En telefonares minnen

Transcription

En telefonares minnen
I
f,ir lrrllr och f(;fordninSlLr. -Lil har
rvsLirt.
och r.,skyr fortfaranJc, sr1ir.11iq11"1 i;tlr sirih;r-t;'1;,1s.
Fgä n ['ä ffiffiHru
lltOi!;önJclrr;s ;rYtrilrniie r';insk,rlt tilt
niin far h:rr nog cit piirrrik,ill';rli i v:irld;1risrr,,
rien, Flitlcr:r .,änsk.rp visli Churcirii[ :rlto1:
med s:ikcrhct ciri Hitler r:riiitc nrotstånd. Ilcn
rlter titl siorbiinderna och drrirs kontrirkt, i:iir'nine av koi [orisatte, sir iiven ','interu, hijni]c'rna biirjaclc bli olotiglför p.rs,uscn. irrnehillcrr
del av virrtcrförtjänsren.
De fattadc clet ö.lesdigra l.cslutet rit
täLrdrr
på ett Iärdigutrivet rniikol. dur bcnCen sorn
jag ej l:örJe fcir, tände pi. iildcn eilcr gliirien
s1'ntes necl iill Hofors s,;:rtir'nsslnth.ille, r'llifrån släcknir,gsrnanskap ;rnliincle, hur de korn
upp till oss i bcrget Storåsen, är mig r-j btkant, i varje fall vaknrde jrg av allt st:ihc-j
ii.iter 45 års arbctc vid Tclcr.crket, och 9 års
pensirrnering 1r dct på tiden att te ftiheten i
pkt sitnrt nedskriva några minnen och fiirda anteckningar, onr nin tid vi<l Televerket.
'Det jag dristar rnig att skriva onr, behandlar
både hurlc,r i arbtiet, sanit snudd på tragik
i
detsamma.
Årt jag funnit trevnad i arbtrtet vicl 'Ielever'
ket, beror el e'rbart på att jag varit vid en syn"
nerligen ambuleran,lc och för arbetet ploblemfylld er delrrin;. (rist inncbär irr Jr err mindre
trivsamma iutern;ezz,tn ) .
Största orsakcn tilI trivseln,:ir nog att finna
i nin
strä" s,ln:nra-
och arbersfylide barn-
ocl.r
ungdonrsti.J, irrEet kle'm förekonr. Jag var enl.
dialektuttryck ej hortskärnd. Innar, jag ör'e'rgår
att re latera mitt arbetc vi,l Telcverket, låt mig
i några l:orta or<i beröra min tid. före denna
anställning
Jag är född
i
Ostborns bv Kopparbergs för-
san-rling, Kopr..arbeigs län, derr 1t.i1 1898,
bya är belägen nrira nog en rnil öster om Fa-
lun. I\Iin eller r'år far, (vl var
betade
vid
,1 svskon) ar-
clet nrirbelägna Backa sirg och te-
gel,'erk, innan han övertog sin faders lilla
hemman. Ir{or lar som brukligt då herlnrafru,
och ha.le sin fainili i höglinsklig vård, så långt
de knappa tiligårrgarna räckte.
frr
voro ärligt kristoe'
Jag her varit ettdest 5 ir i skola, mot 6 it
som var brukligt och normalt då för tiden. Min
lärarinna friikcn 5ranberlr från Jämll:nd var
då anställd ritl Fr;imsbacka skola, och hennes
pedagogik r"ar '.'issr liinrplig fiir min fattningsförrrråga, enär iag cj bcirör'de gå i klass nr. 2,
flytrade jag dirckt till tre<ije frirn ettan. Nu var
Både mor och
jag iiatt mir:e jiimnåriga, ir.g böriadc skolan
ett å; fijr scrr!, rtrin:r föräldrar ansåg rnig filr
gcr vackert placeraJ, p.i ert bcrg j60 rnrrcr
över havet, den stofa och vpperliga sjön LogiirJun är stras ne,lom hcrget, allr i nrirh.ten
ar., iämvlgsstationen Rvggen, å lin jen Felun
Sterrvik. Ilitt logi vid f:iboden var i den lili:L
led:rr. pi en hör'ulrn c(h en pressnnir:g. simr
på mig en filt det rar rilt. J.rg var för uns d.i
att fijrstå att det var en av de lvckligastc tidcr;ra i mitt liv, friskt skogsli'.', både ädclfisk
och annan lränrtades ur den närbeläqna sjön.
Jag har skrivit utförligt om detra härliga liv,
dcn skriiten hai- jag föivarad. Vid skolans slui
191i, r'ar jrg mogen att gå ut i förliin's,rrbcte,
fiirst vici Backa tegelbruk. för 10 iire i timmcn, dir gick det ej ait vara, det var er.r klen
från en annan by, s<.rm ansåg sig ha rnonopol
pl Cette arbcte. Srd;;r slm kJrdräng till en
bonde fijr 50 öre on dagen { mat. Jag slutade är'en där. och började med skogsarbete,
som jag fortsatte med till i mars månad 191R,
då- jag blev erbjuden arbete vid Televerket, där
jag blev kvar till pe:rsionerr 1.72 1961.
1 5[6gen var jlg med orn nära nog allt där
för'ekomr:rande arbete, frösådd. plantering,
b1'ggt vägar koior och baLacker, släckt skogselcler, huggit kolved, kört in sådan iill niilornrr, kolat dessa, kört ut kolen. Hugglt tin-rnier
och pappersved, kijrt detta virke till flottled
eller järnväg. Ärbetsgi.,'ere har varit Klostcrs
A.Il. Flofors Ä.B. ocir Bränslekommissionen.
Ensam i min koia rar det många gånger så
trist att jag g:ät mig tili sönrns, det är ariijligt att mitt tåreflilde sinade då, serlan har
jag märkt att även clå tårar har varit på sin
plats, har il.gvarit utan sådana.
får jag här nämtta ett 1,ar episoder, soln bevisal att jag lämn;rde skogslivet utan störrr'
saknad.
både ritanfi)r och inne i bx1:r6kg., nina kc,lle;1er voro påklädda, fastiin klockan visrcle
ntitt i:r:rrrin. J.ig gick upp i.ir art f.lrJ.r
1.i
mig. mcn min heclerr.ärcla tar sacie, "detta är
in.qct
lör dig lägg dig och
sov.
So',a för arig hlev ir:rc:t, frågan, vad har de
fiir 5i- n,1t vad Irrr I:.int uP;reprJes i
mi:r
tankegång. Eiter någon tirnme återkom nrina
kolleger, dcn bonde jag kijrde fi:,r va: m:irkvJrcli5t rrst. annirs var rlrt in;:ct ftI pj h:ns
snacketiii. Nu fick jag vcta att mo:dbrand på
en rnila förelåg.
lloreorren därpå avfiiLd
till
I-ångshvti;rn med
koi, då vi konrmo till kojan där bonden som
tänt på milan bodde, korn hans drlng ut och
sade,'vi blir e; nrcd i dcg. Jeg tittadc in
gcnorn cluras kojdörr och si, di; låg bondcn
sönderslagerr och blodig i ansiktet, utaniiir
väggen såg iag en ca 1,5 m lång kolvedbit,
isen på densamma var avtinad på 2 ställcn,
den hade töat bort av koiarens häinder, han
hade skipat rättvisa själv.
Kolaren hade gott renommd på bolagskontoret. Kolarsn erhöll full ersittning för sitt artrc-te, allt detta skedde på Cc snikne böndernas
bekostnad, deriis inkomst av vintertrs arbete
blev mycket låg. Dc erhöli jiven beskcdet att
deras vidare engågemang i bolaget ej var önskväft.
Så var det med det, och nu
till det sist'r
äventyrct. som gjor,le att jag lärnnade skogen,
om inte mcd gott hjiirta, så i varie iail iitan
större sal:n,rd, sedan blir dcr cnbert Tele
I-Iijsten i9t7, föie snöns int:ig, var min fadcr
or:h iag på arbete vid sjön Giisslirrgen, en in'
buktning av tlen store siiin lJven mellan Korsi
järnvägsstetion och Korså bruk. Ärbetet bestod
i tJllniag. h.rrkning s.rnri Irr.mkörrrinF Jv eit
spiid och veliiig, för att gå den riitt långa r'ägen iill skolxn. I Inin hlass var jrg ensam poike
nred 7 fiickor, irf: krr' ei minnas att det fijrorsakaclc nirgra prcblem. På sotlntarlovet var
jag lallpojke. cn<.las:- i närheten av hemmet,
sysslolöshet elicr nrrtnerr lcallat frititlsproblenr
existcride icLc p;i ltrr,dsl-vgcier, på den iidcn.
IJonden som jag kiir,le för. ocl-, en bonde tiil,
hade kontrakterat, onr koikörnin.q, i l:ontr:ktet
1'ar en Fissus i1ll;.gd, vilken sade att ;rllt .kolct
i00 tal frirtallar. De heter irötailar. ciet iir
sitlla ocir r'ålväxta furor soni si'rrats vid fiircgående t,rdrivrring, för att Cc på naiurligi maner borde sörja för nrtt tellbestånd, ciessa
trii.l skuilc ailtså friia :r- riq pi de kaia m:r-
dcrra var innerligt nåiriga. De gjc,rde ävt:n ett
fiirsiik att luta av sin:r kiirarkollc.q€r'feltQar
kern:r
v.-id t0 i 1? i.r: 'iiiJrr :!irså l9rts-1910 an::igs jag iil g,r:r:r-r-,ai ,rtt ga i ra.il på ircrnskc,gen, nu firrc:stt;il fi;r nrig att bli vallpojke vid
Iljiirsarvets {iir.od. jimte 2 ganrla tånter s{)m
rru blevo li..itr: ci:efer. lljiirsarvets fäbod lig
6e;-,:m,indiing i kontr'al:ret, drtt.l xvst\':'des
av min t:d.'r, k:irlektn iill irontin från cle n:i-
6
nråsie utkiiras. i anuat fall ionehölls en riss
summx pengar till nrisie vinter, de båda bön'
rige storbi-indernas sida avtog avsL'\'ärt d;ir;genonr. Ifen rnin k;irlck till far ök.rdc. jag har
allrid giliat ritt och s:nning och hyst rcspekt
rftcr före.eående i.:;lhuggning. De ilade
fullgiort sirt r'ärv.
Dess:r trär1 bör l:impiigasi ilopirirrr,s iiiLc
sni.ins artkomst. de stå nän:liq,rn gicst. RcJ:r:r
fJrden till d.n ypplrlig: h.trrck:rr, blcv f.ir
min de! riiit så dr.rm:rtisk t-,ch för min fader
nr.r
ängsliga stunder.
/
S$fiedBesms'res?s s*&EErsEE"Btr E EBåfä
GE gamumatäosn<*en
Interimstyrelscn för den blivande avdelning 4001 av SF har varit ute och informerat onr clcn n1'a khrL-l.,organisationen. Uppslutningen från n.recllemmlrnas
sida har på sin,i håll varit rnycket skral
medan den på andra håll varit ganska
god. Gruncltanken bakom dcn nya organisationen är att man vill skapa en facklig enhet i Stockholm och få en administrativt samhd lcdning. Genom klubbindelningen har man räknat med ait få en
decentralisering av verksamheten. Den
enskilde kommer att tillhöra en viss klubb
och hans frågor och probler.n skall alltså
handläggas av den klubben. N[an säger
att kl-rbbarna ska1l få förhandlincsrätt
upp
till
gruppcbcfsnii'å. På klubbarna
iä.qgs också det vi idae kallar n.redlemsvårclen. Nämligen facklig informrtion till
nl rnst;ill,la, bevrkning .n gäll:rn.lc rr l.rl.
orgarrisera och verkstiilla informationen ut
till
in till avdelnins
i örrigt uppfylt.r st:td--
garnas krav på lclkala organisationer. Jag
vill sf .illi ett ni r f ri,'or i dct slmm.rnhanget: Har avclelningen i dag så nånga
fackliEt intresserade och ritbilclade att
clet teiiker behovet när man tänk€r starta
25-30 klubbar och ställa dessa krav på
tlom? Har avdelningcn i sin hLrdgct rriknat med de kostnadcr som ersättnins till
all.r .lcssr aktiva konrmer att di.r?
medlcnrrnens synpunht. l-ör rtt få ig,ing
den nya orciningen och för att få den att
till hästen, samt det
matförrådet för oss männisi:or, o.b.s. det
var nödtider hiisten i 917.
Alltnog far gick med hästen på skogsstigen
till bostaden för oss och hästen. Vi iånade
verktyg, hö och havre
liila
jag rodde till vårt tillfälliga logi. Ek:n lastacies med verktyg och en
halresäck på bctten. i fören en höknippa och
banvaktens eka, som
i aktern likadant. Hård sldlig vind
varför jag färdades efter sjiins södra
rirdcie
strand,
ute på stora fjärden var det hård sjögång, med
vitkammade vågor. Jag måste över ett svårt
pass, ett gatt om ca. I i 400 meter, drir vinden låg hårt på, fritt spelrum från Svarttjärn,
och den mellanliggande m.vrcn. Som tr.rr var
låp; vår bostad, Gässlingen är'en på sjön Hyens
södra sida, någon korsning av fjiirden behövde
ej ske. Då jag korn ut i gattet varslade jag
vindens styrka, de 2 höknipporna verkade som
segel, vinden försökte föra mig ut på den
stormpiskade fjärden. Jag rodde allt jag förnrådde, vinden var sr'år den lilla udden med
lä hiigrade för mig. Trots att jag
ansträng-
de mig så mycket jag orkade verkade udden
avlägsen, sakta flyttade sig ekan, av de land-
märl:en jag tog, såg jag att det rörde sig åt
rrirt håll. I)ct svartrrede för mirra iig,rn öreransträngningen var farlig, men efter långa minuter lättade vinden jag r,ar i lri. Något vatten
h.rde stänkt in, miti f ribord r ar e j nrcrr än
ca 2 dm, men nu var allt väI. _Jag mirste kasta
upp utanfiir relingen, ej av s.jösjuka uten av
ör'eransträ ngning.
Fortsättnitg i tiit/a nr
vafen - / l.
Ir[ecl cn riktirr srtsnirrj f r.i,r r årl le,lar.
och en positiv inställr,.ing fr;'in medlcmmarna bör den nya orrtanrsat-ionen kun-
na t.r tiJlv.rrrr den r ilj.r o.lr styrka sonr
finns att förbättra r';ira a:betsvillkor och
löner.
Ktta/!cti
mcdlemmarna och
orlr förbunJ samt
Den garnla organisationen var inte särskilt lyckad om man ser från den enskilde
Ankomst alltså till Korså järnvägsstation medelst godsfinka, far, hiisten och jag med diverse
danrijtcr jämte två pcrsonliurr supplelntcr.
Dc fc'lrr g.rtnl.r ,tvJclrrirrg.Lnr.t korttrtrt r r,rider en ö.'crgirngstid att :rrbeta jämsiLlcs
med clcn nya organisationcr.r. l\[an räknar
r.necl att kunna starta vi.l iirsskiftet oclr
hålla det konstitueran.le irsnrötct undcr
fungera som det är tänkt fordras en betydligt kraftigare satsning "nedåt", om
uttrlcket förlåtes. oclr en srisning av
annat slag än den hittills gjorda. Åvdelningcn nråste gå ut och letr reda på dct
intresse som finns för fackliga frågor och
ge de intresserade den utbildning som
krävs i iiiubbarni,. Klubbstyrelserna
konmer att få dra ett tlrnct lass och cle
måstc få ut[orma verks.rmireten eitrr de
föri.råilirnden de har. ln{er.r ingcn enskil,l
rnediern vill offra fritid <im han inte får
ekonomisk er:sättning och det så mycket
att clet kan konkurrera med andra "extraknäck". Det bästa vore att klubbarna fick
ut[ör.r det facklrgr rrbqtct pi bct.rld ;rrbeistid och då är det likgiltigt vem som
betalar. Nu sägs det i organisationsförshget att man tänker ge klubbföreträdare
möjlighet att visa sig på de olika arbetsplatscrna. En önskan är att dessa möjligheter utvidgas i framtidcn.
I clen stora avdelning man tänker skapa
mecl över 5.000 mcdlemmar måste ett
representantskap inrättas. Många frågar
sig vart den enskilclcs inflytande iar vägcn i cn så stor avdclning. J,r när nu tonvikten läggs på kluhblrnl sonr i storr nrotsvarar eångna tiders små avdelningar biir
inte skillnaden så stor. I)essutom tror man
sig kunna ordna stora informationsmöten
vid sidan om representantskapet. Och då
gäller det att medlemmarna verkligen rnötcr upp, annars får man överväge andl,r
sätt för ;rtt informerr och få information.
Representantskapet kommer att bestå :tv
75 ledan'röter fördeiade på klubblrrn efter
rnecllemsantal. Varje klubb utser sina Ie-
Teletaxorna i $verige bland
Europas lägsta
Telefontaxorna i Sverise är bland de
allra lägst.t i Europl - ict :ir ett f.rktunr
som kanske är värt att notera när nu en
höjning av kvartalsavgifterna har avis:-
rats. Bara .i läncler har avgiften på samma nir'.1. sorn Svcrige e llcr obc:r'.l1igt ciJrunder, näinligen Finlar.rJ, Islend, Italitn
och Schu'eiz. Länder med tclefontaxor i
närheten av r'åra är ocksir Grckland, Hollantl oth PortLrgrl. l)ct fr:rnrgår:Lv en
undersöl;ning irv teicfontrrxorna och telefonförhållanden i oiika iänder i Furooa
som re(i\)\'is.ls i teIeverk,;ts ti,lskrift Trlc.
Vid utriikninsen av vad. det kostirt 3tt
telefonera i olika länder har mar.r utgått
från dc utländska valutornas r,ärde i
svenska kronor enlist cle officiella växelkurserna. ]lmeltertiå är det inte säkert
att "låga" telefontaxor uppfattas sorn 1åga av irrvirrr.rrnr sjilvr.- - .ltt bcror p.i
i landet. I ctt högiöneland som
blir telefontaxorna rlärför ännu
lönenivån
Sverisc
för,Jjrktiglre viJ en jntern.rtioneli
järir-
före1se.
Telefonerir.rgskostnaderna varierar starkt
från land till land. Om en abonnent i
Stockholm ringer 1000 lokalsan-rtai per
år. sonr är' cn ganska t.rrrlig s![frl fiir
hushill, fjr hrn bctrla s.rmttr,rnl.rqt 122
i f.rst al-onnenrarrgsrvtift och iörsamtaisavgift. För sanrma antal sar:rtal får abonnenten i Paris betala 65) k-r.
i Lonclon 298 kr, i Bryssel 496 kr, i Bonn
kronor
lig
5t3 kr ocl.r i östberlin 60i kr. Äv våra
skanclinaviskrr grannar betalirr köpenhanr-
naren 360 och Oslobon 4/t4kr. [n del av
öststaterna har mycket höga taxor -- i
\Tarzan'a kostar det 1.142
kr att rinsa
1.000 samfal.
-
'Iänk på ekonomin
prcnumcrera på Bii.rten --.
I-arrdcts lriiiigastc tidning
rned 7 nummer per år
3
**6.-*4*
ffiEru
**&&&*&4*
Smffi
*,*
e$@ffi ffis€@s
gmEgru6"e*F?
i{
t
I
ånglok
,
transportor. Från sågvcrkct och ut tiil abn.
ledningen skedde transportcrna med häst,
öwig matcrial kom medeist hrist direkt från
förråCct i Falun. Det var för mig hclt n1'tt
detf a. att medelst spett och skopa ta sig
(
jag vet att han uttalade ett tack till den
Högste där ovan som bestämmer över liv
och död. Då jag kommit något nlirmare
land, såg jag mig om, dct röktc så hemtrevligt ur skorstenen. Om en stund blir det
varmt vatten eller surrogatkaffc, det är det
enda som huset förmår åstadkomma i nådens eller nödåret 1917. Detta hände en
måndag, fredagen veckan därpå var vi helt
utan mat. Far reste till Hofors för att göra
ett försök att med påbrödskortens hjälp
ordna något för magen. lvlen det lyckades
ej vi voro ej bokförda i dcnna komlnun, och
arbete därstädes var ej tillräckligt för mattilldelning. Lördagsmorgon reste far hem för
att i
hemkommuncn göra
ett försök
om
mattilldelning, han lovade återkomma på
söndag. Ja där satt jag ensam i villande
skog, utan mat, det cnda jag hade var ca.
ett t/, kg salt, ej en brödbit så stor
som
tumnageln, och in.3en mat för övrigt. Jag
gjorde som min far inrått mig till, forsök
få upp någon abborrc, att steka på glöden.
Jag agnade mctkrokar, med vad jag ansåg
fin mask, rnen den smakade ej abborrarna,
jag såg dem, de tittade bara på masken och
backade sedan undan, de var ej på tag för
att hugga masken, det verkade allt mera dystert, hungern rev i mina inälvor. Lördag
kväl1 lade jag rrig helt utsvulten, inte minsta
mat på ett dy'gn. Söndag morgon, hungern
rev värre än någonsin, abborrarna lika
ovilliga, att nappa, jag kokade litct vatten,
saltade det och drack ett par koppar, satte
ut ett par agnade krokar till abborrarna.
gick in igen, nu började jag bli despcrar.
Ilästen hade mat men icke jag, går det att
koka havre i vattcn så det blir ätbart, jag
gick ut i stallet, frågade hästen om jag fick
ett par kaffekoppar havre, han nickade instämmande, jag tog havren med mig in i
baracken, och si där stod kaffekvarnen. Jag
lade ihop järnen så mycket det gich för
sig, det blev ej rnjöl det som kom fram,
mest liknade det kli. Det blev kokt i stekparuun, i ca 5 nrinuter, saltades rikligt. Nu
skulls koket avsmakas, det var Gudagott,
endast den som varit hungrig förstår, att
ingen kalasmat går upp mot det jag gav
min mage, hurra saken är klar, abborrarna
behöver ej nappa. Apropå det jag har ju 5
revar utsatta, skojigt sc hur det är, men nu
är det ej så noga, nu är jag havat, jag har
ju havre, salt och vatten i min mage, kan
gott vänta en stund. Jag går
till
stallet mcd
stekpannan, hästen skall fä smaka på det
lilla som är kvar, den gillade gröten, troligen fiir saltets skull, jag lovade även att
vara snäll mot hästen, för att jag fick havre
av den. Nu till metrevarna, och si på 4 av
de 5 var det fina och rAtt så stora abborrar.
jag tog av dem, och satte på ny
mask.
Nu fyr i den öppna spisen, och medan det
blev glöd ränsade jag abborrarna, saltade
dem invändigt, samt stekte dem sedan på
glöden, min mage
för transpcrt av stolparna,
var slolplrrna vid Backa
omgiLnger
)
(
sina händcr, vad han sade hörde jag ej, men
4
såg. Ir{ed våra ben och r.rntrrs kraft för'
flyttadc vi vagncn fram oclt irtcr, sågverkcts
I
Jag tittade mot vår bostad, diir stod far
och vinkade med hatten, jag svarsvinkade
med ena åran. då såg jag att far krräppte
på
{
(
loel Larsrcn, Falan
deras vagnar,
fick alla f1'ra, livet var
betydligt ljusare. På middagen kollade jag
åter revarna, då satt det abborrar på alla
krokarna, dessa fiskar stekte jag lacie dcrn
på en tallrik, de sparades till min fader,
han gillade fisk som mat i hiig grad. Jag
blickade ut mot sjön på cftermicidagen,
och där ute kom en roddare. om jag såg
rätt var dct far som redan kom åter. Jo då
om en stund landade han mellan stenarna,
en naturlig hamn, han frågade hur jag hade
det, jag sade att nu var det bra, mitt själstillstånd på morgonen bcrättade jag ej om.
Far hade på svirvel fångat en stor gädda,
och med maten hemifrån borde vi klara oss
tills arbctct var färdigt. Det gick som bcräknat, även virrtcrns timmerawerkning arlöpte bättre än beräknat. Det var cn av de
bästa timmerkörningar som de iildre i laget
varit med om, och det var rätt så gamla
skogskarlar med i arbctet. I sluret av mars
månad 1918 var vi färdiga vid Gässlingen.
och sedan började mitt arbete vid Televerket, som hädancftcr kommer att behandlas, det som hittills sagts får betraktas som
bakgrund.
Tele
Mitt första arbete vid Televerket bestod i
byggandet av en abonnentledning från
Sundborn till Stcnsarvets by Hosjö kapcllförsamling. På denna rätt så stora jordbmks
och industribygd var dct då, våren 1918 endast 5 telefoner, nu är det cn 300 nrs. aut.
landsväxel som ombesörjer tcletrafiken.
Bas för mitt första arbcte var linjearbetarc
Malkusson, det är troligt att han på grund
av problcm med spriten blcv förflyttad från
centralorten Gävle hit upp till skogsbygi Dalarna. Det var nog någon mera
som var här uppc av saruna orsak. Jag
skall något senare återkomma till fallet l\{aikusson, hösten 1918 inträffade något, där
sprit var mcd, ocir som blev en tragedi för
derna
en del familjer.
l\{en åter till vårt arbetc, stolparna som vi
behövde för arbetet, kon på järnväg till
Hosjö lastkaj. Därifrån tiil Backa såg var
det ett ca 3 km långt smalspårigt industrispår. Där vid Backa såg lånadc vi en av
var fulit upptagct nred
bolagets
rakt ned i fostcrjorden, dikning och prlantcring har jag fömt prol'at. llär var det
ävarr hårdlrrbetad mark, pinnrno och sten
i olika format och storlek. Som tur var fick
jag börja med hård mark, stcr blev Cärför
tillfredsstälieisen då jag scnere kom tiil liis-
arbetad jord. Ävcn detta att kunna gå i
stolpar med stolpskor var högeligen intressant, kroppstyngden bör vila på hälen för'
att få ordentligt fäste. Jag crhöll rådet att
använda bakremrnarna till att bör;a nrcd, då
vanan blivit större kapadcs Cessa refiuuar
bort. Jag har åkt ned från stolpc endast cn
gång, då användc vi nyhuggna och isiga
stolpar, dir jag tog mark siog jag insidan :rv
mitt högra knä rnot stclpcn, om det är
någon ncrvsamling där vct jag ej, men jag
var oförmögcn att gå på ca 5 nrinuter. Sedan var allt väl "nästan", Då mitt första
arbete vid 'l-elevcrket närmade sig slutet,
blev vi hjudne på kaffc av de 3 al:onncnterna, de voro nämligen A, B och C vi
ielemän stod då i fokr.rs, iör bygdcns innevånare. Abonnenterna ringdc till va:andra.
och utåt, det var sensati(-)n mcd tele och elström på dcn tiden. Elström kom till denna
bygd hösten 1918, min fadcr var härtill en
drivande kraft han ordnade så a1-t alla
Annor fick elljus på namlsdagen, min mor
hette Anna. Efter en del småarbeten, biev
nästa större arbete utbyggnad av 500 rneters
frikrets
i
Runnvika, platsen var bra med
på maten, det var iirmu kristid.
Att det hctte frikrets beroddc på att Televerket byggde och underhöll alla telei.:dningar inom en cirkel runt telestationen,
För att ortcns telefonlörening erhöll denna
avseende
förmån erfordrades 35 sedermera 50 abonnenter. En dcl snä telefonföreningar betalade så kalladc blindabonnemang för att få
fördelcn av frikrcts. Bas för arbetet här i
Runnvika var E.V, Larsson kallad "Telegramlasse" vi var 5 man i laget. Arbetet på
ett frikretsbygge var om\'äxlande, nära nog
allt utorrrhusarbete förekom, hiir var dct
lätt att setta stolpar, sandjord av l,pperlig
konsistens, clen rasade ej, flöt ej igen av
fukt. Kabeidragning var ävcn något
n5'tt.
Jag hade förmårrcn att några dagar få hjäl-
pa, dcn crpert sorn kom fö': att utför'a det
komplicerade ;urbetst med skarvning av
kablarna. Dcnne expert hr.de visst ingen
annan uppeift iin att åka lunt till arbctslagen, och utlöre skarvning, sant även l:igning av fclaktiga kablar. I)*t var ctå för
tiden endasi 3 a 4 sådanar e:iperfer i Dalarna, de kcm som kungar till oss vanliga
jobbare.
Forle, I näsla nr.
15
,1
tår i iigonvrålr.
nrånne jag skall övergc dc:tta arbotc medan
sm1'gattdc. nrtijligen med ctr
i mst
{
titl lir. Nlcn jeg hrr stot :rro8l'ct Il)()[ inlpulsbcslut. jag bcslijt vlinta tills -vnglingcn
Cäfvcrt koru från sitt fcllagcri i llofors' han
€enffi @f;-er;.'rrffis*wffi cgaBn'.4rruffiffi
Larssort, Falrtn
I ,or,
'---
bör kottrma mcd kvällstågct. ellt:r med fiirs-
i
l{
ta tågct i morgon.
Jag haclc gott om ticl att åkalla mina för-
*+*&***e*e&&'&**e*
;*
äldrar och den Hirgstc otn råtl i min för''
Med tiden trlcr' <lct ci sä nr:irkligt
med kabclskrrVrtirtll.
nägt
a tllirnnirr i
detta
sam-
ligt iingslig, efter ctt kräkningsanfall
sacle
han. "clct \/ar som fankcn, vad var det vi
r'ar dct träsprit, vad skall jag tru
giira." Jag svaraclc, jag är ingcn doktor,
llrcn dct vcrkar lå dina åthävor. a1t din
kropp vill göra sig kvitt det du givit dcn'
drick rrycket mjölk och vattcn så får du
ma arbctslag utfijldc dct avanccrritlc arbetct'
om dct ver llcklig.t cllcr r:j iir s\'rrt atl ltvgöra. I varjc fall korn då ör'erh0rningar
dr-ack.
3 månader var r'årt arbete i Rrrnnvika fär-
skillja clig inr'ärtcs. Jag fortsalte: mellan du
gär och kräks kan du ordna med spisen, så
dct blir varmt till kvällcn då jag återkom-
franr. vars orsal var att pltr och skt uvar ej röntc crfoldcrlig rospckt Eftcr 2 ä
digt, det närmadc sig ntr lröst och grivningsarbetcn och stolpsättningar var färför året.
Nu har scna hösten inträtt' r'i erhöll
<liga
be-
sked om att franltill våren förcstocl cnbart
arbeten meci flanlclragning av hlanktrådsav
leclningar. Dct vcrkade soln olrl bchovct
grad'
hog
i
ökal
riks och larttlslctlninger
möjligen haclc krigct 1914-18 r'erkat hindro,rde för nlatcrialtillförseln, dt:t var väl
andra behov som clå hadc prioritct Jag
hörde av älc1rc telefonmän att trntler liriget
var det myckct arbetc för nrilitrircn' ofta
provisorisk art. dessutorn bchövdc det
av
nrilitära en dcl tr'lefonmän för
pessning
av telean'läggningar.
Denna vinter 1918-19 var de flesta av
Dalarnas telcfonmän sysselsatta med ledningsdragning åt rnånga skilda häll'
Det arbetslag jag tillhördc bcordrados
till
" Hofors för att därifrän arbcta med regelsättning och tråddragning tiil Ltrdvika' Ntqn
innan dess och emedan vi var östertrt skullc
3 r'agnar stolpar från Långsjö inipregneringsverk. det var vitriolintpregneiade stolpar. krcosotolja fanns cj irndcr kriget, som väl var denna gång Vi äkte fråri
Falun på måndagens första tåg' och vi' del
var basen "'felcgramlasse'' sont hade uppkastningar. han krliktes gri)na små klumpar, själv påstod han ått han druckit något
olämpligt, ''troligcn". med Iat Giifvert som
först mirste iill Hofors för lrvhjrilpande av
fel. sedan till oss för lastning' Ii:rrl Andersson borde också r'arittmed mcn kom ej till
vi lasta ut
var jag n1börjarcn med'
Från Borns anhalt och till vår barack ca
25 km var det endast vi 2, ''Tclegramlasse"
och jag. Framme gjordc jag f5'r i spisen'
tågclags, vidare
det erfordrades m-vcket eld för att få värme
i den utkS'icla bostaden. Scdan jag skaffat
något. smiirgås och kaffe, var jag färdig
att gå till Långsjö lastplats, ftir att iordningställa för iastning. cnsAnl. r'i-tt började tragiken. innan jag gav mig av frågarJc basen
mig. är det ej något miirkvrirdilrt med vår
sol. för mig ?ir det som ait ea förbi ett
spjälstaket i solskcn. Jag s"arade clet är
ej något märkligt med solen dcn skiner
sir vackert som vanligt. Då blov bascn verk-
nrer, clu är ju ändock oförmögen tili någoi
arbctc, jag ser till virrt arbete rned fr':rmrulining och lastning så långt jag kan gtira det
cnsanl.
1\lot kvrillningen åter till baracken, för att
kornnra dit måste jag gå några 100 tal meter på järnvägen mot ilorn, innan jag sviingclc av till skogsstigen. Jag tittade efter banan mot Born, där i skyrnningen kot.n en
figr-rr raglande ntellan rälsarna. Vem kunde
de1 vara, det liknadc r'år kollega Karl Andcrsson. Jo dä r'icl närmarc skärskådande,
måstc dct vara han. mcn hur har han rcsi,
tåget som passeradc Långsjön kom från
Storvik. det verkade nr1'stiskt. Jag hadc sett
rätt det var Kallc sonl kam raglan<Ic' Jag
kunclc cj arrnat än rctas en aning sadc därfiir. men nu får du vril bättra dig. komma
hit på måndag kviilt hclt full så du ej kan
gå orclcntligt. Han svaradc, nu skall du ej
rctas, jag ser knappt något alls- Jag sade,
<1å går vi tiilbaka till Born det kommer elt
1åg om en iimme. r'isserligen går det mot
Crivlc, där kan du e rhålla läkari'ård. och
dct är det du bchiiver. Jag fick ej tala fär-
digt, l(alle avbrö1 mig sägande, jag skall till
Ilorrr. Som du r'ill clå men jag rådcr dig
innerligt att söka ltikarvård. Väl i baracken.
I(alle önskade ej vare sig mat ellcr dr;'ck,
han kastarle av sig enbart rocken, sedan
i första slaf. dct rir fråga om han var i slafen innan han somnadc. "Telegramlars" hadc kokat potatis. hela eftermiddagcn hade
han druckit mjijlk och vatten, däremcllan
uppkastningar, nu vcrkade han cj så nloloken som förut orn dagcn. Han tog :iven
någon potatis och cn smörgås innan han
lade sig.
Själv intog jag min enkla måltid, ensam vid
det gror,t tillyxade bordet. tanken kom, har
jag gjort fel, länrnat
skogsarbetet
för
det
anrbr.rlerande linjcarbctet vid Tcleverket'
Flar jag kommit
ul
askan
i
elden?
2 av mina kolleger låg höggradigt fyllsjuka, l'arav en riskerade slnens CLtciagår'a. .lag lradc ju ftirut varit cnsam i nitgon
skogskoja. men nu haclc jag två rlrärl mcd
sorn jag oroade n'rig för. melankolin kom
tvir'lan. sLogsarbctct var tcrrtporärt
ntcd
sijkancle cftcr arbete då dct som pägick var
färdigt. Om jag härdadc ut hiir någon tid är
det möjligt att jag finncr nrig i detta liv'
varav fiiljtlcn blir rtt jag har statligvarandc
anställning. Jag foljde otclspråket, "dcn
dagen tlcn sorgcn" eller ''var dag har nog
av sin egen plåga", varfiil jag kröp till
kojs, jag har hela mitt liv varit begål"ad
mcd gotiriinrn. den hlcv cj siimrc av atl jlg
ensam lastade och rullatie fram stolpar,
god natt!
N{orgouen drirpå var jag uppe kl. 6 tände
eld i spiscn, kokadc kaffc. bredde smörgåsar. och sc där kom "Telcgramlars" upp
rätt si kry cftcr sin mlgllirrsning dagcn
före. N{en vi fingo ej gång på Kalle han
önskade sova till frukost. Basen och jag
1og denna gång ekan. för att dels var det
närmare till Långsjö lastplats, och dels
tänktc vi att nrcd svirvelns hjlilp få någon
fisk att dryga ut vårat kosthåll med. Framme vid Längsjön. ansåg basen a1t jag utfört
ett gott arbctc. jag skojadc och sade. rnen
du spyddc mcst. Ynglingen från [Iofors
kom med det tidiga morgontåget, så nu
var vi 3 n-ran på lastning, nu gick det bra'
På frukostrastcn erb.iöd jag mig att med
ekans hjälp ro till baracken för att se hur
dct var Inccl Kalles konclition, dcn var usei,
han önskadc ovillkorligcn ligga kvar. jag
såg att läkarvård måste skc fortast möjligt.
Tillbaktr allrså tili Långsjön. där iag frågade stinscn. om f(irsta tågct mot Falun
fick stanna och ta upp en sjuk kollega'
Det gick bra tåget måste stanna för växling,
jag erhitll avgångstid. Nu till basen där
jag omtaladc vad jag utrönt. Ynglingett
Cäfvert och jag rodde med ekan efter
Kalle, basen skulle nled vår fältapparat
ringa Falun, sanrt begiira hjrilp för transport av Kalle till lasarettet.
Då r'i korn åter med Kalle lralvliggande i
bakstammcn på ekan. mötte basen ocir såg
högeligcn fiirtvivlad ut. vi hade ej <1å tid
för vid:rre rcsonemang, nu måste Kalle upp
i cn av de 2 personvagnarna. Kalle såg
tåget som en sammanhiingande massa. han
kundt: cj sc någon skillnad nrellan vagnarna.
Då tågct avgick tiinktc jag. nu får Kallc
vara i nattcns mörker i sirt återståcnde lcvnad, och så blev det. Kalle r'årdades en
tid på lralu I-:inslasarctt och scdan i Uppsrla. ntcn ingcn bot kundc gcs Kallc. cnclast ctt liv i mörkcr åtcrstod för dcn stackars Kalle.
forts i nästa nr
t5
*
iiri
f.
t:.
!
n
11
t
f.
,i
t'.':
I
q.
*",,
j
j "
\
,.:." ,.. ./
..i ;'
nrm jiirn. dcn till l-udvika ar' 3 tLrnr koplår'
Stolplinjcn fralurt- -]Jorllinge vrtr t\ p:rrstolpar med 8 pinris rcglar. Dc biida j:irnskruvarna nlåste trlidas in, (eller som vl sade dra sladcl) ntellan dc bäda stolparnrl ci'
lirl;"+"-u'';nn'E
ffHsn
li.:.wH E tien$m€@ffiffiäees
gmBe'emmg"
fordradcs yttcrligarc 2 man. och dc korn'
2 bjässar från Rlittvik, 2 bröilcr ^\ndcrs och
Lrik Knrpp' puPrrlrirt h"n:inlndcs
Det var nog mecl detta, då basen
till Falun för att crhålla tratrspotI
ringcle
av Kallc. onttalade dcn n1'c f<irråclsnranncn'
att n]in första bas N{illkusson hittats diid i
sin s?ing i Rr)mmchcd pi måndag ftirmitldag. han hade rcst ut nlccl sista tågct dagcn
före till sitt arbcte. Som cxtra påbrötl lill
tragcdicn avled förrådsniarlnen Englund på
tisdag ntorgon i sin bostad i Faltrn. I)ct ;ir
möjligt att Englund sour hade fiirrådcts
nycklar i sin ägo, haclc tullat dutlken nrecl
träsprit, som fick dcnna fiirödancle vcrkall.
döcla, en blind, och en "Telcgramiasse''
på tratskeln till blindhct. dct var nog Irens
2
myckna uppkastningar. samt m-vcken vatten
och mji)lk-kotrsttmtion som återst?illdc honom. Allt detta var högcligcn otäckt och
tragiskt, jag började åtcr ta upp tanken
om avskcd ur Telcvcrkcts tjänst. ati så ci
skedde har jag hedcrsmannen Linjcmiistarc
A.L Pettersson att
Vi
3 bascn
till lögn bcvisat dålig
till
mig sacle han, trots
karlaktighct. Vrind
att denne 1'ngling är hclt ny i gemet. har
talandcn sonr griinsar
Forts. fr. förcg. nr
tackir.
GCfvcrt och j:ig itcrupptog
rirt
han hantllat rlitt, samt ei lingsllrts f(ir att arbeta s jailvstrlndigt. Linjemästarcn f ortsatte.
er anty'clan om avskcd hoppas jag e.i är
allvarligt mcnad. jag lovar cr first anstiillning cflcr nuvtrandc l0 nlånadcrs lärotid.
trots att det iil på tal on-r l5 månader. samt
undviker därigcnom pcrmittcringar vintertid. Jag svarade tack fiir visad godtret lrån
Linjemästarens sida, samt hoppades att arbetena h?idanefter förflöto utan intermetzzon av den art vi under dc scnaste dagarna
upplcvt. Vi Gäfvert och jag åtcrgick till
arbetet. Våra chcfer bade annat att tala onl.
Lugnt för denna gång!
I)å l-m. rcst, återupptog jag nu med min
förman tanken på avsked, isynnerhct nu då
jag anmärkt på din utsago till l-injemästa-
ren, jag har r'äl ej längrc ditt förtroende
nu då jag sade som sanningcn var' Men
''Telegramlasse" sade på sitt försvnta sätt'
arbctc m:d stolplastning, fastin dct var
dystcr stlimning. Vår bas omtalade livcn att
högste chcfen då för lraltr eller Dalaonrrådet I-m. A.L. Pettcrsson var att vänta nrista
det var jag som var dum, och du har både
rnitt och i s) nrrcrhst Linienrlistarcns förtroendc. så fortsätt du, med dctta arbete jag
dag, vår bas oroades och v:intade räfst och
så blev dct.
' rättarting. Tisdag kviili var vi frircliga
nred
lastningcn, onsdag återställning av stolpviiltorna. På onsdag morgon kom den godc
Pettersson rättvisan och ärlighcten pcrsonifierad, Cäfvert och jag gick till vårt arbcte
med stolparna, men vi fingo ordcr att bli
med dc 2 cheferna till järnvägsstationcn.
där en avskild vrå ställdcs till vårt förfogande.
Linjemästaren börjadc me d att gc \'är
förman en reprimand, för hans inblandning
i träspritoli'ckan, samt konstaterade irtt han
varit oförmögen till allt arbctc på månclirgen. Gäfvcrt hade endast varit med på tågct
på morgoncn och sedan slsselsatt mcd felavhj?ilpning å riksledningarna Falun'Crivle.
förorsakat av skogsan'erkning väster om
Hofors. Som nybörjare blev jag sist utfrågad, jag rcdogjorde för mitt arbcte metl
lastningen, samt min ornhändcrtagning av
Karl Anclersson. Då jag sade att jag cnsam
lastat, medan min b:rs endast varit vid
barackcn och eldat samt varit utsatt för ett
antal uppkastningar. fick Lm, höra att min
utsago ej stämde riktigt mcd vad min bas
yttrat. diirför sadc jag nrr iir jag bereCd att
sluta. därför säger jag som sant är. drirtill
är jag uppfostrad.
Nu tog linjemästaren för sista gångcn till
orda här hos oss. och sade, er bas har burit
sig illa åt med sprit, dessutom mcd ut-
har inget emot d;g snlrare t\'ärtom'
och
Nu var denna olj'cksdigra stolplastning
färdig, och torsdagens första tåg embarkerade vi till Hofors järnvägsstaticrn. Med på
tåget vår är'erL våra f-vra kollcgcr från FaIun. Bravo. 3 stycken var i min ålder' Vt
skulle nu ut på trådstrZickning. en 4 skruv
3 mm koppar till Falun, sedan fortsättning
södcrut. Vårt logi i Långsjön hade vi kvar
tills vi kommo nära en mil förbi Långsjön'
sedan tänkte vi bo i Ryggens samhälle i 2
nätter. Allt gick bra pa 4 dagar voro vi i
Hosjö. och åter På bYgden.
Att komma fram På sträckan Hosjö Faluir var en aning svårare. beroendc på
atr en del undanfl!'ttningar och regelsättning
måstc skc. för att få pla1s fiir vår 4 skruv'
Det blcv långa marschcr både morgon och
kväll. arbctet började kl. 7 hade man då
en n-ril att gå blev det långa dagar.
Vad som förr'ånade mig' var hur väl allt
var planlagt, materiai fanns i järnr'ägens
magasin. ii)r nä\ta sträcka. allt \ar rätt så
prccis uträknat. detta var Linjemiistare A
L. Pcttcrssons fiirtjlinst. Av stolpprofilcrna
ktarrdc hun av dctt:r arhctc. c.i som ntt'
rncd projektcring ':ch liirplancring av särskilt manskap. Da vi i FalLrn l'ar fiirtliga
mcd 4 skrLrvcn från H':fors. blev vi beordrade med trådstrzickning Falut'. -BorlängeLuch.ika. Tili Borlänge hadc vi 3 st 4 skruvar. 2 lämna<les i Borlänge dc voro av 3
de
Knapp-Andcrs och l(napp-Erik Dc voro
stora män, oclr kraftcr d:irefter. jirg vct att
då r,i vanligt funtacle m'zin hadc tillräcklig
börcla mcd etr trådring i snömoCclcn kom
Anclers n-red 2 ringar och synbarligen utan
anstr ängn ing.
De nna Anders Knapp gick cj i stolpar
han tåldc ej hiijdcr. mcn han fullgjordc
vä[ sitl pensum på marken. Vi hade mcd
oss en fyrhjuls vagn cller tralla lastancle 5
ton, den användcs under banvakts uppsikt
[ör marcrialrlansporler. Dunna ragn kottr
nu l\cn till anrrindning. da Knapp-Åndcrs
måstc över bron vid f)omnarvct' Anders
vågadc ej på grund av järnvägsbrons höjC
gå över, han ladc sig på r1'gg på trallan
och så fraktadc vi Anders ör'er. jag minns
att han hatle sina händer över iigoncn
under överfaitcn. Dct var en sr'åL och farlig
pessage att konrma över l)alnlven nred
trådarna. Dc 8 pinns reglarna hängclc i
järn utanför jiirnvägsbron uppströms' Jag
kan väl mitrnas hur jag med högra skon
stod på ncdre regeln. och hängde i v2in:tra
knåvecket. på en rcgel över. då jag najatjc
fast pä nedre regeln. Det lar helt odugligt
atr rirta ncd pi tlct strömnrande'r'attncl' da
verkade det som om både bro och trådknippet ramlaclc uppåt ä!r'en. det bästa då
var att ta ett stadigt tag om en högre upp
belåigen regel samt se nrot bron, ej ned på
vattnet. Även längrc tlpp mot Borlänge var
det en svår passlgc' diir korsaclc riksnätct
landsvägen, ovanför den var dct cn el'
järnväg från Kvarnsvcden. allt detta måste
vi över. Stolparna där korsningen skeddc
var ca 18 ä 20 n-reter höga. !'i måste anr,ända en 8 m stege för att komma så hög1
upp att stolpskorna passade, l:ingre ned var
stoiparna för grova' Vid pass i2 meters
höjcl var det skarvjärn, som det gällde se
upp för. I Borlängc var vi framme med de
-1 skruvarna, arbetsstl rkan kan nlinskas'
Jag beordrades tili Falun fiir abn anlägg'
ningar, julen närmade sig jag fick beskeci
att efter trettondagen bcge mig till Kropp"
tjlrn. eftcr dcn helgun koin jeg trt pä min
första långfärd. endast 12 km till Sveg
ca
22 mil hemifrån. I samband därmed t:inkte
jag på det längsta avstånCet jag hade inom
Falu sektion, Falun-'Grövels jön 29 mil'
åt andra hållct blir det en bit söder
om
Södcrtälje. Vad långt'
Från Kropptjärn hade vi trädstrrickning av
en -l skrur 3 rtrnr kopprr tili \torl' isrm-
band därmed justering av befintligt
n.it. dct yar nla\\o!' 'v !t11lrpnkarr ar s()nl vi
lödde bort. dutt:r cflcr S.l:s borttprängning
av lera under banvallen' Forts' i nästa nr
15
l
t
I
t
j
I
t
*-f
- '-': :::a;..i-t.f
i(
lr ffier fierfim$mre,l?s$e@$s
fftr*6HTå'.Jff*6
I cel
ts
Larston, Falan
Forts. från Iöreg. nr
Bas
i
för arbctet var l.injeförnran A. Lars-
son kallad "baslassc'en skojig man från
Niirke, han kom för miinga år sedan. tlirckt
från örcbro regenrentc. och var nu g;rrnnr:rl
i gemct. och därför med rutin. Med i laget
var ävcn de ypperliga bröderna Knapp. så
jag hade i varje fall 2 bekantingar.
Dct var knepigt med vår bas, han gillade
gamla män i laget, men vi unga hade
han inget emot. Dst hade nog sina orsaker,
i lagct var det några degraderadc linjcfurmän och rcparatörer, de var här på grund
av sprit och i synncrhet ölproblem, men
vår bas höll dem i llcrrans tukt och för-
ej
Vi låg i järnvägens väntsalar, i kojor eller andra lediga boningar,
först mot våren då vi kom till Orsa, kundc
maning. BRA!
"han" aldrig Du cllcr Ni, hnn sade jo dct
får han och jag blir mcd. Jag ordnade mcd
banvakten orn anskaffning av en back ö1.
det var: -50 si på den tiden, om han ordnade
det fick iivcn han vara mcd på min inkilning, jag sadc det blir endast glödstekt sill
med mandclpotatis, smiir, bröd och
ost.
Banvaktcn sade jag kommcr. Till honom
sade jag lika som till de övriga, dr.r måste
ta rned clig lallrik, kniv och gaffel. Lördag
var jag och inköpte förstlirkning till mitt
nu alltför knappa matförråd. 3 kg sil1, 10
kg mandelpotatis, 1 kg smör, 2 kg ost, 2 kg
hårt bröd, 2 limpor, 4 stearinljus. Lördag
kväll, sillen i blöt. Söndag morgon glödstekte jag sillen. kokade potatis, och dukade
kl. 10 hade värden bestämt att ätandet och
något så när mänskliga bostäder ordnas.
Jag försökle så långt görligt var att få bo
drickandc borde börja, drickandct var direkt ur pavan. Kl. l0 salt vi 9 ntan vid barackens långbord, en munter eld utgiorde
med de båda Knapprnännen. de var mästare
stockvedstrrasan som brann
i att laga mat, på det ringa
kunclc
spisen, de 4 ljusen var placerade på lika
rånga små brädlappar 4"-4" i fyrkant.
Banvaktens son i Gråtbäck var en viildig
ninrrod, skogens vilt decimerades av hans
gevär, vi köpte harar, rådjur, tjädrar och
orrar, allt kunds Knapparna tillreda. I ett
logi var det vägglöss, jag skaffade en
strumpsticka, som jag filadc vass, med dcn
stack jag igenom en och annan väggius. Då
jag om en vecka flyttade stack jag fast
strunrgxtickan i fönstcrbrädan, andra till
Gästerna verkade att trivas. varför då inte
värden, för rnig verkade allt gem-ltligt, efter
ca 2 timmars ätande. kom banvaktens fru.
då hon k-om in slog hol ihop sina händer
och sade, men vad trevligt och trirnamt detta är. Hon fick en sill, på sin makes tallrik,
sedan försåg hon sig sjiilv med trröd. smör,
ost samt ö1. hon neg och tackade älskvärt
då hon gick. Så gick några flera mannar,
kvar blev basen Knapparna och en man
till, nu blev det kortspel, vi hade ingen
som
anska[fas.
varnagel.
I
Emådaien låg jag
i ett stort
deg-
tråg, placerat i vattentornet. men trots att
det var stort hängde mina ben utanför från
mina knän räknat.
Handlanden i Emådalen var som besatt på
kortspel, femkort eller sista stick I'ar hans
hobby, vi spelade om strumpor som han
hade
i
satsade
6 man var med, handlaren
ett par svenskulls stnrmpor, vi
lager.
övriga 5, -50 öre var. 2 vinstspcl erfordrades
för vinst av strumporna. En kväll hade jag
god tur jag vann elva par strumpor, nu var
strumpproblemet löst.
Kvällarna förflöt med, matlagning, tvätt
av underkläder, och kortspel, våra blåställ
tvättarle vi ej förrän någon bäck eller sjö
var isfri. Här uppe i ödenarken erhöli jag
ett brev som sade att jag var fast anställd
vid Televerket, läkarinlyg var avklarat vid
i Felun. l{ed anlednine
härav, frågedc jag för'manncn onr jag sonr
inkilning fick bjuda arbctslaget på cn back
ö1, jag sade att han borde vara med så att
atlt gick bra till. Vi blir nio man sade jag.
Förmannen använde cndast tilltalsordet
jultiden, då jag var
i
den öppna
psalmbok därför upphöjdes kortleken till
söndagsliisning, för att förlänga högmässan.
Framemot eftermiddagen var det vi tre,
Knapparna och jag kvar i vår bostad. nu
var det härligt med sömn, cftcr avftutad
inkilning. Nu hade arbetet fortskridit så att
vi
passerat Gråtbäck, (Svenska järnvägsnä'
tets högsta punkt) även Emådalen var vi
förbi, dri ett grannt panorama visade sig.
Till höger om järnvägen, varifrån vi kom,
hade Emån grävt sig en Grand Canjon, och
långt där nere ilöt älven fram. ännu var det
ingen islossning, men det började rinna
vatten ovanpå isen i Helvetesfallet som ravinen kailades. l.iederst var det stora Storstupct. d:ir järnvägen konacle Emån. Här
nåstc 4 hjulstralian bära ör'er den höjdrädde Andcrs Knapp. och dct var nog flera
som velat så, qv det var clr 30 å 35 meter
från rälscn och ned till det skummande vattnet, sidorna är lodräta. Så passerades Tallhed och sjön Gäsen, nu var vi fri knopskarvarna, ingetl bortskjutning av lera erfordra-
dcs, här låg jiirnvligsbankcn på snrd. Vi
fortsattc strar fiire Orsa tillsti)ttc trådnlitct
från Ilolln?is och liurudal, dct triev flera
tr:idar, därmed kncpigarc att komnra fram.
Vi måste resa 4 st 15 meters slolpar, och
fl1'tta upp hola nätct, för att bcrcda plats
Iör r'år 4 skruv. NIen allt detta tar bara
skoj, nu lackadc det mot vår, för första
gången i vintcr såg vi staketcn efter järn\'ägen, förut hade de varit ör'ersnöade, det
är lika med ca I neters snödjup, i den
hadc vi pulsat hela vintern så vår kondition var fin. Dii I'i fortsatte mot tr{ora försvann snön allt mer, nu s)'lttcs snöfria
backar litct här och var.
I)å vi befann oss ca I km söder om Orsa,
vill jag inom parentes nämna vad som
hände en kollega och mig precis på den
platsen. Det var högsommartid och vi voro
lånade till Flottningsft)reningen för att
skarva om dcras telekabel mellan dcras
r.äxel och flottningstclefoncrna. här vid
järnvägen hade vi en skarvgrop. Under arbetet tiitade jag upp och se, en firggrann
papegoja satt diir på staketet, varsarnt
gjorde jag min kollega uppmärksam på det
säregna sammanträ.ffandet. Jag sade. nu ser
du att vi ej äro i Orsa utan i tropikerna,
troligen i llawaij, kollegan svaradc det var
som fanen, nej sade jag, det är en pape-
goja. Om en stund kom några pojkar
springande för bad i Orsasjön, papcgojan
var deras lekkamrat! Slut på parentesen.
Då vi kom fram till Mora med våra koppartrådar, var tlet verkligen vår, ingen snö
syntes till, endast på en bergtopp mot
Älvdalen lyste det vitt.
I början av juni månad gick vi mot Vans-
bro med en 4 skruv 3 mm järntråd, den
kapades på några sällen, för den måste in
på mellanliggande stationer på grund
av
detta var det en del förberedande arbeten.
beordrades till det arbetct, ibland var vi långt före arhetslaget,
ibland var de nära nog ifatt oss. Ett rätt så
skojigt minne finnes därifrån, då vi 2 som
- gingo före kom till Vansjön, var det 3 ä 4
stolpar som var vattenomflutna, vi såg oss
om e{ter någon farkost, men fann ingen.
Inga långa haranger, vi klädde av oss helt
nakna, och gick upp i stolparna, då såg jag
något som kom långt bort i rakstriickan,
jag ropade till min kompis, skynda dig ned,
dct kommer någon. Vi hann lagom ned så
att näsan var över vattnet då bnvakten kom
En kollega och jag
med sin fru på 3-hjulingen, de försvann och
vi
gjorde vårt arbete färdigt. Då
bit längre bort, kom
vi
vi var
en
chefen "Baslasse" soln
bekantat oss mcd hela vintern, och fått
allt större förtrocnde för, nu hade han brådis, det.s],ntes. IIan frågade var vi gömt
ekan, jag svarade, vi har cj använt någon
eka, vi klädde av oss nakna. så utst-vrda gick
vi upp i
Ijutt,
stolparna. Ilaslasse skrattaile hi)gskall mina gamla apostlar
sägande, då
och ölgubbar upp likadant. N{in
kollega
Forls. på sld.
13
11
-/
G "F ffigöl.E<Eessnd
Erik Björk dötl
€*er6f
Rcdaktörcn, förfa.ttarcn och mcdarbctatcn
Carl Johan Iljiirklund, Stockholnr.
har avlidit. 86 år gammal.
i Blixten
FIan var född i Uppsala, började sont kakclugnsrnakarc och var vcrksam i det yrkct
sarnt soln anarkistisk agitator i såväl Sverige
som utlendct. För anarkistisk propaganda
satt han fängslad i flera lrinder, i Sverige
senast 1931 för att ha smiidat dåvarande försvarsministern C G Ekman. Efter mordet i
Sarajcvo dcmonstrcradc han mcd Wiens
arbctare på Ringen mot krigshetsen, fängslades och skulle avråttas mcn räddades
gcnom ingripande av svcnske ministcrn
i
Beck-Friis.
I ett 30{al år från 1918 r,ar han redaktör
för den ungsocialisliska tidningen Brand.
1908 dcltog han i sprängningcn av strejkfartyget "Amalthea" i N'lalmö hamn och
skrev en bok om kuppcn, "Dömda till dö-
hemrrra och i andra länder för politiska
brott.
Han skrev och han agiterade, han skonade
sig aldrig. Han var en rättskaffens man som
ville göra sitt bästa särskilt för dc fattiga
och gamla, och han gjorde många stora in-
rige och England.
*
satsel inom den radikala vänstern.
r
r":*_'".''__""
I
i
f--'.,.:,n'
l
t
l.
!i
Jag
minns honom som en stridbar man som aldrig vek titlbaka utan frimodigt gick fram
även om motgångarna var stora.
Einar "Tcxas" Ljungbcrg
Edvin Lönn död
Hilding Johansson död
!r"
':,""
...1
i'''.
i);
.
t,
ti
l'',;, "_
t
11-!\-
:
å
Uppståndelsekapcllet å skogskyrkogården frcdagen den 23 april 1971.
Efter många års sjukdom önskade han
minsta möjliga uppmärksamhet när han
lämnade dctta jordiska, varför all uppvaktning hade undanbetts. Endast de närrnaste
skulle få närvara.
Johansson kunde se tillbaka på en lång
tjänstgöringstid. Allarsdan'rid l4-årsåldern
började han vid Televerket. Vid äldre år
blev han apparatuppsättare. Cenom sjukdom kom han dc senare åren, före sin pcnsionering, att arbeta vid C.R.A.
Omedelbart efter sin pensionering anslöt
han sig till r'år pensionärsförening.
Vi
tackar Dig
för gott
frid'
kamratskap och
Rure
.I
;!
.:
;.;i,u
Tiisdagen den
.
-.-
";
i
""'ilf
I
--...-"-d
8 juni 1971 avled f.d, La
Erik Björk, Hägersten, i en ålder av
tlyss
fyllda 80 år.
Efter tjänst i Flottan börja<le han vid
Televcrket. Först på Stocldrolms Siationtr
och därefter å dår'arande Landsektion ocli
lillhördc Liljeholmslaget.
Därifrån var han utiånad till Rikskabcln
när vi 1925 träffadrrs på Norrköpingskabcln
och arhctadc i sanrma l;,g.
Efter sin pensionering anslöt han sig till
Pensionärsföreningen 19-92 och var därcficr
en ofta sedd medlcm å våra möten.
Jordfästningen ägde rum torsdagen dcli !?
juni uti Wästberga gravkor"
En svensk fana, skeppsgossekårens slandar och Pensionärsföreningens fana var
med i den ståtliga uppvaktningen.
graven talade en representant från
vsrs
Lrid!
Ilulk:
Forts. lrån sid.
-4.:"
f"\L",-"h.
av fyllda 76 år.
Jord[ästningen ägde rum i stillhet och
blcv bekantgjort genom dödsannons först
efter jordfästningen.
Vid Pensionärsföreningens årsmöte, den
11
frågade skall vi gå dit och se, mcn vi föredrog arbetet. Vi hörCe sedan att laget låiiat
en eka, de önskade nog ej exponera siira
Lördagen den 13 rnars 1971 avlcd f. d. Lf.
Edvin Emanuel Lönn, Sollentuna, i en ålder
27
mars 1971, utfördes parentation och minnet
av Edvin Lönn hedrades med en t-v-st minut.
Edvin Lönn började vid Televerket år
1920. Under en hel del år var han chaufför
vid Telestyrelsen och de sista åren blev
vid
överdragsstation i
Stockholm tills han avgick med pcnsion i
hans arbetsplats
i
a_
nuskulösa kroppar, för varann. I{är trlev
jag för andra, och vad jag kan rninna^s
sista gångcn ansatt av vägglus. Jag amkaffade några kreosotimpregncrade brädbitar,
samt bäddade om i min turistsäng. Nederst
papp därpå bräderna, så 2 lager papp, nu
dcn vanliga sängutrustningen, väggmadammerna avskydde i någon mån min nya bädd.
Bästa botemedlet ftir mig var då jag fick en
rumskanrrat med så fint biod att han forrnligen överföIls, jag blev helt fri frå"n påhälsning av odjuren, detta pågicl: i 2 nätter
då rnåste kollegan flyita, så även jag, det
var ingen mening för mig ati bo kvar"
Flyttningsdagens morgon var min kompis
blodig litet här och var, värst var hans fotleder utsatta.
slutet av 1954.
Pensionärsföreningen anslöt han sig till år
1957, och vi vill alltid minnas honom, såväl
under sin aktiva tjänst som därefter som en
god kamrat och önskar att han nu må vila
i frid.
önskar Du får vila i
'x
minne lever kvar. Må Du vila
'" ;jt'
t.-j"
i
n.rr.f
Björk var en glad och god karnrat
'.;;.
l
,,,
€'if;y.-,t
rum
1
Skeppsgossekåren.
''1.
Torsdagen den 8 april i971 avled f.d.
Montören Karl Hilding Johansson i en
ålder av fyllda 68 år. Jordfäslningen ägde
,;''
"
Vid
l
!
:
t.'i
iå,J
't'
llrand och släcktc den i
högerpressen. Som styrelsemedlem i "Frihetskämparnas klubb" hade han goda meriter eftersom han suttit fängslad både här
den". 1969 kom hans sista bok, "Anarkist
och agitator". På scnare år var han flitigt
engagerad inonr pensionåirsrörelsen i Sve-
f.å
t'1
Jag kändc C J lljirrklund seclan urtgclomcn.
var ungsocialist som dct hettc och tillhörde llinkc Ilcrgcgrens krets. Han var också en ypperlig journalist. och som redaktör
för Brand tog han flcra nu kändn {örfattare
under sitt bcskl'cld. Eyvind Johnson, I{arry
Martinson. ir\ils ljer'lin m.fl. och dct var nog
tack vare honom som många av dcm djärvdes börja skriva och småningom blev ryktbara.
Själv behöll C.I Björklund livet ut sin
radikalism och gjorde inte som en del andHetn
ra: tände clden
'."*".
RulIc
Då vi var framme vid Valsbro, erhöll jag
i Falun. Nu .,'ar dct
höst, och någon kilometer jordkabal måste
läggas, samt ett 100-tal stolpar s:ittas innan
tjälen försvårade dessa arbeten i tsorlinge
och Falun
Forls, I näste nt
besked att inställa mig
\3
f
l-
..
i'::
'*+!
'r'rr;:-1-l..-,--
tI i'.
\,3 [*]6,*"
ffi*.*x d..*.1r,-"r.;^*
€e..*flr:f#gruf*l;*f;3s
i;sir Ei
tu 'ril;diffi
i.lr"
)|
ri
l
I,L,^..
.
-i
nrilnadsskifte
I Lartson, 1""'t'
Falun
!\'\"'6'JJv"'
i
vi i
t
ok
tobcr-,novenr-
restaurangvagn med från tåget StockhoimTillberga- f.u<lvika den vagncn växlades nu
över till Cötcborgstågct. drir r'år vagn var
med. Nu bijrjade ett höjdlösl drickande av
vin och ö1. n.rest oly'ckligt blcv det för en av
Gär'lentannarrra i Kil. Framme där kastade
dennc r-rt en tompava som träffadc en Järnvägsman. Gävlcrnannen var cn ärlig sjäI,
försiikle cj smita, erkändc siit felsteg, mcn
han måstc stanna kvar i l(il ör'er natten,
hur det avliipte för honorn scdan vet jag ej.
Alla telcfonnrän blev senarc förbjudna att
besöka rcstaurangvagncn. men det var s;i
dags då. Några mil söclor onr Åmål börjaclc
det bli förunderligt mörkt
i dc bi'gdcr vi
passerade, r'id gårdar niira järnviigen såg jag
stearinljus och fotogenlampor i bruk, el.
strömmen var borta. Frarnmc i öxnercd,
reste Västeråsarna till Vänersborg, Gävlci öxnered, vi från Dalarna
beordradcs till {-tddcvalla. Vi hade 1 tin'rmes väntan på tågct dit, lagom för ett besök
laget stannade
i den metl stcarinljus uppl\stå restaurangvagnen, från borden hörclcs. ''fröken cn
smörgås mcd kaffe, en smörgås 2 ö1." Vårt
till
Uddo'alla kom. och på resan dit
närmare bekant med stormens förödelse, tåget gick mycket sakta, hclmörkt
var det u1e. och ofta strök llidtoppar elier
grenar mot vagnens fönster.
I Uddevalla blev jag och 3 kollegor anvisade logi hos Vikcns express, de övriga här
och var i stadcn. nu förestod nära 2 månadcrs arbetc bäde söndag och vardag, alla
dagar lika. arbcte från dagningen och lill
blev
i
l
i
roe
ber blev de t mobiliscringl. r,i bcordradcs till
Västkusten fi)r att biträda virl avl-rjälpan<lc
a'r' fel. fiirorsakade ai. storn och is. I de11a
fall var vi ca. 20 man fian l)alarna. nred 2
förnrän, Ijaslasse bckant från arbetet Svcg
Vansbro. samt cn e.o. bas kallad Z eftersoli
han hette Zettergren. I Falun tillstötte lika
många från Ciävle. de korn i dcn abonnerade vagn vi använde .i öxncrcd. I LudviLa
kom det clt 2-5-tal man från Viisterirs, så nu
var vagnen ganska välbcsatt. vi hadc jrr
även r,ärt gcpäck. Ol1'ckiigi.vis kom det en
tåg
I
^
$TftHffifttrB{*å$
Forts. lrån töreg. nummer
Men vid
It
E 6:;*=
'
vi
mörkrcts inbrolt.
Det var förskräckligt vacl storm och is förstört, vi inlandsbor var ej van vid sådant.
Jag kom som väl var i llaslasses gäng. och
erhö11 sonr konrpis en 1'ngling r-id namn
Alfons. han yar som Lresatt i det motsatta
könet, mera härom senarc. Alfons och jag
hade varsin oxtra man mcd, det var bra, de
hittade i sin stad. De första 2 veckorna var
Udticvallas onrgivningar, för att ordna
leclningar mcllan rlcnna stad och övriga
Sverige. Jag rninns iinnu då det blåstc upp
hård storm cn kvlill, ingen av oss skogsbor
hade förut crlarit något liknande.
På ntorgorrcn drirpå var dct cj rnöjligt att
gå övcr stationsplanen vid U.\z.l{.J.s station. på dcn planon var dct nu flera decimeter djupt latten. småbåtar som förr"rt legat ncdanför kajkanten, låg nu uppcpi kajen. Som tur var hade vi försctt oss med
miiteriel för någon dags arbete, så vi kunde
fortsätta.
vad hadc hlint? För oss inlandsbor
hade den tron larit stabil, att havcts nivå
alltid var lika, i varjc fall vid Sverigcs kusN,[en
tor. n'ren annat blcv vi varse. Bland oss blcv
mannarna lrån lt{ora. mest förödande utsatta. dc hadc sina kliider förvarade i trälådor på golvct i fiirrådet, då kl?Lclcrna synades var de ordenliigt saltade, det rasadc salt
då kläderna l1'Itcs upp.
När Uddevalla erhållit provisoriska
men
någotsånär godtagbar:a förbindelscr utåt. bar
dot iväg södcrut för vårt arbctslag. På
I-jung-skile r'ärclshus erhölls bra. och till ett
pris som var oss ör,erkornligt, finfint logi.
Badsäsongcn var över. Alfcns och jag var
nu ensamnrä, och fortfarande konrpisar, på
väg söderut ilnskadc Alfons att vi borde gå
in lill en tele.station. den hctr,c något på
Rästeröd elier Skafteröd. Jag ringde på
klockan för telegramluckan, Alfons mörte
med sitt forbinclligaste leende. Då luckan
öppnades stirrade Alfons och drog sig tillbaka, samt frågade on några telc.män varit
där, fick nej till svar och så stängdcs luckan. Ute på trappan gned Alfons sin aristokratiska näsa, samt sade, tvy fan det var ju
en Iåghalt skomakare som var telcfonist.
I I-jungskile hade Alfons också tur, en
klä11 var han med 2 fagra bohuslänsflickor
på en sparkstöttningsfärd. Det avlöpte ej
b?ittre än att hela ckipaget kördc ontkull,
och Alfons vrickadc fotleden, han kom in
ovanligt tidigt dcn kr'ällen, samt Iindadc om
fotcn med en fuktad handduk. På morgonen
därpå var dcn gode Älfons betydligt biittre,
nren han bad nrig meddela basen att Alfons
konmer scnare då han mjuknat till fotleden. Detta nred(lelade jag Baslassc. som
skrattande sade. det går nog sä att dct
kvinnliga könet lar lii.et av vår gode Alfons. Baslassc sadc liclare, hälsa r\lfons att
om han kommcr' åter på förmidcliigen blir
dct inget avdrag, om han köper några
fraktsedlar och adresser, vi skall niirnligen
hcm
till jul.
Delta sade jag Alfons,
som
kiiptc (lct rriirnnda fijr dc 4 tirnpcnnirtglrrnl
h;rn r.urit trorla. hnir lracle cn fLrll kartong
mccl utcnsilicr. Nu fick llaslassc åtcr cti
gol.t sliratt, samt sacle, nu har vi adrcsser
så liingc
vi
levcr, och nu får iran
vår'cla
kartongcn. Han dct vrr Alfons.
T'r'å av mina konrpisar och jag bcordradcs
not Lilla Edct. vi bchör'de ej gå längre än
lill llackamo, där vi klarade felen på ctt par
dagar. Logi erhöll vi hos handlaren vid det
galnla exercisfältct.
Basiasse hade erhillit information som
höll. dagarna före jr.rl reste vi hemåt. Sista
kr'ällcn besökte vi krogcn i Uddevalla, för
att ta fan'äl av källerrrrristaren, då han sadc.
det har varit en arbcts:rm men rolig tid då,
ni varit här. Ni har väl sctt vad klokt de
har placerat ryttaren på torget. huvuclct
mot mig, och röveil mot hotellet.
Alltså dagen därpå hemresa, med "sp?ic-
kad" plånbok.
Eftcr hen.rkomstcn bcordrades jag till Insjön. där ett arbetslag var sysselsatt nieC
kabelarbetcn. Jag liimnade mcd vemod nritt
gamla trivsanrrna arbr:tslag. isvnnerhet saknadc jag de yppcrliga brödcrna Knapp, dc
voro hedcrsmän dessa ungkarlar i 3-5--40års åldcr. I Insjön anmiildc jag mig för
basen llolmen.
en mi'cket litcn
och
mörkhyad man, manskapct påstod att han
var argsint av sig, jag hördc det ibland, det
han sadc normalt var svirrt att uppfatta.
orden försvann visst i h?ingmustaschen" rlet
var endast då han var arg, som röstcn hördes. Son närmaste kollella fick jag en nian
som var 5 år äldre än jag. han tilltaladcs
enbart Viktor. Han var en knepig figur,
smått konstnär och do. filosof. samttiga i
laget crhö[ sin kontcrfcj
i
karikatyr,
på
spadar. pappbilar och pit förrådsväggar.
Viktor och jag hadc sanlma logi. En morgon fick Viktor en grundlig utskällning av
bascn.
I
förrådslokalen.
då
arbetslaget
var utorn hitrhåll, frågacle jag Viktor vad
basen sagt, jag stod ju nåimligon och tänktc
på hur jag skulle få hem julbrännvinct. Det
var nog ett särdrag hos Viktor, detta att
försöka få oss andra att tro att Viktor var
slö för det som basen sadc. med andra ord
verka tuff.
I detta arbctslag erhöll jag erfarenhet av
vart svag clier ingen inforntation bär hiin.
En nrorgon erhöll Viktor och jag order att
sätta upp ett järn. Viktor svaradc ja, och så
gick vi ut. Jag frågade Viktor vad det var
för jiirn. Han svarade, jet r.et je, jag trodde
att tlu visste det. Jag genmälde. då du
svaracle ja, borde du Irligat basen vad det
var för järn. och var dct skulle sättas fast.
Viktor svarade, du är ny här så du vet ej
av att det ej går för sig a1t fråga om så-
dnnt. har vi frågat, har vi fått cn rcjäl utskällning ftir att vi cj ..'31 itrtresserade av
arbetct. Vad giira? Viktor fijreslog, vi frågar någon av våra kolloger, fastän det rir
genanl.
Forts, I näsla nummer.
15
till Falun nrcd bcnägct bistånd av cn-lastbilsfiiratc, till Fa'lun scnt på Lr'iillen.
fi":-*":
ffipru SeEeåmsn&Pffis
2 av rtrina kompi.sar Kallc och Gustar', tarr
på arbctc istatlen irtiirhcten av Sr:lma
l-agcrliis villa. då tlc åtcrkom var det
klagonr:il på dem för r.le t tel de fördc i
stolpcn. Pratet var r'nl. klagan<ic;t sp:rckat
med svorclomar, och rnCra fitia ord. Vid
mFffiBt@gft
loel Larston, Falun
Arbetet där var faschinerande. nu fick jag
Forts. från föreg. nummer
Jag svaraclc rir dct så mystiskt i dctta
gäng, då blir jag ej här länge, nu går vi till
dc smedsr sonr finnes här, det är ej många,
där frågar vi om bascn beställt något järn.
vi ser nog av formen var tlet skall vara.
Vi gjorde en rond till smederna. jag gick
in till den första. inget napp, Viktor gick
in till nästa, och se. han korn med ett iitct
järn i näven. Nu började mera httvudbry,
sc anhopning av lcclningar, och att dc
4
trådalna vi drogo frarn ej cnbart blcv 2 Iörbindelser. utan mcd transformatorers hiälp
blevo flera. FIörtclefoner och miklofoncr.
viixelströms- och likströmsklockor studeradcs. även onrkastare och transfornratorn
"mi krof onrullen".
Då för tiden var det ej enbart fellagning
vi sysslade mcd, vi utförde även abonrlents-
klämma i vardera
anliiggningar.
N4ånga äventyrlighcter blev frirknippade
med detta i överkant omr'äxlande jobb. Jag
kablar, nu var nog saken klar. Vi hade
dragit upp en kabcl till ett Iörutvarande
tagcr mig friheten att här draga några.
På F-alu tele.undersökning, var på dcn
tiden, för transporters ordnande placcrad I
var kan dct passa. ca. 2 dnl. längd, och en
änden. Vi rcsonerade att
clet möjligen var avsett att hålla isär ett par
takfästc
fijr en kabclutgrening, vi
satte upp
järnet där. Sedan gick vi till fijrråclet. om
en stund kom basen, han sade. det blev ju
bra med jrirnet, Viktor svarade . ja visst.
Det gällde att hela tiden se upp, för Viktor
hade många små ofog för sig. Till saken
hör att Viktor hadc den obetydliga lasten
att bruka snus. det var en av hans stora
ängslan om någon märkie det. i synnerhet
om det var av kvinnligt kön. l)etta befästes
en nlorgon då Viktor och jag gick ut från
vårt logi, till arbetet. Jag såg tidigare att
Viktors ena mungipa hade läckt, det var
ett fult märke på kuddvaret. cfter snus. Jag
sade inget, den vackra flickan i gården,
visste vilka sängar som användes a\r vem.
På gården vände Viktor. han påstod att han
glömt sin portmonnä, redan då anade jag
argan list, så jag sade, ta rned min tång på
samma gång, jag hade tången på mig. Viktor kom visslande, sade att han ej hittat
min tång. då går jag själv. som ämnat var,
jag sade till Viktor, du kan gå sakta nedåt
gatan så kornmer jag strax efter, Då jag
kom upp på rummet. besannadcs mina
aningar, Viktor hadc bytt kuddc mcd mig.
Jag böt tillbaka, och nere på gatan hann jag
ifatt Viktor, jag sade nu har jag
tången.
Det blev ing,et mera sagt om detta förrän
vid frukostrasten. då skrattadc Viktor, samt
sade, vad tror du att vår flicka säger då du
har snus på din kudde. Jag sva.rade det är
ingen fara du vct jag var upp sist, och då
böt jag tillbala. Jag ansåg det för-rnånligast
att ta skydd. ty Viktor svor en lång ramsa.
E,n vecka förc
jul
beordrades jag
till min
stationeringsort Ijalun för avhjälpande av
fel efter snöras. Jag lämnadc detta arbetslag utan större saknad.
I Falun
bestod arbe-
tet av lagning av bronstrådslcdningar,
det
var färdigt till trcttondagsheigcn.
Efter dct arbctct blev det definitivt slut
för mig mcd det egentliga linjcarbetct. Jag
blev övcrförd tilt Falu tele.undersöknins.
pakctbil Citroen och cn 1200 ccrn. llarlcy
Davidsson motorcl,'ke1 med sidr.'alrn. cli:t 1r
om derr senares hårdhänla behandling. följande handlar. Reparatör E.C. Pettersson
kallad Sörmlandspcllc. var företrädesvis
förare ar. denna motorcykel, så även nu då
han med mig och lrterligare 2 man samt
ca. 200 kg. matcriel, var på väg till Runnvika fiir abn. anläggning. I ca. 1 drn. nysnii
startadc vi, efier 8--9 km. blev dct stopp.
vi erbjöd oss att hjälpa Pelle att laga felct.
men han sade. jag känner maskinen, den är
för hct så den drar ej. vi väntar en stund,
så kommer vi någon kilometcr till nästa
stopp. S:i skedde också men frarrr kom vi.
Denne reparatör Pettersson hade vissa
hållplatser, inom sitt vidsträckta distrikt,
där han bmkade gå in för att !äska sin torra
stru pe.
På en av hans semestrar, blet'som vikarie
uttlrgen en n-tan som avskydde jästa och
destillerade drycker. Vikarien erhöll av
Pellc besked atl han måste ta emot dc't
bjudna. du får ej förs1öra mitt distrikt.
Av de kvinnor jag mött är det några sonr
beretts plats vid vår llerres sida en bland
dem är fru Öman, telefonist i Vintjärn. Jag
kom en eftermiddag från Svartnäs, hcit
gcnomvåt från mina knän och nedåt, b-vxor,
skor och stnrmpor var fyllda av snö och isvatteD, efter snöpulsning på grund av eti
blötsnöväder. trådarna måste slås rcna från
snö. Då jag kom il på Vintjiirns telefonstation, för att ringa min chcf, sade fru
chcfens förfrirgan framkom atl (jtistav tap-
pat några droppar av snliill tcnn innanliir
Kalles skjortkragc, vid rcplikfråga från
vad Kalie sade då, svarailc dennc,
men käre (iustav inte skall dr'i :röia sii, dci
var många som drog på nlrin iit tlctta
mindre troliga svar.
En sommlr var jag senrcstervikarie fijr
reparalören i \tansbio. Tel,:komtnissarien i
chefer-.
Mora ringde mig tidigt en morgon.
-{amt
meddclade att en abonnent i Äppelbo, nära
nog liipt amok. abonnenton hade rivit ned
tele.lcdningen kastat ut tele"atr--paraten. samt
hotat lelefonisterna med rcvolver, Kornmissarien sztcie vidare. nu är mannen desperat
som en tiger, saml fr'ågadc orn jag vågadc
åk:r dit och avhjälpa skadan han gjort. .lag
svarade, de iigrar sorn finn:rs i Äppclbo år
jrg ej rädd fijr. Så vi övcienskon] ati jzig
åk-te. Ja;1 packadc gulcl'kcln mcd bl1.tråd.
en telefonapparat ocl'. r'crktvg. Då jag l-ont
fram till :ll-.onnenten, stod tlet 2 narr ni:d
bil ute pii iaridsvrigen. Framnre vid llriit
knackade jag på dörren. och efter onjcn
"kom in" klev jag pir, hälsadc samt frå3:rcl:
skrattande vad det varit för telefcnman 1:är
som arbctåt så baklänges. Vi brukar göra
tele.ledningar och ej förstöra. så brukar vi
bära in tele.apparater och ej k-asta ut deni.
Erik 1og åt mina argument, kom enroi mig
med en stor och framsträckt ltögernäve, ltan
sade du:-na ursakta nrig. men jag var ej
mig själv i går kväll, dclvis beroende på
flaskors innchåll. Jag sade, var ej ängslig,
jag har redan sett så mycket al' livet atr
mycket litet förr.ånar nrig. Nu skall jri5
först ut och laga ett fei. om ca. 15 minltter
är jag åter. tlrik frågade har du ätit frukost nej svaiade jag. måste direkt hit for
att se på det sk-ojiga arbetet sonr utförts.
Jag skrattade och sade det är väi titföit.
Erik sadc till sin fru, då plockar <iu frarrt
smörgåsmat, ägg och gröt. samt frågadc
mig, duger det. jag svarade det blir kalas,
kläderna. Ta en liit om dig så du blir varnr.
Om en slund kom hon in med eu varm kåltallrik. samt en ostsmörgås. Heder ocir tackl
jag är mest van vici korv och limpa. tog jag
till, fru och Erik drog på rnun. Culcykeirr
äntrades för färd till tcle.stationen, ut() la
vägen blev jag stoppad av dc 2 männen. drr,
ene presenteradcs som fjzirdingsman i ert
frågadc hur det ser Llt att bii. tclefonisternit
hade varskott honom. Jag sade det ser ut art
avlöpa bra, så skiidcs vi. Telefonistcrna
voro ännu nedstämcla efter det de varit med
om kr'ällen förut, jag omtal;rde att vad jag
nu kan se ar det ingcn fara. Jag avhjiilpte
felet, så åktc jag tillbaka tili Eriks stora cch
förn?ima gård. Där rnötte ett väl dukat bord
samt fruns gocla "sitt till bords". Jag tackade. där satt vi och spisadc, frun Frik och
Från Vintjärn tåg till Linghcd, dririfrån
Forlg. I näsla ntJlnne t,
önian. så däf fär du ej gå nu. gå in i
kammaren, där är cn brasa i kakelugncn.
klä av dig och tcrka dirra klädcr och även
dig. hon fortsatte du behöver cj blygas för
mig. nog r.et jag hur en karl ser ut innanför
27