa, djurskydd och växtskadegörare ska utföras i samverkan, så att:

Konsumenterna får säkra livsmedel och inte blir lurade. Konsumenterna känner
trygghet i att livsmedlen producerats på ett för dem acceptabelt sätt och de upplever
att informationen om livsmedlen är tillräcklig och enkel att förstå.

Intressenterna (företagen) får en likvärdig, rättssäker, effektiv och ändamålsenlig
kontroll med helhetssyn. Detta bidrar till att stärka förtroendet för deras produkter.

De samverkande myndigheterna tar ett gemensamt ansvar för kontrollen i hela livsmedelskedjan, utnyttjar kompetenser och resurser på ett optimalt sätt och därmed kan
effektiviteten öka. Samverkan betyder att det finns en samsyn på väsentliga aspekter
i kontrollen, men att kontrollmyndigheterna tar ansvar inom sina respektive ansvarsområden.
Målen är i linje med vad som framgår av förordningen (EG) nr 882/2004, nämligen att
övervaka och kontrollera att företagarna uppfyller de relevanta kraven i lagstiftningen
i alla stadier av produktions-, bearbetnings- och distributionskedjan.
2
Direktiv 2000/29/EG om skyddsåtgärder mot att skadegörare på växter och växtprodukter förs in
till gemenskapen och mot att de sprids inom gemenskapen.
16
De gemensamma målen för livsmedelskedjan kompletteras av vision och övergripande mål
för varje kontrollområde. Dessa har utarbetats av de centrala myndigheterna eller i samarbete mellan de centrala, regionala och lokala kontrollmyndigheterna. Målen för varje kontrollområde, livsmedel, foder, djurskydd osv., bryts ner och anges i strategiska mål, specifika mål och indikatorer eller nyckeltal. Hur långt målen bryts ner varierar mellan kontrollområdena. Större kontrollprojekt, utbildningssatsningar etc. som genomförs inom ett kontrollområde beskrivs i respektive avsnitt.
LÄS MER
Större myndighetsgemensamma projekt beskrivs i avsnitt 2.11 i del 3 av den nationella
kontrollplanen för livsmedelskedjan.
4.1 Att sätta mål
Planens gemensamma mål för kontrollen i livsmedelskedjan och de specifika målen inom
respektive kontrollområden bör återspeglas i målen för varje kontrollmyndighet på lokal,
regional och central nivå.
Med utgångspunkt från de nationella målen i planen bör varje myndighet formulera egna
mål för sin kontrollverksamhet. Målen bör vara mätbara och kunna följas upp. Centrala,
regionala och lokala kontrollmyndigheter kan använda samma mål, indikatorer och nyckeltal, men myndighetsspecifika mål och nyckeltal kan också användas.
Grundprincipen för hur målen kan brytas ner beskrivs nedan.
Lagstiftning
Förordning (EG) nr 178/2002
Förordning (EG) nr 882/2004
Direktiv 2000/29/EG
Gemensamma mål
för kontrollen i livsmedelskedjan
Utarbetas av myndigheterna i livsmedelskedjan. Fastställs av de centrala myndigheterna gemensamt.
Vision för livsmedelskontrollen
Visionen ska vara en inspiration – en ledstjärna
Nationell, beskriver ett önskat läge. Fastställs av departementet och/eller av den centrala myndigheten.
Visionen behöver inte vara SMART. (specifika, mätbara, accepterade, realistiska eller tidssatta).
Inriktningsmål för
livsmedelskontrollen
Långsiktiga mål, centrala för att nå visionen.
De är accepterade och realistiska på lång sikt, men
behöver inte vara specifika, mätbara och tidssatta.
Strategiska mål för
Specifika mål för livsmedelskontrollen
Indikator, nyckeltal
Strategiska mål; uppfyllelsen av dem är avgörande
för att på sikt förverkliga inriktningsmålen
De är accepterade och realistiska på några års sikt.
Kortsiktiga mål inom en del av kontrollområdet
Ett specifikt mål är SMART; operationaliserade; (specifikt, mätbart, accepterat, realistiskt eller tidssatt).
Indikatorer mäta graden av måluppfyllese.
Nyckeltal är mätetal som följs, men som inte används för att följa upp mål.
17
4.2 Målens giltighetstid
De nationella målen och prioriteringarna har generellt sett samma giltighetstid som den
fleråriga nationella kontrollplanen, men uppdateras också årligen. Det innebär att målen
är långsiktiga och att uppföljning och utvärdering i regel sker tidigast året efter en aktivitet genomförts. Resultaten redovisas i Sveriges samlade årliga rapportering till EU-kommissionen.
18
5 Kontroll av växtskadegörare
5.1 Organisation och ansvarsfördelning
Jordbruksverket utför den offentliga kontrollen av växtskadegörare.
Huvuddelen av växtskyddskontrollerna görs enligt Jordbruksverkets årliga samlade tillsynsplan.
LÄS MER
Om hur den offentliga kontrollen är organiserad, se avsnitt 3.7 i del 4 av den nationella kontrollplanen för livsmedelskedjan.
5.2 Specifika mål
Den offentliga kontrollen av växtskadegörare har sin grund i rådets direktiv 2000/29/EG
och inte i förordning (EG) nr 882/2004. Rapportering av kontrollerna ska dock göras inom
ramen för den nationella kontrollplanen. Det innebär att det övergripande målet för denna
verksamhet skiljer sig något från övriga kontroller i livsmedelskedjan. Jordbruksverket har
dock valt att i tillämpliga delar utveckla kontrollerna i en riktning som överensstämmer med
grunderna i förordning (EG) nr 882/2004.
Visionen för den offentliga kontrollen av växtskadegörare är att ”Växtskyddskontrollen är
ett effektivt kontrollarbete som bidrar till att skydda resursen växter mot allvarliga växtskadegörare”.
För att nå visionen ska växtskyddskontrollen arbeta mot följande tre inriktningsmål:
 Bristande efterlevnad upptäcks och följs upp för att säkerställa att brister åtgärdats.
Detta görs på ett likvärdigt sätt av kontrollmyndigheten.
 Företagare har förståelse för kontrollsystemet. Samhället och intressenter inom export
och import har förståelse och förtroende för systemet.
 Samverkan i kontrollprocessen är väl fungerande.
Kontrollens kvalitet och innehåll följs upp i inriktningsmålet om bristande efterlevnad.
De strategiska målen för att nå det inriktningsmålet innehåller medarbetarnas kompetens,
uppföljning av brister, riskbaserad kontroll med rätt innehåll på rätt företag samt enhetlig
bedömning.
Företagarens perspektiv som intressent och samhällets förtroende för växtskyddskontrollen bedöms vara viktigt för att nå en bra kvalitet. De strategiska målen innebär att företagaren ska vara nöjd med kontrollens genomförande, acceptera kontrollen och förstå hur
kontrollen bidrar till att minska smittspridning. Allmänheten ska få en bättre förståelse för
behovet av att hindra förekomst av nya växtskadegörare och kunna förstå Jordbruksverkets information om de kontroller som görs.
19
För att få en effektiv kontroll är det viktigt att det tredje inriktningsmålet om samverkan
i kontrollprocessen uppfylls. Jordbruksverket ska därför arbete med det strategiska målet
att ansvarsfördelningen är tydlig för medarbetare och chefer.
De tidssatta specifika målen finns i bilaga 1.
Vision för växtskyddskontrollen
Inriktningsmål
Växtskyddskontrollen är ett effektivt kontrollarbete som bidrar till att skydda resursen växter
mot allvarliga växtskadegörare.
Bristande efterlevnad upptäcks och följs upp för
att säkerställa att brister åtgärdas. Detta görs på
likvärdigt sätt av kontrollmyndigheten.
Företagare har förståelse för kontrollsystemet.
Samhället och intressenter inom export och
import har förståelse och förtroende för systemet.
Samverkan i kontrollprocessen är väl fungerande.
Strategiska mål
Specifika mål
Strategiska mål för varje inriktningsmål beskrivs i
bilaga 1.
Specifika, kortsiktiga mål för att förverkliga de
strategiska målen beskriv i avsnitten i bilaga 1.
Dessa mål är SMART:a, dvs. specifika, mätbara,
accepterade, realistiska och tidssatta.
Aktiviteter
Indikatorer
20
5.3 Planering av kontrollen
Jordbruksverket fastställer årligen en samlad tillsynsplan där kontrollen av växtskadegörare utgör en del. Av planen framgår kontrollfrekvenser samt inriktningar för varje kontrolltyp, exempelvis för företag som tillverkar träemballage som är godkänt för användning i internationell handel.
Kontrollarbetet utgår från de fyra kontoren: Helsingborg, Göteborg, Stockholm och Jönköping. För kontoren finns en gemensam planering för att säkerställa att den samlade
tillsynsplanen blir genomförd.
Den offentliga kontrollen av växtskadegörare består av följande delar:




Gränskontroll, med växtskyddskontroll vid import och inför export
Produktionskontroll av
− företag som producerar växter eller växtprodukter som ska vara försedda med
växtpass vid förflyttning på den inre marknaden,
− sågverk som producerar värmebehandlat virke,
− företag som producerar träemballage enligt ISPM 153.
Inventeringar för att verifiera de svenska skyddade zonerna samt andra inventeringar
som Sverige har att genomföra enligt EU:s rättsakter inom området offentlig kontroll
av växtskadegörare.
Stickprovskontroller i syfte att kontrollera att kraven i direktiv 2000/29/EG följs.
Utöver den planerade kontrollen sker extra offentliga kontroller och efterkontroller. Dessa
görs om uppföljningar behövs efter ordinarie besök eller om kontroll ska göras hos anläggningar som inte finns med i den samlade tillsynsplanen.
Till detta kommer uppföljning av Jordbruksverkets beslut om bekämpning till följd av påträffade fall av allvarliga växtskadegörare.
LÄS MER
Om planering, se avsnitt 3.7.3 i del 4 av den nationella kontrollplanen för livsmedelskedjan.
5.3.1 Riskbaserad kontroll
För växtskyddskontrollerna, som har sin grund i direktiv 2000/29/EG, finns inte ett lika
tydligt uttalat krav på riskbaserade kontroller som i förordningen (EG) nr 882/2004.
Vid import ska dokumentkontroll genomföras av samtliga försändelser med reglerade växter och växtprodukter (enligt direktiv 2000/29/EG). Som huvudregel görs även identitetskontroll och fysisk sundhetskontroll av samtliga sändningar. I vissa fall finns dock möjlig-
3
FAO:s internationella standard för fytosanitära åtgärder nr 15 om riktlinjer för reglering av träemballage i internationell handel.
21
het att tillämpa lägre inspektionsfrekvenser4 för dessa delar av kontrollen. De inspektionsfrekvenserna bygger på riskanalys på gemenskapsnivå. De lägsta tillåtna frekvenserna gäller för hela EU och ligger mellan 3 och 75 procent.
Därutöver, inklusive vid produktionskontroller, har Jordbruksverket en strävan att tillämpa
ett riskbaserat synsätt och utgår från dokumenterade riskanalyser.
Vid produktionskontroll varierar kontrollfrekvenserna beroende på kontrolltyp. Normalt
görs en kontroll per år och kontrollobjekt.
5.3.2 Kontrollmetoder
Kontrollarbetet utförs i huvudsak som inspektioner, men även kontroller av revisionskaraktär görs. Växtskyddskontrollen vid import består av delarna dokumentationskontroll, identitetskontroll och fysisk sundhetskontroll.
Växtskyddskontroll vid import och export sker efter beställning av importören respektive
exportören. Utgångspunkten för övriga kontroller av växtskadegörare är att kontroller inte
aviseras. Dock finns vissa kontrolltyper då avisering är nödvändig för att kunna genomföra
kontrollen på ett effektivt sätt. Kontroller aviseras aldrig om syftet med kontrollen då äventyras.
5.4.1 Registrering och godkännande
Jordbruksverket registrerar den som yrkesmässigt producerar, lagrar, saluför eller importerar växter som kräver växtpass eller sundhetscertifikat enligt Jordbruksverkets föreskrifter
om skyddsåtgärder mot spridning av växtskadegörare (SJVFS 1995:94).
Jordbruksverket registrerar också de företag som är godkända för värmebehandling av trä
och de företag som är godkända för produktion av träemballage enligt ISPM 15.
LÄS MER
Om register i avsnitt 3.7.3.2 i del 4 av den nationella kontrollplanen för livsmedelskedjan.
5.4.2 Rutiner för utförande av kontrollen
Jordbruksverkets operativa kontroll regleras genom myndighetens centrala riktlinjer för
kontrollen. För samtliga typer av offentlig kontroll av växtskadegörare ska det finnas
4
Kommissionens förordning (EG)1756/2004 om angivande av detaljerade villkor för det bevismaterial som krävs samt kriterier för slag och nivåer för att minska växtskyddskontrollerna för vissa
växter, växtprodukter eller andra föremål som anges i bilaga V, del B till rådets direktiv 2000/29/EG.
22
skriftliga kontrollinstruktioner, checklistor och vägledningar. Uppdateringar ska ske löpande.
Inspektörernas befogenheter är fastlagda i Jordbruksverkets besluts- och arbetsordning.
Inspektörerna har tillgång till all relevant lagstiftning på EU-nivå och nationell nivå. Inspektörerna har även tillgång EU-kommissionens specifika riktlinjer som tas fram inom
gemenskapen, via EPPO5 och standarder som antas inom ramen för den internationella
växtskyddskonventionen (IPPC).
Inspektörerna har tillgång till Europhyt och till sammanställningar av EU-ländernas notifieringar.
Samtliga kontroller dokumenteras skriftligt.
För att inspektörernas bedömningar ska vara enhetliga och för att de ska hantera bristande
efterlevnad på likartat sätt deltar inspektörerna i ett kvalitetssäkringsprogram som ska
följas upp årligen.
5.4.3 Rapportering av kontrollresultat
Efter genomförd kontroll överlämnas eller skickas kontrollresultat eller kontrollrapport till
kontrollobjektet. Kontrollresultaten för de flesta av kontrollerna av växtskadegörare registreras i ett datasystem.
Det finns ett antal kommissionsbeslut som reglerar vilka kontroller som ska rapporteras till
EU-kommissionen. För vissa importkontroller, som t.ex. de som har en reducerad inspektionsfrekvens, skickas årligen en rapport om dessa till EU-kommissionen. Genomförda inventeringar rapporteras varje år till EU-kommissionen. Det gäller både de inventeringar
som görs i syfte att kartlägga förekomst och utbredning av ett antal reglerade växtskadegörare och de inventeringar som görs avseende växtskadegörare för vilka Sverige är skyddad
zon.
Införsel eller förflyttning av växter inom EU för vetenskapligt ändamål, import av växter
med reducerad inspektionsfrekvens, import av ett antal växter från olika länder samt kontroll av träemballage från Portugal dokumenteras och rapporteras årligen till EU-kommissionen.
5.4.4 Hantering av avvikelser, åtgärder vid bristande efterlevnad
Avvikelser vid växtskyddskontrollen vid import resulterar i att de produkter som inte uppfyller införselvillkoren nekas import i EU. Jordbruksverket notifierar dessa avvikelser i
Europhyt.
5
Den europeiska växtskyddsorganisationen, European and Mediterranean Plant Protection Organization.
23
Avvikelser vid växtskyddskontrollen vid export leder till att exportören inte får något sundhetscertifikat för sändningen. Därmed är export till det avsedda mottagarlandet inte möjlig.
Vid utbrott av ljus och mörk ringröta för potatis samt potatiskräfta ansvarar länsstyrelsen
i aktuellt län för att en rapport upprättas för den eller de berörda fastigheterna. Rapporterna
ska lämnas till Jordbruksverket som fattar beslut om bekämpning av berörda växtskadegörare. Länsstyrelserna har ansvar för uppföljning och kontroll och rapporterar årligen till
Jordbruksverket.
För övriga typer av kontroll av växtskadegörare finns andra alternativ. De åtgärder som
myndigheten kan vidta när avvikelser noteras och kraven i lagstiftningen inte följs kan vara
av många olika slag. Generellt handlar besluten om åtgärder om olika typer av förelägganden. Särskilt handlar det om föreläggande om destruktion eller behandling.
Vid allvarliga fall av bristande efterlevnad finns möjlighet att göra en åtalsanmälan.
Enligt Jordbruksverkets centrala riktlinjer för operativ kontroll ska rättelse i första hand ske
på frivillig väg. Detta innebär att i många ärenden ges kontrollobjektet möjlighet att rätta till
bristen inom viss föreskriven tid.
5.5 Stöd och samordning
Samordning av och samverkan inom arbetet med kontroll av växtskadegörare inom Jordbruksverket leder till ständig utveckling, kontinuerliga förbättringar och bidrar till en samordnad och likvärdig verksamhet inom kontrollområdet.
Huvuddelen av kontrollverksamheten genomförs av Jordbruksverkets kontrollavdelning,
medan växt- och miljöavdelningen tar fram riskanalyser, vägledningar och andra styrdokument. Regelbundna planeringsmöten och gemensamma planeringsdagar för ansvariga medarbetare från växt- och miljöavdelningens regelenhet och kontrollavdelningens växtkontrollenhet bidrar också till samordning.
LÄS MER
Om stöd och samordning, se avsnitt 3.7.6 i del 4 av den nationella kontrollplanen.
Om utbildningsinsatser, se del 3 av den nationella kontrollplanen.
5.6 Uppföljning och utvärdering
Jordbruksverket och den offentliga kontrollen av växtskadegörare har över åren utvärderats vid några tillfällen med avseende på olika delar av systemet såsom verksamhet på importområdet, potatisområdet samt utfärdande av växtpass.
Den genomlysning som gjorts av utomstående har generellt sett varit värdefull. Bl.a. har
utbildningsinsatser gjorts mot bakgrund av FVO:s rekommendationer. I några fall har det
24
resulterat i att åtgärder vidtagits för att uppnå överensstämmelse med gemenskapens
regelverk.
5.7 Utveckling och förbättringar
Resultat av kontrollerna rapporteras månadsvis eller årligen till växt- och miljöavdelningen.
Vid svårbedömda avvikelser sker dialog mellan växt- och miljöavdelningen och kontrollavdelningen. Denna samverkan leder till att utveckling och förbättringar sker kontinuerligt.
Två gånger per år genomförs planeringsdagar för ansvariga medarbetare från regelenheten
och växtkontrollenheten.
25
6 Kontroll av foder
Jordbruksverket ansvarar för kontroll av tillverkning, import och hantering av foder hos
de kommersiella fodertillverkarna och länsstyrelserna ansvarar för kontroll av foder hos
primärproducenterna. Statens Veterinärmedicinska Anstalt (SVA) som är expertorgan
inom området, utför omvärldsanalyser och står i många fall även för diagnostiken.
6.2 Specifika mål
Visionen för foderkontrollen är att ”Foderkontrollen är ändamålsenlig, likriktad och rätt
kontroll görs på rätt plats”. Visionen ska genomsyra all verksamhet inom kontrollområdet. Inom foderområdet har två inriktningsmål formulerats för att nå visionen. Kontrollens kvalitet och myndigheternas roll samlas inom ”Bristande efterlevnad upptäcks och
följs upp. Detta görs på ett likvärdigt sätt av kontrollmyndigheterna”. Intressenternas roll
finns inom ”Foderföretagen har förståelse för kontrollsystemet”.
Inför kontrollåret 2015 har tre fokusområden arbetats fram för foderkontrollen. Dessa är
framtagna i samarbete med ABP-området. Fokusområdena är ”Kompetens och utbildning”, ”Verifiering och kommunikation mellan myndigheter” samt ”Riskbaserad kontroll”.
Under fokusområde ”Kompetens och utbildning” ligger de strategiska målen ”Varje medarbetare har rätt kompetens för det arbete han/hon ska utföra” samt ”Enhetlig bedömning
görs och åtgärder vidtas vid bristande efterlevnad”. De specifika framtagna målen omfattar kompetensutveckling och utbildning samt utveckling av rutiner och vägledningar och
åtgärder vid bristande efterlevnad.
Det strategiska målet ”Kontrollens effektivitet ska löpande utvärderas och verifieras”
ingår i fokusområde ”Verifiering och kommunikation mellan myndigheter”. De specifika
målen för 2015 omfattar uppföljning och verifiering av kontrollen.
I fokusområde ”Riskbaserad kontroll” ingår det strategiska målet ”Kontrollen är riskbaserad” och ”Alla foderföretag är registrerade hos Jordbruksverket” där de specifika målen
omfattar översyn av arbetet med risker på kontrollområdet samt informationsspridning
kring kraven gällande registrering.
Foderföretagen ska veta syftet med att de blir kontrollerade och veta vad avgiften för
kontrollen syftar till. Med hjälp av dessa strategiska mål arbetar kontrollmyndigheterna
för att ”Foderföretagen har förståelse för kontrollsystemet”.
26
Vision för foderkontrollen
Inriktningsmål
Foderkontrollen är ändamålsenlig,
likriktad och görs på rätt plats.
Bristande efterlevnad upptäcks och
följs upp för att säkerställa att brister
åtgärdas. Detta görs på likvärdigt sätt
av kontrollmyndigheten.
Foderföretagaren har förståelse för
kontrollsystemet.
Strategiska mål
Strategiska mål för varje inriktningsmål
beskrivs i bilaga 2.
Specifika mål
Specifika, kortsiktiga mål för att förverkliga de strategiska målen beskrivs i
bilaga 2.
Aktiviteter
För att uppfylla målen kommer gemensamma aktiviteter att utvecklas under
2014.
Indikatorer
Nyckeltal för att mäta måluppfyllelse
kommer att utvecklas under 2014.
Länsstyrelsen ansvarar för planeringen och genomförandet av kontrollen av foder inom
primärproduktionen.
Jordbruksverket har tillsammans med Livsmedelsverket tagit fram en vägledning, för att
underlätta enhetlig tillämpning av livsmedelslagstiftningen och foderlagstiftningen. Vägledning om riskklassificering av livsmedelsföretag och foderföretag i primärproduktionen
finns på Jordbruksverkets webbplats, www.jordbruksverket.se.
27
För urval av kontrollobjekt för länsstyrelsernas fullständiga tvärvillkorskontroller6 har
Jordbruksverket utarbetat ett styrdokument som beaktar fler urvalskriterier än de som
enbart berör livsmedels- och fodersäkerhet. Vid länsstyrelsernas planering av den riskbaserade kontrollen måste hänsyn tas till båda urvalsmodellerna om kontrollen på anläggningarna ska samordnas. Jordbruksverket och länsstyrelsen kommer under 2015 fortsätta
arbeta med riskurval av primärproducenter av foder.
Offentlig kontroll av foder hos kommersiella fodertillverkare, importörer och distributörer (inklusive transportörer, butiker och lager som hanterar foder till livsmedelsproducerande djur inkl. häst) utförs av kontrollanter anställda vid Jordbruksverkets kontrollavdelning enligt en årlig kontrollplan som utarbetas utifrån föreskriven risk- och erfarenhetsmodell. Kontrollen av foder samordnas med kontrollen av ABP-anläggningar för att öka
effektiviteten. Riskklassificering och provplan uppdateras årligen.
Kommande års kontroll planeras utifrån en riskbedömning av varje enskild anläggning,
dess verksamhet och tidigare kontrollresultat. Utöver detta beaktas även faktorer som framkommer vid onvärldsbevakning och omvärldsanalys. Checklistor och vägledningar för kontrollen finns på Jordbruksverkets webbplats, www.jordbruksverket.se.
Jordbruksverkets gränskontrollveterinärer utför importkontroll av foder innehållande animaliska biprodukter enligt årliga instruktioner.
LÄS MER
Om planeringen av foderkontrollen, se avsnitt 3.3.3 i del 4 av den nationella kontrollplanen.
6.3.1.1 Primärproduktionen
Jordbruksverket, SVA och Livsmedelsverket har tillsammans utarbetat en riskklassificeringsmodell för primärproduktionen av både foder och livsmedel. Modellen syftar främst
till att underlätta urvalet av en liten andel kontrollobjekt bland primärproducenterna. Riskklassificeringsmodellen finns tillgänglig i en gemensam rapport från Livsmedelsverket,
Jordbruksverket och SVA: Riskklassificering i primärproduktionen – foderoch livsmedelskedjan, www.jordbruksverket.se.
6.3.1.2 Foderföretagare förutom primärproducenter
Samtliga foderanläggningar riskklassificeras utifrån verksamhet och hanterad kvantitet
foder. Riskklassificeringsmodellen består av 10 klasser, 1-10, där 1 är den högsta riskklassen, d.v.s. den riskklass där verksamheter med högst risk placeras. Från och med 2015 har
en uppdatering skett av modellen. Erfarenhetsmodellen består nu av sju klasser, AAA-E
där E är den högsta klassen. Nytillkomna företag placeras vid registreringen i klass C. Mo-
6
Tvärvillkoren är ett begränsat antal regler inom olika områden, bl.a. miljöskydd, djurskydd, foderoch livsmedelssäkerhet som lantbrukaren/primärproducenten måste följa för att få full utbetalning
av jordbrukarstödet. En fullständig kontroll omfattar kontroll av samtliga tvärvillkor. Överträdelser av
dessa regler kan resultera i avdrag i jordbrukarstödet. Ytterligare information om tvärvillkor finns på
Jordbruksverkets webbplats, www.jordbruksverket.se.
28
dellen beskrivs i Jordbruksverkets föreskrifter och allmänna råd (SJVFS 2007:21) om offentlig kontroll av foder och animaliska biprodukter.
Risk- och erfarenhetsklassificeringen resulterar i ett varierat antal kontrollbesök per anläggning och år. Kontrollfrekvensen varierar mellan ett besök var tionde år till 18 besök per år.
Utifrån antalet planerade kontrollbesök, resultat från tidigare kontrollbesök samt övrig omvärldsbevakning utformas eventuellt en provtagningsplan för de anläggningar som ingår i
årets kontroll. Vilken provtagning som genomförs på anläggningarna beror bl.a. på typ av
verksamhet och foder.
LÄS MER
Om riskbaserad kontroll, se avsnitt 3.3.3 i del 4 av den nationella kontrollplanen för livsmedelskedjan.
Kontrollen av foder i primärproduktionen utförs till största del som en del av den fullständiga tvärvillkorskontrollen, dvs. länsstyrelsen kontrollerar alla relevanta tvärvillkor med
hänsyn till respektive jordbruksföretags produktionsinriktning. Kontrollen genomförs som
en detaljerad genomgång av rutiner, dokumentation, lokaler och utrustningens funktion och
hygienstatus utifrån en upprättad checklista. Extra offentlig kontroll genomförs vid behov.
Den offentliga kontrollen hos kommersiella fodertillverkare, importörer och distributörer
består av två huvuddelar; hygienkontroll och provtagningskontroll. I hygienkontrollen ingår
dokumentationskontroller av företagets rutiner, egenkontroll, dokumentation av råvaru- och
foderflödet, märkning av produkter samt okulär besiktning av anläggningens hygieniska
status.
Vid provtagning tas prover ut på företagets foder, råvaror och miljö som sedan skickas
för analys med avseende på redlighet och säkerhet. Provtagning och analys sker
där så är lämpligt och i enlighet med EU-kommissionens förordning (EG) nr 152/2009
om provtagnings- och analysmetoder för offentlig kontroll av foder. Omfattningen av
provtagningen på respektive anläggning samt vilka prover som tas ut, beror bl.a. på verksamhetens art och omfattning samt utifrån resultat från tidigare provtagningskontroller.
Rutiner för hur provplanen kan hanteras på ett mer flexibelt sätt har utvecklas under 2014
och arbetet kommer att fortgå även under 2015.
Huvuddelen av kontrollerna är planerad i kontrollplanen. Utanför den ordinarie kontrollplanen finns möjlighet att utöva extra offentlig kontroll. Detta kan vara nödvändigt t.ex. om
uppföljningar efter ordinarie besök måste göras eller om kontroll måste göras hos anläggningar som inte är registrerade eller har giltigt godkännande. Kontroll och uppföljning av
marknadsföring och reklam sker även till viss utsträckning.
29
6.3.2.3 Kontroll vid gränsen av vegetabiliska foder
I EU-kommissionens förordning (EG) nr 669/2009 om importkontroll av vegetabiliska
foder ställs krav på kontroll vid gränsen vid import av vissa vegetabiliska foderråvaror från
vissa länder utanför EU. Vilka foder och vilka länder som berörs framgår av förordningens
bilaga I.
LÄS MER
Om kontroll av foder, se avsnitt 3.3.3 i del 4 av den nationella kontrollplanen.
Om veterinär gränskontroll av foder innehållande animaliska biprodukter, se kapitel 11.
Kravet på registrering och i vissa fall godkännande av foderanläggningar återfinns i förordning (EG) nr 183/2005 (foderhygienförordningen). Ett nationellt register över foderanläggningar inom primärproduktion, butik, lager, transport och blandartjänst förs på
Jordbruksverket. Registret ska också kunna fungera som grund för riskurval vid uttag av
foderanläggningar till kontroll. Jordbruksverket kommer att arbeta för att nå fler företag
med informationen om kraven på registrering.
Foderleverantörer dvs. de som i första led, efter införsel eller tillverkning, släpper ut foder
på marknaden samt varje enskild produkt som denne ansvarar för ska registreras hos Jordbruksverket. Registret används bl.a. som underlag vid planering och uppföljning av foderkontrollen hos foderleverantörer.
Jordbruksverket kan besluta om att återkalla en registrering eller ett godkännande vid bristande efterlevnad av kraven i lagstiftningen.
Uppgifter om registrerade och godkända foderföretagare finns på Jordbruksverkets webbplats, www.jordbruksverket.se.
Den offentliga kontroll av foder som sker i Jordbruksverkets regi utförs av Kontrollenheten. Vid kontrollerna används besöksrapporter, checklistor, vägledningar och provtagningsinstruktioner. Vägledningen ger hjälp i bedömningar av varje kontrollfråga i checklistan samt ger en vägledning i hur man utför en kontroll. Som stöd och vägledning vid kontroller som inkluderar provtagning finns provtagningsinstruktioner om hur prov ska tas ut,
förpackas och dokumenteras.
Länsstyrelsen ansvarar för den offentliga kontrollen av foder i primärproduktionen.
I ansvaret ingår även att utarbeta egna rutiner för hur kontrollen av foder i primärproduktionen ska genomföras. Jordbruksverket har ett samordningsansvar och lämnar råd och
bistår med hjälp. Jordbruksverket har utarbetat kontrollvägledningar, checklistor samt
30
underlag för risk- och erfarenhetsbedömning som stöd för kontrollen. Dessa finns på
LÄS MER
Om rutiner för utförande av kontrollen, se avsnitt 3.3.3 i del 4 av den nationella kontrollplanen.
Kontrollresultaten dokumenteras i en checklista och avvikelser som noteras vid kontrollen
rapporteras in i Jordbruksverkets IT-stöd för detta. En kontrollrapport upprättas och skickas
till foderföretagaren.
Länsstyrelserna rapporterar årligen till Jordbruksverket enligt 6§ 3 kap i Jordbruksverkets
föreskrifter och allmänna råd om foder (SJVFS 2007:21). Rapporteringen omfattar bl.a.
uppgifter om antalet planerade och genomförda kontroller, antalet årsarbetskrafter som
arbetar med kontrollområdet, vad som kontrollerats samt åtgärder för uppföljning av kontroller.
Vid kontrollbesök dokumenteras kontrollresultaten i en checklista med hjälp av tillhörande
vägledning7. Efter kontrollen skickas en ifylld checklista samt eventuella anvisningar om
åtgärder till företaget. Sker provtagning vid kontrollen rapporteras dessa prover in i Jordbruksverkets handläggarstöd för kontroll och provtagning av foder.
Länsstyrelserna ansvarar för hantering av avvikelser och åtgärder vid bristande efterlevnad av kraven i lagstiftningen. Avvikelser följs upp genom extra offentlig kontroll, förelägganden eller genom andra åtgärder.
Efter en kontroll rapporteras resultatet till företaget med hjälp av checklistan och ett följebrev. Om avvikelser upptäckts vid kontrollen ska företaget lämna en skriftlig bekräftelse på
att bristerna är åtgärdade eller en åtgärdsplan innehållande information om planerade åtgärder samt när dessa ska vara genomförda. Åtgärdsplanen ska lämnas till Jordbruksverket
inom en månad efter att företaget fått del av resultatet. Detta följs sedan upp vid nästa planerade kontroll eller vid en extra offentlig kontroll.
7
Vägledning till Jordbruksverkets checklista för kontroll av foderanläggningar vid offentlig
kontroll.
31
Om avvikelser upptäcks i provtagningen begär Jordbruksverket ett yttrande från företaget
om orsaken till avvikelsen samt åtgärder. Beroende på allvaret i avvikelsen och företagets
svar kan Jordbruksverket godta företagets åtgärder eller utreda ärendet vidare.
Om allvarliga eller upprepade avvikelser upptäcks, kan Jordbruksverket förelägga företaget
att åtgärda bristerna. Jordbruksverket kan även förelägga med vite, åtalsanmäla eller dra
tillbaka ett godkännande eller en registrering (SJVFS 2007:21). Ett tillbakadragande av
godkännande eller en registrering innebär att företaget inte kan fortsätta med sin verksamhet.
LÄS MER
Om sanktioner, se avsnitt 3.3.5 i del 4 av den nationella kontrollplanen.
Jordbruksverket har det centrala ansvaret för den offentliga kontrollen och en samordnande
roll inom kontrollfrågor. Samordningsgrupper med representanter från berörda myndigheter
och kontrollorgan finns där frågor om kontrollen i primärproduktionen samt tvärvillkor
diskuteras. För att samordna och stödja kontrollen utarbetar Jordbruksverket kontrollvägledningar, checklistor, underlag för risk- och erfarenhetsbedömning och bistår med utbildning.
SVA är riskvärderare inom fodersäkerhetsområdet. Jordbruksverket är riskhanterare inom
fodersäkerhetsområdet. SVA fungerar som rådgivande åt Jordbruksverket både avseende
kontrollens upplägg och diagnostiken inom foderkontrollen. Vid fodersäkerhetsrelaterade
problem bidrar SVA med kunskap rörande spårning och sanering avseende smittor och
oönskade ämnen. SVA ger vid förfrågan yttranden som Jordbruksverket använder som en
del av underlaget vid beslut om hantering i enskilda ärenden. Kontrolluppgifter kan, när
så bedöms lämpligt, delegeras till SVA.
LÄS MER
6.6.1
Primärproduktionen
Länsstyrelserna följer upp och utvärderar den egna kontrollverksamheten. Jordbruksverket följer upp och utvärderar resultaten från föregående års foderkontroll inom primärproduktionen som ett led vid rapportering till den årliga rapporten.
6.6.2 Foderföretagare förutom primärproducenter
Kontrollens genomförande följs regelbundet upp för att säkerställa att kontrollplanen följs.
Stickprovskontroller av dokumentationen från kontrollbesöken görs kontinuerligt för att
kontrollera att all dokumentation från kontrollbesöken är fullständig och tillräcklig.
32
Samtidigt förs statistik över antal och typ av avvikelser. Två gånger per år sammanställs
kontrollresultaten för vidare uppföljning och granskning.
Jordbruksverket följer upp och utvärderar resultaten från föregående års foderkontroll
som ett led vid rapportering till den årliga rapporten samt vid planeringen av kommande
års kontroll.
6.7.1 Primärproduktionen
Utvärdering och analys av resultaten från föregående års kontroller används bl.a. för att
förbättra och tydliggöra vägledningar och checklistor. Utöver detta följs de områden upp
som har bidragit till många frågeställningar. Under 2014 arbetade länsstyrelserna med att
identifierade ytterligare kompetensbehov, för att under 2015 tillsammans med Jordbruksverket ta fram en plan för att åtgärda behovet.
6.7.2 Foderföretagare förutom primärproducenter
Behovet av utveckling och förbättringar identifieras och genomförs på olika sätt.

För att säkerställa kvalitet och samsyn i kontrollerna görs samkontroller med alla
kontrollanter. Resultatet utvärderas tillsammans för att identifiera förbättringar och
samordning av kontrollernas genomförande.

Varje år anordnas utbildningsdagar för kontrollanterna inom aktuella områden där
ämne och inriktning väljs utifrån rådande behov. Behovet av utbildning undersöks
t.ex. genom utvärderingar av samkontroller eller utifrån signaler från kontrollanterna.

För att uppnå en ökad förståelse för kontrollens syfte och helhetsbild samt höja kontrollanternas kompetensnivå finns möjligheter för kontrollanterna att genomgå utbildning i EU-kommissionens regi.

Uppgifterna i Jordbruksverkets interna rapportering används tillsammans med andra
underlag, t.ex. från omvärldsbevakning, som underlag i planerings- och förbättringsarbetet inför nästkommande års kontroll. Planering sker i samråd med SVA. SVA är
riskvärderare inom fodersäkerhetsområdet och har en rådgivande roll åt Jordbruksverket i foderhygienfrågor både avseende kontrollens upplägg och diagnostiken
inom foderkontrollen.
33
7 Kontroll av animaliska biprodukter (ABP)
Jordbruksverket, Livsmedelsverket, länsstyrelserna och kommunerna är kontrollmyndigheter för animaliska biprodukter. I de fall flera kommuner gått samman i en gemensam
organisation för bl.a. livsmedelskontroll, är den gemensamma nämnden eller kommunalförbundet lokal myndighet. Jordbruksverket samordnar kontrollen och lämnar stöd och råd
till övriga kontrollmyndigheter.
LÄS MER
Om ansvarfördelning och kontrollansvar, se avsnitt 3.4.2 i del 4 av den nationella kontrollplanen.
7.2 Specifika mål
Visionen för kontrollen av ABP är att ”ABP-kontrollen är ändamålsenlig, likriktad och
rätt kontroll görs på rätt plats”. Visionen ska genomsyra all verksamhet inom kontrollområdet. Då områdena på många sätt är lika används samma två inriktningsmål som på
foderområdet för att nå visionen. Kontrollens kvalitet och myndigheternas roll samlas
inom ”Bristande efterlevnad upptäcks och följs upp. Detta görs på ett likvärdigt sätt av
kontrollmyndigheterna”. Intressenternas roll finns inom ”Företagen har förståelse för
kontrollsystemet”.
Inför kontrollåret 2015 har tre fokusområden arbetats fram för kontrollen av ABP. Dessa
tre fokusområden är framtagna i samarbete med foderområdet. Fokusområdena är ”Kompetens och utbildning”, ”Verifiering och kommunikation mellan myndigheter” samt
”Riskbaserad kontroll”.
Under fokusområde ”Kompetens och utbildning” ligger de strategiska målen ”Varje medarbetare har rätt kompetens för det arbete han/hon ska utföra” samt ”Enhetlig bedömning
görs och åtgärder vidtas vid bristande efterlevnad” där de specifika framtagna målen omfattar kompetensutveckling och utbildning samt utveckling av vägledning och åtgärder
vid bristande efterlevnad.
Det strategiska målet ”Kontrollens effektivitet ska löpande utvärderas och verifieras”
ingår i fokusområde ”Verifiering och kommunikation mellan myndigheter”. De specifika
målen för 2015 omfattar uppföljning och verifiering av kontrollen.
I fokusområde ”Riskbaserad kontroll” ingår det strategiska målet ”Kontrollen är riskbaserad samt rätt företag kontrolleras” där de specifika målen omfattar en översyn av arbetet
med risker på kontrollområdet.
ABP- företagen ska veta syftet med att de blir kontrollerade, känna förtroende för kontrollen och veta vad avgiften för kontrollen syftar till. Med hjälp av dessa strategiska mål
arbetar kontrollmyndigheterna för att ”Företagen har förståelse för kontrollsystemet”.
34
Vision för
ABP-kontrollen
Inriktningsmål
ABP-kontrollen är ändamålsenlig,
likriktad och görs på rätt plats.
Bristande efterlevnad upptäcks och
följs upp. Detta görs på likvärdigt sätt
av kontrollmyndigheterna.
Företagaren har förståelse för kontrollsystemet.
Strategiska mål
Specifika mål
Specifika, kortsiktiga mål för att förverkliga de strategiska målen beskrivs
i bilaga 3.
Aktiviteter
För att uppfylla målen kommer gemensamma aktiviteter tas fram under 2014.
Indikatorer
Nyckeltal för att mäta måluppfyllelse
kommer att utarbetas under 2015.
35
Livsmedelsverket, länsstyrelserna och kommunerna ansvarar för att varje år fastställa en
plan för den offentliga kontrollen inom sitt ansvarsområde. Planeringen ska ske så att
kontrollerna baseras på en riskbedömning som leder till den kontrollfrekvens som behövs på respektive anläggning.
Jordbruksverkets årliga kontrollplan baseras på den riskklassificering som görs av varje
anläggning. Utifrån angiven riskklass sker ett visst antal kontrollbesök per år. Kontrollen av
animaliska biprodukter samordnas med kontrollen av foderanläggningar.
Kontrollen ska vara regelbunden och ske så ofta som är lämpligt för att uppnå syftet med
regelverket. Kontrollmyndigheten ska ta hänsyn till kartlagda risker för foder- eller livsmedelssäkerheten, djurhälsa eller djurskydd, tidigare resultat i kontrollen, om driftansvarig har
ett egenkontrollprogram samt om myndigheten har fått information som kan tyda på bristande efterlevnad av lagstiftningen.
Varje operativ kontrollmyndighet som ansvarar för kontroll av ABP, ansvarar själva för att
en riskklassificering görs på området.
Samtliga ABP-anläggningar där Jordbruksverket ansvarar för den offentliga kontrollen
riskklassificeras utifrån föreskriven risk- och erfarenhetsmodell (SJVFS 2007:21). Riskklassificeringsmodellen består av 9 klasser, där 1 är den högsta riskklassen. Erfarenhetsmodellen består av sju klasser, AAA-E där E är den högsta klassen. Nytillkomna företag placeras vid registreringen i klass C. Risk- och erfarenhetsklassificeringen resulterar i ett varierat
antal kontrollbesök per anläggning. Kontrollfrekvensen varierar mellan ett besök var nionde
år till sex besök per år.
Den ABP-kontroll som kommunerna utför sker i regel i samband med miljötillsyn och
livsmedelskontroll. Livsmedelsverket bedriver ABP-kontroll på sina anläggningar i samband med övrig livsmedelskontroll.
Livsmedelsverket, länsstyrelserna och kommunerna ansvarar för att utarbetar ändamålsenliga och effektiva kontrollmetoder inom sitt ansvarsområde.
I Jordbruksverkets kontroll av anläggningar som hanterar animaliska biprodukter ingår
dokumentationskontroller av företagets rutiner, egenkontroll, dokumentation av flödet av
produkter, märkning av produkter samt okulär besiktning av anläggningens hygieniska
status. Huvuddelen av kontrollerna är planerade i kontrollplanen.
36
Utanför den ordinarie kontrollplanen görs extra offentliga kontroller, t.ex. vid uppföljningar efter ordinarie besök eller om kontroll måste göras hos anläggningar som inte är
registrerade eller har giltigt godkännande.
För att bedriva en verksamhet eller driva en anläggning som hanterar, tillverkar eller transporterar animaliska biprodukter ska driftansvarig i de flesta fall vara registrerad eller godkänd av Jordbruksverket. Jordbruksverket har överlåtit till länsstyrelsen att
fatta beslut om godkännande av omlastningsplatser som är en del av transporten. Livsmedelsanläggningar eller jordbruksföretag behöver generellt sett inte godkännas eller registreras när de hanterar animaliska biprodukter som uppstår i deras verksamhet. Det gäller även
andra typer av anläggningar där djur hålls samt för vissa verksamheter genom Jordbruksverkets föreskrifter är undantagna från registreringskravet.
Livsmedelsverket, länsstyrelserna och kommunerna ansvarar för att utarbeta egna rutiner,
metoder och instruktioner för hur kontrollen ska utföras inom ansvarsområdet.
Den offentliga kontrollen av anläggningar som sker i Jordbruksverkets regi utförs av kontrollenheten. Vid kontrollerna används checklistor, vägledningar och provtagningsinstruktioner som överlämnas från enheten för CITES, foder och djurprodukter till kontrollenheten inför ett nytt kontrollår. Vägledningen ger hjälp i bedömningar av varje kontrollfråga i checklistan, samt en vägledning i hur man utför en kontroll. Kontrollresultatet
sammanställs i en kontrollrapport som skickas till företaget. Behovet av checklistor och
beslutsvägledningar ska utvärderas löpande. Sedan 2014 finns uppdaterade vägledningar
inom kontrollområdet.
Livsmedelsverket, länsstyrelserna och kommunerna rapporterar årligen uppgifter och resultat från den offentliga kontrollen till Jordbruksverket.
Jordbruksverket sammanställer och utvärderar rapporteringen. Uppgifterna lämnas till
Livsmedelsverket för redovisning i den årliga rapportern om kontrollen i livsmedelskedjan.
Livsmedelsverket, länsstyrelserna och kommunerna ansvarar för och utarbetar rutiner för
hantering av avvikelser och åtgärder vid bristande efterlevnad av kraven i lagstiftningen.
Jordbruksverket har ett samordningsansvar och lämnar råd och bistår med hjälp.
37
Jordbruksverkets kontroll
Om avvikelser upptäckts vid Jordbruksverkets kontroll ska företaget lämna en skriftlig bekräftelse på att bristerna är åtgärdade eller en åtgärdsplan som anger vad man avser göra för
att åtgärda bristerna och när det ska vara gjort. Detta följs sedan upp vid kommande ordinarie kontroll eller genom en extra offentlig kontroll.
Om allvarliga eller upprepade avvikelser upptäcks, kan Jordbruksverket förelägga företaget att åtgärda bristerna. Ett vite kan även vara kopplat till ett föreläggande. Om det
anses vara en stor risk för smittspridning kan även särskilda ingripanden som omhändertagande eller destruktion av t.ex. produkt ske. Kan inte verksamhetsutövaren åtgärda bristerna kan rättelse på dennes bekostnad ske. Jordbruksverket kan även åtalsanmäla eller
dra tillbaka ett godkännande eller registrering. Genom att arbeta aktivt med kalibrering av
kontrollanternas arbete enligt en årlig plan säkras en enhetlig bedömning och enhetlig
åtgärd vid likartad bristande efterlevnad.
LÄS MER
Om sanktioner, se avsnitt 3.3.5 i del 4 av den nationella kontrollplanen.
Jordbruksverket sammanställer vägledningar för kontrollområdet till Jordbruksverkets
kontrollpersonal, Livsmedelverket, länsstyrelserna samt kommunerna. Jordbruksverket
har även regelbundna samordningsmöten med Livsmedelsverket i syfte att diskutera gemensamma kontrollfrågor. Dialog förs även med Sveriges Kommuner och
Landsting (SKL). Sedan 2014 finns en arbetsgrupp med representanter från ett
tiotal kommuner som bl.a. kommer arbeta för en ökad samordning mellan kommuner och övriga myndigheter.
LÄS MER
Livsmedelsverket, länsstyrelserna och kommunerna ansvarar för uppföljning och utvärdering av myndighetens egen kontroll inom området. Jordbruksverket följer upp och utvärderar resultaten från föregående års foderkontroll som ett led vid rapportering till den
årliga rapporten samt vid planeringen av kommande års kontroll.
Den del av kontrollen som Jordbruksverket ansvarar för följs även upp regelbundet. Stickprovskontroller av dokumentationen från kontrollbesöken görs kontinuerligt för att säkerställa att all dokumentation från kontrollbesöken är fullständig och tillräcklig. Samtidigt
förs statistik över antal och typ av avvikelser. Två gånger per år sammanställs kontrollresultaten för vidare uppföljning och granskning.
38
Livsmedelsverket, länsstyrelserna och kommunerna ansvarar för och utarbetar rutiner för
utveckling och förbättringar av kontrollen inom sitt ansvarsområde. Jordbruksverket har ett
samordningsansvar och lämnar råd och bistår med hjälp. För att uppnå en ökad förståelse
för kontrollens syfte och helhetsbild samt höja kontrollanternas kompetensnivå finns möjligheter för kontrollanterna att genomgå utbildning i EU-kommissionens regi.
Jordbruksverkets kontroll
Behovet av utveckling och förbättringar identifieras och genomförs på olika sätt.

För att säkerställa kvalitet och samsyn i kontrollerna görs samkontroller med alla
kontrollanter. Resultatet utvärderas tillsammans för att identifiera förbättringar och
samordning av kontrollernas genomförande.

Vid behov anordnas utbildningsdagar för kontrollanterna inom aktuella områden där
ämne och inriktning väljs utifrån rådande behov. Behovet av utbildning undersöks
t.ex. genom utvärderingar av samkontroller eller utifrån signaler från kontrollanterna.

För att uppnå en ökad förståelse för kontrollens syfte och helhetsbild samt höja kontrollanternas kompetensnivå finns möjligheter för kontrollanterna att genomgå utbildning i EU-kommissionens regi.

Uppgifterna i Jordbruksverkets interna rapportering används tillsammans med andra
underlag, t.ex. från omvärldsbevakning, som underlag i planerings- och förbättringsarbetet inför nästkommande års kontroll.
39
8 Kontroll av djurhälsa – smittskydd
8.1 Djurhälsa ur ett smittskyddsperspektiv
Djurhälsa som paraplybegrepp
I förordning (EG) nr 882/2004 används begreppet djurhälsa som ett paraplybegrepp och
kontrollen av djurhälsa sker inom flera kontrollområden som omfattas av den nationella
kontrollplanen.
Djurhälsa ur ett smittskyddsperspektiv
Detta kapitel beskriver kontrollen av djurhälsa ur ett smittskyddsperspektiv, med fokus på
TSE-provtagning vid slakt och obligatorisk salmonellakontroll hos fjäderfä.
LÄS MER
Om kontroll av djurhälsa ur ett smittskyddsperspektiv, se avsnitt 3.5 i del 4, och om gränskontroll, se kapitel 11.
Salmonellagarantier och kontrollprogram för salmonella, se avsnitt 10.4.3.14 respektive
10.4.3.21 (särskilda kontrollprogram).
TSE-provtagning vid slakt, se avsnitt 10.4.3.17.
Frivilliga kontrollprogram och de särskilda beredskapsplaner som berör smittskydd hos djur
beskrivs i del 4 av den nationella kontrollplanen.
Jordbruksverket har som central myndighet det övergripande ansvaret för kontrollen av
djurhälsa. Jordbruksverket och länsstyrelserna ansvarar för kontroll av smittskydd hos
djur. Viss del av kontrollen utförs av branschorganisationer. SVA, som är expertorgan
inom området, utför riskvärderingar och står i de flesta fall även för diagnostiken.
Jordbruksverket och Livsmedelsverket är behöriga myndigheter att utöva offentlig kontroll inom området. Jordbruksverket utövar offentlig kontroll av efterlevnaden av de föreskrifter verket meddelar med stöd av lagen om provtagning på djur m.m., t.ex. kontroll av
TSE-provtagning och kontroll avseende koccidios hos slaktkyckling. Livsmedelsverket
utövar kontroll när det gäller restsubstanser och andra ämnen i djur och djurprodukter.
Jordbruksverket kan överlåta vissa kontrolluppgifter till länsstyrelserna och har överlåtit
offentliga kontrollen av efterlevnad av vissa föreskrifter som Jordbruksverket har meddelat med stöd av lagen om provtagning på djur m.m. Länsstyrelserna är även genom zoonosförordningen (1999:660) och epizootiförordningen (1999:659) utpekade som kontrollmyndighet för kontroll av efterlevnad av zoonoslagen (1999:658) och epizootilagen
(1999:657) lagen och de föreskrifter som meddelats med stöd av zoonosförordningen
(1999:660).
Länsstyrelsen är även kontrollmyndighet för ett antal bekämpningsprogram mot smittsamma djursjukdomar som t.ex. BVD- och leukosövervakningsprogrammen. Vidare ansvarar länsstyrelserna för kontrollen över att de livsmedelsproducerande djuren är märkta
på ett adekvat sätt, vilket är viktigt ur smittspårningssynpunkt. Länsstyrelsen har också
40
ansvar för kontroll av insamling, uppsamling, omlastning och transport av andra animaliska biprodukter än matavfall som t.ex. kadaver och annat material som kan vara smittförande.
TSE-kontrollen
Jordbruksverket ansvarar för regelverket, uppföljning av resultat från genomförd kontroll
och utbildning av provtagare avseende kontroll av livsmedelsföretagares TSE-provtagning
vid slakt. Livsmedelsverket ansvarar för att kontrollera att prover tas korrekt, att dessa identifieras på lämpligt sätt, hanteras och sänds till lämpligt laboratorium. Jordbruksverket ansvarar för att kontrollera TSE-provtagning av självdöda och avlivade djur som inte ska användas som livsmedel.
Frivilliga kontroller
Utöver den offentliga kontrollen får Jordbruksverket ge organisationer inom jordbruksnäringens område eller andra sammanslutningar rätt att anordna frivillig kontroll. Flera sådana
organisationer har blivit utsedda som huvudman för frivillig kontrollverksamhet. Denna
verksamhet ingår inte i den offentliga kontrollen.
LÄS MER
Om organisation och ansvarsfördelning i kontroll av smittskydd, se avsnitt 3.5.2 i del 4 av den
nationella kontrollplanen.
Om organisation och ansvarsfördelning i kontroll av andra animaliska biprodukter, se avsnitt
3.4.3.1 i del 4 av den nationella kontrollplanen.
8.3 Specifika mål
Jordbruksverket började 2013 formulera nya målsättningar för foder, animaliska biprodukter, smittskydd, djurskydd samt kontroll av växtskadegörare. Arbetet med målbilder kommer att fortsätta och utvecklas under 2015 inom smittskyddsområdet i samband med att
Jordbruksverket fortsatt ser över kontrollen av djurhälsa och smittskydd för att förbättra
denna.
SVA utför riskvärderingar och Jordbruksverket genomför riskhantering medan båda myndigheterna utifrån sina utgångspunkter genomför riskkommunikation.
Kontroll ska vara riskbaserad, och kontroll av efterlevnaden av bestämmelserna i lagstiftningen ska ske i större utsträckning där brister tidigare konstaterats. Provtagning ska genomföras efter riskbedömning, där sannolikhet för positiva prov är som störst.
41
Obligatorisk salmonellakontroll
Den obligatoriska salmonellakontrollen på fjäderfä utförs enligt Statens jordbruksverks
föreskrifter (2007:19) om obligatorisk salmonellakontroll av fjäderfän.
Det veterinärmedicinska laboratorium som anlitas för analys av uttagna prover ska länsvis
registrera prover och analysresultat i en särskild journal och rapportera resultaten till länsstyrelsen. Länsstyrelserna gör dokumentkontroll av insända rapporter och ska göra en sammanställning av rapporterna som ska skickas till Jordbruksverket. Om brister i provtagningen upptäcks kan kontrollbesök göras på anläggningen. För kontroll på plats i besättningen
kan en checklista för kontrollen utformas baserad på de brister som upptäckts vid dokumentkontrollen. Om brister i provtagningen upptäcks kan djurhållaren föreläggas att provta
djuren enligt föreskriften. En bedömning bör i dessa fall göras om det är att djurägaren själv
eller en veterinär som ska ta provet.
Om brister i laboratoriets rapportering upptäcks kan Jordbruksverket förelägga laboratoriet
att lämna uppgifter enligt föreskrifterna.
Kontroll av TSE-provtagning vid slakt
Syftet med Jordbruksverkets kontroll av TSE-provtagning vid slakt är att säkerställa att
prov tas ut på ett korrekt sätt av provtagare på slakteri och att kropp, organ och produkter av
de provtagna djuren hanteras i enlighet med regelverket i avvaktan på provsvar.
Inspektion bör göras vid ett fastställt antal tillfällen per år. Revision bör göras regelbundet
på varje provtagande anläggning. I utbildningsmaterial som Jordbruksverket tagit fram
finns instruktioner för hur prov ska tas, märkas och hanteras. Dessa instruktioner ska följas
på slakterierna och efterlevnad kontrolleras enligt ovan. Varje utförd operativ kontroll ska
dokumenteras på ett lämpligt sätt.
Registrering och märkning av djur
Ur ett smittskyddsperspektiv är registrering och märkning av djur centralt för smittspårning.
Jordbruksverket är ansvarigt för att systemen för märkning, journalföring och rapportering
av djur sker enligt EU:s regler. Regelverket omfattar alla nötkreatur, grisar, får och getter i
Sverige. Kontrollerna utförs av länsstyrelsen. Till grund för kontrollen finns riktlinjer från
Jordbruksverket i form av en kontrollinstruktion som årligen ges ut i en ny version.
Obligatorisk salmonellakontroll
Jordbruksverket har utarbetat en vägledning som ger råd och stöd till länsstyrelserna som
planerar och utför den operativa kontrollen. (Vägledning till kontrollmyndigheter m.fl. gällande den obligatoriska salmonellakontrollen av fjäderfä (Dnr 33-7877/09))
42
Vägledningen ger information om kontrollområdet, t.ex. kontaktfunktioner eller kontaktpersoner, ansvarsfördelning och genomförandet av den operativa kontrollen. Jordbruksverkets vägledningar finns på verkets webbplats, www.jordbruksverket.se.
Livsmedelsföretagare som driver ett slakteri ansvarar för att nödvändiga prover tas enligt
Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2010:9) om obligatorisk övervakning avseende förekomst av TSE-sjukdom hos nötkreatur, får och get. Proverna tas ut av utsedda
och särskilt utbildade personer på slakterierna. På destruktionsanläggningarna ansvarar
personalen för provtagning. Vid obduktion på laboratorier sker motsvarande provtagning
av ansvarig veterinär. Jordbruksverket utbildar och utser provtagningspersonal på slakterierna. Jordbruksverket kontrollerar verksamheten genom inspektioner och regelbunden
revision
LÄS MER
Om offentlig kontroll av TSE på slakterierna, se avsnitt 10.4.3.17.
Smittspårning genom registrering och märkning av djur
Jordbruksverket ansvarar för att systemen för märkning, journalföring och rapportering av
djur följer EU:s regler. Länsstyrelsen ska årligen utföra ett visst antal kontroller av besättningarna. Till grund för kontrollen finns riktlinjer från Jordbruksverket i form av en kontrollinstruktion som årligen ges ut i en ny version.
När nötkreatur utan unika identiteter påträffas ska kontrollresultatet lämnas till Jordbruksverkets registerenhet, som utreder ärendet i enlighet med förordning 494/98/EG om administrativa minimipåföljder m.m. Även anmälningar om andra omärkta djurslag utreds.
LÄS MER
Om registrering om märkning av djur i avsnitt 3.5.2.3 i del 4 av den nationella kontrollplanen.
Jordbruksverket redovisar antal fall av epizootiska och zoonotiska sjukdomar. Jordbruksverket ansvarar dessutom för rapportering av sjukdomsutbrott via ADNS (Animal Disease
Notification System) och WAHIS (World Animal Health Information System).
I Jordbruksverkets årsredovisning redovisas bl.a. antalet diagnoser gällande förebyggande
djurhälsovård per djurslagstyp och antalet behandlingar per djurslagstyp.
SVA ansvarar för sammanställning av en årlig rapport enligt artikel 9 i rådets direktiv
2003/99/EU. Rapporten omfattar trender för och källor till zoonoser, zoonotiska smittämnen och antimikrobiell resistens.
Obligatorisk salmonellakontroll av fjäderfä
När det gäller den obligatoriska salmonellakontrollen för fjäderfä ska salmonellaprover tas
med de angivna intervall som framgår av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr
2160/2003 av den 17 november 2003 om bekämpning av salmonella och vissa andra livsmedelsburna zoonotiska smittämnen och Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS
43
2007:19) om obligatorisk salmonellakontroll av fjäderfän (K 104) av djurägaren och den
officiella veterinären. Det laboratorium som analyserar proverna ska föra journal som fyra
gånger per år ska insändas till respektive länsstyrelse. Länsstyrelserna i sin tur rapporterar
till Jordbruksverket.
En kontrollrapport upprättas efter varje genomförd kontroll och en kopia av rapporten lämnas till kontrollobjektet.
Obligatorisk hälsoövervakning av fjäderfä
Den obligatoriska hälsoövervakningen av fjäderfä har sin bakgrund i Rådets direktiv
2009/158/EG som är ett handelsdirektiv. Programmet regleras genom Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2010:58) om obligatorisk hälsoövervakning av fjäderfä (K20).
Den officiella veterinären ska före den 1 mars varje år lämna en rapport till länsveterinären
om i vilka anläggningar kontrollbesök har skett. Rapporten skickas sedan vidare till Jordbruksverket. Om ett besök har gett anledning till anmärkning (avvikelser) ska detta omedelbart anmälas till Jordbruksverket.
TSE-provtagning vid slakt
Senast första april varje år ska kontrollmyndigheten (Livsmedelsverket) skicka en sammanställning av föregående års kontrollverksamhet avseende TSE-provtagning vid slakt till
Jordbruksverket.
LÄS MER
Om rapporteringskrav i avsnitt 2.7.2.3, 2.7.5.3 och 2.7.7.3 i del 4 av den nationella kontrollplanen.
Om provtagning inte skett i enlighet med zoonoslagen (1999:658) så ska djurhållaren
föreläggas att genomföra provtagning. Föreläggande får förenas med vite.
Om ett beslut som Jordbruksverket tagit med stöd av zoonoslagen (1999:658) eller epizootilagen (1999:657) inte efterföljs ska djurhållaren föreläggas att uppfylla kraven i beslutet.
Föreläggande får förenas med vite.
Dessa åtgärder kan också tillämpas mot laboratorium som inte fullgör sin rapporteringsskyldighet.
Beslut från kontrollmyndigheten sker med stöd av lagen (2006:806) om provtagning av
djur, m.m.
44
Jordbruksverket ger stöd, råd och vägledning i den operativa kontrollverksamheten. Detta
görs bl.a. genom vägledningar som publiceras på verkets webbplats,
www.jordbruksverket.se.
SVA utför riskvärderingar. Jordbruksverket genomför riskhantering. Båda myndigheterna
genomför riskkommunikation utifrån sina utgångspunkter.
SVA stödjer Jordbruksverket genom expertutlåtanden vid smittskyddsfrågor och bistår
Jordbruksverket vid utarbetande av kontrolloch bekämpningsprogram och utveckling av
diagnostik.
Jordbruksverket beslutar, efter samråd med SVA, om program för sjukdomsövervakning.
SVA stödjer dessutom Jordbruksverket i EU-arbetet.
LÄS MER
Om stöd och samordning, se avsnitt 2.4 - 2.5 i del 3 och 3.5.5 i del 4 av den nationella kontrollplanen.
Jordbruksverket och SVA samarbetar med uppföljning och utvärdering av kontrollen.
SVA för statistik och sammanställer resultaten i zoonosrapporteringen.
Länsstyrelserna rapporterar årligen en sammanställning av resultatet av kontrollen, till
Jordbruksverket enligt § 16 i Statens Jordbruksverks föreskrifter (2007:19) om obligatorisk
salmonellakontroll av fjäderfän. Resultaten från salmonellakontrollprogrammet sammanställs av SVA och rapporteras till Myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) i zoonosrapporteringen. I den rapporten finns bl.a. uppgifter om antalet provtagna flockar, antalet salmonellasmittade flockar samt när, hur och vem som har gjort provtagningen. Sammanställningen finns med i den nationella övervakningsrapporten som SVA årligen publicerar,
”Surveillance of infectious diseases in animals and humans” på sin webbplats www.sva.se.
Senast första april varje år ska kontrollmyndigheten skicka en sammanställning av föregående års kontrollverksamhet till Jordbruksverket. Av sammanställningen ska framgå antal
genomförda inspektioner respektive revisioner per provtagande anläggning samt de åtgärder som kontrollmyndigheten vidtagit med anledning av dessa.
Om kontrollmyndigheten noterar att vissa brister i efterlevnad förekommer på flera anläggningar ska detta rapporteras till Jordbruksverket så snart det är möjligt eftersom informationsinsatser kan behövas.
45
Obligatorisk hälsoövervakning av fjäderfä
Den officiella veterinären ska före den 1 mars varje år lämna en rapport till länsveterinären
om i vilka anläggningar kontrollbesök har skett. Rapporten skickas sedan vidare till Jordbruksverket.
Jordbruksverket utvärderar kontrollverksamheten utifrån inkomna rapporter och framförda synpunkter. Kontrollvägledningen revideras kontinuerligt.
TSE-provtagning vid slakt
Baserat på den årliga återrapporteringen från kontrollmyndigheterna genomförs bl.a. informationsinsatser. Exempel på sådana är utskick till företagen eller modifiering av befintligt utbildningsmaterial som används vid utbildning av TSE-provtagare. Om utbildare
saknas vid slakteriet ska Jordbruksverket ge information om utbildningen och förmedla
kontakt med godkända utbildare.
46
9 Kontroll av djurskydd
Regional operativ kontroll och central samordning
Länsstyrelserna är behörig myndighet att utöva offentlig djurskyddskontroll. Länsstyrelser
får komma överens om att överföra offentlig kontroll av viss verksamhet mellan sig.
Länsstyrelsen genomför den operativa, offentliga kontrollen genom regelbunden, rutinmässig djurskyddskontroll, projektinriktad kontroll, kontroll efter anmälan samt vid misstanke om brott mot djurskyddslagstiftningen.
Jordbruksverket samordnar de regionala kontrollmyndigheternas verksamhet och ger stöd,
råd och vägledning i kontrollverksamheten. Jordbruksverkets vägledningar, Vägledning för
kontrollmyndigheter m.fl. – Djurskydd, Dnr 5.2.17-4470/14 och Vägledning för kontrollmyndigheter m.fl. – handläggning av djurskyddsärenden, Dnr 31-2401/09 med tillhörande
bilagor finns på Jordbruksverkets webbplats, www.jordbruksverket.se.
Livsmedelsverket genomför de djurskyddskontroller som ankommer på officiella veterinärer och officiella assistenter enligt förordning (EG) nr 854/2004.
LÄS MER
Om organisation och ansvarsfördelning inom djurskyddskontrollen, se avsnitt 3.6.1-3.6.3
i del 4 av den nationella kontrollplanen.
Metoder för myndigheterna att säkerställa verksamhetskriterierna, se avsnitt 3.6.4 i del 4 av den
47
9.2 Specifika mål
Vision för
djurskyddskontrollen
Inriktningsmål
Professionell djurskyddskontroll
– med stort förtroende i samhället
Målgrupp: Djurhållare och allmänheten har
förtroende för djurskyddskontrollen som
verifierar det goda djurskyddet.
Kontrollprocess: Bristande efterlevnad av
djurskyddslagen upptäcks och följs upp för
att säkerställa att brister åtgärdas. Arbetet
görs på likvärdigt sätt av kontrollmyndigheterna.
Ekonomi: Statens resurser används på ett
effektivt sätt.
Strategiska mål
Specifika mål
Specifika, kortsiktiga mål för att förverkliga
de strategiska målen beskrivs i bilaga 4.
Aktiviteter
För att uppfylla målen tas gemensamma
aktiviteter fram av Jordbruksverket och
länsstyrelserna under 2014-2015.
Indikatorer
Nyckeltal för att mäta måluppfyllelse tas
fram i nyckeltalsgruppen, inom ramen för
uppdraget i regleringsbrevet. Dessa presenterades hösten 2014.
Jordbruksverket formulerade under 2013 nya målsättningar för foder, animaliska biprodukter, smittskydd, djurskydd samt kontroll av växtskadegörare. Målarbetet för djurskyddsområdet är ett samarbete mellan Jordbruksverket och länsstyrelserna. Detta underlättar vidare arbete då kontrollmyndigheterna ansvarar för att bryta ner de nationella inriktningsmålen och de strategiska målen till egna mål och indikatorer för respektive myndighet.
48
Visionen för djurskyddskontrollen 2015-2018 är ”professionell djurskyddskontroll – med
stort förtroende i samhället”. För att nå visionen finns det tre inriktningsmål.



Målgrupp: Djurhållare och allmänhet har förtroende för djurskyddskontrollen som verifierar det goda djurskyddet”.
Kontrollprocess: Bristande efterlevnad av djurskyddslagen upptäcks och följs upp för
att säkerställa att brister åtgärdats. Arbetet görs på ett likvärdigt sätt av kontrollmyndigheterna.
Ekonomi: Statens resurser används på ett effektivt sätt.
För att nå målet att målgruppen ska ha förtroende för kontrollen används det strategiska
målet om att djurhållare och allmänhet upplever att kontrollmyndigheterna ger ett bra
bemötande och agerar professionellt samt att en utvecklad dialog med bransch och intresseorganisationer är till nytta för kontrollen.
Målen för kontrollprocessen är lika mellan Jordbruksverkets ansvarsområden. Strategiska
mål om kompetens hos medarbetare, riskbaserad kontroll, enhetlig bedömning samt verifiering av kontrollprocessen är aktuellt oavsett kontrollområde. Se även kontroll av växtskadegörare, kontroll av foder samt ABP.
För att arbeta mot målet om att statens resurser används på ett effektivt sätt finns det strategiska målen om att kontroll ska bedrivas i tillräcklig omfattning samt att administrativa
verktyg används effektivt.
De tidssatta specifika målen finns i bilaga 4. Arbetet med aktiviteter och nyckeltal kommer att kompletteras under 2015.
Offentlig djurskyddskontroll ska enligt kontrollförordningen vara riskbaserad, utföras med
regelbundenhet och kontrollintervallerna ska anpassas till riskerna som är kända för den
aktuella verksamheten med djurhållning. Prioriteringen innebär att kontrollinsatserna i
första hand ska sättas in där riskerna bedöms som störst. Myndigheterna ska även bedöma
riskerna utifrån resultaten av de kvalitetssäkringssystem som stödjer djurhållaren.
Jordbruksverket har tagit fram en modell för riskklassificering för prioritering av djurskyddskontroller. Modellen för riskklassificering bygger på vetenskaplig information och
andra expertbedömningar. Systemet innebär bl. a. en klassificering av branscher, produktionssystem och faror. Modellen har driftsatts i Djurskyddskontrollregistret (DSK) och kan
användas av länsstyrelserna vid kontrollurval. Senast den 1 januari 2018 är kontrollen i
förhållande till djurvälfärdsrisk (vid normalkontroller) likvärdig i hela landet.
49
Jordbruksverket har stöttat ett särskilt forskningsprojekt som drivs av Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU). Riskerna ska bedömas lika i hela landet och systemet ska vara tydligt och
transparant för såväl myndigheter och producenter som konsumenter.
Riskklassificeringsmodellen bygger på ett antal självständiga moduler som väger samman
information om bl.a.:
1. Klassificering av branscher, produktionssystem och faror inom varje bransch.
2. Erfarenheterna från den offentliga kontrollen av enskilda verksamheter.
3. Bedömning av branschens kvalitetssäkringssystem.
Den slutliga riskklassificeringen kommer att utgöra ett underlag för planeringen av den
offentliga kontrollen då kontrollbehovet för enskilda djurhållare identifierats. Länsstyrelsen
kommer då att kunna göra ett strategiskt urval av kontrollerna genom att fördela kontrollresurserna och prioritera kontrollerna där risken är som störst.
Den operativa kontrollen baseras dels på en dokumenterad och fastställd checklista med
tillhörande kontrollvägledning, utarbetad tillämplig lagstiftning, dels resultatet av genomförd riskanalys som grund. Under 2011 pågick ett projekt för att införa mobil djurskyddskontroll. Detta har nu slutförts och länsstyrelsernas handläggare kan numera hämta hem
checklistor för varje djurslag från Djurskyddskontrollregistret (DSK) och därefter genomföra kontrollerna med hjälp av handdator i fält. Kontrollvägledningar med bilagor med instruktioner om vad som ska kontrolleras och hur detta kan göras finns på Jordbruksverkets
webbplats, www.jordbruksverket.se (Vägledning Djurskydd Dnr 31-2401/09, Användarmanual för DSK handdator).
Vid kontrollen kontrolleras att djurskyddsbestämmelserna följs bl.a. avseende djurens hälsa
och skötsel, foder och vatten, att djurstallarna är funktionsdugliga, att belysning, dagsljus
och ventilation är tillfredsställande för djuren samt att det inte finns skaderisker för djuren.
Djurhållaren eller djurhållarens ombud bör delta i kontrollen, som både är ett kunskapsutbyte och en myndighetskontroll. Kontrollen kan också omfatta dokumentkontroll, vid en
sådan kontrolleras att dokument kring djurhållningen enligt lagkrav finns och är korrekt,
t.ex. kontroll av hästpass. Dokumentkontroll sker på plats ute på kontrollobjektet.
Baskontroll
Under 2011 infördes begreppet baskontroll för livsmedelsproducerande djur och djur som
hålls för skinn och pälsproduktion. Baskontrollen anger det lägsta antal kontrollpunkter i
checklistan för varje djurslag som ska kontrolleras för att kontrollen ska kunna rapporteras
till EU-kommissionen enligt beslut 2006/778. De punkter som valts ut är sådana som har
särskilt stor betydelse ur djurskydds- och djurvälfärdsperspektiv. Uppfylls minimikraven är
detta att betrakta som en baskontroll.
Vilka punkter som ingår i baskontrollen för respektive djurslag är tydligt markerade i
handdatorns checklista. Vägledning för baskontroller har använts sedan januari 2012.
50
Vägledningen finns på den gemensamma webbplatsen Ladan och nås via handläggarstödet för djurskydd och djurhälsa, Ciceronen.
Normal kontroll
Normal kontroll omfattar den planerade kontroll som länsstyrelsen utför. Den omfattar
kontroll av objekt som valts ut med riskvärdering som grund och de objekt som valts ut
slumpmässigt. Minst 50 procent av genomförda kontroller under ett år är normalkontroller.
Tvärvillkor
Kontrollen omfattar kontroll av samtliga tvärvillkor som rör djurskydd. Kontrollobjekten
har valts ut av länsstyrelsen efter en kombination av slumpmässigt urval och riskanalys.
Kontroll efter anmälan
Kontroll som länsstyrelsen genomför efter en anmälan från veterinär, allmänhet eller på
annat sätt ha fått information, som leder till att myndigheten beslutar sig för att utföra en
kontroll.
Registrering av transportör
En transportör av djur ska enligt förordning (EG) nr 1/2005 vara registrerad och godkänd av
Jordbruksverket. Länsstyrelsen besiktigar transportmedlen innan de får användas i verksamheten. Länsstyrelsen utövar också den offentliga kontrollen av djurtransporter.
Godkännande av anläggning för offentlig förevisning
Djurparker ska ha godkännande för alla arter de visar. Länsstyrelsen fattar beslut om godkännandet när en fullständig ansökan har kommit in. Ett beslut om tillstånd/godkännande
kan bara återkallas om eventuella villkor i beslutet inte uppfylls och under förutsättning att
det i beslutet finns ett återkallelseförbehåll. För mer information, se Jordbruksverkets vägledning för kontrollmyndigheter m.fl., bilaga Offentlig förevisning.
Godkännande av ny teknik
Nya tekniska system och ny teknisk utrustning för djurhållning ska ha godkänts från djurhälso- och djurskyddssynpunkt innan de får användas. Frågor om godkännande av ny teknik prövas av Jordbruksverket. Mer information om registrering och godkännanden finns på
Jordbruksverkets webbplats, www.jordbruksverket.se, samt i vägledning (Vägledning Djurskydd Dnr 31-2401/09) tillgänglig på webbplatsen.
51
Rutiner för kontrollen
Rutiner för utförande av djurskyddskontroll finns i Jordbruksverkets kontrollvägledning för
handläggning av djurskyddsärenden (Vägledning Djurskydd Dnr 31-2401/09).
Vägledningen behandlar administrativa rutiner kring arbetet med djurskyddskontroll och
ingripanden inom djurskyddsområdet. Syftet med vägledningen är bl.a. att redogöra för
juridiska aspekter i arbetet med djurskyddskontrollen, uppföljningsmöjligheter vid bristande
efterlevnad samt tydliggöra regelverket och ge praktiska råd i kontrollverksamheten.
Sedan januari 2012 finns även en användarmanual för mobil djurskyddskontroll (version
2012-06-29) som syftar till att underlätta användningen av handdatorn som kontrollverktyg.
Användarmanualen finns på handläggarstödet för djurskydd och djurhälsa, Ciceronen.
Till den allmänna vägledningen finns bilagor med djurslagsspecifika vägledningar och
checklistor som beskriver rutiner för och utförande av den operativa kontrollen. När ett
kontrolluppdrag hämtas till handdatorn ur Djurskyddskontrollregistret (DSK) finns för
varje djurslagsspecifik checklista också hänvisningar till aktuell lagstiftning. Från och
med 31/12 2014 genomförs minst två parallellkontroller per handläggare och år.
Jordbruksverkets vägledning inom djurskyddskontrollen, med bilagda djurslagsspecifika
vägledningar och checklistor, finns på verkets webbplats, www.jordbruksverket.se.
Utförande av kontrollen
Den operativa kontrollen utförs huvudsakligen i form av inspektioner av djurhållningen hos
lantbruksföretag, slakterier och andra som håller livsmedelsproducerande djur inklusive
transport av djur. Djurskyddskontrollen är i första hand förebyggande.
Djurskyddskontroll ska också göras då det finns anledning att anta att djurskyddslagstiftningen eller beslut fattade med stöd av lagstiftningen inte följs. En anledning till kontroll kan vara anmälningar från allmänheten. När anmälan kommer in till läns-styrelsen
bör en bedömning av bristernas omfattning och allvarlighetsgrad göras. På så sätt kan
även ärenden som skapas via en anmälan ingå i länsstyrelsens riskvärdering av verksamheten. Länsstyrelsen bör därför ha en strategi för att hantera anmälningsärendena för att
hålla en lämplig balans mellan normalkontroller, som är riskbaserade, och övriga kontroller som genomförs efter anmälan.
Efter genomförd kontroll rapporterar länsstyrelserna kontrollresultat i Djurskyddskontrollregistret (DSK). När kontrollen utförts med hjälp av handdator överförs kontrollresultatet elektroniskt till DSK. En kontrollrapport upprättas och skickas snabbt till djurägaren
efter avslutad kontroll. Manualer finns för hur kontrollobjekt ska läggas upp och resultatet
av kontrollerna ska rapporteras in i DSK och tillhörande system. Det finns även manualer
för hur DSK och dess tillhörande data får användas. Manualerna finns på
52
Länsstyrelserna och Jordbruksverket kan hämta många av de uppgifter som behövs för den
årliga återrapporteringen av djurskyddskontrollen från DSK.
På regeringens uppdrag sammanställer Jordbruksverket varje år statistik över den regionala
djurskyddskontrollen. Jordbruksverket publicerar statistik över utförda djurskyddskontroller
på sin webbplats www.jordbruksverket.se.
Utöver den årliga rapporteringen av kontrollen i livsmedelskedjan ska varje medlemsland
rapportera vissa delar av djurskyddskontrollen till EU-kommissionen, bl.a. rapporteras kontroll av djurtransporter. Jordbruksverket ansvarar för denna del av rapporteringen från Sverige. Länsstyrelserna och Livsmedelsverket lämnar underlag till rapporteringen. Resultaten
från rapporteringen finns på såväl EU-kommissionens som Jordbruksverkets webbplatser.
Om brister konstaterades vid kontrollen följs dessa upp inom en bestämd skälig tid. Sådana
kontroller bekostas av djurhållaren genom en avgift för extra offentlig kontroll.
Brister kan följas upp på olika sätt beroende på vilken brist det är fråga om. Vissa brister
är av sådan art att en kontroll på plats krävs, t.ex. när allvarliga brister i tillsyn, renhållning eller utfodring har noterats. Vid andra typer av brister kan någon form av dokumentation från djurhållaren som visar på att bristen åtgärdats vara tillräcklig. Till stöd för
kontrollen finns en vägledning om sanktioner, Vägledning för kontrollmyndigheter m.fl.
– handläggning av djurskyddsärenden, Dnr 31-2401/09.
Vid allvarliga brister eller underlåtenhet att rätta till påpekade brister kan länsstyrelsen,
enligt 26 § djurskyddslagen (1988:534), besluta om de förelägganden och förbud som behövs för att lagen, de föreskrifter och beslut som meddelats med stöd av lagen, de EGbestämmelser som kompletterats av lagen och de beslut som meddelats med stöd av EGbestämmelserna ska följas. Länsstyrelsen har även rätt att besluta om omhändertagande av
djur samt förbud för djurhållare att ha hand om djur.
Beslut om föreläggande eller förbud får förenas med vite. Om någon inte rättar sig efter
lagen eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller inte följer en kontrollmyndighets föreläggande, får myndigheten besluta om rättelse på hans bekost-nad. I brådskande fall får ett sådant beslut meddelas utan föregående föreläggande.
Jordbruksverkets stöd och samordning riktat till andra myndigheter
Jordbruksverket stödjer länsstyrelsernas kontrollverksamhet genom att i första hand ta fram
kontrollvägledningar, yttranden och checklistor samt anordna gemensamma fortbildnings-,
informations- och samordningsträffar. Information, utbildningsmaterial, vägledningar m.m.
läggs löpande ut på Jordbruksverkets och länsstyrelsernas gemensamma intranät Ladan.
53
Vid sidan av detta har Jordbruksverket ett generellt ansvar för att samordna övriga kontrollmyndigheters arbete. Jordbruksverket tar fram gemensamma blanketter för kontrollverksamhet och informationsmaterial i form av broschyrer, information via webbplatsen
m.m. samt belyser aktuella juridiska frågor i rättsutredningar. Jordbruksverket stöder även
utvecklingen av system som underlättar kontroll, t.ex. djurskyddskontrollregistret.
Jordbruksverkets stöd till näringens kvalitetssystem
Jordbruksverket stödjer arbetet med framtagandet och kvalitetssäkringen av kvalitetssystem inom djurvälfärd, exempelvis omsorgsprogram och kontrollprogram. Kontrollprogram som har bäring på lagstiftningen kan utvecklas i direkt samarbete mellan verket och
programägaren, t.ex. kontrollprogrammet för hållning av nötkreatur utan tillgång till ligghall. Befintliga kontrollprogram kan även granskas av Jordbruksverket för att säkerställa
deras kvalitet. (Riskklassificeringsmodellen bygger på tre självständiga moduler, varav en
är en modul för bedömning av branschernas kvalitetssäkringssystem, se avsnitt 9.3.1).
Stöd och samordning mellan länsstyrelserna
Det finns flera forum för samordning av frågor rörande den operativa djurskyddskontrollen, bl.a. har landets djurskyddschefer regelbundet träffar. Djurskyddskontrollen
diskuteras också på samordningsmöten mellan länsjurister och länsråden. Jordbruksverket
deltar i dessa forum när behov finns.
Stöd till behöriga myndigheter från Nationellt centrum för djurvälfärd (SCAW)
Nationellt centrum för djurvälfärd vid SLU lämnar vetenskapligt och annat stöd till Jordbruksverket, Livsmedelsverket och länsstyrelsen. Genom sitt stöd bidrar SCAW som
behörig myndighet till målet att uppnå ett gott djurskydd i samband med avlivning av
djur, inklusive avlivning (slakt) av djur vid slakteri.
LÄS MER
Om stöd och samordning inom och mellan kontrollmyndigheter och näringen, se avsnitt 2.11.4
i del 3 och 3.10.6 i del 4 av den nationella kontrollplanen. Om Nationellt centrum för djurvälfärd
(SCAW), se avsnitt 2.7.3 i del 4 av nationella kontrollplanen.
Uppföljning och utvärdering av kontrollerna sker med hjälp av IT-systemet DSK som är
gemensamt för länsstyrelserna och Jordbruksverket. Ett samarbete mellan länsstyrelserna
och Jordbruksverket pågår för att ta fram gemensamma nyckeltal som ska användas inom
djurskyddskontrollen. Syftet är att utveckla uppföljningen och utvärderingen av kontrollen.
Gemensamma rutiner skapas för att verifiera och säkerställa att kontrollen är ändamålsenlig.
Jordbruksverket skickar årligen ut en enkät till kontrollmyndigheterna om bl.a. brister och
åtgärder i djurskyddskontrollen. Resultaten sammanställs och analyseras. Djurvälfärdsproblem analyseras också och åtgärdsplaner upprättas länsvis. Uppföljning och utvärdering
sker löpande efter behov. Jordbruksverket sammanställer, analyserar och återför resultat till
kontrollmyndigheterna samt rapporterar till EU-kommissionen.
54
Sammanställning av rapporteringskraven finns i Jordbruksverkets vägledning som finns
tillgänglig på den gemensamma webbplatsen Ladan och på verkets webbplats
Utvärdering och analys av resultaten från djurskyddskontrollen görs också i samband med
den årliga rapporteringen till EU-kommissionen om kontrollen i livsmedelskedjan.
Jordbruksverket använder statistiken från IT-systemet för att rikta fokus på samordning
för länsstyrelserna i syfte att ständigt förbättra och utveckla djurskyddskontrollen. Länsstyrelserna gör samma sak på en regional nivå genom att använda statistiken i sina kontrolloch åtgärdsplaner. Samordning från Jordbruksverket sker genom uppdatering av vägledningar, genom informations- och utbildningsträffar samt genom uppdaterad information på
ett gemensamt nätverk. Jordbruksverket och länsstyrelserna har genomfört ett arbete med
registervårdande åtgärder för att förbättra kvaliteten på de uppgifter som lagras i DSK.
Detta syftar till att förbättra underlaget som används för statistik och utveckling av djurskyddskontrollen.
Modellen för riskklassificering för prioritering av djurskyddskontroller har driftsatts. Se
riskbaserad kontroll, avsnitt 9.3.1 ovan.
Utveckling och samordning av IT-stöd och handläggarstöd för djurskyddskontrollen fortsätter under perioden.
LÄS MER
Om utbildning och kompetensutveckling, se avsnitt 9.5 i del 3 och 3.10.4 i del 4 av den nationella
kontrollplanen.
55
10 Kontroll av livsmedel
Livsmedelskontrollen utförs på central nivå av Livsmedelsverket, på regional nivå av länsstyrelserna och lokalt av kommunerna. I de fall flera kommuner gått samman i en gemensam organisation för bl.a. livsmedelskontroll, är den gemensamma nämnden eller kommunalförbundet lokal myndighet. Länsstyrelserna har ansvar för livsmedelskontrollen i
primärproduktionen. Generalläkaren är behörig myndighet inom Försvarsmakten. Kontroll
av ekologiska livsmedel är delegerad till kontrollorgan.
Livsmedelsverket ska verka för en effektiv och likvärdig livsmedelskontroll i hela landet
samt leda och samordna denna kontroll.
LÄS MER
Om ansvarsfördelningen mellan myndigheterna, se avsnitt 2.4, 2.7, 2.8 och 2.9 i del 4 av den
10.2 Specifika mål
Livsmedelsverket har tillsammans med länsstyrelser och kommuner utvecklat gemensamma nationella mål för livsmedelskontrollen samt ett gemensamt arbetssätt för att förankra dem. En vision för Sveriges livsmedelskontroll har arbetats fram. Visionen är ”Professionell livsmedelskontroll – för konsumenternas och företagens bästa”. Visionen ska
vara en ledstjärna för all verksamhet inom livsmedelskontrollen. De gemensamma målen är
långsiktiga och kommer, liksom processen att ta fram och förankra dem, vidareutvecklas
under de kommande åren.
De nationella målen är indelade i tre fokusområden. Samtliga är kopplade till de övergripande målen för livsmedelskedjan; konsumenterna, företagen och kontrollverksamheten.
För varje fokusområde finns ett eller flera inriktningsmål. Strategiska mål, specifika mål
och aktiviteter utvecklas successivt. Hittills har mål och aktiviteter för kontrollverksamheten prioriterats. Syftet med de framtagna målen är att fokusera på de viktigaste områdena
och utveckla dem så att kontrollen som helhet stärks, och särskilt inom de områden där
behoven är som störst.
Inriktningsmålen beskrivs i figuren nedan. De strategiska målen, de specifika målen och
aktiviteterna beskrivs i bilaga 5. De specifika målen är tidssatta och ska vara uppfyllda,
med vissa undantag, till senast år 2016. Några mål förväntas vara uppfyllda tidigare.
Dessa mål är i första hand kopplade till brister som EU:s revisorer påpekat. De specifika
målen berör generellt sett samtliga kontrollmyndigheter. I vissa fall berörs enbart länsstyrelser eller enbart de kommunala kontrollmyndigheterna och Livsmedelsverket. Om inget
annat framgår berörs såväl kommuner, länsstyrelser som Livsmedelverket av målen.
Livsmedelsverket följer upp de nationella målen genom indikatorer, bl.a. kommer resultat
från myndigheternas rapportering av livsmedelskontrollen att användas för att mäta mål-
56
uppfyllelsen. Graden av måluppfyllelse mäts till och med det år då målet förväntas vara
uppfyllt. Livsmedelsverket kan erbjuda t.ex. kompetenshöjande stöd till de myndigheter
som bedöms ha låg måluppfyllelse.
Nationella kontrollplanen tar upp ett antal planerade eller pågående aktiviteter som leds av
Livsmedelsverket. Det kan handla om att Livsmedelsverket utarbetar vägledningar,
kontrollhandböcker, utbildningsinsatser, kontrollprojekt m.m. som sedan erbjuds samtliga
kontrollmyndigheter. Därutöver finns även aktiviteter för utvecklingen av kontrollsystemet.
Sammantaget syftar de olika aktiviteterna till att underlätta en ökad måluppfyllelse för ett
eller flera av inriktningsmålen. Aktiviteter som de lokala och regionala kontrollmyndigheterna leder återfinns inte i den nationella kontrollplanen.
Vision för
livsmedels-kontrollen
Inriktningsmål
Professionell livsmedelskontroll –
för konsumenternas och företagens bästa
Konsumenterna har
förtroende för kontrollen.
Företagen har förtroende för kontrollen.
Kontrollverksamheten:
• Alla led i kedjan och alla relevanta krav
i lagstiftningen kontrolleras regelbundet, både med
avseende på säkerhet och redlighet.
• Kontrollen är riskbaserad, både när det
gäller säkerhet och redlighet.
• Avvikelser upptäcks.
• Avvikelser följs upp för att säkerställa att
bristerna har åtgärdats.
Strategiska mål
Strategiska mål för varje inriktningsmål beskrivs
i avsnitten 10.3, 10.3.1 och 10.4.6 samt i bilaga 5.
Specifika mål
Specifika, kortsiktiga mål för att förverkliga de strategiska målen beskrivs i avsnitten 10.3, 10.3.1.1,
10.3.1.2, 10.4.6 och i bilaga 5.
Dessa mål är SMART:a, dvs. specifika, mätbara,
accepterade, realistiska och tidssatta.
Aktiviteter
Aktiviteter som Livsmedelsverket driver för att kontrollmyndigheterna ska nå de gemensamma målen
Aktiviteterna beskrivs närmare i avsnitten 10.4.3 och
10.7 i del 2 av nationella kontrollplanen.
Utbildningsinsatser beskrivs även i avsnitt 9.8 i del 3
av den nationella kontrollplanen.
57
Kontrollmyndigheterna kan bryta ner de nationella målen till egna mål, aktiviteter och indikatorer för den egna myndigheten eller använda de gemensamma målen direkt. Till stöd för
tolkning av innebörden av målen kommer en särskild guide till målen att publiceras.
Aktuella fokusområden och riksprojekt
Särskilda kontrollprojekt eller prioriteringar som görs inom ett visst område, inklusive riksprojekt beskrivs under respektive avsnitt nedan.
LÄS MER
Om prioriteringar och aktiviteter, se avsnitt 10.4.3 Kontroll inom särskilda kontrollområden respektive 10.4.4 Riksprojekt.
Om särskilda aktiviteter som rör kompetens och kompetensförsörjning, se även avsnitt 9.8 i del 3
av den nationella kontrollplanen.
Se även avsnitt 10.7 Utveckling och förbättringar.
Varje kontrollmyndighet planerar sin egen kontrollverksamhet. Planeringen ska göras så att
kontrollen är riskbaserad, genomförs regelbundet och så ofta som är lämpligt. Myndighetens planering av kontrollen avgör med vilken frekvens en anläggning ska besökas. Till stöd
för kontrollmyndigheterna har Livsmedelsverket utarbetat en generell vägledning om planering av den offentliga kontrollen.
Vägledningen om riskklassificering av livsmedelsföretag och foderföretag i primärproduktionen, som Livsmedelsverket och Jordbruksverket har utarbetat gemensamt, stöder
länsstyrelserna i planering av kontrollen i primärproduktionen. Vägledningen kompletterar
den generella vägledningen om planering. Vägledningen beskriver inte hur ofta varje anläggning ska besökas men ger stöd i prioritering och planering av kontrollen.
Vägledningarna finns på Livsmedelsverkets webbplats, www.livsmedelsverket.se.
Strategiska mål 2013-2016
 Alla kontrollmyndigheter har en plan för livsmedelskontrollen som omfattar alla
produktionsled och alla relevanta krav i lagstiftningen.
 Den uppsatta planen för livsmedelskontrollen följs.
Specifika mål, 2013-2016
 Senast den 31/12 2016 kan alla myndigheter verifiera att de till 90 procent följer sin
uppsatta plan för livsmedelskontrollen.
Den offentliga kontrollen ska vara riskbaserad, utföras regelbundet och så ofta som är lämpligt med hänsyn tagen till företagens egen kontroll och myndigheternas tidigare
erfarenheter.
58
Riskbaserad kontroll är ett förhållningssätt som genomsyrar hela kontrollen. En stor och
viktig del är riskklassificering av livsmedelsanläggningarna. Genom riskklassificeringen
tilldelas varje anläggning en kontrolltid (gäller leden efter primärproduktionen) eller kontrollprioritet (gäller primärproduktionen).
Utöver riskklassning handlar riskbaserad kontroll också om att prioritera mellan och inom
kontrollområden, t.ex. om fokus vid kontrollen ska vara hantering av avfall, vattenkvalitet,
utbildning, HACCP eller spårbarhet samt val av kontrollmetod (revision, inspektion, provtagning etc.), fastställande av kontrollfrekvens (hur ska den tilldelade kontrolltiden användas?, ett långt eller flera korta besök?, vilka behov finns att öka kontrollprioriteten för en
bransch eller anläggning i primärproduktionen? etc.), att göra riskbaserade bedömningar
och att använda sanktioner vid rätt tillfälle.
Riskbaserad kontroll ska även ses tillsammans med ändamålsenlig och effektiv kontroll.
Alla tre begreppen hänger ihop och kan inte skiljas åt.
Riskbaserad, ändamålsenlig och effektiv kontroll innebär att utföra rätt kontroll, vid rätt
tillfälle, i rätt omfattning och som ger effekt, dvs. säkra livsmedel.
Strategiska mål, 2013 - 2016
 Mer omfattande kontroll utförs på anläggningar där riskerna är större.
 Kontroll utförs med fokus på de största hälsoriskerna.
 Kontroll utförs med fokus på det som på ett avgörande sätt kan vara vilseledande
(artikel 16, förordning (EG) nr 178/2002).
59
10.3.1.1 Riskindelning och riskbaserad kontroll i primärproduktionen
För riskklassificering av livsmedelsföretag och foderföretag i primärproduktionen, och möjlighet till samordnade kontroller, har Livsmedelsverket och Jordbruksverket tagit fram en
gemensam vägledning, Riskklassificering av livsmedelsföretag och foderföretag i primärproduktionen. Vägledningen ger stöd till planering och prioritering av kontrollen och urval
av kontrollobjekt.
Bild 2.3 Schematisk bild över Livsmedelsverkets och Jordbruksverkets modell för riskklassificering av livsmedelsföretag och foderföretag i primärproduktionen.
Modellen består av två moduler; en prioritetsmodul och en erfarenhetsmodul och tar bl.a.
hänsyn till resultat från tidigare kontroller och till s.k. riskmodifierande faktorer i primärproduktionen. Modellen tar också hänsyn till om ett företag är anslutet till ett etablerat
kvalitetssäkringssystem. Det sänker i regel kontrollprioriteten för företaget. Modellen
syftar till att underlätta ett riskbaserat urval av kontrollobjekt inom olika branscher i primärproduktionen. Under 2014-2015 görs en översyn av modellen. Modellen möjliggör
samordning av kontrollen av livsmedels- och foderlagstiftningen hos primärproducenter.
Livsmedelsverket och Jordbruksverket granskar och bedömer de kvalitetssäkringssystem
som ingår i erfarenhetsmodulen. Ett gemensamt femårigt granskningsprogram har utarbetats. 2014 granskades IP Sigill Spannmål. Resultatet från granskningen kommer att redovisas i början av 2015. Under 2015 kommer kvalitetssäkringssystem inom biodling
granskas, främst IP Sigill Biodling. Granskningarna är ett viktigt underlag för den riskbaserade kontrollen i primärproduktionen.
Regelbunden kontroll av alla branscher men prioritering mellan branscher
Livsmedelskontrollen i primärproduktionen ska vara riskbaserad, anläggningar i samtliga
branscher ska kontrolleras regelbundet och efterlevnaden av de bestämmelser i lagstiftningen som gäller företagen ska också kontrolleras regelbundet.
Genom att följa vägledningen riskklassificeras verksamheterna och kontrollen prioriteras
dels till de branscher och företag som har störst möjlighet att påverka livsmedelssäkerheten
60
redan i primärproduktionen, dels till de företag som inte är anslutna till något kvalitetssäkringssystem. Förutom det riskbaserade urvalet väljs tio procent av kontrollobjekt ut genom
stickprov. Länsstyrelsens planering bör vara sådan att verksamheter i alla branscher i länet
kontrolleras inom en femårsperiod.
Kontroll enligt kontrollförordningen vs. tvärvillkorskontroll
Delar av livsmedelslagstiftningen kontrolleras också i samband med s.k. tvärvillkorskontroll8. Principerna för riskbaserad kontroll av jordbrukarstöden och tvärvillkor skiljer sig
från den riskbaserade kontrollen i enlighet med kontrollförordningen (förordning (EG) nr
882/2004).
 För tvärvillkorskontrollen är målsättningen att kontrollen årligen ska omfatta minst en
procent (1 %) av samtliga primärproducenter som har jordbruksstöd. Kontrollen enligt kontrollförordningen ska vara riskbaserad, genomföras regelbundet och så ofta
som det behövs.
 Alla primärproducenter har inte jordbruksstöd och alla branscher omfattas inte av
stödsystemen. Enligt kontrollförordningens ska alla led i kedjan kontrolleras.
 Samtliga krav i livsmedelslagstiftningen utgör inte tvärvillkor. Kontrollen enligt kontrollförordningen ska vara ändamålsenlig och effektiv, ge avsedd effekt, dvs. upptäcka avvikelser och se till att företagen åtgärdar dem. Med avvikelser menas bristande efterlevnad av alla krav i livsmedelslagstiftningen som berör livsmedelsföretagaren.
Om livsmedelskontrollen i primärproduktionen enligt kontrollförordningen samordnas med
tvärvillkorskontrollen måste hänsyn tas till de olika urvalsmodellerna och kontrollernas
omfattning. Anpassningar eller kompletteringar behöver i kontrollplaneringen göras för att
syftet med livsmedelskontrollen ska uppnås; att kontrollen är riskbaserad, ändamålsenlig
och effektiv, att alla led i primärproduktionen omfattas av regelbunden kontroll och att
samtliga krav i lagstiftningen som är relevanta kontrolleras vid kontrollen av anläggningen.
Specifika mål, 2013 - 2016
 Senast den 31/12 2014 kontrolleras alla relevanta krav i livsmedelslagstiftningen
vid planerade kontroller av anläggningar i primärproduktionen.
 Senast den 31/12 2016 är alla kända livsmedelsanläggningar i primärproduktionen
registrerade och riskklassificerade.
 Senast den 31/12 2016 kontrolleras samtliga branscher i primärproduktionen regelbundet.
 Senast den 31/12 2016 genomförs majoriteten av kontrollerna i primärproduktionen
i kategori röd, enligt vägledningen för riskklassificering.
8
Tvärvillkoren är ett begränsat antal regler inom olika områden, bl.a. miljöskydd, djurskydd, foderoch livsmedelssäkerhet som lantbrukaren/primärproducenten måste följa för att få full utbetalning
av jordbrukarstödet. En fullständig kontroll omfattar kontroll av samtliga tvärvillkor. Överträdelser av
dessa regler kan resultera i avdrag i jordbrukarstödet. Ytterligare information om tvärvillkor finns på
61
10.3.1.2 Riskindelning och riskbaserad kontroll i leden efter primärproduktionen
Riskklassificering
Principerna för riskklassning av livsmedelsanläggningar i leden efter primärproduktionen
beskrivs i Livsmedelsverkets vägledning om riskklassning av livsmedelsanläggningar och
beräkning av kontrolltid.
Bild 2.4 Schematisk bild över Livsmedelsverkets modell för riskklassning av livsmedelsanläggningar och beräkning av kontrolltid. Användandet av de tre olika modulerna resulterar i en
tilldelad kontrolltid. Genom myndighetens timtaxa erhålls en årlig kontrollavgift.
Kontroll av märkning och information
Informationsmodulen genererar särskild kontrolltid för kontroll av märkning och information hos företag som förpackar och märker livsmedel. Informationsmodulen syftar till
att kontroll av märkning och information ska prioriteras vid planering och genomförande
av den offentliga kontrollen. Kontrollen av märkning bör i första hand göras hos företag
som förpackar och märker livsmedel, dvs. den som kan påverka märkningsuppgifterna (se
även avsnitt 10.4.3.10 om märkning). Kontroll av märkning och information syftar både
till att konsumenten ska få säkra livsmedel och att konsumenten inte ska bli lurad av
livsmedel eller drabbas av en oönskad allergisk reaktion. Det finns alltså en säkerhetsoch en redlighetsrelaterad aspekt av märkningskontroll. Se även avsnitt 10.4.1.10.
Uppföljning genom extra offentlig kontroll
Riskklassmodellen består av tre moduler; riskmodulen, erfarenhetsmodulen och informationsmodulen, där slutresultatet är en tilldelning av kontrolltid. Denna tid ska användas för
planerade kontroller så att alla relevanta krav kontrolleras över tid, samtidigt som fokus är
på sådant som kan innebära störst risker (riskbaserad kontroll). Kontroll som genomförs
utöver den planerade kontrollen, t.ex. uppföljning av att konstaterade avvikelser åtgärdas, är
extra offentlig kontroll. Livsmedelsverket anser att avvikelser som noterats vid planerade
kontroller i huvudsak bör följas upp genom extra offentlig kontroll.
62
Varje kontrollmyndighet ska se till att det finns tillräckliga resurser för att finansiera och
genomföra kontrollen. Varje myndighet fastställer därför sin egen timtaxa utifrån de kostnader myndigheten har för att utföra sina kontrolluppgifter.
Vid beräkning av timtaxan ska hänsyn tas till kriterierna i bilaga VI i kontrollförordningen.
Ökat fokus på planering av kontrollen
Riskklassningen styr inte kontrollfrekvens eller kontrollmetod, utan myndighetens planering av kontrollen (till vad man använder kontrolltiden) avgör med vilken frekvens en anläggning ska besökas och vilken kontrollmetod som är lämpligast. Livsmedelsverkets vägledning om Planering av offentlig kontroll/Kontrollhandbok planera, leda och följa upp
offentlig kontroll ger stöd om vägledning till detta.
Prioritering inom och mellan kontrollområden
Den riskbaserade kontrollen bör även omfatta prioritering inom och mellan kontrollområden när kontrollen på en anläggning planeras. Samtliga relevanta krav i lagstiftningen
bör dock kontrolleras inom en femårsperiod.
 Senast den 31/12 2014 får alla anläggningar i riskklass 1-4 kontroll varje år.
 Senast den 31/12 2016 kontrolleras alla relevanta krav regelbundet på samtliga anläggningar vid planerade kontroller (gäller leden efter primärproduktion).
 Senast den 31/12 2016 har kontrollen utvecklats och fler kontroller genomförs
inom områden som är eftersatta eller områden med ny lagstiftning.
LÄS MER
Om planerade aktiviteter för att utveckla kontrollen, se avsnitt 10.4 och 10.7.
Valet av kontrollmetod beror på syftet med kontrollen. De olika kontrollmetoderna och
kontrollteknikerna, t.ex. kartläggning, övervakning, verifiering, revision, inspektion,
provtagning och analys, kompletterar varandra.
Föranmäl eller oanmäld kontroll
Föranmäld kontroll (revision) används för att avgöra om företagens planerade åtgärder och
det praktiska genomförandet av dessa resulterar i faktiska förhållanden som överensstämmer med kraven i lagstiftningen, dvs. de planerade åtgärderna kontrolleras och verifieras genom kontroll i verksamheten. Vid kontroll av att kraven på bl.a. HACCP, mikrobiologiska kriterier, spårbarhet och i vissa fall märkning är uppfyllda är det lämpligt med
denna kontrollmetod. Rätt dokumentation och information behöver finnas på plats vid kontrolltillfället.
Oanmäld kontroll (inspektion) används för att samla information om faktiska förhållanden i
en verksamhet. Vid kontroll av kraven på t.ex. säker hantering, förvaring, rengöring och
temperatur är det lämpligt med oanmälda kontroller. Inspektioner ska som regel vara oanmälda.
63
Provtagning och analys används bl.a. för att jämföra förekomst mot fastställda gränsvärden
eller kriterier, verifiera företagets egen provtagning, verifiera företagets märkning och för
att utreda matförgiftningar. Livsmedelsverket anser att denna kontrollmetod med fördel bör
användas i större utsträckning och för att ge extra stöd till kontrollmyndigheterna har därför
en särskild kontrollhandbok om provtagning att tas fram.
Kartläggning och övervakning är exempel på stickprovsundersökningar. Vid en kartläggning granskas ett område där mer kunskap behövs generellt, t.ex. i form av riksprojekt.
Övervakning innebär vanligen en kontinuerlig undersökning av någon känd parameter för
att dra slutsatser om de åtgärder som genomförs fungerar och är effektiva, t.ex. nationella
kontrollprogram för restsubstanser.
Vid val av kontrollmetod ska hänsyn tas till syftet med kontrollinsatsen. Vilken fråga ska
besvaras? Är det t.ex. mest lämpligt med ett oanmält eller ett anmält besök vid anläggningen som ska kontrolleras för att ge optimal effekt. Ofta flyter kontrollmetoderna samman beroende på vilket kontrollområde som granskas.
Livsmedelsverket anser att täta oanmälda offentliga kontroller ger positiv effekt på efterlevnaden av reglerna. Myndigheten ska vara synlig. Inspektera mera! Vid större anläggningar med komplicerade processer och ett väl utvecklat kvalitetsarbete/system kan det
dock vara mer ändamålsenligt att använda kontrollmetoden revision tillsammans med uppföljande inspektioner.
Kontrollmetoder som används inom särskilda områden anges i respektive avsnitt nedan.
Kontroll i primärproduktionen  kontrollfrekvens och kontrollmetod
Kontrollen är oanmäld eller föranmäld beroende på syftet med kontrollen. Extra offentlig
kontroll genomförs vid behov och vid uppföljning av avvikelser.
Det finns väl etablerade kvalitetssäkringssystem inom många branscher i primärproduktionen och systemen granskas regelbundet av de centrala myndigheterna. Kontrollfrekvensen i primärproduktionen är därför låg för närvarande.
Kontrollfrekvensen är tillsvidare i nivå med tvärvillkorskontrollen, dvs. den årliga kontrollen omfattar minst en procent av länets alla primärproducenter. Kontrollen ska vara
riskbaserad, varför en procent inte utgör ett mål utan en mininivå. Vid planering av kontrollen bör länsstyrelserna därför ta hänsyn till regionala förhållanden, resultat från tidigare kontroller och andra erfarenheter som myndigheten har, t.ex. riskmodifierande faktorer som villkorad läkemedelsanvändning eller direktförsäljning av små mängder primärprodukter, livsmedelsburna utbrott kopplade till primärproduktionen, smittskyddsärenden, anmälningar, otillåten användning av läkemedel eller bekämpningsmedel, överskridande av gränsvärden, medverkan i nationella kontrollprojekt m.m. och, baserat på
erfarenheter från dessa, anpassa kontrollfrekvensen i länet så att kontrollen är riskbaserad.
64
Syftet med den offentliga kontrollen är att kontrollera om företagaren uppfyller bestämmelserna i lagstiftningen. För att kunna göra detta måste samtliga krav i lagstiftningen
som är relevanta för anläggningen alltid kontrolleras vid en planerad livsmedelskontroll
eftersom kontrollfrekvensen i primärproduktionen för närvarande är mycket låg. Det gäller även om den planerade kontrollen samordnas med annan kontroll.
Risk och flexibilitet tillämpas genom att fokus i kontrollen läggs på de risker och bestämmelser som har störst betydelse för livsmedelssäkerhet och redlighet på den aktuella
anläggningen, dvs. de faror som i riskvärderingen identifierats som betydelsefulla för
branschen. Hänsyn ska också tas till de s.k. riskmodifierande faktorerna. Dessa beskrivs
närmare i vägledningen om riskklassificering av livsmedelsföretag och foderföretag i
primärproduktionen.
Strategiska mål, 2013-2016
 Rätt kompetens finns för att upptäcka avvikelser och bedöma dess risk.
 Kontroll utförs med lämpliga kontrollmetoder för att upptäcka avvikelser inom relevanta kontrollområden.
Specifika mål, 2013-2016
 Senast den 31/12 2016 har kontrollen genomfört/deltagit i utbildningar och/eller utarbetat/tagit del av kontrollhandböcker, vägledningar och annat stödjande material.
LÄS MER
Om planerade aktiviteter, se avsnitt 10.4 och avsnitt 9.8 i del 3 av den nationella kontrollplanen.
Livsmedelsanläggningar ska registreras eller godkännas
De allra flesta livsmedelsanläggningar ska registreras hos kommunerna. Samtliga primärproduktionsanläggningar ska registreras hos länsstyrelserna, med undantag för de som
bedriver produktion av groddar. Dessa ska sedan den 1 juli 2013 godkännas av länsstyrelserna. Större produktionsanläggningar och vissa specifika verksamheter ska registreras
hos Livsmedelsverket. Från och med 1 januari 2014 ska anläggningar där animaliska
livsmedel hanteras och levereras till andra livsmedelsföretag godkännas av Livsmedelsverket. Livsmedelsverket har dock möjlighet att lämna över kontrollansvaret till kommunerna efter samråd. Stockholm, Göteborg och de kommuner som kontrollansvaret sedan
tidigare överlämnats till, kommer i huvudsak att behålla kontrollen av de berörda anläggningarna.
Varje gång en godkänd anläggning kontrolleras ska kontrollmyndigheten se över det godkännande som finns. Avsikten är att myndigheten ska upptäcka om det förekommer allvarliga avvikelser eller om godkännandet inte följs. Om upprepade och allvarliga brister har
konstaterats ska myndigheten påbörja en process för att återkalla godkännandet.
65
Ansvarsfördelningen för registreringen och godkännande regleras i 23 § i livsmedelsförordningen (2006:813). De krav som styr vilka anläggningar som ska godkännas finns i
förordningen om hygienregler för livsmedel av animaliskt ursprung, förordning (EG) nr
853/2004. För anläggningar som producerar groddar (och frön) finns bestämmelser om
godkännande i förordning (EU) nr 210/2013, bestämmelser om intygskrav vid export i
förordning (EU) nr 2011/2013 och spårbarhetskrav i förordning (EU) nr 208/2013. Den
myndighet som registrerar eller godkänner en anläggning har även kontrollansvaret för
anläggningen.
I Livsmedelsverkets föreskrifter (LIVSFS 2005:20) om livsmedelshygien regleras vilka
uppgifter som en ansökan om godkännande eller anmälan om registrering ska innehålla.
Registrering av en livsmedelsanläggning är en enkel hantering som innebär att uppgifter om
livsmedelsföretaget och dess verksamhet förs in i myndighetens register eller diarium. Ett
företag kan aldrig nekas en registrering, men undantag för att uppgifter saknas eller anmälan om registrering skickats till fel myndighet.
Särskilda bestämmelser om producenters direkta leveranser av små mängder primärprodukter, små mängder av visst slags kött och jägares direkta leveranser av små mängder vilt och
kött av vilt finns i samma föreskrifter. Förslag till ändrade bestämmelser remitterades hösten 2013 samt våren 2014. Föreskriftsändringarna skickades för notifiering i slutet av 2014.
De nya föreskrifterna beräknas träda ikraft i mitten av 2015.
Det är bara livsmedelsföretagare som ska registreras eller godkännas
För att räknas som livsmedelsföretag ska verksamheten ha en viss kontinuitet och en viss
grad av organisation. Med viss kontinuitet menas att verksamheten sker regelbundet och
inte endast vid enstaka tillfällen. En viss grad av organisation kan t.ex. innebära att vissa
utrymmen ställs i ordning eller att man har anställd personal. Även mängden livsmedel som
hanteras är av betydelse.
Principerna för godkännande och registrering beskrivs närmare i Livsmedelsverkets vägledning om godkännande och registrering.
Klassningsprocessen är en egen process
Godkännande- respektive registreringsprocessen är helt skilda från riskklassningsprocessen
men de uppgifter som myndigheten behöver för att kunna riskklassa en anläggning kan tas
in i samband med ett godkännande eller en registrering. Principerna för riskklassning av
livsmedelsanläggningar beskrivs i två separata vägledningar.
LÄS MER
Om riskklassning och riskbaserad kontroll, se avsnitt 10.3.1.
Behöriga myndigheter och fördelning av kontrollansvar, se avsnitt 3.2.2 i del 4 av den nationella
kontrollplanen.
Livsmedelsverket har utarbetat vägledningar som stöd till de lokala och regionala kontrollmyndigheterna och till sin egen kontrollpersonal för tolkning av olika rättsregler. Vägledningarna finns på Livsmedelsverkets webbplats.
66
De grundläggande vägledningarna, t.ex. om godkännande och registrering, riskklassning,
offentlig kontroll och om åtgärder vid bristande efterlevnad, kompletteras av vägledningar
inom olika sakområden.
Kontroll av målstyrda regler – flexibilitet
Lagstiftningen innehåller både detaljregler och målstyrda regler som ger utrymme för
flexibilitet. Detaljregler är tydliga och precist styrande samtidigt som de ger företagen
litet eget handlingsutrymme. Målstyrda regler, och särskilt i kombination med flexibilitet,
ger företagen ett större eget handlingsutrymme att utforma lösningar för att nå målen.
Kontroll av målstyrda regler handlar om att bedöma om det företagaren gör är tillräckligt
för att nå det mål som regeln anger. Myndighetens roll vid offentlig kontroll är då att
avgöra om det som görs i respektive företag räcker, myndighetens roll är inte att på förhand bestämma vad som är nödvändigt. Besluten vilar på lagstiftning men också på den
kunskap som ligger till grund för bedömningarna.
Flexibilitet förekommer i en av de mera grundläggande reglerna, EU-förordning
852/2004 med allmänna krav på hygien. Flexibiliteten i kombination med att företagana
ges det primära ansvaret för livmedelssäkerheten är en konstruktion som ger företagarna
frihet under ansvar.
Livsmedelsverket har påbörjat ett större arbete med att reformera all vägledande information. Stöd i kontrollförfaranden, riskidentifiering, riskvärdering och tillämpning av
flexibiliteten i lagstiftningen ska ges i kontrollhandböcker. All vägledande information
finns på Livsmedelsverkets webbplatser www.livsmedelsverket.se och www.livsteck.net.
Utöver de vägledande tolkningsdokument som Livsmedelsveket har tagit fram har varje
kontrollmyndighet möjlighet att utarbeta detaljerade arbetsinstruktioner avsedda för den
egna kontrollpersonalen. De instruktioner som tagits fram för Livsmedelsverkets kontrollpersonal finns i Livsmedelsverkets system för styrande dokument, LSDok.
10.4.3 Kontroll inom särskilda områden
I detta avsnitt beskrivs kontrollen inom vissa områden som är särreglerade eller av andra
skäl särskilt bör nämnas. Kontrollprogrammen enligt förordning (EG) nr 882/2004 (beaktandesats 45) beskrivs sist i avsnittet.
10.4.3.1 Aromer och rökaromer
Aromer regleras av förordning (EU) nr 1334/2008 samt märkningsföreskrifterna (LIVSFS
2004:27) Rökaromer regleras av förordning (EU) 2065/2003 och förordning (EU) nr
1321/2013.
Kontrollen av aromer och tillsatser ingår i den ordinarie kontrollen av produktionsanläggningar och detaljhandel. Kontrollen av aromer och rökaromer som har tillförts sammansatta produkter bör tillsvidare omfatta bl.a. märkningskontroll med stöd av märkningsföreskrifterna. För vissa aromer och för primärprodukter till rökaromer finns begränsningar
67
för tillsättning till livsmedel, vilka anges dels i förordningarna (EU) nr 1334/2008, (EU)
nr 872/2012 samt (EU) nr 1321/2013. Förteckningar över godkända aromer med användningsvillkor tillämpas sedan 2013. Sedan 2014 tillämpas också en förteckning över godkända primärprodukter till rökaromer. Detta underlättar möjligheterna att kontrollera att
endast godkända aromämnen och rökaromer förs ut på marknaden från aromproducerande företag och att användningsvillkoren följs. Vid t.ex. RASFF-ärenden ökar berörda
myndigheter kontrollen i de aktuella livsmedelsgrupperna. Vägledningen till förordning
(EU) nr 1334/2008 som skulle ha utarbetats under 2013 har senarelagts.
10.4.3.2 Livsmedelstillsatser
Kontrollen av livsmedelstillsatser är en del i den vanliga kontrollen av produktionsanläggningar och detaljhandel. Kontrollen i de berörda livsmedelsgrupperna skärps vid
t.ex. RASFF-ärenden.
Vid FVO:s revision 2011 framkom att det fanns brister i kontrollen av livsmedelstillsatser,
bl.a. behövde kontrollmyndigheternas kompetens höjas för att en effektivare kontroll skulle
kunna bedrivas. Sedan dess har riksprojekt och föreläsningar hållits för kontrollmyndigheterna. Som stöd för kontrollen finns även en vägledning till EG-förordning nr 1333/2008 om
livsmedelstillsatser.
Under 2015-2018 fortsätter arbetet med att höja kompetensen inom området genom fortsatt information om livsmedelstillsatser och om hur kontroll kan bedrivas, t.ex. i form av
kontrollprojekt och information på livsteck.net.
10.4.3.3 Bestrålning av livsmedel
Livsmedelsverket upprättar en förteckning över de anläggningar som är godkända för behandling av livsmedel med joniserad strålning och tilldelar dem ett kontrollnummer, enligt
livsmedelsförordningen och Livsmedelsverkets föreskrifter (SLVFS 2000:46) om behandling av livsmedel och livsmedelsingredienser med joniserad strålning. För närvarande finns
det ingen anläggning i Sverige för detta ändamål. Varje år analyseras några prov för att se
om livsmedlet bestrålats.
10.4.3.4 Dricksvatten
Livsmedelsverket samordnar kontrollen av dricksvatten på nationell nivå, vilket bl.a. innebär att vägleda och informera. Livsmedelsverkets föreskrifter (SLVSFS 2001:30) om
dricksvatten gäller både för storskalig dricksvattenförsörjning, t.ex. kommunalt dricksvatten, och för dricksvatten som används i kommersiell och offentlig verksamhet oavsett storlek, t.ex. på skolor, sjukhus och i livsmedelsföretag. Reglerna gäller inte enskild dricksvattenförsörjning. Livsmedelsverkets föreskrifter er (2008:13) om åtgärder mot sabotage och
annan skadegörelse riktad mot dricksvattenanläggningar gäller för allmänna (kommunala)
dricksvattenanläggningar som försörjer fler än 2 000 personer.
Myndighetskontroll av dricksvatten utförs lokalt av kommunerna och i vissa fall av Livsmedelsverket. Länsstyrelserna samordnar myndighetskontrollen regionalt.
68
Myndigheternas fokus inom dricksvattenkontrollen bör vara de mikrobiologiska säkerhetsbarriärernas effektivitet i förhållande till råvattnets kvalitet, genomförandet av faroanalys
och, då det är nödvändigt, kritiska styrpunkter (HACCP).
10.4.3.5 Garanterade traditionella specialiteter av jordbruksprodukter och
livsmedel (enligt förordning (EU) nr 1152/2012)
Livsmedelsverket har tillsammans med kommunerna ansvaret för området. Kontrollmyndigheternas kontroll sker i begränsad omfattning och som en integrerad del i den vanliga kontrollen. Kontrollen drivs också i samarbete med olika intresseorganisationer som
ger tips till kontrollmyndigheter vid misstankar om oriktig hantering. Misstankar följs alltid
upp och i sådana fall ger Livsmedelsverkets kontrollstödsenhet ett aktivt kontrollstöd till
verkets egna regionala inspektörer och till lokala inspektörer inom kontrollområdet. De
kommande åren kommer formerna för den aktiva kontrollen förändras.
Ett antal mindre kontrollprojekt genomfördes under 2012 och 2013. Syfte var både kunskapshöjande och att skapa en mer samlad och enhetlig kontroll av ett urval av skyddade
produkter som finns på den svenska marknaden vid ett visst tillfälle.
Genom en projektorienterad kontroll kan mer uppmärksamhet skapas kring dessa frågor
samtidigt som uppföljningsåtgärder bättre kan fördelas mellan ansvariga myndigheterna,
i den mån bristerna kan härledas till lokala eller nationella aktörer. Frågeställningarna inom
lagstiftningsområdet är av speciell karaktär eftersom märkningen är frivillig och baseras på
att vissa definierade kvalitetskriterier uppfylls. Detta motiverar, i alla fall i nuvarande skede,
att Livsmedelsverket påtar sig en mer koordinerande och aktiv roll i marknadskontrollen av
sortimentet.
10.4.3.6 Skydd av geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar för
jordbruksprodukter och livsmedel (förordning (EU) nr 1152/2012)
Livsmedelsverket har tillsammans med kommunerna ansvaret för området. Kontrollmyndigheternas kontroll sker i begränsad omfattning och som integrerad del i den vanliga kontrollen. De senaste åren har formerna för den aktiva kontrollen delvis förändrats
och projektorienterade kontrollaktiviteter har genomförts under både 2012 och 2013, se
föregående avsnitt.
10.4.3.7 GMO
Regler om GMO finns i förordningarna (EG) nr 1829/2003 om genetiskt modifierade
livsmedel och foder samt i förordning (EG) nr 1830/2009 om spårbarhet och märkning av
genetiskt modifierade organismer och spårbarhet av livsmedel och foderprodukter som är
framställda av genetiskt modifierade organismer. EU-kommissionen har även utarbetat
rekommendationer, 2004/787/EG, för provtagning och analys av GMO.
Livsmedelsverket driver GMO-kontrollen i samarbete med övriga kontrollmyndigheter.
Kontrollen genomförs i s.k. GMO-projekt där ett varierande antal kontrollmyndigheter,
beroende på projektens inriktning, ingår. GMO-projekt för kontroll av förekomsten av
godkända GMO i livsmedel planeras vart annat eller vart tredje år.
69
Provtagning och analys görs både med avseende på godkända och icke godkända GMO.
Provtagningen för kontroll av icke godkända GMO sker i enlighet med EU-kommissionens beslut om nödåtgärder om sådana finns. Kontroll av förekomsten av GMO i risprodukter, som ska göras innan produkterna kommer ut på marknaden, genomförs av gränskontrollen enligt beslut 2013/287/EU.
2015 genomförs inget nationellt kontrollprojekt.
Utöver de centralt ledda GMO-projekten kan kontrollmyndigheterna själva initiera GMOkontroller.
Till stöd för kontrollen finns en rutin för provtagning som bygger på EU-kommissionens
riktlinjer. Rutinen komplettas av en instruktion som beskriver hur man tar ut representativa prover beroende på hur råvarorna/produkterna förvaras, t.ex. silo, säck eller förpackade livsmedel. Instruktion för provtagning och rekommendationen om var man ska ta ut
proverna ingår i Kontrollhandbok Provtagning som finns på Livsmedelsverkets webbplats.
LÄS MER
Om Livsmedelsverkets medverkan i det nordisk/baltiska GMO-nätverket, se avsnitt 2.16 om nordiskt samarbete i del 3 av den nationella kontrollplanen.
10.4.3.8 Material avsedda att komma i kontakt med livsmedel
Livsmedelsverket är den centralt behöriga myndigheten för området. Enligt miljöskyddsförordningen (2011:13) ligger ansvaret för kontrollen av företagen som producerar
material avsett att komma i kontakt med livsmedel på Livsmedelverket.
Kontrollen består av flera delar
Kontroll av material i kontakt med livsmedel (Food Contact Materials, FCM) kan delas
upp i flera delar:



Kontroll av livsmedelsanläggningar såsom industriella anläggningar, storkök, restauranger, livsmedelsbutiker och gatukök som använder material och produkter i
sin livsmedelsverksamhet, t.ex. för förpackning av livsmedel men även processutrustning,
Kontroll av tillverkare, importörer och återförsäljare av material och produkter
avsedda att komma i kontakt med livsmedel. Det kan handla om förpackningsmaterial, köksredskap, processutrustning men även om vissa råmaterial som används i t.ex. förpackningar.
Gränskontroll som utförs i enlighet med skyddsbeslut av EU, exempelvis kontroll
av köksredskap från Kina och Hong Kong i enlighet med förordning (EU) nr
284/2011. Kontrollen sker vid gränskontrollstationerna vid Arlanda, Landvetter,
Stockholm, Södertälje, Göteborg och Helsingborg.
Kontrollansvaret för livsmedelsföretagares användning av material i kontakt med livsmedel enligt punkt 1 delas mellan Livsmedelsverket och kommunerna, detta regleras av
23 § livsmedelsförordningen (2006:813). Kontrollen sker som integrerad del i den ordinarie kontrollen enligt artikel 10 i förordning (EG) nr 882/2004.
70
Ansvaret för att registrera och kontrollera företag som tillverkar, importerar och säljer
material avsedda att komma i kontakt med livsmedel är inte reglerad i nationell lagstiftning, varför någon offentlig kontroll enligt punkt 2 ovan inte bedrivs för närvarande.
Livsmedelsverket uppmärksammade 2013 Landsbygdsdepartementet på denna brist. Det
finns ännu ingen tidplan för när en förändring kan komma till stånd.
Bild 2.5 Beskrivning av ”FCM”-kedjan. Detaljhandeln (retail) är uppdelad i handel som säljer
FCM-material och -produkter direkt till slutkonsument (handel med FCM kan inte kontrolleras i
dagsläget) och handel som använder material och produkter i sin egen livsmedelsproduktion eller
för att förpacka livsmedel (hantering kan kontrolleras).
Kontroll av livsmedelsföretags användning av material och produkter
Kontroll av användningen av material och produkter bör främst fokusera på följande frågor:
 Är de material och produkter som används avsedda att komma i kontakt med livsmedel?
 Finns dokumentation/märkning som visar hur material och produkter ska användas?
 Används material och produkter i enlighet med eventuella anvisningar/märkning? Observera att risk för oönskad migration ökar vid användning i kontakt med sura eller feta
livsmedel, vid höga temperaturer och vid lång förvaringstid.
Livsmedelsverkets FCM-projekt
Livsmedelsverket driver sedan 2012 ett projekt för att bygga upp kontrollen av hela
FCM-kedjan.
Projektet är uppdelat i två delprojekt:
71


att utveckla befintlig kontroll av användning av material och produkter på livsmedelsföretag genom att öka kompetensen hos kontrollmyndigheterna och genom att ta fram
hjälpmedel för kontrollen av FCM,
att verka för att lagstiftningen ändras så att det blir tydligt vilken myndighet som har
kontrollansvaret för tillverkare, importörer och återförsäljare av FCM. Därefter utveckla en framtida kontroll av FCM-företag där ett helt nytt kontrollsystem byggs upp
med riskklassificering, vägledningar etc.
I det första delprojektet ingår bl.a. medverkan i ett nordiskt projekt för kontroll av förklaring om överensstämmelse (Declaration of Compliance, DoC) för plastmaterial. Syftet
med det nordiska projektet är bl.a. att öka förståelsen hos både FCM-företag och livsmedelsföretag om hur man uppfyller kraven i FCM-lagstiftningen och att öka kompetensen
hos kontrollmyndigheterna. Projektet kommer att ta fram vägledning/checklista som kan
användas av både företag och inspektörer. Detta beräknas vara klart under 2015. För
Sveriges del har några utvalda kontrollmyndigheter kontrollerat DoC på sammanlagt 25
större livsmedelsindustrier under 2014.
För att utveckla det nya kontrollsystemet enligt delprojekt två kommer underlag att hämtas från den toxikologiska riskprofil som Livsmedelsverket tog fram 2011 där följande
riskområden identifierades:

Husgeråd av plast importerat från tredje land (t.ex. melaminplast och polyamid).

Husgeråd och förpackningar som utsätts för högre temperatur (t.ex. i mikrovågsugn).

Tryckfärgsrester i returpapper (returfiber) i papper, kartong eller wellpapp och tryckfärger som eventuellt kan migrera in i livsmedel.

Mineraloljor i returpapper (returfiber) i papper, kartong eller wellpapp.
10.4.3.9 Naturligt mineralvatten
Livsmedelsverket godkänner uttag för produktion av naturligt mineralvatten enligt Livsmedelsverkets föreskrifter (LIVSFS 2003:45) om naturligt mineralvatten och källvatten. Den
löpande myndighetskontrollen utförs av den lokala kontrollmyndigheten.
10.4.3.10 Livsmedelsinformation
Märkningsregler finns i gemensamma förordningar, nationella föreskrifter och handelsnormer.
Från och med 13 december 2014 tillämpas förordning (EU) nr 1169/2011 om tillhandahållande av livsmedelsinformation till konsumenterna. Begreppet livsmedelsinformation är
bredare än ordet märkning. Förordningen kallas ofta för FIR (Food Information Regulation). FIR är en sammanslagning av regler från flera olika regelverk, men det finns ytterligare regler om märkning av livsmedel i andra förordningar, handelsnormer och nationella
regelverk, bl.a. Livsmedelsverkets föreskrifter (LIVSFS 2014:4) om livsmedelsinformation.
Livsmedelsverket arbetar med att fram en vägledning till FIR, ”Vägledning till förordning
(EU) nr 1169/2011 om tillhandahållande av livsmedelsinformation”. Den kommer även att
72
innehålla en bilaga med ytterligarer information om märkningsregler. Vägledningen beräknas vara klar i början av 2015.
Kontroll av livsmedelsinformation ska göras som en integrerad del i den vanliga kontrollen
vid en anläggning. Kontrollen omfattar både presentation av livsmedel och alla märkningsuppgifter som finns på förpackningen, både obligatoriska och frivilliga. Kontroll av att
uppgifter som ska kunna ges för oförpackade livmedel ingår också. Kontrollen sker lämpligast och främst hos den som kan påverka märkningsuppgifterna. Detta stämmer överens
med riskklassmodellen, som innebär att anläggningar där förpackning och märkning sker
tilldelas extra kontrolltid för kontroll inom detta område. Livsmedelsinformationen måste
vara korrekt och följa reglerna för att konsumenten ska kunna lita på informationen och
göra ett medvetet val.
Reglerna för livsmedelsinformation omfattar ett antal obligatoriska krav för hur märkningen på ett färdigförpackat livsmedel ska utformas. Utöver dessa finns möjlighet till
frivillig märkning för att beskriva livsmedlens egenskaper. Denna frivilliga märkning har
generellt karaktären av säljande information.
Kontrollen av livsmedelsinformation omfattar även kontroll av förekomsten av allergena
ingredienser och förekomsten av odeklarerade allergener. En riskbaserad kontroll innebär
bl.a. att granska om kontrollobjekten märker rätt och hur de styr allergena faror.
Livsmedelsverket kan bistå vid utredning av oväntade allergiska reaktioner mot livsmedel. Via Livsteck.net når livsmedelsinspektörer den blankett som bör skickas med livsmedel som misstänks ha framkallat allergiska reaktioner. Blanketten ger också vägledning om vilka frågor som bör ställas till konsumenten som tror sig ha drabbats av en allergisk reaktion mot livsmedel med odeklarerat allergen.
LÄS MER
Om samarbete och utredning av oväntade allergiska reaktioner, se avsnitt 2.9 i del 3 av den nationella kontrollplanen.
Utöver färdigställande av vägledning till informationsförordningen kommer arbetsinsatser
att läggas på stöd för att se till att förordningen förstås av både kontrollen, företagen och
konsumenterna.
10.4.3.11 Närings- och hälsopåståenden
Förordningen om närings- och hälsopåståenden, förordning (EG) nr 1924/2006, anger
villkor för märkning, presentation av och reklam för livsmedel där produkternas innehåll
av näringsämnen eller hälsoeffekterna av näringsämnet eller andra ämnen, av ingredienser, livsmedel eller livsmedelskategorier framhålls. I december 2012 trädde den
första kommissionsförordningen med godkända allmänna funktionella hälsopåståenden
ikraft, förordning 432/2012. Därefter har ytterligare tre kommissionsförordningar som
utökar listan över godkända hälsopåståenden publicerats, förordningarna (EU) nr
536/2013, 851/2013 respektive 1018/2013. Sammantaget innebär det att kontrollen av
allmänna funktionella hälsopåståenden nu kan utföras mer effektivt. Vägledningen Nä-
73
ringspåståenden och hälsopåståenden, som är en vägledning till förordning (EG) nr
1924/2006, finns på Livsmedelsverkets webbplats.
Närings- och hälsopåståenden är frivillig information som kan ges om livsmedel i märkning, presentation och reklam. Närings- och hälsopåståenden beskriver att ett livsmedel har
ett gynnsamt näringsinnehåll eller en gynnsam hälsoeffekt genom sitt innehåll av vissa angivna näringsämnen eller andra ämnen. Den vanligaste typen av hälsopåståenden som görs i
märkning och marknadsföring är så kallade allmänna, funktionella hälsopåståenden (enligt
artikel 13.1 i förordning (EG) 1924/2006).
Kontrollen bör ha fokus på redlighetsaspekterna, att endast godkända eller ännu tillåtna
hälsopåståenden görs, samt att villkoren för dessa påståenden är uppfyllda.
Livsmedelsverkets riksprojekt 2014 om närings- och hälsopåståenden kommer att avrapporteras i början av 2015. Efter avrapporteringen av riksprojektet kommer Livsmedelsverkets aktivitet inom detta kontrollområde att minska ner under en period, frånsett ett
moment med utbildning i närings-och hälsopåståenden i en planerad utbildning av kontrollmyndigheter i kosttillskottskontroll 2015, se vidare om kosttillskott.
Nyckelhålet
Nyckelhålet är en symbol som gör det enklare att välja ett hälsosammare alternativ i en
produktgrupp. Nyckelhålsmärkningen får frivilligt användas på vissa livsmedelsgrupper
som uppfyller angivna villkor för typ av fett samt mängden fett, sockerarter, salt och kostfiber. Under 2011 genomfördes ett kontrollprojekt om nyckelhålsmärkning tillsammans med
Norge och Danmark. Av projektet framgick att det även bör ingå att kontrollera att uppgifterna är korrekta och att de kan styrkas med relevant dokumentation. Kontroll av redlighet
ska inte bara begränsas till att gälla uppgifter på förpackningen. Det är av största vikt att
konsumenterna kan lita på märkningen och inte blir vilseledda. Det är angeläget att kontroll
av nyckelhålsmärkningen ingår som en del av den offentliga kontrollen av livsmedel på
samma sätt som andra redlighetsfaktorer.
Nyckelhålet regleras i Livsmedelsverkets föreskrifter (LIVSFS 2005:9) om användning
av viss symbol – ”nyckelhålet”. Det finns även en vägledning till reglerna samt ett profilprogram för användning av varumärket nyckelhålet. Norge och Danmark införde motsvarande regler 2009. Island införde nyckelhålsreglerna då de 2013 gick med i det nordiska
samarbetet om nyckelhålet. Litauen slöt under 2013 ett avtal med Sverige om användning
av nyckelhålssymbolen. Under 2014 – 2017 kommer nya kriterier för nyckelhålsmärkning att utarbetas. En uppdaterad vägledning till följd av de nya kriterierna tas också
fram.
Kosttillskott
Kosttillskott fortsätter att vara ett prioriterat område.
Kosttillskott är ett område där produktmängden på marknaden ständigt ökar. Det är också
ett av de områden inom kontrollen, där det arbete som hittills gjorts i kommunerna visar
att det relativt ofta förekommer hälsofarliga produkter. Kontrollen leder ofta till någon
74
form av sanktion. Arbetet i kommunerna visar också att det finns mycket kvar att göra på
kosttillskottsområdet innan kontrollen kan anses vara riskbaserad och effektiv.
Fokusområde har hittills varit kontroll av prestationshöjande produkter och bantningsprodukter som är förknippade med stora hälsorisker. Livsmedelsverket stöttar kommunerna i
deras kosttillskottsarbete och har byggt upp och ansvarar för arbetsrummet för kosttillskott på Livsteck.net, som är ett stöd för kommunerna i deras kontroll finns riskvärdering
ar för flera substanser och växtextrakt. Tillsammans med kommunerna har även hanteringsrutiner för vissa icke säkra substanser i kosttillskott, t.ex. synefrin och
dedrobiumextrakt utarbetats.
Många kosttillskott ligger i gränslandet mellan livsmedel och läkemedel. Arbetet med
bedömningen av dessa produkter sker i nära samarbete med Läkemedelsverket.
Sedan 2014 finns en kontrollhandbok för kontroll av kosttillskott på Livsmedelsverkets
webbplats. Målet för nästa period är att fortsätta att stödja kontrollmyndigheternas kompetens genom en utbildningssatsning i detta kontrollområde under första halvåret 2015, i
samarbete med Läkemedelsverket. Arbetsrummet om kosttillskott på Livsteck.net och
informationen kring kosttillskott och kosttillskottskontroll på Livsmedelsverkets webbplats kommer fortsätta att utvecklas. Nyheter om aktuella ämnen, frågeställningar m.m.
kommer att publiceras för att ytterligare stödja kontrollen.
Under 2015 kommer Livsmedelsverket tillsammans med kontrollmyndigheterna att genomföra ett kontrollprojekt som ska omfatta analys av halten av vitamin D och folsyra i
kosttillskott i förhållande till märkningsuppgifterna på produkterna.
Livsmedelsverket kommer också inleda ett samarbetsprojekt tillsammans med de övriga
nordiska behöriga myndigheterna. Syftet med projektet är att öka informationsutbytet
gällande bl.a. analyskapacitet och riskvärderingar mellan länderna. Detta kommer i sin tur
att öka effektiviteten i kontrollen av kosttillskott.
Under 2015 kommer Livsmedelsverket även att utreda om en anmälningsskyldighet i
Sverige för nya kosttillskottsprodukter ökar möjligheterna till en effektiv kontroll.
10.4.3.12 Livsmedel för personer med särskilda näringsbehov
Begreppet livsmedel för särskilda näringsändamål (sär-när) försvinner den 20 juli 2016 då
en ny förordning, förordning (EU) nr 609/2013 om livsmedel avsedda för spädbarn och
småbarn, livsmedel för speciella medicinska ändamål och komplett kostersättning för
viktkontroll, börjar tillämpas fullt ut. Förordningen, vilken trädde ikraft den 19 juli 2013,
(kallad FSG, Foods for Specific Groups) kommer att ersätta de övergripande reglerna för
sär-när men omfattar endast följande livsmedelskategorier:




modersmjölksersättning och tillskottsnäring
spannmålsbaserade livsmedel och barnmat för spädbarn och småbarn
livsmedel för speciella medicinska ändamål
kompletta kostersättningar för viktkontroll.
75
Under de närmaste åren kommer EU-kommissionen att utarbeta särskilda regler, t.ex. vad
gäller sammansättning och märkning, för de produktgrupper som omfattas av förordningen.
Glutenfria och andra ”fri från…”-livsmedel inkluderas inte i den nya förordningen utan
kommer att regleras under informationsförordningen (EU) nr 1169/2011.
Sportprodukter inkluderas inte heller av den nya förordningen och kommer från och med
2016 att regleras som vanliga livsmedel. Sportprodukter regleras i dagsläget av SLVFS
2000:14 och vissa livsmedel avsedda att användas i energibegränsad kost för viktminskning regleras i SLVFS 1997:30.
Syftet med den nya förordningen är att rationalisera reglerna för olika målgrupper, att
täppa till vissa kryphål och skapa ett tydligare regelverk för livsmedel för sårbara grupper.
Nuvarande övergripande regler för sär-när och reglerna för nuvarande produktgrupper
fortsätter att gälla fram till 2016. Sär-när som är märkta eller släpps ut på marknaden före
20 juli 2016 får säljas tills lagren tömts under förutsättning att de följer de nu gällande
reglerna för sär-när.
Det finns ett nordiskt nätverk för särskilda näringsfrågor. Nätverket genomför bl.a.
gemensamma projekt.
LÄS MER
Om det nordiska nätverket och resultat från kontrollprojektet, se vidare i avsnitt 2.14, del 3
i nationella kontrollplanen.
Livsmedel för särskilt känsliga konsumentgrupper
Livsmedel för personer med särskilda medicinska behov, spädbarn och småbarn samt för
personer med allergi eller överkänslighet är exempel på livsmedel för särskilt känsliga
konsumentgrupper som är viktiga att kontrollera för att säkerställa en hög konsumentskyddsnivå.
Kontrollen bör omfatta att livsmedlets sammansättning följer kraven och att den är lämplig för dess avsedda ändamål samt att märkningsuppgifterna är korrekta. Kontrollen av
livsmedel för speciella medicinska ändamål bör särskilt omfatta kontroll av att livsmedlen
uppfyller definitionen och inte är läkemedel, kosttillskott eller andra livsmedel med hälsopåståenden.
Livsmedel för speciella medicinska ändamål (SLVFS 2000:15), modersmjölksersättningar (LIVSFS 2008:2) och livsmedel för personer med allergi eller överkänslighet som t.ex.
gluten- och laktosfria livsmedel (SLVFS 2000:14), ska anmälas till Livsmedelsverket för
att få säljas. Anmälningarna vidarebefordras till behörig kontrollmyndighet för information och kontroll.
76
Förordning (EG) nr 41/2009 reglerar sammansättning och märkning av livsmedel för
personer med glutenintolerans.
Modersmjölksersättningar och tillskottsnäringar regleras av SLVFS 2008:2 och spannmålsbaserade livsmedel och barnmat för spädbarn och småbarn av SLVFS 1997:27.
Livsmedel med mycket lågt energiinnehåll för viktkontroll (s.k. VLCD) måste ha tillstånd
från Livsmedelsverket för att få säljas (SLVFS 2000:14).
Livsmedel för spädbarn och småbarn
Kontrollen bör inkludera kontroll av att producentens HACCP-program är anpassade till de
specifika risker som tillverkningen av dessa livsmedel kräver samt kontroll av sammansättning och märkning.
En undersökning av förekomsten av tungmetallerna bly, kadmium och arsenik samt mineralerna järn, koppar och mangan i barnmat som Livsmedelsverket genomförde 2011-2012
visade att
 all barnmat innehöll metallerna mangan, bly, kadmium och arsenik i varierande
halter,
 alla de risbaserade produkterna innehöll betydande halter arsenik,
 analyserad halt av mineralerna avvek relativt ofta från deklarerade halter på förpackningen (26 % av livsmedel för speciella medicinska ändamål).
Kontroll av bekämpningsmedelsrester i barnmat och kontroller av PAH, dioxiner och
PCB:er i olika livsmedel ingår i Livsmedelsverkets nationella kontrollprogram. Halterna
kontrolleras mot fastställda gränsvärden. Antalet prover är dock begränsade, varför kontroll
i samband med kontroller på anläggningsnivå är viktig.
LÄS MER
Om särskilda kontrollprogram, se avsnitt 10.4.3.21.
10.4.3.13 Nya livsmedel (Novel Food)
Området nya livsmedel är starkt ökande. Livsmedelsverket får in allt fler frågor från både
kontrollmyndigheter och företag.
Livsmedelsverket tar fram underlag inför arbetsgruppsmöten och för Sveriges ställningstagande i omröstningar i ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa. Viss kontroll görs på kommunal nivå. I samband med kommunernas kosttillskottsprojekt har flera
substanser som är nya livsmedel påträffats i kosttillskott t.ex. DMAA och växterna Pueraria mirifica (innehåller växtösterogener), Epimedium grandiflorum, Anthoparmelia
scabrosa, Cistanche deserticola, Cnidium monnieri och Eurycoma longifolia (Tongkat Ali.
Sedan augusti 2012 klassas DMAA som hälsofarlig vara enligt förordningen (SFS 1999:58)
om förbud mot vissa hälsofarliga varor. Andra substanser som i Sverige (men ännu inte i
EU) bedöms vara nya livsmedel är dendrobiumextrakt och DIM.
Livsmedelsverket deltar i EU:s fora för frågor om nya livsmedel och arbetsgruppsmötena
rörande detta område. Livsmedelsverket har lyft frågor om klassificering t.ex. rhodo-
77
dendronextrakt och alger. Under kommande period fortsätter utvecklingen av arbete med
nya livsmedel och med att bistå kontrollmyndigheterna och företagen med råd och stöd och
bedömningar avseende nya livsmedel.
10.4.3.14 Salmonellagarantier
Enligt förordning (EG) nr 853/2004 ska sändningar med kött, inklusive malet kött, av nöt,
svin och fjäderfä samt ägg avsedda för Sverige och Finland åtföljas av handelsdokument
och laboratoriehandlingar som visar att salmonellakontroll utförts med negativt resultat.
Sändningar med köttberedningar och maskinurbenat kött omfattas inte av garantierna.
Reglerna kompletteras av Livsmedelsverkets föreskrifter (LIVSFS 2005:22) om kontroll
vid handel med animaliska livsmedel inom den Europeiska unionen. Sedan 2012 har även
Danmark fått tilläggsgarantier avseende hönsägg, vilket innebär att Sverige inte längre
kräver handelsdokument vid införsel av hönsägg för konsumtion från Danmark.
I förordning (EG) nr 1688/2005 finns bestämmelser om bl.a. provtagnings- och analysmetoder, samt förlagor till handelsdokument för kött och intyg för ägg.
Mottagaren är ansvarig för att kontrollera dokumenten då sändningar med aktuella produkter från andra EU-länder tas emot. Mottagaren ansvarar också för dokumentation av
inkommande sändningar. Kontrollmyndigheterna (kommunerna och Livsmedelsverket)
bör vid sin kontroll följa upp att företaget har ändamålsenliga rutiner.
Riksprojekt ”Uppföljning av de svenska salmonellagarantierna vid införsel av kött och
hönsägg från andra EU-länder”, som genomfördes 2012, visade att det finns betydande
brister i de avsändande företagens hantering av provtagning och dokumentation relaterad
till salmonellakontrollgarantierna. Hos svenska mottagande företag finns brister när det
gäller rutinerna för granskning av handelsdokument och hantering av dokumentbrister.
Med anledning av detta kommer Livsmedelsverket under 2015 utbilda mottagande företag och svenska kontrollmyndigheter kring gällande lagstiftning och tillämpning av lagstiftningen. Vägledningen till Livsmedelsverkets föreskrifter (LIVSFS 2005:22) om kontroll av handel med animaliska livsmedel inom EU kommer också att uppdateras och
förtydligas. Bl.a. kommer en bättre modell för provtagningar av bulksändningar införas.
LÄS MER
Om Riksprojekt, se avsnitt 10.4.4.
10.4.3.15 Spårbarhet
Kraven på spårbarhet enligt artikel 18 i förordning (EG) nr 178/2002 innebär en skyldighet för företagaren att kunna spåra livsmedel ett steg bakåt och ett steg framåt i kedjan,
dvs. denne ska kunna ge upplysningar om varifrån råvaror, ingredienser eller färdiga
livsmedel köpts och vem varor sålts vidare till. Denna information ska kunna lämnas till
kontrollmyndigheter på begäran.
Att livsmedel ska kunna spåras i livsmedelskedjan är en mycket central princip i livsmedelslagstiftningen. Dels för att företagare och kontrollmyndigheter ska kunna samla in
livsmedel som bedöms vara osäkra, kunna informera konsumenter och liknande åtgärder, dels för att ska kunna försäkra sig om att livsmedel som påträffas i livsmedelskedjan
78
tillverkats i livsmedelsföretag som uppfyller lagstiftningens krav. EU:s fria marknad bygger på principer om att alla livsmedel på marknaden ska vara lika säkra och redliga oavsett var de tillverkats.
Spårbarhet kontrolleras löpande vid besök på anläggningarna.
10.4.3.16 Trikiner
Av hygienförordningarna framgår att trikinkontrollen är en del av den offentliga kontrollen.
Det fysiska arbetet med att ta ut prover kan göras av den officiella kontrollpersonalen eller,
efter överenskommelse med slakteriet, av speciellt utbildad slakteripersonal. Trikinproverna
analyseras vid ackrediterade laboratorier. Analysresultaten ska rapporteras till det slakteriföretag som sänt in proverna samt till den officiella veterinär som utför offentliga kontroller
på slakteriföretaget. Fynd av trikiner rapporteras till länsstyrelsen och Jordbruksverket.
Livsmedelsverket har utarbetat interna instruktioner samt handledning för kontrollen av
trikinprovtagningen på slakterier och vilthanteringsanläggningar. Beredskapsplan finns
även för fynd av trikiner hos djur i Sverige. Planen är utarbetad av Livsmedelsverket i samråd med Jordbruksverket och SVA.
Under 2014 beslöt Jordbruksverket att tillämpa de nya EU-regler (2075/2005; EU
216/2014) som ger möjlighet att begränsa antalet tamsvin som undersöks avseende trikiner.
Detta innebär att i besättningar som tillämpar kontrollerade uppfödningsförhållanden behöver endast avelsgaltar och avelssuggor undersökas. Jordbruksverket bedömde också att IP
Sigills grundcertifiering gris och IP Sigill Gris motsvarar detta krav, förutsatt att besättningen kontrolleras av personal från IP Sigill. Samtliga grisar från besättningar som håller grisar
utomhus ska undersökas för trikiner.
LÄS MER
Om beredskapsplaner, se avsnitt 3.8 i del 4 av den nationella kontrollplanen.
10.4.3.17 TSE
TSE, transmissibla spongiforma encefalopatier, är en grupp sjukdomar som angriper hjärnan hos både djur och människor. Sjukdomen anses bero på ett smittämne som kallas prion.
Europarlamentets och rådets förordning (EG) nr 991/2001 fastställer bestämmelser för förebyggande, kontroll och utrotning av vissa typer av transmissibel spongiform encefalopati
(TSE). De mest betydelsefulla TSE-sjukdomarna hos djur är bovin spongiform encefalopati
(BSE) hos nötkreatur och scrapie hos får och getter.
Enligt Jordbruksverkets föreskrifter SJVFS 2010:9 (K19) är livsmedelsföretagare som driver slakterier skyldig att ta ut prover från vissa utpekade grupper av nötkreatur, får och
getter som kommer till slakteriet och skicka proverna till ett laboratorium som godkänts av
Jordbruksverket. Laboratoriet ska dels skicka analysresultatet till slakteriföretag och dels till
Jordbruksverket på sätt som myndigheten anger. Rapportering av positiva analysresultat
sker enligt nationell epizootilagstiftning. Det fysiska arbetet med att ta ut prover kan göras
av den officiella personalen eller av utbildad slakteripersonal som har utsetts av Jordbruksverket.
79
Resultatet av analyserna ska rapporteras till aktuellt slakteriföretag. Vidare ska resultaten av
de prov som analyserats, av laboratoriet som utför analysen, skickas till Jordbruksverket på
sätt som anges av myndigheten. Rapportering av positiva analysresultat sker enligt nationell
epizootilagstiftning.
Livsmedelsverket har genom 13 § i förordning (2006:815) om provtagning på djur m.m.
fått befogenheter att bedriva offentlig kontroll enligt Jordbruksverkets föreskrifter. Jordbruksverket har i samråd med Livsmedelsverket utarbetat en vägledning om hur kontroll
ska utföras.
10.4.3.18 Besiktning före och efter slakt
Livsmedelsverkets officiella veterinärer genomför offentlig kontroll i samband med slakt i
enlighet med förordning (EG) nr 854/2004.
En viktig del av den offentliga kontrollen är besiktning av djur före slakt. Den officiella
veterinären kontrollerar bl.a. att inkommande slaktdjur inte har några sjukdomar (särskilt
viktigt är kontrollen av zoonotiska och epizootiska sjukdomar). Djur ska i normalfallet
godkännas för slakt endast om de inte uppvisar några tecken på sjukdom eller tillstånd,
som kan innebära risk för människors eller djurs hälsa. Vid besiktningen före slakt ska
den officiella veterinären också kontrollera det enskilda djuret med avseende på djurskydd.
I besiktningen efter slakt genomför den officiella veterinären med hjälp av officiella assistenter en visuell besiktning och genomför obligatoriska palpationer och anskärningar av
slaktkroppar och slaktbiprodukter. Vid vissa sjukliga förändringar utvidgas besiktningen
efter slakt för att rätt diagnos ska kunna ställas och därmed för att rätt beslut om kött ska
kunna fattas. För att kunna ställa rätt diagnos eller fastställa om en djursjukdom eller andra
faktorer gör köttet otjänligt som livsmedel, kan den officiella veterinären utföra ytterligare
anskärningar, palpationer, luktbedömningar och laboratorieundersökningar. Besiktning
efter slakt ska ske utan dröjsmål. Besiktning efter slakt av nödslaktade djur ska ske snarast,
inga dröjsmål medges, oavsett verksamhetens art. Ändringar av förordning (EG) nr
854/2004 som började gälla den 1 juni 2014 innebär att okulärbesiktning av svin blev norm.
10.4.3.19 Äggpackerier
Livsmedelsverket ansvarar för kontrollen av samtliga äggpackerier, oberoende av packeriets storlek. Kontrollen görs med stöd av livsmedelslagstiftning. Utöver det sker kontroll
enligt förordning (EU) nr 1308/2013 om upprättande av gemensam organisation av jordbruksmarknaden och förordning (EG) nr 589/2008 om tillämpningsföreskrifter när det gäller handelsnormerna för ägg. De delar av lagstiftningen som gäller själva äggproduktionen
kontrolleras av länsstyrelserna.
Livsmedelsverket tilldelar alla äggproducenter ett unikt identifieringsnummer för märkning
av äggen enligt artikel 9 i förordning (EG) nr 589/2008.
10.4.3.20 Vin och sprit
Enligt 23 § livsmedelsförordningen har Livsmedelsverket kontrollansvaret för verksamheter
där vin (inte fruktvin) och spritdrycker tillverkas. Livsmedelsverket ansvarar för att god-
80
känna frivillig märkning av vin med druvsort och årgång enligt artikel 120.2.a, förordning
(EU) nr 1308/2013. Livsmedelsverket har enligt livsmedelsförordningen kontroll över
Systembolagets butiker. För tillverkning av fruktvin, öl, cider, ”alkoläsk” och blanddrycker
faller tillsynsansvaret som regel på kommunernas miljö- och hälsoskyddsnämnd eller motsvarande.
10.4.3.21 Särskilda kontrollprogram
Livsmedelsverket ansvarar för kontroll enligt särskilda nationella kontrollprogram. En del
av dessa är reglerade i EU-lagstiftningen eller i nationell lagstiftning, andra är särskilt
beslutade av Livsmedelsverket. Kontrollprogrammen omfattar provtagning av livsmedel.
Prover tas i olika delar av livsmedelskedjan, från primärproduktion till slakterier, grossister och butiker samt vid gränskontrollstationerna. Kontrollen omfattar såväl svensktillverkade livsmedel som importerade varor och omfattar kontroll av tillåtna ämnen som har
gränsvärden samt förekomsten av otillåtna ämnen. Livsmedelsverket utser analyslaboratorier genom upphandling. Att laboratorierna är ackrediterade och genomför analyserna
enligt anvisade, validerade metoder och i övrigt följer gällande lagstiftning regleras genom fleråriga avtal. Under 2015 kommer flera av programmen genomgå en översyn.
Livsmedelverket koordinerar följande nationella kontrollprogram:
 Restsubstanser i animalier
 Dioxiner/furaner och PCB i livsmedel
 Polycykliska aromatiska kolväten (PAH) i livsmedel
 Bekämpningsmedelsrester i vegetabilier och vissa animalier
 Främmande ämnen i vegetabilier (för närvarande nitrater, mykotoxiner och tungmetaller)
 Salmonella i animalier
 Cesium i ren
 Algtoxiner och bakterier i tvåskaliga blötdjur
 Övervakning av akrylamid
Restsubstanser i animalier
Programmet för restsubstanser av veterinärmedicinska läkemedel, bekämpningsmedel och
främmande ämnen i livsmedel av animaliskt ursprung sker enligt rådets direktiv 96/23/EG.
Gränsvärden för restsubstanser finns för läkemedel i förordning 37/2010, pesticider i förordning 396/2005 och vissa kontaminanter i förordning 1881/2006. Det svenska kontrollprogrammet fastställs årligen av EU-kommissionen efter förslag från Sverige. Provtagningen av nöt, svin, får, häst, hägnat vilt, frilevande vilt, fjäderfä, ägg, mjölk, odlad fisk och
honung utförs av personal från Jordbruksverket, Livsmedelsverket och länsstyrelserna.
Programmet omfattar cirka 5000 prov. Överskridanden inom kontrollen utreds av behöriga
myndigheter och åtgärder vidtas. Resultaten från kontrollen publiceras på Livsmedelsverkets webbplats samt rapporteras till EU-kommissionen årligen. Kontrollen finansieras huvudsakligen med avgifter.
Under senare delen av perioden 2015-2018 kommer kontrollen att förändras då rådets direktiv 96/23/EG upphävs och ersätts av annan lagstiftning. Detta kan påverka programmets
omfattning på EU-nivå respektive nationell nivå.
81
LÄS MER
Om restsubstanskontrollen, se avsnitt 12 Kontroll av veterinärmedicinska preparat och restsubstanskontroll.
Dioxiner/furaner och PCB i livsmedel
Kontrollprogrammet för dioxiner/furaner och PCB omfattar cirka 80 prover som fördelas
på många typer av livsmedelskategorier. Flest prover tas på animaliska livsmedel. Provtagningen görs av personal från SLU, länsstyrelserna, kommunerna och Livsmedelsverket. Livsmedelsverket gör utredningar och uppföljning av förhöjda halter. Information om
prover som överskrider gränsvärdena lämnas över till behöriga kontrollmyndigheter för
handläggning och åtgärder. Återrapportering sker till Livsmedelsverket.
Provtagning och analys genomförs i enlighet med förordning (EG) nr 589/2014. Undantag och gränsvärden regleras i förordning (EG) nr 1881/2006. Genom ändring till förordning nr 1881/2006 (förordning (EU) nr 1259/2011) har Sverige nu ett icke tidsbegränsat
undantag från gränsvärdet för dioxiner. Enligt artikel 7.4 i förordningen har Sverige och
Finland ett undantag från EU:s förbud mot utsläppande av fisk med halter som överskrider de gemensamma gränsvärdena för dioxiner. Undantaget omfattar vissa fiskarter med
ursprung i Östersjöområdet (delar av Östersjön, samt Vänern och Vättern). Nationella
bestämmelser om villkor för utförsel av viltfångade fiskarter från Östersjöområdet finns i
LIVSFS 2014:22. På grund av Sveriges undantag för konsumtion av fet fisk från Östersjöområdet utgörs en stor del av kontrollprogrammet av provtagning av vildfångad fisk.
Rapportering av resultaten sker årligen i SSD-format till Efsa samt vartannat år i en nationell rapport.
Polycykliska aromatiska kolväten (PAH) i livsmedel
EU-kommissionens förordning nr (EG) 1881/2006 anger fastställda gränsvärden för
bens(a)pyren. En ändring av förordning nr (EG) 1881/2006 (kommissionens förordning
(EU) nr 835/2011) började gälla den 1 september 2012 och där finns även gränsvärden
för summan av fyra PAH (bens(a)pyren, bens(a)antracen, bens(b)flouranten och krysen)
fastställda. Den 1 september 2014 sänktes gränsvärdena för PAH i rökt fisk och rökt kött.
Sverige tillsammans med ett antal andra medlemsstater i EU har ett tillfälligt villkorat
undantag från de sänkta gränsvärdena. Provtagning och analys genomförs i enlighet med
förordning (EU) nr 836/2011.
Livsmedelsverkets kontrollprogram 2006 – 2014 visar att det är en ökad risk för halter
över gränsvärdena i produkter som röks med traditionella direkta rökningsmetoder. Sänkningen av gränsvärdena kommer att medföra ännu fler överskridanden. Kontrollprogrammet för PAH kommer under 2015 att ersättas av ett kontrollprojekt inriktat på traditionellt direktrökta livsmedel. Kontrollprojektet leds av Livsmedelsverket och genomförs i
samarbete med ett antal kommuner. Syftet är att öka kompetensen hos behörig kontrollmyndighet men även hos producenter för att sänka halterna av PAH. Halter av PAH över
gränsvärdena handläggs av den behöriga kontrollmyndighet, som även följer upp vilka
åtgärder företagen vidtagit. Återrapportering sker till Livsmedelsverket. Rapportering av
resultaten sker årligen i SSD-format till Efsa samt vartannat år i en nationell rapport. Resultaten kommer även vara ett viktigt underlag för diskussioner om förlängt undantag
med EU-kommissionen.
82
Bekämpningsmedelsrester i vegetabilier och animaliska produkter
Programmet för bekämpningsmedelsrester i vegetabilier och animalier utgår från förordning (EG) nr 396/2005 samt direktiven 2003/13/EG och 2003/14/EG som gäller mat till
småbarn. 2014 omfattar programmet cirka 1 700 prov fördelade på olika livsmedelsgrupper
såsom färska och frysta frukter och grönsaker, spannmål, processade produkter, barnmat
samt animaliska produkter. Provtagningen utförs enligt överenskommelse av Jordbruksverkets växtkontrollenhet. Analystjänsten utförs via avtal till 90 % av Eurofins Food & Agro
Testing Sweden AB, resterande 10 % sker internt på Livsmedelsverket. EU:s samordnade
fleråriga kontrollprogram är en mindre del av det nationella programmet. En riskmodell
finns framtagen för att prioritera vilka livsmedel som årligen ska ingå i kontrollen. Modellen revideras vart tredje år. Ett detaljerat provtagnings- och analysprogram görs upp för
varje år. Kontrollen utgörs både av en riktad kontroll, dvs. en uppföljande typ av provtagning när en vara från en viss odlare eller leverantör tidigare innehållit halter över gränsvärdet, och en rutinmässig stickprovskontroll. Resultaten redovisas på Livsmedelsverkets
webbplats i en samlad årsrapport. Årlig rapportering sker också till Efsa.
Främmande ämnen i vegetabilier
För närvarande omfattar kontrollprogrammet för främmande ämnen i vegetabilier nitrat,
mykotoxiner och tungmetaller. Hittills har cirka 120 prover tagits årligen, med en ungefärlig fördelning på 60 prov på mykotoxiner, 30 prov på nitrat och 30 prov på tungmetaller. Under tidsperioden 2015-2018 kommer fördelningen och antalet prover att förändras.
I framtiden kommer kontrollen av främmande ämnen i vegetabilier samköras med kontrollprojekt riktade till kommuner och länsstyrelser. Syftet är att stärka kompetensen på
lokal och regional nivå, öka kommunikationen mellan kontrollmyndigheterna och få en
bättre kontroll/övervakning av främmande ämnen i vegetabilier.
Kontrollen av främmande ämnen i vegetabilier utgår från förordning (EG) nr 1881/2006
där gällande gränsvärden för kontaminanter (främmande ämnen) i olika livsmedel finns.
Livsmedelsverket koordinerar det nationella kontrollprogrammet och ansvarar för planering, genomförande och rapportering av resultat. Provtagningen utförs enligt överenskommelse av Jordbruksverkets växtkontrollenhet. Samtliga kontrollresultat rapporteras in
i SSD-format till Efsa. Vartannat år redovisas resultaten även i en nationell rapport. Vid
överskridanden av ett gränsvärde lämnas ärendet över till den behöriga kontrollmyndigheten för uppföljning och beslut om eventuella åtgärder. Som hjälp för uppföljningen har
Livsmedelsverket tagit fram ett särskilt stödjande dokument. Återrapportering sker till
Livsmedelsverket. Kontrollen finanseras dels via avgifter och dels via anslag.
Under 2014 har Livsmedelsverket utvecklat en modell för riskklassificering av kemiska
faror i livsmedel. Modellen ger vägledning till att klassificera och jämföra olika risker
med varandra för att kunna planera och genomföra en riskbaserad kontroll. Riskklassificering av kemiska ämnen kommer att vara en av grundpelarna vid översynen av kontrollen av främmande ämnen i vegetabilier.
Salmonella i animalier
Sverige har ett nationellt program som antagits av EU-kommissionen genom ett kommissionsbeslut 1995. Programmet består av ca 30 000 prov och omfattningen regleras i Livsmedelsverkets föreskrift om offentlig kontroll av livsmedel (LIVSFS 2005:21). De kon-
83
troll- och provtagningsmetoder som används är beskrivna i Livsmedelsverkets system för
styrande dokument, LSDok. Antalet positiva fynd har genom åren varit mycket få. Resultatet redovisas i zoonosrapporten från Sverige. Det svenska salmonellakontrollprogrammet finns att tillgå hos Jordbruksverket. Under 2013 inleddes en större översyn av salmonellakontrollprogrammet. Arbetet fortsätter under 2015. Kontrollen finansieras med avgifter.
Cesium i ren
Kontrollprogrammet beslutas av Livsmedelsverket och administreras av Sametinget
i samarbete med SLU, enheten för renskötsel.
Kontrollprogram för cesium i slaktad ren infördes som en följd av Tjernobylkatastrofen
1986. Mätning och provtagning av renslaktkroppar sker under överinseende av officiella
veterinärer. Kontroll sker inom områden och under perioder där det, baserat på tidigare
års mätningar, anses finnas risk att renar ligger över gränsvärdet (övriga områden är friklassade och där sker endast en begränsad objektiv provtagning ”stickprovstagning”).
En del slaktkroppar godkänns efter förenklad kontroll, vilket innebär att externmätning
genomförs på 50 slaktkroppar från ett och samma slaktuttag och om medelvärdet ligger
under 800 Bq/kg och högsta värdet ligger under 1 500 Bq/kg anses alla djur från detta
slaktuttag ligga under gränsvärdet och ingen ytterligare kontroll behöver göras. I övriga
fall kontrolleras samtliga slaktkroppar.
Inom Strålsäkerhetsmyndighetens (SSM) miljöövervakningsprogram görs mätningar av
radioaktiva ämnen i dricksvatten och konsumtionsmjölk.
En översyn av programmet kommer att genomföras under 2015.
Algtoxiner och bakterier i tvåskaliga blötdjur
Kontrollen av tvåskaliga blötdjur (musslor) sker i enlighet med EU-kommissionens förordning (EG) nr 854/2004. Livsmedelsverket ansvarar för att kontroll sker av toxiner och bakterier i blåmussla, hjärtmussla och ostron i ett 20-tal havsområden på den svenska västkusten. En översyn av områdesindelningen pågår. Havsområden öppnas/stängs och klassificeras i förhållande till gällande gränsvärden. Arbete med sanitära undersökningar av alla produktionsområden har genomförts under en treårsperiod och övergår från 2015 i en förvaltningsfas.
Kontrollprogrammet omfattar cirka 1400 prov/år. Provtagningen görs av personal anställd
av Livsmedelsverket och laboratorieanalyserna utförs av ackrediterade laboratorier. Resultaten rapporteras löpande på verkets webbplats. Sammanställning av resultaten redovisas
även regelbundet i nationella rapporter. Livsmedelsverket utreder möjligheten att finansiera
kontrollen med avgifter.
Övervakning av akrylamid
Sedan 2005 har Livsmedelsverket utfört provtagning och analys av akrylamidinnehållet i
svenska livsmedel i en s.k. indikatorstudie. Samtidigt har ett övervakningsprogram genomförts 2011, 2012 och 2014. De prover som analyseras i indikatorstudien är samlingsprover där ett flertal olika produkter av samma typ ingår och kan därför inte användas
84
som utgångspunkt för uppföljande åtgärder vid höga akrylamidhalter. Övervakningsprogrammet, som följer EU-kommissionens rekommendation (2010/307/EU och
2013/647/EU), ställer andra krav på provtagningen jämfört med indikatorstudien eftersom
varje analysresultat ska kunna kopplas till en viss produktionsbatch och uppföljande åtgärder ska kunna göras. Övervakningsprogrammet är ett led i EU-kommissionens arbete
med framtida hanteringsåtgärder, där ett alternativ som diskuteras är att fastställa gemensamma gränsvärden. Under kommande år kommer Livsmedelsverket att utföra indikatorstudien vartannat år, det vill säga 2015, 2017 osv.
10.4.4 Riksprojekt
Riksprojekten syftar till att öka kompetensen hos kontrollmyndigheterna inom ett specifikt
område. Inget riksprojekt är planerat till 2015, däremot genomförs en rad andra kontrollprojekt under året. Dessas beskrivs närmare på Livsteck.net.
LÄS MER
Om riksprojekt, se avsnitt 3.2.6.1 i del 4 av den nationella kontrollplanen.
Om kontrollprojekt 2015, se avsnitt 10.7 Utveckling och ständiga förbättringar.
Kontrollrapporter skickas till livsmedelföretagaren efter avslutad kontroll. För att öka transparensen och kommunikationen mellan kontrollmyndigheter och konsumenter publicerar
några myndigheter vissa resultat från kontrollerna på sina webbsidor.
I januari varje år rapporterar kontrollmyndigheterna in myndighets- och anläggningsuppgifter samt kontroller och kontrollresultat från livsmedelskontrollen till Livsmedelsverket, i enlighet med (SLVFS 2009:13).
Om avvikelser från kraven i lagstiftningen (brister) konstaterats vid en offentlig kontroll
är kontrollmyndigheten skyldig att vidta åtgärder för att se till att företagaren avhjälper
bristen. Åtalsanmälan ska göras när straffbelagda överträdelser av lagstiftningen konstateras eller misstänks vid en kontroll.
Bedömingen av avvikelsen ligger till grund för hur och när uppföljning ska göras och om
några rättsliga åtgärder ska vidtas mot livsmedelsföretagaren. Principerna för hantering av
avvikelser beskrivs närmare i Livsmedelsverkets vägledning om offentlig kontroll.
Vid bedömningen av avvikelserna bör hänsyn tas till avvikelsernas betydelse för livsmedelssäkerheten, för konsumenternas hälsa och om konsumenterna blir vilseledda (redlighet). Hänsyn bör också tas till eventuella åtgärder som företagaren planerar att vidta. Avvikelserna kan följas upp vid nästa planerade kontroll eller vid en extra offentlig kontroll.
Om straffbelagda överträdelser av lagstiftningen konstateras vid en kontroll ska åtalsanmälan göras. Av 13 § livsmedelslagen (2006:804) framgår att kontrollmyndigheterna har
85
en skyldighet att verka för att överträdelse av livsmedelslagstiftningen beivras. Med detta
förstås att myndigheterna i princip har en skyldighet att åtalsanmäla vid misstanke om brott.
Hantering vid bristande efterlevnad av bestämmelserna i lagstiftningen regleras i artikel 54 i
kontrollförordningen. Vilka handlingar som är straffbelagda framgår av 29 § livsmedelslagen. I livsmedelslagens 22-24 §§ regleras möjligheterna för kontrollmyndigheterna att fatta
beslut om föreläggande med eller utan vite när myndigheterna i kontrollen upptäcker bristande efterlevnad av livsmedelslagstiftningen. Vid vitesföreläggande tillämpas dessutom
bestämmelserna i vites-lagen (1985:206).
Livsmedelsverket har tagit fram en vägledning som heter ”Åtgärder vid bristande efterlevnad av livsmedelslagstiftningen” för att underlätta och likrikta tillämpningen av livsmedelslagstiftningen i Sverige avseende myndighetsåtgärder.
Strategiska mål, 2013 - 2016
 Avvikelser kommuniceras så att företagen förstår innebörden och kan vidta lämpliga åtgärder.
 Uppföljning görs för att säkerställa att orsaken till avvikelsen undanröjs inom uppsatta tidsramar.
 Sanktioner används enligt myndigheternas egna instruktioner.
 Senast den 31/12 2016 kan minst 90 procent av alla myndigheter verifiera att
avvikelser åtgärdas inom uppsatta tidsramar.
 Senast den 31/12 2016 dokumenterar alla kontrollmyndigheter när uppföljande
kontroll har gjorts.
 Senast den 31/12 2016 kan minst 90 % av alla kontrollmyndigheter verifiera att
sanktioner används enligt myndigheternas egna instruktioner.
LÄS MER
Om juridiska befogenheter, se avsnitt 3.2.5 i del 4 av den nationella kontrollplanen.
Livsmedelsverket ska verka för en effektiv och likvärdig livsmedelskontroll i hela landet
samt leda och samordna denna kontroll. Stöd och samordning inom och mellan kontrollmyndigheterna på central, regional och lokal nivå är viktigt för en väl fungerande kontroll.
Livsmedelsverkets ledning och samordning sker på flera olika sätt, bl.a. genom att utarbeta
vägledningar och kontrollhandböcker, genom information, råd och stöd via
Livsteck.net och genom samrådsmöten av olika slag på central, regional och lokal nivå.
Utbildningar är också ett viktigt instrument i verkets ledning och samordning av kontrollen.
Livsteck.net är den primära kanalen för information till kontrollen. Livsteck.net också är en
viktig plattform för arbetsrum, forum och liknande samarbete och samordning.
86
LÄS MER
10.6.1 Uppföljning
Varje kontrollmyndighet måste ha ett system för att följa upp den offentliga kontrollen som
myndigheten genomför. Det gäller både att följa upp att kontroller som planerats också
genomförts, att kontrollen skett enligt dokumenterade kontrollrutiner och är riskbaserad, att
den är ändamålsenlig och att den ger avsedd effekt.
Det finns inte ett gemensamt system för alla kontrollmyndigheter utan kontrollmyndigheterna har sina egna system för uppföljning av verksamheten och uppdatering av styrande
dokument. Livsmedelsverket har ett internt system för att följa upp verksamheten, mål och
prioriteringar. I systemet finns indikatorer för vissa av aktiviteterna. Livsmedelsverkets
kontrollverksamhet har även IT-stöd (eLivs) för att planera och följa upp kontrollen vid
verkets anläggningar. Andra verktyg för uppföljning av kontrollen hos myndigheterna är
beslutsordningar och regelbundna medarbetarsamtal.
Samtliga kontrollmyndigheter rapporterar utförda kontroller och kontrollresultat till
Livsmedelsverket varje år. Resultaten rapporteras in i en databas (IMYR) som Livsmedelsverket ansvarar för. Resultaten används sedan för utvärderingar. Sedan november
2014 kan myndigheterna ta ut sammanställningar av de resultat som lagts in i IMYR,
både vad gäller den egna myndighetens resultat och det egna resultatet i jämförelse med
andra myndigheter.
Alla kommuner som rapporterat en låg andel kontrollerade anläggningar fick i oktober 2014
svara på frågor från Livsmedelsverket om orsaken till detta och vad som görs inom myndigheten för att förbättra situationen. Arbetet med operativ kontrolledning/uppföljning av
kommuner med svaga resultat, antingen påvisat vid revisioner av Livsmedelsverket eller
länsstyrelse eller inhämtat från rapporteringen av kontrollresultat till livsmedelsverket,
kommer att fortsätta under 2015.
LÄS MER
Om IT-stöd, se avsnitt 3.2.3.3 i del 4 av den nationella kontrollplanen.
10.6.2 Utvärdering
Varje kontrollmyndighet ansvarar för att utvärdera den offentliga kontroll som myndigheten
genomför.
De samlade resultaten från myndigheternas rapportering av livsmedelskontrollen analyseras
av Livsmedelsverkets utvärderingenhet. Analysen ska vara ett verktyg för utveckling av
livsmedelskontrollen för alla kontrollmyndigheter. Den ska också ge viktig information
som resulterar i utveckling av Livsmedelsverkets ledning av och stöd till kontrollen. Ana-
87
lyserna och kontrollresultaten sammanfattas i årliga nationella rapporter om livsmedelskontrollen och i den årliga rapporten till EU-kommissionen om Sveriges kontroll i livsmedelskedjan. Rapporterna publiceras på Livsmedelsverkets webbplats.
Sedan 2013 publiceras också resultaten från Livsmedelsverkets och länsstyrelsernas revisioner i livsmedelskontrollen i en årlig nationell rapport.
Livsmedelsverkets utvärderingsenhet ansvarar för att ta fram indikatorer för de nya nationella målen för livsmedelskontrollen. Flera indikatorer finns redan, t.ex. sådana som
mäter utförd kontroll i olika riskklasser, men innehållet i kontrollmyndigheternas rapportering till Livsmedelsverket behöver utvecklas vidare för att samtliga mål ska få mätbara
indikatorer.
Metoder för djupare analyser av livsmedelskontrollen med hjälp av såväl kvantitativ (statistisk) analys som kvalitativ analys (djupintervjuer, fokusgrupper m.m.) används också i
olika utvärderingar av livsmedelskontrollen.
Uppföljning av kontrollens effekt
”Verifiering av kontrollens effekt” kommer att ingå som ett kapitel i en kommande
kontrollhandbok om att leda och följa upp offentlig kontroll. Där kan chefer och andra
med ansvar för att planera och följa upp kontrollverksamhet se vilka krav som finns och
hur man kan uppnå dem.
De specifika målen för livsmedelskontrollen kommer att beskrivas närmare i en målguide
som kommer att publiceras på Livsteck.net i början av 2015. Syftet med målguiden är att
alla myndigheter ska förstå vad målen innebär och vilka krav som ställs på varje myndighet för att kunna uppnå dem.
För alla specifika mål där det är möjligt, har indikatorer satts. Hänsyn kommer att tas till
dessa i kommande myndighetsrapporteringar, så att måluppfyllelsen av de specifika målen kan mätas på nationell nivå. Med tanke på ledtiderna för ändringar i rapporteringssystemet kommer nya indikatorer införas successivt.
88
De utvärderingsresultat som genereras vid kontrollmyndigheterna ska användas som
underlag för utveckling och ständiga förbättringar, enligt det s.k. förbättringshjulet.
Kontrollmyndigheterna vidtar ständigt åtgärder för att förbättra kontrollen. Flera av åtgärderna har beslutats med anledning av slutsatser från kontrollresultaten och resultaten
från FVO:s revisioner. Bland aktuella åtgärder finns:

Utveckling av en provtagningsstrategi. Strategin och Kontrollhandbok provtagning
syftar till att underlätta för kontrollmyndigheterna att använda provtagning som kontrollmetod. På så vis kan fler prover tas i livmedelskontrollen när det är relevant.
Strategin syftar till att identifiera på nationell nivå när provtagning bör ske, exempelvis genom nationella kontrollprogram eller andra kontrollinsatser med provtagning
som metod, som bedrivs i projektform och koordineras av Livsmedelsverket. Arbetet
med strategin kan så här långt sägas bestå av två delar. En del består i riskklassning
av kemiska agens som grund för riskbaserad kontroll. Andra delen utgörs av att ta
fram ca 10 kontrollprojekt där provtagning används som kontrollmetod som kommer
att genomföras under 2015. Närmare information om projekten finns på Livsteck.net.

Livsmedelsverkets fleråriga satsning på utveckling av kontrollen av material i kontakt
med livsmedel.

Översyn av erfarenhetsmodulen för riskbaserad kontroll i primärproduktionen, framtagande av ett system för mer riskbaserad provtagning inom kontaminantområdet
m.fl. arbeten för en mer riskbaserad kontroll.

Översyn av kontrollområden och modellen för riskklassificering av livsmedelsföretag
i leden efter primärproduktionen.

Strategi för att gradvis förbättra länsstyrelsernas kontroll.
89

Utveckling av Livsmedelsverkets arbetssätt för att följa upp kontrollmyndigheter med
anledning av revisions- och kontrollresultat. Arbetet påbörjades 2013 och kommer att
vidareutvecklas under 2015.

Gradvis utveckling av ett långsiktigt utbildnings- och kompetensförsörjningssystem
för livsmedelskontrollen inklusive vidareutveckling av utbildningsportalen och arbete
med att göra den tillgänglig för alla berörda kontrollmyndigheter.

FVO – förebygga och omhänderta rekommendationer på ett effektivt sätt.

Vidareutveckling av IT-systemet för myndighetsrapporteringen (IMYR), i vilket
samtliga kontrollmyndigheter ska rapportera in sina kontroller och kontrollresultat.
Kvaliteten i inrapporterade uppgifter förbättras varje år. Arbete pågår också med förbättrat systemstöd för myndigheternas inrapportering av matförgiftningar och dricksvattenburna utbrott, som också kommer att rapporteras i IMYR från och med 2015.
Ansvaret för insamling av resultaten av vattenproducenternas provtagning och analys av
dricksvatten flyttades från myndigheten Sveriges geologiska undersökning (SGU) till
Livsmedelsverket under 2014. Kvalitetssäkring av inrapporterade uppgifter och utveckling
av inrapporteringsprocessen och databaser pågår under 2015.
För de kontrollresultat som, enligt de särskilda kontrollprogrammen (se avsnitt 10.4.3.21),
ska rapporteras till Efsa har Livsmedelsverket utvecklat särskilda databaser som möjliggör rapportering av data enligt det standardformat Efsa kräver.
LÄS MER
Om IT-stöd, se avsnitt 3.2.3.3 i del 4 av den nationella kontrollplanen.
90
11 Gränskontroll
Gränskontrollen är vårt initiala filter mot omvärlden. Införsel från tredje land (import) av
levande djur och animaliska produkter kan föra med sig smittämnen som kan leda till
allvarliga sjukdomar hos människor och djur, vilket måste förhindras. Kontrollen av djur
och produkter samt kontrollen av vissa livsmedel och foder som inte innehåller animaliska produkter har bl.a. som syfte att säkerställa ett gott smittskydd liksom att säkerställa
att redlighetsaspekterna uppnås så att konsumenterna får säkra produkter som de kan lita
på.
Gränskontroll av djur, animaliska produkter samt hö och halm genomförs vid specifika
platser, s.k. gränskontrollstationer.
I kommissionens beslut 2009/821/EG om upprättande av en förteckning över godkända
gränskontrollstationer, om fastställande av vissa regler för inspektioner som utförs av
kommissionens veterinärexperter och om fastställande av veterinärenheter i Traces återfinns godkännande för gränskontrollstationerna inom EU.
Vissa typer av livsmedel och foder som inte är av animaliskt ursprung samt vissa köksredskap kräver också gränskontroll. Sådan kontroll kan ske på gränskontrollstationerna
eller på annan särskilt utpekad plats.
Jordbruksverket
Jordbruksverket ansvarar för importkontroll av levande djur och produkter av animaliskt
ursprung som inte är avsedda som livsmedel samt av hö och halm. Ansvaret för gränskontrollen ligger på avdelningen för djurskydd och hälsa men gränskontrollstationerna bemannas med personal från Distriktsveterinärorganisationen.
Kontrollen utförs på fem gränskontrollstationer (GKS), Arlanda flygplats, Landvetters
flygplats, Norrköpings flygplats samt Göteborgs och Helsingborgs hamn.
Produkter som inte är avsedda som livsmedel (NHC - Non Human Consumption) kontrolleras vid hamnarna i Göteborg och Helsingborg samt på flygplatserna Landvetter och
Arlanda. GKS vid de två flygplatserna är dessutom godkända för kategori O (”andra djur”
– d.v.s. andra djur än nötkreatur, svin, får, getter samt vilda och tama hovdjur). Vid flygplatsen i Norrköping och på Landvetters flygplats finns godkännande för kategori E (registrerade hästdjur). Sverige har inget godkännande för kategori U (nötkreatur, svin, får,
getter samt vilda och tama hovdjur).
Livsmedelsverket
Livsmedelsverket ansvarar för importkontroll av sådana produkter av animaliskt ursprung
som är avsedda som livsmedel.
Kontrollen utförs på fem gränskontrollstationer; flygplatserna vid Arlanda och Landvetter
samt hamnarna i Stockholm, Göteborg och Helsingborg. Gränskontrollstationerna är endast
godkända för förpackade livsmedel.
91
Livsmedelsverket ansvarar dessutom för importkontroll av icke-animaliska livsmedel i
de fall EU-kommissionen beslutat om skyddsåtgärder enligt artikel 53 i förordning (EG)
nr 178/ 2002, eller när förstärkta importkontroller krävs enligt förordning (EG) nr 669/
2009.
Livsmedelsverket ansvarar också för importkontroll av sådana köksredskap i plast som
omfattas av kommissionens förordning (EU) 284/2011 om fastställande av särskilda villkor och närmare förfaranden för import av köksredskap i plast av polyamid och melamin
vilka har sitt ursprung eller har avsänts från Folkrepubliken Kina och den särskilda administrativa regionen Hongkong i Folkrepubliken Kina.
Importkontrollen av icke-animaliskt livsmedel och foder samt köksredskap i plast sker
vid Livsmedelsverkets gränskontrollstationer samt i hamnen i Södertälje.
11.2 Specifika mål
Målet är att fånga in de sändningar som kan innebära risker för människor och djur samt
att säkerställa att djur eller produkter som inte lever upp till EU:s krav inte förs in i EU.
Lagstiftningen anger vilka produkter som måste genomgå gränskontroll. Det innebär
att verksamheten inte kan planeras på samma sätt som annan kontrollverksamhet, utan
den styrs i stället av vilken typ av sändningar och i vilket antal dessa importeras till
Sverige.
Sändningar med animaliska produkter och levande djur ska föranmälas minst 24 timmar
innan de når Sveriges territorium. Sändningar med icke-animaliska livsmedel och köksredskap ska föranmälas innan sändningen anländer till kontrollplatsen.
Riskbaserad kontroll
I EU-lagstiftning som reglerar import till EU av bl.a. livsmedel, djur och djurprodukter framgår vad som ska kontrolleras och i vilken omfattning. Riskvärderingar
ligger till grund för kontrollens omfattning. När det gäller djur och produkter av animaliskt ursprung finns en samlad förteckning i kommissionens beslut 2007/275/EG om förteckningar över djur och produkter som ska undersökas vid gränskontrollstationer enligt
rådets direktiv 91/496/EEG och 97/78/EG. Vidare gäller att vid utarbetande av föreskrifter och riktlinjer ingår riskbedömning som en naturlig del.
Enligt rådets direktiv 97/78/EG om principerna för organisering av veterinärkontroller av
produkter från tredje land som förs in i gemenskapen, ska varje sändning av de produkter
som omfattas av lagstiftningen genomgå veterinärkontroll vid inträde till gemenskapens
territorium. På samma sätt ska även varje sändning av djur från tredje land som omfattas
av rådets direktiv 91/496/EEG om fastställande av regler för hur veterinärkontroller ska
organiseras för djur som importeras till gemenskapen från tredje land och om ändring av
direktiven 89/662/EEG, 90/425/EEG och 90/675/EEG (dvs. samtliga djur utom vissa
sällskapsdjur) genomgå veterinärkontroll vid en gränskontrollstation.
92
Skyddsåtgärder enligt artikel 53 i förordning (EG) nr 178/2002 eller förstärkta kontroller
enligt förordning (EG) nr 669/2009 beslutas av kommissionen efter en bedömning av
risken med det aktuella livsmedlet eller fodret. Exempel på kriterier som ligger till grund
för denna bedömning är resultatet av kontroller som skett i medlemsstaterna samt resultatet av FVO:s inspektioner i olika tredje länder.
I de fall livsmedel av animaliskt ursprung eller foder av animaliskt ursprung omfattas av
skyddsåtgärder enligt art. 53 i förordning (EG) nr 178/2002 medför detta ett extra kontrollmoment utöver de ordinarie kontroller som sker.
Livsmedelsverket har utvecklat ett redskap för att kunna ta ut prover ur sändningar med
animaliska livsmedel utifrån ett riskperspektiv. I detta system poängsätts olika livsmedel,
vilket blir en vägledning till vilka livsmedel man ska prioritera vid provtagning enligt det
nationella provtagningsprogram som årligen utarbetas för gränskontrollen.
De övriga produkter som ska provtas är i huvudsak foder. Bakteriologisk provtagning
görs som en del av den fysiska kontrollen och görs på minst fem procent av sändningarna.
Kontrollmetoder
Importkontroll av animaliska produkter utförs enligt rådets direktiv 97/78/EG, genomfört
i den nationella lagstiftningen dels genom Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS
1999:135) om veterinära kontroller av produkter som förs in från tredje land till Europeiska unionen (EU), Andorra, Färöarna och Norge och, vad avser fiskprodukter, Island,
och dels genom Livsmedelsverkets föreskrifter (LIVSFS 2004:3) om kontroll av animaliska livsmedel vid import från tredje land. Utförandet av veterinärkontrollerna vid GKS
regleras även i kommissionens förordning (EG) nr 136/2004 om veterinärkontroller av
produkter från tredje land vid gemenskapens gränskontrollstationer.
Kontroll av levande djur utförs enligt rådets direktiv 91/496/EEG, genomfört i den nationella lagstiftningen genom Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 1999:134) om
veterinära kontroller av levande djur som förs in från tredje land till Europeiska unionen
(EU) och Norge. Utförandet av veterinärkontrollerna vid GKS regleras även i kommissionens förordning (EG) nr 282/2004 om inrättande av ett dokument för deklarering och
veterinärkontroll av djur från tredje land som förs in i gemenskapen.
Gränskontrollstationerna arbetar i och har som stöd IT-systemet TRACES (TRAde Control and Expert System). Sändningar med produkter och levande djur föranmäls genom
detta system, och gränskontrollen fattar också beslut om sändningarna genom Traces.
När det gäller icke-animaliska livsmedel och foder samt köksredskap som omfattas av
skyddsåtgärder eller krav på förstärkta kontroller varierar kontrollkraven mellan olika
rättsakter. Dessa sändningar registreras också i Traces.
93
Kontrollen vid en gränskontrollstation kan delas upp i tre delar:
1. Dokumentkontroll
Kontroll av medföljande veterinärintyg eller motsvarande dokument så att de överensstämmer med gällande importvillkor och uppgifter om sändningen.
2. Identitetskontroll
Kontroll av varor gentemot medföljande dokument och märkning för att fastställa
att identiteten på varan/djuren stämmer.
3. Fysisk kontroll
Kontroll av varor för att se att de inte påverkats menligt under transporten, bl.a. genom
okulär och organoleptisk besiktning, kontroll av temperatur samt enklare fysiska tester
såsom pH-mätning. Fysiska kontroller genomförs också som provtagning med inriktning
på både mikrobiologisk påverkan och eventuell kemisk förorening i form av restsubstanser, tungmetaller eller hormoner.
Kontroll av djur genom klinisk undersökning inbegripet eventuell provtagning och analys
av prover.
Vid gränskontrollstationerna kontrolleras också aktuella manifest för att undvika att produkter som ska kontrolleras olovligt kommer in i landet.
Livsmedelsimportörer måste registrera sin verksamhet hos en kontrollmyndighet, vilket
i regel är kommunen där verksamheten finns. I vissa fall är Livsmedelsverket kontrollmyndighet. Det finns inget krav på att enskilda livsmedel ska registreras eller godkännas
innan de importeras, såvida det inte handlar om nya livsmedel som tidigare inte funnits
inom EU (s.k. ”novel foods”). Däremot krävs att varje sändning med animaliska livsmedel registreras i Traces (=föranmälan) samt att sändningen godkänns vid gränskontrollen.
Motsvarande gäller för de icke-animaliska livsmedel respektive köksredskap som kontrolleras vid gränskontrollstationerna, oavsett om Traces används eller inte.
En foderleverantör ska senast vid införseltillfället av en ny produkt anmäla produkten till
Jordbruksverket på en särskild blankett. Foderleverantörens verksamhet måste dessutom
vara registrerad i Jordbruksverkets foderdatabas innan införsel sker. Vid införsel av foder
till egna djur måste produkten ha anmälts till Jordbruksverket innan införseltillfället.
För levande djur samt produkter av animaliskt ursprung krävs att aktuellt tredje land är
godkänt för export till EU och för produkter av animaliskt ursprung att den aktuella anläggningen i detta land är godkänd för export till EU. Krav på godkända länder och anläggningar finns inte när det gäller icke-animaliska livsmedel eller köksredskap.
94
Både Jordbruksverket och Livsmedelsverket har skriftliga rutiner för hur kontrollen ska
utföras och på vilket sätt.
Produkter
Enligt rådets direktiv 97/78/EG ska en produkt av animaliskt ursprung underkastas kontroller som syftar till att förhindra spridning av smittsamma sjukdomar hos djur. För
livsmedel syftar kontrollen dessutom till att försäkra sig om att konsumenterna får säkra
livsmedel.
Varje sändning genomgår dokumentkontroll oavsett vilken tullbehandling som sändningen anmälts till, så att det kan fastställas att uppgifterna i veterinärintyg och andra dokument överensstämmer med de uppgifter som ska lämnas i förväg (föranmälan). Vidare
utför veterinären en identitetskontroll av varje sändning av animaliska produkter för att
försäkra sig om att produkterna överensstämmer med uppgifterna på intyg eller dokument
som åtföljer sändningarna (med undantag för bulkprodukter enligt rådets direktiv 92/118/
EEG). Om produkter av animaliskt ursprung anländer i förseglad behållare kontrolleras
att förseglingen, om den har utförts av den officiella veterinären eller den behöriga myndigheten och är föreskriven i gemenskapslagstiftningen, är obruten och att det som anges
på förseglingen överensstämmer med det som anges i åtföljande dokument eller intyg.
Fysisk kontroll görs endast på ett urval av sändningarna av animaliska produkter i enlighet med gemensamma EU-regler, under förutsättning att det är en harmoniserad vara.
Icke-harmoniserade varor genomgår alltid fysisk kontroll. Med harmonisering avses att
man på EU-nivå beslutat om godkända länder, godkända anläggningar samt att man också
beslutat om förlaga till det intyg som ska användas. Huvuddelen av sändningarna innehåller harmoniserade varor. Exempel på fysisk kontroll som görs är kontroll av temperatur,
lukt, smak, samt mikrobiologisk eller kemisk analys. Ett syfte med den fysiska kontrollen
är att säkerställa att foder och livsmedel av animaliskt ursprung även efter transporten till
EU är i det skick som anges i intygen. De fysiska kontroller avseende livsmedel som genomförs som provtagning med laboratorietester regleras av ett program för provtagning
som revideras varje år.
Kontrollen av icke-animaliska livsmedel samt köksredskap varierar beroende på vad som
anges i respektive rättsakt. Varje sändning genomgår dokumentkontroll (varierande krav
på dokument). ID-kontroll sker endast i samband med provtagning. Kravet på provtagning varierar från 5 till 100 procent av sändningarna.
Djur
Djur som kommer från tredje land, oavsett djurens tulldestination, underkastas dokumentoch identitetskontroll. De uppgifter som återfinns på intygen eller handlingarna måste ge
de garantier som krävs enligt gemenskapens bestämmelser eller, när det gäller djur för
vilka reglerna för handel inom gemenskapen inte har harmoniserats, de garantier som
krävs enligt de nationella bestämmelser som gäller. Därtill utförs en klinisk undersökning
av djuren i syfte att kontrollera att de stämmer överens med de upplysningar som har
lämnats i det medföljande intyget eller handlingen och att de är kliniskt friska. I enlighet
med förfarandet enligt artikel 23 i 91/496/EEG kan undantag göras från principen om
95
individuell klinisk undersökning av vissa djurkategorier och arter. Laboratorieundersökning som kan anses nödvändig eller som föreskrivs i gemenskapsregler utförs.
Importkontrollerna registreras i Traces, det EU-gemensamma datasystem som är utvecklat för att trygga möjligheten att spåra och övervaka djur och animaliska produkter både i
handel på den inre marknaden mellan EU-länderna (levande djur och vissa animaliska
produkter) och vid import från länder utanför EU. Resultatet av kontrollerna registreras
också i Traces. Kontrollerna registreras dessutom i det nationella systemet REDA. Dokumenthanteringen följer principerna i förordning (EG) nr 136/2004 av den 22 januari
2004 om veterinärkontroller av produkter från tredje land vid gemenskapens gränskontrollstationer.
Resultatet av de mikrobiologiska och kemiska analyser som utförs enligt det nationella
provtagningsprogrammet för gränskontrollen redovisas separat till EU-kommissionen,
liksom analyser enligt skyddsåtgärder eller förstärkta importkontroller.
11.4.4 Hantering av avvikelser och åtgärder vid bristande efterlevnad
Sändningar som inte godkänns vid gränskontrollen avvisas. Det innebär antingen att
sändningen går i retur till ursprungslandet eller till annat land utanför EU, alternativt att
den destrueras. Livsmedel som inte uppfyller kraven kan i vissa fall användas som foder
till t.ex. pälsdjur.
11.5 Samordning och stöd
Livsmedelsverket har ett nära samarbete med Jordbruksverket i fråga om illegal import.
Livsmedelsverket och Jordbruksverket har delvis gemensamma lokaler och utrustning vid
gränskontrollstationerna i Helsingborg, Arlanda, Landvetter och Göteborg, och har dessutom ett etablerat och väl fungerande kommunikationssystem och nätverk myndigheterna
emellan tillsammans med Tullverket. Personalen från de tre myndigheterna träffas cirka
två gånger per år för att diskutera bl.a. aktuella problem. Samtliga lokala gränskontrollstationer har i sin tur ett etablerat samarbete med de lokala tullkontoren.
SVA är Jordbruksverkets expertmyndighet vid bl.a. smittskyddsmässiga bedömningar i
importärenden och de utför också riskvärderingar. För bin och humlor har forskningslaboratoriet på Institutionen för ekologi på SLU i Uppsala motsvarande roll som SVA har.
Importkontroll av sändningar som innehåller växter och växtprodukter som ska växtskyddskontrolleras ligger på Jordbruksverket och är inte samordnad med den importkontroll som beskrivs ovan.
96
Vid Jordbruksverkets gränskontrollstationer ska den stationsansvariga gränskontrollveterinären årligen utföra en egenkontroll utifrån ett väl utarbetat inspektionsprotokoll och lämna det till den centrala myndigheten. Detta protokoll ligger sedan delvis till
grund för den uppföljning som den centrala myndigheten gör på varje enskild gränskontrollstation vartannat år.
Livsmedelsverket inspekterar varje gränskontrollstation i stort sett årligen i enlighet med
artikel 8.3 i förordning 882/2004. Inför dessa inspektioner ska den stationsansvarige gå
igenom en särskild checklista. Dessutom genomförs internrevision av gränskontrollstatiner i enlighet med artikel 4.6 i förordning 882/2004.
Utveckling och förbättringar av verksamheten sker fortlöpande dels inom ramen för
egenkontrollen men också genom utbildning av gränskontrollveterinären och personal
på central nivå. Utbildning sker delvis via olika nationella konferenser men också genom
EU:s utbildningsprogram Better Training for Safer Food.
97
12 Kontroll av veterinärmedicinska preparat
och restsubstanser
Hantering och kontroll av veterinärmedicinska preparat regleras i lagen (2009:302) om
verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård med tillhörande förordningar och föreskrifter samt i lagen (2006:806) om provtagning på djur m.m. med tillhörande förordning
och föreskrifter. Regler som rör detta finns också i djurskyddslagstiftningen, foderlagstiftningen, livsmedelslagstiftningen och läkemedelslagstiftningen. Närmare hänvisning
till relevanta förordningar och föreskrifter finns i vägledningar och kontrollplaner till
kontrollområdet. Ansvaret för godkännande, kontroll, stöd och samordning delas mellan
många myndigheter.
Läkemedelsverket godkänner veterinära läkemedel, beslutar om karenstider och beviljar
licenser.
Länsstyrelserna utövar operativ kontroll av djurhälsopersonal samt kontroll av läkemedel
på gårdsnivå. Kontrollen av läkemedel utgör även en del av kontrollen av efterlevnaden
i foderoch livsmedelslagstiftningen i primärproduktionen enligt bestämmelserna i förordningarna (EG) nr 183/2005, 852/2004 och 853/2004.
Jordbruksverket samordnar kontrollen av djurhälsopersonal, användning av läkemedel på
gård inklusive inblandning av läkemedel i foder och ger stöd, råd och vägledning inom
dessa områden. Jordbruksverket ansvarar dessutom för att underhålla de två register,
Vet@bas och DAWA djursjukdata, som kan används i den operativa kontrollen.
Inom ramen för livsmedelslagstiftningen ger Livsmedelsverket stöd och vägledning till
länsstyrelserna beträffande kontrollen av läkemedel och kontroll av produkter av animaliskt
ursprung som kan innehålla läkemedelsrester, andra restsubstanser eller otillåtna preparat.
Jordbruksverket ansvarar för godkännanden av inblandning av läkemedel i foder och lagring av foder innehållande läkemedel. Jordbruksverket ansvarar också för provtagning och
kontroll av läkemedel samt bekämpningsmedelsrester i foder. Godkännandena och kontrollen gäller både foderindustrin och primärproduktionen.
Livsmedelsverket har det centrala ansvaret för kontrollen av restsubstanser inklusive läkemedel i livsmedelskedjan. Kontrollen genomförs i enlighet med direktiv 96/23/EG och
Livsmedelsverkets föreskrifter (SLVFS 1998:8) om provtagning för kontroll av vissa ämnen och restsubstanser i djur och produkter från djur. Provtagningen utförs av Livsmedelsverkets personal, länsstyrelserna och av Jordbruksverkets distriktsveterinärer.
Länsstyrelserna, de kommunala kontrollmyndigheterna, Livsmedelsverket eller Jordbruksverket ansvarar för uppföljning och utredning av positiva prov. Vilken eller vilka myndigheter som berörs avgörs från fall till fall.
98
LÄS MER
Om planering och kontroll av foder, där bl.a. kontroll av läkemedel ingår, se kapitel 6.
Om kontrollprogrammet för restsubstanser i animalier, se avsnitt 10.4.3.21. Kontrollprogrammet
omfattar veterinärmedicinska läkemedel, bekämpningsmedel och främmande ämnen.
I Kontrollplan för restsubstanskontroll enligt direktiv 96/23, inklusive uppföljning av positiva prov beskrivs ansvarsfördelning, mål, planering och genomförande av restsubstanskontrollen, åtgärder vid positiva prov och sanktioner, samt uppföljning och utvärdering.
12.2 Specifika mål
Kontroll av veterinärmedicinska preparat syftar till att säkerställa att läkemedel till djur
används i enlighet med bestämmelserna i de olika lagstiftningarna, så att samhällets krav
på djurs och människors hälsa, djurskydd, smittskydd och livsmedelssäkerhet tillgodoses.
Kontroll syftar även till att kartlägga och identifiera överskridanden av gränsvärden eller
om otillåtna preparat förekommer.
Varje länsstyrelse planerar sin egen kontrollverksamhet. Planering ska ske så att kontrollen är riskbaserad, genomförs regelbundet och så ofta som det är lämpligt.
Länsstyrelsen ska varje år fastställa en plan för det kommande verksamhetsårets kontroll.
Den årliga uppföljningen och utvärderingen av föregående verksamhetsårskontroller ligger till grund för kommande verksamhetsårs planering.
När det gäller planering, genomförande och rapportering av kontrollen av läkemedel i
foder, se de generella delarna som gäller foder i kapitel 6. Detta avser både foderindustrin
och primärproduktionen. Det finns en kontrollplan framtagen specifikt för kontroll
av läkemedel och bekämpningsmedelsrester i foder.
Jordbruksverket och Livsmedelsverket har utarbetat vägledningar som länsstyrelserna bör
använda vid planering av kontrollen av djurhälsopersonal respektive av läkemedel, inklusive kontrollen av foderföretag och livsmedelsföretag i primärproduktionen. Med utgångspunkt från vägledningarna planeras kontrollen och kontrollobjekten identifieras.
Kontrollen av restsubstanser och otillåtna preparat omfattar både provtagning på levande
djur och kontroll av livsmedel av animaliskt ursprung. Livsmedelsverket ansvarar centralt
för planering av kontrollen.
Riktlinjer för riskbaserad kontroll finns i Jordbruksverkets vägledningar till kontrollområdena - Kontroll av läkemedel på gård respektive Djurhälsopersonal. Riskanalysen baseras
på risk och erfarenhet och varje väsentlig risk identifieras och bedöms utifrån sannolikhet
99
och konsekvens. Vägledningarna finns på Jordbruksverkets webbplats,
Varje länsstyrelse gör en riskanalys utifrån regionala faktorer och länsstyrelsens kännedom om djurhälsopersonalen och läkemedelshanteringen på gårdsnivå i länet. De principer som legat till grund för urvalet av kontrollobjekt ska dokumenteras. Djursjukdatasystemet används för att genomföra riskbaserad kontroll.
Allmänna råd kring kontrollintervall av olika yrkeskategorier inom djurhälsopersonalen
och rekommendation av kontrollfrekvenser för kontroll av läkemedel på gård hos djurhållare finns också i vägledningarna.
Kontrollintervallen varierar mellan 1-5 år beroende på yrkeskategori och typ av djurhållning. Objekt med villkorad läkemedelsanvändning och livsmedelsproducerande djur bör
prioriteras, men också andra djurhållningar kan vara av särskilt intresse. Veterinärer som
förskriver läkemedel för villkorad läkemedelsanvändning bör kontrolleras varje år.
I modellen för riskklassificering av livsmedelsföretag och foderföretag i primärproduktionen är risken för läkemedelsrester i levande djur och animaliska livsmedel en viktig riskfaktor och företag som blandar läkemedel i foder eller har villkorad läkemedelsanvändning ska
prioriteras vid urval av kontrollobjekt. Vägledningen finns på Livsmedelsverkets webbplats, www.livsmedelsverket.se.
Till stöd för länsstyrelsernas operativa kontrollverksamhet har Jordbruksverket, tillsammans
med länsstyrelserna, tagit fram checklistor som används vid kontroll av djurhälsopersonal
och kontroll av användning av veterinärmedicinska läkemedel på gårdsnivå. Livsmedelsverket respektive Jordbruksverket har dessutom utarbetat vägledningar som bör användas
vid kontroll av livsmedelsföretag respektive foderföretag.
Operativ kontroll kan genomföras på olika sätt. Administrativ kontroll genom granskning
av den information som redan finns på kontrollmyndigheten eller genom information/
dokumentation som myndigheten begär in för kontrollen, kan göras. Den administrativa
kontrollen kan ge underlag för vidare kontroll av ett objekt.
Fysisk kontroll, genom granskning på plats av hos ett kontrollobjekt, görs genom att t.ex.
kontrollera läkemedelsförråd, olika typer av dokumentation och rutiner för särskiljande av
djur eller animaliska livsmedel under behandlingstiden och karenstiden. Kontrollmyndigheten kan komplettera kontrollen med granskning av ytterligare dokumentation som myndigheten begär in eller genom provtagning av t.ex. foder och avföring.
Myndigheten avgör om kontrollen ska vara oanmäld eller anmäld, beroende på syfte med
kontrollen.
100
Foderföretag i primärproduktionen som har särskild utrustning för att blanda
läkemedel i foder ska vara godkända hos Jordbruksverket. Ett nationellt register över
godkända anläggningar finns på Jordbruksverkets webbplats.
Jordbruksverket kan besluta om återkallande av ett godkännande vid bristande efterlevnad av kraven i lagstiftningen.
För länsstyrelsernas operativa kontroll av djurhälsopersonal och läkemedel på gårdsnivå
finns vägledningar och en fastställd checklista. Vägledningarna och checklistor finns på
Jordbruksverkets webbplats. Vägledningen om livsmedelskontroll i primärproduktionen
finns på Livsmedelsverkets webbplats. Särskilt kontrollprotokoll för den del av livsmedelskontroll som sker inom ramen för tvärvillkorskontrollen, som bl.a. omfattar kontroll av
användningen av läkemedel, finns på Jordbruksverkets webbplats.
De kontrolloch provtagningsmetoder som används vid restsubstanskontrollen är beskrivna
i Livsmedelsverkets system för styrande dokument, LSDok.
Resultat från kontrollen dokumenteras i en kontrollrapport och delges kontrollobjektet.
Beroende på vilket kontrollområde som kontrollen gällde dokumenteras resultatet i ett fastställt kontrollprotokoll - kontroll av läkemedel på gård eller livsmedelskontroll i primärproduktionen – eller i ett protokoll som utarbetats av kontrollmyndigheten.
Vid negativa provsvar rapporteras normalt sett inte resultaten till den berörda livsmedelsföretagaren.
Vid konstaterad avvikelse rörande otillåtna preparat eller hantering av godkända preparat
bör länsstyrelsen skicka en kopia av kontrollrapporten till Livsmedelsverket och Jordbruksverket för kännedom. Den fortsatta hanteringen sker efter samråd med Livsmedelsverket
och Jordbruksverket. Som stöd för den fortsatta handläggningen av ärendet används kontrollplanen för restsubstanskontroll och uppföljning av positiva prov.
Upptäcks positiva prov i restsubstanskontrollen överlämnar Livsmedelsverket ärendet till
behörig/behöriga kontrollmyndigheter för utredning och beslut om vidare åtgärder. Utredningen sker i samråd med Livsmedelsverket och Jordbruksverket och hanteras enligt kontrollplanen för restsubstanskontroll och uppföljning av positiva prov. Kontrollplanen innehåller en särskild bilaga som ger stöd i utredningsarbetet och säkerställer att utredningarna
sker på ett konsekvent sätt. Kontrollplanen finns på Livsteck.net.
101
Jordbruksverket respektive Livsmedelsverket ger stöd, vägledning och råd till länsstyrelserna i deras kontrollarbete.
Jordbruksverket, Livsmedelsverket och länsstyrelsen kommunicerar och samarbetar vid
kontroll av läkemedelsanvändning till livsmedelsproducerande djur samt vid utredning och
uppföljning av kontrollen av restsubstanser inom sina respektive ansvarsområden.
Planering, implementering, vägledning och uppföljning av kontrollprogrammet för restsubstanser koordineras av Livsmedelsverket. Expertgruppsmöten mellan flera myndigheter
(Jordbruksverket, Livsmedelsverket, Läkemedelsverket och SVA) samt experter från universitet och högskolor anordnas regelbundet av Livsmedelsverket för diskussion och planering av kontrollen och kontrollprogrammet. Livsmedelsverket stöder och samordnar även
provtagningen.
Livsmedelsverket, Jordbruksverket och berörda kontrollmyndigheter samarbetar vid genomförande av restsubstanskontrollen, utredning och uppföljning av ärenden som gäller
otillåtna preparat samt överskridande av gränsvärden av läkemedel i levande djur och i
produkter av animaliska ursprung.
Länsstyrelserna återrapporterar resultaten av kontroll av foder i primärproduktionen,
djurhälsopersonal och veterinärmedicinska läkemedel till Jordbruksverket. Länsstyrelsernas resultat från kontrollen av läkemedel och andra preparat livsmedelkontrollen i
primärproduktionen återrapporteras årligen till Livsmedelsverket.
Jordbruksverket sammanställer och utvärderar resultaten från de utförda kontrollerna av
djurhälsopersonal och rapporterar årligen till regeringen. Samtliga resultat från genomförda
kontroller sammanställs, analyseras och utvärderas även i den samordnade rapporten om
kontrollen i livsmedelskedjan. Livsmedelsverket sammanställer och utvärderar även resultaten från restsubstanskontrollen i en rapport som i första hand har konsumenter och företagare som målgrupp. Rapporten publiceras på Livsmedelsverkets webbplats. Resultaten
rapporteras också till EU-kommissionen i enlighet med gällande lagstiftning.
Jordbruksverket reviderar sina vägledningar inom kontrollområdet utifrån länsstyrelsernas
årliga rapportering och synpunkter som lämnas in kontinuerligt. Livsmedelsverkets interna
instruktioner för restsubstanskontrollen och instruktioner till provtagare uppdateras regelbundet.
102
Jordbruksverket och Livsmedelsverket genomför utbildning av kontrollanter och håller
seminarier för länsstyrelserna för att bl.a. förbättra kontrollmetoder, utredningar och vägledningar. Utbildningarna och seminarierna hålls ofta i samarbete mellan de centrala myndigheterna. Livsmedelsverket håller även information och kurser för provtagare inom restsubstanskontrollen.
103
13 Kontroll av ekologisk produktion
13.1 Delegerad kontroll
För att en behörig myndighet ska få delegera kontrolluppgifter till ett särskilt kontrollorgan
måste villkoren i artikel 5.2 i förordning (EG) nr 882/2004 vara uppfyllda och särskilt att
kontrollorganet är ackrediterat och godkänt av den behöriga myndigheten.
Kontrollen av ekologisk produktion och ekologiska livsmedel är delegerade till ackrediterade certifieringsorgan.
Delegering sker i enlighet med artikel 27.4 och 27.5 i förordning (EG) nr 834/20079 med
hänvisning till artikel 5.2 i förordning (EG) nr 882/2004.
Behöriga myndigheter enligt 1 § förordningen (SFS 2013:1059) om ekologisk produktion
är:

Livsmedelsverket i fråga om livsmedel

Jordbruksverket i fråga om produktion och hantering av jordbruks- och vattenbruksprodukter som inte är livsmedel samt

Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll (Swedac).
Swedac ackrediterar, godkänner och utövar tillsyn över de kontrollorgan som utför kontrolluppgifter inom ekologisk produktion. Livsmedelsverket och Jordbruksverket delegerar
kontrolluppgifter inom sina respektive ansvarsområden till kontrollorganen och utövar tillsyn över att de uppfyller kraven för delegering.
Jordbruksverket har delegerat kontrollen inom sitt ansvarsområde till de tre kontrollorgan
som har verksamhet inom primärproduktionen. Livsmedelsverket har delegerat kontrollen
inom sitt ansvarsområde till sex kontrollorgan.
Den nya nationella förordningen om kontroll av ekologisk produktion innebär att Livsmedelsverket, Jordbruksverket och Swedac alla tre är behöriga myndigheter med ansvar att
utöva tillsyn över kontrollorganen. Det förutsätter att myndigheterna samordnar sig för att
uppnå en effektiv och ändamålsenlig tillsyn och utan onödig administrativ börda för kontrollorganen eller de kontrollerade företagen.
LÄS MER
Om godkända kontrollorgan och ackreditering, se avsnitt 2.9 i del 4 av den nationella kontrollplanen.
9
Rådets förordning (EG) nr 834/2007 av den 28 juni 2007 om ekologisk produktion och märkning
av ekologiska produkter och om upphävande av förordning nr (EEG) nr 2091/92.
104
13.1.1 Ekologiska livsmedel
Det görs kontroll av ekologiska livsmedel på gårdsnivå, hos vidareförädlare och
i vissa butiker. Även importörer och exportörer kontrolleras.
13.1.2 Ekologiskt foder och utsäde
Kontrollen av ekologiskt foder syftar till att säkerställa att endast godkända råvaror och
fodertillsatser har använts. Kontrollen genomförs på både gårdsnivå och hos specialiserade
fodertillverkare. Kontrollorganen utför huvudsakligen en dokumentationskontroll samt
kontroll av produktionsanläggningar. Kontrollorganen har en skyldighet att ta prov vid
misstanke om bristande efterlevnad. Utöver det ska kontrollorganen ta prov hos minst fem
procent av antalet företag som är anmälda till kontroll hos kontrollorganet. Urvalet av vilka
företag som ska få en provtagning ska ske utifrån kontrollorganets riskklassificering av sina
kunder.
Kontrollen av produktion och hantering av utsäde sker i utsädesodlingarna och hos de företag som hanterar utsädet efter skörd. Det förekommer även införsel och import av framför
allt utsäde till trädgårdsgrödor.
Kontrollorganen ska utföra kontroll i enlighet med bestämmelserna i förordning
(EG) nr 882/2004 och (EG) nr 834/2007 samt planera kontrollen oberoende av
varandra.
Samtliga kontrollobjekt ska få minst ett kontrollbesök per år. Utöver det sker extra kontroll
och kontrollobjekten ska vara utvalda beroende på hur de riskklassificerats.
Kontrollorganen måste genomföra minst tio procent av alla inspektioner och besök som
oanmälda inspektioner. Utöver de årliga revisionerna ska kontrollorganen göra ytterligare
stickprovsbesök i enlighet med riskkategorin hos minst tio procent av de företag som är
anmälda till kontroll. Urvalet av dessa ska ske riskbaserat.
Kontrollorganen tar prover enligt kraven i artikel 65 i förordning (EG) nr 889/2008 om
ekologisk produktion. Kontrollorganen ska ha en provtagningsplan som innebär att antalet
prover som tas av dem årligen motsvarar minst fem procent av anslutna företag som omfattas av deras kontroller. Erfarenhet utifrån bl.a. tidigare konstaterade avvikelser på ekologiska produkter kan ligga till grund för den riskvärdering som kontrollorganens provtagningsplan ska baseras på.
105
Kontrollorganen ansvarar för framtagande av egna rutiner för utförande av kontrollen. Swedac bedömer rutinerna i ackrediteringsprocessen samt utövar tillsyn av att
rutinerna följs.
Kontrollorganen ska meddela Jordbruksverket eller Livsmedelsverket om resultaten av de
kontroller som har utförts inom respektive ansvarsområde i de fall det har konstaterats avvikelser från de ekologiska reglerna. När det gäller avvikelser som kan föranleda andra
åtaganden/sanktioner än vad kontrollorganet kan besluta om ska kontrollorganet utan
dröjsmål meddela Jordbruksverket eller Livsmedelsverket. Övriga avvikelser ska kontrollorganet skicka in löpande, dock minst en gång i veckan. De ska även meddela eventuella
åtgärder som kontrollorganet har vidtagit med anledning av bristande efterlevnad av lagstiftningen.
Efter utförd kontroll skickar kontrollorganen en rapport till kontrollobjektet. Avvikelser
rapporteras även till Livsmedelsverket respektive Jordbruksverket, enligt ovan.
Kontrollorganen rapporterar årligen till Livsmedelsverket och Jordbruksverket enligt artikel
27.14 i förordning (EG) nr 834/2007. Livsmedelsverket och Jordbruksverket tar årligen
fram en gemensam instruktion till kontrollorganen om vad som ska rapporteras samt när
och hur informationen ska skickas in.
Senast den 31 januari varje år ska kontrollorganen ha skickat in en förteckning över de företag som har stått under kontroll t.o.m. den 31 december föregående år. Senast den 31 mars
ska kontrollorganen även rapportera enligt artikel 92.f och bilaga Xiiib och Xiiic till förordning (EG) nr 889/2008, genom att redovisa en sammanfattande rapport om den kontrollverksamhet som de har bedrivit under det föregående året. Resultaten publiceras i den samlade årliga rapporten om kontrollen i livsmedelskedjan.
Enligt 3 § lagen (2013:363) om kontroll av ekologisk produktion får kontrollorganen helt
eller delvis återkalla ett utfärdat certifikat. De får även fatta beslut om borttagande av märkning eller förbjuda marknadsföring av ett parti eller produktionsomgång. För avvikelser
som kan föranleda andra åtgärder/sanktioner än vad kontrollorganet kan besluta om ska
dessa omedelbart överföras till Livsmedelsverket eller Jordbruksverket för vidare handläggning och beslut om åtgärder, t.ex. om saluförbud under en begränsad period.
106
Livsmedelsverket och Jordbruksverket genomför regelbundet gemensamma möten för informationsutbyte och för beredning av gemensamma frågor. Beroende på fokusområde
deltar även Swedac och/eller Tullverket.
De behöriga myndigheterna träffar samtliga kontrollorgan två gånger per år vid s.k. kalibreringsmöten. Syftet med mötena är att stämma av frågor och problem i kontrollen för att
uppnå en samsyn och att få en likvärdig kontroll. Minnesanteckningarna är vägledande för
kontrollorganen.
Livsmedelsverket tar löpande fram informationsmaterial med tolkningar av lagstiftningen
när kontrollorganen efterfrågar det. Informationen läggs i ett arbetsrum på Livsteck.net där
kontrollorganen är medlemmar. Livsmedelsverket vidarebefordrar även tolkningar av regelverket från EU-kommissionen till kontrollorganen via arbetsrummet på Livsteck.net.
Livsmedelsverket och Jordbruksverket besvarar kontinuerligt frågor från kontrollorganen.
Utöver kalibreringsmötena ger Jordbruksverket och Livsmedelsverket kontrollorganens
revisorer stöd när specifika frågeställningar uppstår.
De personer som har deltagit i BTSF-kurser (EU-gemensamma kurser, Better Training for
Safer Food) ska vidareförmedla sina kunskaper till sina kollegor. Kontrollorganen genomför efter behov egna utbildningar för sina revisorer. De utbildningar som revisorerna deltagit i redovisas till Jordbruksverket och Livsmedelsverket i samband med kontrollorganens
årliga rapport över sin verksamhet.
Livsmedelsverket och Jordbruksverket uppmärksammar regelbundet kontrollorganen på
anmälningar från andra länder som rör bristande efterlevnad av lagstiftningen när det gäller
ekologiska produkter från andra medlemsländer eller från tredjeland, eller som rör bedrägerier såsom t.ex. falska certifikat. Livsmedelsverket publicerar anmälningarna på Livsteck.net.
Uppföljning och utvärdering sker inom ramen för den samordnade tillsynen som Jordbruksverket, Livsmedelverket och Swedac utövar. Jordbruksverket deltar i fältbedömningar
av kontrollorgan.
Jordbruksverket följer upp alla avvikelserapporter som kommer in från kontrollorganen.
Om verket anser att ett kontrollorgan inte har agerat enligt regelverket följs detta upp med
kontrollorganet, som förklarar sitt agerande och om behov finns tas även kontakt med kontrollobjektet för beslut om åtgärder.
Viss utvärdering sker i samband med redovisning av resultaten i den årliga rapporten. En
del av resultaten från uppföljningarna redovisas för kontrollorganen och diskuteras sedan på
kalibreringsmötena.
107
De behöriga myndigheterna kommer att ta fram eller uppdatera skriftliga rutiner för godkännande av kontrollorgan, respektive delegering av kontroll. Vidare ska de behöriga
myndigheterna inom sitt respektive område reglera vilka korrigerande åtgärder som är
lämpliga vid bristande efterlevnad. Detta borde redan har skett, men har av olika skäl inte
varit möjligt att slutföra.
Livsmedelsverket samarbetar med de kommunala kontrollmyndigheterna inom området
ekologiska livsmedel genom att besvara frågor om ekologisk produktion, och genom att
stödja kommunerna när de upptäcker företag som inte är anslutna till det ekologiska kontrollsystemet fast de hanterar och saluför ekologiska produkter.
108
Nationell plan för kontrollen i livsmedelskedjan 2015-2018 del 2, Bilaga 1
Mål för växtskyddskontrollen 2015-2018
Ur NKP
(övergripande för all
version 150112
Kontrollverksamheten är riskbaserad, rättsäker, effektiv och ändamålsenlig. Myndigheterna har en optimal samverkan.
kontrollverksamhet)
Vision
Inriktningsmål
Växtskyddskontrollen är effektivt kontrollarbete som bidrar till att skydda resursen växter mot allvarliga växtskadegörare
Strategiska
mål
Medarbetarna har rätt
kompetens för det arbete
som ska utföras samt
kunskap att upptäcka och
bedöma bristande
efterlevnad
Specifika mål
Under 2015 genomförs en
inventering av
kompetensbehov samt en
kompetensinventering för
kontrollarbetet inom
regelenheten och
Växtkontrollenheten.
Vi fyller våra platser på BTSFutbildningar samt deltar i
EPPO workshops.
2015 är utbildning av
inspektörer om nya
växtskadegörare prioriterat
Gemensamma
aktiviteter
Nyckeltal/
indikator
Samverkan i
kontrollprocessen är väl
fungerande
Bristande efterlevnad upptäcks och följs upp för att säkerställa att brister åtgärdats. Detta görs på likvärdigt sätt av kontrollmyndigheten
Uppföljning av brister
sker och brister ger
konsekvenser.
Rätt innehåll på
kontrollen på aktuellt
företag/sändning
Under 2015 arbetar vi
vidare med rutiner för
hur avvikelser vid kontroll
ska hanteras.
Utveckling av
checklistor och
vägledningar sker
löpande. Behoven
analyseras och
uppdateras årligen
Behoven av checklistor
tidssätts årligen och
åtgärdas enligt plan
Enhetlig bedömning
görs och enhetlig
åtgärd krävs vid
likartad bristande
efterlevnad
Växtkontrollenhetens
kvalitetssäkringsprogra
m för inspektörerna
följs upp årligen
Riskanalys bygger på
omvärldanalys och
statistik från
kontrollresultat
Ansvarsfördelningen av
arbetsuppgifter är tydlig
för medarbetare och
chefer
Regelenheten och växtkontrollenheten träffas 2 ggr per år för
att diskutera kontrollresultat och omvärldsbevakning för att
uppdatera riskanalys, erfarenhetsutbyte
Diskussion om
riskbaserad kontroll
förs under 2015 med
syfte att anpassa
kontrollen till den
kommande
kontrollförordningen
Från och med 1/1 2016 ska avvikelser följas upp för samtliga kontroller av regelefterlevnad. Antalet avvikelser ska minska.
Arbete med att ta fram nyckeltal för uppföljning påbörjas under 2015. Notifieringar ska följas upp.
För att öka förståelsen för
varandras arbetsuppgifter
ska medarbetare varje år
besöka varandras vardag.
Minst 1 studiebesök per år
per kontrollområde.
Företagare har förståelse för kontrollsystemet. Samhället och intressenter inom export och
import har förståelse och förtroende för systemet.
Företagen är nöjda
med kontrollernas
genomförande och har
accepterat kontrollen
Företagen förstår syftet
med kontrollen för att
minska risken för
smittspridning.
Allmänheten har en bättre
förståelse för behovet av
att hindra förekomst av
växtskadegörare
Senast 31/12 2015 finns information att
kommunicera till företagen om syftet med
kontrollen och vad kontrollen innebär
Senast 31/12 2015 är informationen på webplatsen
förbättrad med inriktning på: syfte med kontroller,
kontrollmetodik, kontrollens betydelse för handel,
information till företagaren, ect.
Under 2015 tar regelenheten och växtkontrollenheten fram en strategisk
kommunikationsplan med syfte att företagen ska kunna göra rätt från början och antalet
avvikelser ska minska.
Senast 1/6 2015 finns en
rutin för årligt möte med
diskussion om
kontrollfrågor mellan
Jordbruksverket och
Tullverket. Mötet
arrangeras första gången
våren 2015 och därefter
årligen.
Mål för foderkontrollen 2015-2018
Ur NKP
version 141125
kontrollverksamhet)
Vision
Inriktningsmål
Fokusområde
Foderkontrollen är ändamålsenlig, likriktad och rätt kontroll görs på rätt plats
Foderföretagen har förståelse för
kontrollsystemet
Bristande efterlevnad upptäcks och följs upp. Detta görs på likvärdigt sätt av kontrollmyndigheterna
Kompetens & utbildning
Strategiska
mål
Varje medarbetare har rätt kompetens
för det arbete som han/hon ska utföra
Specifika mål
Varje medarbetare har en årlig
kompetensutvecklingsplan inom
kontrollområdet
Verifiering &
kommunikation mellan
myndigheter
Enhetlig bedömning görs och åtgärder
vidtas vid bristande efterlevnad
Kontrollens effektivitet ska löpande
utvärderas och verifieras
Kontrollen är riskbaserad.
Senast den 31/12 2015 ska
Länsstyrelsen i samråd med
Jordbruksverket ha tagit fram en
kompetensplan för kontrollområdet.
Senast den 31/12 2015 ska en plan ha
tagits fram för hur vägledningar ska
uppdateras på foderområdet
Behov av extra offentlig kontroll
bedöms av Jordbruksverket inom 1
arbetsdag. Bedömningen är
dokumenterad. Extra offentlig kontroll
görs vid behov.
Senast 31/12 2015 finns en gemensamt
framtagen verifieringsprocess för att
verifiera kontrollen
Senast 31/12-15 har en process
arbetats fram där det framgår hur
Enheten för CITES, foder och
djurprodukter följer upp avvikelser
m.m. inom foderkontrollen
Planerade säkerhetsanalyser ska följas
upp 4 ggr per år
Senast den31/6-2015 har Enheten för
CITES, foder och djurprodukter
uppdaterat rutinen för inbesiktning av
foderanläggningar.
Senast den 31/6-2015 har Enheten för
CITES, foder och djurprodukter i samråd
med Länsstyreslen utarbetat och
fastställt en rutin för återkallande av
godkännande av anläggningar.
Senast 31/12 2015 ska en
samarbetsrutin tas fram som beskriver
samarbetsprocessen mellan
Kontrollenheten och Enheten för CITES,
foder och djurprodukter
Senast den 31/12-2015 ska Enheten för
CITES, foder och djurprodukter ha
utrett hur kontrollresultat från kontroll
i primärproduktionen kan användas vid
inbesiktningar av foderanläggningar.
Senast den 31/12-2015 ska Enheten för
CITES, foder och djurprodukter ha
fastställt en rutin för hur
homogenitetskontroll bör ske på
foderanläggningar.
Alla foderföretag är registrerade hos
Jordbruksverket
Under 2015 tar Enheten för CITES, foder
och djurprodukter fram en plan för hur
det fortsatta arbetet med riskvärdering
kan utvecklas i syfte att åstadkomma ett
mer flexibelt urval av Jordbruksverkets
kontrollobjekt inom foderområdet
Senast 31/6 2015 ska Länsstyrelsen
och Jordbruksverket tillsammans ha
tagit fram en kommunikationsplan för
spridning av information om registret.
Under 2015 tar Jordbruksverket och
länsstyrelserna tillsammans fram en
handlingsplan för att kontrollerna av
foder i primärproduktionen ska kunna
göras utifrån ett riskbaserat urval
Senast 31/12 2015 når
Jordbruksverket fler företag med
information om registret.
Foderföretagen vet
syftet med att de blir
kontrollerade och känner
förtroende för kontrollen
Företagen vet vad avgiften
för kontrollen syftar till
Senast 31/6 2015 har Jordbruksverket tagit fram en
kommunikationsplan med syfte att informera
foderföretagare om kontrollen
Mål för ABP kontrollen 2015-2018
Ur NKP
version 141125
kontrollverksamhet)
Vision
Inriktningsmål
ABP- kontrollen är ändamålsenlig, likriktad och rätt kontroll görs på rätt plats
Bristande efterlevnad upptäcks och följs upp. Detta görs på likvärdigt sätt av kontrollmyndigheterna.
Fokusområde
Kompetens & utbildning
Strategiska
mål
Varje medarbetare har rätt
kompetens för det arbete
som han/hon ska utföra
Specifika mål
Jordbruksverkets
handläggare och inspektörer
får årlig
kompetensutveckling enligt
sina individuella
kompetensutvecklingsplan
Jordbruksverkets
kontrollenhet får årligen
utbildning om ABP.
Enhetlig bedömning görs och
åtgärder vidtas vid bristande
efterlevnad
Senast den 31/12 2015 ska en plan
ha tagits fram för hur vägledningar
ska uppdateras på abp-området
Behov av extra offentlig kontroll
bedöms av Jordbruksverket inom 1
arbetsdag. Bedömningen är
dokumenterad. Extra offentlig
kontroll görs vid behov.
Företagen har förståelse för kontrollsystemet
Verifiering &
kommunikation mellan
myndigheter
Kontrollens effektivitet ska löpande
utvärderas och verifieras
Kontrollen är riskbaserad samt rätt företag kontrolleras
Jordbruksverket når
abp- verksamheter
med information
om krav på
registrering och
godkännande
Under 2015 tar Enheten för CITES, foder och djurprodukter fram en plan för hur det
fortsatta arbetet med riskvärdering kan utvecklas i syfte att åstadkomma ett mer
flexibelt urval av Jordbruksverkets kontrollobjekt inom abp-området
Senast 31/12 2016 finns mallar för beslut på samtliga av Jordbruksverkets
verksamhetsområden inom abp-området. Mallarna är klarspråksgranskade och
beslutade av enhetschefen. I mallarna framgår syftet med kontrollen.
Senast 31/12 2015 finns en gemensamt
framtagen verifieringsprocess för att
verifiera kontrollen
Senast 31/12-15 har en process arbetats
fram där det framgår hur Enheten för
CITES, foder och djurprodukter följer upp
avvikelser m.m. inom ABP-kontrollen
Alla abp-verksamheter inom Jordbruksverkets ansvarsområde ska vara
riskklassificerade 2016
ABP- företagen vet
syftet med att de
blir kontrollerade
och känner
förtroende för
kontrollen
Företagen vet vad
avgiften för kontrollen
syftar till
Information om kontroll av abp till företag och allmänhet uppdateras årligen.
Fastställd den 21 januari 2015 av
Rådet för djurskyddskontroll
Mål för djurskyddskontrollen 2015-2018
Ur NKP
kontrollverksamhet)
Kontrollverksamheten är riskbaserad, rättssäker, effektiv och ändamålsenlig. Myndigheterna har en optimal samverkan.
Vision
Professionell djurskyddskontroll – med stort förtroende i samhället
Inriktningsmål
Målgrupp:
Djurhållare och allmänhet har förtroende för djurskyddskontrollen som
verifierar det goda djurskyddet
Kontrollprocess:
Bristande efterlevnad av djurskyddslagen upptäcks och följs upp för att säkerställa att brister åtgärdats. Arbetet görs på likvärdigt sätt av
kontrollmyndigheterna
Strategiska
mål
Djurhållare och allmänhet
upplever att
kontrollmyndigheterna ger bra
bemötande och agerar
professionellt
Utvecklad dialog med branschoch intresseorganisationer till
nytta för kontrollen
Medarbetarna har rätt
kompetens inom kontrollmetodik samt kunskap att
upptäcka och bedöma
bristande efterlevnad
Specifika mål
Djurägaren upplever att
han/hon får snabb återkoppling
För 2016 och framåt finns
dokumenterad samverkansplan
för kommunikation med
myndigheter och andra aktörer
Dokumenterad
kompetensutvecklingsplan
finns för
kontrollverksamheten
Kontrollen är riskbaserad och
kontrolluttag sker på
jämförbart sätt av
myndigheterna
Riskklassificeringsmodellen
SToRK används för uttag vid
normalkontroll
Ekonomi:
Statens resurser används på effektivt sätt
Enhetlig bedömning görs och
enhetlig åtgärd krävs vid likartad
bristande efterlevnad
Kontrollprocessen verifieras
Kontroll ska bedrivas i
tillräcklig omfattning
Administrativa verktyg
används effektivt
Senast 1/1 2016 ansvarar
Jordbruksverket (JV) för att det
finns kalibreringsövningar på
webben
System används för att
säkerställa att kontrollen är
ändamålsenlig
Antalet normalkontroller ska
vara minst lika många som
antalet anmälningskontroller
Senast 1/1 2017 är
träffsäkerheten så bra att
högst 20 % av de
djurskyddskontroller som
görs till följd av
anmälningar är utan
anmärkning
+++++++
Senast 1/1 2018 sker
normalkontroll i likvärdig
omfattning i hela landet,
i förhållande till objektens
riskpoäng

Aktiviteter
Nyckeltal/
indikator


Genomföra brukarundersökning vartannat år
(länsstyrelserna - LST)
Samverkansplan – ta fram en mall som bl.a tar upp hur
kommunikation kan göras (LST)




Handläggningstid kontrollrapport (90 % inom 21 dagar)
Resultat brukarundersökning, NI (nöjd index)
Handläggningstid anmälningsärenden (90 % inom 90 dagar)
Framtagen samverkansplan

















Sverige fyller sina platser på BTSF (Better training for safer food) -utbildningar Förvalta och ta vara på kunskaperna, bl. a genom att
kursmaterial, vilka som deltagit mm sparas på gemensamt ställe (LST resp JV)
Kompetensrosen eller liknande modell används för att kartlägga behovet av kompetensutveckling (LST)
Vägledning för användande av riskklassificeringsmodellen SToRK (JV)
Kartläggning av kontroll i förhållande till djurvälfärdsrisk (JV och LST)
Jordbruksverket genomför djurslagskalibreringsövningar vartannat år (JV)
Jordbruksverket uppdaterar vägledning för sanktioner
System, te x VAD (Verifiering av djurskyddskontroll - Jämtlandsmodellen) används, för att verifiera kontrollen (dokumentkontroll och
parallellkontroller) (LST)
Respektive länsstyrelse har modell (”prioriteringslista”) för hur kontroll respektive administrativa åtgärder prioriteras vid anmälningsärenden
(LST)
Kompetensutvecklingsplan finns
Riskklassificeringsmodellen SToRK används
Genomförda kalibreringsutbildningar
Kalibreringsövningar finns på webben
Dokumentationskontroll genomförs
Parallellkontroller (minst 2stycken per handläggare och år)
Andel kontrollobjekt av animalieproduktionens djur utan brister
Andel ändrade överklagade ärenden
Andel uppföljande kontroller som inte behöver ytterligare uppföljning
Kontroll i förhållande till riskpoäng
Minst 10 % av objekten som
ska ha regelbunden kontroll
kontrolleras varje år (exkl
objekt med enbart verksamhet
sällskapsdjur eller betesmark
eller transportör hobby)






Aktiviteter för att hantera anmälningsärenden effektivt
och likartat för att minska andelen kontroller utan
anmärkning (LST och JV).
Bevaka utveckling av mobil kontroll inom Procap (JV)
Uppdatering av befintliga mallar och utveckling av nya
mallar (LST)
Ta fram tydligare anvisningar för användning av
Djurskyddskontrollregistret (DSK), Platina och Agresso
samt registervård av DSK (LST resp JV)
Andelen kontrollobjekt med animalieproducerande djur
som har kontrollerats
Andel anmälningsärenden med administrativ åtgärd
Bilaga 5
Mål för livsmedelskontrollen 2013-2016
Vision
Inriktningsmål
Mål för livsmedelskedjan (kapitel 4)
Mål livsmedelskedjan (kapitel 4)
Konsumenterna har trygga livsmedel, förtroende
för kontrollverksamheten och en god grund för val
av produkt. Med trygga livsmedel menas säkra
livsmedel och att konsumenterna inte blir lurade.
Intressenterna (företagen) har tilltro till kontrollen och upplever den
som meningsfull.
Professionell livsmedelskontroll − för konsumenternas och företagens bästa (avsnitt 10.2)
Konsumenterna har förtroende
för kontrollen
Företagen har förtroende för kontrollen
Strategiskt
mål
Alla företag
kontrolleras
i enlighet med
beslutad kontrolltid
Specifikt mål
Senast 31/12 2016
kan alla kontrollmyndigheter verifiera
att den genomsnittliga levererade
kontrolltiden per
anläggning under en
treårsperiod motsvarar den beslutade
kontrolltiden för
samma period
Aktivitet
Kontrollen kännetecknas av en god
dialog mellan
kontrollmyndigheten
och företagen
Företagen uppfattar
inspektören som
professionell
Mål för livsmedelskedjan (kapitel 4)
Kontrollverksamheten är riskbaserad, rättsäker, effektiv och ändamålsenligt. Myndigheterna har en optimal samverkan
Professionell livsmedelskontroll − för konsumenternas och företagens bästa (avsnitt 10.2)
Inriktningsmål
Alla led i kedjan och alla
relevanta krav i livsmedelslagstiftningen kontrolleras
regelbundet, både avseende
säkerhet och redlighet
Kontrollen är riskbaserad
både när det gäller
säkerhet och redlighet
Avvikelser upptäcks
Avvikelser följs upp för att
säkerställa att bristerna
har åtgärdats
Strategiska mål
Alla kontrollmyndigheter har
en plan för livsmedelskontrollen som omfattar alla
led och alla relevanta krav
Mer omfattande kontroll
utförs på anläggningar där
riskerna är större
Rätt kompetens finns för att
upptäcka avvikelser och
bedöma dess risker
Avvikelserna kommuniceras så att företagen förstår
innebörden och kan vidta
lämpliga åtgärder
Kontroll utförs med lämplig
kontrollmetod för att upptäcka avvikelser inom
relevanta kontrollområden
Uppföljning görs för att
säkerställa att orsaken till
avvikelsen undanröjts
inom uppsatta tidsramar
Den uppsatta planen för
livsmedelskontrollen följs
Specifika mål
Kontroll utförs med fokus
på det som på ett avgörande sätt kan vara vilseledande (art16 178/2002)
Senast 31/12 2016 kan alla
av myndigheter verifiera att
de till 90 procent följer sin
uppsatta plan för livsmedelskontrollen
Sanktioner används enligt
myndigheternas egna
instruktioner
Senast 31/12 2014 får alla
anläggningar i riskklass 14 kontroll varje år
Senast 31/12 2016 har
kontrollen utvecklats och fler
kontroller genomförs inom
områden som är eftersatta
eller områden med ny
lagstiftning.
Senast den 31/12 2016 har
kontrollen genomfört/
deltagit i utbildningar
och/eller utarbetat/tagit del
av kontrollhand-böcker,
vägledningar och annat
stödjande material.
Senast 31/12 2016 kan
minst 90 procent av alla
kontrollmyndigheter
verifiera att avvikelser
åtgärdas inom uppsatta
tidsramar
Senast 31/12 2014 kontrolleras alla relevanta krav i
livsmedelslagstiftningen vid
planerade kontroller av
anläggningar i primärproduktionen
Senast 31/12 2016
genomförs majoriteten av
kontrollerna i primärproduktionen i kategori
röd, enligt riskklassificeringen
Senast 31/12 2016 är alla
kända livsmedelsanläggningar i
primärproduktionen
registrerade och
riskklassificerade
AKTIVITETER: se NKP del
3, avsnitt 9.8 Utbildning och
kompetensutveckling, bl.a.
- Kommunikation (kurs
Professionella samtal),
- Kontrollmetodik inkl
provtagning,
- Specialiseringskurser,
- Kurser inom
primärproduktionen,
- Kontrollprojekt
Senast 31/12 2016 kan
minst 90 procent av alla
kontrollmyndigheter verifiera att sanktioner används enligt myndigheternas egna instruktioner
Senast 31/12 2016
kontrolleras anläggningar
i samtliga branscher
i primärproduktionen
regelbundet
AKTIVITETER: se NKP del
2, avsnitt 10.4 Särskilda
kontrollområden och avsnitt
10.7. Bl.a.
- Material i kontakt med
livsmedel,
- Animaliska biprodukter
- Märkning inkl allergener
- Livsmedelstillsatser
- Närings- och
hälsopåståenden,
- Kosttillskott
- Geografiska beteckningar
- Traditionella specialiteter
- Internethandel
Senast 31/12 2016 kontrolleras alla relevanta krav
regelbundet på samtliga
anläggningar vid planerade
kontroller (ej
primärproduktion)
Aktivitet
Kontroll utförs med fokus
på de största hälsoriskerna
Senast 31/12 2016
dokumenterar alla
kontrollmyndigheter när
uppföljande kontroll har
gjorts
Mål för livsmedelskontrollen 2013-2016
Inriktningsmål
Strategiskt mål
Konsumenterna har
förtroende för kontrollen
Genensamma mål och aktiviteter kommer att tas fram successivt.
Företagen har förtroende för
kontrollen
Alla företag kontrolleras i enlighet med
beslutad kontrolltid
Senast 31/12 2016 kan alla kontrollmyndigheter verifiera att den genomsnittliga kontrolltiden per anläggning under en treårsperiod motsvarar den beslutade kontrolltiden för samma period.
Kontrollen kännetecknas av en god dialog
mellan kontrollmyndigheter och företag
Företagen uppfattar inspektörerna som
professionella
Alla kontrollmyndigheter har en plan för
livsmedelskontrollen som omfattar alla led
och alla relevanta krav i lagstiftningen

Senast 31/12 2016 kontrolleras alla
relevanta krav regelbundet på samtliga
anläggningar vid planerad kontroll (ej
primärproduktion)

Senast 31/12 2014 kontrolleras alla
relevanta krav i livsmedelslagstiftningen vid planerad kontroll av
anläggningar i primärproduktionen.

Senast 31/12 2016 kontrolleras
anläggningar i samtliga branscher
i primärproduktionen regelbundet.

Senast 31/12 2016 kan alla
myndigheter verifiera att de till 90
procent följer sin uppsatta plan för
Alla led i kedjan och alla
relevanta krav i lagstiftningen kontrolleras
regelbundet, både med
avseende på säkerhet
och redlighet
Den uppsatta kontrollplanen för
livsmedelskontrollen följs
Specifikt mål
Aktivitet
Inriktningsmål
Strategiskt mål
Specifikt mål
Kontrollen är riskbaserad
både när det gäller säkerhet
och redlighet
Mer omfattande kontroll utförs på
anläggningar där riskerna är större

Senast 31/12 2014 får alla anläggningar i riskklass 1-4 kontroll varje år.

Senast 31/12 2016 genomförs
majoriteten av kontrollerna i
primärproduktionen i kategori röd
enligt riskklassificeringen.

Senast 31/12 2016 är alla kända
livsmedelsanläggningar i primärproduktionen registrerade och riskklassificerade.
Aktivitet
Vid varje kontrolltillfälle fokuseras på de
största hälsoriskerna
Vid varje kontrolltillfälle fokuseras på de
som på ett avgörande sätt kan vara
vilseledande (art.16 178/2002)
Senast 31/12 2016 har kontrollen
utvecklats och fler kontroller genomförs
inom områden som är eftersatta eller
områden med ny lagstiftning.
Aktiviteter som Livsmedelsverket bidrar med
för att nå målet beskrivs i avsnitt 10.4
Särskilda kontrollområden, i del 2 av den
nationella kontrollplanen och avsnitt 10.7.
Särskilt identifierade områden är
-
Livsmedelstillsatser
Närings- och hälsopåståenden
Kosttillskott
Traditionella specialiteter
Geografiska beteckningar
Internethandel
Märkning, inkl. allergener
Material i kontakt med livsmedel
Animaliska biprodukter
Primärproduktion av groddar
Inriktningsmål
Strategiskt mål
Specifikt mål
Aktivitet
Avvikelser upptäcks
Rätt kompetens finns för att upptäcka
avvikelser och bedöma dess risker
Senast 31/12 2016 har kontrollen
genomför/deltagit i utbildningar och eller
utarbetat/tagit del av kontrollhandböcker,
vägledningar och annat stödjande
material inom identifierade och prioriterade områden.
Aktiviteter som Livsmedelsverket bidrar med
för att nå målet beskrivs i avsnitt 9.8.
Utbildning och kompetensförsörjning, i del 3
av den nationella kontrollplanen, bl.a.
Kontrollen utförs med lämpliga
kontrollmetoder för att upptäcka avvikelser
inom relevanta kontrollområden
-
Avvikelser följs upp för att
säkerställa att bristerna
åtgärdas
Avvikelserna kommuniceras så att
företagen förstår innebörden och kan vidta
lämpliga åtgärder
Senast 31/12 2016 kan minst 90 procent
av alla kontrollmyndigheter verifiera att
avvikelser åtgärdas inom uppsatta
tidsramar
Uppföljning görs för att säkerställa att
orsaken till avvikelserna undanröjts inom
uppsatta tidsramar
Senast 31/12 2016 dokumenterar alla
kontrollmyndigheter när uppföljningar har
gjorts.
Sanktioner används enligt myndigheternas
egna instruktioner
Senast 31/12 2016 kan minst 90 procent
av alla kontrollmyndigheter verifiera att
sanktioner används enligt
myndigheternas egna instruktioner.
Kommunikation (kurs Professionella
samtal)
Kontrollmetodik inkl provtagning
Specialiseringskurser
Kurser inom primärproduktionen
Särskilda kontrollprojekt, för
kunskapsuppbyggnad och kalibrering
av kontrollen

10.4 Utförande och rapportering av kontrollen

Transcription

Similar documents

Håll koll på skadegörare

Livsmedelsverket - Software Innovation

ansökan - www2 - Jordbruksverket

Handel med föremål av hotade arter

Rättviks kommun, angående kritik från Livsmedelsverket Rättviks

Mjölk - Jordbruksverket

Information om införsel av gris till Sverige