EXAMENSARBETE - pure.ltu.se - Luleå tekniska universitet
Transcription
EXAMENSARBETE - pure.ltu.se - Luleå tekniska universitet
EXAMENSARBETE Upplevelse av delaktighet vid vårdplaneringen Amila Becic 2015 Specialistsjuksköterskeexamen Vård av äldre Luleå tekniska universitet Institutionen för hälsovetenskap Luleå tekniska universitet Institutionen för hälsovetenskap Avdelningen för omvårdnad Upplevelser av delaktighet vid vårdplanering – En intervjustudie med äldre personer Experiences of participation in care planning An interview study with older people Amila Becic Kurs: O7008H, Examensarbete Specialistsjuksköterskeprogrammet med Inriktning mot vård av äldre 60 hp Vårterminen 2014 Handledare: Stefan Sävenstedt Upplevelser av delaktighet vid vårdplanering – En intervjustudie med äldre personer Experiences of participation in care planning An interview study with older people Amila Becic Abstrakt I en personcentrerad vård av äldre är det viktigt att ta del av deras erfarenheter och göra dem delaktiga i planeringen av sin egen vård. Forskning visar att det finns många hinder för de äldres delaktighet som har att göra med deras utsatta situation och brister i vårdplaneringsprocessen. Syftet med denna studie var att beskriva äldre personers upplevelse av delaktighet vid vårdplaneringen i samband med att de vårdas på kortidsboende. Kvalitativa semistrukturerade intervjuer genomfördes för att samla data. Sex deltagare ingick i studien. Data analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Studiens resultat beskrivs i ett övergripande tema som bygger på två huvudkategorier och fyra underkategorier. Temat Att inte förstå vad som händer handlade om en psykisk belastning när mycket information gavs i samband med vårdplaneringen. Den ledde till att de äldre inte hade kontroll över situationen och en bristande upplevelse av delaktighet. Kategorin, Ovisshet, berör de äldres upplevelse av att inte veta vad som händer, vad som skall hända, hur framtiden kommer att se ut. Den andra kategorin, Trygghet i det som är välkänt, lyfte fram de äldres upplevelse av trygghet när anhöriga var med på planeringen och upplevelsen av delaktighet ökade. Slutsats: De äldres upplevelse av delaktighet i vårdplaneringen visar att det är svårt att vara delaktig när för mycket information skapade förvirring och ledde till att de äldre inte hade kontroll över situationen. För att öka upplevelsen av delaktighet är det viktigt att personalen vid vårdplaneringssamtalet tar hänsyn till de äldre personernas svårigheter att hantera stora mängder information och skapar en situation där den äldre personen känner sig trygg. Nyckelord: kvalitativ, omvårdnad, upplevelse, vårdplanering, äldre personer, 1 Introduktion Att vara gammal, bli sjuk och vara beroende av andras vård och omsorg är ofta en stor förändring i en människas liv. Förändringar som inte är självvalda i människors liv skapar rädsla att mista kontrollen, känsla att bli beroende och rädsla för det okända. Om inte människor lyckas hantera situationen och skapa en meningsfull tillvaro leder det oftast till lidande (Kneck, 2011). Meleis, et al. (2000) beskriver att förändringar i äldre människors liv skapar en kritisk situation som kan vara svårhanterlig. Enligt Graubæk och Hall (2008) medför sjukdomsdiagnoser stora förändringar som påverkar relation till andra och relation till den egna kroppen. De förändringarna medför oftast förlust av kontroll, ovisshet och osäkerhet. Sjukdom innebär att människan inte längre kan göra det vanliga. Enligt Norberg, Lundman, Nygren och Santamäki-Fischer (2009) kan sjukdomsdiagnosen innebära bekräftelse på misstanken om att någonting är fel. Personer kan vara medvetna om sin sjukdom men är inte beredda att ta itu med den för att den ger upplevelse av förluster. De förlusterna kan vara till exempel att bli beroende av andra för att kunna klara av sin vardag, förlust av styrka, frihet eller att inte kunna bo i det egna hemmet. Äldre personer behöver integrera nya situationer med sin självbild och ändå behålla sin upplevelse av identitet. Att vara beroende av andra människor hotar känslan av frihet och autonomi. För en god ålderdom är det viktigt att kunna anpassa sig till att vara beroende. Det är viktigt att de äldre ges möjlighet att engagera sig i planeringen och beslut av sin vård. Delaktighet i beslut kännetecknas av att den äldre personen får tydlig information och att denne kan vara aktiva i informationsutbytet. Viktigt är att de i denna process bekräftas och att den inblandade personalen uppmärksammar de äldres kroppsspråk (Eldh, Ekman & Ehnfors, 2008). Lindström Kjellberg och Hök (2008) beskriver vikten av god kommunikation mellan patient och vårdgivare där öppenhet och lyhördhet är förutsättningar för att patienten ska kunna bli delaktig i vårdprocessen. Om inte denna grundläggande förutsättningen finns uppstår vad Ewles och Simnett (2005) beskriver som odelaktighet. En sådan situation är när vårdgivare inte har tillräckligt med tid när information skall ges, inte är tillräckligt tydlig med sitt budskap eller att det finns språkhinder av något slag (Bolster & Manias, 2009; Ewles & Simnett, 2005). I Kikkenborg Berg et al. (2012) och Fergusson et al. (2013) studier framkom att god relation, adekvat information och kunskap om patienten gav ett positivt intryck på patienters upplevelse av tillit och trygghet. Larsson, Rahle Hasselbach och Palm (2008) menar att det är viktigt att budskapet förmedlas ofta och i olika sammanhang för att de äldre ska bli 2 mer uppmärksam vilket kan skapa en känsla hos dem att “detta måste vara viktigt”. Det är viktigt att vårdgivare ger utrymme för frågor för att människor tolkar budskapet utifrån sin tidigare förståelse, sina känslor och värderingar. Foss (2011) menar att dålig information kan skapa en känsla av utanförskap och att de äldre försöker acceptera situationen som den är. En bra relation mellan vårdpersonal och patienter skapade känsla av trygghet, vilket främjar patientens möjlighet till delaktighet (Edvardsson, Sandman & Rasmussen, 2008). I en personcentrerad omvårdnad av den äldre personen som blir sjuk och beroende av vård sätts personen i centrum och gör denne delaktig i alla vårdbeslut (Edvardsson, 2010). Patienter uppmuntras att vara delaktig och reflektera över sin situation (Zoffman, Harder & Kirkevold, 2008). Genom ett bra samarbete mellan vårdgivare och patient kan en positiv inställning skapas och patienten kan uppleva delaktighet i beslut om sin vård med utgångspunkt i gemensamma mål (Mead & Bower, 2000). Enligt Edvardsson (2010) är personcentrerad omvårdnad är en medmänsklig dygd, att försöka se världen utifrån den andre personens perspektiv oavsett vilken sjukdomsdiagnos denne har och att ge förutsättningar att denne ska kunna ta egna beslut. Människans möjlighet att fortsätta vara en aktör i sitt eget liv och fatta beslut som förut, påverkas när denne tvingas till exempel flytta från det egna boendet till ett kollektivt boende. För äldre personer innebär detta att de blir tvungna att dela vardagen med främmande människor vilket innebär en stor förändring i deras liv. Det innebär att flytta från den egna miljön och rutiner, krav och förväntningar och möjligheterna till att ta egna beslut är beroende av den sociala kontext som skapas på det nya boendet (Strandberg, 2011). Korttidsboende används ofta som en tillfällig övergång mellan sluten vård och hemmet för sköra äldre personer. Personer kan komma från den slutna vården akut till ett korttidsboende eller hemifrån på grund av ohållbar situation. Kortidsboende är en biståndsbedömd insats som kan erbjudas till äldre patienter som är i behov av tillfällig vård och omsorg. Det som kortidsboende kan erbjuda är växelvård, avlastning för anhöriga, rehabilitering, palliativ vård, vård efter sjukhusvistelse, boende i väntan på bostadsanpassning eller permanent särskilt boende. Kortidsboende fungerar oftast som väntrum där patienter avvaktar på att någonting händer i en annan del av systemet. Det förekommer att kortidsboende inte alltid används i rätt syfte och det är ibland en svårstyrd verksamhet. Ibland uppfattas kortidsboende som ett slags akutvård inom kommunen, eftersom det kommer in patienter som är i behov av avancerad vård (Socialstyrelsen, 2008). 3 Äldre patienter med allvarliga sjukdomar skrivs ut från sjukhuset när de är utskrivningsklara eller medicinskt färdigbehandlade. Om patienter istället blir kvar på sjukhuset efter beslutet om att vara utskrivningsklara eller medicinsk färdigbehandlade bör kommunen betala vårdkostnader. Allt detta har lett till att vårdtiderna på sjukhuset har blivit kortare, patienter skrivs ut från sjukhuset i väldigt dåligt skick och är i behov av omfattande insatser från den öppna vården (Bull & Roberts, 2001). Äldrereformen 1992 innebar att kommunen fick ett större ansvar för äldre personer med omfattande vårdinsatser (Blomqvist, 2007). Tanken är att alla äldre som kommer till korttidsboende skall ha möjlighet att vara med och planera sin vård i ett planeringssamtal. Det förekommer att patienter hade velat bo hemma trots sjukdom, men kommer till kortidsboendet istället vilket indikerar att planeringssamtalen inte alltid fungerar som det varit tänkt (Bull & Roberts, 2001). Vårdplaneringen på exempelvis ett korttidsboende innebär att vårdpersonal tillsammans med patienten gemensamt planerar patientens fortsatta vård och omsorg vid överföring från en vårdform till en annan (SBU, 2003). När patienter skrivs in i den slutna vården skickas meddelande till den öppna vården i fall patienter blir i behov av fortsatta insatser efter utskrivningen. Den bedömningen görs i teamet på sjukhuset och då får ansvarig sjuksköterska i kommunen en kallelse till samordnad vårdplan. En vårdplan innehåller: patientens Aktiviteter i Dagliga Livet (ADL) vilka insatser som den äldre personen kommer att behöva, samt vilken enhet som är ansvarig för de aktuella insatserna. Efter vårdplanering skall de ansvariga enheterna justera vårdplan det vill säga bekräfta att vårdansvarig sjuksköterska kommer att överta vård efter utskrivningen från den slutna vården (SOSFS, 2005: 27). I Svensk författningssamling (SFS 1990:1 404, 10 §), är kommunen skyldiga att betala för kostnader om de inte medverkar vid upprättande av en vårdplan eller om landstinget och kommunen inte kommer överens om tiden när kommunen kan ta emot patienter efter att en vårdplan är upprättad och patenten är utskrivningsklar. 4 Problemformulering En genomgång av litteraturen om äldre personers delaktighet i vårdplanering visar att det finns många utmaningar och att det ofta finns brister. Det är viktigt att inblandade professioner (biståndshandläggare, sjuksköterskor, undersköterskor, läkare, sjukgymnaster och arbetsterapeut) har en bra förståelse för den enskilde äldre personens behov och hur denne upplever sin livssituation när den fortsatta vården planeras. Den äldre vårdtagaren är ofta hjälplös i en sådan situation, och kan ha svårt att fatta ett beslut om hur de vill att det ska se ut i framtiden, om de vill vårdas hemma eller på särskilt boende? Det händer ofta att de äldre har svårt att bestämma sig eller inte inser vilken hjälp de är i behov av och hamnar därför på fel plats. Det kan bli flera vårdgivare som är inblandade och därför är det viktigt att en vårdplanering blir personcentrerad och att den äldre personen får information om vad en vårdplanering innebär, samt vilka möjligheter som finns. Det är inte ovanligt att den äldre personen hamnar i kläm mellan primärvården, den slutna vården och kommunal omsorg. Kunskap om äldres personers delaktighet i vårdplanering är begränsad. En fördjupad kunskap om de äldres upplevelser av delaktighet i vårdplaneringen är viktigt för att ge dem förutsättningar att kunna vara aktiva deltagare i planeringen av sin vård och omvårdnad. Syfte Att beskriva äldre personers upplevelse av delaktighet vid vårdplanering i samband med att de vårdas på kortidsboende Metod Design Studien genomfördes med kvalitativ ansats och data har samlats in genom individuella intervjuer. Metoden har valts för att fånga det essentiella i personens upplevelse av delaktighet i vårdplaneringen (jfr. Polit & Beck, 2008, s.189). Deltagare och procedur Urvalet av deltagare har gjorts med inklusionskriterierna att deltagarna skulle vara äldre personer över 65 år, att de deltagit i en vårdplanering i samband med vården på ett korttidsboende, att de vårdats på korttidsboende i en tidsperiod mellan en vecka till 6 månader, att de hade förmåga att berätta och att de var villiga att delta i studien. Personer med kognitiva problem exkluderades. De personer som inkluderades i studien var fyra kvinnor och 5 två män i åldrarna 65-90 år. Innan studien påbörjades fick enhetschefen på det valda korttidsboende muntlig information angående studien, samt tillfrågades om tillstånd att genomföra studien. Även patientansvarig sjuksköterska på korttidsboendet fick muntlig information angående projektet och var behjälplig i rekrytering av deltagare. Efter att enhetschefen gett sitt medgivande identifierades deltagare som motsvarade inklusionskriterierna för denna studie. Därefter tog författaren kontakt med de valda personerna och presenterade studiens syfte, genomförandet av studien, publicering samt hur konfidentialitet säkerställs. Personerna informerades om att deltagandet i studien är helt frivilligt, att de kan avbryta medverkan i studien utan någon förklaring och utan att vård och omvårdnad påverkas. Polit och Beck (2008, s.167) skriver att forskarens skyldighet är att försäkra personerna som deltar i studien att deras rättigheter är skyddade. De identifierade personerna gav sitt informerade samtycke och alla tackade ja till deltagande i studien (Bilaga 1). Tid och plats för intervjuer bokades därefter med deltagarna. Datainsamling Datainsamlingsmetod som användes var kvalitativa semistrukturerade forskningsintervjuer som genomfördes med stöd av en intervjuguide (Bilaga 2). Intervjufrågorna var öppna och angav olika områden som skulle ingå i intervjuerna (jfr. Kvale, 1997, s. 118). Intervjuerna genomfördes på kortidsboendet i de äldres rum. Intervjuerna inleddes med att författaren presenterade studiens syfte och deltagarna informerades igen om sina rättigheter att kunna avbryta studien när de ville utan att behöva ange orsak till detta. Intervjuerna inleddes med att de äldre fick berätta kortfattat om sitt liv för att kunna få en bättre bild om deras nuvarande situation, vilka erfarenhete de har, till exempel om de har varit i kontakt med den kommunala omsorgen innan de kom till korttidsboendet. Följdfrågor ställdes om författare ville klargöra något angående de äldre personernas berättelser. För att säkerställa kvaliteten i intervjuerna gjordes först en provintervju som transkriberades och diskuterades med handledaren innan de resterande intervjuerna gjordes. Dalen (2008) menar att tanken med provintervjun är att förbättra och korrigera frågor i intervjuguiden för att kunna få fylliga svar som motsvarar studiens syfte. Intervjuerna varade 30- 45 minuter. Alla intervjuer spelades in och transkriberades ordagrant till text. Författaren har även under två intervjuinspelningar skrivit för hand på grund av tekniska problem. Dataanalys 6 En kvalitativ innehållsanalys har använts (jfr. Graneheim & Lundman, 2004) för att analysera data i denna studie. De nerskrivna intervjuerna lästes igenom upprepade gånger för att författaren skulle förstå innebörden i texten och få en bild över den äldre personens upplevelse av delaktighet vid vårdplanering (jfr. Graneheim & Lundman, 2004). Därefter har meningsenheter identifierats som motsvarade studiens syfte. Författaren har granskat insamlad data mening för mening. De skrivna meningsenheterna har kondenserats vilket innebär att ord och beskrivningar som inte är nödvändiga för textens innehåll togs bort. Den kondenserade meningsenheterna kodades vilka resulterade i underkategorier som formade kategorier som till slut tolkades i ett övergripande tema (jfr. Granheim & Lundman, 2004). Etiska överväganden För att genomföra studien erhölls skriftligt tillstånd av Etikkommitté vid Luleå tekniska universitetet och även muntligt tillstånd från enhetschef på kortidsboende i Kalmar. De äldre som deltog i studien blev informerade både muntligt och skriftligt om syftet med studien, och att de kunde avbryta sitt deltagande när som helst. Äldre personer som är i beroende ställning kan vara sårbara och intervju frågorna kan väcka en del negativa känslor, men frågorna i denna studie var inte av denna karaktär antar forskaren. Kvale (1997) menar att forskaren skall sträva efter att bevara deltagarens integritet och ansvara för insamlad data på ett respektsfullt sätt, det vill säga att konfidentialitet garanteras. I etiska riktlinjer för omvårdnadsforskning i Norden (2003, s. 18-23) står det att forskning skall vara frivilligt, skall bygga på informerat samtycke och den skall vara till nytta för omvårdnaden. Resultat Resultatet beskrivs i ett övergripande tema: Att inte förstå vad som händer. Temat bildas av två kategorier: Ovisshet och Trygghet som i sin tur formats av fyra underkategorier (Tabell 1). 7 Tabell 1. Översikt över tema och kategorier Tema Huvudkategorier Underkategorier Att inte förstå vad som händer Ovisshet Ovisshet om vad som händer Ovisshet om sjukdomen Ovisshem om framtiden Trygghet Trygghet i det som är välkänt Att inte förstå vad som händer En röd tråd i de äldre personernas berättelse om delaktighet i planeringssamtalet var en känsla av förvirring och av att inte förstå en upplevelse av odelaktighet. Förvirringen och den bristande förståelsen var förknippad med en känsla av ovisshet och otrygghet som endast lättade när de hade anhöriga som stöd eller det fanns utsikt att komma hem. Att inte förstå vad som händer verkade bero på den förvirrade situation den äldre befann sig i. Sjukhuset var en ny främmande miljö med främmande människor, andra patienter och människor från olika yrkeskategorier som förmedlade olika information beroende på vilken roll de hade. Den centrala upplevelsen av vårdplaneringssamtalet var att de inte har fått tydlig information om planeringen eller inte har förstått det som har förmedlats. Den bristande förståelsen innebar att de inte upplevde att de var delaktiga i planeringen och undantag var om de fick stöd från anhöriga. Ovisshet En upplevelse av ovisshet bland de äldre personerna under vårdtiden på sjukhuset och på korttidsboendet var framträdande. Ovisshet upplevdes av olika skäl som otillräcklig eller svårbegriplig information, att inte veta vad som kommer att hända inom den närmaste framtiden, sjukdomsdiagnos bidrog till denna känsla. Ovisshet om vad som händer Äldre personer beskrev att ovisshet upplevdes på grund av att inte fick veta vad som skulle hända den närmaste tiden eller vad som skulle komma sedan. Vårdplaneringen beskrevs som diffus, de hade inte fått information om vad en vårdplanering innebar eller när den skulle äga rum. De äldre som hade fått information beskrev att de inte hade förstått den. Jag har inte fått någon information om att de skulle komma. De kom bara. Jag tyckte 8 att det var lustigt. De äldre personer som beskrev sig ha kontroll över situationen och att de visste vad som hände sade att de hade erfarenhet från vårdplaneringen sedan tidigare. Dem som inte hade erfarenhet av vårdplaneringen sedan tidigare beskrev att de upplevde sig förvirrade under vistelsen på sjukhuset. De deltog på vårdplaneringen fysiskt men hade svårt att uttrycka vad de ville på grund av den röriga situationen som de upplevde inombords. Trots att de deltog i vårdplaneringen var den förknippad med en upplevelse av ovisshet om vad som bestämdes under själva vårdplaneringen och vad som väntade efter vårdplaneringen eller utskrivningen från sjukhuset. De äldre beskrev att de upplevde att de fick övertalas när det gäller beslut om flytten till kortidsboendet eller att de var tvungna helt enkelt att acceptera det som andra hade bestämt. Man ska finna sig i det de säger. Ibland får man skylla sig själv, att man accepterar att andra övertalar en. Ett annat problem med upplevelsen av delaktighet vid planeringen var problem med nedsatt hörsel. En deltagare säger: Det jag for mest illa av var att jag hör dåligt. Jag hörde inte allt de pratade om. Det bara surrade i huvudet". De äldre personerna beskrev också att de upplevde ovisshet när det gäller kontakter i vården, vem de kunde prata med under vistelsen på kortidsboendet om de hade behov av detta. Ovisshet om sjukdomen Äldre personer beskrev att ovissheten var förknippad till deras hälsa och sjukdomsdiagnos, prognos och hur framtiden kommer att se ut. Några beskrev att de upplevde stor personlig besvikelse när de fick svåra besked om diagnoser av obotliga sjukdomar. Ovissheten om den personliga hälsan gjorde att det var svårt at ta till sig information under vårdplaneringen vilket beskrevs försvåra deras möjligheter att kunna delta aktivt på vårdplaneringen. Det kan komma att jag blir orolig, det sitter inombords. Det är svåra besked man får ibland. I ett sådant tillstånd är det svårt att förstå vad de menar ibland. Flera av deltagarna upplevde att oklara besked om sjukdomen och sjukdomsprognosen bidrog att de inte kunde ta in så mycket information och av denna anledning inte kunde bidra med 9 sina åsikter på vårdplaneringen. De upplevde att de hade fått för mycket information som var svårhanterbar och det ledde till att de inte kunde koncentrera sig på själva vårdplaneringen. Ovissheten upplevdes när de äldre väntade länge på besked om sin sjukdom. De var lite slöa, det beror på din sjukdom. De kom inte fram på en gång att det var cancer. Det var jag besviken på. Ovissheten om sjukdomen upplevdes även när de äldre inte fick riktigt svar från läkare gällande sjukdomen och att det alltid förknippades med ålderns krämpor. Denna ovisshet enligt de flesta äldre ledde till att psykiskt mående försämrades, att de upplevde att de var nergångna och bara låg i sjukhussängen. Tankarna hade gått fram och tillbaka när de äldre fick sjukdomsbeskedet och det ledde till att de var bara fysiskt närvarande på planeringen. Ovisshet om framtiden Flera av deltagarna upplevde att de hade fått sämre hälsa och var oroliga för att inte kunna klara sig på egen hand. Det ledde till funderingar om hur framtiden skulle komma att se ut. Det upplevdes att ett hem kräver mycket och de var tveksamma om de kunde ta hand om allt som förr på grund av sämre hälsa. De beskrev att det kändes tungt när de insåg att de inte skulle klara sig själva hemma och att de skulle behöva hjälp från den kommunala omsorgen. Även ändrade familjeförhållanden beskrevs leda till ovisshet om framtiden. En deltagare upplevde att framtiden inte blir densamma för att även hans fru som han tog hand om kom på ett annat kortidsboende. Han säger: "Jag har inte varit hemma ensam. Min fru kommer inte hem från kortiden, hon har svårt med minnet". De flesta deltagarna upplevde ovisshet när de inte visste vem de kunde kontakta i fall de hade funderingar. De äldre hade flera funderingar när det gäller framtiden till exempel hur länge de skulle stanna på korttidsboendet eller vem som sköter hushållet medan de är på boendet. Sådana frågor var inte besvarade för en del deltagare som inte upplevde att de var riktigt delaktiga i vårdplaneringen. Flera av deltagarna upplevde flytten till korttidsboende till viss del positivt när de insåg att de inte skulle kunna klara sig hemma på egen hand. En deltagare berättar: I och med att jag bodde i en husvagn, nu hade jag ingenstans att ta vägen. Här är det 10 jätte fint jag har ingenting att klaga på. Jag saknar inte mitt hem på sätt och vis för att jag har svårt att ta mig in. Framtiden kändes som ovisst när de äldre väntade på beslut från kommunen när det gäller bostadsanpassning. Detta beslut var avgörande om de äldre kunde återvända till det egna hemmet. Väntetiderna var upp till flera månader. En deltagare säger: ”Det beror ju på om de gör någonting åt min lägenhet, ta bort trösklar, badkar och det klarar jag inte själv". Trygghet I den allmänna bilden av ovisshet fanns också saker som var förknippad med trygghet. Trygghet verkade vara något som ökade upplevelsen av delaktighet och stärktes om det fanns stöd av en närstående, i det som var välkänt och de situationer som de hade kontroll över. Trygghet i det som är välkänt Ett stort stöd upplevdes när det fanns någon vid de äldres sida, antingen anhörig eller någon som stod dem väldigt nära. Detta ledde till en rogivande känsla som kännetecknades av trygghet och minskad ovisshet. Några av de deltagare som inte hade stödet från anhöriga under vårdtiden kunde tydligt identifiera att deras situation hade varit annorlunda om de fått stöd från någon som var insatt i deras situation. Jag fick så mycket information. Det blev så rörigt. Jag begriper ingenting. Genom läkare kom jag till kortidsboende. De på sjukhuset var behjälpliga. De äldre personerna beskrev att det inte var någon svårighet att acceptera beslutet om att komma till korttidsboende när anhöriga var med på vårdplaneringen. Detta med anledning av att vetskapen om att det finns någon vid deras sida kändes tryggt. Mina anhöriga var med på planeringen. Jag bestämde inte så mycket utan det var ju bra som de planerade och här är det ju jätte bra. Jag är vinglig och min dotter tyckte också att jag behöver återhämtning innan jag kan åka hem. De deltagare där anhöriga var närvarande på vårdplaneringen upplevde att de hade kontroll över situationen för att de anhöriga kunde fråga de berörda yrkeskategorierna om någonting 11 var obegripligt. Stödet från anhöriga uppskattades väldigt mycket, men de äldre ville inte belasta dem heller. En deltagare säger:" Jag kan inte kräva att flickorna ska ta ledigt från sina jobb och hjälpa mig hemma". Flera av deltagarna beskrev att de visste vad en korrtidsplats innebar då de har eller har haft någon nära familjemedlem eller bekant på korttidsboende eller hört talas om korttidsboende genom dem. De äldre personerna beskrev att de upplevdes som trygghet att veta vilken korttidsboende de skulle till och vad de hade att förvänta sig där. En deltagare var inte trygg med detta att inte veta när han skulle träffa sin läkare nästa gång och vem som kunde hjälpa honom att komma i kontakt med en doktor. Flera upplevde att vetskap om att det blir en ny vårdplanering/uppföljning på korttidsboendet kändes underlättande. En deltagare sa: ”Vi ska planera sedan igen, det underlättar en del”. Diskussion Syftet med denna studie var att beskriva äldre personers upplevelser av delaktighet vid vårdplanering. I resultatet framkom ett tema; Att inte förstå vad som händer, med två huvudkategorier; Ovisshet som bestod av tre underkategorier och Trygghet som bestod av en underkategori. En röd tråd i de äldre personernas upplevelse av delaktighet i planeringen i samband med flytten till ett korttidsboende var en känsla av förvirring och av att inte förstå samt att inte vara delaktiga i det som händer. Förvirringen och den bristande förståelsen resulterade i en känsla av ovisshet och otrygghet som endast lättade när de hade anhöriga som stöd eller det fanns utsikt att komma hem. I denna studies resultat framkom det att de äldre kände ovisshet om vad som skulle hända dem, vad vårdplaneringen handlade om och vilka personer som var med samt vilka roller de hade. Enligt Efraimsson (2005) är patienter oftast oförberedda inför vårdplaneringen. De har inte kunskap om vilka personer som kommer att delta i vårdplaneringen eller vilka möjligheter det finns efter utskrivningen från den slutna vården. Lidén (2009) skriver att det är viktigt att informera, lyssna på de äldre samt att respektera deras vilja och att det är de äldres delaktighet som ska vara i fokus. Biståndshandläggares beslut kan bli mer realistiskt om de får mer information från de äldre som sitter i en vårdplanering och inte bara från vårdpersonal. Ett viktigt resultat i den föreliggande studien var att de äldre personerna hade svårt att ta in ny information och att vårdplaneringsamtalet inte tog hänsyn till det. Enligt Bolster och Manias 12 (2009) är det viktigt att de äldre får den tiden som behövs för att kunna bearbeta svåra besked och sin nya situation för att kunna ta in ny information och förstå den. Bekräftelse är en viktig del i sådana situationer som är främmande. Maltèn (2008) beskriver att det är viktigt med återkoppling för att bli säker på om information har förståtts på rätt sätt och hur den som ger information har uppfattats av den andre. Detta bekräftas även av Zoffman et al. (2008) som visade att när vårdpersonal informerade patienten och lät denne reflektera över sin situation gav det dem bättre kunskap om patientens situation och därmed underlättade vid beslutfattande. Vidare anger Maltèn (2008) att det är viktigt att sammanfatta vad som informerats/sagts under samtalet och att bekräftelse ges till de äldre. Genom att sammanfatta vad som sägs ges de äldre möjligheter att reflektera över det som sägs eller om någonting har misstolkats eller inte förståtts. Det är viktigt att de äldre får den tid som behövs och att vårdpersonal lyssnar och bekräftar. I denna studies resultat framkom det att äldre personer kände sig övertalade gällande flytten till korttidsboende. Enligt Larsson et al. (2008) är helhetsyn och individanpassad kommunikation av de äldre viktig för att de äldre ska uppleva trygghet och välbefinnande. Informationen bör bestå av beskrivningar av bland annat vilka möjligheter de äldre har när de kommer till korttidsboende och vad syftet är med korttidsboendet. Vid bristande information för de äldre som inte har anhöriga eller god man kan det leda till ännu mer otrygghet och oro när de kommer till korttidsboendet. Tornstam (2011) beskriver att människor upplever frustation och motstånd mot olika typer av förändringar och människor resonerar om förändringar på det sättet att de vet vad de har men inte vad de får. Problemet kan vara att de äldre får så mycket information och de inte hinner bearbeta all information. De äldre befinner sig i en stressad situation där de inte hade kontroll. I en sådan situation är det viktigt att tillämpa en patientfokuserad eller personcentrerad vård. McSweeney och Coon (2004) bekräftar vikten av att de äldre ska bedömas individuellt för att kunna se vilka behov och hinder de äldre har och på vilket sätt vårdpersonalen kan stödja dem. Även Dudas, Kaczynski och Olsson (2013) skriver att individuell bedömning och personcentrerad vård är viktig då de äldre blir välinformerade om allt som skall hända och aktivt kan delta i alla beslut när det gäller deras vård vilket leder till en positiv utskrivningsprocess. Resultatet i denna studie visade att de äldre personer som hade nedsatt hörsel upplevde att de inte kunde vara delaktiga i planeringsamtalen. Saldert (2012) skriver att en viktig del av personcentrerad vård är att dokumentera sådant som kan vara viktigt för alla professioner att 13 veta såsom till exempel att patienten har nedsatt hörsel. Det är viktigt att kort och tydlig information ges när det gäller vårdplanering, det ska inte ges för mycket information på kort tid om olika saker såsom till exempel information om sjukdomen, undersökningar, behandlingar och vårdplaneringen (Lidèn, 2009). Bourhis, Roth och MacQuenn (1989) skriver att tidsbrist hos vårdpersonal kan vara ett hinder för att kunna skapa en bra dialog med patienter och för att kunna förmedla begriplig information. I resultatet i denna studie framkom att när äldre personer vid vårdplaneringen fick oklara besked om sin sjukdom och prognos kände de ovisshet och hade svårt att ta in all information som gavs. Detta minskade deras möjligheter att delta aktivt under planeringsmötet. Enligt Ashworth (1992) är en förutsättning för patienten att kunna vara delaktig i en vårdplanering och uppleva tillit med andra att alla medverkande vid vårdplaneringen har kännedom och kunskap om patienten. Detta innebär också att väsentlig information om patienten inte missas. Den äldre personen måste enligt Petersson (2009) vara välinformerad inför vårdplaneringen och också förstå vad som händer under mötet. I denna studies resultat framkom att de äldres känsla av ovisshet ökade och att deras psykiska välmående försämrades när läkare inte tog deras sjukdomsupplevelse på allvar eller gav klara besked. Dudas, Kaczynski och Olsson (2013) menar att de äldre som är involverade i hela vårdprocessen och är välinformerade ges möjlighet att i lugn och ro bearbeta och tänka på vilka deras individuella behov är. När de äldre får tillfälle att prata om sin sjukdom och upplevelse av symtom ökas delaktighet i vården (Eldh et al., 2008). Larsson et al. (2008) beskriver att tiden som vårdpersonal ger till de äldre under vårdtillfället är värdefullt för att den äldre ska känna sig sedd och bekräftad. Detta styrks även av Kihlgren, Nilsson och Skovdahl (2004)som beskriver att det är viktigt att bli sedd som en unik individ, även på detta sätt kan delaktighet upplevas. En förutsättning för upplevelse av delaktighet är att bli bekräftad (Eldh et al., 2008; Frank, Asp & Dahlberg, 2009). Resultatet i denna studie visade att det kändes betungande för de äldre som har klarat sig på egen hand och bott hemma hela tiden att flytta till korttidsboende. Enligt Strandberg och Alex (2002) kan äldre personer känna rädsla och oro för den dagen när sjukdomen hotar deras självständighet och frihet. Att ha känslan av att kunna klara av till exempel hushållsarbete kan betyda mycket för självförtroende och de äldre kan uppleva stolthet. När de däremot inser att de inte kan klara sig själva längre kan det leda till ett lidande. Haak, Horstmann och Iwarsson (2008) beskriver att hemmet är kopplat till upplevelsen av att inte vara beroende av andra och 14 samhörighet. Det är av stor betydelse för de äldre att känna gemenskap med andra som att träffa familj i hemmiljö, att hjälpa andra och att ha ansvar i det egna hemmet. Dahlin – Ivanoff et al.(2007) skriver att hemmet är sammankopplat med upplevelsen av frihet, att kunna bo i en bekant miljö där allting fungerar som man själv styr. Strandberg och Alex (2002) skriver att ett destruktivt beroende gör att människor inte blir delaktiga i besluten om sin vård och sitt liv, utan den personen som har makt att besluta använder den i brist på förståelse för den äldres liv. I resultatet i denna studie framkom det att det fanns äldre som beskrev det som positivt att få komma till ett korttidsboende, men att de inte fick frågor om hur länge de skulle stanna på boendet besvarade. Lundman och Strandberg (2007) beskriver att när äldre personer drabbas av sjukdomar och förluster av olika slag är det viktigt att bevara deras känsla av sammanhang och försöka hjälpa dem att bevara sina inre resurser för att de skulle kunna uppleva hälsa trots sjukdom. Inre styrka beskrivs som central mänsklig resurs som innehåller skyddande krafter bland annat återhämtningsförmåga. I resultatet framkom det att de äldre upplevde trygghet när anhöriga var med på vårdplaneringen vilket ökade deras känsla av att ha kontroll. Frank et al. (2009) beskriver att de äldre personer kan uppleva trygghet när de får tillfälle att få vara experter på situationen de befinner sig i och att de får berätta om sina känslor och sina besvär. Trygghet kan försärkas ytterligare om de äldre får träffa samma vårdpersonal och när det skapas en god relation där kontinuitet och engagemang är närvarande (Kihlgren et al., 2004). Detta stryks även i studien som beskriver att kontinuitet skapar en känsla av trygghet. Johnston och Smith (2006) beskriver att det är av stor vikt att någon finns där för de äldre, någon som de kan lita på och det gav trygghetskänsla (Haggerty, Reid, Freeman, Starfield, Adair & McKendry, 2003). I en studie upplevdes det som viktigt att ha kontroll över situationen och detta kan uppnås med information och vem de kunde fråga om behovet för detta uppstår. Vidare beskriver han att de äldre som inte får stöd kan uppleva att de är övergivna (Ellis-Hill, Robinsson, Wiles, McPherson, Hyndman & Ashburn, 2009). Metoddiskussion Enligt Granheim och Lundman (2004) kan kvalitativa studiers trovärdighet granskas utifrån tre begrepp: giltighet, tillförlitlighet och överförbarhet. Giltighet handlar om hur processen att genomföra studien ger en möjlighet att genomföra en studie med det beskrivna syftet. I detta ingår min egen erfarenhet och förmåga som forskare och val av deltagare. Författaren har en del erfarenheter när det gäller äldre personer som kommer till korttidsboendet efter 15 genomgången vårdplanering då författaren har arbetat som sjuksköterska på ett korttidsboende under en period. Det är svårt att bedöma hur mycket författarens förförståelse har påverkat studiens resultat men det är mycket sannolikt att den har gjort det. Polit och Beck (2012, s. 96, 175-176) skriver att författarens förförståelse har betydelse för hur data tolkas. Det kan finnas för- och nackdelar med detta. Hartman (1998) skriver att förförståelsen kan ses som en resurs för det som studeras och för att kunna tolka behövs kunskap och i denna studie anser författaren att kunskap om det sammanhang som vårdplaneringen genomförs i har bidragit till en ökad förståelse för deltagarnas berättelse. Risker med förförståelse kan vara att författaren förutser svaret och följdfrågor inte ställs alltid, d.v.s. författaren blir nöjd med första svaret och på detta sätt viktigt information kan förloras. När det gäller val av deltagare valde författaren äldre personer som har genomgått en vårdplanering på sjukhuset och som har flyttat tillfälligt till kortidsboendet. Sex personer tillfrågades och de tillfrågade intervjuades, fyra kvinnor och två män. De sex personerna hade olika sjukdomsdiagnoser såsom till exempel cancer, bäckenfraktur, stroke. Åldern bland deltagarna varierade mellan 65 till 90 år. Detta bekräftar att trots ett relativt begränsat antal deltagare fanns en variation av bakgrund och erfarenheter vilket talar för att antalet var tillräckligt. Granheim och Lundman (2004) menar också att olika erfarenheter bidrar till ökad variation och stärker studiens giltighet. Thoren-Jönsson (2008) skriver dessutom att det inte är antalet intervjuer som är avgörande för studiens kvalitet utan innehållet i intervjuerna. Data i denna studie var tillräcklig anser författaren för att intervjuerna var innehållsrika och gav mycket värdefull information som motsvarade studiens syfte. Intervjuerna genomfördes med stöd av en intervjuguide. Fördelar med intervjuguide är att författaren håller fokus på deltagarens berättelse med hänsyn till studiens syfte och det ger en möjlighet att när deltagarna tappar ”tråden”, kan förfataren avbryta och utgår ifrån intervjuguiden (Widerberg, 2002). I föreliggande studie förekom det vid tre intervjutillfällen att deltagarna hade fokus på sjukdomsdiagnoser och sjukdomsförlopp, varpå författaren var tvungen att avbryta och återföra deltagarna i deras berättelser till syftet med stöd av intervjuguiden. Alla intervjuer spelades in och författaren bedömer att ingen av deltagarna påverkades på något sätt av att intervjuerna spelades in. Efter varje intervjutillfälle blev deltagarna tillfrågade om hur de upplevde intervjun och om de var nöjda. Däremot hade författaren problem vid två intervjutillfällen då inspelningarna avbröts på grund av tekniska problem. Intervjuerna genomfördes trots detta och för att säkerställa att ingen information 16 tappades bort skrevs intervjuerna också ner under intervjuns gång. Det är troligt att detta begränsar tillförlitligheten i det insamlade materialet. Samtidigt gjorde detta också att deltagarna var medvetna, fick god tid på sig att tänka igenom frågan och svaren vilket bidrog till att berättelserna var väldigt innehållsrika. Författaren upplevde att det var svårt att genomföra intervjuerna på grund av brist av erfarenhet och det finns en risk att denna brist påverkade studiens resultat. Samtidigt var berättelserna innehållsrika vilket talar för att påverkan inte var särskilt stor. En nackdel i analysarbetet kan vara att det datamaterialet har analyserats av en författare och om det har varit två författare är det troligt att tillförlitligheten ytterligare stärkts. Även om detta är en begränsad kvalitativ studie är det rimligt att anta att resultatet kan överföras till olika vårdsituationer, inte bara när det gäller vårdplaneringen utan även när det gäller andra vårdkontakter och kommunikationen mellan äldre personer och olika professioner. Detta antagande stärks av att resultatet bekräftas i annan forskning (jfr. Granheim & Lundman, 2004). Slutsats Studiens syfte var att beskriva äldre personers upplevelser av delaktighet vid vårdplanering och resultatet visade att deltagarna upplevde ovisshet av olika anledningar och trygghet när anhöriga var med på vårdplaneringen. Olika deltagare hade olika förutsättningar och det var viktigt att möta den unika människan ur dennes perspektiv och se helheten det vill säga tillämpa personcentrerad omvårdnad. Resultaten visade att de äldre hade haft svårt att bearbeta all den information de fått under vårdplaneringen vilket lett till att hälften av dem inte kunnat medverka riktigt på vårdplaneringen. Slutsats som kan dras utifrån detta är att de olika professionerna som är kallade till vårdplaneringen skulle behöva lyssna, bekräfta och medvetengöra de äldre om den situationen de befinner sig i. Det är således alltid viktigt att tillämpa individanpassad kommunikation och ta hänsyn till de olika sjukdomsdiagnoser som de äldre har för att öka deras möjlighet att vara delaktiga i planering av sin vård och omvårdnad. Kliniska implikationer och förslag till fortsatt forskning Författaren anser att föreliggande studie kan vara viktigt i den slutna och öppna vården där en vårdplanering behövs. I föreliggande studie är inklusionskriterier de äldre som är talbara och 17 adekvata. När det gäller fortsatt forskning är det viktigt att belysa även gruppen äldre som på grund av olika kognitiva problem har svårt att kommunicera och som saknar förvaltare eller anhörig som kan hjälpa dem vid vårdplaneringen. 18 Referenser Ashworth, P. (1992). Patient participation: its meaning and significance in the context of caring. Journal of Advanced Nursing, 17, 1430-1439. Blomqvist, P. (red.) (2007). Vem styr vården?: organisation och politisk styrning inom svensk sjukvård. (1. uppl.) Stockholm: SNS förlag. Bolster, D., & Manias, E. (2009). Person-centered interactions between nurses and patients during medication activities in an acute hospital setting: qualitative observation and interview study. International Journal of Nursing Studies, 47(2), 154-165. Bourhis, R.Y, Roth, S., & MacQuenn, G. (1998). Communication in the hospital setting: a survey of medical and everyday language use amongst patients, nurses and doctors. Social Science & Medicine Journal 339-346. Bull, M.J., & Roberts, J. (2001). Components of a proper hospital discharge for elders. Journal of Advanced Nursing, 35(4), 571-581. Dahlin-Ivanoff, S., Haak, M., Fänge, A., & Iwarsson, S. (2007). The multiple meaning of home as experienced by very old Swedish people. Scandinavian Journal of Occupational Therapy, 14(1), 25-32. Dalen, M. (2008). Intervju som metod. Malmö: Gleerups. Dudas, K., Kaczynski, J., & Olsson, L-E. (2013). Implementering av personcentrerad vård i slutenvården. I I. Ekman (Red.) Personcentrering inom hälso- och sjukvård: från filosofi till praktik. (1. uppl.) (s. 172-199). Stockholm: Liber. Edvardsson, D. (Red.). (2010). Personcentrerad omvårdnad i teori och praktik. (1. uppl.) Lund: Studentlitteratur. Edvardsson, D., Sandman, P.O., & Rasmussen, B. (2008). Swedish language person-centered climate questionnaire – patient version: construction and psychometric evaluation. Journal of 19 Advanced Nursing, 63(3), 302-309. Efraimsson, E. (2005). Vårdplaneringsmötet: en studie av det institutionella samtalet mellan äldre kvinnor, närstående och vårdare. (Avhandling vid Institutionen för Vårdvetenskap). Umeå: Umeå universitet. Eldh, A., C., Ekman, I., & Ehnfors, M. (2008). Considering patient non-participation in health care. Health Expectations, 11, 263-271. Ellis-Hill, C., Robinson, J., Wiles, R., McPherson, K., Hyndman, D., & Ashburn, A. (2009). Going home to get on with life: Patients and carer’s experiences of being discharge from hospital following a stroke. Disability and Rehabilitation, 31 (2), 61-72. Etiska riktlinjer för omvårdnadsforskning i Norden, (2003). Vård i Norden, 4, 70(23). Alservice AS. Hämtad 2014-04-17 Tillgänglig: http://www.sykepleien.no/ikbViewer/Content/337889/SSNs % 20etiske % 20retningslinjer. pdf. Ewles, L., & Simnett, I. (2005). Hälsoarbete- en praktisk vägledning. Lund: Studentlitteratur. Foss, C. (2011). Elders and patient participation revisited – A discourse analytic approach to older persons’ reflections on patient participation. Journal of Clinical Nursing, 20 (13-14), 2014-2022. Frank, C., Asp, M., & Dahlberg, K. (2009). Patient participation in emergency care - A phenomenographic study based on patients´ lived experience. International Emergency Nursing, 17, 15-22. Graneheim, U.H. & Lundman, B. (2004). Qualitative content analysis in nursing research: concepts, procedures and measures to achieve trustworthiness. Nurse Education Today, 24(2), 105-112. Graubæk, A-M. & Hall, E.O.C. (2008). Teorier om att vara sjuk. I A. Graubæk (Red.), Patientologi: personcentrerad vård i teori och praktik. (1. utg.) (s. 107-128). Stockholm: 20 Natur & Kultur. Haak, M., Fänge, A., Horstmann, V., & Iwarsson, S. (2008). Two dimensions of participation in very old age and their relations to home and neighborhood environments. American Journal of Occupational Therapy, 62, 77-86. Haggerty, J. L., Reid, R.J., Freeman, G.K., Starfield, B.H., Adair, C.E., & McKendry, R. (2003). Continuity of care: a multidisciplinary review. BMJ, 3, 1219-21. Hartman, J. (1998). Vetenskapligt tänkande: från kunskapsteori till metodteori. Lund: Studentlitteratur. Johnston, B., & Smith, L. N. (2006). Nurses´and patients´perceptions of expert palliative nursing care. Journal of Advanced Nursing, 54 (6), 700-709. Kihlgren, A. L., Nilsson, M., & Skovdahl, K. (2004). Older patients awaiting emergency department treatment. Nordic College of Caring Sciences, 18, 169-176. Kikkenborg Berg, S., Pedersen, B.D., Svendsen, J.H., Zwisler, A.D., Kristensen, L., & Pedersen, P.U. (2012). Cope-ICD: patient experience of participation in an ICD specific rehabilitation program. European Journal of Cardiovascular Nursing, 11(2), 207-215. Kneck, Å. (2011). Lärandet i livet med långvarig sjukdom. I B. Klang Söderkvist (Red.), Patientundervisning (s.17-39). Lund: Studentlitteratur. Kvale, S. (1997). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur. Larsson, I., Rahle Hasselbalch, L., & Palm, L. (2008). Patientkommunikation i praktiken: information, dialog, delaktighet. Stockholm: Norstedts akademiska förlag. Lidén, E. (2009). Vård- och omsorgsplaneringsmötet- erfarenheter ur ett tvärprofessionellt perspektiv. Arbetsrapport, FoU Sjuhärad Välfärd. Lindström Kjellberg, I., & Hök, J. (2008). Från att tro att man vet till att faktiskt göra det att 21 gå mot en personcentrerad vårdprocess. I I. Ekman (Red.), Personcentrering inom hälso- och sjukvård: från filosofi till praktik (s.97-112). Stockholm: Liber. Lundman, B. & Strandberg, G. (2007). Inre styrka hos äldre personer. I A. Norberg, B. Lundman & R. Santamäki Fischer (Red.), Det goda åldrandet (s.65-79). Lund: Studentlitteratur. Maltén, A. (2008). Kommunikation och konflikthantering: en introduktion. Lund: Studentlitteratur. McSweeney, J.C., & Coon, S. (2004) Women´s inhibitors and facilitators associated with making behavioral changes after myocardial infarction. Medsurg Nursing: Official Journal of the Academy of Medical-Surgical Nurses 13(1), 49-55. Mead, N., & Bower, P. (2000). Patient-centeredness: a conceptual framework and review of the empirical literature. Social Science & Medicine Journal, 87- 110. Meleis, A.I., Sawyer, L.M., Im, E.O., Hilfinger, Messias, D.K. & Schumaher, K. (2000). Experiencing transitions: an emerging middle- range theory. Advances in Nursing Science, 23(1), 12-28. Norberg, A., Lundman, B., Nygren, B. & Santamäki Fischer, R. (2009). Transitioner under åldrandet. I A. Norberg, B. Lundman & R. Santamäki Fischer (Red.), Det goda åldrandet (s.80-119). Lund: Studentlitteratur. Petersson, P. (2009). Att göra abstrakta begrepp och komplexa situationer konkreta. (Doktorsavhandling). Örebro: Örebro universitetet. Polit, D.F., & Beck, C.T. (2008). Nursing research: generating and assessing evidence for nursing practice. (8 ed). Philadelphia: Lippincott Williams & Wilkins. Saldert, C. (2012). Personcentrerade samtal vid kommunikationshinder. I I. Ekman (Red.), Personcentrering inom hälso- och sjukvård: från filosofi till praktik (s. 207-225). Stockholm: Liber. 22 SBU-rapport (2003). Evidensbaserad äldrevård. Göteborg: Elanders Graphic Systems. Socialstyrelsen (2008). Kallelse till samordnad vårdplanering-hur gick det sedan? Hämtad 2014-06-01. Tillgänglig: "http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/8762/2008-12619_200812619.pdf"008-126-19_200812619.pdf. SOSFS 2005: 27. Samverkan vid in-och utskrivning av patienter i sluten vård. Stockholm: Socialstyrelsen. Hämtad 2014-09-15. Tillgänglig: http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/9850/2005-1027_2005_27.pdf SOSFS 1990:1 404. Lag om kommunenarnas betalningsansvar för viss hälso- och sjukvård. http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Lagar/Svenskforfattningssamling/Lag19901404-om-kommunernas_sfs-1990-1404/. Hämtad 2014-02-23. Strandberg, T. (Red.) (2011). Förhållningssätt och möten: arbetsmetoder i social omsorg. (1. uppl.) Lund: Studentlitteratur. Strandberg, G., & Alex, L. (2002). Självständighet och gemenskap under åldrandet. I A. Norberg, B. Lundman & R. Santamäki Fischer (Red.), Det goda åldrandet (s.239-259). Lund: Studentlitteratur. Thoren- Jönsson, A-L. (2008). Grounded Theory. I M. Granskär & B. Höglund- Nielsen (Red.), Tillämpad kvalitativ forskning inom hälso- och sjukvård (s.107-123). Lund: Studentlitteratur. Tornstam, L. (2011). Åldrandets socialpsykologi. (8., rev. utg.) Stockholm: Norstedt. Widerberg, K. (2002). Kvalitativ forskning i praktiken. Lund: Studentlitteratur. Zoffmann, V., Harder, I., & Kirkevold, M. (2008). A person-centered communication and reflection model: sharing decision-making in chronic care. Qualitative Health Research, 18 23 (5), 670-685. 24 Bilaga 1 Luleå tekniska universitet Institutionen för hälsovetenskap Avdelningen för omvårdnad Informationsbrev till deltagare i forskningsstudie I Sverige har studier visat att patientens behov av delaktighet i vården är stort men fortfarande dåligt tillgodosett. Möjligheten till delaktighet i vården ökar förutsättningar för välmående trots sjukdom. Det behövs mer forskning för att öka vårdpersonalens kunskaper om äldre personers upplevelse av delaktighet i vårdplaneringen för att kunna öka deras förmåga till självbestämmande, minska onödiga besök till sjukhuset efter att de äldre personerna har kommit till kortidsboendet. Denna studie kommer att genomföras på korttidsboende efter att äldre personer har genomgått en vårdplanering antigen på sjukhuset eller i det egna hemmet. Du tillfrågas om medverkan i studien då du är 65-90 år, du har förmåga att berätta och att du har deltagit i en vårdplanering i samband med vården i en tidsperiod mellan en vecka till 6 månader. Jag studerar till specialistsjuksköterska med inriktning mot vård av äldre vid Luleås tekniska universitet och i min magisteruppsats har jag valt att fördjupa mina kunskaper om hur de äldre personer upplever sin egen vårdplanering och hur stort inflytande de har över beslutet. Syftet med studien är äldre personers upplevelse av delaktighet i vårdplaneringen. Jag hoppas att studien kommer att bidra till ökad förståelse hos vårdpersonalen för de äldre personers upplevelse som befinner sig i en sådan situation. Studien ska genomföras med hjälp av intervjuer. Det som skulle ge bättre kunskap om de äldre personer och få bättre bild av hela situationen. Intervjuerna kommer att ta från ca 30 minuter till en timme och kommer att spelas in. Därefter kommer inspelningen att skrivas ut ordagrant och analyseras. Efter bearbetning av texten kommer ingen av deltagarna att kunna identifieras. Enhetschefen på kortidsboendet kommer att hjälpa mig med val av de äldre personer som 25 kommer till kortidsboendet d.v.s. personer som har genomgått en vårdplanering antigen på sjukhuset eller i det egna hemmet. Det skulle vara av stort betydelse att ta del av din upplevelse av vårdplaneringen. Din åsikt och upplevelse av vårdplaneringen är viktigt för oss. Jag erbjuder dig frivilligt deltagande i mitt projekt och hoppas att jag kan ta del av din upplevelse av delaktighet i vårdplaneringen. 26 Luleå tekniska universitet Institutionen för hälsovetenskap Avdelningen för omvårdnad Informerat samtycke Jag godkänner mitt deltagande i studie och är informerad om att jag när som helst har rätt att avsluta mitt deltagande i studien utan att meddela varför. Svartalongen kan lämnas till ansvarig sjuksköterska på korttidsboendet. Ort och datum Underskrift Vänligen lämna ditt besked skriftligt om du kan delta i studien senast den 5 april. Med vänliga hälsningar Amila Becic Stefan Sävenstedt Sjuksköterska Kalmar kommun Docent Studerande Specialist utbildning vård av äldre Handledare Tel.nr. 073-041 75 26 Tel.nr. 073-551 38 66 27 Bilaga 2 Intervjuguide Intervjun inleds med att deltagarna berättar lite om sitt liv. Detta görs för att få bakgrundsfakta om deltagarenssituation. Därefter ställs följande frågor: 1. Kan du berätta lite om vilken information du har fått innan vårdplaneringen? Om du har fått information, hur fick du den då (muntligt, skriftligt)? 2. Kan du beskriva vilken information du har fått när det gäller de möjligheter som finns efter utskrivningen från den slutna vården? 3. Hur bor du idag och hur trivs du med detta? Upplever du att du är trygg där du bor? 4. Hur känner du dig efter att du har kommit till korttidsboendet? 5. Kan du berätta om vad du visste om vad som skulle hända efter att beslutet om vårdplaneringen hade fattats? 6. Hur upplever du din delaktighet i vårdplaneringen? 7. Upplever du att dina önskemål har uppfyllts när det gäller fortsatt vård? 8. Vilka kontakter kommer du att ha i fortsättningen när det gäller din vård? Följdfrågor: Kan du berätta lite mer…? Förstår jag dig rätt...? Hur menar du? Hur tänkte du då? Hur kände du då? 28