Document

Detektera blod med
luminoltestet
Niklas Dahrén
Innehållet i
denna undervisningsfilm:
Tillvägagångssä, vid luminoltestet Reak5onsmekanismen b akom luminoltestet Excita5on, deexcita5on och kemiluminiscens Oxida5on och reduk5on Luminol är en väldigt känslig metod för
att spåra blod
ü  År 1937 upptäckte en tysk rä,smedicinsk forskare a" man kunde använda sig av kemikalien luminol för a" spåra blod. ü 
När luminol kommer i kontakt med blod uppstår e" grönblå" sken. ü  Luminol är otroligt känsligt och kan detektera en väldigt liten med 999 999 droppar va"en är blodmängd: 1 bloddroppe utspädd <llräckligt för a" detekteras med luminol! Luminollösning används för att upptäcka
blod på brottsplatser
Man sprutar med luminol i nästan totalt mörker. Blod som är osynligt får en blålysande färg eAer a" man har sprejat med luminol. Teorin bakom luminoltestet
ü  Luminollösningen innehåller en blandning mellan luminolpulver och väteperoxid. ü  Om det finns blod på den yta där man sprejar luminollösningen kommer en kemisk reak<on ske mellan luminolen och väteperoxiden. ü  Det bildas då e, exciterat ämne som heter “3-­‐aminoAalat”. ü  3-­‐aminoNalat innehåller syreatomer och det är dessa syreatomer som är exciterade. 2 väteperoxid + Luminol Järn *= exciterat ämne 3-­‐aminoNalat* Excitation och deexcitation hos
syreatomerna i 3-aminoftalat
Energi Excita<on -­‐ Energi-­‐
<llförsel -­‐ Deexcita<on Atomkärnan + Exciterat <llstånd Värmeenergi Synligt ljus Grund<llstånd Excitation och deexcitation
ü  Excita5on: ü  Energi <llförs en atom så a" en elektron (eller flera) ”hoppar ut” <ll e" skal som ligger längre ut (<ll en högre energinivå). De"a är e" väldigt instabilt <llstånd. ü  OAast är det valenselektronerna som ”hoppar ut” eAersom dessa är belägna längst bort från atomkärnan och därför si"er ”lösare” jämfört med de andra elektronerna i atomen. ü  Deexcita5on: ü  Elektronen ”dras” snabbt <llbaka <ll ursprungsskalet av atomkärnan (<llbaka <ll grund<llståndet). De"a kallas för deexcita<on. ü  När elektronen ”dras <llbaka” kommer elektronen avge översko"senergin i form av värme och ljus (fotoner). Reaktionen är ett exempel på
kemiluminiscens
ü  Kemiluminiscens innebär a" en kemisk reak<on sker så a" e" exciterat ämne bildas. När elektronerna “hoppar” <llbaka sänds synligt ljus ut. sak som fluorescens: Båda sänder ü  Kemiluminiscens är i stort sä, samma ut synligt ljus men anledningen <ll excita<onen skiljer sig åt. Fler exempel på luminiscens:
1.  Fotoluminiscens (fluorescens och fosforescens): Excita<onen sker p.g.a. <llförsel av ljusenergi (oAa UV-­‐ljus). Fluorescens innebär a" synligt ljus sänds ut enbart när ämnet belyses med UV-­‐ljus. Fosforescens innebär a" ämnet fortsä"er sända ut ljus en s tund eAer a" UV-­‐ljuset är avstängt. 2.  Kemiluminiscens: Excita<onen sker p.g.a. en kemisk reak<on (krock mellan atomer/molekyler). .g.a. en kemisk reak<on i en levande 3.  Bioluminiscens: Excita<onen sker p
organism (biokemisk process). 4.  Elektroluminiscens: Excita<onen sker p.g.a. en elektrisk urladdning. I reaktionen förs syreatomer över till
luminol med hjälp av järnjoner
2 väteperoxid + Luminol Järn 2O 3-­‐aminoNalat* *= exciterat ämne ü  Varje väteperoxid avger 1 syreatom <ll varje luminolmolekyl. Varje luminol tar alltså emot 2 syreatomer och då bildas 3 -­‐aminoAalat med exciterade syretomer. Järnjoner katalyserar denna reak<on. ü  Denna reak5on innebär a" varje väteperoxid reduceras eAersom varje väteperoxid förlorar en syreatom. Sam<digt innebär reak<onen a" luminol oxideras eAersom a" luminol upptar 2 syreatomer. ü  Ovanstående reak5on är alltså e" exempel på en redoxreak<on. Det är järnjonerna som fungerar som
katalysator i den ljusbildande reaktionen
ü  Järnjonerna i hemoglobinet gör så a" varje väteperoxidmolekyl förlorar en syreatom. Järnjoner är bra på a" binda syre och kan därför rycka åt sig en syreatom från väteperoxiden. ü  Järnjonen kan sedan leverera syreatomen vidare <ll ämnet ”luminol”. ü  Totalt levereras 2 syreatomer 5ll varje luminolmolekyl och då bildas den lysande föreningen 3-­‐aminoAalat. "Hemoglobin". Licensierad under Crea<ve Commons A"ribu<on-­‐Share Alike 3.0 via Wikimedia Commons -­‐ h"p://
commons.wikimedia.org/wiki/
File:Hemoglobin.jpg#mediaviewer/File:Hemoglobin.jpg Oxidation, reduktion och redoxreaktion
Reduceras (avger syre) Oxideras (upptar syre) 2 väteperoxid + Luminol *= exciterat ämne Järn 3-­‐aminoNalat* 2O ü  Oxida5on: Ämnet får e" elektronundersko" genom a" elektroner avges helt eller delvis. Sker genom a"; ü  Elektroner avges (an<ngen ”ensamma” elektroner eller elektroner bundna <ll väteatomer). ü  Syreatomer upptas: Syreatomer fungerar som ”elektrontjuvar” p.g.a. sin höga elektronega<vitet och ”stjäl” elektroner från det ursprungliga ämnet. ü  Reduk5on: Ämnet får e" elektronöversko" genom a" elektroner upptas helt eller delvis. Sker genom a"; ü  Elektroner upptas (an<ngen ”ensamma” elektroner eller elektroner bundna <ll väteatomer). ü  Syreatomer avges: Om syreatomer försvinner så försvinner ”elektrontjuvarna” vilket gör a" ämnets övriga atomer får ökad <llgång <ll sina elektroner= e" elektronöversko". ü  Redoxreak5on: Oxida<on + reduk<on. Se gärna fler filmer av Niklas Dahrén: h,p://www.youtube.com/Kemilek5oner h,p://www.youtube.com/Medicinlek5oner