Att bli gammal – en betraktelse

Att bli gammal – en betraktelse
Jag ser i min spegel åren som gått
ansiktet alltmer likhet med russinet fått
pigmentet förskönats med fläckar av fräcka kulörer
roll-on under armarna att måste mot diverse odörer.
Man
och
men
där
kan resa söderut från blåst, kyla och snö
lämna för en tid sin ursprungsmiljö
solen är mycket starkare på dessa ställen
vågar man inte spegla sig förrän den gått ner på kvällen.
Tuvan på hjässan som en gång kammen fick bena
Har bytt plats och håret numera i näsa och öron sig förena.
Skäggstråna har tyvärr inte förmågan att själva försvinna
nej det blir att raka eller hakskägget tvinna.
Synen blir sämre men tar sig bakom glas
ännu hittar man rätt när skålen skall tas.
Märkligt är trots att synen avtar och går mot höst
missar blicken sällan gungande ungflicksbröst.
Öronen finns kvar som en utväxt framför nacken
fungerar numera rätt dåligt men de e la tacken
för alla år dom ändå har stått på skaft
och mottagit skvaller som viktigaste uppgift dom haft.
Med eldriven borste jag sliter på dom gaddar som finns
dom blir ej mer vita en gulaktig hinna ändå förnimms.
Trösten får bli jag har i alla fall visdomstanden kvar
tandläkaren lovar mig det blir den sista han drar.
Hjärnan den finns kvar men ibland vet jag inte var
Man glömmer födelsedagar, klockslag, glasögon som i pannan
sitter kvar
jag vet vad jag heter om jag får tänka en stund
vissa nätter kan bli långa - har du glömt mig John Blund?
Med benen är det ibland lite
dom kan vara fladdriga och ha
har svårt med koordinationen
vilket kan vara negativt när
si och så
svårt att stilla stå
till fötterna och svåra att kröka
det är dags att göka.
Med kärlek skulle det bli svårt utan en kvinna
för två gånger sex är ett medel att tillsammans paradiset
förnimma
man kan pröva, variera, göra om, skapa höga toner
utlösningen är att hitta varandras erogena zoner.
Vår ålders resa går även den i retur
vi blir mer och mer barnsliga eller hur
ännu kan vi äta själva och besticken höja
vi slipper bli matade och bära en blöja.
Till syvende och sist är detta inget som börjat idag
det är livscykeln för alla ensamma eller i lag
det finns ingen anledning till att säga god natt
i stället för att deppa – pröva gärna med ett skratt.
För vad lönar sig att grämas när ibland det känns tungt
kroppen den blir skröplig men sinnet vi kan behålla ungt
med minnen som satt ett och annat bestående spår
från något som för länge sedan var en gryende vår.
Egon Svenningsson, Lindome 2008
Att bli gammal
Att bli gammal är förbannat
man kan inte säga annat.
Det är rent helvetiskt,
osympatiskt, oestetiskt.
Det är slut på erotiken.
Ingen liten vän i viken
ser med lystna blickar,
kroppen värker, allting klickar.
Allting hänger, torrt är skinnet,
trist är sinnet, svagt är minnet.
Munnen full med lånta tänder,
bruna fläckar uppå händer.
Reumatismen pinar låret,
rakt och stripigt hänger håret.
Ögonlocken som gardiner,
ådrorna som serpentiner.
Huden nu en hop av rynkor,
här och där syns stora skrynklor.
Det är fel på hjärnkontoret
fast man kanske själv ej tror´et.
Själen gråter, tanken sinar,
hjärnans celler bortförtvinar.
Tvi den lede, man vill kräkas
ingenting nu mer kan läkas.
Man kan inte säga annat
allting är ju helt förbannat.
Alf Henriksson
En sång om kärlek
Och en vacker dag
kryper vi ihop hos varandra
ett lås knäpper till och vi kommer aldrig mera loss,
dina förslitna leder insnärjda i min gikt,
mitt magsår intill ditt hjärtfel
och min reumatism mot ditt ryggskott,
aldrig skola vi skiljas, ack nej.
Och kära, du glömmer din andnöd, din arytmi
och infarkten du redan haft,
och jag glömmer min katarr, mina rastlösa ben
och det ständiga gnaget i vänster sida,
nu trotsa vi sorger och mödor och nöd.
Mina bröst, så tomma och platta
håll om dem, kära
för en dag när du ser på dem hänger de långa,
älskar du mig då
tula tulan tuli tuli tej?
Herre, lär oss acceptera de gamlas kärlek,
de ungas kärlek, de medelålders kärlek,
de fulas kärlek, de fetas kärlek, de fattigas kärlek,
de illa kläddas kärlek
och de ensammas kärlek.
Lär oss acceptera kärleken,
vi är så rädda för den.
Och du tar mina bröst i dina händer,
mina uttänjda platta bröst
och berör med läpparna de skrynkliga vårtorna
och med starr i ögonen, i väntan på en vårdplats
famlar du blint efter mig,
känner dig för med händerna.
Känn på du bara:
under alla de här rynkorna finns jag,
den här förklädnaden tvingade livet på oss till slut,
du mitt smultron, min svala, min blomma så fin.
Och mina knölar vilar i dina gropar,
dina rynkor i mina fåror
och intill dig i ditt lidande
ber jag tyst om din död.
Och ljus är vår kväll och vår morgon.
Eva Kilpi (ur Sånger om kärlek”, 1980)
översättning av Kerstin Lindqvist
Fruktan
När farfar blev gammal
fruktade han
att inte kunna arbeta
att inte kunna försörja sig
att ingen
skulle ta vård om honom.
När far blev gammal
fruktade han att sviktande hälsa
skulle leda till
ålderdomshemmet…
att där fösas ihop med en främling
att dela rum och livsåterstod med.
När jag blir gammal?
Jag fruktar inte för ekonomi
eller delat rum…
den tiden är förbi.
Jag fruktar
att förlora min identitet
i ett välorganiserat kollektiv.
Jag fruktar
att bli resonansbotten
för politisk vältalighet
och språngbräda
för forskares karriär…
att bli talad om och diskuterad
att bli åtgärdad och stimulerad
att bli vårdad och rehabiliterad
att bli aktiverad och motiverad…
att bli påtvingad
präst och kurator
psykolog och terapeut
fritidsledare och
studiekonsulent…
att inte ha mod att säga
att jag vill vara ensam
att jag vill tala med en vanlig
människa.
att inte våga förklara
att jag vill vara ifred
bete mig så
som min katt
betedde sig
på sin ålderdom
en gång för länge sedan…
I stilla värdighet.
Jag fruktar så mycket.
Gud give
att jag finge vara
människa.
Vara den jag är
bara en vänlig
människa.
Winnie Törnqvist
(ur Lyssna! Fråga! Svara!” 1991)
Inom mig bär jag mina tidigare ansikten,
som ett träd har sina årsringar.
Det är summan av dem som är jag.
Spegeln ser bara mitt senaste ansikte,
jag känner av alla mina tidigare.
Tomas Tranströmer
(ur Minnena ser mig, 1993)
Inte är det roligt att bli gammal tango
Inte är det roligt att bli gammal och sliten
inte är det roligt av tiden bli biten
inte är det roligt bli såsig och dabbig
inte är det roligt bli krasslig och skrabbig
inte är det skoj att Gunnar är dö
inte är det skoj att stå i långvårdskö
Inte är det skoj kallas raspig i roten
inte är det skoj att va svullen i foten
inte är det roligt när flickstjärtar svänger
inte är det roligt när armfläsket hänger
inte är det roligt att man är tung och tjock
inte är det roligt att ha åderbråck
Inte är det roligt att barnen blir stora
inte är det roligt för den som är mor va
inte är det roligt när ungarna stormar
in i vardagsrummet och ölar och gormar
inte är det skoj när dom kvickt vill ha en kvitt
föser ut en sjas! Ifrån gemenskapsmitt
Inte är det roligt när hjärtat är moligt
inte är det roligt när inget är roligt
inte är det roligt när håret blir spräckligt
inte är det skoj när skelettet blir bräckligt
inte är det roligt att man inte får frid
i själens krypta när det är aftontid
Inte är det skoj ta en ensamhetsrök va
inte är det skojigt i minnena böka
inte är det roligt med ensamhetskaskar
inte är det roligt när bröstena daskar
inte är det skoj att ingen skaplig karl
tittar efter en när man har längtan kvar
Inte är det roligt när höstvinden viner
inte är det roligt med dammtussgardiner
inte är det roligt med nätterna tunga
inte är det roligt i dödsskräckens gunga
inte är det roligt att snart man ska stå lik
Sänkas ner i graven under sorgmusik
Sonja Åkesson
(ur Hästens öga, 1977)
Livet är kort
BB
GB TV
IQ AB Ba BC C TV
FF LP EP UKV LSD
SSU RFSU TV
Vpk OP
SKF LO ABF TV
SKF PR TCO DN TV
SKF VD SAF SvD TV
ATP KDS TV
GB TV
TV
TV
STOP
Tage Danielsson
(ur Tage Danielssons
samlade dikter 1967-1967)
När jag blir gammal
När jag blir gammal ska jag klä mig i illblått
med röd hatt som inte passar till och inte klär mig.
Och för pensionen skall jag köpa konjak och sommarhandskar
och sidenskor och säga att vi inte har pengar till smör.
Jag tänker sätta mig på trottoaren när jag är trött
och vräka i mig när det är provsmakning i butikerna
och trycka på nödsignaler
och dra med käppen utmed kommunens staket
och ta igen för min ungdoms skötsamhet.
Jag tänker gå ut i tofflor när det regnar
och plocka blommor i andras trädgårdar
och lära mig spotta.
Man kan ha gräsliga blusar och lägga på hullet
och äta ett kilo korv i ett svep
eller bara bröd och ättiksgurka en hel vecka
och samla pennor och kritor och glasunderlägg och sånt
i kartonger.
Men fram till dess måste vi förbli respektabla
så barnen slipper skämmas; de tar vid sig
ännu mer än vi, om man skiljer sig från mängden.
Vi ska vara torra och propert klädda och hushålla
med pengar och göra det som är riktigt
och tänka på vårt eget och barnens bästa.
Men kanske jag skulle ta och öva mig lite nu?
Så att de som känner mig inte blir alltför skakade och
häpna när jag plötsligt blir gammal och börjar klä mig
i illblått.
Dorothy Parker
Om jag fick leva ett liv till…
Om jag fick leva ett liv till
då skulle jag göra flera misstag nästa gång.
Jag skulle vilja koppla av mer och vara mjukare
jag skulle vilja vara dummare än jag varit på den här resan
jag skulle vilja ta saker och ting mindre allvarligt.
Jag skulle vilja våga ta fler chanser, bestiga fler berg
och simma i fler sjöar.
Jag skulle vilja äta mer glass och färre bönor.
Jag kommer kanske att ha flera verkliga bekymmer
men jag skulle ha färre inbillade.
Ni förstår… jag är en sån där människa som lever försiktigt
och sunt timme efter timme, dag efter dag.
Och, visst har jag haft mina fina stunder
och om jag fick göra om det
skulle jag försöka att bara ha stunder.
En stund efter en annan
istället för att leva så många år i förväg.
Jag har varit en sån där person som aldrig går någonstans
utan termometer, vattenflaska, regnkappa och fallskärm.
Om jag fick leva en gång till skulle jag packa mindre i väskan.
Om jag fick leva en gång till skulle jag
börja gå barfota tidigare om vårarna och
fortsätta med det längre in på höstarna.
Jag skulle dansa mera, åka mera karusell
och jag skulle plocka flera tusenskönor
Nadine Stair 85 år
Ristat i metall
Sex år i folkskolan,
sedan fabriken.
Lindade ankare till generatorer
och kraftverksturbiner.
Höll på tills pensionen.
Gifte sig med Lisa –
resa till Nora pensionat.
Inga resor mer,
flyttade aldrig.
Ett rum och kök
i huset med 64 utedass,
Lisa städade.
Rökte inte,
drack inte sprit,
mest för sig själva
och få vänner.
Högmässa på söndag,
en promenad.
Fick inga barn.
Varje arbetsdag
av med skjortan,
tvätta sig, raka sig
vid diskbänken,
ren skjorta till middag.
Hade två cyklar
och en kolonistuga,
flyttade in
på midsommaraftonfruktträd och bärbuskar,
blommor och tomater,
sallad och lök,
potatis och persilja,
dillkvistar och rabarber.
Fem gånger diplom
för vackra pumpor.
Sedan tidningen,
radion eller boken.
Ibland ett parti Mas.
Promenad runt
kvarteret och i säng,
alltid tidigt i säng.
Lisa dog nästan 90,
Valdemar veckan efteråt.
Dödsboet lågt värderat.
I nattduksbordslådan
en bankbok:
136 500 sparade kronor.
Konstigt liv.
Så var det.
Sanningen okänd.
Lars Lundkvist (ur Koöga)
Vi lever alltså som människor i ett universum
vi bara till en liten del kan förstå.
Det mesta är fortfarande okänt.
Vad är det egentligen vi är med om
på resan mellan vaggan och graven?
Denna ofantligt märkvärdiga episod vi kallar livet.
De flesta tänkande människor
undrar väl emellanåt vad det egentligen går ut på.
Vem är jag?
Vad är meningen med mitt liv?
Vad är min roll i universum?
Var fanns jag innan jag föddes
och vart tar jag vägen när jag dör?
Jan
Cederquist
(ur Slumpen är ingen tillfällighet, 2005)