docDet svenska rättsväsendet (pdf 5 MB)
download 
Report Transcription
Det svenska rättsväsendet (pdf 5 MB)
Det svenska rättsväsendet Det svenska rättsväsendet Producerad av Justitiedepartementet Tryckt av Elanders, juni 2015 Foto s. 8-9: Polisen, s. 18-19: Patrik Svedberg/Sveriges domstolar, s. 24-25: Kriminalvården, övriga foton samt illustrationer: Justitiedepartementet Tryckta exemplar av denna broschyr kan beställas kostnadsfritt via Justitiedepartementet e-post: [email protected] eller via webbplatsen www.regeringen.se/justitie Innehåll Inledning5 Rättsväsendet 5 Justitiedepartementets roll 5 Brott ska i första hand förebyggas Domare och domaryrket Nämndemän Rättshjälp Brottsoffer 22 22 23 23 6 Polisen8 Polisens uppgifter 9 Polisens organisation 9 Polisyrket 10 Brottsförebyggande arbete 10 Brottsutredning 11 Särskilda händelser 11 Skydd för hotade 11 Samarbete inom EU och internationellt 12 Åklagarna14 Åklagarnas uppgifter 15 Åklagarväsendets organisation 15 Åklagaryrket 16 Internationellt samarbete 17 Domstolarna18 Domstolarnas uppgifter 19 Domstolarnas organisation 19 Domstolsverket 21 Domstolar i Europa 21 Kriminalvården24 Kriminalvårdens uppgifter 25 Kriminalvårdens organisation 25 Häkten 25 Anstalter 25 Frivården 26 Transporter 27 Unga och kriminalvård 27 Rättsväsendet i ständig utveckling En digitalt sammanlänkad rättskedja Kunskap om rättsväsendet 28 29 29 Vem kontrollerar myndigheterna? 30 Kontroll av myndigheterna 31 Riksdagens ombudsmän, Justitiekanslern 31 De centrala förvaltningsmyndigheterna 31 Övergripande budget 32 Kontakt34 Det svenska rättsväsendet Rättsväsendet Justitiedepartementets roll Med rättsväsendet menar man vanligtvis de myndigheter som ansvarar för rättssäkerhet och rättstrygghet. Domstolarna utgör stommen inom rättsväsendet. Till rättsväsendet räknas också de brottsförebyggande och utredande myndigheterna, dvs. Polismyndigheten, Säkerhetspolisen, Brottsoffermyndigheten, Åklagarmyndigheten, Ekobrottsmyndigheten och Kriminalvården. Även andra myndigheter kan ha uppgifter som ligger inom rättsväsendet eller knyter an till det, exempelvis Rättsmedicinalverket och Kronofogdemyndigheten. Målet för rättsväsendet är den enskildes rättssäkerhet och rättstrygghet. Rättssäkerhet innebär att rättskipning och annan myndighetsutövning ska vara förutsebar och enhetlig samt bedrivas med hög kvalitet. Med rättstrygghet menas att enskilda personer och andra rättssubjekt ska vara skyddade mot brottsliga angrepp på liv, hälsa, frihet, integritet och egendom. Avgörande är att rättsväsendet tillsammans med det övriga samhället arbetar för att förebygga och bekämpa brottsligheten samt stödjer dem som har drabbats av brott. Rättstryggheten förutsätter också en lättillgänglig ordning för att lösa tvister som uppstår i samhället. I Regeringskansliet är det i första hand Justitiedepartementet som ansvarar för de frågor som rör rättsväsendet, bl.a. myndigheternas budgetar och administration. Justitiedepartementet ansvarar vidare för den centrala lagstiftningen på civilrättens, straffrättens och processrättens områden. Justitiedepartementet får inte styra hur en myndighet ska tillämpa en lag eller besluta i ett enskilt ärende som rör myndighetsutövning. I många andra länder är det vanligt att ett enskilt statsråd har makt att genom beslut direkt ingripa i myndigheternas löpande arbete. I Sverige är detta förbjudet enligt regeringsformen, en av våra grundlagar, och kallas i dagligt tal ministerstyre. Utöver de generella regelverken om ekonomisk styrning och myndigheternas befogenheter och skyldigheter, beslutar regeringen om förutsättningarna för varje myndighets verksamhet. Det görs i myndighetens instruktion, i årliga s.k. regleringsbrev och i särskilda uppdrag. Av myndighetens instruktion framgår bl.a. myndighetens huvudsakliga uppgifter och ledningsformer. Av regleringsbreven framgår hur mycket pengar myndigheten har till sitt förfogande under året. 5 det s venska rät t s väsen det Brott ska i första hand förebyggas 6 Genom lagstiftning och genom att brottslingar döms visar samhället var gränsen går för vad som är accepterat och inte. Det bästa sättet att öka rättstryggheten är dock att förebygga brott. I det brottsförebyggande arbetet ingår åtgärder inom flera politikområden som kräver engagemang från myndigheter, näringsliv och ideella organisationer. För att minska brottsligheten och öka tryggheten krävs inte bara ett effektivt rättsväsende utan även exempelvis samlade insatser mot missbruk av alkohol och narkotika, åtgärder inom skola och socialtjänst, kontroll av penningflöden samt insatser inom bostads- och arbetsmarknadspolitikens områden. Särskilt viktigt är det förebyggande arbetet gentemot unga människor. Samhällets åtgärder för att förhindra att unga fastnar i kriminalitet måste vara tydliga och vidtas på ett tidigt stadium. Föräldrarna har dock huvudansvaret för att deras barn inte begår brott. Att ge familjerna stöd är en viktig del av det brottsförebyggande arbetet. Det brottsförebyggande arbetet ska bedrivas på lokal nivå av dem som bäst känner till problemen i närområdet. En synlig polis i hela landet är en nödvändig del av denna strategi. Regeringens expertmyndighet Brottsförebyg- gande rådet (Brå) har bl.a. i uppgift att stödja det lokala brottsförebyggande arbetet så att de lokala aktörerna, som t.ex. polis, skola och socialtjänst, kan arbeta med att förebygga brott och otrygghet utifrån sina förutsättningar. Sverige medverkar också i ett brottsförebyggande nätverk inom EU . Nätverket ska bidra till att utveckla det brottsförebyggande arbetet inom EU och stödja brottsförebyggande åtgärder på lokal och nationell nivå. 7 Polisen Polisens uppgifter Polisens uppdrag är att minska brottsligheten och öka människors trygghet. Polisens arbete regleras främst i polislagen där det bl.a. står att Polismyndigheten ska förebygga, förhindra och upptäcka brottslighet, övervaka allmän ordning och säkerhet, och utreda brott. Polismyndigheten har också många andra arbetsuppgifter enligt särskilda bestämmelser. Exempel på sådana uppgifter är handräckning åt andra myndigheter och olika tillståndsfrågor, t.ex. vapenlicenser. Polisens organisation Den 1 januari 2015 slogs Rikspolisstyrelsen och de 21 polismyndigheterna samman till en myndighet samtidigt som Säkerhetspolisen blev en fristående myndighet. Polisen består alltså numera av endast två myndigheter – Polismyndigheten och Säkerhetspolisen. Ombildningen är den största omorganisationen inom staten på många år och den största organisationsförändringen av polisen sedan förstatligandet 1965. Syftet med reformen är att komma tillrätta med organisatoriska hinder inom polisen och att genom det skapa bättre möjligheter för polisen att förebygga, ingripa mot och utreda brott. Polismyndigheten Polismyndigheten är en av de största statliga verksamheterna med drygt 28 500 anställda. Myndigheten är organiserad i sju polisregioner, ett antal nationella avdelningar och ett kansli. De sju polisregionerna har helhetsansvar för polisverksamheten inom ett visst geografiskt område. Ansvaret omfattar bland annat utredningsverksamhet, brottsförebyggande verksamhet och service. Varje region leds av en regionpolischef. Chef över Polismyndigheten är rikspolischefen som utses av regeringen. Rikspolischefen bär ensam ansvaret för myndighetens verksamhet. Nationellt forensiskt centrum (NFC ) är ett expertorgan som utför laboratorieundersökningar av spår från brottsplatser åt rättsväsendets myndigheter. Nationellt forensiskt centrum hette tidigare Statens kriminaltekniska laboratorium men är numera en nationell avdelning i Polismyndigheten. det s venska rät t s väsen det Säkerhetspolisen Säkerhetspolisen har till uppgift att skydda Sveriges demokratiska system, medborgarnas fri- och rättigheter och den nationella säkerheten. Säkerhetspolisen ska förebygga, förhindra och avslöja och utreda brott mot rikets säkerhet och terrorbrott. Säkerhetspolisen har även andra uppgifter, bl.a. att skydda den centrala statsledningen. Polisyrket Polisarbetet innebär uppdrag med stor variation i en mängd olika miljöer. Mycket av den dagliga verksamheten bedrivs nära medborgarna i lokala polisområden, men det finns även många olika specialkompetenser, t.ex. hundförare, piketen och sjöpolisen. Polisyrket är mycket eftertraktat. Det visar sig särskilt vid antagningen till polisutbildningen. Endast mellan 5 och 10 procent av dem som söker till polisprogrammet kan erbjudas en plats. Programmet omfattar fyra terminers heltidsstudier och en termins aspirantutbildning vid Polismyndigheten innan aspiranten blir behörig att söka anställning som polisman. Utbildningen bedrivs för närvarande på tre 10 platser i Sverige: Stockholm, Växjö och Umeå. Dessutom kan man studera på distans. Efter aspirantutbildningen arbetar de flesta till att börja med inom ett lokalpolisområde och med utryckningsverksamhet. Brottsförebyggande arbete En av polisens viktigaste uppgifter är att förhindra brott. Mycket av polisens brottsförebyggande arbete görs i samarbete med andra samhällsaktörer, t.ex. kommuner, företag och organisationer. Brottsförebyggande arbete kan innebära både kortsiktiga och långsiktiga åtgärder. Det kan vara allt från att polisen finns på plats under en fotbollsmatch för att förhindra bråk till att polisen samverkar med socialtjänsten för att minska ungdomsbrottsligheten. Poliser i det lokala samhället har fokus på brottsförebyggande arbete. De arbetar synligt och i nära samverkan med dem som bor och verkar inom området. Mycket av polisens brottsförebyggande arbete är riktat mot ungdomar för att på ett tidigt stadium förhindra att de hamnar i brottslighet. polisen Brottsutredning När polisen får kännedom om att ett brott har inträffat ska det – med vissa undantag – utredas. Polisen försöker då ta reda på vem som kan misstänkas för brottet och om det finns tillräckligt med bevis för att väcka åtal. Utredningen kallas för förundersökning och leds av en åklagare eller av polisen. Polisen kartlägger vad som hänt och vilka som kan ha varit inblandade. Polisen hämtar också in eventuella uppgifter från rättsläkare och kriminaltekniker. Kanske kan teknisk bevisning i form av exempelvis DNA lösa brottet. Kompetens av skiftande slag kan behövas för att utreda ett brott. Utredarna kan få förstärkning av experter från Nationella operativa avdelningen (NOA ). Särskilda händelser Ibland inträffar händelser som är särskilt omfattande eller allvarliga och går utöver den dagliga verksamheten. En sådan situation kallar polisen särskild händelse. En särskild händelse kan till exempel vara en större olycka eller överhängande fara för att en stor olycka ska hända. Det kan också vara vissa större allmänna sammankomster, sabotage eller bombhot, omfattande avbrott i samhällsviktiga funktioner och efterforskning av försvunna personer. Vid en särskild händelse kan polisen bland annat ansvara för avspärrning, utrymning, eftersökning, registrering och utredning. Skydd för hotade Polisen har ansvar för att skydda människor som blir hotade. Den lokala polisen kan erbjuda åtgärder för de flesta som behöver skydd. Det kallas lokalt personsäkerhetsarbete. Det finns bland annat brottsoffersamordnare som arbetar med stöd och skydd för brottsoffer. Polisen bedömer hur stort behovet av skydd är och vilken skyddsåtgärd som ska användas i det enskilda fallet. Några exempel på vad polisen kan erbjuda är rådgivning, bevakning och olika tekniska hjälpmedel. Polisen samarbetar med andra myndigheter och organisationer, som Skatteverket och socialtjänsten, t.ex. när det gäller skyddat boende. I undantagsfall, när andra åtgärder inte fungerar, kan den som hotas få ingå i polisens särskilda personsäkerhetsprogram. 11 det s venska rät t s väsen det 12 polisen Samarbete inom EU och internationellt Det internationella polissamarbetet spelar en allt större roll i svensk polisverksamhet. Den svenska polisen är verksam inom framför allt följande fyra områden. Samarbete med utländska polisorganisationer Internationellt operativt polissamarbete innebär att polisen samarbetar med utländska polisorganisationer inom ramen för t.ex. brottsutredningar, direkt eller genom Europol, Schengensamarbetet, Interpol eller det nordiska polissamarbetet. Internationellt strategiskt polissamarbete Internationellt strategiskt polissamarbete innebär att polisen deltar i och samordnar arbetet i de arbetsgrupper och institutioner inom framför allt EU som berör polisens verksamhet. Arbetet skapar bättre förutsättningar för medlemsstaternas polisorganisationer att tillsammans bekämpa en alltmer mångskiftande och organiserad gränsöverskridande brottslighet. Internationellt utvecklingssamarbete Internationellt utvecklingssamarbete innebär att polisen stödjer utländska polisorganisationer i deras strävan att bli mer demokratiska och effektiva. Svensk polis hjälper till att i samarbetslandet skapa en polisorganisation som respekterar och skyddar de mänskliga rättigheterna, följer rättsstatens regler, kan ställas till svars och ger högsta prioritet till medborgarnas behov. Samarbetet bidrar även till att utveckla den svenska polisen. Fredsfrämjande och konfliktförebyggande Fredsfrämjande och konfliktförebyggande verksamhet innebär att svenska poliser tjänstgör i freds- och konfliktförebyggande insatser inom ramen för FN , EU och OSSE runt om i världen. Läs mer: yy www.polisen.se yy www.sakerhetspolisen.se yy www.polishogskolan.se 13 Åklagarna Åklagarnas uppgifter Åklagaren har en central roll inom rättsväsendet, en roll som består av tre huvuduppgifter: att utreda brott, att fatta beslut om åtal ska väckas eller inte samt att företräda staten i domstolen. När det finns anledning att anta att ett brott har begåtts inleds en förundersökning. Om en person är skäligen misstänkt för brott är det åklagaren som leder förundersökningen. Om det finns särskilda skäl kan åklagaren leda förundersökningen även om det inte finns någon misstänkt person. Det är polisen som utför själva utredningsarbetet. Åklagaren följer hela tiden utredningen och tar ställning till vilka åtgärder och beslut som krävs. I enklare fall eller till dess att en bestämd person kan misstänkas för ett brott kan polisen leda förundersökningen. Förundersökningen läggs ned om det inte finns skäl att fortsätta utreda brottsmisstanken, t.ex. för att brott inte kan styrkas. När en förundersökning är avslutad beslutar åklagaren om åtal ska väckas eller inte. En annan viktig del av åklagarens arbete är att vara statens företrädare i brottmålsprocessen vid domstol. Genom sitt beslut om åtal och den beskrivning av brottet som åklagaren gör sätts ra- men för rättegången. De flesta åklagare tillbringar minst en eller ett par dagar per vecka i rätten. Åklagarväsendets organisation I åklagarväsendet ingår Åklagarmyndigheten och Ekobrottsmyndigheten. Åklagarmyndigheten Åklagarmyndigheten har cirka 1 300 anställda, varav cirka 900 är åklagare. Det finns sju geografiska åklagarområden och en nationell åklagaravdelning. Åklagarområdena består av landets 32 allmänna kammare, som har ett geografiskt arbetsfält ungefär motsvarande ett län. Myndigheten har också tre internationella åklagarkammare i Malmö, Göteborg och Stockholm. Nationella åklagaravdelningen består av riksenheter med nationellt ansvar för bekämpning av korruption, för miljö- och arbetsmiljömål samt för säkerhets- och terroristmål. Dessutom ingår Internationella åklagarkammaren Stockholm i den nationella åklagaravdelningen. Särskilda åklagarkammaren (tidigare Riksenheten för polismål) är direkt underställd riksåklagaren och handlägger misstankar om brott av bland annat poliser, åklagare och domare. det s venska rät t s väsen det Åklagarmyndigheten har även tre utvecklingscentrum som har i uppgift att bedriva metod- och rättsutveckling inom olika brottsområden samt utöva rättslig uppföljning och tillsyn. Vid Åklagarmyndighetens huvudkontor finns centrala funktioner för bland annat information, ekonomi, personal och it. Dessutom finns en rättsavdelning för rättslig information, verksamheten i Högsta domstolen och centrala internationella frågor samt en tillsynsavdelning för rättslig tillsyn. nationellt ansvar för att handlägga ärenden om finansmarknadsbrott. Ekobrottsmyndigheten För att kunna bli anställd som åklagare ska man ha en svensk juristexamen samt ha fullgjort en svensk notariemeritering vid tings- eller förvaltningsrätt. Dessutom måste man vara svensk medborgare. Under de första anställningsåren får alla åklagare genomgå en grundutbildning. Grundutbildningen består av både teori och praktik. Ekobrottsmyndigheten är en särskild åklagarmyndighet för bekämpning av ekonomisk brottslighet, t.ex. bokföringsbrott, skattebrott och brott mot EU :s finansiella intressen. Ekobrottsmyndigheten ansvarar även för samordning mellan myndigheter när det gäller åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten. Ekobrottsmyndigheten leds av en generaldirektör och har cirka 400 anställda, varav drygt 100 är åklagare. Vid myndigheten arbetar också poliser, ekorevisorer och analytiker. Det finns sju ekobrottskammare, en mängdbrottsenhet, tre polisoperativa enheter och tre operativa serviceenheter. En av ekobrottskamrarna i Stockholm har ett 16 Riksåklagaren Riksåklagaren är chef för Åklagarmyndigheten och landets högsta allmänna åklagare. Riks åklagaren är högsta åklagare även för Ekobrottsmyndighetens åklagare. Han eller hon är den enda allmänna åklagare som får föra talan i Högsta domstolen. Åklagaryrket Internationellt samarbete Det internationella samarbetet får en allt större betydelse i åklagarens dagliga arbete. Inom Norden finns sedan länge ett väl fungerande samarbete över gränserna och detta är något som åklagarna under 2000-talet också blivit verklighet inom EU . Exempel på åtgärder inom EU som bidragit till detta är den europeiska arresteringsordern och Eurojust. Den europeiska arresteringsordern reglerar överlämnande från Sverige till annat EU -land. Arresteringsordern innehåller regler för åklagares och domstolars handläggning av och beslut i ärenden om överlämnande. Överlämnande kan begäras i två syften, dels för att personen ska avtjäna en redan utdömd påföljd i det andra landet, dels för att personen ska lagföras där. Eurojust är ett EU -organ som består av representanter från samtliga medlemsländer, vanligtvis åklagare. Eurojust har till uppgift att underlätta samarbetet och samordningen mellan medlemsländerna beträffande brottsutredningar som avser framför allt grov organiserad brottslighet och som berör två eller flera medlemsländer. Läs mer: yy www.aklagare.se yy www.ekobrottsmyndigheten.se yy www.eurojust.europa.eu 17 Domstolarna Domstolarnas uppgifter Domstolarnas organisation Det är en grundläggande rättighet att få sin sak prövad i en opartisk domstol. Domstolarnas uppgift är att avgöra mål och ärenden med hög kvalitet och effektivitet. Enligt regeringsformen har domstolarna en självständig ställning. Det innebär att varken riksdagen, regeringen eller någon myndighet får bestämma hur en domstol ska döma i det enskilda fallet. Bestämmelserna om offentlighet i regeringsformen och tryckfrihetsförordningen garanterar att allmänheten har insyn i rättskipningen. Detta innebär att allmänheten i regel har tillträde till förhandlingar och andra sammanträden som hålls av domstolen och har rätt att ta del av handlingar i mål och ärenden. För att i vissa fall skydda enskilda och det allmänna kan dock insynen vara begränsad genom så kallad sekretess. Domstolarnas verksamhet går under samlingsnamnet Sveriges Domstolar. Sveriges Domstolar består av ca 6 400 medarbetare fördelade på ett 80-tal olika domstolar, myndigheter och nämnder. Sveriges Domstolar omfattar de allmänna domstolarna, de allmänna förvaltningsdom stolarna, hyres- och arrendenämnderna, Rättshjälpsmyndigheten och Domstolsverket. Domstolarna i Sverige består av tre slags domstolar: yy de allmänna domstolarna (tingsrätt, hovrätt och Högsta domstolen) yy de allmänna förvaltningsdomstolarna (förvaltningsrätt, kammarrätt och Högsta förvaltningsdomstolen) yy specialdomstolarna (t.ex. Arbetsdomstolen och Försvarsunderrättelsedomstolen). De allmänna domstolarna Tingsrätten är första instans inom de allmänna domstolarna och handlägger brottmål, tvistemål och ärenden. Brottmål är mål där någon står åtalad misstänkt för att ha begått brott. Tvistemål är mål där någon är oense med någon annan om exempelvis innehållet i ett köpeavtal, ett arv eller vårdnaden om barn. Utöver tvistemål och brottmål beslutar tingsrätten i ärenden som t.ex. rör adoption, förvaltare, konkurs och god man. Det finns 48 tingsrätter spridda över landet. Dessa varierar i storlek från ett tiotal till flera hundra anställda. Vid fem tingsrätter finns mark- och miljödomstolar, som är särskilda domstolar som handlägger mål om t.ex. miljöoch vattenfrågor, fastighetsbildning och plan- det s venska rät t s väsen det och byggärenden. Mark- och miljödomstolarnas avgöranden överklagas till Mark- och miljööverdomstolen, som är en del av Svea hovrätt. Nästa instans är hovrätten. Det finns sex hovrätter. För att hovrätten ska ta upp målet till full prövning krävs i vissa fall att domstolen först meddelar prövningstillstånd. Högsta domstolen är högsta instans. Den består av minst 14 justitieråd. Högsta domstolens främsta uppgift är att pröva mål som kan ha betydelse för rättsutvecklingen, det vill säga att skapa prejudikat. För att få ett mål fullständigt prövat krävs att domstolen meddelar prövningstillstånd. Brottmål inleds vanligtvis genom att åklagaren i tingsrätt väcker åtal mot en misstänkt genom att lämna in en ansökan om stämning till tingsrätten. Vissa brottmål kan avgöras genom skriftlig handläggning. I de flesta mål hålls dock en huvudförhandling där åklagaren, den tilltalade och eventuell målsägande närvarar. Den tilltalade kan få hjälp av en försvarare. I vissa fall har man rätt till en offentlig försvarare. Vid huvudförhandlingen framställer åklagaren sina yrkanden och den tilltalade får möjlighet att berätta vad som enligt hans eller hennes uppfattning har skett. Även annan bevisning tas upp, exempelvis vittnesförhör. 20 Om den tilltalade döms för brott kan påföljden till exempel bli böter eller fängelse. Domstolen kan i stället för fängelse döma till villkorlig dom, skyddstillsyn eller överlämna den dömde till vård. Både villkorlig dom och skyddstillsyn kan förenas med böter eller oavlönat arbete, så kallad samhällstjänst. De allmänna förvaltningsdomstolarna Förvaltningsrätten är första instans inom de allmänna domstolarna och handlägger mål som rör tvister mellan det allmänna och enskilda. Domstolen avgör många olika typer av mål. Vanliga måltyper är skattemål, socialförsäkringsmål, mål enligt socialtjänstlagen och mål om tvångsvård. Det finns tolv förvaltningsrätter. Vid fyra av förvaltningsrätterna finns även migrationsdomstolar, som prövar utlännings- och medborgarskapsmål. Deras avgöranden överklagas till Migrationsöverdomstolen, som är en del av Kammarrätten i Stockholm. Kammarrätterna, som är fyra till antalet, är andra instans. För de flesta typer av mål krävs prövningstillstånd för att kammarrätten ska ta upp målet till en fullständig prövning. Högsta förvaltningsdomstolen är högsta instans. Den består av minst 14 justitieråd. Högsta förvaltningsdomstolens främsta uppgift är, d oms tolarna liksom Högsta domstolens, att skapa prejudikat. Prövningstillstånd krävs i de flesta typer av mål. Målen inleds vanligtvis genom att en enskild överklagar en myndighets beslut till förvaltningsrätten. Handläggningen i domstolen är skriftlig, men det finns också möjlighet att hålla muntlig förhandling som ett komplement till det skriftliga materialet. Hyres- och arrendenämnderna Hyres- och arrendenämnderna är förvaltningsmyndigheter med domstolsliknande uppgifter. En hyresnämnd prövar vissa hyres- och bostadsrättstvister samt medlar respektive är skiljenämnd i sådana tvister. Nämnderna lämnar också allmän information om hyres- och arrendelagstiftningen. Det finns åtta hyres- och arrendenämnder. Hyresnämndens beslut kan överklagas till Svea hovrätt och beslut av arrendenämnd till den hovrätt inom vars domkrets arrendenämnden är belägen. Domstolsverket Domstolsverket är en statlig myndighet som har till uppgift att ansvara för övergripande samordning och gemensamma frågor inom Sveriges Domstolar. Arbetet innebär också att ge service till domstolarna, hyres- och arrendenämnderna och Rättshjälpsmyndigheten. Domstolar i Europa Europeiska unionens domstol, EU-domstolen, ligger i Luxemburg. EU-domstolen har två huvudsakliga uppgifter: att döma i tvister mellan medlemsländer och EU:s institutioner samt att tolka EU-rätten. EU-domstolen består av tre rättsinstanser: domstolen, tribunalen och personaldomstolen. De har främst till uppgift att säkerställa en enhetlig tolkning och tillämpning av EU-rätten. Europadomstolen, den europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna, ligger i Strasbourg och är en del av Europarådet med 47 medlemsstater. Europadomstolen kan pröva staternas skyldighet att leva upp till sina åtaganden enligt Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna. Domstolens avgöranden är rättsligt bindande för den berörda staten. Europadomstolen kan ta emot klagomål från enskilda personer, enskilda organisationer eller grupper av enskilda som anser att deras fri- och rättigheter blivit kränkta. 21 det s venska rät t s väsen det Varken EU-domstolen eller Europadomstolen är överinstanser till våra svenska domstolar och myndigheter. Det går därför inte att överklaga en svensk dom till dem. De kan heller inte upphäva en dom eller ett beslut som fattats av en nationell myndighet eller domstol. Domare och domaryrket De flesta ordinarie domare är rådmän i tingsrätt eller förvaltningsrätt eller råd i hovrätt eller kammarrätt. Chefen för en tingsrätt eller förvaltningsrätt kallas för lagman och chefen för en hovrätt eller kammarrätt för president. Domarna i Högsta domstolen och Högsta förvaltningsdomstolen kallas justitieråd. Nämndemän Ordinarie domare utnämns av regeringen efter förslag från Domarnämnden. En ordinarie domare kan inte avsättas annat än i vissa fall som anges i regeringsformen. För att kunna utnämnas till ordinarie domare måste man ha avlagt juristexamen. Många som utnämns till domare har genomgått en särskild domarutbildning, med tjänstgöring i hovrätt eller kammarrätt samt tingsrätt eller förvaltningsrätt. Efter godkänd tjänstgöring blir man förordnad till hovrätts- eller kammarrättsassessor. Även personer med erfarenhet från annan kvalificerad juridisk verksamhet kan utnämnas till ordinarie domare. I varje tingsrätt, hovrätt, förvaltningsrätt och kammarrätt finns det ett antal lekmannadomare, nämndemän. Dessa utses av kommunfullmäktige i de kommuner som ingår i tingsrättens domkrets och av landstingsfullmäktige i de län som utgör förvaltningsrättens, kammarrättens eller hovrättens domkrets. En nämndeman har samma ansvar för domstolens avgörande som juristdomaren. Uppdraget är opolitiskt, även om nämndemän nomineras av de politiska partierna. En nämndeman utses för fyra år. Rättshjälp För den som saknar ekonomiska möjligheter att ta till vara sin rätt finns i vissa fall möjlighet att få rättshjälp. Rättshjälp är inte begränsad till ärenden som handläggs inför domstolar eller 22 d oms tolarna andra myndigheter utan kan också ges i andra rättsliga angelägenheter. För att rättshjälp ska kunna beviljas måste vissa villkor vara uppfyllda, bland annat får den rättssökandes inkomst inte överstiga 260 000 kronor. Om den rättssökande har en rättsskyddsförsäkring ska den användas i första hand. Rättshjälp beviljas av Rättshjälpsmyndigheten eller den domstol där processen förs. Rättshjälpsmyndigheten är en rikstäckande myndighet som fattar beslut i frågor rörande rättshjälp. Myndighetens uppgift är att verkställa en domstols beslut i rättshjälpsfrågor och att fatta beslut om rättshjälp i ärenden som inte handläggs vid domstol. Brottsoffer Den som har blivit utsatt för ett grövre brott har som regel rätt att kostnadsfritt få stöd och hjälp av ett målsägandebiträde under förundersökning och rättegång. Om ett barn misstänks vara offer för brott av en vårdnadshavare kan barnet få stöd av en särskild företrädare för barn. På tingsrätter och hovrätter finns också ideellt verksamma vittnesstöd; personer som erbjuder stöd och hjälp till brottsoffer och vittnen vid en rättegång. Den som efter en dom har fått skadestånd erbjuds hjälp av Kronofogdemyndigheten att driva in skulden. Om gärningsmannen inte kan betala, eller om man inte hittar en gärningsman och det inte finns någon försäkring som kan täcka hela skadan, kan brottsoffret få ersättning från staten. Ersättningen kallas brottsskadeersättning och är som huvudregel begränsad till att avse personskador och kränkning. Brottsoffermyndighetens uppgift är att pröva ärenden om brottsskadeersättning. Brottsoffermyndigheten administrerar också Brottsofferfonden som byggs upp av särskilda avgifter från personer som dömts för brott. Fondens medel delas ut till olika projekt och verksamheter med brottsofferinriktning och till forskning om brottsoffer. Brottsoffermyndigheten samlar och sprider också information och forskningsresultat för bättre bemötande och behandling av brottsoffer. 23 Kriminalvården Kriminalvårdens uppgifter Kriminalvården ansvarar för verksamheten vid landets anstalter, häkten och frivårdskontor. Myndigheten ska bedriva häktesverksamhet och verkställa utdömda straff på ett säkert, humant och effektivt sätt samt arbeta för att antalet återfall i brott ska minska. Kriminalvården ansvarar också för transporter av intagna och personutredningar i brottmål. Kriminalvårdens organisation Kriminalvården är en statlig myndighet med cirka 9 000 anställda i hela Sverige. Verksam heten finns över hela landet. Myndigheten leds av en generaldirektör. Häkten Det finns 31 häkten i Sverige med cirka 2 000 platser. I häkten vistas personer som misstänks för brott och som häktats av domstol i väntan på rättegång. I häkteslagen finns bestämmelser om behandlingen av frihetsberövade i häkte. Bestämmelserna avser bland annat vissa grundläggande rättigheter, besök och andra kontakter med omvärlden samt hälso- och sjukvård. För intagna personer som missbrukar narkotika finns särskilt utbildad personal, s.k. uppsökare, som erbjuder motivationshöjande samtal. De häktade ska om det är möjligt även kunna erbjudas någon form av arbete eller sysselsättning under häktestiden. Anstalter Det finns 47 kriminalvårdsanstalter i Sverige. Anstalterna är indelade i olika säkerhetsklasser. Varje dag sitter i medeltal 4 000 personer i fängelse i Sverige. Det vanligaste brottet bland dem som är dömda till fängelse är narkotikabrott. Nästan lika vanligt är våldsbrott. De som är dömda för mord eller dråp utgör bara några procent. Av alla intagna är 94 procent män och 42 procent har suttit i fängelse tidigare. I fängelselagen finns bestämmelser om verkställighet av fängelse, det vill säga vad som gäller under tiden i fängelse. En viktig utgångspunkt i lagen är att tiden på anstalt ska utformas så att den underlättar den intagnes anpassning i samhället och motverkar negativa följder det s venska rät t s väsen det av frihetsberövandet. Tiden en fängelsedömd person avtjänar på anstalt ska, i den utsträckning det är möjligt, särskilt inriktas på åtgärder som ska förebygga återfall i brott. För varje intagen ska det upprättas en individuellt utformad verkställighetsplan. Den som sitter i ett fängelse har sysselsättningsplikt. Sysselsättningen kan bestå av någon form av arbete, utbildning eller behandling. Kriminalvården har behandlingsprogram för bland annat alkohol- och narkotikamissbruk, sexualbrottslingar och för män som brukar våld mot sin partner. För att ge den som suttit i fängelse bättre förutsättningar att klara sig i samhället efter frigivningen utan att återfalla i brott och för att underlätta övergången från fängelselivet till livet i frihet finns olika möjligheter till utslussning från fängelset. Det kan bland annat ske genom fotboja i slutet av fängelsestraffet, vistelse i behandlingshem eller genom boende med särskilt stöd och tillsyn, så kallade halvvägshus. Frivården Frivård bedrivs vid 34 frivårdskontor. Frivårdens uppgift är att övervaka personer som dömts 26 till andra påföljder än fängelse, till exempel skyddstillsyn och kontraktsvård, men också att övervaka dem som blivit villkorligt frigivna ur fängelse. Frivården ansvarar även för verkställigheten av samhällstjänst och fängelsestraff som ska verkställas med elektronisk intensiv övervakning (fotboja) i stället för i fängelse. Varje dag övervakar frivården i genomsnitt cirka 12 000 dömda personer. Skyddstillsyn innebär att en dömd person får en prövotid på tre år, med frivårdens övervakning i normalt ett år av dessa. Vid villkorlig frigivning är prövotiden den tid som återstår av straffet, dock minst ett år. Den som står under övervakning får en övervakare som erbjuder stöd och hjälp för att underlätta anpassningen i samhället. Kontraktsvård är främst till för etablerade missbrukare, där det finns ett klart samband mellan missbruk och brott. I stället för fängelse dömer domstolen till skyddstillsyn med vård på ett behandlingshem. Även samhällstjänst är ett alternativ till fängelse och ett tillägg till en dom på skyddstillsyn eller villkorlig dom. Samhällstjänst innebär att den dömde ska utföra oavlönat arbete på sin fritid. Domstolen bestämmer antalet timmar som den dömde ska arbeta, minst 40 och som mest 240 timmar. kriminalvården Den som döms till högst sex månaders fängelse kan under vissa förutsättningar få avtjäna straffet med fotboja i hemmet. Sändaren i fotbojan står i kontakt med en dator, som kontrollerar att den dömde följer ett uppgjort schema. Om klienten inte följer schemat larmas frivården. Den dömde övervakas dygnet runt. Klientens rörelsefrihet är strängt reglerad och frivården kontrollerar regelbundet att han eller hon håller sig drog- och alkoholfri. Frivården har också hand om övervakning och kontroll av personer som fått fotboja i samband med utslussning från ett fängelsestraff. Frivården utför även personutredningar. Frivården träffar och intervjuar dem som är åtalade för brott och lämnar sedan ett yttrande över hans eller hennes levnadsförhållanden till domstolen. Domstolen använder yttrandet för att lättare kunna bestämma lämpligt straff. Transporter Kriminalvården kan behöva transportera dömda personer, exempelvis mellan häkte och fängelse och mellan olika fängelser. Transporter görs också till andra länder, t.ex. när någon som har dömts till utvisning ska förpassas till sitt hemland. Kriminalvården utför även transporter åt andra myndigheter, t.ex. åt polisen när det gäller avvisningar i asylärenden. Under ett år görs ca 80 000 transporter varav ca 5 000 till utlandet. Unga och kriminalvård Barn under 15 år kan inte straffas. Om en ung person som begår ett brott är mellan 15 och 17 år döms han eller hon vanligen till böter eller någon av de särskilda ungdomspåföljderna ungdomsvård, ungdomstjänst eller sluten ungdomsvård. Personer under 18 år döms mycket sällan till fängelse men så kan ske om den unge begått ett mycket allvarligt brott kort innan han eller hon fyllde 18 år. 27 det s venska rät t s väsen det Rättsväsendet i ständig utveckling 28 När samhället och därmed brottsligheten förändras måste även rättsväsendet förändras. En del av detta förändringsarbete sker inom var och en av rättsväsendets myndigheter medan annat sker på ett övergripande plan och involverar flera eller alla myndigheter. En digitalt sammanlänkad rättskedja För att möta de utmaningar som rättsväsendet står inför – och som ytterst handlar om att öka människors trygghet och minska antalet brott – krävs en effektivare hantering av brottmål. För att uppnå detta pågår ett arbete som innebär att rättskedjans myndigheter gemensamt och med stöd av informationsteknik utvecklar ett förbättrat informationsutbyte i brottmålshanteringen. Utöver effektivitetsvinster medför arbetet ökad medborgarservice samt bättre underlag för kunskap, analys och uppföljning inom hela rättskedjan. När ett ärende kan följas elektroniskt genom hela brottmålsprocessen kan information tas fram och analyseras på ett sätt som inte tidigare har varit möjligt. På så sätt skapas nya förutsättningar att införa en mer kunskapsbaserad brottsbekämpning. Digitaliseringen av informationsutbytet i rättskedjan möjliggör vidare stärkt styrning och ett bättre resursutnyttjande i rättsväsendet. Kunskap om rättsväsendet Brottsförebyggande rådet (Brå) arbetar på uppdrag av regeringen och dess målgrupper är bland annat beslutsfattare och anställda inom rättsväsendet. Brå bedriver forskning och förser regeringen och myndigheterna med värdefull statistik, utvärderingar av olika reformer och annat kunskapsmaterial som tjänar som underlag i arbetet med att förebygga brott och rättsväsendets reaktioner på brott. 29 Vem kontrollerar myndigheterna? Kontroll av myndigheterna Att myndigheter följer lagar och förordningar är mycket viktigt för tilltron till den offentliga förvaltningen och ytterst för demokratin. Genom att medborgarna har möjlighet att överklaga myndigheters beslut till allmän förvaltningsdomstol kan domstolen pröva hur en myndighet har tillämpat reglerna. Som en följd av domstolsprövningen skapas också en praxis för myndigheterna. Det finns också anledning att ha kontroll över på vilket sätt myndigheter utför sina plikter. Denna kontroll utövas av Riksdagens ombudsmän, Justitiekanslern och de centrala förvaltningsmyndigheterna. Riksdagens ombudsmän och Justitiekanslern Riksdagens ombudsmän, i dagligt tal Justitieombudsmannen (JO ), har riksdagens uppdrag att granska att de som utövar offentlig verksamhet följer lagar och andra författningar samt i övrigt sköter sina uppgifter. Riksdagens ombudsmän tar emot klagomål från allmänheten men kan också på eget initiativ inleda undersökningar. På motsvarande sätt har Justitiekanslern (JK ) regeringens uppdrag att granska dem som utövar offentlig verksamhet. Allmänheten kan också vända sig till Justitiekanslern med klagomål. Vid sidan av sin tillsynsverksamhet har Justitiekanslern också till uppgift att pröva skadeståndsanspråk som riktas mot staten. Varken riksdagens ombudsmän eller Justitiekanslern kan ompröva eller ändra en myndighets eller domstols beslut. De centrala förvaltningsmyndigheterna Polismyndigheten, Åklagarmyndigheten och Kriminalvården granskar att arbetet inom de områden som de har tillsyn över bedrivs i överensstämmelse med uppdragen från riksdagen och regeringen. De ska också granska att arbetet är effektivt och uppfyller ställda krav på rättssäkerhet. det s venska rät t s väsen det Övergripande budget Rättsväsendets del av hela statsbudgeten 32 1. Polisorganisationen 21 080 2. Kriminalvården 7 835 3. Sveriges Domstolar 5 346 4. Rättsliga biträden m.m. 2 306 5. Åklagarmyndigheten 1 306 6. Säkerhetspolisen 1 104 7.Ekobrottsmyndigheten 589 8.Rättsmedicinalverket 379 9. Ersättning för skador på grund av brott 122 10. Brottsförebyggande rådet 90 11.Brottsoffermyndigheten 37 12. Kostnader för vissa skaderegleringar m.m. 40 13. Avgifter till vissa internationella sammanslutningar 19 14. Säkerhets- och integritetsskydds nämnden 18 15.Domarnämnden 8 16. Bidrag till lokalt brottsföre byggande arbete 7 17.Gentekniknämnden 5 7-17 För 2015 uppgår budgeten för rättsväsendet till drygt 40 miljarder kronor. De största anslagsposterna är (i miljoner kronor): 4 5 6 1 3 2 Rättsväsendets budget 2015, fördelad på anslag 33 det s venska rät t s väsen det Kontakt 34 yy Brottförebyggande rådet www.bra.se yy Brottsoffermyndigheten www.brottsoffermyndigheten.se yy Ekobrottsmyndigheten www.ekobrottsmyndigheten.se yy Justitiedepartementet www.regeringen.se/justitie yy Justitiekanslern – JK www.jk.se yy Kriminalvården www.kriminalvarden.se yy Polisen www.polisen.se yy Riksdagens ombudsmän – JO www.jo.se yy Rättshjälpsmyndigheten www.rattshjalp.se yy Rättsmedicinalverket www.rmv.se yy Sveriges Domstolar www.domstol.se yy Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden www.sakint.se yy Säkerhetspolisen www.sakerhetspolisen.se yy Åklagarmyndigheten www.aklagare.se Det svenska rättsväsendet Med rättsväsendet menar man vanligtvis de myndigheter som ansvarar för rättssäkerhet och rättstrygghet. Domstolarna utgör stommen inom rättsväsendet. Till rättsväsendet räknas också de brottsförebyggande och utredande myndigheterna, dvs. Polismyndigheten, Säkerhetspolisen, Brottsoffermyndigheten, Åklagar myndigheten, Ekobrottsmyndigheten och Kriminalvården. I den här broschyren får du en kort introduktion till de olika delarna av rättsväsendet. 103 33 Stockholm www.regeringen.se/justitie
