Katternö 1/2012

Transcription

Katternö 1/2012
1•2012
KUNDTIDNINGEN FRÅN DITT ENERGIVERK
Swinging
in Jeppis
Geocaching
– modern skattjakt
Hur ska framtidens
gata lysas upp?
När klimatet blev politiskt
Till kunderna hos Esse Elektro-Kraft, Herrfors,
Jakobstads Energiverk, Kronoby Elverk, Nykarleby
Kraftverk och Vetelin Sähkölaitos.
Tre frågor
Innehåll
n Miapetra Kumpula-Natri
En oväntad jazzmetropol 4
är på gång med sin tredje
period som riksdagsledamot från Vasa. I riksdagen
är hon ordförande för stora
utskottet och ledamot i
ekonomiutskottet. Tidigare
arbetade hon som special­
medarbetare åt stats­
minister Paavo Lipponen
och för organisationen Finland i Europa rf. Miapetra
Kumpula-Natri är ingenjör,
inskriven i Vasa universitet
för fortsatta studier med nationalekonomi som huvudämne.
Hon är ordförande för Österbottens förbunds fullmäktige.
Vad är klimat­­
frågorna värda?
N
Ljusa gator, men hur? 12
De förenade puckarnas lag 18
Framtidens energiexperter 22
Klimatet blev politiskt 26
Karolina Isaksson
1. Alla energikällor har sina fördelar och alla har sitt
pris. Vad bör vara vägledande när vi i Finland långsiktigt
gör våra val i energipolitiken? Utsläppen, kostnaden och
självförsörjningsgraden. Gammal teknik kommer knappast att
vara aktuell i framtiden. Teknologi som belastar miljön mindre
är redan intressant överallt i världen. Det förnuftiga är gå över
till förnybara energikällor och ny teknik på ett planerat sätt.
Åtgärder som tvingas fram snabbt blir i allmänhet dyra, då
­investeringarna inte hinner avskrivas. Elkonsumtionen ­kommer
att fortsätta öka i samhället, vilket innebär att det lönar sig att
satsa på utsläppsfri och effektivt producerad el. Kärnkraft och
vindkraft är en del av det.
2. Hur ska vi förhålla oss i klimatfrågan? 90 procent av
världens industriella energiproduktion baseras ­fortfarande
på fossila bränslen och nu finns en ny trend mot fossilt.
Klimatförändringen är ett faktum som behöver beaktas.
Intresset för förnybara energialternativ är stort överallt i
världen. Strävan att undvika utsläpp som påverkar klimatet
går ofta hand i hand med att bättre beakta hur man använder
naturresurserna. Tysklands brådstörtade och ­kategoriska
kärnkraftspolitik riskerar att leda till ökade utsläpp. Sam­
tidigt görs omfattande satsningar på ny teknik som använder
förnybara energikällor, där en del av syftet är att erövra en
del av världsmarknaden. I världens femte ­största ekonomi,
Kalifornien, är ambitionen i fråga om utsläpps­­kriterier till
och med är större än i EU. Energi är en nödvändighet för både
hushållen och industrin, vilket betyder att energipriset av
nationalekonomiska skäl behöver finnas med som en faktor
i beslutsfattandet.
3. Vad är livskvalitet för dig? Tid med barn och familj. Den
­tiden tillbringar vi ofta i en gammal fiskestuga som vi har
renoverat, försett med el och som vi värmer med ­luft­värme­
pump och vid behov också med elelement. Tre eld­städer
minskar elbehovet. Vi har en vattenkran, men vattnet till
bastun bär vi in, och biotoaletten använder vi året om. ­Bo­
städerna i Vasa och huvudstaden hör till fjärrvärmenätet, lite
extra el går till hemelektronik och golvvärmen i bad­rummet.
2 katternö
Ville Niinistös drömjobb 32
Comeback för fossil energi 38
MOT SKATTEN! Familjen
Penttala ägnar sig åt
modern skattjakt i form av
geocaching. Skattkartan
finns i GPS:n. Sidan 16.
Katternö 1 • 2012 Ansvarig utgivare Stefan Storholm, Storgatan 8, 68600 Jakobstad, tel. (06) 781 5300,
fax (06) 781 5322, [email protected], www.katterno.fi Adressändringar Siv Granqvist,
tel. (06) 781 5333, [email protected] Produktion Botnia Information, www.botniainformation.fi
Projektledare Petra Nylund Redaktörer Svenolof Karlsson/Storkamp Media, www.storkamp.com,
Johan Svenlin, Petra Nylund Layout Glenn ­Nylund, Annika Lillkvist, Janne Nylund Tryck Forsberg 2012
är jag tillträdde jobbet som VD för Katternökoncernen för tio år
sedan tänkte jag mig aldrig att jag skulle hamna i klimatbranschen.
Men så ser världen ut i energibranschen i dag att handlingsalternativen till stor del styrs av beslut som politikerna fattat i klimatets namn.
Att politikerna lägger spelregler får vi acceptera. Det är deras rättighet
och skyldighet som våra folkvalda representanter. Samtidigt har vi som
representanter för energibranschen också en rättighet och skyldighet
att kräva att de politiska besluten fattas på sakkunniga grunder och att
besluten är långsiktigt konsekventa.
I det politiska perspektivet är en fyraårsperiod en naturlig utgångspunkt. Men vi i energibranschen måste ofta agera med ett fyrtioårsperspektiv. I investeringsbesluten måste ett stort antal faktorer vägas in
och en riskbedömning göras. Osäkerheten
gällande framtidens politiska trender är inte
sällan den mest svårbestämbara faktorn.
Ett exempel på nära håll är Alholmens
Kraft, en mycket stor satsning på biobränsle
som gjordes på Katternögruppens initiativ
utgående från ett miljötänkande och utan
statliga subventioner (frånsett ett minimalt
investeringsstöd).
Efteråt har den politiska miljön förändrats. När Alholmens Kraft planerades, var
biobränsle tillsammans med torv en politiskt
önskvärd kombination. Senare har torven
blivit ’ful’, med en definition som ledande politiker gör med klimatet som
argument.
I dag finns så många politiskt beslutade variabler i energiekvationerna
att ta hänsyn till, både inhemska och internationella, att de är på gränsen
till att vara oöverblickbara. Tanken var att koldioxidhandel skulle styra
utvecklingen. Nu har vi ytterligare fått krav på andel förnyelsebar energi,
effektivitetsdirektiv, krav på biodieselinblandning, investeringsstöd,
skogsbränslestöd i olika former, inmatningstariffer och skatter i nya
former. Frågan jag ställer mig är hur länge vi verkligen har en fungerande
elmarknad.
Vad vi också har lärt oss är att anskaffningen av bioenergi är långt svårare i verkligheten än i de teoretiska beräkningarna. Trots idogt arbete i
över tio år inom Alholmens Kraft i samarbete med UPM tvingas vi konstatera att bioenergiråvaran ännu står bara för hälften av det totala bränsle­
behovet. Vi samlar stubbar, ris, hyggesrester och annat, odlar rörflen,
bränner energiavfall och importerar bioråvara från utlandet. Frågan är
också hur långt vi kan driva biobränsleutvinningen med skattestöd utan
att äventyra skogsindustrins råvarutillgång.
I Katternögruppen är vi pionjärer i fråga om förnybar och koldioxidfri energi. Senaste exemplet är vårt beslut att investera i vindkraft i Merijärvi, i ett första skede med effekten 14 megawatt. Investeringsbeslutet
möjliggjordes av statens löfte om feed-in-tariff i tolv år.
Vår nya regering i Finland har inte darrat på manschetten i sin klimatpolitik. Men frågan går ändå inte att undvika: Kommer Finland och Euro­
pa att fortsätta att gå en egen väg med klimatet som ledstjärna, även om
det sker utan att resten av världen följer efter?
Orsakar människan
klimatkatastroferna?
n Gun-May Johansson:
n Klaus Rönnqvist:
”Det är inte bara
människans fel, men
jag lutar nog åt att vi är
medskyldiga. Det händer
allt flera katastrofer hela
tiden. Till och med här
i våra nejder är klimatet
inte längre sig likt.”
”Jag tror att det är
utsläppen från fabriker,
jordbruk och trafik
som ligger bakom. Vi
måste sänka utsläppen
och ta i bruk ny, mera
miljövänlig teknik.”
n Monica Borg-Sunabacka:
n Sven-Erik Vikman:
”Det är nog inte bara
människans fel, men
jag tror att vi bidrar
till förändringarna. Vi
har en litet överdriven
levnadsstandard och
skulle kanske klara
oss med mindre.”
”Antingen delvis. Eller
så inte alls. Det är det
ingen som vet. Nog har
ju världen också ändrat
förr.”
stefan storholm
VD Katternö Ab
katternö 3
Jan Sandvik
SCENVANA. Jonte Fagerhed hör till traktens egna
eldsjälar som bidrar till det spirande jazzlivet med både
musikalisk improvisation och idogt föreningsarbete.
Varje sommar ordnar han också Föusjazz i Larsmo,
en helkväll med jazzmusik i ett utrymt stenfähus.
Staden
som det
svänger
om
Under det senaste årtiondet har Jakobstad blivit en
metropol på den finländska jazzkartan, med ett jazzliv
som beskrivs som unikt i Norden. Musikhusets unga
talanger blandas med stadens rutinerade jazzmusiker
och publiken fyller O’Learys varje torsdag.
4 katternö
katternö 5
Jam suddar ut generationsgränser
D
Jan Sandvik
et är ett par timmar till den första
baktakten i veckans torsdagsjazz.
Ingela Wiklund och Macke Söderström från arrangörsföreningen Jazzoo riggar upp trummor och förstärkare på O’Learys
lilla scen.
”Jamsession är min favorit. Man vet aldrig
hur det kommer att bli. Som mest har vi varit
ett dussin personer samtidigt uppe på scenen.
Det behövs bara att någon sätter bollen i rullning så brukar andra hänga med”, förklarar
Macke Söderström.
”Den som vill gå upp och spela behöver bara ha med sig sitt instrument. Vi står för den
tunga utrustningen, säger Ingela Wiklund.
» Nu strömmar det
in förfrågningar
från jazzband som
vill komma hit och
spela, men tyvärr
kan vi inte ta emot
alla som frågar. «
Många strängar
Jani Sandvik gör sin steelpedalgitarr spelklar.
Han har kört från Terjärv för att få spela sitt
instrument ihop med andra musiker.
”Folk förknippar ofta instrumentet med
countrymusik, men jag försöker spela olika
musikstilar. I USA finns skickliga steelpedalgitarrister som spelar jazz.”
Han är självlärd och tränar för det mesta
ensam.
”Det hör till världens mest svårspelade instrument. Jag har hållit på sedan jag var 14 år,
jag tränar varje dag och har ännu så mycket att
lära mig.”
Uppe på scenen gäller det att hålla tungan
rätt i mun.
”Den steelpedalgitarrist som hävdar att han
inte är nervös, han ljuger”, säger Jani Sandvik.
tresse för jazz i staden. Han spelade i flera olika
orkestrar, ofta på danser.
”Många av låtarna vi spelade då hör ännu i
dag till standardrepertoaren för ett jazzband.
Problemet på den tiden var bristen på jazzpianister.”
Ännu på 1960-talet fanns rätt många band
i trakten, men på 1970- och 1980-talen tog
rocken över musiklivet i Jakobstad. Mot slutet
av 1990-talet vaknade jazzflugan till igen och
återtog sitt revir bland stadens musiker. Och
suget efter levande jazzmusik växte också hos
publiken.
”Jag blev lurad med till en jazzkurs i Arbis
regi och fick mitt intresse återuppväckt. Min
dotter drev vid den tiden Café Ella på Storgatan så det föll sig naturligt att vi började spela
där vissa kvällar”, minns Guy Sandvik.
Efter ett tag tyckte han och några andra av
stadens jazzmusiker att de ville ha en mer organiserad verksamhet kring jazzen, så de bildade föreningen Jazzoo.
”Ett tjugotal dök upp på det första mötet
och inom ett år var vi över 100. Nu har föreningen över 260 medlemmar.”
Generationsmix
Restaurangen fylls på med publik när klockan
närmar sig 21. En av stadens gamla jazzrävar,
trummisen Guy Sandvik, slår sig ner vid bordet bredvid scenen.
”Jag vet inte om jag ska upp och spela i kväll.
Det finns så många unga duktiga musiker här
i staden numera. Och de kan alla gamla låtar
också.”
Det har han till sin glädje noterat flera gånger under de senaste åren när han jammat ihop
med den nya generationens jazzmusiker.
”Jag brukar berätta historier om de klassiska
jazzlåtarna som de unga lärt sig från noter. De
tycker att det är roligt att spela med oss gamla
gubbar.”
Samma låtar funkar än
TRUMMOR OCH BAS. Guy Sandvik hör till
Guy Sandvik blev biten av jazzf lugan på
1950-talet och redan då fanns det ett stort in-
med unga musiker, som basisten Mats Ödahl.
6 katternö
stadens äldre jazzgarde. Han spelar gärna
år, enligt ett schema som följer skolornas läsår. Det hänger också ihop med stadens stora
groovegenerator, Musikhuset. Dels utgör
eleverna i Musikhuset en viktig del av publiken, dels står eleverna genom olika musikaliska konstellationer för underhållningen en
torsdag per månad.
”Vi har stor nytta av varandra. De får utveckla sin scenvana med en livepublik och vi
får duktiga musiker på scenen”, säger Ingela
Wiklund.
Sköna typer
Även om många kanske gillar de spontana
jamsessionerna bäst så har en rad musikprofiler genom åren uppträtt med regelrätta konserter på torsdagsjazzen.
”Jag kommer speciellt ihåg Pierre Swärd.
Han var helt otrolig med sin hammondorgel.
Det var proppfullt och god stämning”, säger
Ingela Wiklund.
”En annan härlig typ och duktig pianist var
Birgit Lindberg, inflikar Macke Söderström.
”För mig har det varit stort att få träffa musiker som jag avgudade på 1960-talet, som
Putte Wickman, Svante Thuresson, Claes
Crona och senare Scott Hamilton …”, säger
Guy Sandvik.
Det måste svänga!
Så har scenen befolkats av en kvartett som
drar igång kvällens musikaliska underhållning. Det är traditionell jazzmusik med trum-
Jazztips
för nybörjare
Enligt Ingela Wiklund, Macke Söderström
och Guy Sandvik:
Samarbete med Musikhuset
Frank Sinatra:
Fly me to the moon
Grunden i föreningens verksamhet är torsdagsjazzen, en numera etablerad kulturinstitution i Jakobstad, som drar publik vecka
efter vecka, år efter år. Dessutom arrangerar
man en jazzfestival som ökar i volym varje år
i september.
”Visst var det skönt i början att se hur publiken växte för varje vecka. Nu strömmar det in
förfrågningar från jazzband som vill komma
hit och spela, men tyvärr kan vi inte ta emot
alla som frågar”, säger Macke Söderström.
Jazzoo ordnar konserter 35 torsdagar per
Dinah Washington:
What a difference a day makes
Dizzie Gillespie:
No more blues
Duke Ellington:
Satin doll
Miles Davis:
Kind of Blue-skivan
Jan Johansson:
Jazz på svenska
katternö 7
Det svänger på jazzscenen i Jakobstad
Jan Sandvik
STANDARDS PÅ PARAD. Bandet The Napkins
solist Charlotta Kerbs tar ton.
Jan Sandvik
» Konserter som
drar fullt hus vecka
efter vecka. Det är
unikt i Norden. «
mor, bas och piano. Och så en steelpedalgitarr.
Torvald Lund sätter sig vid bordet med sin
trombon under armen. Han siktar på att gå upp
senare och bidra på några låtar, men först ger
han en verbal definition på jazz:
”Det är en musikstil där flera musiker spelar
nästan samma låt, nästan samtidigt.”
Guy Sandvik är en stor vän av bossanova och
han har en annan definition:
”Det ska svänga! Man ska inte kalla det för
jazz om det inte svänger.”
För Macke Söderström är jazzen också en pålitlig humörshöjare.
”Ibland kan man ha haft en dålig dag när man
kommer hit, men efter en stund vänder det när
någon annan sprider sin positiva energi genom
musiken.”
En wow-upplevelse
Med åren har också nya eldsjälar anslutit sig
till Jazzoo. Dit hör nuvarande ordförande Peter
Hauptmann, som enligt sin egen utsago kom
till ett dukat bord när han flyttade till Jakobstad
2007.
”För mig var det en wow-upplevelse när
jag kom till Jakobstad och upptäckte stadens
blomstrande jazzliv. Konserter som drar fullt
hus vecka efter vecka. Det är unikt i Norden.”
Han hade tidigare jobbat med kulturstrategi
i flera medelstora städer i Sverige och var van
vid att kommunen fick komma in och rädda
jazzfestivaler när talkokrafterna tröt.
”Det är ett nöje att få medverka i en aktiv jazzförening med blandad åldersstruktur och erbjuda den jazzintresserade publiken både lokala
artister och lite mer experimentella musiker.”
Kvällens jamsession flyter på och det byts
basister, sångare och trummisar. Guy Sandvik
är uppe och kör ett set och visst uppfylls hans
kriterium för jazz. Det svänger!
johan svenlin
GLADJAZZ. Jazzmusik behöver inte vara något svårt,
KONCENTRERAD IMPROVISATION. Pianisten
bara svängigt, tycker Macke Söderström, Ingela
Felix Back hör till stadens unga jazzmusiker.
Wiklund och Guy Sandvik.
8 katternö
katternö 9
Karolina Isaksson
Mats Sandström
INTE EN TRÅKIG DAG. Ralf Bertula har levt med energibranschens svindlande utveckling i flera decennier.
Nu är det pensionsdagarna som gäller.
LEKTRISGÄNGET
Fyrtio år i samhällets tjänst
n ”Det har varit otroligt intressant att få vara med
och skapa förutsättningar för att vårt samhälle ska
fungera och utvecklas”, summerar Ralf Bertula sina snart 40 i år i energibranschen. I januari lämnade
han sin post som teknisk direktör för Katternö och
VD för Herrfors Nät för att bli pensionär.
Bertula kom 1974 som ung elingenjör till dåvarande elbolaget Albäck Ab, sedermera Katternö.
Det var el som gällde från början: han var en av
de första som gick den nystartade Yrkesskolans
elmontörslinje i Jakobstad. Men det har inte varit
själva eltekniken som fascinerat Bertula mest under hans arbetsliv, utan den samhällsutveckling
som elen bidrar till. En av karriärens största utmaningar slängdes han in i som ny i firman, då han
involverades i kraftverksbygget i Kaitfors.
”Kaitforsprojektet sammanföll med miljörörelsens uppsving på 70-talet, vilket medförde en hel
del dramatik och ändrade planer”, säger Bertula.
Politik och ofta motstridiga intressen har styrt
och styr fortfarande hur energiproduktionen och
energianvändningen utvecklas. Bertula har syssel-
10 katternö
satts av allt från den nyvaknade miljörörelsen till
museiverket som räddat eventuella fornfynd i samband med kraftverksprojekt. Han har också agerat
förhandlare när det gällt att få tillgång till mark för
att utveckla elnätet, vilket i synnerhet på 70-talet
inte svarade mot de växande samhällsbehoven.
”Jag har suttit både ofta och länge och diskuterat
med markägare i de mest varierande situationer
för att komma till en överenskommelse som alla
varit nöjda med – till och med involverats i husfruns
brödbakande.”
Hans samhällsintresse har också lett honom
till positioner som t.ex. styrelsemedlemskap i
branschorganisationen Energiindustrin rf. Kort
sagt har klockan aldrig styrt Ralf Bertulas arbetsdagar, så hur ska nu en arbetsnarkoman använda
sin nya, omfångsrika fritid?
”Jag ska ge familjen mera tid, fixa på mitt fritidsställe i Vexala och så blir det lite resande och
vandrande också.”
Pionjären
John Albäck
Ovanligt
varm höst
n John Albäck, en förgrundsfigur i Katternögruppens historia, avled den 2 oktober i fjol. Han var
född den 10 februari 1925 och var vid sin död alltså
86 år gammal.
John Albäck föddes in i det som skulle visa sig bli
den ledande entreprenörsfamiljen inom regionens
kraftproduktion. Rötterna går tillbaka till 1914, då
lantdagsmannen Johan Emil Hästbacka öppnade
elverk vid kvarnen och sågen i Sandkulla i Terjärv.
1919 köptes anläggningen av fyra bröder Timmerbacka, som inom kort alla ändrade släktnamnet till Albäck/Ahlbäck, och en kusin till dem, Artur
Sandström. Denna klan byggde som driftiga pionjärer efterhand upp ett bolag, med olika sidogrenar, där kraftverket i Björkfors länge var den stora
klenoden.
John Albäck kom som företrädare för den andra
ägargenerationen in i verksamheten som nyutbildad ingenjör 1950, tjugofem år gammal. Han var
med i den rafflande process som 1955 ledde till beslutet att grunda Katternö transformatorstation,
ursprunget till dagens Katternö Ab.
Vid ett styrelsemöte i början av sextiotalet tog
Christer Boucht, som var Albäckfamiljens jurist,
John Albäck avsides och sade: ”Nu John måste du
ta ansvar för det här. Gubbarna talar bara om gamla
tider. Nu måste ni tänka framåt!”
Bouchts uppmaning ledde till resultat. 1965 antog de olika Albäckbolagen ny bolagsordning och
John Albäck blev VD för Albäck Ab. I den rollen drev
han bland annat bygget av Kaitfors kraftverk, i dag
en viktig produktionsenhet i Katternökoncernen,
men under byggnadsskedet ett hatobjekt för miljörörelsen.
1987 slutade en dramatisk process med att
ägarna sålde Albäck Ab till Katternö Ab, Korpelan
Voima och elverken i Vetil och Evijärvi. Genom en
bolagstransformation blev Albäck Ab stommen i
det som i dag är Herrfors Ab.
John Albäck var inte en person som ställde sig på
barrikaderna och hojtade, men ledde skickligt och
för det mesta med diplomatisk skicklighet sitt bolag genom många svårigheter. Hans livsverk bäddade för den expansion som Katternökoncernen
sedan kunde inleda i början av nittiotalet.
Överingenjören John Olof Albäck sörjs närmast
av tre barn.
n Hösten 2011 blev ovanigt varm i
Finland, liksom i ett bälte över nordvästra Ryssland, Barents hav och
Karahavet. Som syns av temperaturkloten här intill var mönstret tämligen
likartat under månaderna september,
oktober, november och december.
Detta säger dock ingenting om den
globala temperaturutvecklingen.
Finland utgör mindre än en tusendel
av jordens yta, och stora områden
på den var under perioden ovanligt
kalla, bland i Centralasien och Afrika.
Sammantaget visar serierna för
den globala temperaturen att jordens medeltemperatur sjönk med
0,15–0,20 grader från augusti till
december.
Räknar man fram den statistiska
trenden för de senaste femton åren,
blir den en helt rak linje. Det vill säga
den globala temperaturen har nu varken stigit eller sjunkit, om man räknar
genomsnittet för åren 1997–2011.
Vad gäller havscirkulationen El
Niño/La Niña i Stilla havet, låg den i
ett måttligt kallt läge (La Niña) under
hösten och håller sig enligt prognoserna fortsatt där under de närmast
kommande månaderna.
Bland annan statistik kan noteras
att höjningen av havsytan, baserat på
trenden tre år bakåt i tiden, prognoseras till ungefär 20 cm fram till år 2100,
enligt Colorado Center for Astrodynamics Research.
Som följd av den varma hösten
kom isbildningen i Bottniska viken i
gång mycket sent. För Arktis del gäller samma sak för de nämnda Barents
hav och Karahavet, medan till exempel västra Grönland fick en tidigare
och svårare isvinter än på många år.
Kloten visar månadens temperaturavvikelse från medeltalet 1998–
2006. Illustrationerna har gjorts
av professorn i fysisk geografi Ole
Humlum.
Lätta på gasen för
grönare körning
September
Oktober
November
December
n Under skidsemestern kommer många att dra till fjällen. Bilresan tur och retur är ett bra tillfälle att träna på
ecodriving, eller sparsam körning. Det finns nämligen
upp till 20 procent att spara in på bränsleförbrukning
och miljöbelastning genom att ändra sina körvanor och underhålla bilen på
rätt sätt.
”Den enklaste åtgärden är att lätta på gasen. Det är också viktigt att undvika
ryckig körning, till exempel mellan trafikljus”, säger Christer Sjelvgren som
är chaufför på Ahola Transport och lär ut sparsam körteknik till koncernens
övriga chaufförer.
Många fartsyndare förklarar sin fortkörning med tidsbrist. Ekonomisk körning innebär enligt Sjelvgren inte ens att man förlorar nämnvärt mycket tid.
”Nej, det lönar sig inte att köra fortare än hastighetsbegränsningarna. Om
man sänker hastigheten mår alla bättre och även slitaget på fordonet minskar”.
Man är inte ensam i trafiken och alla har inte anammat ekonomiska körtekniker. Hur ska man hantera andra medtrafikanter ligger bakom.
”Du ska inte låta andra stressa dig när du kör. När man väl fått in ekonomisk
körning i ryggraden går det automatiskt, men det finns alltid nya saker man
kan lära sig. För mig har det blivit lite av en sport att få ner förbrukningen.”
Han tycker att ecodriving har fått ett fotfäste bland bilisterna.
”Folk kör mycket bättre nu än för tio år sedan, men alla kan minska bränsleförbrukningen genom att finslipa sin egen körteknik. Själv lär jag mig nya
saker hela tiden”, säger Christer Sjelvgren.
Fem enkla åtgärder som kan spara 3–10% bränsle enligt Sveriges Trafikskolors Riksförbund:
1. Använd motorvärmare max 1,5 timme innan
(resten eldar du för kråkorna)
2. Ta av takräcke, skidbox eller liknande när du inte använder det
3. Kolla lufttrycket, läs instruktionsboken speciellt om du lastar bilen
full. Tänk på hur mycket tyngre det är att cykla med halvfulla däck
4. Låt inte motorn stå på tomgång, inte ens när du skrapar rutorna
5. Töm bilen på allt som du inte behöver ha med dig
Mats Sandström
SPARSAM. Christer Sjelvgren lär ut ekonomisk körning och kör ekonomiskt
också med sin personbil. ” För mig har det blivit lite av en sport att få ner
John Albäck
förbrukningen”, säger han.
som ung ingenjör.
katternö 11
Mats Sandström
Våra gator i nytt ljus
De flesta kommuner står
inför en stor operation när
kvicksilverlampan, den
vanligaste modellen för
gatubelysning i landet,
försvinner från marknaden
om tre år. Alla väntar på att
gatlampor med led-teknologi
ska bli bättre och kunna
konkurrera prismässigt med
andra energisnåla modeller.
12 katternö
katternö 13
Mats Sandström
Mats Sandström
Mats Sandström
Mats Sandström
SNART SVARTLISTAD. Kvicksilverlampan dras bort från sortimentet eftersom
FÖR FRAMTIDEN. Bland de energisnåla gatlamporna är led-lampan energi­snålast,
BILLIGAST. Högtrycksnatriumlampor är den vanligaste ersättaren för kvick­
FÄRGSTARK. Metallhalogenlampan används bland annat i gatukorsningar med
den drar för mycket el i relation till sin lyskraft.
men dess höga investeringskostnader gör att den ännu väntar på sitt genombrott.
silver­lampan, eftersom den i nuläget är den ekonomiskt mest fördelaktiga.
tråkig olycksstatistik för att göra färgåtergivningen på trafikanter och föremål
så bra som möjligt.
Ökad belysning höjer trafiksäkerheten och motverkar kriminalitet
O
14 katternö
VD på branschorganisationen Finlands Ljustekniska Sällskap r.f.
en optik som riktar och sprider ljuset lika bra
som konkurrerande ljuskällor.
”Led-teknologin är inne i en brytningsperiod där detaljer finslipas. Produkterna utvecklas i snabb takt och prisnivån sjunker och därför är det svårt att tajma rätt. Kommunernas
situation kan liknas vid hushållens köpbeslut
när det gäller att investera i en ny platt-tv”,
jämför Heikki Härkönen.
Led som platt-tv
Den vanligaste ersättaren för kvicksilverlampan är för tillfället högtrycksnatriumlampan.
Energieffektiviteten är mycket bättre än hos
kvicksilverlampan, hållbarheten är på motsvarande nivå och den är förmånlig att köpa.
Nackdelen är det gulaktiga skenet, med en
relativt dålig färgåtergivning, som gör den
sämre än konkurrenterna ur trafiksäkerhetssynpunkt.
De flesta inom branschen är överens om att
led-lampor kommer att ta över också inom gatubelysning, men än så länge är en investering
i led-produkter kännbart dyrare. Lysdioderna
kräver speciella armaturer med kylning och
Karl Vilhjálmsson
m tre år får kvicksilverlampan inte
längre säljas inom EU. Förbudet är en
konsekvens av EcoDesign-direktivet
som gäller i hela EU och som syftar till att
reglera energiförbrukningen så att unionen
kan uppnå sitt klimatmål till år 2020. På konsumentmarknaden har glödlamporna redan
försatts med försäljningsförbud. När det gäller offentlig belysning dras kvicksilverlampor, och andra modeller som inte uppfyller
effektkraven, bort från marknaden från 2015.
”I de flesta kommunerna i landet är gatubelysningsnäten uppbyggda på en ljuskälla
som försvinner ur sortimentet från 2015.
Övergångstiderna har varit tydliga och en del
kommuner har på egna initiativ gradvis ersatt
de gamla lamporna för att spara energikostnader, men det finns också kommuner som inte
riktigt vaknat ännu”, säger Heikki Härkönen,
”Led-lampor är ännu inne i en stark utvecklingsfas”,
säger Heikki Härkönen.
Standardkrav bromsar
I USA och Kanada har flera städer, däribland
Los Angeles, Ancorage och Toronto, under
tre–fyra år bytt ut traditionella gatlampor till
led-belysning. I LA räknar man med att investeringen på 128 000 led-gatlampor betalar
igen sig inom sju år och därefter gör man en
energibesparing på 10 miljoner dollar per år.
”I Finland har de hårda standardkraven
bromsat sådana initiativ. I stället för att själva utforma tydliga strategier tittar de fle ta
kommuner på avstånd på hur utvecklingen
av led-produkter framskrider”, säger Heikki
Härkönen.
De flesta har insett att kvicksilverlampans
tid är förbi.
”Jag har hört att en del har skaffat på sig lager
för att gardera sig mot förseningar, men ingen
kommun placerar längre ut kvicksilverlampor
i nybyggda områden. Under en ganska kort
tidsperiod vinner man ekonomiskt på att installera mer effektiva lampor.”
Ökar säkerheten
Generellt ökar belysningen på offentliga platser, bland annat för att den visat sig höja tra-
fiksäkerheten och motverka kriminalitet, inte
minst våldsbrott och rån.
”I stadsmiljöer blir det också allt vanligare
att man lyser upp fasader och konstverk för
att höja den estetiska profilen”, säger Heikki
Härkönen.
Enligt EU-kommissionens beräkningar
kommer antalet offentliga utomhuslampor
inom unionen att öka från 1,6 miljarder år
2005 till 2,3 miljarder 2020. Finlands Kommunförbund räknar med att det finns 1,3 miljoner utomhuslampor hos landets kommuner. Inom till exempel Jakobstads Energiverks
område finns cirka 6 700 lampor och av dessa
är 1 700 nya eller utbytta så att de uppfyller
EcoDesign-direktivet.
johan svenlin
katternö 15
Karolina Isaksson
Karolina Isaksson
Vi hittade
skatten!
Det började
i Beavercreek
Karolina Isaksson
PÅ KARTAN. Familjen Penttala (från vänster Amy, Monica, Nea, Viggo och Kimmo) från Jakobstad hör till den
växande skara som sysslar med geocaching på sin fritid. Viggo hittade familjens tredje skatt.
F
amiljen Penttala från Jakobstad har
just börjat med geocaching. Katternötidningen får följa med när de går på sin
andra skattjakt.
”Vi var ute för första gången och letade förra
veckoslutet. Jag fick en liten panikkänsla när vi
letat en stund utan att hitta skatten. Om vi inte
hittar den snart kan det bli svårt att få med de
andra i fortsättningen”, berättar pappa Kimmo.
Han var den som introducerade den moderna skattletningen för resten av familjen.
”Jag läste kommentarer på Facebook om
geocaching och tog reda på mer om vad det
handlar om. Kombinationen av skattletning,
uteliv och familjeäventyr lät som en given
succé för oss.”
Geocaching har vuxit från att vara en smal hobby bland
GPS-entusiaster till att bli en internationell folkrörelse.
Det finns över 1,5 miljoner skatter runtom i världen. Också
i våra trakter har intresset vuxit och hundratals skatter
finns gömda på platser där människor passerar dagligen.
16 katternö
Lyckligtvis hittade familjen skatten på
premiärturen, de fick blodad tand och tog genast en till skatt på samma utflykt.
”Vi har nu hittat två skatter. De mest garvade har samlat 2 000 skatter.”
I dagens uppgift gäller det att hitta en behållare som finns gömd i närheten av Aspegrens
trädgård i Jakobstad.
”Den ska ligga på en halvmeters höjd i muren mot cykelbanan”, läser Kimmo på sin
smartmobil.
”Då är det perfekt höjd för dig, Viggo”, säger
mamma Monica till familjens minsting.
”Den ska innehålla flera saker, bland annat en slant som rest från Sydafrika till England, den har varit i Cypern och Indien och
har kommit hit till Finland i mars 2011”, läser
Kimmo vidare.
Förutom utekläder är den enda utrustningen som behövs en apparat som har GPSmottagare. Det finns appar att ladda ner gratis
och för mer specifika funktioner finns appar
att köpa.
”Jag hittade den!” ropar Viggo efter tio
minuter av letande. Hans systrar Amy och
Nea rusar fram för att se skatten.
”Bra, Viggo! Vad coolt! Läs brevet!”
”Dear Geocacher, take me to your home
country … Den här kan vi ta med till USA när
vi åker dit och gömma den där”, säger Kimmo.
Dagens dos av friskluft är inte ännu uppfylld så familjen Penttala gömmer skatten där
de hittade den och drar vidare till nästa skatt.
Det finns ungefär 1 615 680 skatter kvar att
hitta på jordklotet.
johan svenlin
■ Geocaching fick sin start den andra maj
2000, när USA tog bort störningsfunktionen
från sina 24 GPS-satelliter. För att testa GPSsignalernas nya noggrannhet gick datakonsulten och GPS-entusiasten Dave Ulmer ut
i skogen utanför Beavercreek i Oregon och
gömde en hink. På en mötesplats på nätet
skrev han koordinaterna och instruktioner till
den som hittade skatten. I hinken hade han
placerat loggbok, penna, böcker, filmer och
en slangbella som pris till den som hittade
hinken. ”Ta något och lämna något i stället”,
löd de enkla reglerna.
Tre dagar senare hade skatten hittats av två
andra från samma diskussionsgrupp. De skrev
om sina fynd och inom några veckor spred sig
skattfebern bland gruppens medlemmar över
hela USA.
Namnet kommer från kombinationen geo
(jorden, geografi) och cache (tillfällig lagringsplats på dator).
Snart tolv år senare finns över en miljon
skatter spridda över världen, kommenterade
och beskrivna med geografisk position på
geocaching.com.
Karolina Isaksson
katternö 17
TAJTA LAGKOMPISAR. Sammanslagningen av
Mats Sandström
två juniorlag har lyckats bra och lagandan är god
intygar lagets kapten Sebastian Rosenqvist (till
höger) och vicekaptenerna Eemi Rautianen (mitten)
och William Björkman (till vänster). ”Vi blir inte
trötta på varandra trots att vi ses nästan varje dag.
Vi umgås också på fritiden med lagkompisar.”
valde ishockey på grund av det snabba spelet,
tacklingarna och målen”, svarar William.
”Jag gillar fotboll också, men man hinner
inte med två grenar längre”, säger Eemi.
”Isen känns mera som hemma”, tillägger
Sebastian.
Pojkarna har nu kommit upp i åldern när
juniorlandslagstrupper ska tas ut. Och visst
sporrar också ishockeylejonens framgångar
pojkarna att träna hårt.
”Det finns så många olika vägar till landslaget. I VM-guldlaget 2011 fanns till exempel en
33-årig landslagsdebutant”, säger Sebastian.
Mot toppen!
18 katternö
Mats Sandström
På kvällens träning får pojkarna nöta in
olika spelsituationer, främst öppningar och
avslut.
”Visst är det viktigt med tekniskt och taktiskt kunnande, men utan killarnas arbetsmoral och motivation skulle vi inte ha en chans
mot lagen vi möter i nationella serien.”
Niklas Rosenqvist har en lång spelarkarriär
bakom sig och har tränat många av pojkarna i
C97-laget sedan de var sexåringar.
”Det är roligt att se hur de utvecklats.
Många av dem har sysslat också med andra
grenar, men nu har de valt att satsa fullt ut på
ishockey.”
D
et är fredag kväll och veckans fjärde
träningspass ska snart börja i Kristallen. I morgon är det bortamatch mot
JYP och på söndag kommer S-Kiekko till Jakobstad.
För en fjortonåring låter det som ett digert
veckoprogram, men ingen klagar.
”Det finns en otrolig arbetsmoral i det här
laget. Många av killarna kommer ofta hit med
matsäck direkt efter skolan, styrketränar eller
hoppar in på något annat lags träningar i väntan på att våra egna träningar ska börja, säger
lagets ansvarige tränare Niklas Rosenqvist.
Hemma på isen
TAKTISK GENOMGÅNG. Måndagar och tisdagar kör laget fysiskt hårda träningar efter helgens matcher.
”Dagen innan match brukar vi nöta in speciellt viktiga spelsituationer. Dit hör spelöppningar för att vi
ska komma ur motståndarnas press”, säger ansvarige tränaren Niklas Rosenqvist.
killarnas arbetsvilja som den största orsaken
till att de kan utmana storklubbar som Kärpät,
HIFK och Tappara. ”Visst är det viktigt med
Mats Sandström
Med samspel och kämpaglöd
kommer man långt. Det visar
fjorton­åringarna i Jeppis Hockey
och MuIKs gemensamma lag som
i match efter match står upp mot
landets storklubbar.
SERIÖS SATSNING. Niklas Rosenqvist ser
Sebastian Rosenqvist (jo, son till Niklas),
Eemi Rautianen och William Björkman hör
till lagets tongivande spelare. För dem var ishockey det självklara valet.
”Jag har spelat fotboll och innebandy, men
Odlar lagandan
tekniskt och taktiskt kunnande, men utan
I den nationella C97-serien med 24 lag får de
möta eventuella framtida landslagskompisar.
Jeppis/MuIK ligger kring mittstrecket i tabellen, som toppas av storklubbarna Jokerit,
Kärpät, Blues och HIFK. Där drillas talangerna av heltidsanställda tränare och många av
klubbarna i serien har 100–200 spelare som
tävlar om en plats i varje årgångs lag. När Jeppis och MuIK:s slår ihop sina 1997:or får man
ihop till drygt tre femmor och två målvakter.
Tack vare samarbetet kan de ställa upp ett lag
som matchar landets storklubbar.
”Vi behövde gå ihop för att kunna samla ett
lag som kan spela i nationella serien. Förra säsongen hade vi två lag som spelade i division
2”, säger Sebastian.
Även om sammanhållningen är god inom
C97-laget gäller det att vårda diplomatin när
seniorlagen Jeppis Hockey och MuIK spelar
derby.
”Självklart håller man på MuIK”, medger
William.
”Men vi talar inte om det i vårt lag”, ler Sebastian som har fått sin hockeyfostran i Jeppis
Hockey.
inte ha en chans mot lagen vi möter i nationella
killarnas arbetsmoral och motivation skulle vi
serien.”
Mats Sandström
GILLAR FART. Skridskoskicklige William ­
Björk­man trivs på isen. ”Jag har tidigare spelat
johan svenlin
fot­boll och innebandy också, men jag valde
att satsa på ishockey för det snabba spelet,
tacklingarna och målen.”
katternö 19
un
us
nu
s
ne
pt
ur
a
sa
tu
rn
us
ju
pi
te
r
me
rk
ve uri
nu us
jo s
rd
e
m n
ar
s
p
h lu
m au to
ak m
em ea
ak
e
er
is
ce
re
s
dvärgplaneter
Vårt hem i universum
Vi bor i galaxen Vintergatan, där vårt sol­
system är ett av många. I solsystemet kretsar
planeter och andra himlakroppar runt vår sol.
✸ Stenplaneterna Merkurius, Venus, jorden
och Mars ligger närmast solen.
✸ Gasjättarna Jupiter, Saturnus, Uranus och
Neptunus följer sedan.
✸ Mellan Mars och Jupiter ligger dvärgplaneten Ceres.
✸ Utanför Neptunus bana finns dvärgplaneterna Pluto, Haumea, Makemake och Eris.
Kometer är himlakroppar som kretsar runt solen i
en egen bana. ”Stjärnfall” är småbitar från kometer,
kallade meteorer. Då de förångas av jordens värme
lämnar de ett lysande streck efter sig på himlen,
ett ”stjärnfall”.
NA SA
Om en meteor inte brinner upp på väg ner mot
jorden utan slår ner, kallas den för meteorit. Meteoriter väger ofta bara några gram och stora meteo­
riter är sällsynta. Vetenskapsmän antar att en riktigt stor meteorit slog ner på jorden för 65 miljoner
år sedan och att den kan ha del i att dinosaurierna
dog ut.
arta hål
v
S
Den internationella rymdstationen
ISS och en rymd­skyttel som dockar (fäster) vid
stationen. Fotot togs av en astronaut i en annan
rymdfarkost, som var på väg hem från ISS.
Människan i rymden
Finns det liv där ute?
Hejsan
jordbor!
1957
Än så länge har ingen kunnat bevisa att det
finns något som liknar det vi kallar liv på någon
annan plats i rymden än på vår planet. Men
många söker, bland dem den amerikanska
rymdstyrelsen NASA. Där har forskarna med
hjälp av teleskop upptäckt en planet kallad
Kepler 22b. Den kretsar kring en stjärna som
liknar vår sol och beräknas ha en temperatur
på 22 grader. Kan det finnas liv där? Tja, några
forskare tror att den består mest av gas.
Men för säkerhets skull ska man söka efter
radiosignaler från planeten.
1961
1969
v
Mathew Ho och Asad
Muhammad lyckats skjuta
upp en lego­gubbe till 20 kilo­
meters höjd med hjälp av en
helium­­­­fylld väder­ballong!
De fäste också en kamera
vid gubben, så hela färden
är filmad. Gubben landade
120 kilometer från upp­
skjutnings­platsen, oskadd.
v
planeter
v
Gå in på
sök
youtube.com och e
ac
Kanada, har
på Lego Man in Sp
vill se min
du
om
gymnasie­eleverna
rymdfärd!
I Toronto,
Ungefär 70 % av universum består
av något man kallar mörk energi. Man
vet heller inte vad det är. Men man vet
att något gör att universum hela tiden
utvidgar sig, blir större och större, och
orsaken är troligen den mörka energin.
v
Legogubbe i rymden!
Forskare har kommit till slutsatsen
att det vi kan se med till exempel
teleskop bara utgör en liten del av det
som finns i universum, ungefär 5 %.
Vad är då resten? Man har valt att kalla
25 % mörk materia, ”mörk” för att vi
inte kan se den. Exakt vad den är vet
man inte. Men man har sett att galaxer
rör sig som om något osynligt fanns i
rymden.
v
NASA
Mysteriet: vad är det vi inte kan se?
v
RYMDEN
Redaktör: Petra Nylund Illustrationer: Annika Lillkvist
NA SA
n I rymden
1998
finns något som forskar-
NA SA
na kallar svarta hål och som man
tror att kan vara rester av mycket stora
stjärnor. Men vad hålen är och hur de fungerar
vet ingen med säkerhet. ”Hålen” är inte tomma,
utan tvärtom, packade av massa. De fungerar nämligen som en tratt med starkt sug. Allt som kommer
i deras närhet dras in i dem. Det beror på att hålen
har otroligt stark gravitation, alltså dragningskraft
eller tyngdkraft. Vår sol är för liten att en dag bli
ett svart hål och jorden kommer heller inte
att dras in i något svart hål, eftersom
inget finns i vår närhet.
I centrum av spiralgalaxen M81, 12 miljoner ljus­år borta
från oss, ligger ett massivt svart hål, tio gånger större än
vår sol. Den här bilden är samman­satt av data från röntgen­
”Rymdåldern” börjar. Sovjet­­
unionen sänder upp den
första satelliten Sputnik 1
i en omloppsbana runt jorden.
Kosmonauten Juri Gagarin blir
den första människan i rymden.
De första människorna landar
på månen 20 juli: astronauterna
Neil Armstrong, Edwin ”Buzz”
Aldrin och Michael Collins
efter en färd på fyra dygn
med Apollo 11.
USA, Ryssland, Japan, Kanada
och Europa startar en gemen­
sam bemannad forsknings­
station i rymden, ISS eller
International Space Station.
ess
ruce McCandl
Astronauten B bort från sitt
längre
svävade 1984
gjor t,
någon tidig are
än
rymdskepp
de
ha
en
gg
er. På ry
nästan 10 0 met
.
or
ot
tm
je
ck med
han en ryggsä
Vill du bli astronaut?
Bäst att sätta i gång och träna
i så fall! Du bör bland annat:
• ha perfekt syn och hörsel
• ha starka muskler och god kondition
• gilla att träna: i rymden måste man det,
annars förtvinar musklerna på grund av
tyngdlösheten.
• klara av att sova stående mot en vägg
observatorium och från tele­skop. Själva hålet syns inte.
Ljuset i mitten är troligtvis het gas som dras in mot hålet.
20
katternö 21
Positiv energi kring uppfinningar med el
Mats Sandström
Sol- och vindkraft är de vanliga
energikällorna när eleverna
i Normens skola konstruerar
sina lösningar på vardagliga
och globala behov.
Mats Sandström
D
et ska väl inte vara någon omöjlighet
att både ha roligt och vara miljövänlig
på samma gång. Så tänkte Nykarlebyeleverna Simone Renvaktar, Klara Nybäck och
Emilia Östergård när de konstruerade framtidens nöjespark. Den är energiintensiv och
drivs med grön el.
”Karusellen går runt med vindkraft, i kiosken görs sockervadd och popcorn med solenergi och när det är mulet kommer el från älven,
där vattenhjulet snurrar”, förklarar Klara Nybäck medan hon pekar på de olika delarna av
kartongmodellen.
”Vi kallar vår nöjespark för Energy Park”,
säger Emilia Östergård och sätter fart på karusellen med en pust.
KAFFEBIL. Konstruktörerna utgick ifrån ett chassi
som de hittade i locket från en gammal kaffe­
bryggare. Det elektriska tog de från en gammal
leksaks­robot.
GiIlar rejäl mekanik
De hör till Normens skolas sexor som nyligen
genomfört en kurs i fysik och kemi där energins
stora och små frågor dök upp. Sexorna hade rätt
fria händer att använda olika energiformer för
att lösa olika små och stora problem. Femmornas kurs däremot utgick ifrån uppgiften att
konstruera prototyper som drivs med elmotor
och är användbara i vardagssituationer. De fick
bland annat lära sig grunderna i parallellkoppling och seriekoppling.
”Vi plockar isär gamla apparater och blir
väldigt glada när vi hittar rejäl mekanik med
kugghjul och andra delar vi kan ha nytta av.
Vi testar naturligtvis inga nya uppfinningar i
vägguttaget, så därför använder vi oftast motorer som går med en annan strömstyrka”, säger läraren Maria Sjöblom.
En kasserad kaffebryggare och en gammal
leksaksrobot visade sig bli användbara för
kvartetten Jonatan Ehrström, Nico Penttinen,
Lilian Back och Casper Nordström och deras
bakhjulsdrivna elbilsprototyp. Ett stålhjul
framme håller bilen på rätt kurs.
”Locket från kaffebryggaren fick bli ram och
sedan hittade vi en motor och en strömbrytare
inuti roboten. Motorns drivs med ett 9 volts
batteri, men det håller på att ta slut nu”, säger
Jonatan Ehrström när han knäpper på strömbrytaren och låter bilen rulla över bordet i skolans sciencerum.
22 katternö
KREATIVA KONSTRUKTÖRER. Nykarlebybarnen
har gjort sig vida kända som skickliga lådbils­
konstruktörer. I skolan får de lära sig att åter­
använda material och hitta på nya tekniska
maskiner, däribland morsemannen Charlie och
nöjes­parken Energy Park. Uppfinnarna David ­
Back­lund, Anton Björklund, David Blomström, Emil
Blom­qvist, Sören Uppgård, Jonathan Back, Emilia
Öster­gård, Martin Holmgård, Nikolaj Backlund och
Jonatan Ehrström är nöjda med sina prototyper.
Det är inget fel på ambitionsnivån hos eleverna. Ofta tar de sig an de stora globala frågorna. Som lärare har Maria Sjöblom mer än
en gång fått styra in projekten på vardagligare
behov. Hennes ambition med kurserna är att
eleverna ska få en inblick i energi, teknik, mekanik och dessutom få en kännedom om olika
material.
”Det viktigaste är att intresset vaknar, sedan får teorierna komma senare. Huvudsaken
är att de börjar fundera på hur saker funkar och
för flickor är det speciellt viktigt att de vågar
skruva isär apparater, ta reda på och testa.”
Veckotimmen med energiprojekten är efterlängtad för de små uppfinnarna.
”Eleverna är intresserade av energi, men det
är samtidigt ganska svårt att förstå allt som hör
till energi. Det är till stor hjälp när man kan
hitta konkreta uttryck eller göra studiebesök
på till exempel fjärrvärmeverket eller Nykarleby kraftverk”, säger Maria Sjöblom.
Efter sportlovet börjar en eftermiddagsklubb i science som riktar sig till skolans treor
och fyror. Där kommer värme, luft, köld, isolering och nygammal teknik att stå i centrum.
”Jag skulle gärna ha mer klubbverksamhet, gärna med gäster utifrån som kan dela
med sig av sina kunskaper. Det brukar alltid
uppstå aha-upplevelser när barnen får se och
höra hur energi fungerar i verkligheten”, säger
Maria Sjöblom.
johan svenlin
Energy Gateway för framtidens energiexperter
■ Konkurrensen om framtidens arbetskraft väntas bli hård bland arbetsgivarna. Naturvetenskap
i allmänhet och energiteknik i synnerhet är inte
nödvändigtvis förstahandsvalet när unga gör sina viktiga karriärsval. Därför vill energibranschen
i regionen höja sin profil bland barn och ungdom.
”I projektet Energy Gateway utvecklar vi verksamhet kring energifrågor som riktar sig till dagisbarn ända upp till gymnasister och yrkesskol­
elever”, berättar Jarmo Ahomäki på Merinova.
Projektet är ett samarbete mellan Katternö­
koncernen, Vasek, Vasa Elnät Ab, Österbottensförbund/Europeiska regionala utvecklings­
fonden och Merinova.
”Vårt mål är att hitta roliga sätt för barn och
unga att lära sig naturvetenskap så att de i framtiden väljer studier inom energiklustrets områden.”
För närvarande pågår bland annat ett vetenskapsprogram för daghem och olika teknikpro-
jekt för eftermiddagsklubbar. Energy Gateway
försöker också skapa samarbeten mellan energi­
företag och högstadier och gymnasieskolor.
”Ett nära samarbete mellan skolor och näringslivet är en nyckelfråga för att stimulera intresset
för energifrågor”, säger Jarmo Ahomäki.
katternö 23
Kimmo Mäntylä / Lehtikuva
Stormarna är inte
människans fel
Ofta får vi höra att stormarna blivit
svårare och katastroferna värre på grund
av den globala uppvärmningen. Men
ledande forskare håller inte med om det.
Dessutom har det inte blivit varmare de
senaste femton åren.
På de följande sidorna frågar vi hur
klimathotet vuxit fram, granskar den
senaste rapporten från FN:s klimatpanel
IPCC och låter två politiker komma till tals
i klimatfrågan, miljöminister Ville Niinistö
och ledamoten i Europaparlamentet EijaRiitta Korhola.
24 katternö
katternö 25
Klimatregeringen
Ny lag ska göra Finland till ett föregångsland i klimatarbetet
Hur är regeringens faktakunskaper?
Lehtikuva
fattning, säger han, att ”extremväder” skulle bli
vanligare vid en global uppvärmning:
Globala temperaturavvikelser (Celsius)
Temperaturförändring (C°)
HadCRUT3 månatliga globala temperaturer
Sjunkande
DIAGRAM 1. Så här kommer temperaturen i Finland
Stigande
Sjunkande
att stiga fram till 2100, enligt forskare vid Meteoro­
logiska institutet. A2-scenariot visar temperatur­
utvecklingen om koldioxidutsläppen fortsätter
DIAGRAM 2. År 1958 inleddes kontinuerliga mätningar av luftens koldioxidhalt vid Mauna Loa, Hawaii.
öka, B1-scenariot visar utvecklingen om utsläppen
Fram till och med 2011 hade koldioxidhalten stigit från 316 till 392 ppm (miljondelar). Under samma period
”begränsas effektivt”.
har den globala medeltemperaturtrenden varit sjunkande 29 år (1958–1976 och 2002–2011) och stigande 25 år
(1977–2001) Räknat på de senaste femton åren är den statistiska temperaturhöjningen noll. Enligt HadCRUT.
Med den regering Finland fick
i fjol har vi tagit ännu ett steg
in i klimat­åldern. Vår klimatoch energipolitik ska framför allt
fokusera på ”att svara på den
globala klimat­utmaningen”, och
Finland ska vara ett före­gångsland
i klimathänseende, heter det i
regerings­programmet. En särskild
klimatlag aviseras också.
R
egeringsprogrammets klimatutfästelser formuleras förutom i ett separat
klimatkapitel även i avsnitten om miljö- och energipolitiken. Det återkommande
budskapet är att ”klimatförändringen” är en
ödesfråga för Finland och världen.
Långsiktigt är målet ett koldioxidneutralt
samhälle. Under 2012 ska regeringen besluta
huruvida den ska stöda målet att redan till
2020 skärpa utsläppsminskningen från 20 till
30 procent, jämfört med 1990 års nivå.
Regeringen mål är vidare att Finland ska gå i
täten bland annat i fråga om miljökompetens,
ren teknik och hållbar naturresurspolitik.
”Syftet är att skapa förutsättningar för ekologiskt hållbar tillväxt och nya arbetsplatser.”
I enlighet med den klimat- och energipolitiska framtidsredogörelsen (antagen av Matti
26 katternö
Vanhanens regering i oktober 2009) ska en ska förberedas. Miljöfostran av barn och unga
finländsk klimatpanel tillsättas för att ge re- ska ”stärkas”.
geringen råd och föreslå ”utsläppsbudgetar”.
Efter den havererade KöpenhamnskonfeInnan regeringsperiodens slut ska ett sepa- rensen om klimatet i december 2009 har den
rat beslut fattas om en klimatlag, för att bland politiska trenden i världen varit att ta några
annat reglera en minskning av de utsläpp som steg tillbaka i klimatfrågan. Med regeringsinte omfattas av utsläppshandeln.
programmets ambitiösa klimatmål avviker
Regeringen säger också att Finland ska ”sta- Finlands regering från mönstret.
tuera exempel i EU” för skörd av biomassa och
energiträd enligt hållbarhetskriterier. ”Tillräckliga resurser” ska
säkerställas för att
byggandet av vindkraft ska framskrida
smidigt. I fråga om
solenergi, energieffektivitet och energisparåtgärder ska Finland ”ta fram innovationer”.
Inom jordbruket
ska utsläppen av näringsämnen sänkas
avsevärt med hjälp
av nya metoder och
”vid behov genom
att utreda hur ändamålsenlig odlingen
är”. Förbud av fors- DIAGRAM 3. Elände, elände… Vad vi har att vänta oss, enligt Sternrapporten,
forhaltiga tvättmedel som tagits till grund också av Finlands regering.
Regeringen hänvisar i sitt
program till den framtids­­redo­görelse gällande klimatoch energi­politiken som
stats­rådet godkände i oktober
2009. Vad sägs i denna?
R
edogörelsen sammanställdes av statsrådets kansli med beredning av de grönas
klimatrådgivare Oras Tynkkynen. Underlaget härstammar till delar från IPCC, Sternrapporten och miljöorganisationer, i ett par fall med
en känd Greenpeaceaktivist (Malte Meinshausen)
som leverantör.
Bland annat ges (diagram 1) tre scenarier för
den framtida årstemperaturen i Finland. Som synes kommer den att stiga med 5 grader fram till år
2100, om inte relevanta åtgärder vidtas.
Den vetenskapliga kritik som finns mot den här
typen av datamodeller kommenteras inte. Scenarierna sätts inte i ett historiskt sammanhang och
ställs inte i proportion till faktiskt observerade
temperaturer.
Som jämförelse publiceras ovan (diagram 2) kurvan för den globala medeltemperaturen för åren
1958–2011, enligt den mätserie som upprätthålls
av det brittiska Hadley Centre for Climat Prediction
and Research i samarbete med klimatforskningsenheten på University of East Anglia (HadCRUT).
Som synes har temperaturtrenden i världen nu
varit nedåtgående i tio år. Detta trots rekordstora
koldioxidutsläpp. Sett i ett något längre perspektiv, från 1850 (då Lilla istiden ännu rådde och då
Hadleys temperaturserie börjar), har temperaturen
stigit med 0,8 grader.
Finlands regering bygger alltså sin politik på antagandet att en svag temperaturökning med 0,8
grader på 160 år kommer att följas av en våldsam
temperaturökning med 5 grader på 90 år.
I en annan illustration (diagram 3) visas klimatförändringens effekter vid olika uppvärmningsnivåer. Vi står enligt regeringen uppenbarligen inför
enorma hot och stora katastrofer. Till exempel sägs
att extrema väderförhållanden bli vanligare.
Bland dem som inte håller med om detta finns
professor Lennart Bengtsson, den mest namnkunnige svenska meteorologen. Det är en missupp-
Globalt Den nordiska hemisfären
Ackumulerad cyklonenergi (104 knop2)
Finlands nya regering den 22 juni 2011.
”Det är temperaturskillnader och inte temperaturen som driver stormarna, det är
därför som det blåser mer under senhöst
och vinter. Vid en uppvärmning blir därför
extrem värme litet vanligare och extrem
kyla mindre vanligt […] I många länder är
extrem kyla faktiskt värre än extrem värme
och ger upphov till större förlust i människoliv.
Stormarna har inte heller blivit värre.
Den omfattande skadeökningen efter
stormarna har sin naturliga förklaring i att
jordens befolkning har ökat och människor
bosatt sig i utsatta områden där inte minst
översvämningar är vanliga. Därtill kommer en våldsam ökning av infrastruktur
med bosättningar, vägbyggen och igenasfalterade ytor som förhindrar avrinning.
Att föreställa sig att skadeökningarna
främst beror på koldioxidutsläppens ökning är naivt och missledande. Det saknar
dessutom vetenskaplig substans. […] Jag
föreslår som en praktisk åtgärd [för att
minska stormskadorna] att man fäller litet mer skog längs vägar, järnvägar och
högspänningsledningar för att minska
skadorna för trafik och elförsörjning.
(Sammandrag ur två artiklar
i Svenska Dagbladet)
Som jämförelse visas nedan (diagram 4) den globala stormaktiviteten för de senaste fyrtio åren.
Något samband med till exempel koldioxidhalter
och globala temperaturtrender finns inte.
svenolof karlsson
DIAGRAM 4. Inte
fler stormar. Den
ackumulerade energin
i stormarna på jorden
1972–2011, enligt Dr
Ryan N Maue vid Florida
State University. Den
undre kurvan visar
stormarna i den norra
hemisfären, den övre
kurvan stormarna
globalt.
katternö 27
När klimatet blev politiskt
Ny studie lyfter fram miljöaktivismens rötter i oljeindustrin
Klimatet blev en politisk fråga
som följd av ett målmedvetet
lobbyarbete av en ganska liten
grupp industrialister, politiker
och forskare med aktivistisk
läggning. Viktig finansiering
har lobbyisterna fått bland annat
från de enormt förmögna stiftelser
som skapades av olje-, ståloch bilmagnaterna Rockefeller,
Carnegie, Ford och Agnelli.
Henrik Witt
I förgrunden biografi över Robert O. Anderson, en av flera
oljemiljardärer som gett stora pengar till miljölobbyister.
Bland annat borrade Anderson framgångsrikt efter olja
i Alaska samtidigt som han finansierade den första Earth
Day och var med och planerade den stora miljökonferensen
i Stockholm 1972.
D
et visas i en studie av Jacob Nordangård, doktorand vid Linköpings universitet.
Studien, ”Thoughts leading to action” [ung.
’Åsikter som leder till handling’], är ett förarbete i hans pågående doktorsarbete om EU:s
biodrivmedelspolitik inom programmet ’Tema teknik och social förändring’.
Klimatfrågans politisering inleddes enligt
Jacob Nordangårds kartläggning i slutet av
sextiotalet av framför allt amerikanska Aspen Institute for Humanistic Studies och den
nära länkade Romklubben. Båda spelade tongivande roller under Stockholmskonferensen,
det första stora globala miljömötet i FN:s regi
1972, då en grundsten för dagens klimat- och
miljöpolitik lades.
Det som aldrig brukar berättas är att finansieringen av klimatlobbyisterna till stor del
kommit från fonder skapade av olje- och bilindustrin.
”Gemensamt för aktörerna var att de förespråkade överstatliga metoder för att hantera
miljöproblemen. Detta bidrog uppenbart till
att också Europeiska Gemenskapen tidigt förde upp klimatfrågan på agendan”, säger Jacob
Nordangård.
”Min slutsats är att EU inte i första hand
agerat på grund av en genuin miljöoro, utan
att klimat- och miljöområdet varit ett område
som har kunnat exploateras för att uppnå strävanden om globala styrelseformer”, säger han.
Klimatfrågan gav alltså ett redskap för EU att
öka den egna makten.
Klubbar för inflytelserika
En antydan om de olika lobbyistgruppernas
kopplingar till varandra ges av uppställningen
28 katternö
satsen till utopisk; ”sådant som andra felaktigt
tror är bra för en”, enligt Wikipedia).
Vid Stockholmskonferensen 1972 riktade
representanter från utvecklingsländerna just
av det skälet hårda ord mot Romklubbens utsagor, på ett sätt som liknar argumenten vid
den nyligen avslutade klimatkonferensen i
Durban. ”Västs skyltande med alarmerande
miljöhot sågs som ett verktyg för att tvinga
kvar dessa länder i deras armod”, sammanfattar Jacob Nordangård.
Kritiken tog också fasta på att Romklubben
visade odemokratiska tendenser och uppfattades sträva efter en världsordning inspirerad
av de multinationella korporationerna.
Enas kring miljöhot
En grundidé hos Romklubben är att skapa ett
’organiskt’ och holistiskt världssamfund och
begränsa nationernas självbestämmande. En
metod för att uppnå detta har varit att måla
upp olika miljöhot. Ett av dessa är den globala
uppvärmningen, enligt klubbens egna skrifter.
”I sökandet efter en ny fiende som skulle
kunna förena oss [hela mänskligheten] kom
FAKTA
■ Några viktiga aktörer i klimat­
klustret, enligt Jacob Nordangårds
kartläggning. Många av de ton­
givande personerna finns korsvis
med i flera av organisationerna:
på högersidan. Med åren har miljö- och klimatklustret vuxit i volym och upprätthåller
i dag imponerande stora organisationer med
direktlinje in i många regeringskanslier.
Till mönstret hör att klubbarna handplockar sina medlemmar bland folk med inflytande
och närhet till stora pengar. Det är en elit där
man är med i varandras klubbar. Minst av allt
är det en gräsrotsverksamhet.
En mycket central aktör var, och är, Aspen
Institute, ett institut grundat av affärsmannen Walter Paepcke för att befrämja ’upplyst
ledarskap’. Många tunga politiker och industrichefer har genom åren varit knutna till
institutet, som från sin begynnelse varit storföretagsfinansierat.
Ledande Aspengestalter återfinns i Romklubben, grundad 1968 som en diskussionsoch påverkargrupp för politiker och beslutsfattare på hög nivå. Romklubben, finansierad av Fiatfamilen Agnelli, fick världsrykte
genom pamfletten Tillväxtens gränser, som
gavs ut Stockholmskonferensens år 1972 och
fram till i dag har spritts i trettio miljoner
exemplar på ett fyrtiotal språk. Fiats andreman Aurelio Peccei var Romklubbens första
ordförande.
Romklubbens pamflett fick stort genomslag, trots att den också kritiserades av samtiden. Kritiken handlade om metodologiska
brister, oförståelse för teknikutvecklingen
och om att synsättet var dystopiskt (= mot-
Institute for Advance Study,
grundat vid Princetonuniversitetet
1930. Byggdes upp av intressena
runt Rockefeller och Carnegie, de
två rikaste människorna i världen
i 1900-talets början. Nyckelperso­
ner: John von Neuman, Bert Bolin,
Jules Charney.
Aspen Institute, grundat 1950 av
affärsmannen Walter Paepcke.
Bland nyckelpersonerna Robert O.
Anderson, Maurice Strong, Walter
Orr Roberts, William Kellogg, Car­
roll Louis Wilson. Finansiering:
Rockefeller Brothers Fund, Carne­
gie Foundation, Ford Foundation,
Exxon m.fl.
vi upp med idén att föroreningar, hotet från
global uppvärmning, vattenbrist, svält med
mera skulle vara en lämplig metod. […] Alla
dessa faror förorsakas av människan och
kan bara övervinnas genom en förändring
av attityd och beteende. Den verkliga fienden är mänskligheten själv.”
(Romklubbens ordförande­
Alexander King, citat ur hans bok
The First Global Revolution, 1991)
Energikriserna med deras ransoneringsåtgärder och dramatiska retorik på sjuttiotalet
kom ur Romklubbens perspektiv som på beställning. Steg för steg gled frågorna om energin och klimatet in i en allians.
Precis som ’extremväder’ i dag ofta tolkas som bevis för mänsklig klimatpåverkan
blev vädret en mobiliserande faktor under
1970-­t alet. Torka förstörde skördar i Sovjet­
unionen och den amerikanska mellanvästern, USA drabbades av en ovanligt kall vinter 1971–1972, fisket kollapsade i Peru gå grund
av en El Niñorelaterad händelse och Sahel i
Afrika hotades av en svältkatastrof på grund
av ihållande torka.
Romklubben, grundad 1968. Bland
nyckelpersonerna Aurelio Peccei,
Alexander King, Robert O. Ander­
son, Walter Orr Roberts, Maurice
Strong, Carroll Louis Wilson. Finan­
siering: Fiats ägarfamilj Agnelli. En
av Romklubbens vicepresidenter i
dag är den svenske politikern An­
ders Wijkman.
Conservation Foundation, grun­
dad 1948 av investmentbankiren
Fairfield Osborne. Bland nyckelper­
sonerna Laurance Rockefeller, Wil­
liam K. Reilly, Walter Orr Roberts.
Samarbete med Aspen Institute.
Gick 1990 upp i WWF-USA. Finan­
siering: Laurance Rockefeller.
Trilaterala kommissionen, grun­
dad 1973 av David Rockefeller som
ett diskussionsforum mellan USA,
Europa och Japan. Bland nyckel­
personerna Carroll Louis Wilson,
Maurice Strong, David Rockefeller,
Roy Jenkins.
Lätt att förstå EU
Att även EU, som är byggt på en tanke om
transnationellt samarbete, har anammat tankarna är i sammanhanget inte svårt att förstå,
anser Jacob Nordangård.
Flera tunga politiker i Europa – som Europakommissionens presidenter Roy Jenkins
och Jacques Delors, den senares vicepresident
Karl-Heinz Narjes och den tyske förbundskanslern Willy Brandt – fanns med i den inre
kretsen till exempel i Aspen Institute, Romklubben och Trilaterala Kommissionen.
Det stämmer med logiken att Aspen Institute prisbelönade Jean Monnet, som utarbetade fördraget för Europeiska kol- och
stål­u nionen (EU:s föregångare) och var dess
första ordförande.
Särskilt britten Crispin Tickell framstår
som en nyckelperson när det gällde att göra
klimatet till en europeisk angelägenhet. Tickell var rådgivare åt både Roy Jenkins och den
brittiska premiärministern Margaret Thatcher, väckte frågan om klimatet under G7 och
har varit/är associerad med Romklubben, Aspen Institute och IIED.
IIED (International Institute for
Environment and Development),
skapat 1971 av Aspen Institute
för att organisera Stockholms­
konferensen. Bland nyckelperso­
nerna Robert O. Anderson, Maurice
Strong, Roy Jenkins, Walter Orr Ro­
berts, Barbara Ward. Finansiering:
Robert O. Anderson. Barbara Ward
skrev pamfletten Only One Earth på
uppdrag av IIED.
UNEP (Unites Nations Environmental Programme), alltså FN:s
miljöprogram, skapat 1972 efter
Stockholmskonferensen. Bland
nyckelpersonerna Maurice Strong,
Mostafa Tolba. Maurice Strong har
i en paus mellan klimatuppdragen
lett oljebolaget Petro-Canada.
IIASA (International Institute for
Applied Systems Analysis), invigt
1972, utformat av Romklubbens
ordförande Aurelio Peccei och Ford
Foundations ordförande McGeorge
Bundy. Utvecklade klimatmodeller,
utsläppsscenarier.
WMO (World Meteorological
Organization), FN-organ grundat
1950. Viktiga rådgivare: Walter Orr
Roberts, William Kellogg. Arrang­
erade tillsammans med UNEP de
viktiga klimatkonferenserna som
ledde fram till bildandet av IPCC.
RAND Corporation, ursprungligen
flygtillverkaren Douglas tankes­
medja för amerikanska krigsmak­
ten. Från 1948 formellt oberoende
stiftelse. Bland nyckelpersonerna
William Kellogg. Har utvecklat
klimatmodeller.
Beijer Institute, SEI (Stockholm
Environment Institute), grundat
1977. Bland nyckelpersonerna
­Maurice Strong, Bert Bolin.
katternö 29
Henrik Witt
Vad gäller Margaret Thatcher höll hon alarmistiska tal om klimatet för bland annat Royal
Society. Ofta har Thatchers engagemang tolkats som att hennes egentliga syfte var att
komma åt de starka gruvarbetarfacken. Genom att göra klimatet till ett argument skulle
man kunna lägga ner kolbrytningen och satsa
på kärnkraft.
Jacob Nordangård: ”Jag vill påstå att skälet
till att mänskligt framkallade klimatförändringar så snabbt definierats som en sanning för
EU mer har att göra med de tongivande aktörernas egna intressen om att skapa en världsordning, med stärkta internationella institutioner som de själva kontrollerar, än en genuin
oro för ett allvarligt miljöhot.”
Klimat/miljö/energipolitiken blir då ett
verktyg för att förverkliga den europeiska
idealstat (och ytterst världsstat) som hägrar i
exempelvis Jacques Delors ögon, säger Jacob
Nordangård.
’Klimatbibeln’ följer inte de vetenskapliga principerna
30 katternö
Donna Laframboise
Orden räcker knappast till när
FN:s klimatpanel IPCC beskriver
sin egen förträfflighet. Panelen
har samlat de absolut mest
kvalificerade vetenskapsmännen
i hela världen, enligt IPCC-­
ord­föranden Rajendra Pachauri.
På hög politisk nivå 1 har orga­
nisa­tionen getts den finaste av
belöningar: som bekant fick
IPCC Nobels fredspris 2007.
Oljepengarnas betydelse
Ställt utom allt tvivel är att penningstödet
från de nämnda fonderna har betytt mycket
för miljö- och klimatlobbyisterna. Det framgår redan av en enkel webbsökning på klanen
Rockefeller.
”Till exempel en stiftelse som Rockefeller Foundation är uppbyggd på pengar som
kommer från Rockefellerimperiets Standard
Oil och senare verksamheter. Studerar man
saken mer utförligt, ser man att penningströmmarna från oljefonderna förgrenar sig
på ett komplicerat och finmaskigt sätt ner i
miljö- och klimatklustret”, säger Jacob Nordangård.
Exempelvis Conservation Foundation,
som arrangerade den första konferensen om
koldioxidens inverkan på klimatet, finansierades av Laurance Rockefeller, som även
var med och finansierade New Age-rörelsen,
med många beröringspunkter till miljörörelsen.
Laurance Rockefeller gav också pengar till
en annan av nyckelpersonerna, Walter Orr
Roberts, som förutom att han var chef för
National Center for Atmospheric Research
(NCAR) även var en medlem av Aspen Institutes klimatforskningsprogram, i Romklubben och Conservation Foundation.
Ett annat exempel är miljardären Robert O.
Anderson, huvudägare i oljebolaget ARCO
och vän till David Rockefeller, som ledde Aspen Institute i tre decennier. ”Anderson borrade efter olja i Alaska (mycket framgångsrikt)
samtidigt som han gav pengar till bildandet av
Friends of the Earth, finansierade den första
Earth Day och medverkade i planeringen av
Stockholmskonferensen 1972”, säger Jacob
Nordangård.
IPCC:s rapport
visar falsk flagg
I
Herrelösa pengar i filantropiska fonder utövar
stor dragningskraft konstateras i Jacob
Nordangårds studie, som är ett förarbete till hans
doktorsavhandling om EU:s biodrivmedelspolitik.
Medias roll?
Varför får vi aldrig höra detta i media? I stället
har etablerats en övergripande berättelse att
det tvärtom är skeptikerna i klimatfrågan som
är finansierade av oljeindustrin.
”Jag har inte en enkel förklaring till att
pressen är så flat. Ledningen verkar inte uppmuntra journalisterna att gräva i detta. Det
samma gäller bland forskare. Pengarna styr
mer än lusten till ’sanningen’. Helt klart är
detta är ett tabubelagt ämne.”
Jacob Nordangård representerade ännu för
några år sedan miljöpartiet i Norrköpings
kommunalpolitik. Nu har han skrivit ur sig.
”Att befinna sig i politiken var dock en nyttig erfarenhet för att få en förståelse för det
politiska spelet. Det blev tydligt för mig att
vetenskap används för att legitimera politiska
ställningstaganden. Då håller man fast vid sina
uppfattningar på grund av ideologi och kan in-
te ompröva sina ståndpunkter även om verkligheten skulle visa att vetenskapen haft fel.”
Finns en risk att se på de här slutna elitklubbarnas betydelse alltför konspiratoriskt?
”Jag kan bara beskriva vad jag ser. När man
undersöker vilka som är med i nätverken,
framträder ett mönster. Däremot kan det
vara svårt att komma åt frågan varför. Men
man kommer en bit på väg genom att se hur
de enskilda organisationerna beskriver sina
uppgifter och målsättningar samt hur de får
sin finansiering.”
Liksom i den internationella storpolitiken
ligger det i de globala storbolagens logik att
skapa överstatliga strukturer. Som framgått
befolkas klubbarna just av människor vana att
tänka i de banorna. Därmed blir det logiskt att
klubbarna lobbar för ett världsstyre.
svenolof karlsson
PCC:s stora rapporter (hittills fyra stycken, publicerade 1990, 1995, 2001 och
2007) beskrivs ofta som en klimatbibel
och används av många regeringar för politiska
beslut, som kostat skattebetalarna tusentals
miljarder euro. Till exempel Kyotoprotokollet, som syftar till att minska utsläppen av
växthusgaser, hör hit.
Enligt återkommande påståenden råder
närmast konsensus bland forskarna om att vi
står inför en skenande uppvärmning och att
vår enda chans att undkomma katastrof är att
omedelbart och radikalt ställa om vårt sätt att
leva.
Ett exempel på IPCC:s status inom politiken har getts av John Holdren, Barack Obamas
vetenskaplige rådgivare. Enligt Holdren vilar
IPCC:s konklusioner om klimatförändringarna
”…på en enorm mängd av noggranna studier publicerade i världens
ledande peer reviewade vetenskapliga
tidskrifter. De har blivit granskade och
dokumenterade in i minsta detalj i den
mest omfattande, längsta, mest kostsamma, mest internationella, mest
interdisciplinära och mest ingående
formella undersökning som någonsin
genomförts av ett vetenskapligt ämne.”
Men hur ser det ut bakom snacket?
En grundlig granskning av IPCC:s senaste
_____________
1
Juryn för Nobels fredpris består av fem medlemmar i det norska Stortinget.
Donna Laframboise, kanadensisk journalist, bestämde sig för att granska IPCC:s senaste rapport.
Hon hittade 5587 källhänvisningar som inte var vetenskapligt granskade.
rapport publicerades nyligen av den kanadensiska journalisten Donna Laframboise. Titeln
på hennes bok The Delinquent Teenager Who
Was Mistaken For The World’s Top Climate
Expert (ung. ‘Ungdomsbrottslingen som
misstogs för att vara världens ledande klimatexpert’) sammanfattar det hon kom fram till:
År efter år har barnet (det alarmistiska
klimatsamhället) bemötts med beundran,
smicker och beröm. En gränslös självuppskattning har byggts upp, däremot saknas ärlig feedback och konstruktiv kritik, och den
urspårade tonåringen får ostörd fortsätta med
sin ljusskygga verksamhet.
Donna Laframboise researchade om IPCC i
två år. Hon fann en organisation där man saknar varje intresse för att diskutera osäkerhet
och intressekonflikter. ”Organisationen är så
arrogant, så van vid att omvärlden svansar för
den, att dess ledare har misslyckats med att
vidta ens de enklaste försiktighetsåtgärder”,
säger hon.
Den här artikeln kan bara ge några korta
exempel ur Donna Laframboises bok, där detaljpåståendena verifieras med ett stort mått
av källangivelser.
De bästa i världen?
Hur ser det till exempel ut bakom påståendet
att IPCC-forskarna är de bästa i världen?
Donna Laframboise ger exempel på en rad
personer som fått tunga uppdrag trots att de
varit mycket juniora och saknat relevant akademisk examen. Exempelvis Richard Klein,
som 1994, redan vid 25 års ålder, gavs uppdrag
som lead author för IPCC.
(IPCC har tre nivåer av författare: coordinating lead authors/koordinerande huvudförfattare med ansvar för hela kapitel, lead authors/huvudförfattare, som förväntas skriva
specifika avsnitt av en text, och contributing
authors/biträdande författare, som bistår
med kompletterande material.)
katternö 31
”Om dessa akademier är så välinformerade, varför behövdes det en grupp volontärer på Internet för att upptäcka fusket?”
Klein har enligt sin egen CV genom åren
varit lead author för sex rapporter för IPCC,
i tre fall till och med coordinating lead author.
Redan vid 28 års ålder, sex år innan doktorsavhandlingen var klar, fick han ta hand om ett
helt kapitel i IPCC:s huvudrapport.
Ett annat exempel är Laurens Bouwer, som
1999–2000 hade uppdrag som huvudförfattare redan innan han fått klar sin magisterexamen. Ämnet för den var klimatförändringar och vattenresurser, medan kapitlet han
medverkade i gällde ’försäkringar och andra
finansiella tjänster’. Händelsevis var Bouwer
vid tillfället anställd som trainee på ett försäkringsbolag i München.
Andra liknande exempel är Lisa Alexander,
Jonathan Patz eller Sara Kovats. Den sistnämnda utsågs redan 1994, sexton år innan
hon doktorerade och tre år innan hon hade
publicerat något akademiskt papper överhuvudtaget, till en av totalt 21 i hela världen för
att arbeta med kapitlet om klimatförändringar
och människans hälsa.
Greenpeacerepresentanter
Donna Laframboise fann också att många
med ledande positioner i processen hörde
eller hade hört hemma i aktivistorganisationer. Exempelvis den nämnde Richard Klein,
som under perioder varit kampanjmakare för
Greenpeace.
Andra exempel är Malte Meinshausen och
Bill Hare, som båda under lång tid hört till
Greenpeace Internationals klimatteam och
varit talesmän för Greenpeace. Hare beskrivs
på en Greenpeaceblogg som en ”legend” inom
organisationen.
Inte desto mindre hade Hare i IPCC-rapporten 2007 uppdrag som både lead author och
expert reviewer och var en i kärngänget (core
writing team) för den viktiga sammanfattning
som kallas Synthesis Report och som syftar
till att ge den stora bilden i klimatfrågorna.
Meinshausen var involverad i tre kapitel i
2007 års rapport, som även generöst citerar
forskningspapper skrivna av honom själv och
Hare och tar in en graf som de båda utformat.
Katsumi Kasahara
Sagan om peer review
Till höger Bill Hare, klimatchef för Greenpeace,
och till vänster Jørgen Henningsen, ansvarig
klimatförhandlare för Europeiska kommission.
Platsen är Kyoto, december 1997.
som rekryterats av WWF. Inom arbetsgrupp
2 deltog WWF-anknutna vetenskapsmän i
skrivandet av alla 20 kapitel. I ett kapitel har
hela åtta författare en koppling till WWF, i ett
annat är de sex.
Hur nära relationen mellan IPCC och aktivistorganisationerna är visar IPCC-ordföranden Rajendra Pachauri själv genom att ogenerat skriva förord i Greenpeaces egna publikationer. Till exempel i Greenpeaces rapport
New Zealand Energy Revolution, där Pachauri
berömmer organisationen för det väl framforskade materialet, och i Greenpeace Internationals Energy [R]evolution, där omdömet är att
materialet är innehållsrikt och stringent.
Pachauri framträder i dessa publikationer i
egenskap av IPCC-ordförande.
Med ett försök till analogi: Hur skulle det
uppfattas om ordföranden för Finlands Akademi skrev berömmande förord i pamfletter
Heribert Proepper
Över hundra WWF-forskare
I en studie gjord efter bokens publicering
har Donna Lafromboise beskrivit hur WWF
systematiskt rekryterat forskare och arbetat
sig in i IPCC. WWF säger själv att organisationen lyckats rekrytera 130 klimatforskare,
varav de flesta samtidigt arbetat för IPCC.
Sammanlagt i 2007 års rapport inkluderar
28 av 44 kapitel åtminstone en medarbetare
32 katternö
Colin Mcconnell
där läkemedelsföretag vill förbjuda konkurrenternas mediciner och tvångsföreskriva
sina egna? Eller om justitieombudsmannen
hyllade publikationer där aktivister propagerar för olagliga aktioner på industrier?
IPCC-ordföranden Rajendra Pachauri.
Peer review är ett viktigt begrepp inom vetenskapen. Det betecknar att en sakkunnig kollegial fackgranskning görs av artiklar innan
de publiceras i vetenskapliga tidskrifter. Peer
review syftar alltså till att kvalitetssäkra innehållet, men processen innebär ingen garanti
för att man lyckas i syftet.
I vart fall är ett stående påstående att IPCC
enbart använder peer reviewat underlag. En
bloggskribent som hittade ett exempel på
motsatsen fick Donna Lafromboise att undersöka varje fotnot i IPCC-rapporten från 2007.
För att lyckas med den stora arbetsuppgiften
(rapporten är på 3 000 sidor) bad hon om hjälp
på nätet och fick svar från hela världen.
Efter fem veckor hade ett fyrtiotal granskare från tolv länder gått igenom alla de 18531
fotnoterna. Resultatet var att 5587 av dem,
det vill säga drygt 30 procent, gick till källor
som inte var peer reviewade: tidnings- och
tidskriftsartiklar, opublicerade akademiska
arbeten, referat från diskussioner, dokument
sammanställda av Greenpeace och W WF,
pressreleaser m.m.
Mot bakgrund av IPCC:s mantra om peer review var detta minst sagt en sensation. I april
2010 redovisade Donna Lafromboise och hennes granskargrupp undersökningsresultat i
ett pressmeddelande. En talesman för IPCC
bekräftade att man var medveten om Donna
Lafromboises undersökning, men vägrade ge
mediekommentarer.
Sex dagar senare publicerades en artikel
auktoriserad av Pachauri där det hette att
­I PCC-rapporten ”citerade omkring 18 000
peer reviewade publikationer”. Men som
nämndes hade Donna Lafromboise och hennes grupp hittat färre än 13 000.
”Hundratals – kanske tusentals – av alla
dem som arbetat med IPCC-rapporten visste
mycket väl att Pachauri vilseledde regeringstjänstemän, politiker och allmänheten varje
gång han framförde påståendet om att IPCC
bara använde peer review-källor. Men ingen
reagerade”, kommenterar Donna Lafromboise.
Inte heller media reagerade. Och ingen av
alla de vetenskapliga akademier som med sin
stora auktoritet gett IPCC sitt stöd.
Donna Lafromboise: ”Om dessa akademier
är så välinformerade, varför behövdes det en
flytelserika personerna i världen, med tanke
på hennes centrala roll i klimatfrågan). Men
också hon vägrade hjälpa med motiveringen
att artiklarna var att betrakta som konfidentiellt material tills de var publicerade.
Inte bara det, förklarade Solomon, genom
att söka informationen på egen hand hade McIntyre gjort sig skyldig till brott mot IPCC:s
stadganden om konfidentialitet och riskerade
därför att bli struken från listan med IPCCreviewers.
Specialversion för beslutsfattare
Stephen McIntyre, statistiker, känd bland annat för att ha visat manipulationerna bakom det ’hockey­stick’
som IPCC använt för att illustrera den globala uppvärmningen.
grupp volontärer sammanlänkade på Internet
för att upptäcka fusket? Varför gjorde inte en
enda av dessa akademier ens en rudimentär
faktagranskning av Pachauris påståenden?”
Sternskandalen
Arbetet med IPCC:s rapport ska enligt reglerna följa en strikt process. Att IPCC nonchalerar sina egna regler visas av exemplet
med Sternrapporten, en 700-sidig larmrapport om klimatet, publicerad den 30 oktober
2006, sammanställd på uppdrag av den brittiska regeringen under ledning av ekonomen
Nicholas Stern.
I början av 2007, strax innan del två av den
då aktuella nya IPCC-rapporten publicerades, fick Pachauri en fråga av en journalist om
man hade tagit hänsyn till Sternrapporten.
Pachauris svar var att IPCC:s möjligheter att
beakta Sternrapporten var begränsade eftersom den inte var peer reviewed.
Donna Lafromboise: ”Döm om min förvåning då vi i vår genomgång hittade hänvisningar till Sternrapporten på 26 ställen i
tolv kapitel.” En av dessa hänvisningar gällde
IPCC-rapportens påstående att 750 miljoner
människor av Kinas och Indiens befolkning
är beroende av glaciärerna i Himalaya för sin
vattenförsörjning.
Påståendet är en ren fantasiprodukt. Och
den enda källa som anges är Sternrapporten.
Ett annat faktum är att Sternrapporten publicerades långt efter sista deadline för IPCC:s
granskningsarbete. Materialet från Sternrap-
porten har alltså lagts in i efterhand.
Också mycket annat material har de facto
lagts in efter deadline. Enbart i kapitel elva i
IPCC-rapporten hänvisas till 17 vetenskapliga
papper publicerade först under 2007.
Ingen transparens
Till påståendena hör vidare att IPCC:s arbete
sker med absolut transparens. Allt som hävdas
i rapporten ska alltså kunna granskas av vem
som helst. Många gånger om har Rajendra Pachauri försäkrat: ”Allt vi gör är öppet för noggrann granskning på varje nivå.”
Ändå stämmer inte det heller. Ett enda exempel: 2005 inbjöds den kanadensiske statistikern Stephen McIntyre att vara expert reviewer i den IPCC-rapport som var under arbete.
Inbjudan förvånade en och annan, efter McIntyre var välkänd som IPCC-kritiker.
McIntyre noterade att två påståenden i
hans material baserades på artiklar som ännu
inte publicerats. För att kunna genomföra sitt
uppdrag bad han därför att få ta del av underliggande data för de två artiklarna. I enlighet
med IPCC-reglerna vände han sig i ärendet till
enheten för ’teknisk support’, vars chef dock
två gånger vägrade assistera och förklarade att
McIntyre själv fick vända sig till författarna i
fråga.
Ingendera författaren ville emellertid ge
ifrån sig vare sig artiklar eller dataunderlag. McIntyre tvingades vända sig högt upp i
hierarkin till Susan Solomon (av tidskriften
Time 2008 rankad som nr 56 av de mest in-
Som nämndes har IPCC-rapporten ett omfång
på omkring 3000 sidor. Med normala mått är
texten inte precis läsvänlig. För att politiker
och andra beslutsfattare ska slippa läsbesväret gör IPCC en sammanfattning (summary
for policymakers) på några tiotal sidor.
Denna sammanfattning lever emellertid
ett fritt liv i förhållande till underlaget. Forskarna själva levererar bara en draft, ett utkast,
till den politiska sammanfattningen, som ord
för ord sedan processas fram i stora möten där
politiska representanter och tjänstemän från
miljömyndigheter och andra myndigheter
utgör majoriteten. ”Resultatet är ett rent politiskt dokument”, säger Donna Lafromboise.
”Skulle de här mötena vara öppna, skulle de
flesta behöva följa bara ett av dem för att förlora illusionen om att IPCC är en forskardriven
organisation, som producerar vetenskapligt
baserade rapporter. Men mötena genomförs
bakom stängda dörrar. Aktivistorganisationerna får delta som observatörer, medan journalister är portförbjudna.”
Medieintresset för att kritiskt granska summary for policymakers ligger trots detta uppenbart nära nollpunkten.
Den som följer diskussionen i bloggvärlden
kan enkelt försäkra sig om att den konsensus,
som IPCC-ordföranden Pachauri hänvisar
till, inte finns och att många kvalificerade
forskare anser att stora delar av påståendena i
IPCC-rapporten vilar på lösan sand.
svenolof karlsson
katternö 33
Framtidsministern
Grön omställning ska skapa framtidens jobb
Ja, visst är det här mitt drömjobb, säger Ville Niinistö, miljöminister
i Finlands regering sedan juni 2011. ”Jag ser miljöministeriet som ett
framtidsministerium, där vi förbereder en stor grön omstrukturering
och skapar framtidens jobb med gröna teknologier.”
Ö
Som ett rikt land bör
Finland gå först i
säger miljöminister
Ville Niinistö.
34 katternö
Karl Vilhjálmsson
kampen för klimatet,
verhuvudtaget är de gröna nöjda med utfallet av
regeringsförhandlingarna. ”Sett till helheten
fick vi kanske i högre grad än något annat regeringsparti igenom våra krav”, konstaterar Ville Niinistö
på sin blogg. Han exemplifierar:
”Regeringen är överens om att ta fram en klimatlag,
som ska täcka in de områden som faller utanför utsläppshandeln. Vi ska skapa bättre skydd för skogarna,
genom en förnyelse av skogslagen. Bättre skydd av myrarna, även om det ännu återstår att komma överens
om finansieringen. Finland ska arbeta för en höjning av
EU:s mål för utsläppsminskningen till 30 procent, en
utredning om det är på gång. Inga nya konstgjorda sjöar
ska byggas för vattenkraften, som Vuotos och Kollaja.
Betydande satsningar ska göras för att utveckla en grön
ekonomi.”
I regeringen såg de gröna till att göra en rivstart. ”Erfarenheten har lärt oss att de 4–5 första månaderna, när en
ny regering börjar arbeta, är mycket viktiga för hur det
fortsatta arbetet ska gestalta sig”, säger Ville Niinistö.
Klimatfrågan är grundpelaren för det gröna bygge
som ytterst syftar till ett koldioxidneutralt samhälle.
Liksom de flesta politiker vill Ville Niinistö dock inte
kommentera vetenskapliga frågor. Han hänvisar till
rådgivarna. Inte vill han heller kommentera det faktum
att den globala medeltemperaturen står stilla och inte
följer klimatmodellerna.
”Det är ett problem att avståndet mellan forskarna
och politikerna varit så stort. Men nu har vi tagit in vetenskapen i politiken och ökat dess synlighet, nämligen
genom en finländsk tvärvetenskaplig och helt oberoende klimatpanel, där kravet är att alla har doktorerat”,
säger Ville Niinistö.
Denna klimatpanel tillsattes i december. Det är fråga
om tretton ledamöter under ledning av Markku Kulmala, aerosolforskare vid Helsingfors universitet. 1
”Klimatpanelens uppdrag är att ta fram underlag och
ge råd till ministerarbetsgruppen för energi- och klimatpolitiken och för den nämnda klimatlagen. Panelen
ska bedöma om utsläppsmålen är tillräckligt ambitiösa
för att dämpa klimatförändringen och bedöma vilka åtgärder som är politiskt ändamålsenliga och kostnadseffektiva”, säger Ville Niinistö.
Vikten av global klimatpolitik
Den hotbild som börjat kallas ’klimatförändringen’ (bestämd form) tvivlar Ville Niinistö inte på. Att klimatförändringarna gör extremväder vanligare och förvärrar
naturkatastroferna ”ser vi redan exempel på, till exempel den svåra torkan på Afrikas horn och översvämningarna i Bangladesh”.
Ville Niinistö var på plats som aktiv förhandlare vid
FN:s sjuttonde klimatkonferens i Durban i december
och är nöjd över att Finland spelade en betydande och
konstruktiv roll för att få till stånd ett avtal, som han
kallar historiskt.
”I nära samarbete med de svenska och danska ministrarna stakade vi ut EU:s strategi i förhandlingarna
och återgav EU ledarskapet i klimatpolitiken. Klimatet
och miljön är inte räddade, men ännu finns möjligheten
att begränsa den globala temperaturhöjningen till två
grader. Vi måste bara arbeta ännu hårdare för saken och
väcka alla till insikt om situationens allvar.”
______________
1
Medlemmarna är professorerna Markku Kulmala, Miimu
Airaksinen, Ilkka Savolainen, Markku Kanninen, Markku
Ollikainen, Sanna Syri, Marja Järvelä, Kai T. Kokko, Pirjo
Peltonen-Sainio och Jyri Seppälä samt universitetslektor
Hannele Cantell, forskaren Sirkku Juhola och Petteri Taalas,
generaldirektör för Meteorologiska institutet.
katternö 35
Karl Vilhjálmsson
skatten på torv lägre än dess koldioxidutsläpp
skulle kräva, anser han.
Respiten på tjugo år ger enligt Ville Niinistö
energibolagen tid att utveckla alternativ till
torven baserade på förnyelsebara energikällor, det vill säga bioenergi. Efter tjugo år har
torvpannorna hursomhelst gjort sitt och behöver bytas ut.
(Temat torv diskuteras närmare på s. 44–45
i denna tidning.)
I Durbanpaketet ingår bland annat
• en andra åtagandeperiod under Kyotoprotokollet (även om tydligen bara EU kommer att medverka, vilket täcker in ungefär
10 procent av världens koldioxidutsläpp)
• en färdplan till 2015 mot en ny rättslig klimatöverenskommelse som ska omfatta
alla
• ett arbetsprogram för långsiktig finansiering av 100 miljarder dollar per år för
klimatrelaterade åtgärder i fattiga länder
• ett ramverk för en ’grön’ klimatfond, för
att finansiera projekt som syftar till utsläppsminskningar och anpassning till
ett förändrat klimat.
Begrepp som Ville Niinistö återkommer till
är ’hållbar utveckling’, ’omställning’ och ’grön
ekonomi’.
”I dag överanvänder vi naturens resurser.
Dagens ekonomiska system, baserat på den
tredje industriella revolutionen [som brukar
sägas ha fått sin början i och med den första
oljekrisen 1973] kommer snart att gå in i väggen. Nu måste vi nå en ny nivå, där vi utnyttjar
och återvinner råvaror effektivare, utvinner
ett högre förädlingsvärde.”
Nästa stora miljökonferens, i Rio de Janeiro i sommar, tjugo år efter den konferens på
samma ort 1992 som resulterade i den första
klimatkonventionen, blir ett nytt viktigt steg.
Ville Niinistö: ”Utmaningen är att utveckla
en grön ekonomi i samband med att vi minskar fattigdomen. Vi måste få ut mer av mindre
resurser, hitta mer innovativa och smartare
lösningar. Också människorna i utvecklingsländerna har rätt att bli rikare, men inte på bekostnad av naturen och klimatet.”
Klyfta landsbygd–huvudstad?
Finländska utmaningar
För Finland är det här i många avseenden ändå
goda nyheter, anser Ville Niinistö.
”Som ett rikt land bör vi gå först. Vi ligger
långt framme i den miljötekniska forskningen
och har alla chanser att muta in nya lösningar
och affärsområden. Med skattemedel och
olika incentiv kan staten stöda strävandena”,
säger Ville Niinistö, som samtidigt framhåller
att stödpolitiken bör vara teknikneutral.
I fråga om energikällor är mixen i Finland
bredare än i de flesta länder. Ville Niinistö vill
av klimatskäl ha bort en stor del av energikällorna, som olja, kol och gas och inte minst
kärnkraft, trots att denna är utsläppsfri. I regeringsprogrammet sägs att tillstånd för fler
kärnkraftverk inte ska ges och att säkerhetskraven ytterligare ska skärpas.
Dessutom är kärnkraften helt klart för dyr,
säger Ville Niinistö. ”Finland är det enda land
som tror att kärnkraft är billigt.”
I stället vill han satsa på bioenergi och vindkraft, som enligt honom ”tar ner elpriserna”
36 katternö
Finland är moget att steg för steg utveckla en grön
ekonomi, anser Ville Niinistö.
åtminstone på den nordiska marknaden. När
det är vindstilla, ska olika typer av bioenergi
vara huvudalternativet. Ett ’smart’ energinät
och ny teknik är viktiga faktorer, även solpaneler, bergvärme och egna vindmöllor.
De gröna har länge motsatt sig också torven
som energikälla, och den linjen är orubbad.
Torven ska bort som energikälla inom tjugo
år, säger Ville Niinistö bestämt:
”Enligt forskningen ger torven ifrån sig
mest koldioxid av alla energikällor. Torvbrytningen skapar miljöproblem i omkringliggande vattenområden. Av de finländska myrarna
är numera bara en liten del kvar i naturskick.”
Ville Niinistö nämner att de gröna i regeringsförhandlingarna fick igenom en skrivning
om att torven ska beskattas hårdare. Nu ligger
Hur ser Ville Niinistö på tolkningen att det har
vuxit fram en klyfta mellan den världsbild och
gröna retorik som präglar eliten i storstaden
och den faktiska verklighet som folk har på
landsbygden? Är det kanske den klyftan som
uttrycks i det stora stödet för Sannfinländarna?
”Jag håller inte alls med om det”, säger Ville
Niinistö. ”Jag rör mig mycket ute i landet och
människor där månar inte mindre om miljön
än andra. Men det är problematiskt att den bild
som skapas genom medierapporteringen blir
svartvit och polariserad.”
Är miljölagstiftningen alltid realistiskt anpassad till förutsättningarna på landet? Ska
man behöva ett eget reningsverk vid en sommarstuga, där man vistas bara ibland? Och hur
är det med den klassificering i byggnadslagen
som faller bättre ut för den som eldar med olja
än värmer med el?
Ville Niinistö håller med om att de nämnda
lagarna till delar blev onyanserade.
”Men lagen om reningsverk har ju nu modifierats. Min filosofi är att den gröna omställningen ska göras så att människor kan bo där
de vill. Man ska kunna bo billigt på landet.
Många vill bo nära naturen och odla själva,
och det ska givetvis inte vara något som missgynnas.”
Vad gäller politikerna och väljarna så är det
sant att de ofta inte talar samma språk, tillägger Ville Niinistö.
”Jag har lärt av min fru [Maria Wetterstrand, tidigare språkrör för Miljöpartiet i
Sverige] vilken skillnad det är i debattklimatet
mellan Sverige och Finland. Politikerna i Finland borde börja ta debatten med vanligt folk.
Vi har i vårt land en tradition av kabinettspolitik, och den borde vi vara mogna att lämna.
Sverige är i det en bra förebild.”
svenolof karlsson
Den nya religionen
Eija-Riitta Korhola skrev avhandling om klimathotet
Taina Mertalo
London i slutet av 1800-talet var
fullt av hästskit. 11 000 hästar
drog de dåtida droskorna och
var och en gav ifrån sig 6–12 kilo
skit om dagen. I tidningen Times
varnades 1894 för att staden år
1950 som följd av den förväntade
trafikökningen skulle vara täckt
av ett lager på mer än tre meter
hästskit.
H
ästskiten var ett lukt-, hälso- och hygienproblem också i andra storstäder
och togs upp som ett tema vid den
allra första stadsplaneringskonferensen några
år senare, i New York 1898, utan att man kunde se någon rimlig lösning för hur man skulle
få bort och hantera skiten.
”Den här historien finns i olika versioner
och har drag av en urban legend”, säger EijaRiitta Korhola. ”Den uttrycker en egenskap
som vi människor tydligen har. Vi extrapolerar trender utgående från dagens situation
och tror att de bara ska bli värre. Vi kan inte
föreställa oss teknikutvecklingen.”
Exemplet finns i inledningen till Eija-Riitta
Korholas doktorsavhandling Ilmastonmuutos
ilkeänä ilmiönä (ung. ”Klimatförändringen
som ett ondskefullt fenomen”), som just nu
(i slutet av januari) ligger för bedömning på
Helsingfors universitet.
Eija-Riitta Korhola är välkänd som politiker, efter tretton år i Europaparlamentet, som
tidigare partisekreterare i Kristdemokraterna,
senare viceordförande i Samlingspartiet och
som en allt mer kritisk röst mot Finlands och
Europas energi- och klimatpolitik.
Eija-Riitta Korhola är också akademiker
inom vetenskapsområdet filosofi. Hon blev
licentiat 1994 med en studie om den franske
filosofen Jacques Ellul, känd för sin kristna
anarkism. Avsikten var att doktorera, men
precis när hon fått stipendium för detta, i början av 1999, fick hon frågan om kunde tänka
sig att kandidera i det förestående valet till Europaparlamentet.
”Min syn på politik var då närmast föraktfull, men jag tänkte att det just därför kunde
vara en nyttig erfarenhet för mig att se vad ett
val innebar. Det var det första val jag ställde
Klimatfrågan har spårat ur och fått drag av
läste miljöorganisationernas varningar och
studerade den vetenskapliga litteraturen i ämnet. Jag förvånade mig över att klimatfrågan
inte var en del av politikernas agenda.”
I dag är läget det omvända. Eija-Riitta Korhola: ”Nu har vi nått ett stadium där man inte
kan tala om något utan att hänvisa till klimatförändringen.”
Klimatfrågan har hon arbetat med i Europaparlamentet i många roller, bland annat som
medlem i det första utskottet för klimatfrågor
och i beredningsarbetet för det första direktivet för utsläppshandeln. 2006 och 2007 var
hon rapportör för Europeiska folkpartiets
(som hennes gruppering i Europaparlamentet är en del av) energi- och klimatrapporter,
2008 för partiets ståndpunkt gällande utsläppshandel i det energi- och klimatpaket
som då beslutades.
2009 fick Eija-Riitta Korhola priset (MEP
Awards) som mest förtjänta ledamot i Europaparlamentet inom området energifrågor.
frälsnings­lära, anser Eija-Riitta Korhola, som
är aktuell med en doktorsavhandling där hon
analyserar EU:s klimat- och energipolitik.
upp i och jag hade aldrig i mitt liv kunnat tro
att jag skulle bli invald.”
Aktivaste Europapolitikern
Eija-Riitta Korhola fick 28 000 röster och
valdes in som oberoende kandidat för Kristdemokraterna. Strax före följande Europaval
2004 bytte hon parti till Samlingspartiet, vilket inte hindrade att hon valdes in med över
35 000 röster. I följande val, 2009, ökade rösterna till 51 500.
Eija-Riitta Korhola är den aktivaste av Finlands ledamöter i Europaparlamentet, enligt
statistiken över närvaron och beslutsförslag,
medlem i bland annat parlamentets utrikesutskott och under perioder också utskotten för
miljö- och människorättsfrågor. Vid sidan av
parlamentsuppdraget har hon bland annat varit ordförande i människorättsorganisationen
First Step Forum sedan 2002.
Framför allt har Eija-Riitta Korhola profilerat sig i energi- och klimatfrågorna. Redan
som kolumnist i de grönas tidning Vihreä
Lanka 1994–1999 skrev hon om klimathotet.
”Jag var bekymrad över följderna av klimatförändringen för naturen och samhället. Jag
Reviderat synsätt
Under åren i parlamentet har Eija-Riitta Korhola fått revidera sitt synsätt rejält: ”Den linjära mall man använder inom vetenskapen
fungerar inte i politiken, eftersom politiker
måste se till helheter och ta ansvar för dem.
Om till exempel utsläppsminskning på ett
ställe leder till utsläppsökning på ett annat, så
måste man räkna in det i ekvationen.”
”Jag förstod småningom något väsentligt:
bara för att man erkänt klimatförändringen
som ett problem, betyder det logiskt inte att
man kan lösa det på ett klokt sätt. EU:s klimatpolitik har trots de goda föresatserna
misslyckats.”
”Jag menar att de gångna tjugo åren på sätt
och vis har gått till spillo. De politiska besluten har medfört enorma kostnader, men ändå
har utsläppen bara ökat, inte bara relativt utan
i absoluta siffror.”
Eija-Riitta Korhola nämner Kyotoprotokollet, som sågs som ett stort framsteg när det
trädde i kraft 2005. ”EU har beskrivit Kyotoprotokollet som ett moraliskt lackmustest,
men EU har själv inte minskat sina utsläpp
lika mycket som till exempel USA, som ställde sig utanför Kyotoprotokollet och har fått
mycket klander för det.”
katternö 37
” Klimatet har blivit en megatrend, som gör det möjligt
att posera som världsförbättrare i politikens rampljus.”
Ett otal irrationella
lösningar…
■ ”EU:s klimat- och energipolitik kännetecknas av ett otal irrationella lösningar.
Man började med utsläppshandel som på
konstlad väg höjer priset på elektricitet
och ökar kostnaderna, vilket knappast är
positivt för vare sig klimat eller miljö. Man införde vindkraft där det inte finns någon vind.
Inmatningspriser har lett till att sådant som
aldrig borde vara lönsamt blivit lönsamt.
Intäkter har flyttats från industrin till företag
som producerar elektricitet för aktiemarknaden. Tidsramen för målen för förnybar energi
är så orealistisk att ett hållbart skogsbruk
hotas. […]Med hänsyn till allt detta förstår
jag inte hur parlamentet kan vara så angeläget att höja våra ensidiga mål för att minska
utsläppen, när de globala miljöfördelarna
är minimala jämfört med den belastning det
innebär för industri och arbetsmarknad.”
Eija-Riitta Korhola i inlägg i Europaparlamentets sammanträde den 22 juni 2011
Saken har förvärrats av ”en enorm aningslöshet och brist på sakkunskap”, säger EijaRiitta Korhola: ”Eftersom jag själv var på plats
i parlamentet kan jag säga att antalet sakkunniga vid omröstningen om utsläppsrättigheterna var sex [av då totalt 632 ledamöter]. Vi
köpte grisen i säcken, trots att beslutet ledde
till en enorm strukturförändring i den europeiska energipolitiken!”
Miljörörelsen har misslyckats
En annan slutsats i avhandlingen är att miljörörelsen har misslyckas gravt, både i strategin
mot klimatförändringen och i andra avseenden.
”Åter ett bevis för att ett gott syfte inte är
någon garanti för en klok strategi. Miljörörelsen ser till exempel ekonomisk tillväxt som en
fiende till miljön, trots att verkligheten visar
att just där det finns ekonomisk välfärd har
människor intresse av att värna miljön.”
Det värsta miljöhotet är fattigdomen, säger
Eija-Riitta Korhola. ”Men i miljöretoriken
romantiserar man fattigdomen. Jag ser också
att det i miljörörelsens recept i klimatfrågan
finns förvånansvärt mycket mekanismer som
direkt skapar fattigdom och ojämlikhet.”
38 katternö
En annan myt Eija-Riitta Korhola vill sticka
hål på är att det lönar sig att gå i täten när det
gäller ’gröna’ lösningar: ”EU-lagstiftningen
visar något annat: den straffar nästan systematiskt dem som går först. Det här gäller både
i fråga om utsläppshandeln och förnybar energi.”
Eija-Riitta Korholas sätt att se på frågorna
har alltså förändrats under resans gång. ”Jag
har tvingats fråga vilka förhandsuppfattningar jag egentligen haft. Det jag vet är att jag inte
vill vara en politiker som kommer dåligt till
rätta med fakta.”
Med sin kristna livssyn säger hon också så
här: ”En del av de ideologiska bakgrundsantaganden som hör ihop med klimatpolitiken
bottnar i religiösa föreställningar. Ibland kan
jag inte undgå tanken att religiösa känslor och
förhållningssätt har kanaliserats i en frälsningslära för planeten. Klimatet har blivit en
politisk och kulturell megatrend, en bekväm
sanning som gör det möjligt att posera som
världsförbättrare i politikens rampljus.”
Förenklat megaproblem
Det är inte så att vi inte ska ta klimatförändringarna på allvar, säger Eija-Riitta Korhola.
”Men vi måste erkänna att klimatförändringen inte är ett problem som vi kan definiera
en gång för alla. Processerna är komplexa och
mycket långsamma, över generationer. Vilka
framtidsscenarier vi än gör måste vi räkna
med farsoter, krig, fattigdom, ojämlikhet,
svält. Det handlar i vilket fall som helst om
att vi måste försöka anpassa oss till nya och
varierande förhållanden. Att förenkla allt till
ett megaproblem [koldioxiden] som ska få sin
megalösning fungerar inte.”
I praktiken har klimatfrågan kannibaliserat
stort på andra miljöfrågor. Man har gjort koldioxiden till den stora fienden och nonchalerat annat.
”Till exempel visar forskning att sotpartiklar från förbränning av ved och annat organiskt material har stor betydelse för processerna i atmosfären. Det mesta av detta sot
kommer från fattiga länder där man inte har
andra alternativ än att elda med ved. Billig och
trygg elförsörjning är den bästa motåtgärden.”
Vi bör också nyktert acceptera observerade
fakta, säger Eija-Riitta Korhola. ”Temperaturen på jorden har nu stått still i femton år. Åtminstone de värsta framtidsscenarierna blir
för varje år allt mer osannolika. Världen går inte under i morgon. Vi har fortfarande tid på oss
att utveckla långsiktigt hållbara lösningar.”
Taina Mertalo
Det politiska IPCC
Eija-Riitta Korhola beskriver i sin avhandling
politiseringen av klimatfrågan på ett sätt som
mycket liknar Jacob Nordangårds (se s. 26–28).
Stockholmskonferensen 1972 och Riokonferensen 1992 är viktiga historiska milstolpar.
En annan viktig händelse var att FN grundade sin klimatpanel IPCC 1988. ”Men man
måste se IPCC för vad det är: en organisation
som inte forskar själv och som har ett uttalat
politiskt uppdrag, nämligen att som ett organ
underordnat regeringarna göra utvärderingar
som underlag för de politiska besluten. ”
Eija-Riitta Korhola noterar att IPCC fått
massiv kritik från forskarhåll, utan att det
haft synbara effekter på organisationen. Till
exempel redovisade det oberoende internationella vetenskapliga rådet IAC (Inter Academy
Council) vid granskning av IPCC en lång rad
allvarliga brister, som skadar organisationens
trovärdighet, allt från bristande professionell
ledning och politisering av de vetenskapliga
slutsatserna till intressekonflikter och jäv­
situationer i arbetsmetoderna.
Eija-Riitta Korhola ägnar ett avsnitt i avhandlingen åt ”klimatförändringens konceptuella evolution”. Sammanfattningsvis har
klimathotet med tiden börjat få status som allomfattande förklaring till världens problem.
Hon hittar våldsamma överdrifter och inte
sällan ett bildspråk med ekofascistiska drag.
Till exempel den kampanjvideo No Pressure,
producerad med brittiska skattepengar, där
skolelever sprängs i bitar för att de inte tar koldioxidhotet på allvar.
”Det vi måste fråga oss är hur barn och unga
människor påverkas av att framtiden beskrivs
som en samling hotbilder.”
”Med åren har utvecklats ett slags klimat­
ortodoxi och klimatpuritanism med en egen
vokabulär av tillåtna och förbjudna ord. Klimatfrågan har blivit ett medel för att klassificera vilka som är rättfärdiga och vilka som är
’onda’. Jag har själv känt det i skinnet många
gånger när jag tagit rollen som kritiker”, säger
Eija-Riitta Korhola.
svenolof karlsson
Eija-Riitta Korhola i Europapa­rlamentet i Stras­
bourg. ”Det vi måste fråga oss är hur barn och
unga människor påverkas av att framtiden beskrivs
som en samling hotbilder”, säger hon.
katternö 39
Lehtikuva
Hur långt räcker
stubbarna?
En imponerande hög med stubbar, men hur långt räcker den
som källa i energiproduktionen? Om vi samlar så mycket stubbar,
ris, hyggesrester, sågavfall och annan biomassa som vi kan, även
bioråvara som vi kan köpa i utlandet, hur mycket el kan
vi producera då? Till vilka kostnader?
Och varför är vissa energikällor bättre än andra? Hur är logiken?
Till exempel är torv enligt definitionen en förnybar energikälla de
första hundra åren av sin tillväxt, men inte efter det.
Läs mera om detta på de följande sidorna!
40 katternö
katternö 41
Den fossila energins återkomst
Har de förnybara alternativen nått vägs ände?
En fossil våg går just nu över
världen. Tyskland byter från
kärnkraft till kolkraft, USA
och Storbritannien satsar på
skiffergas. Och på havsbottnen
har man hittat frusen gas
som räcker för mänskligheten
i tusen år.
I
klimatdiskussionen är grundfrågan om
energikällorna producerar koldioxid (eller andra växthusgaser) eller inte. Den
underförstådda utgångspunkten är då att koldioxid är dåligt, eftersom den är en av de förstärkande faktorerna i växthuseffekten.
Energikällor som producerar väsentliga
mängder koldioxid är de fossila bränslena kol,
olja, naturgas, torv och biobränslen.
Energikällor som producerar inget eller bara
litet koldioxid är sol, vind, vattenfall, vågor,
geoenergi (till exempel bergvärme), geotermisk energi och kärnkraft.
Trots att koldioxiden är den stora boven för
dem som oroar sig för global uppvärmning, är
det inte så enkelt att denna grupp säger nej till
alla fossila bränslen och ja till alla alternativ.
Till exempel vill de klimatoroade normalt
tillåta biobränslen, med motivering att dessa
återväxer inom rimlig tid (= träds livsålder),
medan olja, naturgas och kol kommer från
organismer som levde för miljoner år sedan.
Med förnybara energikällor syftas främst
på vatten, vind, sol och bioenergi, den senare
tack vare den nämnda ständiga tillväxten.
Torven ger ett definitionsproblem. Också
den tillväxer hela tiden och är alltså förnybar,
men eftersom den började växa redan efter
den senaste istiden är huvuddelen av torven
alltså väsentligt äldre än träden, men långt
yngre än olja och kol.
Vad gäller kärnkraft vill många klimatoroade (men inte alla) förbjuda den, trots att den
är koldioxidfri.
Vattenkraft är från de flesta synpunkter
överlägsen som energikälla. Nackdelen är att
den kräver ingrepp i vattendragen, vilket miljörörelsen allmänt motsätter sig. I det platta
landet Finland är vattenkraftresurserna dessutom relativt små.
42 katternö
Pete Souza
Finland tvingades i
fjol importera ungefär
en sjättedel av elen.
Knappt 30 procent
av den producerades
från energikällor som
enligt den gröna definitionen är godkända.
» Vi kan tycka vad
vi vill om det, men
en snabb rubbning
av detta skulle
oundvikligt skapa
en världskris. «
Vind 0,6 %
Energikällor för
elproduktionen
i Finland 2011
en tredjedel mindre koldioxidutsläpp än kol
eller olja.
Miljöorganisationerna har allmänt protesterat mot skiffergasen, som emellertid av
många politiker har tagits emot som ett välkommet nytt alternativ i ett läge där kostnaderna skenat. För USA ger skiffergas en
möjlighet att frigöra sig från beroendet av
importerad olja. Även den klimatfokuserade
brittiska regeringen verkar vara på gång med
en helomvändning.
Dråpslaget mot dem som vill säga nej till
skiffergasen gavs av president Barack Obama
i hans tal till nationen den 25 januari i år:
Vattenkraft 14,6 %
Kärnkraft 26,4 %
Biomassa 11,9 %
Avfall 0,8 %
Naturgas 10,9 %
Nettoimport 16,4%
Olja 0,4 %
Stenkol 11,8 %
Torv 6,2 %
Olika i olika länder
Klimatfrågans konsekvenser
Världens länder har mycket varierande tillgång till de olika energikällorna. Norge har
till exempel mer vattenkraft än landet behöver (plus enorma olje- och gasfyndigheter i
havet). Sverige klarar halva sin elförsörjning
med vattenkraft och nästan halva med kärnkraft. Danmark saknar i stort vattenkraft och
har ingen egen kärnkraft.
Finland bygger på en ovanligt mångsidig
blandning av energikällor (se bilden här intill).
Ett problem är att vi inte är självförsörjande,
utan tvingas importera mycket el från framför
allt Ryssland och Sverige.
Det här betyder också att frågan om energiförsörjningen ser olika ut i olika länder. Som
konsekvens är det svårt att tillämpa enhetliga
internationella regler i energifrågor, eftersom
reglerna ofrånkomligt kommer att gynna vissa länder och missgynna andra.
Till exempel är det enkelt för Sverige att kräva koldioxidfri el, eftersom landets elproduktion redan är näst intill koldioxidfri. Medan
till exempel Polen, med enorm tillgång till
billigt kol, är helt beroende av denna ’koldioxidbov’.
Eija-Riitta Korhola beskriver i sin doktorsavhandling (se s. 37–39) hur klimatfrågan vuxit
fram inom politiken. Året 2007 nåddes ett
slags klimax, då IPCC:s senaste rapport publicerades och IPCC och Al Gore fick Nobels
fredspris.
I framför allt den industrialiserade västvärlden, med EU som pådrivare, har politikerna
åren efter millennieskiftet fattat en mängd
beslut som syftar till en övergång från fossila
bränslen till förnyelsebara.
Särskilt har produktion av vind-, sol- och
bioenergi fått omfattande stöd med skattepengar eller genom prisgarantier till producenterna (till exempel feed-in-tariffer
för vindkraftsel i Finland), medan de fossila
bränslena belagts med allt högre skatter.
En annan metod att försökat styra energiproduktionen är handeln med utsläppsrätter,
som inom EU inleddes på försök 2005–2007
och drivs reguljärt 2008–2012. Sannolikt besluts om en ny period beslut senare i år. Principen är att den som förorsakar koldioxidutsläpp ska betala för dem med utsläppsrätter,
som prissätts fritt i handeln.
Priset på utsläppsrätterna har som högst
varit omkring 30 euro per ton koldioxid, men
har under senare tid hållit sig på nivån 7 euro.
Enligt en studie av finansbolaget UBS kostade utsläppsrätterna fram till 2011 köparna
287 miljarder dollar, men har haft ”nästan
noll effekt” på de faktiska utsläppen i EU.
Enligt studien kunde samma pengar ha gett
en 40-procents utsläppsminskning, om de i
stället hade använts för att modernisera den
befintliga kraftproduktionen.
Trenden har vänt
Efter den havererade klimatkonferensen i
Köpenhamn i december 2009 har det internationellt blivit tystare i klimatfrågan. Anledningarna är säkert flera, till exempel den
ekonomiska krisen i EU och vetskapen att
temperaturen inte stigit så som klimatmodellerna säger.
Men dessutom har alternativen vind- och
solenergi visat sig bli mycket dyra. Medvetenheten har också vuxit om att vind- och
solenergi bara fungerar ibland och alltså kräver ständig reservkraft. Flera stor tillverkare
av solceller och vindkraftverk har nyligen
gått i konkurs eller har bantat verksamheten
radikalt.
Inte heller de gröna jobben har skapats så
som förespeglats. Bland annat visar en rad
studier 1 att det snarast är motsatsen som är regeln. Till exempel kom en studie (Alvarez) till
att varje skapat grönt jobb i Spanien kostade
2,2 förlorade jobb i andra sektorer. I Italien såg
kalkylen ännu sämre ut.
I Tyskland konstaterades nyligen att skattebetalarnas subventioner till solceller nu överskrider 100 miljarder euro. Totalt producerade
President Barack Obama släppte en energipolitisk
bomb i sitt tal till nationen den 25 januari genom
att förklara att hans regering härefter målmedvetet
avser stödja utvinningen av skiffergas.
solcellerna 18 TWh under 2011. För 100 miljarder euro hade Tyskland kunnat få tjugo nya
kärnkraftverk, med kapacitet att producera
260 TWh, alltså fjorton gånger mer.
På köpet har Tyskland som bekant efter Fukushimaolyckan beslutat att lägga ner alla sina
kärnkraftverk. Det enda rimliga alternativet
blir att ersätta dem med nya kolkraftverk och
att ytterligare öka Tysklands redan i dag betydande import av kärnkraftsel från Frankrike.
Nya fossila energikällor
Vad gäller de fossila energikällorna kommer
vi under lång tid att fortsätta vara beroende av
dem. 90 procent av världens industriella energiförbrukning bygger på fossila bränslen (olja
37 procent, kol 30 procent, gas 23 procent).
Vi kan tycka vad vi vill om det, men en
snabb rubbning av detta skulle oundvikligt
skapa en världskris.
Samtidigt är faktum att mängden utvinningsbara fossila energiresurser gång på gång
har fått skrivas upp. Ju dyrare energin blir, desto fler olje- och gasfyndigheter öppnar för lönsamhet. Ett exempel är de mycket stora mängderna av oljesand i Kanada och Venezuela.
En helt ny faktor är skiffergasen, som finns i
enorma mängder på olika håll i världen (bland
annat USA, England, Polen och Estland, men
inte i Finland – vår berggrund är för gammal)
och som genom ny teknik (fracking) kan utvinnas till relativt lågt pris. Skiffergasen ger
” Vi har naturgasresurser som kan
räcka för Amerika i nästan hundra år,
och min administration kommer att ta
varje tillfälle i akt för att på ett säkert
sätt utveckla denna energikälla. Experter tror att detta kommer att innebära
mer än 600 000 arbetsplatser i slutet
av årtiondet. Jag kräver av alla bolag
som borrar efter gas på federal mark att
de meddelar vilka kemikalier de använder. Amerika ska utveckla denna resurs
utan att riskera medborgarnas hälsa
och säkerhet.”
Till råga på allt meddelades nyligen om ännu
en banbrytande upptäckt, nämligen att det på
bottnen runt om i haven finns frusen naturgas
i en nästan ofattbar mängd: mer än alla kända
kol-, olje- och gasfyndigheter tillsammans.
Tillräckligt för mänskligheten i tusen år.
Finlands roll
Vi finländare utgör mindre än en tusendel av
jordens befolkning. Våra koldioxidutsläpp är
något större än en tusendel. Vad vi än företar
oss i energifrågan ger det inte ens en mätbar
effekt på global nivå.
Därmed inte sagt att vi ska nonchalera klimatfrågan. Men det kan inte vara fel att försöka
se proportionerna.
svenolof karlsson
______________
1
Till exempel Gabriel Calzada Alvarez vid Juan
Carlos-universitetet i Madrid, Carlo Stagnaro &
Luciano Lavecchia vid Istituto Bruno Leoni, Henrik
Lund et al vid Aalborgs universitet.
katternö 43
Naturens gåva till Finland
Nya Vapo-chefen tar strid för torven som energikälla
Torven är unik som energikälla
genom att den är helt inhemsk,
sysselsätter många människor
och ger positiva ekonomiska
effekter i många led. Samtidigt
är det viktigt att vi begränsar
de negativa miljöeffekterna
av torvhanteringen så långt
det bara är möjligt.
D
nya VD Tomi Yli-Kyyny, med föräldrarna från Kauhajoki.
44 katternö
Karl Vilhjálmsson
Sista ordet är knappast sagt om torvens framtid, tror Vapos
et säger Tomi Yli-Kyyny, som börjat
sin tid som VD på torv- och bioenergikoncernen Vapo med att byta ut
hela den gamla ledningen och anta en ny tuff
miljöstrategi.
9,1 miljoner hektar, hela 29 procent av Finlands yta, klassificeras som torvmarker. Inget
land i världen har tillnärmelsevis så mycket
torv i förhållande till sin geografiska storlek.
Länge betraktades torven allmänt också
som en naturens gåva till Finland genom de
enorma energiresurser den innehåller, mer än
de samlade olje- och gastillgångarna i Nordsjön. Torvskördar för energiändamål kom i
gång på allvar på sjuttiotalet. I dag används
torven för 5–7 procent av Finlands energiproduktion.
Vid sidan av Finland är Irland, Sverige, Estland och Lettland de länder i EU som skördar
torv.
Av Finlands torvmarker används ändå
bara 0,6 procent i energiproduktionen. Tjugo gånger så stora torvmarker, 12 procent, är
skyddade i lag. Den årliga torvtillväxten är
större än torvskörden (tillväxten motsvarar
omkring 40 TWh per år, medan torvskörden
motsvarar 20–30 TWh per år).
Torv används i omkring 55 av Finlands kraftverk för produktion av el och värme och vid ytterligare omkring 120 för produktion av fjärrvärme. I två av de största är Katternögruppen
huvudägare, Alholmens Kraft och kraftverket
i Haapavesi (genom Kanteleen Voima).
”De här siffrorna visar att vi har en närmast
outtömlig energipotential i torven och att
den på ett genomgripande sätt hör hemma i
Finlands energiproduktion”, säger Tomi YliKyyny.
Det är också så att torv (eller alternativt kol)
i de flesta värmepannor behöver finnas med
som en ingrediens vid förbränning av bio-
När torven
blev ’ ful ’
■ Torven klassificeras av Finland och klimatpanelen IPCC som en långsamt förnyelsebar
energikälla, men av EU som en fossil ickeförnyelsebar sådan, vilket betyder att torven
omfattas av kravet på utsläppsrätter. EijaRiitta Korhola, medlem i Europaparlamentet,
berättar om en avgörande episod:
”I november 2000 godkände Europaparlamentet på mitt förslag definitionen att torven
skulle betraktas som förnyelsebar till den del
den tillväxer årligen. En enkel och vetenskapligt logisk definition. Den kan jämföras med
den årliga räntan på ett kapital. Vi skulle kunna ta av räntan men inte tulla på kapitalet. En
torvskörd som understiger den årliga tillväxten
skulle alltså betraktas som förnyelsebar.”
Även EU-kommissionen ställde sig bakom
definitionen. ”Den ledande tjänstemannen i
beredningen menade att det skulle vara ’kriminellt’ av Finland att inte driva den här linjen,
eftersom torven var viktig framför allt för oss”,
berättar Eija-Riitta Korhola.
Som det sista steget skulle också EU:s ministerråd godkänna definitionen. ”Men i början
av januari 2001 föll saken just där. Motståndet
kom från Finland. Vi hade en grön miljöminister”, säger Eija-Riitta Korhola.
bränslen. Annars uppstår korrosion, särskilt
vid förbränning av snabbväxande energigrödor.
Ny miljöstrategi
Vad vill Tomi Yli-Kyyny som Vapos nya VD?
”Vi ska förbättra processerna i miljöhänseende. En del av kritiken mot torvhanteringen
har varit berättigad, vi vill nu markera att vi
tar miljöaspekterna på stort allvar”, säger han.
En strategi för detta antogs av Vapos styrelse i december. Vid all torvproduktion ska system byggas där bästa möjliga teknik används
för att humus och andra ämnen från torvbrytningen inte ska kunna förorena omgivningen
och angränsande vattendrag.
”En bortre deadline för detta bestämdes till
slutet av 2014. Totalt betyder det här investe-
ringar för oss på 29 miljoner euro”, säger Tomi
Yli-Kyyny.
Torvmarker där Vapo inte klarar att genomföra vattenskyddsåtgärder på ett rimligt sätt
kommer att tas ur produktion.
”Vapo har redan erbjudit miljöministeriet
fjorton torvområden på olika ställen i Finland
som anses ha särskilda natur- och skyddsvärden. Vår förhoppning är att av staten i
byte få motsvarande marker på annat håll för
torvbrytning, alternativt att staten löser in
områdena för marknadspris”, säger Tomi YliKyyny.
En annan nyhet är att Vapo den här vintern
placerar ut sju mätanläggningar i landet som
kontinuerligt ska registrera flödena av kväve
och fasta partiklar. I nästa skede ska mätvärdena kunna avläsas på Vapos hemsidor.
”Vi skärper också avsevärt bevakningen av
våra produktionsplatser, över 400 stycken, så
att vi med 2–4 veckors intervaller säkerställer att vattenbehandlingssystemen fungerar i
enlighet med driftvillkoren.
Även Vapos många underleverantörer får
ögonen på sig. I den nya avtalsmall som tas i
bruk ingår paragrafer om kompensationer för
dem som sköter sina åtaganden ansvarsfullt
och sanktioner för dem som inte gör det.
”Transparens är ett nytt ledord. Namnen på
alla ansvarspersoner i fråga om produktionen
och miljön för alla våra produktionsenheter
kommer att läggas ut på våra hemsidor. Målet
är att bli den mest ansvarstagande aktören i
vår bransch och att omvärlden ska uppfatta
oss så.”
Möjligheter
Det finns också andra typer av utmaningar.
Till exempel att koncentrera produktionen till
de bäst lämpade torvmarkerna (som finns i ett
nordsydgående bälte inne i landet där markkemin och torvens ålder är gynnsamma).
Det är även viktigt att försöka bygga upp lager, eftersom efterfrågan på torv ofta är större
än tillgången.
En del av problemet är att torvskörden är
mycket väderberoende. Efter ett regn krävs
fem dygns torka innan skörden kan börja. Sedan skördar man det översta lagret på mossen
en gång om dagen tills nästa regn kommer.
En aspekt som direkt griper in i klimatdiskussionen är den här:
”Torvmarker där allt är skördat kan med för-
del tas i bruk för odling av ny mossa. Om detta
sker sakkunnigt, till exempel genom reglering
av vattennivån, bildas mossa i en mängd motsvarande 2, 4–4,5 ton per hektar och år. Det
betyder att nya skördar kan tas med 50–100
års intervaller”, berättar Tomi Yli-Kyyny.
I så fall är torv förnybar energi enligt gällande definition.
12 000 arbetsplatser
Torven har som alla energikällor sina nackdelar, men också fördelar. En av dem är att torven
skapar omkring 12 000 arbetsplatser i Finland,
till stor del i områden där det är svårt att hitta
alternativa arbeten, säger Tomi Yli-Kyyny.
Miljöminister Ville Niinistö är tydlig med
att torven ska betraktas som en energikälla på
väg att tas ur bruk. Som framgår i intervjun
(s. 34–36) ger han den en respit på tjugo år. Hur
kommenterar Tomi Yli-Kyyny det?
”Jag är övertygad om att vi i miljöhänseende
kan sköta torvanläggningarna ansvarsfullt.
Men en faktor vi inte kan styra över är givetvis
de politiska besluten.”
Klassificeringen i klimathänseende och beroendet av utsläppsrätter är sådana faktorer.
Liksom de nya skatter på torven som aviseras
i det aktuella regeringsprogrammet.
”Det är slående att Sverige har valt en annan väg än Finland. Genom beslut år 2004
inkluderade den svenska riksdagen torven i
systemet med så kallade gröna certifikat. Även
om torven omfattas av utsläppshandeln är det
ändå ekonomiskt positivt att elda med torv i
de svenska kraftvärmeverken”, konstaterar
Tomi Yli-Kyyny.
En annan kritisk faktor är kostnaderna för
bioenergin. ”Skogstillväxten i Finland är betydande och borde kunna räcka långt. Men
det är illa om prisstödet till bioenergin leder
till att trä som lämpar sig för massaindustrin
bränns upp.”
svenolof karlsson
katternö 45
V
arför talar vi förbi varandra?
I miljökonfliktens kärna finns känslans kamp mot reflektionen
Karl Vilhjálmsson
I sitt doktorsarbete djup­
intervjuade Minna Näsman
ett tjugotal personer som på
olika sätt varit delaktiga i
två utdragna miljökonflikter
i Åboland, dels Korpo Lång­
vikens Naturastatus, dels
Högsåra vindkraftverk.
Hennes övergripande fråga:
Hur försöker individen få
andra att omfatta den egna
övertygelsen?
D
et blev tydligt att förhållningssättet i
miljökonflikterna hör nära ihop med
människors livsåskådning. I praktiken talar de olika sidorna i hög grad förbi varandra.
Måste det vara så? Här återges utdrag ur ett
samtal mellan Svenolof Karlsson på Katternötidningen och Minna Näsman, vars avhandling ingår i det tvärvetenskapliga projektet
INTERARC.
Varför har de olika sidorna i miljökonflikter ofta
så svårt att förstå varandra?
Det jag såg var hur lätt det är att förstå varje
intervjuperson när man koncentrerar sig på
dennes livssituation. Även åsikter som jag inte
själv delar började se logiska ut när jag hade bekantat mig med den intervjuades livsvillkor.
De villkoren är sällan aktivt valda. Alla föds
någonstans, man kan inte bestämma det själv.
Man är alltså djupt rotad i sitt sammanhang,
i sin identitet. Identiteten är levande, men ändå relativt stabil – det liv som vi har levt definierar oss. Det finns rum för viljehandlingar,
men det är inte de punktvisa viljehandlingarna, utan de samlade erfarenheterna som
utvecklar identiteten.
I intervjuerna blev skillnaden stadsborlandsbygdsbor tydlig. Vindkraftsmotståndarna var i regel sommargäster, stadsbor. De
fastboende såg mera till vad vindkraftverken
betydde för deras by, det var för dem naturligt
att utnyttja naturen. Stadsborna kritiserade
dem för att göra detta alltför lättvindigt. Idealet var en natur där människan inte satt några
spår.
46 katternö
Miljöengagemanget är moraliskt, och det
språk som används när moraliskt engagerade individer försöker övertyga varandra uttrycker främst känslor, värderingar och tro.
Metaforer används ofta. Men jag vill påpeka
att så fungerar också den politiska retoriken,
oberoende av ämnesområde, och mycket av
språket i massmedierna.
I miljörörelsens beskrivning finns att biodiversiteten minskar på jorden, att arter dör ut,
och att den utvecklingen påskyndas av global
uppvärmning. Frågan om döden är alltså central för miljörörelsen, och den får extra tyngd
av att döden inte bara uppfattas röra individer
utan hela arter.
Frågorna inom miljörörelsen liknar därmed dem som bearbetas inom religionerna:
Vad händer när andra dör? Vad händer när jag
dör? Är allt slut eller fortsätter livet på något
sätt? Vad gäller frågeställningarna har miljörörelsen likheter med religionen, men inte
nödvändigtvis vad gäller svaren.
Det som däremot är lika i miljöengagemanget och religionerna är det moraliska engagemanget. Oberoende av hur föreställningarna om döden varierar uppfattas döden som
någonting allvarligt som ställer oss frågan hur
vi har levt. Har vi tagit vårt ansvar gentemot
andra människor och de kommande generationerna?
Är det en speciell typ av människor som vill
rädda miljön?
En grundläggande sak när man försöker förstå miljökonflikter är att känslokommunikation ofta vinner
över reflektion, säger Minna Näsman, som nyligen disputerade i teologisk etik vid Åbo Akademi med
avhandlingen ”Livsåskådningars roll i miljökonflikter”.
Gestaltade sig konflikterna enligt något
speciellt mönster?
Konflikterna var ofta mer mångfacetterade än
de först kunde verka. Till exempel Långvikenkonflikten stod inte bara mellan markägare
och miljömyndigheter. Också miljömyndigheter och medier stod i konflikt, så också politiska representanter och markägare. Miljöorganisationens representant stod i konflikt
med både politiker och markägare. De fors-
kare, som de olika sidorna stödde sig på, stod
i konflikt med varandra, nej-sidans forskare
därtill med myndigheterna.
Har synen på naturen drag av religion?
Kännetecknande för religioner är att de utnyttjar metaforer som en språklig resurs, att
de innehåller föreställningar om tidens slut
och att de bearbetar frågan om vad meningen
är i ett liv som kommer att ta slut.
I min studie fanns många exempel på starkt
engagemang för närmiljön till exempel hos
vanliga familjefäder, med varierande arbetsbakgrund. Vi tänker oss gärna miljöaktivister
som ”yrkesaktivister”, representanter för en
alternativ livsstil, en marginell och högljudd
grupp i samhället… Den gruppen finns. Men
samma slags engagemang går att hitta hos var
och varannan av oss, bara problemen kommer
tillräckligt nära oss själva.
I ljuset av detta ser jag på saken så här: Om
vi ställs inför ett hot att vi inte kan fortsätta
leva i vår närmiljö såsom vi gjorde förr, händer det lätt att vi formulerar det vi tror på som
allmänna sanningar, dogmer. Vi generaliserar
och etiketterar, det är ett drag i språket.
Risken för ”dogmatism” ligger latent i detta. Att uttala ”objektiva” sanningar blir ett sätt
att bekräfta sin egen (grupps) identitet som en
gränsdragning mot det annorlunda. Dogmatism känns alltså igen som ovilja att diskutera
fakta som motsäger de sanningar som talaren
binder sig till.
Besjälar människan naturen? Speglar hon sig
i den?
Natura-motståndarna kunde beskriva ”naturvännernas” synsätt som att ”de tittar för länge
i sälens vackra ögon”. Deras egen bild var att
naturen är en ganska rå institution. En av dem
uttryckte det till och med i moraliska termer
att djuren inte är sådana ”förtingligade kramdjur” som naturvännerna ser dem som.
Miljöaktivisten talade inte så här om djuren, men använde nog poetiska uttryck som
”att bära vidare detta livets ornament” och
att ”bevara fosterlandets modersansikte” för
kommande generationer. En skillnad syns
alltså mellan ett mer realistiskt och ett mer
poetiskt sätt att beskriva naturen. Men det
handlar nog sällan om väldigt olika syn på naturvetenskapen.
En vanlig syn på naturen och klimatet är att
de i ett av människan orubbat tillstånd är ’i
balans’. Harmoni råder tills människan kommer
och stör. Men finns det verkligen ett ´nolläge´
för naturen? Är naturen inte till sin natur
dynamisk?
Jag delar uppfattningen att det inte finns något naturligt nolläge. Men jag tycker nog man
kan säga att naturen i vissa lägen söker balans.
Inom marinbiologin talas till exempel om hur
överskridande av vissa tröskelvärden i Östersjön kan leda till ett regimskifte. Dessutom
måste väl de kemiska och fysikaliska följderna av de mänskliga handlingar som finns
med i naturens kretslopp ingå i den nya ”balansräkningen”. Resilienstanken är ett sätt att
beskriva detta.
Jag uppfattar att människan rumsterat ganska bekymmerslöst med naturresurserna,
förflyttat element från ett ställe till ett annat
på jorden, i en hastigare takt än de naturliga
processerna. Ur den synvinkeln kan man se
människans inverkan i de naturliga processerna som en ”störning”.
Hur ser du på beskrivningen av människan som
jordens cancer?
”Cancer” är här en metafor. Det som jämförs
är en sjukdom och en kraftig tillväxt av den
mänskliga inverkan på biosfären. ”Cancer” är
ett negativt värdeord: en sjukdom, som kan
vara både (döds)allvarlig och aggressiv. Jag kan
förstå om en sådan syn på människan känns
kränkande. Det är så bilder fungerar. De förmedlar effektivt ett känsloinnehåll.
Det är viktigt att förstå att sändaren inte
kan styra hur bilden i sista hand tolkas. I det
här fallet vill sändaren rimligtvis göra andra
uppmärksamma på någonting som han eller
hon upplever som allvarligt. Människan har
blivit både onaturlig och skadlig för helheten,
en anomali.
Jag har under arbetet med avhandlingen blivit mera känslig för starka bilder överlag. Jag
har sett att vi verkligen inte tänker efter hur vi
talar. Men kanske ska man se något trösterikt
i att till exempel miljöfilosofen Pentti Linkola,
som är cancerbildens upphovsman i Finland,
inte är beredd att agera enligt sin uppfattning
och avlägsna ”cancersvulsten” människan.
Han gör alltså skillnad mellan ord och handling.
Däremot är det oroande att spärren mellan
tal och handling kanske saknas hos vissa personer. Till exempel hade skolskjutaren i Jokela
inspirerats av Linkola.
Det som sker när bilderna har en så stor
kraft att mottagaren slår dem ifrån sig är att
sändaren inte uppnår sitt mål. Mottagaren
viftar bort argumentationen som orealistisk
och smaklös. Sändaren vill dela med sig av
sin känsla av obehag. Kanske för att det ska bli
lättare att uthärda.
Ofta pratar deltagarna i miljökonflikter alltså
förbi varandra. Måste det vara så?
Jag tror vi behöver utgå från att känslokommunikation ofta vinner över reflektion. Och
att det är ytterst svårt att inte kommunicera
känslor när man själv är engagerad.
En metod att motverka detta är att försöka
se med distans på de omedelbara uttryck som
man själv använder och att reflektera över de
egna bilderna och värdeorden.
En annan metod är att försöka tala i första
person, att ta ansvar för att det sätt att förstå
verkligheten som jag uttrycker är mitt eget,
och att jag inte förväntar mig att alla andra
måste se saken på samma sätt. Då skapas utrymme för kommunikation om detta som
engagerar oss så starkt: våra uppfattningar om
hur livet ska vara, när det är gott.
svenolof karlsson
katternö 47
Vill du ställa frågor till Jalle – gå in på www.katterno.fi
Varför blir en hit en hit?
James Thew
Innebär mycket
solfläckar mer
värme?
Blir det varmare när det är mycket solfläckar? Hur
mycket varierar solstrålningen och vad innebär
variationen för oss på jorden?
Jalle: Solens strålningseffekt kan variera med
omkring en procent mellan solfläcksmaximum och
-minimum, vilket inte räcker till för att direkt förändra klimatet mätbart. Men numera anser man att
det finns indirekta effekter, inte via variationerna
i solens totala effekt, utan via variationerna i ultraviolett strålning. Den ultravioletta strålningen
påverkar stratosfären (på ca 12–50 km höjd) som i
sin tur påverkar klimatet längre ner (i troposfären).
Denna mekanism är troligen orsaken till att kalla
klimatperioder alltid sammanfallit med perioder
av mycket låg solaktivitet (långvarig avsaknad av
solfläckar).
Solfläckarna kan ibland med blotta ögat ses som
mörka prickar på solens yta, till exempel i solnedgången, då solen på grund av ljusbrytningen i atmosfären syns förstorad och inte bländar så starkt.
Solfläckarna är något kallare den övriga solytan,
vilket hör ihop med störningar i solens magnetfält.
Mängden solfläckar varierar kraftigt i cykler som
är ungefär elva år. Just nu är vi på väg mot ett solfläcksmaximum.
Var går gränsen
för datakapaciteten?
Datakapaciteten förbättras hela tiden. En mobiltelefon från nittiotalet
är ju rena stenåldern jämförts med dagens telefoner. Och man lägger
in elektronik överallt utan att den egentligen verkar kräva något utrymme. Var går gränsen för utvecklingen?
FLÄCKEFFEKTER. Genom indirekta effekter påverkar solfläckarna troligen vårt klimat. Kalla perioder
sammanfaller alltid med låg solaktivitet.
AP Photo/David Guttenfelder, Pool, File
Man har hittat cesium i Finland från Fukushima.
Är det farligt? Hur inverkar cesium?
48 katternö
Adelaide när hon var 15 år. Jag upplevde konserten som
tråkig (trots vissa krumelurer) jämfört med till exempel D-dur- och G-durkonserterna, som jag misshandlat
bakom stängd dörr.
Adelaide har getts ut på skiva med världsberömda
violinister, bland andra Yehudi Menuhin, men äktheten
har ofta ifrågasatts. Numera är det bevisat att Adelaide skrevs omkring år 1930
Cesium i Finland
från Fukushima?
Jalle: Man kan mäta otroligt små mängder av cesium, och de nu uppmätta mängderna är inte farliga.
Radioaktivt cesium (Cs-137) har samma kemiska
egenskaper som kalium (och delvis natrium) och
kan bara förekomma som vattenlösligt salt (själva
metallen är instabil). Trots att halveringstiden är
lång, 30 år, gör vattenlösligheten att cesium ändå
tvättas ut ur marken rätt snabbt.
Problemet är den del som absorberas i växtligheten och sedimenten. Samma växter som tar upp
kalium tar också upp cesium. På det avspärrade
området vid Tjernobyl bor människor som vet vilka
lantbruksprodukter och grönsaker de kan äta (så-
n Min dotter Lotta fick som läxa Mozarts violinkonsert
dana som inte heller upptar kalium) och vilka de inte bör äta. Med tiden
utarmas jorden på cesium, men en liten del blir kvar i markens sediment.
Huvuddelen av föroreningarna nära Fukushima består av cesium,
men mängderna är mycket mindre än vad som finns runt Tjernobyl. Man
planerar genom marksanering att snart kunna göra området dugligt för
boende och lantbruk igen. Om man misslyckas eller inte har råd, är det
bara att vänta. Väntar man 90 år utan att göra något alls, har aktiviteten
av sig själv gått ner till en åttondedel.
Jalle: Intressant fråga. Den här utvecklingen började i december 1947
med uppfinningen av transistorn, som utvecklades till integrerade kretsar, som utvecklades till mikroprocessorer, som i dag finns i snart sagt
alla manicker.
Det märkliga är att kapaciteten på de här intelligenta minnena ökat i
jämn takt ända sedan 1947. Transistorns uppfinnare Gordon Moore har
formulerat en ’lag’, Moores lag, som betecknar det fenomen att antalet
transistorer som får plats på ett chip fördubblas var 24:e månad. Hittills har det stämt, i dag får man plats för flera miljarder transistorer på
ett enda chip!
Någonstans kommer förstås gränsen emot, kanske hittade IBM en
sådan för en tid sedan, då bolaget meddelade att man hade skapat
världens minsta magnetiska minne. På bara tolv järnatomer har man
lyckats lagra 1 bit. Det innebär att det bara krävs 96 atomer för att lagra
1 byte (en byte = 8 bitar).
I stället för att hitta metoder för att krympa minnena, hade IBM:s forskare använt sig av en omvänd metod och lagt till en järnatom i taget, för
att se hur många som krävs för att spara en lagringsbar magnetstruktur.
När IBM:s minimala minne är tillräckligt kostnadseffektivt för att användas i praktiken är en annan sak. Själv tänker jag att en gräns kommer emot när tekniken ger mera möjligheter än människan förmår och
hinner utnyttja. Anta att mobilen börjar hålla reda på ditt blodtyck, din
kolesterolhalt, pulsfrekvens, etc. etc., kanske får du då lust att slänga
den lilla hälsofascisten i väggen!
All utveckling är business, för att utvecklarna ska kunna få sin lön
måste deras arbetsresultat vara kommersiellt gångbart. Var gränsen
går för vilka tilläggsfunktioner som går att sälja vet jag inte, men för mig
personligen har gränsen passerats för länge sen. Jag använder mobilen
enbart som telefon numera. Och njuter av att gå ut i skogen utan att ha
den med.
av Marius Casadesus, som ville bevisa för sig själv och omgivningen att han var
en lika begåvad komponist som Mozart! Casadesus ljög att han hittat noterna
som Mozart sades ha tillägnat en fransk prinsessa.
Med facit i hand ser man att Adelaide är kemiskt fri från avvikelser. Bra musik måste överraska (annars somnar publiken), men överraskningarna måste
vara smarta och ”smyga sig på”. Inget dataprogram med inprogrammerade
överraskningar klarar att skriva bra klassisk musik eller en vinnarlåt i Euro­
visionsschlagerfestivalen.
Många kompositörer samtida med Mozart var bättre meriterade och mer
berömda än han. Men deras musik spelas inte i dag. Varför? Ett exempel: I den
långa sopranarian i Mozarts opera Cosi van Tutte sjunger sopranen en glättig
lång sekvens, som borde fortsätta på ett visst sätt. Men durmelodin bryts då
ett d-mollackord på valthornen smyger in, stämningen och sopranen bli melankolisk. Lyssnaren får kalla kårar. Så komponerar ett geni! Men inte Mozarts
samtida, och inte Marius Casadesus.
Numera samlar våra Adelaidenoter damm längst bak på nothyllan.
✦ ✦ ✦
En vinnarlåt måste ha en bra melodi. Men överraskningsregeln gäller. En av
Beatles stora låtar är Hey Jude. B-delens ackordföljd och melodi avviker kraftigt från den tidens dussinlåtar och som bonus kommer trallen som modulerar
ett helt tonsteg ner från grundtonarten. Även många av Beatles övriga låtar är
omväxlande på liknande sätt.
Vad gäller ABBA är gruppens sound visserligen nästan lika i alla låtar. Men
den som vill veta varför musiken håller år ut och år in rekommenderas att ta
gitarren och spela och sjunga från ett ABBA-häfte. Det är svårare än du anar!
Musiken är mer komplicerad än den skenbart verkar, den är variationsrik och
överraskande.
Ingen konstnär eller vetenskapsman har blivit berömd av att fortsätta i samma hjulspår och upprepa det som alla redan sagt. Det är uppfinningsrikedomen
och fantasin som skiljer människan från en maskin.
jarl ahlbeck
UTSATTA. Arbetare på väg in till kärnkraftverket i Fukushima. Ännu läcker anläggningen radioaktivitet,
men i Finland har inga farliga mängder av radioaktivt cesium uppmätts.
katternö 49
Mats Sandström
SLUT PÅ LUT. Ellinjen som går rakt
över Haarusjärvi har ersatts av en ny
linje som går runt sjön och är lättare
att underhålla.
Ny linje
ersätter
stolpar i sjön
ESSE ELEKTRO-KRAFT
n Närmast är inte alltid bäst. Den
gamla 20 kV:s ellinjen som gått tvärs
över sjön Haarusjärvi i Kauhava har
sett sina bästa dagar och under vintern har Esse Elektro-Krafts montörer
dragit en ny linje runt sjön.
”Stolparna som står i sjön är gamla
och det har varit svårt att sköta underhållet på ett bra sätt”, säger Ingvar Kulla, VD på Esse Elektro-Kraft.
Den nya linjen går runt Haarusjärvisjön och är dragen på stolpar som
står stabilt på landbacken.
”Den går över ett område där man
har hittat stenåldersboplatser. Museiverket gjorde därför en undersökning på platsen för varje stolpe som
sattes upp på boplatsområdet.”
De gamla stolparna härstammar
från en tid när vattennivån i sjön var
lägre och därför står de numera omgivna av vatten.
Mats Sandström
Mats Sandström
Esse Elektro-Kraft
Trafikanter
behöver
starkt sken
Kolla din
förbruk­ning
på nätet
Bra flyt
för vatten­
kraften
JAKOBSTADS ENERGIVERK
NYKARLEBY KRAFTVERK
VETELIN SÄHKÖLAITOS
Fakturafrågor: 020 766 1912, Johanna Stubb
n Vikten av vägbelysning blev uppenbar tidigare under vinterns beckmörka period, innan snön och en reflexvästkampanj kom och hjälpte till
att lysa upp trafikanterna.
”Vi följer noggrant med rapportering från lokala trafikolyckor och
anpassar belysningen i problemkorsningar”, säger Henrik Snellman
och Tommy Bäck på Jakobstads Energiverk.
I samband med att kvicksilverlampan dras bort från marknaden från år
2015 (se s.12–15) förnyas gatubelysningen också i Jakobstad. Principen
är att de dyrare och klarare metallhalogenlamporna installeras inne i
centrum och på tättrafikerade platser,
medan bostadsområden blir upplysta
med de billigare natriumlamporna.
Lysdiodlampor (led) är ännu inte
riktigt konkurrenskraftiga i gatubelysning varken ljuskvalitetsmässigt
eller prismässigt, trots att de har en
längre livstid.
”De led-lampor som vi testat lämpar sig bäst för punktbelysning, där
det inte krävs samma optik som kring
gatlampor”, säger Henrik Snellman
och Tommy Bäck.
n Informationsteknologin gör nya
insteg på Nykarleby Kraftverk. Inom
kort kan kunderna följa upp sin förbrukning via Internet.
”Ungefär två tredjedelar av våra
elmätare och snart sagt alla fjärrvärmemätare är nu fjärravläsningsbara,
vilket är en förutsättning för att man
ska kunna följa med sin förbrukning
via nätet”, säger VD Tony Eklund.
Med sitt förbrukningsplatsnummer och kundnummer loggar man in
på kundweb.nkab.fi. Tjänsten visar
förbrukning per dygn och månad och
temperatur.
”På sikt kan samma tjänst användas för att visa vattenförbrukning,
men ännu är det oklart hur utbredd
fjärravläsningen av vattenmätare
kommer att bli. Till en början är det
sannolikt de största industrikunderna
som är intresserade”, säger Eklund.
Också de driftansvariga och dejourerna har numera större hjälp av IT
för att hålla koll på sina ansvarsområden. Tack vare pekdatorer kan de följa
med data från övervakningssystemen, t.ex. vattennivån i vattentornet
och i älven. Datorerna ger rörelsefrihet kombinerad med helhetskontroll.
n Förra året blev ett rekordår för
elproduktionen i Vetils två vattenkraftverk, Patana och Pihlajamaa.
Jämfört med året innan genererade
vattenturbinerna 47 procent mera
el under 2011, eller 5,5 miljoner kWh
mot 3,7 miljoner kWh.
”Elproduktionen från våra egna
kraftverk motsvarade en femtedel
av vår elförsäljning 2011. Det har bidragit till att vi kunnat hålla elpriset
till våra kunder på en låg nivå”, säger
Jouko Kivioja, VD på Vetelin Sähkölaitos.
Höjdpunkten för den egna elproduktionen inföll under perioden juli–
oktober, när sensommarens regn höjt
på vattennivåerna.
”Vi har kört båda kraftverken
kontinuerligt och kunnat utnyttja de
stora vattenflödena maximalt.”
Det ser bra ut också inför vårens
smältperiod.
”Vattennivån i sjön är nu högre än
vid motsvarande tid förra året. Turbinerna är relativt nya och behöver
endast små regelbundna servicearbeten”, säger Jouko Kivioja.
www.eekab.fi
Mats Sandström
Leo Saari
Karolina Isaksson
VIKTIGT ATT SYNAS. ”I Jakobstad
förlitar vi oss mest på högtrycks­
SKYDDAR LINJEN. Fallande träd är en
vanlig orsak till strömavbrott. Rainer
Kåla håller Kronoby Elverks linjegata
trädfri.
Kronoby
stormsäkrar
KRONOBY ELVERK
n Även om julhelgens stormar inte
förorsakade större problem på Kronoby Elverks område satsar elverket
på kontinuerlig trädröjning längs linjegatorna.
”Vi röjer i förebyggande syfte. På
lång sikt är naturligtvis den bästa
lösningen att gräva ned ledningarna,
vilket vi också gör när det gäller nya
linjer på byggplaneområden och i
vissa fall på övriga områden”, säger
VD Carl-Johan Kronström.
Elverket har 250 km 20 kV ledningar som omgärdas av en trädfri zon
på tio meter. Elverket kan också röja
träd utanför den egentliga linjegatan
ifall det föreligger risk för att något
träd ska falla över linjen. I praktiken
röjs varje linjesträcka i medeltal vart
femte år, med hänsyn till linjens utsatthet för träd.
”Att flytta linjer under marken blir
troligen aktuellt för de flesta i samband med sanering av linjerna. Ett
mycket gott alternativ till jordkabel
är att flytta ut linjesträckningar ur
skogen och förlägga dem längs med
vägar”, säger Kronström.
n Levererar el till delar av Pedersöre, Kortesjärvi,
Alahärmä, Nykarleby (Markby) och Kronoby (Jeussen)
Kunder: 3 500 • Årsleverans: 42 GWh
Tel. växel: 020 766 1900
Felanmälningar efter kontorstid: 766 2023
Kundtjänst: 020 76 6 1912, 020 766 1911
VD Ingvar Kulla
Herrfors
n Levererar el till Maxmo, Oravais,
delar av Pedersöre, Terjärv, Ylivieska och Alavieska
Kunder: 14 000 • Årsleverans: 338 GWh
Tel. växel: 781 5300 (Jakobstad),
(08) 411 0400 (Ylivieska), 766 7242 (Kållby),
385 0050 (Oravais), 867 5001 (Terjärv)
Felanmälan, utanför kontorstid: 723 4521 (Oravais,
Pedersöre, Terjärv), (08) 426 350/044 781 5375
MODELLBILD. Vindkraftpaken i
(Ylivieska) • Fakturafrågor: 781 5312 (Jakobstad),
Merjärv kommer att placeras alldeles
(08) 411 0401 (Ylivieska) • www.katterno.fi
VD Stefan Storholm
intill ortens slalombacke.
Mera
vindkraft
för Herrfors
Jakobstads Energiverk
n Levererar el till Jakobstad, Larsmo
och Sandsund i Pedersöre
Kunder: 15 303 • Årsleverans: 291 GWh
Tel. växel: 786 3111 • Felanmälan: 723 0079
Fakturafrågor: 786 3448
VD Ole Vikström
www.jpenergy.net
HERRFORS
n Herrfors satsar ytterligare på egen
produktion av koldioxidfri energi i
form av vindkraft. Under ett par års
tid har bolaget jobbat på att skapa en
vindkraftpark på totalt 15 MW på Ristivuori i Merjärv, norr om Alavieska.
Projektet förverkligas av Katternös
produktionsbolag Perhonjoki. Alla
tillstånd är redan klara och under
hösten kommer sex vindmöllor att
stå klara på bergsknallen.
”Vi har utfört vindmätningar i drygt
ett års tid och det har visat sig att platsen har goda vindförhållanden med
tanke på att den ligger inne i landet.
Dessutom kommer vi att använda oss
av en turbintyp som är lämpad för just
de här förhållandena”, säger Ralf Bertula, VD för Herrfors Nät-Verkko.
Fördelen med Ristivuori är också
läget intill stamnätet, vilket håller
kostnaderna för att distribuera elen
rimliga.
Kronoby Elverk
n Levererar el till delar av Kronoby, Pedersöre
och Karleby • Kunder: 3 080 • Årsleverans: 40 GWh
Tel. växel: 824 2200
Felanmälan: 824 2200 /0400 126 005
Fakturafrågor: 824 2200, Å. Hagnäs, M. Käld
www.kronoby.fi/elverk
VD Carl-Johan Kronström
Nykarleby Kraftverk
n Levererar el inom staden Nykarleby
Kunder: 4 900 • Årsleverans: 110 GWh
Tel. växel: 785 6111
Felanmälan: 785 6111, kvällstid 722 0050, 723 4520
Fakturafrågor: 785 6252, 785 6251
www.nykarlebykraftverk.fi
VD Tony Eklund
Vetelin Sähkölaitos
n Levererar el till Vetil
(utom Polso, Kivikangas och Nykänen)
Kunder: omkring 2 000 • Årsleverans: 29,2 GWh
Tel. växel: 866 3600 • Felanmälan: 866 3600
Fakturafrågor: 866 3600, Tarja Naskali
KOLL PÅ LÄGET. Daniel Westerholm
STRID STRÖM. Vattennivåerna är nu
på Nykarleby Kraftverk kan numera
högre än vid samma tid rekordåret
natriumlampor som ersättare för
följa med alla viktiga data via
2011.
kvicksilverlampor”, säger Henrik
pekdator.
www.vetelinsahkolaitos.fi
VD Jouko Kivioja
Snellman och Tommy Bäck.
50 katternö
katternö 51
MIN
ENERGI
Röster om personliga kraftkällor
den
relseglädjen –
Dansglädjen, rö
r
va
g
ja
n
ed mig se
har jag haft m
ed
m
a
ut
sl
a man
liten. Varför sk
glädje?
en
r
ge
m
något so
t
ing mag iskt i at
Det fin ns nånt
en
ls
iken och röre
dansa. När mus
det fram en
er
ig
känns rätt st
sig
la, som sprider
befriande käns
k
ar
st
en
Det är
i hela kroppen.
en
väcks till liv, m
m
so
se
el
upplev
är
er
sk
m
so
är
exakt vad det
er
Jag bara känn
.
ga
sä
t
at
t
år
sv
g
ja
r
nä
mig själv
att jag helt bl ir
.
går in i dansen
h den energin
oc
jen
äd
Den gl
la med mig åt
vill jag gärna de
andra.
des,
A nna Stephani
tagare
re
fö
,
danslärare
VI JOBBAR FÖR REGIONENS ENERGI