Abstracts At-forum 2013 - Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter

Transcription

Abstractsamling
At-forum 2013
24–25 april 2013
Stockholmsmässan
Senast
uppdaterad
10 april 2013
Se programmet
som helhet
på webben
www.atforum.se
Inspiration och kompetensutveckling
för arbetsterapeuter
Workshops
Utställning
Nätverkande
Specialistföreläsningar
Muntliga presentationer
Posters
Miniseminarier
Erfarenhetsutbyte
Stockholm
24–25 april 2013
Information
Så här söker du i abstractsamlingen
I PDF-filen kan du söka helt fritt genom att hålla in ”CTRL” + ”F”. Då dyker ett sökfönster
upp i Adobe-programmet, där du fyller i ditt sökord. Tryck därefter ”Enter” och ditt sökord
markeras i texten.
Beskrivning av presentationsformerna
• Muntlig presentation = 20 minuter inkl. frågestund.
• Poster presentation = posters hänger uppe båda konferensdagarna men
presentatören har en 5 minuters moderatorledd tid inbokad vid postern.
• Workshop = 90 minuter med möjlighet till aktivitet och praktiskt deltagande.
• Miniseminarium = 90 minuter och ska inbjuda deltagarna till diskussion.
Begränsat antal deltagare till workshops och miniseminarier
Vänligen observera att antalet deltagare är begränsade till workshops/miniseminarierna,
detta utifrån presentatörernas önskemål och själva presentationsformen.
Abstractsamling för At-forum 2013
© Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter och presentatörerna, 2012
Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter, Box 760, 131 24 Nacka
Publicerad på www.fsa.se / www.atforum.se
Layout: Tina Sandulf
ISBN: 978-91-86210-66-3
Välkommen till At-forum 2013
Den 24-25 april 2013 är det återigen dags för At-forum – arbetsterapeuternas nationella
konferens – för kompetensutveckling och inspiration. Det är nu 20 år sedan det första
At-forum anordnades i Uppsala 1993.
Häri presenteras abstractsamlingen som visar på programmets bredd och arbetsterapins
olika arenor. Programgruppen har utifrån insända abstracts sammanställt ett program som
återspeglar arbetsterapins utveckling och framtid. Programmet presenterar aktuell forskning samt kvalitets- och utvecklingsarbeten från olika verksamheter. Du kommer att upptäcka att programmet erbjuder en god balans mellan nyheter, uppdatering och fördjupning.
Programmet innehåller muntliga presentationer, nya doktorers forskning-föreläsningar,
miniseminarier, workshops, posters, specialistföreläsningar och utställning. Det finns
givetvis även möjlighet till nätverkande och informella möten kollegor emellan.
Jag hoppas att du tar tillfället i akt och deltar i At-forum, delar med dig av dina erfarenheter och tar med dig ny kunskap hem till din arbetsplats. Programmet och anmälan finns
på www.atforum.se.
Väl mött på Stockholmsmässan i april 2013!
Nacka i december 2012
Lena Haglund
Förbundsordförande
Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter
Innehållsförteckning
Onsdagen 24 april 20135
Sal K1 - Muntliga presentationer
5
9
Sal K11 - Nya doktorers föreläsningar/Muntliga presentationer
13
Sal K16/17 - Muntliga presentationer
16
Sal K21 - Nya doktorers föreläsningar
20
Sal K12 - Workshops23
Sal K13 - Workshops24
Sal K14 - Miniseminarier25
Posterspresentationer i utställningshallen27
Torsdagen 25 april 201332
32
39
45
Sal K16/17 - Muntliga presentationer
51
Sal K21 - Nya doktorers föreläsningar
60
Sal K13 - Workshops/miniseminarier
64
Posterspresentationer i utställningshallen66
Specialistföreläsningar77
Presentatörsförteckning83
Onsdag 24 april 2013
Sal: K1 - Muntlig presentation
Instrumentutveckling
13:00 - 13:20
(101)
Aktivitetsmässigt välbefinnande – något för
arbetsterapeuter?!
Ingeborg Nilsson, Umeå universitet
E-post: [email protected]
Medförfattare: Susan Doble
13:20 - 13:40
(102)
Aktivitetsbalans - ett generiskt
självskattningsinstrument
Carita Håkansson, Lunds universitet
Medförfattare: Petra Wagman
Forskningsarbete
Forskningsarbete
Bakgrund: Arbetsterapeutiska insatser har i
stor omfattning fokuserat på att behålla eller
öka förmågan att utföra aktiviteter, hur personerna upplever sitt aktivitetsliv har mera
sällan uppmärksammats. Ett begrepp inom
detta område, som utvecklats av kollegor i
Kanada, handlar om aktivitetsmässigt välbefinnande. Aktivitetsmässigt välbefinnande
innebär att du upplever högre eller lägre grad
av välbefinnande beroende på om sammansättningen och upplevelsen av aktiviteterna i
vardagen möter ditt aktivitetsmässiga behov.
Syfte: Att introducera ett instrument om
aktivitetsmässigt välbefinnande, occupational
well-being questionnaire (OWBQ), och de
första resultaten från validitets- och reliabilitetstest gjord i Sverige.
Tillvägagångssätt: OWBQ har översatts till
svenska och testats på nära 200 äldre i en
medelstor stad i Sverige. Med hjälp av raschanalys har instrumentet granskats utifrån om
det mäter vad det avser att mäta samt vilken
precision måtten har.
Preliminärt resultat: De preliminära analyserna visar att OWBQ är ett endimensionellt
instrument som på en medelhög nivå kan
skilja mellan olika nivåer av aktivitetsmässigt
välbefinnande.
Slutsats: OWBQ behöver studeras närmare i
en svensk kontext men har potential att bredda
perspektivet på aktivitet i samband med
rehabilitering.
Bakgrund: Ett av arbetsterapins kärnbegrepp
är aktivitetsbalans och det användes redan
i början av 1900-talet av Meyer. Däremot
varierar det hur vi arbetsterapeuter definierar
aktivitetsbalans liksom hur vi operationaliserar
det. Vad vi har kunnat hitta så finns det inget
instrument för att mäta aktivitetsbalans.
Syftet är därför att utveckla och psykometriskt
testa ett generiskt självskattningsinstrument
för att mäta aktivitetsbalans.
Tillvägagångssätt: Studier av olika grupper,
t ex yrkesverksamma män och kvinnor i en
normalbefolkning och kvinnor som är på väg
att återhämta sig från stressrelaterad hälsa, har
gett oss en uppfattning om vad de menar med
aktivitetsbalans. Vidare har en begreppsanalys
av vetenskapliga artiklar, om aktivitetsbalans,
skrivna av arbetsterapeuter eller publicerade i
arbetsterapeutiska tidskrifter gjorts. Tre olika
perspektiv på aktivitetsbalans lyfts fram;
aktivitetskategorier, aktiviteter av olika
upplevelsekaraktär samt tidsanvändning.
Dessa tre perspektiv, tillsammans med
meningsfullhet och en dynamik i att se på
balans ger en möjlig definition. Vidare ses
aktivitetsbalans som något subjektivt. Baserat
på dessa studier pågår utvecklingen av ett
generiskt självskattningsinstrument för att
mäta aktivitetsbalans.
Förväntat resultat: Feedback på olika versioner
av instrumentet har getts vid upprepade
tillfällen av expertgrupper bestående av
arbetsterapiforskare, arbetsterapeuter och
representanter för målgruppen med syftet
att stärka innehållsvaliditeten. Nu pågår
fortsatt psykometrisk testning av validitet och
reliabilitet. Resultatet av dessa kommer att
presenteras. Förhoppningsvis innebär detta att
ett generiskt självskattningsinstrument för att
mäta aktivitetsbalans, som kan användas både
i arbetsterapeuters arbete med klienter och i
vår forskning, har utvecklats.
Abstractsamling per 17 dec. 2012
senast uppdaterad 10 april 2013
5
13:40 - 14:00
(103)
En svensk version av
självskattningsinstrumentet Sensory Profile
Anna-Karin Olsson, NU sjukvården
14:00 - 14:20
(104)
Reliabilitet hos AusTOMs-OT-S – ett
utvärderingsinstrument för arbetsterapi
Sofi Fristedt, Hälsohögskolan i Jönköping
Medförfattare: Elisabeth Elgmark Andersson,
Carolyn Unsworth
Kliniskt utvecklingsarbete
Bakgrund: Människan översvämmas ständigt
av sinnesintryck. Förmågan att kunna ta emot
och bearbeta signaler från omvärlden är en
grundläggande förutsättning för att kunna
anpassa sig till omgivningen på ett framgångsrikt sätt. I och med ett all mer ökat intresse för
bland annat neuropsykiatriska diagnoser blir
det allt tydligare att arbetsterapeuter behöver
ha mer kunskap om hur perception och sensorisk bearbetning påverkar förmågan att utföra vardagliga aktiviteter. För att kartlägga
och förklara reaktioner på olika sensoriska
stimuli i vardagliga situationer och aktiviteter
självskattningsinstrument, Adolecent/Adult
Sensory profile utvecklats. För att skapa en
svensk version av Adolecent/Adult Sensory
Profile som kan användas i klinisk verksamhet
och i forskning behöver normdata från en
svensk population samlas in.
Syfte: Normering av en svensk version av
bedömningsinstrumentet Adolecent/Adult
Sensory Profile.
Tillvägagångssätt: En svensk översättning och
anpassning av Adolecent/Adult Sensory profile
har framtagits enligt en metod som består av
tre steg med översättning, granskning och
återöversättning. För normering kommer
data från 500 friska frivilliga personer samlas
in. Deltagarna består av personer med olika
kön, ålder och utbildningsnivå enligt en plan
framtagen för att representera spridningen i
Sveriges befolkning.
Förväntat resultat: En delstudie som bestod av
98 personer visar på skillnader av cut-off
nivåer jämfört med den ursprungliga, amerikanska versionen. Vid At forum kommer större
delen av normeringen vara genomförd, svar
från minst 400 deltagare kan redovisas.
6
Forskningsarbete
Bakgrund: Utvärderingsinstrumentet
Australian Therapy Outcome Measure for
Occuaptional Therapy (AusTOMs-OT) avser
att mäta resultat av arbetsterapeutiska åtgärder. Instrumentet har utvecklats i Australien
men används även internationellt. Det är
användbart för personer i alla åldrar oavsett
diagnos eller verksamhetsinriktning.
AusTOMs-OT-S manual och de 12 skattningsskalor som bygger på ICF finns sedan hösten
2011 tillgängliga på svenska. Tillgång till en
svensk översättning antas öka AusTOMs-OT
användbarhet, samt även stärka validitet och
reliabilitet i samband med att det används i en
svensk kontext.
Syfte: Studien var ett led i processen att
fastställa AusTOMs-OT-S reliabilitet.
Metod: Femton arbetsterapeuter skattade 11
patientfall i pappersform vid två tillfällen med
14 dagars mellanrum. Interrater reliability
beräknades för de 15 arbetsterapeuter
avseende ”personlig vård” och ”förflyttning”,
vilka utgör två av de mest frekvent använda
skalorna i klinisk praxis. Samma skalor
användes även för att beräkna test-retest
reliabilitet. Dessutom beräknades intra-rater
reliabilitet för samtliga 15 arbetsterapeuter.
Resultat & slutsats: Inter-rater reliabiliteten
var hög till mycket hög motsvarande Intraclass
korrelationskoefficient (ICC) mellan 0,762 och
0,904 för de 15 arbetsterapeuterna. Intra-rater
reliabiliteten var också mycket god och ICC
översteg 0,745 för 11 av de 15 arbetsterapeuterna. Slutligen var ICC god även för test-retest
reliabilitet och motsvarade värden mellan
0,705 och 0,920. Även om ytterligare forskning
krävs för att verifiera den svenska versionens
reliabilitet, är studiens resultat lovande
och visar att arbetsterapeuter redan nu kan
använda AusTOMs-OT-S med tillförsikt.
Välfärdsteknologi
Välfärdsteknologi
15:00 - 15:20
(105)
Utmaningar i användning av teknik i arbetet
efter förvärvad hjärnskada
Ann-Charlotte Kassberg, Norrbottens läns landsting
Medförfattare: Maria Larsson Lund, Maria Prellwitz
15:20 - 15:40
(106)
Svårigheter i användning av vardagsteknik
- Har det betydelse för arbetsförmåga efter
hjärnskada?
Maria Larsson Lund, Luleå tekniska univeristet
Medförfattare: Anders Kottorp, Louise Nygård
Forskningsarbete
Bakgrund: Arbeten i dagens samhälle kräver
att människor ska klara av att använda en
mängd tekniska produkter och tjänster och
följa med i utvecklingen av ny och befintlig
teknik i arbetet. Svårigheter i användandet av
vardagsteknik (VT) kan därmed utgöra en risk
som inverkar på återinträde i arbete efter en
förvärvad hjärnskada (FHS).
Syfte: Syftet med studien var att undersöka
och beskriva personer med FHS användning
av VT i arbetet samt att undersöka hur VT
inverkade på deras möjlighet till arbete.
Metod: Observation, intervju och fältanteckningar utfördes med 9 deltagare om användning av VT i deras arbeten. Urval, datainsamling och dataanalys genomfördes parallellt
enligt principerna i konstant komparativ metod.
Resultat: Huvudkategorin: ”Utmaningar med
att använda teknik i arbetet” som bestod av
tre kategorier vilka återspeglar olika typer av
gap mellan deltagares förmågor i användning
av VT och de krav som tekniken ställde på
dem: ”Kämpar med användningen av VT för
att kunna fortsätta vara i arbete”, ”Beroende
av strategier för att klara av att använda VT
och för att fortsätta arbeta inom professionen”,
”Klarar av att använda VT på arbetsplatsen
men är tveksam inför framtida förändringar”
Slutsats: Resultatet visade att deltagarna
hade olika grad av svårigheter i hanteringen
av VT vilka varierade från problem med
användandet av nästa all VT som behövdes för
att kunna utföra arbetsuppgifterna till att inte
ha några direkta svårigheter i dagsläget men
ändå förutspå att användande av VT kunde
innebära framtida problem. Resultatet visade
att professionella bör beakta VT och dess roll
för att stödja återgång i arbete efter FHS.
Forskningsarbete
Syftet var att beskriva om och hur upplevda
svårigheter i användningen av vardagsteknik
hade samband med arbetsförmåga efter
förvärvad hjärnskada.
Metod: Studien designades som en deskriptiv
tvärsnittsstudie. Potentiella deltagare till
studien identifierades utifrån inklusions- och
exklusions kriterier vid en rehabiliteringsmedicinsk klinik i norra Sverige. Sjuttiofyra
personer i yrkesverksam ålder med en
förvärvad hjärnskada deltog i studien. Data
samlades in med en kortversion av det standardiserade intervjuinstrumentet Everyday
Technology Use Questionnaire (S-ETUQ).
Vidare samlades uppgifter om faktisk
arbetsförmåga, upplevd arbetsförmåga samt
yrke in. Data från S-ETUQ analyserades i
ett förberedande skede med Rasch- analys.
Därefter analyserades sambandet mellan
svårigheter i användning av vardagsteknik
och faktiskt samt upplevd arbetsförmåga med
Spermans rangkorrelation och ANOVA.
Resultat: Upplevda svårigheter i användning
av vardagsteknik skilde sig signifikant mellan
de som arbetade heltid, de som arbetade deltid
kombinerat med någon form av ersättning, de
som hade en temporär (sjuk-) ersättning på
heltid och de som innehade permanent (sjuk-)
ersättning på heltid. Det förelåg också positiva
moderata samband mellan samtliga aspekter
av upplevd arbetsförmåga (fysisk- psykiskoch samlad arbetsförmåga) och upplevd
svårighet i användning av vardagsteknik.
Konklusion: Resultatet indikerar att upplevda
svårigheter i användning av vardagsteknik kan
ha betydelse för möjligheter till arbetsåtergång
efter förvärvad hjärnskada. Det är därför
viktigt att beakta matchningen mellan individen och den teknik som denne behöver
använda i sitt arbete.
7
8
Välfärdsteknologi
Välfärdsteknologi
15:40 - 16:00
(107)
Användning av vardagsteknik efter förvärvad
hjärnskada
Ann-Charlotte Kassberg, Norrbottens läns landsting
Medförfattare: Maria Larsson Lund, Lars Jacobsson,
Camilla Malinowsky
16:00 - 16:20
(108)
Roboten Giraffen i en träningslägenhet för
patienter med kognitiv funktionsnedsättning
Inga-Lill Boman, Rehabiliteringsmed.
universitetskliniken, Danderyds sjukhus
Medförfattare: Stina Thomaeus
Forskningsarbete
Forskningsarbete
Bakgrund: Användning av vardagsteknik (VT)
som mobiltelefoner och tjänster med internet
ökar i hemmet, på arbetet och i samhället.
Tidigare studier har främst kvalitativt visat
att personer med förvärvad hjärnskada (FHS)
upplever svårigheter i användandet av VT.
Syfte: Att utforska och beskriva förmåga att
använda VT hos personer med FHS i yrkesverksam ålder samt att undersöka om förmågan
var relaterad till funktionshinder efter FHS.
Metod: 81 personer förmåga att använda VT
bedömdes med observationsinstrumentet
Management of Everyday Technology Assessment (META). Glasgow Functional Outcome
Scale Extended version (GOSE) användes för
bedömning av deltagares funktionshinder
efter FHS. Deltagarna indelades i 3 nivåer
baserat på GOSE: (i) svår funktionsnedsättning
(n=19), (ii) medelsvår funktionsnedsättning
(n=38) och (iii) god återhämtning (n=24). Med
Raschanalys genererades mått på deltagares
förmåga att hantera VT. De tre gruppernas
förmåga att använda VT jämfördes gruppvis
med ANCOVA.
Resultat: Svårigheter att använda VT förekom
hos deltagare i alla tre grupperna. Deltagare
i grupperna med svår respektive medelsvår
funktionsnedsättning hade signifikant lägre
förmåga att använda VT jämfört med gruppen
med god återhämtning.
Slutsats: Personer med FHS kan ha nedsatt förmåga att använda VT vilket kan innebära risk
för begränsningar av aktivitet och delaktighet.
Resultatet visar på betydelsen att professionella
beaktar förmåga att använda VT och dess roll
för att möjliggöra aktivitet och delaktighet i
rehabiliteringen för personer med FHS.
Bakgrund: Robotar har ännu inte använts i
rehabiliteringssammanhang för personer med
kognitiva funktionsnedsättningar. Nu finns
roboten Giraffen som är fjärrstyrd och
designad för att öka trygghet och säkerhet i
boendet. Det saknas kunskap om hur robotar
kan användas i rehabilitering.
Syfte med den här studien var att i ett första
steg undersöka möjligheten att använda
roboten Giraffen i en träningslägenhet för
patienter med kognitiva funktionsnedsättningar efter förvärvad hjärnskada.
Tillvägagångsätt och analys: Först installerades roboten Giraffen och tillhörande
utrustning i en träningslägenhet på sjukhus.
Därefter utbildades den arbetsterapeut som
arbetar i träningslägenheten och forskaren
i projektet att hantera roboten. I nästa
steg utbildade de alla sjuksköterskor och
undersköterskor på slutenvårdskliniken (35
personer) att hantera roboten och att använda
den för patients dagliga medicinska tillsyn
och vid eventuella akutlarm från patienten
i träningslägenheten. Sjuksköterskorna och
undersköterskorna besvarade en enkät med
frågor om deras förväntningar att använda
roboten i sitt arbete. Arbetsterapeuten
och forskaren gjorde observationer och
fältanteckningar under implementeringsfasen
av roboten på sjukhuset. Materialet
analyserades med innehållsanalys och enkäten
analyserades med statistiska metoder.
Resultat: Enkäten visade att personalen var
mycket positiva till att använda roboten i sitt
arbete. De trodde inte att patienterna skulle
uppleva att deras integritet skulle påverkas
av robotens närvaro. Personal med begränsad
datorvana behövde mer träning för att klara av
att köra roboten. Det krävdes nya innovativa
nätverkslösningar för installationen av roboten.
Slutsats: Preliminära resultat visar det finns
stora möjligheter att använda en robot i
rehabiliteringen. I nästa steg kommer vi
att undersöka och beskriva patienter och
personals erfarenheter av roboten Giraffen.
Interventionsstudier
13:00 - 13:20
(109)
Sammanhållen vårdkedja för sårbara äldre
personer - effekter på aktivitetsförmåga
och skörhet
Kajsa Eklund, Göteborgs universitet
Medförfattare: Katarina Wilhelmson, Helena
Gustafsson, Sten Landahl, Synneve Dahlin-Ivanoff
13:20 - 13:40
(110)
En 3 månaders uppföljning av en klientcentrerad ADL-intervention efter stroke
Maria Ranner, Karolinska Institutet
Medförfattare: Ann-Sofie Bertilsson, Ulla Johansson,
Gunilla Eriksson, Susanne Guidetti, Kerstin Tham
Forskningsarbete
Bakgrund: Ett mål för rehabilitering efter
stroke är att återfå förmågan att hantera
aktiviteter i dagliga livet (ADL). Enligt hälsooch sjukvårdslagen har individer unika
behov och önskemål i möten med hälso-och
sjukvården, vilket bör påverka de åtgärder
som erbjuds. Rehabilitering måste därför
utformas för att möta varje individs behov dvs
vara klientcentrerad. Detta innebär insatser
som är anpassade till klientens förmåga och
upplevda behov, och tar klientens unika
livsvärld och upplevelser som utgångspunkt.
Syfte: Syftet var att jämföra en klientcentrerad
ADL intervention (CADL) med sedvanlig ADL
träning (UADL) gällande upplevd delaktighet,
självständighet i ADL och livstillfredsställelse
vid 3 månader efter att personen med stroke
inkluderats i studien.
Tillvägagångssätt och analys: Sexton rehabiliteringsenheter i Stockholm, Uppsala och Gävleborgs län deltog i studien och av dem valdes
hälften slumpmässigt att ge CADL. Arbetsterapeuter (AT) (n=44) deltog i en 5 dagars workshop där de lärde sig en klientcentrerad ADL
intervention. Upplevd delaktighet bedömdes
med Stroke Impact Scale (SIS) och Occupational Gaps frågeformulär, beroende i ADL
med Barthel Index och Katz Extended ADL
Index och livstillfredsställelse med LiSat-11. AT
tillfällen hämtades från journaler. Signifikansnivån sattes till 0,05.
Resultat: Tvåhundraåttio personer inkluderades
(CADL n = 126, UADL n = 154). Antalet AT
tillfällen var i genomsnitt 20 i CADL och 14 i
UADL. Resultatet visade på signifikant högre
skattning på SIS emotion och mobility (p=0,05)
för gruppen som fått CADL.
Slutsats: Det var små skillnader mellan
grupperna vid 3 månader. Dock var det i ett
tidigt skede av rehabiliteringen och eventuella
skillnader kan visa sig senare i rehabiliteringsprocessen. Det finns därför ett behov av att
utvärdera effekter av rehabilitering på lång
sikt samt deras inverkan på närstående.
Bakgrund: Den nuvarande trenden i länder
som står inför en växande andel äldre är att
stödja de äldre sårbara att bo kvar hemma så
länge som möjligt, så kallad ’ageing in place’.
Sårbarhet anses omfatta skörhet, aktivitetsbegränsning och multipla sjukdomar. Dessa
sårbara personer har behov av vård från olika
vårdgivare med kompetens inom geriatrik,
omvårdnad, rehabilitering och social omsorg.
De löper stor risk att försämras ytterligare,
vilket kan förhindras med tidig upptäckt,
behandling och rehabilitering i en sammanhållen vårdkedja. Studien ”Vårdkedja för
sårbara äldre personer - från akutmottagning
till egna hemmet” designades för att pröva
hypotesen om en sammanhållen vårdkedja
(=geriatrisk screening på akutmottagningen
för tidig upptäckt av vård- och rehabiliteringsbehov, kontaktsjuksköterska som ansvarar för
informationsöverföring genom kedjan med ett
multiprofessionellt rehabiliteringsteam direkt
kopplat till sig i kommunen samt vårdplanering
i hemmet) kan bibehålla/öka aktivitetsförmåga
och skörhet.
Syfte: Utvärdera vårdkedjans effekt upp till
ett år på aktivitetsförmåga och skörhet på
personnivå.
Tillvägagångssätt och analys: Studien har en
randomiserad kontrollerad design med tre, sex
och 12 månaders uppföljning. 161 personer, 80
år och äldre/65 till 79 år med minst en kronisk
sjukdom och beroende i vardaglig aktivitet,
randomiserades till vårdkedja eller kontroll
som fick ordinarie vård. Aktivitetsförmågan
bedömdes med ADL trappan, skörhet med
åtta skörhetsindikatorer. Analysen baserades
på intention-to-treat och som statistisk analys
användes Chi2 och odds ratio.
Resultat: Både vid 3 och 12 månader var andelen med ökad aktivitetsförmåga i vårdkedjegruppen större jämfört med kontrollgruppen.
Ingen skillnad fanns vad gäller skörhet mellan
grupperna.
Slutsatser: En sammanhållen vårdkedja stödjer
sårbara äldre personer att bo kvar hemma
genom att öka deras aktivitetsförmåga.
Forskningsarbete
9
13:40 - 14:00
(111)
En klientcentrerad ADL-intervention efter
stroke; uppföljning av närstående efter 3
månader
Ann-Sofie Bertilsson, Karolinska Institutet
Medförfattare: Maria Ranner, Susanne Guidetti,
Gunilla Eriksson, Ulla Johansson, Kerstin Tham
14:00 - 14:20
(112)
TTM visar hållbara resultat inom psykiatrisk
vård - vid 3-årsuppföljning
Birgitta Gunnarsson, Landstinget Kronoberg
Medförfattare: Anita Björklund
Forskningsarbete
Bakgrund: Närstående till strokedrabbade
upplever ofta att de behöver ge stöd i ADLaktiviteter i det dagliga livet, trots att personen
som fått stroke deltagit i rehabilitering för att
återfå förmågan att hantera ADL. Livssituationen kan upplevas som krävande och begränsande för de närstående. Rehabiliteringen
bör vara klientcentrerad dvs utformas för att
möta varje individs behov med insatser som är
anpassade till klientens förmåga och upplevda
behov, som tar klientens unika livsvärld och
upplevelser som utgångspunkt där den strokedrabbade och närstående ses som en klient.
Syfte: Jämföra en klientcentrerad ADL intervention (CADL) med sedvanlig ADL träning
(UADL) gällande närstående börda, upplevd
delaktighet och livstillfredsställelse hos närstående, 3 månader efter den strokedrabbade
inkluderats i studien.
Tillvägagångssätt och analys: Sexton rehabiliteringsenheter i Stockholm, Uppsala och
Gävleborgs län var slumpmässigt valda att ge
CADL eller UADL och totalt inkluderades 280
personer med stroke. 180 närstående medgav
deltagande i studien varav från CADL n=85,
UADL n=95. Närståendes börda bedömdes
med Caregiver Burden Scale, upplevd delaktighet med Occupational Gaps frågeformulär
och livstillfredsställelse med Lisat-11.
Resultat/förväntat resultat och slutsats:
Resultatet visade ingen signifikant skillnad
mellan grupperna. Studien genomfördes dock
i ett tidigt skede av rehabiliteringen och eventuella skillnader kan visa sig senare. Det finns
därför behov av att utvärdera effekterna av
rehabiliteringen för de närstående på längre
sikt samt även ta del av närståendes upplevelser
av rehabiliteringen genom kvalitativa studier.
10
Forskningsarbete
Bakgrund: The Tree Theme Method® (TTM)
är en intervention, som utvecklats inom psykiatrisk arbetsterapi. TTM bygger på skapande
aktiviteter och livsberättelse i ett aktivitetsperspektiv och innebär i korthet att klienten
vid sammanlagt fem tillfällen målar träd som
representerar olika perioder i livet. Bilderna
används som utgångspunkt för att berätta en
livshistoria med fokus på vardagslivets aktiviteter och med utgångspunkt i dessa skapa en
vision av framtida möjligheter och mål. Avsikten är att klienten ska uppnå ökat välbefinnande
och klara önskade aktiviteter i vardagen.
Syftet med studien var att undersöka om uppnådda förändringar vad gäller välbefinnande
och aktivitetsförmåga i samband med TTMbehandling kvarstod tre år efter avslutad
behandling.
Tillvägagångssätt och analys: Studiens design
var kvantitativ. Trettiofem klienter, som
tidigare deltagit i TTM tillfrågades och 31 valde
att delta i uppföljning tre år efter avslutad behandling. Självskattningsformulär avseende
psykiska symtom, upplevelse av kontroll, känsla av sammanhang, aktivitetsnivå, aktivitetsutförande och tillfredsställelse med aktivitetsutförande användes. Icke-parametriska
metoder användes vid analys av data.
Resultat: Genomgående visade resultatet
bestående statistiskt signifikanta förändringar i
positiv riktning vad gäller känsla av sammanhang, aktivitetsutförande samt tillfredsställelse
med aktivitetsutförande tre år efter avslutad
behandling. Respondenternas skattningar
vad gäller psykiska symptom, upplevelse av
kontroll, aktivitetsnivå och tillfredställelse med
daglig sysselsättning visade sig vara hållbara.
Slutsats: Med utgångspunkt i studiens resultat
tycks TTM vara användbar som intervention
inom psykiatrisk arbetsterapin, där syftet är att
klienten ska uppnå välbefinnande och hantera
vardagens aktiviteter. Ytterligare studier är
nödvändiga för att undersöka interventionens
effekter vad gäller hälsa och aktivitet.
Utveckling av metod och intervention
15:00 - 15:20
(113)
Design för alla - en utmaning för
arbetsterapeutstudenter
Jane Holstein, Linköpings universitet
Medförfattare: Anette Kjellberg
15:20 - 15:40
(114)
Utveckling och design av en användarvänlig
videotelefon för personer med demenssjukdom
Inga-Lill Boman, Rehabiliteringsmedic.
universitetsklinik, Danderyds sjukhus
Medförfattare: Lena Rosenberg, Stefan Lundberg,
Louise Nygård
Organisations- och kvalitetsarbete
Bakgrund: Ett av de handikappolitiska målen
i Sverige för personer med funktionshinder
innebär att identifiera och undanröja hinder
för full delaktighet i samhället. ”Design
för alla” kan användas för att främja detta
därför att det innebär att alla produkter,
miljöer och tjänster utformas för att fungera
för så många människor som möjligt. Enligt
Kompetensbeskrivningen för arbetsterapeuter
är det viktigt att kunna samarbeta med andra
professioner samt medverka i utveckling av
olika typer av hjälpmedel.
Syfte: Syftet var att undersöka arbetsterapeutstudenters uppfattning om den interprofessionella kursen ”Design för alla” som genomförs tillsammans med teknologer.
Tillvägagångssätt och analys: 139 arbetsterapeutstudenter besvarade en utvärderingsenkät
med öppna frågor direkt efter avslutad kurs.
Frågorna handlade om helhetsomdömet,
värdet av samarbetet och logistikomdöme.
Data bearbetades kvantitativt. Resultat: 80 %
av studenterna beskrev integrationen som
positiv och 20 % var negativa. 53 % var negativa till logistiken i kursen och 47 % var positiva. Gällande helhetsomdömet var 67 %
positiva medan 33 % var negativa.
Slutsats: Kursen bidrar till att arbetsterapeutstudenten får en: Förståelse om den egna kompetensen såväl som vad den andra professionen besitter för kompetens och hur detta
kan bidra till en bredare syn på att möjliggöra
aktivitet och delaktighet för individen.
Kunskap om att praktiskt tillämpa designprocessen i relation till aktivitetsnedsättningar
som uppstår i vardagen för olika individer
Handlingsberedskap för att anta utmaningar
inom området design för alla.
Forskningsarbete
Bakgrund: Tidigare forskning har visat
att personer med demenssjukdom kan ha
svårigheter att hantera en vanlig telefon
och att de därför skulle kunna ha nytta av
en videotelefon som är enkel att använda.
Forskning om kommunikationsteknologi för
personer med demenssjukdom är begränsad.
Syfte: Att utveckla och designa en användarvänlig videotelefon för personer med demenssjukdom.
Tillvägagångsätt: Först gjordes litteraturstudier för att undersöka personer med
demenssjukdoms behov och möjligheter att
hantera en videotelefon. Dessutom utvärderades videotelefoner i Sverige för att undersöka
om dessa var användarvänliga för personer
med demenssjukdom. Baserat på resultatet
från dessa undersökningar utvecklades en
kravspecifikation som i sin tur användes som
underlag för att utveckla ett design koncept.
I nästa steg användes fokusgrupper för att
undersöka vad personer med demenssjukdom,
närstående och arbetsterapeuter anser om
exempelvis behovet och designen av en
videotelefon. Deltagarna utvärderade även
design konceptet. Slutligen utvecklades en
första prototyp av videotelefonen som testats
av personer med demens och nästående.
Analys: Innehållsanalys användes för att
analysera litteraturstudierna. De 7 principerna
för ”Universal design” användes som referensram för kravspecifikationen. Grounded theory
användes för att analysera fokusgrupperna.
Resultat: Detta gav en detaljerad beskrivning
av svårigheter och utmaningar som personer
med demenssjukdom kan ha när de använder
en vanlig telefon och en videotelefon. Baserat
på detta utformades en kravspecifikation, ett
design koncept och en första prototyp av
videotelefonen.
Slutsats: Preliminära resultat visar att videotelefonen har stor potential att hjälpa personer
med demenssjukdom att kommunicera, bibehålla sociala kontakter, förebygga social
isolering och öka livskvalitet. Kravspecifikationen kan även användas för att utveckla andra
produkter för personer med demenssjukdom.
11
15:40 - 16:00
(115)
Brukarperspektiv på kognitivt stöd
Pia Käcker, Norrköpings kommun/Linköpings
universitet
Medförfattare: Erika Högstedt
16:00 - 16:20
(116)
Att skapa ett testat interventionsprogram
- hur kan vägen dit se ut?
Ellinor Larsson, Umeå universitet
Bakgrund: Arbetsterapeuten blir genom sitt
arbete duktig på att se klienternas behov och
samtidigt upptäcka när det finns möjligheter att
skapa åtgärder som skulle gynna klienten, och
förbättra dess möjligheter till ett meningsfullt
aktivitetsliv. Genom samarbete mellan kliniker
och forskare kan vägen från ett upptäckt behov
till en ny intervention bli verklighet.
Syfte: Att delge ett exempel på hur ett interventionsprogram har skapats utifrån ett upptäckt behov bland gruppen äldre.
Tillvägagångssätt och analys: Genom dialog
med äldre i samhället upptäcktes svårigheten
att delta i det föränderliga tekniksamhället.
Ytterligare information samlades in genom
intervjuer med äldre användare och ickeanvändare av internet. Utifrån denna information skapades sedan en fallstudie med fem
äldre personer, och ett interventionsprogram
för introduktion till sociala aktiviteter på
internet testades. Detta program reviderades
sedan för att testas ytterligare i en större grupp
äldre, i en kontrollerad interventionsstudie
(RCT). För att fördjupa kunskapen ytterligare
inom området så utfördes intervjuer med
deltagarna från RCT studien.
Förväntat resultat: Det finns goda möjligheter
som kliniker att identifiera behov av studier,
och tillsammans med kollegor och/eller
forskare skapa en verklig förändring.
Slutsats: Fortsatta studier och samarbete för
att testa den internetbaserade interventionen
ytterligare är nödvändigt för att i framtiden
möjliggöra klinisk användbarhet.
Syftet med projektet, som finansierades av
Hjälpmedelsinstitutet, HI och pågick under
ett år, var att utveckla en arbetsmetod för att
erbjuda kognitiva hjälpmedel till personer
med psykisk funktionsnedsättning, här kallade
brukare. Syftet var även att få vetskap om
vilken typ av hjälpmedel personerna själva
ville ha för att klara vardagen. Deltagare var
26 personer i varierande ålder, några med en
långvarig psykisk sjukdom. Samtliga bodde i
ett särskilt boende, LSS gruppbostad eller
servicebostad. I projektet ingår även den
personal som arbetar i de aktuella
boendeenheterna.
Metoden består av en arbetsmetod och en
datainsamlingsmetod. Arbetsmetoden består i
att personal och brukare genomgått utbildning
om kognition och kognitiva hjälpmedel, att
brukarna intervjuats och därefter valt hjälpmedel att prova och få förskrivna. I datainsamlingsmetoden beskrivs hur både brukare och
personal besvarat enkäter.
Resultatet visar att arbetsmetoden haft brister
men i stort varit framgångsrik. 70 procent av
brukarna har själva valt hjälpmedel som de
fått förskrivna. Mer än hälften har funnit hjälpmedel som de köpt själva. Andelen brukare
som känner till hjälpmedel som de anser sig
behöva har uppmäts och är signifikant. Personalens attityd tenderar i viss mån ha hindrat
brukarna från att få de hjälpmedel de behöver.
Resultatet visar även att kunskapen om kognitiva hjälpmedel har ökat hos både brukare
och personal. Även brukarnas delaktighet vid
utprovning och förskrivning har ökat. Den
förskrivande arbetsterapeutens professionella
förhållningssätt gentemot brukaren visar sig
ha stor betydelse. Projektet bidrar till kunskapsproduktionen inom området.
12
Forskningsarbete
Sal: K11
Nya doktorers forskning-föreläsning
Sal: K11
13:00 - 13:30
(117)
Förändringar i vardagen efter stroke:
Äldre individers och pars dagliga aktiviteter
första året efter stroke
Lisa Ekstam, Karolinska Institutet
13:30 - 14:00
(118)
Erfarenheter av rehabiliteringsprocessen mot
ett arbetsliv
Helene Hillborg, Kommunförbundet, FoU
Västernorrland
Forskningsarbete
Forskningsarbete
Bakgrund: Hemmet är idag en vanlig arena för
rehabilitering och vård efter stroke, vilket har
lett till att familjen och då ofta en make eller
maka får ett större ansvar, och har en viktig
roll i den fortsatta vården och rehabiliteringen.
För mötet med närstående och personer med
stroke är det viktigt att utveckla förståelse för
hur vardagslivet kan förändras och för olika
förhållningssätt till förändringar.
Syfte: Det övergripande syftet med avhandlingen var att utifrån ett aktivitetsperspektiv
undersöka, beskriva och förstå förändring
i vardagslivet bland äldre personer och par
under det första året hemma efter stroke.
Tillvägagångssätt och analys: Deltagarna i
de 4 studierna är alla över 65 år och bor i eget
boende efter stroke. Studie 3 och 4 inkluderar
även make/maka till personen med stroke.
Avhandlingen omfattar flera olika perspektiv
och metoder för att studera longitudinella
förändringar i fyra delstudierna och olika
typer av kvantitativa och kvalitativa metoder
har använts för att på olika sätt beskriva och
analysera data.
Resultat: Resultatet visade att de flesta deltagarna ökade sin aktivitetsnivå under första året
efter stroke, även om de inte uppnådde samma
nivå av utförande och engagemang i aktiviteter som innan stroke. Aktivitetsmönster förändrades även för make/maka till personen
som drabbats av stroke. Olika aktivitetsmönster bland individer och par kommer
att presenteras samt strategier för hur de
förändringar som uppstod efter stroke
hanterades av individerna och paren.
Slutsats: En diskussion kommer föras utifrån
avhandlingen resultat kring förhållningssätt till
aktivitet och delaktighet i vardagen samt sociala
perspektiv i rehabiliteringen efter stroke.
Bakgrund: En stor utmaning för professionella
inom rehabiliteringsområdet är att finna
lösningar och använda metoder som främjar
delaktighet på arbetsmarkanden för personer
med psykiska funktionsnedsättningar.
Kunskapen om individens erfarenheter
av att få och behålla ett arbete samt hur
stöd från enskilda yrkesprofessionella och
samverkande myndigheter påverkar deras väg
i rehabiliteringen är idag begränsad.
Syfte: Avhandlingens syfte var att belysa
och analysera upplevda hinder och
möjligheter under en arbetslivsinriktad
rehabiliteringsprocess utifrån den arbetslöse
sjukskrivne individens och utifrån de
yrkesprofessionellas perspektiv.
Tillvägagångssätt: Avhandlingen innehåller
fyra kvalitativa studier där en innehållsanalys
med en tolkande ansats använts. Studie 1-2
fokuserar brukarens perspektiv. Informanterna
tog del av en rehabilitering inspirerad av
metoden Supported employment. Studie 3-4
fokuserar de professionellas perspektiv. De
professionella mötte personer med psykiska
funktionsnedsättningar i sitt dagliga arbete och
arbetade med arbetslivsinriktad rehabilitering
enskilt och i samverkan mellan myndigheter.
Resultat: Stöd från yrkesprofessionella samt
den psykosociala miljön på arbetsplatsen
påverkade rehabprocessen för den enskilde
individen. Dessa faktorer underlättade
möjligheter att utveckla färdigheter, ökade
tron på den egna förmågan, bidrog till att
uppnå uppsatta mål samt stärkte upplevelsen
av empowerment och aktivt deltagande i den
egna rehabprocessen. Men resultaten visade
också att rehabiliteringsprocessen påverkades
negativt av miljömässiga faktorer där de
yrkesprofessionella och deras organisationer
var delaktiga. Det fanns en samstämmighet
i vad de professionella såg som hindrande
och möjliggörande faktorer i en rehabilitering
men resultaten visade också hur svårt det var
för dem att skapa en rehabiliteringskontext
som var i linje med dessa kunskaper och
erfarenheter.
13
Sal: K11
Arbetsliv och hälsa
14:00 - 14:30
(119)
Participatorisk metod i arbetsmiljöarbete
Ingegerd Skoglind-Öhman,
Regionförbundet Jämtland
15:00 - 15:20
(120)
Begreppet arbetsförmåga vid depression och
ångest - en fenomenologisk studie
Monica Bertilsson, Socialmedicin,
Göteborgs universitet
Medförfattare: Eva-Lisa Petersson, Gunnel Östlund,
Margda Waern, Gunnel Hensing
Forskningsarbete
Bakgrund: Kunskap behövs av participatoriska metoder för riskidentifiering och
problemlösning. Studier gjordes därför med
fokus på arbetssätt som syftar till förbättringar
i olika verksamheter. Ledmotivet är delaktighet av berörda på arbetsplatsen. Studierna
har kvalitativ ansats, och har publicerats i
internationella vetenskapliga tidskrifter.
Syfte: Undersöka erfarenheter från participatoriska metoder på arbetsplatser.
Tillvägagångssätt och analys: Framtidsverkstäder hölls bland lokalvårdare, sjukvårdspersonal och gruvarbetare. Deskriptiv design
med fenomenografisk ansats användes för att
undersöka användbarheten i en participatorisk
ergonomisk metod i skilda arbetsmiljöer.
Fokusgrupper utfördes med hemtjänstpersonal
för att undersöka vad som påverkar användandet av säker arbetsteknik. Arbetsterapeuter,
verksamhetsledare och skyddsombud intervjuades. Materialet analyserades genom
kvalitativ innehållsanalys. Teambaserad riskbedömningsmetod har utarbetats i särskilt
boende i en mindre kommun. Metoden utvärderades genom analys av riskbedömningar
och handlingsplaner, samt fokusgrupper och
individuella intervjuer som analyserades med
kvalitativ metod. Fjärde studien var inspirerad
av aktionsforskning, och analyserad med fenomenografisk ansats. Den speglade erfarenheter
om arbetsterapeut i hemtjänst, och uppfattningar om program i förflyttningsteknik kombinerad med praktisk träning i dagligt arbete.
Resultat/Förväntat resultat: Studierna bekräftar att participatoriska metoder är verksamma för att nå förbättringar på arbetsplatsen. De är användbara i olika arbetsmiljöer,
och förändringsfaktorn är reflektivt tänkande
och engagemang.
Slutsats: På dagens arbetsplatser ses ofta
kollegor från skilda arbetsgivare arbeta sida
vid sida. Det är därför viktigt att förebyggande
arbetsmiljöarbete bygger på anställdas participation - i en gemensam strävan för att uppnå
säkra och hälsofrämjande arbetsplatser.
14
Forskningsarbete
Bakgrund: Depressions- och ångestsjukdom
påverkar i hög grad individers arbetsförmåga.
Trots detta saknas studier av människors
egna erfarenheter av förmåga att arbeta vid
depressionsoch ångestsjukdom.
Syfte: Att utforska levda erfarenheter av
förmågan att arbeta hos individer med
depression och ångest.
Metod: Fyra fokusgrupper med totalt 17
deltagare med självrapporterad depressionsoch/eller ångestsjukdom/besvär genomfördes.
Samtliga deltagare arbetade i reguljär
arbetsmarknad, hel- eller deltid. Intervjuerna
bandades, transkriberades och analyserades
med fenomenologisk metod.
Resultat: Förmåga att arbeta vid depression
och ångest innebär att inte längre känna igen
sig i sitt eget arbetssätt, sina egna beteenden
eller känslomässiga och fysiska reaktioner.
Det är som att vara en främling i sitt eget
arbetsliv. Flera beståndsdelar identifierades.
Att arbeta med depression och ångest innebär
att ”sätta på sig en fasad” med hjälp av vilken
man fortfarande kan upprätthålla arbetet.
Det är svårt att hantera arbetsflöde, tider och
tempo, samt samspel med andra. Att ”köra
utan bensin” hängde samman med oförmågan
att till exempel ta till sig uppskattning vilket
leder till att arbetet sker utan energipåfyllnad.
Byteshandel bedrivs mellan fritid och arbete
där fritidsaktiviteter minimeras till förmån för
att orka arbeta. ”Att vara duktig” ingår som
en stark drivkraft som upprätthåller förmågan
att arbeta. Arbetsordningen rubbas på
arbetsplatsen och ett främlingskap utvecklas.
Slutsats: Ett komplext och omfattande begrepp
visade sig som ökar förståelsen av hur förmågan att arbeta påverkas vid depressionsoch ångestsjukdom, vilket är väsentlig kunskap vid rehabilitering och anpassning på
arbetsplats. Resultatet kan användas av arbetsterapeuter och andra rehabiliteringsaktörer vid
bedömning av arbetsförmåga, rehabilitering
tillbaka i arbete efter sjukskrivning, och för att
underlätta anpassning av arbetsuppgifter på
arbetsplatsen.
15:20 - 15:40
(121)
Arbetsterapeuters och läkares syn på
arbetsförmåga
Marine Sturesson, Umeå universitet
Medförfattare: Curt Edlund, Anncristine FjellmanWiklund, Annie Hansen Falkdal, Birgitta Bernspång
15:40 - 16:00
(122)
Arbetsgivares uppfattningar om arbetsförmåga och erfarenheter av anställda med
psykisk ohälsa
Inger Jansson, Nyckeln kurs och kompetenscenter
Forskningsarbete
Bakgrund: Det finns få studier som gjorts
beträffande arbetsgivares uppfattningar om
arbetsförmåga och deras erfarenheter av att
anställa personer med psykisk ohälsa.
Begreppet arbetsförmåga tolkas och definieras
med utgångspunkt i olika synsätt: från ett
strikt försäkringsmedicinskt till ett aktivitetsoch handlingsinriktat synsätt. Arbetsgivares
uppfattning om vad arbetsförmåga innebär
är i stort sett okänd. Bland arbetsgivare både i
Sverige och internationellt råder stor osäkerhet
och tveksamhet till att anställa personer
med funktionshinder och särskilt psykiska
funktionshinder. Osäkerhet och motstånd finns
även hos anställda till att arbeta tillsammans
med personer med funktionshinder.
Syfte: Att identifiera och beskriva
arbetsgivares uppfattningar om vad
arbetsförmåga innebär, hur de ser på
psykisk ohälsa relaterad till arbete och vilka
anpassningsmöjligheter de ser.
Kunskap om vilka förväntningar och behov
samt erfarenheter som arbetsgivare har kan
skapa förbättrade möjligheter att anpassa
arbetssituationen och att ta vara på de resurser
som personer med psykisk ohälsa har.
Tillvägagångssätt: Individuella intervjuer med
strategiskt urvalda arbetsgivare som
- står nära produktionen och därmed kan
förväntas ha en tydlig och klar uppfattning om
vad arbetskraven innebär.
- har erfarenhet av anställning av personer
med psykisk ohälsa.
Vidare kommer olika yrkesbranscher att
representeras i urvalet. Datainsamling kommer
att påbörjas under hösten 2012. Resultatet
planeras att sammanställas i början av 2013.
Förväntat resultat: Att skapa förbättrade
möjligheter att anpassa arbetssituationen
och att ta vara på de resurser som personer
med psykisk ohälsa har. Ambitionen
i sin förlängning är att utveckla ett
mångfunktionellt arbetsliv och därmed minska
utanförskapet genom ökad delaktighet i
arbetslivet för personer med psykisk ohälsa.
Inför ställningstagande till sjukskrivning
ska en läkare bedöma om sjukdom
föreligger och om sjukdomen nedsätter
arbetsförmågan. Studier har visat på läkares
problem att bedöma arbetsförmåga inför
sjukskrivning och på kvalitetsbrister i
läkarintygen. Några studier har belyst att
bedömningar från paramedicinsk personal
skulle kunna användas i dessa sammanhang.
Hur kan arbetsterapeuter medverka i
bedömningen? För att få en bild av nuläget
genomfördes en studie som syftade till att
undersöka arbetsterapeuters och läkares
syn på arbetsförmåga och deras möjligheter
och begränsningar vid bedömning av
arbetsförmåga. Detta undersöktes genom
sju fokusgrupper, fyra fokusgrupper med
arbetsterapeuter genomfördes under våren
2008 och tre fokusgrupper med läkare under
hösten 2008. Materialet analyserades genom
kvalitativ innehållsanalys. Resultaten visade
på att begreppet arbetsförmåga uppfattas
som otydligt, komplext och unikt. Det
fanns samstämmighet i grupperna om att
arbetsförmågan påverkas av många olika
faktorer, vilka kan indelas i huvudkategorierna
personen, arbetet, livssammanhanget och
samhället. Från läkargrupperna framkom
att deras uppgift att bedöma arbetsförmåga
i samband med sjukskrivning innebar
svårigheter och problem. En bidragande
faktor till svårigheterna var att få information
om arbetets innehåll och vilka krav arbetet
ställer på individen. Arbetsterapeuterna
ansåg att de har kunskap att tillföra i
bedömning av individers arbetsförmåga
och lyfte fram exempel på instrument och
metoder. Deras kunskap om aktiviteter och
aktivitetsutförande samt hur individens
livssammanhang påverkar arbetsförmågan
skulle kunna användas vid ställningstagande
till sjukskrivning och rehabilitering. Resultat
av denna studie har används som grund för ett
interventionsprojekt genomfört i primärvården
som syftar till att komma fram till förslag
på hur hälso- och sjukvårdens bedömning,
vid ställningstagande av sjukskrivning, kan
förbättras.
15
Sal: K16/K17 - Muntlig presentation
Boende och hälsa bland äldre
16:00 - 16:20
(123)
Undersökning av överensstämmelsen mellan
Primärvårdens och Försäkringskassans
arbetsförmågebedömning
Anna Arnerwik, Primärvården Skaraborg
Medförfattare: Britt-Marie Wallén
13:00 - 13:20
(124)
Bo vital - teknikstöd för att möjliggöra för äldre
människor att bo kvar i egen bostad
Åsa Larsson, Linköpings universitet
Kandidatuppsats
Bakgrund: Under senare år har Primärvårdsrehabs (PVR) aktivitetsoch funktionsbedömning (AoF) efterfrågats allt mer av
Primärvårdens läkare. De som utför AoF
saknar kunskap om vad som hände med dessa
AoF efter att de lämnats vidare d.v.s. vad de
utmynnar i för beslut på Försäkringskassan
och hur de används av Primärvårdsläkarna.
Syfte: Det övergripande syftet var att undersöka överensstämmelsen mellan Primärvårdens och Försäkringskassans arbetsförmågebedömning. För att PVR ska kunna ta
lärdom av studiens resultat behövde det även
tydliggöras vilken betydelse PVR´s AoF, och
PVR´s bedömning av personens arbetsförmåga
har, i PV-läkarens arbetsförmågebedömning.
Metod: Retrospektiv studie där AoF utförda
under 2011 på PVR Skövde undersöktes. Data
insamlades från läkarnas journaler och dokument samt Försäkringskassans dokument.
Frågeställningarna bearbetades och redovisas i
antal och procent.
Resultat: Överensstämmelsen visade sig vara
god mellan Primärvårdens och Försäkringskassans arbetsförmågebedömning och detsamma gällde mellan PVR och PV-läkarna.
De flesta AoF hade använts av primärvårdsläkarna vid bedömning av personens arbetsförmåga. Eftersom PVR´s AoF använts i hög
grad, och överensstämmer med läkarens uppfattning, har PVR en stor och viktig del i PVläkarnas arbetsförmågebedömning. Det visade
sig att det var bäst överenstämmelse för de
personer som blivit bedömda inte ha någon
arbetsförmåga alls. Det visade sig också att
några av de använda AoF hade skickats till
annan myndighet än Försäkringskassan.
16
Forskningsarbete
Bakgrund: För äldre personer blir det allt
viktigare att kunna bo kvar i eget boende så
länge som möjligt. Att bo i det egna hemmet
stöder personlighet och normalitet trots begränsningar orsakade av sjukdomar och hög
ålder. Inom offentlig policy, och i samhället i
stort, finns stort förtroende för att tekniska
lösningar kan öka äldre personers självständighet och hjälpa dem att fortsätta bo i eget
boende. Tekniska lösningar kan också bidra
till tillgänglighet och boendekvalitet. I
Norrköping pågår under 2011 och 2012
projektet Bo vital, med syftet att uppmärksamma och öka kunskapen kring kvarboendestödjande teknik. Projektet vänder sig främst
till kommuninvånare som är 80 år eller äldre
samt deras anhöriga, men även till fastighetsägare och andra berörda. Tanken är att man
genom att öka medvetenheten om och användningen av ny teknik kan underlätta vardagen
för de allra äldsta.
Syfte: Projektets mål är att öka kunskapen om
och användningen av teknik som möjliggör för
äldre personer över 80 år att kunna bo kvar i
sin egen bostad.
Tillvägagångssätt och analys: Projektet består
av fyra delprojekt med olika aktiviteter;
Teknikstöd “framtagande av visningsmiljö,
teknik tester. Boende miljö“ inventering av
tillgänglighet i befintligt bostadsbestånd,
generell bostadsanpassning. Förebyggande
hembesök - för att presentera olika tekniska
lösningar för äldre i deras eget hem.
Mötesplatser - kartläggning och utveckling
av mötesplatser för social och fysisk aktivitet.
Inom alla delprojekt samlas data in via enkäter
eller intervjuer för att kunna utvärdera de
olika aktiviteterna.
Resultat och slutsats: Projektet pågår fortfarande och data samlas in och analyseras
kontinuerligt. Resultat och slutsatser kommer
därför att presenteras på konferensen.
13:20 - 13:40
(125)
Boende och hälsa bland mycket gamla personer
med Parkinsons sjukdom
Maria Haak, Lunds universitet
Medförfattare: Maria H Nilsson, Susanne Iwarsson
13:40 - 14:00
(126)
Aspekter på boende och hälsa när man åldras
med ryggmärgsskada
Lizette Mårtensson, Lunds universitet
Medförfattare: Sophie Jörgensen, Jan Lexell,
Maria Haak, Björn Slaug, Susanne Iwarsson
Forskningsarbete
Bakgrund: Fler människor bor kvar i sina
vanliga bostäder långt upp i åldern, trots
försämrad hälsa. Livslängden förväntas
fortsatt öka för dem som lever med kroniska
sjukdomar, vilket ställer krav på samhällsplanering och bostäders utformning. Äldre
personer utesluts ofta inom forskning kring
Parkinsons sjukdom (PS) och arbetsterapeutisk
forskning fokuserar sällan sjukdomsdiagnos.
Sammantaget är därför kunskapen om livsoch boendesituationen för dem som åldras
med PS bristfällig.
Syftet med denna studie var att undersöka om
aspekter av boende och hälsa bland mycket
gamla ensamboende personer i ordinärt
boende med självrapporterad PS skiljer sig
från matchade kontroller.
Tillvägagångssätt och analys: Data insamlade
för det europeiska projektet ENABLE-AGE
(N=1 918) användes för att identifiera personer
med självrapporterad PS (n = 20), samt för att
välja tre matchade kontroller per PS deltagare
(n = 60). Matchningskriterier var ålder (M = 82
år), kön, land och typ av bostad. Jämförande
variabler inkluderade självständighet i dagliga
aktiviteter, objektiva och subjektiva boendeaspekter, såsom tillgänglighet, användbarhet
och uppfattningen av hemmets betydelse.
Resultat: Även om antalet miljöhinder i
bostaden inte skiljde sig åt (p = 0,727) mellan
PS respektive kontrollgrupp så hade PSdeltagarna betydligt fler (p <0,001) tillgänglighetsproblem. Dessutom upplevde PS-deltagarna sitt hem som mindre användbart
(p <0,001) när det gällde att utföra aktiviteter.
De var också mer hjälpberoende, hade fler
funktionella begränsningar och verkade
mindre knutna till sitt hem. Denna studie
bidrar till kunskapsunderlaget för utvecklingen av hälso-och sjukvård och samhällsplanering, dock behövs också större studier på
diagnostierad PS. Studiens resultat indikerar
att bl a arbetsterapeuter bör ta hänsyn till
PS-specifika aspekter när det gäller livsoch
boendesituationen.
Forskningsarbete
Bakgrund: Personer med ryggmärgsskada lever
längre med sitt funktionshinder idag än någonsin tidigare. Det är väl känt att tillgängliga hemmiljöer stödjer välbefinnandet och aktivitet i
vardagen hos äldre personer, men kunskapen
om boendeaspekter som t.ex. miljöhinder och
tillgänglighet samt hälsoaspekter som t.ex. ADL
och livstillfredsställelse hos äldre personer med
ryggmärgsskada är hittills otillräcklig.
Syftet med studien var att beskriva en grupp
äldre personer med ryggmärgsskada utifrån
olika aspekter av boende och hälsa.
Tillvägagångssätt och analys: Inom ramen
för det tvärvetenskapliga projektet SASCIS
- Swedish Ageing with a Spinal Cord Injury
Study - (N=140) samlades under 2012 både
person- och miljödata in genom intervjuer i
deltagarnas hem. Samtliga deltagare var vid
intervjutillfället över 50 år och hade levt med
sin ryggmärgsskada i mer än tio år.
Resultat: Männen utgjorde två tredjedelar
av deltagarna och det var en jämn fördelning
mellan sammanboende och ensamboende.
Män var i större utsträckning sammanboende
än kvinnor. De som var sammanboende
visade högre grad av livstillfredsställelse och
hade färre funktionella begränsningar än
ensamboende. Bland de som var över 65 år
var det en något större andel som inte klarade
sin ADL självständigt än bland de som var
under 65 och de använde oftare hjälpmedel.
Tillgänglighetsproblemen var omfattande i
hela gruppen, något större bland män och
bland ensamboende.
Slutsats: Personer som åldras med ryggmärgsskada bor i bostäder med omfattande tillgänglighetsproblem och i jämförelse med de yngre
deltagarna är en större andel av dem som
är över 65 år beroende av hjälp i dagliga
aktiviteter. För att kunna anpassa hälsooch sjukvårdsinsatser efter äldre personer
med ryggmärgsskada och deras specifika
behov, behöver boende- och hälsosituationen
kartläggas. Ytterligare studier behövs för
att utveckla kunskapen om hur boende- och
hälsoaspekter påverkar den ökande andelen
äldre personer med ryggmärgsskada.
17
Mångfald och hälsa
14:00 - 14:20
(127)
Att minska det materiella rummet på
äldre dagar - Casser maison-processen hos
hemmaboende äldre
Åsa Larsson, Linköpings universitet
15:00 - 15:20
(128)
Att åldras i Lettland: En longitudinell studie av
boende och hälsa bland äldre
Charlotte Löfqvist, Lunds universitet
Medförfattare: Susanne Iwarsson, Maria Haak,
Vibeke Horstmann, Signe Tomsone
Forskningsarbete
Bakgrund: I en tidigare studie av de allra
äldsta och deras vardagsliv framkom att flera
av dem planerade och resonerade kring en
minskning av det materiella rummet och
utsortering av de egna föremålen. Processen
att minska det materiella rummet kallas ofta
Casser maison och i detta fall är denna process
mer svårdefinierad och oprecis än den som
initieras inför en förestående flytt eller efter
en anhörigs bortgång, men innebär likväl en
förändring i det materiella rummet och att den
gamla personen avhänder sig sina ägodelar.
Fokus i denna studie är att undersöka
avvecklingsprocessen hos gamla människor
som inte står i direkt begrepp att ändra
boendeform men som ändå genomför eller
planerar en utsortering av sina ägodelar.
Syfte: Att studera hur äldre personer resonerar
om och agerar kring utsortering av föremål i
det egna hemmet.
Tillvägagångssätt och analys: Kvalitativa
intervjuer angående avskaffandet av föremål
i hemmet har utförts med 13 äldre personer
(ålder 72-92) som fortfarande bor i eget boende.
Förväntat resultat och slutsats: Dataanalys
pågår och preliminära resultat visar att släktskap både bakåt och framåt är viktiga beståndsdelar i processen och när det gäller
viktiga objekt. Deltagarna har i många fall
börjat tänka på att göra sig av med saker men
de har inte kommit till ett praktiskt genomförande. De tänker ofta på sina barn när det
gäller utsorteringen – om de ska besparas detta
eller om de ska få göra det. Det förekommer
också skillnader mellan kvinnor och män i
resonerandet. Ytterligare resultat och slutsatser
kommer att presenteras på konferensen.
18
Forskningsarbete
Bakgrund: Andelen äldre personer som bor
hemma ökar i Lettland, liksom i många andra
europeiska länder. Demografiska förändringar
sätter tillsammans med ökad medellivslängd
press på hälso- och sjukvården att möta
behoven från den heterogena och ökande
gruppen äldre. Kunskapen om den äldre
befolkningens livssituation i Lettland är begränsad. För att stödja äldres situation och
bidra till utvecklingen av arbetsterapi i
olika delar av Europa är detta ett angeläget
forskningsområde.
Syftet är att presentera resultat från en nioårsuppföljning i Lettland med fokus på boendemiljö och hälsoaspekter bland ensamboende
äldre personer.
Tillvägagångssätt och analys: Studien är
baserad på data insamlade i Lettland inom
ramen för det europeiska forskningsprojektet
ENABLE-AGE, vilket var designat för att
undersöka boendemiljöns betydelse för hälsan
under åldrandeprocessen. Vid baslinjen
deltog 303 hemmaboende personer, 75-85 år
gamla. Nio år senare var det möjligt att följa
upp 59 av dessa. Hembesök genomfördes
av specialutbildade arbetsterapeuter
som intervjuade deltagarna och gjorde
observationer av boendemiljön.
Resultat: Preliminära resultat indikerar
att livstillfredsställelse och upplevd hälsa
förbättrades över tid, trots att deltagarna
rapporterade ökat beroende i ADL och
fler funktionella begränsningar vid
nioårsuppföljningen. Vidare visar resultatet
att subjektiva aspekter i hemmiljön såsom
känsla av trygghet och att kunna vara privat
och självständig fick ökad betydelse under
uppföljningsperioden.
Slutsats: Studier av boende och hälsa under
åldrandeprocessen i olika länder bidrar till att
öka kunskapen om faktorer som kan främja ett
aktivt åldrande, hälsa och livskvalitet.
15:20 - 15:40
(129)
Asylsökandes rätt till meningsfulla aktiviteter
- en granskning av Migrationsverkets
styrdokument
Anna Landgren, Omsorgshuset
Medförfattare: Johanna Bernljung, Anna-Lisa
Thorén-Jönsson
15:20 - 15:40
(130)
Ny tid!
Att få åldras som man levt – behov och
önskemål kring äldreboende hos HBT-personer
Lena Rosenberg, Karolinska Institutet
Medförfattare: Anders Kottorp, Karin Johansson,
Per Aase
Kandidatuppsats
Bakgrund: Då andelen äldre i samhället ökar,
ökar också antalet äldre som identifierar sig
som homo-, bi- eller transexuella (HBT). Det
är väl dokumenterat att det svenska samhället
utgår från att människor lever i heterosexuella
relationer och identifierar sig entydigt som
män eller kvinnor. Det är därför rimligt att
anta att detta är sant även när det gäller synen
på åldrande och de olika samhällsinsatser
som erbjuds till äldre personer, som till
exempel olika former av äldreboenden.
Därmed riskerar traditionella äldreboenden att
exkludera eller inte förmå möta de behov som
HBT-gruppen har.
Syfte: Att kartlägga HBT-personers behov,
önskemål och farhågor i relation till åldrande
och boende, samt att undersöka om och hur
ett äldreboende med HBT-profil skulle kunna
möta dessa önskemål och farhågor. Syftet
var också att omsätta denna kunskap i en
arkitektonisk gestaltning.
Tillvägagångssätt och analys: Projektet
genomfördes med en kombination av två
metoder: (a) en deskriptiv tvärsnittsstudie
med HBT personer via enkät som samlades in
under Stockholm Pride 2011 (n=487), samt (b)
fem fokusgrupper med HBT-personer (n=26).
Enkätsvaren analyserades först med deskriptiv
statistik och allt material analyserades därefter
med kvalitativ innehållsanalys.
Resultat: Dilemmat om segregering
kontra öppenhet var centralt. Deltagarnas
resonemang mynnade ut i att man inte
vill utesluta någon samhällsgrupp från ett
framtida äldreboende för HBT-personer.
Samtidigt betonade man vikten av att få en
trygg och fredad zon för HBT-personer också
när man åldras och kan få ett ökat behov av
stöd och service.
Slutsats: I ett äldreboende med en tydlig HBTprofil där HBT-personer är i majoritet i skapas
en trygghet för äldre HBT-personer. Det gör det
möjligt att bjuda in heterosexuella personer som
boende, utan att tryggheten i att åldras med
personer med liknande livserfarenheter hotas.
Ett fiktivt HBT-boende designades genom att
omsätta resultaten till ritningar och modell.
Presentationen är inställd.
Forskningsarbete
19
Sal: K21
Sal: K21
13:00 - 13:30
(131)
Arbetsrehabilitering: instrumentutveckling och
kvinnors upplevelse av en stressintervention
Birgitta Wästberg, Skånes universitetssjukhus
13:30 - 14:00
(132)
Hälsofrämjande intervention för hemmaboende
äldre personer är verksamma!
Susanne Gustafsson, Södra Älvsborgs Sjukhus &
Göteborgs Universitet
Forskningsarbete
Bakgrund: Många faktorer påverkar en
individs förmåga att arbeta, vilket gör att
bedömning av arbetsförmåga är komplicerat.
Bedömninsinstrument som mäter olika
faktorer kan behövas. För att nå framgång
i rehabilitering är det viktigt att beakta
individens upplevelser.
Övergripande syfte: Att bidra till
utvecklingen av nya bedömningsinstrument
för användning i arbetsrehabilitering.
Vidare att belysa deltagares upplevelser av
att delta i ett arbetsrehabiliteringsprogram,
Vardagsrevidering (VaR), för kvinnor med
stress-relaterade besvär.
Metoder: Två nya självskattningsinstrument:
Worker Role Self-assessment (WRS) och Work
Environment Impact Scale-Self Rating (WEISSR) utvecklades och deras psykometriska
egenskaper testades. WEIS-SR användes
sedan i VaR för att undersöka deltagarnas
upplevelse av sin arbetsmiljö före, efter och vid
uppföljningar, samt att jämföra skattningarna
över tid och se om det fanns något samband
med arbetsåtergång. Vidare intervjuades
ett urval av deltagarna i VaR för att få en
uppfattning om hur de upplevt programmet.
Resultat: WRS och WEIS-SR hade godacceptabel validitet och reliabilitet, men
fortsatta studier behövs. VaR-deltagarna
skattade sin arbetsmiljö mera positivt vid
uppföljningarna, men det fanns inget samband
med arbetsåtergång. Intervjustudien visade
att informanterna var mycket nöjda med
VaR och att de upplevde att VaR satt igång
en inre process som ledde till förändringar i
deras aktivitetsutförande och upplevda hälsa.
Detta, samt upplevelse av programmet och av
arbetsåtergång tolkades som viktiga delar i
rehabiliteringen.
Slutsats: Avhandlingen har bidragit till
utvecklingen av nya bedömningsinstrument,
men fortsatta studier behöver göras. När
det gäller rehabiliteringsprogrammet,
Vardagsrevidering, så har avhandlingen
gett information om deltagarnas syn på
sin arbetsmiljö och om hur programmet
upplevdes av några deltagare.
20
Forskningsarbete
Presentationen kommer att fokusera på den
del i avhandlingen som utvärderar resultat
från studien ”Äldre Personer i Riskzon”, en
hälsofrämjande intervention för hemmaboende
äldre personer. Studien ”Äldre Personer i
Riskzon” riktade sig till och var anpassad
för hemmaboende äldre personer (80+) som
löper risk att bli sköra. Studien som var
randomiserad och kontrollerad bestod av två
interventioner: ett förebyggande hembesök och
fyra multiprofessionella seniorgruppträffar
med ett uppföljande hembesök samt en
kontrollgrupp. De mått som undersöktes var
skörhet, självskattad hälsa samt aktiviteter
i dagligt liv (ADL). Uppföljning gjordes
efter tre månader, ett och två år. Båda
interventionerna i ”Äldre Personer i Riskzon”
fördröjde försämring av självskattad hälsa på
kort sikt, efter tre månader, samt minskade
omfattningen av beroende i ADL under en
period upp till ett år. Seniorträffarna befanns
vara den mest fördelaktiga interventionen
eftersom de fördröjde beroende i ADL
fram till ettårsuppföljningen och minskade
omfattningen av beroende i ADL under
en period upp till två år. Hälsofrämjande
interventioner som görs när äldre personer
löper risk att bli sköra kan fördröja försämring
av självskattad hälsa på kort sikt och beroende
i ADL på både kort och lång sikt. Seniorträffar
verkar ha en större inverkan på att fördröja
försämring och minska omfattningen
av beroende i ADL än ett förebyggande
hembesök. Detta visar på potentialen i ”Äldre
Personer i Riskzon” och vikten av att vidare
utvärdera resultaten och utveckla denna
lovande hälsofrämjande intervention.
Sal: K21
Sal: K21
14:00 - 14:30
(133)
Rehabilitering och vardagslivet hos personer
med stressrelaterad ohälsa
Therese Hellman, Karolinska Institutet
15:00 - 15:30
(134)
Att få något gjort, en utmaning i vardagen för
barn med ryggmärgsbråck
Marie Peny-Dahlstrand, Göteborgs universitet
Forskningsarbete
Forskningsarbete
Bakgrund: Under de senaste tio åren har
stressrelaterad ohälsa blivit en vanlig orsak
till längre sjukskrivningar. För att minska den
siffran krävs effektiva rehabiliteringsinsatser
och därmed kunskap om hur personer med
stressrelaterad ohälsa upplever sin rehabilitering och hur den inverkar på vardagen.
Syfte: Att utforska och beskriva den upplevda
aktivitetsrepertoaren hos personer med stressrelaterad ohälsa innan rehabilitering. Vidare
var syftet att beskriva deras erfarenheter från
rehabiliteringsprocessen, med ett specifikt fokus
på rehabilitering i en terapeutisk trädgård, samt
hur deras erfarenheter från rehabi-literingen
länkas samman med det vardagliga livet.
Tillvägagångssätt och analys: Deltagarna var
övervägande kvinnor, alla var i arbetsför ålder
och hade någon form av stress eller smärta.
Data samlades in med enkäter eller intervjuer
vid ett eller upprepade tillfällen. Analysmetoderna var deskriptiv statistik, konstant
komparativ metod och fenomenologisk metod.
Resultat: Resultaten visade att deltagarna inte
utförde aktiviteter i den utsträckning de ville.
Fler än hälften rapporterade att de önskade
utföra idrott/motion och hobbyaktiviteter utan
att göra det. I de kvalitativa studierna visade
resultaten betydelsen av att utföra kreativa
aktiviteter i en miljö som upplevs som trygg,
kravlös och inspirerande - den terapeutiska
trädgården. De kreativa aktiviteterna skapade
upplevelser av inspiration, glädje och
lustfylldhet vilket bidrog till en omvärdering
av aktiviteter som kan ge sådana känslor.
Deltagarna blev inspirerade att börja prioritera liknande aktiviteter i sin vardag och det
möjliggjorde återhämtning och ökad aktivitetsbalans. Däremot beskrev de svårigheter med
att använda erfarenheter från rehabiliteringen
i arbetet.
Slutsats: En slutsats från avhandlingen är
att man inte kan utesluta arbetsdelen ur ett
rehabiliteringsprogram men man kan inte
heller utesluta andra aktiviteter som bidrar till
återhämtning.
Bakgrund: Han kan nog men det blir liksom
inte av, är en vanlig klinisk beskrivning av
förmågan att utföra vardagsaktiviteter hos
barn med ryggmärgbråck. Nyare forskning har
visat att det är vanligt att barn med ryggmärgsbråck, förutom motoriska funktionsnedsättningar, också har kognitiva och exekutiva
nedsättningar. Det har också visats att nedsatt
autonomi och delaktighet för gruppen fortsätter in i vuxenlivet, vilket tidigare framförallt har relaterats till den motoriska funktionsnedsättningen, till miljö eller överbeskydd.
Trots den kunskap som vuxit fram runt de
kognitiva/exekutiva funktionsnedsättningarna,
fanns, innan denna avhandling, inga studier
beskrivna som undersökte konsekvenserna
av dessa svårigheter i dagligt liv och dess
påverkan på autonomi och delaktighet. Syfte:
Att undersöka färdigheten att utföra kända
vardagsaktiviteter och hur det relaterar till
barnets autonomi i vardagen och delaktighet i
skolaktiviteter.
Metod: Deltagare i studierna var 50 av de 65
barn, boende i Västra Götaland, Halland
och Värmland, med ryggmärgsbråck, födda
1993-1999, deras föräldrar och lärare. Barnens
färdigheter i utförande av dagliga aktiviteter
bedömdes med Assessment of Motor and
Process Skills (AMPS). Barn och föräldrar
skattade barnens autonomi varför sig.
Barnens delaktighetsfrekvens i skolaktiviteter
skattades, var för sig, av barnen och deras
lärare. Lärarna skattande också barnens
grad av aktivt engagemang i skolsituationer.
Resultat: Avhandlingen visade att majoriteten av barnen hade nedsatta motoriskaoch processfärdigheter i genomförande av
vardagsaktiviteter, vilket starkt relaterade
till deras autonominivå och deras aktiva
delaktighet i skolsituationer. Processfärdigheterna visade sig påverka autonominivån
starkast.
Slutsats: Arbetsterapeuter inom
barnhabilitering bör bedöma inte bara vad
barnet med ryggmärgsbråck kan, utan
framförallt hur görandet är och om de får
något gjort på egen hand.
21
22
Sal: K21
Sal: K21
15:30 - 16:00
(135)
Manual Ability Classification System (MACS):
utveckling, utvärdering och användbarhet
Ann-Marie Öhrvall, Habilitering & Hälsa,
Stockholms läns landsting
16:00 - 16:30
(136)
Dator – möjliggör delaktighet i skolan och
på fritiden för barn och ungdomar med
rörelsehinder
Helene Lidström, Uppsala universitet
Forskningsarbete
Forskningsarbete
Syftet med denna avhandling var att utveckla
ett system för att klassificera handfunktion hos
barn och ungdomar med cerebral pares (cp),
att utvärdera kvaliteten och tillförlitligheten av
resultaten, och undersöka om användningen
av denna klassificering kan öka kunskapen
om barns och ungdomars förmåga att
använda sina händer, och dess relation till
självständighet i dagliga aktiviteter.
Tillvägagångssätt: Utveckling av Manual
Ability Classification System (MACS), som i
fem nivåer beskriver hur barn och ungdomar
med cp använder sina händer för att hantera
föremål i vardagen. Validiteten av MACS
innehåll och begrepp utvärderades med olika
metoder och ur olika perspektiv, genom
intervjuer med föräldrar till barn med cp och
terapeuter samt genom att undersöka samband
mellan MACS och andra mätinstrument både
för handfunktion och barns självständighet i
dagliga aktiviteter. Reliabilitet undersöktes.
Resultat: Föräldrar och terapeuter ansåg att
MACS koncept var enkelt att förstå och gav
en meningsfull beskrivning av hur barnen
använder sina händer. Starka samband fanns
mellan MACS och ABILHAND-Kids och Box
& Block test, men att dessa instrument ändå
beskriver helt olika aspekter av handfunktion
visades med ICF-CY som referensram.
Starka samband sågs mellan självständighet
i personlig vård bedömd med Pediatric
Evaluation of Disability Inventory (PEDI) och
barnens MACS-nivå. Barn med MACS-nivå I
och II blev helt eller nästan helt självständiga
men senare än barn utan funktionsnedsättning.
Mellanbedömarreliabiliteten var mycket hög
mellan terapeuter och mellan förälder-terapeut
(ICC 0,98 respektive 0,96).
Slutsats: MACS beskriver hur barn och
ungdomar med cp kan hantera föremål
i vardagen på ett funktionellt, giltigt och
pålitligt sätt. MACS-nivåerna beskriver
och särskiljer tydligt barnens olika grad av
svårigheter, och de stämmer väl överens med
andra mätinstrument av både handfunktion
och utförande av dagliga aktiviteter.
Bakgrund: Informations- och kommunikations
teknologin (IKT) har idag en självklar roll i
barns och ungdomars vardagsaktiviteter.
Syfte: Övergripande syftet med avhandlingen
var därför att undersöka om barn och
ungdomar med rörelsehinder var delaktiga
i datoraktiviteter i skolan och på fritiden i
samma omfattning som barn i allmänhet.
Metod: I Studie I intervjuades 20 elever
med rörelsehinder om erfarenheterna av
att använda hjälpmedel i skolan. I Studie
II-IV deltog 287 elever i en enkätstudie.
Gruppjämförelser gjordes för att jämföra
nöjdhet och användning av dator i skolan och
på fritiden mellan barn med rörelsehinder och
två grupper med barn i allmänhet, i skolan
(n=940) och på fritiden (n=1379).
Resultat: Karakteriserande för de hjälpmedel
eleverna ville använda var att de underlättade
deras delaktighet i skolan, men påverkade
inte relationen med kamraterna negativt.
Prevalensen bland elever med rörelsehinder
som använde ett datorhjälpmedel i skolan
var 44%. Generellt var dessa barn mindre
nöjda med sin datoranvändning. Flickor och
pojkar med rörelsehinder hade ett mer jämlikt
aktivitetsmönster på fritiden, än flickor och
pojkar i allmänhet. Barn med rörelsehinder
använde dator till ett mer begränsat utbud av
aktiviteter i skolan än barn utan rörelsehinder.
På fritiden var det tvärtom. Fyra faktorer hade
ett samband med delaktighet i datoraktiviteter
i skolan för barn med rörelsehinder; att gå i
vanlig grundskola, vara i åldern 16-18 år, att
själv använda dator frekvent, samt ha en lärare
som ofta använde dator i undervisningen.
Slutsats: Avhandlingen visade att barn
och ungdomar med rörelsehinder har en
begränsad delaktighet i datoraktiviteter i
skolan men inte på fritiden, jämfört med
barn utan rörelsehinder. IKT- aktiviteter
har en bred variation vilket innebär att de
kan passa många och så även för barn och
ungdomar med rörelsehinder. Dessutom kan
goda digitala kunskaper ge förutsättningar
för utveckling och lärande i skolan, och i
samhället i stort.
Sal: K12 - Workshop
Max 45 deltagare enligt presentatörernas önskemål
13:00 - 14:30
(140)
Nationella kvalitetsregisters behov av
arbetsterapivariabler
Inga-Britt Lindström, Förbundet Sveriges
Arbetsterapeuter
Medförfattare: Christina Lundqvist
15:00 - 16:30
(138)
Från klient- till personcentrerad arbetsterapeutisk intervention – ett steg i rätt riktning?
Greta Häggblom Kronlöf, Göteborgs universitet,
Sahlgrenska Akademin
Medförfattare: Qarin Lood
Forskningsarbete
Bakgrund: Enligt Socialstyrelsen ska all sjukvård omfattas av system för uppföljning och
utveckling av verksamheten och enligt SKL
är systematiskt förbättringsarbete omöjligt
utan resultatmätning. Detta är bakgrunden
till de olika nationella kvalitetsregistrens
tillkomst som i dag är ca 100 till antalet. FSA
genomförde under 2010 en kartläggning av 20
register som då bedömdes vara aktuella för
arbetsterapeuter. Resultatet blev att i endast 5
av dessa frågade man specifikt om arbetsterapi. För att kunna säkerställa kvalitet och
patientsäkerhet behövs fler och bättre indikatorer i registren. Indikatorer är också en förutsättning för arbetsterapeutens möjlighet att
bedriva förbättringsarbete och forskning. Som
ett nästa steg beslöt FSA att avgränsa arbetet
till följande kvalitetsregister; Riks-Stroke,
Nationella kvalitetsregistret för behandling av
ADHD, Svenska demensregistret, Swedem,
MS-registret och Riks-KOL.
Syftet med workshopen är att föra en aktiv
dialog om tänkbara arbetsterapivariabler
(kvalitetsindikatorer) som skulle kunna
användas i olika nationella kvalitetsregister.
Tillvägagångssätt: Workshopen inleds men en
presentation av FSAs pågående arbete, varefter
deltagarna indelas i grupper för att arbeta
med specifika frågeställningar om tänkbara
arbetsterapivariabler (kvalitetsindikatorer)
avseende arbetsterapiåtgärder.
Förväntat resultat är att den aktiva dialogen
ska bidra till det fortsatta arbetet med att
utveckla kvalitetsindikatorer för arbetsterapiåtgärder.
Sal: K12 - Workshop
Bakgrund: Klientcentrering är ett inarbetat
begrepp och arbetssätt inom arbetsterapin
sedan många år tillbaka. Hur begreppet är
implementerat i praxis beskrivs i litteraturen
och det finns en konsensus att det är det
arbetsterapeuter bör sträva efter i mötet med
klienter. Personcentrering är ett annat begrepp
med ökad användning inom forskning och
klinisk hälso- och sjukvård, men ibland
används begreppet oreflekterat och ersätter
andra liknande begrepp. Innebörden av
begreppet kräver ytterligare uppmärksamhet
och det pågår en debatt om dess tillämpning.
Klient- och personcentrering har närliggande
innebörder, men begreppen har sina ursprung
från olika kunskapsområden och har anpassats
efter de områden de används inom. Vi behöver
förstå vilka svårigheter och möjligheter olika
begrepp kan ge oss i praxis och det finns ett
behov av att utforska närliggande begrepp
från flera synvinklar.
Syfte: Att tillsammans problematisera kring
begrepp som står för liknande fenomen i
olika kontext i syfte att fånga komplexiteten.
Deltagarna skall kritiskt utforska möjligheter
och illustrera olika begrepp som används i
praxis samt identifiera vad vi redan vet, hur vi
tänker samt vad vi behöver utveckla.
Tillvägagångssätt: Gestaltning och diskussion
i mindre grupper för att belysa erfarenheter
och uppfattningar om närliggande fenomen
inom arbetsterapeutisk praxis. Det handlar om
att tillsammans ordsätta fenomenets innebörd
i olika kontexter. Workshopen innefattar
även en kort presentation av olika begrepps
ursprung samt hur de beskrivs i litteraturen.
Efter slutförd workshop ska deltagarna ha:
- Kritiskt granskat klientcentrering och
närliggande begrepps betydelse för
arbetsterapeutisk praxis och forskning
- Identifierat faktorer som kan vidareutveckla
arbetsterapeutisk praxis och forskning
- Förtydligat hur arbetsterapeutiska
erfarenheter kan vara en resurs för utveckling
av personcentrerad praxis inom olika
verksamhetsområden
23
Sal: K13 - Workshop
Sal: K13 - Workshop
13:00 - 14:30
(139)
Bedömning av körkortslämplighet med
testbatteriet NorSDSA
Helena Selander, Mobilitetscenter
Medförfattare: Maria Almberg
15:00 - 16:30
(137)
Q metodologi i arbetsterapi – ett nytt sätt att
identifiera subjektiva synsätt
Petra Wagman, Hälsohögskolan i Jönköping
Medförfattare: Sofi Fristedt
Forskningsarbete
Forskningsarbete
Bakgrund: Att bedöma om en patient inte
längre är säker som bilförare kan vara svårt,
speciellt när det inte finns några fastställda
riktlinjer gällande lämpliga bedömningsmetoder. Vissa specifika kognitiva tester är
mer vanliga men oftast kan de inte predicera
körförmågan. Trots detta bedöms många
patienter enbart efter dessa kognitiva tester.
Exempelvis har testbatteriet NorSDSA (Nordic
Stroke Driver Screening Assessment) blivit
mycket populärt bland svenska arbetsterapeuter. En tidigare svensk studie har undersökt om NorSDSA kunde förutse ett körbedömningsresultat, för stroke (n = 74) och
kognitiv svikt/demens patienter (n = 116).
Resultatet visade att enbart 62 % av dem med
stroke var rättklassificerade och 50 % av dem
med kognitiv svikt/demens. NorSDSA kunde
alltså inte predicera utfallet vid en körbedömning och borde därför inte användas som det
enda testet för att bedöma patienters körkortslämplighet. Sammanfattningsvis finns det risk
för felbedömningar när man förlitar sig enbart
på kognitiva tester som NorSDSA. Detta kan
innebära att säkra bilförare/patienter inte anses
lämpliga och blir ifråntagna körkortet, eller att
farliga bilförare/patienter får fortsätta att köra.
Syfte: Att öka förståelsen för NorSDSAs
styrkor och svagheter vid en körkortsmedicinsk bedömning.
Tillvägagångssätt: Under workshopen
kommer aktuella forskningsresultat
presenteras. Deltagarna kommer själva få
prova på att använda NorSDSA.
1. Introduktion och genomgång av NorSDSA.
2. Analysmetoden till NorSDSA. Hur tolkar
man testresultat?
3. Praktisk övning av deltester som ingår i
NorSDSA.
4. Praktiska exempel från patienter med olika
diagnoser.
5. Diskussion och reflektion kring metoden.
Är NorSDSA en lämplig metod för
arbetsterapeuter?
Resultat & Slutsats: Deltagarna kommer vara
medvetna om styrkor och svagheter kring
bedömningar med NorSDSA, både utifrån
forskningsresultat och kliniska patientfall.
24
Bakgrund: Q metodologi har en lång historia
men är inte mycket använd inom arbetsterapi.
Syftet med metoden är att utforska deltagarnas
subjektiva synsätt, och förekomsten av olika
mönster av synsätt, rörande en företeelse.
Såväl kvalitativa som kvantitativa metoder
används för detta, antalet deltagare kan vara
ganska litet, och inget synsätt ses som rätt eller
fel. Författarna har själva använt Q metodologi
i studier som handlat om: vad yrkesverksamma ser som mer eller mindre viktigt för
balans i livet och äldres syn på olika transportsätt när man rör sig ute i samhället. Baserat
på vår erfarenhet tror vi att Q metodologin är
användbar i svensk arbetsterapi och vill därför
presentera metoden.
Tillvägagångssätt: att ge en inblick i Q
metodologi genom att presentera metoden och
låta deltagarna prova på den praktiskt.
Upplägg av workshopen: workshopen
innehåller såväl presentation som praktiskt
”prova på” av Q metodologi. Först presenteras
metodens olika steg följt av presentation
av författarnas genomförda studier med Q
metodologi. Därefter får deltagarna prova
på metoden praktiskt med ett för AT-forum
utarbetat exempel. Avslutningsvis sker en
diskussion om metoden och om, och på vilket
sätt, Q metodologi kan vara användbar i
svensk arbetsterapeutisk forskning och praxis.
Sal: K14 - Miniseminarium
13:00 - 14:30
(141)
Delaktighet som mål och medel i arbetsterapi
Ida Kåhlin, Linköpings universitet
Medförfattare: Kristin Alfredsson Ågren,
Anette Kjellberg, Lena Haglund
15:00 - 16:30
(142)
Arbetsterapi inom folkhälsoarbete och
prevention – vad kan professionen erbjuda?
Ulla Kroksmark, Göteborgs universitet
Medförfattare: Carita Håkansson, Johannes Dock,
Lena-Karin Erlandsson
Forskningsarbete
Bakgrund: Delaktighet och dess roll inom
klientcentrerad arbetsterapi har länge varit ett
aktuellt område i Sverige. Arbetsterapeuter
arbetar utifrån olika styrdokument, som tar sin
utgångspunkt i klientens delaktighet. Exempel
på detta är FNs konvention om rättigheter
för personer med funktionsnedsättning,
Klassifikation av funktionstillstånd,
funktionshinder och hälsa (ICF), lagtexter
och FSAs etiska kod för arbetsterapeuter. När
det gäller att möjliggöra delaktighet i praxis
står arbetsterapeuter inför olika utmaningar.
Detta gäller särskilt i relation till vuxna
personer med psykiska och/eller kognitiva
funktionsnedsättningar som ofta kan ha större
svårigheter att realisera delaktighet i vardagen.
Syftet är att diskutera hur arbetsterapeuter
i sin yrkesutövning kan stimulera och
möjliggöra klientens delaktighet.
Tillvägagångssätt vid miniseminariet:
Seminariet inleds med en presentation (30
min) utifrån olika teoretiska dimensioner av
delaktighet som både mål och medel inom
arbetsterapi. Seminariet fortsätter sedan med
gruppdiskussioner gällande realisering av
delaktighet i arbetsterapeutisk praxis.
Förväntat resultat & slutsats: Att deltagarna
får en beredskap för fortsatt diskussion om
delaktighetens dimensioner samt redskap som
kan stimulera och möjliggöra realiserandet av
klientens delaktighet i vardagen.
Bakgrund: Förebygga ohälsa och främja hälsa
är i fokus och därmed är arbetsterapeutens
grundtes högaktuell – att människor i alla
åldrar är aktiva och delaktiga i vardagen, vilket
bidrar till upplevd hälsa och välbefinnande.
För många människor är vardagens görande
och att uppleva balans mellan aktiviteter ett
fundament för att uppnå hälsa. Uppstår det
en obalans föreligger stor risk för ohälsa eller
sjukdom. Det kommer att vara betydelsefullt
att i framtiden kunna identifiera de personer/
grupper som är i behov av förebyggande
insatser. Förebyggande arbete kommer att äga
rum både på populations- och individnivå.
Syftet är att klarlägga skillnaderna mellan
folkhälsoarbete och prevention och vilka
metoder som existerar inom arbetsterapi.
Vidare att belysa vilka konsekvenser i praxis
och i utbildningarna som Socialstyrelsens
allmänna råd om prevention från 2011 har.
Tillvägagångssätt: Redovisa metoder
som utvecklats i forskning och som är
implementerade i praxis samt ge exempel på
olika grupper där arbetsterapeuter kan arbete
preventivt och hälsofrämjande. Vidare att
identifiera potentiell utveckling av metoder för
folkhälsoarbete i praxis för att kunna arbeta
med olika riskpopulationer i samhället.
Resultat: Öka arbetsterapeutens medvetenhet
om de kunskaper som finns och hur de kan
användas i folkhälsoarbete och prevention.
Inspirera kollegorna till att medverka i fortsatt
utveckling och forskning inom området så att
de arbetsterapeutiska insatserna utvecklas till
evidensbaserad kunskap. Arbetsterapeuter
inom olika verksamhetsområden skall på ett
övertygande sätt hävda att kompetensen om
vardagliga aktiviteter och om aktivitetsbalans
främjar hälsa och välbefinnande
Slutsats: Kunskap och metod för att
framgångsrikt hävda arbetsterapeutens roll i
folkhälsoarbete och prevention.
25
26
13:00 - 14:30
(143)
Välfärdsteknologi inom äldreomsorgen
Raymond Dahlberg, Hjälpmedelsinstitutet
Medförfattare: Ingela Månsson
15:00 - 16:30
(144)
Aktiv Livsstil Hela Livet – Fallprevention
Erika Johansson, Karolinska Institutet
Medförfattare: Raymond Dahlberg, Hans Jonsson
Forskningsarbete
Bakgrund: Den demografiska utvecklingen
innebär att andelen äldre med omsorgsbehov
kommer att öka , samtidigt som det kommer
att bli svårare att rekrytera personal till
äldreomsorgen. I det gap som uppstår kan
välfärdsteknologi ge stöd i vardagen för
äldre med omsorgsbehov och frigöra tid för
personal åt sådant som kräver mänsklig vård
och omsorg. Regeringen gav hösten 2011
Hjälpmedelsinstitutet i uppdrag att genomföra
en nationell kartläggning av it och teknikstöd
inom äldreomsorgen. Kartläggningen har
genomförts med hjälp av en webbaserad
enkät som skickades ut till samtliga Sveriges
290 kommuner. 288 av dessa besvarade
enkäten vilket är en unikt hög svarsfrekvens.
Kartläggningen visar att välfärdsteknologi inte
används i den utsträckning som man kunnat
förvänta sig med den utveckling av produkter
och tjänster som skett under senare tid. Dock
finns ett stort intresse från landets kommuner
och en positiv inställning till satsning på
välfärdsteknologi inom äldreomsorgen. Men
ansträngd ekonomi och bristande kompetens
är hinder på vägen.
Syfte: Syftet med seminariet är att beskriva
och diskutera resultaten av den nationella
kartläggningen vilka möjligheter och hinder
som finns för att öka användningen av
välfärdsteknologi. Ett andra syfte är att
diskutera arbetsterapeutens roll i förhållande
till användning av välfärdsteknologi idag och
på sikt.
Upplägg: Seminariet inleds med en
presentation av resultaten från den nationella
kartläggningen av välfärdsteknologi som
utfördes januari 2012. Seminariet fortsätter
därefter med en gemensam diskussion som
fokuserar på de utmaningar arbetsterapeuter
står inför när nya tekniska produkter
och tjänster lanseras på marknaden som
både tillhör kategorin förskrivningsbara
hjälpmedel och konsumentprodukter. En
annan diskussionsfråga kommer att handla
om vilket ansvar och hur arbetsterapeuter ska
förhålla sig till produkter och tjänster som t.ex.
smartphones, appar, gps-larm och nattillsyn
via kamera.
Bakgrund: Fallskador bland äldre över 65
år är ett av de snabbast växande folkhälsoproblemen. Fall och fallskador innebär ofta
för den äldre personen ett stort lidande, med
konsekvenser som försämrad aktivitetsoch
funktionsförmåga samt förändring av hela
livssituationen med nedsatt livskvalitet som
följd. Fallskador innebär också stora kostnader
för samhället då antalet äldre personer ökar.
Fallförebyggande åtgärder bör omfatta flera
aspekter och involvera flera faktorer för att
reducera fall, men historiskt sett har fallförebyggande interventioner fokuserat för mycket
på undvikandestrategier vilket leder till
passivitet hos individen.
Syfte: Målsättning för projektet var att
utforma, genomföra och utvärdera en multidisciplinär studiecirkel, med teoretisk bas
i aktivitetsvetenskap och med en lärande
komponent utifrån erfarenhetsmässigt lärande,
vars syfte är att förebygga fallskador bland
äldre personer.
Resultat: Programmet utvärderas i form av ett
avhandlingsarbete där de fyra studierna har
som syfte att utvärdera interventionen med
hjälp av både kvantitativa och kvalitativa
metoder. Den kvantitativa metoden utgörs
av en RCT studie där interventionsgrupp och
kontrollgrupp jämförs och utvärderas statistiskt utifrån upprepade mätningar. Den kvalitativa utvärderingen utgörs av fokusgruppsintervjuer med studiecirkelledarna i interventionen, men även upprepade narrativa
intervjuer med deltagare i interventionen.
Tillvägagångssätt: Syftet med miniseminariet
är att väcka diskussion kring vikten av förebyggande arbete, hur inspirerande multidisciplinärt arbetsätt är och vilka nya roller
och mötesplatser inom professionen detta kan
skapa. Vidare vill miniseminariet stimulera till
diskussion hur detta arbetssätt kan fortsätta
implementeras i vårdverksamheter.
Poster presentationer
5 minuters presentation där sessionens starttid är 12:30.
Nedan presentationsordning, programnr 301-304.
Behov av handledning för arbetsterapeuter
inom somatisk verksamhet
(301)
Silvia Vermes, Barn och Ungdomsmedicinska kliniken
Magister-/masteruppsats
Bakgrund: I Sverige har få undersökningar
gjorts angående handledning, dess uppkomst
och behov för kliniskt verksamma arbetsterapeuter. De undersökningar som har utförts
har varit inom psykiatrisk verksamhet och
ingen undersökning har hittats som beskriver
handledning inom somatisk verksamhet.
Syfte: Syfte var att ge en bild av hur arbetsterapeuter inom somatisk verksamhet ser på
behovet av handledning.
Tillvägagångssätt och analys: En kvalitativ
design med intervju i fokusgrupper valdes
för studien. Undersökningen omfattar
två målgrupper; arbetsterapeuter som
var nyutbildade med upp till två års
yrkeserfarenhet och arbetsterapeuter med
mer än 10 års yrkeserfarenhet. Sammanlagt
intervjuades 19 arbetsterapeuter uppdelade
i fyra fokusgrupper. De nyutbildade och
erfarna arbetsterapeuterna intervjuades
i separata grupper. Semistrukturerad
intervju i fokusgrupper användes som
datainsamlingsmetod och en intervjuguide
utarbetades av författaren utifrån Wibecks
modell. Materialet bearbetades med
innehållsanalys.
Resultat: I resultatet framkom att behov
av handledning finns för arbetsterapeuter.
Ett övergripande tema utkristalliserades i
analysen; Utformning av handledning utifrån
arbetsterapeuters behov. I resultatet framkom
det sex olika kategorier som är; beskrivning av
handledning, behov av handledning, vad ska
handledning innehålla, form av handledning,
handledaren och skillnad i behov mellan
nyutbildade och erfarna arbetsterapeuter.
Slutsats: Resultatet visade att behov av handledning finns för arbetsterapeut och att
respondenterna ser på behovet av handledning
utifrån olika komponenter som formar
handledning.
Poster presentationer, forts.
Utvecklad biståndshandläggning
(302)
Annika Johansson, Åtvidabergs kommun
Bakgrund: Åtvidabergs kommuns vård- och
omsorgs-förvaltning beslutade 2009 att i
projektform
utveckla en modell för beslutsunderlag vid
biståndshandläggning med anledning av att
Socialstyrelsen kritiserat Sveriges kommuner
för brister i beslutsunderlag och i dialogen
med brukarna. Målet med utvecklad biståndshandläggning är att organisationen kvalitetssäkrar beslutsunderlag för biståndshandläggning, att brukarna upplever sig vara delaktiga i beslutsprocessen samt att den enskildes egna resurser tydliggörs. Handläggargruppen utökades med en arbetsterapeut. I
projektet utarbetades en arbetsmetod inom
biståndshandläggningen som skapar struktur
för beslutsunderlag genom professionell ADLbedömning av arbetsterapeut.
Syftet med bedömningarna är att
kvalitetssäkra biståndsbesluten, ge tätare och
säkrare uppföljningar samt att ge individen
en större delaktighet och större kunskap
om egna resurser för att stärka självkänsla
och självständighet. Bedömningarna ligger
även till grund för hemtjänstpersonalens
rehabiliterande förhållningssätt.
Tillvägagångssätt: Arbetsterapeutens
uppdrag är att arbeta fram beslutsunderlag
till handläggarna och att skapa delaktighet
hos den enskilde avseende dennes förmågor.
Handläggarna kan anmäla behov av ADLbedömning vid beslut om insatsen dusch, vid
hemgång från korttidsplats eller sjukhus, vid
behov av uppföljning efter två veckor samt vid
ansökan om personlig assistans.
Resultat: Enkäter besvarade av
biståndshandläggare och brukare vid
projektets avslutande visar att målen har
uppnåtts. Utvecklad biståndshandläggning
har implementerats som en arbetsmetod inom
biståndshandläggningen i Åtvidabergs
kommun. Arbetsterapeuten med sin kompetens ingår som en resurs i handläggargruppen.
27
Kultur i arbetsterapeutisk teori och praktik:
En litteraturstudie
(303)
Daniela Castro, Göteborgs universitet
Medförfattare: Lena Mårtensson
Arbetsterapeuters praxismönster i relation
till klienter med kognitiva svårigheter efter
hjärnskada (304)
Kajsa Holmqvist, Örebro universitet
Medförfattare: Ann-Britt Ivarsson, Marie Holmefur
Forskningsarbete
Bakgrund: I den arbetsterapeutiska litteraturen beskrivs sedan länge begreppet kultur
på olika sätt och i olika dimensioner. På senare
tiden har en fokus legat på att förklara hur
aktiviteter och individer ingår som en del i ett
socialt sammanhang. Några författare har
påvisat ett behov att begreppsliggöra arbetsterapi som en äkta klientcentrerad disciplin
där samhället (med mångfalden som en kärnfråga bland kulturer) betraktas som en egen
aktör med egna behov och möjligheter till
förändring. I en sådan omvärdering är det
angeläget att utveckla teoretiska ansatser som
betonar kulturell mångfald.
Syfte: Att identifiera och förstå innebörden i
begreppet kultur (och tillhörande konstruktioner) så som arbetsterapeuter använder eller
uttrycker det i den vetenskapliga litteraturen.
Tillvägagångssätt och analys: Studien är
en integrativ litteraturstudie med utgång i
vetenskapliga artiklar publicerade mellan
åren 2006 och 2011 i indexerade tidskrifter.
Analysen består av en övergripande kartläggning och kategorisering av de olika slag eller
konstruktioner som är kopplade till begreppet
kultur (mångfald, kompetens, organisatoriska,
etnicitet osv.) samt hur dessa används för att
förbättra praxis och teoriutveckling.
Resultat/förväntat resultat: Studien är pågående. Den förväntade betydelsen av studien
är att kunna påvisa olika uppfattningar om
kultur inom disciplinen arbetsterapi och att
främja implementering av kulturfokuserad teori
och praktik som riktas direkt mot meningen
och betydelsen av aktiviteter i samhället.
28
Forskningsarbete
Bakgrund: Forskning har visat att arbetsterapi
för klienter med kognitiva svårigheter efter
förvärvad hjärnskada har en positiv effekt på
deras utförande av dagliga aktiviteter. Beskrivningarna av innehållet i arbetsterapin är dock
otydliga. En bättre förståelse för innehållet i
nuvarande praxis behövs för att komma vidare
i utvecklingen av evidensbaserad praxis för
denna klientgrupp.
Syftet med denna studie var att undersöka
svenska arbetsterapeuters praxis för personer
med kognitiva svårigheter efter förvärvad
hjärnskada.
Metod: Studien var en tvärsnittsstudie där
ett formulär utvecklat i två tidigare studier
användes. Ett stratifierat slumpmässigt urval
på sammanlagt 1000 arbetsterapeuter gjordes
med 250 arbetsterapeuter vardera från områdena regionsjukvård, länssjukvård, primärvård och kommunal äldreomsorg. Formuläret
besvarades av 462 arbetsterapeuter (svarsfrekvens 46 %).
Resultat: Det mest framträdande praxismönstret var användandet av ADL-aktiviteter
både för bedömning och åtgärd oavsett om
syftet med bedömningen var att bedöma
aktivitetsutförande eller kognitiv funktion,
eller huruvida syftet med åtgärden var återträning av eller kompensation för nedsatta
funktioner. Vid bedömning användes generella ADL-instrument i större utsträckning
än instrument för bedömning av kognitiv
funktion. Bedömningsinstrument användes
i lägre grad inom kommunal äldreomsorg
jämfört med övriga områden. Åtgärderna
fokuserade många olika kognitiva funktioner
och dess konsekvenser i vardagen. Högst frekvenser hade åtgärder som fokuserade på förmågor relaterade till exekutiva funktioner. Ett
annat framträdande praxismönster var den
höga graden av samverkan med såväl klient,
närstående som annan personal. De teorier
som användes som stöd i praxis var i stor utsträckning generella utan fokus på kognitiv
förmåga.
Slutsats: Resultatet kan användas för att
beskriva innehållet i praxis men också för att
identifiera områden i behov av utveckling.
Köldkänslighet och aktivitetsutförande hos
personer med brännskadade händer (306)
Sara Enblom, Akademiska sjukhuset
Bakgrund: I det kliniska arbetet med brännskadade patienter möter arbetsterapeuten
ofta patienter med köldkänslighet. Tidigare
forskning visar en förhöjd köldkänslighet hos
personer med handskador vilket leder till en
påverkan på aktivitetsförmågan. Kunskap
saknas om sambandet med köldkänslighet finns
även för personer med brännskadade händer.
Syfte: Att beskriva köldkänslighet och dess
relation till aktivitetsförmåga och hälsorelaterad livskvalitet hos personer med brännskador på händerna.
Tillvägagångssätt och analys: En tvärsnittsstudie med kvantitativ ansats. Trettionio personer med skador från 2004 och framåt inkluderades och kontaktades per brev med en förfrågan om att fylla i tre självskattningsinstrument: Cold Intolerance Symptom
Severity (CISS) Questionnaire, Disabilities of
the Arm, Shoulder and Hand Questionnaire
(DASH), och EQ-5D Hälsoenkät. Data från
19 respondenter analyserades med hjälp av
PASW Statistics 18 (SPSS). Deskriptiv statistik
användes för att beskriva resultatet.
Resultat: Symtom som färgförändring,
domningar, stelhet och värk vållar i
genomsnitt mest besvär hos respondenterna.
Det finns signifikanta samband mellan
köldkänslighet och både aktivitetsförmåga
och hälsorelaterad livskvalitet. Det finns även
ett signifikant samband mellan hälsorelaterad
livskvalitet och aktivitetsförmåga enligt DASH.
Inga samband finns mellan köldkänslighet och
ålder, nikotinbruk, kön eller tid sedan skadan.
Slutsats: Med reservation för det låga deltagarantalet tycks personer med brännskador på
händerna i den här studien ha en högre köldkänslighet än normalpopulationen. Studien
visar även ett samband mellan köldkänslighet
och aktivitetsutförande. En screening med
CISS för att identifiera patientens svårigheter
i kombination med en arbetsterapeutisk bedömning skulle därför kunna hjälpa patienten
att förbättra sitt aktivitetsutförande.
Effekt av behandling med handortoser för
pojkar med Duchennes muskeldystrofi (307)
Johanna Weichbrodt, Drottning Silvias barn- och
ungdomssjukhus
Bakgrund: Duchennes muskeldystrofi, DMD,
en progressiv neuromuskulär sjukdom
drabbar ca10 pojkar/år i Sverige. På Regionhabiliteringen, Göteborg följs pojkarna 1 ggr/år
i ett vårdprogram. Sjukdomens första tecken
visar sig när pojkarna är 2-4 år, de får svårt
att springa och resa sig. Vid 8-12 år är gångförmågan är osäker och i tonåren är pojkarna
rullstolsanvändare då helt beroende av sin
handfunktion. Den är en förutsättning för
vardagliga aktiviteter; förflyttning med elrullstol, i matsituation, skolarbete, fritid och påverkar deras självständighet, delaktighet och
livskvalitet. Den minskade muskelkraften
gör att kontrakturer i händerna är vanliga. I
vårdprogrammet rekommenderas stretching
när handledsextensionen är <70° och handortoser nattetid då den minskat till <50°.
Syftet är att utvärdera effekten av behandlingen med handortoser hos pojkar med DMD.
Tillvägagångssätt/analys: Resultatet analyserades enligt single subject design. En
basfas(A) och en interventionsfas(B) genomfördes med undersökningar varannan månad
av ledrörlighet, muskelstyrka och finmotorik.
Under B-fasen använde pojkarna ortos. Även
en uppföljning gjordes. Mätresultaten från
A-och B-fasen och uppföljningen jämfördes
för att hitta signifikanta skillnader och/eller
förändring i nivå, trend och/eller lutning.
Prel resultat: Deltagare: 8 pojkar. Handledsextensionen minskade för alla under A-fasen
och ALLA uppvisade positiva skillnader under
B-fasen då de antingen ökat eller bibehållit den.
Slutsats: Då det ännu ej finns någon medicinsk
botande behandling för DMD har arbetsterapeuter en viktig roll att ge förutsättningar till
aktivitet. Den ständiga nedbrytningen av
muskler gör att det är viktigt att rekommendera rätt intervention i rätt tid. Studien har
varit ett led i att hitta denna tidpunkt.
29
Upplevelse av delaktighet som det beskrivs
av personer med handdeformitet orsakad av
reumatisk sjukdom
(308)
Marit Nicklasson, Danderyds sjukhus
Medförfattare: Hans Jonsson
Validitet och reliabilitet av frågeformuläret
Inverkan på Delaktighet och Autonomi för
äldre personer (309)
Isabelle Ottenvall Hammar, Göteborgs universitet
Medförfattare: Christina Ekelund, Katarina
Wilhelmson, Kajsa Eklund
Forskningsarbete
Bakgrund: Delaktighet som begrepp har
kommit i fokus som en viktig aspekt av välbefinnande och har sitt ursprung i ICF (International Classification of Functioning, Disability and Health). Klinisk erfarenhet har visat att
tveksamhet till att delta i aktivitet individuellt
eller i grupp, privat eller offentligt, inte bara
beror på nedsatt fysisk förmåga utan även på
personliga faktorer och andras inställning.
Syfte: Denna kvalitativa studie syftade till
att öka förståelsen om hur handdeformitet
orsakad av reumatisk sjukdom påverkar individens möjlighet till fortsatt delaktighet i samhällslivet genom att även se till betydelsen av
personliga faktorer och omgivningens attityder.
Tillvägagångssätt och analys: Intervjuer
genomfördes med 11 deltagare med handdeformiteter associerade till en reumatisk
sjukdom. Analyser gjordes genom att använda
komparativ metod och hermeneutisk tolkning.
Resultat: Delaktighet beskrevs som en upplevelse som uppstår under engagemang i en
aktivitet eller i ett socialt sammanhang. Alla
deltagare upplevde begränsad delaktighet i
olika situationer. Handdeformitet kombinerad
med fysisk omgivning, personliga egenskaper
och andras attityder var ett hinder för att uppnå
full delaktighet. Det blev också tydligt att
deltagarna inte kunde beakta endast betydelsen
av handdeformitet utan att ta med andra
konsekvenser av den reumatiska sjukdomen.
Slutsats: Personliga och kontextuella faktorer
samverkar och påverkar upplevelsen av delaktighet och förmågan att delta. Ett rehabiliteringsperspektiv som endast riktar sig mot
funktion och/eller aktivitetsutförande kan utgöra ett hinder för beaktandet av upplevelsen
av delaktighet.
30
Forskningsarbete
Bakgrund: Sårbara äldre personer med begränsad förmåga att utföra dagliga aktiviteter
självständigt kommer ofta i kontakt med
vårdpersonal, både i deras hem och inom
hälso-och sjukvården. Att äldre ska kunna ha
möjlighet till självbestämmande och att de får
vara med om beslutstagande är förankrat hos
professionella. Trots detta, visar studier att
äldres självbestämmande inte respekteras fullt
ut. Frågeformuläret Inverkan på delaktighet
och Autonomi (IPA) har konstruerats för att
mäta en persons upplevda delaktighet och
självbestämmande/beslutande autonomi.
Eftersom validiteten och reliabiliteten av IPA
är testade på personer under 75 års ålder,
behövs ytterligare studier riktade mot äldre.
Syfte: Syftet var att undersöka validiteten
och reliabiliteten av frågeformuläret IPA för
personer i åldern 70 år och äldre.
Tillvägagångssätt och analys: Studien
utfördes i två steg; först ett validitetstest av
den svenska versionen av IPA (IPA-S) och
därefter ett test-retest reliabilitetstest av det
reviderade frågeformuläret, benämnt IPA-Ä
(-Äldre personer). Validiteten testades med
fokusgrupper och individuella intervjuer med
personer i åldern 77-88 år och reliabiliteten
med personer i åldern 70-99 år. Vid testretesten användes Svenssons metod.
Resultat: Deltagarna ansåg att frågorna i IPA-S
var viktiga men för omfattande. Revideringen
resulterade i ett frågeformulär med färre frågor
och med fokus på självbestämmandet i de
olika aktiviteterna. Femton av de 22 frågorna
hade hög reliabilitet, enbart en fråga hade låg
reliabilitet.
Slutsats: IPA-Ä är valit och reliabelt
frågeformulär för den äldre
populationen. IPA-Ä kan användas
som ett utvärderingsinstrument och
vid klientarbete för att säkerställa äldre
personers rätt till självbestämmande och
delaktighet i planeringen av vård och
rehabilitering. IPA-Ä rekommenderas som
ett utvärderingsinstrument vid geriatrisk
rehabilitering.
Trötthet hos kvinnor och män med Reumatoid
Artrit- upplevelse av trötthet och påverkan på
aktivitet
(310)
Christina Håkansson, Centrallasarettet Växjö
Upplevda synproblem och dess påverkan på
aktivitetsförmågan efter förvärvad hjärnskada
(311)
Lena Hamelius, Rehabmedicinska kliniken Stockholm
Medförfattare: Maria Jakobsson
Bakgrund: Reumatoid Artrit (RA) är en
kronisk inflammatorisk ledsjukdom. I Sverige
har ca 60 000 personer sjukdomen och den är
2-3 ggr/vanligare hos kvinnor än män. Trötthet
förekommer hos 73-100% av personer med RA
och den har betydelse för deras förmåga att
utföra aktiviteter i det dagliga livet. Tröttheten
leder till minskad förmåga vad gäller fysisk
och mental aktivitet och den påverkar livskvalitén hos personen.
Syfte: Undersöka hur personer med RA
upplever sin trötthet och hur denna påverkar
deras aktivitetsutförande samt vilka strategier
de använder för att hantera sin trötthet.
Tillvägagångssätt och analys: En deskriptiv
studie med kvalitativ ansats. Åtta personer
med RA intervjuades. Materialet analyserades
genom innehållsanalys.
Resultat: I beskrivningarna framtonar ett samband mellan trötthet och förändrad aktivitetsrepertoar. Det förekommer en genusskillnad
när det gäller upplevelse av trötthet och dess
påverkan på personernas och aktivitetsutförande. För kvinnorna är det en tydlig
påverkan gällande hem- och hushållssysslor,
fritid och socialt umgänge. Männen uttrycker
däremot inte att dessa aktiviter påverkas.
Det som är gemensamt är att tröttheten är
konstant och den upplevs som en annan
trötthet än den normala. Det som skiljer
upplevelsen åt är att männen upplever framst
en psykisk trötthet som liknas vid en känsla av
utmattning och kvinnorna en psykisk trötthet
som bl.a. påverkar deras aktivitetsmotivation.
Det förekommer även genusskillnader i hur
tröttheten hanteras samt vilken förståelse
personerna har från sin omgivning.
Slutsats: Upplevelsen av trötthet hos personer
med RA visar en mångfacetterad bild och
påverkar stora delar av livet. Studien visar
att det är viktigt att belysa tröttheten som
en betydande faktor i behandling av denna
patientgrupp.
Kandidatuppsats
Bakgrund: Rehabiliteringsbehovet
är varierande för patienter inom
hjärnskaderehabilitering öppenvård. Några
har just blivit utskrivna från vårdavdelning
och andra är åter i arbete. Patienterna har ofta
ingen motorisk nedsättning men däremot finns
en kognitiv påverkan av olika slag. Problem
med minne, koncentration, uthållighet
och uppmärksamhet är vanliga liksom
övergripande aktivitets-begränsningar såsom
trötthet, huvudvärk och yrsel. Många patienter
har en synpåverkan som de kan ha svårt att
beskriva och förstå.
Metod: Under tre månader utfördes strukturerade intervjuer på en rehabiliteringsmedicinsk klinik av alla personer med lätt till
medelsvår hjärnskada som var aktuella för
hjärnskaderehabilitering i öppenvårdsform.
Sammanlagt deltog 28 personer.
Syftet med studien var att kartlägga om
deltagarna upplevde någon påverkan
på sin syn efter hjärnskadan och i så
fall vilka synproblem samt inom vilka
aktivitetsområden problemen visade sig.
Resultatet visar att 75 % av deltagarna i
studien upplevde påverkan på sin syn. De
vanligaste synproblemen var inskränkt
synfält, behov av mer ljus och/eller bländning,
svårt att bedöma avstånd samt suddig
syn. Aktivitetsområden som framför allt
påverkades var att orientera och förflytta sig
i miljöer, använda kommunikationsmedel
såsom telefon och dator samt att läsa.
Slutsats: Studiens resultat visar att
arbetsterapeuter bör utveckla interventioner
gällande synrehabilitering och medverka
till ökat samarbete med synspecialister
för att bidra till en mer heltäckande
hjärnskaderehabilitering.
31
Torsdag 25 april 2013
Välfärdsteknologi
Välfärdsteknologi
09:00 - 09:20
(201)
Aktivitetsengagemang och svårigheter i
användning av vardagsteknik hos personer
med MCI
Louise Nygård, Karolinska Institutet
Medförfattare: Anders Kottorp
09:20 - 09:40
(202)
Svårigheter i användning av vardagsteknik:
Skillnader mellan personer med hjärnskada
och friska
Mandana Fallahpour, Karolinska Institutet
Medförfattare: Maria Larsson-Lund, Anders kottorp,
Louise Nygård
Forskningsarbete
Bakgrund: Väsentligen intakt förmåga att
utföra aktiviteter i dagligt liv är ett kriterium
som måste uppfyllas för Mild Cognitive
Impairment, MCI. Detta kriterium har
dock diskuterats och ifrågasatts alltmer.
Kunskapen om hur subtila förändringar i
aktivitetsförmåga visar sig och kan mätas är
idag begränsad. I den senaste forskningen
har förmågan att använda vardagsteknik,
VT, upptäckts vara ett område där subtila
förändringar kan identifieras hos personer
med MCI.
Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka relationerna mellan engagemang i IADL
och sociala aktiviteter och uppfattade svårigheter i användning av VT hos personer med
MCI (n=37) jämfört med personer med Alzheimers sjukdom, AD (n=37) och kontroller
(n=44).
Tillvägagångssätt och analys: En Raschmodell
användes för att omvandla data till linjära
mått avseende engagemang i IADL och sociala
aktiviteter (baserat på Frenchay Activity
Index, FAI) och svårigheter i användning av
VT (baserat på Everyday Technology Use
Questionnaire, ETUQ). Analysen genomfördes
med ANOVA och DIF-analys (differential item
functioning).
Resultat: Vi fann signifikanta skillnader
mellan grupperna i specifika FAI-items. Detta
visade att engagemang i vissa aktiviteter
hade minskat redan vid MCI. Sambanden
mellan aktivitetsengagemang och svårigheter i
användning av VT var starkare hos personerna
med MCI och AD än hos kontrollerna.
Slutsats: Förmågan att använda VT verkar
utgöra en kritisk aspekt av engagemang
i IADL och sociala aktiviteter. När denna
förmåga påverkas redan vid MCI kan detta
inverka hindrande på möjligheterna att
bibehålla önskat engagemang och därmed
även hota delaktigheten.
32
Forskningsarbete
Bakgrund: Förvärvad hjärnskada (FHS) leder
till svårigheter att använda vardagsteknik som
i sin tur begränsar personer i deras deltagande
i aktiviteter. Det saknas dock kunskap om
svårigheter i användning av vardagsteknik är
relaterat till funktionsnedsättningens svårighetsgrad efter FHS, likaså saknas kunskap
om upplevda svårigheter skiljer sig mellan
personer med FHS och personer utan kända
funktionsnedsättningar.
Syfte: Att jämföra den upplevda svårigheten
i användning av vardagsteknik hos personer
med FHS, med olika svårighetsgrad av
funktionsnedsättning, och personer utan
kända funktionsnedsättningar.
Metod: Studien designades som en jämförande
tvärsnittsstudie. Undersökningsgruppen bestod
av personer med FHS och matchade kontroller
utan kända funktionsnedsättningar. Sammanlagt ingick 161 personer i yrkesverksam ålder
i studien. Data samlades in med Everyday
Technology Use Questionnaire (ETUQ) och
analyserades med ANOVA och Post-hoc Tukey.
Resultat: Personerna med FHS
upplevde mer svårighet i användandet
av vardagsteknik än kontrollgruppen.
Vidare så jämfördes upplevda svårigheter
med de med svår funktionsnedsättning,
medelsvår funktionsnedsättning och god
återhämtning efter hjärnskadan med
kontrollgruppen. Upplevelsen av svårigheter
skilde sig signifikant mellan personer
med svår funktionsnedsättning och god
återhämtning, mellan personer med svår
funktionsnedsättning och kontrollgruppen
och, slutligen, mellan de med medelsvår
funktionsnedsättning och kontrollgruppen.
Konklusion: Personer med FHS upplevde mer
svårigheter i användandet av vardagsteknik än personer utan kända funktionsnedsättningar. De med svår eller medelsvår
funktionsnedsättning upplever mest
svårigheter. Resultaten understryker vikten av
att i rehabilitering uppmärksamma svårigheter
i användning av vardagsteknik efter FHS..
Välfärdsteknologi
Välfärdsteknologi
09:40 - 10:00
(203)
Faktorer som över tid påverkar teknikrummet
för äldre med kognitiva nedsättningar
Annicka Hedman, Karolinska Institutet
Medförfattare: Louise Nygård, Ove Almkvist,
Anders Kottorp
10:00 - 10:20
(204)
Erfarenheter av att använda vardagsteknik i
vardagliga aktiviteter hos personer med NPF
Alexandra Olofsson, Luleå tekniska universitet
Forskningsarbete
Syftet med studien var att beskriva de erfarenheter personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF) har att använda
vardagsteknik i vardagliga aktiviteter.
Metod: För att studera detta intervjuades åtta
personer. Data analyserades utifrån kvalitativ
innehållsanalys.
Resultatet visade att det fanns svårigheter att
använda vardagsteknik hos intervjupersonerna
samt att de hade egna strategier för att
använda vardagsteknik i vardagliga
aktiviteter. Svårigheterna var relaterade
till funktionsnedsättningarna samt till att
vardagsteknik inte var användarvänlig på
grund av svåra funktioner samt att vardagsteknik i offentliga lokaler varierade. Vardagsteknik som studerades i studien var så som
tvättmaskin, automatiska telefontjänster och
användning av bankomat. Resultatet bidrar
med en förståelse för vilka svårigheter och
strategier som finns hos personer med NPF
att använda vardagsteknik i vardagliga
aktiviteter. Detta ger indikationer på att
arbetsterapeuter behöver ha god förkunskap i
NPF för att kunna ge rätt hjälp och stöd
till personer med NPF i form av träning,
lösningar och strategier, när de arbetar
med vardagsteknik för denna målgrupp.
Det är viktigt för arbetsterapeuterna att
vara medvetna om vilka svårigheter som
förekommer för personer med NPF när de
använder vardagsteknik eller ska inhandla
ny samt ha god teknisk kunskap för att hjälpa
och stödja när vardagsteknik ska inhandlas
och introduceras. Det är viktigt i arbetet
med personer med NPF att de känner en
trygghet i kontakten med arbetsterapeuten
för att kunna lära sig använda vardagsteknik i
aktiviteter i vardagen och att de aktiviteterna
känns meningsfulla. Genom att intervjua och
observera personerna får arbetsterapeuten
fram personens känslor, tankar och styrkor.
Vilket gör att arbetsterapeuten kan lära ut
olika metoder till personen för att underlätta
användandet av vardagsteknik.
Bakgrund: Tvärsnittsstudier som undersökt
hur mycket vardagsteknik, VT, som upplevs
relevant av äldre med lindrig kognitiv störning, sk. MCI, jämfört med friska äldre eller
personer med demens, har funnit signifikanta
skillnader mellan alla tre grupper. Resultaten
tyder på att allt färre VT uppfattas som relevanta varefter den kognitiva nedsättningen
ökar. Men ännu saknas studier som longitudinellt undersöker om ökande svårigheter
vid användning av VT leder till icke-användning - och därmed att vissa aktiviteter överges - eller om en sådan process kan vara
driven av andra aspekter. Kunskap om dessa
mekanismer kan vara kliniskt användbar när
lämpligt stöd ska utformas.
Syfte: Denna studie syftade till att undersöka
teknikrummet över tid för äldre personer med
MCI, och att identifiera faktorer som förklarar
eventuella förändringar i mängden VT de
använder.
Tillvägagångssätt och analys: 37 deltagare
med MCI rekryterades vid en specialiserad
minnesmottagning i Stockholm. Datainsamling
gjordes vid inklusion, 6, 12 och 24 månader
och omfattade uppfattad svårighet och relevans vid användning av vardagsteknik (Everyday technology Use Questionnaire, ETUQ),
grad av aktivitetsengagemang (Frenchay
Activities Index, FAI), depressionsscreening
(Geriatric Depression Scale, GDS-20), kognitiv
status (MMSE), diagnosutveckling samt
bakgrundsvariabler som ålder, kön och antal
utbildningsår. En mixed-linear-effect model
användes för att identifiera vilka variabler
som över tid påverkade utfallsvariabeln:
proportionen VT som användes.
Förväntat resultat: Preliminära resultat visar
att tiden i sig, åldersgrupp, uppfattad svårighet vid användning av VT samt graden av
aktivitetsengagemang signifikant kunde bidra
till att förklara mängden VT som användes.
Diagnosutveckling föll däremot inte ut som en
förklarande variabel.
Slutsats: Andra faktorer än diagnos tycks
viktigare för att förklara hur teknikrummet ser
ut över tid för äldre med kognitiv nedsättning.
33
Välfärdsteknologi
Välfärdsteknologi
11:00 - 11:20
(205)
Upplevelse och värde av elektronisk almanacka
hos personer med demens eller MCI
Elisabet Svärd Rossenqvist, Landstinget Västmanland
Medförfattare: Kristina Forsenäs Lundmark
11:20 - 11:40
(206)
Lärandeprocesser vid användning av
vardagsteknik hos personer med MCI eller
Alzheimers sjukdom
Lena Rosenberg, Karolinska Institutet
Medförfattare: Louise Nygård
Kandidatuppsats
Bakgrund: Demenssjukdomar och ofta även
MCI (Mild Cognitive Impairment) leder bl.a.
till svårigheter inom tidsorientering, som att
veta vilken dag det är. Många aktiviteter
kräver att man är orienterad i tid vilket kan
innebära begränsade möjligheter att vara aktiv
i vardagen. En vanlig åtgärd för att stödja tidsorienteringen är förskrivning av en elektronisk
almanacka. Få studier har tidigare undersökt
användbarhet och betydelse av ett sådant
hjälpmedel ur brukarens perspektiv.
Syftet: Att beskriva hur några personer med
demens eller MCI upplever användandet och
värdet av en elektronisk almanacka.
Metod: Halvstrukturerade intervjuer
genomfördes med elva hemmaboende
personer med demenssjukdom eller MCI.
Data analys utfördes med hjälp av kvalitativ
metod vilket resulterade i fem teman: Att
orientera sig i tid och få ett tidshjälpmedel,
Placering för tillgänglighet, Betydelsen av att
vara orienterad i tid, Tillit till hjälpmedlet samt
Designens betydelse för användbarhet.
Resultat: Det visade sig att den elektroniska
almanackan var ett hjälpmedel som för det
stora flertalet deltagare innebar att de hade
lättare att hålla reda på dag och datum. Den
bidrog till att ge en känsla av kontroll och
trygghet. Den upplevdes som ett stöd för
att kunna fortsätta utföra rutiner i vardagen
vilket ökade möjligheten att personen kunde
bibehålla roller och medförde en känsla av
normalitet. Även vikten av en central placering
i hemmet framkom.
Sammanfattningsvis framkom vikten av
att i samråd med patienten utifrån dennes
behov prova ut den elektroniska almanackan
i hemmet för att den ska fungera väl för
individen i vardagen.
34
Forskningsarbete
Bakgrund: Den pågående utvecklingen av
teknik i hemmet och samhället medför inte
enbart att aktiviteter kan underlättas utan
också att den som vill använda tekniken
behöver lära sig använda den. Vi vet att
dessa krav på inlärning kan vara utmanande
för personer med kognitiv svikt (MCI) och
Alzheimers sjukdom (AD).
Syfte: Syftet var att utforska hur personer med
MCI eller AD hanterar problem relaterade till
vardagsteknik, hur de gör för att bevara sina
förmågor att använda teknik samt för att lära
sig använda ny teknik.
Tillvägagångssätt och analys: Intervjuer
genomfördes med personer med MCI (n=10)
och AD (n=10) i anslutning till att de använde
egen teknik i sitt hem. Materialet analyserades
med en konstant jämförande metod.
Resultat: Resultatet visade en process där
lärande och användande av vardagsteknik var
sammanflätad och där kontexten var invävd i
processen. Deltagarna använde en rik variation
av utförandestrategier när de närmade sig
vardagsteknik.
Slutsats: Den sammanflätade processen av
lärande och användande understryker vikten
av att personer med MCI eller AD ges stöd i att
fortsätta använda vardagsteknik så länge det
värderas av personen själv.
Miljöns betydelse för aktivitet
Miljöns betydelse för aktivitet
11:40 - 12:00
(207)
Vilka karakteristika i en affärsmiljö är viktiga
för tillgänglighet för personer med demens?
Anna Brorsson, Karolinska Institutet
Medförfattare: Annika Öhman, Stefan Lundberg,
Malcolm Cutchin, Louise Nygård
12:00 - 12:20
(208)
Rehabilitering i trädgård – upplevelsen
hos personer med förvärvad hjärnskada/
neurologisk sjukdom
Birgitta Rosberg, Akademiska sjukhuset
Medförfattare: Therese Hellman
Forskningsarbete
Bakgrund: Att bo i eget boende en lång tid
efter att man fått sin demensdiagnos är vanligt
och då ingår aktiviteter utanför hemmet som
att handla mat. Men det kan medföra problem,
tex. med att ta sig till affären på ett säkert sätt
och att hitta varor i affären och betala.
Syftet med studien är att identifiera
karakteristika som har betydelse för
tillgängligheten i en affärsmiljö och hur dessa
möter förutsättningarna som personer med
demens har.
Tillvägagångsätt och analys: Studien har en
Grounded theory ansats. Två olika datainsamlingsmetoder användes, fotodokumentation
från en matvaruaffär och fokusgruppintervjuer
med personer med demens.
Preliminärt resultat Flera viktiga karakteristika av betydelse för tillgängligheten framkom;
affärsmiljön visade sig kräva förmåga att relatera till en stor mängd tjänster och produkter,
och information. Denna mångfald blev för
mycket att ta in och processa och påverkade
också deras koncentrationsförmåga. Affärsmiljön visade sig också kräva förmåga att
relatera till visuella illusioner, som exempelvis
glasdörrar och speglar. Informanterna upplevde att denna aspekt kunde påverka deras
säkerhet; de hade tex. gått in i glasdörrar och
speglar och försökt att plocka grönsaker från
speglarna vid grönsaksdisken. Även förmåga
att hantera en stor variation av färger och ljud
krävdes. Informanterna upplevde tex. att de
hade svårigheter med att särskilja ljud från
varandra och detta påverkade dem negativt då
de upplevde mer stress när det var mycket ljud.
Slutsats: För att göra offentliga miljöer som
exempelvis affärsmiljöer mer tillgängliga
och användbara för alla, inklusive äldre med
demens, är det av stor vikt att dessa personers
erfarenheter av att göra aktiviteter utanför
hemmet tillvaratas och att kunskapen sprids
till butiksägare och affärsanställda att det
finns personer med kognitiva problem som
har andra behov än personer med fysiska
funktionsnedsättningar.
Bakgrund: Det finns tidigare studier som visar
på att rehabilitering i trädgård har positiv
effekt för personer med olika sjukdomar
eller skador. Det finns dock begränsat med
utvärderingar när det gäller personer med
förvärvad hjärnskada eller neurologisk
sjukdom. Vid hjärnskaderehabiliteringen på
Akademiska sjukhuset har en träningsträdgård
nyligen anlagts och det är därför värdefullt att
utvärdera hur den fungerar.
Syfte var att beskriva hur personer med
förvärvad hjärnskada/ neurologisk sjukdom
upplevde rehabilitering i trädgården.
Tillvägagångssätt och analys: Nio personer
intervjuades med semistrukturerade frågor och
analyserades med konstant komparativ metod.
Resultatet blev att deltagarna var motiverade
till att använda trädgården, då de var vana
att vara utomhus, händelserna i trädgården
samt att tillfrisknandet kunde påskyndas. När
de var i trädgården uppfattades den som en
länk till ett verkligt liv. Deltagarna beskrev
att de kunde få vara sig själv, känna frihet och
tillfredsställelse och att de fick göra vanliga
aktiviteter. Att göra vanliga aktiviteter ansågs
som meningsfullt då de gav känsla av ett
vanligt liv, att göra nytta och av kompetens.
Upplevelserna i trädgården blev en drivkraft
vidare i livet, de vill fortsätta med sitt
vardagsliv hemma. Växtligheten i trädgården
var en symbol för livet och kraften i livet.”
Slutsats: Tillgången till trädgård upplevdes
vara till fördel för det psykiska välbefinnande
under rehabiliteringen. Träningsträdgården
hjälpte deltagarna att lämna patientrollen,
genom att känna sig som en vanlig person och
göra vanliga aktiviteter. Alla tyckte att de hade
haft nytta av träningsträdgården och alla utom
en använde de praktiska erfarenheterna från
trädgården efter utskrivningen.
35
Äldres vardagsaktiviteter
13:30 - 13:50
(209)
Erfarenheter av självbestämmande hos
personer som nyligen utvecklat ett beroende i
dagliga aktiviteter
Isabelle Ottenvall Hammar, Göteborgs universitet
Medförfattare: Katarina Wilhelmson, Synneve
Dahlin-Ivanoff, Kajsa Eklund
13:50 - 14:10
(210)
Vardagliga aktiviteter på ett äldreboende
– mer än bara omvårdnad och bingo?
Martha Gustavsson, Linköpings universitet
Forskningsarbete
Bakgrund: Övergången från att vara
oberoende till att utveckla sårbarhet och
beroende av annan person i dagliga aktiviteter
kan vara fylld med utmaningar. I takt med
att en person utvecklar ett beroende, kan
möjligheten till självbestämmande i dagliga
aktiviteter försämras vilket kan upplevas
stressande för den äldre personen. Äldre som
är beroende uttrycker ett behov att kunna
fortsätta vara delaktiga i beslutsfattande som
rör dagliga aktiviteter. För att äldre ska kunna
bibehålla god hälsa och välbefinnande är det
viktigt att de involveras och tillåts att ta beslut
som rör deras dagliga aktiviteter. Hälso- och
sjukvårdspersonal är medvetna om vikten av
äldres rätt till självbestämmande, dock påvisar
studier att professionella efterfrågar mera
kunskap om äldres erfarenheter för att kunna
stödja de äldre till ökat självbestämmande.
Syfte: Att undersöka erfarenheter av
självbestämmande vid övergången från
oberoende till beroende av annan person i
daglig aktivitet hos personer 80 år och äldre.
Tillvägagångssätt och analys: En explorativ
design baserad på Grounded Theory
beskriven av Charmaz används i studien.
Semistrukturerade intevjuer kommer att
genomföras på ca 15 personer i åldern 80 år
och äldre som börjat uppleva svårigheter
i dagliga aktiviteter eller som utvecklat ett
beroende i minst en Instrumentell Daglig
Aktivitet (I-ADL) och/eller minst en Personlig
Daglig Aktivitet (P-ADL) enligt ADL-trappan.
Insamlad data kommer att analyseras med
Grounded Theory. Både intervjuer och analys
av data har påbörjats.
Förväntat resultat: Studien förväntas ge en
förståelse för hur personer vilka är 80 år och
äldre erfar sitt självbestämmande vid övergången från oberoende till beroende av annan
person i daglig aktivitet.
Slutsatser: Förväntat resultat kommer att leda
till ökad kunskap om hur personal inom hälsooch sjukvården kan stödja äldre personer som
är i övergången till att utveckla ett beroende i
dagliga aktiviteter till ökat självbestämmande.
36
Bakgrund: Äldreomsorgen på särskilda boenden håller på att förändras, personalstyrkan
minskar samtidigt som de boende blir allt
sjukare. För att möta denna förändring och
säkerställa en god kvalitet på särskilda boenden för äldre är det viktigt att undersöka de
boendes situation. Att få möjlighet att vara
aktiv påverkar hälsan och livskvaliteten i stor
utsträckning.
Syfte: Att undersöka hur boende och personal
beskriver de boendes vardagliga aktiviteter på
ett äldreboende.
Tillvägagångssätt och analys: De äldres
vardagliga aktiviteter undersöktes genom
semistrukturerade intervjuer med 15 av de
boende som spelades in på band. Även sex
personer från personalen intervjuades som
ett komplement. Under intervjuerna med de
boende ombads de beskriva sina aktiviteter
under en vanlig dag. För att analysera det
insamlade materialet användes en kvalitativ
innehållsanalys.
Resultat: Huvudkategorierna i resultatet
består av de tre sammanhang där aktiviteter
genomförs på ett äldreboende: gemensamma
aktiviteter, personliga aktiviteter och aktiviteter som utförs tillsammans med personal.
De gemensamma aktiviteterna kunde innefatta
måltider i den gemensamma matsalen,
tidningsläsning eller gruppgymnastik.
Personliga aktiviteter innefattade det de
boende gjorde själva som att vila, handarbeta
eller hålla kontakt med anhöriga. Aktiviteter
med personal bestod av personlig omvårdnad,
individuella samtal eller att få hjälp att gå ut
på promenad.
Slutsats: Denna studie visar hur äldre kan
uppfatta sina vardagliga aktiviteter på ett
särskilt boende. Det innefattar mycket mer än
bara omvårdnad och bingo. Många bibehåller
sina intressen men hittar även nya. Det finns
många svårigheter när det gäller att vara aktiv
på ett äldreboende, men det innebär också en
trygghet, ett socialt sammanhang och att få
tillgång till omvårdnad som bidrar till ett gott
åldrande.
14:10 - 14:30
(211)
Dagliga aktiviteter på ett demensboende
– betydelsen av en stödjande fysisk och
social miljö
Tove Ahner, Stiftelsen Stockholms läns Äldrecentrum
Medförfattare: Lena Rosenberg
15:00 - 15:20
(212)
Bedömning av aktivitetsförmåga på särskilt
boende (SÄBO) – en enkätstudie
Maria Andreassen, Linköpings universitet
E-post: maria.andreassen@liu,se
Bakgrund: De kognitiva och fysiska
nedsättningar som demenssjukdomar för med
sig innebär nedsatt förmåga att klara av sina
dagliga aktiviteter med risk för passivitet och
inaktivitet. Flera studier lyfter fram betydelsen
av den fysiska, sociala och psykosociala
miljön i särskilda boendeformer eftersom
dess utformning har betydelse för hur de
boende kan engagera sig i aktivitet och känna
välbefinnande. Dock behövs mer kunskap om
hur samspelet mellan boende, personal och
den fysiska miljön kan leda till aktivitet hos de
boende med demenssjukdom.
Syfte: Att undersöka hur boendes dagliga
aktiviteter uppstår utifrån samspelet mellan
den fysiska och sociala miljön på ett vårdoch omsorgsboende för personer med
demenssjukdom.
Tillvägagångssätt och analys: Etnografisk
studie genom deltagande observationer på
en boendeavdelning. Analys utfördes med en
konstant jämförande analys enligt principerna
för grounded theory.
Resultat och slutsats: Personalen har stor
betydelse för att de boende ska kunna engagera sig i aktivitet genom att de fungerar som
länkar mellan de boende och fysiska föremål
i miljön. När personalen var närvarande och
stöttade och uppmuntrade de boende till
och i aktiviteter kunde de boende i högre
utsträckning engagera i aktiviteter jämfört
med när personalen var frånvarande. Hur och
var fysiska föremål var placerade i miljön hade
också betydelse för hur de boende intresserade
sig och interagerade med föremålen och
med varandra. Slutsatsen är att en berikad
fysisk och social miljö med en genomtänkt
arbetsstruktur kan medföra att de boende får
möjlighet att engagera sig i aktivitet vilket kan
leda till ökat välbefinnande hos dem.
Bakgrund: Idag finns många äldre personer i
samhället och de allra sköraste och med sämst
hälsa bor på SÄBO. Arbetsterapeuten har en
central roll i att möjliggöra en god hälsa för
dessa. För detta krävs att arbetsterapeuter
arbetar evidensbaserat och genomför en
relevant bedömning av den äldres förmåga.
Idag saknas däremot kunskap om hur arbetsterapeuter i Sverige gör aktivitetsbedömning
för personer som bor på SÄBO.
Syfte: Syftet med studien var att kartlägga
arbetsterapeuters användning och uppfattning
om olika metoder för bedömning för aktivitetsförmåga,avseende klienter som bor på SÄBO.
Tillvägagångssätt: Studien är en enkätstudie
med icke-experimentell design. Resultatet
bygger på svaren från 660 arbetsterapeuter,
verksamma inom kommunal äldreomsorg i
Sverige och har analyserats med deskriptiv och
parametrisk statistik.
Resultat: Arbetsterapeuterna i denna
studie utför bedömning varje vecka och
det sker främst inom förflyttning och
personlig hygien. Som stöd för bedömning
används till viss del standardiserade
bedömningsinstrument, men många svarade
att de ej var nöjda med tillvägagånssättet vid
bedömning. De som ansvarade för 94 eller
färre klienter kunde i större utsträckning
göra en grundlig bedömning, de uppgav
att de hade tid att använda standardiserade
bedömningsinstrument. Dessutom var de mer
nöjda med hur bedömning sker.
Slutsats: Resultatet visade att arbetsterapeuter
ofta genomför bedömningar av
aktivitetsförmåga, men sällan med stöd av
standardiserade bedömningsinstrument eller
strukturerade metoder. Vad detta beror på
behöver studeras vidare.
37
15:20 - 15:40
(213)
Äldre och åldrande - upplevelser beskrivna av
äldre personer med utvecklingsstörning
Ida Kåhlin, Linköpings universitet
Medförfattare: Anette Kjellberg
15:40 - 16:00
(214)
Aktivitetsmönster för äldre personer i norra
Sverige
Cecilia Björklund, Luleå tekniska universitet
Medförfattare: Gunvor Gard, Margareta Lilja, LenaKarin Erlandsson
Forskningsarbete
Bakgrund: När människor åldras uppstår
fysiska, psykologiska och sociala förändringar.
Dessa kan resultera i upplevelser som i högre
grad kan vara utmanande för personer med
utvecklingsstörning. En anledning till detta
kan vara en nedsatt förmåga att förstå sin
åldrandeprocess och därmed kunna förbereda
sig på och hantera dess konsekvenser. Studier
har visat att omgivningen ofta inte uppmärksammar åldersrelaterade förändringar hos
personer med utvecklingsstörning. Detta
påverkar utförandet och resultatet av de
arbetsterapeutiska insatserna. En betydande
utgångspunkt för att kunna ge kvalificerade
insatser är att utgå från hur personen själv ser
på sin livssituation.
Syfte: Denna studie syftar till att beskriva hur
en grupp äldre personer med utvecklingsstörning upplever äldre och åldrande.
Tillvägagångssätt och analys: Studien har en
fenomenologisk utgångpunkt. Individuella
intervjuer har genomförts med stöd av
en semistrukturerad intervjuguide. De 12
informanterna var mellan 48 och 71 år (m=
64) och bodde i fyra olika särskilda boenden.
Intervjuerna har analyserats med stöd av en
deskriptiva fenomenologisk metod.
Resultat: Vid analysen framkom två kategorier
och sex subkategorier som kan relateras till
hur informanterna beskriver sina upplevelser
av äldre och åldrande. Kategorin ”åldrandets
förändringsprocesser” beskriver förändringar
som informanterna relaterar till sitt eget
åldrande, men också förändringar som
utgår från andras åldrande och samhällets
stereotypa föreställningar. Kategorin
”åldrandets existentiella aspekter” beskriver
den ambivalens som finns i informanternas
beskrivningar gällande deras roll som äldre
och hur de upplever att den påverkar deras
dagliga liv nu och i framtiden.
Slutsats: Genom hela livet behöver personer
med utvecklingsstörning stöd för att kunna
vara delaktiga. Kvalificerade insatser bör också
innehålla stöd att förstå sin åldrandeprocess
och dess konsekvenser i det dagliga livet.
38
Forskningsarbete
Bakgrund: Andelen äldre personer i
befolkningen ökar och det är oklart hur
hälsotillstånd för äldre personer kommer
att utvecklas i framtiden. Forskning visar
att utförandet av dagliga aktiviteter och
bevarandet av rutiner kan påverka hälsan
positivet men det saknas forskning som
beskriver äldre personers aktivitetsmönster.
Syftet med denna studie var att utveckla
kunskap om aktivitetsmönster och mer
specifikt att undersöka aktivitetssekvenser,
kontext och tidsanvändning för äldre personer
i norra Sverige.
Metod. Studien designades som en tvärsnittsstudie och genomfördes med tidsgeografisk
metod. Data samlades in med tidsdagböcker
där 151 äldre personer (medelålder 76 år)
dokumenterade sina aktiviteter under sju
på varandra följande dagar. Aktiviteterna
registrerades och analyserades med
dataprogrammet VISUAL TimePAcTS.
Resultatet visade en rutin med sex intervaller
under dygnet. Intervallerna omfattade
olika längd och var dominerade av olika
aktiviteter. Nattintervallen dominerades
av personlig vård, morgonintervallen
av IADL och av reflektions- och
rekreationsaktiviteter, lunchintervallen av
personlig vård, eftermiddagsintervallen
av reflektions- och rekreationsaktiviteter,
middagsintervallen av personlig vård
och kvällsintervallen av reflektions- och
rekreationsaktiviteter. Aktivitetsområdena
visade även karaktäristiska aktivitetsprofiler
som illustrerade antalet personer inom
aktivitetsområdet under 24-timmarssekvensen.
Resultatet visade även att aktiviteterna inom
respektive aktivitetsområde genomfördes
i flera olika kontexter och att olika
hemmiljöer var dominerande kontext under
24-timmarssekvensen. Resultatet visade vidare
att den största delen av 24-timmarssekvensen
användes för personlig vård samt för
reflektions- och rekreationsaktiviteter.
Resultaten kan ge underlag för fortsatta
studier om promotion för äldre personer.
09:00 - 09:20
(215)
Användning av vardagsteknik för
att kompensera för svårigheter i
aktivitetsutförande efter hjärnskada
Maria Larsson Lund, Luleå tekniska universitet
09:20 - 09:40
(216)
Arbetsterapeutisk intervention för datorstödd
inlärning i skolan
Maria Borgestig, Linköpings universitet
Medförfattare: Helena Hemmingsson
Forskningsarbete
Forskningsarbete
Syftet var att beskriva hur individualiserade
aktivitetsbaserade interventioner med allmänt
tillgänglig vardagsteknik (VT) kan kompensera
för svårigheter i dagliga aktiviteter efter en
förvärvad hjärnskada (FHS). Syftet var även
att beskriva klienters och deras närståendes
erfarenheter av insatserna och deras betydelse.
Metod: Projektet omfattar två studier. En
Interventionsstudie designades som en
kvalitativ deskriptiv multipel fallstudie av tio
klienter. Data samlades in genom intervju,
observation och instrument, före, under
och efter intervention samt vid uppföljning.
Interventionen följde OTIPM. Dessutom
genomfördes en kvalitativ intervjustudie
av klienterna och deras närstående efter
interventionen avslutats.
Resultat: Alla klienter uppnådde alla de mål
de prioriterat i sitt aktivitetsutförande genom
att lära sig använda sin egen VT eller ny VT
kompensatoriskt. Klienterna upplevde att de
bemästrade sitt liv på ett bättre sätt och de blev
självständiga i de aktiviteter de prioriterat.
De närstående upplevde lättnad i sitt liv, med
mindre ansvar och behov av kontroll.
Konklusion: En individualiserad
aktivitetsbaserad interventionsprocess som
inbegriper användning av klientens egen VT
eller VT är allmänt tillgänglig på den öppna
marknaden har potential att kompensera för
svårigheter i aktivitetsutförandet efter en FHS
och även att inverka positivt på upplevelsen av
livssituationen för de det berör.
Bakgrund: Elever med rörelsehinder kan ha
stor nytta av att använda dator i skolarbetet
för att kompensera för svårigheter med tex att
skriva, läsa och kommunicera. Användning
av dator kan bidra till ökad delaktighet och
självständighet i skolarbetet. Tillgång till dator
i skolan innebär inte per automatik att de
används i skolarbetet vilket kan minska dessa
elevers möjligheter till delaktighet.
Syfte: Syftet med studien var att utvärdera
effekten av en intervention som syftade till att
optimera användningen av tillgängliga datorer
som hjälpmedel i skolarbetet under ett läsår för
elever med rörelsehinder.
Tillvägagångssätt och analys: Femton elever
med rörelsehinder och deras lärare tog del
av en intervention och 12 elever deltog i en
matchad kontrollgrupp. Interventionen bestod
av ett kurstillfälle och ett planeringsmöte. Med
upprepade mätningar samlades data in med
Goal Attainment Scaling (GAS), Psychosocial
Impact of Assistive Devices Scale (PIADS)
och med en datordagbok. Vid uppföljningen
tillfrågades lärarna om sina åsikter kring att
sätta upp mål för datoranvändningen.
Resultat: Resultatet visade att interventionen
optimerade elevernas datoranvändning
i särskilda skoluppgifter och att eleverna
uppfattade sig mer självständiga över tid.
Att sätta upp mål för skolarbetet upplevdes
relevant av lärarna.
Slutsats: Interventionen är i linje med inkludering genom att anpassat stöd ges till enskilda
elever för att övervinna aktivitetsbegränsningar och öka deras möjligheter att delta
i utbildningen. Elever med rörelsehinder
kan ha ett varierande behov av att använda
dator i skolarbetet utöver att kompensera
för rörelsehindret. Genom samarbete mellan
arbetsterapeut, elev och lärare kan förståelsen
för elevens behov av dator i skolarbetet öka, så
att datorn kan integreras på ett optimalt sätt i
skolarbetet. Individuellt stöd rekommenderas
till lärarna efter planeringsmötet med möjlighet att diskutera eventuella frågor kring mål
och genomförande.
39
09:40 - 10:00
(217)
Utvärdering av ny metod för att
träna tidsuppfattning hos barn med
utvecklingsstörning
Gunnel Janeslätt, SUF kunskapscenter
Medförfattare: Sara Wallin Ahlström, Helena
Lindstedt, Mats Granlund
10:00 - 10:20
(218)
Utvärdering av intensiv arbetsterapi och
botulinumtoxin hos barn med CP – en
randomiserad studie
Git Lidman, Drottning Silvias barn- och
ungdomssjukh
Medförfattare: Kate Himmelmann,
Nenad Stankovic, Ann Nachemsson
Forskningsarbete
Bakgrund: Svårigheter med att hantera tid
är vanligt hos barn med utvecklingsstörning.
Metoder för att träna (remediation) detta
behöver utvecklas.
Syfte: Att utvärdera en ny metod för att träna
tidsuppfattning samt öka kunskap om dess
relation till tidshantering i vardagen och
autonomi för barn med utvecklingsstörning i
särskolan.
Tillvägagångssätt och analys: En interventionsstudie med randomiserad väntelistkontrollgrupp användes för att utvärdera en
ny metod ”Tidlådan”. Skolor där både barn
och föräldrar givit informerat samtycke
lottades till interventionsgrupp eller kontrollgrupp. Deltagare var barn 10-17 år (n=67) med
måttlig utvecklingsstörning i särskolan. Sex
barn exkluderades då de föll utanför urvalskriterierna och en uteblev under datainsamlingen. Bortfall: 10.4%. I analys var interventionsgrupp n=27, F14/M13, kontrollgrupp
n=33, F16/M17. Data samlades in med Kartläggning av Tidsuppfattning (KaTid), Självskattning av autonomi och en föräldraskattning av tidshantering i vardagen samt Tid-S.
Metoden Tidlådan/Min tid är utvecklad av
Kerstin Åberg i ett tvåårigt projekt genom
Handitek/Abilia med stöd från SPSM.
Den innehåller uppgifter för att träna
tidsuppfattning, mäta tidens varaktighet i
dagliga aktiviteter i enheten kvartar med ett
kvartur samt hjälpmedel för att visualisera tid,
Tidspelaren eller timstock. Intervention gavs
under 8 veckor. Data analyserades med ickeparametriskt Mann-Whitney test.
Preliminära Resultat och slutsats
Interventionsgruppen ökade sin
tidsuppfattning signifikant mer än
kontrollgruppen (p<0.05).
Preliminära resultat visar på att interventionsgruppen också ökar mer i Tidshantering och
i självskattad autonomi än kontrollgruppen
gör. Strukturerad träning med Min Tid kan
öka kognitiv funktion; tidsuppfattningen
och kan öka vardagsfungerande i form av
tidshantering och autonomi. Metoden bör
prövas till andra målgrupper.
40
Forskningsarbete
Bakgrund: Cerebral pares (CP) är den
vanligaste motoriska funktionsnedsättningen
hos barn. Ökad muskelspänning (spasticitet)
medför nedsatt hastighet, känsel och
styrka samt förmågan att gripa effektivt.
Handfunktionen är central för utförandet
av aktiviteter i vardagen. För barn med CP
innebär nedsatt handfunktion svårigheter i att
leka, att klä sig, att äta och att delta i skol- och
vardagsaktiviteter. Vid spasticitetsreducerande
behandling med botulinumtoxin A i kombination med intensiv arbetsterapi, är syftet att ge
barnet en bättre möjlighet att utföra aktiviteter
i vardagen.
Syfte: Att klarlägga om tidigt insatt spasticitetsreducerande behandling med botulinumtoxin
A i kombination med intensiv arbetsterapi
kan påverka utvecklingen av arm- och handmotorik hos barn med unilateral spastisk CP.
Tillvägagångssätt och analys: 20 barn i åldern
1-10 år gamla med unilateral spastisk CP. 10
barn får injektioner med botulinumtoxin och
intensiv arbetsterapi. 10 barn, i en kontrollgrupp får enbart intensiv arbetsterapi. Handmotorisk bedömning utförs före injektion och
uppföljning sker vid 3, 6, 9 och 12 månader.
Den maximala effekten av behandlingen med
botulinumtoxin undersöks dessutom vid 1 och
7 månader.
Resultat: Preliminära resultat visar att båda
grupperna gav signifikanta förbättringar i
målinriktade aktiviteter. I gruppen som fick
botulinumtoxin visar mätresultaten även
signifikant förbättring i aktiv supination av
underarmen och i bimanuella aktiviteter.
Slutsats: De preliminära resultaten
indikerar förbättringar i båda grupperna,
men gruppen som fick både intensiv
arbetsterapi och botulinumtoxin gav bäst
effekt. Studiens resultat indikerar även nyttan
av upprepade behandlingar och att den
förbättrade handfunktionen kvarstår efter att
läkemedelseffekten avtagit.
Hälsofrämjande perspektiv
11:00 - 11:20
(219)
Faktorer betydelsefulla för föräldrars möjlighet
att förändra familjens aktivitetsmönster
Kristina Orban, Lunds universitet
Medförfattare: Anna-Karin Edberg,
Lena-Karin Erlandsson
11:20 - 11:40
(220)
Hälsa i ett migrationskontext: Professionellas
erfarenheter av äldre svenska bosniers
upplevese
Qarin Lood, Sahlgrenska akademin, GPCC
Medförfattare: Synneve Dahlin Ivanoff, Lisen
Dellenborg, Lena Mårtensson
Forskningsarbete
Bakgrund: Studier har visat att vardagsrutiner
ser annorlunda ut hos familjer med överviktiga
barn. WHO rankar barnfetma som den femte
ledande hälsorisken globalt. Måltidsrutiner,
familjesamvaro och daglig fysiskaktivitet
har visat sig vara avgörande. Förståelse för
familjers olika aktivitetsmönster och dess
betydelse för barns utveckling och hälsa är
angeläget. Tidsgeografiska dagböcker har visat
sig vara användbara för att möjligöra reflektion
och synliggöra föräldrars aktivitetsmönster.
Syfte: Studiens syfte vara att identifiera
faktorer som främjar eller hindrar föräldrars
möjlighet till livsstilsförändring till förmån för
viktnormalisering hos förskolebarn.
Tillvägagångssätt: Föräldrar (40) till 22
barn med fetma randomiserades till en
aktivitetsbaserad intervention kallad,
Lättare Vardag. Tidsgeografiska dagböcker
användes som ett redskap för reflektion och
analys för att synliggöra familjens vanor och
rutiner. Barnens BMI noterades före och efter
intervention.
Analys: Multipla regressionsanalyser utfördes
för att identifiera faktorer som var avgörande
för förändring av föräldrars aktivitetsmönster
tillsammans med sina barn samt förändring i
barnens BMI.
Resultat: Faktorer som visade sig vara
avgörande för förändring av aktivitetsmönster
var föräldrarnas känsla av kontroll, känsla
av värde och mening i vardagsaktiviteter,
antal dagböcker skrivna under interventionen
samt föräldrarnas BMI och utbildningsnivå.
Pappornas förändring i känsla av värde och
mening i vardagen var den enskilt viktigaste
faktorn som förklarade barns förändring
i BMI under interventionen. Tillsammans
med mammas känsla av kontroll och pappas
utbildningsnivå förklarades 54 %.
Slutsats: Reflektionens kraft för att ändra
aktivitetsmönster visade sig vara avgörande.
Båda föräldrarnas medverkan var av betydelse
för barns möjlighet till viktreducering.
Forskningsarbete
Bakgrund: Trots omfattande forskning kring
utlandsfödda personer hälsa saknas det
kvalitativ forskning kring hälsopromotion för
utlandsfödda äldre personer. Professionella
har som uppdrag att bistå med vård på
lika villkor, men ojämlikheter på grund av
migrationsstatus ökar i flera delar av världen.
Vård på lika villkor kräver en lyhördhet för
människors behov och professionella måste
vara beredda på att tillgodose behoven från en
befolkning med ökande mångfald.
Syfte: Som en del av ett större
forskningsprojekt med syfte att implementera
och utvärdera en hälsofrämjande intervention
för utlandsfödda äldre svenskar syftar
denna studie till att nå en förståelse för
professionellas erfarenheter av hur äldre
svenskar från Bosnien och Hercegovina
upplever hälsa och hälsovård.
Tillvägagångssätt och analys: Genom
fokusgrupper samlandes kvalitativa data
in från fyra grupper med arbetsterapeuter
och sjukgymnaster, biståndshandläggare,
sjuksköterskor samt hemtjänstpersonal.
Samtliga deltagare arbetade i ett område
med låg socioekonomisk status, befolkat av
en hög andel utlandsfödda människor. Data
analyserades med guidning Krueger och
Caseys metod och med social konstruktivism
som teoretisk grund.
Resultat: Studiens huvudsakliga fynd
är behovet av multidimensionella och
personcentrerade interventioner som tar
hänsyn till flera dimensioner av hälsa. Känsla
av tillhörighet, hemkänsla, individualitet,
förväntningar och öppenhet beskrevs
som faktorer som, på ett komplext och
oförutsägbart sätt, påverkar hur äldre svenskbosnier upplever hälsa och hälsovård.
Slutsats: Studien ger en grund för en djupare
förståelse för hur vi kan möta behoven hos
utlandsfödda äldre personer i Sverige. Detta
kan användas för att undvika fel i klinisk
praxis. Komplexiteten som speglas i resultatet
förstärker tidigare hälsofrämjande forskning
som visat på behovet av multidimensionella
och personcentrerade interventioner.
41
11:40 - 12:00
(221)
En RCT-studie av aktivitetsbaserade
interventioner för seniorer, effekter på aktivitet
och hälsa
Magnus Zingmark, Umeå universitet
Medförfattare: Ingeborg Nilsson, Anne Fisher,
Lars Lindholm
13:30 - 13:50
(222)
Utveckling av ADL instrument för personer med
kognitiv svikt/demens
Maria Johansson, Geriatriska kliniken
Medförfattare: Ewa Wressle
Forskningsarbete
Bakgrund: Att leva ett aktivt liv är en viktig
komponent för en god hälsa under åldrandet.
Att stödja ett aktivt åldrande kan bidra till en
förbättrad livskvalitet och bromsa den ökade
efterfrågan på vård och omsorg som följer med
ett ökat antal äldre i samhället. Kunskapen om
effekter av aktivitetsbaserade hälsofrämjande
interventioner för äldre är begränsad.
Syftet: Att utvärdera effekter på aktivitet
och hälsa av tre olika aktivitetsbaserade
interventioner i relation till en kontrollgrupp.
Tillvägagångssätt: Deltagarna var 177
personer, 77-82 år, boende i ordinärt boende
utan hemtjänst. Deltagarna randomiserades
till en kontrollgrupp eller någon av tre
interventioner; ett individuellt program, en
aktivitetsgrupp med 8 sammankomster och en
diskussionsgrupp som träffades vid ett tillfälle.
Samtliga interventioner hade fokus på faktorer
som har betydelse för ett hälsosamt åldrande
och hur begränsningar som uppkommer under
åldrandet kan hanteras för att möjliggöra
fortsatt engagemang i aktivitet.
Analys. Data samlades in vid studiens början
samt efter 3 och 12 månader. Utfallsmåtten
inbegrep bl.a. engagemang i fritidsaktiviteter
och ADL samt hälsorelaterad livskvalitet.
Förändringen över tid analyserades genom
ANOVA för att utvärdera effekten av varje
intervention i relation till kontrollgruppen.
Förväntat resultat. Ett preliminärt resultat
kommer att presenteras vid konferensen.
Slutsats. Resultatet kan ge vägledning till om
aktivitetsbaserade interventioner är effektiva
ur ett hälsofrämjande perspektiv för äldre
personer. Vidare kan skillnader i utfall mellan
de olika interventionerna ge kunskap om
vilken typ av interventionsupplägg som är
mest effektivt.
42
Forskningsarbete
Bakgrund: Vid utredning av demenssjukdom
har en strukturerad bedömning av funktionsoch aktivitetsförmåga högsta prioritet. Arbetsterapeutens fokus är att bedöma hur personens
nedsatta funktioner påverkar utförandet av
aktiviteter i dagliga livet. Vid demenssjukdom
påverkas människans förmåga att utföra aktiviteter, först drabbas mer komplexa aktiviteter
och senare i sjukdomen enklare aktiviteter. En
del får svårigheter i arbetslivet eller i sociala
aktiviteter. Aktiviteter som tidigt försvåras
är att använda telefon, allmänna kommunikationsmedel, hantera mediciner och ekonomi.
Syfte: Syftet är att utveckla och psykometriskt
bepröva ett ADL-instrument för bedömning
av kognitiv svikt/demens. Instrumentet ska
fungera som ett komplement vid diagnostisering, intervention och vid uppföljning.
Tillvägagångssätt och analys: Projektet omfattar konstruktion av instrumentet, prövning
av validitet (content validity, construct
validity), reliabilitet och klinisk användbarhet.
Content validity har skett via regionala expertpaneler (kliniskt erfaren personal från olika
yrkeskategorier). Instrumentet prövas nu i en
pilotstudie via intervju med patienten med
ADL-instrumentet som underlag där skattning sker av patientens svårigheter. En separat
skattning görs av anhöriga. I pilotstudien
inkluderas 30 patienter på minnesmottagningen, Universitetssjukhuset i Linköping och
30 patienter i primärvård samt deras anhöriga.
Efter pilotstudien sker ev. revidering av
instrumentet och manualen.
Resultat/förväntat resultat: Resultatet från
utvecklings och valideringsprocessen och
pilotstudien kommer att redovisas.
Slutsats: Ett nytt kliniskt användbart
instrument är under utveckling. Fortsatt
prövning är planerad.
13:50 - 14:10
(223)
Psykometriska egenskaper hos den reviderade
versionen av Assisting Hand Assessment (AHA)
Marie Holmefur, Örebro Läns Landsting
Medförfattare: Lena Krumlinde Sundholm
14:10 - 14:30
(224)
Assisting Hand Assessment för vuxna efter
stroke
Barbro Lindquist, Danderyds sjukhus
Medförfattare: Lena Krumlinde Sundholm
Forskningsarbete
Forskningsarbete
Bakgrund: Assisting Hand Assessment (AHA)
används för att mäta och beskriva hur effektivt
barn med unilateral funktionsnedsättning i
arm och hand använder sin påverkade hand
i bimanuella aktiviteter. Syftet med denna
studie var att utvärdera de psykometriska
egenskaperna hos en reviderad version av
AHA (version 5.0).
Metod: Den första versionen av AHA
innehållande 22 bedömningskomponenter
publicerades 2003. Redan då hade AHA
goda psykometriska egenskaper, men åren
har visat ett behov av vidare utveckling hos
några komponenter. AHA reviderades genom
att fyra komponenter fick omformulerade
bedömningskriterier och en ny komponent
”frequency of use” konstruerades. AHAbedömningar med 164 barn med unilateral
cerebral pares i åldrarna 18 mån - 12 år
gjordes med alla gamla och nya komponenter
i AHA. Data analyserades med Raschanalys
och skalans validitet utvärderades med
avseende på skattningsskalans funktion,
hur väl komponenter och personer passade
modellen och endimensionalitet. Vidare så
utvärderades skalans reliabilitet och hur väl
komponenternas svårighetsgrad passade för
individernas förmåga.
Resultat: Skattningsskalan fungerade väl,
vilket indikerar att skalstegen används som
avsett. Efter att komponenter som inte passade
modellen tagits bort kvarstod 20 komponenter.
I skalan med 20 komponenter passade 95%
av komponenterna modellen och 97.5% av
personerna, vilket är inom kriterierna. Skalans
endimensionalitet bekräftades i påföljande
principalkomponentanalys. Komponenternas
svårighetsgrad stämde väl överens med
deltagarnas förmåga. Skalans reliabilitet var
0.98, vilket indikerar att skalan i hög grad
kan skilja mellan personer av olika förmåga.
Jämfört med den tidigare AHA 4.4 så har
AHA 5.0 förbättrad validitet och reliabilitet,
vilket också indikerar en bättre känslighet
för förändring. En översättningstabell för att
jämföra poäng från AHA 4.4-skalan och AHA
5.0-skalan konstruerades.
Bakgrund: Den kanske viktigaste aspekten
av handfunktion för personer som drabbats
av hemipares efter en stroke är hur den
påverkade handen kan användas i aktiviteter
som kräver tvåhandsfunktion, alltså som en
effektiv hjälphand. Assisting Hand Assessment
(AHA) har under 10 år framgångsrikt använt
detta perspektiv för barn med cerebral pares
av typen hemiplegi.
Syfte: att rapportera evidens för validitet
för vuxenversionen av den Assisting Hand
Assessment för stroke (AHA Stroke).
Metod: Bedömningen görs genom observation
av utförande av tvåhandsaktivitet. Aktivitetens
relevans, prövning av befintliga och nya
testkomponenter samt kriterievaliditet
undersöktes hos en pilotgrupp vilket
resulterade i 48 bedömningar. Skalans interna
validitet utvärderades med Rasch analys av
170 bedömningar av vuxna med hemipares.
Resultat: Tre testkomponenter reviderades
och två nya utvecklades. De båda aktiviteterna
Rasch analysen visade att skattningsskalan
fungerade väl, vilket indikerar att skalstegen
används som avsett. Efter att komponenter
som inte passade modellen tagits bort kvarstod
19 komponenter med responsmönster som
visade att skalan fungerar både vad gäller
komponenternas svårighetskalibrering
och personernas förmågemått. Skalans
endimensionalitet bekräftades i påföljande
principalkomponentanalys. AHA Stroke
skalan visade stor förmåga att sprida
personernas förmågemått med hög separation.
Således visade resultaten att AHA Stroke kan
användas för att mäta funktionellt viktiga
aspekter av handfunktion hos vuxna efter
stroke med god känslighet och precision. AHA
stroke kan även användas för planering av
handrehabilitering.
43
44
15:00 - 15:20
(225)
Arbetsterapeuters uppfattning om Worker Role
Interview:s användbarhet
Moa Yngve, Innovationskontorett,
Linköpings universitet
Medförfattare: Elin Ekbladh
15:20 - 15:40
(226)
Social och ekologisk validitet för bedömningsinstrumentet Assessment of Work Performance
(AWP)
Elin Karlsson, Linköpings universitet
Medförfattare: Jan Sandqvist
Bakgrund: En central funktion inom den
arbetslivsinriktade rehabiliteringen utgörs av
bedömning av arbetsförmåga. Tillförlitliga
och användbara bedömningsinstrument är
en förutsättning för att individen erhåller
lämpliga rehabiliteringsinsatser och en rättssäker bedömning. Praktisk användbarhet innefattar faktorer såsom instrumentets relevans,
tillgänglighet, tydlighet, tidseffektivitet och
användarvänlighet, vilka har stor påverkan
på i vilken utsträckning instrumentet faktiskt
används. Worker Role Interview (WRI) är ett
bedömningsinstrument som används för att
identifiera hur psykosociala och miljömässiga
faktorer påverkar personers arbetsförmåga.
Den teoretiska grunden till WRI är Model of
Human Occupation (MOHO). I studier har
psykometriska egenskaper för WRI såsom
validitet och reliabilitet prövats dock har
WRI:s praktiska användbarhet inte tidigare
undersökts.
Syftet med studien är att undersöka hur
användare av WRI uppfattar instrumentets
praktiska användbarhet.
Tillvägagångssätt: En webbaserad enkät med
frågor kring WRI:s användbarhet skickades
ut till samtliga personer i Sverige med
användarlicens för WRI- S (n=797). Användare
som inte använt WRI under de senaste två åren
(n=286) och med felaktig e-post adress (n=91)
exkluderades. Deskriptiv statistik användes
för att beskriva användarnas uppfattning om
WRI och statistiska jämförelser på om och
hur användbarheten skiljde sig åt avseende
användarens verksamhetsområde, klientgrupp
och kunskap i MOHO genomfördes.
Resultat/Förväntat resultat: Resultatet
baseras på totalt 184 enkätsvar, vilket ger
en svarsfrekvens på 44 %. Totalt har de
som besvarat enkäten tillsammans utfört
ca 12 000 WRI bedömningar. Användarnas
huvudsakliga arbetsområden var primärvård
och Arbetsförmedling och klienternas
vanligaste besvär var rörelseorganens
sjukdomar och psykisk sjukdom. Analys av
WRI:s användbarhet är under bearbetning och
resultatet presenteras vid At-forum.
Bakgrund: Försäkringskassan implementerar
nu det nationella bedömningsverktyget
med syfte att skapa en rättssäker process
vid bedömning av arbetsförmåga inom
sjukförsäkringen samt att öka delaktighet och
förståelse för påföljande beslut för de som
bedöms. Bedömningsinstrumentet Assessment
of Work Performance (AWP) har valts ut för
att ingå i det nationella bedömningsverktyget
vid arbetsterapeutiska bedömningar. En
specifik tillämpning har skapats kallad AWPFK där tre förutbestämda arbetsuppgifter
ingår. Psykometriska egenskaper hos
bedömningsinstrument måste kontinuerligt
prövas för att kunna generera valid och
reliabel information vid bedömning. Social
validitet prövas för att kartlägga huruvida
bedömning med AWP-FK är acceptabelt,
lämpligt och begripligt för såväl bedömare
som klienter. Ekologisk validitet beskrivs som
det funktionella och prediktiva förhållandet
mellan en persons utförande vid ett test och
hans/hennes utförande i reell miljö.
Syfte: Att pröva social validitet,
ekologisk validitet, innehållsvaliditet och
användbarhet för den specifika tillämpningen av bedömningsinstrumentet
Assessment of Work Performance (AWP)
kallad AWP-FK.
Tillvägagångssätt och analys: En kvalitativ
metod med semistrukturerade intervjuer
används i studien. Ett bekvämlighetsurval
genomfördes under våren 2012.
Studiepopulationen utgjordes av 54
arbetsterapeuter som fick pröva AWP-FK
i sina respektive verksamheter. Baserat på
demografiska data samt i vilken utsträckning
AWP-FK hade hunnit användas valdes 1520 arbetsterapeuter ut för telefonintervju.
Resultat/förväntat resultat: Intervjuer kommer
genomföras under hösten och materialet
analyseras i anslutning till dessa. Preliminära
fynd kommer att kunna presenteras i vår.
Slutsats: Slutsatser kommer att kunna dras när
data är insamlad och analyserad.
Perspektiv på delaktighet
09:00 - 09:20
(227)
Occupational Gaps och livstillfredsställelse hos
personer med stroke och deras närstående
Aileen Bergström, Karolinksa Institutet
Medförfattare: Lena von Koch, Kerstin Tham,
Gunilla Eriksson
09:20 - 09:40
(228)
Värdet av att använda en eldriven rullstol – ett
anhörigperspektiv
Carin Fredriksson, Örebro universitet
Medförfattare: Lars Hagberg, Liselotte Hermansson,
Ingvor Pettersson
Forskningsarbete
Forskningsarbete
Personer med stroke kan uppleva
inskränkningar i sin delaktighet i vardagens
aktiviteter. Det saknas dock kunskap om
påverkan av stroke på närståendes delaktighet
i vardagens aktiviteter. Syftet med studien
var att undersöka och beskriva delaktighet
i vardagens aktiviteter hos paret ( personer
med stroke och deras närstående) tre månader
efter stroke och att skildra detta i förhållande
till parets kombinerade livstillfredsställelse.
Etthundrafem par (210 personer) ingick
i denna tvärsnittsstudie som svarade på
Occupational Gaps Questionnaire (OGQ).
OGQ mäter occupational gaps som definieras
som det gap som skiljer mellan vad en
person vill och behöver göra och vad han/
hon faktiskt gör. Alla personer med stroke
fick rehabilitering. Trots detta hade 83%
av personerna med stroke och 47% av de
närstående occupational gaps som låg högre
än motsvarande värden för en referensgrupp.
Det största antalet occupational gaps för både
personer med stroke och deras närstående
var i aktiviteten ”resa”. Det fanns ett större
antal (p = 0.003 till 0.007) occupational gaps
i par med kombinerad låg jämfört med par
med kombinerad hög livstillfredsställelse.
Vidare var det låga korrelationer mellan
antalet occupational gaps för personer med
stroke och deras närstående. Resultaten visar
att interventioner riktade mot delaktighet i
dagliga aktiviteter behövs även efter avslutad
rehabilitering, samt att närståendes delaktighet
i dagliga aktiviteter är påverkad av stroke. Den
här studien visar på vikten av att inkludera
både individen och paret i interventioner
som syftar till att öka delaktighet i dagliga
aktiviteter efter stroke.
Bakgrund: I takt med att andelen äldre i
samhället ökar och att de äldre idag är mer
aktiva än tidigare så torde förskrivningen
av eldrivna rullstolar till äldre ha ökat.
Användning av en eldriven rullstol varierar
mellan 21 - 33 personer per 10 000 invånare i
olika län i Sverige. Användning av en eldriven
rullstol kan även betyda förändringar i
vardagen för anhöriga. Hur en eldriven rullstol
inverkar på deras aktivitet och delaktighet är
inte beforskat tidigare.
Studien ingår i ett forskningsprojekt med
stöd från Hjälpmedelsinstitutet. Samarbete
sker mellan Institutionen för hälsovetenskap
och medicin vid Örebro universitet, Centrum
för hjälpmedel och Vårdvetenskapligt
forskningscentrum, Örebro Läns Landsting.
Projektet består av olika delstudier kring
värdet av att använda en eldriven rullstol ur
såväl användar- och anhörigperspektiv som
hälsoekonomiskt perspektiv. Denna studie
utgår från anhörigas perspektiv.
Syftet är att beskriva hur äldre anhöriga
till personer som förskrivits en eldriven
rullstol upplever att rullstolen påverkar deras
vardagliga aktiviteter och delaktighet i vardag
och samhällsliv.
Tillvägagångssätt och analys: Studien har
en kvalitativ ansats där data samlas in med
hjälp av semistrukturerade intervjuer med
12 - 15 anhöriga till personer som förskrivits
en eldriven rullstol. Intervjuerna berör de
anhörigas uppleverser av den eldrivna
rullstolens betydelse för de egna såväl som
de gemensamma dagliga aktiviteterna och
delaktigheten i samhället samt upplevelser av
sin betydelse för brukarens användning av den
eldrivna rullstolen. Data analyseras med hjälp
av kvalitativ innehållsanalys. Datainsamlingen
pågår och avslutas i september 2012. Data
analyseras under hösten och resultatet
kommer att vara klart i december 2012.
Resultatet förväntas ge en djupare förståelse
för hur förskrivning av en eldriven rullstol
till äldre personer med funktionsnedsättning
påverkar vardagen för deras äldre anhöriga.
45
09:40 - 10:00
(229)
Äldre som vårdar äldre: en litteraturöversikt
Therese Mybeck, Södra Älvsborgs Sjukhus Borås
Medförfattare: Gunilla Gosman Hedström, Synneve
Dahlin-Ivanoff, Anna Dunér, Gunilla Forsberg
Wärleby, Lena Mårtensson
11:00 - 11:20
(230)
Barnperspektiv och barns perspektiv:
Samstämmighet mellan barn och vuxna i
bedömningssituationen
Helena Hemmingsson, Linköpings universitet
Att arbeta som arbetsterapeut med barn
innebär en särskilt lyhördhet för både barn
och vuxnas erfarenheter. När barnet är
riktigt litet är det naturlig att föräldrarna
för barnets talan men med stigande ålder
ska barnets egna erfarenheter inkluderas i
bedömningssituationen. Aktuella frågor i
sammanhanget är; vid vilken ålder kan barn
berätta om vardagssituationer och medverka
vid bedömning? Hur är samstämmigheten
mellan barn och vuxna i bedömningar och hur
ska olikheter förstås?
Syftet med studien är att belysa forskning
avseende barns medverkan i bedömningssituationer samt likheter och skillnader mellan
barn och vuxnas skattningar när det gäller
barns funktion, mål för träning och livskvalité.
Tillvägagångssätt och analys: En
litteraturgenomgång genomfördes omfattande
forskning om barns tillförlitlighet vid bedömning samt likheter och skillnader mellan barn
och vuxna vid skattning av funktion, mål för
träning och livskvalité. Analysen fokuserade
på likheter och skillnader mellan barn och
vuxnas skattningar.
Resultaten visar att samstämmigheten mellan
barn och vuxna generellt är låg. Utmärkande
drag avseende likheter och skillnader i barn
och vuxnas skattningar redovisas. Resultaten
av litteraturgenomgången diskuteras utifrån
den kunskap som vuxnas respektive barns
skattningar genererar samt kliniska implikationer för arbetsterapi.
Slutsats: Föräldrar och barns bidrar med
olika men kompletterande information
som sammantaget kan öka bedömningars
tillförlitlighet.
Bakgrund: I takt med att andelen äldre i
världens befolkning ökar, ökar också behovet
av stöd och hjälp för dessa personer. Vården
av funktionshindrade människor utförs till
majoritet av anhöriga eller andra informella
vårdgivare. Äldre personer utgör den
största gruppen anhörigvårdare i Sverige
och inte sällan är de själva sköra till följd av
hög ålder och sjukdom. Jämfört med yngre
anhörigvårdare har de sämre socioekonomiska
resurser och mindre sociala nätverk. Det
saknas kunskap om äldre anhörigvårdare och
hur det informella vårdandet påverkar den
äldre personens hälsa samt välbefinnande.
För att bredda kunskapen om denna grupp
genomförs en litteraturöversikt om äldre
anhörigvårdares hälsorelaterade effekter och
erfarenheter.
Syftet med studien är att utforska hur
erfarenheter och effekter av anhörigvårdandet
hos äldre personer beskrivs i litteraturen.
Tillvägagångssätt och analys: Då målet är att
fånga de äldre anhörigvårdarnas subjektiva
erfarenheter av sin situation används en
kvalitativ ansats med en narrativ analysmetod.
Litteratursökningen genomförs i tre databaser:
PubMed, Cinahl och Sociological Science
Abstract Database.
Förväntat resultat & Slutsats: Anhörigvårdandet innebär en komplexitet som är
mångsidig. Analysprocessen är pågående men
preliminärt resultat innebär att rollen som
anhörigvårdare ses som ett naturligt ansvar,
en del av att vara anhörig. Anhörigvårdandet
bidrar även till en känsla av förändring på
grund av nya omständigheter och roller. Den
äldre vårdaren är expert på sin anhörig och
önskar få mer bekräftelse i vårdprocessen.
Forskningsområdet anhörigvård är stort
men denna översikt visar att erfarenheterna
och effekterna av anhörigvård hos äldre
personer är ett outforskat område. Den
existerande forskningen visar att anhörigvård
inte innehåller några enkla förklaringar utan
karakteriseras istället av kontraktioner som
bidrar till en komplexitet.
46
Forskningsarbete
11:20 - 11:40
(231)
Delaktighet hos personer med Parkinson
sjukdom - med fokus på vardagen
Björg Thordardottir, Lunds Universitet
Medförfattare: Maria Nilsson, Maria Haak,
Susanne Iwarsson
11:40 - 12:00
(232)
Självbestämmande bland sårbara äldre - ett
eftersträvansvärt mål
Christina Ekelund, Sahlgrenska akademin
Medförfattare: Lena Mårtensson, Kajsa Eklund
Forskningsarbete
Bakgrund: Parkinsons sjukdom (PS) utgör
en av de vanligaste neurodegenerativa
sjukdomarna och kan påverka såväl aktiviteter
som delaktighet. Delaktighet anses vara
en viktig faktor för människors hälsa och
välbefinnande och därmed en viktig aspekt
att beakta vid interventioner inom hälso- och
sjukvården. Det finns dock få studier som
beskriver hur personer med PS upplever
och beskriver delaktighet och vilka faktorer
som underlättar eller hindrar delaktighet
i vardagen, dvs. i arbetet, på fritiden och i
sociala sammanhang.
Syfte: Att identifiera och beskriva aspekter av
delaktighet som är betydelsefulla i vardagen
för personer med PS.
Tillvägagångssätt och analys: Nio fokusgruppsintervjuer med totalt 32 personer med
diagnostiserad PS genomfördes. Grupperna
var homogena avseende informanternas
självskattade svårighetsgrad av sjukdomen
(mild, måttlig eller svår), medan faktorer som
boende, familjeförhållanden, yrkesverksamhet
och kön skapade heterogenitet i grupperna.
Fokusgruppsdiskussionerna skrevs ut
ordagrant och analyserades med kvalitativ
innehållsanalys.
Resultat: Preliminärt indikerar resultaten att
oförändrad delaktighet är viktig för personer
i ett tidigt skede av sjukdomen. Personer
med svårare sjukdomsbild nämner att de är
mer beroende av omgivningen för att kunna
delta i önskade aktiviteter. Att fortsatt kunna
vara till nytta nämns som en viktig aspekt av
delaktighet.
Slutsats: Studien förväntas ge arbetsterapeuter
och annan hälso- och sjukvårdspersonal
värdefull kunskap för att stödja personer med
PS i att upprätthålla delaktighet i vardagen.
Resultaten förväntas kunna bidra till framtida
insatser inom såväl rehabilitering som på
samhällsnivå.
Forskningsarbete
Bakgrund: Forskning visar att sårbara
äldre personer vill leva och åldras hemma,
vara självbestämmande, samt klara sig
självständigt så länge som möjligt. Sjukdomar,
diskriminering och paternalism påverkar
möjligheten till självbestämmande, vilket
kan inverka negativt på hälsan. I vårt
välfärdssamhälle ses självbestämmande
som en rättighet, men trots det är äldre
begränsade i att ta beslut av andra. Det
blir en paradox när de ska respekteras och
ha rätt till självbestämmande även som
äldre. Självbestämmande är ett komplext
begrepp och professionella som möter dessa
äldre, behöver därför få kunskap om äldres
uppfattningar, för att kunna stärka dem i att
vara självbestämmande.
Syfte: Att undersöka sårbara äldre personers
uppfattningar om självbestämmande.
Tillvägagångssätt och analys: Analysen
gjordes utifrån kvalitativ fenomenografisk
ansats beskriven i sju steg av Dahlgren &
Fallsberg. 15 sårbara äldre personer, 8 män och
7 kvinnor, valdes ut för intervju utifrån olika
erfarenheter; ålder, civilstånd, boende mm, för
att få variation och djup på det studien avsåg
att mäta.
Resultat: Tre kategorier som beskriver variationer av uppfattningar av begreppet framkom: Självbestämmande - en del av livet som
helhet, Vara agent i sitt eget liv, samt Självbestämmande är villkorat. Den första övergripande kategorin genomsyrar de övriga
och är en förutsättning för självbestämmande.
Andra kategorin beskriver krav och begränsningar och den tredje vad självbestämmande är.
Slutsats: Självbestämmande är en del av livet
som helhet och påverkas av vem man är, var i
livet man är, samt är föränderligt genom livet,
men att vissa villkor måste uppfyllas för att det
ska vara möjligt.
47
13:30 - 13:50
(233)
Sjukskrivnas tilltro till arbetsåtergång.
En intervjustudie med hermeneutisk
fenomenologisk ansats
Kristin Lork, Primärvårdsrehab Olskroken
Medförfattare: Kristina Holmgren
13:50 - 14:10
(234)
Kan kombinationen av bra arbetsklimat och
lagom stort arbetsengagemang predicera
arbetsåtergång?
Kristina Holmgren, Göteborgs universitet,
Sahlgrenska akademin
Medförfattare: Elin Ekbladh, Gunnel Hensing,
Lotta Dellve
Bakgrund: I det komplexa samspelet
mellan individen och omgivningsfaktorer
vid arbetsåtergång har tilltron till den
egna förmågan en central betydelse. För
arbetsterapeuter som möter och hanterar
frågor om individens tilltro till att återgå i
arbete är det därför betydelsefullt att förstå
detta fenomen bättre. Det finns också ett behov
av fler studier med kvalitativ ansats för att
öka kunskapen och fördjupa förståelsen av
hur de sjukskrivna själva uppfattar tilltron till
arbetsåtergång.
Syftet med denna intervjustudie är att beskriva
sjukskrivna personers erfarenheter och upplevelser av sin tilltro till att återgå i arbete.
Tillvägagångssätt och analys: Den teoretiska
referensramen för metoden är den hermeneutiska fenomenologin Det perspektivet är
användbart i kvalitativ forskning för att
förstå komplexa fenomen utifrån subjektiva
upplevelser och människors levda erfarenheter. Tilltro till sin förmåga till arbetsåtergång
är ett sådant fenomen där perspektivet kan
vara värdefullt och bidra till en djupare och
rikare förståelse. Nio informanter deltog
i åldern från 30 till 60 år med varierande
bakgrund och yrken. Intervjuerna genomfördes från november 2011 till januari 2012.
Anlysen genomfördes enligt Malteruds
beskrivning i fyra steg: att få ett helhetsintryck,
att identifiera meningsbärande enheter, att
abstrahera och att sammanfatta innehållet.
Förväntat resultat och slutsats: Analysen
pågår och det preliminära resultatet visar att
tilltron till sin förmåga till arbetsåtergång är
ett komplext fenomen som påverkas av hur
personen upplever sin egen situation i samspel
med samhället i övrigt.
48
Forskningsarbete
Bakgrund: Ett dåligt arbetsklimat och ett
för högt arbetsengagemang har var för
sig visat sig utgöra risk för ohälsa och
sjukfrånvaro. Tidigare forskning har också
visat att kombinationen av arbetsklimat och
arbetsengagemang har en interaktiv effekt på
arbetshälsan. Det är dockinte mycket beforskat
om dessa faktorer inverkar på möjligheten till
arbetsåtergång. Syftet med den här studien
var att undersöka om arbetsklimat och arbetsengagemang var för sig och i kombination kan
predicera en återgång till arbete.
Metod: Studien var prospektiv och var
baserad på en population av anställda
kvinnor och män i åldern 19–64 år i Västra
Götaland. Urvalet gjordes konsekutivt genom
Försäkringskassans register över nyligen
anmälda 14-dagars sjukfall. Totalt deltog 2 285
personer. Data samlades in mellan april och
juni 2008 genom brevenkäter.
Resultat: Bland kvinnor framkom att ett bra
arbetsklimat och ett lagom högt arbetsengagemang var för sig signifikant ökade
möjligheterna för att tidigt återgå till arbete.
Kombination av ett bra arbetsklimat och
ett lagom högt arbetsengagemang mer än
fördubblade möjligheterna att återgå till
arbetet. Däremot framkom att de olika arbetsfaktorerna och kombinationen av dem inte
påverkade möjligheterna för en tidig arbetsåtergång hos män.
Slutsats: Arbetsklimatet och arbetsengagemanget framkom som viktiga faktorer i
relation till arbetsåtergång hos kvinnor. Med
detta bör insatser för att förbättra arbetsklimat
och arbetsenagemang anses som väsentliga för
kvinnor. Studien gav dock ingen ny kunskap
om påverkande faktorer för män. Återgång
till arbete varierar mellan olika grupper och
framtida forskning är nödvändig för att förstå
denna process.
14:10 - 14:30
(235)
Återgång i arbete vid psykisk ohälsa.
En befolkningsbaserad, prospektiv studie från
Västra Götaland
Monica Bertilsson, Socialmedicin,
Medförfattare: Marjan Vaez, Gunnar Ahlborg,
Margda Waern, Gunnel Hensing
15:00 - 15:20
(236)
Rätt bedömning - Rätt beslut. Utveckling av
sjukskrivningsprocessen i psykiatrisk
öppenvård
Christina Andersson, Sahlgrenska
Universitetssjukhuset
Medförfattare: Eva Hellquist
Forskningsarbete
Bakgrund: Sjukfrånvaro på grund av psykisk
ohälsa har ökat under senare år. Risken för
långtidssjukskrivning har i några studier
visat sig vara högre bland dem med psykisk
ohälsa oavsett sjukskrivningsdiagnos. Svenska
prospektiva studier saknas dock.
Syfte: Studera tiden till återgång i arbete (ÅTA)
hos individer med och utan självrapporterad
psykisk ohälsa.
Metod: Urvalet utgjordes av den allmänna
befolkningen (19-64 år) i Västra Götaland.
Alla individer med ett nytt sjukfall mellan
18/2 och 15/4 2008 inkluderades och fick en
enkät(n=6140). Studiepopulationen bestod
av 2502 yrkesverksamma individer (66 %
kvinnor) med endast ett sjukfall under 2008.
Två mått på psykisk hälsa användes ur
enkäten: självrapporterad varaktig psykisk
sjukdom/handikapp samt WHO (10) psykisk
välbefinnandeskala. Registerdata på antal
sjukskrivningsdagar hämtades från Statistiska
centralbyrån och kategoriserades enligt
följande: tidig ÅTA (15-28 dagar), medel ÅTA
(29-104 dagar) och sen ÅTA (≥ 105 dagar).
Sannolikheten för sen ÅTA skattades med
oddskvoter (OR) med 95% konfidensintervall
(CI). Som kontrollvariabler användes kön, ålder,
civilstånd, utbildning, socioekonomiskt status,
arbetstid och sjukskrivningsdagar under 2007.
Resultat: Varaktig psykisk sjukdom
rapporterades av 9 % och 29 % skattade lågt
psykiskt välbefinnande. Både de med varaktig
psykisk sjukdom och de med ett lågt psykiskt
välbefinnande hade nästan tre gånger så högt
odds för sen ÅTA jämfört med individer utan
psykisk ohälsa. Sannolikhet för sen ÅTA
kvarstod oförändrad för både psykisk varaktig
sjukdom OR 2.97 (CI 2.10-4.20) och lågt
psykiskt välbefinnande OR 2.89 (CI 2.31-3.62)
efter justering för kontrollvariabler.
Slutsats: Psykisk ohälsa ökar sannolikheten
för att det tar längre tid att återgå i arbete vid
sjukskrivning. Det är därför viktigt att både
identifiera och att åtgärda psykiska besvär
för att underlätta tidig återgång i arbete och
därmed öka individers delaktighet i arbetslivet.
Bakgrund: Projektet ingår under Sjukvårdsmiljarden som en del av aktiviteterna vid
Sahlgrenska universitetssjukhuset, Göteborg
med syfte att förbättra sjukskrivningsprocessen. Mer specifikt syftar projektets
insatser till att bidra till en kvalitetshöjning
beträffande innehållet i läkarintyg som underlag för beslut om sjukskrivning. I en nationell
granskning av till Försäkringskassan insända
intyg 2011, bedömdes endast 45 % av intygen
från riket i stort klara en godkänd kvlitetsnivå.
För Västra Götaland var siffran 33%.En av två
huvudsakliga orsaker till underkännande var
brister i uppgifter om aktivitetsbegränsning.
Förslag till förbättring av intygens kvalitet
har i få fall berört psykiatrin och få förslag
har beskrivit arbetsterapeutens insats som en
lösningsmöjlighet.
Syfte: Att använda arbetsterapeutens specifika
kompetens beträffande aktivitets/arbetsförmåga
och bedömning av densamma för att bidra till
en kvalitetshöjning av innehållet i läkarintyg.
Att skapa en modell för kvalitetssäkring
av sjukskrivningsprocessen i psykiatrisk
öppenvård och att förbättra beslutsunderlaget
för psykisk ohälsa till Försäkringskassan.
Metod: Projektet utvärderas genom
kvalitetsgranskning av befintliga läkarintyg
vid de öppenvårdsmottagningar enligt samma
metod som den nationella granskningen.
Basskattningen grundas på 70 intyg utfärdade
under maj månad 2011, vilka jämförs med 70
intyg från våren 2012 där arbetsterapeuter
medverkat i aktivitetsbedömningen.
Resultat/förväntat resultat: Basskattningen
visade 24 % godkända intyg, majoriteten av
intygen hade brister beträffande aktivitetsbegränsning. Resultaten av jämförelsen med
de intyg där arbetsterapeut medverkat pågår
och kommer att presenteras vid At-forum
2013. Förväntat resultat är att ökad användning av kompetensen att utreda/bedöma
aktivitetsförmåga skall leda till en kvalitetshöjning beträffande innehållet läkarintygen.
49
15:20 - 15:40
(237)
SSIA- Stöd och support i arbetslivet
Annbritt Forslöf, Sundsvalls kommun
15:40 - 16:00
(238)
Problembaserad Metod (PBM), en genväg till
förbättrad arbetsförmåga hos personer med
psykisk ohälsa?
Inger Jansson, HRK
Medförfattare: Anita Björklund, Kent-Inge Perseius,
Birgitta Gunnarsson
Bakgrund: Erfarenheter inom arbetslivsinriktad psykiatrisk rehabilitering visar att
personer med psykiska funktionshinder har
behov av att kunna använda smartphones som
hjälpmedel för kognitiva svårigheter. Utifrån
detta har SSIA (Stöd och Support I Arbetslivet) arbetat med smartphones och utrustat
dem med en individuellt anpassad elektronisk
handbok med möjlighet till QR-kodavläsning.
Ett program har skapats i samarbete mellan
arbetsterapeut, systemprogrammerare, kravfångare och testpersoner med egen erfarenhet
av kognitiva funktionsnedsättningar.
Syfte: Syftet med projektet har varit att tvärprofessionellt utveckla ett användbart stöd riktat mot specifika situationer kopplat till arbete.
Tillvägagångssätt - analys: Testpersoner har
varit 7 personer med psykiska funktionsnedsättningar och med bistånd till dagverksamhet enligt SoL. Önskemål fanns om att lösa
en uppgift kopplad till testpersonens arbetsliv.
Arbetsterapeut och testperson identifierade
problem och valde aktivitet att jobba med.
Därefter samarbetade testperson, arbetsterapeut och kravfångare med en systemutvecklare för att skapa en individuellt anpassad
elektronisk handbok. En viktig faktor har varit
att medvetet arbeta för att främja empowerment och upplevelse av kontroll hos testpersonerna. Projektet har följts upp med intervjuer och före/efter mätningar med COPM.
Resultat - slutsats: Resultatet visade att
deltagandet i projektet har bidragit till en
förbättrad utförandenivå för testpersonerna.
Samtliga uppfattar också att metoden
bidragit till en högre tillfredsställelse med det
egna aktivitetsutförandet i valda områden.
Hjälpmedlets diskreta utformning bidrog
starkt till att testpersonerna kände sig mer som
alla andra på sin arbetsplats. Utformningen
gjorde även att handboken användes
frekvent. Metodens medvetna val av ett
empowementinriktat arbetssätt uppfattades
skapa ökad kontroll och ett aktivt deltagande i
utvecklingsprocessen av programmet.
50
Forskningsarbete
Bakgrund: Inom rehabiliteringsgarantin
erbjuds evidensbaserad rehabilitering tillbaka
till arbete. REHSAM är ett forskningsprogram
för bättre och effektivare behandling inom
rehabiliteringsgarantin. Kognitiv beteendeterapi (KBT) är i dagsläget den vanligaste
evidensbaserade metoden vid psykiska besvär.
Syfte: I ett REHSAM –projekt i landstingen i
Kalmar och Jönköping utvärderas om PBM
leder till ökad arbetsförmåga. PBM jämförs
med KBT. PBM är en pedagogisk metod för
rehabilitering. Att arbeta i grupp och tänka
i pedagogiska banor har visat sig ha flera
fördelar; deltagarna blir engagerade och aktivt
styrande i sin egen rehabilitering. De arbetar,
med stöd av handledare, mot egendefinierade
förändringsmål som ska vara konkreta och
välavgränsade.
Tillvägagångssätt: I huvudstudien randomiseras deltagare till antingen KBT eller PBM.
Målgruppen är sjukskrivna i åldern 18-65 år.
Huvudutfallsmått i studien är arbetsförmåga
och upplevd hälsa. De instrument som
används är bl.a. Dialog om arbetsförmåga
(DOA). Databearbetning pågår. Parallellt med
den randomiserade studien genomförs en
kvalitativ studie med intervjuer av deltagare
som genomgått PBM alternativt KBT om deras
upplevelser av behandlingens påverkan på
förmågan att återgå till arbete.
Resultat: Tillgång till hälsofrämjande behandlingar är inte självklart. Piller och passiv sjukskrivning är fortfarande första alternativ innan
annan behandling erbjuds. Genom KBT/PBM
har man fått tillgång till enkla och lättillgängliga
strategier. Genom att tänka på ett annat sätt
och få nya perspektiv börjar man reflektera
över sitt förhållningssätt vilket leder till ett
mera övervägt handlande och ansvarstagande.
Förmågan att bibehålla strategierna varierar
bland informanterna. Arbetsorganisationen
uppfattas som oklar och komplex.
Slutsats: Tillgång till hälsofrämjande
behandlingar behöver stärkas. Vidare bör
organisationer i högre grad anpassas efter
individen och formas mera användarvänliga.
Arbetsterapeutiska metoder och insatser
09:00 - 09:20
(239)
Hur kreativa aktiviteter inverkar på
rehabilitering för personer med långvarig
smärta och RA
Elisabet Setterholm
Ändrad presentatör
Medförfattare: Birgitta Smårs Höglund, Therese
Hellman, Gunilla Eriksson
09:20 - 09:40
(240)
Arbetsterapeuters interventioner vid
stressrelaterad ohälsa - en systematisk
litteraturstudie
Maria Landin, Sahlgrenska universitetssjukhuset
Medförfattare: Jenny Ribbegård
Kandidatuppsats
Bakgrund: Långvarig smärta är en av de
vanligaste orsakerna till långa sjukskrivningar.
Personer med smärta prioriterar ofta bort
fritids- och sociala aktiviteter i vardagen.
Tidigare forskning visar att kreativa aktiviteter
i rehabilitering kan skapa inspiration till
att fortsätta med sådana även efter att
rehabiliteringen avslutats. På Akademiska
sjukhuset är kreativa aktiviteter en del i
rehabiliteringen för personer med smärta
och reumatologiska sjukdomar (RA) vilken
möjliggör en praktisk tillämpning av den
teoretiskt pedagogiska delen. För att utveckla
den praktiska delen av rehabiliteringen
behövs mer kunskap om hur patienterna själva
upplever aktiviteterna.
Syfte: Att kartlägga vad patienter tycker om
att vara involverad i kreativa aktiviteter samt
att undersöka hur aktiviteterna har inverkat på
deras rehabilitering.
Tillvägagångssätt och analys: Patienter med
RA och smärtproblematik har konsekutivt
inkluderats under en termin. Samtliga patienter
(n=90) som deltog i aktiviteterna under rehabiliteringen tillfrågades att fylla i en enkät med
nio frågor. 79 stycken besvarade enkäten. Data
har analyserats med deskriptiv statistik.
Resultat: En stor del av deltagarna (87,3%)
instämmer till stor del eller helt i att de har
fått erfarenheter som de kan ha nytta av i
sin vardag. Det visar sig även att deltagarna
(83,5%) finner det givande att träffa andra
i miljön kring de skapande aktiviteterna
samt att det är stimulerande att arbeta med
aktiviteterna och att kreativiteten väcks
(77,2%). Färre deltagare (35,4%) upplever att
de kan glömma sin smärta i samband med att
de är engagerade i aktiviteterna.
Slutsats: Resultatet visar att kreativitet och
lusten att göra något väcks genom engagemang
i aktiviteterna vilket är en viktig del av rehabilitering för personer med smärta. Vidare visar
resultatet att deltagarna till stor del känner att
de genom aktiviteterna får erfarenheter som är
till nytta i vardagen och inte enbart ger positiva
erfarenheter för stunden.
Bakgrund: Stressrelaterad ohälsa är ett
växande problem i samhället. I grunden är
stress en nödvändig överlevnadsmekanism,
men långvariga stressreaktioner är skadliga då
kroppen inte ges möjlighet till återhämtning.
Flertalet som blir sjuka av stress uppger att
de upplever stress både i privatlivet och i
arbetslivet. Oavsett stressens härkomst innebär
det för många människor att vardagens
vanor, rutiner och aktiviteter kommer i
obalans. Obalans i vardagen på grund av
stress kan uppstå både om människor har
för mycket respektive för lite aktiviteter. Vid
stressrelaterad ohälsa kan arbetsterapeuter
exempelvis utreda hur vanor, rutiner och
aktiviteter i individens vardag påverkas och
ge förslag på hur balans mellan aktiviteter och
vila kan uppnås.
Syfte: Att utifrån aktuella vetenskapliga artiklar kartlägga och beskriva vilka interventioner
arbetsterapeuter använder i rehabilitering av
personer med stressrelaterad ohälsa.
Tillvägagångssätt/analys: Systematisk
litteraturstudie innefattande både kvalitativa
och kvantitativa artiklar. Kvalitetsgranskning
av artiklarna genomfördes med granskningsmallar enligt Critical appraisal skills programme (CASP) för kohort- och kvalitativa
studier samt granskningsmall för observationsstudier.
Resultat: I resultatet ingick sju artiklar
publicerade mellan 2007-2012. Resultatet
visade att de interventioner arbetsterapeuter
använder i rehabilitering av personer
med stressrelaterad ohälsa var: två
familjeinterventioner; pacing - uppdelat
aktivitetsutförande med paustagning;
trädgårdsterapi; vardagsrevidering;
mindfulness; praktiska hantverksaktiviteter
och rollspel. Samtliga interventioner visade
på stressreducerande effekt. Studiens resultat
visar att det i nuläget finns en begränsad
mängd forskning som beskriver vilka
interventioner arbetsterapeuter använder i
rehabilitering av personer med stressrelaterad
ohälsa. Det finns behov av vidare forskning
inom området.
51
09:40 - 10:00
(241)
Aktivitetsproblem hos patienter i
smärthanteringsprogram
Elisabeth Persson, SUS; Rehabkl, sekt smärtrehab,
Medförfattare: Marcelo Rivano Fischer, Jan Lexell,
Mona Eklund
10:00 - 10:20
(242)
Arbetsterapeutens roll vid ”vita fingrar”,
s.k. Raynauds fenomen
Maria Nilseryd Krogsgaard, Röda Korsets Sjukhus
Forskningsarbete
Bakgrund: Långvarig smärta är en vanlig
orsak till funktionshinder och sjukskrivning.
Få studier har belyst aktivitetsproblem i olika
persongrupper med smärta.
Syfte: Det övergripande syftet beskriva
aktivitetsproblem i en patientgrupp i smärthanteringsprogram, samt att undersöka om
specifika grupper skiljer sig avseende detta.
Metod: Deltagarnas självskattade aktivitetsproblem kartlades genom bedömning med
COPM. Ett randomiserad urval (20% av 756),
n= 152 deltagare, ingår i studien.
Resultat: Deltagarnas andel aktivitetsproblemen (n=706) fördelades inom personlig
vård (37%); produktivitet (32%) och fritid
(30%). I de nio delkategorierna fanns flest
problematiska aktiviteter i grupperna ”sköta
hushållet” och ”förflyttning”, (hushåll: 21% av
alla aktiviteter, 68% av deltagarna respektive
förflyttning: 17% av alla aktiviteter; 49% av
deltagarna). De vanligast aktiviteterna var
relaterade till att arbeta, sitta, städa, laga mat
och sova. Som första val av de mest betydelsefulla aktiviteterna var aktiviteter relaterade
till att sova och att arbeta. Män och kvinnor
uppgav aktivitetsproblem inom olika aktivitetskategorier. Ålder, utbildning, arbetsförmåga, etnicitet, civilstånd, diagnos och
smärtduration predicerade inte aktivitetsproblem.
Konklusion: Patienter med långvarig smärta
har många olika aktivitetsproblem som måste
åtgärdas i smärtrehabilitering. Det finns
många faktorer som bör uppmärksammas
när man använder COPM inom smärtrehabilitering. Om man endast fokuserar
på de mest frekventa aktivitetsproblemen
uppmärksammas inte svårigheter i
prioriteringen av aktiviteter. Arbetsterapeuter
inom smärtrehabilitering bör kanske optimera
olika hanteringsstrategier för män och kvinnor.
COPM manualen fokuserar inte hur problem
med aktivitetsbalans ska definieras.
52
Bakgrund: Raynauds fenomen innebär svåra
köldproblem i fingrar och tår som utlöses av
kyla. När detta händer blir fingrar och tår vita
och/eller blå. Fingrarna bli ofta känsellösa,
fumliga och med försämrad finmotorik. Det
kan även göra mycket ont och i svåra fall kan
svårläkta sår uppstå. Köldproblemen påverkar
i mer eller mindre utsträckning utförande av
vardagliga aktiviteter och kan när det är som
värst upplevas som mycket handikappande.
Det kan tex handla om svårigheter att ta
promenader i kall väderlek, cykla, handla
kalla varor, plocka ut ur frysen eller utföra
finmotoriska aktiviteter. Det är inte ovanligt att
personer med Raynauds fenomen länge sökt
hjälp för sina köldproblem men inte hittat rätt
och kanske inte heller blivit tagna på allvar. På
Röda Korsets Sjukhus finns en verksamhet där
arbetsterapeuten tar emot ca 80 nya patienter
med Raynauds fenomen varje år.
Syfte: Att beskriva arbetsterapeutens roll vid
Raynauds fenomen.
Tillvägagångssätt och analys: Arbetsterapeuten ger kunskap om egenvård och strategier som mildrar köldproblemen och den
inverkan det skapar i vardagen samt bistår vid
utprovning av lämpliga hjälpmedel. Det kan
handla om information kring val av kläder,
vantar, handledsvärmare, strumpor etc, samt
information om värmehjälpmedel såsom
värmekuddar att ha i vantarna. Även andra
råd kring hur man i vardagen hanterar aktiviteter som framkallar symtomen är aktuella.
Resultat: Med kunskap om egenvård samt ev
värmehjälpmedel kan påslagen av Raynauds
fenomen och de begränsningar det leder till
i vardagen mildras. Detta kan också minska
risken för uppkomst av sår.
Slutsats: Det är viktigt att lyfta fram
arbetsterapeutens möjlighet att med små
medel hjälpa personer med Raynauds fenomen
att mildra de aktivitetsproblem som symtomen
skapar i vardagen. Med den kunskap och
helhetssyn arbetsterapeuter har kan vi bidra
med mycket för denna patientgrupp.
Kvalitets- och professionsutveckling
11:00 - 11:20
(243)
Vad karaktäriserar en specialistarbetsterapeut?
Anita Björklund, Hälsohögskolan i Jönköping
11:20 - 11:40
(244)
Terapeutiskt användande av sig själv –
arbetsterapeuters definition
Kajsa Holmqvist, Örebro universitet
Medförfattare: Marie Holmefur, Ann-Britt Ivarsson
Forskningsarbete
Forskningsarbete
Bakgrund: Att använda sig själv som
terapeutiskt medel har beskrivits som en
central färdighet i arbetsterapilitteratur . De
empiriska definitionerna är emellertid få och
fragmentariska varför empiriskt grundande
definitioner av dess innebörd i praxis behövs.
Syftet med denna studie var att empiriskt
definiera aspekter som arbetsterapeuter
som arbetar med klienter med kognitiva
svårigheter efter förvärvad hjärnskada
menar överensstämmer med innebörden av
begreppet ”terapeutiskt användande av sig
själv” (eng. therapeutic use of self).
Metod: Tretton arbetsterapeuter definierade
som experter deltog. En Reaktiv Delphiteknik i
tre ronder användes.
Resultat: Tjugo av 33 påståenden nådde en
konsensusnivå på minst 75 %. Resultatet
visade att terapeutiskt användande av sig
själv kännetecknas av att det är en medveten
handling där arbetsterapeuten använder sina
personliga egenskaper på ett professionellt
sätt. Olika syften och motiv till att använda sig
själv beskrevs varav en del var specifikt knutna
till klienter med kognitiva svårigheter efter
förvärvad hjärnskada. Vidare beskrevs vad
som krävs av arbetsterapeuten för att kunna
använda sig själv terapeutiskt samt vilka
personliga egenskaper som används.
Slutsats: Den empiriska definitionen kan
hjälpa arbetsterapeuter som arbetar med
klientgruppen att tydligt beskriva hur och
i vilket syfte de använder sig själva som
terapeutisk medel. I utbildning kan resultaten
användas för att illustrera hur konceptet
kan förstås i praxis. Definitionen utifrån
denna studies resultat är mer avgränsad än
många teoretiskt grundande definitioner.
Resultatet indikerar att vad som definieras som
terapeutiskt användande av sig själv kan skilja
sig åt mellan klientgrupper.
53
11:00 - 11:20
(245)
Ny tid!
Rehabilititeringsprocessen i fokus
Ingeborg Löfgren, Synenheten vuxna
Medförfattare: Pia Daag, Ingegerd Tufvesson
12:00 - 12:20
(246)
Teknikstöd i skolan utifrån ett
arbetsterapeutiskt perspektiv
Ylva Karlman, HI-projektet ”Teknikstöd i skolan”
Medförfattare: Lina Karlsson
Bakgrund: Detta forknings och
utvecklingsarbete utgör sista delen i ett tredelat
arbete som utgår från målet för Synenheten
vuxna i Skåne, att utveckla rehabiliteringen
för personer med synnedsättning /blindhet.
I del 1 och 2 gjordes en regional och delvis
nationell inventering av kunskaper, arbetssätt
och metoder. Av resultatet framgick att det
saknades en gemensam, formulerad teoretisk
grund på teamnivå. Inte heller på yrkesnivå
fanns gemensamma teoretiska utgångspunkter
beskrivna. Inom Synenheten arbetatar
optiker, kurator, arbetsteraopeut, psykolog,
konsultläkare samt adminitrativ personal.
Syfte: Övergripande syfte med föreliggande
arbete var att utveckla kvaliteten i rehabiliteringen för peroner med synnedsättning
genom att stärka och tydliggöra rehabiliteringsprocessen.
Metod: I detta arbete har vi använt både ett
induktivt och ett deduktivt arbetssätt för att ta
fram kunskap. Å ena sidan har vi utgått från
den kunskap som finns bland kollegor för att se
ett teoretiskt mönster och å andra sidan utgått
från teori och hur den stämmer med praktiken.
Resultat: Detta forsknings och utvecklingsarbete har lett till att kvaliteten i rehabiliteringsprocessen för personer med synnedsättning / blindhet har förbättrats. Kvaliteten
har inneburit att tydliggöra den vetenskapliga
grunden för hela teamet. Dessutom har varje
professionernas teoretiska bas utifrån ett övergripande hälsoperspektiv synliggjorts. Förutsättningar har också skapats för att använda
vetenskapligt beprövade instrument på ett
systematiskt sätt i rehabiliteringsprocessen.
Utbildning med diskussioner och reflektioner
har genomförts i ICF och salutogent teoretiskt
perspektiv. Grunden är nu lagd för att en
evidensbaserad praktik ska kunna utvecklas.
Modell för en rehabiliteringsprocess och
modell för insatser i grupp har beskrivits.
Arbetet är förankrat med ledningen och
implementeras nu i verksamheten.
54
Bakgrund: Arbetsterapeuterna Lina Karlsson
och Ylva Karlman arbetar under 20122013 i projektet ”Teknikstöd i skolan”, ett
projekt samordnat av Hjälpmedelsinstitutet
på uppdrag av Socialdepartementet.
I Växjö kommun arbetar de på de tre
kommunala gymnasieskolorna samt
Komvux. Målgruppen för satsningen är
elever med kognitiva svårigheter, deras
lärare samt andra verksamheter utanför
skolan. Arbetsterapeuterna använder
bedömningsinstrumentet BAS (bedömning
av anpassningar i skolan) för att kartlägga
elevernas aktivitetsutförande i skolan och
utifrån det hitta ett lämpligt teknikstöd.
Syfte med presentationen: Att sprida
erfarenheter om vad arbetsterapeuter bidrar
med i skolan, vilken teknik som elever med
kognitiva svårigheter har nytta av och hur
skolans miljö kan bli mer tillgänglig för dem.
Metod: Som underlag för presentationen har
arbetsterapeuterna samlat erfarenheter från
ca 100 elever samt deras mentorer, lärare
och annan skolpersonal. Hur samverkan ser
ut med andra verksamheter utanför skolan
kommer också att lyftas.
Resultat: Presentationen kommer att besvara
frågor om skolan kan vara en ny arena för
arbetsterapeuter, om vilket teknikstöd som
är användbart för elever med kognitiva
svårigheter och vilken samverkan som finns
idag kring dessa elever.
Konklusion och analys: Hjälpmedelsinstitutet
uppskattar att ca 10 % av eleverna på
gymnasieskolorna och Komvux har kognitiva
svårigheter. Arbetsterapeuterna analyserar
överensstämmelsen mellan elevernas
aktivitetsutförande och skolans miljö.
Vägen mot vuxenlivet
13:30 - 13:50
(247)
Övergången från skola till högre studier
och arbete för unga vuxna med ADHD och
Aspergers syndrom
Anette Kjellberg, Linköpings universitet
13:50 - 14:10
(248)
Stöd i skolan och övergång till vidare studier
och arbetsliv-personer med neuropsykiatriska
diagnoser
Vedrana Bolic, Linköpings universitet
Medförfattare: Kristina Hellberg, Anette Kjellberg,
Helena Hemmingsson
Forskningsarbete
Bakgrund: Att lämna gymnasietiden innebär
för ungdomar en övergång till vuxenlivet med
antingen högre studier eller arbetsliv i sikte.
Personer med funktionshinder har svårt att
få ett arbete på den öppna arbetsmarknaden,
vilket gör att många under lång tid får sin
försörjning genom aktivitetsersättning,
socialbidrag eller sjukskrivning. En av
välfärdens utmaningar är att skapa möjligheter
för dessa individer att som andra medborgare
vara delaktiga i högre utbildning och arbetsliv.
Syftet med denna kvalitativa studie är att få
en fördjupad förståelse för vilka faktorer som
stödjer respektive hindrar i övergången från
skola till arbete eller högre studier för unga
vuxna med ADHD och Aspergers syndrom.
Tillvägagångssätt och analys: I studien har
ett ändamålsenligt urval använts utifrån
följande kriterier; personerna ska ha en
neuropsykiatrisk diagnos som Attention
Deficit Hyperactivity Disorder (ADHD) eller
Aspergers syndrom och vara i åldrarna 18-30
år samt vilja och ha förmåga att kommunicera
sina erfarenheter av skola och arbete. En
jämn könsfördelning mellan deltagarna har
eftersträvats. Intervjuer har genomförts med 20
unga vuxna personer i syfte att få en fördjupad
förståelse och ett inifrånperspektiv av varje
deltagares erfarenheter av övergången från
skola till arbete eller högre studier.
Resultat: Faktorer som hindrar övergången
var relaterade till individuella förutsättningar
samt den sociala och fysiska miljön. Den
sociala miljön kunde även vara stödjande för
övergången. Övriga främjande faktorer var
vikten av att upprätthålla rutiner, pedagogiskt
och kognitivt stöd samt samhälleligt stöd.
Slutsats: Studien visar på betydelsen av att ge
individuellt anpassat stöd av olika slag som
arbetsterapeutiskt, socialt och pedagogiskt.
Vidare visar resultatet också på vikten av
samverkan mellan olika aktörer för att
möjliggöra delaktighet för unga vuxna med
ADHD och Aspergers syndrom till högre
studier och arbetsliv.
Forskningsarbete
Bakgrund: Att lämna grundskolan innebär för
många unga vuxna en övergång till vuxenlivet
med antingen vidare studier eller arbetsliv i
sikte. Det innebär nya utmaningar som de
flesta unga vuxna klarar av medan personer
med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar
riskerar att komma tillkorta i och med de krav
som samhället ställer. Hur stödet har sett ut
i grundskolan kan påverka ungdomarnas
övergång till vidare studier och arbetsliv.
Studier har visat att personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar är en eftersatt grupp då det gäller anpassningar i skolan.
Syftet med studien är att undersöka unga
vuxnas med Asperger diagnos och ADHD
erfarenheter av stödåtgärder i skolan samt
vad individerna retrospektivt värderar som
betydelsefullt för övergången till vidare
studier och arbetsliv.
Tillvägagångssätt och analys: I studien har
ett ändamålsenligt urval användas utifrån
följande kriterier; personerna ska ha en
neuropsykiatrisk diagnos som Asperger
syndrom och Attention-Deficit Hyperactivity
Disorder (ADHD) baserad på DSM-IV
och/eller ICD-10 (American Psychiatric
Association, 2000; World Health Organisation,
1993), vara i åldrarna 18-30 år samt vilja och
förmåga att kommunicera sina erfarenheter
av tidigare skoltid och övergången till vidare
studier. Intervjuer har genomförts med 13
unga vuxna i åldrarna 20 till 29 år. Intervjuerna
har analyserats kvalitativt.
Resultat/förväntat resultat: Analysen av
intervjuerna påbörjades i augusti 2012.
Preliminära resultat visar att den sociala
och fysiska miljön samt pedagogiskt stöd
är betydelsefullt för övergången till vidare
studier och arbetsliv. Analysen pågår och vid
tidpunkt för konferensen kommer resultat
gällande erfarenheter av stödåtgärder i
skolan samt vad individerna värderar som
betydelsefullt för övergången till vidare
studier eller arbetsliv att presenteras.
Slutsats: I samband med At-forum 2013
kommer slutsatser från analysen att presenteras.
55
56
14:10 - 14:30
(249)
Anpassningar i gymnasieskolan för elever i
behov av särskilt stöd
Helene Lidström, Linköpings universitet
Medförfattare: Elin Ekbladh
15:00 - 15:20
(250)
Bildskapande som metod vid depression
Christina Blomdahl, Södra Älvsborsgs sjukhus
Medförfattare: Birgitta Gunnarsson, Suzanne
Guregård, Anita Björklund
Forskningsarbete
Forskningsarbete
Bakgrund: Många unga med
funktionsnedsättning har svårt att klara
målen i gymnasieskolan vilket efter avslutad
utbildning ofta leder till arbetslöshet och
utanförskap. På Hjälpmedelsinstitutet (HI)
pågår för närvarande två projekt ”Vägar
till arbete” och Teknikstöd i skolan” där
arbetsterapeuter har anställts på försök.
Försöksverksamheten bygger på att matcha
elevens resurser med förutsättningar i miljön
genom att t. ex. ta fram och hitta tekniska
hjälpmedel/lösningar som underlättar för den
enskilde eleven.
Syftet med studien är att undersöka behov
av anpassningar hos elever med kognitiva
svårigheter i gymnasieskolan.
Tillvägagångssätt: Studien har en deskriptiv
design. Datainsamling sker utifrån ett Frågebatteri innehållande ett frågeformulär och
bedömningsinstrumentet Bedömning av
anpassningar i skolan (BAS). Datainsamlingen
påbörjades under våren 2012 och avslutas i
oktober 2013. Deltagare är elever från fem
gymnasieskolor i södra Sverige som ingår i
något av Hjälpmedelsinstitutets två projekt.
Elever inkluderas i studien utifrån följande
kriterier: a) elever på gymnasieskolan som inte
har klarat lärandemålen på gymnasiet, b) är
intresserad av att prova ny teknik som stöd
c) har hög frånvaro.
Resultat: I dagsläget har arbetsterapeuter/
specialpedagoger i kommunerna genomfört ca
100 intervjuer med Frågebatteriet. Ytterligare
100 bedömningar kommer att samlas in
under hösten 2012. Preliminära resultat
utifrån BAS visar att eleverna har behov av
stöd inom flera områden såsom ”komma
ihåg”, ”skriva”, ”läxor” och ”läsa”. Vid ATforum presenteras analys av hela materialet
och arbetsterapeutens roll i gymnasieskolan
diskuteras i relation till fynden.
Bakgrund: Depression är en allvarlig sjukdom
som påverkar individens hela livssituation.
Risken att drabbas av depression är hög, 25 %
av alla kvinnor och 15 % av alla män kommer
någon gång under sin livstid drabbas av
depression. Depression påverkar personens
hela livsföring då livsleda, känsla av meningslöshet och svårigheter att koncentrera sig
påverkar förmågan att sköta dagliga sysslor
och vara en aktiv person. Inom psykiatrisk
verksamhet finns en tradition bland arbetsterapeuter och andra yrkeskategorier att
använda bild som behandlingsmetod. Trots
det finns få studier gjorda som är riktade mot
patientgruppen. Då en sammanställning av
metodens tillämpning saknas är en god start att
genomföra en översikt av tillgängliga studier.
Syftet med studien var att undersöka och
beskriva terapeutiska faktorer(tf), tillämpning
och omständigheter vid bildskapande
behandling för personer med depression.
Tillvägagångssätt och analys: En litteraturstudie enligt Realist review (RR) genomfördes.
R R är lämplig att använda när komplexa
behandlingsmetoder studeras. Fyra databaser
genomsöktes, totalt 16 artiklar uppfyllde
kriterierna gällande generaliserbarhet och
reproducerbarhet. Artiklarna granskades
utifrån vilka tf som påverkar klienten, vilka
övningar som användes och under vilka
omständigheter.
Resultat: Analysen gav åtta tf: självutforskning, självuttryck, kommunikation, förståelse
och förklaring, integration, symboliskt
tänkande, kreativitet och sensorisk stimulans.
Inga slutsatser kunde dras om vilka övningar
som fungerade bäst vid vilka omständigheter.
Övningarnas tillämpning och tf redovisas.
Resultatet tyder dock på att bildskapande
behandling kan genomföras framgångsrikt
för personer med depression oberoende av
omständigheterna under vilka den genomförs.
Slutsats-Resultatet av studien relaterar väl till
ICF core sets vid depression vilket innebär att
övningarna kan påverka problematiken hos
personer med depression.
15:20 - 15:40
(251)
Effekter av tidig och återkommande
strokerehabilitering inom öppenvården
Jessica Vollertsen, Rehab Väst, Landstinget i
Östergötland
15:40 - 16:00
(252)
Arbetsteraputiska metoder vid
körlämplighetsbedömningar
Helena Selander, Mobilitetscenter
Bakgrund: Att köra bil är en viktig aktivitet i
det dagliga för många människor. Vid vissa
hälsotillstånd eller sjukdomar, exempelvis
demens eller stroke, kan det innebära
att personens körförmåga påverkas. Att
bestämma när en patient inte längre är säker
som bilförare kan vara svårt, speciellt när det
inte finns några fastställda riktlinjer gällande
lämpliga bedömningsinstrument.
Syftet med projektet var att undersöka
bedömningsmetoder som används vid
körlämplighetsutredningar, både kognitiva
tester och körbedömningar på väg samt hur
körbeteendet kan bli säkrare för äldre förare.
Metod: Projektet startade med ett frågeformulär till arbetsterapeuter, för att få
kunskap om deras bedömningsmetoder vid
körlämplighetsbedömningar. Vidare har
data insamlats ifrån patienter med stroke och
demens/kognitiv (n=195) för att undersöka om
NorSDSA kunde predicera resultatet vid en
körbedömning. I en annan del av projektet fick
85 friska äldre bilförare genomföra liknande
tester som patienter får genomgå vid en
utredning. Detta för att undersöka hur äldre,
utan trafikfarlig sjukdom, presterar samt
eventuella samband mellan kognitiva tester
och praktisk körbedömning. Slutligen har
projektet undersökt om automatisk växellåda,
i jämförelse med manuell växellåda, kan
påverka äldre förares körbeteende positivt.
Resultat: Arbetsterapeuter förlitar sig ofta på
kognitiva test(er) vid körlämplighetsbedömningar. Bristen på riktlinjer kring
bedömningsmetoder kan innebära en
risk för att patienter blir felbedömda. Det
kognitiva screeningbatteriet NorSDSA bör
inte användas som det enda testet vid beslut
gällande körlämplighet. Körbedömningar är
oftast ett bra komplement till övriga tester
men arbetsterapeuter måste vara medvetna
om att vissa beteenden kan vara ”normala
körbeteenden” och inte pga sjukdom. Att byta
från manuell växellåda till automatlåda kan
vara ett sätt för äldre personer att bibehålla sin
mobilitet och köra säkrare.
Bakgrund: Stroke kan påverka en persons
aktivitetsutförande, möjlighet till delaktighet
samt livskvalitet negativt och den rehabilitering som följer är en komplex patientcentrerad process. Det är känt att rehabiliteringsinsatser som ges inom det första året
förbättrar patientens funktionsförmåga
avseende ADL och rörlighet, men det är oklart
om insatser som tillhandahålls ett år efter
insjuknandet kan påverka samma funktioner.
Våren 2009 påbörjades ett länsövergripande
samarbete mellan de organisationer som
arbetar med neurologisk öppenvårdsrehabilitering i Landstinget i Östergötland
[LiÖ]. Avsikten med samarbetet var att få till
stånd en gemensam datainsamling för att
kunna dokumentera och diskutera effekter av
rehabiliteringsåtgärder över hela länet. Projektet gav en unik möjlighet att kunna analysera
och jämföra effekterna av rehabilitering inom
öppenvård för strokepatienter.
Syftet med studien var att undersöka och
jämföra effekter av strokerehabilitering
i öppenvård för patienter som fått sin
rehabilitering under det första året efter
stroke (diagnoskod I64) med patienter som
fått ytterligare en behandlingsperiod mer än
ett år efter insjuknandet (diagnoskod I69).
Variablerna; balans, förflyttning, aktivitet/
delaktighet, hälsorelaterad livskvalitet och
självskattad hälsoupplevelse analyserades.
Resultatet visade bland annat att
diagnosgrupp I64 hade ett positivt
behandlingsresultat efter rehabiliteringsinsats
(p<0.05) för samtliga variabler och
diagnosgrupp I69 för variablerna balans
och aktivitet/delaktighet. Studien var ett
kliniskt utvecklingsarbete, ett pionjärarbete
och en utmaning genom att studera resultat
av individualiserade åtgärder. Ett positivt
behandlingsresultat sågs inom både
diagnosgrupp I64 och I69. En viktig lärdom
som studien gav var att även de patienter
som insjuknat för mer än ett år sedan kunde
förbättra sin förmåga.
Forskningsarbete
57
Sal: K21
Sal: K21
08:30 - 09:00
(253)
Individual Placement and Support (IPS) i en
svensk kontext
Ulla Nygren, Umeå universitet
09:00 - 09:30
(254)
Kvinnors alkohol- och
drogkonsumtionsmönster - bakgrundsfaktorer
och aktuella levnadsförhållanden
Christina Andersson, Sahlgrenska
universitetssjukhuset
Forskningsarbete
Bakgrund: Delaktighet i arbete är för de
allra flesta människor en önskad och viktig
aktivitet av många olika anledningar, men
för personer med en psykisk sjukdom är
inklusionen i arbetslivet begränsad. En metod
för rehabilitering till arbete för dessa personer
är Individual Placement and Support (IPS).
Syftet var att undersöka IPS i en svensk kontext med avseende på arbetsrelaterade och
icke arbetsrelaterade utfall, prediktorer för
anställning, deltagarnas kompetens i vardagen,
samt det kvalitativa innehållet i IPS-insatsen.
Metod: En studie genomfördes av två IPSverksamheter i Norrland under åren 2007 till
2010, där uppföljningar av 65 män och kvinnor
med psykiskt funktionshinder genomfördes
vid 12 och 24 månader.
Resultat: Sysselsättningssituationen
varierade kraftigt under uppföljningstiden
12 månader. Av de 12 deltagare som kom
ut i en anställning var det 10 som var kvar
i denna under sex månader eller längre.
För de personer som var i någon form av
sysselsättning kunde positiva förändringar
över tid identifieras gällande psykiska
symtom och psykosocialt fungerande. Dessa
personer var också mer tillfredsställda med
sin sysselsättningssituation. Lägre grad av
symtom var en prediktor för att få anställning.
Deltagarnas uppfattning om hur de klarar
av att utföra olika aktiviteter i vardagen och
hur de värderar dessa, visade generellt på ett
mönster av glapp mellan aktivitetsförmåga
och värdering. Den sista studien beskriver
två centrala processer inom IPS som påtagligt
stödjer deltagarnas konstruktion av sin
aktivitetsidentitet. Dessa processer handlar
om att med hjälp av IPS-coachen undersöka
och vidga sin uppfattning om sig själv och
omvärlden, samt att få stöd i att aktivt nyttja
sina nyvunna erfarenheter.
Konklusion: IPS kan bidra till en viktig process
som gäller aktivitetsförändringar. För vissa
personer resulterar denna i en framkomlig väg
till anställning. För andra personer bidrar IPS
till att komma i rörelse i riktning mot arbete.
58
Forskningsarbete
Bakgrund: Orsaken till utveckling av olika
alkohol- och drogkonsumtionsmönster
och därtill relaterade problem har bedömts
vara multifaktoriell. Förslag har förts fram
om behovet av mer komplexa teorier för
att förklara sambanden mellan kvinnors
levnadsförhållanden och kvinnors
konsumtionsmönster.
Syfte: Avhandlingens syfte var att undersöka
samband mellan olika självupplevda faktorer i
vardagslivet, från barndom till vuxenålder, och
alkohol och droganvändning hos kvinnor i den
allmänna befolkningen.
Tillvägagångssätt och analys: Två studier
fokuserade på användning av illegala
och legala droger och sambandet med
riskindikatorer från barndom och vuxenliv.
I två studier användes klusteranalys för att
identifiera grupper av kvinnor utifrån två
koncept, dryckeskontext och aktivitetsmönster
i vardagen. Sambandet mellan de kluster
som identifierats och alkoholberoende/
missbruk, hög alkoholkonsumtion och
intensivkonsumtion analyserades.
Resultat: Resultaten visade signifikanta
samband mellan användning av droger
och tidiga riskindikatorer såsom tidig
alkoholdebut och vissa beteendefaktorer.
Alkoholberoende/missbruk förkom signifikant
oftare hos de kvinnor som drack för att klara
vardagen bättre, medan intensivkonsumtion
var vanligare hos den grupp som bejakade
sociala effekter av sitt drickande. I klustren
som identifierades utifrån aktivitetsmönster i
vardagen var alkoholberoende/missbruk, hög
alkoholkonsumtion och intensivkonsumtion
vanligast bland de kvinnor som, trots mer
tid till förfogande, var mindre engagerade i
fritidsaktiviteter.
Slutsats: Resultaten pekar på vikten av att
identifiera grupper av individer med olika
konsumtionsmönster samt att uppmärksamma
sambanden mellan sådana mönster och de
behov konsumtionen tillfredsställer i dessa
individers vardag. Att identifiera sådana
mönster kan sannolikt ge nya idéer om hur
preventiva åtgärder skall utformas, utöver vad
analys av enskilda variabler kan göra.
Sal: K21
Sal: K21
09:30 - 10:00
(255)
Kultur, aktivitet och arbetsterapi - att möta
behoven hos invandrare från Mellanöstern
Parvin Pooremamali, Lund universitet
10:30 - 11:00
(256)
Äldre män och kvinnors delaktighet i aktivitet
genom mobilitet
Sofi Fristedt, Hälsohögskolan i Jönköping
Forskningsarbete
Forskningsarbete
Mobilitet är relaterat till hälsa och välbefinnande på äldre dar genom att främja delaktighet
i aktiviteter utanför bostaden. Mobilitet är ofta
en avgörande orsak till begränsad delaktighet.
Ytterligare kunskap behövs om faktorer som
kan påverka mobilitet t. ex. ur ett subjektivt
perspektiv eller ur ett långtidsperspektiv.
Avhandlingens syfte var att utforska och
karaktärisera mobilitet ur ett aktivitetsperspektiv samt belysa underlättande och
hindrande faktorer för äldre mäns och
kvinnors mobilitet.
I Studie I besvarades en enkät avseende
önskade och faktiska transportmöjligheter av
957 personer, såväl män och kvinnor. Studie
II utgjordes av fokusgrupper med 20 män
och 22 kvinnor kring vardaglig mobilitet.
Studie III genomfördes som en Q-studie där
36 individer tog ställning till 45 påståenden
om sin nuvarande mobilitet och delaktighet
i aktiviteter utanför bostaden. I Studie IV
användes data från en hälso-relaterad enkät
besvarad 1994 av 605 män och 605 kvinnor
samt 2007 av 165 män och 192 kvinnor ur den
ursprungliga gruppen.
Avhandlingen visade att självrapporterad
subjektiv hälsa, men inte självrapporterade
hälsotillstånd inverkade på äldres mobilitet
samt förändrad mobilitet över 13 års tid.
Insatser för att främja äldres mobilitet bör
således omfatta insatser riktade mot subjektiv
hälsa och välbefinnande. Vid begränsad
mobilitet valdes sociala aktiviteter bort till
förmån för mer nödvändiga aktiviteter,
vilket kan påverka den subjektiva hälsa
negativt. Därmed verkar det finnas behov
av ytterligare transportalternativ som bättre
stödjer dessa äldre personers mobilitet, särskilt
som färdtjänst inte alltid beskrevs som ett
attraktivt alternativ av de äldre. Slutligen
kan individens aktivitetsutförande och den
fysiska miljöns användbarhet begränsas då
tillgänglighetsåtgärder motverkas av faktorer i
den sociala miljön. Det är därmed av stor vikt
att beakta även social omgivningsfaktorer vid
interventioner på individ- och samhällsnivå.
59
Sal: K21
Sal: K21
11:00 - 11:30
(257)
Aktörskap och psykiskt funktionshinder:
Aktivitetsinriktade interventioner i hem- och
närmiljö
Maria Lindström, Umeå Universitet
11:30 - 12:00
(258)
Balans i livet ur empiriskt och
arbetsterapeutiskt perspektiv
Petra Wagman, Hälsohögskolan
Forskningsarbete
Bakgrund: Personer med psykiska funktionshinder som bor i stödboende, tenderar ha en
isolerad och stillasittande livsstil. Mitt
angreppssätt var att utveckla en modell för
Vardagslivets Rehabilitering, som har potential
att främja personligt aktörskap med samtidig
inriktning på återhämtning, meningsfulla
dagliga aktiviteter, social delaktighet och
persondrivna mål.
Syfte: Att undersöka och förstå återhämtningsoch aktivitetsinriktade interventioner i
hemmiljö för personer med svårt psykiskt
funktionshinder.
Tillvägagångssätt och analys: Vi erbjöd
personer som bodde i stödboende och hade
erfarenhet av psykoser att delta i Vardagslivets
Rehabilitering. Rehabiliteringen genomfördes
av två arbetsterapeuter i nära samarbete med
befintlig baspersonal. Parallellt studerade
vi interventionen från de boendes och baspersonalens perspektiv med en kombination
av kvantitativa och kvalitativa metoder.
Resultat: Den första studien (n=6) belyser
hemmets betydelse för aktivitetsförändringar
när man bor i ett stödboende. Den andra
studien undersöker aktivitetsoch hälsorelaterade förändringar efter att ha deltagit
i Vardagslivets Rehabilitering (n=17).
Mätningar som gjordes före intervention,
direkt efter och vid sexmånadersuppföljning
avseende måluppfyllelse, aktivitetsoch
hälsorelaterade faktorer talar för att viktiga
framsteg gjordes. Den tredje studien utforskar
hur de boende (n=16) skapar mening kring
sina aktivitetsförändringar i relation till
vardagsliv och livshistoria. Analysen synliggör
berättelser om att ’återupptäcka aktörskap’,
med hänvisning till både aktivitetsoch
identitetsförändringar. Den fjärde studien
belyser baspersonalens (n=21) varierande
erfarenheter av Vardagslivets Rehabilitering.
Slutsats: Avhandlingen ger inledande stöd för
användning av Vardagslivets Rehabilitering
och föreslår fortsatt forskning men utmanar
också vissa traditionella synsätt inom
arbetsterapi.
60
Forskningsarbete
Bakgrund: Intresset för balans i livet har följt
arbetsterapin historiskt. Dock saknas tillräcklig
kunskap och begreppsförvirring råder.
Syftet med avhandlingen var att undersöka
begreppet balans i livet.
Tillvägagångssätt. Fyra metoder användes:
i Studie I (grounded theory) intervjuades
yrkesverksamma kvinnor och män (n 19) om
sina uppfattningar om balans i livet. I Studie
II (Q-metodologi) tog 32 yrkesverksamma
män och kvinnor ställning till vad som är mer
eller mindre viktigt för att uppleva balans i
sina egna liv. I Studie III (matrisanalys) reanalyserades data från Studie I i förhållande
till dimensionerna i Matuska och Christiansens
(2008) Life Balance Model. I Studie IV
inkluderades 43 artiklar i en begreppsanalys
av hur aktivitetsbalans använts i publikationer
relaterade till arbetsterapi.
Resultat: Balans i livet sågs som dynamiskt,
hälsorelaterat, och bestående av flera
dimensioner: aktivitetsbalans, balans i kropp
och sinne, balans i relationer till andra, och
tidsbalans. Det ansågs påverkbart av såväl
andra som av individen själv (Studie I).
Likheter och skillnader mellan vad som ansågs
viktigt för balans i livet identifierades också
(Studie II). Dimensionerna i Life Balance
Model återfanns i deltagarnas uppfattning
om balans i livet (Studie III). Slutligen, baserat
på begreppsanalysen av hur aktivitetsbalans
använts i arbetsterapirelaterade publikationer
(Studie IV), utvecklades en definition av
aktivitetsbalans som en subjektiv upplevelse
av att ha rätt mängd och variation av
aktiviteter i sitt aktivitetsmönster
Slutsats: Aktivitetsbalans, som begreppet
används i arbetsterapi, är enligt de
yrkesverksamma i Studie I en del av balans
i livet. Därför föreslås att balans i livet och
aktivitetsbalans separeras och definieras på
olika sätt i arbetsterapi.
Sal: K21
Sal: K21
13:00 - 13:30
(259)
Att hantera teknik i vardagen. En studie av
äldre personer med demens, MCI och utan
minnesnedsättning
Camilla Malinowsky, Karolinska Institutet
13:30 - 14:00
(260)
Upplevelser av aktivitetsutförande hos barn
och ungdomar med unilateral CP
Annika Sköld, Karolinska Institutet
Forskningsarbete
Användning av vardagsteknik (VT) som
exempelvis dator, mikrovågsugn och
bankomat blir allt vanligare i både hem
och samhälle. Tekniken kan på många sätt
stötta i vardagen men den kan även utgöra
ett hinder eller en potentiell fara. Tidigare
studier har visat att personer med demens
eller mild kognitiv svikt (MCI) själva upplever
användning av VT som signifikant svårare än
äldre personer utan känd kognitiv nedsättning.
För att kunna observera förmågan att använda
VT har Management of Everyday Technology
Assessment (META) utvecklats. I denna
avhandling har de psykometriska egenskaper
hos META undersökts. Vidare har förmågan
att använda VT för äldre personer med och
utan kognitiv nedsättning observerats och
bedömts med META. Slutligen har en modell,
inkluderande kunskap, kliniska verktyg och
intervjuer, för att stötta professionella med
att stödja teknikanvändning i vardagen för
personer med demens prövats.
Resultaten visade att personer med demens
och MCI har signifikant lägre förmåga än
äldre personer utan kognitiv nedsättning
att använda VT. De visade också att miljöns
karaktäristika och variation i personens
förmågor påverkar förmågan att använda
VT. Vidare påvisade resultaten att de
professionella ansåg att modellen som
prövades fungerade som en ”ögonöppnare”
kring teknikanvändning. Den gav dem ett nytt
sätt att tänka kring stöd av teknikanvändning
för personer med demens.
Avhandlingen visar behovet av att
uppmärksamma teknik i vardagen för
personer med demens. Modellen som
användes i en av studierna kan vara ett sätt
att stötta professionella i detta. Bedömningar
med META kan ge reliabel och valid
information om de specifika handlingar
som krävs vid teknikanvändning och för
att utforma interventioner i syfte att stötta
teknikanvändning. Vid bedömningar av
förmågan att använda VT hos personer
med demens eller MCI bör hänsyn tas till
miljöaspekter som kontext och design samt
variation i t.ex. förmågan att fokusera och hålla
tråden och förmågan att hantera stress.
Forskningsarbete
Bakgrund: Barn och ungdomar med unilateral
cerebral pares (UCP) har nedsatt funktion i
kroppens ena sida. Aktiviteter som normalt
utförs med två händer kan då vara svåra att
utföra . Det finns mycket lite kunskap om
hur barn med UCP hanterar aktiviteter som
normalt utförs med två händer och hur de
upplever utförandet av vardagsaktiviteter.
Syfte: Att beskriva utförande och erfarenheter
av vardagsaktiviteter hos barn och ungdomar
med unilateral cerebral pares.
Metod: Enkät-data från 35 barn med UCP,
6-18 år, insamlades med frågeformuläret
CHEQ, data analyserades med Rasch analys
och beskrivande statistik. Intervju-data
samlades in från 12 personer med UCP, 1224 år, som intervjuades individuellt och från
ytterligare 4 personer med UCP, 16-28 år, som
intervjuades i fokusgrupp. Intervjutexterna
analyserades med komparativ metod. CHEQdata samlades även in för barn med obstetrisk
brachial plexus skada (OBP) och barn med
reduktionsmissbildning i övre extremitet.
Analys av validitet för CHEQ gjordes med
Rasch-analys.
Resultat: En kvalitativ studie i avhandlingen
visar att ungdomar med UCP kan uppleva
problem med att utföra bimanuella aktiviteter.
Aktiviteter behöver ofta utföras på ett
alternativt sätt men att hitta en strategi för
detta kan vara svårt, särskilt som hänsyn
måste tas till aspekter både hos aktiviteten,
hos sig själv och hos omgivningen. Detta
bekräftas också av skattningar på CHEQskalorna i den kvantitativa studien; analysen
visade att barnen med UCP i hög grad kände
sig besvärade vid utförandet av aktiviteten,
fann att aktiviteten tog lång tid och fann
greppet vara ineffektivt. Analysen visade
också att handen används i begränsad
omfattning. Ytterligare en kvalitativ studie
i avhandlingen beskriver ungdomars
upplevelse av aktivitetsutförande i relation
till övre extremitetskirurgi. Deltagarna
upplevde förbättringar både i användandet av
handen, aktivitetsutförande och utseende vid
uppföljning fem år efter behandlingen.
61
62
Sal: K21
Sal: K21
14:00 - 14:30
(261)
Utförande av aktiviteter i skolmiljö –
bedömning och intervention med Skol-AMPS
Michaela Munkholm, Umeå Univeristet
15:00 - 15:30
(262)
Hjälpmedel som kognitivt stöd i vardagen för
personer med demens eller stroke
Eva Lindqvist, Karolinska Institutet
Forskningsarbete
Forskningsarbete
Bakgrund: Skol-AMPS är en observationsbaserad bedömning som arbetsterapeuter
använder för att bedöma kvalitén i barns
utförande av skoluppgifter i klassrumsmiljö,
planera mål och åtgärder samt mäta förändring. Eftersom Skol-AMPS är ett internationellt
standardiserat bedömningsinstrument som
på senare år börjat användas i de nordiska
länderna, framför allt i Sverige och Danmark,
är det viktigt att undersöka Skol-AMPS
reliabilitet och validitet mellan olika världs
regioner och mellan olika grupper av barn. Vi
avsåg också att utvärdera om Skol-AMPS är
ett användbart bedömningsinstrument för att
bedöma barn med lindriga funktionshinder
och beskriva hur bedömningsresultaten kan
användas tillsammans med lärare eller annan
skolpersonal för att planera mål och åtgärder
som underlättar för barnet att utföra sina
skoluppgifter.
Syfte: Det huvudsakliga syftet var att
utvärdera Skol-AMPS reliabilitet och validitet
samt undersöka Skol-AMPS användbarhet i
svensk skolmiljö.
Tillvägagångssätt och analys: Retrospektiva
data har använts för samtliga studier med
barn i olika åldrar från olika världsregioner.
Skol-AMPS reliabilitet beräknades med två
olika split-half metoder som korsvaliderades
med Cronbach´s alphas motsvarighet i Rasch.
Evidens för Skol-AMPS validitet baserades
på intern struktur, relationer till andra
variabler vid jämförelser mellan grupper och
konsekvenser av testning relaterat till om
bedömningen är rättvis.
Resultat: Resultaten bekräftar god reliabilitet
(r≥73) och validitet hos Skol-AMPS.
Slutsats: Arbetsterapeuter kan använda
Skol-AMPS med god tillförlitlighet när
bedömningen används för att fatta beslut om
enskilda barn liksom mäta förändringar till
följd av åtgärder som planerats tillsammans
med läraren och som implementerats i barnets
naturliga skolmiljö.
Sal: K21
Sal: K13 - Workshop
15:00 - 15:30
(263)
Ny tid!
Rehabilitering i olika miljöer – erfarenheter av
dagliga aktiviteter efter förvärvad hjärnskada
Anette Erikson, Karolinska Institutet, NVS
09:00 - 10:30
(264)
Hållbar utveckling i en arbetsterapeutisk
kontext
Ida Kåhlin, Förbundet Sveriges arbetsterapeuter
Medförfattare: Lena Haglund, Karin Samuelsson
Forskningsarbete
Bakgrund: Lite forskning har genomförts
när det gäller personer med förvärvade
hjärnskador/stroke, rörande platsens/miljöns
betydelse samt betydelsen av interaktionen
med andra under rehabiliteringsprocessen
efter stroke.
Det övergripande syftet med detta avhandlingsprojekt var därför att försöka förstå
och beskriva erfarenheter samt betydelsen
av att utföra dagliga aktiviteter på olika
platser (rehabiliteringskliniken, hemmet och
arbetsplatsen), under en rehabiliteringsprocess,
för personer i arbetsför ålder med en förvärvad
hjärnskada/stroke.
Projektet hade en kvalitativ design där studie
II-IV hade en longitudinell design. Studie I
och II, fenomenologisk metod (EPP-metoden)
samt studie III och IV grounded theory metod.
I studie I, gjordes 1 intervju med 11 deltagare.
I studie II-IV gjordes 4 intervjuer/deltagare
under första året efter skadan. Studie II hade
4 deltagare, studie III 7 deltagare, studie IV 9
deltagare. Alla deltagare var i arbetsför ålder.
Resultat från de fyra studierna visade på
betydelsen av miljö som underlättar och
inspirerar i rehabiliteringen Det visade också
på betydelsen av familjära aktiviteter och
miljöer i rehabiliteringen. Deltagarna eftersträvade att integreras på sina platser, hemmet
och arbetsplatsen vilka fungerade som
inspirationskällor för deltagarnas engagemang
i rehabiliteringen. Att utföra aktiviteter
tillsammans med andra i olika miljöer gav
deltagarna energi och inspiration samt
underlättade för dem att känna tillhörighet.
Konklusion: Betydelsen av aktivitetsutövandet
på olika platser under rehabiliteringen
bidrog till en strävan om att kunna komma
tillbaka och integreras i hemmet och på
arbetsplatsen igen, vilket i sin tur inspirerade
till engagemang i rehabiliteringen.
Bakgrund: 2010 initierade Förbundet Sveriges
Arbetsterapeuter (FSA) frågan om hållbar
utveckling i relation till arbetsterapi. Hållbar
utveckling är ett begrepp som får allt större
fokus i vårt samhälle. Både internationellt och
nationellt förs en aktiv diskussion om hur vi
ska kunna utveckla och bevara välfärden i en
värld som ständigt påminns om en pågående
klimatförändring och de ekologiska, sociala
och ekonomiska konsekvenser detta innebär
i nutid och i framtiden. Arbetsterapeuter har
kunskap om hur individen, omgivningen och
aktiviteter samverkar och stimulerar till delaktighet och hälsa. Denna kompetens är
betydelsefull i samhällets strävan mot en hållbar utveckling. En kompetens som samhället i
större utsträckning borde ta tillvara.
Syftet är att diskutera hur arbetsterapeuter i
sin yrkesutövning kan bidra till strävan mot en
hållbar utveckling.
Tillvägagångssätt vid workshopen:
Workshopen inleds med en presentation
som tar sin utgångspunkt i FSAs folder
om Arbetsterapi och hållbar utveckling.
Workshopen fortsätter därefter med
gruppdiskussioner gällande realiserandet
av strävan mot en hållbar utveckling i den
arbetsterapeutiska yrkesutövningen.
Förväntat resultat & slutsats: Workshopen
förväntas ge deltagarna en beredskap för fortsatt diskussion om arbetsterapi och hållbar
utveckling i syfte att stimulera och möjliggöra
implementering av detta perspektiv i den
arbetsterapeutiska yrkesutövningen. Gruppdiskussionerna kommer även att dokumenteras och resultatet användas i FSAs fortsatta
arbete kring arbetsterapi och hållbar utveckling.
63
64
11:00 - 12:30
(265)
Photovoice utifrån ett aktivitetsperspektiv:
Erfarenheter om att bli äldre som invandrare
Eric Asaba, Karolinska Institutet
Medförfattare: Margarita Mondaca, Karin Johansson
09:00 - 10:30
(266)
Aktivitetsbalans - ett viktigt begrepp i
arbetsterapi
Petra Wagman, Hälsohögskolan
Medförfattare: Carita Håkansson, Hans Jonsson
Forskningsarbete
Forskningsarbete
Bakgrund: Detta miniseminarium bygger på
kritiska reflektioner kring möjligheter och
utmaningar relaterade till användadet av en
deltagande forskningsmetodik - Photovoice.
Erfarenheter från ett photovoice projekt med
äldre invandrare i Sverige och Japan kommer
att vara utgångspunkt för diskussion. Området
är relevant för arbetsterapi eftersom ett stort
antal människor i dag och i framtiden åldras i
ett annat land än sitt ursprungsland. Gruppen
äldre invandrare framställs ofta som en problematisk grupp med stora behov, och med liten
förmåga att själva påverka sin situation. Det
aktuella projektet utmanar denna bild genom
att fokusera på hur äldre invandrare skapar
delaktighet genom aktivitet i sin vardag.
Syftet med projektet är att utforska vad som
upplevs som hinder alternativt möjligheter till
deltagande i aktivitet.
Tillvägagångssätt och analys: För att möta
de metodologiska och teoretiska utmaningar
som forskning kring åldrande och migration
i globaliseringens tidevarv innebär har
bild och berättelse använts i en deltagande
forskningsansats (photovoice), där fokus
ligger på handlingar och strategier som äldre
invandrare använder sig av för att skapa en
fungerande vardag i det lokala sammanhang
där de befinner sig. Datainsammling som
bygger på grupp diskussion, bild, och video
har genomförts med två olika grupper av äldre
invandrare under 12 veckor i Stockholm och 5
veckor i Kobe (Japan). Data analyseras utifrån
tolkande och tematiska kvalitativa metoder.
Förväntade resultat inkluderar 1) utvädering av
deltagares erfarenheter kring att engagera sig
i ett photovoice projekt, 2) tematisk analys av
foton, och 3) tematisk analys av intervju data.
Slutsats: Photovoice skapar möjligheter för
aktivt deltagande i en forskningsprocess där
foto och berättelse bidrar med en nyanserad
bild av erfarenheter som kan kommuniceras
med lokalsamhället såväl som med forskare,
vårdgivare, politiker och samhällsplanerare.
Bakgrund: Aktivitetsbalans är ett ofta använt
begrepp inom arbetsterapi med lång historia.
Trots detta, och dess relation till hälsa och
välbefinnande, är innebörden oklar och
begreppet används olika. Under senare år
har dock mycket forskning bedrivits om
aktivitetsbalans inom olika populationer
och om begreppet som sådant. En definition
har också föreslagits baserat på en analys av
hur begreppet används i arbetsterapeutiska
publikationer.
Syftet med miniseminariet är att ge en
presentation av aktivitetsbalans med fokus
på vår egen forskning samt ge utrymme för
en diskussion om begreppet, den föreslagna
definitionen, och dess användning i svensk
arbetsterapi.
Tillvägagångssätt: Vi startar miniseminariet
med en presentation av begreppets svenska
och internationella historia och fortsätter
med att presentera något av den forskning
som bedrivits under senare decennier.
Fokus kommer att ligga på författarnas egen
forskning, dvs människors uppfattningar
om begreppet, aktivitetsbalans och dess
relation till hälsa och välbefinnande
samt aktivitetsbalans utifrån människors
upplevelser av aktivitet. En föreslag till
definition av aktivitetsbalans presenteras och
utrymme ges för att diskutera denna och dess
relevans för arbetsterapeuter.
11:00 - 12:30
(267)
Ett kunskapsforum för strokerehabilitering
(Occupational therapy stroke Network,
OSTRON)
Susanne Guidetti, Karolinska Institutet
Medförfattare: Kerstin Tham, Birgitta Bernspång,
Gunilla Eriksson, Lisa Ekstam
13:15 - 14:45
(268)
Forskningsmetoder som kan stödja
förbättringar av verksamheter
Sofia Vikström, Karolinska Institutet
Medförfattare: Lena Borell
Forskningsarbete
Bakgrund: Ett mål för rehabilitering efter
stroke är att återfå förmågan att utföra
aktiviteter och kunna vara delaktiga i
det dagliga livet. Effekten av arbetsterapi
har utvärderats och är en viktig del av
strokerehabilitering. Det pågår för närvarande
flera forskningsprojekt inom området vid olika
universitet i Sverige och det finns ett behov
att delge varandra kunskap om nuvarande
forskning för att hitta samarbetsformer som
också kan leda till att söka medel till större
projekt.
Syftet är att sprida och samordna forskning
inom arbetsterapi och implementering av
kunskap inom rehabilitering för personer med
stroke.
Tillvägagångssätt: Att samla arbetsterapiforskare och andra intresserade inom området
från hela Sverige för att genom kortare
presentationer av pågående forskningsprojekt
skapa förutsättningar för kunskapsöverföring
och forskningssamarbeten. Därefter genomförs
diskussioner i grupp för att skapa en möjlighet
att delge och diskutera forskningsresultat och
nya forskningsfrågor samt samarbeten över
universitetsgränserna i Sverige. Avslutningsvis
redovisas gruppdiskussionerna och man
planerar för fortsatt nätverk.
Resultat: Att skapa ett nätverk och samla
Sveriges forskning inom arbetsterapi för
personer med stroke.
Slutsats: Detta seminarium kan bidra till
att stärka Svensk arbetsterapiforskning
inom strokeområdet, både nationellt och
internationellt.
Forskningsarbete
Bakgrund: En forskningstradition som tar
avstamp i människors engagemang och delaktighet och syftar till att utjämna maktförhållanden mellan forskare och forskningsdeltagare
introduceras och diskuteras utifrån ett förbättringskunskapsperspektiv. I aktionsforskning
tillämpas en dialogorienterad kommunikation
som tar hänsyn till mångfald; där ömsesidig
delaktighet, med lyssnande och lyhördhet som
utgångspunkter, uppmuntrar till identifiering
av nya perspektiv och behov. Ledord som att
deltagare har potential att själva bidra till medskapandet av förändringar, och att problemlösningar är något som gynnas av att vara ett
resultat av förhandlingar mellan ståndpunkter,
är väsentliga i aktionsforskningsarbetet.
Syfte: Att illustrera hur forskningsmetodologin
inom aktionsforskning kan fungera som ram
vid genomförande av förbättringsarbete i
verksamheter, samt diskutera arbetsterapeutens lämplighet som medaktör i sådan
process.
Tillvägagångssätt: Ett praktiskt exempel från
ett förbättringsarbete där nationella riktlinjer
för personer med demens legat till grund för
ökad evidensbaserad verksamhet kommer att
utgöra en grund för workshopen. En empiriskt
förankrad vision om arbetsterapeuten som
förbättringskunskapsagent kommer att lanseras.
Analys: Vi menar att det finns stor potential
i att tillämpa aktionsforskningens utgångspunkter och strategier för att uppnå en
förankrad hållbar förändring av verksamheter
till det bättre. Dessutom finns paralleller att
dra mellan aktionsforskningens ideologi
om delat ansvar, och tillämpning av vissa
arbetsterapiteorier.
65
Foto-/Bildgrupp hösten 2011 på Arbetsterapin
DagRehab. Gävle och Vernissage av gruppens
alster 111216 (312)
Annika Öst-Nilsson, DagRehab. Södertull
Bakgrund: Tre personer som drabbats
av stroke var intresserade av skapande
verksamhet. Vi utgick från intresse och behov
och bildade en foto-/bildgrupp som en del i
deras rehabilitering och som en utvecklingen
av DagRehab.´s verksamhet.
Syfte:
- Göra stimulerande aktiviteter tillsammans för
att blir mer aktiv i det vardagliga livet
- Erfarenhetsutbyte gällande foto/målning och
sin sjukdom
- Foto/målning som stöd för nedsatt minne och
träning av kognitiva förmågor
- Träning av svag arm/hand i lustfyllda
aktiviteter
Tillvägagångssätt:
- Träffas vid 12 tillfällen
- Målning med akvarell samt fotografering
- Tittar på bilder som vi tagit
- Planering och genomförande av Vernissage
med egna foton och målningar
Analys: Motivationen i gruppen har varit
hög. De har stöttat varandra på ett kreativt
och positivt sätt under tiden som bilderna på
pappret växt fram. Skratten har varit många
samtidigt som även lite mer jobbiga saker har
ventilerats och bearbetats. Idén väcktes om
Vernissage och engagemanget ökade.
Resultat: Deltagare har kommit igång att måla
tillsammans med barnbarn. En uttryckte tidigt
att det är skönt att hålla penseln igen och nu
KAN jag rita. En annan beskriver att nu får
hjärnan jobba. Aktivitetsnivån har varit hög och
erfarenhetsutbyte har skett kring tekniker och
runt sjukdomen. En deltagare har kunnat börja
måla med svag hand. Bilderna har fungerat som
minnesstöd då de fått med sig bilder hem. De
tyckte det var väldigt roligt och givande att få
visa upp sina foton/målningar och berätta om
dessa för alla intresserade på Vernissage:t. De
berättade med stolhet om sitt arbete för de två
tidningar som var på plats och gjorde reportage!
Slutsats: Som ledare har jag sett att de har
utvecklats och trivts bra med både aktiviteten
och med själva gruppen. Foto/bild är aktivitet
med många möjligheter, den är ”tillgänglig”
och ”ligger i tiden” samt är bra som minnesstöd. Det har varit uppenbart positivt med
denna gruppverksamhet och kreativiteten och
idéerna har flödat.
66
Andningsgrupp för personer med KOL som vill
träna in en god andningsteknik i vardagliga
aktiviteter (313)
Carina Göransson, Arbetsterapin Sahlgrenska
Medförfattare: Ann Wingårdh
Bakgrund: Kroniskt obstruktiv lungsjukdom
(KOL) blir allt vanligare i Sverige. Många
med KOL säger att det som är jobbigast med
sjukdomen är att den hindrar dem i deras
vardag. Tidigare självklara aktiviteter som att
laga mat och städa har nu blivit aktiviteter som
de helst undviker pga andnöd och utmattning.
Syfte: Att lära ut en god andningsteknik och
ett ergonomiskt arbetssätt, till personer med
KOL, vid utförandet av vardagliga aktiviteter.
Detta för att ge dessa personer en möjlighet till
en mer aktiv vardag.
Tillvägagångssätt: Två arbetsterapeuter
och ca 6 patienter träffas tre gånger om ca
två timmar. Vid första träffen beskrivs hur
lunganatomin ser ut och vad som händer i
lungan vid en KOL. Arbetsterapeuten går
noggrant igenom en god andning och alla
deltagarna får testa själva. Första träffen
avslutas med läxa i form av veckoschema
och andningsträning. Vid andra och tredje
träffen påbörjas tillfället med diskussion
och reflektion kring läxan. Vid dessa träffar
ligger fokus på träning av andningsteknik och
ergonomi vid vardagliga aktiviteter i olika
stationer såsom, bädda säng, hänga tvätt och
gång i trappa. Arbetsterapeuten är med och
om så önskas, mäter syremättnaden i blodet
med en pulsoxiometer. Vid alla tre träffar har
vi en stund för fika och samtal samt avslutar
med några minuters avslappning.
Analys: Vad vi hittills sett så har denna grupp
varit viktig för många deltagare inte bara för att
de erhållit ett redskap som gör att de klarar lite
mer i vardagen utan också för att de får träffa
andra i liknande situation och fått möjlighet att
diskutera sina problem med dessa.
Förväntat resultat: Att öka möjligheten till ett
mer aktivt liv för personer med KOL
Slutsats Denna typ av grupp kan vara bra i och
med att den ger deltagarna möjlighet att träffa
likasinnade samtidigt som de får möjlighet och
tid att i lugn och ro träna sig på att klara sina
dagliga aktiviteter.
Framstegen - ett utvecklat arbetsätt inom
daglig syselsättning (314)
Camilla Emmoth, Framstegen/SPIRA/ VOO Mölndal
Medförfattare: Mona Jonsson, Inger Jansson,
Mozhgan Mirmohammadi
Effekt av användande av kedjetäcke för
strokepatienter med oro/sömnproblem (315)
Caroline Edlund, Akademiska sjukhuset
Medförfattare: Mathilda Nilsson, Hanna Kieri
Bakgrund: Inom vård- och
omsorgsförvaltningen i Mölndal erbjuds
daglig sysselsättning för personer med
psykisk funktionsnedsättning. Den dagliga
sysselsättningen är organiserad i enheten
SPIRA (socialpsykiatrisk rehabilitering och
arbetsträning).
Syfte: Inom SPIRA bedrivs sedan 2009 ett
ESF-projekt, projekt Framstegen. Projektets
syfte är att öka möjligheterna för personer med
psykisk funktionsnedsättning att närma sig
arbetslivet.
Tillvägagångssätt: Verksamheten är formad
utifrån teorier om mänsklig aktivitet, återhämtning och rehabilitering. Brukarinflytande och
MI är metoder som används av all personal.
Arbetsmarknadshandläggaren utgår även
från IPS-metoden. Framstegen bygger på en
16-veckors kurs på halvfart med friskvård,
självreflektion och livsstil på schemat och
utgår från den grundläggande metod som
tillämpas i verksamheten. Vi erbjuder ett mera
fokuserat tillvägagångssätt med struktur
och rutiner för att komma tillbaka ut i
arbetslivet som kan komplettera den ordinarie
verksamheten med arbetsinriktade aktiviteter i
ett socialt sammanhang.
Resultat: 52 personer har deltagit i Framstegen
i 6 olika grupper. 15 av dessa befinner sig i
anställning idag. 4 studerar. 6 praktiserar.
Slutsats: I SPIRA har det således skett
en rejäl förändring av vårt arbetssätt. För
ett antal år sedan arbetade i stort sett all
personal i arbetsgrupper inom verksamheten.
I dag arbetar 3 med Framstegens
arbetsträningskurs och 1 arbetar som
arbetsmarknadshandläggare. Detta innebär
att man aktivt följer upp c.a 20 personer
som är på arbetsplatser ute i samhället. Det
är viktigt att betona att samtliga delar från
de kravlösa aktiviteterna till stöd ute på
arbetsplatsen är lika viktiga. Den bredd av
stödåtgärder vi åstadkommit idag speglar
däremot bättre de behov som individerna har
och de förväntningar som finns i samhället
om lönearbete. Grundsynen i verksamheten
har breddats till att inkludera arbete som
en konkret möjlighet hos både personal och
deltagare.
67
Vardagsrehabilitering - Implementering i den
dagliga verksamheten (316)
Anette Gustavsson, Ljungby kommun
Medförfattare: Ester Andersson, Maria Haegerstam,
Inga-Lill Palm
Vårdhund i Demensvård (317)
Anna-Lena Bäckström, Eskilstuna Kommun
Medförfattare: Ann Kårefjärd
Bakgrund: Ljungby kommun har arbetat med
olika utvecklingsprojekt inom området svårt
sjuka äldre, detta har sedan implementerats
i verksamheten. Hemrehab påbörjades vilket
bidrog till att aktivitetsnivån ökade hos
patienterna och att de inte behövde korttids
utan kunde komma hem direkt. Patienterna
kunde i egen takt träna i hemmiljö och vid
utvärdering upplevde de sig mer trygga
och antalet hemtjänsttimmar minskade i o
m att patienterna blev mer självständiga.
När hemrehab insatser avslutades fick dock
flera ökat hjälpbehov. Utvärderingarna
visade att ett rehabiliterande och aktiverande
förhållningssätt resulterat i mindre behov
av hemtjänst och ökad självständighet hos
patienterna. Därför startades ett projekt
där hemtjänstpersonal fick utbildning och
handledning i vardagsrehabiliterande
förhållningssätt. Detta skulle bidra till att olika
yrkeskategorier skulle arbeta mot samma mål i
patientens rehabilitering.
Syftet med att implementera vardagsrehabilitering i den dagliga verksamheten var att få
med hemtjänstpersonal i ett rehabiliterande
förhållningssätt. Avsikten var att öka patientens självständighet, sociala delaktighet samt
möjlighet att bo kvar hemma.
Tillvägagångssätt: Arbetsterapeut och sjukgymnast genomförde utbildning för hemtjänstpersonal, sjuksköterskor, sektionschef och
biståndshandläggare. Utbildningen var i två
steg, först ett utbildningstillfälle i arbetsgruppen och sedan individuell handledning
av varje personal. Utvärdering skedde via
intervjuer.
Resultat: Paramedicinare upplever att de har
fått bättre kontakt med all personal. De har
fortsatt med teamträffar i mindre grupper för
att kunna stötta personalen och svara på frågor.
Slutsats: Genom att hemtjänstens kompetens
vidmakthålls så faller de inte in i det gamla
mönstret, dvs att vara mer hjälpande än stöttande. Arbetsterapeut och sjukgymnast har fått
positiv feedback från all personal som är mer
engagerad och tycker det är roligare att arbeta.
68
Forskningsarbete
Bakgrund: Vårdhundsprojektet ”Hund i
vården” startades i februari/mars 2009, en
undersköterska började då att arbeta med
vårdhund på ett demensboende i Eskilstuna.
Under hösten 2009 påbörjade ytterligare
tre undersköterskor sin utbildning med
respektive hund på Vårdhundskolan. I den
teoretiska delen av denna utbildning deltog
arbetsterapeuterna Anna-Lena Bäckström
och Ann Kårefjärd. När projektet pågått i
ungefär ett halvår inleddes ett samarbete
med Mälardalens högskola för att på ett
vetenskapligt sätt kunna utvärdera effekterna
av vårdhundskontakterna för brukarna. Detta
projekt, kallat ”HAI“ Hund som främjare
av aktivitet och integritet i demensvården”,
har finansierats av Eskilstuna kommun,
Samhällskontraktet, KP:s Jubileumsfond samt
av Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter.
Forskningsledare har varit Lena Nordgren
från MDH. Vi arbetsterapeuter har arbetat
som forskningsassistenter på 25% vardera.
Från MDH har en sjuksköterska varit
forskningsassistent på 50%.
Syfte: Det övergripande syftet med projektet
är att kunna öka livskvaliteten hos personer
med demenssjukdom. Syftet är också att
med hjälp av vårdhundsteamen kunna ge en
behandling för att bibehålla eller förbättra
psykiska, fysiska och sociala funktioner
hos personer med demenssjukdom.
Vårdhundskontakten går också ut på att
minska oro, ångest och nedstämdhet samt att
förebygga depression.
Tillvägagångsätt & analys: Arbetsterapeuterna har gjort bedömningar och prioriteringar tillsammans med undersköterskorna
i projektet.Vårdhundsteamet har träffat
den demenssjuke efter handledning av
arbetsterapeut. ADL taxonomi har gjorts före,
direkt efter, 3 mån efter samt 6 mån efter
vårdhundskontakt. ADL taxanomi har även
gjorts på kontrollgrupp som inte har träffat
vårdhund. I forskningen ingår även MMT,
boendeenkät & personalenkät.
Resultat/förväntat resultat & slutsats:
Sammanställning av forskningsinsatserna
pågår och kommer att vara klara under 2012.
Iscensättande av en sinnesstimulerande trädgård på ett vård- och omsorgsboende (318)
Adina Cederblad, Studerande vid Karolinska
Institutet
Gruppbehandling med syfte att öka
kommunikation och interaktionsförmåga med
stöd av vård/terapihund (319)
Marie Donlau, Habiliteringen i LIO Linköping
Medförfattare: Maria Stenmark
Forskningsarbete
Bakgrund: Tidigare studier indikerar
att trädgårdsarbete kan ha terapeutiska
konsekvenser för personen som upplever den.
Två empiriska studier indikerar dessutom
specifikt gynnsamma terapeutiska effekter.
Någon beskriver såväl rehabiliterande
som emotionellt helande effekter av
sinnesstimulerande trädgårdsarbete. En
annan påvisar till och med att såväl behov
av psykofarmaka som sömnsvårigheter kan
minska. Fokus i terapeutiska trädgårdar
inkluderar därför numer ofta olika former av
stimulering av sinnena; syn, lukt och känsel.
Syftet här var att beskriva erfarenheterna av
att iscensätta en sinnesstimulerande trädgård
på ett vård- och omsorgsboende för personer
med demenssjukdom från ett personal och
boendeperspektiv.
En institutionell etnografisk ansats
tillämpades, där en underliggande värdering
är att forskningsresultaten får ett ökat djup
om forskaren är en deltagande observatör.
Fältanteckningar och intervjudata samlades in
av föreståndare, arbetsterapeuter och annan
vårdpersonal, liksom av boende, under en fem
månaders period. Datat analyserades med en
kvalitativ metod med deskriptivt fokus.
Iscensättandet av en sinnesstimulerande
trädgård var avhängigt tre huvudsakliga
åtgärder: A) Hänsyn till multipla miljömässiga
aspekter, B) Identifiering av ansvar och
delaktighet, C) Värdet av att planera varje steg
i processen på ett strukturerat sätt.
Tydligt var att planering och delegation av
ansvar till framtida användare av trädgården
var avgörande faktorer för att nå framgång
över tid.
Forskningsarbete
Bakgrund till studien är att det i uppdragsbeskrivningen mellan Närsjukvården och
Hälso- och sjukvårdsnämnden uttrycks att
närsjukvården skall ”möta människan utifrån
en helhetssyn på livssituationen, hälsotillstånd
och sjukvårdsbehov”. Patienten ska stimuleras
till det den själv kan göra för att förbättra sin
hälsa samt att stödja patienten i dennes egenvård. Forskning visar hur påverkan sker på
kroppsnivå i samvaro med hund. Det handlar
exempelvis om att oxytocin (”lugn och ro
hormon”) frigörs, blodtryck sänks och cortisolhalten i saliv förändras vilket innebär stressreducering. Studier visar även att oxytocin
ger ökar nyfikenhet och motivation för social
samvaro. Att interagera med en hund kan
stödja den sociala kompetensen. Att erbjuda en
kurs som den här är ett exempel som stämmer
väl överens med uppdragsbeskrivningen.
Studiens syfte var att undersöka om personer
med högfungerande autism/Aspberger, vilket
bland annat innebär svårigheter att kommunicera och klara av sociala situationer, kunde
minska dessa svårigheter med hjälp av gruppintervention med stöd av vård/terapihund.
Metod: Studien genomfördes under 8 tillfällen,
1 gång per vecka, där varje träff varade 2
timmar. Sex deltagare deltog vid sju eller åtta
tillfällen av kursen.
Resultatet visade signifikant förbättring av
kommunikationsförmågan hos gruppen. Deltagarna förbättrade även sin förmåga att vara
i grupp och sin nöjdhet med hur det fungerande. Den kvalitativa redovisningen visade att
deltagarna upplevt tillfredställelse med kursen
och att den varit stödjande och utvecklande
för dem. Slutsatsen är att det krävs ytterligare
studier för att få mer kunskap om effekten
och hälsoekonomin av den här typen av
gruppbehandling på längre sikt. Hundar som
teraputiska verktyg är på frammarch och vi
arbetsterapeuter har goda förutsättningar utifrån vår proffession att vidareutveckla samt
forska kring denna metod.
69
Slopade restriktioner efter halvprotes och
främre snitt - riskfritt och rationellt (320)
Inger Nilsson, Skånes universitetssjukhus Malmö
Medförfattare: Johanna Jaran, Louise Dahlquist,
Ammar Al - Jobory, Olof Leonardsson,
Cecilia Rogmark
Strategier i vardagen för personer med besvär
vid tumbasartros
(321)
Inger Grönbäck, Primärvårdsrehab, Ulricehamn
Medförfattare: Monica Svensson
Bakgrund: Halvproteser vid höftfraktur har
ökat från ca 300 till över 4000 årligen. Rutinmässigt har man överfört restriktioner och
hjälpmedel som gäller vid artrospatienter med
behov av totalproteser. Det finns inget stöd i
litteraturen för att restriktioner vid halvprotes
krävs. Däremot finns studier att använda
anterolateralt snitt minskar luxationsrisken.
Den kliniska erfarenheten är att restriktionerna
kan vara ett hinder för patienten.
Syftet är att se behovet av restriktioner och
hjälpmedel, jämföra antal luxationer och
funktionsresultat i båda grupperna.
I en pseudorandomiserad studie inledd april
2010 slipper patienterna på två avdelningar
restriktioner. På två avdelningar fortsätter
vi med hjälpmedel och rörelserestriktioner.
Syftet är att jämföra funktion, hälsorelaterad
livskvalitet, arbetsinsats och antalet luxationer.
Kontroller sker under vårdtiden, 6 veckor, 3
månader och 6 månader. Nuvarande resultatet
som presenteras innefattar ca 250 patienter.
Sedan studiens start har ingen luxation
inträffat i studiegruppen, men en i
kontrollgruppen. Övriga komplikationer
är jämnt fördelade mellan grupperna.
Arbetsinsatsen var signifikant lägre för både
arbetsterapeuter/sjukgymnaster. Patienterna
återgår till tidigare boende men hjälpbehovet
är fortfarande stort. Hälften i båda grupper
hade samma gånghjälpmedel som före
frakturen. Signifikant fler hade griptång,
strumppåtagare och förhöjningsdynor i
kontrollgruppen. Det var ingen skillnad
avseende toalett- och sängförhöjning.
Resultaten visar ingen ökad risk för luxation.
Arbetsinsatsen för arbetsterapeut och sjukgymnast kan minskas. Patientgruppens allmänna sjuklighet kan medföra att patienten sedan
tidigare har hjälpmedel. Att inkludera patienter
i studien har berett oss vissa svårigheter.
70
Kandidatuppsats
Bakgrund: Handens funktion är mycket
komplex och har stor betydelse i utförandet av
dagliga aktiviteter. Att kunna utföra självvalda
aktiviteter utifrån intressen, roller och vanor
ger meningsfullhet i tillvaron. Något som kan
påverka aktivitetsförmågan är handartros.
Detta är en vanlig sjukdom och tumbasartros,
som är en del av denna sjukdom, orsakar
smärta och nedsatt tumrörlighet som påverkar
aktivitetsförmågan. Medicinsk behandling har
inte kunnat bota besvär vid tumbasartros utan
personer med dessa besvär brukar hänvisas
till arbetsterapeut som identifierar personens
problem samt erbjuder intervention. En del av
interventionen innebär rådgivning om underlättande strategier i vardagen. Det finns dock
begränsad kunskap om vilka strategier en
person med besvär vid tumbasartros använder
för att hantera sina vardagliga aktiviteter,
vilket är ett område som arbetsterapeuten
behöver ha ökad kunskap om.
Syfte: Att undersöka vilka strategier personer
med besvär vid tumbasartros använder för att
klara dagliga aktiviteter.
Tillvägagångssätt: Studien utfördes med
kvalitativ metod. Fem personer med besvär
vid tumbasartros intervjuades angående
strategier i vardagsaktiviteter.
Analys: Materialet analyserades utifrån
en induktiv ansats och med Malteruds
systematiska metod för textkondensering.
Resultat: För att klara vardagen användes
olika strategier. Teman som framkom var:
förebygga och behandla smärta, planera
aktivitetsutförandet eller omgivningen, trotsa
smärtan eller att ta hjälp av andra.
Slutsats: Personernas ambitioner, tidigare
roller och vanor påverkade valet samt
omfattningen av aktivitet. Personerna ville
klara att utföra sina dagliga aktiviteter men
smärtan styrde valet av aktiviteter samt när
och hur de skulle utföras.
Att komma till insikt efter stroke
(322)
Pia Linde Runeskog, Rehabmedicinska kliniken
Danderyds sjukhus
Medförfattare: Carina Appelqvist
Kandidatuppsats
Bakgrund: I Sverige drabbas årligen
60-70 000 personer av en förvärvad
hjärnskada, varav hälften är stroke. Patientens
förmåga att skapa en realistisk bild av sig
själv och kunna utvärdera konsekvenser av
sina egna handlingar kan efter en förvärvad hjärnskada
vara begränsad. Insikt är en av de främsta
prediktorerna för en framgångsrik rehabilitering. För att kunna erbjuda adekvata arbetsterapeutiska rehabiliteringsåtgärder är det
viktigt att få en ökad kunskap om hur patienter med förvärvad hjärnskada utvecklat insikt.
Syfte: Att beskriva hur personer med förvärvad hjärnskada utvecklat insikt om konsekvenser av skada efter stroke.
Tillvägagångssätt och analys: Kvalitativ
studie med öppna halvstrukturerade frågor. I
studien ingick sex personer, fyra kvinnor och
två män som avslutat rehabiliteringen och
påbörjat arbetsträning eller återgått i arbete.
Materialet analyserades med innehållsanalys.
Resultat: Deltagarna upplevde att insikten
om funktionsnedsättningar utvecklas gradvis
och över en lång tid. Viktiga faktorer som
påverkat deras insikt var tidig information
om sjukdomen, feedback från omgivningen,
deras
egna jämförelser och värderingar om hur
de utför uppgifter/aktiviteter nu jämfört
med tidigare. Vidare hade deltagarna
svårt att ta till sig konsekvenser av
funktionsnedsättningarna innan de hade
utfört välbekanta uppgifter i hemmet eller på
arbetsplatsen.
Slutsats: Resultatet visade insikten om
konsekvenserna av funktionsnedsättningen
utvecklades gradvis och över lång tid. Vidare
att det är viktigt att patienten i ett tidigt
skede av rehabiliteringen får information och
kunskap om stroke och dess konsekvenser.
Det är även viktigt att få möjlighet att träna i
träna i reella och vardagliga aktiviteter, för att
kunna få insikt om de förändringar som skett.
Aktivitetsförmåga och kognitiv funktion
hos äldre med återkommande inläggningmedicinsk slutenvård
(323)
Marie Jönsson, Örebro läns landsting
Bakgrund: Det finns behov av studier som
beskriver äldre patienter med återkommande
inläggning. De har ofta ett kvarstående behov
av personligt stöd, träning, hjälpmedel och
eventuell bostadsanpassning efter vårdtillfället. Vid akutvårds- o allvårdsavdelning
görs strukturerade bedömningar för att få
ökad kunskap om patientgruppen samt på
sikt utforma vårdriktlinjer. I studien används
de bedömningar som arbetsterapeut vid
enheten genomfört på patientgruppen under
viss tidsperiod för att beskriva gruppens
aktivitetsförmåga och kognitiva funktion.
Syfte: Att beskriva aktivitetsförmåga och
kognitiv funktion hos en grupp äldre
patienter med återkommande inläggning
i samband med vård vid medicinsk
akutvårds- och allvårdsavdelning. Att jämföra
aktivitetsförmåga och kognitiv funktion
avseende bla två åldersgrupper.
Design: Prospektiv observationsstudie.
Metod: Antal patienter (n=60), medelålder
84 år bedömdes av arbetsterapeut avseende
aktivitetsförmåga inom personlig vård och
förflyttning med ADL-taxonomin. Deras
kognitiva funktion bedömdes med MMSE
(n= 47). Bedömningarna genomfördes vid ett
tillfälle.
Resultat: Studiens resultat kommer att
redovisa aktivitetsförmåga och kognitiv
funktion utifrån de genomförda formaliserade
bedömningarna.
Slutsats: Resultatet bedöms vara överförbart
till andra vårdenheter med liknande
patientgrupper inom Örebro läns landsting.
71
72
Vad gör skillnad - kognitivt stöd inom
kriminalvården
(325)
Monica Ryden, Hjälpmedelsinstitutet
Medförfattare: Elisabeth Lagerkrans
Förgrymmade unge! - Hur kan vi undvika
”Snickeboa”
(326)
Ellen Odéus, Drottning Silvias barn och
ungdomssjukhuS
Bakgrund: Ökad kunskap inom kriminalvården har lett till att fler intagna får neuropsykiatrisk utredning och i förekommande
fall en diagnos och medicinsk behandling.
Utredningar sker på en bl.a. på en särskild
avdelning på Norrtäljeanstalten. Hjälpmedelsinstitutet blev kontaktade av Norrtäljeanstalten
som ville ha utbildning till personal och stöd
att få igång hjälpmedelsanvändning inom
anstalten. Medel till ett projekt kunde anslås
från regeringsuppdraget, Hjälpmedel i fokus.
Syftet: Att öka kunskapen om kognitiva
funktionsnedsättningar, dess konsekvenser i
vardagen och om kognitiva hjälpmedel.
Tillvägagångsätt:
- Personalutbildning om kognitiva
funktionshinder samt bemötande.
- Utbildning om kognitiva hjälpmedel
Samverkan och återkommande diskussioner
om hjälpmedel inom kriminalvården
- Informationsträffar för de intagna på
anstalterna
- Utprovningar av hjälpmedel för
kriminalvårdsklienter på anstalt
- Utprovningar av individueller hjälpmedel
inom öppenvård (ITOK)
- Miljöanpassningar i allmänna utrymmen på
anstalterna
Resultat: Hjälpmedel finns idag på några
anstalter. Personal har fått ökad kunskap
om funktionsnedsättningar och bemötande.
Rutiner och informationssätt har förbättrats så
att de intagna har bättre möjligheter att förstå
vad som gäller. Hur förskrivningar på sluten
anstalt ska göras är inte löst, när det gäller
intagna inom öppenvården ska det ordinära
regelverket för HSL åtgärder träda in.
Slutsats: Flera av de intagna berättade om
hur deras liv varit ett konstant ”strul” med
missbruk och kriminalitet. Att få en diagnos
är bra och att få hjälp med vardagsaktiviteter
upplevdes som positivt. Arbetsterapeuter
behövs inom kriminalvården
Bakgrund: När en familj har en eller flera
familjemedlemmar med diagnosen Attention
Deficit Hyperactivity Disorder (ADHD) kan
det vara svårt att få vardagen att gå ihop. I
Göteborg finns ingen arbetsterapeut anställd
på BUP.
Syftet var att komplettera barnets behandlingen på BUP genom att familjen skulle få
träffa en arbetsterapeut som kan hjälpa familjerna i deras vardag.
Genomförande: Under tre års tid hölls
informationsmöten för BUP-enheterna om vad
en AT kan bistå med.
Resultat: 124 remisser har inkommit till
arbetserapin. Varav 53 under 2011. 78 barn
har kommit på engångsbesök, 27 två gånger.
Ålderspann var främst mellan 11-15 år.
Förutom strategier och målsättning har 70 st.
bolltäcken och 45 timstockar förskrivits som
hjälpmedel. Besöken består av genomgång
av familjens befintliga struktur, strategier för
minne, kartläggning av tidsuppfattning och
ETT mål betäms, för att ha ett konkret mål att
jobba mot. Besöken har varit uppskattade av
familjerna som känner att de har fått konkret
hjälp och en möjlighet att komma förbi vissa
av hindren de möter i sin vardag.
Slutsats: Vården för barn med ADHD har
förbättrats genom ett ökat samarbete mellan
vårdenheterna. Arbetsterapeuten har möjlighet
att praktiskt möta de svårigheter barn med
ADHD ställs inför, både med hjälpmedel och
förslag till strategier. Ingen av barnen borde
få höra att de ska skärpa sig och skickas iväg
till någon form av Snickeboa innan de har
fått de rätta verktygen som hjälp att faktiskt
möta de krav som omgivningen ställer dem
inför. Användandet av rätt proffession för att
möta barnens olika behov är viktigt för att öka
kvalitén i vården.
Olika funktionsmönster över tid hos äldre personer med lindrig kognitiv störning (MCI) (327)
Annicka Hedman, Karolinska Institutet
Medförfattare: Louise Nygård, Ove Almkvist,
Anders Kottorp
Kartläggning av kognitiva hjälpmedel inom
svensk psykiatri (328)
Maria Yilmaz, Örebro universitet
Medförfattare: Ann-Britt Ivarsson, Ingvor Pettersson,
Kajsa Lidström-Holmqvist, Margaretha Olstam
Forskningsarbete
Forskningsarbete
Bakgrund: Tidigare forskning har visat att
äldre personer med lindrig kognitiv störning,
sk. MCI, generellt upplever vardagsteknik
som svårare att hantera än äldre utan kända
kognitiva nedsättningar. Däremot saknas
longitudinella studier där man undersökt
hur vardagsaktiviteter som inbegriper teknik
fungerar över tid för personer med MCI. Detta
är en viktig fråga eftersom det är angeläget
att de får stöd och att tidigt identifiera de som
utvecklar demens.
Syfte: Denna studie syftade till att undersöka
funktionsmönster över tid hos äldre med
MCI, med fokus på deras uppfattning av
svårigheter att använda vardagsteknik och
deras aktivitetsengagemang.
Tillvägagångssätt och analys: 37 äldre personer med MCI inkluderades, och bedömdes
genom självskattningar vid fyra tillfällen under
två års tid. Instrumentet Everyday Technology
Use Questionnaire, ETUQ, användes för att
identifiera upplevda svårigheter vid användning av vardagsteknik och Frenchay Activities
Index, FAI, för skattning av aktivitetsengagemang. Efter bortfall av fem personer ingick 32
i analysen. För att analysera funktionsmönster
mellan variablerna över tid användes en
personorienterad ansats med visuell inspektion av personernas longitudinella grafer.
Resultat: Personerna kunde kategoriseras i
tre huvudmönster av fungerande över tid:
förbättrat/stabilt (n=10), fluktuerande (n=10)
eller försämrat (n=12). I det försämrade
mönstret fanns en större proportion som
utvecklat demens under de två åren. Mer än
hälften av stickprovet uppvisade försämrad
eller fluktuerande longitudinell graf för
vardagsteknikanvändning, medan graferna för
aktivitetsengagemang var mer stabila över tid
för de flesta.
Slutsats: Ökande svårigheter att använda
vardagsteknik kan ha samband med ökad
risk för demensutveckling hos personer
med MCI. Då dessa uppvisar varierande
funktionsmönster över tid behövs upprepade
bedömningar för planering av rätt stöd.
Bakgrund: Tillgången på kognitiva hjälpmedel för personer med psykiska funktionsnedsättningar är bristande. Att kartlägga hur
arbetsterapeuter bedömer behov och val av
kognitiva hjälpmedel och kognitiva strategier
är ett steg i att förbättra hjälpmedelstillgången
för denna grupp.
Syfte: att kartlägga förskrivningen av
kognitiva hjälpmedel och kognitivt stöd som
en del i arbetsterapeutisk intervention för
personer med psykisk funktionsnedsättning
samt att beskriva arbetsterapeuters
erfarenheter av förskrivningsprocessen och
utvecklingsbehov inom området
Metod: Frågeformulär skickades ut till
samtliga arbetsterapeuter inom psykiatrisk
verksamhet (N=590). Svarsfrekvensen var 69
%. Data bearbetades statistiskt. Intervjuer
genomfördes med nio arbetsterapeuter
rekryterade från delstudie 1. Dessa
analyserades med kvalitativ innehållsanalys.
Resultat: Drygt hälften av arbetsterapeuterna
förskrev kognitiva hjälpmedel, nästan alla
rekommenderade icke förskrivningsbara
hjälpmedel. Ett fåtal ansåg sig ha goda
kunskaper om kognitiva hjälpmedel.
Arbetsterapeuter med längre utbildning inom
området förskrev fler typer av hjälpmedel.
Landstingsanställda använde oftare
kognitiva test vid bedömningen jämfört med
kommunanställda.
Resultatet av intervjuerna visade att kognitiva
hjälpmedel ökade brukarnas möjlighet att
klara vardagens rutiner, gav förbättrad självkänsla och känsla av oberoende. Hinder som
framkom var att hjälpmedelssortimentet inte
motsvarade brukarnas behov, arbetsterapeuter
saknade förskrivningsrätt och bristande kunskap hos medarbetare. Arbetsterapeuterna
önskade få möjlighet att förskriva produkter
på öppna marknaden, få tid för att utbilda
personal och egen fortbildning.
Slutsats: Nästan alla arbetsterapeuter arbetade
med kompenserande åtgärder. Drygt hälften
förskrev kognitiva hjälpmedel. Den låga förskrivningen antogs bero på en kombination
av bristande kunskap, bristande sortiment och
samverkanssvårigheter.
73
Vägen till körkort för ungdomar med
neuropsykiatrisk diagnos (329)
Maria Almberg, Mobilitetscenter
Bakgrund: Attention Deficit Hyperactive
Disorder (ADHD), Aspergers syndrom (AS)
och högfungerande autism (HA) kan innebära
kognitiva nedsättningar som påverkar förmågan att köra bil. Vid ansökan om körkortstillstånd föreläggs personer med neuropsykiatriska diagnoser, som ADHD, AS eller
HA att lämna läkarintyg som styrker att diagnosen inte innebär hinder för körkortsinnehav.
På Mobilitetscenter i Göteborg utreder arbetsterapeuter ungdomars lämplighet för körkortstillstånd. Det har tidigare inte genomförts
någon uppföljning av utredningens resultat
och hur ungdomarna sedan klarar själva
aktivitetsutförandet, att köra bil.
Syftet med studien var att beskriva hur
vägen till körkort ser ut för ungdomar med
neuropsykiatriska diagnoser som godkänts vid
utredning på Mobilitetscenter.
Metod: Med utgångspunkt i ett strukturerat
frågeformulär telefonintervjuades 71 personer
i åldrarna 17-29 år. Även 15 trafiklärare
intervjuades. Intervjusvaren bearbetades
med deskriptiv statistik och utifrån manifest
kvalitativ innehållsanalys.
Resultat/slutsats: Vid intervjutillfället hade
62 % av ungdomarna påbörjat körkortsutbildningen. Ungdomarna med ADHD upplevde inlärning av teorin svårast, att koppla
ihop teori och praktik. Ungdomarna med
AS/HA upplevde den praktiska körningen
svårast, att förstå andra trafikanters agerande.
Ungdomarnas upplevelser avspeglade sig i
antalet kör- och teoriprov samt antal lektioner.
Trafiklärarnas synpunkter överensstämde
med det som ungdomarna själva upplevt vara
svårt. Att köra bil är en komplex aktivitet och
för att lära oss behärska aktiviteten behövs
både tid, ekonomi samt inre drivkraft. Tydligt
är att diagnosspecifika svårigheter finns. De
grundläggande kognitiva förmågorna är
viktiga för att vi ska kunna lära oss att köra
bil men körkortsutbildningen ställer också
krav på inlärningsförmågan. Förmågan att
tolka/förstå vår omgivning är viktig för ett
fungerande samspel med andra trafikanter.
74
Förbättring av sjukskrivningsprocess med Sex
Sigma och microsystemperspektiv (330)
Yvonne Widell, Skaraborgs sjukhus
Medförfattare: Jenny Berg
Bakgrund: Sjukfrånvaron i Sverige 2004 var
högst i Västeuropa och landets enskilt största
ekonomiska problem. Regeringen vidtog olika
åtgärder. En åtgärd var att ge incitament för att
sjukskrivningsprocessen skulle finnas med i
hälso- och sjukvårdens ledningssystem, delvis
på grund av förändrade krav och brister i
läkarintygens kvalitet. En lokal undersökning
visade att 23 % av patienterna var missnöjda i
samband med sjukskrivning.
Syfte: Genom Sex Sigmas problemlösningsmodell och mikrosystemperspektiv förbättra
kvaliteten på läkarintygen, skapa mål och
rutiner i sjukskrivningsprocessen samt öka
patientnöjdhet.
Metod: Utifrån ett mikrosystemperspektiv
intervjuades projektgruppen. Genom Sex
Sigmas problemlösningsmodell fokuserades
förbättringsområden på informationsutbyte till
patienter och läkare samt utformande av mål
och skriftliga rutiner. Femtioåtta patienter
intervjuades kring sjukskrivningsprocessen.
Mätningar av ”onödiga” åtgärder utfördes
och kvaliteten i läkarintygen följdes med styrdiagram. Förbättringsprojektet utvärderades
genom reflektion i projektgruppen.
Resultat: Förbättringsarbete med Sex Sigma
och mikrosystemperspektiv har signifikant
ökat kvalitet i läkarintygen, p<0,001. Rutiner
och mål för sjukskrivningsprocessen har
införts i ledningssystemet. Samtliga patienter
är nöjda, telefonsamtal om brister och felaktiga
ärenden har minskat. Förbättringsmetodiken
bidrog till vidgat synsätt, ökad förståelse för
patienten och mellan personalkategorier.
Åtgärderna har haft genomslagskraft genom
att förbättringsförslagen kom från och utfördes
av dem som arbetar i verksamheten.
Slutsats: Sex Sigma och mikrosystemperspektivet har patientfokus vilket kan påverka
värderingar och vilja till förändringar. Resultatet i studien stöds av andra studier men fler
studier av arbetssättet och dess hållbarhet över
tid behövs för att stärka evidensen.
Vägar till arbete (331)
Ewa Wahlin, Mimers Hus Gymnasium
Medförfattare: Yoe Hultberg
Bedömning av aktivitetskapacitet med UPSA-B
för personer med psykossjukdom (332)
Anna-Karin Olsson, NU sjukvården
Forskningsarbete
Forskningsarbete
Bakgrund: Trots framgångsrik farmakologisk
behandling för personer med schizofreni och
andra psykossjukdomar har många patienter
med dessa diagnoser kvarstående svårigheter
att klara av vardagliga aktiviteter och att
fungera i samhället. Forskning och långtidsuppföljning om hur personer med schizofreni
och andra psykossjukdomar mår och fungerar
är ett eftersatt område. Studien Clinical Longterm Investigation of Psychosis in Sweden
(CLIPS) pågår sedan i slutet av 90-talet. I dag
omfattar studien mer än 460 öppenvårdspatienter med psykossjukdom. Syftet med
CLIPS är bland annat att årligen samla in
data om patienternas psykiatriska symtom,
funktion och livskvalitet. Ett av instrumenten
som används för att bedöma patientens
aktivitetskapacitet är UCSD PerformanceBased Skills Assessment- Brief UPSA-B.
Syfte: Att undersöka hur patienten med
schizofreni och andra psykossjukdomar klarar
av de uppgifter som ingår i en svensk version
av UPSA-B.
Tillvägagångssätt: Undersökningsgruppen
bestod 247 deltagare som bedömts med
UPSA-B vid ett tillfälle. Datan analyseras
deskriptivt för att visa de olika uppgifternas
svårighetsgrad
Resultat: UPSA-B består av 19 uppgifter.
Svårighetsgraden på uppgifterna varierar,
den som är enklast, att visa 49 kr med sedlar
och mynt klarar 92,2 % av deltagarna. Den
uppgift som är svårast är att minnas och slå
ett telefonnummer som de fått uppläst, endast
18,9 % av deltagarna klarar den uppgiften.
Slutsats: UPSA-B är ett lämpligt
bedömningsinstrument att använda vid
screening inför en eventuell mer omfattande
arbetsterapeutisk utredning
75
Ett normkritiskt perspektiv på klientcentrering
(333)
Annika Novak, Sahlgrenska akademin,
Forskningsluckor inom hälsopromotion för
utlandsfödda äldre personer (334)
Qarin Lood, Sahlgrenska akademin, GPCC
Medförfattare: Greta Häggblom Kronlöf, Synneve
Dahlin Ivanoff
Kandidatuppsats
Bakgrund: Klientcentreringsansatsen är
idag en central del i den arbetsterapeutiska
diskursen som ger klienten nyckelrollen i alla
delar i den arbetsterapeutiska interventionen.
Ett klientcentrerat arbetssätt innebär
bland annat att arbetsterapeuten lämnar
över makt till klienten. I det normkritiska
maktperspektivet uttrycks makt som
strukturer, normer står för det som anses
normalt och det som avviker från normen görs
till de Andra.
Syfte: Undersöka hur makt och
normaspekter beskrivs inom teorin om
klientcentrerat arbetssätt i kurslitteratur
på arbetsterapeutprogram vid ett urval av
Sveriges universitet och att diskutera dessa
fynd utifrån ett normkritiskt maktperspektiv.
Tillvägagångssätt och analys: Strukturerad
litteraturöversikt med inspiration från en
integrativ metod för att få en heltäckande
sammanställning och förståelse för hur makt
och normer beskrivs i arbetsterapeutisk
litteratur. Utifrån 28 böcker har
meningsbärande enheter skiljts ur och
grupperats i sex kluster.
Resultat: De sex klustrena uppställs i en ordning som visar på flera stegs fördjupning av
förståelsen av makt och normer, från ett konstaterande av att ett maktperspektiv behövs till
att beskriva hur arbetsterapeuten kan förhålla
sig till makt och mångfald. Litteraturens
beskrivning av makt utgår ifrån terapeutens
perspektiv och riskerar att osynliggöra
klienters upplevelser av maktrelationen.
Slutsats: Den litteratur som ingår i grundutbildningen hos de undersökta universiteten
är begränsad och går inte tillräckligt djupt
i sin förståelse av makt och normaspekter
för det terapeutiska mötet. Arbetsterapeuter
behöver fördjupa sin förståelse om sin egen
subjektivitet, av vad som format ens egen
världsbild, för att kunna möta klienter med
full respekt. Därför behövs kompletterande
litteratur för att utveckla bättre förståelse om
det klientcentrerade arbetssättets komplexitet.
76
Forskningsarbete
Bakgrund: Forskning visar att utlandsfödda
äldre personer löper högre risk att utveckla
dålig hälsa än svenskfödda äldre personer.
Dessutom begränsas deras tillgänglighet till
hälsovård av hinder som språksvårigheter
och osäkerhet. Dessa ojämlikheter är ett
viktigt område att utforska men utlandsfödda
äldre personer är en underprioriterad grupp.
Föreliggande studie utgör en del av ett större
forskningsprojekt med syfte att implementera
och utvärdera en hälsofrämjande intervention
för utlandsfödda äldre personer.
Syfte: Att systematiskt granska randomiserade
kontrollerade studier (RCT) för att
kunna beskriva och presentera effekterna
av hälsofrämjande interventioner för
utlandsfödda äldre personer.
Tillvägagångssätt och analys: En systematisk
litteraturöversikt med induktiv och deskriptiv
ansats samt med inspiration från iterativ
syntes utfördes. Studier uteslöts om de
berörde strategier för prevention av specifika
sjukdomar. Analysen antog
Resultat: Åtta RCT som presenterade sex olika
interventioner inkluderades. Huvudsakliga
beståndsdelar i interventionerna var:
aktivitet och delaktighet, person-centrering,
hälsoinformation, kulturella modifieringar,
utbildning av personal samt teoretisk
grund. Fem studier presenterade statistiskt
signifikanta effektmått som syntetiserades till
tre teman: fysisk aktivitet, uppfattning av hälsa
och sociala aktiviteter. Resterande studier
rapporterade inga statistiskt signifikanta
resultat på gruppnivå. Interventionernas
evidens varierade från väldigt låg till måttfull.
Slutsats: Viktiga luckor som ger fokus för
framtida forskning har identifierats. Det
råder brist på RCT gällande hälsopromotion
för utlandsfödda äldre personer vilket gör
det svårt att fatta några evidensbaserade
beslut gällande vilka interventioner som
ska användas. För att minska ojämlikheter i
hälsovården borde denna forskning därför
vara en global prioritet.
Sal: K23 - Specialistföreläsningar
Max antal deltagare: 80 personer
09.00 - 09.45
Rollen som specialist i arbetsterapi ett
neuropsykiatriskt utredningsteam
(SP1)
Erika Högstedt
Vuxenpsykiatriska kliniken, Norrköping
10.00 - 10.45
Arbetsterapi för unga vuxna mellan 18-25 år
med förvärvad hjärnskada
(SP2)
Charlotte Nilsson
Rehabiliteringsmedicinska Universitetskliniken
Stockholm, Hjärnskaderehabilitering, Unga vuxna,
Danderyds sjukhus
Som specialist i arbetsterapi i ett neuropsykiatriskt utredningsteam kommer jag att
ställas inför stora möjligheter och utmaningar.
Under föreläsningen kommer arbetsterapeutiskt utredningsarbete inom neuropsykiatri
att beskrivas. Model of Human Occupation
utgör teoretisk grund och skapar struktur
i arbetet. Syftet med en utredning är att
förbättra klientens hälsa och öka möjligheten
för denne att vara delaktig i samhällslivet.
Detta gör jag genom att försöka förstå hur den
neuropsykiatriska funktionsnedsättningen
påverkar en klients aktivitetsliv.
Under utredningen är observation av klienten
i meningsfulla aktiviteter central. Flera
bedömningsinstrument som används kommer
att beskrivas. Exempel kommer att ges på
interventioner som efterföljs av utredningen
och som underlättar för klienten att bemästra
vardagen. Hur kan rollen som specialist se
ut rent konkret? Vilka möjligheter & hinder
kommer jag att möta i den organisation jag
befinner mig?
Unga vuxna i åldern 18-25 med förvärvad
hjärnskada är en outforskad grupp, även
på global nivå. Hjärnans utveckling, många
livsförändringar samt ökade krav innebär
att gruppen har särskilda behov av stöd- och
rehabiliteringsinsatser.
Specialistföreläsningen beskriver utifrån ett
arbetsterapeutiskt perspektiv uppbyggnaden
av en ny verksamhet riktad till denna
patientgrupp, som har sociala, exekutiva,
kognitiva och/eller beteendemässiga
svårigheter. Bland annat behöver metoder för
utredning och intervention väljas ut, utvecklas
och anpassas och nätverk med andra aktörer
behöver byggas. COPM-E finns med i detta
arbete som referens och grund.
77
11.00 - 11.45
Miljöns betydelse för vardagsfärdigheter hos
ungdomar med ryggmärgsbråck
(SP3)
Marie Granberg
Habiliteringscentrum, Riksgymnasiets habilitering,
Umeå
13.00 - 13.45
Hur familjecentrerat förhållningssätt kan
praktiseras under intervention
(SP4)
Eva Bjuvmar
Barn- och ungdomspsykiatriska kliniken,
Universitetssjukhuset, Linköping
E-post [email protected]
Personer med ryggmärgsbråck har ofta
svårigheter att utföra vardagsaktiviteter på
ett effektivt, självständigt och säkert sätt.
Den nedsatta förmågan i aktivitetsutförande
avspeglas i alla livsområden och vardagssysslor blir ofta inte utförda även om den
motoriska förmågan finns. Eftersom det ofta
handlar om en ”oförmåga” hos personen
spelar omgivningen en central roll för självständighetsutvecklingen hos dessa ungdomar.
Arbetet som arbetsterapeut innebär ofta att
de arbetsterapeutiska insatserna integreras
dels med habiliteringsteamets och dels med
skolans och elevhemspersonalens insatser.
Gemensamma insatser innebär möjligheter
att komma längre mot att nå uppsatta mål,
men att vara många aktörer som arbetar med
samma problem och olika perspektiv, innebär
ibland samtidigt en mer komplicerad väg att
uppnå målen.
Barn med neuropsykiatriska diagnoser
har varierade förmågor att genomföra
dagliga aktiviteter. De behöver anpassat
stöd från föräldrar och professionella för att
utveckla delaktighet samt självständighet i
vardagen. Canadian Model of Occupational
Performance and Engagement (CMOP-E),
Model of Human Occupation (MOHO) och
familjecentrerat förhållningssätt förordar
fokus på barnets och familjens utförande
av meningsfulla dagliga aktiviteter samt
delaktighet i naturlig miljö. De erbjuder även
en grund för intervention. Vid kartläggning
av barns förmåga att utföra dagliga aktiviteter
använder arbetsterapeuter strukturerade och
ostrukturerade bedömningsmetoder. Det
finns ett fåtal bedömningsinstrument, som
ger både barn och föräldrar möjlighet att
framföra vad de önskar och behöver utföra
i vardagen samt visar evidens för att främja
familjens engagemang och delaktighet i
förändringsprocessen.
Specialistföreläsningen beskriver betydelsen
av en informerad och motiverad omgivning
och av att göra omgivningen delaktig i interventioner. Under föreläsningen diskuteras
även etiska dilemman som kan uppstå under
arbetsprocessen när det gäller klientcentrering
och delaktighet och betydelsen av en evidensbaserad utredning, process och intervention.
78
Handledning av föräldrar visar allt mer
evidens för att ge positiva effekter för hela
familjen. Occupational Performance Coaching
(OPC) är en ny handledningsmetod inom
arbetsterapi med syfte att möjliggöra barns
och föräldrars utförande av dagliga aktiviteter i familjens hem- och närmiljö. Utifrån
specialistrollen betonas betydelsen av etisk
medvetenhet och att praktisera familjecentrerat
samt evidensbaserat arbetssätt.
14.00 - 14.45
Kostnadseffektiva arbetsföremågebedömningar – hur och för vem? (SP5)
Christina Johansson
Arbetsförmedlingen, Piteå
15.00 - 15.45
Intervention vid förvärvad hjärnskada
– Syfte, medel och mål
(SP6)
Kristina Landahl Sargénius
Rehabiliteringsmedicinska Universitetskliniken,
Danderyds Sjukhus
Enligt funktionshinderspolitiken ska alla människor, oavsett funktionsförmåga, ha samma
möjligheter att vara delaktiga i samhället och
kunna delta i arbetslivet utifrån sina förutsättningar. Idag står vi inför utmaningen att allt
färre ska försörja allt fler, så vi behöver vi ta
tillvara på de resurser som finns för att kunna
behålla välfärden.
Aktivitetsmässiga svårigheter efter en
förvärvad hjärnskada beror vanligen på att
förmågan till bearbetning och integrering av
kognitiva, sensoriska och neurologiska stimuli
är påverkad. Arbetsterapeutisk intervention
syftar här till att vidmakthålla eller förbättra
patientens nuvarande aktivitetsförmåga
genom insatser på färdighets-, utförande, och/
eller delaktighetsnivå. Interventionerna kan
vara kompensatoriska, utbildningsmässiga
eller återtränande i sin utformning. Ofta
kombineras dessa inriktningar för att optimera
patientens aktivitetsutförande. Oavsett vald
intervention innefattar all rehabilitering vid
förvärvad hjärnskada arbete med hjärnans
plastiska förmåga i någon form. Patienten
använder hjärnans plastiska förmåga när
denne tillägnar sig ny kunskap och strategier
eller nya sätt att utföra en önskad aktivitet.
Hjärnans plastiska förmåga möjliggör också
återkomst av förlorad förmåga. Träningen
behöver då vara både intensiv och repetitiv
och motverka det spontana kompensatoriska
beteende som uppkommer som en naturlig
konsekvens av hjärnskadan. Generalisering
till vardagliga aktiviteter har emellertid visat
sig viktig för att uppnådd effekt ska kvarstå.
Arbetsterapeuten har här en naturlig roll.
Att arbeta som arbetsterapeut på Arbetsförmedlingen innebär möten med människor
med olika funktionshinder och svårigheter
som påverkar förutsättningarna för arbete.
Arbetslöshet kan även få ytterligare konsekvenser på hälsan för den enskilde individen.
Kostnadseffektiva arbetsförmågebedömningar
är därför viktigt, både utifrån individens
och samhällets perspektiv. Evidensbaserade
bedömningsinstrument som bedömer arbetsförmåga och interventioner som är evidensbaserade medverkar till högkvalitativa arbetsförmågebedömningar, men det är också viktigt
att beakta den enskildes övriga livssituation
utifrån ett aktivitetsoch delaktighetsperspektiv samt omgivningsfaktorer.
Som specialist vill jag medverka till att kvalitetssäkra arbetslivsinriktad rehabilitering
genom att arbeta evidensbaserat, upprätta
arbetsterapiprogram inom arbetslivsinriktad
rehabilitering och vidareutveckla metoder för
bedömning av arbetsförmåga.
Att arbeta med patienter med förvärvad
hjärnskada innefattar inte sällan arbete med
individer som inte är medvetna om sina
aktivitetssvårigheter eller som inte själva kan
precisera sina aktivitetsmässiga mål. Detta kan
leda till etiska dilemman när val av intervention ska göras. Behovet av specialistarbetsterapeuter som vägledare och kunskapsförmedlare är därför stort. Ett behov av
kvalitetssäkring av landets hjärnskaderehabiliteringskliniker finns också vilket ett
framtida nätverk av specialistarbetsterapeuter
skulle kunna bidra med.
79
09.00 -09.45
Rehabilitering - tillbaka till framtiden
(SP7)
Lena Lundman Myrlund
Norrlands universitetssjukhus, Neurocentrum,
Neurorehab Sävar
10.00 - 10.45
Informerad och delaktig patient javisst, men
hur? – Specialistarbetsterapeutens roll på
strokeenhet
(SP8)
Kerstin Kåmark, Leg. arbetsterapeut, Sjukgymnast
och arbetsterapiverksamheten, Sahlgrenska
Universitetssjukhuset, Göteborg
Som arbetsterapeut inom Neurorehab Sävar
möter jag personer efter en stroke eller med
neurologisk sjukdom/skada. De är aktiva
mitt i livet med barn, familj, arbete och
med en framtid framför sig. Varje klient är
unik med olika behov och förutsättningar
i livet och de erbjuds rehabilitering i kurs,
grupp eller individanpassat program. Ett
top-down perspektiv med klienten i fokus
stöds av skräddarsydd rehabiliteringsplan
där klienten är delaktig och aktiv i sin egen
rehabiliteringsprocess.
Arbetet i ett rehabiliteringsteam innebär
att möta varierade grad av behov och
förväntningar från klient som omvärld. För
att kunna erbjuda tidsenlig arbetsterapi med
validitet och reliabilitet utgår jag från teori,
modell, instrument och arbetsmetoder som
håller hög kvalité med högt evidensvärde som
är i ständigt utveckling. Använder en bredd
av utredningsmetoder och interventioner
som styrs utifrån klientens varierande grad i
aktivitetsområde.
En arbetsterapeutisk interventionsprocess i
journal som arbete underlättar evidensbaserad
arbetsterapi i praxis. Ett arbetssätt som har
ett språk, ett tankesätt och en flödesprocess
som ger tydlighet i resultat. Beskriver hur
tanken KIR stödjer det praktiska arbetssättet
ytterligare till effektivare resultat.
I min roll som specialist ska jag kombinera
min erfarenhet och kunskap i mitt kliniska
arbete som främjar utveckling hos klienter,
kollegor och studenter.
80
Patienter har lagstadgad rätt till anpassad
information och till delaktighet i sin
rehabilitering efter sin förmåga. I min
specialistföreläsning tar jag upp hur
stroketeamet arbetar mot detta mål trots en
allt kortare vårdtid. Jag beskriver vår akuta
strokeenhet där arbetsterapeuten har en viktig
roll i teamet då patientens aktivitetsförmåga är
i focus vid informationsmöte, målformulering
och planering inför framtiden. Information
är viktig för den nyinsjuknade patienten, den
behöver även upprepas under vårdtiden.
Som specialistarbetsterapeut kommer jag att
medverka till att utveckla rutiner kring hur
information ges på strokeenheten.
Med min kunskap som jag erhållit genom
mina funktions och specialistkurser kan jag
utreda patientens funktionsoch aktivitetsförmåga. Vid en tidig utredning och
bedömning i aktivitet kan arbetsterapeuten
medverka till att patienten själv eller med
stöd, sätter upp egna delmål. Genom tidig
målformulering stimuleras patienten till
ökad aktivitet, vilket kan bidra till en ökad
delaktighet i sin rehabilitering. Patienter har
uttryckt det så här: ”att jag kan påverka” ” att
jag kan göra något själv”.
Då vårdtiden är kort är det viktigt att
prioritera rätt. Jag vill som specialist utveckla
och implementera den prioriteringsordning
som vi arbetsterapeuter har utarbetat, så
att den används i det dagliga arbetet. I min
roll som specialistarbetsterapeut ingår även
att förmedla aktuell forskning till kollegor
med målsättning att evidensbasera alltmer
av våra interventioner. På Strokeenheten
finns ett Strokehem team (ESD team) som
fortsätter träna i hemmet efter utskrivning.
Genom ett patientfall belyser jag bland
annat hur patientens delaktighet kan öka
vid denna träning. Jag tar upp etiska frågor
som uppkommer i mitt arbete samt min
framtidsvision.
11.00 - 11.45
Lärandeprocessen som verktyg när
empowerment är målet
(SP9)
Margaretha Risén
Rehabiliteringsmedicinska Universitetskliniken,
Danderyds sjukhus
13.00 - 13.45
”Ro utan åror” - Clinical irritation för en
arbetsterapeut inom neurosjukvården
(SP10)
Berit Fritzin
Sjukgymnast och Arbetsterapiverksamheten,
Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Göteborg,
Vid smärtrehabilitering är det livet
med sjukdomen som är i centrum och
rehabiliteringen är ett lärande. Föreläsningen
kommer att fokusera på hur arbetsterapeuten
kan använda lärandeprocessen som ett
verktyg för att arbeta klientcentrerat.
Kännedom om och kunskaper i vuxet
lärande, den pedagogiska processen, hur
lärandet utgår från individen, reflektion och
återkoppling kan underlätta kunskaps och
kompetens överföring och som kan leda till
patientens utveckling av sina egna färdigheter.
Arbetet som arbetsterapeut inom neurosjukvården och som medlem i ALS-teamet
på Sahlgrenska Sjukhuset i Göteborg innebär
dels sedvanliga arbetsuppgifter men också
bedömningar som ligger till grund för fortsatta åtgärder bland annat för ansökan om
personlig assistans. Det är många faktorer
som det skall tas hänsyn till. Det är dels
patientens nedsatta aktivitetsförmåga,
diagnos, sjukdomens progress och prognos
men också samhällets lagar. På senare år har
det skett en utveckling av handikappolitiken
nu senast 2012. En gemensam faktor är
självbestämmande med integritet som
innebär att inte kränka, visa respekt, få
jämlikhet i levnadsvillkoren och innehåller en
”delaktighetsideologi”.
För patienter med långvarig smärta är viktiga
rehabiliteringsmål att finna egna hållbara
strategier för att kunna hantera sin smärta,
hitta aktivitetsbalans och klara av sina
vardagliga aktiviteter. Patienten får kunskap
om sin smärta och dess konsekvenser och
kunskapen blir en erfarenhet som sedan
kan generaliseras till olika aktiviteter och
situationer. Om patienten är delaktig i
planering, målsättning och beslut kring
rehabiliteringen ökar den inre motivationen
och engagemanget och patienten får en
positiv bild av sig själv, sina resurser och litar
på sin handlingsförmåga, patienten uppnår
empowerment.
Arbetsterapeuten behöver således vara
välgrundad i ett klientcentrerat arbetssätt
för att kunna ge det rätta stödet och göra det
möjligt för patienten att fatta beslut.
I min presentation kommer jag att utgå från
ett patientfall där jag träffade en kvinna med
ALS. Hon fick under tidens gång svåra aktivitetsnedsättningar vilket gjorde att hon var i
behov av att ansöka om personlig assistans.
Hon fick också nedsatt kommunikationsförmåga och behov av insatser från kommunen vilket innebar att man representerade
henne inför de olika instanser som krävdes.
Samarbetet med personer från Försäkringskassan och kommunen måste vara smidigt och
tidseffektivt då den här patientgruppen inte
har tid att vänta.
Ett problem för personer med neurologiska
diagnoser är att sjukdomen progredierar
med varierande hastighet där kunskapen om
sjukdomens förlopp och dess konsekvenser
är viktiga och avgörande. Arbetsterapeutens
strävan är att ge patienten möjligheter att
leva ett värdefullt liv i enlighet med sina
egna önskemål och behov i förhållande
till omgivningens resurser. Man skall i sin
yrkesroll med stöd av teori förstå, respektera
och stödja patientens upplevelser, val och
handlingar. Hur kan arbetsterapeuten som
specialist vara en tillgång för patienten?
81
14.00 - 14.45
På obruten mark
– från arbetsterapeut till specialist
Karin Bengtsson
Rehabenheten, Alvesta kommun
(SP11)
Rollen som specialist är att beträda obruten
mark, eftersom det inte finns någon specialist i
arbetsterapi i Alvesta kommun sedan tidigare.
Föreläsningen kommer bland annat att belysa
en vision för framtiden, hinder och möjligheter
på arbetsplatsen och i organisationen och
varför aktivitet och hälsa är viktiga begrepp.
Det dagliga arbetet innebär kontakt med
äldre som fallit och fokus i föreläsningen är
fallpreventivt arbete bland äldre i Alvesta
kommun. Målet vid fallprevention är att
möjliggöra aktivitet, främja livskvalitet och
hälsa samt att minska antalet fall. Fall beror på
många olika faktorer och kräver åtgärder på
många olika nivåer.
Rollen som specialist kan därför innebära att
vara kunskapssökare och kunskapsspridare.
Kunskapssökare genom att hålla sig
uppdaterad inom fallpreventionsområdet.
Kunskapsspridare genom att sprida den
senaste kunskapen vidare till kollegor, teamet
(runt den äldre), äldre, anhöriga och olika
samhällsorganisationer genom att till exempel
anordna träffar där kunskapen kan spridas.
82
Presentatörsförteckning
Författare/presentatör
Programnr
A
Aase, Per130
Ahlborg, Gunnar235
Ahlsten, Gunnar136
Ahner, Tove211
Al - Jobory, Ammar
320
Alfredsson Ågren, Kristin
141
Almberg, Maria139
Almberg, Maria329
Almkvist, Ove203
Almkvist, Ove327
Andersson, Christina
236
Andersson, Christina
254
Andersson, Ester 316
Andreassen, Maria212
Appelqvist, Carina322
Arnerwik, Anna123
Asaba, Eric265
B
Bengtsson, KarinSP11
Berg, Jenny330
Bergström, Aileen 227
Bernljung, Johanna Inställd
129
Bernspång, Birgitta
121
Bernspång, Birgitta
253
Bernspång, Birgitta 267
Bertilsson, Ann-Sofie
110
Bertilsson, Ann-Sofie
111
Bertilsson, Monica120
Bertilsson, Monica235
Bjuvmar, EvaSP4
Björklund, Anita112
Björklund, Anita
Inställd243
Björklund, Cecilia214
Blomdahl, Christina 250
Bolic, Vedrana248
Boman, Inga-Lill108
Boman, Inga-Lill114
Borell, Lena268
Borgestig, Maria216
Brorsson, Anna207
Bäckström, Anna-Lena
317
C
Castro, Daniela303
Cederblad, Adina318
Cutchin, Malcolm207
D
Daag, Pia 245
Dahlberg, Raymond
143
Dahlberg, Raymond 144
Dahlin-Ivanoff, Synneve
109
209
220
229
334
Dahlquist, Louise 320
Programnr
Dellenborg, Lisen220
Dellve, Lotta234
Doble, Susan101
Dock, Johannes 142
Donlau, Marie 319
Dunér, Anna229
E
Edberg, Anna-Karin
219
Edlund, Caroline
Inställd
315
Edlund, Curt 121
Ekbladh, Elin225
Ekbladh, Elin234
Ekbladh, Elin249
Ekelund, Christina232
Ekelund, Christina309
Eklund, Kajsa 109
Eklund, Kajsa209
Eklund, Kajsa232
Eklund, Kajsa309
Eklund, Mona 241
Eklund, Mona255
Ekstam, Lisa117
Ekstam, Lisa267
Elgmark Andersson, Elisabeth 104
Emmoth, Camilla314
Enblom, Sara306
Erikson, Anette263
Eriksson, Gunilla110
Eriksson, Gunilla 111
Eriksson, Gunilla 227
Erlandsson, Lena-Karin
142
Erlandsson, Lena-Karin 214
Erlandsson, Lena-Karin
219
F
Fallahpour, Mandana
202
Fisher, Anne221
Fjellman-Wiklund, Anncristine 121
Forsberg Wärleby, Gunilla
229
Forsenäs Lundmark, Kristina
205
Forslöf, Annbritt237
Fredriksson, Carin 228
Fristedt, Sofi104
Fristedt, Sofi137
Fristedt, Sofi256
Fritzin, BeritSP10
G
Gard, Gunvor214
Gosman Hedström, Gunilla
229
Granberg, MarieSP3
Granlund, Mats136
Granlund, Mats217
Grönbäck, Inger321
Guidetti, Susanne110
Gunnarsson, Birgitta
112
83
Programnr
238
250
Guregård, Suzanne 250
Gustafsson, Helena
109
Gustafsson, Susanne
132
Gustavsson, Anette
316
Gustavsson, Martha
210
Göransson, Carina313
H
Nilsson, Maria125
Haak, Maria125
Haak, Maria126
Haak, Maria128
Haak, Maria231
Haegerstam, Maria
316
Hagberg, Lars 228
Haglund, Lena141
Haglund, Lena264
Hamelius, Lena311
Hansen Falkdal, Annie 121
Hansson, Lars253
Hedman, Annicka203
Hedman, Annicka327
Hellberg, Kristina248
Hellman, Therese133
Hellman, Therese208
Hellman, Therese239
Hellquist, Eva236
Hemmingsson, Helena
136
Hemmingsson, Helena
216
Hemmingsson, Helena
230
Hemmingsson, Helena
248
Hensing, Gunnel120
Hensing, Gunnel234
Hensing, Gunnel235
Hermansson, Liselotte
228
Hillborg, Helene118
Himmelmann, Kate 218
Holmefur, Marie223
Holmefur, Marie 244
Holmefur, Marie 304
Holmgren, Kristina233
Holmgren, Kristina234
Holmqvist, Kajsa244
Holmqvist, Kajsa 304
Holstein, Jane113
Horstmann, Vibeke
128
Hultberg, Yoe
Inställd331
Håkansson, Carita102
Håkansson, Carita 142
Håkansson, Carita266
Håkansson, Christina
310
Häggblom Kronlöf, Greta
138
Häggblom Kronlöf, Greta
334
Högstedt, ErikaSP1
Högstedt, Erika115
I
Ivarsson, Ann-Britt244
84
Programnr
Iwarsson, Susanne125
J
Jacobsson, Lars 107
Jakobsson, Maria 311
Janeslätt, Gunnel217
Jansson, Inger122
Jansson, Inger238
Jansson, Inger314
Jaran, Johanna320
Johansson, Annika302
Christina Johansson
SP5
Johansson, Erika144
Johansson, Karin 130
Johansson, Karin265
Johansson, Maria222
Johansson, Ulla110
Johansson, Ulla 111
Jonsson, Hans144
Jonsson, Hans266
Jonsson, Hans308
Jonsson, Mona314
Jönsson, Marie323
Jörgensen, Sophie126
K
Karlman, Ylva246
Karlsson , Lina
246
Karlsson, Elin226
Kassberg, Ann-Charlotte
105
Kassberg, Ann-Charlotte
107
Kieri, Hanna
Inställd 315
Kjellberg, Anette113
Kjellberg, Anette 247
Kottorp, Anders 106
Kottorp, Anders130
Kottorp, Anders201
Kottorp, Anders202
Kottorp, Anders203
Kottorp, Anders327
Kroksmark, Ulla142
Krumlinde Sundholm, Lena
223
Krumlinde Sundholm, Lena
224
Kåhlin, Ida141
Kåhlin, Ida213
Kåhlin, Ida264
Kåmark, KerstinSP8
Kårefjärd, Ann317
Käcker, Pia115
L
Lagerkrans, Elisabeth
325
Landahl, Sten 109
Landgren, Anna
Inställd
129
Programnr
Landin, Maria240
Larsson Lund, Maria
105
Larsson Lund, Maria
106
Larsson Lund, Maria 107
Larsson Lund, Maria 215
Larsson, Ellinor116
Larsson, Åsa124
Larsson, Åsa 127
Landahl Sargénius, Kristina SP6
Larsson-Lund, Maria
202
Leonardsson, Olof320
Lexell, Jan126
Lexell, Jan241
Lidman, Git218
Lidström, Helene136
Lidström, Helene249
Lidström-Holmqvist, Kajsa
328
Lilja, Margareta 214
Linde Runeskog, Pia
322
Lindholm, Lars221
Lindkvist, Barbro224
Lindqvist, Eva Inställd 262
Lindstedt, Helena 217
Lindström, Inga-Britt
140
Lindström, Maria257
Lood, Qarin138
Lood, Qarin220
Lood, Qarin334
Lork, Kristin233
Lundberg, Stefan114
Lundberg, Stefan207
Lundman Myrlund, Lena
SP7
Lundqvist, Christina
140
Löfgren, Ingeborg245
Löfqvist, Charlotte128
M
Malinowsky, Camilla 107
Malinowsky, Camilla
259
Markström, Urban253
Mirmohammadi, Mozhgan
314
Mondaca, Margarita
265
Munkholm, Michaela 261
Mybeck, Therese229
Månsson, Ingela143
Mårtensson, Lena220
Mårtensson, Lizette
126
N
Nachemsson, Ann 218
Nicklasson, Marit308
Nilseryd Krogsgaard, Maria
242
Nilsson, CharlotteSP2
Nilsson, Ingeborg101
Nilsson, Ingeborg221
Nilsson, Inger320
Nilsson, Maria231
Nilsson, Mathilda Inställd
315
Programnr
Novak, Annika333
Nygren, Ulla253
Nygård, Louise106
Nygård, Louise 114
Nygård, Louise201
Nygård, Louise202
Nygård, Louise203
Nygård, Louise206
Nygård, Louise207
Nygård, Louise327
O
Odéus, Ellen326
Olofsson, Alexandra
204
Olsson, Anna-Karin
103
Olsson, Anna-Karin
332
Olstam, Margaretha
328
Orban, Kristina219
Ottenvall Hammar, Isabelle
209
Ottenvall Hammar, Isabelle
309
P
Palm, Inga-Lill316
Peny-Dahlstrand, Marie
134
Perseius, Kent-Inge 238
Persson, Dennis255
Persson, Elisabeth241
Petersson, Eva-Lisa120
Pettersson, Ingvor228
Pettersson, Ingvor 328
Pooremamali, Parvin
255
Prellwitz, Maria105
R
Ranner, Maria110
Ranner, Maria111
Ribbegård, Jenny240
Risén, MargarethaSP9
Rivano Fischer, Marcelo
241
Rogmark, Cecilia 320
Rosberg, Birgitta208
Rosenberg, Lena 114
Rosenberg, Lena130
Rosenberg, Lena206
Rosenberg, Lena211
Ryden, Monica325
S
Samuelsson, Karin264
Sandlund, Mikael253
Sandqvist, Jan226
Selander, Helena139
Selander, Helena252
Setterholm, Elisabet
239
Skoglind-Öhman, Ingegerd
119
Sköld, Annika260
Slaug, Björn126
Smårs Höglund, Birgitta
239
Stankovic, Nenad 218
Stenmark, Maria319
Sturesson, Marine121
85
Programnr
Svensson, Bengt253
Svensson, Monica321
Svärd Rossenqvist, Elisabet
205
T
Tham, Kerstin110
Tham, Kerstin 111
Tham, Kerstin227
Tham, Kerstin267
Thomaeus, Stina108
Thordardottir, Björg
231
Thorén-Jönsson, Anna-Lisa Inställd 129
Tomsone, Signe128
Tufvesson, Ingegerd
245
U
Unsworth, Carolyn 104
VW
Waern, Margda120
Waern, Margda235
Vaez, Marjan235
Wagman, Petra102
Wagman, Petra137
Wagman, Petra258
Wagman, Petra266
Wahlin, Ewa
Inställd 331
Wallén, Britt-Marie
123
Wallin Ahlström , Sara 217
Weichbrodt, Johanna
307
Vermes, Silvia301
Widell, Yvonne330
Vikström, Sofia268
Wilhelmson, Katarina
109
209
309
Wingårdh, Ann313
Vollertsen, Jessica 251
von Koch, Lena
227
Wressle, Ewa222
Wästberg, Birgitta131
Y
Yilmaz, Maria328
Yngve, Moa225
Z
Zingmark, Magnus
221
Ö
Öhman, Annika207
Öhrvall, Ann-Marie
135
Östlund, Gunnel120
Östman, Margareta
255
Öst-Nilsson, Annika
312
86

Abstracts At-forum 2013 - Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter

Transcription

Similar documents

Allénytt v.34

H Ö G A K T U E L L T v 7.pdf

Se mässprogram

Medvetna relationer skapar bra interventioner

SOMMARSCHEMA - Studio Aktiverum

Program för SETT 2014

Nationalekonomisk toppforskning i Sverige

PP problemlösning - Karlshamn Bloggar

Europa – vår egen världsdel

Slutrapport - Hemrehabilitering i samverkan

STYRDOKUMENT FÖR NIVÅ- OCH

UPPROPSLISTA - Allehandaland.se

Broschyr om Enriched Life, (pdf)

Våga välja vila – för hälsans skull

Sektionernas och föreningarnas program

Att insjukna i stroke

NeuroOptimisten juni 2012

MONICA 20 år - Umeå universitet

Vårprogram 2015 - Stroke Västra Götaland

Förhandlingar i Attunda tingsrätt, vecka 9, 23-

Förhandlingar i Attunda tingsrätt, vecka 8, 16-

Hjärtat rusar så snabbt att du knappt kan andas. Hela bröstkorgen