Innehåll - Nordisk Nutrition

Transcription

nutrition
nordisk
Tillsatser
säkerhet • sötningsmedel
effekter • nya rön m.m.
4
2015
2012
PUBLISHING THE LATEST
IN HUMAN NUTRITION RESEARCH
with a particular focus on food-related nutrition studies
A fully indexed, open access journal, all content is freely available at www.FoodandNutritionResearch.net
EDITOR-IN-CHIEF: Prof. Asim K. Duttaroy, Faculty of Medicine, Department of Nutrition, Oslo University, Norway.
2.162
Journal impact factor: 1.785.
Join Food & Nutrition Research on
~ Nordisk Nutrition
~ Food & Nutrition Research
~ Konferenser
~ Stöd till forskning
~ Rådgivning till företag
SNF skapar förutsättningar för företag och forskare
att på vetenskaplig grund medverka till konsumenters
välbefinnande och en god folkhälsa
www.snf.ideon.se
SNF:s medlemsföretag 2015:
Aarhuskarlshamn Sweden AB, Arla Foods AB, Axfood Sverige AB, Aventure AB, Barilla Sverige AB, Bergendahls Food,
Coca-Cola AB, Coop Marknad AB, Di Luca & Di Luca AB, Danone Sweden AB, Fazer Bageri & konfektyr AB, Findus Sverige AB,
ICA Sverige AB, Lantmännen ek för, Livsmedelsföretagen, LRF Mjölk, Mondelez International, Nestlé Infant Nutrition,
Nordic Sugar A/S, Nordisk Kellogg’s A/S, Nutricia Nordica AB, Oatly AB, Orkla Food AB, Pågen AB, Quaker Oats Scandinavia,
Semper AB, Svensk Dagligvaruhandel, Svenska McDonald’s AB, Svenskt Kött, Unilever Sverige AB, ViktVäktarna AB, Yoplait Sverige AB
nummer 4-2015
Nordisk Nutrition ges ut
av SNF Swedish Nutrition
Foundation, Ideon Science Park
223 70 Lund
Hemsida: www.nordisknutrition.se
Chefredaktör och ansvarig utgivare:
Susanne Bryngelsson,
SNF Swedish Nutrition Foundation
Tel: 046-286 22 84
[email protected]
Redaktionella medarbetare:
Ingvar Bosaeus, SNF Swedish
Nutrition Foundation, Lennart
Wikström, Tejarps Förlag
Prenumeration:
Anneli Gozzi Hovstadius
SNF Swedish Nutrition Foundation
Tel 046-286 22 82
[email protected]
4
Ledare
Tema: Tillsatser
5
Tillsatser i livsmedel – fakta och
grundläggande krav
9
Påverkar sötningsmedel kroppsvikt,
aptit, blodsocker och insulin?
12
Nya rön om tarmeffekter av sötningsmedel och emulgeringsmedel
14
Upplevda effekter av citronsyra och
glutamat saknar vetenskapligt stöd
Produktion:
LIME AB
Tejarps Gård
230 41 Klågerup
Tel: 040-40 86 80
[email protected]
16
Utgör nitrit, nitrat och fosforinnehållande tillsatser ett hälsoproblem?
Form & Layout:
Linda Clarin
LIME AB
18
20
24
26
27
Annonsförsäljning:
Tel: 046–286 22 84
[email protected]
Tryck:
Norra Skåne Offset,
Hässleholm
ISSN 1654-8337
Omslagsbild:
Mostphotos.com
Nordisk Nutrition har som målsättning
att på vetenskaplig grund informera om
och delta i debatten kring aktuella
frågor inom nutritionsområdet, inkl
nutritionsfrågor relaterade till livsmedelsvetenskap och fysisk aktivitet,
samt frågor relaterade till märkning
och marknadsföring av livsmedel. Målgruppen är framförallt personer med
professionellt intresse för och användning
av aktuell kunskap från forskning inom
dessa områden.
Nordisk Nutrition är en fristående
del av SNF:s verksamhet. Åsikter som
uttrycks i Nordisk Nutrition speglar inte
nödvändigtvis SNF:s åsikter.
Mer om SNF: www.snf.ideon.se.
>> INNEHÅLL
29
Nya Nordiska Nyckelhålet – en utmaning värd mödan
SNF-anslag 2015: Nutritionsforskning på gång!
Ny forskning inom klinisk nutrition
In memorian: Björn Isaksson – en pionjär
Omega-6-fettsyror minskar kardiometabol risk
Kost och gener samspelar kring risken för blodfettsrubbningar och hjärt-kärlsjukdom
5
14
22
Nordisk Nutrition 4 • 2015 3
>> LEDAREN
Saklig information
P
bästa boten mot oro
å en öppen fråga i YouGovs senaste rapport
Food Health 2015 om vad man oroar sig för
med maten svarar ingen (0 procent) av de
tillfrågade att de oroar sig för matens innehåll
av mättat fett, och endast en procent uppger att de oroar
sig för matens innehåll av salt. Femton procent av de tillfrågade oroar sig för livsmedelstillsatser, och tio procent
för E-nummer. Man kan diskutera den exakta tillförlitligheten av denna typ av konsumentpanelundersökningar,
men de ger ändå en indikation om var många konsumenters fokus ligger. En medvetenhet om livsmedels
innehåll, inklusive tillsatser, är positivt och hjälper till att
driva utvecklingen av högkvalitativa livsmedel. Sett ur ett
nutritionellt perspektiv är det dock bekymmersamt att
så stor andel av konsumenterna tycks känna oro för tillsatser. Inte minst eftersom denna oro verkar ta uppmärksamheten från erkända folkhälsoproblem, vilket kan antas
försvåra förutsättningarna för alla som försöker nå ut med
budskap och produkter som syftar till att underlätta för
konsumenterna att välja bra matvanor. Precis som för mig
personligen och i sann ”Nordisk Nutritionsanda” tror jag
att vi bäst botar oron med saklig och vetenskapligt baserad information – vilket vi genom detta temanummer vill
bidra med.
Som alltid är det med en blandning av förvåning och
förväntan som jag konstaterar att året går mot sitt slut
och att det snart står ett nytt för dörren. Vad fort det gick!
Och vad spännande det blir nästa år! Då skruvar SNF
upp sin ambition att sprida saklig information om mat
och hälsa ytterligare ett snäpp, genom en ny webbportal
om mat och hälsa. Detta blir en viktig kanal, parallellt
med Nordisk Nutrition, som möjliggör en bred spridning
av aktuellt kunskapsläge inom nutritionsområdet. Med
en webbportal finns också stora möjligheter att bredda
kommunikationen, både avseende målgrupp och kommu-
nikationsformer – till exempel med ”webinars”, chatforum
och ”Ted-talks”. Många har under våra sonderingar under
året som gått vittnat om behovet. Tack vare ett beviljat
kommunikationsprojekt från Formas har SNF möjlighet
att ta initiativet till webbportalen. För att den ska nå sin
fulla potential som en långsiktig, trovärdig och stark röst
i samhällsdiskussionen om mat och hälsa hoppas vi att
många aktörer vill vara med och utveckla den. Vi kommer
att hålla informationsmöte om portalen för potentiella
samarbetspartners under våren. Om du redan nu har några
funderingar, generellt kring portalen eller om hur din
organisation skulle kunna bidra, är du varmt välkommen
att höra av dig till mig.
Spännande och roligt blir det också den 20-22 juni
2016 då det är dags för den elfte Nordiska Nutritionskonferensen (NNC 2016) i Göteborg. Jag hoppas att
vi ses där! Vi kommer givetvis också att rapportera
från konferensen i Nordisk Nutrition. I anslutning till
NNC 2016 arrangeras den 19 juni ”The Nordic Dietetic
Conference: Professional development and future perspectives” av Dietisternas Riksförbund och ett satellitsymposium på temat ”Milk – friend or foe? A scientific
discussion on milk, dairy products and health”.
Läs gärna mer på www.nnc2016.se, där registreringen nu
också är öppen.
Ett stort tack till dig som läst
Nordisk Nutrition under 2015!
Jag önskar dig en härlig julledighet och en fin vinter. När
vi hörs igen har ljuset kommit tillbaka – den 6 maj!
Susanne Bryngelsson
Chefredaktör
Tillsatsrapport
Artiklar i detta temanummer baseras på rapporten ”Tillsatser i livsmedel – fakta och aktuellt kunskapsläge avseende omdiskuterade hälsomässiga aspekter”. Författare till rapporten är Ulrika Gunnerud och
Susanne Bryngelsson, SNF Swedish Nutrition Foundation. Rapporten har sammanställts på uppdrag
av och med finansiering av Livsmedelsföretagen och Svensk Dagligvaruhandel. Uppdragsgivarna har
formulerat frågeställningarna. Författarna ansvarar för rapportens slutsatser, vilka inte har påverkats
av uppdragsgivarna.
Tack riktas till Nils-Gunnar Ilbäck och Evelyn Jansson Elfberg, Livsmedelsverket, för värdefulla
diskussioner, till Ingrid Larsson, Sahlgrenska universitetssjukhuset, för faktagranskning av texter
om sötningsmedel och till Magnus Wickman, Karolinska Institutet, för faktagranskning ur allergiperspektiv. Rapporten finns på SNF:s hemsida: www.snf.ideon.se (se under ”Arkiv och ”Rapporter”).
4 Nordisk Nutrition 4 • 2015
>>Tema: Tillsatser
Många tillsatser är naturligt förekommande. Pektin (E 440) är
ett exempel på ett förtjockningsmedel som finns i bland annat
citrusfrukter och äpple.
Tillsatser
i livsmedel
– Fakta och
grundläggande krav
Alla godkända tillsatser har genomgått en säkerhetsgranskning och många tillsatser är naturligt förekommande i livsmedel. Det är därför varken möjligt eller motiverat att helt utesluta
tillsatser i livsmedel. Däremot är det angeläget att kontinuerligt föra en diskussion om innehållet i livsmedel, baserat på fakta och aktuellt kunskapsläge. Här sammanfattar vi grundläggande fakta om tillsatser, som en bakgrund till följande artiklar i detta temanummer, där
vi belyser kunskapsläget avseende några omdiskuterade hälsoeffekter av tillsatser.
>> text: SUSANNE BRYNGELSSON, ULRIKA GUNNERUD,
SNF Swedish Nutrition Foundation, Lund.
[email protected]
E
tt grundläggande krav på
livsmedel är att de ska vara
säkra att äta. För att garantera
detta behövs ibland tillsatser.
Tillsatser kan också behövas för att
bibehålla livsmedlets kvalitet när innehållet av någon ingrediens minskas.
Det gäller till exempel i lätt-
produkter, med reducerad mängd
fett, socker eller salt. Lättprodukter
kan underlätta för konsumenter som
önskar minska sitt intag av fett, salt
och socker, men de kan vara svåra
eller omöjliga att framställa utan
tillsatser. Till exempel kan sänkt
fetthalt behöva kompenseras med
förtjockningsmedel för att produkten
inte ska skära sig, sänkt salthalt kan
behöva kompenseras med ett konserveringsmedel för att inte riskera tillväxt av hälsofarliga mikroorganismer
och för bibehållen söt smak vid ett
minskat innehåll av socker används
ofta sötningsmedel.
»
>>Tema: Tillsatser
Tabell 1. Grupper av tillsatser och deras
tillhörande E-nummer
Tillsatsgrupp
E-nummer
Antal
Färgämnen
E 100 – E 180
Konserveringsmedel
E 200 – E 297, E 1105
43
Antioxidationsmedel
E 300 – E 392, E 586
46
Emulgerings-, stabiliserings-, förtjocknings,- och geleringsmedel*
E 400 – E 418, E 420 – E 421, E 422 – E499,
E 1204, E 1404 – E 1452
84
Sötningsmedel
E 420 – E 421, E 950 – E 968
15
Övriga tillsatser
E 500 – E 999, E 1103, E 1105, E 1200 –
E 1207, E 1404 – E 1452, E 1505 – E 1521
102
40
* Vissa emulgerings-, stabiliserings-, förtjocknings- och geleringsmedel ingår även i
gruppen "sötningsmedel" eller ”övriga tillsatser”.
Tabell 2. Funktionsnamn för tillsatser (1)
Antioxidationsmedel
Geleringsmedel
Skumdämpningsmedel *
Bakpulver *
Klumpförebyggande
medel *
Smakförstärkare *
Drivgaser *
Komplexbildare *
Smältsalter (endast smältost) *
Emulgeringsmedel
Konsistensmedel *
Stabiliseringsmedel
Fuktighetsbevarande
medel *
Konserveringsmedel
Surhetsreglerande medel *
Fyllnadsmedel *
Modifierad stärkelse *
Syror *
Färgämnen
Mjölbehandlingsmedel *
Sötningsmedel
Förtjockningsmedel
Skumbildande medel *
Ytbehandlingsmedel *
* Definieras som ”övriga tillsatser” i tabell 1.
E-nummer betyder godkänd
Livsmedelstillsatser är ämnen som
tillförs livsmedel för ett tekniskt
ändamål och normalt inte konsumeras som livsmedel i sig (se faktaruta
Definition). Alla livsmedelstillsatser
som är tillåtna att användas inom
livsmedelsindustrin har genomgått
en säkerhetskontroll (riskvärdering)
för att säkerställa att de är ofarliga
att konsumeras i de mängder som
de får användas. Tillsatser godkänns
också endast under förutsättning att
det finns ett tekniskt behov eller ger
fördelar för konsumenten.
Alla godkända tillsatser får ett
identifikationsnummer, ett E-nummer. E-numret är alltså en garanti för
att tillsatsen har granskats och inte
utgör en hälsorisk vid användning i
livsmedel, utifrån dagens kunskap
och i de mängder som är lagstadgat.
E-nummer används inte för andra
ingredienser än tillsatser.
Livsmedelstillsatser regleras i Europaparlamentets och rådets förordning
(EG) nr 1333/2008 av den 16 december 2008 om livsmedelstillsatser
(”tillsatsförordningen”) (1). Denna
förordning reglerar vilka tillsatser
som är godkända, men också i vilka
livsmedel, i vilket syfte och i vilka
mängder de får användas. Undantaget
är tillsatser som används i ekologiska
produkter, som regleras av specifika
förordningar (2, 3).
Sex grupper
Tillsatser kan delas in i sex grupper;
färgämnen, konserveringsmedel,
antioxidationsmedel, emulgerings-,
stabiliserings-, förtjocknings- och
geleringsmedel, sötningsmedel och
övriga tillsatser. I dag finns cirka 310
godkända tillsatser för användning i
livsmedel (4). Många av de ämnen
som används som tillsatser är naturligt förekommande ämnen i livsmedel. Till exempel, ett blåbär innehåller
21 ämnen som också används som
tillsatser (5).
För att en tillsats ska få användas i
livsmedel måste dess säkerhet först
utredas genom en riskvärdering av
den Europeiska myndigheten för
livsmedelssäkerhet, Efsa, och därefter
Definition
av tillsatser
Tillsatser definieras enligt förordning
(EG) nr 1333/2008 som: ”Varje ämne
som normalt inte i sig konsumeras
som ett livsmedel och som normalt
inte används som en karakteristisk
ingrediens i livsmedel, oavsett om
det har något näringsvärde eller inte,
och som liksom dess biprodukter
på goda grunder kan antas direkt
eller indirekt bli en beståndsdel i
livsmedel när det för något tekniskt
ändamål avsiktligt tillförs sådana vid
framställning, bearbetning, beredning, behandling, förpackning,
transport eller lagring.”
godkännas av EU-kommissionen.
Den obligatoriska riskvärderingen
som ligger till grund för EU-kommissionens beslut om att godkänna eller
inte godkänna en tillsats utförs av
Efsas så kallade ANS-panel (Panel on
Food Additives and Nutrient Sources
Added to Food). Användningen av
tillsatsen får inte vilseleda konsumenten och tillsatsen måste ha fördelar
för konsumenten.
Vid riskvärderingen av kemiskt likartade tillsatser beaktar ANS-panelen
även samverkanseffekter, så kallade
”cocktaileffekter”. Det vill säga, man
gör en bedömning av om det finns
anledning att misstänka några hälsorisker vid användning av flera tillsatser samtidigt, och om det kan uppstå
interaktioner mellan den aktuella
tillsatsen och andra ämnen. En tillsats
godkänns aldrig för generell användning, utan måste godkännas för varje
livsmedelskategori (1).
Acceptabelt dagligt intag (ADI)
Som en del av riskvärderingen gör
ANS-panelen en bedömning av vad
som är acceptabelt dagligt intag
(ADI) av tillsatsen. De studier som
ligger till grund för bedömningen är
oftast djurstudier. Den högsta dosen
djuren kan inta dagligen utan att
uppvisa några skadliga effekter blir
den så kallade nolleffektdosen (eng.
no observed adverse effect level,
NOEL), och anges som milligram av
tillsatsen per kilo kroppsvikt.
Det är mycket osannolikt att
personer som äter allsidigt och
enligt rekommendationerna når
upp i så höga intag av tillsatser
att de utgör en risk för hälsan.
Som en säkerhetsåtgärd sätts ADI
för människor vanligen till en hundradel av nolleffektdosen hos djur.
Det utgör knappast några negativa
hälsoeffekter att vid enstaka tillfällen
överskrida ADI. Villkoren för användning av tillsatser ska dock säkerställa att den allmänna befolkningen
eller speciella grupper vid en normal
konsumtion av de livsmedel där tillsatserna får användas inte riskerar att
regelbundet överskrida ADI.
Även godkända tillsatser kan bli
föremål för en ny riskvärdering när
detta anses nödvändigt, till exempel
mot bakgrund av ny vetenskaplig
dokumentation. I samband med att
regelverket för tillsatser harmoniserades inom EU 2008 beslutades att
EU-kommissionen skulle upprätta
ett program för generell omprövning av samtliga godkända tillsatser.
Enligt programmet, som fastställdes
2010, ska prioriteringsordningen för
omprövning bestämmas bland annat
utifrån när senaste bedömningen av
en tillsats gjordes, tillgång till nya
vetenskapliga rön, i vilken utsträckning en livsmedelstillsats används
och människors exponering för livsmedelstillsatsen (6).
Märkning av tillsatser
Allmänna regler för märkning av
livsmedel ges av den så kallade informationsförordningen, förordning
(EU) nr 1169/2011. För vissa tillsatser finns ytterligare, mer specifika,
krav på märkning av de livsmedel
som innehåller tillsatsen. Dessa
specifika krav framgår av tillsatsförordningen (1).
Enligt informationsförordningen
ska alla ingredienser deklareras på
färdigförpackade livsmedel, alltså
även tillsatser. Ingredienser deklareras i fallande ordning efter vikt/
mängd, där den ingrediens det finns
mest av står först och den det finns
minst av står sist. Eftersom tillsatser
vanligen används i små mängder i
livsmedel hamnar de oftast i slutet av
ingrediensförteckningen.
Livsmedelstillsatser ska i ingrediensförteckningen anges med sitt
funktionsnamn, följt av aningen Enummer eller vedertagen benämning.
Till exempel, vid tillsats av citronsyra
kan man välja om man vill deklarera
detta som ”antioxidationsmedel (E
330)” eller ”antioxidationsmedel
(citronsyra)”. Funktionsnamnet talar
om vilken teknisk funktion tillsatsen
har. Tillsatser delas upp i 24 olika
funktionsgrupper, se tabell 2 (1).
Intag okänt
Livsmedelsverket upprätthåller en
livsmedelsdatabas med information
om livsmedels innehåll av näringsämnen och gör även regelbundna
kostundersökningar för att kartlägga
svenskarnas matvanor. Genom att
kombinera informationen som finns i
databasen och uppgifter från kostundersökningarna kan man med viss
>>Tema: Tillsatser
säkerhet uttala sig om hur intaget av
näringsämnen ser ut i befolkningen
och i olika grupper av den. Livsmedelsdatabasen innehåller däremot
ingen information om tillsatser, och
kostundersökningarna ger inte någon
produktspecifik information om vilka
livsmedel som konsumeras. Dessa
källor ger därför inte tillräcklig med
information för att vägleda i frågan
om hur mycket tillsatser maten
innehåller, hur mycket tillsatser vi
äter, eller hur intaget och användningen av tillsatser har förändrats de
senaste åren.
En relaterad fråga, som det inte
heller finns underlag för att besvara,
är hur en eventuellt förändrad
användning av tillsatser påverkat
livsmedels näringsmässiga kvalitet,
till exempel avseende salt, socker
och fett.
För att få fram siffror om intag
av tillsatser skulle man behöva göra
scenarioberäkningar där man tittar
på konsumtionen av utvalda livsmedel/livsmedelsgrupper baserat på
exempelvis försäljningsstatistik och
utifrån det göra en uppskattning hur
mycket tillsatser som äts. I dagsläget
finns inga sådana studier eller siffror
att tillgå i Sverige.
Stort antal kan vara fördel
Det finns ett stort antal tillsatser som
är tillåtna för användning i livsmedel.
Ibland framhålls detta som något
negativt. Sett ur ett riskperspektiv kan
»
>>Tema: Tillsatser
man dock argumentera för att många
tillåtna tillsatser är bättre än få.
Ett problem är att vi inte vet hur
mycket tillsatser som används och
hur stort intaget är, eller hur detta
har förändrats över tid. Men ju fler
tillåtna tillsatser som livsmedelsproducenterna har att välja mellan,
desto större är möjligheterna att hitta
tillsatser som har optimal funktion i
det aktuella livsmedlet, som då kan
användas i mindre mängd jämfört
med en tillsats med mindre optimal
funktion. Samtidigt ska användningen
av tillsatser hela tiden omprövas av
livsmedelsindustrin, så att användningen begränsas till bara de som
behövs, varken fler eller färre, och till
de koncentrationer som behövs för
att uppnå syftet.
Stor säkerhetsmarginal
Vid en ensidig och obalanserad kost,
som avviker från de officiella råden
om bra matvanor, kan det för vissa
riskgrupper (till exempel barn) finnas
risk att intaget av enskilda tillsatser
överskrider ADI. Eftersom ADI för
människor är satt till en hundradel av
det intag som är säkert i djurstudier,
behövs det dock sannolikt ett intag
som kraftigt överskrider ADI för att
den aktuella tillsatsen ska utgöra en
reell hälsorisk.
Det är mycket osannolikt att personer som äter allsidigt och enligt rekommendationerna når upp i så höga
intag av tillsatser att de utgör en risk
för hälsan. En obalanserad kost karaktäriserad av ett högt och ensidigt intag
av enskilda livsmedel medför, förutom
risken för ett högt intag av enskilda
tillsatser, en risk för negativa hälsoeffekter på grund av ett obalanserat
intag av näringsämnen och energi.
Detta är med all säkerhet en större
risk för de flesta som äter ensidigt, än
ett för högt intag av tillsatser. ••
Referenser
1. Europaparlamentets och rådets förordning (EG)
nr 1333/2008, av den 16 december
2008 om livsmedelstillsatser.
2. Rådets förordning (EG) nr 834/2007 om
ekologisk produktion och märkning av ekologiska produkter mm.
3. Kommissionens förordning (EG) nr
889/2008 om tillämpningsföreskrifter för
rådets förordning EG 834/2007 om ekologisk
produktion mm.
4. http://www.livsmedelsverket.se/livsmedeloch-innehall/tillsatser-e-nummer/sok-enummer
5. https://jameskennedymonash.wordpress.
com/2013/12/20/ingredients-of-all-naturalblueberries
6. Kommissionens förordning (EU) nr
257/2010 av den 25 mars 2010 om upprättande av ett program för omprövning av
godkända livsmedelstillsatser i enlighet med
Europaparlamentets och rådets förordning
(EG) nr 1333/2008 om livsmedelstillsatser.
* www.slv.se/sv/grupp1/Mat-och-naring/naringsrekommendationer
DET ÄR NÅGOT SPECIELLT
MED MARGARIN
Visste du att:
Oljebaserade matfetter, som t.ex. margarin, rekommenderas
i våra Nordiska näringsrekommendationer som en del av
en hälsosam kost*
Margarin har endast en tredjedel så stor påverkan på
klimatet, jämfört med smörblandade produkter
De flesta av våra margariner görs med svensk rapsolja
Läs mer om oljebaserat matfett som en del av en hälsosam kost på www.margarinrattochslatt.se
>>Tema: Tillsatser
Påverkar
sötningsmedel
kroppsvikt, aptit,
blodsocker och insulin?
Sötningsmedel är en grupp av tillsatser som regelbundet är
föremål för diskussion i samhällsdebatten om mat och hälsa,
inte minst mot bakgrund av den ökande förekomsten av
övervikt och fetma. Vanliga frågeställningar avser sötningsmedels betydelse för kroppsvikt, aptit och energiintag. En
annan återkommande diskussion är hur sötningsmedel påverkar blodsocker- och insulinnivåer efter måltid.
>> text: SUSANNE BRYNGELSSON, ULRIKA GUNNERUD, SNF Swedish Nutrition Foundation, Lund.
[email protected]
S
ötningsmedel används i
livsmedel bland annat i syfte
att minska energiinnehållet
och erbjuda konsumenterna alternativ som underlättar
viktnedgång eller minska risken för
viktuppgång. I vetenskapliga studier
har man också funnit att sötningsmedel som en del av kontrollerade
viktminskningsprogram vid behandling av fetma kan bidra till en mer
uttalad viktminskning (1, 2). Observationsstudier ger även stöd för att
ett minskat intag av sockersötade
drycker, eller utbyte av dem mot
drycker sötade med sötningsmedel, är
kopplat till lägre kroppsvikt (3-6).
Observationsstudier har en begränsad bevisstyrka, men även nyare
genomgångar av randomiserade kontrollerade studier styrker att byte från
sockersötade drycker till lightdrycker
minskar kroppsvikten, fettmassan och
midjeomfånget (7). Det är också visat
att drycker med sötningsmedel kan
vara ett verktyg för att bibehålla en
viktminskning (8).
Läskstudie med svagheter
Några studier visar omvända resultat,
det vill säga ett positivt samband
mellan användning av sötningsmedel
och viktökning över tid (9). En observationsstudie från 2015, som fick
stor medial uppmärksamhet, fann ett
positivt dos-responssamband mellan
högt intag av lightläsk och ökad risk
för bukfetma (10).
Studien har dock flera svagheter.
En av de främsta begränsningarna
med studien är att man inte hade
uppgifter om deltagarnas totala
energiintag, och därför inte statistiskt
kunde ta hänsyn till hur det totala
energiintaget påverkade resultaten.
Energiintaget är den viktigaste förklarande faktorn för vikt och viktändring, och skulle kunna förklara
resultaten i studien.
Vidare var urvalsgruppen äldre
(medelålder 69 år vid studiens start)
och för att vara en observationsstudie
var den relativt liten; totalt ingick
466 personer och endast 40 av dessa
var ”högkonsumenter” (en burk läsk
eller mer per dag). Dessutom var
det skillnad mellan grupperna redan
innan studiens start, med större andel
överviktiga, feta och personer med typ
2-diabetes bland ”högkonsumenterna”.
Man kan därför inte utesluta att den
högre konsumtionen av lightläsk kan
förklaras av att fler personer i denna
grupp valt att ändra sitt kostmönster
och börjat använda lightprodukter för
att minska sitt energiintag och gå ner
i vikt, istället för att det ökade intaget
av lightläsk orsakat viktökningen. En
annan möjlighet är att det ökade intaget av lightläsk gett en ursäkt till att
öka energiintaget, enligt resonemanget
»
>>Tema: Tillsatser
”jag dricker lightläsk därför kan jag
unna mig att äta extra”.
Sötningsmedel underlättar
viktkontroll
Sammantaget tyder det vetenskapliga underlaget på att sötningsmedel
som ersättning för socker i drycker
underlättar viktnedgång och viktkontroll. Vilken betydelse det har
för kroppsvikten att byta ut socker
mot sötningsmedel i andra typer av
livsmedel än drycker är svårare att
uttala sig om.
Det är dock huvudsakligen i sötade
drycker som sötningsmedel har potential att bidra till ett väsentligt reducerat energiinnehåll. Sötade drycker kan
också lätt konsumeras i stora mängder
och därmed ge ett högt energiintag,
när de är sötade med socker. Det
verkar som om sockersötade drycker
passerar aptitregleringssystemet,
vilket inte socker i fast form gör. Det
kan leda till att man inte blir mätt av
socker i flytande form.
Antalet aptitstudier begränsat
Antalet vetenskapliga studier av hur
sötningsmedel påverkar aptiten är
begränsat. Slutsatsen från de studier
som hittills finns är att sötningsmedel
varken ökar eller minskar aptiten, och
inte har någon effekt på mättnad (2).
Drycker innehållande sötningsmedel
ger volym och fyller därmed magen.
De kan därför ge en kortare mättnad,
men påverkar inte intaget av mat vid
en följande måltid.
Aptit och mättnad styrs av komplexa samspel i kroppen och det är
svårt att studera hur de påverkas
av enskilda substanser eller livsmedel. För säkrare slutsatser om hur
sötningsmedel påverkar aptit och
mättnad behövs fler studier. Utifrån
dagens kunskapsläge finns det dock
inga belägg för påståenden om att
sötningsmedel skulle öka aptiten eller
det totala energiintaget.
Tvärtom finns studier som visar att
livsmedel sötade med sötningsmedel
kan hjälpa till att minska energiintaget, om det används istället för
mer energitäta livsmedel (11). Man
har även visat att användning av
icke energigivande sötningsmedel,
särskilt i drycker, kan fungera för att
bibehålla ett minskat energiintag vid
Icke energigivande
sötningsmedel kan
användas av diabetiker, eftersom
de inte påverkar
blodsockret.
Sockeralkoholer
ger däremot i olika
grad en blodsockerhöjning
efter måltid.
behandling av fetma och övervikt
(12). Att den största effekten fås av
drycker med sötningsmedel, som ersätter sockersötade drycker, kan förklaras av att det främst är i flytande
produkter som sötningsmedel kan
bidra till ett sänkt energiinnehåll.
Blodsocker och insulin
4. Malik VS, et al. Sugar-sweetened beverages
and weight gain in children and adults: a systematic review and meta-analysis. Am J Clin
Nutr 2013; 98: 1084-102.
5. Ebbeling CB. Sugar-sweetened beverages
and body weight. Current Opinion in Lipidology 2014; 25: 1-7.
6. Shankar P, et al. Non-nutritive sweeteners:
Review and update. Nutrition 2013; 29:
1293-1299.
Ett flertal studier visar att icke
energigivande sötningsmedel varken
påverkar blodsocker, insulin eller
mag-tarmhormoner (inkretiner) (1315). Det saknas vetenskapliga belägg
för att icke energigivande sötningsmedel bidrar till högre blodsocker och
insulinsvar efter måltid, på samma
sätt som socker och andra tillgängliga kolhydrater. Icke energigivande
sötningsmedel kan därmed användas
av personer med diabetes, eftersom de
inte påverkar blodsockret.
Sockeralkoholer ger däremot i
olika grad en blodsockerhöjning
efter måltid. Högst höjning ger maltitol, som i princip har samma blodsockerhöjande effekt som sackaros.
Xylitol, sorbitol, isomalt och laktitol
ger lägre svar, medan erytritol och
mannitol i princip inte ger något
blodsockersvar. ••
7. Miller PE, Perez, V. Low-calorie sweeteners
and body weight and composition: a metaanalysis of randomized controlled trials and
prospective cohort studies. Am J Clin Nutr,
2014; 100: 765-77.
Referenser
13. Grotz VL, et al. Lack of effect of sucralose
on glucose homeostasis in subjects with type 2
diabetes. J Am Diet Assoc 2003; 103: 160712.
1. Peters JC, et al. The effects of water and
non-nutritive sweetened beverages on weight
loss during a 12-week weight loss treatment
program. Obesity 2014. 22: 1415-21.
2. Gibson S, et al. Consensus statement on
benefits of low-calorie sweeteners. Nutrition
Bulletin, 2014. 39: 386-389.
3. Dennis EA, et al. Beverage consumption
and adult weight management: A review.
Eating Behaviors 2009; 10: 237-246.
8. Phelan S, et al. Use of artificial sweeteners
and fat-modified foods in weight loss maintainers and always-normal weight individuals.
Int J Obes 2009; 33: 1183-90.
9. Fowler SP, et al. Fueling the obesity epidemic? Artificially sweetened beverage use and
long-term weight gain. Obesity 2008. 16:
1894-900.
10. Fowler SPG, et al. Diet Soda Intake Is
Associated with Long-Term Increases in Waist
Circumference in a Biethnic Cohort of Older
Adults: The San Antonio Longitudinal Study
of Aging. Journal of the American Geriatrics
Society 2015; 63: 708-715.
11. Mattes RD, Popkin BM. Nonnutritive
sweetener consumption in humans: effects on
appetite and food intake and their putative
mechanisms. Am J Clin Nutr 2009; 89: 1-14.
12. Raben A, Richelsen B. Artificial sweeteners: a place in the field of functional foods?
Focus on obesity and related metabolic disorders. Curr Opin Clin Nutr Metab Care 2012;
15: 597-604.
14. Ma J, et al. Effect of the artificial sweetener,
sucralose, on gastric emptying and incretin
hormone release in healthy subjects. Am J
Physiol Gastrointest Liver Physiol 2009; 296:
G735-9.
15. Ma J, et al. Effect of the artificial sweetener,
sucralose, on small intestinal glucose absorption in healthy human subjects. Br J Nutr
2010; 104: 803-6.
>>Tema: Tillsatser
Mer om sötningsmedel
Sötningsmedel är ämnen som används för att ge livsmedel
söt smak eller i bordssötningsmedel. Termen ”sötningsmedel” omfattar egentligen alla substanser med söt smak,
det vill säga även sackaros (vanligt socker). Vanligtvis,
liksom här, används dock ”sötningsmedel” synonymt med
”alternativa sötningsmedel”, och avser då endast sötningsmedel som utgör alternativ till sockerarter. Alternativa sötningsmedel används huvudsakligen antingen för att minska
produktens energiinnehåll eller för att göra produkten mer
tandvänlig. Sötningsmedel fermenteras inte av bakterier i
munnen och är därmed inte kariogena. Man bör dock beakta att utbyte av sockerarter mot sötningsmedel inte minskar
den frätande effekten av sura drycker. Risken för frätskador
på tänderna vid ett frekvent intag av sura drycker, till exempel coladrycker och vissa sportdrycker, är alltså lika stor,
oavsett om den innehåller socker eller sötningsmedel.
Beroende på deras sötma delas sötningsmedel upp i två
grupper; högintensiva sötningsmedel (icke energigivande)
och volymgivande sötningsmedel (energigivande):
• Högintensiva sötningsmedel är vanligen hundratals
eller tusentals gånger sötare än sackaros, och behöver
därför tillsättas endast i mycket små mängder (tabell 1).
Detta innebär att de i praktiken inte ger något bidrag till
produktens energiinnehåll. De bidrar inte heller till att ge
produkten någon volym. Högintensiva sötningsmedel är
(med ett fåtal undantag) syntetiskt framställda ämnen
som inte finns i naturen, och de kallas därför ibland
”artificiella sötningsmedel”. I drycker kan användningen
av icke energigivande sötningsmedel ge en väsentlig
minskning av energiinnehållet, och det är också främst
i drycker som dessa sötningsmedel används. Om icke
energigivande sötningsmedel används i fasta produkter behöver dock sockret ersättas av andra kolhydrater,
fibrer, protein eller fett, för att ge produkten volym. Det
är därför mycket svårt att genom användning av icke energigivande sötningsmedel åstadkomma någon väsentlig
sänkning av energiinnehållet i fasta livsmedel.
• Volymgivande sötningsmedel (”bulk sweeteners”)
smakar ungefär lika sött eller något mindre sött jämfört
med samma mängd sackaros. De måste därför användas
i ungefär samma, eller större mängd, och bidrar alltså till
att ge produkten volym. Förutom att ha funktionen som
sötningsmedel används dessa substanser också i vissa fall
som konsistensförbättrare. Samtliga tillåtna sötningsmedel inom denna grupp är sockeralkoholer (polyoler),
och deras energiinnehåll (10 kJ eller 2,4 kcal per 100 g)
är lite drygt hälften av det i sackaros (17 kJ eller 4 kcal
per 100 g). Då de används i ungefär samma mängd som
sackaros kan man alltså vanligtvis inte åstadkomma
någon väsentlig sänkning av energiinnehållet genom att
söta med dessa substanser istället för sackaros. Det finns
idag åtta sockeralkoholer, som är tillåtna att använda i
livsmedel.
Tillåtna högintensiva sötningsmedel (icke energigivande sötningsmedel)
E-nummer
Sötningsmedel
E 950
Acesulfamkalium, Acesulfam K
E 951
Aspartam
E 952
Cyklaminsyra, Kalciumcyklamat, Natriumcyklamat
E 954
Sackarin, Kalciumsackarinat Kaliumsackarinat Natriumsackarinat
E 955
Sukralos
E 957
Taumatin
E 959
Neohesperidinhydrochalcon (Neohesperidin DC)
E 960
Steviolglykosider*
E 961
Neotam
E 962
Salt av aspartam och acesulfam
E 969
Advantam
* Steviolglykosider utvinns ur bladen från
växten Stevia rebaudiana. Växten stevia är
inte godkänd som livsmedel i EU, och livsmedel innehållande växten får inte säljas
inom EU. Däremot är steviolglykosider
sedan 2011 godkända att använda som
sötningsmedel.
Tillåtna volymgivande sötningsmedel (energigivande, sockeralkoholer)*
E-nummer
Sötningsmedel
E 420
Sorbitol, sorbitolsirap
E 421
Mannitol
E 953
Isomalt
E 964
Polyglycitolsirap
E 965
Maltitol, maltitolsirap
E 966
Laktitol
E 967
Xylitol
E 968
Erytriol
* Överdriven konsumtion av sockeralkoholer kan ha en laxerande effekt,
vilket också måste anges på livsmedelsförpackningen, när produkten innehåller
mer än 10 procent sockeralkoholer.
>>Tema: Tillsatser
Nya rön om
tarmeffekter
av sötningsmedel och emulgeringsmedel
Nya rön tyder på att vissa sötningsmedel och emulgeringsmedel påverkar tarmfloran. Eftersom vi idag vet att tarmfloran har stor betydelse för vår hälsa är de nya rönen intressanta, men de föranleder inte i sig anledning att ifrågasätta
säkerheten av sötningsmedel och emulgeringsmedel som
tillsatser, i de mängder de får användas.
Nya rön om hur maten påverkar tarmfloran är intressanta. Det finns dock viktiga anatomiska skillnader och skillnader
i bakteriesammansättning mellan möss/
råttor och människor. Man bör därför
vara generellt försiktig med att direkt
överföra studieresultat från mus/rått till
människa.
[email protected]
U
nder 2014 publicerades en
vetenskapligt intressant studie i tidskriften Nature, där
man både i musstudier och
i en kort (sju dagar) intervention med
människor fann att ett högt intag
av sackarin (fem milligram per kilo
kroppsvikt och dag) ändrade tarmflorans sammansättning (1). Aspartam
och sukralos gav inte samma uttalade
effekt. Den förändrade tarmfloran
orsakade i sin tur försämrad glukostolerans, vilket är ett förstadium till typ
2-diabetes.
I samma tidskrift publicerades tidigare i år också en musstudie som enlig
tförfattarna visar att emulgeringsme12 Nordisk Nutrition 4 • 2015
del gav förändrad tarmflora, en låggradig inflammation, en modest men
signifikant viktökning, ökad andel fettmassa och försämrad glykemisk kontroll, jämfört med en kontrollgrupp
(2). Lösningarna som mössen åt under
12 veckor innehöll antingen 0,5 eller
0,1 procent polysorbat-80 (E 433)
eller karboximetylcellulosa (E 466).
I möss utan tarmflora noterade man
inte några effekter. Författarna drar
därför slutsatsen att effekterna beror
på ett samspel mellan de aktuella
tillsatserna och tarmfloran, även om
man inte kan utesluta direkta effekter
på tarmen. Den föreslagna mekanismen är att emulgeringsmedel påver-
kar genomsläppligheten i tarmens
slemhinna, vilket påverkar samspelet
mellan mikrofloran och tarmen, som i
sin tur leder till inflammation i tarmen
och orsakar sjukdomar, till exempel metabolt syndrom och fetma. I
studien diskuteras inte det faktum att
polysorbat-80 och karboximetylcellulosa rimligen har olika mekanismer
i tarmen. Polysorbat-80 är en ytaktiv
substans som används som stabiliseringsoch emulgeringsmedel, medan
kaboximetylcellulosa är ett förtjocknings- och stabiliseringsmedel, som
inte har de ytaktiva egenskaper som
är typiska för emulgatorer. Den ökade
andelen fettmassa var kopplad till ett
>>Tema: Tillsatser
högre energiintag. Studien motsäger
alltså inte det faktum att viktökning
beror på ett ökat energiintag. Författarna menar att studien indikerar att
faktorer som medför förändringar
av tarmfloran och orsakar låggradig
inflammation i tarmen skulle kunna
vara en del av förklaringen bakom ett
ökat energiintag.
Höga doser
I båda de ovan nämnda studierna var
intaget av de studerade substanserna
högt. Intaget av sackarin motsvarar ADI för sackarin, vilket inte är
sannolikt att konsumenter i Sverige
kan komma upp i, eftersom sackarin inte är vanligt förekommande.
Den mängd emulgeringsmedel som
mössen fick i sig med en enprocentig
lösning, omräknat per kroppsvikt,
motsvarar 140 liter yoghurt per dag,
för en 70 kilos person. Med 0,1-procentig lösning motsvarar mängden
således cirka 14 liter yoghurt. En
jämförelse per kilo kroppsvikt är
eventuellt mindre relevant när det
handlar om effekter som sker lokalt i
tarmen, jämfört med när det handlar
om effekter som sker efter absorption
i kroppen. Jämförelsen visar dock att
det är stora mängder av emulgeringsmedlen som passerat tarmen i den
aktuella studien.
Möss och människor olika
Alla substanser som når tarmen kan i
teorin påverka tarmhälsan, antingen
direkt eller genom interaktion med
tarmens bakterier. Det är idag också
väl känt att tarmfloran har betydelse
för immunförsvaret och spelar en
viktig roll vid inflammatoriska tarmsjukdomar. Det är därför viktigt med
ökad kunskap om hur tarmfloran påverkas av det vi äter. Det finns dock
viktiga anatomiska skillnader och
skillnader i tarmens bakteriesammansättning mellan människa och mus/
råtta. Man ska därför generellt vara
mycket försiktig med att överföra
studieresultat från mus/råtta direkt
till människa (3).
I tidigare djurstudier, som utförts
enligt internationella riktlinjer för toxicitetsstudier och som ligger till grund
för nuvarande riskvärdering, har man
inte sett någon påverkan av emulgeringsmedel på kroppsvikt. Författarna
konstaterar också att det behövs fler
studier, som bekräftar effekterna och
studier på människa för att avgöra om
E 433 eller E 466 har någon påverkan
på hälsan hos människor.
Vetenskapligt intressanta rön
De två studierna har rest flera frågeställningar, som är vetenskapligt
intressanta att undersöka vidare. Till
exempel, är den aktuella mekanismen
som föreslås ligga bakom effekterna
av E 433 allmänt gällande för alla
emulgeringsmedel? Påverkar emulgeringsmedel tarmhälsan, energiintag
och viktutveckling hos människor?
Vid vilka intagsnivåer? Om mekanismen är allmänt gällande och kan
visas hos människa, behöver man i
den fortsatta diskussionen om emulgeringsmedels hälsomässiga effekter
beakta det totala intaget av emulgeringsmedel. Det finns även naturligt
förekommande ytaktiva ämnen i
maten, som skulle kunna fungera på
motsvarande vis som tillsatta emulgeringsmedel i tarmen. Den vetenskapliga frågeställningen om hur denna
typ av substanser påverkar tarmfloran
är med andra ord bredare än att
endast gälla för tillsatta emulgeringsmedel. Motsvarande resonemang gäller för E 466 och förtjocknings- och
stabiliseringsmedel.
I sötningsmedelsstudien har man
bekräftat i en korttidsstudie att
ett högt intag av sackarin påverkar
glukostoleransen hos personer som
inte vanligen äter sackarin. För säkrare
slutsatser om betydelsen av sackarin
i relation till effekter på tarmfloran
och glukostolerans behöver man dock
undersöka om effekterna kvarstår
över tid och vid lägre doser. Det är
också intressant att jämföra flera olika
sötningsmedel, för att klarlägga hur
generella dessa effekter är av sötningsmedel. En möjlig förklaring till att
olika sötningsmedel tycks ge olika effekt i tarmen skulle kunna vara att de
i olika grad bryts ner och absorberas i
tarmen.
Vetenskapligt är de två studierna
alltså mycket intressanta, men de
föranleder inte i sig anledning att
ifrågasätta säkerheten av livsmedel
som innehåller sötningsmedel, emulgeringsmedel, förtjockningsmedel eller
stabiliseringsmedel. ••
Mer om
emulgering-,
stabiliseringsoch förtjockningsmedel
Emulgeringsmedel är så kallade ytaktiva substanser som minskar ytspänningen mellan två icke blandbara
ämnen, till exempel vatten och olja.
Vid tillsats av emulgeringsmedel kan
det ena ämnet fördelas i det andra.
Inom livsmedelsindustrin används
emulgeringsmedel till exempel för
att underlätta blandning av fett- och
vattenbaserade ingredienser. Förtjockningsmedel och stabiliseringsmedel
används bland annat för att göra
livsmedel mer trögflytande och för
att förhindra emulsioner att skära sig,
genom att binda vätska. Totalt finns 84
emulgerings-, förtjocknings- stabiliserings och geleringsmedel godkända för
användning som tillsatser i livsmedel.
E 433 och E 466 får användas i
Sverige, men är inte vanligt förekommande. Det är vanligare att använda
lecitin eller pektin. E 433 får enligt
EU-regler tillsättas med maximalt 1000
milligram per liter eller kilogram (en
procent) i livsmedel som glass, godis
och smaksatt yoghurt eller maximalt
5000 milligram per kilogram i exempelvis frysta fiskprodukter. E 466 får
tillsättas utan mängdbeskrivning, dock
inte mer än vad som behövs, i livsmedel
som grädde och bordssötningsmedel
(flytande, pulver och tabletter).
Enligt EU-kommissionens program
för den omprövning av alla sedan tidigare godkända tillsatser ska omprövningen av emulgeringsmedel vara klar
senast den 31 december 2016.
E 433 ingår bland ett tjugotal emulgeringsmedel som enligt programmet har
högre prioritet.
Referenser
1. Suez J, et al. Artificial sweeteners induce
glucose intolerance by altering the gut microbiota. Nature 2014; 514: 181-6.
2. Chassaing B, et al. Dietary emulsifiers
impact the mouse gut microbiota promoting
colitis and metabolic syndrome. Nature
2015; 519: 92-6.
3. Nguyen TLA, et al. How informative
is the mouse for human gut microbiota
research?. Disease Models & Mechanisms
2015. doi:10.1242/dmm.017400.
Det saknas vetenskapligt stöd för att glutamat orsakar Chinese
Restaurant Syndrom och att citronsyra orsakar allergiska reaktioner.
>>Tema: Tillsatser
Upplevda effekter av
citronsyra
och glutamat
saknar vetenskapligt stöd
Vissa konsumenter vittnar om allergiska symptom
efter intag av livsmedel innehållande tillsatt citronsyra och glutamat påstås ofta orsaka det så kallade
”Chinese Restaurant Syndrome”. För båda dessa
samband saknas vetenskapligt stöd.
>> text: SUSANNE BRYNGELSSON, ULRIKA GUNNERUD, SNF Swedish Nutrition
Foundation, Lund. [email protected]
C
itronsyra som tillsats
(E 330) kan framställas
från frukter som är naturligt rika på citronsyra, till
exempel citron- eller ananasjuice. Den
kan också framställas genom jäsning
av kolhydrater med hjälp av svartmögel, Aspergillus niger. En förklaring
som ibland ges till varför citronsyra
upplevs ge allergiska reaktioner är att
citronsyran innehåller toxiner från
mögelsvampen. För framställning av
citronsyra är det dock endast tilllåtet att använda sådana stammar av
Aspergillus niger som inte producerar
toxiner, vilket regleras av förordning
(EU) nr 231/2012.
Det saknas med andra ord grund
för antaganden om att tillsatt citronsyra orsakar allergi på grund av
medföljande toxiner. Det finns inte
heller vetenskapliga studier som visat
att konsumerat mögeltoxin kan ge
upphov till allergiska symptom.
Kontamination ej sannolik
En annan teoretisk möjlighet till de
upplevda symptomen efter intag av
tillsatt citronsyra är att slutprodukten
är kontaminerad av rester från själva
Mer om glutaminsyra/glutamat
Glutaminsyra är en aminosyra som
produceras naturligt i kroppen och är
en mycket viktig, och vanligt förekommande, signalsubstans i vår hjärna.
Glutaminsyra finns också naturligt i
många livsmedel som exempelvis sojasås, parmesanost och grönsaker.
Tillsatsen glutaminsyra (E 620) och dess
kalium- och natriumsalter (monona
triumglutamat, E 621; monokaliumglutamat, E 622; kalciumdiglutamat,
E 623; monoammoiumglutamat,
E 624; magnesiumdiglutamat, E 625),
går under samlingsnamnet glutamater. Den vanligaste formen av
glutamat är mononatrimglutamat
(E 621). Glutamat ger umamismak,
den femte smaken (som ger en ökad
fyllighet i vissa livsmedel och maträtter) och används som smakförstärkare.
för omprövning av alla sedan
tidigare godkända tillsatser ska
omprövningen av glutamat vara klar
senast den 31 december
2016.
>>Tema: Tillsatser
mögelsvampen, som skulle kunna ge
upphov till allergiska reaktioner. Det
är dock inte sannolikt att en sådan
kontamination är vanligt förekommande. Efter fermenteringssteget
följer, efter avdödning av mögelsvampen, ett antal reningssteg och
slutprodukten kontrolleras för spår av
Aspergillus niger-sporer.
Såvitt vi har kännedom om saknas
analyser eller vetenskapliga studier
där man påvisat förekomst av mögelrester i citronsyra. I sammanhanget
kan det också vara värt att beakta att
det finns många andra exempel på när
mögelsvampar används vid livsmedelsframställning, till exempel vissa
typer av ostar och salamikorvar. Det
saknas också vetenskapligt stöd för att
citronsyra i sig orsakar allergi.
Bristfälliga glutamatstudier
1968 kom den första rapporteringen
av Chinese Restaurant Syndrome,
bestående av en rad symptom, till
exempel huvudvärk, svettningar, yrsel
och hjärtklappning. Namnet kommer
av att symptomen ofta rapporterats
av personer som har ätit asiatisk mat,
känd för att innehålla glutamat.
Under 1970-talet följdes rapporteringen upp med en handfull
bristfälligt utförda studier (små, ej
dubbelblindade, och avsaknad av
randomisering, kontrollgrupp och/eller kontroll av intagsmängden) (1). År
2000 utfördes en större dubbelblindad
studie med 130 försökspersoner, som
tyder på att höga doser (3–5 gram)
av mononatriumglutamat kan ge mer
symptom av Chinese Restaurant Syndrome än placebo (2).
Alla försökspersoner var dock
självdiagnostiserade överkänsliga mot
mononatriumglutamat och ingen av
deltagarna visade några konsekventa,
upprepningsbara effekter av de höga
doserna. Ingen av försökspersonerna
uppvisade heller symptom efter att
ha intagit mononatriumglutamat
tillsammans med annan mat. Studien
ger därför inget starkt vetenskapligt
stöd för att mononatriumglutamat i
livsmedel orsakar Chinese Restaurant
Syndrome.
Sammanfallande faktor mer
sannolik förklaring
WHO:s och FDA:s expertkommitté
för livsmedelstillsatser, JECFA, menar
att det saknas bevis för koppling mellan intag av mononatriumglutamat
och Chinese Restaurant Syndrome
(3). US Food and Drug Administration (FDA) och Federation of
American Societies for Experimental
Biology (FASEB) har kommit till
samma slutsatser (3).
Det saknas med andra ord vetenskapligt stöd för att citronsyra orsakar
allergiska reaktioner och för att
glutamat orsakar Chinese Restaurant
Syndrome. En mer sannolik förklaring är att de symptomen som vissa
upplever orsakas av någon annan
faktor eller intag av andra ämnen i
maten, som sammanfaller med intag
av citronsyra respektive glutamat. ••
Mer om
citronsyra
Citronsyra bildas naturligt i
kroppen och utgör en viktig
substans i cellernas energisyntes.
Citronsyra finns också naturligt
i flertalet frukter och grönsaker.
Som tillsats tillhör citronsyra (E 330)
funktionsgruppen antioxidanter
och konserveringsmedel. Citronsyra används till exempel i mjöl,
för att mjölet ska mogna snabbare
och därför inte behöver lagras lika
länge efter malning. Detta ger
mjölet bättre bakegenskaper.
för omprövning av alla sedan
tidigare godkända tillsatser ska
omprövningen av konserveringsmedel och antioxidationsmedel
vara klar senast den 31 december
2015. Citronsyra ingår inte bland
de trettiotal antioxidanter och
konserveringsmedel som enligt
programmet är prioriterade.
Referenser
1. VuThiThu H, et al. Epidemiological studies
of monosodium glutamate and health. Journal
of Nutrition and Food Sciences 2013: S10009. doi:10.4172/2155-9600.S10-009.
2. Geha RS, et al. Review of Alleged Reaction
to Monosodium Glutamate and Outcome of a
Multicenter Double-Blind Placebo-Controlled
Study. The Journal of Nutrition 2000; 130:
1058.
3. Walker R, Lupien J.R. The Safety Evaluation of Monosodium Glutamate. The Journal
of Nutrition 2000; 130: 1049.
Konferenser våren 2016
Opportunities for microbiome research in epidemiological studies
15 mars 2016, Malmö
Arrangör: Neon och EpiHealth
Mer information: www.med.lu.se/epidemiology_for_health_epihealth
Gut microbiota in health and disease – from concept to evidence
17 mars 2016, Stockholm
Arrangör: Svenska nationalkommittén för nutrition och livsmedelsvetenskap
Mer information: www.kva.se (se kalendariet)
>>Tema: Tillsatser
Utgör
nitrit, nitrat och
fosforinnehållande
tillsatser ett hälsoproblem?
Fosforinnehållande tillsatser har lyfts fram som en potentiell riskfaktor för hjärt-/kärlsjukdom, medan ett högt intag av nitrit och nitrat ofta ses som en riskfaktor för cancer,
eftersom de under vissa förutsättningar kan ombildas till nitrosaminer. Riskerna är dock
omdebatterade och inte tydligt klarlagda.
[email protected]
F
osfor är ett mineral som
har många viktiga funktioner i kroppen. Det behövs
vid bildning av skelett och
tänder och har även en mycket
viktig funktion i kroppens syra-bas
balans. Ett överdrivet intag av fosfor
kan dock skada njurarna och påverka
skelettet så att kalcium läcker ut och
leder till problem med blodcirkulationen. Epidemiologiska studier har
också visat att höga serumnivåer av
fosfat ökar risken för hjärt-/kärlsjukdom hos njursjuka (1). På senare tid
har detta samband även observerats
hos friska (2). I en nyligen genomförd stor observationsstudie på över
9000 personer såg forskarna samband mellan ett högt intag av fosfor
från just livsmedelstillsatser och en
ökad risk för hjärt-kärlsjukdom (3).
Studiens design säger dock inget om
orsak och verkan och det behövs
fler studier på området för att
förstå vilken effekt fosfat har på vår
hälsa, både organiskt och oorganiskt
bundet.
Fosforintaget långt under
övre säkerhetsgräns
Det rekommenderade dagliga intaget
för fosfor ligger mellan 420 milligram
(spädbarn) till 700 milligram (10-20
åringar och gravida). Enligt Riksmaten 2010-2011 är det genomsnittliga intaget av fosfor i den svenska
befolkningen cirka 1300 milligram
per dag (4), vilket är cirka dubbelt så
mycket än vad som rekommenderas
(5). Intaget ligger dock långt under
den övre nivå som är säker (”upper
safe level”, UL) på 3000 milligram
per dag. Liknande nivåer har setts i
USA där fosforintaget har fördubblats (från 500 till 1000 milligram per
dag) sedan 1990-talet (6). Estimerad
data från USA visar även att upp till
500 milligram av det dagliga fosforintaget kommer från processad mat
(7). Tyvärr finns det inga motsvarande data från de nordiska länderna.
Nitrosaminer cancerogena?
Nitrosaminer bildas när nitrit eller
kväveoxid (nitrit från maten om-
bildas till kväveoxid i magsäckens
sura miljö) reagerar med vissa aminer,
vilket kan ske vid sura förhållanden
(pH 2-4) i både livsmedel och i
kroppen, till exempel i magsäcken.
Även nitrat som finns i maten kan
bidra till bildningen av nitrosaminer,
genom att det först tas upp i tarmen
och sedan via blodbanan förs till
spottkörtlarna och därefter ombildas
till nitrit av bakterier i munhålan
(8). Cirka fem procent av det nitrat
som kroppen tar upp omvandlas till
nitrit via bakterier i munnen (8, 9).
Bildningen av nitrosaminer från nitrit
och nitrat är en av flera föreslagna
förklaringsmekanismer bakom de
samband mellan ett högt intag av rött
kött och charkuterier och högre förekomst av tjock- och ändtarmscancer,
som visats i flera observationsstudier
(10). Nitrosaminer har visat sig vara
genotoxiska och cancerframkallande
i flera djurarter (11), men sambandet
är inte fastställt i människa (12). Risken med nitrit är omdebatterad och
eventuella epidemiologiska samband
Mer om nitrit
och nitrat
Nitrat (NO3-) finns naturligt i flera
olika livsmedel, så som rödbetor,
spenat och sallad. Nitrit (NO2-)
återfinns också i dessa livsmedel fast
i mycket lägre halter. Som tillsats används nitrit som konserveringsmedel
i framför allt charkuterier. Det
hämmar tillväxt av bland annat den
sporbildande bakterien Clostridium
botulinum. Om bakterierna förökas
och sporerna börjar gro kan botulin,
ett mycket starkt nervgift, bildas.
Nitrit ger hos människor och djur
upphov till methemoglobinemi
(MetHb), vilket innebär att omvandlingsprodukter till nitrit binder
till röda blodkroppar i blodet och
ger en försämrad syretransport.
Detta tillstånd kan vara livshotande
vid höga nitritdoser. Små barn är av
flera orsaker speciellt känsliga för
nitritexponering. Det är dock andra
effekter i djurförsök (vävnadsförändringar i hjärta och lungor),
som ligger till grund för gällande
ADI för nitrit. Effekter på röda
blodkroppar i form av methemoglobinemi ses först vid högre doser.
Nitrat kan bidra till bildningen av
MetHb eftersom det till viss del kan
ombildas till nitrit.
Tillsatser innehållande
nitrit/nitrat
E-nummer
Namn
E 249
Kaliumnitrit
E 250
Natriumnitrit
E 251
Natriumnitrat
E 252
Kaliumnitrat
mellan nitrat- och nitritexponering
hos människa och tumöruppkomst är
inte fastställda. För säkrare slutsatser
avseende betydelsen av nitrat och
nitrit i maten för cancerutveckling
behövs fler studier.
Omprövning pågår
Huruvida fosforinnehållande tillsatser eller nitrat/nitrit utgör ett
hälsoproblem, inom ramen för de
mängder som tillåts i livsmedel, är
en fråga som för närvarande är under
utredning av Efsa. Utredningen sker
som en del av en allmän omprövning av alla sedan tidigare godkända
tillsatser, som Efsa gör på uppdrag
av EU-kommissionen. För nitrat
och nitrit ska omprövningen vara
slutförd innan 31 december 2015
och omprövningen för fosforinne-
Mer om fosfor
och fosfater
hållande tillsatser ska vara slutförd
innan 31 december 2018.
Även positiva effekter av
nitrit och nitrat
I sammanhanget är det intressant att
nämna att nitrit och nitrat även kan
bidra till positiva fysiologiska effekter,
medierat via kväveoxid. Kväveoxid
kan till exempel öka slemproduktionen i magen och därmed skydda
mot magsår och ischemisk sjukdom,
vilket har visats i djurstudier (8).
Förutom vid sura förhållanden kan
nitrit ombildas till kväveoxid under
syrefattiga förhållanden, till exempel vid en hjärtinfarkt (8). Eftersom
kvävoxid har en kärlvidgande effekt
kommer därmed blodtillförseln att
öka, vilket är av central betydelse i
detta tillstånd. På senare tid har man
även visat att intag av nitrat minskar
syreförbrukningen vid fysisk aktivitet (13), något som bidragit till att
många idrottare ”nitratladdar”, det
vill säga äter mycket nitratrika livsmedel inför långlopp. ••
Referenser
1. Eddington H, et al. Serum phosphate and
mortality in patients with chronic kidney disease. Clin J Am Soc Nephrol 2010; 5: 2251-7.
2. McGovern AP, et al. Serum phosphate as a
risk factor for cardiovascular events in people
with and without chronic kidney disease: a
large community based cohort study. PLoS One,
2013; 8: e74996.
3. Chang AR, et al. High dietary phosphorus
intake is associated with all-cause mortality:
results from NHANES III. Am J Clin Nutr
2014; 99: 320-7.
4. Riksmaten – vuxna 2010–11. Livsmedels- och näringsintag bland vuxna i Sverige.
Available from: http://www.slv.se/upload/
dokument/rapporter/mat_naring/2012/riksmaten_2010_2011.pdf.
5. Nordic Nutrition Recommendations 2012 Integrating nutrition and physical activity. Vol.
1. 2014: Nordic Council of Ministers 2012.
6. Stenvinkel P, et al. Fosfattillsatser i livsmedel
en möjlig folkhälsorisk. Läkartidningen 2014;
1111: 27-28.
7. Penido MG, Alon US. Phosphate homeostasis
and its role in bone health. Pediatr Nephrol
2012; 27: 2039-48.
8. Jansson E, et al. Nitrat och nitrit - kan
det vara nyttigt? Nordisk Nutrition 2008; 4:
32-34.
9. Eisenbrand G, et al. Nitrate and nitrite in
saliva. Oncology 1980; 37: 227-31.
10. WCRF, Continuous Update Project. Colorectal cancer report 2010. 2011.
Fosfor är väldigt reaktivt och förekommer därför inte fritt i biologiska system, utan i form av
fosfater. Fosfat är samlingsnamnet för salter
och estrar av fosforsyra (H3PO4), det vill säga
alla föreningar som innehåller en fosfatjon
(PO43-). Naturligt förekommande är fosfatjonen bunden till organiska föreningar, det vill
säga kolinnehållande föreningar.
Organiskt bundna fosfater finns naturligt i
proteinrika livsmedel som kött, baljväxter och
mejeriprodukter. Biotillgängligheten skiljer
sig dock åt mellan olika källor, till exempel
absorberas fosfater från växtproteiner i lägre
grad (< 50 procent) än fosfater från animaliska
proteiner (14). Fosfater används även som
livsmedelstillsatser. Fosfater används i många
olika syften, till exempel som antioxidationsmedel, konserveringsmedel, bakpulver, stabiliseringsmedel eller för att ge syrlig smak.
I livsmedelstillsatser är fosfatjonen bunden till
oorganiska föreningar, till exempel natrium
(natriumfosfat, Na3P04) och kalium (kaliumfosfat, K3PO4). Studier har visat att dessa
absorberas fullständigt i tarmen och tas upp
i kroppen i högre grad än organiskt bunden
fosfat (som finns naturligt maten) (7).
Tillsatser innehållande
fosfater
E-nummer
Namn
E 101
Riboflavin-5-fosfat
E 338
Fosforsyra
E 339
Natriumfosfater
E 340
Kaliumfosfater
E 341
Kalciumfosfater
E 343
Magnesiumfosfater
E 442
Ammoniumfosfatider
E 450
Natrium-, kalium- och
kalciumdifosfater
E 451
Natrium och kaliumtrifosfater
E 452
Natrium-, kalium- och
kalciumpolyfosfater
E 1410
Monostärkelsefosfat
E 1412
Distärkelsefosfat
E 1414
Acetylerat distärkelsefosfat
E 1442
Hydroxipropyldistärkelsefosfat
11. Grosse, Y, et al. Carcinogenicity of nitrate,
nitrite, and cyanobacterial peptide toxins. Lancet Oncol 2006; 7: 628-9.
12. Darnerud P-O, et al. Risk- och nyttovärdering av sänkt halt av nitrit och koksalt i
charketuriprodukter - i samband med sänkt
temperatur i kylkedjan. 2014.
13. Schiffer TA, et al. Effects of dietary inorganic
nitrate on static and dynamic breath-holding in
humans. Respir Physiol Neurobiol 2013; 185:
339-48.
14. Bell RR, et al. Physiological Responses of
Human Adults to Foods Containing Phosphate
Additives. The Journal of Nutrition 1977; 107:
42-50.
Nya Nordiska
Nyckelhålet
– en utmaning värd mödan
Den 1 mars i år lanserades nya regler för Nyckelhålet. De nya reglerna går att tillämpa redan
nu men de gamla reglerna går att använda parallellt till och med den 1 september 2016. Det
tog närmare två år att gå igenom de gamla reglerna, besluta om nya kriterier samt att bestämma vilka nya grupper som skulle komma in i föreskriften. De nya reglerna har stötts och
blötts i arbetsgruppen med representanter från myndigheterna i Sverige, Norge, Danmark
och Island. Med de nya Nyckelhålsreglerna blir saltnivåerna lägre, fullkornsnivåerna högre
och det finns fler livsmedelsgrupper som kommer att kunna märkas med Nyckelhålet.
>> text: ANETTE JANSSON, dietist, Livsmedelsverket, Uppsala.
[email protected]
P
å många sätt har vi ganska
lika matvanor i de nordiska
länderna. I arbetet med det
nordiska Nyckelhålet har
vi dock stött på flera exempel på
att skillnaderna i vissa fall är större
än man tror. Det gäller till exempel
bröd. De andra länderna tycker att
det svenska brödet är sött och att det
inte innehåller tillräckligt mycket
fullkorn. Det finns också olikheter i
frågan om vilka maträtter och vilka
kött- och fiskprodukter som är populära, och ibland har vi svårt att förstå
varandra.
I Nyckelhålsarbetet tog det till
exempel ett tag innan vi från Sverige insåg att det som i Norge kallas
”köttdeg” inte är det samma som
vår köttfärs – ”köttdeg” innehåller
nämligen tillsatt salt, vilket inte den
svenska köttfärsen gör. Det finns
också vissa skillnader avseende hur
Nyckelhålet fungerar i de olika
länderna. I Danmark och Norge har
Nyckelhålet stort förtroende och
acceptans hos konsumenterna och
industrin. I Sverige är förtroendet för
märkningen hos konsumenterna lite
naggat i kanten, delvis på grund av
ett par bloggare, som under lång tid
har dragit märket i smutsen. Även
dessa skillnader bidrog till att de olika
länderna hade olika behov och önskemål i fråga om hur de nya reglerna
skulle utformas.
Samarbete väl förankrat
Olikheterna har tidvis försvårat
processen, men eftersom likheterna
ändå överväger har alla ländernas
myndigheter funnit det mödan
värt att samarbeta om Nyckelhålet.
I Norden bygger vi våra kostråd,
och även Nyckelhålet, på de Nordiska Näringsrekommendationerna.
Många av våra matvanor är samma,
vi delar samma livsmedelsindustri
och vi har samma vällevnadssjukdomar att förebygga. Detta
tillsammans gör att arbetet med
det Nordiska Nyckelhålet känns väl
förankrat i varje land och att det
gör det enklare för konsumenterna i
Norden att välja nyttigare livsmedel.
föreskriften komplex.
För att förenkla användningen av
reglerna har vi tagit fram en vägledning som vi hoppas rätar ut de
frågetecken som kan finnas avseende
tolkningen av reglerna.
Salt svåraste frågan
I Sverige har nyckelhålsmärkningen
funnits i 26 år. En undersökning
som gjordes förra året tyder på att
märkningen faktiskt används och att
den har haft och har betydelse för
produktutvecklingen.
Svaren från 15 personer inom
industri, handel och branschorganisationer som intervjuades visar att
livsmedelsbranschen använt Nyckelhålets kriterier, tillsammans med de
Nordiska näringsrekommendationerna, som ledstjärna och riktvärde
när de utvecklar nya livsmedel. Det
har påverkat produktutvecklingen i
Sverige på ett positivt sätt. Undersökningen visade att Nyckelhålet
har högt förtroende och stöd i
livsmedelsbranschen. Företagen ser
Nyckelhålet som en syntes av omfattande, långvarig forskning samlat i
en och samma symbol, som erbjuder
enkel, trovärdig och objektiv vägledning för konsumenterna.
Även om branschen inte alltid
väljer att gå hela vägen och nyckelhålsmärker ett livsmedel driver
Nyckelhålet produktutvecklingen i
en mer hälsosam riktning. I slutänden
är det konsumenternas efterfrågan
och förväntad försäljning som styr
om producenterna väljer att uppfylla
alla Nyckelhålets kriterier för att
kunna märka med Nyckelhålet.
Översynen av de gamla nyckelhålsreglerna började med att vi ville se
över saltnivåerna i de livsmedelsgrupper som redan ingick i nyckelhålskriterierna. När vi satte oss
ner runt förhandlingsbordet växte
arbetet i och med att fler behov
uppdagades, dels från industrin men
även från de olika länderna. Senare i
arbetet prioriterades också fullkorn
och socker, liksom att se över om vi
kunde ta in nya grupper. Nötter och
såser blev nya grupper och flera grupper av färdigrätter lades till. Även
gluten- och laktosfria alternativ kom
in i föreskriften. Antalet grupper av
livsmedel ökade från 25 till 33.
Det som var allra svårast att
komma överens om mellan de
nordiska länderna var dock den
ursprungliga frågan, nämligen vilka
saltnivåer som skulle tillämpas för
olika livsmedelskategorier. Det blev
tydligt att Norge och Danmark har
kommit längre än Sverige i arbetet
med att sänka saltnivåerna generellt
i livsmedel. Danmark har ett ”saltpartnerskap” som syftar till att industrin ska sänka saltnivåerna i olika
livsmedel under ett antal år. Även
Norge startade upp ett motsvarande
arbete under tiden som revisionen av
nyckelhålet pågick. I Sverige har vi
ännu inte börjat sänka salt på samma
systematiska sätt.
För att underlätta livsmedelsbranschens omställning till de nya
nyckelhålskriterierna blev beslutet till
slut att Sverige fick längre övergångstider för de grupper där saltnivåerna
var svårare att nå i Sverige, till
exempel i korv och andra kötträtter.
Koppling till andra lagstiftningar
I takt med att antal livsmedelsgrupper som kan märkas med
Nyckelhålet ökade lade vi också ner
mycket arbete på att tydligt beskriva
definitioner och kopplingar till annan
lagstiftning. Det faktum att Nyckelhålsföreskriften måste förhålla sig
till annan lagstiftning vad det gäller
definitioner och regler och att vi samtidigt vill förhålla oss till de Nordiska
näringsrekommendationerna gör
Trovärdig syntes av forskning
Hänger med i utvecklingen
Konsumenterna i Sverige har hög
kännedom om symbolen Nyckelhålet. Många kan också säga vad
Nyckelhålet står för, men det är
många som inte känner till att det
också står för mindre mängd salt.
I Livsmedelsverkets senaste undersökning om Nyckelhålet tycker åtta
av tio att det är bra att Nyckelhålet
finns. Sju av tio tycker att det är
seriöst, men bara tre av tio tycker att
det är modernt.
Vi hoppas nu att de nya reglerna
inspirerar producenterna att fortsätta
utveckla nyttiga produkter och att
det därmed blir ännu enklare för
konsumenten att välja hälsosamt. Vi
hoppas också att konsumenterna ska
se att Nyckelhålet är modernt och
hänger med i utvecklingen. ••
Mer information
om Nyckelhålet
nyckelhalet.se
Här finns konsumentinformation om
Nyckelhålet, men också länkar vidare
till följande information för livsmedelsföretagare:
• Livsmedelsverkets föreskrifter (LIVSFS
2005:9) om användning av viss symbol
• Vägledning till föreskrift LIVSFS 2005:9
• Rapporter om
– Konsumenternas syn på Nyckelhålet
– Nyckelhålets påverkan på
produktutveckling
– Nyckelhålets effekt på näringsintaget
• Information om Nyckelhål på
restaurang
I Danmark och Norge finns
information om Nyckelhålet
samlat på följande webbsidor:
• altomkost.dk/noeglehullet/
• nokkelhullsmerket.no
Nyckelhålsreglerna
Märkning med Nyckelhålet kan i dag
användas i följande sammanhang:
• På färdigförpackade livsmedel, det vill
säga på konsument- och storhushållsförpackningar.
• Oförpackad färsk och djupfryst fisk.
• Oförpackad färsk frukt, bär, grönsaker
och potatis.
• På receptblad för maträtter riktade till
konsumenter. Speciella avtal om kriterier skrivs i detta fall mellan Livsmedelsverket och berörda parter, till exempel
butikskedjor.
• På menyer och recept för restauranger
och snabbmatställen.
Märkningen är frivillig och kostnadsfri.
Nyckelhålsmärkning kan användas för 33
olika livsmedelsgrupper. Eftersom olika
livsmedelsgrupper innehåller olika sorters
näring och i olika mängd skiljer sig kraven
åt för varje grupp – bröd jämförs med
bröd och korv med korv. Beroende på
vilken livsmedelsgrupp det handlar om
finns det krav på fiberhalt och fullkornshalt, fettmängd och fettkvalitet och på
hur mycket socker och salt livsmedlet får
innehålla.
Nyckelhålsmärkningen får vara grön
eller svart. Symbolen går att ladda ner
från Livsmedelsverkets webbplats i olika
utföranden.
SNF-anslag 2016
>> SNF-anslag 2015
SNF-anslag till doktorander
SNF Swedish Nutri
tion delar varje år
ut ett
antal anslag på 50
00 0 kr till doktoran
de
svenska institution
er, som bedriver for r vid
skn
inom nutritionsom
rådet, såväl experim ing
som kliniska studie
entella
r. Tilldelade mede
l ka
användas för utru
stning, löner till tek n
nisk
personal, som ers
ättning till persone
r som
ingår i försök sam
t för driftskostnad
er eller
resor.
Nästa ansökningsti
llfälle för SNF:s for
skningsanslag är den 5 fe
bruari 2016.
Mer information:
ww w.snf.ideon.se
/forskningsansla
g/
Nutritionsforskning på gång!
Nutritionsforskning ger nya kunskaper som utgör viktiga hörnstenar i arbetet för en god
folkhälsa. De anslag som SNF Swedish Nutrition Foundation varje år delar ut till ett antal
forskarstuderande vid de svenska universiteten bidrar till såväl framtidens kunskap, som
till välrustade nyckelpersoner i det framtida mat- och hälsoarbetet. Här följer presentationer av de forskningsprojekt som tilldelades anslag från SNF under 2015.
Sötade drycker
– samverkan med kost, genetisk risk för övervikt och tarmflorans sammansättning
>> text: LOUISE BRUNKWALL, Diabetes och kardiovaskulär sjukdom – genetisk epidemiologi,
Lunds universitet. [email protected]
L
äsk, både med och utan
socker, är något vi konsumerar allt mer i Sverige och i
resten av världen. Många studier har visat på ett tydligt samband
mellan den ökande konsumtionen
av såväl sockersötade drycker som
lightdrycker och den ökande andelen
överviktiga i samhället. Det är dock
svårt att visa på ett orsakssamband
och resultat från olika studier är inte
helt entydiga. Det är därför intressant
att titta närmare på konsumtionen
av sötade drycker för att kunna öka
kunskapen om hur den påverkar vår
metabola hälsa.
Vår forskning består av tre huvudsakliga delar; matmönster, genetisk
risk och tarmflora. I den första
studien inom det här projektet vill
vi undersöka hur de individer som
dricker mycket sötade drycker äter
och lever i allmänhet. De preliminära
resultaten tyder på att de som dricker
mycket sockersötade drycker äter en
mer ”ohälsosam” kost, har ett större
totalt energiintag och rör sig mindre
jämfört med de som sällan dricker
sockersötade drycker. De som dricker
mycket lightdrycker äter mer av
lågfettsprodukter och har
ett lägre totalt energiintag
än de som inte dricker
lightdrycker.
I en annan studie
tittar vi närmre på
hur den genetiska
risken för övervikt i kombination med att dricka
mycket sockersötad dryck
påverkar vikten.
I den studien
har vi, precis
som många
andra, sett ett
starkt samband
mellan sockersötade drycker och
övervikt, men vi ser
dessutom att intaget av
sockersötade drycker påverkar individer olika beroende
på hur många riskgener de bär på;
de som har ett färre antal riskgener
jämfört med de som har ett större
antal påverkas inte lika mycket av att
dricka mycket sockersötad dryck.
Tidigare studier har antytt att
sötningsmedel
skulle kunna påverka
tarmfloran och leda till
glukosintolerans. I en tredje studie
kommer vi därför att undersöka om
tarmfloran hos individer som dricker
mycket lightdrycker skiljer sig från
de som inte gör det.
>> SNF-anslag 2015
Mobilbaserad
intervention hos
fyraåringar
>> text: CHRISTINE DELISLE, Institutionen för biovetenskaper och
näringslära, Karolinska institutet. [email protected]
Ö
vervikt och fetma kan etableras redan vid
två till fem års ålder. Evidensbaserade,
effektiva och förebyggande insatser
behövs därför tidigt i livet. Hos vuxna
har mobiltelefonbaserade interventioner för livsstilförändringar visat sig vara effektiva. Sådan teknik
har även stor potential för att kunna förbättra mat
och motionsvanor hos familjer med barn i förskoleåldern.
Projektet syftar till att undersöka effekten av en
mobiltelefonbaserad intervention på kroppsfetthalt,
kostvanor och fysisk aktivitet hos fyraåringar.
MINISTOP-studien (Mobile-based Intervention
Intended to Stop Obesity in Preschoolers) är en
randomiserad kontrollerad interventionsstudie på
300 friska svenska fyraåringar. Efter baslinjemätningen randomiseras föräldrarna slumpmässigt till
en interventionsgrupp eller en kontrollgrupp.
Den sex månader långa interventionen består av
en webbaserad mobiltelefonapplikation (”MINISTOP appen”). Appen innehåller information och
textmeddelanden som bygger på befintliga riktlinjer för hälsosam kost och en aktiv livsstil bland
förskolebarn. Föräldrar registrerar även barnens
fysiska aktivitet och intag av godis, läsk, grönsaker
samt frukt och får återkoppling genom appen.
Studien kommer primärt att studera kroppssammansättning och energiintag, medan sekundära
utfall är tid som spenderas på stillasittande aktiviteter, måttlig och kraftig fysisk aktivitet, kondition
och muskelstyrka, samt intag av frukt och grönsaker,
snacks, läsk och godis.
Livsmedelsintag och energiintag mäts med ett
nytt verktyg via föräldrarnas mobiltelefon (TECH),
kroppssammansättning mäts med BodPod, fysisk
aktivitet med en accelerometer (Actigraph wGT3xBT) och fysisk kondition och muskelstyrka med
fyra enkla tester (PREFIT). Samtliga variabler mäts
innan studien startar (baslinjen), efter sex månader
och ett år.
Första uppföljningen har slutförts och den sista
uppföljningen kommer att avslutas i oktober 2015.
Trehundrafemton barn inkluderades i studien
och 303 har genomfört uppföljningen efter sex
månader. De första resultaten från MINISTOP
kommer att presenteras under hösten 2015. Om
intervention faller väl ut, har den stor potential att
bli användbar för personal inom barnhälsovården.
Kan stärkelseintaget påverka
samband mellan gener och fetma?
>> text: GULL RUKH, Institutionen för kliniska vetenskaper, Lunds
universitet. [email protected]
F
etma är en av de allvarligaste folkhälsosjukdomarna och påverkas av både genetiska
och icke genetiska faktorer. Trots att många
genetiska varianter har identifierats genom så
kallade Genome Wide Association Studies (GWAS),
förblir den största genetiska variationen av BMI oförklarad. Andra faktorer som kan spela roll för ärftlighet
är så kallade copy number variants (CNVs) och epigenetiska förändringar, som inte täcks av GWAS. CNV är
en form av strukturförändring i DNA, som innebär att
en viss gen finns i fler upplagor i DNA-molekylen.
Populationer med historiskt högt intag av stärkelse
uppvisar högre ”copy numbers” av genen som kodar för
amylas (som bryter ner stärkelse) i saliv, jämfört med
populationer med ett lågt intag av stärkelse. Amylas i
saliv kodas av tre olika men nära relaterade gener, som
här tillsammans kallas AMY1.
Flera studier har nyligen föreslagit att kostintag kan
påverka den genetiska känsligheten för fetma. Stärkelse
är den huvudsakliga kolhydraten i vår kost. En studie
rapporterade nyligen att högre ”copy numbers” i genen
AMY1 förklarade elva procent av variationen avseende
fetma. I en annan, lika stor studie fann man dock
inte ett sådant samband. Individer med lägre ”copy
numbers” i AMY1 har lägre nivåer av amylas i saliven
och skulle därför kunna ha svårigheter att bryta ner
stärkelse till enkla sockerarter. Dessutom föreslår en
ny studie med möss, som får en diet med högt innehåll
av fett och socker, ett samband mellan AMY1, vikt
och andelen Enterobacteriaceae i tarmen. En hög andel
Enterobacteriaceae i tarmen har tidigare kopplats till
fetma hos människor.
Mot den bakgrunden är målsättningen med det
här projektet dels att undersöka om intag av stärkelse påverkar associationen mellan AMY1 och fetma
och andra hjärt-kärlrelaterade effekter i Malmö Kost
Cancer-kohorten. En annan målsättning är att i Malmö
Offspring Study undersöka om andelen ”copy numbers” i AMY1 är associerad till förändringar i sammansättningen av munnens och tarmen mikrobiota, och
hur dessa förändringar relaterar till intag av stärkelse.
Projektet kommer att bidra till att klargöra hälsoeffekterna av antalet ”copy numbers” i AMY1 vid
fetmakontroll med hjälp av kostintervention.
>> SNF-anslag 2015
Förklarar systemisk inflammation
samband mellan kost och bröstcancer?
>> text: JOANA DIAS, Institutionen för kliniska vetenskaper, Lunds universitet. [email protected]
T
idigare resultat från Malmö
Kost Cancer-kohorten har
visat att kvinnor som äter
växtbaserade livsmedel och
har ett högt fiberintag och ett lågt
fettintag har en lägre risk för bröstcancer efter menopaus. Ett högt intag
av fleromättade omega-6-fettsyror
och fett från margarin baserade på
vegetabilier är associerade till ökad
risk för bröstcancer efter menopaus.
Intag av yoghurt och standardmjölk har associerats med skyddande
effekter mot all form av invasiv
bröstcancer och kopplingar till
bröstcancertumörer med hög nivå av
hormonreceptorer (ER+PR+). Det
motsatta gäller för margarin baserad
på vegetabiliska oljor, pulversåser och
soppor, som var kopplade till en ökad
risk för bröstcancertumörer med låg
nivå av hormonreceptorer (ER-PR-).
Dessa fynd skulle kunna tyda på
andra mekanismer än hormonella
mekanismer som spelar en roll i
utvecklingen av bröstcancer.
Den specifika målsättningen med
det här projektet är att utforska associationen mellan utvalda biomarkörer
för inflammation och postmenopausal bröstcancer och att identifiera
oberoende kostfaktorer som kan
förutsäga förekomsten av oxiderat
LDL-kolesterol, vita blodkroppar
och andra biomarkörer för inflammation (till exempel IL-1β, IL-6, IL-8,
TNF-α).
I projektet kommer vi också att
undersöka samband mellan inflammationsrelaterade livsmedelsvariabler
och postmenopausal bröstcancer, och
utvärdera om dessa samband påverkas av biomarkörer för inflammation. Studierna i projektet kommer
att utgå från Malmö Kost Cancerkohorten, med så kallad nested
case-control design. Vid studiens start
(1991–96) fanns 8 513 kvinnor (55
år eller äldre) fria från cancer. Under
uppföljningstiden var 495 av dessa
diagnostiserade med invasiv bröscancer (till och med 31 december 2010).
Projektet kommer att bidra med
ökad förståelse för mekanismerna
bakom utvecklingen av postmenopausal bröstcancer och betydelsen av
kosten, som en påverkningsbar faktor,
för denna process.
Betydelsen av nutrition och fysisk träning
hos äldre med nedsatt muskelfunktion
>> text: ÅSA VON BERENS, leg. dietist, Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap, Uppsala
universitet. [email protected]
S
arkopeni definieras som
en med åldern fortlöpande
minskning av muskelmassa
och muskelstyrka. Negativa
följder av sarkopeni är ökad risk för fall
och frakturer, minskad livskvalitet, ökad
bräcklighet/skörhet, minskat funktionellt
oberoende, nedsatt förmåga att sköta
dagliga aktiviteter, samt ökad risk för död
av alla orsaker. Det finns idag få preventiva interventioner som visat sig kunna
bromsa utvecklingen av sarkopeni.
Projektet är en del av den större
studien med namnet The Vitality,
Independence, and Vigor in the Elderly
2 study (VIVE 2). Det är en randomiserad kontrollerad dubbelblind
klinisk undersökning med syftet
att undersöka om ett protein- och
D-vitaminberikat kosttillägg kan öka
effekten av fysisk aktivitet hos äldre
muskelsvaga individer med risk för
att utveckla sarkopeni. Sammanlagt
randomiserades 149 hemmaboende
individer med en ålder över 70 år
och med viss nedsatt muskelfunktion
för att få ett dagligt kosttillägg eller
placebo under sex månader. Samtliga
deltagare fick även under interventionens sex månader delta i ett
träningsprogram, speciellt utvecklat
för studien. I träningsprogrammet
ingick tre träningspass i veckan under
ledning av legitimerad fysioterapeut.
Den kliniska studien genomfördes
på två studieorter, Stockholm och
Boston, under 2012-2014.
Syftet med projektet är att undersöka effekten av träning i kombination med det specifika kosttillägget
på livskvalitet och nutritionsstatus,
samt utvärdera metoden med
kvantitativ och kvalitativ metodik,
och dess applicerbarhet inom primärvård och äldreomsorg.
De första resultaten för VIVE2studien förväntas vara publicerade
under hösten 2015.
Studien är ett samarbete mellan
Tufts University (USA), Uppsala universitet, Karolinska Institutet, Aleris
Rehab i Sydvästra Stockholm samt
NESTEC AS.
>> SNF-anslag 2015
Kostintag, tillväxt och oral hälsa
hos barn med hjärtsjukdom
>> text: LENA HANSSON, Institutionen för klinisk vetenskap, enheten för Pediatrik, Umeå Universitet. [email protected]
M
edfödda hjärtfel är en
av de vanligaste utvecklingsavvikelsen hos barn.
Många spädbarn med
komplexa medfödda hjärtsjukdomar har en högre ämnesomsättning
och svårare att äta än friska barn,
vilket ökar risken för undernäring
och försämrad tillväxt. För det
ökade energibehovet ges energi- och
näringsrika spädbarnsprodukter och
barnen äter extra måltider. Detta
påverkar den orala hälsan och ökar
risken för karies.
Även med berikad mat har barnen
stora svårigheter att kompensera för
de högre energikraven. Våra egna
publicerade data visar att trots högre
energiintag från fett har barn med
svåra medfödda hjärtfel lägre vikt
än friska barn. Det är okänt hur
kroppssammansättningen ser ut efter
utökad energitillförsel hos barn med
medfödda hjärtfel. Det kan finnas en
risk att energiberikningen ger ökad
fettmassa istället för tillväxt.
Att vara underviktig men med
högre andel fettmassa i spädbarnsålder kan ha betydelse senare i livet
och påverka programmeringen för
metabolt syndrom. En ökad kunskap
om hur kroppssammansättningen ser
ut för hjärtsjuka barn kan utgöra ett
ytterligare komplement i utvärderingen av tillväxten och effekten av
givet nutritionsstöd.
Prematurfödda barn har ökad risk
för öppetstående ductus (PDA) som
kan leda till hjärtsviktsproblematik
och ytterligare komplikationer. Ett
vanligt första steg innan farmakologisk behandling av PDA är att
begränsa vätskeintaget. Den vätska
som prematurfödda barn ges innehåller energi och näring som motsvarar
de mängder barnet skulle ha erhållit
i fosterlivet. En restriktion av vätska
kan därför innebära en restriktion av
näring och energi. Brister i nutritionsbehandlingen av prematura barn kan
medföra svälttillstånd som bidrar till
sämre tillväxt och försämrad neurologisk utveckling.
Den övergripande målsättningen
med projekten är att kartlägga energi
-och näringsintag hos barn med hjärtfel under första levnadsåret och undersöka om det finns samband mellan
kostintag och oral hälsa, tillväxt och
kroppssammansättning.
How to Act?
– en hälsofrämjande interventionsstudie med fokus på ungdomars
egenmakt för hälsosamma kost- och fysiska aktivitetsvanor
>> text: MAJA WIBERGER, doktorand, Institutionen för kost- och idrottsvetenskap, Göteborgs universitet.
D
et finns idag en mycket
stark vetenskaplig grund
för att hälsosamma kostvanor och ökad fysisk aktivitet kan främja hälsa och att dessa
levnadsvanor har stor betydelse avseende risk för utveckling av folkhälsosjukdomar. Många interventionsstudier fokuserar endast på att mäta
förändring efter en given intervention
medan mindre fokus varit på utformandet och utvärderingen av själva
interventionsåtgärderna. Utmaningen
och syftet med den hälsofrämjande
interventionsstudien ’How to Act? är
således att undersöka hur ungdomar
kan stödjas till ökad egenmakt för
att nå och vidmakthålla hälsosamma
vanor beträffande kost och fysisk
aktivitet.
I projektet ingår tre skolor från
Angered stadsdel i Göteborg som
bland annat kännetecknas av en
låg medelinkomst, låg utbildningsnivå, låg förväntad livslängd samt
en hög andel människor med utländsk bakgrund. Totalt medverkar
113 högstadieelever som följs från
sjunde till nionde klass, varav 52 går
i interventionsskolan. Interventionen
bygger på delaktighet och eleverna
har genom intervjuer och coachande
samtal fått uttrycka sina önskemål
och behov beträffande kost och fysisk
aktivitet, vilka ligger till grund för de
aktiviteter interventionen utgörs av.
En viktig aspekt i det hälsofrämjande
arbete, förutom delaktighet och ökad
egenmakt, är att utveckla gruppers
förståelse, färdigheter och förmågor.
En betydande del av de kostrelaterade aktiviteterna syftar till att på
olika sätt öka ungdomarnas förmåga
till hälsosamma kostvanor, något som
de själva även gett uttryck för att de
önskar. Flertalet har uttryckt att de
skulle vilja förbättra sina matvanor,
framförallt genom att minska på
sitt sockerintag och äta mer frukt
och grönsaker, vilket är i linje med
gällande näringsrekommendationer.
Ungdomar lever dock i dag i ett samhälle där det är svårt att utveckla och
upprätthålla hälsosamma levnadsvanor och det finns ett stort behov
av att undersöka hur man kan stödja
unga människors förmåga till hälsosamma levnadsvanor.
>> NUTRITIONSDAGEN 2015
Ny forskning inom
klinisk nutrition
Tisdagen den 5 maj 2015 ägde den trettonde Nutritionsdagen rum i Umeå. Nutritionsdagen
samarrangeras av SWESPEN (Swedish Society for Clinical Nutrition and Metabolism), Nutritionsnätet för sjuksköterskor, Dietisternas Riksförbund och Svensk Förening för Klinisk Nutrition. Här
följer tre vetenskapliga abstract inom klinisk nutritionsforskning som presenterades vid mötet.
Bättre praktisk än teoretisk
kunskap bland dietister
i fyra västeuropeiska länder beträffande malnutrition, svält, kakexi och sarkopeni
>> text: LIES TER BEEK HANZE, HARRIËT JAGERWITTENAAR, University of Applied Sciences,
Groningen, Netherlands, ERIKA VANHAUWAERT,
CARINE VEREECKEN, Leuven University College,
Leuven, Belgium, FRODE SLINDE, MADELENE
JOHANSSON, ELISABET ROTHENBERG, Göteborgs universitet, Sverige, YLVA ORREVALL,
Karolinska Institutet, Stockholm, CHRISTINE
HENRIKSEN, Universitetet i Oslo, Norge.
A
tt kunna skilja malnutrition, svält, kakexi och sarkopeni åt i klinisk vård är
viktigt. Trots att begreppen
överlappar varandra finns skillnader i
etiologi med terapeutiska och prognostiska konsekvenser. Syftet är att
studera om dietister i utvalda europeiska länder har "korrekta kunskaper"
om malnutrition, svält, kakexi och
sarkopeni och använder terminologin
på rätt sätt.
En anonym online-undersökning
genomfördes bland dietister i Nederländerna, Belgien, Sverige och Norge.
"Korrekt kunskap" definierades som att
beskriva minst två av de tre vanligaste domänerna av malnutrition: 1)
intag; 2) kroppsvikt och/eller kroppssammansättning och 3) funktion, samt
svara korrekt i ett av tre patientfall när
det gäller att diagnostisera svält, kakexi
och sarkopeni. Chi-test användes
för att analysera skillnader i erfarenhet, arbetsplats och antal behandlade
undernärda patienter mellan dietister
med "korrekt" vs. "mindre korrekt"
kunskap.
Av 7 186 inbjudna dietister deltog
712, varav 369 slutförde alla obligatoriska frågor. I klinisk praxis, används
begreppet malnutrition av 88 procent
av de tillfrågade. Begreppen svält, kakexi och sarkopeni används av 3, 30
respektive 12 procent. När det gäller
patientfallen avseende svält svarade
58 procent korrekt. Avseende kakexi
och sarkopeni besvarades dessa kor-
rekt av 43 respektive 74 procent.
Tretton procent uppvisade "korrekt
kunskap". Andelen med "korrekt
kunskap" var högre bland de som
arbetar på sjukhus eller i kommunen
(16 procent) jämfört med de som
arbetar på andra ställen (sju procent).
Givet den låga andelen dietister
med "korrekt kunskap", indikerar
resultatet att orsaken till muskelförtvining är dåligt känd i klinisk
praxis. Dietisterna var bättre på
att identifiera patientfall än på
den teoretiska förståelsen av olika
malnutritionskoncept.
>> NUTRITIONSDAGEN 2015
Intag av energi, näring och vatten
hos äldre personer i ordinärt och särskilt boende
>> text: STINA ENGELHEART, GUNNAR AKNER,
Örebro universitet
D
et saknas detaljerad information om energi- och
näringsintag hos äldre personer, vilket är nödvändigt
för att utvärdera intaget samt för att
planera och ordinera nutritionsstöd.
Syftet med studien var att analysera intag av energi, näringsämnen
och vatten hos äldre personer i två
olika boendesituationer. Energi- och
näringsintag studerades hos äldre
personer, boende i ordinärt (eget)
boende (n=136) eller i särskilt boende
(n=128). Alla deltagare hade behov
av hälso- och sjukvårdsinsatser samt
insatser enligt Socialtjänstlagen. Vägda
kostregistreringar alternativt matdagböcker användes för att beräkna
intaget av energi, näringsämnen och
vatten. Dessutom analyserades ett
antal personliga kliniska variabler.
Resultat presenteras med deskriptiv statistik. Student´s t-test eller chi
två-test användes för att analysera
statistiska skillnader och bivariat linjär
regression användes för att undersöka
korrelationer.
Medelåldern hos deltagarna var 84
år (spridning 64–103 år) och 67 procent var kvinnor.
Det var stora individuella skillnader i intag av energi, näringsämnen
och vatten, både det absoluta intaget
och justerat per kilo kroppsvikt. Det
var även stora individuella skillnader
i de personliga kliniska variablerna:
Kognitiv funktion (MMSE), kroppsmasseindex (BMI), handgreppsstyrka
och förmåga att utföra personliga
aktiviteter i det dagliga livet (pADL).
Det fanns inga signifikanta skillnader
mellan personer boende i ordinärt
eller särskilt boende gällande intag av
energi, protein eller vatten, uttryckt
som intag per kilo kroppsvikt.
Sexton procent av deltagarna hade
ett mycket lågt intag av energi (mindre
än 20 kcal per kilo kroppsvikt och
dag). Nitton procent hade ett intag av
D-vitamin som låg under rekommendation om lägsta intag och motsvarande för järn var 15 procent. Varken
intaget av energi, protein eller vatten
korrelerade med deltagarnas karaktäristika, såsom ålder, autonomi (pADL),
sjuklighet (antal stående förskrivna läkemedel), nutritionstillståndet (MNA)
eller kognitiv funktion (MMSE).
Vad vi vet, är detta den största
observationsstudien av näringsintag
hos sköra äldre personer. De stora
individuella skillnaderna vad gäller
energi- och näringsintag liksom kliniska variabler visar att användningen
av medelvärden vid redovisning av
resultat för äldre personer blir missvisande. Det är därför nödvändigt
med ett individualiserat fokus, både
inom forskning och i kliniska verksamheter som hanterar äldre personers
nutritionsproblem.
Referens: Engelheart & Akner. J Nutr Health
Aging 2015; 19, 3: 265-272.
Tillskott av essentiella aminosyror
för att förebygga åldersrelaterad förlust av muskelmassa
>> text: MARCUS SCHOBER, Sahlgrenska
Akademin, Göteborg, ELISABET ROTHENBERG,
Kristianstads högskola.
F
örlust av muskelmassa,
styrka och/eller funktion är
vanligt i den äldre befolkningen. En konceptuell och
diagnostisk term som ofta används
för denna åldersrelaterade förändring
i muskelmassa är sarkopeni. Kosttillskott i form av essentiella aminosyror
har visat sig lovande för att förhindra
denna muskelförtvining.
Syftet med denna systematiska
litteraturstudie var att utvärdera
effekten av essentiella aminosyror för
behandling eller för att förebygga/
behandla åldersrelaterad muskelförtvining hos individer över 65 år
med eller risk för sarkopeni. Databaserna PubMed och Scopus användes. Inklusionskriterierna var experimentella studier, skrivna på engelska,
från 1994 till 2015. Sökord var
”essential amino acids” och ”sarcopenia”. En manuell sökning efter studier
i funna artiklar utfördes också.
Åtta studier som uppfyllde de i
förväg bestämda inklusionskriterierna
analyserades. Samtliga studierna
indikerade att tillskott av essentiella
aminosyror kan bibehålla eller öka
muskelmassa och muskelstyrka/
funktion. I studier som spänner över
tio dagar till 78 veckor fann man att
muskelmassan i interventionsgruppen ökade i genomsnitt 3,7 procent
(+1,64 procent för placebo). Styrka
och funktionella vinster mättes med
olika metoder, men alla visade en
klar fördel för interventionsgruppen.
Den bästa effekten sågs hos individer
identifierade med sarkopeni.
Slutsatsen är att komplettering
med essentiella aminosyror verkar
vara effektivt hos individer över 65
år med låg muskelmassa, styrka eller
funktion för underhåll eller ökad
muskelmassa och muskelstyrka/
funktion. Optimal dos, interventionsperioden och lämplig kombination av
aminosyror kvarstår att utredas och
berättigar vidare forskning.
>> IN MEMORIAN
Björn Isaksson – en pionjär
3 september 1920 – 23 april 2015
M
ed Björn Isakssons bortgång har svensk näringsforskning förlorat en av
sina pionjärer. Björn var
född i Stockholm och fick sin läkarutbildning vid medicinska fakulteten
i Uppsala, avslutad med en medicine
doktorsexamen1954. Han flyttade
1955 till den då nyligen grundade
medicinska fakulteten i Göteborg,
där han blev docent i medicinsk kemi
1955 och i klinisk kemi 1958.
Professor Göteborgs
universitet 1970
Björn byggde upp ett metaboliskt
forskningslaboratorium vid Sahlgrenska sjukhuset redan 1956
och utvecklade avancerad teknik
för balansstudier av olika näringsämnens omsättning. När staten under
1970-talet gjorde en satsning på professurer i näringslära vid de medicinska fakulteterna inom universiteten
i Göteborg, Lund, Stockholm och
Uppsala, vardera med var sin specialinriktning, blev Björn 1970 utsedd
till professor och överläkare vid
den nyinrättade enheten för klinisk
näringslära vid Göteborgs universitet. För oss som tillhörde den första
generationen av professorer i näringslära utgjorde Björn tillsammans med
Arvid Wretlind de självklara ledarna
i diskussionen om uppbyggnad av
forskning och utbildning i näringslära
för läkarstuderande.
Björn uppmärksammade tidigt
förekomsten av undernäring hos
sjukhuspatienter och blev banbrytande för en satsning på klinisk
nutrition och bättre sjukhuskoster.
Han ingick i Socialstyrelsens Expertgrupp för sjukhuskoster (ESS)
där han var ordförande 1979–88.
Gruppen publicerade vetenskapligt
underlag för sjukhusens måltidsinriktning, “Sjukhuskoster” som utkom
i sin första upplaga 1971. Den har
därefter regelbundet uppdaterats och
utgör fortfarande ett riktmärke för
samordning av sjukhuskoster i landet.
Engagerad och ledande
Tillsammans med Arvid Wretlind och
Gunnar Blix engagerade sig Björn
i den olyckliga utvecklingen av de
svenska kostvanorna och publicerade
ett klassiskt inlägg “Felnärd i välfärd”.
Detta ledde fram till att Socialstyrelsen 1970 satsade på en kost- och
motionskampanj och inrättade en
medicinsk expertgrupp (MEK) under
ledning av Björn 1970–79. Gruppen
verkade som remissinstans och gjorde
viktiga utlåtanden och ställningstaganden i kost- och näringsfrågor till
statliga, myndigheter, massmedia och
allmänheten. Han deltog också aktivt
i 1983 års livsmedelskommitté och i
debatten om svensk livsmedels- och
nutritionspolitik.
Björn var också under många år
ledamot av Socialstyrelsens och Livsmedelsverkets vetenskapliga råd. Han
mottog KSLA:s guldmedalj 2002 för
sin “ledande roll under fyra decennier
inom svensk nutritionsforskning och
internationell nutrition”.
Aktiv både i och utanför Sverige
Tillsammans med professorerna
Gunnar Blix, Bo Vahlqvist, och
Arvid Wretlind deltog Björn aktivt i
uppbyggnaden av Stiftelsen Svensk
Näringsforskning (SNF), som efter
amerikansk förebild, Nutrition Foundation, syftade till att stimulera ett
ökat samarbete mellan näringsforskare och livsmedelsindustri. Han var
under många år medlem i dess styrelse, arbetsutskott och vetenskapliga
råd, samt också mångårig ordförande
i föreningen Vår Näring (1970–85).
Björn engagerade sig även i utbyggnaden av näringslära och näringsforskning utanför Sverige. I Nordiska
rådets regi var han med och startade
en näringsfysiologisk utbildning vid
Oslo universitet med vidareutbildning i klinisk nutrition och starten av
en dietistutbildning vid Göteborgs
universitet. Efter sin pension fortsatte han som chef för en nyinrättad
forskningsinstitution för Ernaering
vid Kgl Veterinaer- og Landbohøjskolen i Danmark under fyra år. För
sina insatser utsågs han till hedersdoktor vid universiteten i Oslo och
Helsingfors, samt vid Kgl Veterinaerog Landbohøjskolen i Danmark.
Under 1972–78 var han generalsekreterare i International Union of
Nutritional Sciences (IUNS) och
ledamot i WHO Expert advisory
Panel of Nutrition1989.
Inspirationskälla och kunskapsbank
För oss som arbetade tillsammans
med Björn i utbildning och forskning
inom human näringslära var Björn en
ständig inspirationskälla och kunskapsbank. Han var djupt engagerad
i ämnesområdets utveckling och
ständigt redo att delta i debatten.
Jag hade själv förmånen att arbeta
tillsammans med Björn i många
sammanhang genom åren, såväl
internationella (IUNS, Group of
European nutritionists) som nationella (Socialstyrelsen, Livsmedelsverket, Stiftelsen Näringsforskning,
Svenska nationalkommittén för
näringslära). Björns glada och humoristiska läggning tillsammans med
hans djupa kunskaper inom näringsfysiologi, gjorde alltid diskussionerna
med honom såväl stimulerande som
minnesvärda.
Saknaden efter en mycket uppskattad vän och kollega är stor. ••
Leif Hambræus
>> AKTUELL AVHANDLING
Omega-6-fettsyror
minskar kardiometabol risk
Avhandlingen ”Dietary Fatty Acids and Cardiometabolic Risk: Influence on Lipoproteins,
Insulin Resistance and Liver Fat”, som försvarades vid Uppsala universitet 21:a augusti
2015, stödjer rekommendationerna om att delvis byta ut hårda fetter mot exempelvis
frön, nötter och oljor, rika på omättade fettsyror.
E
>> text: DAVID IGGMAN, med dr,
Institutionen för folkhälso- och
vårdvetenskap, Klinisk nutrition och
metabolism, Uppsala universitet och
läkare vid Svärdsjö Vårdcentral.
[email protected]
n vanlig internationell
kostrekommendation är att
delvis byta ut hårda fetter
mot mjukare, till exempel
vegetabiliska fetter med högt innehåll
av omättade fettsyror (1). Att delvis
byta ut mättade mot fleromättade
fettsyror är förknippat med lägre risk
för kranskärlssjukdom (2–4).
Det har dock under senare år
debatterats flitigt kring vilka fetter
som är bäst för vår hälsa. Systematiska
genomgångar av litteraturen har inte
alltid funnit samband mellan mättade
fettsyror och hjärt-kärlsjukdomar, särskilt i de fall där man inte tagit hänsyn
till vilka livsmedel som ersatt de mättade fettsyrorna (5-7). Studierna har
oftast förlitat sig på självrapporterat
kostintag. Det har också ibland funnits
vissa farhågor att ett högt intag av
den vanligaste fleromättade fettsyran,
linolsyra från familjen omega 6-fettsyror (18:2n-6), skulle kunna öka
risken för hjärt-kärlsjukdom (8).
Vi ville därför studera hur ett ökat
intag av omättade fettsyror (särskilt
linolsyra), på bekostnad av mättade
fettsyror, påverkar risken för överviktsrelaterade tillstånd som insulinresistens och hjärt-kärlsjukdom. I
avhandlingen ingick fem delarbeten,
varav två observationsstudier och tre
interventionsstudier.
Positiva effekter även
vid viktuppgång
I interventionsstudierna studerade vi
Resultat visade positiva effekter på blodfetterna hos unga, friska försökspersoner under sju veckors måttlig viktuppgång, när kosten var rik på fleromättad
linolsyra från solrosolja jämfört med
mättade fettsyror från palmolja.
effekterna av olika testdieter på riskfaktorer som blodfetter och insulinresistens, samt mängden leverfett.
I en studie med korsdesign tilldelades 20 medelålders individer
med höga blodfetter all mat under
tre veckor. Deltagarna lottades till
först den ena kosten, sedan följde tre
veckors wash-out-period och därefter
den andra kosten. När en kost rik på
smör, ost och grädde byttes mot en
kost med högre andel rapsolja förbättrades blodfetterna markant – uppemot
20 procents skillnad för till exempel
LDL-kolesterol – trots viktstabilitet.
Effekter på andra riskfaktorer såsom
insulinresistens eller koagulations-
faktorer var mindre tydliga (9).
Hos unga, friska försökspersoner
fann vi också positiva effekter på
blodfetterna under sju veckors måttlig
viktuppgång, när kosten var rik på
fleromättad linolsyra från solrosolja
jämfört med mättade fettsyror från
palmolja. Oavsett grupptillhörighet
steg dock insulinnivåerna och flera
markörer för skador på blodkärlens
insida (endotel), som en följd av ett
ökat energiintag och/eller måttlig
viktuppgång (10).
Nytt fynd om leverfett
Ett nytt fynd var att typen av fett i
kosten även påverkar mängden fett
»
i levern. I en studie under tio veckor
på 67 medelålders, viktstabila försökspersoner med bukfetma minskade en hög andel (14 energiprocent)
linolsyra från bland annat solrosolja
mängden leverfett, jämfört med
mättade fetter från bland annat smör.
Även i denna studie förbättrades
blodfetterna av linolsyra, särskilt när
man tog hänsyn till följsamheten till
studiedieterna genom att studera hur
andelen linolsyra i blodet förändrats
under studien. Insulinnivåerna var då
istället högre i gruppen som ätit mera
mättade fettsyror (11).
Linolsyra kopplad till
lägre mortalitet
I en tvärsnittsstudie från kohortstudien Uppsala Longitudinal Study
of Adult Men (ULSAM) undersöktes
hur andelen fettsyror i fettväven
hos 70-åriga män korrelerade med
insulinkänslighet, mätt med direkt
metod (euglykemisk hyperinsulinemisk clamp) hos 795 män utan
diabetesläkemedel. Fettsyrasammansättningen i underhudsfettet vid 70
års ålder användes som ett objektivt
mått på vilka fetter man ätit under
de senaste åren.
En högre andel linolsyra var kopplad till bättre insulinkänslighet, men
det sambandet försvann efter att man
justerat för bland annat BMI. Den
vanligaste mättade fettsyran i kosten,
palmitinsyra (16:0), var kopplad till
sämre insulinkänslighet. Högre andel
av vissa andra mättade fettsyror såsom
laurinsyra (12:0) och stearinsyra
(18:0) i underhudsfett var kopplade
till bättre insulinkänslighet. För dessa
fettsyror fann vi däremot inte någon
klar koppling till det rapporterade
kostintaget (12).
I en prospektiv studie på samma
70-åriga män undersöktes sambanden
mellan andelen fleromättade fettsyror
i fettväven och kardiovaskulär och
total mortalitet. Under en uppföljning
på 15 år dog 605 av 853 män från
baslinjeundersökningen. Den enda
fettsyra som uppvisade något klart
samband med total mortalitet var
linolsyra, kopplad till lägre mortalitet,
även efter justering för kardiovaskulära riskfaktorer. Vi fann inga signifikanta samband för kardiovaskulär
mortalitet (251 dödsfall). I sekundära
analyser var palmitoljesyra (16:1n-7)
kopplad till ökad total mortalitet (13).
Stödjer rekommendationer
Sammantaget stödjer avhandlingen
de kostrekommendationer som finns
angående feta livsmedel, att delvis
byta ut hårda fetter mot exempelvis
frön, nötter och oljor rika på omättade fettsyror. Tydligast gynnsam effekt
av ett sådant byte ses på kort sikt
på blodfetterna, men även mängden
leverfett verkar påverkas gynnsamt,
vilket skulle kunna vara fördelaktigt
på längre sikt till exempel för att
minska risken för typ 2-diabetes.
Det är vanskligt att dra starka
slutsatser om orsakssamband
utifrån observationsstudierna, men
ett högre intag av omega-6-fettsyror (speglat i fettväven) verkar
åtminstone inte vara skadligt, utan
snarare kopplat till längre överlevnad hos 70-åriga män.••
Referenser
1. Nordic Nutrition Recommendations 2012:
Integrating nutrition and physical activity.
Copenhagen: Nordiska Ministerrådet, 2014.
DOI: 10.6027/Nord2014-002
2. Mozaffarian, D, et al. Effects on coronary
heart disease of increasing polyunsaturated fat
in place of saturated fat: a systematic review
and meta-analysis of randomized controlled
trials. PLoS Med 2010; 7 :e1000252
3. Skeaff CM, et al. Dietary fat and coronary
heart disease: summary of evidence from
prospective cohort and randomised controlled
trials. Ann Nutr Metab 2009; 55:
173-201
4. Hooper L, et al. Dietary fat intake and prevention of cardiovascular disease: systematic
review. BMJ 2001; 322: 757-63
5. Siri-Tarino PW, et al. Meta-analysis of
prospective cohort studies evaluating the association of saturated fat with cardiovascular
disease. Am J Clin Nutr 2010; 91: 535-46
6. Chowdhury R, et al. Association of dietary,
circulating, and supplement fatty acids with
coronary risk: a systematic review and metaanalysis. Ann Intern Med 2014 Mar 18; 160:
398-406
7. De Souza R, et al. Intake of
saturated and trans unsaturated fatty acids
and risk of all
cause mortality,
cardiovascular
disease, and
type 2-diabetes: systematic review and
meta-analysis
of observational
studies. BMJ 2015;
351: h3978
8. Ramsden CE et al. Use of dietary linoleic
acid for secondary prevention of coronary
heart disease and death: evaluation of recovered data from the Sydney Diet Heart Study
and updated meta-analysis. BMJ 2013; 346:
8707
9. Iggman D, et al. Replacing dairy fat with
rapeseed oil causes rapid improvement of hyperlipidaemia: A randomized controlled study.
J Intern Med 2011; 270: 356–64
10. Iggman D, et al. Role of dietary fats in
modulating cardiometabolic risk during moderate weight gain: A randomized double-blind
overfeeding trial (LIPOGAIN study). J Am
Heart Assoc 2014; 3: e001095
11. Bjermo H, et al. Effects of n-6 PUFAs
compared with SFAs on liver fat, lipoproteins,
and inflammation in abdominal obesity: A
randomized controlled trial. Am J Clin Nutr
2012; 95: 1003–12
12. Iggman D, et al. Adipose tissue fatty acids
and insulin sensitivity in elderly men. Diabetologia 2010; 53: 850–7
13. Iggman D, et al. Adipose tissue fatty acids
and cardiovascular and all-cause mortality
in elderly men: a prospective cohort study.
Submitted
Kost och gener
samspelar
kring risken för blodfettsrubbningar
och hjärt-kärlsjukdom
En kost rik på fleromättade fettsyror anses kunna ge skydd mot hjärt-kärlsjukdom, men
resultaten från olika studier är i vissa fall motstridiga. En anledning till detta kan vara att
man inte har beaktat de genetiska skillnader som finns mellan individer. En ny avhandling
från Lunds universitet visar att det är viktigt att ta hänsyn till hur kosten samverkar
med gener för att förstå mekanismerna bakom hjärt-kärlsjukdom.
>> text: SOPHIE HELLSTRAND, med dr, Institutionen för kliniska vetenskaper, Lunds universitet. [email protected]
S
tudier av samspel mellan
gener och omgivande faktorer
syftar till att beskriva hur
genetiska och omgivande
faktorer tillsammans påverkar sjukdomsrisk, som inte kan förklaras av
deras respektive separata effekter.
Samspel mellan gener och omgivande
faktorer kan beskrivas som förändringar i sambanden mellan en genetisk
variant och en sjukdom eller egenskap
i närvaro av en speciell omgivande
faktor, eller tvärtom.
Det är idag accepterat att komplexa
sjukdomar sannolikt uppstår som ett
resultat av samverkan mellan genetiska
och omgivande faktorer, ofta inklusive kosten. En bättre förståelse för
hur samspelet ser ut och hur det kan
påverkas kan ge förståelse för mekanismerna bakom en viss sjukdom, vilket
kan ha klinisk betydelse.
Frågeställning och metod
I kroppen omvandlas kortare fleromättade fettsyror till långa fleromättade fettsyror (fler än 18 kolatomer)
bland annat med hjälp av enzymet
delta-5-desaturas (figur 1). Hos personer med en vanligt förekommande
variant av den gen som kodar för del-
Figur 1. Metabolism av omega-3-fettsyror och omega-6-fettsyror.
ta-5-desaturas, FADS1, har man sett
en lägre aktivitet av enzymet. I studier
där hela människans genuppsättning
undersöks, så kallade GWAS-studier,
har denna variant av genen FADS1
kopplats till såväl blodfettsnivåer som
kolesterolnivåer (1).
Syftet med avhandlingen var att studera eventuella samspel mellan denna
FADS1-variant och kostens innehåll av
fleromättade fettsyror, och hur detta
påverkar blodfetts- och kolesterolnivåer (triglycerider, LDL- och HDLkolesterol) samt risk för hjärt-kärlsjukdom. Höga nivåer av blodfetter och
LDL-kolesterol i blodet ökar risken för
hjärt-kärlsjukdom, medan högre nivåer
av HDL-kolesterol är kopplat till en
lägre risk för hjärt-kärlsjukdom.
Vi har använt data från Malmö
»
Kost-Cancer studien där 28 098 personer (61 procent kvinnor) undersöktes
mellan åren 1991–1996. Deltagarna
lämnade blodprover och deras matvanor, livsstilsfaktorer och kroppssammansättning undersöktes. Uppgifter
om deltagarnas insjuknande i hjärtkärlsjukdom under de 16 år som vi har
följt dem kommer från olika register.
Omega 3-intaget påverkar
Våra resultat visar att intaget av långa
omega-3-fettsyror kan modifiera
sambandet mellan FADS1-varianten
och LDL-kolesterolnivåer (2). En
koppling mellan FADS1-varianten och
lägre nivåer av LDL-kolesterol kunde
iakttas endast hos deltagarna med det
lägsta intaget av långkedjiga omega3-fettsyror.
Vi fann också att intagskvoten
mellan alfa-linolensyra (C18:3
omega-3) och linolsyra (C18:2
omega-6) kan modifiera sambandet
mellan FADS1-varianten och HDLnivåer. En hög intagskvot mellan
alfa-linolensyra och linolsyra var
kopplat till högre HDL-nivåer hos
personer med FADS1-varianten. Detta
skulle kunna förklaras av att personer
med FADS1-varianten (som ger lägre
enzymaktivitet) har lägre tillgänglighet
av långkedjiga omega-3-fettsyror.
En högre intagskvot mellan alfalinolensyra och linolsyra kan hos
dessa personer öka tillgängligheten
av metaboliter av långa omega3-fettsyror (eikosanoider) som kan
aktivera så kallade PPAR (peroxisome
proliferator activator receptorer),
som i sin tur reglerar uttryck av gener
direkt kopplade till produktionen av
HDL-kolesterol. Vår slutsats är att
det är viktigt att ta hänsyn till kostens
innehåll av fleromättade fettsyror när
man undersöker sambandet mellan
varianter i FADS1 och nivåerna av
blodfett och kolesterol.
ALA minskade risk
I populationen som helhet fann vi
inget tydligt samband mellan kostens
totala innehåll av fleromättade fettsyror och risken för hjärt-kärlsjukdom
(3). Däremot fann vi att en hög
intagskvot mellan alfa-linolensyra och
linolsyra var kopplad till lägre risk för
hjärt-kärlsjukdom hos personer med
FADS1-varianten. Resultaten tyder på
att de höga nivåer av alfa-linolensyra
som uppkommer i kroppen hos individer med FADS1-varianten, som
samtidigt har en kost med högre intag
av alfa-linolensyra, skulle kunna vara
skyddande mot hjärt-kärlsjukdom.
Det är dock viktigt att tillägga att
det inte är klarlagt om alfa-linolensyra
i sig har en oberoende roll för hjärtkärlhälsa eller om den potentiellt skyddande effekten mot hjärt-kärlsjukdom
drivs av omvandlingen av alfa-linolensyra till långa fleromättade fettsyror.
Vi fann också att FADS1-varianten,
i kombination med högre intag av
alfa-linolensyra, kan ha en skyddande
effekt mot ischemisk stroke. Våra
resultat stämmer överens med tidigare
studier som har antytt att en låg nivå
av långa omega-3-fettsyror i vävnaden
ökar risken för stroke.
Däremot hittade vi inget samspel
mellan intaget av fleromättade fettsyror och FADS1-varianten avseende
risken för hjärtinfarkt. Om detta beror
på att ischemisk stroke och hjärtinfarkt
har olika riskfaktorer och sjukdomsbild, eller på grund av olika statistisk
styrka kan tyvärr inte besvaras i denna
studie. Andra stora kohort-studier med
hög kostdatakvalitet behöver replikera
våra fynd för att besvara denna fråga.
LDL-kolesterol var kopplat till en
ökad risk för total hjärt-kärlsjukdom
och hjärtinfarkt, vilket är i linje med
vad andra studier har visat. Samtidigt
hittade vi att kostkvaliteten kan modifiera sambandet mellan genetisk risk
för högt LDL-kolesterol och ischemisk
stroke. Risken för stroke var lägre hos
de individer som hade bättre följsamhet till kostrekommendationerna.
Följ kostrekommendationer
Socker kopplat till kolesterol
Vi har i denna avhandling även
undersökt om kostens totala kvalitet
påverkar sambandet mellan genetisk
risk för blodfettsrubbningar på risken
för att utveckla hjärt-kärlsjukdom. För
att spegla den totala kostkvaliteten
använde vi ett kostindex utvecklat
efter näringsrekommendationerna
och kostråden i Sverige (4). I detta
kostindex fick deltagarna poäng (0 till
6) efter hur väl deras kostvanor följde
rekommendationerna för mättat fett,
fleromättat fett, fisk, socker, frukt och
grönsaker, och fibrer. För att fånga den
genetiska risken för blodfettsrubbningar använde vi ett genetiskt riskscore (80 genetiska varianter kopplade
till blodfetter och kolesterol).
Vi fann att genetisk risk för högre
I en annan delstudie fann vi att
deltagare med kostvanor som i större
utsträckning stämde överens med de
svenska näringsrekommendationerna
hade högre nivåer av det ”goda”
HDL-kolesterolet vid studiens start.
Vi såg även att risken för att få höga
blodfetter och LDL-kolesterol över
16-års uppföljningstid var lägre hos
deltagare som i större utsträckning
följde kostrekommendationerna.
När vi tittade separat på de sex
olika kostkomponenter som ingår i
kostindexet såg vi att deltagare som
hade lägre intag av socker (sackaros)
hade lägre nivåer av blodfetter och
högre HDL-kolesterol vid studiens
start, jämfört med deltagare med
högre intag av socker. Efter 16-års
Kompenserar risk
Ett annat intressant fynd var att flera
kostfaktorer, så som högre fiberintag
och lägre intag av mättat fett, var
kopplat till högre genetiskt riskscore.
Dessa samband är svåra att förklara men skulle kunna bero på att
personer med högre genetisk risk för
blodfettsrubbning troligtvis är mer
medvetna om sina kostvanor. De kan
tidigare ha haft problem med hälsan
eller vara medvetna om att de har
ökad risk för blodfettsrubbning och
hjärt-kärlsjukdom (till exempel hjärtkärlsjukdom hos släktingar eller att
de tagit ett labprov på sina blodfetter), och därmed också medvetet
följa kostrekommendationerna.
Dessa resultat tyder på att det i
framtiden är viktigt att ta hänsyn till
både kost och gener när man undersöker samband mellan genetisk risk
för blodfettsrubbningar och hjärtkärlsjukdom.
uppföljningstid kunde vi fortfarande
se en statistisk skillnad på HDLkolesterolnivåerna mellan deltagarna
som vid studiens start hade ett
sockerintag inom det rekommenderade intaget och de som inte var
inom den rekommenderade nivån.
Detta indikerar förhållandevis stabila
kostvanor i denna population.
Felrapportering stör
Vi fann endast samband mellan
kostkvalitet och blodfettsnivåer efter
16-års uppföljningstid när vi exkluderade potentiella felrapporterare
och deltagare som angett att de
tidigare ändrat sina kostvanor.
Deltagare som angett att de ändrat
sina kostvanor kan även ha gjort det
under uppföljningstiden, vilket i sin
tur kan leda till felklassificering av
kostkvaliteten vilket påverkar möjligheten att hitta samband mellan
kost och sjukdomsrisk.
Iakttagelserna belyser vikten av
att göra separata analyser där man
exkluderar felrapporterare och att
fråga deltagare om de har ändrat sina
kostvanor, särskilt när kosten endast
är mätt en gång under studien.
Vi noterade också ett samband
mellan en låg kostkvalitet och mins-
Resultaten visar att intaget av långa
omega-3-fettsyror kan modifiera sambandet mellan FADS1-varianten och LDLkolesterolnivåer.
kade HDL-kolesterolnivåer under
uppföljningen endast hos personer
med låg genetisk risk. Detta resultat
kan tolkas som att kostkvaliteten
spelar en större roll för HDL-kolesterolnivåerna hos individer med låg
genetisk risk, jämfört med individer
med hög genetisk risk. ••
2. Hellstrand S, et al. Intake levels of dietary
long–chain polyunsaturated fatty acids modify the association between genetic variation
in FADS and LDL cholesterol. J Lipid Res
2012; 53:1183-9.
Referenser
4. Drake I, et al. Development of a diet
quality index assessing adherence to the
Swedish nutrition recommendations and
dietary guidelines in the Malmo Diet and
Cancer cohort. Public health nutrition
2011;14:835-45.
1. Tanaka T, et al. Genome-wide association
study of plasma polyunsaturated fatty acids
in the InCHIANTI Study. PLoS Genet 2009;
5:e1000338.
3. Hellstrand S, et al. Genetic variation
in FADS1 has little effect on the
association between dietary PUFA intake
and cardiovascular disease. J Nutr
2014;144:1356-63.
Snart kan förpackningar
få märkas med kostråden
NOTIS: Livsmedelsföretag ska snart kunna använda
Livsmedelsverkets kostråd i märkningen på paketen
och i sin marknadsföring om de vill.
– Vi vill öka kunskapen om vad som är bra matvanor och hjälpa människor att göra hälsosamma val.
Det här blir ett sätt att sprida kostråden till många
fler än vad vi kan göra idag, säger Kristina Ohlsson,
chefsjurist på Livsmedelsverket.
Livsmedelsverket har tidigare sagt nej till önskemål
från branschen om att få använda kostråden i märkning och marknadsföring. En viktig anledning var att
det skulle kunna missuppfattas som att verket har
godkänt en produkt som är märkt med kostråden,
eller att en produkt skulle ha näringsmässiga fördelar
jämfört med andra motsvarande produkter som inte
är märkta med kostråden.
– Därför är ett krav från oss att det inte får framstå
som att Livsmedelsverket har godkänt ett visst livsmedel eller att vi rekommenderar just den produkten,
säger Kristina Ohlsson.
Företagen måste återge kostråden så att innebörden
av dem inte ändras och det ska tydligt framgå att det
som citeras är ett eller flera av Livsmedelsverkets
kostråd. Livsmedlet måste också ha koppling till det
kostråd som citeras på produkten.
I första hand får kostråden användas för mat som
klarar Nyckelhålskraven. Produkter som till exempel
klarar Nyckelhålskravet om fullkorn kan märkas med
rådet om fullkorn. Men även andra produkter kan bli
aktuella, den bedömningen får göras från fall till fall.
Källa: Livsmedelsverket
Returadress:
SNF Swedish Nutrition Foundation,
Ideon Science Park,
223 70 Lund, Sverige
11TH NORDIC NUTRITION CONFERENCE
GOTHENBURG 20-22 JUNE 2016
Photo: Skyflyers
BRIDGING NUTRITION SCIENCES FOR
HEALTH IN THE NORDIC COUNTRIES
IMPORTANT DATES:
ORGANISER:
REGISTRATION OPENS: 1 DEC 2015
CALL FOR ABSTRACTS: 20 JAN 2016
ABSTRACTS DEADLINE: 23 FEB 2016
IN ASSOCIATION WITH:
CONFERENCE PARTNER:
THE NORDIC DIETETIC CONFERENCE, 19 JUNE 2016
PROFESSIONAL DEVELOPMENT AND FUTURE PERSPECTIVES
www.nnc2016.se
Photo: Beatrice Törnros

Innehåll - Nordisk Nutrition

Transcription

Similar documents

MasterFinish RL 322

Reningskost/Detoxkost

SVAVA Matmagasin No 1 2015

FODMAP Lista 1

Livsmedel som läkemedel – livsmedel för speciella medicinska

Checklista för byten och omläggningar

Här kan du ta del av Emma Lindbloms presentation

Fresubin® 2 kcal fibre Drink