rovdjursförvaltningsplan-dalarna

Transcription

rovdjursförvaltningsplan-dalarna
MONTERA BILD HÄR
Rapport: 2015-02
Förvaltningsplan för stora rovdjur
i Dalarna
Omslagsbild: Lena Berg
Rapporten kan laddas ner från Länsstyrelsen Dalarnas webbplats:
www.lansstyrelsen.se/dalarna/publikationer.
Den kan även beställas från Länsstyrelsen Dalarna, telefon 010 22 50 000.
Ingår i serien Rapporter från Länsstyrelsen i Dalarnas län, ISSN: 1654-7691.
Tryck: Länsstyrelsen Dalarnas tryckeri, mars 2015.
Rapport: 2015-02
Förvaltningsplan för stora rovdjur i
Dalarna 2014–2018
Naturvårdsenheten
Förord
Dalarna är ett av få län i Sverige som har reproducerande stammar av alla
fem rovdjursarter som berörs av den svenska rovdjurspolitiken, björn, järv,
lo, varg och kungsörn. Samtidigt har Dalarna en aktiv rennäring, en aktiv
fäbodkultur och även andra verksamheter som berörs av rovdjursstammarna.
Rovdjursförvaltningens uppgift är att säkerställa det långsiktiga bevarandet
av dessa rovdjursarter samtidigt som skada och negativ påverkan på
näringar och annan verksamhet minimeras. Förvaltningsplanen är en viktig
del i Länsstyrelsens arbete med att skapa en väl fungerande och förutsägbar
rovdjursförvaltning.
Förvaltningsplanen är avsedd som ett styrdokument för Dalarnas
rovdjursförvaltning. Syftet är att i ett dokument kommunicera de
förutsättningar som råder för rovdjursförvaltningen och att konkretisera
målsättningar för förvaltningen, samt skapa riktlinjer för
förvaltningsåtgärder som kan vidtas för att nå förvaltningsmålen.
Förvaltningsplanen har tagits fram av en arbetsgrupp bestående både av
Länsstyrelsens tjänstemän och av delegater från Dalarnas
viltförvaltningsdelegation. Innan den slutgiltiga versionen fastslogs gavs
också intresseorganisationer, myndigheter och allmänhet möjlighet att yttra
sig över den. Viltförvaltningsdelegationen har godkänt planen på sitt möte
den 26 november 2014
Då förvaltningen ska vara adaptiv kommer förvaltningsplanen att utvärderas
och förändras allt efter behov.
Maria Norrfalk
Landshövding
Sammanfattning
Dalarnas rovdjursförvaltning följer den nationella rovdjurspolitiken och har
två huvudmål. Det ska råda en fungerande samexistens mellan människa och
rovdjur och Dalarna ska ha långsiktigt livskraftiga rovdjursstammar. För att
nå dessa två mål specificeras mål rörande populationsstorlekar och
utbredning, jakt, rovdjursskador, rovdjursturism, attityder till rovdjur och
rovdjurens påverkan på människors livskvalitet. För att nå dessa mål bör
enligt regeringen förvaltningen följa ekosystemansatsen och vara adaptiv.
I Dalarnas län finns i dag alla de fem stora rovdjuren björn, järv, lodjur, varg
och kungsörn. Länet har ökande stammar av björn och varg, medan
lodjursstammen har uppvisat en negativ trend de senaste tio åren. Järv och
kungsörn har stabila populationstrender. Det finns indikationer på att järven
är på väg att etablera sig i länets sydligare skogsregioner. Miniminivåerna
för länet, det vill säga de lägsta antal som länet ska ha av respektive art, är
satta till 25 föryngringar av björn (motsvarande 250 individer), 2,5
föryngringar av järv (motsvarande 16 individer), 6,5 föryngringar av lodjur
(motsvarande 36 individer), och 7 föryngringar av varg (motsvarande 70
individer). Miniminivå för kungsörn har inte angetts. Förvaltningsmålen har
baserats på en kombination av miniminivåerna och beräknad
mellanårsvariation för varje art. Dalarnas förvaltningsmål gällande
populationsstorlekar är 250 - 290 individer för björn, 70 - 80 individer för
varg och minst 10 häckande par av kungsörn. Förvaltningsnivåerna för järv
och lodjur fastställs under våren 2015.
Metoder för att uppnå och upprätthålla förvaltningsmål inkluderar
licensjakt, information för bättre förståelse och acceptans för rovdjuren och
dess förvaltning, samt olika åtgärder för att begränsa och förebygga
rovdjursskador. Förvaltningsplanen är ett viktigt verktyg i Dalarnas
förvaltning av de stora rovdjuren.
Innehållsförteckning 1. Inledning
1
1.1 Syfte
1.2 Strategi för lokal förankring av förvaltningsplanen
1.3 Förvaltningsstrategi
1.4 Finansiering av rovdjursförvaltningen
1.5 Internationella direktiv
1.6 Nationella direktiv
1.7 Länsstyrelsens roll i rovdjursförvaltningen
2. Rovdjurspopulationer i Dalarna
6
2.1 Förutsättningar för rovdjursförekomst inom Dalarnas län
2.2 Björn
2.3 Järv
2.4 Lodjur
2.5 Varg
2.6 Kungsörn
3. Förvaltningsmål
15
3.1 Övergripande mål
3.2 Mål gällande populationsstorlekar och utbredning
3.3 Mål gällande jakt
3.4 Mål gällande skadenivåer
3.5 Mål gällande turism
3.6 Mål gällande människors attityder och påverkan på människors livskvalitet
4. Förvaltningsåtgärder
21
4.1 Information och kommunikation
4.2 Inventeringar
4.3 Populationsreglerande jakt
4.3.1 Licensjakt på björn
4.3.2 Licensjakt på järv
4.3.3 Licensjakt på lodjur
4.3.4 Licensjakt på varg
4.3.5 Licensjakt på kungsörn
4.4 Skadereglerande åtgärder
4.4.1 Förebyggande åtgärder
4.4.2 Beredskap för rovdjursangrepp och akutgrupper
4.4.3 Skyddsjakt
4.5 Ersättning för rovdjursskador
4.5.1 Ersättning för skada på rennäring
4.5.2 Ersättning för skada på tamdjur, bikupor och gröda
4.6 Förebyggande av illegal jakt
5. Referenser
28
Bilagor
29
Bilaga 1. Styrande och vägledande dokument för rovdjursförvaltningen
Bilaga 2. Beräkning av förvaltningsmål för populationsstorlekar
Bilaga 3. Antalet angripna tamdjur relaterade till rovdjurspopulationernas storlek
Bilaga 4. Antalet angripna tamdjur inom respektive utanför hägn
1. Inledning
1.1 Syfte
Länsstyrelsen har i uppdrag att upprätta en regional förvaltningsplan för björn, järv, lodjur, varg
och kungsörn. Planen ska fungera som ledning för den länsvisa rovdjursförvaltningen och lägga
grunden till en förutsägbar förvaltning med tydliga mål och riktlinjer samt åtgärder för hur målen
ska uppnås. Planen ska beskriva hur de politiska målen om en gynnsam bevarandestatus och
långsiktigt livskraftiga stammar för rovdjuren ska uppnås samt klargöra förutsättningarna för
rovdjursförvaltningen och verktygen för att utföra förvaltningen. Den ska även klargöra vilka
rättigheter och skyldigheter som de olika aktörerna inom rovdjursförvaltningen har.
Förvaltningsplanen ska vara ett verktyg i den löpande förvaltningen.
1.2 Strategi för lokal förankring av förvaltningsplanen
Förvaltningsplanen har tagits fram i en öppen process där berörda myndigheter och intressen
inkluderats. För att förvaltningen ska uppnå legitimitet och acceptans är det viktigt att
förvaltningsplanen förankras lokalt och hos relevanta intresseorganisationer. Lokal förankring har
skett via tre processer. Planen har utarbetats i samråd med en arbetsgrupp inom Dalarnas
viltförvaltningsdelegation. Ledamöterna har under arbetets gång getts möjlighet att återkoppla
arbetsförslagen till sina lokala och regionala intressekretsar. Vidare har intresseorganisationer och
allmänhet getts tillfälle att ge synpunkter och förslag till förbättringar och förändringar av planen
via ett remissförfarande. Både planen i sin helhet samt förslag på förvaltningsmål för
populationsstorlekar av björn och varg har lämnats ut för kommentarer. Dokumenten har
skickats direkt till berörda parter samt tillgängliggjorts på Länsstyrelsens hemsida. Den slutliga
förankringen har skett genom att planen godkänns av Dalarnas viltförvaltningsdelegation 201411-26.
1.3 Förvaltningsstrategi
Den svenska rovdjursförvaltningen ska enligt riksdagens beslut följa ekosystemansatsen och vara
adaptiv. Ekosystemansatsen har sitt ursprung i FN:s konvention om biologisk mångfald.
Sammanfattat bygger ekosystemansatsen på en förvaltning för bevarande och hållbart nyttjande
av naturresurser som också inkluderar rättviseaspekter. Ekosystemansatsen pekar på att
människan är en del av ekosystemet och det lyfts fram att ekosystemen har en viktig funktion när
det gäller produktion av varor och tjänster. Vidare att beslut ska tas på lägsta lämpliga beslutsnivå.
Även om förvaltningen ska ha en försiktighetsprincip ska hänsyn tas till rennäring och fäbodbruk.
En adaptiv förvaltning innebär att förvaltningsstrategin ska utformas på ett sätt som tar hänsyn
till nya eller förändrade förhållanden, så att förvaltningsåtgärder justeras kontinuerligt mot
konkreta mål på ett kunskapsuppbyggande sätt. I en adaptiv förvaltning blir därför
målsättningarna av central betydelse, liksom uppföljningen av hur dessa mål uppfylls. Inventering
av förekomst av såväl rovdjur som bytesdjur blir viktiga, parallellt med uppföljning av skador på
näringar och människors inställning till rovdjur. Detta adaptiva arbetssätt medför också att
förvaltningen uppdateras kontinuerligt, både vad gäller förvaltningsmål och strategier för att nå
dessa mål.
1.4 Finansiering av rovdjursförvaltningen
Rovdjursförvaltningen finansieras i huvudsak med medel från Naturvårdsverket,
landsbygdsprogrammets medel för rovdjursstängsel, länsstyrelsens förvaltningsanslag samt
Förvaltningsplan för stora rovdjur i Dalarna 2014-2018 │ Länsstyrelsen Dalarna 2014 | 1 Sametinget (ersättningar för rovdjursskador till samebyarna) och medel för Jägareförbundets
allmänna uppdrag (rovdjursinformation).
1.5 Internationella direktiv
Det huvudsakligt styrande internationella dokumentet för Europeisk rovdjursförvaltning är EU:s
Art- och habitatdirektiv (92/43/EEC). Detta direktiv binder Sverige till att vidta nödvändiga
åtgärder för att vilda djur och växter ska uppnå och behålla gynnsam bevarandestatus. I Art- och
habitatdirektivets artikel 1 anges att en arts bevarandestatus är summan av de faktorer som
påverkar arten och som på lång sikt kan påverka den naturliga utbredningen och antalet djur i
dess populationer. Bevarandestatusen ska anses gynnsam när:
 uppgifter om den berörda artens populationsutveckling visar att arten på lång sikt
kommer att förbli en livskraftig del av sin livsmiljö,
 artens naturliga utbredningsområde varken minskar eller sannolikt kommer att minska
inom en överskådlig framtid,
 det finns, och sannolikt kommer att finnas, en tillräckligt stor livsmiljö för att artens
populationer ska behållas på lång sikt.
Sverige rapporterar läget avseende detta till Europaparlamentet enligt artikel 17 i Art och
habitatdirektivet vart sjätte år. Senaste rapporteringen skedde i juni 2013, med en komplettering
med avseende på statusen av de stora rovdjuren i december 2013.
De stora rovdjuren ges ett starkt skydd i såväl Europeiska unionen som i Bernkonventionen.
Björn, lodjur och varg är upptagna i Art- och habitatdirektivets bilaga 4, som omfattar arter som
har ett gemenskapsintresse och kräver ett strikt skydd. Björn, järv, lodjur och varg återfinns också
i bilaga 2, rörande djur och växtarter som kräver att särskilda bevarandeområden utses.
Kungsörnen omfattas av Fågeldirektivets (79/409/EEG) bilaga 1, rörande arter vars livsmiljö ska
bevaras för att säkerställa arternas överlevnad och fortplantning. För att bevara livsmiljöer för
arter upptagna i Art och habitatdirektivets bilaga 2 och Fågeldirektivets bilaga 1 måste Sverige
avsätta särskilda skyddsområden inom ramen för Natura 2000. Natura 2000 är ett nätverk av
områden inom EU:s medlemsstater vars syfte är att bidra till bevarandet av den biologiska
mångfalden inom EU.
De internationella konventioner och direktiv som berör Sveriges rovdjursförvaltning finns
sammanställda i Bilaga 1.
1.6 Nationella direktiv
Rovdjursfrågorna har under det senaste årtiondet varit föremål för flera utredningar vilka har
resulterat i tre propositioner som antagits av Riksdagen, Sammanhållen rovdjurspolitik (prop.
2000/01:57; beslut 2000/01:MJU9), En ny rovdjursförvaltning (prop. 2008/09:210; beslut
2009/10:MJU8) och En hållbar rovdjurspolitik (prop. 2012/13:191; beslut 2013/14:MJU7).
Målsättningen har hela tiden varit att Sverige ska ta ansvar för att björn, järv, lodjur, varg, och
kungsörn finns i ett så stort antal att de långsiktigt förblir en del av den svenska faunan. Det ska
också råda en fungerande samexistens mellan människor och stora rovdjur.
I den senaste propositionen och efterföljande riksdagsbeslut klargörs att det övergripande och
långsiktiga målet för den svenska rovdjurspolitiken är att björn, järv, lodjur, varg och kungsörn i
Sverige ska uppnå och behålla gynnsam bevarandestatus enligt Art- och habitatdirektivet
(92/43/EEC). Samtidigt anges att tamdjurshållning inte påtagligt får försvåras och att
2 | Förvaltningsplan för stora rovdjur i Dalarna 2014-2018 │ Länsstyrelsen Dalarna 2014 socioekonomisk hänsyn ska tas. Det kan uttryckas som att det ska råda en fungerande
samexistens mellan människor och rovdjur.
Tabell 1. Klargörande av begreppen gynnsam bevarandestatus, referensvärde, miniminivå och
förvaltningsmål.
En arts bevarandestatus är summan av de faktorer som påverkar den
Gynnsam
bevarandestatus
berörda arten och som på lång sikt kan påverka den naturliga
utbredningen och mängden hos dess populationer.
Bevarandestatusen anses gynnsam när
- uppgifter om den berörda artens populationsutveckling visar att arten
på lång sikt kommer att förbli en livskraftig del av sin livsmiljö,
och
- artens naturliga utbredningsområde varken minskar eller sannolikt
kommer att minska inom en överskådlig framtid,
och
- det finns, och sannolikt kommer att fortsätta finnas, en tillräckligt stor
livsmiljö för att artens populationer ska bibehållas på lång sikt
Begreppet gynnsam bevarandestatus finns angivet i EUs Art och
habitatdirektiv (92/43/EEG), som binder Sverige till att verka för att alla
vilda djur och växter ska ha eller komma att få gynnsam
bevarandestatus. Att uppnå och bibehålla en gynnsam
bevarandestatus för björn, järv, lodjur och varg är därför centralt i
Sveriges nuvarande rovdjurspolitik.
Referensvärde
Den minsta populationsstorlek och den minsta utbredning som en art
ska ha inom Sverige för att dess bevarandestatus ska anses vara
gynnsam.
Intervall för nationella referensvärden sattes i propositionen En hållbar
rovdjurspolitik (prop. 2012/13:191; beslut 2013/14:MJU7), och
referensvärden för björn, järv, lodjur och varg fastställdes sedan av
Naturvårdsverket (dnr NV-09661-12).
Miniminivå
Den minsta populationsstorlek som en art ska ha inom ett län för att
artens bevarandestatus ska anses vara gynnsam på ett nationellt plan.
Miniminivåer för länen beslutas om av Naturvårdsverket efter förslag
ifrån de olika länsstyrelserna och samverkansråden.
Förvaltningsmål
Den populationsnivå och utbredning inom ett län som den länsvisa
förvaltningen har för målsättning att uppnå och upprätthålla.
Förvaltningsmålet ska ligga över artens miniminivå. Förvaltningsmålet
sätts inom varje läns förvaltningsplan och är en avvägning mellan olika
målsättningar som reflekterar både bevarandestatus och
samhällspåverkan som till exempel negativ påverkan på lokala
näringar.
I propositionen anges de nationella referensvärden för björn, järv, lodjur, varg som ett
intervall(Tabell 1). Dessa referensvärden anger de populationsstorlekar och utbredningsområden
som de olika arterna ska ha uppnått för att de ska anses ha en gynnsam bevarandestatus.
Referensvärden fastställdes senare som ett exakt värde av naturvårdsverket (Naturvårdsverket dnr
NV-09661-12), och finns sammanställda i Tabell 2. Naturvårdsverket fördelar miniminivåer till
varje län, efter att länen och samverkansråden fått möjlighet att yttra sig. Miniminån för en art är
Förvaltningsplan för stora rovdjur i Dalarna 2014-2018 │ Länsstyrelsen Dalarna 2014 | 3 den lägsta nivån och den minsta utbredning som en art får ha inom ett län för att arten nationellt
ska behålla gynnsam bevarandestatus.
Tabell 2. Referensvärden och nuvarande populationsstorlek ,och bevarandestatus för björn, järv,
lodjur, varg och kungsörn.
Björn Järv Lodjur Varg Kungsörn Referensvärde1,2 Individer 1400 600 870 270 1503 Populations
storlek 2960‐3670 670‐830 1400‐1900 320‐380 1643 Bevarandestatus Gynnsam Gynnsam Gynnsam Gynnsam Gynnsam 1) Referensvärdet anger den populationsstorlek och det utbredningsområde som en art ska ha för att dess bevarandestatus ska
antas vara gynnsam. Referensvärdena för björn, järv, lodjur och varg har fastställts av Naturvårdsverket (dnr NV-09661-12)
och gavs för kungsörn i propositionen En hållbar rovdjurspolitik (2012/13:191)
2) Referensvärdena för utbredning har för däggdjuren angetts som den nuvarande utbredningen och för kungsörn som hela
landet
3) Registrerat antal häckande par
Det är viktigt att poängtera att en miniminivå inte anger ett förvaltningsmål, utan den minsta
tillåtna population och utbredning som ett län tillåts ha inom en given art.
Dalarna ska ta ansvar för sin del av det nationella åtagandet avseende gynnsam bevarandestatus.
Samtidigt får inte rennäring, fäbodbruk och övrig tamdjurshållning påtagligt försvåras eller jakt
och jakthundanvändning påverkas påtagligt negativt.
De nationella dokument som styr Sveriges rovdjurspolitik finns sammanställda i Bilaga 1.
1.7 Länsstyrelsens roll i rovdjursförvaltningen
Naturvårdsverket är den centrala myndigheten för förvaltning av björn, lodjur, järv, varg och
kungsörn i Sverige. Länsstyrelsen ansvarar för förvaltningen av dessa arter på länsnivå och blir
därigenom ansvariga för att nationella mål för svensk rovdjurspolitik följs regionalt.
Naturvårdsverket kan genom delegation överlämna rätten till länsstyrelsen att besluta om
skyddsjakt och licensjakt på de stora rovdjuren.
På länsstyrelsen utförs rovdjursrelaterat arbete av personal inom Naturvårdsenheten. Majoriteten
av personalen är samlad under en viltfunktion. Rättsenhetens jurister är ofta deltagande i beslut.
Länsstyrelsen har anställd fältpersonal för att utföra besiktnings- och inventeringsarbete samt
arbete med stödgruppsåtgärder och information.
En viktig del i den regionala förvaltningen av vilt är länsstyrelsens viltförvaltningsdelegation.
Delegationen ska besluta om övergripande riktlinjer för viltförvaltningen, inklusive riktlinjer för
bidrag och ersättning för viltskador. Delegationen prövar om godkännande av den
förvaltningsplan för stora rovdjur som varje län ska ta fram, samt av de förslag till miniminivåer av rovdjur som lämnas till Naturvårdsverket.
Viltförvaltningsdelegationen har följande sammansättning.
 Landshövdingen (ordförande i delegationen)
 fem ledamöter som är politiska företrädare (utses efter förslag från landstinget)
Dessutom företrädare för:
4 | Förvaltningsplan för stora rovdjur i Dalarna 2014-2018 │ Länsstyrelsen Dalarna 2014  trafiksäkerhet och bekämpande av illegal jakt (utses efter förslag av polismyndigheten)
 jakt- och viltvårdsintresset
 naturvårdsintresset
 friluftsintresset
 ägare och brukare av jordbruksmark
 lokalt näringsliv och turism
 skogsnäringen
 rennäringen
 fäbodbruket.
Ledamöterna för dessa intressen utses efter förslag från berörda intresseorganisationerna i länet.
Sveriges rovdjursförvaltning har delats in i tre förvaltningsområden; norra (Norrbotten,
Västerbotten, Jämtland och Västernorrland), mellersta (Dalarna, Gävleborg, Värmland, Örebro,
Västmanland, Uppsala, Stockholm och Västra Götaland), och det södra förvaltningsområdet
(Halland, Södermanland, Östergötland, Jönköping, Kronoberg, Kalmar, Gotland, Skåne och
Blekinge). Rovdjursförvaltningen ska koordineras mellan länen inom respektive
förvaltningsområde. Samordningen sker via ett samverkansråd för varje förvaltningsområde.
Samverkansråden består av respektive läns landshövding samt i det norra och mellersta
förvaltningsområdet också av en representant för Sametinget.
Förvaltningsplan för stora rovdjur i Dalarna 2014-2018 │ Länsstyrelsen Dalarna 2014 | 5 2. Rovdjurspopulationer i Dalarna
2.1 Förutsättningar för rovdjursförekomst inom Dalarnas län
De biologiska förutsättningarna för etablering och förekomst av stora rovdjur inom Dalarna är
mycket goda. Detta exemplifieras av att Dalarna är ett av de få län som har reproducerande
stammar av alla de stora rovdjursarterna samt häckande par av kungsörn. Dalarnas befolkning är
framför allt koncentrerad till de sydöstra delarna av länet, där även de flesta
tamboskapsbesättningarna finns (Figur 1).
Får och getter
Nöt
Befolkning
Figur 1. Täthet av får- och getbesättningar, täthet av nötbesättningar samt befolkningstäthet inom Dalarna.
Befolkningsdata är taget ifrån Center for International Earth Science Information Network (2005) och reflekterar
befolkningstäthet år 2000. Tätheterna av tamdjursbesättningar är baserade information från Jordbruksverket.
6 | Förvaltningsplan för stora rovdjur i Dalarna 2014-2018 │ Länsstyrelsen Dalarna 2014 Dalarna har en väl utvecklad fäbodkultur och hyser en aktiv rennäring i länets norra delar. Båda
dessa näringar påverkas av rovdjursetableringar. Detta får till följd att de biologiska
förutsättningarna för storleken på rovdjursstammarna inte enbart bestämmer storleken på dessa,
utan förhållande till berörda människors och näringars acceptans spelar också stor roll. Därför
har möjligheterna till samexistens mellan människor och rovdjur fått stor vikt vid framtagandet av
denna förvaltningsplan och de målsättningar som den anger.
Det finns även ett ökande intresse och betalningsvilja för jakt på framför allt björn. Ett centralt
problem med jaktturism i länet har varit att kanalisera inkomsterna ifrån jakten till landsbygden.
Vilt- och rovdjursskådning är idag relativt små näringar, men internationella erfarenheter visar att
det går att skapa god ekonomi i sådan verksamhet och då framför allt för viltskådning. Älgen är
här i många avseenden viktigare än rovdjuren, delvis eftersom arten finns i ett betydligt större
antal än rovdjuren men ändå upplevs som exotisk för utomnordiska besökare. Användandet av
platser där man lägger ut en liten mängd foder (åtel) kan underlätta både jakt och rovdjursturism,
men det är idag generellt inte tillåtet för att locka stora rovdjur. EUs landsbygdsprogram kan ge
möjligheter till stöd för uppstartande och drift av lokal näringsverksamhet. Det nya
Landsbygdprogrammet för åren 2015-2020 är inte beslutat vid tidpunkten för denna
förvaltningsplans framtagande.
2.2 Björn
Björnstammen har haft en stadig tillväxt i länet sedan 1980-talet. Den svenska björnstammen
uppskattades 1996 till cirka 1 000 individer och är 2013 ca 2800 individer. Spillningsinventeringar
2001 och 2002 indikerade att Dalarnas björnstam då var cirka 240 individer. I den senaste
spillningsinventering hösten 2012 beräknades Dalarnas björnstam till 329-568 individer.
Björnobservationer under älgjakten indikerar en ökande populationsutveckling 2004-2013 i
Dalarnas län (Figur 2). Björn förekommer i hela Dalarna men är vanligast i de centrala och
nordöstra delarna av länet (Figur 3).
Förvaltningsplan för stora rovdjur i Dalarna 2014-2018 │ Länsstyrelsen Dalarna 2014 | 7 Figur 2. Björnstamm
mens populationsutvecklin
ng i Dalarna. Antalet vuxn
na björnar ärr beräknade från
u
älgjakt korrigerat fö
ör antal indiviider enligt se
enaste spillni ngsinventeringen
björnobsservationer under
2012. Da
ata är tagna från viltdata (http://www. viltdata.se/).
Figur 3. Utbredning av björn i Da
alarna. Karta
an är baserad
d på insamlade spillningaar vid den senaste
en indikerar en högre po pulationstäth
het.
spillningssinventeringen 2012. En rödare färg i utbredninge
8 | Förvaltn
ningsplan för sto
ora rovdjur i Dalarna 2014-201 8 │ Länsstyrels
sen Dalarna 2014 2.3 Järrv
Den sennaste populaationsberäkn
ningen visar att svenska järvstammeen kan vara sstabil eller att den
minskarr något (20144). Antalet jäärvar i landeet uppskattaas till ca 650.. Våren 20133 konstateraades 2
järvförynngringar i Dalarna.
D
Totaalt ligger sannnolikt Dalaarnas järvstam
m på 15-20 individer.
Länsstyrrelsens inven
nteringar ind
dikerar en ppopulationsuutveckling fö
ör järv 2004--2013 i Dalaarnas län
i enligheet med figurr 4. Järvens förekomst
f
i Dalarna är framför
f
allt knutet till fj ällregionen, men
järv har också obserrverats i läneets sydligaree delar (Figur 5). Dock har
h föryngrinng hittills baara
konstateerats i fjällreegionen.
Figur 4. Järvstamme
ens utvecklin
ng i Dalarna. Antalet järva
ar är beräkna
ade utifrån a ntalet registrrerade
ngar i Dalarna omräknade
e till antal ind
divider genom Naturvårdsverkets om
mräkningsfakttor (1
föryngrin
föryngrin
ng = 6.5 järva
ar). Data är tagna
t
från Viiltskadecente
ers officiella statistik.
s
Figur 5. Utbredning av järv i Dala
arna. Kartan är baserad på länsstyrelsens kvaliteetssäkrade direkta
pårningar vin
ntrarna 2011//2012 – 2013
3/2014. En rö
ödare färg i uutbredningen
n
observattioner och sp
indikerarr en högre po
opulationstätthet.
Förvaltningsplan
F
n för stora rovdjur i Dalarna 201
14-2018 │ Länssstyrelsen Dalarrna 2014 | 9 2.4 Lod
djur
Den sennaste inventeeringen av lo
odjur i Sveriige under vin
ntern 2013/
/14 tyder på att lodjursstammen
minskarr. Under inveenteringen hittades
h
142 familjegrup
pper (honor med ungar) .
Populatiionsberäknin
ngar utifrån inventeringgsresultaten anger att deet fanns omkkring 840 (740–940)
lodjur i Sverige när inventeringeen avslutadees sista februuari 2014.
Från miitten av 19800-talet ökadee rådjursstam
mmen kraftiigt beroendee främst på rrävstammen
ns
kraftiga tillbakagångg. Detta fickk till följd attt lodjursstam
mmen i länett växte med uppemot 400
föryngriingar i slutett av 1990-tallet. Födoundderlaget har därefter min
nskat och viintern 2012--13 har
12 familljegrupper konstaterats
k
och ytterligaare 6 familjeegrupper harr delar av sinna hemområåden i
länet (V
Viltskadecentter 2013b). Totalt
T
motsvvarar detta 72-108
7
lodju
ur. Av dessa återfanns 2
familjeggrupper inom
m renskötsellområdet. L
Länsstyrelsen
ns inventerin
ngar indikeraar en starkt
nedåtgåeende populaationsutveckkling för loddjur 2005-2008 i Dalarnaas län, men ddärefter har
minskniingen varit mindre
m
dram
matisk (Figurr 6). Lodjur förekommer över hela D
Dalarnas län
n men
framför allt i de norrra och södrra delarna avv länet (Figuur 7).
Figur 6. Lodjursstam
mmens utveckling i Dalarn
na. Antalet lo
odjur är beräknade utifrånn antalet reg
gistrerade
ngar av i Dala
arna omräkn
nade till antall individer via
a Naturvårds
sverkets omrääkningsfakto
or (1
föryngrin
föryngrin
ng = 5.5 lo). Data
D
är tagna från Viltska
adecenters officiella
o
statistik.
10 | Förvalltningsplan för stora
s
rovdjur i Dalarna 2014-20 18 │ Länsstyrelsen Dalarna 20
014 Figur 7. Utbredning av lodjur i Dalarna. Kartan är baserad på länsstyrelsens kvalitetssäkrade direkta
observationer och spårningar vintrarna 2011/2012 – 2013/2014. En rödare färg i utbredningen
indikerar en högre populationstäthet.
Förvaltningsplan för stora rovdjur i Dalarna 2014-2018 │ Länsstyrelsen Dalarna 2014 | 11 2.5 Varrg
Vargpoppulationen i Skandinavieen har haft een stark tillvväxt de senasste 20 åren, efter det attt arten
återetablerat sig i Svverige underr tidigt 1980 tal. I Dalarn
na har varg funnits
f
sedaan mitten avv 1980talet. Invventeringar under vintern 2013-14 iindikerade att
a det fannss mellan 61-779 vargar i Dalarna,
D
fördeladde på 12 fam
miljegrupper,, 7 revirmarkkerande par och ytterliggare 7 stationnära individeer. Sex
av familljegruppernaa och 2 av dee revirmarkeerande paren
n delades med
m angränsaande län
(Viltskaddecenter 20114). Länsstyyrelsens inveenteringar in
ndikerade en kraftigt ökaande
populatiionstrend fö
ör varg 2003-2007 däreft
fter har ökniingen varit mindre
m
dram
matisk (Figurr 8).
Varg förrekommer i hela Dalarn
na och stamm
men är tätasst i länets söd
dra och melllersta delar (Figur
9).
Figur 8. Vargstammens utvecklin
ng i Dalarna.. Antalet varg
gar är beräkn
nade utifrån aantalet regis
strerade
ngar av i Dala
arna omräkn
nade till antall individer via
a Naturvårds
sverkets omrääkningsfakto
or (1
föryngrin
föryngrin
ng = 10 varga
ar). Föryngringar av varg
g som är registrerade som
m delade meed andra län har
räknats m
med men de
elats med anttalet län som
m föryngringa
arna har regis
strerats inom
m. Data är tag
gna från
Viltskade
ecenters officciella statistik
k.
12 | Förvalltningsplan för stora
s
rovdjur i Dalarna 2014-20 18 │ Länsstyrelsen Dalarna 20
014 Figur 9. Utbredning av varg i Dalarna. Kartan är baserad på länsstyrelsens kvalitetssäkrade direkta
observationer och spårningar vintrarna 2011/2012 – 2013/2014. En rödare färg i utbredningen
indikerar en högre populationstäthet.
Förvaltningsplan för stora rovdjur i Dalarna 2014-2018 │ Länsstyrelsen Dalarna 2014 | 13 2.6 Kungsörn
Antalet häckande kuungsörnar i Sverige har varierat melllan 100 och
h 300 par seddan 2000. De
D flesta
häckninggar har återffunnits i landets nora deelar, på Gotlland och i Skåne. Invennteringar un
nder
2013 ideentifierade 8 häckningarr inom Dalarrna, varav 6 lyckade. Av
v dessa var een häckningg med
okänt reesultat inom renskötselo
området (Villtskadecenteer 2013a). Kungsörnen hhar uppvisatt en
stabil poopulationsuttveckling de senaste tio åren i Dalarrnas län (Figgur 10). Kunngsörn
häckar fföreträdesviss i norra och
h mellersta D
Dalarnas sko
ogsområden
n (Figur 11). I fjällvärlden är
häckninggsframgången oroande låg.
Figur 10
0. Kungsörnssstammens utveckling
u
iD
Dalarna. Anta
alet örnar är beräknade uutifrån antale
et
registrerrade häckand
de par i Dala
arna. Data ärr tagna från Viltskadecen
V
ters officiellaa statistik.
1. Utbredning
g av kungsörrn i Dalarna. Kartan är ba
aserad på ak
ktiva kungsörrnsrevir 2009
9-2013.
Figur 11
En rödarre färg i utbre
edningen ind
dikerar en hö
ögre populationstäthet.
14 | Förvalltningsplan för stora
s
rovdjur i Dalarna 2014-20 18 │ Länsstyrelsen Dalarna 20
014 3. Förvaltningsmål
Den beslutade rovdjurspolitiken ger riktlinjerna för den svenska rovdjursförvaltningen. Dessa
riktlinjer är förankrade i internationella konventioner rörande bevarande och utnyttjande av
biologisk mångfald och naturmiljöer. Vi sammanfattar dessa riktlinjer i två övergripande
målsättningar för rovdjursförvaltningen i Dalarnas län. För att nå de övergripande
målsättningarna har ett antal förvaltningsmål satts upp. Dessa förvaltningsmål kommer att följas
upp årligen för att utvärdera effektiviteten hos länets rovdjursförvaltning. Eventuella justeringar
kan ske med hänsyn till förändrade förhållanden eller om ny kunskap har inhämtats. Alla delmål
ska harmonisera med nationella mål och riktlinjer.
3.1 Övergripande mål

Det ska råda en fungerande samexistens mellan människa och rovdjur

Dalarna ska ha långsiktigt livskraftiga rovdjursstammar
3.2 Mål för populationsstorlekar och utbredning
En av den svenska rovdjurspolitikens målsättningar är att tamdjurshållning inte påtagligt ska
försvåras och att socioekonomisk hänsyn ska tas. Detta innebär med Dalarnas förutsättningar att
stor hänsyn ska tas till länets aktiva fäbodkultur, rennäring, annan tamdjurshållning och starka
jakttraditioner. Den minsta storleken på rovdjurspopulationerna inom varje län är den så kallade
miniminivån. Dessa beslutas av Naturvårdsverket efter förslag från länsstyrelserna och anger det
minsta antalet föryngringar som ska förekomma inom ett län för att artens bevarandestatus
nationellt ska anses som gynnsam. En miniminivå representerar därför en absolut minsta
accepterbar populationsstorlek, och mål för populationsstorlekar bör vara satta över
miniminivåerna för att en aktiv förvaltning ska kunna ske. Målen för populationsstorlekar anges
som ett intervall för att ta hänsyn till mellanårsfluktuationer och osäkerhet i
populationsuppskattningar. Hur intervallen har beräknats för varje art anges i bilaga 2. Den
långsiktiga inriktningen på Dalarnas rovdjursförvaltning är att miniminivåerna och
förvaltningsmålen ska sjunka som en konsekvens av en ökande utbredning och jämnare
fördelning av rovdjursarterna i Sverige.
3.2.1 Björn

Miniminivå: 25 föryngringar motsvarande 250 individer

Förvaltningsmål: 250-290 individer

Mål gällande utbredning av björn: Hela länet, men de samlade predationsförlusterna
orsakade av stora rovdjur inom renbetesområdet ska inte överstiga 10 % av renbeståndet.
3.2.2 Järv

Miniminivå: 2,5 föryngringar motsvarande 16 individer

Förvaltningsmål: Fastställs under våren 2015.
Förvaltningsplan för stora rovdjur i Dalarna 2014-2018 │ Länsstyrelsen Dalarna 2014 | 15 
Mål gällande utbredning: Hela länet, men de samlade predationsförlusterna orsakade av
stora rovdjur inom renbetesområdet ska inte överstiga 10 % av renbeståndet.
3.2.3 Lodjur

Miniminivå: 6,5 föryngringar motsvarande 36 individer

Förvaltningsmål: Fastställs under våren 2015.

Mål gällande utbredning: Hela länet, men de samlade predationsförlusterna orsakade av
stora rovdjur inom renbetesområdet ska inte överstiga 10 % av renbeståndet.
3.2.4 Varg

Miniminivå: 7 föryngringar motsvarande 70 individer

Förvaltningsmål: 70-80 individer

Mål gällande utbredning: Hela länet utom inom renbetesområdet.
3.2.5 Kungsörn

Populationsstorlek: minst 10 häckande par

Mål gällande utbredning: Hela länet, men de samlade predationsförlusterna orsakade av
stora rovdjurs inom renbetesområdet ska inte överstiga 10 % av renbeståndet.
Tabell 3. Dalarnas miniminivåer och förvaltningsmål för populationsstorlek och utbredning av björn, järv, lodjur, varg och kungsörn, samt de nuvarande populationsuppskattningarna. Björn Järv Miniminivå Föryngringar 25 2,5 Lodjur Varg Kungsörn Förvaltningsmål Individer Utbredning 250‐290 Hela länet fastställs Hela länet våren 2015 6,5 fastställs Hela länet våren 2015 7 70‐80 Hela länet utom i renbetesland minst 101 Hela länet Nuvarande status Individer2 Utbredning 3
Hela länet 277‐500 5‐10 Framför allt i fjällregionen 72‐108 Hela länet 61‐79 Hela länet utom i renbetesland Hela länet 81 1) Antalet häckande par. 2) Källor för populationsstorlekar på järv, lodjur och varg är dom officiella inventeringsrapporterna för vintern 2012/2013 (Viltskadecenter 2012; Viltskadecenter 2013b, 2014), för kungsörn Viltaskadecenters sammanställning för 2013 (Viltskadecenter 2013a) och för björn resultat ifrån spillningsinventeringen vintern 2012/2013 3) Beräknat antal vuxna björnar 16 | Förvaltningsplan för stora rovdjur i Dalarna 2014-2018 │ Länsstyrelsen Dalarna 2014 3.3 Mål för skadenivåer
Rovdjurrsskador på tamboskap och hundar har varieratt kraftigt meellan år (Figuur 12 och 133). Björn
har angrripit fler får på fäbodbette än på häggnade djur, medan
m
lodjur har angrippit fler djur in
nom
hägnadee områden. Vargen
V
har uppvisat
u
en viss variatio
on i angrepp
p på hägnadee och fribetaande
djur (Figgur 14).
Figur 12
2. Antal rovdjjursangripna djur per år a
av får och ge
etter, nöt och häst
inom Da
alarnas län 20
004-2013. Det rapportera
ades inga an
ngrepp av järrv. Skador påå ren har inte
e
presente
erats då det saknas
s
mots
svarande datta på detta. Data
D
från Län
nsstyrelsens statistik.
Figur 13
3. Antal rovdjjursangripna hundar per år inom Dala
arnas län 200
04-2014. Daata från
Länsstyrrelsens statisstik.
Fö
örvaltningsplan för stora rovdjur i Dalarna 2014
4-2018 │ Länssstyrelsen Dalarn
na 2014 | 17 Figur 14
4. Antalet tillffällen med an
ngrepp av bjö
örn, lodjur oc
ch varg på ta
amboskap i hhägn och frig
gående
på fäbod
dbete. Det ha
ar inte skett några
n
angrep
pp på får inom certifierad
de rovdjursavvvisande stän
ngsel
som variit i funktion. Data
D
för angrepp på hägn
ger följaktlige
en antalet anggrepp inom hägn
h
nade får ang
som ej a
ansetts vara rovdjursavvis
r
sande. Data är taget från
n Länsstyrels
sens statistikk.
18 | Förvalltningsplan för stora
s
rovdjur i Dalarna 2014-20 18 │ Länsstyrelsen Dalarna 20
014 Mål:

Toleransnivån för skador på ren orsakade av stora rovdjur ska vara maximalt 10
procent räknat på samebyns faktiska renantal enligt renräkningarna

Rovdjursskador på hägnad tamboskap ska minimeras med hjälp av förebyggande
åtgärder

Rovdjursskador på fribetande tamboskap, bikupor och hundar, räknat som procent
angripa djur eller bisamhällen, ska inte öka över en basnivå som beräknas efter
medelvärdet 2011-2013

Rovdjursförekomst ska inte påtagligt försvåra förutsättningarna för fäboddrift med
fritt betande djur

Rovdjursskador på gröda ska inte vara så allvarliga att de påverkar enskilda
lantbrukares grödoval.
Indikatorer: - Information om skador från Viltskadecenters officiella statistik
Ökning över tid beräknas med ett glidande medelvärde över tre år för att ta hänsyn till
slumpmässig mellanåsvariation.
3.4 Mål för jakt
Mål:

Rovdjursstammarna ska förvaltas så att jakt på rovdjur är möjlig utan att den undre
gränsen på förvaltningsmålet gällande populationsstorlekar underskrids

Den samlade rovdjurspredationen ska inte tillåtas vara så stor att den påtagligt påverkar
jakten på annat vilt

Illegal jakt ska inte förekomma
Indikatorer:
- Jaktresultat
- Jaktengagemang
- Resultat från viltinventeringar
- Antalet polisanmälda fall av illegal jakt
3.5 Mål gällande påverkan på turism
Dalarna är efter storstadsregionerna Sveriges viktigaste turistområde. Turistnäringen växer och
genererar många arbetstillfällen. Det är framför allt två synsätt på Dalarna som turistmål som
påverkas av rovdjursförekomst. Den ena bygger på ett levande kulturlandskap med aktiva
fäbodar, renskötsel och jakttraditioner. Den andra bygger på Dalarna som ett orört
vildmarksområde. Historiskt har rovdjurens antal hållits nere, eftersom de står i konflikt med
renägares, fäbodbrukares och jägares intressen. Samtidigt utgör rovdjursförekomst en väsentlig
del av bilden av Dalarna som vildmark.
Förvaltningsplan för stora rovdjur i Dalarna 2014-2018 │ Länsstyrelsen Dalarna 2014 | 19 En utvecklad jaktturism samt vilt- och rovdjurskådning kan skapa viktiga arbetstillfällen för en
levande landsbygd. Detta kräver en god älgstam i balans med rovdjur. En betydande del av
jägarna är inresande jaktturister, där den ekonomiskt stora produkten är älgjakt.
Mål


Rovdjursrelaterad jaktturism och viltskådning ska ges möjlighet att utvecklas
Rovdjursförekomst ska inte påtagligt negativt påverka turistnäringen
Indikatorer:
- Indikatorer av dessa näringars omsättning och utveckling framtagna av markägarorganisationer
och olika intresseförbund.
3.6 Mål gällande människors attityder och livskvalitet
Mål:

Det ska råda en god acceptans för länets rovdjursförvaltning

Det ska råda en god samstämmighet mellan människors attityder till rovdjur och saklig
information

Rovdjuren ska vara en del av Dalarnas livsmiljö och därför inte påtagligt påverka
människors livskvalitet
Indikatorer:
- Resultat från attitydundersökningar framtagna av Sveriges lantbruksuniversitet.
20 | Förvaltningsplan för stora rovdjur i Dalarna 2014-2018 │ Länsstyrelsen Dalarna 2014 4. Förvaltningsåtgärder
Effektiva förvaltningsåtgärder är en förutsättning för en fungerande samexistens mellan stora
rovdjur och människor. Lämpliga förvaltningsåtgärder är beroende av de satta målen för att nå
övergripande målsättningar, men de begränsas i sin utformning av gällande regelverk och statlig
förvaltningsbudget.
4.1 Information och kommunikation
Stora rovdjur väcker ofta starka känslor, såväl positiva som negativa. Genom öppenhet och
dialog kring den regionala förvaltningens mål och strategier kan konflikter och motsättningar i
synen på de stora rovdjuren förebyggas och minskas. Länsstyrelsens arbete med rovdjur måste
vara transparent och faktabaserat. Tillgång till saklig information om rovdjurens biologi samt
uppdaterad information om rovdjurssituationen inom länet är centrala delar av en fungerande
rovdjursförvaltning. En viktig roll för länsstyrelsen är att förmedla saklig kunskap om rovdjurens
biologi och förvaltning. Detta görs genom Länsstyrelsens hemsida, Naturum, riktade
informationskampanjer framför allt till skolor samt vid den dagliga kontakten med allmänheten.
Uppdaterad information om Dalarnas rovdjurspopulationer, dess utbredning kommer
kontinuerligt att vara tillgängligt via Länsstyrelsens hemsida för rovdjur
www.lansstyrelsen.se/Dalarna/rovdjur.
Människor upplever ofta att rovdjursförekomst är kopplat till en minskad trygghet vilket kan
påverka människors livskvalitet. Länsstyrelsen ser allvarligt på oroskänslor kopplade till
rovdjursförekomst, och riktad information för att förebygga oroskänslor är en viktig del i en aktiv
förvaltning som syftar till en fungerande samexistens mellan människor och rovdjur.
Länsstyrelsen beaktar olika aktörers åsikter och förslag när det gäller förvaltning av stora rovdjur.
Länsstyrelsens fältorganisation är en viktig resurs för insamling och spridning av information ute i
länet i samband med besök hos djurägare och i möten med markägare, jägare och allmänhet. Den
har en viktig roll för allmänhetes förtroende för länsstyrelsens rovdjursförvaltning. Länsstyrelsens
personal anordnar informationsmöten i områden med lokala rovdjursproblem, till exempel
områden där vargar vistas i närhet av bebyggelse. Viltförvaltningsdelegationens ledamöter har
också ett långtgående ansvar att förmedla information i sina roller som företrädare för
myndigheter, näringar och olika intressen.
4.2 Inventeringar
Länsstyrelsen har enligt förordning om förvaltning av björn, varg, järv, lo och kungsörn det
övergripande ansvaret för inventeringar av rovdjur. För varg, järv, lodjur och kungsörn ska
länsstyrelsen varje år undersöka hur många föryngringar som skett i länet. Naturvårdsverket ska
enligt förordningen ansvara för att en beståndsuppskattning för björn görs minst var femte år.
Detaljerad information om inventeringsmetodik finns i Naturvårdsverkets föreskrifter och
allmänna råd om inventering av björn, varg, järv, lodjur, och kungsörn (NSF 2007:10, NSF
2012:1, NSF 2012:12) samt i en serie instruktioner och faktablad som är tillgängliga från
Viltskadecenter.
Populationsuppskattning av björn sker via en kombination av spillningsinventering och
observationer av björn under älgjakten. Spillningsinventeringen bör utföras vart femte år, och ger
via DNA analyser en direkt uppskattning av björnstammens storlek vid inventeringstillfället.
Denna spillningsinventering kompletteras med årliga observationer av björn under älgjakten som
rapporteras till viltdata (http://viltdata.se) eller jaktrapport (http://www.jaktrapport.se).
Förvaltningsplan för stora rovdjur i Dalarna 2014-2018 │ Länsstyrelsen Dalarna 2014 | 21 Populationsuppskattning av järv, lodjur och varg sker genom årliga inventeringar och
kartläggning av föryngringar och för varg även av revirmarkerande par och övriga stationära
vargar. Kartläggningen sker framför allt med hjälp av spårning och kontroller av lyor, samt
kompletterande DNA analyser. Inventeringarna utförs av Länsstyrelsens personal, och inom
renskötselområdet också av representanter från respektive sameby. Vissa år sker också
områdesinventering av lodjur i samarbete med jägarorganisationerna. Populationsuppskattning av
kungsörn sker genom årlig kartläggning av häckande par och uppföljning av häckningsframgång.
Denna kartläggning utförs av Dalarnas ornitologiska förening på uppdrag av länsstyrelsen.
Rapporter från allmänheten om observationer av rovdjur eller spår är viktiga i hela länet.
4.3 Licensjakt på rovdjur
I Sverige sker populationsreglering av vilt huvudsakligen genom jakt. För de stora rovdjuren sker
all populationsreglerande jakt via licensjakt, som regleras enligt 23c § i jaktförordningen
(1987:905). Förutsättningen för licensjakt är att jakten inte försvårar upprätthållandet av en
gynnsam bevarandestatus. Jakten måste dessutom vara lämplig med hänsyn till stammarnas
storlek och sammansättning samt ske selektivt och under strängt kontrollerade förhållanden.
Dalarna har via förvaltningsplanen tagit fram övergripande riktlinjer för licensjakt på björn och
varg. Beslutsrätt om licensjakt på dessa arter har Länsstyrelsen via en delegering från
Naturvårdsverket. En sådan delegering får bara ges under förutsättning att antalet föryngringar
för arten i rovdjursförvaltningsområdet överstiger de fastställda miniminivåerna. En generell
övergripande riktlinje för alla arter är att Dalarna inte kommer att besluta om licensjakt på arter
där länets population inte når upp till den undre gränsen för förvaltningsmålet gällande
populationsstorlek. Specifika regler gällande jaktmetoder och jakttider kommer att delges vid
varje beslutstillfälle.
Hur jakten utformas och vilka djur som skjuts har stor påverkan på rovdjursstammarna. Jakt som
inriktar sig mot ungdjur i första hand och handjur i andra hand är lämplig om man vill ha ett stort
jaktligt uttag ur en stabil stam, eller om man vill att stammen ska tillåtas växa sakta. Björn är ett
undantag då jakt på stora hanbjörnar kan leda till ökad ungdödlighet eftersom nya hanar ibland
dödar andra hanars avkomma. Om det jaktliga uttaget istället är proportionerligt mot kön och
åldersklasser i populationen blir det jaktliga uttaget lägre för att behålla en stabil stam. Om det
jaktliga uttaget är inriktat mot könsmogna hondjur kan få djur fällas i förhållande till stammens
storlek om stammen inte ska minska. Detta kan vara lämpligt om målet är att stabilisera stammen
med minsta möjliga jaktliga ansträngning, eller om målet är att minska en population. Det kan
dock vara svårt att genomföra praktiskt då honor ofta åtföljs av ungar, vilket kan leda till etiska
konflikter om ungarna inte är kapabla att klara sig själva. Det är också i många fall oförenligt med
gällande lagstiftning. En detaljstyrd jakt är ett bra förvaltningsinstrument men kan vara svår att
genomföra i praktiken eftersom det kan vara svårt att köns- och åldersbestämma individer under
jakt. Den kan dock genomföras så att jakten avbryts då en viss könskvot uppnåtts av den givna
licenstilldelningen. Vid förvaltning genom jakt bör man ta hänsyn till det totala predationstrycket
(den sammanlagda effekten på bytesdjuren av alla rovdjur) och interaktioner mellan rovdjursarter.
Man kan utnyttja jakt för att försöka styra den relativa utbredningen av olika rovdjur, för att till
exempel minska rovdjursstammarnas påverkan i känsliga områden.
4.3.1 Licensjakt på björn
Licensjakt på björn bör syfta till att maximera jaktuttaget med en bibehållen stabil
populationsutveckling och att underlätta en spridning av björnstammen söderut i länet. Detta
innebär att jakten framför allt bör bedrivas mot hanbjörnar. Då det är mycket svårt att köns
bestämma björnar under jakt bör det sättas upp en honkvotering, där jakten avlyses efter det att
22 | Förvaltningsplan för stora rovdjur i Dalarna 2014-2018 │ Länsstyrelsen Dalarna 2014 ett specifikt antal honor har skjutits. Jakten ska dock inriktas mot ensamma individer och honor
med åtföljande ungar ska vara fredade.
4.3.2 Licensjakt på järv
Det är inte aktuellt med licensjakt på järv. Förutsatt att förvaltningsmålet för populationsstorlek
är uppfyllt kan licensjakt komma att övervägas om ytterligare expansion sker i länets skogsregion.
4.3.3 Licensjakt på lodjur
Förutsatt att förvaltningsmålet för populationsstorlek är uppfyllt är licensjakt på lodjur möjlig.
4.3.4 Licensjakt på varg
Licensjakt på varg ska huvudsakligen inriktas mot hela revir och revirens samtliga vargar.
Slumpmässig avskjutning av individer inom vargflockar kommer sannolikt inte att få önskade
beståndsreglerande effekter. Sådan jakt kan dessutom orsaka social turbulens inom
vargpopulationen med eventuellt ökade skadebilder som följd. Avskjutning av hela revir
möjliggör dessutom en aktiv förvaltning där hänsyn kan tas till det totala rovdjursbeståndet inom
ett visst område. Sådan hänsyn är framför allt relevant för renskötsel och fäbodbruk, men kan
också vara relevant för att minska rovdjurens påverkan på jaktbart vilt. Licensjakten på varg ska
ske inom av länsstyrelsen definierade revir. Dessa revir samt andra restriktioner gällande
jaktmetoder och jakttider delges vid varje beslutstillfälle.
4.3.5 Kungsörn
Ingen licensjakt på kungsörn är aktuell under perioden för den här förvaltningsplanen.
4.4 Åtgärder för att reglera rovdjursskador
Rovdjursskador kan vara betydande för dem som drabbas, både känslomässigt och ekonomiskt.
Därför är en begränsning av rovdjursskador en viktig del i den regionala rovdjursförvaltningen. I
första hand ska skador förorsakade av stora rovdjur förebyggas. Är inte detta möjligt finns
möjligheter för skyddsjakt av specifika individer för att undvika allvarliga skador.
Antalet angripna tamdjur har dock inte varit direkt relaterade till rovdjurspopulationernas storlek
under den senaste tioårsperioden (Se bilaga 3). Detta tyder på att lokalt skadeförebyggande
åtgärder, som till exempel rovdjursavvisande stängsel, har varit effektiva i att begränsa
rovdjursskador. Avsaknaden av en relation mellan skador och rovdjurpopulationernas storlek kan
också bero på förändrat beteende hos djurägare, där man på olika sätt kan ha anpassat sig och sin
verksamhet till förekomsten av rovdjur. Det finns i dag inte tillförlitliga data på rovdjursskador på
renskötsel. Denna information kommer att arbetas fram inom ramarna för de samebyvisa
rovdjursplaner som arbetas fram.
4.4.1 Skadeförebyggande åtgärder
Förebyggande åtgärder för skada på rennäring sker framför allt inom ramen för samebyvisa
rovdjursförvaltningsplaner. Dessa planer arbetas fram i nära samarbete mellan varje sameby och
Förvaltningsplan för stora rovdjur i Dalarna 2014-2018 │ Länsstyrelsen Dalarna 2014 | 23 länsstyrelsen, och syftar till att ta fram detaljerade strategier för begränsning av rovdjursskador
som tar specifik hänsyn till lokala förutsättningar inom varje enskild sameby.
En grundläggande förebyggande åtgärd mot angrepp på tamboskap är att inte locka rovdjur till
områden som ligger i direkt anslutning till boskapsbesättningar. För att minska risken för att
locka rovdjur bör man därför kontrollera att inget avfall i form av kadaver, slaktavfall, frukt eller
grönsaker finns i anslutning till hägn, fäbodvall eller i närliggande skogsområde. För hägnad
tamboskap är stängsling med rovdjursavvisande elstängsel en mycket effektiv förebyggande
åtgärd. Elstängsel har god effekt mot alla rovdjur, men det är viktigt att ett stängsel mot rovdjur
utformas och underhålls på ett korrekt sätt. Risken för skador på fritt betande tamdjur vid
fäbodar är svårare att förebygga. Rovdjursavvisande stängsel är generellt inget alternativt för
fäbodbrukare. En akutåtgärd som kan användas efter ett angrepp, eller då rovdjur har setts i nära
anslutning till ohägnad boskap, är att sätta upp lapptyg. Lapptyg är en lång lina med tyglappar
som sätts upp runt besättningen och kan vara ett enkelt och effektivt sätt att minska risken för
upprepade angrepp av framför allt varg. Lapptyg ska dock inte sitta uppe mer än tre veckor, och
representerar därmed ingen permanent lösning. Det finns även annan utrustning som kan verka
avskräckande, till exempel ljud- och ljusskrämmor. Att hålla djur i en stängslad nattfålla kan vara
ett sätt att minska risken för angrepp. En metod som historiskt tillämpats för att förebygga
angrepp på tamdjur på fritt skogsbete har varit att markera mänsklig närvaro genom att dagligen
röra sig i det område där djuren uppehåller sig. Rovdjur kan stötas av människor och/eller
hundar som rör sig i områden på fäbodar där djur ska släppas på bete. En förebyggande metod
som för närvarande är under utvärdering i Sverige är användning av boskapsvaktande hundar.
Metoden har lång tradition i många länder och det finns ett flertal hundraser som används för
ändamålet. Även lamadjur och tjurar har använts i rovdjursavskräckande syfte. För att
boskapsvaktande hundar ska få gå lös med djuren under hela året krävs tillstånd och dispens från
lagen om tillsyn över hundar och katter (SFS 2007:1150). Skällor eller pinglor på tamdjur är en
metod som bygger på att rovdjur som hör ljudet avviker från platsen. Denna metod fungerar
sannolikt bäst när rovdjuren hör ljudet innan de på annat sätt kan avgöra vad som kommer.
Rovdjursskador på grödor sker framför allt i form av björnskador på ensilagebalar och spannmål.
Det bästa sättet att motverka sådana skador är lagra ensilagebalarna i gårdens närhet och inte i
nära anslutning till skog. För att undvika upprepade skador kan även rovdjursavvisande stängsel
tillfälligt användas. Stängsel kan även vara en effektiv åtgärd för biodlare.
Åtgärder för att förebygga angrepp på hundar kan ske på flera sätt. Pinglor på hundar kan minska
risken för angrepp från rovdjur. I både Ryssland och USA används pinglor på hundar vid
löshundsjakt och anses ha effekt mot framförallt vargangrepp. Metoden är dock inte utvärderad.
Skyddsvästar som skyddar mot rovdjursangrepp kan användas på hundar vid löshundsjakt. Det
finns flera typer av västar. Användningen av västar är dock än så länge för liten för att man ska
kunna utvärdera metoden. En viktig åtgärd för att förebygga framför allt vargangrepp mot
lösdrivande jakthundar är att undvika att släppa hundar i områden där det är bekräftad
vargaktivitet. Viss information om vargarnas rörelser görs tillgänglig under jaktperioden från
Sveriges lantbruksuniversitet (http://webmap.slu.se/website/vargwebb/index.htm) och
ytterligare information om var varg setts kan erhållas från andra databaser som till exempel
Skandobs (http://www.skandobs.se/). Om möjlighet finns kan även jaktområdet avspåras. Om
inspår men inga utspår hittas bör inte hunden släppas i området. Metodens effektivet är dock
beroende av bland annat senaste snöfall och noggrannhet i spårningen.
Länsstyrelsen kan ge ekonomiskt bidrag till skadeförebyggande åtgärder, vanligtvis i form av
rovdjursavvisande stängsel som skydd för tamdjur eller biodling. Stöd kan också ges för andra
24 | Förvaltningsplan för stora rovdjur i Dalarna 2014-2018 │ Länsstyrelsen Dalarna 2014 typer av förebyggande åtgärder, till exempel boskapsvaktande hundar. Det finns möjlighet att få
bidrag till att sätta sändare på tamdjur. Även andra åtgärder som har dokumenterad
skadeförebyggande effekt och utveckling av åtgärder som bedöms kunna ge tillräckliga
skadeförebyggande effekter kan vara berättigade till bidrag. Anslaget är dock inte obegränsat och
varje ansökan behandlas individuellt så att största möjliga nytta uppnås. Stöd ges i första hand till
näringsidkare men kan under speciella omständigheter även ges till andra. I samband med bidrag
ges också rådgivning så att de förebyggande åtgärderna utformas på bästa sätt.
4.4.2 Beredskap vid rovdjursangrepp och trafikolyckor
Vid rovdjursangrepp kan Länsstyrelsens naturbevakare rycka ut med kort varsel, dels för att
besiktiga uppkomna skador och dels för att ge rådgivning och hjälp med insatser för att minska
risken för upprepade angrepp. Akuta åtgärder kan till exempel vara att sätta upp elstängsel eller
lapptyg under kortare tid för att skydda tamdjur. Vid akuta händelser där rovdjur är inblandade
som till exempel rovdjursangrepp, närgångna rovdjur eller anmälan av avlivat rovdjur under
skydds- eller licensjakt, kontaktas Länsstyrelsen via rovdjurstelefonen. Anmälan utanför
kontorstid vidarekopplas till Länsstyrelsens tjänsteman i beredskap (TiB). Denne tar emot en
anmälan och kontaktar naturbevakare i beredskap som därefter tar över ärendet. Anmälan om
trafikolyckor med vilt inblandade sker till polisen. Länsstyrelsen och polisen har gemensamt
tillgång till eftersöksekipage för trafikskadade rovdjur.
4.4.3 Skyddsjakt
Skyddsjakt innebär att man tar bort enskilda skadegörande individer i fall där skadorna inte kan
förbyggas eller åtgärdas på annat sätt. Av jaktförordningen framgår det att tre förutsättningar ska
vara uppfyllda för att skyddsjakt ska kunna medges:
 ett av de fyra skälen nedan ska föreligga,
 skyddsjakten får inte försvåra upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus för den
aktuella artens bestånd i dess naturliga utbredningsområde,
 det får inte finnas någon annan lämplig lösning som löser behovet av skyddsjakt.
De fyra skälen är:
 Av hänsyn till allmän hälsa och säkerhet, eller av andra tvingande orsaker som har ett allt
överskuggande allmänintresse, inbegripet orsaker av social eller ekonomisk karaktär och
betydelsefulla positiva konsekvenser för miljön
 Av hänsyn till flygsäkerheten
 För att förhindra allvarlig skada, särskilt på gröda, boskap, skog, fiske, vatten eller annan
egendom
 För att skydda vilda djur eller växter eller bevara livsmiljöer för sådana växter eller djur.
Länsstyrelserna har efter delegering från Naturvårdsverket rätt att besluta om skyddsjakt enligt
jaktförordningens 23a§ på samtliga stora rovdjursarter till och med 30 juni 2015 (dnr NV0368114). Dalarnas viltförvaltningsdelegation fastställde riktlinjer för skyddsjakt inom länet den 20 maj
2011. Dessa riktlinjer kommer att revideras under tidsperioden för denna förvaltningsplan.
Skyddsjakt kan till exempel tillåtas om individer har specialiserat sig på att ta tamdjur, eller om de
är olämpligt närgångna mot människor. Möjligheterna till skyddsjakt är dock starkt begränsade i
lagutrymmet och får bara göras under de ovan redovisade förhållandena. Ingående riktlinjer för
beslut om skyddsjakt har publicerats av Naturvårdsverkets (Naturvårdsverket 2012). Enligt
propositionen En hållbar rovdjurspolitik ska grundregeln vara att den sökande bekostar
skyddsjakten, men myndigheter får avvika från denna regel i enskilda fall. Skyddsjakt som sker på
länsstyrelsens initiativ kommer att bekostas av länsstyrelsen.
Förvaltningsplan för stora rovdjur i Dalarna 2014-2018 │ Länsstyrelsen Dalarna 2014 | 25 I 28 § jaktförordningen anges att enskilda personer har rätt att döda rovdjur om man bedömer att
det krävs för att skydda egna eller andras tamdjur vid ett akut angrepp. Rovdjuret får dock bara
dödas om angrepp inte kan förhindras genom skrämsel eller annan lämplig metod. Sådana
händelser ska anmälas till länsstyrelsen och dokumenteras av länsstyrelsens personal.
Länsstyrelsens besiktningsmän har strikta instruktioner om att tillkalla polis om några oklarheter
råder om händelseförloppet runt avlivningen. Detta behöver inte nödvändigtvis innebära att det
finns misstankar om brott, utan bara att Länsstyrelsens personal kan behöva polisens
expertkompetens i att utreda eventuella händelseförlopp. Vid händelser då polis inte tillkallas
ansvarar länsstyrelsen för att det avlivade djuret transporteras till Statens veterinärmedicinska
anstalt. Polismyndigheten ansvarar för denna transport om de har blivit inkallade till händelsen.
En annan form av skyddsjakt är om ett vilt djur akut orsakar avsevärd skada eller om det kan
antas vara farligt för människors säkerhet får polismyndigheten låta avliva djuret om det inte finns
någon annan tillfredsställande lösning. En sådan avlivning har stöd i 9 § jaktlagen (SFS 1987:259).
4.5 Ersättning för rovdjursskador
4.5.1 Ersättning för skada på rennäring
Rennäringen kompenseras sedan 1993 för förekomst av rovdjur och antalet föryngringar (hona
med årskull) i renskötselområdet och inte som tidigare utifrån antalet upphittade rivna renar.
Rennäringen ersätts utifrån dokumenterad förekomst av järv, lodjur och varg och antalet
föryngringar av respektive art inom samebyarnas betesområde. Dokumentationen sker genom
heltäckande inventeringar som genomförs i nära samarbete mellan länsstyrelsens fältpersonal och
representanter från varje sameby. För björn och kungsörn gäller en arealbaserad ersättning som
utgår ifrån storleken på samebyns barmarksbete. Rovdjurskompensation för renskötseln regleras
av viltskadeförordningen (SFS 2001:724) och sametingets föreskrifter om bidrag och ersättning
för rovdjursförekomst i samebyar (STFS 2007:9). Sametinget handlägger frågor om ersättningar
till rennäringen.
4.5.2 Ersättning för skada på tamdjur, bikupor och gröda
Om tamdjur, boskap, bikupor eller gröda skadas av fredat vilt kan tamdjurs- eller markägaren
ansöka om ersättning hos länsstyrelsen. Ansökan ska vara inkommen inom tre månader efter att
skadan har inträffat. Ansökan kan kompletteras med kvitton för veterinärvård och andra styrkta
kostnader som skadan föranlett. Bara skador som anmälts till länsstyrelsen och som besiktats av
länsstyrelsens besiktningsman kan beviljas ersättning.
4.6 Förebyggande av illegal jakt
Länsstyrelsen ska vara polismyndigheten behjälplig i att bekämpa illegal jakt på stora rovdjur.
Länsstyrelsen kan till exempel bistå med observationer från länsstyrelsens naturbevakare och
förmedling av information från allmänheten. Flera länsstyrelser, däribland Dalarna, samarbetar
med polisen inom ’Öppet öga’, ett initiativ som syftar till att öka möjligheterna för allmänheten
att anonymt kunna rapportera misstänkt faunakriminalitet.
Enligt det Brottsförebyggande rådet (BRÅ 2007) intar illegal jakt mot stora rovdjur en särställning
inom svensk illegal verksamhet, eftersom det finns ett relativt brett stöd, eller i alla fall förståelse,
för den illegala jakten. Detta stöd gör det mycket svårt att förebygga illegal jakt enbart med
samma metoder som används för att förebygga andra typer av illegal verksamhet. I stället krävs
mer långsiktiga åtgärder som syftar till att öka acceptans och förståelse för rovdjursförvaltningen.
26 | Förvaltningsplan för stora rovdjur i Dalarna 2014-2018 │ Länsstyrelsen Dalarna 2014 Sådana åtgärder inkluderar en rovdjursförvaltning som är brett förankrad, öppen och som aktivt
engagerar olika intressegrupper, samt en samarbetsinsats där Länsstyrelsen, jägarorganisationer,
renskötare och markägare kollektivt tar ansvar för att skapa en social miljö där illegal jakt inte
accepteras.
Förvaltningsplan för stora rovdjur i Dalarna 2014-2018 │ Länsstyrelsen Dalarna 2014 | 27 5. Referenser
Brottsförebyggande rådet (2007) Illegal jakt på stora rovdjur Konflikt i laglöst land? Rapport
2007:22
Center for International Earth Science Information Network, Columbia University (2005)
Gridded population of the world, Version 3. Palisades, NY: NASA Socioeconomic Data and
Applications Center (SEDAC). http://sedac.ciesin.columbia.edu/data/set/gpw-v3population-density.
Naturvårdsverket (2012) Naturvårdsverkets riktlinjer för beslut om skyddsjakt. Naturvårdsverket
Rapport 6558.
Viltskadecenter (2012) Resultat från inventeringar av järv i Sverige 2012. Viltskadecenter Rapport
2012-7
Viltskadecenter (2013a) Resultat från inventeringar av kungsörn i Sverige 2013: Nationell
sammanställning av länsstyrelsernas inventeringar. Viltskadecenter Rapport 2013-4
Viltskadecenter (2013b) Resultat från inventering av lodjur i Sverige vintern 2012/2013: Slutgiltig
nationell sammanställning över länsstyrelsernas resultat från inventeringar av lodjur.
Viltskadecenter Rapport 2013-5
Viltskadecenter (2014) Varg i Skandinavien och Finland: Slutrapport från inventering av varg
vintern 2013-2014. Viltskadecenter Rapport 2014-7
28 | Förvaltningsplan för stora rovdjur i Dalarna 2014-2018 │ Länsstyrelsen Dalarna 2014 Bilagor
Bilaga 1. Styrande och vägledande dokument för rovdjursförvaltningen
Bilaga 2. Beräkning av förvaltningsmål för populationsstorlekar
Bilaga 3. Antalet angripna tamdjur relaterade till rovdjurspopulationernas
storlek
Bilaga 4. Antalet angripna får och getter respektive nötboskap och häst
Förvaltningsplan för stora rovdjur i Dalarna 2014-2018 │ Länsstyrelsen Dalarna 2014 | 29 Bilaga 1. Styrande och vägledande dokument för rovdjursförvaltningen
Internationella direktiv och konventioner Art‐ och habitatdirektivet: Rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter, senast ändrat genom rådets direktiv 2006/105/EG. Fågeldirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/147/EU av den 30 november 2009 (tidigare rådets direktiv 79/409/EEG av den 2 april 1979 om bevarande av vilda fåglar). CITES‐konventionen: Konventionen den 3 mars 1973 om internationell handel med utrotningshotade arter av vilda djur och växter (SÖ 1974:41). Rådets förordning (EG) nr 338/97 av den 9 december 1996 om skyddet avarter av vilda djur och växter genom kontroll av handeln med dem. Konventionen om biologisk mångfald. Rio de Janeiro den 5 juni 1992 (SÖ 1993:77). Bernkonventionen: Konvention om skydd av europeiska vilda djur och växter samt deras naturliga miljö. Bern den 19 september 1979 (SÖ 1983:30). Den nationella rovdjurspolitiken EN HÅLLBAR ROVDJURSPOLITIK Prop. 2012/13:191. En hållbar rovdjurspolitik. 2013/14:MJU7. En hållbar rovdjurspolitik (Miljö‐ och jordbruksutskottets betänkande). SOU 2012:22. Mål för rovdjuren. (Slutbetänkande av Rovdjursutredningen). SOU 2011:37. Rovdjurens bevarandestatus. (Delbetänkande av Rovdjursutredningen). EN NY ROVDJURSFÖRVALTNING Prop. 2008/09:210 En ny rovdjursförvaltning. 2009/10:MJU8 En ny rovdjursförvaltning (Miljö‐ och jordbruksutskottets betänkande). SOU 2007:89 Rovdjuren och deras förvaltning. (Betänkande av Utredningen om de stora rovdjuren). SAMMANHÅLLEN ROVDJURSPOLITIK Prop. 2000/01:57 Sammanhållen rovdjurspolitik. 2000/01:MJU9 Sammanhållen rovdjurspolitik (Miljö‐ och jordbruksutskottets betänkande). SOU 1999:146 Sammanhållen rovdjurspolitik. (Slutbetänkande av Rovdjursutredningen). Nationella lagar och förordningar SFS 2009:1474 Förordning om viltförvaltningsdelegationer SFS 2009:1263 Förordning om förvaltning av björn, varg, järv, lo och kungsörn SFS 2007:825 Förordning med länsstyrelseinstruktion SFS 1987:905 Jaktförordningen SFS 1987:259 Jaktlagen 30 | Förvaltningsplan för stora rovdjur i Dalarna 2014-2018 │ Länsstyrelsen Dalarna 2014 Bilaga 2. Beräkning av förvaltningsmål för populationsstorlekar
Den nedre gränsen i förvaltningsmålens intervall är satta till de rådande miniminivåerna. Bredden på intervallet är för järv och lo satt som 50 % av den uppskattade mellanårsvariationen
de senaste tio åren, och bredden för intervallen för björn och varg som 25 % av den uppskattade mellanårsvariationen. För kungsörn har ingen övre gräns satts, utan förvaltningsmålet är definierat att ligga på minst den uppskattade miniminivån. Naturvårdsverket har bara angett ett nationellt referensvärde för kungsörn men inte miniminivåer. För att ta fram ett förvaltningsmål för kungsörn har en inofficiell miniminivå beräknats som det nationella referensvärdet multiplicerat med Dalarnas andel av Sveriges registrerande häckande par de senaste fem åren. Mellanårsvariationen är för järv, lodjur, varg och örn är baserat på inventeringar av föryngringar eller häckningar, omräknat till antalet individer (förutom för örn) och variationen för björn är baserat på björnobservationer vid älgjakt. Förvaltningsplan för stora rovdjur i Dalarna 2014-2018 │ Länsstyrelsen Dalarna 2014 | 31 Bilaga 3. Antalett angripna
a tamdjur relaterade
e till rovdjurspopulaationernas
s
storlek
k
Antalet angripna tam
mdjur har do
ock inte vari
rit direkt relaaterade till ro
ovdjurspopuulationernas storlek
under deen senaste tiioårsperiodeen (se figur nnedan). Dettta tyder på att
a lokalt skaadeförebygggande
åtgärderr, som till exxempel rovdjursavvisandde stängsel, har varit efffektiva i att bbegränsa
rovdjurssskador. Avssaknaden avv en relationn mellan skad
dor och rovd
djurpopulatiionernas sto
orlek kan
också beero på förän
ndrat beteende hos djuräägare, där man
m på olika sätt kan ha anpassat sigg och sin
verksam
mhet till förekomsten av rovdjur. Deet finns i dagg inte tillförllitliga data ppå rovdjursskkador på
renskötssel.
Lägger m
man ihop info
ormation ang
gående popu
ulationsstorle
ek ett givet årr med inform
mationen angående
antalet a
angripna djurr för det året ser man att ökande rovd
djurspopulatio
oner inte lettt till en påtaglig
ökning a
av rovdjursskkador, varken
n för medelsttor tamboska
ap (får och ge
etter), stor taamboskap (n
nöt och
häst) elle
er hund. Järvv har inte rap
pporterats an
ngripa varken
n tamboskap
p eller hund i Dalarna und
der
perioden
n, och antalet år med ang
gripna djur avv kungsörn (inget för med
delstor tambboskap, 1 år för
f stor
tamboskkap och 2 år för hund) var inte tillräcklligt för att utv
värdera ett samband melllan rovdjurens
populatio
onsstorlek occh rovdjurssk
kador. Skado
or på renskötsel har inte presenteratss då det inte finns
tillförlitlig
ga data på de
etta.
32 | Förvalltningsplan för stora
s
rovdjur i Dalarna 2014-20 18 │ Länsstyrelsen Dalarna 20
014 Bilaga 4. Antalett angripna
a tamdjur inom resp
pektive uta
anför häg n
nde rovdjursavvisande sttängsel. Anmärkning: Inget aangrepp har skett inom eett fungeran
Fö
örvaltningsplan för stora rovdjur i Dalarna 2014
4-2018 │ Länssstyrelsen Dalarn
na 2014 | 33 34 | Förvalltningsplan för stora rovdjur i Dalarna 2014-2018 │ Länsstyrelsen Dalarna 20
014 Länsstyrelsens rapportserie
Här listas Länsstyrelsen Dalarnas samtliga rapporter utgivna de senaste tio
åren. Många av dessa finns som pdf-er på Länsstyrelsens Dalarnas webbplats:
www.lansstyrelsen.se/dalarna/sv/publikationer.
Många rapporter finns även på Falu stadsbibliotek. Rapporterna kan beställas
från Länsstyrelsen Dalarna, telefon 010-22 50 000 med reservation för att
upplagan kan ha tagit slut.
2010:01 Dalarnas
regionala serviceprogram
2010-2013.
2010:02 Vindkraft kring
Siljan?
2010:03 Verksamhetsplan
2010.
2010:04 Mer träd på myrar
de senaste 20 åren.
2010:05 Verifiering av
kemisk status
Badelundaåsen inom
Borlänge, Säters och
Hedemora kommun.
2010:06 Verifiering av
kemisk status
Badelundaåsen inom
Avesta kommun.
2010:07 Årsredovisning
2009.
2010:08 Metallpåverkade
sjöar och vattendrag i
Dalarna. Konsekvenser av
en tusenårig gruvhistoria.
2010:09 Kartläggning av
farliga kemikalier –
tillsynsprojekt.
2010:10
Bostadsmarknaden i
Dalarna 2010.
2010:11 Kartläggning av
SFI i Dalarna – och en
kvalitativ studie.
2010:12 Metaller i fisk i
Dalälvens sjöar.
2010:13
Växtplanktonsamhällen i
Dalälvens sjöar.
2010:14 Fisk i Dalälvens
sjöar.
2010:15 Saxdalen.
Miljöanalys av ett
historiskt gruvområde
samt konsekvenser av en
efterbehandling.
2010:16 Utvärdering av
biologiska
bedömningsgrunder för
sjöar.
2010:17 Uppföljning av
regionalt företagsstöd med
slutligt beslut år 2004.
2010:18 Långsiktig
strategisk plan för
omarrondering i Dalarnas
län.
2010:19 Långsiktig
strategisk plan för
omarrondering i Dalarnas
län – projektrapport.
2010:20 Samordnad
recipientkontroll i
Dalälven 2009.
2010:21 Mjukbottenfaunan
i Dalälvens sjöar –
struktur och funktion.
2010:22 Intervjuer med
ängsbrukare.
2010:23 Bevakning av
grundläggande
betaltjänster.
2010:24 Regional risk- och
sårbarhetsanalys 2010.
2010:25 Inventering av
förorenade områden i
Dalarnas län –
industrideponier.
2010:26
Klimatanpassningsstrategi
2020.
2010:27 Biotopkartering av
rinnande vatten.
Beskrivning och
jämförande analys av
metoder i Dalarna,
Jönköping och
Västernorrland.
2011:01 Malingsbo-Klotens
framtid. Utredning om
natur- och friluftsvärden.
2011:02 Främmande
musslor i Kårtyllasjön i
Dalarna 2010.
2011:03 Kartering av
brandfält från satellitdata.
Koncept för årlig kartering.
2011:04 Verksamhetsplan
2011.
2011:05 Klimatanpassningsstrategi 2020.
Prioriterade sektorer i
Dalarnas län.
2011:06 Utveckling av
metoder för mätning av
ljudnivåer i fjällen.
2011:07 Är Dalarna
jämställt? Lägesrapport
2011.
2011:08 Årsredovisning
2010.
2011:09 Strategi för
hållbar turistutveckling i
Fulufjällsområdet.
2011:10 Sustainable
Tourism Development
Strategy.
2011:11 Elfenbenslaven i
Sverige.
2011:12 Jättesköldlav.
2011:13 Strategi
Miljögifter 2011-2012,
Problembild för Dalarnas
län.
2011:14 Kommunala
energi- och
klimatstrategier.
2011:15
Vindkraftsunderlag för
Dalarnas klimat- och
energistrategi.
2011:16
Bostadsmarknaden i
Dalarna 2011
2011:17 Samordnad
recipientkontroll i
Dalälven 2010
2011:18 Inventering av
förorenade områden –
Nedlagda kommunala
deponier i fem kommuner
2011:19 Inventering av
förorenade områden i
Dalarnas län – Förorenade
sediment
2011:20 Närvärme - en
resurs i
energiomställningen.
2011:21 Gemensamma
dataunderlag i Vanån.
2011:22 Inventering av
kungsörn i
riksintresseområden för
vindkraft i Rättvik, Mora
och Orsa.
2011:23 Historiska
våtmarker i
odlingslandskapet.
2011:24 Effektiva
miljömålsåtgärder. En
utvärdering i fyra län.
2011:25 Genetiska studier
av öring från Lurån och
Sångåns vattensystem.
2011:26 Provfiske inom
Dalarnas fjällreservat och
nationalparker år 2009
- en
resultatsammanställning.
2011:27 Bevakning av
grundläggande
betaltjänster.
2011:28 Underlag för
gränshandel och
köpcentrum i Sälen.
2011:29 Plan för
tillsynsvägledning enligt
miljöbalken 2012-2014.
2011:30 Regional risk- och
sårbarhetsanalys för
Dalarnas län 2011.
2011:31 Kommunala
etableringsinsatser för
vissa nyanlända i Dalarna:
SFI, samhällsorientering
och andra
yrkesförberedande
insatser.
2012:01
Miljökvalitetsnormer och
luftkvaliteten i Dalarna
2012:02
Vattenförsörjningsplan
Dalarnas län.
2012:03
Materialförsörjningsplan Dalarnas län.
2012:04
Fladdermusfaunan i
Dalarna Sammanställning av
inventeringar åren 20082010
2012:05 Potenialer för
solenergi i Dalarna
2012:06 Hur går
miljöarbetet regionalt och
lokalt? – delprojekt i
fördjupad utvärdering av
Sveriges miljömål 2012.
Länsstyrelserna och RUS
2012:07 Årsredovisning
2011
2012:08 Kransalger i
Dalarna
2012:09 Skyddsvärda träd
i Dalarna
2012:10 Ängssvampar i
Dalarna
2012:11 Betaltjänster –
bredband och ny teknik
2012:12 Åtgärdsplan för
flottleds-rensade
vattendrag i Dalarnas län
2012:13 Utvärdering av
företagsstöd, Regional
konkurrenskraft och
sysselsättning i Norra
Mellansverige
2012:14 Samordnad
recipientkontroll i
Dalälven 2011
2012:15
Bostadsmarknaden i
Dalarna 2012
2012:16 Vedinsekter på
död tall och brandfält i
Dalarna 2011 – en
inventering av ÅGP-arter
på nydöd tall, äldre tallved
och i bränd skog
2012:17
Grundvattenundersökning
ar i Dalarna 2010-2011
2012:18 Plan för
tillsynsvägledning enligt
miljöbalken
2012:19 Bevakning av
grundläggande
betaltjänster
Länsstyrelsernas
årsrapport 2012
2012:20 Energi- och
klimatstrategi för Dalarna.
2012:21 Växtplankton i 33
sjöar i Västmanlands,
Stockholms och Dalarnas
län 2011
Klassificering av ekologisk
status
2012:22 Regional risk- och
sårbarhetsanalys för
Dalarnas län 2012
2013:01 Raggbocken, hotad
skalbagge i Dalarna,
Åtgärdsprogram i fyra
skogslandskap
2013:02 Årsredovisning
2012 Länsstyrelsen i
Dalarnas län.
2013:03 Underlag för
potential-beräkningar av
förnybar energi.
2013:04 Energihushållning
i VA-sektorn. Ett
gemensamt
samverkansarbete för alla
VA-huvudmän i Dalarna.
2013:05 Trygghetens värde
– sociala risker ur ett
ekonomiskt perspektiv.
2013:06 Fakta om småkryp
i Dalarnas vattendrag.
2013:07 Fältgentiana i
Dalarna Lägesrapport om
en av våra ovanligaste
växter.
2013:08 Jordbrukets
klimatpåverkan
– globala utsläpp och
lokala åtgärder.
2013:09 Levande vatten.
Förslag för att minska
negativa effekter från
kraftverk och dammar i
Vanåns avrinningsområde.
2013:10 Djurägares
erfarenheter av
rovdjursavvisande
stängsel.
2013:11 Dalarnas miljömål
– Miljömål.
2013:12 Dalarnas Miljömål
– Åtgärdsprogram 2013–
2016
2013:13 Dalarna – Pilotlän
för grön utveckling –
Slutrapport och
vägledning.
2013:14 Värna Vårda Visa.
2013:15 Hur synliga är
vindkraftverk på långt
avstånd?
2013:16 Så förändras
Dalarnas näringsliv. En
kartläggning av de senaste
10–25 åren.
2013:17 Samordnad
recipientkontroll i
Dalälven 2012. Vatten- och
sedimentkemi, fisk,
växtplankton och
bottenfauna.
2013:18
Bostadsmarknaden i
Dalarna Från överskott till
bostadsbrist.
2013:19 Nyanlända elever
utbildningsvillkor i
Dalarna.
2013:20 Bredbandsstrategi
för Dalarna.
2013:21 Bevakning av
grundläggande
betaltjänster.
2013: 22 Utvärdering av
strategi för formellt skydd
av skog i Dalarnas län.
2013:23 Rönnpraktbaggen
i Sverige.
Inventeringar i mellersta
Sverige under 2004–2009.
2013:24 Gröna
infrastrukturer för
biologisk mångfald i
Dalaskogarna.
2013:25 Swot-analys för
Dalarnas regionala
handlingsplan.
2013:26 Regional risk- och
sårbarhetsanalys för
Dalarnas län 2013.
2014:01 Plan för
tillsynsvägledning enligt
miljöbalken 2014–2016.
2014:02 Västra Leksand,
en förstudie om
omarrondering.
2014:03
Myrfågelinventering i
Älvdalen under perioden
1977 till 2012.
2014:04 Är Dalarnas
jämställt? Lägesrapport
2013.
2014:05 Flexibel och
yrkesinriktad sfi.
2014:06 Årsredovisning
2013.
2014:07 Bostad sökes – om
hemlöshet och
förebyggande arbete i
Dalarna.
2014:08 Erfarenheter av
kriskommunikation på
lokal och regional nivå i
samband med
kärnkraftsolyckan i
Fukushima 2011.
2014:09 Trädgränsens
förändring 1974 till 2013 –
fotoserie från fjället Östra
Barfredshogna i norra
Dalarna.
2014:10
Tillsynsvägledningsplan
för byggnadsnämnderna i
Dalarnas län 2014–2016.
2014:11 Vedlevande
insekter på gran i
naturskogsmiljöer.
2014:12 Samverkan mot
våld i krognära miljöer.
2014:13
Bostadsmarknaden i
Dalarna 2014.
2014:14 Fäbodnäringens
förutsättningar i Sverige.
2014:15 Halverad
energianvändning i
småhus.
2014:16 Livsstilsföretag
med utländsk bakgrund i
Dalarna.
2014:17 Bevakning av
grundläggande
betaltjänster.
2014:18 Övervakning av
fisk och miljö med elfiske i
Dalarnas län.
2014:19 Volontärer i
naturvårdsarbetet – för
ökad delaktighet och lokal
tillväxt.
2014:20 Regional risk- och
sårbarhetsanalys för
Dalarnas län 2014.
2015:01 Årsredovisning
2014 Länsstyrelsen
Dalarna.
2015:02 Förvaltningsplan
för stora rovdjur i Dalarna.