docVandring i Det gamla Skellefteå (sidan 11)
download 
Report Transcription
Vandring i Det gamla Skellefteå (sidan 11)
Brunnsg ata n stad s G am mel sga tan Vandring i Det gamla Skellefteå (sidan 11) Klock arber gsvä gen Kvarngatan 3 Kanalgata n Prästvägen Brandell Brännavägen Parkvägen tan 1 8 Kyrkholmen 7 18 12 bro n 13 10 Solandersholmen 20 LÄROVER 11 Lej o nst röm s ägen Kyrkstadsv 17 6 9 19 Källga 2 5 Rovön Seminariegatan Högströ s väg Nordlanderg Kyr k väg en 4 Vr Bolidenv ägen n en msgata arväg Dahlberg od Kro nb Fältjä g sgatan ring Dyh Storholmen Lustholmen 14 n ge svä m trö ns jo Le Fo r Karl-Fredriksholmen slu nd ag at an 15 Brinkvägen gen Knektgatan Sunn atan Orrvägen Falkträskvä Strå kvä gen Skråmträskvägen Lax g anåg atan ata n Ytterholmen 16 WRANGEL BIELKE KASTOR 46 IDUN Torget 47 49 45 LOKE OXEN 42 43 PANTERN 56 LAXEN Skeppargatan Hörnellgatan Trädgårdsgatan LÄRKAN MÅSEN STRÖMSÖR t rga Sto UTTERN RENEN 39 38 VARGEN at og rk Ky TIGERN 37 ÄRLAN ken UGGLAN SIKEN 40 Parkbron Viktoriabron 57 KYR NIPAN ADVOKATEN Bockholmsvägen en KARLGÅRD Ka rlg g vä ds r å HÄRADSHÖVen DINGEN äg rv KÄLKEN BUTIKEN KONDITO- ASSISTENTEN STÖTT- TRILLAN INGEN LABORATORN FORSKAREN V tan ga Tuböle Laboratorgränd 16 ÅRTULLEN GRUNNAN tan gen Notvä Assistentgatan TEKNOLOGEN Ytterholmen an bac 53 36 KYRKAN ÄLGEN an sgat Bry gga r 54 KORPEN 42 41 d n rä kg r Ky hem 50 51 55 32 Viktoriagatan 44 LEKATTEN SLEIPNER BRAGE tan Ö Nyga n NORSEN ODEN 34 35 31 TOR gata GÖSEN 30 MIMER 48 25 Strandgatan 33 HJORTEN 60 59 58 HÖKEN 33 s Varv FLUNDRAN ABBORREN HAREN Storgatan GLADAN 52 Bäckgatan n ata é s all rlund e West GETEN SIRIUS REGULUS sg ård stg Prä LÄROVERKET 26 23 FALKEN 16 Stationsgatan 24 27 POLARIS 29 HÖDER Köpmangatan EKORREN RINGDUVAN 21 PERSEUS ORION Man 22 HEIMDALL Nygatan S Lasarettsvägen BJÖRNEN Ernst Torgg atan 28 Kanalgatan FRIGG STURE S Järnvägsgatan BALDER 19 20 KAPELLA Magasinsgränd Repslagargränd Lasarettsvägen ALDEBARAN Tjärhovsgatan Nordlanderg atan Högströ msgata n SKANDIA Seminariegatan STENBOCK TULE Vretgata n n SKÖLD gatan Vandring i Det nya Skellefteå (sidan 17) Kanalgata HORN N Järnvägs GÖTA gen rkstadsvä en FLEMING DÖBELN KARLSHEM FÄRJKARLEN PREFEKTEN SMÄLLGRINDEN And en led rps to ers NATTKV Sevärt i Västerbottens län Dagens turister söker sig i allt större utsträckning till genuina kultur- och naturmiljöer. Att vara turist är att vara nyfiken! Och att arbeta med natur- och kulturturism innebär att både väcka och stilla turistens nyfikenhet. Om detta handlar projektet Sevärt i Västerbottens län – ett samarbete mellan länsstyrelsen, länsturistnämnden och länets museer. Att bygga upp informationscentra, s.k. Naturum och Kulturum, är den bärande tanken i projektet. Med utställningar, bildspel m.m. kan den vetgirige besökaren få kunskap om platsens natur och kultur – hur kulturen präglats av naturen och tvärtom. Men ett Naturum/Kulturum bör innehålla mer än bara andlig spis. Servering, försäljning. Värme, svalka. En anhalt på vägen eller avstamp för nya upptäcksresor. Från fjäll till kust, från forntid till nutid – det finns mycket att se i Västerbottens län! Stadsvandringar i Skellefteå För mer information, kontakta: Destination Skellefteå, turistbyrån, Nygatan 49, 0910-45 25 00 Bygg- och miljökontoret, 0910-73 50 00 Skellefteå museum, 0910-73 55 10 Småskriften “Stadsvandringar i Skellefteå“ ingår i serien Sevärt i Västerbottens län som nr 24 text Lage Johansson, Skellefteå museum och Enar Nordvik, Skellefteå kommun omslagbild Lejonströmsbron. Foto Krister Hägglund, Skellefteå museum utgivare Västerbottens läns hembygdsförbund FÖRLAGSREDAKTÖR Ola Kellgren TRYCK Tryckeri City, Umeå 2011 ISSN 1400-6162 SEVÄRT I VÄSTERBOTTENS LÄN Foto Enar Sundling. Många av de historiska fotona i denna skrift är tagna av Enar Sundling (1904–70). Sundling var civilekonom och personalchef på Rönnskärsverken. Hans bilder finns nu i Skellefteå museums arkiv. De är tagna på 1950-talet och början av Fliken: karta för vandring i 1960-talet och ger en personlig och levande bild av Skellefteå det sågSkellefteå ut då. Bilden vi ser här Detsom gamla på uppslaget är från kvarteret Heimdall 1954. Foto i Skellefteå museums arkiv. STADSVANDRINGar I SKELLEFTEÅ SEVÄRT I VÄSTERBOTTENS LÄN stadsvandringar i Skellefteå Skellefteå stad grundades 1845, men vid färje läget över älven har sedan länge funnits en mötesplats. Socknen bildades på 1300-talets första hälft och kyrkan och dess omgivningar har varit en samlingspunkt i bygden sedan dess. Mycket finns att berätta om gammalt och nytt i Skellefteå – om människor och händelser från olika epoker och om spåren som vi kan se efter dem. Följ med på vår vandring och upptäck historien i dagens stad! Skriften beskriver platser där Du kan se kulturspår. Ibland också sådant som inte längre finns kvar, men som kan ge bakgrunden till en spännande berättelse. Du kan besöka platserna i den ordning Du själv önskar och plocka smultronen när Du själv har lust. Kartorna på flikarna visar var objektet ligger och texten berättar om vad Du ser på platsen. Ha en kul tur i Skellefteå! SKELLEFTEÅ 3 “Guldstaden” kallas den ibland, eftersom guld brytningen som startade i Boliden på 1920-talet har präglat kommunens utveckling. Skellefteå AIK har dessutom ett SM-guld i ishockey, från 1978. Ett annat namn är ”Staaan”, uppkommet av stadsbornas aningen nasala uttal och speglan de gränsdragningen mellan staden och den omgivande världen. Ur serialbumet "Med pucken i pannan" av JanAllan Stefansson (1998). 4 Långt innan guld- och hockeyfeberns tid fanns dock marknadsplatsen och sockencentrumet som 1845 fick stadsprivilegier och stadsplan på Böle bys ägor. Uppbyggnaden av staden gick snabbt och handelshusen blomstrade under 1800-talets slut, när sågverken låg tätt vid älvsmynningarna. Handelsdynastier som Mark stedt, Sidenmark, Clausén och Gebhardt blev prominenta i det unga Skellefteå och societets livet stod inte de sydliga storstäderna efter. Först tar vi en titt på stadens historia, innan vi börjar vandringarna. Den första vandringen går genom västra Skellefteå, dvs. staden före Staden. Den andra vandringen går genom Skellefteå centrum av idag. Det gamla Skellefteå Kyrkan och dess omgivning var sedan tidig medel tid centrum för bygden på ömse sidor av Skellef teälven – här hade en nära nog stadsliknande bebyggelse utvecklats under 1800-talets början. Marknaderna var säkert de tidigaste av profana verksamheter på platsen och med uppsvinget för trähantering (handel med tjära och virke) och skeppsbyggnad utbildades ett handelscentrum som Petrus Læstadius 1831 ansåg ”tävlar kanske med Umeå”. Vid kyrkan fanns också kyrkstaden, numera all mänt kallad ”Bonnstan”. I dessa kyrkstugor bodde allmogen vid kyrkbesöken. Öster om kyrkan, vid nuvarande Nordanå, låg ”Körran”, som var marknadsplats och upplag för tjära. Här hade även Skellefteå kompani sin övningsplats. Sunnanå, på södra sidan älven, var också ett centrum på 17- och 1800-talen. Här fanns gäst giveri, postkontor, kronohäkte och tingshus. Ett skeppsvarv låg strax nedströms Lejonströmsbron. Tingshuset står idag på Grubbgatan, dit det 1898 flyttades från Falkträskvägen. På Sunnanå fanns också Skellefteå kompanis löjtnantsboställe och dess ladugård och jordbruksmark. Från Skeldepth till Skellefteå Den äldsta skrivningen är Skeldepth från början av 1300-talet. På dialekt heter staden Skellet. På samiskt område heter älven Syölddate iednuo där ’iednuo’ betyder ´ älv´ . Några namnforskare har velat förklara namnet som ett samiskt lån – den svenska och samiska formen påminner onekligen om varandra. Men ett s- i samiska borde ha gett s- i svenska och inte ett sk-. Eftersom man inte kunnat förklara hur ordet lånats in måste namnet anses som otolkat. Handeln behövde en stad Det avgörande för stadens bildande var förbudet mot landsköp – handel på landsbygden – som ännu på 1800-talets mitt var i kraft. Förbudet som införts redan på medeltiden syftade till att handeln 5 ” Detta lilla magni fika samhälle av 428 själar med sina sundsvallsfasoner och sina parisiska damer lärer i umgängeslivet utveckla en här uppe icke vanlig storlagenhet och lyx, parad med viss ceremoniell stelhet. Ett samhälle i frack och glacéhandskar med konserter, solosångerskor, arior, quatre mains och konversation på tevatten, allt vittnande om en bildning, direkt införskriven från någon av Göteborgs mest lysande salonger.” Norrbottens-Kuriren 1866 Hallmans stadsplan från 1905–06. 6 skulle hållas samlad i städerna, vilket bl.a. under lättade beskattningen. I Skellefteå förkom en hel del handel mellan marknadsdagarna, inte minst i kyrkstaden. Det var alltså nödvändigt att en stad kom till för att reglera och främja handeln. Skel lefteå ville också få självbestämmande i förhållan de till Umeå och Piteå. Det nya Skellefteå Den nya staden anlades på hjortronmyren mellan ”Körran” och Boströmsbäcken. Ett dike avvattnade marken, och staden fick sin första stadsplan redan 1843, öster om kyrkan och kyrkstaden. Planen var en rutnätsplan med 100 meter breda kvarter och 20 alnar (12 m) breda gator med trätrottoarer. Husen var stenhusimiterande trähus i en och två våningar, och många av de första fastighetsägarna var handelsmän, tjäruppköpare och skeppsbygga re. Handelshusen var redan 1848 tio stycken. År 1883 kom en ny stadsplan, med syfte att främja hälsa och skönhet i staden. Två esplanader med trädplanteringar tillkom genom denna plan: i stadens norra gräns längs med dräneringskana len drogs Kanalgatan i öst–västlig riktning och Viktoriaesplanaden anlades öster om Boströms bäcken i nord–sydlig riktning (Viktoriagatan, nu E4:an genom staden). Sverige hade 1874 fått en nationell byggnadsstadga. Brandrisken i städerna var fortfarande stor och därför föreskrev lagen: I ny stad eller stadsdel må gata i allmänhet icke läggas till mindre bredd än sextio fot: dock må undantagsvis, där sådant av omständigheterna påkallas, gata av ringa längd läggas till bredd av minst fyrtio fot. Delar av Storgatan, till exempel vid Markstedtska huset, har fortfarande denna gatubredd. Trädgårdsstaden Den banbrytande stadsplaneraren Per Olof Hall man fick 1905 i uppdrag att göra en stadsplan för Skellefteå stad. Hallman var inspirerad av tidens ideer om den gröna och glesa trädgårdsstaden, och de nya områdena fick vindlande gator och små platser och parker enligt Camillo Sittes medeltidsinspirerade ideal. Järnväg och järnvägs Flygfoto 1934. Vid S:t Olovs kyrka syns spår av Hallmans stadsplanering, med krökta gator, parkmark och ett litet torg framför kyrkan. Kyrkan invigdes 1927. Foto Skellefteå museums arkiv. station kom också in i planen. Järnvägen började byggas 1909 och invigdes 1912. Hallmans lär junge Albert Lilienberg gjorde 1920 en plan i sam ma anda, och stadsdelar som Norrböle och Älvs backa fick sin första stadsbebyggelse. Folkhemmet i Skellefteå Asako shop På tomten där brand stationen stått, i kvarteret Hjorten, ritade Poul Stampe en barack, kallad Asako shop. Den stod under åren 1956–74. Asako var ett kommunalt fastighetsbolag som bildades för att genomföra sanering en av staden. Foto Enar Sundling. Det nya och det gamla stadshuset i kvarteret Hjorten, Skellefteå. Foto Enar Sundling 1955. 8 Det är framför allt under åren efter andra världs kriget som Skellefteå utvecklades till industristad, och fick sin identitet definierad. Den viktigaste faktorn i denna utveckling var gruvbrytningen i Boliden, som startade 1926, samt Bolidenbolagets smältverk på Rönnskär utanför Skelleftehamn, som började byggas 1928. Antalet industriarbetare ökade, underleverantörerna expanderade och byggandet var intensivt. Efter kriget blev dess utom konjunkturläget positivt som aldrig förr. Sanering av staden Uno Åhrén, professor i stadsbyggnad, presente rade 1949 en stadsplan präglad av funktionalis mens ideal – funktionalitet, luft och ljus. Åhrén var en av funktionalismens främsta företrädare i Sverige. Sedan 1930-talets slut pågick en ”sane ring” i centrum, där gamla trähus ersattes med nybyggnationer. Mest omdiskuterat blev rivning en av det gamla stadshuset i kvarteret Hjorten, som efter hård debatt revs 1955. Det nya moderna uttrycket i arkitekturen blev tegelhusen – trähusen sågs som något från en svunnen epok. Fortfarande har Skellefteås cen trum en prägel av denna tid, och det finns många goda representanter för den epokens byggande, till exempel Handelsbankens hus i kvarteret Idun vid torget och Posthuset i kvarteret Polaris. Miljonprogrammet Nästa steg i bostadspolitiken var det så kallade miljonprogrammet 1965-75. Riksdagen hade beslutat att en miljon nya bostäder skulle byggas i Sverige. Ett så omfattande byggande gav upphov till hela nya stadsdelar. I Skellefteå tillkom stads delarna Sjungande dalen, Anderstorp och något senare Morö Backe – alla med sinsemellan olika stilar: Sjungande dalen med tre skilda områden (flerbostadshus, radhus och friliggande villor); Vilket hus är äldst? Staden har en rätt kort historia, men bygden är gammal. Det finns t.ex. delar av Landskyrkan som kom till på 1400-talets slut. Av övriga hus anses norra delen av Karlgårds huvudbyggnad vara äldst, med byggåret 1692 inristat i taknocken. Till de äldsta husen inom området för den första stads planen hör gårds huset på Köpman gården – det är byggt före stadens grundande 1845. Bostadsområdet Anderstorp under uppbyggnad. Foto Wollmar Lindholm 1970. 9 Skellefteå stad var rik på kaféer under 1900-talet. Här en lista på några av de mer kända under åren 1900–1970: Kafé Svea Stenbergs konditori O M Anderssons Larssons bageri Brunnsgården Nya Bageriet Dahlgrens biljardkafé (sommartid ”Djungelfiket”) Landströms Automatbuffén Pehrssons konditori Sandbergs konditori Chaufförskaféet Biografkaféet Teaterkaféet Centralkaféet Ågrens biljardkafé Propus Hällgrens Gewes Centrumkonditoriet Kaffe- och smörgåsbuffén Strandkaféet/Karins café Furubo Söderkaféet/Stigs konditori NORMA Svandammsserveringen Bertils konditori Ainas café Anna Kras Aveny-konditoriet Anderstorp lågt och tätt (två våningar) efter dansk förebild med en högre byggnad i centrum; samt villor och grupphus på Morö Backe. Trästock och trävetenskap I Skellefteå finns numera högskoleutbildningar på Campusområdet, söder om älven. Ca 1400 elever studerar vid Luleå tekniska universitet, Umeå universitet och Yrkeshögskolan som alla ordnar kurser här. På Campus bedrivs också forskning och innovationsarbete inom träteknologi. Skellefteå har sedan länge satsat på en profilering inom trätekno logi och träbyggande, vilket har satt spår i flera djärva nybyggnationer på senare år. På området kan man till exempel se Forumhuset, med biblio tek och hörsalar, ritat av Tema arkitekter 2001. En annan profilering är musiklivet, som är blomst rande sedan generationer tillbaka och har rötter i bl.a. frikyrkornas musicerande. Skellefteå som musikstad är väletablerad och utsågs till Årets popstad 2002. Den årliga Trästockfestivalen som hålls på Nordanå är en av landets mest välrenom merade. Festivalen är gratis och drogfri och anord nas vanligen i juli månad. Namnet är lånat från en annan legendarisk festival, men passar också in i träprofilen… Trästockfestivalen 2009. Foto Fredrik Danielsson. 10 Stadsvandringar i Skellefteå Den här skriften innehåller två föreslagna vand ringar i Skellefteå: en kring Bonnstan och Lands församlingens kyrka (Skellefteå sockens centrum), som vi har kallat Det gamla Skellefteå, och en tur i centrala staden, benämnd Det nya Skellefteå. Det går utmärkt att göra egna vandringar utan att följa de föreslagna rutterna, eller också kan man vandra bara delar av dem. Siffrorna anger platser eller byggnader som beskrivs i texten. På omslagets utvik finns kartor. Vi ger oss ut på vandring i Det gamla Skellefteå: 1 Bonnstan Kyrkstaden, idag oftast kallad Bonnstan, har anor från 1600-talet. Bränder har varit vanliga och den nuvarande kyrkstaden byggdes 1835 efter en förödande brand. Här finns 116 hus med 392 kammare, de allra flesta i privat ägo. Staten stadgade 1681 om kyrkotur. Det inne bar att de som bodde inom en mil från kyrkan skulle komma till gudstjänst varje söndag; den som bodde två mil bort skulle komma varannan osv. Kyrkstugorna var övernattningsrum för kyrkobesökarna. I kyrkstaden hölls marknader och inte minst lockade alla tillfällen till festlighe ter vid marknadshelgerna. Här fanns både lönn krogar och bordeller, vilket naturligtvis var störan de för de kyrkliga myndigheterna, men även för den allmänna ordningen. Bonnstan är nu ett lagskyddat byggnadsminne. Många av kyrk kamrarna nyttjas fortfarande under sommaren. Kungsgropen På äldre kartor kan en liten vik ses i älven strax öster om kyrkan. Detta område har kallats ”Kungsgropen” i äldre handlingar och teorier 2 ” ...inwid kyrkan Siällefte, en oräknelig hoop af huus, liksom en artig stad, med hwita skorstenar, bygd uthi 2:ne gator, med tvärgator bestående av 350 à 400 huus.” Carl von Linné: Iter Laponicum, (1732) 11 finns om att Skellefteås medeltida hamn kan ha legat här. Vid en arkeologisk undersökning 2005 utgrävdes en gammal timmerbyggnad och intres santa dateringar från äldsta medeltid kunde göras. Hamnläget återstår dock fortfarande att finna. Gammelstan Kring kyrkplatsen i Skellefteå – på Prästbordet – hade det långt före stadens bildande uppstått en centrumbebyggelse. Här fanns flera hantverkare och andra borgare, och till storlek och funktion kan man säga att det motsvarade en dåtida stad. Här var en gammal marknadsplats och det var naturligt att platsen drog till sig handel i olika former. Här fanns också skeppsvarv, sågar, postkontor, apotek, hattmakare, kakelugnsmakare och provinsialläkare. En terpentinfabrik var en av de tidigaste industri företagen. En del av de boende i Gammelstan var inte speciellt nöjda med stadens anläggande, och tyckte att den nya stadskärnan låg hopplöst ocen tralt. Vid exempelvis Prästvägen finns det kvar en del av den äldre bebyggelsen. 3 Stiftsgården Ett kyrkoherdeboställe byggdes år 1800 för Skellefteå landsförsamlings nye herde Nils Ström – eller snarare hans hustru, som drev fram bygget. Församlingen betalade byggnadsmaterial och kyrkoherden övriga kostnader. Förebilden till den stora huvudbyggnaden var Säbrå biskopsgård utanför Härnösand. Man uppförde också en ladugård för 34 kor och uthus. Det påkostade bygget blev dock tungt för Ströms ekonomi och vid hans död var dödsboet konkursmässigt. Anläggningen blev stiftsgård i Luleå stift 1964 och är idag konferenscentrum med hotell, vandrarhem och restaurang. 4 4 Anna Nordlander (1843–1879) växte upp i Stiftsgården som dotter till kyrkoherde Nils Nordlander. Hon antogs vid Konstakademien 1866 och utbildade sig i Bryssel och Paris. På Nordanå finns Museum Anna Nordlander (MAN) som arbetar med samtidskonst och genus. 12 5 Landskyrkan Den första kyrkan i Skellefteå uppfördes här i början av 1300-talet. En ny träkyrka byggdes 1386. Den blev dock för liten och ersattes av en stenkyr ka, invigd 1507. Den nuvarande landsförsamling ens kyrka byggdes 1796–99. Delar av den medel tida kyrkan återanvändes, bl.a. i sakristian. Arkitekt var länsbyggmästaren Jacob Rijf från Österbotten. Här finns flera unika träskulpturer från medeltiden, bl.a. ”Skelleftemadonnan” som är en Mariabild från 1100-talet, och altarskåpet från 1400-tal, skapat av Bernt Notke. 6 Kronboden och Fattigboden Intill Landskyrkan ligger två bodar: en kronbod och en fattigbod. I kronboden, uppförd 1674, förvara des produkter som spannmål, kött och fisk som tagits in som skatt och som skulle användas för att avlöna statliga tjänstemän. Fattigboden var till för att förvara spannmål och livsmedel till socknens fattiga. Lejonströmsbron Vid färjestället på Norrstigen vid kyrkan byggdes 1737 en över 200 m lång träbro. Bron kallades ursprungligen Stora bron. Sitt nuvarande namn fick den av Lejonströms sågverk som låg på älvens norra strand. Bron är idag något kortad, men med spannlängden 173 m är den en av landets längsta träbroar. Bron är ett lagskyddat byggnadsminne. Här stod ett slag mellan ryska och svenska trupper den 15 maj 1809. Ryssarna ville ta över spannmålslagren vid kyrkan och kom med sex tusen man mot svenskarnas 6–800. Svenskarna försökte förstöra bron för att stoppa ryssarnas fram fart, men anfölls och fick retirera. En minnessten restes på platsen 2009. 7 1 Ostvikskriget Missväxtåret 1867 var svälten nära i Skelleftebygden. Ryktena sa att köpmännens lager var välfyllda, men att de inte ville sälja av dem. Särskilt i Ostvik talades det om att storma staden och överta spannmålslagren. En kväll kom bönder från Ostvik och Östanbäck körande till kyrkstads torget med tillhyggen, men danslystna ungdomar bordade vagnarna och körde iväg till ett dansställe – till alla inblandades glädje! Stadsfiskalen kunde sen berätta att han skrämt iväg upprorsmännen med sin blotta närvaro. 13 8 Lejonströms sågverk Vid bron finns spår efter Lejonströms sågverk som låg mellan kyrkan och älven. En kanal går in under bron och österut till den plats där sågen låg. Den var i drift 1782–1905. En av delägarna var kyrko herden Pehr Högström. Firman Markstedt och söner drev sågen 1869–1905 och den var en av de största industrierna i trakten. En mängd byggnader fanns på området, men ingen av dessa står kvar. Holmarna i älven Väster om Lejonströmsbron ligger Rovön, med bad- och fiskemöjligheter. Här mynnar Klintforsån vars utlopp fick sin nuvarande form när Kvistforsens kraftstation byggdes ut 1961. 9 Lejonströmsbron, kyrkan och Lejonströms sågverk,1860-talet. Foto Skellefteå museums arkiv. 10 Holmen nedströms bron fick namnet Lusthol men på 1800-talet, då källarmästare Johan Lunde berg arrenderade holmen och bedrev servering. Han lät göra en trädgårdsanläggning med alléer, gångar och grässoffor. 11 Skellefteås äldsta avrättningsplats låg på Tjuv holmen, nära Sunnanåstranden. Ön försvann dock på grund av erosionen redan på 1700-talet. 12 Kyrkholmen heter egentligen Långholmen och har tidigare haft namnet Långön. Holmen var länge betesmark eller slåtteräng, men under 1800-talet och början av 1900-talet var här ett virkesupplag. Prosten K.A. Fellström höll får på holmen fram till 1940-talet. Gångbron kom till i början av 1960-ta let. och byggdes av Graningeverken. Huset på holmen flyttades hit på 1960-talet från Gammel stan. I huset finns nu en sommarservering. 13 – 16 Nedströms Kyrkholmen ligger Solanderholmen, döpt efter Hulda Solander, som hade sina får på ön. Sedan kommer Storholmen och Karl-Fredriks holmen samt Ytterholmen. På Storholmen betar 14 fortfarande får. Karl-Fredriksholmen är döpt efter häradshövding Carl Fredric Furtenbach, som ägde gården Karlgård på 1800-talets början. Brunnsgården Brunnsgården är idag en privatbostad. Här fanns en hälsokälla och 1825 bildades ett bolag, Skellef teå Brunns- och Badhusinrättning. Man byggde brunnshus, paviljong och badhus. 1831 byggdes ett bostadshus åt bolagsordföranden. Det funge rade också som societetshus för besökarna. Det är det enda återstående huset. Brunnsinrättningen lades ner på 1870-talet. 18 17 Lugnet Gården Lugnet ligger mittemot Brunnsgården och var från början kontorshus för Johannisfors sågverk i Klutmark. Disponenten Nicanor Sand ström flyttade huset till Lugnet. Den mest kända innehavaren av Lugnet var lärarinnan Hulda Solander som bodde här från 1890 till 1940. Hon testamenterade byggnaden till landsförsamlingen. Huset är nu privatägt. 18 19 Skellefteå landskommuns hus Vid Brännavägen ligger nu Västerbottenstea terns lokaler, men huset var ursprungligen stads hus för Skellefteå landskommun. Landskommunen var den borgerliga efterföljaren till Skellefteå socken och utgjorde ytmässigt hela socknen förutom Skellefteå stad. Hulda Solander var inspirationen till Lars Widdings fröken Root i Flickan och härligheten – en småstadskrönika (1978): “Fröken Root bodde i egen trävilla nere vid älvbrinken (…). Källaren var fullproppad med konserver. Samtidigt åt de så litet som möjligt. Istället bad de och försakade. De var båda varmt religiösa och vandrade iväg till statskyrkan så ofta det gavs tilfälle, även om kollekten ibland kunde kännas betungande. (…) Fröken Root följde Mose lag om sabbaten och alltså skulle lillpigan inte arbeta mer än det allra nödvändigaste på söndagen.” Ett vackert glasfönster, utfört av Hannes Wagnstedt, finns bevarat i gaveln på landskommunens hus. Man ser landskommunens vapen med de fyra rosorna. 15 Nordanå Området var tidigare övningsplats för Skellefteå kompani. Här ligger majorsbostället Nyborg från 1764 kvar på sin ursprungliga plats, liksom värds huset Nordanågården, som ursprungligen var bostad för sågverksägaren J.T.B. Sidén. Till Skellef teås 100-årsjubileum 1945 beslutades att ett stort parkområde med fisk- och fågeldammar skulle skapas här. Det blev Nordanå. Idag är Nordanå ett kulturcentrum fyllt av aktivi teter. Här finns Skellefteå museum med Museum Anna Nordlander, folkrörelse- och företagsarkiv, teatersalong och kommunens konsthall. Huvud byggnaden var från början läroverk, byggt 1916. Aula, flygel och gymnastikbyggnad invigdes 1940. 20 Sommarteater vid majors bostället Nyborg på Nordanå. Foto Krister Hägglund. Jubileumsutställningen 1945 på Nordanå var en uppmärksammad tillställning som gav uttryck för tidens framtidstro. Bilden visar en glob i Unitex från AB Scharins Söner. Påskrift: ”För världens byggbehov”. Foto Ragnar Insulander. 16 Tjärhovet På 1800-talet fanns en plats som var upplag och handelsplats för tjära. Platsen kallades Tjärhovet och låg väster om vattenverket Abborren. Tjär exporten var viktig för Sverige under segelfar tygens tid och för bönderna var det en möjlighet att få in kontanter. Många av stadens handelsmän grundade sin verksamhet på tjärhandeln. Från Tjärhovet flottades tjärtunnorna på älven till Ursvikens hamn för att så småningom exporteras. 21 Därmed är vi framme vid nästa del i vår vandring – Det nya Skellefteå: Storgatan, kvarteret Björnen P.O. Hallmans plan var tänkt att utvidga staden åt norr och väster. I kvarteret Björnen kom en del av hans tankar om trädgårdsstaden att förverkligas. Här ligger flera villor i 20-tals-klassicistisk stil – Storgatan 13, 17 och 21. Efter första världskri get blickade man tillbaka till de antika stilidealen men med lättare och friare former. Dessa tre hus har ritats av skelleftearkitekten Birger Dahlberg i början av hans karriär. 22 Markstedtska huset Huset byggdes 1881 som bostad för rådmannen och handlanden David Markstedt och hans familj. Arkitekt var John Laurentz, Stockholm. Övre våningens mellanparti byggdes på till full höjd 1926. Markstedtska huset är ett fint exempel på högreståndshus som efterliknar samtida stenarki tektur i storstäderna. Familjen Markstedt var en av de ledande handels- och industrifamiljerna i Skellefteå i slutet av 1800-talet. Huset ägdes av släkten fram till 1926. Då köptes det av bröderna Forslund som fick en betydande roll som företa gare i staden under 1900-talet. I huset startade man bilförsäljning och företaget utvecklades till Fabriks AB Forslund & Co, senare FoCo. Huset är ett lagskyddat byggnadsminne. 23 Tjärexportmärke för fi rman Markstedt & Söner. Garvare Anderssons Huset är karaktäristiskt för tidens borgarhus i Skellefteå, med timmerstomme i två våningar och flackt valmat tak. Byggnaden uppfördes troligen omkring 1850 som bostadshus i en våning. Över våningen byggdes på av garvare Gustaf Andersson 24 17 som övertog fastigheten 1857. Fasaden är reve terad med spritputs. Fasadens mönster är likadant som på Skellefteås första lasarettsbyggnad. År 1981 köptes fastigheten av köpmannen och inredningsarkitekten Ragnar Lundberg som lät återställa byggnaden både till det yttre och det inre. Huset är lagskyddat byggnadsminne. Sparbankshuset och konsul Franzéns hus Östra gathuset byggdes 1914 för Skellefteå Sparbank och är ritat av arkitekten Viktor Åström, ursprungligen från Sävenäs. Fasaden har föränd rats och förenklats på 1950-talet. Mot Köpman gatan finns den vackra portalen kvar med sina marmorkolonner. Västra gathuset uppfördes 1848 av konsul Seth Mikael Franzén. Byggnaden förlängdes och byggdes på 1876 och förlängdes mot väster 1914. Huset har timmerstomme och övervåning ens fasad är rikt dekorerad med konsolfris under 25 24 I kvarteret Ekorren ligger ett modernt flerbostadshus med tillhörande parkeringshus ritat av Magnus Silfverhielm och AIX arkitekter. Husen uppfördes 2006–08. Husen på fem våningar i norr trappas ner till två våningar i söder. En gårdsmiljö bildas tillsammans med de omgivande äldre husen. Parkeringshuset uppfördes i massiv- och limträ av Martinsons Trä. Foto Enar Nordvik. Entren till Skellefteå Sparbank på Köpmangatan. Foto Enar Sundling 1954. 18 takfoten och fönsterkornischer. Fasaden har locklistpanel, vilket ansågs mera lantligt än käl spont. Konsul Franzén var son till biskopen Frans Mikael Franzén och ägde en tid gården Strömsör och dess skeppsvarv. Bröderna Anderssons Bostads- och kontorshus med lager uppfört av grossistfirman Bröderna Andersson. Bygglov gavs 1934. Ritningarna var gjorda av Birger Dahlberg, Skellefteå. Huset har tre våningar och är byggt i vinkel. Mot gården finns ett hisstorn. Fasaderna har gul slätputs. Taket är ett pulpettak, klätt med röd plåt. Byggnaden har lättbetong stomme, vilket var ett helt nytt material vid denna tid. Huset är ritat i en väl genomförd funktionalistisk stil, ”funkis”, med släta fasadytor och fönster med två rutor utan spröjsar. Arkitekt Birger Dahlberg har ritat många av funkishusen i staden. 26 Köpmangården Gårdshuset, som idag är kafé, var ursprungligen ett bostadshus. Det påbyggdes med en våning 1884 för skomakare G.W. Gustafsson. Huset är ett av få bevarade enklare trähus i centrum. Många gamla snickeridetaljer är väl bevarade. Gathuset mot Köpmangatan byggdes 1916 av tapetserare Sigurd Gustafsson, son till skomakaren. Huset har en tidstypisk karaktär med gröna fönster bågar och ljusa snickerier. Östra gathuset uppfördes 1928 för Skellefteå Kooperativa Handelsförening. Ritningarna gjordes av Eskil Sundahl och Sune Flök vid KF:s arkitekt kontor. Här låg Kooperativas butik fram till 1960-ta let. Byggnadsstilen är typisk 1920-talsklassicism, med putsad fasad och kraftig taklist. 27 ” I´ m dossing up and down these streets, where nothing seems to change. Where wet green grass meets dust and dirt. That´ s where love no longer hurts.” The Wannadies: My Home Town 19 Kooperativas butik på Storgatan, kvarteret Heimdall. Foto Enar Sundling Ahrmfeldska villan (KFUM-huset) Huset var ursprungligen byggt som enfamiljsvilla för ingenjör Hjalmar Ahrmfeldt. Bygglov gavs 1914. Ahrmfeldt var Skellefteå stads elektricitets verks förste chef, åren 1908–1927. Flera tandläkare har haft mottagningar i huset: E.L. Berglund, Sten Granbom, Bengt Ocklind. Åren 1944–2010 ägdes fastigheten av KFUM Skellefteå. Husets tak är ett säteritak, klätt med tegel. Fasaden har frontespiser med brutna tak. Villan är en typisk representant för svensk herrgårdsstil med nationalromantiska drag. 28 Posthuset Kungliga postverket fick 1950 byggnadslov för ett postkontor. Huset är byggt i vinkel med två till tre våningar. Fasaden har rött tegel och vit marmor. Ritningarna gjordes av arkitekt Lars-Erik Lallerstedt, Stockholm. Lallerstedt var postens chefsarkitekt från 1940-talet och har även ritat posthusen i bl.a. Luleå och Sundsvall. Postkontoret flyttades hit 1952, från Kanalgatan 41. Innan posthuset bygg des låg här Asplunds åkeri och senare en bensin station. Det sista postkontoret stängdes 2008. 29 20 F d polis- och brandstation Staden uppförde ny polis- och brandstation 1954. Huset är byggt i tre våningar. Fasaden har rött tegel med detaljer i vit marmor. På gården finns en utbyggnad samt slangtorn. Arkitekt var Edvin Bergenudd. Polisstationen låg här till 1975, då ett nytt polishus stod klart i kvarteret Måsen. Brand stationen flyttades till Solbacken, norr om stadens centrum. På tomten låg åren 1880–1935 stadens folkskola, innan Kanalskolan byggdes. 30 Häggblomska huset och Missionskyrkan År 1889 uppförde byggmästare Gustaf Adam Häggblom detta affärs- och bostadshus. En till byggnad mot norr gjordes 1921. Senare byggdes huset ut ytterligare mot norr i en våning. Utbygg naden påbyggdes till två våningar 1991. Huset är ett bra exempel på panelarkitektur i nyrenässans stil från 1800-talets slut. Ytterpanelen är rikt dekor erad med hörnpilastrar, gördelfris och konsolfris under takfoten. År 1917 blev Skellefteå Kristna Missionsförsam ling ägare till fastigheten, och dess kyrka uppför des på tomtens västra del intill Boströmsbäcken. 32 31 I kvarteret Brage, där Max nu ligger, låg den stora Godtemplarlogen, ofta kallad Boston. Där ordnades dans, konserter och andra evenemang, t.ex. boxning. På bilden ses Fritz Nilsson från BK Nordan i Skellefteå gå en match mot Ingvar Carlsson från Älvsbyn. Byggnaden revs 1962. Skellefteå Kraft År 1952 köpte Skellefteå stads kraftverk mark i kvarteret Sirius. Det dröjde dock till 1963 innan beslut togs om den första byggnationen i kvarte ret. Byggnaderna blev Skellefteå Krafts kontorshus samt utställningslokalen Expolaris Center. En hotell- och konferensbyggnad uppfördes i kvarte ret 1989. År 1994 invigdes nya kontorslokaler öster om Expolaris Center med Försäkringskassan som första hyresgäst. Arkitekt för dessa byggna der var Lennart Nilsson, Thurfjells arkitektbyrå. Stadsbiblioteket flyttade 1995 till Expolaris Center. 33 21 Åren 2006–09 uppfördes Skellefteå Krafts nya kontorshus, ritat av arkitekten Josef Eder. Fasaden är klädd med kopparplåtar – 9 000 stycken! Kanalskolan Skolhus och gymnastikhus är ritade av arktitekten John Åkerlund och uppfördes 1932–35. Folkskola och yrkesskola inrymdes här. Yrkesskolan flyttade 1961 till nybyggda lokaler i Mullbergsskolan. Skolan kallades först Nya folkskolan och hade 15 lärosalar, skolkök, gymnastiksal, slöjdsalar, meka nisk verkstad samt smedja. Här fanns också en tandklinik utrustad med röntgenanläggning. John Åkerlund var sedan tidigare ofta anlitad av Boliden Gruv AB och ritade många av bolagets byggnader. Även S:t Örjans kyrka i Skelleftehamn är Åkerlunds verk. Kanalskolans byggnader har tydliga funktio nalistiska drag. Skolan är ett viktigt element i stadsbilden, som östlig fond för Kanalgatan. 34 Utanför entrén till Skellefteå Kraft står sedan 2010 konstverket “Zenit” av konst nären Linnéa Jörpeland. Foto Patrick Degerman. Strömsör Vid stadens grundande inköptes mark bl. a. från hemmanet Strömsör, som låg öster om den tilltänkta staden. Ägaren Carl J. Furtenbach hade här på 1700-talet anlagt en stor mängd byggna 37 35 ´ N Oscars loop Mittemot Skellefteå kraft, på Tietos fasad, hänger det ”omöjliga” konstverket ”´ N Oscars loop”, skapat i neonrör av Oscar Reuter swärd 1988. Foto Enar Nordvik. 22 der och en ingärdad trädgård. Från 1857 ägdes gården av handlanden Olof Häggbom. Han intresserade sig för odling och anställde en trädgårdsmästare. År 1908 blev Skellefteå stad ägare till gården. Mangårdsbyggnaden blev senare kyrkoherdebostad när stadens församling bildades 1913. Till gården hörde också ett skeppsvarv där skeppsbyggmästaren Nikanor Sandström byggt flera fartyg. Varvet drabbades av brand 1858 – troligen anlagd – och återuppbygg des aldrig. Varvet låg rakt söder om gården, nära dagens småbåtshamn vid Manhemskajen. Mellan Strömsör och Sörböle gick på slutet av 1800-talet en personfärja, fram till 1913 då Park bron byggdes. På södra älvstranden finns Sörböle bys laxbod kvar, fortfarande använd vid notfisket. Kamrer Anderssons hus Huset uppfördes 1915 av kamrer Efraim Anders son. Ritningar gjordes av byggmästare Nikanor Lundström. Byggnaden är en tidstypisk villa med välbevarade nationalromantiska drag. På gården finns uthus som utformades i stil med huvud byggnaden. Efraim Andersson var född 1866 och arbetade som kamrer i Skellefteå flottningsföre ning. I gårdshuset hade Börje Lindbergs reklam firma under lång tid sin ateljé och Lindberg köpte 1968 hela fastigheten. 38 Billowska huset Konsul Edward Billow köpte huvudbyggnaden från kaptensbostället på Sunnanå och flyttade huset till Storgatan 1896. Ritningarna gjordes av byggmästare Nikanor Sjöström. Borgmästare Carl Öqvist blev ägare till huset 1912. Öqvist lät måla huset, men sedan dess har fasaden för enklats vid en ombyggnation 1946. Billow var 39 36 Brita Christina Hedqvist (1823–1898), allmänt kallad ”BC”, var fram gångsrik handlare i Skellefteå i stadens tidiga år. Hennes ansökan om att öppna diversehandel godkändes 1866. Butiken låg i ”Pitebasaren”, en byggnad i nuvarande kv. Norsen, som inhyste flera butiker. År 1888 brann Pite basaren ner och branden hotade hela staden. Men den kunde begränsas till bara en fastighet. ”BC” byggde ett nytt hus, allmänt kallat ”BC-gården”, strax norr om Stadskyrkans läge idag. Huset flyttades senare till Åsells gård, väster om kyrkan. 23 trävaruhandlare och rysk konsul. Han tillhörde också stadsfullmäktige. Billow avled 1910 och huset övertogs av Bankaktiebolaget Norra Sverige. År 1942 flyttade Hadar Olander sin grossistfirma i manufaktur och korta varor till fastigheten. Under en period var stads arkitektkontoret inrymt här. 40 Foto från S:t Olovskyrkans torn mot sydväst. Man ser Strömsörskolan, Lindbergska och Billowska husen. Viktoriabron är inte byggd ännu, och inte Folkets Hus i kv. Pantern. Viktoriagatan och Viktoriabron I stadsplanen 1883 finns två esplanader: Kanal gatan och Viktoriagatan. Esplanader är gator med åtskilda körbanor och trädplanteringar mellan körbanorna. Partiet mellan Storgatan och Nygatan hade buskar, bersåer och träd. Närmast älven anlades stadens första lekpark med karusell och gungor. Viktoriagatan fick sitt namn efter prinsessan Victoria, som 1881 gifte sig med kronprins Gustav, sedermera Gustav V. Viktoriabron byggdes 1961 och blev en del av den nyanlagda riksvägen, som 1962 fick beteck ningen ”E4”. 41 Gamla Folkets Hus och Pan-salen Huset uppfördes som Folkets Hus, stadsbibliotek, samlingslokal och kontor och ritades av John 39 24 Windell, FHR arkitektbyrå, Stockholm. Det ny byggda Folkets Hus invigdes i januari 1957 och består av två byggnader förenade med en lägre del. Västra byggnaden är ett stenhus i två våning ar med fasader i rött tegel. En trappa upp låg danslokalen Pan-salen och i källarvåningen fanns 1966–96 ungdomsgården CeGe. Östra delen byggdes för stadsbiblioteket, som låg här till 1995. Fasaden mot E4:an har ljusgul slätputs med dekorationer i relief. I Folkparken på Norr böle byggdes 1991 ett nytt Folkets Hus. Boströmsbäcken Innan stadens tillblivelse 1845 fanns behov av att dika ut den norra delen av den planlagda staden. Längs nuvarande Kanalgatan grävdes ett dike och på 1883 års stadsplan kan bäckens utlopp följas från trakten av Viktoriaplatsen. I praktiken var bäcken länge stadens gräns mot öster. I kvarteren Brage och Pantern går bäcken synligt och mynnar i älven strax väster om Viktoriabron. Väster om Pan-salen finns en gångbro genom lummig grön ska intill bäcken. Härifrån kan man se den ståtliga kallmurade stenbron från slutet av 1800-talet som Storgatan passerar över. Vem var då Boström själv? Jo, mannen hette Johan Boström och ägde en gård vid bäcken i slutet av 1700-talet. 42 Kvarteret Oxen Huset uppfördes 1954 av disponent Erik Öman. Ritningarna gjordes av E. Hirsch och G. Lundin, Stockholm. Erik Öman var sonson till grosshandlare M.F. Öman. Huset är byggt i fyra till fem våningar. Hörnpartiet är utformat som en tornliknande, utkragande del. Fasaden har rött tegel, grå marmor och hörnpartiet har mosaik i blått och grått. Apote ket Nordstjärnan låg i hörnlokalen åren 1956–1983. 43 44 Ferdinand Welz (1915–2008). Den österrikiske konstnären Ferdinand (Ferry) Welz kom till Skellefteå för att arbeta med formgivning av guldprodukter för Bolidens guldsmedsaffär Flavia. Han har gjort många offentliga konstverk i staden, bl.a. ”Vilande kvinna” på Odentorget (1956, bilden), ”Väster botten” i kvarteret Yxan på Norrböle och klockor och reliefer på stadshuset Hjorten. Hans mest spridda bilder finns på österrikiska en- och 10-schillingmynt. 25 Möjligheternas torg År 1886 beslutades att gamla torget skulle blir stadsträdgård och ett nytt salutorg skulle anläggas på torgets nuvarande plats. Länge var bilparkering torgets viktigaste funktion, men ett beslut om ett bilfritt torg togs 1970. Först i slutet av 1980-talet fick torget sin nuvarande form av arkitekt Jan Räntfors. Granitskulpturen “Lyftet – en ankdamm i utveckling” av Bo Holmlund kan ses i sydöstra delen av torget. Konstverket invigdes 1995. 45 Centrumhuset Gunni (Gunhild) Edin lät bygga detta butiks- och hyreshus 1934. Arkitekt var Birger Dahlberg, Skellefteå. Fru Edin drev också Centralhotellet vid torget. Huset har fyra våningar med delvis inredd vindsvåning. Mot torget finns burspråk och runda de hörnbalkonger. Sockeln är klädd med klinker plattor. Bottenvåningen har marmorfasad, i övrigt har fasaderna ljus puts. Byggnaden var stadens första fyravåningshus; det var dessutom det första 46 45 Torget, Nygatan mot öster. Till höger F.A. Hedmans charkuteributik och Sandbergs konditori; till vänster Centralhotellet. Bilden från 1945, när Skellefteå firade 100 år. Foto i Skellefteå museums arkiv. 18 26 med sopnedkast. Huset är byggt i en renodlad funktionalistisk stil, ”funkis”. I hörnet mot Kanal gatan låg fram till 1974 ett av stadens många kaféer, Centrumkonditoriet. Avenyhuset Affärs- och bostadshus med biografsalong, upp fört av Josefina Pahlberg 1960. Arkitekt är Alf Lundquist, som använt modernistiska former i byggnaden. I huset låg biografen Aveny som invigdes 1961. Genom huset byggdes en inom husgata, dekorerad med en stor mosaik av konstnären Hannes Wagnstedt med titeln ”Guld staden”. Delar av mosaiken kan numera ses på Skellefteå flygplats och Forum Museum Rönnskär. 47 Riks-City Höghuset byggdes 1957 av Byggfackens Centralaktiebolag. Arkitekt var Åke Östin. Han ritade också det intilliggande Domus-huset. År 1960 invigdes varuhuset Tempo i byggnaden. Huset som stod här tidigare byggdes 1903 av slaktare E.A. Selin. I hörnet mot Trädgårdsgatan låg från 1912 F.A. Hedmans charkuteriaffär. Husets östra del inrymde Sandbergs konditiori, som hade en trottoarservering mot torget (bild sid. 26). Josefina Pahlberg startade 1911 stadens första biograf i kvarteret. 48 Handelsbanken Huset uppfördes 1939 av Svenska Handelsban ken. Arkitekt var Kjell Westin, Stockholm. Fasader na har rött tegel med detaljer i vit marmor. Tak frisen är markerad. Gårdsfasaden har vit puts. Detta är ett av de första husen med tegelfasad – ett kännetecken för stadens nyare arkitektur. Den första byggnaden på tomten var P.O. Ellversons 49 47 Josefina Pahlberg (1882–1965) var född och uppväxt i Skellefteå. Redan 1911 startade hon stadens första biograf, Tip-Top, som låg i kvarteret Lekatten. Den döptes senare om till Röda Kvarn. Fru Pahlberg drev också biograferna Palladium på Storgatan (1927–1983) och City på Nygatan (1939–1966). Aveny stängdes 1988. 27 ” Skellefteås gamla stadshus, äldsta och största träbyggnaden i Norrland, uppfört på 1860-talet då staden knappt hade 300 innevånare, revs och fick lämna plats åt ett hyper modernt 7-miljoners komplex.” Dagens Nyheter, 3 januari 1957 tryckeri. Där trycktes Skellefteå Nya Tidning som utgavs 1860–1919. Gamla stadshuset/stadshotellet Skellefteås första stadshus uppfört 1861 var ett gigantiskt timmerhus – Europas största, har det sagts – med måtten 15 x 48 meter. Stadshuset invigdes 1863 och hade två fulla våningar och inrymde magistrat, rådhusrätt, allmänna rådstugan och stadskommunens förvaltning samt stadshotell och restaurang. Bygget frestade på stadens finanser under dessa nödår och hade inte kunnat genomföras utan ett lån från änkefru Fredrique Clausén. Först sju år efter invigningen fick man råd att klä in huset i en klassicerande gråvitmålad träpanel. En takryttare med tornur tillkom 1885, 50 18 18 28 Övre bilden visar det gamla stadshuset; undre bilden visar nuvarande stadshus och stadshotell, som byggdes runt den gamla timmerbyggnaden innan den revs. I förgrunden fontänen i stadsparken, "Johanna", från 1898. vilket gjorde huset än mer rådhusmässigt. Det stod faktiskt kvar till 1955 medan de nya husen byggdes vid sidan om (se bild sid. 8). En kraftfull opinion var emot rivningen, men beslutet låg fast. Stadshuset Hjorten Planer på ett nytt stadshus fanns redan på 1930-talet, men diskussionen om trähusets flytt ning eller rivning blev långdragen. Stockholms arkitekterna Ivar och Anders Tengboms byggnad från 1954 är ett mycket medvetet utformat exem pel på efterkrigsfunktionalism, med ett enkelt och rent formspråk där detaljer och materialval är viktiga. Med det första stadshuset ännu i bruk på samma tomt, blev lösningen en plan i form av ett H med tre byggnadskroppar: två högre byggna der innehållande stadsförvaltning respektive stadshotell, sammankopplade med den lägre stadshusrestaurangen. Byggnadskropparna fick också olika karaktär i uttrycket vad gäller material och kulör. De båda nord–sydliga har ett mera massivt uttryck, byggda i specialbeställt rött tegel med urkratsade stötfogar samt tunn och ljus utstickande takfot; mellandelen är lättare i ljus marmor och mycket glas. Med sin utformning och sin strama tegelarkitektur, kvaliteten i detaljerna och de konstnärliga utsmyckningarna är huset fortfarande en symbol för sin tids framtidstro. På terrassen finns fontänskulpturen “Vatten blomma” från 1957 av Per Erik Willö. Bronsskulp turen “Rådjur” av Alfred Knöppel, från 1956, står öster om terrassen. Den lätt krökta trappan i stadshusdelen åtföljs av en tre våningar hög glasmosiak av konstnären Evert Lundqvist. Restaurangdelen byggdes om 2011, men första stadshusets volym kan fortfarande avläsas mellan hotellet och stadshusflygeln. 51 52 8 53 Hägglunda I norra delen av nu varande kvarteret Hjorten låg innan stadens grundande en gård med namnet Hägglunda, uppförd ca 1830. Ägare var Nils Clausén, en av de köpmän som verkade för Skellefteås stadsbildning. Han var från 1834 delägare i Lejonströms såg, som låg intill Lejonströmsbron. Mycket talar för att huvudbyggnaden på Hägglunda flyttades och blev inspektors bostad på Lejonströms såg. Sedan kom timret från denna byggnad att användas i telegrafhuset i kvarteret Lärkan, som fortfarande står kvar (bilden). Många drag i de båda byggnaderna är likadana. Foto Enar Nordvik. 29 Stadshuset Brinken Stadshuset Brinken är ritat 1979 av tredje gene rationen Tengbom som förvaltningsbyggnad, men blev stadshus 1993. De inskickade namnför slagen var många, men namnkommittén beslöt sig slutligen för Brinken. I kvarteret låg tidigare apoteket Nordstjernan i en byggnad från 1861. Apoteket flyttades 1930 till hörnet Hörnellgatan– Nygatan. Vid huvudentrén står konstverket “Valvrum”, en fristående skulptur i stål från 1982, av konstnären Torgny Larsson. 54 51 ”Rådjur” av Alfred Knöppel. Foto Ragnar Insulander 1959. Stadsparken Det första torget i staden var den yta som idag är stadspark. Men planteringar och parkmark tog allt mer utrymme från torghandeln, tyckte handels männen. Först 1886 blev den en renodlad stads trädgård. Då hade det 1873 bildade AB Skellefteå förskönings- och planteringsgille påskyndat omvandlingen till stadspark så att ett nytt salutorg måste skapas. Fontänen “Johanna” kom till 1898 för att manifestera stadens nya vattenledningar. Tillverkare var Bolinders gjuteri i Stockholm. 55 Bryggarbacken Bryggeriet, som låg vid älvens strand, var den första industri som anlades i det nya Skellefteå. Konsul Seth Franzén köpte tomten 1855 och fick tillstånd att starta ett bayerskt bryggeri. Från 1893 hette företaget Skellefteå ångbryggeri. År 1963 slogs man samman med Umeå ångbryggeri till Norrlands bryggerier AB. Öltillverkningen upphör de 1973 och läskedrycker slutade tillverkas 1976. En aktionsgrupp för att skapa ett allaktivitetshus av gamla bryggeriet startade 1978 och planer fanns senare att skapa ett industrimuseum i lokalerna – men bryggeriet revs slutligen 1984. 56 30 Skellefteå bryggeri. Foto Enar Sundling. 57 Parkbron Bron invigdes 1913 och skulle ersätta Lejonströms bron som genomfartsled. Bron är byggd i fackverk, med s.k. gerberbalkar. Spännvidden är 238 m. Den nya järnvägsstationen kom att utgöra fond för vägfarande från söder. Innan Viktoriabron byggdes gick Riksväg 13 genom staden via Parkbron. Ömans Huvudbyggnaden vid gatan uppfördes 1848 av handelsmannen Didrik Gebhardt. År 1866 blev handelshuset Sidenmark ägare och från 1912 58 Målningsarbeten på Parkbron 1912. Foto i Skellefteå museums arkiv. 31 Snallare Så kallades de bönder som bedrev varutransport mellan kust och inland i Skellefteälvens dalgång. Trafiken inleddes när handels rättigheterna föränd rades på 1800-talets mitt. Till inlandet forslades allehanda varor, som mjöl, socker, kaffe etc. Till kusten togs ofta tjära och ved som returfrakt. Ömans hörna. Foto Enar Sundling 1954. 32 familjen Öman, som också övertog affärsrörelsen. Här har flera stora handelshus haft sin verksamhet. ”Ömans hörna” är en känd mötesplats i staden och huset sätter sin prägel på gatumiljön. Flygel byggnaden byggdes 1899 av grosshandlare Jonas Sidenmark efter ritningar av byggmästare Nikanor Sjöström. Huset är ett s.k. knubbhus, byggt av spillvirke från sågverk. Magasinet på gården är rester av Sidenmarks handel – där lastade snallar na sina varor för transport mot inlandet. Magasinet är byggt 1881. Utterströms Östra gathuset Haren 9 byggdes 1848 av handlan den Johan Hortelius. År 1901 flyttades gårdsfly geln och byggdes ihop med huset. Huset är ett typiskt borgarhus i Norrland från 1800-talets början. Dess brädfodring i kälspont efterliknar fasaden på putsade stenhus, med profilerade taklister och breda hörnpilastrar. I huset bedrevs krogrörelse på 1850-talet, innan stadshuset stod 59 färdigt och restaurangen där öppnade. För att stävja slagsmål utanför krogen satte krögare Lundeberg upp en gatlykta – det var stadens första. Huset är känt som ”Utterströms”, efter järnhandeln AB John Utterström som låg här från 1915. Utterströms var fastighetsägare 1934–1977. Huset är ett lagskyddat byggnadsminne. Lindbergska handelshuset Västra gathuset Haren 9 uppfördes 1848 av handlanden Johan Lindberg från Ostvik. Trapp huset mot gården tillkom 1909. Familjen Lindberg bedrev affär här till 1870, då C.L. Sjöström övertog rörelsen och 1874 även fastigheten. Huset är byggt av timmer och har locklistpanel, vilket ansågs mer ”lantligt” än den stenimiterande kälspontpanelen. År 1943 köpte AB John Utter ström fastigheten och den blev utställningslokal för Utterströms järnhandel. Huset är ett lagskyddat byggnadsminne. 60 ” Det rivs och planteras och byggs och beslutas och några planerar och några ska ändra och Anna serverar på Lilla Mari kaffe och kaka och samtal om husen och broar och öar och nya gardiner och trädet och guldet i dag och i morgon. I morgon.” Eva Nilsson, I morgon (1994). Storgatan mot öster, Utterströms till vänster. Foto Enar Sundling 1954. 33 Mer att läsa om Skellefteå Broar i Västerbottens län. En kulturhistorisk inventering. Länsstyrelsen, Västerbotten, meddelande 7/1995 Brunnström, Bengt: Skellefteå byggnadsnämnds historia år för år 1875–1985. Stadsarkitektkontoret, Skellefteå kommun 1998. Danell T, Gaunitz S, Lundström U: Industrialismens Skellefteå. Umeå 2002. Fahlgren, Karl: Skellefteå stads historia. Uppsala 1943. Från Tjärhovet till Lejonström. Skellefteå museum. Lundqvist, Gudrun: Kaféliv i Skellefteå. Sammanställning, Skellefteå museum. Västerbotten nr 2/95, Skellefteå 150 år. Sevärt i Guldriket. Sevärt längs hälsans stig. Skellefteå hembygdsförening 2004. Skellefteå, arkitektur och stadsbyggnad 1737–1997. Stadsarkitektkontoret, Skellefteå kommun 1998. Västerbotten genom tiderna, del 1. Kulturmiljöer av riksintresse. Länstyrelsen Västerbotten, meddelande 2/1991. Våra kulturmiljöer. Kulturmiljöprogram för Skellefteå kommun. 2006. Foto Där ej annat anges: Skellefteå museums arkiv Detalj av mosaiken ”Guldstaden” av Hannes Wagnstedt (1961). 34
