Candidavaginos, Primärvården Landstinget Dalarna

Innehållsförteckning, Candidavaginos
Syfte
Sid
2
Omfattning
2
Ansvar
2
Berör
2
Definition
2
Symptom
2
Prevalens, epidemiologi
3
Komplikationer
3
Förebyggande
3
Handläggning
3
Diagnos
3
Differentialdiagnos
4
Behandling
4
Remissindikation
4
Sammanfattning
4
Journalmall
4
Referenser
4
1
Prevalens, epidemiologi
Omkring 75 % av alla kvinnor kommer att få minst en candidaepisod under sitt liv,
exempelvis vid antibiotikabehandling, diabetes och graviditet. Omkring 5 % har tätt
recidiverande candidos. Candida är ovanligt hos postmenopausala kvinnor som inte
östrogenbehandlas.
Candidavaginit är tillsammans med bakteriell vaginos, och atrofisk kolpit de
vanligaste orsakerna till patologisk flytning.
Komplikationer
Vid återkommande egenvård med svampmedel i tron att infektionen återkommit
riskerar man att missa andra sjukdomsorsaker som t.ex. klamydia och lichen
sclerosus.
Förebyggande
Graviditet, antibiotikabehandling, p-piller, premenstruellt, tvål och tvättkräm, samt
kläder som skaver i vulva ökar risken att drabbas. Undvik alltså antibiotika och
rakning av underlivet. Skölj blygdläpparna endast med ljummet vatten. Skölj aldrig
inuti slidan. Tvätta underlivet med olja om man är mycket känslig. Undvik tvål och
tvättkräm. Använd tampong endast vid mens och glidmedel vid samlag. Använd inte
trosskydd och bindor varje dag! Undvik att klia, det förvärrar irritationen och kan
sprida svampen i underlivet. Vid misstanke om allergiska reaktioner bör
bomullstrosor och tvättmedel med låg risk för allergier användas.
Handläggning
Telefon
Vid tydliga symtom på candida som klåda och kesoliknande flytning kan egenvård
rekommenderas. Informera kvinnan att besvären kan kvarstå 10-14 dagar och att
hon ska ta ny kontakt med vårdcentralen om inte besvären ger med sig.
Det ska man också göra om man har använt läkemedlen mot svampinfektion utan att
bli bättre eller om man får symtom på svampinfektion oftare än två gånger på ett
halvår.
Mottagning
Klamydiaprov bör tas frikostigt.
Gynekologisk undersökning krävs för att utesluta andra orsaker till besvären t.ex.
”överdriven behandling” med olika krämer, svampmedel m.m. som pågått under lång
tid och patienten behöver då stöd och hjälp att successivt avveckla dessa och förmå
sig till att låta underlivet vara ifred. Antihistamin till natten och kortisonkräm under
begränsade perioder kan behövas för att lindra svåra besvär.
Vid återkommande besvär bör p-glukos kontrolleras för att utesluta en underliggande
diabetes.
Vagina är koloniserad av laktobaciller som bidrar till det lokala immunförsvaret
genom att sänka pH-värdet (normalt 3,8–4,2) och utsöndra ämnen som hämmar
bakterietillväxt. Hos tonårsflickor och gravida kan tillväxten av laktobaciller öka så
att flytningen blir riklig (s.k. cytolytisk flytning). Tillståndet försvinner spontant och
kräver ingen behandling.
Diagnos
Vid undersökningen noteras om vaginalslemhinnan är inflammerad vilket oftast tyder
på candida. Kontrollera om det finns förändringar på cervix, vulvaförändringar som
blåsor, vårtor, eksem samt flytningens utseende för att utesluta andra orsaker till
besvären. Överväg risken för sexuellt överförd infektion t.ex. klamydia.
Tillbaka till innehållsförteckning
3
Differentialdiagnos
De vanligaste orsakerna till patologisk flytning är bakteriell vaginos, candidavaginit
och atrofisk kolpit. Betydligt mindre vanliga orsaker är trikomonas, klamydia, herpes,
HPV, gonorré, ospecifik cervicit och främmande kropp.
Kroniskt återkommande klåda beror oftast på candidainfektion, men kan ibland
orsakas av skov av genital herpes, en allergisk reaktion, t ex mot tvål, tvättmedel och
inkontinensskydd. Allergi mot candida förkommer liksom allergi mot lokala
svampmedel och diagnosen kan då vara svår att ställa. Även skabb, flatlöss och
kondylom kan ge liknande besvär. Hos den postmenopausala kvinnan kan atrofiska
förändringar orsaka klåda. Vulvacancer och skivepiteldysplasier i vulva har ofta klåda
som huvudsymtom och bör alltid finnas i åtanke. Vid lichen sclerosus är risken för
vulvacancer förhöjd.
Behandling
Egenvård
Enstaka episoder av besvär behandlas med lokalt imidazol/klotrimazolpreparat,
Canesten® 200 eller 500 mg. Det finns receptfritt.
Mottagning
Medicinsk behandling
Canesten®, vaginaltabletter och kräm.
Svårare candidos kan behandlas med engångsdos kapsel flukonazol, Diflucan®, 150
mg. Vid kroniskt recidiverande infektion och säker diagnos kan man ge flukonazol
150mg var 7:e-14:e dag i 3 månader.
Undvik överbehandling! Ingen partnerbehandling.
Vid tecken på irritation av lokalbehandling är peroral terapi med flukonazol att
föredra.
Remissindikation
Vid täta recidiv eller långdragna besvär utreds och behandlas eventuell
bakomliggande orsak eller remitteras till gynekolog.
Sammanfattning
Candidavaginit är tillsammans med bakteriell vaginos, och atrofisk kolpit de
vanligaste orsakerna till patologisk flytning. Vid tydliga symtom på candida som klåda
och kesoliknande flytning kan egenvård rekommenderas med lokalt
imidazol/klotrimazolpreparat, Canesten® 200 eller 500 mg Finns receptfritt på
apotek.
Informera kvinnan att besvären kan kvarstå 10-14 dagar och att hon ska ta ny
kontakt med vårdcentralen om inte besvären ger med sig.
Klamydiaprov bör tas frikostigt
Journalmall
Take Care
Referenser
Terapirekommendationer Landstinget Dalarnas Läkemedelskommitté
Läkemedelsboken 2014
Rådgivningsstödet 1177
Tillbaka till innehållsförteckning
4