Svaromål

Svaromål
Kärande: Anna Nilsson, 720911-3456
Storgatan 12, Luleå
Ombud: Grupp 2A1
Svarande: Johan Persson, 700522-3224
Lillgatan 12, Luleå
Ombud: Grupp 2A3
Inställning:
Svaranden bestrider kärandens förstahandsyrkande i sin helhet.
För det fall rätten finner att umgängessabotage har förelegat i den utsträckning som
föranleder att svaranden fråntas vårdnaden yrkar svaranden att rätten förordnar
gemensam vårdnad om sonen Hugo och dottern Ebba.
Svaranden vitsordar kärandens andrahandsyrkande och medger umgänge i den
utsträckning som åberopas.
Om rätten mot förmodan skulle finna svaranden olämplig som vårdnadshavare vill
svaranden göra gällande barnens rätt till umgänge i samma utsträckning som käranden
åberopat i sitt andrahandsyrkande.
Grunder:
Det är riktigt att barnens rätt till umgänge har varit bristande de senaste tre åren.
Svaranden vill understryka att syftet aldrig varit att obstruera på det sätt som käranden
menar. Svaranden och hans hustru har förvärvat en sommarstuga vilken är i behov av
omfattande renovering som makarna bestämt sig för att ombesörja på egen hand.
Detta får till följd att de besöker sin sommarfastighet förhållandevis frekvent. När
svaranden och hans hustru förklarat att man avser att spendera helgen i sommarstugan
har barnen uttryckt en önskan om att följa med, varpå svaranden har haft det
känslomässigt mycket svårt att förvägra dem denna möjlighet. Svaranden inser att det
är hans ansvar att se till att umgänge kommer till stånd mellan barnen och deras mor,
och inser att han har brustit i detta avseende. Något som han i framtiden avser att
förändra.
Frågan om vårdnaden om barn är ingalunda någonting som kan bedömas
formalistiskt. Umgängesrätten är en rättighet som tillfaller barnen och inte modern,
vilket måste beaktas vid en bedömning. Den är ostridigt att svaranden har brustit i sitt
ansvar vad gäller barnens umgänge med sin mor. Detta ska dock inte, per automatik,
resultera i att denne förlorar vårdnaden om sina barn.1
Vårdnaden om barnen ska under inga omständigheter utgöra ett instrument för att
belöna den ena föräldern framför den andra. Vårdnadshavarskapet är en rättighet som
tillkommer barnen och inte föräldrarna. 2 Det är viktigt att man ser till
omständigheterna i det enskilda fallet och grundar sin bedömning på vad som är bäst
för barnet. HD har behandlat frågan i en rad avgöranden där de konsekvent
konstaterar att det ska till otroligt mycket för att riva upp ett barns tillvaro och lägga
över vårdnaden på den andra föräldern.3
Även om rätten skulle finna att umgängessabotage föreligger ska
vårdnadshavarskapet inte automatiskt flyttas över till den andra föräldern.4 Istället ska
barnets behov av kontakt med båda föräldrarna ges en framträdande roll vid en
bedömning av barnets bästa i enlighet med 6 kap. 2a § FB. Vårdnaden ska anförtros
den förälder som bäst kan antas främja ett nära och gott umgänge med den andra
föräldern om inte omständigheterna talar för en annan lösning. Det måste alltså ske
en prövning av omständigheterna i det enskilda fallet. I detta fall föreligger sådana
omständigheter vilket pekar på att kontinuitetsprincipen ska ges företräde framför
regler om umgängessabotage.5
Eftersom svaranden haft ensam vårdnad om barnen de senaste fem åren, en period
som utgör en större del av deras liv skulle en överflyttning av vårdnaden innebära en
total rubbning av deras livssituation och rubba den kontinuitet de är i behov av.6 Även
om en flytt till modern inte innebär stora förändringar geografiskt skulle det medföra
en betydande omställning i miljö och andra vardagliga förhållanden, då rutiner och
beteenden som framarbetats och upprätthållits i Johans vårdnad riskerar gå om intet.7
Barnen står i nära relation till sin halvbror, en omständighet som bör tillmätas stor
vikt och en relation som riskerar att gå förlorad i det fall vårdnaden flyttas över.8
Vid skilsmässan kom käranden och svaranden gemensamt överens om att mest
lämpligt var att svaranden fick ensam vårdnad om Hugo och Ebba. Omständigheterna
har sedan dess inte förändrats på nämnvärt sätt och käranden har inte påvisat något
som pekar på att vårdnadssituationen bör förändras.
Den nuvarande situationen fungerar bra för barnen. De lever i en stabil
familjekonstellation där de har en nära kontakt med fadern, styvmodern samt deras
halvbror. Det finns ingenting som tyder på att barnen är missnöjda med situationen
eller att situationen på något sätt skulle påverka dem negativt. Johan är enligt
vårdnadsutredningen lämplig både som vårdnads- och boendeförälder. Det finns
ingen anledning att förändra den väl fungerande situation som barnen nu har vant sig
vid.
1Prop. 1990/91:8 s. 39.
2Prop. 2005/06:99 s.39.
3Jfr.NJA1986s.388ochNJA1992s.666.
4Prop. 1990/91:8 s. 39.
5Jfr.NJA1992s.666.
6Jfr.NJA 1998 s. 675.
7Jfr.NJA 1986 s. 338
8Jfr.NJA 1989 s. 335.
Svaranden är övertygad om att den nuvarande lösningen är att föredra med hänsyn till
barnens bästa, under förutsättning att umgänge kommer till stånd i avtalad omfattning.
Skulle rätten, mot all förmodan, finna att svaranden är olämplig som ensam
vårdnadshavare skulle gemensam vårdnad utgöra ett bättre alternativ än att käranden
tar över vårdnaden om barnen helt.9
Barnen har som sagt en mycket stark anknytning till sin far, hans hustru och sin
halvbror. Relationen mellan dem och barnen bygger på vardagliga mönster och
rutiner vilka det vore väl drastiskt att beröva dem. Det finns som ovan nämnts
ingenting som indikerar att hemförhållandena för barnen har varit bristfälliga i något
avseende. Dessutom bor föräldrarna nära varandra, vilket torde underlätta förflyttning
mellan parterna.
Vår inställning är således att barnen hade farit mycket illa av att flyttas från sin far till
sin mor efter att ha spenderat så lång och välfungerande tid hos fadern (5 år). Om
rätten ändå anser att vårdnadsstrukturen för barnen behöver revideras för att se till
barnens bästa torde gemensam vårdnad ligga närmare till hands än att frånta
svaranden vårdnaden helt och hållet. Det framgår av såväl en rad avgöranden i HD
som av lagmotiven till FB att gemensam vårdnad är lämplig under förutsättning att
föräldrarna inte lider av djupa samarbetssvårigheter. I linje med det ovan anförda,
angående svarandens insikt om vissa brister i ansvaret för barnens umgängesrätt med
sin mor, understryker också svaranden att han har samma ambitioner att upprätthålla
en god relation om han skulle vara tvungen att ge upp en del av vårdnaden till
käranden.
Bevisning:
Partsförhör med Johan Persson för att styrka boendeförhållanden, syskonrelationen
och viljan att främja umgänge mellan Anna och barnen i framtiden.
Skriftlig vårdnadsutredning för att styrka båda föräldrarnas lämplighet och barnens
åsikter.
9Prop. 1997/98:7 s. 49.
Socialnämnden Luleå, 2015-09-05
Vårdnadsutredning
Sammanfattning:
Efter samtal med samtliga berörda parter kan vi fastställa att båda föräldrar är
lämpliga som såväl vårdnadshavare som boendeföräldrar. Samtal med barnen har
påvisat att de inte har en tydlig åsikt om vilken förälder de vill bo hos.
Lisa Svensson
Lisa Svensson
Socialsekreterare