Handlingsplan Ett Lejon uppdaterad

ROVDJURSFÖRVALTNINGSPLAN FÖR KRONOBERGS LÄN
2015 - 2019
SAMMANFATTNING
Förvaltningsplanen är ett policydokument för rovdjursförvaltningen i Kronobergs
län som ska gälla under åren 2015–2019. Rovdjursförvaltningen nationellt syftar
till att de stora rovdjuren ska finnas i så stort antal att arterna långsiktigt finns kvar
i den svenska faunan och att djuren kan sprida sig till sina naturliga utbredningsområden, vilket ska uppnås i en sådan takt som främjar samexistensen mellan
människor och dessa arter samtidigt som skador och olägenheter förebyggs och
begränsas.
Avsikten med förvaltningsplanen är att skapa en förutsägbar förvaltning med mål
för rovdjursbestånden samt strategier, riktlinjer, åtgärder och rutiner för rovdjursförvaltningen. Vidare ska förvaltningen genom öppenhet och dialog med allmänhet och företrädare för berörda näringar och intressen förebygga och minska de
konflikter och motsättningar som finns i synen på de stora rovdjuren.
Förvaltningsplanen ska kartlägga och synliggöra förutsättningar, påverkansfaktorer
och möjligheter i rovdjursförvaltningen.
Enligt rådande rovdjurspolitik ska rovdjursförvaltningen ske genom så kallad
adaptiv förvaltning som tar hänsyn till dynamiken och komplexiteten hos ekosystemen. Det är en flexibel förvaltning vars syfte är att möjliggöra löpande
anpassningar vid förändringar av eller ny kunskap om ekosystemen.
Planen redovisar förslag till såväl mål som åtgärder, hur den systematiska uppföljningen ska gå till och vad som ska mätas (indikatorer).
Enligt 7§ förordning (2009:1263) om förvaltning av björn varg, järv, lo och
kungsörn ska en rovdjursförvaltningsplan för länet upprättas av Länsstyrelsen.
Förvaltningsplanen ska prövas för godkännande av länets
viltförvaltningsdelegation i enlighet med 4 § förordning (2009:1474) om
viltförvaltningsdelegationer.
Rovdjursförvaltningsplan – Länsstyrelsen i Kronobergs län 2015-03-31
Sida 2 av 29
Innehållsförteckning
Sammanfattning ........................................................................................................ 2
PLANDEL ..................................................................................................................... 4
1. Inledning................................................................................................................ 4
2. Bakgrund och förutsättningar ............................................................................ 5
3. Nulägesanalys av rovdjursförvaltningen ........................................................... 6
4. Mål för rovdjursförvaltningen i Kronobergs län ............................................. 9
5. Förvaltning för att nå målen ............................................................................. 11
6. Regional adaptiv förvaltning ............................................................................. 11
7. Förvaltning av rovdjurspopulationerna .......................................................... 12
UNDERLAGSDEL ..................................................................................................... 13
8. Skador .................................................................................................................. 13
9. Skadeförebyggande åtgärder ............................................................................. 14
10. Illegal jakt .......................................................................................................... 15
11. Rovdjurens Påverkan på biologisk mångfald ............................................... 16
12. Information och kommunikation .................................................................. 18
13. Attityder till rovdjur ......................................................................................... 18
14. Rovdjursturism ................................................................................................. 18
15. Licensjakt........................................................................................................... 19
16. Kunskapsuppbyggnad/forskning .................................................................. 19
17. Finansiering av förvaltningen ......................................................................... 19
LÄNKAR ...................................................................................................................... 19
REFERENSLISTA .......................................................................................................... 19
BILAGA....................................................................................................................... 21
B.1 Definitioner av begrepp ................................................................................. 21
B.2 Arternas ekologi och biologi .......................................................................... 22
B.2 Aktörer inom rovdjursförvaltningen ............................................................ 25
B.3 Databaser .......................................................................................................... 27
Rovdjursförvaltningsplan – Länsstyrelsen i Kronobergs län 2015-03-31
Sida 3 av 29
PLANDEL
1. INLEDNING
1.1 Syfte och mål
Länsstyrelsen ska enligt förordning om förvaltning av björn, varg, järv, lo och
kungsörn (2009:1263) upprätta en regional förvaltningsplan för dessa arter. Planen
ska beskriva hur de politiska målen om en gynnsam bevarandestatus och långsiktigt livskraftiga stammar för rovdjuren ska uppnås. Samverkansrådet i det södra
rovdjursförvaltningsområdet ska enligt samma förordning med beaktande av
länens rovdjursförvaltningsplaner och de fastställda miniminivåerna utforma
långsiktiga övergripande riktlinjer för rovdjursförvaltningen i rovdjursförvaltningsområdet. Populationsmålen ska vara vetenskapligt grundade och bygga på
biologisk kunskap men hänsyn bör även tas till andra faktorer såsom socioekonomiska aspekter och regionala förutsättningar. Målen ska också harmonisera med
nationella mål och riktlinjer, vilket sker med hjälp av samverkansrådet för det
södra rovdjursförvaltningsområdet.
Planen ska ge förutsättningar för en förutsägbar förvaltning med tydliga mål och
riktlinjer och åtgärder för hur målen ska uppfyllas. Genom öppenhet och dialog
kring den regionala förvaltningens mål och strategier kan även de konflikter och
motsättningar som finns i synen på de stora rovdjuren förebyggas och minskas.
Förvaltningsplanen ska enligt 4 § förordning (2009:1474) om viltförvaltningsdelegationer prövas för godkännande av länets viltförvaltningsdelegation. Planen
ska gälla 2015–2019, och kan revideras efter behov.
1.2 Målgrupp
Förvaltningsplanen ska användas av förvaltande myndigheter som ett verktyg i
den löpande förvaltningen. Förvaltningsplanens målgrupp är i första hand Länsstyrelsens tjänstemän, Viltförvaltningsdelegationen och berörda intresseorganisationer. Den är också till för länets invånare som en källa till information.
1.3 Redogörelse för ärendet
En gemensam mall för rovdjursförvaltningsplaner i det södra
rovdjursförvaltningsområdet utarbetades inom ramen för arbetet inom
samverkansrådet för det södra rovdjursförvaltningsområdet 2014. Ett förslag till
struktur för rovdjursförvaltningsplanen diskuterades på ett
Viltförvaltningsdelegationsmöte i december 2014. I april 2015 gick ett förslag till
rovdjursförvaltningsplan ut på intern remiss till Viltförvaltningsdelegationen. I maj
2015 behandlades en uppdaterad version av rovdjursförvaltningsplanen av
Viltförvaltningsdelegationens arbetsgrupp. I juni 2015 skickades ett förslag till
Rovdjursförvaltningsplan – Länsstyrelsen i Kronobergs län 2015-03-31
Sida 4 av 29
rovdjursförvaltningsplan ut på en bred remiss till alla de organisationer och
föreningar vilka bedömdes att vara berörda av planen. I augusti 2015 behandlades
en uppdaterad version av rovdjursförvaltningsplanen av
Viltförvaltningsdelegationens arbetsgrupp.
2. BAKGRUND OCH FÖRUTSÄTTNINGAR
2.1 Nationella förvaltningsplaner
Naturvårdsverket skriver nationella förvaltningsplaner t ex för lo, varg och
kungsörn. Dokumenten är att betrakta som vägledande och beskriver hur
nationella mål kan uppnås och vilka verktyg som finns till buds.
2.2 Internationella direktiv
Rovdjuren med förvaltningsplan (i Kronoberg lodjur, kungsörn och varg) har ett
starkt rättsligt skydd. Lodjur och varg är upptagna i art- och habitatdirektivets
(92/43/EEG) bilaga 4, vilket omfattar arter som har ett gemensamintresse och
kräver ett strikt skydd. Kungsörnen omfattas av fågeldirektivet (2009/147/EG).
Art- och habitatdirektivet samt fågeldirektivet är formaliserat i Sverige i form av
artskyddsförordningen (2007:845), vilket innebär att såväl varg som lodjur och
kungsörn är fridlysta.
2.3 Nationella mål
Rovdjurspropositionen ”En hållbar rovdjurspolitik” (prop. 2012/13:191) är vår
gällande rovdjurspolitik.
Det övergripande och långsiktiga målet för rovdjurspolitiken är att varg, björn,
järv, lodjur och kungsörn i Sverige ska finnas i ett så stort antal att de långsiktigt
kan finnas kvar kvar i den svenska faunan, samt att arterna kan sprida sig i sina
naturliga utbredningsområden, samtidigt som tamdjurshållning inte påtagligt
försvåras och socioekonomiska hänsyn tas.
2.4 Ekosystembaserad adaptiv förvaltning
Ekosystemansatsen inom rovdjursförvaltningen innebär att åtgärder ska
genomföras på lägsta lämpliga beslutsnivå i syfte att skapa engagemang och
delaktighet. Ekosystemansatsen betonar också vikten av försiktighetsprincipen,
vilket för rovdjuren innebär att man bör vara särskilt varsam till dess att
populationerna uppnått gynnsam bevarandestatus. Försiktighetprincipen omfattar
också bevarandet av landsbygdsföretagen, vilket ger förutsättning för bibehållen
biologisk mångfald genom hävd och ekonomiskt och socialt hållbara samhällen
utanför städerna.
Rovdjursförvaltningsplan – Länsstyrelsen i Kronobergs län 2015-03-31
Sida 5 av 29
Förvaltningen av de stora rovdjuren ska vara adaptiv, vilket innebär att den
kontinuerligt tar hänsyn till nya eller förändrade förhållanden. Åtgärder följs upp
och justeras kontinuerligt mot uppsatta mål. Inventeringar av rovdjur är nyckeln
till att observera populationsförändringar.
3. NULÄGESANALYS AV ROVDJURSFÖRVALTNINGEN
3.1 Naturvårdsverkets ansvar
Naturvårdsverket ansvarar för att:







besluta om föreskrifter för bl a inventeringar och ersättning för skador
som orsakats av vilt
fastställa miniminivåer för antalet rovdjur i varje rovdjursförvaltningsområde
fastställa inventeringsresultat
följa länsstyrelsernas arbete på regional nivå
fördela medel till länsstyrelserna för rovdjursinventering, akutverksamhet,
informationsinsatser och viltskador
ge vägledning och information
fördela medel till viltforskning
Naturvårdsverket utför på uppdrag av regeringen arbete med övergripande frågor
inom rovdjursförvaltningen. Exempel på regeringsuppdrag till Naturvårdsverket
är att skriva nationella förvaltningsplaner, att fatta beslut om delegering av skyddsoch licensjakt på rovdjur och att besluta om metoder för inventering av rovdjur.
3.2 Nationell rovdjursförvaltning
Görs av Naturvårdsverket i enlighet med riksdagsbeslut, regeringsbeslut och
regeringsuppdrag. Länsstyrelsen är i regel remissinstans.
3.3 Södra rovdjursförvaltningsområdet
Sverige är uppdelat i tre rovdjursförvaltningsområden (§ 3, Förordning
(2009:1263) om förvaltning av björn, varg, järv, lo och kungsörn), södra, mellersta
och norra rovdjursförvaltningsområdena. Naturvårdsverket fastställer
miniminivåer för rovdjur för de olika förvaltningsområdena samt de län som ingår
i respektive område.
Det södra rovdjursförvaltningsområdet består av nio län varav ett län (Gotland)
har en egen problematik vad avser rovdjur. De övriga länen är: Södermanland,
Östergötland, Jönköping, Kalmar, Halland, Kronoberg, Blekinge och Skåne.
Rovdjursförvaltningsplan – Länsstyrelsen i Kronobergs län 2015-03-31
Sida 6 av 29
Det södra rovdjursförvaltningsområdet har ett samverkansråd vilket består av de
berörda länens landshövdingar. På samverkansrådsmötena fattas beslut av länsövergripande karaktär. Besluten som fattas på samverkansråden är rådgivande för
de berörda länens viltförvaltningsdelegationer.
3.4 Länsstyrelsens roll
Länsstyrelsen har ansvar för förvaltningen av varg, björn, lo, järv och kungsörn i
länet. I praktiken innebär det här i Kronoberg en förvaltning av lo, kungsörn och
varg, då järv och björn inte finns i det södra rovdjursförvaltningsområdet.
Länsstyrelsen kan efter delegering från Naturvårdsverket fatta beslut om skyddsjakt och licensjakt på vissa arter.
I förvaltningsarbetet ingår årliga inventeringar av kungsörn och lo (med tonvikt på
föryngringar) samt kvalitetssäkringar av vargförekomster. Information om rovdjur
samt handläggning av ansökningar om ersättningar för viltskador ingår också.
Enligt 4 § förordning (2009:1263) om förvaltning av björn varg, järv, lo och
kungsörn ska Länsstyrelsen lämna förslag till samverkansrådet på det minsta antal
föryngringar per år som förvaltningen ska syfta till att upprätthålla för
förekomsten av de rovdjur vilka föryngrar sig i länet (lo och kungsörn) eller
förväntas kunna föryngra sig i länet (varg).
3.5 Förutsättningar för rovdjursetablering i Kronobergs län
Kronoberg karakteriseras av ett småbrutet skogslandskap framförallt i norr,
nordost och väst samt sammanhängande partier med odlingslandskap i anslutning
till länets större sjöar och ådalar. Större komplex av myrar finns framförallt i väst
(väster om väg E4).Länet har ett levande landskap med gårdar och odlingsmark
insprängt också i skogslandskapet. Länet gränsar till det småländska höglandet i
norr. Stora delar av länet är glesbefolkat.
Av länets rovdjur med förvaltningsplan är det lo och kungsörn som föryngrar sig.
Lodjuren påträffas oftast i den korridor som sträcker sig från Östergötland till
Skåne och berör länet väster om Växjö och öster om väg E4 samt gränsområdena
mot Blekinge och trelänskorsningarna Kronoberg/Jönköping/Kalmar och
Halland/Jönköping/Kronoberg. Kungsörnarna föryngrar sig oftast i länets
nordöstra del. Vandringsvargar kan dyka upp var som helst men ett mönster som
går igen är att vargarna kommer in i länets östra del, mot Kalmar, följer
länsgränsen söderut in i Blekinge, dyker upp i gränsområdena mot Blekinge och
Skåne och lämnar länet norrut via Markaryds och Ljungby kommuner.
I Kronoberg finns drygt 400 fårbesättningar varav 7 (2015) har en
besättningsstorlek på fler än 200 tackor efter höstens lammslakt. Merparten av
fårbesättningarna är små (ca 20 tackor efter höstens lammslakt). Nästan hela länet
Rovdjursförvaltningsplan – Länsstyrelsen i Kronobergs län 2015-03-31
Sida 7 av 29
är klassat som område med låg fårtäthet (se kartor producerde av Jordbruksverket,
gränsvärdet är 50 besättningar/kvadratmil). Särskilt länets östra del har enligt
Jordbruksverkets klassning låga tätheter av får (gäller både antal får och antal
besättningar). En aktiv kampanj för stängsling har resulterat i att ett drygt tjugotal
av länets fårägare har satt upp rovdjursavvisande stängsel med ekonomiskt stöd av
Länsstyrelsen. Antalet besättningar av nötkreatur (framförallt köttdjur) i länet
uppgår till drygt 1000.
I Kronoberg är höga naturvärden i form av hotade kärlväxter och insekter (t ex
vilda bin) ofta knutna till betade och slagna ängs-och betesmarker under
förutsättning att betet och slåttern sker på en tidpunkt och i en omfattning som
passar de hotade arterna.
3.6 Status på rovdjurspopulationerna i Kronobergs län (2015)
Lodjur:
Två kvalitetssäkrade lodjursföryngringar 2014/2015. För årlig uppdatering se
Viltskadecenters rapporter.
Varg:.
Ingen vargföryngring i länet. Vandringsvargar förekommer årligen och under vissa
år förekommer också stationära ensamma vargar.
För årlig uppdatering se Viltskadecenters rapporter.
Kungsörn:
Antalet besatta revir och lyckade häckningar växlar mellan åren. 2014 fanns två
besatta revir men inga lyckade häckningar. För årlig uppdatering se Viltskadecenters rapporter.
Nationellt
referensvärde
Förekomst 2013 – 14,
hela landet
Förekomst 2013 – 14,
SRFO
Miniminivå SRFO
Mål
utbredningsområde
Varg
270 individer
370 individer
Hela Sverige
förutom den
alpina regionen
och Gotland
Lo
870 individer, 147
föryngringar
191 familjegrupper,
c a 550 individer
17,5 familjegrupper
23 familjegrupper
Hela Sverige
förutom Gotland
Kungsörn
150 lyckade
häckningar
192 lyckade
häckningar
6 lyckade
häckningar
Hela Sverige
Tabell 1. Referensvärden, inventeringsresultat och miniminivåer för rovdjur. Källa Naturvårdsverket och
Viltskadecenter.
Rovdjursförvaltningsplan – Länsstyrelsen i Kronobergs län 2015-03-31
Sida 8 av 29
4. MÅL FÖR ROVDJURSFÖRVALTNINGEN I KRONOBERGS LÄN
4.2 Miniminivåer och förvaltningsmål
Lodjur:
Miniminivå är tre föryngringar/år, förvaltningsmål är fem föryngringar/år. Antalet
föryngringar är en summa av de föryngringar som ryms inom länet plus de
föryngringar vilka delas med angränsande län (anges i andelar). Detta betyder att
om Kronoberg har en egen föryngring och till 50 % delar två föryngringar med
Blekinge och Skåne samt till 25 % delar fyra föryngringar med Halland och Jönköping har vi totalt tre föryngringar. Miniminivån för det södra
rovdjursförvaltningsområdet är 18,5 föryngringar (fastställt av Naturvårdsverket
2015). För att ta beslut om licensjakt på lodjur (givet att rätten att ta beslut om
licensjakt delegerats ut från Naturvårdsverket) krävs att både minininivån på
rovdjursförvaltningsnivå (18,5 föryngringar) samt att förvaltningsmålet på länsnivå
(5) under tre på varandra följande år uppnåtts. En förutsättning för att kunna göra
en bedömningav huruvida miniminivån på rovdjursförvaltningnivå uppnåtts är att
samtliga 8 berörda län (Södermanland, Östergötland, Jönköping, Kalmar, Halland,
Kronoberg, Blekinge och Skåne) verkligen genomför årliga inventeringar av
lodjursföryngringar med den täckningsgrad som Naturvårdsverket kräver. Om
Naturvårdsverket underkänner täckningsgraden för ett eller flera av de berörda
länen kan det möjligen bli aktuellt att besluta om licensjakt på lodjur givet att
Naturvårdsverket delegerar den rätten till Kronoberg.
Södra
rovdjursförvaltningsområdet
Södermanland
Östergötland
Jönköping
Kronoberg
Kalmar
Blekinge
Skåne
Halland
Hela Sverige
18,5
3
3,5
2
3
3
1
0
3
147
Tabell 2. Gällande miniminivåer (föryngringar) för lodjur. Källa Naturvårdsverket
Varg:
Ingen miniminivå eller förvaltningsmål finns då länet inte har föryngrande varg.
Kungsörn:
Endast en nationell nivå finns på minst 150 lyckade häckningar, inga miniminivåer
anges på rovdjursförvaltningsområdes- eller länsnivå.
Rovdjursförvaltningsplan – Länsstyrelsen i Kronobergs län 2015-03-31
Sida 9 av 29
4.2 Viltskador
Mål:
 Att vargangrepp inte sker på tamdjursbesättningar med rovdjursavvisande
stängsel.
Indikatorer:
 Antalet rovdjursangrepp på får/år.
 Antalet rovdjursangrepp på övriga tamdjur/år.
 Antal fårbesättningar med rovdjursavvisande stängsel.
 Antal meter besiktigade rovdjursavvisande stängsel/år.
 Antal fårbesättningar.
 Areal fållor med rovdjursavvisande stängsel.
Lo, antal
angrepp
2010
2011
2012
2013
2014
1
0
0
0
0
Lo, antal
döda tamdjur
(får)
3
0
0
0
0
Varg, antal
angrepp (får)
1
12
3
9
4
Varg, antal
döda tamdjur
(får)
2
29
14
24
8
Tabell 3. Antal angrepp och dödade tamdjur av rovdjursangrepp i Kronobergs län 2010 – 2014. Källa
Viltskadecenter.
4.3 Illegal jakt
Mål:
 Illegal jakt förekommer inte i länet.
Indikatorer:
 Antal jaktbrott anmälda till åklagare/år.
Rovdjursförvaltningsplan – Länsstyrelsen i Kronobergs län 2015-03-31
Sida 10 av 29
5. FÖRVALTNING FÖR ATT NÅ MÅLEN
En grundläggande förutsättning för en bra förvaltning är kunskap om de befintliga populationerna. Länsstyrelsen har, enligt förordning om förvaltning av björn,
varg, järv, lo och kungsörn (2009:1263) ansvaret för inventeringar av rovdjur i länet. För varg, järv, lo och kungsörn ska länsstyrelsen varje år undersöka hur många
föryngringar som förekommer i länet. Allmänhetens observationer är en viktig
källa som bidrar till uppskattningen av länets rovdjursbestånd. Någon systematisk
inventering av varg görs inte då det saknas föryngrande varg i länet, däremot så
skickas det ut förordnade kvalitetssäkrare vid alla inrapporterade observationer av
varg, givet att kvalitetssäkring är möjlig.
Den nuvarande inventeringsmetodiken för att säkerställa lodjursföryngringar
baseras på spårsnö vilket gör att metodiken inte är tillfredsställande i ett län som
Kronoberg där antalet lämpliga dagar med spårsnö inom den tid som får användas
för att säkra lodjursföryngringar sällan överskrider tio.
Länsstyrelsen strävar efter att komplettera den nuvarande metodiken med ett
strukturellt och statistiskt säkert sätt använda kameror för att säkerställa
lodjursföryngringar. Naturvårdsverket har i uppgift att under 2015 utveckla en
sådan metod.
6. REGIONAL ADAPTIV FÖRVALTNING
Förvaltningen ska vara adaptiv, vilket innebär att den tar hänsyn till ny kunskap
om rov- och bytesdjur, och vid behov anpassar förvaltningen efter den nya kunskapen. Förvaltningen av rovdjursstammarna bör sträva efter att balansera stammarnas storlek på en nivå som gör det möjligt att nå samtliga mål som riksdagen
beslutat om, såväl bevarandemål som mål om begränsningar av stammen i vissa
utpekade områden.
Om rovdjursstammarna förvaltas på nivåer som ligger så nära av Länsstyrelsen
angivna miniminivåer att det vid en uppföljning visar sig att populationen ligger
under miniminivån, har arten inte längre gynnsam bevarandestatus och
förvaltningsåtgärder som licensjakt blir mycket svåra att motivera. Det kan även
påverka möjligheten att besluta om skyddsjakt (gäller föryngrande lodjur) om det t
ex ansöks om skyddsjakt på länets enda föryngrande lodjur. Förvaltningen ska
även ta hänsyn till andra mål som till exempel skador och attityder och i mån det
är möjligt anpassa förvaltningen för att uppfylla dessa mål. Även andra följder av
närvaro av rovdjur ska beaktas, till exempel möjligheter till tamdjursuppfödning
och bevarande av skyddsvärda biotoper.
Rovdjursförvaltningsplan – Länsstyrelsen i Kronobergs län 2015-03-31
Sida 11 av 29
När och om rovdjurspopulationerna når sådana nivåer att licensjakt kan tillåtas
kan också ny kunskap om förändringar i populationernas kön- och åldersstruktur
styra vilka individer som bör jagas för att på bästa sätt förvalta populationen.
7. FÖRVALTNING AV ROVDJURSPOPULATIONERNA
Lodjur:
Lodjursstammen i länet inventeras årligen av Länsstyrelsen. Länsstyrelsen kan
efter delegering från Naturvårdsverket fatta beslut om licens- och skyddsjakt efter
lodjur. Eftersom lodjursstammen ännu inte överstigit miniminån på rovdjursförvaltningsnivå har licensjakt inte tillåtits i länet. Skyddsjakt ska vara möjlig.
Varg:.
Varg inventeras inte, däremot kvalitetsäkras förekomster (spår och observationer).
Någon föryngring har ännu inte konstaterats i länet. De vargar som förekommer
är vandringsvargar som oftast passerar länet eller stannar en kortare tid.
Skyddsjakt ska vara möjlig.
Kungsörn:
Länsstyrelsen inventerar kungsörn årligen i samarbete med Kronobergs Ornitologiska Förenings örngrupp. Ingen licensjakt på kungsörn tillåts. Beslut om
skyddsjakt tas av Naturvårdsverket.
Rovdjursförvaltningsplan – Länsstyrelsen i Kronobergs län 2015-03-31
Sida 12 av 29
UNDERLAGSDEL
8. SKADOR
8.1 Viltskador
Viltskadecenter publicerar årligen rapporter över antal viltskador i länet, senast
”Viltskadestatistik 2014 – skador av fredat vilt på tamdjur, hundar och gröda”,
Rapport från Viltskadecenter, SLU 2015-1.
8.2 Skador på tamdjur
Antalet skador på tamdjur varierar mellan åren. Under 2014 besiktigades fyra
angrepp av varg på får, med sammanlagt 8 döda får i Kronobergs län, se tabell 3,
sid 4. Några angrepp av lo på tamdjur har inte besiktigats sedan 2010. För årlig
uppdatering se Viltskadecenters rapporter.
8.3 Angrepp på hundar
I Kronobergs län finns inga besiktigade eller dokumenterade rovdjursangrepp på
hundar (t om 2015). För årlig uppdatering se Viltskadecenters viltskaderapporter.
8.4 Ersättning för uppkomna skador
De djurägare vilka skickat in ansökningar om ersättning för rovdjursangripna tamdjur har ersatts, och ersätts, enligt Viltskadecenters rekommendationer. Villkoren
för utbetalande av ersättningar regleras i viltskadeförordningen (2001:724) och
Naturvårdsverkets föreskrifter och allmänna råd om bidrag och ersättningar enligt
11 och 12 §§ viltskadeförordningen. Bidrag för åtgärder för att förebygga skada av
vilt och för att ersätta skada av vilt betalas i mån av medel (1 §,
viltskadeförordningen).
Rovdjursförvaltningsplan – Länsstyrelsen i Kronobergs län 2015-03-31
Sida 13 av 29
9. SKADEFÖREBYGGANDE ÅTGÄRDER
De stora rovdjuren kan orsaka problem, främst för tamdjursuppfödare. För att
minimera eventuella problem ska i första hand skadeförebyggande åtgärder vidtas.
Information om skadeförebyggande åtgärder kan fås från www.viltskadecenter.se eller
från Länsstyrelsens miljövårds- och landsbygdsenheter.
9.1 Rovdjursavvisande stängsel
Den effektivaste förebyggande åtgärden för att förhindra angrepp på tamdjur är
stängsling med rovdjursavvisande elstängsel kring betesmarker. Elstängsel har god
effekt mot de flesta rovdjur, men det är viktigt att ett stängsel mot rovdjur utformas och underhålls på rätt sätt. I brist på rovdjursavvisande stängsel kan ett
vanligt fårstängsel (eller liknande) ge ett bra skydd givet att stängslet inte ligger i
anslutning mot stenmurar, virkeshögar eller andra objekt som kan användas vid
hopp över stängslet samt inte är öppet mot vatten.
9.2 Skällor/pinglor/ljus- och ljudskrämmor
Skällor eller pinglor på tamdjur är en metod som bygger på att rovdjur som hör
ljudet avviker från platsen. Denna metod fungerar antagligen bäst när rovdjuren
hör ljudet innan de på annat sätt kan avgöra vad som kommer. Ljus- och ljudskrämmor (aktiveras via en fotocell) används som akutåtgärder och kan fungera
bra som rovdjursavvisande hjälpmedel mot rovdjur som inte är stationära.
Information om åtgärder för att skydda hundar mot angrepp från rovdjur och
hantering av närgångna rovdjur finns på viltskadecenters hemsida
9.3 Tamdjursvaktande hundar och lamor
Endast ett fåtal försök med lamor har gjorts i Sverige och en utvärdering av
erfarenheterna med tamdjursvaktande lamor saknas. Kronoberg är dock
tillsammans med Skåne ett av landets pionjärlän och ersättning till inköp av lamor
som skadeförebyggande åtgärd har betalats ut.
Det finns flera hundraser som avlats fram för att vakta tamdjur, t.ex. Maremma,
Komondor och Kuvasz. Viltskadecenter har skrivit en broschyr om boskapsvaktande hundar (www.viltskadecenter.se), de som är intresserade av att använda sig
av boskapsvaktande hundar rekommenderas att kontakta Viltskadecenter.
9.4 Skyddsjakt
Som ett sista alternativ för att minimera risk för skador från rovdjur finns skyddsjakt, vilket innebär att man tar bort enskilda individer som ställer till skador som
inte kan förbyggas eller åtgärdas på annat sätt. Skyddsjakt kan tillåtas till exempel
om en individ har specialiserat sig på att ta tamdjur, eller att de är ovanligt närRovdjursförvaltningsplan – Länsstyrelsen i Kronobergs län 2015-03-31
Sida 14 av 29
gångna mot människor. Möjligheterna till skyddsjakt är dock hårt begränsade av
lagutrymmet och får bara göras under speciella omständigheter. En mer ingående
beskrivning av vad som gäller vid skyddsjakt finns i Naturvårdsverkets skrift
”Riktlinjer för beslut om skyddsjakt”.
9.5 28§ jaktförordningen, rätten att skydda sina tamdjur
Tamdjursägare har rätt att skydda sina djur enligt 28 § jaktförordningen
(1987:905). Förutsättningen är att den som använder sig av 28 § först försöker att
skrämma bort det angripande rovdjuret/rovdjuren och att det rör sig om ett
pågående eller omedelbart förestående angrepp.
Den som använder sig av 28 § ska omedelbart efter anmäla att så skett till
länsstyrelsen. Rutiner för hur anmälan ska gå till finns på Länsstyrelsens hemsida.
9.6 Bidrag till skadeförebyggande åtgärder
Länsstyrelsen har utsedda besiktningsmän vars uppgift är att besiktiga rovdjursrivna tamdjur, i deras uppdrag ingår även att dels ge rådgivning och hjälp med
insatser för att minska risken för upprepade angrepp.
Länsstyrelsen kan ge ekonomiskt bidrag till skadeförebyggande åtgärder som har
dokumenterad skadeförebyggande effekt och utveckling av åtgärder som bedöms
kunna ge tillräckliga skadeförebyggande effekter. Länsstyrelsen har också beredskap att vidta akuta åtgärder genom att låna ut akutstängsel, el-aggregat, så kallade
lapptyg eller ljus-och ljudkällor.
10. ILLEGAL JAKT
Ett viktigt område som berör förvaltningen av rovdjursstammarna i landet är att
den illegala jakten måste fördömas och bekämpas. Länsstyrelsen har ett uttalat
ansvar för att förebygga denna typ av brott i samarbete med polis- och
åklagarmyndighet. Länsstyrelsen kan motverka illegal jakt främst genom
informations- och kunskapsspridning. Detta sker i nära samverkan med länets
viltförvaltningsdelegation, polis och jägarorganisationer. Ett av syftena med viltförvaltningsdelegationerna är att uppnå acceptans för rovdjuren och åstadkomma
ett reellt regionalt ansvar och lokalt inflytande över rovdjursförvaltningen
(2013/14:MJU7, 2013). I de fall rovdjur olovligen dödats bör staten föra talan om
skadestånd. Naturvårdsverket har i uppdrag att genomföra återkommande
uppskattningar av den illegala jaktens omfattning. I Kronoberg har sedan 2010 två
fall av illegal jakt på rovdjur (2011 och 2014) anmälts till åklagare.
Rovdjursförvaltningsplan – Länsstyrelsen i Kronobergs län 2015-03-31
Sida 15 av 29
11. ROVDJURENS PÅVERKAN PÅ BIOLOGISK MÅNGFALD
I ett människodominerat ekosystem där jakt utgör den viktigaste regleringen av
klövdjuren kommer de stora rovdjurens påverkan på biologisk mångfald bli
mindre och den positiva påverkan från de stora rovdjuren begränsas då främst till
de effekter som begränsning av mindre rovdjur ger, samt till att asätare gynnas av
tillgång på kadaver under hela året.
11.1 Konkurrens om jaktbart vilt
En fråga som ofta uppkommer när de stora rovdjuren kommer tillbaka till ett
område är hur stor påverkan de kommer att ha på populationerna av bytesdjur
och i förlängningen, på det möjliga jaktuttaget. Detta är inte helt lätt att svara på
eftersom populationstillväxten hos växtätare styrs av ett antal faktorer som den
nuvarande populationstätheten hos växtätaren, klimat, födotillgång, mänsklig jakt
och predation från stora rovdjur. I Sverige styrs älgpopulationens tillväxt och
storlek framförallt av jakten, även om det finns områden med höga tätheter av älg
och andra klövdjur där födotillgången redan idag begränsar älgstammens tillväxt.
Påverkan av rovdjur på klövdjurspopulationernas tillväxt handlar dessutom inte
bara om hur många djur som dödas per ytenhet utan också om vilka djur som
dödas och vilken kondition de har när de dödas. Predation på icke reproduktiva
djur har t.ex. mindre påverkan på populationstillväxten än om predationen inriktas
på djur i reproduktiv ålder. Predation på djur som är i så dålig kondition att de
inte hade överlevt vintern kallas kompensatorisk då dessa djur hade dött i vilket
fall som helst och inte bidragit till populationstillväxten alls. Man har funnit i
undersökningar att ca 10 % av de älgar som vargen tar sannolikt hade dött av svält
under vintern. Vargens jaktsätt skiljer sig här från t.ex. lodjurets. Vargen förföljer
sitt byte och det är då mer kostnadseffektivt att ta svagare djur och dessutom utgör dessa en mindre skaderisk för vargen. Lodjuret, som ofta sitter i bakhåll eller
smyger sig på bytet väljer inte aktivt svagare djur i samma utsträckning som
vargen.
Predation på djur som annars hade överlevt kallas additiv och påverkar bytesdjurets populationstillväxt negativt. När det finns flera stora rovdjursarter som äter
samma art av bytesdjur så blir det en större påverkan på populationstillväxten av
det bytesdjuret. Även här finns det faktorer som försvårar uppskattningarna av
påverkan, man har t.ex. funnit att älgkor som blir av med sin älgkalv tidigt på
sommaren i högre utsträckning får dubbelkalv nästa år än de älgkor som inte blivit
av med sin kalv. När stora rovdjur som lodjur begränsar förekomsten av mindre
rovdjur som räv så kan detta kompensera en del av deras eget uttag av t.ex. rådjur,
vilket minskar påverkan.
Rovdjursförvaltningsplan – Länsstyrelsen i Kronobergs län 2015-03-31
Sida 16 av 29
11.2 Många bytesdjur på stor yta
Vargens påverkan på det jaktbara viltet i Sverige har framförallt studerats i Mellansverige där älgen utgör det viktigaste jaktbytet (ca 95 % av bytesdjuren) för varg.
Forskning visar att en vargflock dödar ungefär 120 älgar per år och att det inte
finns något tydligt samband mellan flockstorlek och antal fällda älgar eller hur ofta
dessa fälls. Under sommaren (juni – september) utgör årskalvar 90 % av de fällda
älgarna och resterande 10 % utgörs nästan uteslutande av ettåringar. Resten av
året utgörs de fällda älgarna av kalv (74 %), ettåringar (12 %), 2- 10 åringar 7 %
och de resterande 7 %, av älgar som är äldre än 11 år. (Sand, H, Wikenroos, C.
och Lidberg, O. 2014. Skandinaviens vargar dödar fler älgar. Svensk jakt Nr 6
2014 och SKANDULV).
Forskningen om varg och älg i Mellansverige säger dock inte så mycket om hur
påverkan på bytesdjurspopulationerna och det möjliga jakttuttaget kommer att se
ut i södra förvaltningsområdet. Här är vilttätheterna generellt mycket högre och
det finns långt fler arter av potentiella bytesdjur än i Mellansverige.
Sammanfattningsvis så verkar vargflockarna i olika områden föredra olika bytesdjur. Denna möjliga specialisering kan påverka populationstillväxten hos det föredragna bytesdjuret negativt medan påverkan på icke fördragna bytesdjur verkar bli
liten eller försumbar. Påverkan på ett av vargen favoriserat bytesdjur minskar det
möjliga jaktuttaget på denna art men det möjliga mänskliga jaktutaget är ändå
generellt större än vargens uttag av samma art. I likhet med vargens uttag av älg i
Mellansverige kommer påverkan på jaktbara klövviltsarter i södra förvaltningsområdet bli större vid mindre revirstorlek och lägre klövviltstätheter och mindre
när reviren är större och klövviltstätheterna högre (Sand, H. och Gervasi, V. 2014.
Vad påverkar predationsrisken för älg och rådjur inom ett vargrevir. SLU fakta
skog nr 7 2014. Sand, H, Wikenroos, C. och Lidberg, O. 2014. Skandinaviens
vargar dödar fler älgar. Svensk jakt Nr 6 2014 och SKANDULV).
För lodjuren gäller, söder om renskötselområdet, att rådjuret är det dominerande
bytesdjuret. En lohona med ungar tar i genomsnitt mellan 5 och 6 rådjur per
månad. Förmodligen är denna kvot lägre i områden med glesare rådjursstam.
Ensamma lohonor tar 2.5 – 3 rådjur per månad och hanar tar 3.5 – 4 rådjur per
månad. Brytpunkten där lodjuren tar ut mer rådjur ur stammen än vad som
producers variear givetvis både geografiskt och tidsmässigt och är alltså beroende
av lodjursstammens täthet i förhållande till tätheten av rådjur. (Källa: Rapport till
Rovdjursutredningen 2006, SLU, lodjuret – Artfakta).
Rovdjursförvaltningsplan – Länsstyrelsen i Kronobergs län 2015-03-31
Sida 17 av 29
12. INFORMATION OCH KOMMUNIKATION
Förekomsten av rovdjur väcker ofta starka känslor och behovet av saklig information är stort. Aktuell och saklig information ska ges fortlöpande på regional och
lokal nivå och innefatta informationsblad, riktad information om rovdjur mot
tamdjursägare, jägare, skolor och övrig allmänhet. Informationen ska vara uppdaterad och lättillgänglig. Länsstyrelsens besiktningsmän och övrig fältpersonal är
viktiga resurspersoner för insamling och spridning av information ute i länet i
samband med sina besök hos djurägarna och i möten med markägare, djurhållare,
jägare och allmänheten.
För att säkerställa att behov av information uppfylls har länsstyrelserna i södra
rovdjursförvaltningsområdet tagit fram en kommunikationsplan för rovdjursförvaltning vilken har fastställts av viltförvaltningsdelegationen i Kronobergs län.
Syftet är att klargöra länsstyrelsens ansvar för information och kommunikation i
rovdjursfrågor.
I Kronobergs län finns en SMS-tjänst riktad mot tamdjursägare (primärt fårägare),
tjänsten aktiveras av besiktningsmän och kvalitetssäkrare då förekomst av varg
kvalitetssäkrats och då ett rovdjursangrepp på tamdjur kvalitetssäkrats.
13. ATTITYDER TILL ROVDJUR
Det finns finns flera färska studier om människans attityder till rovdjur, bland
annat med jämförelser mellan stad och landsbygd. Synpunkterna på rovdjur är
olika på nationell och lokal nivå, där toleransen bland dem som lever på
landsbygden i områden med vargrevir är lägre mot varg (Källa: Attityder till
rovdjur och rovdjursförvaltning, 2014:1, SLU).
14. ROVDJURSTURISM
Rovdjursturism är välutvecklat i delar av landet, vilket gäller inte minst områden
med fasta revir av varg och björn. Rovdjursturism kan bidra till regional
utveckling och till att öka acceptansen till rovdjur hos lokalbefolkningen (det
senare beroende på den grundläggande attityden till rovdjur, avståndet till
verksamheten samt till hur seriös arrangörerna är). Källa: Rovdjursturism, rapport
5688, Naturvårdsverket.
Rovdjursförvaltningsplan – Länsstyrelsen i Kronobergs län 2015-03-31
Sida 18 av 29
15. LICENSJAKT
Populationsreglerande jakt kan bedrivas som licensjakt eller allmän jakt men i
fallet rovdjur kan enligt lagen endast licensjakt tillåtas. Detta gäller dock bara
under förutsättning att beslutade miniminivåer och/eller förvaltningmål är
uppnådda.
16. KUNSKAPSUPPBYGGNAD/FORSKNING
Länsstyrelsen ska hålla sig informerad om olika forskningsresultat inom området
rovdjur och ska i förvaltningsarbetet ta hänsyn till resultaten. Länsstyrelsen sprider
informationen om ny kunskap till Viltförvaltningsdelegationen och berörda
intresseorganisationer.
17. FINANSIERING AV FÖRVALTNINGEN
Rovdjursförvaltningen finansieras med medel från Naturvårdsverket, Landsbygdsprogrammets medel för rovdjursstängsel, samt Länsstyrelsens förvaltningsanslag.
LÄNKAR
http://www.viltskadecenter.se/
http://www.naturvardsverket.se
http://www. De5stora.com
http://www.naturvardsverket.se/Miljoarbete-i-samhallet/Miljoarbete-iSverige/Viltforvaltning/Viltpolitiken/Genomforande/Rovdjursradet/
http://www.regeringen.se/sb/d/108/a/223451/ = gällande rovdjurspolitik,
Rovdjurspropositionen ”En hållbar rovdjurspolitik” (prop. 2012/13:191).
REFERENSLISTA
Frank, J., Månsson, J, Svensson, L., Levin, M. och Höglund, L. 2015.
Viltskadestatistik 2014 – skador av fredat vilt på tamdjur, hundar och gröda,
Rapport från Viltskadecenter, SLU 2015-1.
Rovdjursförvaltningsplan – Länsstyrelsen i Kronobergs län 2015-03-31
Sida 19 av 29
Liberg, O. och Andrén H. 2006. Lodjuret-Artfakta. Rapport till
Rovdjursutredningen 2006. Grimsö forskningsstation, SLU.
Miljö- och jordbruksutskottet. 2013. En hållbar rovdjurspolitik, Miljö- och
jordbruksutskottet betänkande 2013/14:MJU7. Riksdagskansliet.
Nordfalk, M. 2008. Rovdjursturism, sammanfattning. Sammanfattning av
rapporterna om turism kring de fyra stora rovdjuren med fokus på björn. Rapport
5688. Naturvårdsverket.
Regeringens proposition. 2013. En hållbar rovdjurspolitik, proposition
2012/13:191. Regeringskansliet.
Sand, H. och Gervasi, V. 2014. Vad påverkar predationsrisken för älg och rådjur
inom ett vargrevir. SLU fakta skog nr 7 2014.
Sand, H, Wikenroos, C. och Lidberg, O. 2014. Skandinaviens vargar dödar fler
älgar. Svensk jakt Nr 6 2014.
Sandström, S., Ericsson, G., Dressel, S., Eriksson, M. och Kvastegård, M. 2014.
Attityder till rovdjur och rovdjursförvaltning, Rapport 2014:1. SLU.
Rovdjursförvaltningsplan – Länsstyrelsen i Kronobergs län 2015-03-31
Sida 20 av 29
BILAGA
B.1 DEFINITIONER AV BEGREPP
Gynnsam bevarandestatus
Begreppet kommer från art- och habitatdirektivet och beskriver vilka
förutsättningar som krävs för att en art ska finnas på lång sikt. Bevarandestatusen
anses gynnsam när:
1. Den berörda artens populationsutveckling visar att arten på lång sikt
kommer att förbli en livskraftig del av dess miljö.
2. Artens naturliga utbredningsområde varken minskar eller sannolikt
kommer att minska inom en överskådlig framtid och
3. Det finns, och sannolikt kommer att finnas , en tillräckligt stor livsmiljö
för att artens populationer ska bibehållas på lång sikt.
Bedömningen av gynnsam bevarandestatus ska göras på vetenskapliga
grunder. Riksdagen har tagit ställning till att de stora rovdjuren i Sverige har
gynnsam bevarandestatus och angett ett referensintervall. Naturvårdsverket
har därefter fastställt exakta referensvärden för rovdjurspopulationernas
storlek.
Referensvärde
Referensvärdet för gynnsam bevarandestatus anger den lägsta nivån för att arten
ska ha gynnsam bevarandestatus. Referensvärdet och bevarandestatusen fastställs
på nationell nivå av Naturvårdsverket och ska rapporteras till EU vart 6:e år enligt
EU:s art- och habititatdirektiv.
Miniminivå
Miniminivåer är en fördelning av nationella referensvärden per län och
förvaltningsområden. Miniminivåer anges som antalet årliga föryngringar och
beslutas av Naturvårdsverket, efter förslag från samverkansrådet med
utgångspunkt i länsstyrelsens förslag vilka prövas för godkännande av
viltförvaltningsdelegationen. Förslagen ska vara möjliga att uppnå senast fem år
efter fastställande.
Förvaltningsmål
Ett förvaltningsmål anger hur mycket över miniminivån länsstyrelsen, med sin
viltförvaltningsdelegation, anser att artens antal bör vara med hänsyn till
förvaltningens syfte och regionala förutsättningar. Ett förvaltningsmål kan
uttryckas som ett intervall där hänsyn tas till artens naturliga fluktuationer såsom
tillfälliga nedgångar och osäkerheten i inventeringsresultaten.
Rovdjursförvaltningsplan – Länsstyrelsen i Kronobergs län 2015-03-31
Sida 21 av 29
B.2 ARTERNAS EKOLOGI OCH BIOLOGI
Fakta är hämtat från Viltskadecenter.
B.1.1 Lodjur
Lynx lynx eller Felis lynx
Utseende
Lodjuret är Skandinaviens enda vilda kattdjur. Det har kort svans med svart
“tipp”, långa bakben, stora tassar, yviga polisonger och svarta tofsar på öronen.
Sommarpälsen är tunn och varmt gulbrun till rödbrun. Vinterpälsen är ljusare,
tjockare och längre än sommarpälsen. De flesta lodjur är svartfläckiga, men
fläckarna framträder olika mycket på olika individer. Buken är vit. Ögonen är
omgivna av ett vitt fält avgränsat av svarta linjer.
Normalvikten för lodjur är 15-25 kg (hanen väger ofta några kilo mer än honan).
De har en mankhöjd på 60-75 cm och en kroppslängd på ca 1 meter.
Lodjuren använder sig av lockrop under brunsten som påminner om en berguvs
hoanden. Honan och ungarna kommunicerar med pipande eller jamande ljud,
medan en uppretad lo morrar och fräser. Det händer även att lodjuren spinner.
De flesta honor är två år när de föder sin första kull, som består av 1-4 ungar. Vid
kullstorlekar på fler än två ungar dör oftast de minsta ganska snart. Lodjur kan, i
sällsynta fall, bli upp till 17 år gamla.
Livsmiljö
Lodjuret lever i hemområden (de hävdar inte revir). Hemområdesstorleken varierar med individ och område, men ligger runt 400 kvadratkilometer för honor och
1 000 kvadratkilometer för hanar. Det är inte ovanligt att olika individers hemområden överlappar varandra. Utanför familjegruppen vandrar djuren vanligtvis
ensamma.
Lodjuret är ursprungligen ett skogsdjur. Lodjuren rör sig gärna i täta skogsområden och varierande terräng. Lodjuren är nattaktiva och vilar oftast hela dagen.
Daglega tas gärna i klippbranter eller under en tät gran, med uppsikt över det egna
inspåret.
Föda
Lodjurets bytesval varierar med tillgången på bytesdjur. I Sverige väljs klövdjur i
första hand, ren i norr och rådjur längre söderut. Därefter kommer hare och sedan
Rovdjursförvaltningsplan – Länsstyrelsen i Kronobergs län 2015-03-31
Sida 22 av 29
skogsfågel. I Norge har det hänt att lo har slagit vinterkalvar av älg och i Polen
kronhjortskalvar och hindar. Lodjur kan lokalt gå hårt åt rävstammen.
B.1.2 Varg
Canis lupus
Utseende
Vargen har höga ben, rak rygglinje och mer strömlinjeformad kropp än tamhunden. Vargen har stort huvud, stora tassar (i förhållande till kroppen) och
hängande svans. Pälsen är buskig/krusig med grå grundfärg hos den skandinaviska vargen. Sommarpälsen har grågula och rödbruna skiftningar (internationellt
varierar vargens färg i ett flertal nyanser mellan extremerna vitt och svart). Vargen
är det största av de vilda hunddjuren. Normalvikten för honvargar är 30–40 kg
och för hanvargar 35-50 kg. Mankhöjden kan vara upp till 90 cm för vuxna hanvargar.
Vargen kan yla, skälla, morra och gny. Ylandet har flera funktioner; dels samlar
det ihop flockmedlemmar, dels markerar en ylande vargflock sitt revir gentemot
andra flockar. Det har också en rent social funktion för flockmedlemmarna. En
hotad eller skrämd varg skäller med korta, mörka/grova skall. Skallet fungerar
både som varningssignal till flockmedlemmar och som hot mot inkräktare.
Morrandet uttrycker aggressivitet medan gnyendet är ett kontaktljud.
Medellivslängden ligger troligen mellan 3 och 4 år. Få vargar uppnår 10 års ålder.
Livsmiljö
De flesta vargar lever i flockar (familjegrupper), som oftast består av ett ledarpar
(det så kallade ”alfa-paret”) och deras ungar. Flockar hävdar revir aktivt och det är
inte ovanligt att vargar dödas vid revirstrider. Storleken på reviren varierar med
födotillgången och storleken på flocken, men i Sverige är de vanligen 600-1000
kvadratkilometer stora.
Vargarna är mycket anpassningsbara och har funnits i nästan alla landmiljöer på
norra halvklotet. Det enda krav de ställer på sitt utrymme är att där finns skydd
och tillgång på föda. I dag finns de flesta vargar i områden relativt långt från tät
bebyggelse och mänsklig aktivitet.
Fruktsamheten hos varg är hög jämfört med andra stora rovdjur i Skandinavien.
Vargarna blir könsmogna vid ca 22 månaders ålder och har därefter potential att
föda valpar varje år. Kullstorleken är vanligtvis 3-8 valpar. Oftast är det endast en
hona (”alfatiken”) per flock som föder valpar.
Rovdjursförvaltningsplan – Länsstyrelsen i Kronobergs län 2015-03-31
Sida 23 av 29
Föda
Älg är det viktigaste bytesdjuret i mellersta Sverige. Vargen äter även rådjur, hjort,
vildsvin, bäver, grävling, ren och diverse mindre däggdjur. De vargar som dyker
upp inom renskötselområdet tar ofta renar.
B.1.3 Kungsörn
Aquila chrysaetos
Utseende
Gamla fåglar har en genomgående mörk dräkt (bruna, brungula, svarta och grå
färger). Yngre örnar har vita fält i vingarna och vit stjärt med brett, svart stjärtband. I alla åldrar har örnen ett gult eller ljust rödbrunt nackdok. Kungsörnen är
den näst största rovfågeln i Sverige, med en kroppslängd på 0,9 m, vingspann på
1,90–2,25 m och en vikt som varierar mellan tre och drygt sex kg.
Livsmiljö
Kungsörnar häckar i skogs- och fjällområden. Vintertid kan de vistas i Syd- och
Mellansverige (ytterst få kungsörnar lämnar landet under vintern). Vanligen har
varje par flera alternativa boplatser inom reviret. De bygger stora risbon (ca 1,5 m
i diameter, upp till 5 m höga) i kraftiga barrträd (tall och gran) eller i klippstup,
ofta med utsikt över terrängen.
Kungsörnar hävdar revir. Medelavståndet mellan par är i genomsnitt ca 10-17 km,
beroende på bytestillgången.
Honan blir könsmogen vid 3-5 års ålder. Hon lägger 1-2 ägg på våren. Oftast
överlever inte båda ungarna till vuxen ålder. Den genomsnittliga årsreproduktionen i Sverige ligger runt 0,5 flygfärdiga ungar per par och år.
Kungsörnar kan uppnå hög ålder. Den äldsta kända frilevande kungsörnen i
Sverige blev minst 32 år.
Föda
Små och medelstora däggdjur och fåglar, exempelvis hare, tjäder och orre. I norr
kan de livnära sig på renar.
Rovdjursförvaltningsplan – Länsstyrelsen i Kronobergs län 2015-03-31
Sida 24 av 29
B.2 AKTÖRER INOM ROVDJURSFÖRVALTNINGEN
B.2.1 Naturvårdsverket
Naturvårdsverket är regeringens centrala myndighet med ansvar för att genomföra
naturvårdspolitiken vad gäller rovdjursfrågor. I uppdraget ingår att utveckla och
förbättra strategier och metoder för naturskydd, granska och utvärdera resultaten
samt att återrapportera till regeringen.
B.2.2 Nationella rovdjursrådet
Naturvårdsverkets råd för rovdjursfrågor är ett rådgivande organ som bistår
Naturvårdsverket i genomförandet av rovdjurspolitiken. Rådet består av representanter för olika intressegrupper, bland annat jägarorganisationer, naturvårdsorganisationer, skogsbruk, rennäring och annan tamdjurshållning. Rådet sammanträder minst fyra gånger per år och kallas även in för överläggning och råd då
särskilt viktiga eller akuta frågor diskuteras vid myndigheten, se
B.2.3 Samverkansrådet
Samverkansråden samordnar arbetet mellan länsstyrelserna inom de tre rovdjursförvaltningsområdena i frågor om förvaltning av de stora rovdjuren. Samverkansrådet ska med utgångspunkt i länsstyrelsernas förslag till Naturvårdsverket
lämna förslag till miniminivåer för förekomsten av lo och varg i rovdjursförvaltningsområdet och i vart och ett av de län som ingår i området (se förordning
2009:1263 om förvaltning av björn, varg, järv, lo och kungsörn). Rådet består av
landshövdingarna för länen i förvaltningsområdet. Frågor till rådet bereds av en
beredningsgrupp som består av rovdjurshandläggare från de olika länsstyrelserna.
B.2.4 Viltförvaltningsdelegationen
I varje län ska finnas en viltförvaltningsdelegation som ska arbeta med frågor
rörande viltförvaltningen inom länet. Hur viltförvaltningsdelegation ska se ut, dess
mandat och funktion finns beskrivet i förordningen 2009:1474 om viltförvaltningsdelegationer.
En viltförvaltningsdelegation ska besluta om övergripande riktlinjer för viltförvaltningen i länet. Viltförvaltningsdelegationen ska pröva frågor om godkännande
av det förslag till miniminivåer för förekomsten av björn, lo, varg och järv i länet
som enligt 4 § första stycket förordningen (2009:1263) om förvaltning av björn,
varg, järv, lo och kungsörn ska lämnas till samverkansrådet och den rovdjursförvaltningsplan för länet som ska upprättas enligt 7 § första stycket förordningen
om förvaltning av björn, varg, järv, lo och kungsörn. Förordning (2013:1131).
Rovdjursförvaltningsplan – Länsstyrelsen i Kronobergs län 2015-03-31
Sida 25 av 29
B.2.5 Viltskadecenter
Viltskadecenter är ett servicecenter för myndigheter, organisationer, enskilda företag och allmänheten och är en del av Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU).
Viltskadecenter jobbar på uppdrag av Naturvårdsverket med de skador som kan
orsakas av fredat vilt på mänskliga intressen. Viltskadecenters främsta mål är att
bidra till att begränsa de skador som fredade viltarter kan orsaka, genom att
utveckla och sprida kunskap om metoder som förebygger viltskador.
Viltskadecenter arbetar också med att samordna, sammanställa och utvärdera
inventeringar av de fredade viltstammarna.
B.2.6 Forskningsprojekt
Ett antal olika forskningsprojekt pågår för de olika arterna:
Det Skandinaviska Vargforskningsprojektet (Scandulv), och det Skandinaviska
Loforskningsprojektet (Scandlynx) är samarbetsprojekt mellan Norska institutet
för naturforskning (NINA) och Grimsö forskningsstation, Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU). Alla dessa projekt studerar olika aspekter av arternas biologi
och ekologi, t.ex. populationsdynamik, genetik och inverkan på bytesstammar. För
kungsörn finns Naturvårdsverkets och Energimyndighetens projekt Vindval som
studerar vindkraftens påverkan på bland annat kungsörn. Forskning om våra
rovdjur görs även på ett flertal institutioner på svenska universitet och högskolor.
B.2.7 Intresseorganisationer
Naturskyddsföreningen, Svenska Jägareförbundet, Jägarnas Riksförbund, Föreningen Sveriges Fäbodbrukare, Lantbrukarnas Riksförbund, Rovdjursföreningen,
Sveriges Ornitologiska Förening, och Världsnaturfonden är exempel på organisationer som har intresse i och påverkas av rovdjursförvaltningen.
B.2.8 Rovdjurscentra
Det finns två rovdjurscentrum i Sverige - Rovdjurcentret De 5 Stora i Järvsö och
Rovdjurscentret Orsa Grönklitt. Rovdjurscentrum arbetar med att sprida allsidig
information om de stora rovdjuren och deras förvaltning. Den breda allmänheten
är en viktig målgrupp, men även riktade informationsinsatser görs. Rovdjurscentret De 5 Stora finns i Gävleborgs län och bedriver sin informationsverksamhet genom webb (www.de5stora.com), föreläsningar, kurser, rovdjursskolor,
utställningar, seminarium och trycksaker. De 5 Stora samarbetar med myndigheter, forskare och intresseorganisationer. Verksamheten finansieras delvis av
Naturvårdsverket.
B.2.9 Polisen
Polisen är inblandad i rovdjursförvaltning främst när det gäller frågor angående
illegal jakt och skrämsel eller avlivning av närgångna rovdjur.
Rovdjursförvaltningsplan – Länsstyrelsen i Kronobergs län 2015-03-31
Sida 26 av 29
B.3 DATABASER
B.3.1 Skandobs
Skandobs är ett skandinaviskt rapporteringssystem där allmänheten kan rapportera observationer av björn, järv, lodjur och varg. Syftet är att Skandobs ska
underlätta att rapportera rovdjursobservationer och öka allmänhetens medverkan
och delaktighet i rovdjursinventeringarna i Skandinavien. Naturvårdsverket har
lanserat en mobilapp för Skandobs, som underlättar registreringen av rovdjursobservationer.
B.3.2 Rovobs
På Rovobs kan allmänheten rapportera in observationer av rovdjur, spillning och
spår, och se andras rovdjursobservationer. Syftet med Rovobs är att tamdjursägare, jägare och andra som berörs av rovdjur ska kunna informera varandra om
vad som händer i närområdet och på så sätt förebygga skador på tamdjur. Rovobs
är också ett viktigt verktyg i Länsstyrelsens arbete med förvaltning av länets rovdjur. Nio län i centrala och södra Sverige är anslutna till Rovobs. Avsikten är att
Rovobs kommer att ersättas med Skandobs. Kronobergs län är inte anslutet till
Rovobs.
B.3.3 Rovbase
Rovbase är en databas som samlar information om björn, järv, varg, lodjur och
kungsörn. Databasen används av bland annat Naturvårdsverket. Rovbase innehåller information om Rovdjursobservationer, skador av rovdjur på tamdjur och
fällda rovdjur. Man kan ta del av uppgifter från rovdjursförvaltningen i form av
kartor, tabeller och grafer. Rovbase är öppet för allmänheten och i databasen finns
uppgifter från både Sverige och Norge.
B.3.4 Rovdjursforum
Rovdjursforum är ett nationellt system som är avsett att var till hjälp för främst
länsstyrelserna i deras arbete med att genomföra rovdjurspolitiken och innehåller
uppgifter om viltskadeärenden. Rovdjursforum är inte tillgängligt för allmänheten
men på hemsidan finns blanketter för ansökan om bidrag och ersättning att ladda
ner. Avsikten är att Rovdjursforum kommer att ersättas med Rovbase.
B.3.5 Älgdata
Älgdata administreras av länsstyrelserna och syftar till att samla all viktig information om älgstammen och dess påverkan på skog och trafik på en plats på internet.
Älgförvaltningsgrupper, enskilda jägare och andra ska på ett lättare sätt hitta
information, vilket underlättar en kunskapsbaserad och flexibel älgförvaltning.
Endast företrädare för ett jaktområde (ett licensområde eller ett älgskötselområde)
kan rapportera fällda älgar, medan statistiken är öppen för allmänheten. Älgdata
Rovdjursförvaltningsplan – Länsstyrelsen i Kronobergs län 2015-03-31
Sida 27 av 29
lanserades under hösten 2012 med en inrapporteringsfunktion för fällda älgar och
möjlighet att ta fram grundläggande statistik, och kommer fortlöpande att
kompletteras med nya funktioner
Rovdjursförvaltningsplan – Länsstyrelsen i Kronobergs län 2015-03-31
Sida 28 av 29