docAnknytning hos små och stora barn
download 
Report Transcription
Anknytning hos små och stora barn
Anknytning hos små och stora barn Vikten av trygghet för lek och lärande Anknytning i förskolan Malin Broberg är leg. psykolog och docent i psykologi vid Göteborgs universitet. Birthe Hagström är förskollärare, speciallärare och fil.dr i pedagogik. Anders Broberg är leg. psykolog, leg. psykoterapeut och professor i klinisk psykologi vid Göteborgs universitet. Disposition Anknytningsteori Barn möter världen på olika sätt Skillnad mellan små och stora barn Att vara en vikarierande anknytningsperson Anknytningsteorins grunder Bygger på evolutionsteorin Beteendesystem har vuxit fram för att de har fördelar Varför älskar barn sina mammor? Varför reagerar barn med rädsla vid separation och vid åsynen av främlingar? Mathypotesen Barn älskar sina mammor för att hon tillfredsställer behovet av mat vilket ger upphov till en önskan om kontakt med henne Barn utvecklar dock nära relationer även till personer som inte ammar dem, t.ex. pappor Präglingshypotesen Barn har en kritisk period vid födelsen då biologin gör dem extra vakna för att lära känna igen sin mamma Även barn vars mammor inte kan ta hand om dem direkt efter födelsen utvecklar anknytning Anknytningshypotesen Ungar är beroende av värme och beskydd för överlevnad och söker närhet för att minska risken att blir utsatt för faror. Vuxna är utrustade med ett omvårdnadssystem som triggas av barnets signaler (utseende, skrik och leenden) Varför knyter vi an? Människan en nomad bland andra Att ha de små nära sig ökar överlevnaden Många djur kan gömma sina ungar i bohålor när de letar mat. Andra bär sina ungar med sig. Separation från mamman utgör den kraftigaste farosignalen Att få någon att ta hand om väcker starka känslor! Omvårdnad och anknytning Två sidor av samma mynt Anknytning Människor utvecklar och bevarar förmågan att använda sig av vissa utvalda personer som källor till trygghet (att utforska världen ifrån) och beskydd att återvända till när fara hotar. Anknytningsbeteenden utlöses omedvetenhet och utan syfte från barnets sida. Det nyfödda barnet skriker inte för att föräldern ska ge det mat, men föräldern ger det mat när det skriker Hur utvecklas anknytning? Barn som har kontinuerlig kontakt med en eller ett par vårdare under sitt första år kommer att utveckla en anknytning till dessa och söka sig till dem när fara hotar De kommer också att protestera vid separation ifrån dessa vårdare. Knyter alla barn an? Ja nästan! Barn kan inte välja att inte knyta an till mindre bra vårdare Att knyta an är inte det samma som att anknytningen är långsiktigt hälsosam för barnet Viktigt att skilja mellan anknytning och anknytningskvalitét Förhållandet mellan anknytning och utforskande Är olika system och kan inte vara aktiva samtidigt. Utforskande sker mest avslappnat och effektivt med föräldern i närheten Anknytning - ett biologiskt kontrollsystem Beroende av sensorer som anger när det är dags att aktivera Vilka stimuli aktiverar anknytningssystemet? Inre faktorer t.ex. smärta, sjukdom, hunger, rädsla, utmattning Yttre faktorer t.ex. att lämnas ensam, främmande personer, höga ljud, mörker, plötsliga temperatur växlingar Vad försätter systemet i viloläge? Kroppskontakt! Närhet – utforskande - omvårdnad Vid rädsla aktiveras anknytningssystemet och barnets behov av närhet och skydd Vid lugn finns utrymme för utforskande och avstånd Den vuxnes uppgift är att skapa utrymme för och balansera dessa system till barnets bästa TRYGGHETSCIRKELN Omvårdnadsperson som tar hand om ett barn och tillgodoser dess behov Jag behöver att du… Jag behöver att du… • • • • Stödjer mitt utforskande Jag behöver att du… • Skyddar mig • Tröstar mig • Njuter av att vara med mig • Organiserar mina känslor Vakar över mig Gläds åt mig Hjälper mig Har roligt tillsammans med mig Jag behöver att du… Välkomnar mig tillbaka till dig Allt jag behöver veta för att stödja mitt barns trygghet Alltid: är STÖRRE, STARKARE, KLOKARE och SNÄLL När det går: följer mitt barns behov När det krävs: tar ansvar och bestämmer Trygghetscirkeln återges med tillstånd av Cooper, Hoffman, Marvin och Powell, 2011 Barn möter världen på olika sätt Temperament handlar om vårt nervsystems reaktivitet Aktivitetsnivå Emotionalitet - styrka i känsloreaktioner Närmande/undvikande Tröstbarhet/avledbarhet Sociabilitet Blyghet Impulsivietet Temperament påverkar hur lätt anknytningssystemet aktiveras Individuella skillnader för när anknytningssystemet aktiveras Avgörande för barnets känsla av trygghet är att få rätt stöd anknytnings systemet aktiveras Att hitta den rätta balansen Den vuxne behöver förstå vad barnet oroar sig för Den vuxne behöver stötta och hjälpa barnet att göra saker det inte vågar på egen hand En inkännande vuxen hjälper barnet att organisera och förstå sina reaktioner Inre arbetsmodeller Föreställningar om sig själv och andra människor baserade på samspel med anknytningspersonerna Jag är värd att älskas och få hjälp när jag behöver det Andra är att lita på och finns där för mig när det behövs Om interaktionen inte varit så positiv utvecklas mindre positiva modeller Jag är inte värd att älskas och få hjälp när jag behöver det Andra är inte att lita på och finns inte där för mig när jag behöver det Anknytningserfarenheter och inre arbetsmodeller Barn som ofta avvisas utvecklar en modell av självet som ovärdigt anknytningspersonens omsorg. De undviker att söka stöd och deaktiverar sitt anknytningssystem Vid inkonsekventa reaktioner på barnets signaler eller ängslighet inför utforskande kan barnet uppfatta omgivningen som farofylld och sig själv som inkompetent. Barnet håller sig ängsligt nära föräldern och anknytningssystemet är uppskruvat på max Små och stora barn - vad är skillnaden? Foto: Lotte Fernvall, Aftonbladet 20110418 I grunden inget – behovet av trygghet har vi med oss hela livet Våra förutsättningar att klara oss och känna oss trygga på egen hand ökar med åldern Vad som triggar anknytningssystemet förändras med åldern (konflikter med jämnåriga en vanlig orsak hos äldre barn) Känslan av trygghet inte lika beroende av fysisk närhet Stora barn har mycket mer erfarenhet/övning Stora barn har en annan kognitiv förmåga (minne, inre arbetsmodeller och känsloreglering) Blir man inte bortskämd av att få all denna uppmärksamhet? Anknytning och annan psykologisk utveckling Självkänsla Självständighet Sociala relationer Problemlösning Trygghet underlättar alla former av utforskande och lärande! Anknytning i (för)skolan Att förena förvärvsarbete med att ha barn är inte så enkelt Viktigt att fundera på och vara ärlig med vems behov som styr Vilka behov har små barn i förskolan? Vilka behov har större barn i (för)skolan? Vilka behov har föräldrarna? Vilka behov har pedagogerna? Hur ser förutsättningarna ut för att möta de olika behoven? Hur jämkar vi de olika behoven? Varför reagerar små barn så starkt på separation? Anknytningens syfte är att upprätthålla närhet till en beskyddande vuxen och är nära kopplat till rädslosystemet. Farosignaler är t.ex. okända platser och personer, plötsliga förändringar och att vara ensam. Om en situation innehåller mer än en fara ökar våra reaktioner. Ensam, i främmande miljö med främmande människor = panik! Barn behöver en vikarierande anknytningsperson när föräldern inte är där Hur blir man en vikarierande anknytningsperson? Genom kontinuerlig kontakt och upprepad erfarenhet av att personen kan tillgodose mitt behov av trygghet Att vänja sig vid ny miljö kräver trygghet Trygghet föder nyfikenhet Fara – rädsla - anknytning Samlad erfarenhet av pedagogen som tröstare och av att föräldern återkommer = trygghet Inskolningens syfte – att vänja sig Vid den nya miljön Vid en pedagog som kan fungera som en ersättare för föräldrarna Vid att klara sig flera timmar i sträck utan sina föräldrar Vid att använda pedagogen för att försätta anknytningssystemet i viloläge för att kunna ägna sig åt lek och utforskande Separationsreaktioner och sorg Protest -- Vart tog du vägen?? Ilska, upprördhet, hopp och hårt arbete för att uppnå återförening Förtvivlan -- Jag saknar dig, jag är ledsen och ensam. Jag klarar mig inte.. Rädsla avtagande sökbeteende, tystare mer inåtvänd gråt, barnet drar sig undan. Losskoppling -- Jag måste klara mig och för att kunna ty mig till nya anknytningspersoner måste jag koppla loss från dig. Separationsreaktionen beror på: Separationens längd Tillgång till en lyhörd vikarierande anknytningsperson Att få hjälp att organisera sina känslor Tecken på att barnet inte är tillräckligt trygg: Häftig/ihållande/återkommande ledsnad (mer än någon timme och flera dagar i rad), trots pedagogens försök att trösta och avleda. Barnet visar få positiva känslor och deltar sällan aktivt och engagerat i förskolans aktiviteter eller lekar. Barnet visar tecken på ett urkopplat anknytningssystem genom att vara passiv, dra sig undan eller vandra omkring planlöst. Överlämning Barn skall inte lämnas på förskolan – de skall lämnas ÖVER. Det behöver finnas någon som tar emot och tar över som barnets trygghetsperson. Viktigt för allas skull att ha fungerande överlämningsrutiner Föräldrar som har alltför lätt eller alltför svårt att lämna över sina barn behöver stöd Anknytningshierarki Barn har en inre rangordning och söker spontant den som står överst i hierarkin bland de tillgängliga personerna Svårt för någon längre ner i hierarkin att ta över så länge som föräldrarna är kvar Anknytningsbehov i förskolans vardag Märks barnets anknytningsmönster i förskolan? Alla barn påverkas känslomässigt av att börja förskolan – men det märks på olika sätt! Trygga barn protesterar minst lika mycket vid separation – de är inte vana att bli övergivna av sin vårdare! Kan bli stökigt och gnälligt hemma en period. Trygga barn har dock inre arbetsmodeller som gör att de förväntar sig att få den trygghet de behöver och överför denna positiva förväntan till pedagogerna. Det är lättare att forma nära relationer med dessa barn Barn med otrygg anknytning Barn med undvikande anknytning kan verka tillsynes trygga i förskolemiljön direkt eftersom de inte ger uttryck för sina anknytningsbehov vare sig till föräldern eller pedagogerna, har dock höga stressnivåer Ambivalenta barn har ofta en ”jobbig” inskolning eftersom de har svårt att släppa föräldern och inte heller så lätt låter sig tröstas av vare sig föräldern eller pedagog Pedagoger har en möjlighet att erbjuda nya, mer positiva, relationserfarenheter genom att inte förstärka barnets tidigare reaktionsmönster Pedagoger kan bidra med positiva anknytningserfarenheter Ju svårare det är för pedagogen att få till stånd en positiv relation med barnet – desto viktigare är det! Pedagogen måste vara den som tar ansvaret för att kontakt och samspel utvecklas Trygghet är en förutsättning för lek och lärande!
