docLivhusaren 2011 - LIVHUSARERNAS KAMRATFÖRENING
download 
Report Transcription
Livhusaren 2011 - LIVHUSARERNAS KAMRATFÖRENING
FÖR ALLA SOM VILL VE TA MER OM LIVREGEMENTE TS HUSARER ENSAM HEMMA Han skulle vara borta ett år! KARA KUSH Örnen i Afghanistan 2011 LIVHUSAREN en truppofficers bekännelse Av Marcus Lukic Vi är där för att göra skillnad inte bara vara där. Hunger och Monster En överlevares möte med Australiens djurliv forsvarsmakten.se/k3 - facebook.com/livregementetshusarerK3 - youtube.com/k3webb Utmaningar som vi på Livregementets husarer, K 3, ställs inför kräver sammarbete och professionalism! Ett arbete på K 3 kräver mer än det vanliga men ger dig kamratskap och stolthet att tillhöra de främsta. GarnISSONSEnheten Utbildning och Simulatorstöd Motorskolan Förar och fordonsutbildning Sjukvårdsskolan Försvarsmaktens Överlevnadskola FlygEnheten 32. underrättelsebataljonen 31. LUFTBURNA BATALJONEN FÖRSVARSMAKTEN LIVREGEMENTETS HUSARER, K 3 Örebro-Värmlands gruppen Utveckling och utbildning 19. Sannaheds hemvärnsbataljon 20. Värmlands hemvärnsbataljon Personel Recovery, PR Ansvar och utveckling SERE B, C Survival, Evasion, Resistance, Extraction Flyg & Hoppmästarkompetens TUAV - Utbildning & Utveckling TUAV Pluton Fallskärmsjägarkompani Underrättelseskvadroner Undsättningspluton Luftburna jägarskvadroner FS22 Afghanistan Editon: Emil 08 EN KRIGARES HJÄRTA 10 FS22 14 PRIO 18 ÅTERKOMST 22 UTRUSTNING 28 en truppofficers bekännelse Adress: Tidningen Livhusaren Pl 37 30 31. LUFTBURNA BATALJON 42 FRYSTORKAT 546 81 Karlsborg Telefon 0505-45 10 00 Ansvarig utgivare: Per Ingemarson K 3 Uno Bohman Kamratföreningen Chefredaktör: Ronnie Hammar Lokalredaktör: Jennie Cagner, Kenny Sörqvist, Läs och begrunda den nya Livhusaren 2011. Kanske gillar Björn Carlsson, Johanna Sundberg Sjöberg du den. Kanske inte. Hör av dig 0505-45 10 00 så vi får veta din åsikt! [email protected] forsvarsmakten.se/k3 Reportage/foto: Personal, anhöriga till Livregementets [email protected] Trevlig läsning husarer samt bilder från Försvarsmakten, främst Combat Camera. Creative Director och layout: Ronnie Hammar Kamratföreningen redaktör: Jens Ramhöj Alla medlemmar i Livhusarernas kamratförening får tidningen gratis. Vid fel adress eller utebliven tidning kontaktar du kamratföreningen som ansvarar utdelningen. Johan Thorp, [email protected]. Övriga prenumerationer/friexemplar såsom myndigheter, organisationer och personer vars arbete rör Försvarsmakten och Livregementets husarer har möjlighet att få tidningen gratis. Kontakta redaktionen. 44 32. UNDERRÄTTELSEBATALJON 47 HAR JAG DET SOM KRÄVS 57 FÖRSVARSMAKTENS ÖVERLEVNADSSKOLA 62 ÖREBRO-VÄRMLANDSGRUPPEN 69 KAMRATFÖRENINGEN Omslagsbild: 32. UndBat Foto Ronnie Hammar Typsnitt: Gunplay, Myriad Pro och Warnock Pro. Tryck: NRS tryckeriet i Huskvarna CHEFEN HAR ORDET När tankarna nu går till att försöka sammanfatta det år som gått är det mycket som hunnits med och ett imponerade arbete som gjort av många. Jag vill till er alla på regementet och i garnisonen rikta ett tack för ett, som vanligt, väl genomfört arbete under 2011. TEXT: Anders Löfberg Att vi gör rätt saker och vi gör dem rätt har vi fått kvitto på under året. Vi skall leverera insatsberedda krigsförband och det gör vi. Vi bidrar till internationella insatser i en omfattning som inget annat förband i Sverige! Att vi själva vet att det är så är bra och stärker oss. Att få det bekräftat av FM ledning vid upprepade tillfällen gör att vi kan sträcka på oss. Att vi har tydliga målsättningar för regementet och våra krigsförband och att dessa mål är kända av alla gör att vi kan fokusera de resurser vi har. K 3 är inte bara på väg mot framtiden – vi är framtiden – och det är vi för att du gör ett bra jobb. Tack! Året har för några av oss varit dominerat av förberedelserna för insats med FS 22. Organiserandet av en successivt växande kaderstab för FS 22 under ledning av övlt Magnus Julihn från årsskiftet har varit en framgångsfaktor. FM ändrade ledningsmetoder och ett delegerat arbetsgivaransvar till K 3 för förbandet FS 22 innehöll fler överraskningar än vad någon förutsåg. Det förändrade personalansvaret med en tillförsel av flera hundra nya medarbetare har krävt en stor arbetsinsats av chefer och personalsektioner på våra enheter. Med gemensamma krafter löstes uppgifterna – som vanligt! 31.Luftburna bataljonen utgör med sina jägare stommen i FS 22. Att kunna sätta ihop en internationell styrka med huvuddelen från ett och samma förband har sina tydliga fördelar och de rutinerade och redan samtränade plutonerna ger en professionalism få sett tidigare. Det är med illa dold stolthet jag tagit emot budskapet från dem som värderat FOTO: ERIK BERGLUND, PAO FS22 förbandet under utbildningen och inför insatsen. Det var som jag trodde – vi är bra! Under året har arbetet med att ansvara långsiktigt för att sammanhålla underrättelseförbandet för den svenska styrka i Afghanistan gått vidare. Arbetet har genomförts av 32.Underrättelsebataljonen på ett förtjänstfullt sätt och vi kan se effekterna av detta arbete på plats. Att kontinuerligt ha personal insatta internationellt kräver en långsiktig personalplanering och är ett ansvar för hela regementet. Vi kan se att den gemensamma ledningen av ett flertal sensorer och inte minst den samlade bearbetningen ger resultat. Vi har genomfört detta arbete samtidigt som vi rekryterat till, utbildat oss på och förbandssatt ett nytt UAV system - UAV 03. På rekordtid har vi lyckats sätta in ett nytt flygande system i Afghanistan. Många har jobbat hårt för att göra detta möjligt och vi lyckades. Jag vill här också rikta ett tack till C F 7 och hennes medarbetare för de personalförstärkningar vi fått. Under hösten har vi genomfört ett chefsbyte på en av våra bataljoner. Övlt Lars Henåker flyttar upp till högkvarteret och den armétaktiska staben och ersätts av övlt Carl-Magnus Svensson. Tack Lars för ditt arbete med att utveckla Sveriges enda Underrättelsebataljon. Omställningen inom hemvärnet fortsätter. Fortsatt omorganisation, omförrådsställning och planering av nationella uppgifter är några de uppdrag vi skall lösa ut under kommande år. Med dessa förutsättningar på plats bedömer jag att utbildningen kan fokuseras ytterligare. Jag skrev i förra Livhusaren om vikten av stöd hemifrån framförallt vid internationella insatser. Vi har under året gått från plan till genomförande genom att utnyttja FS 22 som drivbänk. Jag kan konstatera att detta borde vi ha gjort tidigare. Många är de Livhusarer som genomfört internationell tjänst utan ett tillräckligt stöd från FM och regementet. Vi har nu som regemente ett tydligare uppdrag när det gäller anhörigstöd och ett långsiktigt ansvar vad avser våra veteraner. Det är bra att vi börjar nu. Jag hoppas att alla ni veteraner som läser detta kan stödja ert Livregemente i detta viktiga arbete. Det stöd vi får från kamratföreningar, Soldathemmet, Invidzonen och Fredsbaskrarna med flera är viktigt. Vi har i flera år lanserat K 3 och Karlsborg under parollen ”Insatsbas Karlsborg”. I denna benämning ligger mycket – realistisk utbildning och träning, insatsberedda förband med välutbildade officerare och soldater. Vi skall fortsätta på den inslagna vägen och jag hoppas kunna landa in FS 22 i slutet på maj nästa år på vår flygbas och där genomföra hemkomstverksamheten för att återigen knyta ihop regementet som då varit delat i nästa ett år. Slutligen - mina tankar så här före jul går till alla de Livhusarer som är i tjänst nationellt och internationellt och till deras anhöriga utan vars stöd våra officerare, soldater och civilanställda inte kan göra ett bra arbete samt till alla er som är hemma på regementet och skall lösa alla de uppgifter vi i vanliga fall är fler som kan dela på – tack för din insats. LIVHUSAREN 2011 EN KRIGARES HJÄRTA TEXT: gustav årling FOTO: gustav årling, FÖRSVARSMAKTEN Jag är soldat och det föddes jag till, den 28 januari 2008, på mitt regemente som skulle komma att bli min huvudstad. När jag ser bakåt förstår jag att jag då inte var särskilt införstådd med vad jag gett mig in på, och vad det i längden skulle betyda för mig. LIVHUSAREN 2011 Likt ett oskrivet ark inför skolstart nomgått blodsdop i Afghanistan, vara det vi är utbildade för och var jag helt blank. Givetvis cirku- där vi drog många lärdomar och satta att klara. Detta börjar andra lerade idéer och föreställningar i klarade oss utan skador. Man kan förstå, komma ihåg och ge oss mina tankar, om hur det fungera- tycka att jag har haft tur och va- erkänsla för. de i kronans tjänst och om hur jag rit bortskämd, vilket jag till fullo snabbt och snärtigt skulle passa håller med om. Men för det är Detta är väldigt kortfattat vår in som en ypperlig komman- jag djupt tacksam; för min tid på anda i mina ord: dosoldat. Denna föreställning K3 och för de ledargestalter som En strävan att vara bäst är godskulle inledningsvis krossas, det har präglat min tid där. Jag stolt känt, att aldrig vara nöjd med enda jag skulle komma att göra över att representera regemen- en andra plats är godkänt, en snabbt och snärtigt var mina tet, när jag bär jägarbågen och strävan att inte vara sämst är dävändningar och marschanträden. den gröna baskern med gyllene remot underkänt och ej förenligt Det var en tid av: ”Stå still, se rakt emblem, tillsammans med mina med vår verksamhet på Jägarfram!” och ”gör om, gör rätt!”. Alla bröder som jag har vuxit upp regementet K3. Den dagen du, minns GSU, men ingen har min- med innanför borgens murar på eget initiativ i lättjans namn, nen som motsvarar 3 månader; och i skogarna utanför. unnar dig själv ett godkänt är du mycket är suddigt, men tydligt genast underkänd och bör tänka framträder de gånger någon bli- Som anställd måste man vara över om det finns någon mer vit uthängd, eller då jag själv stått professionell, det säger sig självt. lämpad att ta din plats. ut som en byfåne i mängden av För att få jobba kvar och kalla sig förvirrade själar. ”First we break proffs måste man leverera och ut- Jag kan inte stå för att alla resoyou then we build you” en gam- vecklas över tiden. Ett proffs kan nerar som jag eller på ett så helmal filmklyscha ekade i min kalla inte bara följa med i strömmen hjärtat sätt tror på den verksamhjälm och jag antog och tro att det duger. Håller man het vi bedriver. Det tillkommer då att den ”meningsdå och då nya som rycks Jägarbön: lösa drillen” bara var med i vår anda, stannar en metod att sålla ut ett år eller kanske två K3 som haver krigare kär, de svaga. Men det vi för att sedan tröttna och genomled och sättet se till mig som Jägare är. gå vidare. Sen finns det vi drillades på dödade många som vill stanna Vart jag mig i världen vänder det svaga inom mig, kvar men vars livssituabyggde upp mig och minns min kärvhet, i glömda länder. tion inte tillåter det. Det la grunden för mig att sker en naturlig ruljans komma till där jag är i Drillens förtjänst, blir fiendens sorg, av nyanställda som tar dag. Det var den vikti- Äran är din, min Jägarborg. föredettingarnas plats. gaste tiden i mitt liv. Detta har lämnat pluinte måttet åker man ut, så är tonen med ett fåtal “veteraner” Snart har fyra år passerat sedan det och så ska det vara. Utvärde- kvar, de som efter lumpen våmina första osäkra steg i grönklä- ringar görs gemensamt i grupp, i gade vägra muck och de som har der. I tre år har jag stått i interna- pluton och ibland i hel skvadron varit med så pass länge att de tionell beredskap i nivå R10. Jag men också enskilt. Att vara öd- nu utgör plutonens ryggrad. Det har hunnit med två kortare men mjuk och kunna granska sig själv glädjer mig att se de nytillkomna nog så utmanande missioner i med en utomståendes ögon är i plutonen som jackar in perfekt Afghanistan och har påbörjat lö- viktigt för att inte stanna upp i och tar alltmer plats för att en sandet av min första hela mission sin egen utveckling. Förutom de dag ta över ansvaret att hålla låFS22 (6 månader) som avslutas i krav jag ställer på mig själv inom gan vid liv. Andan finns, den syns slutet av maj. Jag har dessutom ramen för mitt jobb som soldat, på soldaterna och känns i luften, deltagit i flera med dagens mått har jag nu ett ofantligt mycket den är starkare än någonsin. sett stora övningar runtom i större ansvar gentemot förban- K3 har motiverade soldater av Sverige och även i Tyskland, där det och mina kollegor. Alla måste världsklass som alla är beredda vi stred sida vid sida med tyska föregå med gott exempel, dela till tänderna att göra sin del. Vi Fallschirmjägers i SIB-staden med sig, sprida kunskap och er- hoppas bara att förutsättningarBonnland. Jag har behörighet på farenheter, driva den anda som na finns för oss, både ekonomiskt i stort sett alla vapensystem vi är karaktäristisk för K3. Och då och praktiskt, att ha en möjligförfogar över och är bereddutbil- syftar jag inte på den bild som het att stanna kvar och fortsätta dad på resterande. Jag har tjänst- andra regementen har av oss sen efter missionen, att göra det vi gjort i alla befattningar inom många år tillbaka. Den gamla bil- älskar, det så få kan klara av att gruppen, från chef till jägarsjuk- den om kaxiga, dumhårda jägare göra så bra som vi gör. Vi brukar vårdare, och fått äran att vara del håller på att förändras. Vi har fått säga att vi jobbar ideellt och det av den första omgången av van- ett högre anseende och även lockar att bryta, att växla till det liga K 3 soldaterna att genomgå erkännande för vår professiona- civila för att få mer tid med nära fallskärmsutbildning. Dessutom litet, men givetvis är vi kaxiga, och kära. Att slita mindre för en har jag tillsammans med de kvar- dumhårda jägare i bästa bemär- bättre lön. Jag vet att K3 till stor varande av min gamla grupp ge- kelse, vi är riktigt bra, bäst på att del är på vår sida i den här frågan ” . Det finns dessvärre vissa på högre nivå som inte riktigt jobbar för vår sak, som inte förstår eller ens har tänkt på att de avtal som skrivs och förutsättningar som ges inte är hållbara i längden. Uppoffringarna blir för stora för att de som vill jobba kvar skall ha möjlighet att välja en framtid som soldat. När tar min resa med K3 slut? Jag har frågat mig själv detta ett otal gånger och kommit fram till att det tar inte slut, inte som det ser ut i dag eller som det har sett ut någon dag sen jag kom hit. Jag kommer troligen inte bli kvar som soldat men ”Karlsborg är fantastiskt” - Ja, det drar i smilbanden när jag skriver det men det finns inte längre någon underliggande ironi i den frasen för mig. En familj Lumpen ger vänner för livet men för oss anställda soldater på K3 pratar vi om ett brödraskap utan dess like. Min fasta punkt i livet är i dag mitt regemente och tillhörande förband. För varje år blir banden starkare och samhörigheten sätter sig djupare. Vår jargong knyter oss samman och det känns genast tryggt var man än stöter på den. På måndag morgon åker jag inte längre till jobbet, till mina kollegor, jag är då på väg hem, till min familj. “Home is where family is” - så med andra ord gör det ingen skillnad var i världen vi blir insatta, jag kommer att vara lika trygg och känna samma lugn när mina striddsparskamrater från K 3, jägarbröder, står vid min sida. LIVHUSAREN 2011 Vi är där för att göra skillnad TEXT: Karin Eriksson, PAO FS 22 FOTO: Erik Berglund PAO, FS 22. Försvarsmakten Flera gånger under missionsutbildningen har han präntat in vikten av planering och förberedelser samt vikten av att alltid ha en uppgift och att alla inblandade vet sin och sin enhets uppdrag. – Alla måste förstå vad vi skall uppnå med det aktuella uppdraget och varför det skall utföras annars skall det inte utföras. Vi är där för att göra skillnad, inte bara vara där. Livgardets grå betongbyggna- ett djup. Allt från afghanska mid- kultur. Därefter vapenutbildning, der har varit ett andra hem för FS dagar och hälsningsceremonier sjukvård och de obligatoriska 22s soldater och officerare sedan till avancerade stridsskjutningar stabsveckorna i Enköping. augusti. I höstdiset ser de allt på Tofta skjutfält på Gotland. Utannat än inbjudande ut. Ryktet bildningen har anpassats efter FS 22 består av cirka 580 tjänssäger att byggnaderna är ritade de olika befattningarna och för- ter och huvuddelen av personaav samma arkitekt som skapade band samtidigt som några delar len kommer från K 3, men även P Kumlabunkern eller någon förort har varit gemensamma för alla. 4, TrängR och Amf 1 bidrar med i gamla DDR. Det är förmodligen Meningarna om hur effektiv ut- personal. Följande inlägg kunde bara en skröna, men anstaltskäns- bildningen har varit går isär nå- läsas i ett blogginlägg från nålan är lätt att förnimma när man got beroende på vilken erfaren- gon av dessa ”utomstående” passerat vakten och den tunga het man bär med sig. Det är svårt ”Förbandet som sätter upp misgrinden slår sionen, K 3, är igen. Många K Varje gång vi rullar ut från campen synnerligen väl3-soldater längdrillat, kompeska vi veta vilket uppdrag vi har! tar säkert hem tent och erfaret. till fästningens Som många stolta murar och historiska mark. att skräddarsy utbildningen efter andra hade jag en ganska negaMen det är inte ramverket som är varje enskild individ. tiv bild av jägarförbandet innan det viktiga utan innehållet. De obligatoriska inrycknings- jag lärde känna dem, men jag Utbildningens kvalitet sätter Liv- veckorna med bland annat va- tvingas dagligen omvärdera den gardet i en betydligt bättre da- pentjänst kunde yrkessoldaterna bilden. Nu är jag stolt över att få ger än byggnaderna kan ge sken från K 3 avverka med en lätt tillhöra dem under den tid vi gör av. Soldaternas hemlängtan vägs gäspning, medan vissa stabs- mission tillsammans. Om några upp av ett fyllt schema med upp- medlemmar fick damma av sina kan klara av att ta sig igenom gifter att lösa samt förberedelser grundläggande soldatkunskaper de tuffaste av situationer är det inför uppdraget som väntar. och fick betydligt tuffare veckor. dessa herrar”. Inryckningsveckorna följdes Innehållet i missionsutbildning- av fördjupningsveckor om det Att det är K 3 som är uppsäten har varit både en bredd och afghanska samhället och dess tande förband kan knappast ha ” 12 LIVHUSAREN 2011 undgått någon. Hemma i Karlsborg ekar det tomt i många korridorer och de som är kvar på regementet har fått flera arbetsuppgifter att reda ut. De som dignar under arbetsbördor när kamraterna roterar kan möjligen trösta sig med att det blir många timmar per dag och långa arbetsveckor även i Afghanistan. Överste Anders Löfberg som är högste chef, CO (comanding officer) och FS 22 stab är väl insatt i den uppgift FS 22 är satt att lösa. Den är till många delar mycket svår och komplex samtidigt som uppdraget är tydligt och den svenska styrkan har flera framgångar att luta sig mot. Ett av de största frågetecknen har varit hur väl förberedd den afghanska armén är att axla ett större ansvar. Det är svårt att göra jämförelser med våra egna styrkor. Under en av föreläsningarna gav Anders Löfberg en träffande liknelse. ”Det var en afghansk man som sa att det finns 15-åriga män och det finns 40-åriga män. Det går inte att tro att deras erfarenhet ska vara densamma”. De kulturella skillnaderna kan emellanåt vara svåra att förstå. Flera utbildningspass under missionsutbildningen handlar om kulturell förståelse, men dessa kan bara ge en bakgrund för vårt arbete. Som tur är så är har en stor del av våra soldater och officerare tidigare varit i Afghanistan och kan dela med sig av sina erfarenheter. Överste Anders Löfberg gjorde en sammanfattning av både säkerhetsläget och det afghanska samhället under anhörigdagen i oktober. 1500 personer åkte till Kungsängen den 28 oktober för att träffa sina anhöriga och lära sig mera om den stundande missionen vi skall iväg på. chans att se hur deras soldaters vardag sett ut under några månader. Det gavs tillfälle att diskutera den oro som anhöriga naturligt hyser för sina soldater. Säkerhetsläget är i dagsläget relativt lugnt, men uppdraget är självfallet förenat med risker. Riskmedvetenhet och riskminimering är ett ständigt återkommande inslag i utbildningen. Att hantera och minimera risker för att höja säkerheten ingår i alla träningsmoment. Allt går inte att förutsäga eller gardera sig mot, men med goda förberedelser kommer man långt. Och det vi gör ska ha ett tydligt mål annars skall det inte genomföras. ¬Varje gång vi rullar ut från campen ska vi veta vilket uppdrag vi har, upprepar CO FS 22 överste Anders Löfberg tydligt. Det är en viktig dag i slutet av utbildningen då familjerna har LIVHUSAREN 2011 13 MITT ÄLSKADE PRIO Soldat! Utbildning! Insats! Förbandsanda! Jägare! Man skulle kunna tro att dessa ord är de mest förekommande i den militära verksamheten - så är inte fallet! Det är ett ord som är mer förekommande än andra – ett ord! Vart man än vänder sig så är det ett ord som förekommer i nästan varje samtal, i fikarummet, i korridoren, på mässen, på bussen, t o m på Facebook. Så vilket ord är det? Svaret är enkelt - PRIO. TEXT: AMELA AVDIC Att skriva en artikel om PRIO visade sig inte vara en så lätt uppgift. Vem vill läsa om PRIO och framför allt - göra det frivilligt? Istället att se det som ett problem så såg jag det som en utmaning! Mitt namn är Amela Avdic och jag arbetar dagligen med PRIO. Jag minns fortfarande mitt första möte med PRIO. Det var inte precis kärlek vid första ögonkastet, men jag var villig att ge systemet en chans. Alla säger att man ska vara öppen för nya saker, ha tålamod och se möjligheter, inte problem. Så jag bestämde mig för att vara en sådan person. Det finns två sätt att lära sig något nytt: antigen lär man sig allt från grunden, eller så lär man sig bara det man behöver för att klara uppgiften. Vilket alternativ man än väljer så utgår man ifrån att man får en adekvat utbildning. Oftast kombinerar man teori med den praktiska delen, men med PRIO behövde man inte göra så. Varför slösa en massa tid på utbildning?! Lägg bara alla läskurser på ADL portalen, se till att det inte finns någon PRIO testversion, utan alla ska gå skarpt in i PRIO och pröva sig fram. Gör man fel – då blir det galet. The hard way is the best way. ” När man väl hade gjort det man skulle, läst ett tiotals olika lathundar, gjort kurserna på ADL portalen, då var det dags att börja jobba i PRIO. Jag och PRIO kom inte överens till en början och det gör vi inte alltid nu heller. Vår relation har utvecklats under åren och nu kan jag t o m säga att jag tycker om PRIO. Vägen dit har varit lång med många timmar framför datorn och en hel del svordomar på bosniska (mitt modersmål). PRIO visade sig också vara bra på språk. Tyska, franska och engelska var bara några av de språk man kunde få felmeddelanden på. Här är exempel på ett av dem. FOTO: ronnie hammar det vara. Detta har dock visat sig vara ett bra sätt att få folk att bli kreativa och komma på egna lösningar. För att inte skrämma de blivande användarna är det mitt ansvar att upplysa om fördelar med PRIO. PRIO är bra, kanske lite fyrkantig men enkelt när man väl har lärt sig hur den fungerar. Ni har inget att oroa er för, så länge ni gör rätt så är det inga problem. Resor är jätte enkla att beställa, så länge ni inte ska bo på exempelvis Karlberg eller Kråk. Då är man tvungen att göra ett servicemeddelande i PRIO och då kan det uppstå vissa friktioner. I sådana situationer gäller det att vara bestämd och aldrig visa rädsla. Här är några bra saker att veta: • Med nätverksaktivitet menas inte aktivitet på nätet eller socialt nätverk, utan något helt annat som ekonomi avdelningen kan förklara i detalj om ni är intresserade. Det har med fördelning av pengar att göra. • Statistisk order betyder inte att ni ska ge order till PRIO, till Regementsstabens stora besvikelse, utan det är en kostnadsfördelning The current application program detected a situation which really should not occur. Probably the only way to eliminate the error is to correct the program. - The current application program detected a situation which really should not occur. Probably the only way to eliminate the error is to correct the program. Halleluja! Servicedesk visade sig vara ett bra ställe att ringa till om man fick problem med PRIO och behövde hjälp. En officer berättade: - Jag ringde Servicedesk för att anmäla att jag inte kommer in i PRIO och fick svaret att vara glad för det! Även nu när man själv ringer Servicedesk får man roliga svar så som att ärendet avslutas efter fem dagar oavsett om man löser problemet eller inte... Då får man hoppas att problemet är enkelt så att det hinner lösas inom fem dagar, annars får man lösa problemet själv eller bara låta Amela Avdic Yrke: HR generalist HR/ G1, K3 Studier: Magisterexamen i nationalekonomi, Europaekonom programmet, Högskolan i Skövde och Handelshögskolan i Göteborg Motto i livet: Se till att få det du verkligen vill ha! • Får ni ett felmeddelande där det står: användare xxxx bearbetas av yyyy, betyder det att någon annan samtidigt arbetar i din PRIO. Exempelvis kan det vara en preliminär lönekörning. Det är alltså ingen matteekvation ni ska lösa, utan bara avvakta och registrera arbetstid vid ett annat tillfälle. • Jag skulle kunna fortsätta skriva alla ”bra att veta saker”, men då skulle hela Livhusaren handla om PRIO. Inte så intressant… Många upplever att PRIO är krånglig och att allt bara är fel. Men PRIO är bara ett IT system. Hur svårt kan det vara? Militärer tränas och utbildas för att klara de svåraste situationer, men finner PRIO som det största hotet. Visst går det ofta fel, men det är som det är. Det är nämligen så att PRIO inte har lärt sig än att ta order från militärer. Vi kan hoppas att den gör det i framtiden. PRIO! LIVHUSAREN 2011 15 ensam hemma För ca fem år sedan skulle jag för första gången vara den som stannade hemma, när sambon skulle bege sig iväg på en mission. Han skulle då vara borta i ett år och våra barn var 10 månader respektive 2,5 år när han åkte. TEXT: HELÈN SWÄRDH FOTO: PER INGEMARSON 16 LIVHUSAREN 2011 Tjejen gick 15 timmar i veckan på dagis och killen var hemma större delen av tiden. Då var det väldigt ovant att köra på själv och det tog ett tag innan jag och barnen hade funnit våra rutiner. Rutinerna på den tiden förändrades då och då eftersom barnens utveckling tvingade oss till det. Vi anpassade oss dock bra och blev med tiden duktiga på att vara hemma själva. När det var dags för sambons första leave gick det förvånansvärt smärtfritt. Vi märkte ingen större skillnad på barnen när han kom hem, men när han hade åkt hade jag en tjej som inte var sig själv de två första dygnen och jag minns att jag tänkte: ”Åh nej, ska det vara så här nu?”. Hon var allmänt stökig och trotsig, men som tur var så gick det över och jag kunde slappna av. På killen märktes ingenting, varken när pappa reste, var borta eller kom hem. Det var dock lite svårt ibland att ha en liten kille som var och rev överallt och dessutom skulle klättra både här och där. Inte nog med att man skulle ta fram sin kreativa sida för att få variation i matlagningen, man var även tvungen att ha ett litet busfrö att hålla koll på när man skulle laga mat. En TV i köket, en barnstol där man kunde knäppa fast sitt lilla busfrö och Barnkanalen på TV:n räddade min tid vid spisen och jag kunde få laga mat utan att känna mig stressad. Under hösten skolade jag in killen på dagis och började jobba 50 % och ökade senare till 80 %. Jag måste erkänna och medge att det var fantastiskt skönt att bara ha sig själv att tänka på några timmar om dagen, även om man i början blev vansinnigt trött av att börja jobba igen. Under 2009 var det dags igen att vara chef för hemmavarande styrka. Nu skulle sambon gå nivåhöjande utbildning, och det var nu dags att testa på prövningarna med veckopendling under ett år. Det tog ungefär tre helger innan vi alla hade funnit våra roller och barnen slutade bli stökiga när pappa kom hem. Skillnaden för oss som var hemma nu jämfört med 2007, var att jag jobbade heltid och barnen gick på dagis. Rutinförändringarna under perioden var mindre, men behov av barnvakt då och då uppkom. Då vi här i Karlsborg inte har något nattdagis och många av oss inte har släkt här i någon större omfattning har man fått ” delning och tjejen har gått från F-klass till 1:a klass. Båda barnen har haft aktiviteter i form av dans eller gympa under arbetsveckorna och på helgerna har det varit Mulle/Strövare och friidrott. Utöver detta har tjejen börjat få läxor som ska göras, även om de ännu inte är så många eller särskilt omfattande. Man har under sambons tid borta kunnat tro att barnen inte har påverkats nämnvärt då allt flyter på ganska bra, men när han har kommit hem har vi haft en lite kille som allt från att ta med sig ”bonusbarn” hem från dagis en stund. försöka pussla ihop vardagen på annat sätt. Fördelen är att vi är ganska många i samma situation och vi hjälper varandra så gott det går. Det kan vara allt från att ta med sig ”bonusbarn” hem från dagis en stund, bjuda varandra på middag eller lämna bort ett barn under tiden som man sitter i omklädningsrummet och väntar medans ens andra barn och eventuellt något ”bonusbarn” har Bamse-gympa. De gånger det blev sena kvällar eller en natt borta fanns det som tur var en jättebra barnvakt jag kunde anlita till en hyfsat billig peng. Nu 2011 har jag ännu en gång varit den som varit hemma med barnen, när sambon varit på mission. Under året har pojken fyllt 5 och tjejen 7 och även om vi befunnit oss i en annorlunda situation än tidigare känner vi oss numera rutinerade och föll snabbt in i våra ”missionsrutiner” hemma. Killen har bytt dagisav- har blivit tokigt glad. På kvällen innan det har varit dags att åka tillbaka till missionsområdet har det ibland varit en ledsen kille som har tyckt att pappa inte ska åka. På morgonen när han var pigg igen gick det ändå bra om pappa kunde följa med till dagis och lämna innan han åkte. Nu precis som tidigare har det handlat mycket om att skapa rutiner som förenklar vardagen och att man inte bara avstår från saker för att det tar emot. Det gäller dock att inta ha för höga krav och känna efter hur mycket man orkar med, då orken och inspirationen går lite i vågor. Det är lätt att känna sig som en servicefunktion när barnen är små och ordet ”egentid” knappt finns i ens vokabulär. För att minska mängden av alla måsten är det inte helt fel att t ex ta hjälp av en städfirma. Det är fullt tillräckligt med det eviga plockandet. När barnen var små var det skönt att handla innan man åkte och hämtade barnen på dagis eller bara hade det minsta barnet med sig i affären. Behovet av barnvakt har funnits större delen av tiden, men nu är barnen så stora att de ibland har kunnat sova över hos någon kusin eller kompis som går på samma dagis eller i samma klass. Det var inte så lätt när de var yngre för inte allt för sällan är den man lämnar barnen till i samma situation som man själv och är ensam hemma. Även vi har haft barn som sovit över när deras mamma skulle bort och pappa var på mission. Tiden då den andra är borta kan kännas lång och tung, framför allt är den tröttande. Jag tycker att dagis och fritids på senare tid har blivit mer förstående för de som är kvar på hemmaplan då de har börjat förstå vilken påfrestande situation många befinner sig i och att situationen kommer bli mer bestående i och med Försvarsmaktens förändringar. Vi har även ett stort stöd i verksamheter som finns i byn, dit man kan gå och träffa andra i samma situation eller andra trevliga människor som kanske bara är föräldralediga utan att deras respektive är bortrest och pyssla, fika eller bara att få prata lite med andra vuxna. Det är vi själva som i mångt och mycket formar den vardag vi befinner oss i och då gäller det att göra den så enkel och trivsam som möjligt. Nu går jag av mitt pass för denna gång och önskar alla som nyligen gått på ”sina pass” lycka till! LIVHUSAREN 2011 17 18 LIVHUSAREN 2011 Återkomst ”Återkomst” som jag här tänker utveckla i text handlar för mig om att få åtkomma till sina rötter. För mig är dessa rötter tvåfaldiga. TEXT: Anders Stävemyr FOTO: ronnie hammar >> LIVHUSAREN 2011 19 Det första är att jag kommit tillbaka till Livregementets Husarer där min militära bana startade. Det andra och minst lika viktiga är att komma tillbaka till min profession. Jag sökte, utbildades och arbetade som underofficer/plutonsofficer, något jag alltid varit stolt över, det vi nu idag håller på att återta och kallar specialistofficer, För er som är lite yngre och kommit till Husarerna på senare år är nog en liten bakgrund kanske nödvändig. Jag har ju varit ute och flöjtat runt i ”Svea rikes Försvarsmakt” men som den gamla devisen säger ”en gång Livhusar alltid Livhusar”. Att jag lämnade husarerna har sin början i att jag och dåvarande kaptenerna Johan Thorp, Sture Rapp, fanjunkare Walter Åsman samt de nykläckta löjtnanterna Gunnehed och Ingemarson gick kursen, INF-53 i Stabs och Eldlednings tjänst 1980 på InfSS på Kvarn. SOG (FD SSG) SOG, Särskilda operationsgruppen (sammanslagning av de två specialförbanden SSG och SIG 2010) är särskilt uttagna, utbildade och utrustade för uppgifter som de konventionella förbanden av olika skäl inte kan lösa. Uppgifterna kan till exempel vara att rädda svenska medborgare i internationell tjänst eller att bedriva kvalificerad underrättelseinhämtning. Styrkan har tre primära uppgifter strid, underrättelse och militärt stöd. På grund av de uppgifter som specialförbanden ska lösa ställs höga krav på individen. Läs mer på Försvarsmakten hemsida forsvarsmakten.se. 20 LIVHUSAREN 2011 Under kursen fick jag frågan om jag inte var intresserad av att tjänstgöra vid I 22, jag svarade positivt och tre år senare, 1983 kommenderades jag till Kiruna på en tre-års kommendering. Jag blev samtidigt ”befordrad” till Löjtnant efter att ha varit Fanjunkare då den ”politiska” NBO, Ny Befälsordning genomfördes och alla skulle vara lika och kunna ”allt”. Försvarsmakten har nu drygt 25 år senare insett misstaget, backat tillbaka och håller på att återinföra ett tvåbefälssystem. Då jag trivdes i Kiruna och på I 22 övergick min kommendering till en anställning vid Lapplands Jägarregemente där jag tjänstgjorde fram till 1988. Jag hade under den tiden genomfört kurs 0231, befälskurs fallskärmsjä- gare och då fått frågan om jag var villig att tjänstgöra vid Fallskärmsjägarskolan så 1988 var jag tillbaka i Karlsborg. Det blev fem år vid FJS följt av tjänstgöring vid K 3 UndS, Underrättelseskolan fram till 1996 då jag efter godkända tester övergick till det nyuppsatta förbandet SSG. Efter genomförd grundkurs kom jag att hamna i logistikspåret och var under nästan 14 år SSG troget i och utom Sveriges gränser. Åren går inte obemärkt förbi, inte ens för en Livhusar och min ”hemlängtan” hade växt sig starkare med åren. Så med min hoppmästarkompetens i bagaget frågade jag kn Janderberg och kn Hågner om de hade nytta av en gammal knekt på fallskärmsavdelningen. Jag var varmt välkommen till hoppmästarnas illustra skara, så sedan sommaren 2010 är jag åter på regementet och efter 22 år i periferin åter hos de mina, Livhusarerna. Under våren 2011 hade tanken på att åter få kalla sig plutonsofficer (specialist) blivit så stark att jag bestämde mig och ansökte om att få bli specialistofficer med förvaltares grad (OR 8). C K 3, Anders Löfberg instämde och beviljade, så från den första september i år är jag utnämnd förvaltare. Om man tittar i backspegeln som man måste göra då och då, på den ”gamla goda tiden” så fanns det en stolthet i att vara instruktör och tillhöra ett ”skrå” som var riktigt duktiga på att utbilda och samtidigt var stadgan och ”pappa” på plutonen. Ofta hörde man de värnpliktiga säga ”det har inte fanjunkaren sagt”, det var ett kvalitetsbetyg! Om man sneglar på utländska försvarsmakter så har man behållit det väl fungerande konceptet med två-befäls- system så det är med glädje jag nu ser det komma tillbaka i Sverige. Så nu slipper svenska officerare, ”löjtnanter på 40-50 år” att få oförstående blickar som undrar vad som är fel när de presenterar sig med grad. De kan istället stolt vara och visa att de är senior NCO vid sitt förband. Att vi nu får ”underofficerare” som har en ställning motsvarande en CSM, BSM och RSM (kompani, bataljon och regements sergeant major) i det brittiska systemet som svarar för ordning och disciplin på regementen, flottiljer samt är rådgivande till våra chefer/officerare är nödvändigt och en framgångsfaktor för den nya organisationen inom Försvarsmakten. Att återinföra ett två befälssystem var inte en dag för tidigt. Ni som kanske också funderar på att byta till OR, tveka inte, byt! Ni behövs, ni är en förutsättning för den nya Försvarsmakten och det är, i alla fall för er unga en början till en mycket intressant och utvecklande karriär. Så jag har återkommit i två avseenden, till regementet efter diverse ”tillfälliga” kommenderingar i riket samt sist men inte minst till mitt ursprung i tillhörighet som specialist/underofficer. Som avslutning kan jag summera att jag haft flera av de intressantaste arbetena inom Försvarsmakten, jobbat i hela Sverige och stora delar av världen. Träffat en massa trevliga människor som man har fått som vänner för livet. Förhoppningsvis har jag ett antal år kvar att ge livhusarerna och försvaret. Environmental survival Course Kursen Environmental survival Course samt Combat Survival Course genomfördes av Lt Niklas Lauinger samt Lt Mikael Kindborg från Försvarsmaktens överlevnadsskola på K3. Anledningen till resan är att K3/FÖS har ansvaret för SERE-(Survival, Evasion, Resistance, Extraction) kompetens inom möjliga insatsområden för FM personal, i syfte att upprätthålla operationssäkerheten samt minska risken för onödiga skador och lidande vid insatser utomlands. Hunger och Monster en överlevares möte med Australiens djurliv. TEXT: Niklas Lauinger & Mikael Kindborg FOTO: TOURISM AUSTRALIA Runt mig vilar den mörka och fuktiga djungeln med alla dess djur. Det är fortfarande tidigt på morgonen och djurlivet kring bäcken som rinner förbi min bivack har inte ännu vaknat till liv. Hungerkänslorna har sakta börjat avta då vi kommit in på den femte dygnet av överlevnadsutbildningen i den Australiensiska djungeln. Jag känner att jag tappat ganska många kilon men försöker ändå hålla humöret uppe. Har dock gott om vatten då jag har valt min bas i nära anslutning till en av djungelns vattenådror. Djurlivet kring bäcken börjar sakta att vakna till liv, jag hör hur djungelråttor smyger omkring, fåglarna vaknar upp och att de större djuren sakta närmar sig vattendraget för morgonens första vätskeupptag. Under gårdagen och kvällen har jag jobbat på min enmansbivack och handskarna har tagit mycket stryk. Ett hål lika stort som ett mindre mynt måste sys ihop för att inte småkryp och insekter skall söka sig in i det varma och fuktiga hålet. Ca 10 minuter senare vaknar jag upp, måste ha somnat ofrivilligt då jag försökt sy ihop min utrustning. Känner att linan jag tidigare placerade ut med en köttbit för att fånga råttor plötsligt är tvärspänd. Blicken följer för- siktigt och förväntansfullt den 3 meter långa och spända linan rakt in i gapet på en gigantisk stor Guanaödla. Helvete, hur ska jag… Hungerkänslorna tar snabbt över och jag fattar tag i min påk och går till attack. Trycker ner ödlans huvud med hjälp av påken och jag kan höra hur det nästan en och en halv meter stora djuret vilt protesterar genom att kraftigt väsa mot mig. krafter, musklerna har tagit mycket stryk under dagarna innan som präglats av många olika överlevnadsmoment. Till slut orkar jag inte mer, bestämmer jag mig för att släppa djuret. Det är inte värt att bli skadad i detta skede av övningen. När ödlan försvinner kommer insikten att så gör också min middag, jag får förnyade krafter och lyckas jaga upp monster i ett träd. Inser först nu att dess tänder och klor ät riktigt stora och sylvassa men rädslan dämpas snabbt av hungern och jag lyckas hålla monstret på avstånd. Fem dagar utan riktig mat får mig att vilt kämpa vidare då jag känner hur djuret konstant försöker slita sig. Lyckas till slut, samtidigt som kampen pågår att kontakta övningsledningen och informera dem om fångsten. Vi har fått instruktioner om att större djur inte får dödas så jag är tvungen att hålla kvar ödlan tills en instruktör anländer. Kampen drar ut på mina En timme efter den vilda kampen anländer en av våra instruktörer till min plats. Han ser att jag har jagat upp djuret i trädet och omöjliggjort dess flyktvägar. Belöningen för fångsten blir en ”bit korv”. Känns lite snopet då djuret förmodligen låg på en vikt av ca 20 kg men en liten snutt korv är bättre än ingenting just nu. Jag återfår min kraft och återgår till dagens sysslor samtidigt som guanaödlan försiktigt klättrar ner för trädet och beger sig in i djungeln lycklig över att fortfarande vara kvar i livet... LIVHUSAREN 2011 21 M7336-186000 Marschkänga 08 Kängan ska på sikt bli universalkänga för alla förband som bär tung packning. Kängan kan ändras på olika sätt beroende på vilken miljö och väderlek man vistas i. Vid regn sätts en vattentätt innesko och en formgjuten plast sula in för skydd. Vid kyla byts sulan ut och dubbla sockor används. Specifikationer: Vikt: 2108 gram [stl44+Lining] Temperaturområde: -20 minus till +40 grader. Beståndsdelar: Yttersko, en inner del, ett par tunna sulor samt ett par tjockare sulor. ENMANSKÖK 08 Innehåll: En gasolbrännare, en spritbrännare med hållare, en fyra dl metallbehållare för spriten, ett eldstål, en 1-liters och en 0,8 liters kastrull med ett gemensamt lock, ett bestick set i titan, vattenrengöringstabletter och förvaringspåsar till de olika delarna etc. Gasbrännaren är en av världens lättaste. Specifikationer: Mått: 75x57x55 mm. Vikt brännare: 72 gram Effekt: 3000 W Förbrukning: Upp till 60 minuter vid maximal effekt (230 g gasbehållare) Kokar 1L/Vatten: ca 3 minuter beroende på väder, höjd över havet etc. M7360-024000 VÄRMEJACKA 08 Värmejacka 08 är främst avsett för den internationella arenan. Denna första upplaga kommer att prövas nationellt på t.ex. Livregementets husarer m.fl. Därefter tas beslut om en eventuell anskaffning. Specifikationer: Vikt: 880 gram [L] Användningsområde: Ett komplement för att dra över uniformen/skalplagg vid kyla. Ska kunna hålla värmen i lättare regn och i fuktig miljö. Jackan är vändbar mellan grön och beige. F-benämningen kommer troligtvis bli Värmejacka 08 Lätt ARKIVBILD ARKIVBILD ÖRNEN förbereds för start från Hammerhead på Marmals flygplats. Mats, Frank och Tony väntar på att rulla upp farkosten på startrampen. Notera helikoptern som är i luften och Transal-transportplanet i bakgrunden. Lufttrafikmiljön på Marmal är hektisk. jämfört med vad vi är vana vid från UAV-flygningar i Sverige. Detta accentuerar kraven på både piloter och tekniker, då teknikern vid start och landning är pilotens ”ögon” mot det omgivande luftrummet. KARA KUSH Örnen i Afghanistan TEXT: björn carlsson FOTO: combat camera, björn carlsson Masar-e Sharif det är tidigt på morgonen, solen har ännu inte gått upp. Dagens första bön ropas ut från minareterna i staden. Torsten, plutonchefen fick ordern för dagens uppdrag redan igår. Big Bass, piloten förberett flygningen, så när vi övriga kommer till briefing-rummet på CNL är allt klart för ordergivning. Big Bass går igenom vad som gäller för själva flygningen. Camilla, inhämtningsledaren förklarar vad underrättelseuppgiften går ut på. Allt är klart för start. På Hammerhead, klargöringsplatsen på Marmal har det redan varit aktivitet i ett par timmar. Det taktiska UAV-systemet 03, ÖRNEN eller Shadow 200 B som tillverkaren kallar det, har klargjorts och Frank, Andreas och de övriga har nu farkosten på rampen med motorn igång. Badger, den andre piloten är på plats i sin markstation och startar farkosten på utsatt tid. faktaruta IED: Improvised explosive device – Hemmagjord sprängladdning CNL: Camp Nordic Lights – Den svensk-finska campen i MeS UAV: Unmanned Aerial Vehicle – Obemannad flygande farkost TUAV-system: Takiskt UAV-system inkluderande marksegment PRT MeS: Provicial Reconstruction Team Masar-e Sharif – Den organisation som bl.a. ansvarar för uppbyggnad och säkerhet i MeS-området. JTAC: Joint Terminal Attack Controller (US) – Den person som styr flygverksamhet m.m., t.ex. CAS (close air support) i ett markförbands område. Samma betydelse som FAC - Forward Air Controller (NATO). INTREP: Intelligence Report – Underrätteslerapport ISR: Intelligence, Surveillance and Reconnaisance - Underrättelse, övervakning och spaning. MeS: Mazar-e Sharif 26 LIVHUSAREN 2011 Det är fortfarande mörkt så IR-kameran är den enda bildkällan just nu. Vi letar efter tecken på insurgenter (motståndare), även idag. Vita spökfigurer rör sig mot den mörka bakgrunden. – Det där är afghanska bönder som tar ut sina fårhjordar till betet, säger Camilla. De afghanska bönderna följer inte klockan så mycket, mera solen. När det är mörkt sover de och när det är ljust arbetar de. Fälten täcks av regelbundna mönster, bevattningskanalerna. Vi befinner oss fysiskt på CNL men virtuellt är vi några mil väster om staden. Området är uppodlat och det finns förhållandevis mycket bebyggelse. Byarna ligger relativt tätt. De fyrkantiga strukturer som är de muromgärdade afghanska gårdarna, på soldatjargong kallade compounds, syns tydligt. Att skilja vanliga bönder från insurgenter är ingen lek, men det är i det här området som insurgenterna opererar. – Ingrid, gå över till dagsljuskameran säger Camilla till sensoroperatören. Solen har gått upp och det bruna landskapet, interfolierat med gröna fläckar som är odlad mark, breder ut sig i kameran under farkosten. Man slås av att det är stor skillnad på vertikal och horisontell sikt. Igår, innan mörkrets inbrott, såg vi knappt bergen från marken på CNL på grund av allt dis. Idag när vi istället flyger över området är alla detaljer tydliga. Det finns många vattendrag som går i trummor under vägarna – är det fler än jag som tänker förbindelseavbrott i form av trumsprängning? I det här fallet med IED – hemmagjorda sprängladdningar. Quebec Lima, ett skyttekompani från PRT MeS har varit i området några dagar och under dagen skall kompaniet patrullera. Eventuellt genomförs även en sökoperation i ett compound. – Vi flyger över deras night location och ser om de är vakna, säger Camilla. Big Bass ropar upp Viking20, kompaniets JTAC för att kontrollera att luftrummet är fritt och gör sedan en överflygning. Vi ser hur människor rör sig bland fordonen på marken. – De lämnar nog snart, några har redan åkt, konstaterar hon efter en snabbtitt i IR-kameran. Efter ca 6 timmar är det dags för landning. Personalen i bearbetningscontainern och i markstationen ser lite trötta ut och det är dags för lunch. Det kostar på att hålla koncentrationen upp hela tiden under uppdraget. Men innan luch skall bilderna bearbetas, så att en INTREP kan lämnas till ISR-kompaniet. På Hammerhead återgår nu läget till full aktivitet. Badger tar över farkosten och tar in den för landning på bana 06 Right. Den sätter sig perfekt och kroken hakar i första bromsvajern. Frank, Tony, Andreas och Mats rullar in farkosten i tältet och börjar klargöra den inför nästa flygning. Det är ca 35 grader varm, solen skiner från en molnfri himmel och dammet ligger tjockt i luften. Ännu en dag i missionen. FALKEN PÅ NYA UPPDRAG Ordergivningen är slutförd och de olika DUC går iväg åt olika håll för att göra de förberedelser som krävs inför nattens uppdrag. Själv går jag till vår grupperingsplats en bit bort där gruppen väntar. Falken ligger startklar på marken med nattkameran monterad och allt är förberett i markstationen. Vi sätter oss runt ett provisoriskt bord, gjort av pallkragar och en egensnickrad bordsskiva, och vecklar ut ett flygfoto över den aktuella terrängen. Nattens uppdrag går ut på att en enhet ur skyttekompaniet skall framrycka till fots för att lägga sig inom observationsavstånd från ett compound som tillhör en känd kriminell ledare i området och på så sätt störa dennas verksamhet så mycket som möjligt. Detta för att skapa ett bättre säkerhetsläge för civilbefolkningen och eventuellt inhämta uppgifter som kan leda till ett gripande. Då compoundet ligger mitt i en by innebär det att fotpatrullen kommer att ha mycket svårt att skaffa sig en lägesuppfattning dels under framryckningen och även när de ligger grupperade. Det är en av anledningarna till att plutonchefen har bett om hjälp från SUAV gruppen med flygspaning under natten, detta i syfte att komplet- TEXT: ANDREAS LINDH FOTO: SUAV-GRUPPEN FS 19 tera deras spaningen med vår ”turn-around” dvs. landning och nattkamera samt att bedriva batteribyte i farkosten, piloten force protection åt fotpatrullen sätter sig med markstationen i under hela uppdragets längd. knät och börjar genomföra åtgärder före flygning. Själv går jag Samtidigt som jag pekar på fo- och byter några sista ord med tot framför oss går jag igenom de plutonchefen som kommer att tre faserna i vårt uppdrag. Inled- följa med under nattens patrull. ningsvis skall vi spana längst den Gruppens fjärde medlem gör nåtänkta framryckningsvägen och got minst lika viktigt, börja koka förvarna om något verkar sticka vatten till kaffe, det kommer att ut från normalbilden. Därefter bli en lång natt. skall vi spana mot samma objekt som fotpatrullen för att fastställa Det har nu hunnit bli mörkt ute om det pågår aktivitet innanför och radion sprakar till, patrulmurarna. Slutligen skall vi spana len anmäler 5 minuter kvar tills längs tillbakaryckningsvägen framåt. Piloten och operatören samt att varna om de blir för- gör de kvarvarande åtgärderna följda. Beredduppgift är att följa innan start och som sista punkt efter personer som försöker fly krokar operatören fast farkosten eller omgruppera från compoun- i bungee-linan som används vid det och rapportera till fotpatrul- start och anmäler ”Ready” till len vart de tar vägen. När jag läg- piloten. Motorn går igång och ger ner anteckningsblocket sitter med ett surrande ljud stiger Falgruppen tyst och studerar kartan ken upp i nattens mörker. Snart en stund. Richard som ska flyga varken syns eller hörs den längre. nattens uppdrag ställer några När patrullen gör framåt några korta frågor och det hela avslu- minuter senare ligger vi redan tas med att vi går igenom vilka en bit framför dem och spanar av sambandsalternativ som gäller, terrängen. Allt verkar lugnt inatt vilka flygområden vi har och hur och första delen av uppdraget rotationer av piloter och opera- flyter på utan några friktioner. törer skall ske om det drar ut på När fotpatrullen lagt sig tillrätta i tiden. När allt är klart går opera- ett dike inte långt ifrån objektet tören och förbereder utrustning påbörjar vi flygning runt comför att snabbt kunna genomföra poundet och spaning innanför murarna. Några enstaka värmekällor syns, troligtvis djur och vi rapporterar detta till plutonchefen. Några kaffekoppar senare händer det något... En värmekälla, som vi tillsammans med fotpatrullen på marken kan bekräfta är en person, lämnar compoundet i rask takt och lyckas ganska så snart skaka av sig den del av styrkan på marken som skulle följa efter. Just denna natt blåser det lugna vindar på 200 meters höjd där Falken ligger och cirkulerar. Piloten har inte några större svårigheter att följa efter personen som begett sig till ett annat compound längre bort. Efter ett par korta sändningsföljder över radion är soldaterna på marken snart på rätt spår igen och de närmar sig snabbt gränden där personen sprang in. ”Försiktigt, det står en person runt knuten och vänter på er” rapporterar jag över radion… ”Uppfattat” är allt jag får tillbaka. Resten? Ja det är en annan historia som vi måste behålla för oss själva. LIVHUSAREN 2011 27 28 LIVHUSAREN 2011 En truppofficers bekännelse Det var med blandade känslor jag i slutet på maj lämnade förbandet efter elva års tjänstgöring. Jag var på väg tillbaka till Eksjö där jag en gång börjat min militära bana som gruppchef på Smålandsbrigaden. Att jag valde att lämna förbandet hade inget med trivsel att göra, åren på K 3 har varit mycket bra. TEXT: MARCUS LUKIC Jag blev i början på oktober kontaktad av majoren Ingemarson som bad mig skriva ett par rader om min tid på K 3 i Livhusaren. Jag behövde inte vara politiskt korrekt, vilket underlättar mitt arbete en smula (Jag har ju alltid varit lite frispråkig). Jag tänker inte rada upp massa minnen från övningar och insatser utomlands, utan tänker istället delge mina funderingar om vad det är som utmärker K 3 som förband. Vad är det som gör K 3 till ett bra förband och arbetsplats? För det första ligger K 3 långt framme vad gäller övergången till stående förband. Att vilja tjänstgöra i dessa ses som en självklarhet liksom att åka utomlands om plikten kallar. Man har också anpassat ledarskapet på ett bra sätt. En soldat är en soldat, oavsett om denne är värnpliktig eller anställd. Anpassning sker i HUR man kontrollerar sina underställda, inte i att kontrollen utgår. Vidare har K 3 en betydligt starkare förbandsanda än huvuddelen av Försvarsmaktens övriga förband. Den yttrar sig i yrkesstolthet, ansvarsglädje, lojalitet mot uppgiften och en vilja att alltid göra sitt yttersta. Det finns enligt mig krafter i Försvarsmakten som FOTO: ronnie hammar vill förstöra det här. Krafter som förespråkar slätstrukenhet framför jävlar anamma, missriktad präktighet framför en sund och lagom rå jargong (som är ett sätt att skapa gemen- i sin befattning, oavsett om man är jägarsoldat, plutonchef eller bataljonstabsmedlem. Vidare måste all personal uppnå och vidmakthålla god personlig färdighet och fältduglighet. Här ligger långt fram. På K3 är dock alla välkomna, så länge KDet3 mycket finns dock ett man uppfyller kraven. smolk i bägaren, på senare år har tyvärr skap och bearbeta svåra händelser), och ser en viss acceptans för att inte klara fyskraven med avund och misstänksamhet på förband uppstått (fälttestet). Det är bara att fysa mer, där de upplever att de själva inte hade varit så enkelt är det. välkomna. På K 3 är dock alla välkomna, så länge man uppfyller kraven. Vi får aldrig vika De blandade känslorna kvarstår. Jag trivs ner oss här, alla som läst krigshistoria och/el- i tjänsten som lärare i stridsteknik på Fältarler varit i skarpa situationer, förstår vikten av betsskolan, men saknar kamraterna och förstark förbandsanda. Det är det som gör att bandsandan på K 3. Var rädda om förbandssoldaten kämpar, inte politiska syften och andan, den är starkare än på de flesta andra någon vag känsla av att tillhöra den grå mas- platser i Försvarsmakten. Tack för elva mycket san Försvarsmakten. bra år. ” Det som skiljer ett jägarförband från mängden är inte hur bra de bästa är, det finns dugligt folk på alla förband, utan vilken lägstanivå man accepterar. Någon kommer alltid vid olika tillfällen att vara den ”svagare” i gruppen, men denne individ måste fortfarande vara tillräckligt bra. Här finns inget utrymme för gummilinjaler. Alla måste vara professionella En gång Livhusar, alltid Livhusar. Kapten Marcus Lukic LIVHUSAREN 2011 29 De envisa många och de strävsamma få TEXT: Jonas Eriksson FOTO: PER INGEMARSON Året 2011 har på 31. Luftburna Bataljonen präglats av beredskap i NBG11 samt missionsutbildning och rotation till K 3 insats i Afghanistan. Detta år genomfördes envist av personalen på Bataljonen. Envist såtillvida att materielläget alltid blir lidande vid snabba övergångar mellan två olika uppgifter med olika organisationer. Envist också genom att konstant nyutbilda soldater i befattningar, för att trots en kontinuerlig personalomsättning, hålla hög beredskap. Slutligen envist för att med oklara besked om fordonstilldelningen både på hemmaplan med Ptgb6, och i insats med Bandvagn M/ ”Ny”, fortsätta träna förbandet till den höga duglighet som uppgifterna kräver. De strävsamma få, som efter rotationen till Afghanistan jobbar vidare med bataljonens viktiga uppgifter på hemmaplan har presterat goda resultat. Dels har ”hemmavarande styrka” löst otaliga bemanningsuppdrag, dels genomfört stöd till skarpa insatser samt planerat för hemkomst efter insats i Afghanistan. Jag kan konstatera att dessa två egenskaper ”Envishet- att aldrig ge upp” och ”Strävsamhet – att jobba på och lösa friktioner” är 30 LIVHUSAREN 2011 för bataljonen avgörande egenskaper hos oss alla, soldat såväl som hos officer. Det är personligen en stor glädje att se dessa egenskaper finnas så starkt rotade hos er livhusa- ” Förlorad, är endast den som ger upp rer på den 31. Luftburna Bataljonen! Det är dessa värden som inget Reglemente, order eller instruktion kan fastställa eller styra. Det är bara vi som kan skapa den förbandsandan tillsammans! Vi är flera på bataljonen som har fått nytt ansvar för olika uppgifter under hösten och flera av oss är tjänsteförättande chefer på olika befattningar. Viljan att ta ansvar är för soldater och officerare en hörnsten i det militära ledarskapet och det har fungerat bra. Jag är övertygad om att vi alla tillsammans fortsatt kommer att ta det stora ansvaret under våren 2012 med GMU, Stödja skarpa insatser och fortsättningsutbilda soldater för att förbereda alla för vår huvuduppgift – väpnad strid. Aldrig mer har uttrycken ”Gilla läget!” eller ”Ny karta, nytt läge!” varit mer aktuella än i den omstrukturerade försvarsmakten. Det sker förändringar snabbt och längs flera linjer samtidigt. Det kan kännas frustrerande men låt oss hålla fast vid det vi kan och det som är efterfrågat – väpnad strid. Låt oss inte i vår vardag glömma bort vad vi finns till för – att tjäna andra, oavsett om det är nationen Sverige eller behövande i internationella konflikter. Det kan inte, och kommer inte, ett datasystem att ändra på! Slutligen vill jag avsluta med ett stort TACK till er alla för att ni gjort ett mycket bra jobb under året och för att ni alla bidrar med just de egenskaper som ett insatsförband behöver! Ni är mina hjältar! ”Förlorad, är endast den som ger upp” Hans Ulrich Rudel. FAKTA 31. Luftburna bataljonen 31. Luftburna bataljonen består av en bataljonsledning med stab & fem skvadroner. Bataljonen kan lösa uppgifter både nationellt och internationellt. Det som utmärker den luftburna bataljonen är dess rörlighet kombinerad med stor eldkraft. Rörligheten i terräng och olika miljöer skapas genom att all personal och dess utrustning inklusive alla vapensystem med ammunition medförs buret. Bataljonens fordon är också anpassade så att de kan flyg transporteras, del av dessa kan även transporteras med helikopter. Detta ställer mycket höga krav på fysik och uthållighet för bataljonens personal. Bataljonen består av två olika kategorier av soldater. De kontinuerligt tjänstgörande soldaterna (GSS/K) är kontinuerligt tjänstgörande vid bataljonen, medans de tidvis tjänstgörande soldaterna (GSS/T) är knutna till bataljonen via ett avtal och kallas in vid behov samt för repetitionsutbildning efter ett planerat schema. Stabs- & understödsskvadronens uppgift är stödja bataljonsstaben. Skvadronen består av en ledningspluton, en spaningspluton & en undsättningspluton. Skytteskvadronernas (tre stycken) uppgift är främst väpnad strid. Skvadronerna består av tre stycken skytteplutoner, en granatkastarpluton & en stab- & trosspluton. Trosskvadronens skapar bataljonens uthållighet. Skvadronen består av en pionjärpluton, en trosspluton & en sjukvårdspluton. Bataljonen är delad mellan K 3 i Karlsborg & Livgardet i Kungsängen med ungefär hälften av bataljonen på respektive ort. LIVHUSAREN 2011 31 Operation ”GUNGNER”… TEXT: rickard eklUnd FOTO: combat camera, försvarsmakten Månen är på väg ner bakom granskogen, sergeant Andersson reser sig ur mossan och gnuggar sömnen ur ögonen, han väcker sin stridsparskamrat Björkqvist: -”Marschfärdiga”, viskar han. LIVHUSAREN 2011 33 Ett halvt dygn tidigare då solen gick ner startade skvadronen sin framryckning mot anfallsuppgiften till fots. Mörkret omslöt de marscherande soldaterna som likt gråa skuggor vandrande i ett grått landskap, den enda färgklick som soldaterna uppfattade var den gröna bilden som bildförstärkarna gav. Efter en stunds väntan i morgonkylan har nu äntligen ordern marschfärdiga kommit och soldaterna skakar tröttheten ur benen. Fem minuter senare är Löjtnant Hjältes pluton som Andersson och Björkqvist ingår i på väg framåt mot stormavståndet för anfallet. Samtidigt tre kilometer längre fram ligger Jonsson och Granlund som observerar mot den bron som är ett av bataljonens mål. I IRVsiktets, värmekamera, gröna ljus ser de hur motstån- 34 LIVHUSAREN 2011 daren gräver skyddsgropar och förbereder sig för att försvara sig och deras bro. Granlunds mage kurrar och han dämpar den värsta hungern med en bit choklad och lite ljummet vatten: - Inte riktigt som en pizza säger Granlund och ger Jonsson en bit choklad. Jonsson rapporterar snabbt in motståndarnas positioner till bataljonens ledningsplats som är grupperad inte långt från bataljonens utgångsläge för anfall några kilometer bort, för att sedan kunna njuta av chokladbiten. Inte många minuter senare hörs kommandot ”FYR” i radiosystemen. På granatkastarplutonerna är det full aktivitet, granaterna skjuts i väg och nya bärs fram, med en hög knall lämnar granaten sitt eldrör på sin färd mot målområdet, stenar, flisor och lågor kastas genom luften ackompanjerade av explosionernas dån – stormelden ligger rätt och hamrar sönder motståndaren! Samtidigt någon kilometer bort röjer pionjärplutonen ett hinder längs den tänkta underhållsvägen för att extra ammunition skall komma fram och att skadade skall kunna transporteras bakåt på trossens lätta terrängvagnar. Stormelden upphör och Löjtnant Hjälte vrålar ”framåt” och andra pluton springer mot det Röda huset samtidigt som första pluton skjuter nedhållande eld mot bron. Plötsligt öppnas eld från ett motståndarnäste mellan bron och röda huset, soldat Hallberg träffas, faller omkull i den fuktiga mossan och blir liggande. Sergeant Anderssons stridsparskamrat Björkqvist dyker ner i motståndarnästet med ett vrål, sergeant Andersson själv är pre- cis bakom på väg ner i värnet. Björkqvist öppnar eld och Andersson skriker: - Jag kastar spräng! Handgranaten glider genom luften och ner i värnet en liten bit bort och detonerar i ett öronbedövande dån. Björkqvist rusar upp runt hörnet och nedkämpar den återstående motståndaren. Motståndarnästet är rensat av sergeant Anderssons grupp samtidigt som resten av plutonen rensar röda huset. nerna i skvadronen kan anfalla och ta sig över bron för att kunna säkra den bortre stranden. Första och tredje pluton springer över bron mot sina anfallsmål samtidigt som solen börjar stiga över horisonten i öster och sprider ett varmt rött sken över terrängen. - Ett fantastiskt väder i dag säger stridsledaren till sin signalist på bataljonens ledningsplats. Soldat Hallberg blir omhändertagen av sina kamrater, hans skador förbinds och han bärs bakåt till skvadronens samlingsplats där Hallberg lastas på en av trossens lätta terrängvagnar och körs bakåt mot bataljonens främre samlingsplats för skadade där omlastning sker. Ledningsplatsen har nu omgrupperat så att de kan överblicka delar av anfallet. - Sierra Yankee har tagit sitt anfallsmål ”södra kullen”, nedkämpat ett luftvärnsrobotsystem och ca en grupp motståndare. De har också tagit två fångar, svarar signalisten som precis tagit emot en rapport från en av skvadronerna, Sierra Yankee. Löjtnant Hjältes pluton har tagit sitt första anfallsmål och skjuter nu nedhållande eld mot motståndarnästet på kullen bortom bäcken så att de andra pluto- Längs en skogsstig som slingrar sig in i morgondimman framrycker två lätta terrängvagnar under ledning av troppchefen Sergeant Hårdh. På den ena av terränghjulingssläpen ligger den skadade soldat Hallberg på väg mot en väntande medevac helikopter. Genom den glesa skogen ser Sergeant Hårdh att ute på ängen väntar en helikopter16 med motorerna igång beredd att avtransportera de skadade soldaterna. Hukande springer soldaterna bärandes på bårarna med de skadade mot helikoptern och kort därefter lyfter helikoptern och allt blir helt tyst. - Bra jobbat säger Sergeant Hårdh till sina soldater, men nu måste vi tillbaka, ”ingen idé att vila på hanen vi är ju inga prickskyttar” skämtar han och de lätta terrängvagnarna vänder om och försvinner in i skogen igen. Vid röda huset söder om bron sitter Andersson tillsammans med sin grupp och blickar ut över terrängen på andra sidan bron. - Vår pluton skall framrycka över bron och förstärka första plutons stridsställning säger Andersson, Vi är främst, framåt inom fem… Men precis när sergeant Andersson skulle kommendera framåt, hörs övningsledarens kommando: - Övningen avbryts eld upphör….. Detta kunde vara hämtat ur en verklig insats i en operation i ett fjärran land eller en händelse i en inte alltför avlägsen framtid där bataljonen försvarar nationen Sveriges frihet. Eller så är det en situation ur bataljonens framtida krigsförbandsövning med kontinuerligt och tidvis tjänstgörande soldater. Tre dagar senare när vården av all materiel är klar och allt är på rätt plats i förråden, står Löjtnant Hjälte och klipper sin gräsmatta, soldat Hallberg sitter på tåget till sin fästmö i Mjölby och sergeant Hårdh är tillbaka i sin lanthandel i Vaggeryd. LIVHUSAREN 2011 35 EN INGÅNG TILL FMLOG I det nya Teknikhuset på Motorområdet Heden finns FMLOG:s FUS, Främre underhållsstöd. FUS är det nya namnet och konceptet att stödja och hjälpa förbanden i Karlsborgs garnison med underhållet av deras materiel. TEXT: CARINA SÖDERSTRÖM FOTO: PER INGEMARSON Vi har träffat Joakim Borg, chef för FUS:en som har lång erfarenhet av försvarsmakten. När började du jobba med underhåll och materiel? – Jag började arbeta på Markverkstaden 1985och har under större delen av min tid i Försvarsmakten arbetat med fordonsunderhåll. 1995 blev jag sektionschef och arbetsledare på Markverkstadens Fordonssektion och när FUS bildades 2009 blev jag tillfrågad om att leda den nya avdelningen och tackade ja. FUS i Karlsborg lyder under Markverkstad Skaraborg. Här samordnas några av FMLOG: s olika enheter, som Markverkstadsenheten, Ledningssystemteknisk enhet och Försörjningsenheten, via kunddisken kan förbanden på garnisonen, lämna in sambandsmateriel, vapen och fordon för reparation och grundtillsyn. FUS:en sköter också drift och underhåll av vård-, tvätt- och smörjhallar. – Tanken är att ge förbanden en ingång till FMLOG oavsett vilket slags underhåll man behöver ha stöd med, därför har vi samlat flera kompetenser under samma tak. Soldaten eller befälet kommer till oss med den materiel som är i behov av reparation eller förebyggande underhåll. Vi på FUS:en samordnar och styr vad som behöver göras och vem som ska lösa det. Det fungerar bra idag, men går att förbättra då allt underhåll ska gå via FUS, tillägger Joakim Borg. materialflödet, bevakar underhåll och kostnader och ser till att relevanta åtgärder utförs på rätt plats. På FUS arbetar idag totalt elva personer, här finns materielmottagare för vapensystem, sambandssystem och fordon, drifttekniker och försörjningshandläggare. I FUS ingår även garnisonens kontrollstation för fordonsbesiktning. Besiktningshallen och den personalen som jobbar med besiktningen finns fortfarande kvar vid Markverkstaden lokaler på Fästningen, men det finns en strävan att i framtiden samgruppera på Heden. Joakim Borg har som chef FUS:en personalansvar för materielmottagarna och besiktningsmännen. – Jag hanterar personalfrågor, utvecklingssamtal, arbetsplatsträffar med mera. Jag deltar på produktionsmöten på verkstaden och håller också i samordningsfunktioner för materielunderhållsfrågor, kundmöten, Teknisktjänstanvisningar och kontakter med våra Teknikkontor, säger Joakim. Det gör vi efter fastställda materielfördelningsordrar samt de mandat, riktlinjer och prioriteringar vi har från Teknikkontoren, Högkvarteret och förbanden. Vi strävar efter att tillgodose förbandens behov så att helheten fungerar för materiel som ska användas för deras utbildningar, övningar och insatser. Det mesta materielunderhållet utförs på våra egna verkstäder men vi köper också tjänster på ”stan” till exempel verkstadstjänster för fordonsunderhåll. I den dagliga dialogen med kunderna på de olika enheterna på Garnisonen får de möjlighet till stöd gällande sina materielunderhållsbehov. Hur går det till i praktiken? – Jag sitter i materielmöten där vi styr och prioriterar verkstadens produktion. Vi styr Just kontakten med förbanden, befäl och soldater och goda medarbetare, är det som Joakim Borg ser som det bästa med sitt jobb. – Det är kul att få vara en kugge i kedjan och hjälpa till att stödja ”Insatsbas Karlsborg” avslutar Joakim. FUS delar hus med bland annat delar av FMLOG:s försörjningsenhet Skaraborg. Försörjningsenheten har hand om gods och transport. Den tjänsten ingår inte i FUS, men eftersom vi är samlokaliserade har vi ett bra samarbete. FUS och Servicecentra ses som ett komplement till varandra, säger Joakim Borg. LIVHUSAREN 2011 37 38 LIVHUSAREN 2011 När förändringens vindar blåser bygger somliga vindskydd – andra bygger väderkvarnar… För att få ett annat perspektiv på Försvarsmaktens utveckling har redaktionen för Livhusaren kontaktat den förre bataljonchefen för 31. Luftburna Bataljon, överstelöjtnant Magnus Bratt, numera en av de våra på det Höga kvarteret. Han fick till uppgift att teckna ner sina tankar ur ett ”Högkvartersperspektiv” och upplysa oss knektar på fästningen. TEXT: MAGNUS BRATT Försvarsmakten är förvisso en synnerligen förändringsbenägen organisation. Vi har inom några få år gått från ett invasionsförsvar till ett insatsförsvar (och är möjligen på väg tillbaka till invasionsförsvaret igen), vi har övergått från ett värnpliktsförsvar till ett yrkesförsvar, vi inför Insatsorganisation 2014, vi ”outsourcar” vår logistik och vårt underhåll, för att inte tala om att vi inför verksamhetsledningssystemet PRIO... Många av dessa förändringar är FOTO: ronnie hammar, FÖRSVARSMAKTEN GRAFIK: PER INGEMARSON naturligtvis både bra och nödvändiga, men ibland kan jag inte låta bli att fundera över om alla dessa förändringar verkligen behöver genomföras samtidigt och hur pass mycket farligare de gör oss för fienden. taktiska grundbegreppen”. Det finns många olika uppfattningar om vilka dessa är, men jag väljer de som återfinns i Marco Smedbergs bok ”Om stridens grunder” och som borde vara bekanta för de flesta. Se bild. Mitt i alla dessa förändringar kan det vara lätt att tappa fotfästet och man kan behöva några tidlösa sanningar att klamra sig fast vid. Och visst finns det sådana sanningar – till exempel ”de Lägger man sedan till några av de grundläggande egenskaper vi förväntar oss av en soldat och officer; som t.ex. tydlighet, vilja att ta och ge ansvar, föregångsmannaskap, högt fysiskt stridsvärde, mod och uthållighet; slår det mig hur väl dessa grundprinciper och egenskaper stämmer in på Livregementets husarer och dess personal. En livhusar behöver sällan söka efter vägledning och källor till trygghet, av det enkla skälet att han eller hon bär dessa inom sig. De är regementets anda som har ympats in i vederbörande under mången utbildning och övning. Det sitter alltså inte ”i väggarna” på Fästningen utan är den förbandskultur som odlas Marco Smedbergs bok ”Om stridens grunder” LIVHUSAREN 2011 39 och vårdas av all personal, som har fått förmånen att arbeta där. Jag är helt övertygad om att det är så – och mitt nuvarande arbete i Stockholm stärker mig dagligen i den övertygelsen. Hur skall vi då utnyttja detta? Jo, genom att alltid vara goda ambassadörer för Livregementets husarer och dess anda – och att aldrig sluta försöka påverka vår situation… Jag hade under hösten förmånen att få genomföra Försvarsmaktens Högre Operativa chefskurs på Försvarshögskolan. Under ett antal veckor fick ett litet antal utvalda officerare möjligheten att träffas och fördjupa sig i ämnet operationer. Visserligen inte mycket nytt under solen, men tack vare utmärkta föreläsare samt det faktum att samtliga elever besatt avsevärda kunskaper och personliga erfarenheter blev diskussionerna i särklass. En av seminariefrågorna löd: Har Operationskonst något värde i den framtida insatsorganisationen i och med införandet av IO14?” Frågan är berättigad, med hänsyn till att Sverige har 40 LIVHUSAREN 2011 en mycket liten försvarsmakt kvar och att begreppet ”operationskonst” möjligen förutsätter att man har något mer att ”operera” med… I diskussionerna blev jag allt mer övertygad om att operationskonsten faktiskt kommer att ha större betydelse i framtiden jämfört med idag. Det handlar nämligen om konsten att utnyttja de få förband vi har på ett så effektivt sätt som möjligt. Att Livregementets Husarer har ansvar för de synnerligen kompetenta förbanden Underrättelsebataljon och Luftburen bataljon, samt att vi finns i nära anslutning till Försvarsmaktens specialförband gör regementet unikt. (Ja, jag vet att ”Luftburen bataljon” är ett kontroversiellt och ”förbjudet” namn, men nu när julen står för dörren får man lov att tro på tomten.) Att med mycket kort förvarningstid skapa oss en så god lägesbild om fienden, att vi kan sätta in lätta och extremt rörliga, men ändå mycket slagkraftiga, förband på synnerligen kort tid, kommer att vara helt avgörande för vår förmåga att segra över en numerärt överlägsen fiende som har lyxen att kunna välja tid och rum för sina operationer. Underrättelser om var anfall kan genomföras är och har alltid varit ett av chefens viktigaste underrättelsebehov. Var fienden finns, eller var han inte finns samt hans förmågor och stridsvärde är avgörande för vår operationsplanering. Livregementets husarer levererar exakt den typ av förband som borde vara efterfrågade och jag var naturligtvis inte sen att gång på gång påpeka detta faktum. Att dessa kostnadseffektiva förband dessutom är utmärkta för snart sagt alla typer av internationella insatser borde få politiker från höger till vänster att jubla av glädje, och att sådana soldater skall kallas jägare är en självklarhet. Bröder och Systrar. Mina nyårsbudskap till er alla är att ni skall hålla fast vid målet att vara Sveriges främsta soldater, ni skall hålla fast vid den goda livhusarandan, ni skall uppträda rörligt och aktivt och överraska motståndaren, ni skall handla offensivt och framförallt – aldrig sluta kämpa… Genom min nuvarande befattning på Insatsstabens Underrättelse- och säkerhetsavdelning får jag dessutom oroväckande insikter om utvecklingen i vårt närområde. Det gör att jag så smått börjar bli orolig för att vi faktiskt kan komma att behöva utnyttja de förmågor och förband vi producerar... och säkerhetsavdelning. PERGITE M Bratt Livhusar, överstelöjtnant och ställföreträdande chef för Insatsstabens Underrättelse- 15 SNABBA David Kristian TEXT:/FOTO: JENNIE CAGNER Ålder: 24 år Befattning: Yrkesofficer på luftburen bataljon Beskriv med tre ord hur du uppfattar ditt arbete som officer. Humoristiskt Omväxlande Datortungt Var och hur bor du? Hyresrätt, två rum och kök i Norra skogen, Karlsborg. När visar sig Karlsborg från sin bästa sida enligt dig? På sommaren. Kl är 19:00 en tisdag. Vad gör du då? Sover i soffan Bästa matstället i byn? Idas brygga. Vad kännetecknar en riktig Livhusar enligt dig? Professionell och noggrann. Vad tar du i bänk? 120 kg Vilket är det bästa tipset du vill ge till en soldat som vill bli Livhusar? Flytta till Karlsborg och undvik veckopendling. Marschträna mycket och tro inte att detta är en glamorös tillvaro. 5 SNABBA Strid i bebyggelse eller strid i skog: Strid i skog Isolerad mat eller grönpåse: Isolerad mat Bänkpress eller milen: Bänkpress Skogsgrönt eller ökenbeige: Skogsgrönt Plutanfall eller observationsplats: Plutons anfall Ålder: 23 år Befattning: Jägarsoldat (skyttesoldat) på luftburen bataljon Beskriv med tre ord hur du uppfattar ditt arbete som soldat. Varierande, Roligt, Utmanande, både psykiskt och fysiskt Var och hur bor du? Hyresrätt i Karlsborg. Flickvän och övrig familj bor kvar nere i Skåne. När visar sig Karlsborg från sin bästa sida enligt dig? På våren innan det blir för varmt. Kl är 19:00 en tisdag. Vad gör du då? Fysar eller fixar med min utrustning. Ibland blir det tv tittande. Bästa matstället i byn? Idas brygga. Vad kännetecknar en riktig Livhusar enligt dig? Initiativförmåga, uthållighet och framåtanda. Hur snabbt springer du milen? 45 min Vilket är det bästa tipset du vill ge till en soldat som vill bli Livhusar? Räkna med att behöva anstränga dig för att lyckas. Satsa mycket på marschträning, uthållighet och statisk träning. 5 SNABBA Strid i bebyggelse eller strid i skog: Strid i bebyggelse Isolerad mat eller grönpåse: Isolerad mat Bänkpress eller milen: Milen Skogsgrönt eller ökenbeige: Skogsgrönt Plutanfall eller observationsplats: Plutons anfall LIVHUSAREN 2011 41 Frystorkat Den klassiska maten har sedan länge försvunnit från Försvarsmakten och Livregementets husarer under dagarna i fält. Idag gäller frystorkat. Fördelarna med frystorkat är flera. Det är enkelt och går snabbt. Är också effektivt rent energimässigt kontra vikten på förpackningarna. Den stora nackdelen är priset per portion och allt skräp som bildas av förpackningarna. Här är lite tips, idéer och råd från kocken Mikael von Haugwitz PINNBRÖD BLIR TACOBRÖD TILL CHILI CORN CARNE Behov: Mjöl, bakpulver, vatten samt Bregott/olja. Ta en näve mjöl och släng ihop med vatten och ett uns bakpulver och knåda ihop till en fast substans i tex en påse. Med fördel kan du använda ditt matkärl, termos eller annat runt föremål för att kavla ut tunna ”bröd”. Stek i botten av din panna med Bregott, olja eller liknande. Var försiktig så att du inte bränner brödet. Serveras med en ”hårdare” substans av chili corn carne (från dygnsportionspåsarna) som fyllning. KALOPS FÖR DAG 2 Vill du laga denna rätt och äta den till lunch så måste du starta med förberedelserna vid frukost. Behov: Termos, kött (kalops), potatis, lök, morötter, ev. buljong, Bregott/olja eller annat som du har. Förberedelser (Görs med fördel i hemmet innan avfärd men inte ett måste). Lägg in Termosen i frysen dagen innan. Tärna potatis, kött och alla ingredienser du vill ha med. Med fördel skär du smått. Peta in dem i den nu ”frysta” termosen. Termosen håller sig i ca 20 timmar kylan. Morgon: Ta ur dina tärnande delar och stek upp i gryta. Använd vad du har för att smaksätta – buljong, salt och peppar, gärna lagerblad och kryddpeppar. Tillsätt lagom med vatten och låt koka upp. Häll allt i en varm Termos. Har du lagerblad och hela kryddor kan du stoppa in dem i en tepåse och dippa ner i Termosen under tillagningen, så kan du enkelt plocka ur den vid förtäring. Låt stå i allt från 3-6 timmar beroende på storleken på dina bitar. Köttet tillagas när vattentemperaturen är över 80 grader. Så det gäller att du har en bra Termos som håller värmen. Försvarsmaktens ”Thermos” gör detta i ca 4-6 timmar. Efter denna tid är det klart att äta. Bon apeti. Hoppa över den frysta termosen om du vill äta det samma dag. FRUKOST BLIR EFTERRÄTT Behov: Frukosträtt, chokladpulver, vatten, vetemjöl, Bregott/olja. Ta en frukosträtt, frukten är godast, och blanda i lite, lite vatten, vetemjöl och chokladpulver. Gör ”chokladbollar” av smeten (så det gäller att inte ha tagit för mycket vatten) och antingen plattar du ut dem tunt och steker med fördel i Bregott eller äter du den som de är – runda och goda. MIKAEL VON HAUGWITZ Mikael är född mellan Forsvik och Mölltorp där hans föräldrar lever kvar. Han började sin karriär på Kavelbroskolan i Skövde. Efter examen började en krokig karriär som började på ett cateringföretag i Skövde, fortsatte tillbaka till hemorten Karlsborg där delägarskap i hotell Wettern och Brostugan väntade. När familjeföretaget i hemorter drog igen sin verksamhet för fyra år sedan såg Mikael sin chans att utforska det okända och lämnade tryggheten bakom sig och gav sig av för att frilansa i den vida världen. Ett äventyr som skulle komma att innefatta boenden i primitiva kollektiv i fjärran länder med nya upplevelser, möten med nya människor och en konstant utveckling i yrkeslivet. Resan har i skrivande stund delvis nått tillbaka till Skövde, där allt började. Idag arbetar han på restaurang Glädje, men som om det inte var nog så fortsätter han samtidigt att frilansa på olika restauranger i Göteborg som med åren har blivit något av hans andra hem. Bor: Göteborg och Skövde. Motto i livet: Lev idag, i morgon kan det vara för sent! Motto som kock: Så länge du inte är HELT nöjd, så kommer du att fortsätta utvecklas! Favoritrestaurang: Min egen, den dagen den finns... Vilken restaurang skulle du vilja besöka som du inte gjort: Noma i Köpenhamn Matlagning för mig är en konst, ett hantverk. En resa som aldrig tar slut. Det går inte att bli fullärd, ens på en livstid, så varje dag är en möjlighet att utvecklas om man är öppen för nya vinklar och idéer. Chefen 32. Underrättelsebataljonen TEXT: Carl-magnus r svensson 2006 stod jag i Ursvik, med två utländska försvarsattachéer och såg en skvadron livhusarer som anföll och bedrev sjukvårdstjänst. De båda överstarna menade att det var ett förband på rätt väg mot ett stående försvar och var positiva i sina omdömen. Några år senare fick jag höra ännu mer översvallande beröm i Pristina över soldater och officerare från K 3. Jag kände vid dessa tillfällen en viss stolthet, trots att jag är bördig från Jämtlands fältjägarregemente och endast tillbringat två smärtsamma veckor i hopphallen på K 3. Föga anade jag då att Livregementet var för mig utgjutet i framtiden som bataljonschef för 32:a underrättelsebataljonen. Nu är jag här, påtagligt medveten om att förutsättningarna ofta styrs mer av PRIO än uppdragstaktik, men ändå stolt och glad att få vara en del av Livregementet. En viss otålighet känner jag att få fortsätta utvecklingen av underrättelsebataljonen. En bataljonschef som bara har tre till fyra år på sig har anledning att vara otålig. Det är mycket vi skall göra tillsammans. Jag kan som Bataljonschef lämna två tydliga budskap: Det första är tydlighet! Jag och skvadrons- och kompanichefer måste och kommer under året lämna tydliga besked om den långsiktiga personalförsörjningen såväl till bataljonen som till individen. Två befälssystem och de två soldatkategorierna utmanar vårt ledarskap på alla nivåer och våra ingrodda vanor. Vi ska inte enbart rekrytera personal vi skall även behålla och utveckla den. Detta arbete innebär ibland även att utveckling är lika med avveckling. Personaltjänsten sätter gränser och skapar möjligheter för all övnings- och insatsverksamhet i ett stående förband. Det andra är att många av bataljonens officerare måste tänka igenom sin situation och framtid. 44 LIVHUSAREN 2011 FOTO: FÖRSVARSMAKTEN Det är dags för många av våra officerare att göra ett aktivt val om de skall vara taktiska officerare eller specialistofficerare i framtiden, beslutet kan inte skjutas upp och måste fattas. Utvecklingen av bataljonen går en intressant framtid till mötes. Flera organisations- och metodförsök är planerade varav O-platsmateriel och ledningsfordon är de tydligaste och jag har en förhoppning om att genom ytterligare försök kunna öka bataljonens taktiska och operativa rörlighet samt vår uthållighetsfråga. Integrationen av disciplinerna för underrättelsetjänst, IMINT och HUMINT ska bli starkare. Jag vill också, i samma andetag som vi talar om utveckling, påminna oss om behovet av att befästa grunderna i vårt arbete. Flera färdigheter kräver att jag och Ni repeterar de enklaste grunderna för strid såsom eldkommandon, ledning av patrullen och inte minst den populära konsten att genomföra marsch under kärva förhållanden. Jag vill i sammanhanget även påpeka att minst 25 % av bataljonens tillgängliga personal kontinuerligt är i insats eller förbereder sig för insats nationellt eller internationellt. Bataljonens förmågor är efterfrågade! Jag vill särskilt tacka de soldater som förtjänstfullt tjänstgjort i det viktiga arbetet med att bevaka fästningen och som tålmodigt och uthålligt varit beredda att agera om så skulle krävts. En viktig tillväxtfaktor för bataljonen är de tidvis tjänstgörande soldaterna, GSS/T. Under 2012 växer bataljonen med 75 soldater, en fallskärmsjägarpluton och en underrättelsepluton och ytterligare soldatbefattningar vid lednings- och underhållsskvadronen. Tillväxten fortsätter sedan under de därpå kommande åren. Denna soldatkategori ger möjligheter att på sikt återigen kunna uppträda med hela skvadroner och ett helt fallskärmsjägarkompani, men även att öka den operativa uthålligheten för funktioner inom bataljonen. För att denna målbild skall bli möjlig måste vi tillsammans göra vårt bästa för att attrahera och utbilda dessa soldater de veckor som de tjänstgör i bataljonen. Utan denna kategori kommer bataljonen i slutändan att påminna om en väpnad styrka utan kraft och mening. Denna kategori av soldater är även en möjlighet att för soldater som vill minska sitt militära engagemang utan att helt släppa taget om insatsförbandet. Min uppmaning till alla på bataljonen är att göra Ert bästa för att välkomna dessa viktiga soldater på bästa sätt. Vi är alla en del av helheten och i vardagen kan alla utmaningar kännas överväldigande. Ni skall då inte glömma bort att Ni är mycket professionella duktiga och vägledas av vad jag brukar påminna min stab om ibland… ”Det här kan bli bra också!” Under mina inledande besök vid bataljonens enheter sedan jag fick äran att ta över bataljonen från övlt Lars Henåker kan jag konstatera att det finns kraft i Ert engagemang och i Er kunskap. Jag har dock noterat en väsentlig förbättringspunkt vid bataljonen. Vid byggnation av fast Oplats bör taket vara konstruerat på ett sådant sätt att det tål viss chefsbelastning. FAKTA 32. Underrättelsebataljonen 32. Underrättelsebataljon består av en bataljonsledning med stab, tre skvadroner och ett kompani. Det som utmärker 32. underrättelsebataljon är dess förmåga till att självständigt leda underrättelseoperationer samt kapaciteten med inhämtning i olika discipliner som kan överlappas. Bataljonens rörlighet i terräng och miljö skapas främst genom att transporteras till stridsområdet med egna fordon eller att fällas med fallskärm. Bataljonen består av två olika kategorier av soldater. Hälften av soldaterna är kontinuerligt tjänstgörande (GSS/K) medan den andra hälften är tidvis tjänstgörande soldaterna (GSS/T) som är knutna till bataljonen via ett avtal och kallas in vid behov eller för övning. Lednings- & underhållsskvadronen uppgift är stödja bataljonen och bataljonsstaben. Skvadronen består av en ledningspluton, en underhållspluton, en inhämtningspluton och två TUAV plutoner samt en hoppmästargrupp. Underrättelseskvadronernas (två stycken) uppgift är främst spaning och övervakning. Skvadronerna består av tre stycken underrättelseplutoner med SUAV, en prickskyttegrupp och en skvadronsledning med underrättelsebearbetningskapacitet. Kompaniet består av två fallskärmsjägarplutoner, en prickskyttegrupp samt en kompaniledning. Bataljonsstaben Bataljonsstaben har god kapacitet till ledning, underrättelsebearbetning och samverkan. Bataljonen kan verka i två riktningar med ISR/ISTAR TF liknande resurser och agerande. Fallskärmsjägarkompaniets uppgift är att spana samt utöva strid bakom fiendens linjer. LIVHUSAREN 2011 45 321. UNDERRÄTTELSE SKVADRON verkar i tre världsdelar - samtidigt! TEXT: Michael Reinholtz & Anders Torstensson FOTO: FÖRSVARSMAKTEN Under arméns slutövning JC10 i Skåne kom beskedet att Försvarsmakten skulle köpa in ett nytt taktiskt UAV-system (Unmanned Aerial Vehicle). Det gick sedan bara några månader innan 32. Underrättelsebataljon fick uppgiften att verka med en UAV-tropp i Afghanistan med start första augusti 2011. Det nya systemet som vi skulle verka med, UAV 03* även kallad Örnen, var i detta skede inte ens levererat till Försvarsmakten. Än mindre fanns det utbildad personal. Allt gick i en rasande fart och tiden fram tills att plutonen var på plats i insatsområdet var intensiv. Med stöd av bland annat K3 flygenhet, försvarsindustrin i Sverige och USA genomfördes utbildning under våren. När det var dags för TUAV´s slutövning i maj 2011 kunde vi äntligen själva ta ansvaret för hela systemet. Efter en välbehövlig semester på fyra veckor begav sig den första troppen ur 1. TUAV-plutonen ned till Afghanistan. 320. skvadron får se världen Under 2011 har skvadronen ge- 46 LIVHUSAREN 2011 nomfört insatser i Afghanistan och utbildats i både USA och England. För tillfället har vi personal i tre världsdelar samtidigt, vilket nog kan ses som något unikt för en skvadron eller kompani i den svenska hären. ”Örnen har lyft” 2011-08-01 1:a augusti 2011 var datumet då TUAV-plutonen skulle vara operativ i Afghanistan. På dagen genomfördes den första operationella flygningen och många var vi som drog en suck av lättnad att tidslinjalen höll. Inhämtningsgruppen ansvarar för att all video och data ifrån UAV-systemet bearbetas och mynnar ut i en produkt till mottagaren. Divisionsgruppens piloter och sensoroperatörer planerar och genomför uppdraget ur ett farkost- och luftrumsperspektiv. Farkosten startar och landar på Camp Marmal men styrs från kontrollstationen på Camp Nordic Lights för flygningen i operationsområdet. Flygunderhållsgruppen har hela ansvaret farkosterna och övriga delar i systemet fungerar. Framtiden Oavsett till vilket förband TUAV tillförs är denna spaningsresurs mycket effektiv att bidra till ett ökat beslutsunderlag för chefer på flertalet nivåer. Farkosten har god räckvidd och lång flygtid i jämförelse med andra system. I förhållande till andra flygande system är även UAV lättrörligt, tillgängligt och ett effektivt system som har en självklar plats för att snabbt leverera effekt i framtida insatsområden. * UAV 03 är ett Amerikanskt system som i USA benämns Shadow 200 och i Sverige benämns Örnen. 321. Skvadron organiserades för drygt ett år sedan då Utbildningsstöd Und omorganiserades. Truppspaningsofficerarna kom att bilda 321. Skvadron och underrättelseofficerarna gick i huvudsak till bataljonsstaben. I oktober 2010 kunde vi äntligen bemanna 11. Undpluton med anställda soldater (GSS/K), det vore oärligt att säga att allt gått smidigt men resultatet är ändå över förväntan, med motiverade soldater och ambitiösa officerare kommer man mycket långt. Tidigt våren 2011 fick så skvadronen sin första insats, skvadronchefen skulle ta över ledningen av ISR kompaniet på FS20-21 och han behövde en skyddsstyrka, den togs givetvis ur vår egen skvadron, för vissa blev det insats efter 19 veckor som GSS/K! Att sätta upp 12. Undpluton blev nästa utmaning, som till huvuddel skulle rekryteras ur den allra första GMU kullen på K 3, ingen hade tidigare satt upp en stående pluton med dessa förutsättningar - det fanns många olyckskorpar som kraxade men ack så fel de hade! Befälslaget på 12. Undpluton tillsammans med några få soldater från värnpliktsarvet har skapat en pluton som i många avseenden är väl så skickad som andra stående förband. Naturligtvis tar det tid att bygga upp allt från grunden men å andra sidan har vi fått fysiskt starka och väl motiverade soldater som är mycket formbara. 2012 har två utmaningar – Cold Response i Nordnorge! Det är en stor internationell övning som genomförs i subarktisk miljö, där våra soldater och officerare kommer få bekänna färg i mötet med både en utmanande miljö samt en potent motståndare. Den andra stora utmaningen under 2012 är att rekrytera och utbilda den första underrättelseplutonen bestående av GSS/T – återigen går 321. Skv i täten mot det okända! Kn Jesper Sandberg Tjänsteförättande chef 321. Skvadron Har jag det som krävs? TEXT: FILIP LOFTÅS ”Från och med nu, är allting i era liv alltid bråttom.”; så lät det vid den första uppställningen inför plutonchefen under GMU:s första dag. Idag, 9 månader senare, ska jag försöka sammanfatta min tid som provanställd soldat vid Livregementets Husarer, vid den 32:a Underättelsebataljonen. FOTO: RONNIE HAMMAR, PER INGEMARSON sannolikt bekanta frasen ”har jag det som krävs?”, var en tanke som gick igenom mitt huvud både en och två gånger inför provanställningen. Mycket förändringar blev det jämfört med GMU:n. Allting var inte längre alltid bråttom, (fast ändå för det mesta), saker fick lite mer tid När jag efter GMU:n skulle påbörja min att falla på plats. Utbildningen gick ifrån att anställning var känslorna präglade av både vara väldigt generell, till att bli mer nischad glädje och nervositet. För visst var det skönt mot det vi senare skulle jobba med. Jag och att äntligen ha lyckats klara sig igenom re- mina kamrater fick, egentligen för första kryttiden och äntligen få börja gången, en ordentlig inblick i det som skall vår arbetsuppkan jag med lätthet säga inget varit vara gift en ganska lång tid så personligt utvecklande som mitt framöver, en röd tråd började tas vid. Nu, senaste år och inte minst kamratskapet är efter ett tag är jag för min del ensidigt pooslagbart. sitivt överraskad över hur otroligt givande kalla sig Livhusar, något man sett fram emot och roligt detta jobb kan vara när man väl under en tid som ibland känts lång som en har börjat förstå sin uppgift i ett litet större evighet. Samtidigt kunde man vara ganska perspektiv, något som kommer mer och mer säker på att det från och med nu gällde att med tiden tror jag. visa både framfötterna och att visa prov på en duglighet långt mer än under GMU. Den Det jag reagerat mest över är skillnaden ” i bemötandet från befäl, de allra flesta visar klart och tydligt att vi från och med nu är kollegor som skall kunna arbeta ihop i vått och torrt, något som har gjort att jag trivts mer och mer för varje vecka som gått. Till Dig som kan tänkas läsa detta, och som funderar på att söka ett jobb inom Försvarsmakten kan jag bara säga att Du inte förlorar någonting på att söka GMU. Efter studier på både gymnasium, högskola och universitet kan jag med lätthet säga att inget varit så personligt utvecklande som mitt senaste år och inte minst kamratskapet är oslagbart. Att vara en del av Sveriges försvar är något att vara stolt över, och trots att inte allting fungerar helt perfekt ännu med yrkesförsvaret (vissa saker måste få tid att falla på plats) tror jag fullt ut att detta är något att satsa på, trots blodet, svetten och tårarna. LIVHUSAREN 2011 47 PÅ ANDRA SIDAN KULLEN! TEXT: Mj Kenny Sörquist, Mj Niklas Brandt FOTO: FÖRSVARSMAKTEN Evolution Underrättelsebataljon 14 är Högkvarterets namn på det förband som 32. Undbat skall organisera från 2013-01-01. Skillnaderna mot idag är inte sensationella på alla områden, men på sina håll har ändå fem års politisk omsvängning, teknikutveckling och erfarenheter satt sina spår: Det senaste försvarsbeslutet med nya personalkategorier, krav på tillgänglighet, balans mellan uppgifter och resurser samt inte minst omfokuseringen på att i första hand kunna försvara Sverige har påtagligt justerat kraven mot vad Underrättelsebataljonen och alla andra förband i armén har att verka mot och skall klara av att göra. 48 LIVHUSAREN 2011 Lärdomar från bataljonens övningar, metodförsök, beredskapsförband och inte minst insatserna i KFOR och ISAF har tagits tillvara och bidragit till att finjustera metoder och organisation. Nya personalkategorier i kontext. Bland bataljonens ca 350 GSS kommer ca 50 % vara kontinuerligt tjänstgörande. Bland de drygt 200 officerarna är fördelningen 70/30 mellan specialist- och taktiska officerare. I den siffran ingår också ca 30 tidvis tjänstgörande officerare enligt samma fördelning. Återstår gör ett 15-tal specialister med civil högskoleexamen, företrädelsevis bland medicinal- och viss stabspersonal. Totalt kommer 577 jägare att ha sin anställning vid bataljonen. Vad gör och var verkar 32. bataljon inom underrättelsetjänsten? Först skall underrättelsecykeln förklaras, se bilden. Planeringen sker med fokus på vad som skall delges, vad högre chef vill ha svar på, när och i vilken form. Vad man vill veta uttrycks i underrättelsebehov av olika former och nedbrytning. När man vet detta kan man genomföra inhämtning med bataljonens olika sensorer, system och databaser. Bearbetningen av inhämtad och tidigare hanterad information hanteras så att ett tillräckligt bra svar kan levereras. Delgivningen sker i rätt tid, form, plats till rätt mottagare. Från att tidigare arbetat med inställningen till delgivning ”Need to know” är det numera ”Responsibility to provide”. Självklart sker detta kontrollerat för att upprätthålla operationssäkerheten samt skydda källor med mera 32. Underrättelsebataljonen verkar och leverera underlag i alla stegen av underrättelsecykeln. Förmågor Bataljonen är ett förband på operativ nivå som stödjer högre chefs beslutsprocess. Koordineringen som genomförs av inhämtningsresurser och bearbetning benämns ofta som ISTAR eller ISR förmåga. Bataljonen har stor erfarenhet av båda dessa arbetssätt i modern tid både på den nationella och internationella arenan. Bataljonen fortsätter att bygga sina grundförmågor kring fast och rörlig spaning med IMINT Bredden skapas genom bland annat TUAV03, SUAV05 och dokumentationsutrustning på alla underrättelse- och fallskärmsjägarpatruller. Samtidigt organiseras och utvecklas disciplinen HUMINT in på större bredd och djup än idag. Passiv förmåga (utfrågare-samverkan-förhörsledare) tillförs alla plutoner och en särskilt avdelning ansvarar för aktiv HUMINT (kontakt hantering). Med understöd av andra förband kan förmågan till koordinerad underrättelseinhämtning ökas och ännu mer tydliga svar kan ges till högre chef. Bataljonens styrka är sensoröverlappningen samt bataljonens förmåga att bearbeta information och delge färdiga underrättelseprodukter. I förmågan verkan återfinns gamla kända centrala bekantskaper som integreringen av und- och bekämpningsprocessen (leda indirekt eld) samt prickskyttegrupper. En nyhet är att bataljo- nen kommer innehålla två grupper för att leda flygunderstöd (TACP). Uthållighetsmässigt är bataljonen reducerad jämför med tidigare bataljonstyper. Det som finns kvar är spetsigt, exempelvis Lätta Traumagrupper (FRT), trots det kommer bataljonen vara beroende av stöd från omkringliggande förband/infrastruktur i större omfattning i framtiden. Bataljonen förblir i sin helhet hjulburen och tillförs nya enhetsfordon, personterrängbil 4 ny samt rullflakslastbil. Dessutom tillkommer hjälpmedel för stridsteknisk rörlighet i form av terräng- och snöskotrar samt patrullbåtar. Fallskärmsförmågan vidmakthålls givetvis vid 323. Fallskärmsjägarkompaniet och hoppmästargruppen. Denna förmåga medger att bataljonen snabbt kan genomföra vertikal omfattning och därigenom snabbt placera kvalificerade sensorer och enheter bakom och på djupet av motståndaren. Framtiden har redan tjuvstartat i form av ISR PRT MeS I och med att CO FS 19 tog över befälet av PRT MeS organiserades ISR COY under ledning av 32. Undbat. Syftet var att utnyttja 32. Underrättelsebataljonens uppbyggda kompetens att leda och samordna alla de underrättelseresurser och sensorer som tillförts den Svenska styrkan i Afghanistan på ett mer effektivt sätt. ISR COY underställdes ett Field Humint Team och ett Weapons Intelligence Team ur 13. Säkerhetsbataljonen, en Telekrigtropp ur 13. Telekrigskbataljonen och under FS 21 tillfördes en TUAV-tropp från den egna bataljonen. telseförband. Två centrala grundbultar i detta kompani är att de tre bataljonerna kontinuerligt känner ansvarar för att bemanna kompaniet med yrkeskunnig personal, samt har en rotation som avviker från den gängse rotationsmodellen, allt för att undvika kunskapsdippar i och med rotationer. ISR COY är likt 32. Undbat ett så kallat multisensorförband, som i första hand sysslar med att bedriva underrättelseinhämtning där flera olika sensorer samordnas för att uppnå en högre grad av sakrikighet än vad som kan åstadkommas när sensorerna utnyttjas enskilt. Syftet är att leverera underrättelserapporter som är ett reellt stöd till CO PRT MeS när han skall fatta taktiska beslut. Förbandet ansvarar alltså inte för att upprätthålla och analysera någon gängse lägesbild till stöd för stridsledning. Detta ansvar åligger alltjämt underrättelsesektionen i PRT MeS HQ. Framgångarna för kompaniet har inte låtit vänta på sig. Från alla tänkbara håll och kanter uttrycks uppskattning för vad våra soldater åstadkommer. Erfarenheter som vi naturligtvis också tar med oss in i arbetet med att forma Underrättelsebataljon 14 och framtida ISR-stridsgrupper. Hur länge kompaniet skall bemannas är alltjämt okänt, men politiska beslut om nedtrappning av bidraget till ISAF kommer givetvis också påverka ISR COY. Till dess fortsätter Undbat att prioritera denna insats, vilken varje dag levererar effekt genom att avslöja motståndarens verksamhet, intentioner och sårbarheter - därmed räddas liv på soldater och civila i en krigstrött del av världen. Kompaniet sattes upp som en konsekvens av att PRT MeS vuxit till en bataljonstruktur och det fanns ett ökat behov av att koordinerat leda PRT’s underrättelsesensorer. Genom att ta tillvara vad som redan fanns på plats i PRT’t och kombinera det med erfarenheter från ISR TF i KFOR och ISTAR TF BG 08 byggdes ett för PRT MeS skräddarsytt underrätLIVHUSAREN 2011 49 Att bygga en Fallskärmsjägare TEXT: johan persson 50 LIVHUSAREN 2011 FOTO: FÖRSVARSMAKTEN Efter att ha varit anställd som soldat på den luftburna bataljonen i nästan 5 år, så kände jag att jag ville utvecklas och pröva något nytt. Under min tid i Afghanistan (FS19) såg jag på en notis i matsalen där det stod att 323:e fallskärmsjägarkompaniet sökte soldater. Två av soldaterna i min grupp hade gjort sin grundutbildning på FJS så det var bara att fråga. Båda rekommenderade mig stark att söka. Den blivande ställföreträdande plutonchefen fanns turligt nog också på plats i Afghanistan så efter ytterligare frågor och samtal var beslutet taget och ansökan skickades in. Sågspån, svett och hårda landningar. Med välputsade kängor, motoroverall och stridsbälte 304K skulle jag i två veckor lära mig hoppa fallskärm tillsammans med årets kadettkull från Karlberg. Den första veckan blev det (för)mycket tid i hopphallen samt hopptornet, där vi hade landningsträning, uthoppsträning och falldrill. Som de säger, repetition är kunskapens moder och tristessens gudfader. Efter att den första sågspånsveckan med mycken falldrill och uthopp från tornet var det dags för vecka två och mina första fallskärmshopp. Efter några helt underbara adrenalinkickar och en ömmande kropp så hade jag genomfört 4 stycken hopp med livet i behåll. Min gedigna kroppshydda visade sig nämligen ha egenskapen att som sista hoppare i hopplaget, alltid falla snabbast och landa först. Vad skulle fallhastigheten bli när ryggsäcken kom till, jag vågade knappt tänka på det. Trasiga hälar och ömmande axlar, Örnmarsch. Dagen med stort D var kommen, örnmarschen med alla rykten väntade. Luftlandsättning på Karamossen, efter ett dåligt uthopp med gedigen snodd som följd så lyckades 115kg Jägare ta mark med full kraft, varav kronans kalsonger fylldes till bredden med väta och smuts. Örnmarschen, 60km med fullpackad ryggsäck, stridväst, vapen, med alla dess ingående moment kunde börja. Självklart som skrivet i sten så visade Karlsborg sin vackraste sida med ett gediget regnoväder. Efter ett tag insåg jag att hälarna höll på att trilla av samtidigt som skavet över axlarna gjorde mig påmind om att jag inte hade glömt kvar min ryggsäck på tidigare raster. Trots ömmande hälar och axlar var jag till slut fram- on, av och på med simutrusting vid FJS gamla läger. Utrustningsdrillen följdes av patrulls i och uppgång ur vatten. Kallsupar och nerpissad torrdräkt var ständigt återkommande och livet lekte som det alltid gör vid jägarborgen. Ytsimsutbildningen avslutades givetvis med ännu ett härligt Örn prov, vi skulle simma 5 km full utrustning. Efter många timmar i vattnet och någon liter urin i torrdräkten lyckades jag avsluta ytsimsprovet på 5h 25min. Annat som inte har tagits upp Understödsutbildning på kulsprutor granatgevär och andra vapen genomfördes med kustjägarna i Berga och på Utö. Det var bra utbildning och en eldfest för oss. KoAvoiding danger is no sa- mandot ”Färdig Pjäs” innebär numera mig ”förändra landskapet” Året har fer in the long run than för också inneburit vakttjänst, skjutveckoutright exposure. Life is either a or, sjukhus praktik, foto/spanings utbildning, terrängutbildning med terdaring adventure, or nothing... rängfordon, hoppning med fallskärm 80 samt ett antal vattenhopp. me vid Perstorp där vi fick någon timmas vila. (Dock var jag övertygad om att de drev Det har varit ett intensivt år med mycket med oss då det mer kändes som 10 min.) Nu utbildning och aktiviteter. Jag hoppas att återstod mandomsprovet att springa 10 km nästa år blir minst lika bra. Till alla Jägare: Om orientering (utan hälar) på 60 minuter, med vi inte ses på hjältarnas borg så hoppas jag vi avslutande skjutprov. Det gick! vi var i mål ses på någon annan plats! där alla klarade 24 timmar. ”Avoiding danger is no safer in the long run Torrdräkt blir Våt dräkt than outright exposure. Life is either a daring Efter vinterutbildning i Kiruna med utbild- adventure, or nothing...” ning till skoterförare väntade Vättern och det tredje elementet vatten, vi skulle lära oss ytsim. Drillandet fick nu ytterligare en dimensi- ” LIVHUSAREN 2011 51 Våga se in i framtiden en bataljonschefs testamente Livhusaren har träffat överstelöjtnant Lars Henåker, nyligen avgången chef för 32. Underrättelsebataljonen numera K 3:s man vid HKV ATS. Chefskapet för bataljonen lämnade han i september över till övlt Carl-Magnus (CM) Svensson. TEXT: LARS HENÅKER 52 LIVHUSAREN 2011 FOTO: ronnie hammar Vad är det som kommer upp först om du skall sammanfatta din tid som chef för bataljonen? – Jag har haft fyra fantastiska och lärorika år i Karlsborg. Jag har fått vara med om att bygga upp en av Sveriges bästa bataljoner genom att direkt påverka bataljonens organisationen, olika uppdrag och på vilket sätt min personal skulle användas mest effektivt. Jag skulle kunna berätta en lång historia över allt vi har gjort under dessa fyra år, allt ifrån insatsen i Kosovo, beredskapen i NBG08 och NBG11, förnyad insats i Afghanistan till de sista värnpliktskullarna och olika övningar. Det skulle nog kunna fylla hela Livhusaren. Om du här skulle försöka sammanfatta dina tankar i ett testamente, vad vill du då lyfta fram? – Det får nog i så fall ske i form av ett antal Maximer, det vill säga vad vi till vardags kallar visdomsord. Vad är då ditt viktigaste budskap eller som du säger Maximer som du vill förmedla, lämna efter dig? – De tyngsta inhämtningsdisciplinerna som bataljonen har och kommer att utveckla i framtiden är underrättelseledning, bildinhämtning (IMINT) och personbaserad inhämtning (HUMINT). Dessa tre pelare bygger bataljonens framtid. Ledningen av underrättelseförbandet är överordnat övriga discipliner och bör ha högsta prioritet att utvecklas ytterligare. Samarbete med andra förband vad avser signalunderrättelsehämtning (SIGINT). Dessa tre (SIGINT, HUMINT, IMINT) inhämtningsdiscipliner bör alltid kunna ledas av en underrättelseledning ur bataljonen för att fusionera och skapa optimalt underlag. Bataljonen är redan i dag till del i ovan beskrivna situation och bör fortsatt utveckla egen förmåga till att leda dessa discipliner. De naturliga formerna detta kommer att ta är i tillfälligt sammansatta förband så som ISR TF och ISTAR TF. Förmåga till personbaserad inhämtning skall viktas mot förmåga till bildinhämtning och skapa en balans. I dag ligger för mycket av bataljonens fokus på bildinhämtning. Hur ser du på de närmaste åren för 32. Underrättelsebataljon? – 32.underrättelsebataljon kommer att finnas som ett efterfrågat och välrenommerat förband även i framtiden. Behovet av kvalificerad underrättelseinhämtning, bearbetning, delgivning och underrättelse-planering kommer att öka internationellt och nationellt. Fokus kommer att under de närmsta åren vridas mot våra nationellt behov. Det nationella försvaret är och förblir den viktigaste uppgiften för Försvarsmakten och det kommer påverka utvecklingen av 32.underrättelsebataljonen. ” därigenom tappar bataljonen sin slagkraft. Valet i framtiden är enkelt, personalen i förbandet måste känna förtroende för chefens vilja och förstå taktiken och operationskonsten vad avser sin egna funktionsbataljon för att kunna fungera och leva i uppdragstaktikens anda, vilket vår doktrin tydligt visar på. Om jag skulle likna det vid människokroppen så måste kroppen hänga ihop för att fungera. Armen kan inte säga till kroppen att den inte vill vara en del i den utan vara för sig själv, benet kan inte heller Det är helt avgörande att de olika funktioner som finns i en funktionsbataljon så som en underrättelsebataljon leds i en klar och tydlig operativ riktning. Vad är det mer som behöver utvecklas de kommande åren om du får råda? – Nästa framtida utvecklingsområde inom bataljonen måste bli taktik och operationskonst. Vi har allt för länge byggt upp enskilda förmågor som var och en sig fungerar men måste börja fungera fullt ut i ett system av system för att få full operativ effekt. Det är helt avgörande att de olika funktioner som finns i en funktionsbataljon så som en underrättelsebataljon leds i en klar och tydlig operativ riktning. Det påverkar moralen, utvecklingen, utbildningen och organisationen av förbandet. Det är minst lika viktigt att den operativa och taktiska förmågan som finns och kommer att utvecklas är känd av bataljonens personal. När den är det bygger nästa viktiga framtida grundsten på lojalitet. – Vad har varit svårast med utvecklingen av underrättelsebataljonen under din chefstid? - Det har nog varit att få ihop, gifta ihop de olika delarna i bataljonen, som fallskärmsjägare, UAV-delarna samt de gamla delarna ur divisionsunderrättelsebataljonen till en enhet med samma mål. Om bataljonen skall fungera och utvecklas i rätt riktning måste samtlig personal samt stödet från regementet vara lojala mot chefen för 32.underrättelsebataljonens vilja. Om vi inte är det kommer bataljonens olika ”kroppsdelar” spridas ut i övriga Försvarsmakten och säga att det inte vill vara en del i kroppen utan gå åt sitt egna håll, hur skulle då kroppen fungera? Är det några mer saker du vill lyfta fram? – Förmåga till ytövervakning, rörlig och fast, dold och öppen spaning är också i framtiden helt avgörande för att kunna inhämta underlag med olika källor. Underrättelseskvadronerna och fallskärmsjägarkompaniet är de främsta i Sverige idag vad avser inhämtning under längre tid. Denna egenskap skall bibehållas och utvecklas ytterligare bland annat med förnyad teknik. Lång uthållighet i en miljö med förhöjd hotbild är den som grupper och patruller uppträder i även i framtiden. Det innebär fortsatta krav på en mycket hög psykisk och fysik nivå vilket är idag ett av bataljonens särdrag. Förmåga till att fälla ett kompani med fallskärm innebär utökad förmåga till inhämtning och utgör ett hot mot en fiende vars larm- och övervakningskedjor kan passeras. Förmågan till att genomföra och upprätta tillfälliga landningsbanor, framskjutna baser samt sjukvård och underhåll är och förblir exklusiva resurser och ger bataljonen ytterligare en särart att förvalta. är radarsensorer, teknik för akustisk inhämtning, obemannade sensorer, personlig utrustning för soldater på o-plats. Vad blir ditt sista och viktigaste budskap till dina efterträdare? – Personalen är och förblir den viktigaste delen i förbandet. Personalen bör utvecklas och utbildas i riktningar utstakade av bataljonen och för bataljonens behov. Det är viktigt att utveckla utbildningsoch kursverksamheten så att det blir en årlig rutin. Vissa kurser finns redan i dag vid regementet och bataljonen och kommer bedömt att utökas. Här är samarbetet med FM UndSäkC en av de viktigaste framgångsfaktorerna. Fortsätt utveckla ett klarsynt samarbete där kurser och övningar är de främsta medlen. Vad handlar underrättelsetjänst om då? Jag har vid några tillfällen gjort det enkelt genom att förklara det som konsten att kunna hantera hemligheter. Underrättelsetjänsten är abstrakt till sin natur. Att hantera hemligheter är en viktig del i bataljonens huvudtjänst. Bataljonens informationsläge och delgivning är grunder för hur högre chef fattar sina beslut. För att uppnå överraskning måste högre chefs syfte och agerande vara dolt så länge som möjligt samt att fiendens avsikter och möjligheter är avslöjade. 32. underrättelsebataljonen är en funktionsbataljon, till för att ge underrättelser, med hög riktighet i sig och i rätt tid för att högre chef skall kunna fatta kloka beslut. Bataljonens framtid är ljus. Tappa inte bort ljuset genom att dra åt olika håll, då går det fort utför och mörkret faller. Fokusera på huvuduppgiften och er särart, underrättelsetjänst. Ansvaret att se in i framtiden är givet 32.underrättelsebataljonen, våga se in i den. Framtida teknikutveckling är en viktig del i bataljonens utveckling. Områden som bataljonen bör fortsätta utveckla är bildsensorer, UAV, o-platstjänst, personbaserad inhämtning, fusionering av information. Teknik som bör läggas till LIVHUSAREN 2011 53 54 LIVHUSAREN 2011 Att Sluta en Cirkel TEXT: Sergeant Magnus Selin FOTO: FÖRSVARSMAKTEN -Ta sikte på kraftledningsgatan där borta så har du en referens för att se om du kommer tillbaka på samma ställe.” Jag tittade ner åt höger och identifierade snabbt kraftledningsgatan som flygläraren hade pekat ut. Jag gjorde sedan en högersväng och rätade upp flygplanet när jag var rakt ovanför och på parallell kurs med kraftledningen nedanför. Jag tittade på hastighetsmätaren och konstaterade att jag behövde öka farten en aning innan jag kunde påbörja loopingen. Jag förde gasreglaget framåt, kontrollerade min höjdmätare och gjorde mig beredd. När jag uppnått rätt hastighet drog jag bestämt spaken mot mig samtidigt som jag ökade gaspådraget. SK60:n började genast stiga samtidigt som jag kände hur andningen började bli tyngre och g-byxorna började spänna runt benen och magen. Nu gällde det att lyckas med att bibehålla draget bakåt i spaken samtidigt som jag försökte att hålla planet rakt genom hela manövern. Snart började jag närma mig toppen av loopingen och började då släppa efter en aning med spaken. Samtidigt som jag kände hur g-krafterna började minskade böjde jag huvudet något bakåt och började leta efter horisonten. Där var den! Visserligen upp och ned men fortfarande vågrätt vilket var precis vad jag ville se. Med en snabb blick på mätaren konstaterade jag att hastigheten fortfarande såg bra ut. Jag fortsatte manövern och i takt med att flygplanets hastighet med hjälp av gravitationen återigen började öka drog jag gasreglaget bakåt för att inte få upp alltför hög hastighet inför slutskedet av loopingen. Till min glädje fick jag nu syn på kraftledningsgatan rakt under oss, vilket betydde att jag hade lyckats med att genomföra en rak och fin looping utan att omedvetet ”glida iväg” åt ” I lurarna hörde jag nu flyglärarens halvskrattande kommentar: ”-Fan, den där loopingen var ju snyggare än den jag gjorde! Så kan vi ju inte ha det, nu måste jag göra en till bara för det…” Av de tio stycken flygpass jag genomförde under kursen på Flygskolan, vart och ett en upplevelse för livet, så är just den lyckade loopingen det starkaste minnet från de veckorna. För mig personligen var upplevelsen att flyga, och faktiskt få genomföra Fan, den där loopingen var ju snyggare än den jag gjorde! Så kan vi ju inte ha det, nu måste jag göra en till bara för det… något håll. Under slutskedet fick jag medan jag såg marken obönhörligen närma sig dra spaken hårdare mot mig för att återföra flygplanet till den planflykt som var utgångsläget. Återigen blev g-krafterna påtagliga samtidigt som g-byxorna blåstes upp och började kramas rejält. När detta var avklarat och SK60:n var tillbaka i planflykt sade en blick på höjdmätaren mig att jag faktiskt lyckats komma ur loopingen på nästan exakt samma höjd som jag påbörjat manövern på! komplicerade manövrar, med SK60 en av de häftigaste och mest minnesvärda upplevelserna jag varit med om. Sammanfattningsvis tror jag att samtliga som var med och genomförde GFU TUAV 2011 håller med mig om att det var en riktigt rolig och intressant period. Vi hoppas nog allihop att vi någon gång i framtiden ska få en chans att komma tillbaka till Flygskolan för att ”fräscha upp” kunskaperna på SK60 igen… LIVHUSAREN 2011 55 HELA FAMILJEN GÖR UTLANDSTJÄNST! Vad hjälper K 3 Er med TEXT: Steve fogderud Min partner gör utlandstjänst och jag är kvar hemma med barn, hus och andra vardagliga sysslor och har då ingen att prata och dela vardags livet med. Lt Steve Fogderud 0505-45 12 21 070-217 99 46 [email protected] Så tror jag att många som har en partner i utlandsstyrkan skulle kunna börja en dagboksanteckning med. Dessa tankar har nu Försvarsmakten tagit till sig och tar nu ett stödjande ansvar även för de anhöriga som är hemma när våra soldater åker utomlands. Detta har våra politiker bestämt att vi i försvarsmakten har skyldighet att göra om vi har valt att vara soldater. Vi (Försvarsmakten) börjar lära oss läxan att vi måste på ett bra och naturligt sätt hjälpa våra soldaters anhöriga i det vardagliga livet när soldaten är utomlands med t.ex. utbildning och stöd. Jag Steve Fogderud som anhörigsamordnare på K 3 klarar förstås inte av detta själv utan måste få hjälp med detta jobb som är nytt och spännande och roligt men kan även vara tungt, därför har Försvarsmakten skrivit kontrakt med ett par organisationer som hjälper oss med vårat stöd till anhöriga som är i utlandsstyrkan. De organisationer som vi har kontrakt med är Soldathemsförbundet och Invidzonen detta är två ideella föreningar som kompletterar varandra bra och finns spridda runt om i Sverige med sitt nätverk. Här på K 3 så har vi tillsammans med soldathemsförbundet ordnat kurser för par i samtalsteknik - så kallade preppkurser. Det kan vara svårt ibland att förstå varandra och då är en sådan preppkurs i förebyggande syfte bra att gå/genomföra. Vi har genomfört 56 LIVHUSAREN 2011 föredrag om familje ekonomi, juridik, och försäkringar. Det har varit föredrag om hur barn regerar och mår när ena föräldern är borta under en längre tid och hur man själv kan må. Vi har även diskuterat och informerat om ett klokt säkerhetstänk på nätet och med mobilen när vi pratar eller skriver till våra kära. Under dessa träffar har det bildats ett nätverk och en ”tjejklubb” som jobbar mycket aktivt med olika aktiviteter. De genomför olika temakvällar, de har fixat en barnpassningspool. Soldathemmet har sina dörrar öppna även för lite större barn som vill komma dit och fika på tisdags kvällar eller kanske till och med få läx hjälp. Vi (K3) kan även hjälpa till med att Du kan få träffa någon att prata med om det känns tungt. Dessa aktiviteter sker inte bara i Karlsborg utan det finns soldathem och invidzonen runt om i Sverige som anpassar aktiviteterna efter deras lokala önske mål. Ibland förstår inte omgivningen (kamrater, anhöriga, skola osv) varför och vad soldaten gör därför har vi även informerat skolan om vad utlandstjänst innebär. Detta är bara några axplock vad vi tillsammans kan göra under tiden våra soldater är på jobb utomlands. Du kanske har några bra idéer på gemensamma aktiviteter som gör att vi kan knyta nya spännande vänner till oss så vi får ett rikare liv, hör av dig alla är välkomna och vi behöver DIG. Vi har också vårat normala liv som är viktigt att vi underhåller och sköter med rutiner, jobb och vänner under tiden som våra soldater är på utlandsjobb. Jag, Steve, är till för att samordna ert stöd om ni känner att ni behöver det, bättre att ringa mej en gång för mycket än att vänta och tro att det fixar sej. Nu är det så att jag inte kommer hem till er för att laga ”pannan” men jag kan kanske ge tips var och hur ni ska gå till väga. Önskar er en bra tid och vet att ni kommer starkare och klokare ut i andra änden av er soldats mission. FAKTA anhörigsam. karlsborg Samarbets partner: www.soldathem.org www.invidzonen.se www.fredsbaskrarna.se Militära kamratföreningar exempel på aktiviteter: Julpyssel Tacokväll Pajkväll Tjejkvällar med olika teman Möjlighet till middagsalternativ på soldathemmet Barnpassning osv... Vi har givetvis tystnadsplikt! ÖVERLEVNADSSKOLANS CHEFER GENOM ÅREN Från ”Tallbarrste” till ”Undsättningsoperationer” tiderna förändras och fort har det gått… TEXT: Johanna Sundberg Sjöberg FOTO: försvarsmakten, RONNIE HAMMAR, PER INGEMARSON 6 snabba frågor till FÖS Chefer från 1989-2011 (”Dock inte lika snabba svar, så texten är i många stycken kraftfullt förkortad”) Försvarsmaktens Överlevandsskola bildades 1989 och Lars Fält var den som satt vid rodret. Fram tills idag har 4 chefer suttit på ledningsstolen. Skolan har utvecklats under åren från att arbeta enbart med överlevnad i sin renaste form till undsättningsoperationer. Tallbarrstet har inte på något vis spelat ut sin roll, dock har tiderna förändrats och mycket mer ligger an på en överlevare i dagens Försvarsmakt …eller SERE-specialist, som den kallas som utbildas hos oss. Alltså, utvecklingen från ”Tallbarrste” till ”Undsättningsoperationer”… Vad minns du tydligast som ett bra/kul minne? ”Mycket! ... När det bildades 1989! Det var mycket om och men innan, om det skulle vara en egen enhet eller inte. Då hade vi redan hållit på i 10 år i det som kallades Arméns Överlevnadsgrupp. Arméchefen Nils Sköld var inblandad. Man ville ta fram hur en soldat skulle kunna överleva under en längre tid. Vi var tvungna att samverka med FOA, Försvarets Forskningsanstalt. Norden hade vid denna stund ännu inga Överlevnadsskolor.” Under tiden då du var chef för FÖS... Vad var dina styrkor? ”Jaae, det var väl att jag själv var intresserad för det jag höll på med, att jag tyckte att det var viktigt. Sverige hade ett ryckte om sig internationellt att vi var bra på vinter. USA var ju före i PR, Personnel recovery, men de hade tappat det som var basic, grunderna helt enkelt. I de kurser jag nu för tiden håller i, tillsammans med Ray Mears, är det ett internationellt intresse av bl.a. utländska officerare som vill bli bra på grunden.” (PR, dvs. Personnel recovery=Återbringa isolerad personal, rädda någon som är i en överlevnadssituation, alltså). Vad var dina svagheter? ”Säkert många, men att man inte är så diplomatiskt kanske” – sa han med glimten i ögat! Vad är du idag mest nöjd med att ha presterat på FÖS? ”Det är väl att det finns kvar! Nu är skolan så etablerad så den är svår att lägga ned. Öv Per Ritsén, K4, såg rent stabsmässigt till att det blev en skola 1989. Öv Lars Josefsson som var Chef när skolan rent organisatoriskt hängde ihop med det som nu kallas FMIF, Försvarsmaktens Idrotts- och Friskvårdsenhet, hjälpte till så att skolan kunde fortleva i slutet på 90talet.”’ Som FÖS ser ut idag... Kunde du då föreställa dig att FÖS skulle ha den skepnad som FÖS har idag? ”Nej, inte då… men det sista året kunde jag nog tänka mig lite åt det hållet när Amerikanarna kom hit och certifierade skolan så att vi fortsättningsvis skulle få befogenhet att hålla CSAR-utbildning, Combat Search And Rescue. De hade hittills varit så hemliga, men nu fick vi helt plötsligt lära oss. Då började jag förstå hur viktigt detta var. År 2000 utbildade vi Hercules-piloterna i detta. Då hade Tor kommit till skolan för att 1 år senare ta över som Chef för skolan.” Från ”Tallbarrste” till ”Undsättningsoperationer”, tiderna förändras och fort har det gått… Här avbryter Lars mig med att säga ”-Det var inte med tallbarrste det började, utan det faktum att man kunde få en pluton där ingen kunde hantera en yxa. Det hade inte inträffat förut och det kändes viktigt att de grundläggande kunskaperna i att ta hand om sig själv inte försvinner … Det var så det började!” Ärligt talat, blev det verkligen som du hade tänkt dig, eller … : ) Hade du hellre sett en annan utveckling än de uppgifter som FÖS löser i dagens läge? ”Nej, jag tror att det är helt rätt! Det är helt rätt! Hela Försvarsmakten, även internationellt, går åt samma håll. Vi måste ingå i systemet!” Den här intervjun var mycket, mycket längre och det finns ingen ände på vad Lars Fält har att berätta. Efterklok som man är, önskar jag att jag hade bandat hela intervjun för att kunna låta fler få ta del av allt det jag nyss fick höra … och för all del, inte bara här idag utan många andra historier som jag och övriga FÖS-anställda fått oss till livs. Det kan bli ett annat reportage en annan gång…ett långt sådant skulle det bli! 58 LIVHUSAREN 2011 Lars Fält C FÖS 1989-04-01—2001-03-31 Med spänd förväntan ser han fram emot mina frågor! ”Vad kul, är det snabba frågor som vad jag tycker bäst om av t.ex. kött eller fisk, öl eller vin, kyla eller värme och sådant? Vad minns du tydligast som ett bra/kul minne? Han sitter tyst och ler… länge, sedan bli han allvarlig och säger efter en ännu längre stund, nästan uppgivet, ”Det är ju hur mycket som helst”. Sedan sträcker han på sig och säger åt mig vad jag ska skriva! Hmm, Citat: ”De åren jag hade förmånen att vara Chef har det hänt så mycket! År 2000 när vi började med CSAR och hade ett Mobile Training team, MTT, från US Air Force här och certifierade skolan. Ett annat bra minne var 2006 när vi fick Generalen Moore att skriva på ett Inriktningsdokument för Personnel recovery, PR … och alla Internationella övningar… och alla de gånger man kunnat vara med ute på kurserna … kan sitta en hel dag och bara berätta … och hur skolan har växt och hur vi fått gehör för att utbilda” Under tiden då du var chef för FÖS... Vad var dina styrkor? ”Det ska ju inte jag svara på, det är ju andra som får svara på det!” ”Engagerad – att jag tror på det jag gör och får då andra att engagera sig.” Vad var dina svagheter? ”Samma där, det ska ju andra svara på, men vad tycker jag själv är min största svaghet? Eftersom vi varit så ”utvecklande”, så lades mycket tid på resor och utvecklingsarbete, vilket gjorde att jag inte kunde vara så mycket på skolan som man skulle kunna önskat.” Tor CavalliBjörkman C FÖS 2001-04-01--2009-10-31 Vad är du idag mest nöjd med att ha presterat på FÖS? ”Att vi kommit så långt att huvuddelen av Försvarsmaktens personal som åker ut i insatsområde, idag genomför SERE-utbildning. Det finns idag ett system för utbildning av individer, Chefer, staber och förband som förbereder. Genom dessa förberedelser minskar riskerna för att PR-situationer ska inträffa. Men om de inträffar, så genom den utbildning och träning som de har, så har de förmåga att agera.” Som FÖS ser ut idag... Kunde du då föreställa dig att FÖS skulle ha den skepnad som FÖS har idag? ”Ja, det var ju min målbild… och vi har inte riktigt kommit ända fram än.” Från ”Tallbarrste” till ”Undsättningsoperationer”, tiderna förändras och fort har det gått… Ärligt talat, blev det verkligen som du hade tänkt dig, eller… : ) Hade du hellre sett en annan utveckling än de uppgifter som FÖS löser i dagens läge? ”Ja, det var nödvändigt att det skulle bli så här! Det som började redan i slutskedet av när Lars var Chef, det arbetet har bara accelererat och den utvecklingen var nödvändig, annars hade inte skolan överlevt. … särskilt med tanke på hur omvärlden har förändrats.” Slutligen Tor, eftersom du ville... Vad tycker du bäst om, snabbt svar nu? Kött eller Fisk: Kött Öl eller Vin: Vin Kyla eller Värme: Värme – ”Det skulle inte de andra två säga!” C FÖS eller PR-konsult: Haha, den var riktigt bra! Pass får jag säga då! LIVHUSAREN 2011 59 Vad minns du tydligast som ett bra/kul minne? ”Då har jag tre ledord; • Fokuserande • Professionalism • Insatsfokus Det har varit roligt att arbeta här så det har blivit många roliga minnen, det är en rolig tjänst! Ska jag välja ett särskilt roligt tillfälle var det när vi var tillsammans allihop, hela FÖS personalstyrka, i Rjukan i Norge i slutet av februari 2011 och gjorde en historisk fjällmarsch där vi blev guidade om krigstidens Tyska tungvattenanläggning. Att själv starta med att gå SERE C-kursen var mycket värdefullt och kul och att sedan få avsluta med att gå kursen i Fallskärmstjänst det var riktigt bra!” Under tiden då du var chef för FÖS... Vad var dina styrkor? ”Det är ju inte upp till mig att bedöma! Vad tycker du?” (med lite stöd från undertecknad) ”Min förmåga att kunna filtrera bort brus, så personalen kunde fokusera på det som var viktigt! Att jag genom mina kontakter på Högkvarteret, HKV, kunde sätta upp FÖS på dagordningen på HKV.” Vad var dina svagheter? ”Man var alltid på fel ställe! Det var en tjänst som skulle kunna vara flera tjänster! Å ena sidan ville jag vara mer inblandad i/kunnat vara med och påverkat mer i de olika processerna på HKV. Å andra sidan skulle jag velat hinna med att vara med mer i utbildningen på kurserna.” Vad är du idag mest nöjd med att ha presterat på FÖS? ”Att FÖS har överlevt utan personalreduceringar och att jag har satt FÖS på kartan än mer! Dessutom att jag har lyckats samla hela personalen på en och samma gång, där vi kunnat komma iväg och göra roliga och utvecklande saker tillsammans, som varit gynnsamt både för FÖS och för individen.” Som FÖS ser ut idag... Kunde du då föreställa dig att FÖS skulle ha den skepnad som FÖS har idag? ”Haha, ja självklart, det var ju så nyss! Det har ju inte hunnit hända så mycket på de tre veckor som gått sedan jag avgick som Chef! Det går inte så fort att ändra saker!” Från ”Tallbarrste” till ”Undsättningsoperationer”, tiderna förändras och fort har det gått om man ser tillbaka i tiden… Hade du hellre sett en annan utveckling än de uppgifter som FÖS löser i dagens läge? ”En sak som jag skulle velat ha gjort, som vi inte hunnit lösa är organisations- och metodförsöken med Fallskärmsjägarkompaniet. Pendeln slår fram och tillbaka! Vi måste hitta balansen mellan baskunskaperna och PR-funktionen och det gäller bara att ha koll på var pendeln befinner sig, så den inte slår över för mycket åt något håll.” 60 LIVHUSAREN 2011 Peter Gustavsson C FÖS 2009-11-01—2011-09-30 ”Jag har pratat med Peter under en längre tid innan jag bestämde mig att komma hit, om att det är en intressant tjänst med ett område som utvecklas snabbt. När jag väl kom underfund om vad FÖS egentligen var, en relativt ny funktion, inom ett relativt okänt område där det finns otroligt mycket utvecklingspotential, så såg jag det som en stor utmaning för mig att ta mig an detta. Det var ju faktiskt långt ifrån konserverade kottar.” Vad har du för förväntningar, ”i stort och smått”? ”Jaa, sa han dröjande! Att vi ska bli framgångsrika avseende att marknadsföra och utveckla PR-funktionen. Det är mina förhoppningar!” Har du några farhågor? I så fall, vilka? ”Det går hand i hand med förväntningarna. Om det är så att Cheferna på olika nivåer kommer på att de alltid ska ta upp PR och säga -”Glöm inte PR”, då kommer PR bli ”sexigt”, då kommer det bli så att ”alla springer på bollen”, då kommer alla ”vilja vara nära bollen”. Farhågan i detta är väl det att om de som beslutar högre upp ska lägga sig i innehållet och på så vis påverka det åt fel riktning, så kan det bli något som inte är den ursprungliga avsikten.” Vad hade du för bild av FÖS innan du kom till oss? Undrar egentligen om han förknippar oss med ”Tallbarrs te” eller ”Undsättning”? Ja, det svaret fick vi ju redan ovan, när han pratade om att ”konserverade kottar” och det är väl att likställa med tallbarrste kan jag tycka, vad nu konserverade kottar är. Hmm, kanske något vi ska lägga in på Växtrundan! ”Fälts bild, med att dricka tallbarrste och äta kottar. Egentligen visste jag att det inte bara var så, men när jag blundade var det just det som jag såg framför mig.” Carl Gustav Schultz C FÖS 2011-10-01—idag Vem är egentligen Carl Gustav Schultz? Några svar får vi här! Varför tackade du ”Ja” till jobbet som C FÖS? Hmm, vem tror han att han är! TUNGA namn är det som varit C FÖS innan honom! Faktum är att han sa ungefär som Peter gjorde lite raljant när han började på FÖS för drygt två år sedan; -” HKV hade så ont om platser att välja på så det fick bli FÖS”. Känns som att de (Överste löjtnanterna) vill sätta oss lite på plats, men tror nog att de innerst inne tycker det är en spännande uppgift att ta sig an, rollen som C FÖS! Som sagt, TUNGA namn är det som har suttit på denna post, redan innan dessa två Överstelöjtnanter... Överstelöjtnanter som vi naturligtvis är mycket glada för, då vi ständigt behöver kunna göra genomslag på HKV. ”Hmm, jag tycker ju förvisso om den ovan nämnda ”Fälts bild”, för det är ju ändå grunden till det mesta, att man ska kunna ta hand om sig själv i en miljö där inte allt serveras, då en ”bristsituation råder” som vi på FÖS väljer att uttrycka oss. Det är ju ändå ganska ironiskt att det fortfarande är samma bild som CG Schultz ser när han blundar. Nu var det ju inte så att det var det enda som CG Schultz såg framför sig med stängda ögon, vilket gläder mig oerhört. Jag är övertygad om att vi ska kunna uppfylla hans förhoppningar och hoppas att han kommer trivas med oss och vad vi gör.” Efter att ha varit här i 2 hela veckor (började officiellt den 1/10), ser det ut att vara det du trodde? ”Ja, det ser ut som att det skulle kunna stämma med mina förhoppningar. Med vad jag har läst in mig på att det ska vara, ser det ut att vara än bättre. Det verkar vara ett bra team som är hängivna sin uppgift – Äras de som äras bör – det verkar vara proffsigt!” Det kändes ju i och för sig som en bra avslutning, men jag vill ändå veta om CG Schultz har något mer som han vill tillägga nu i detta forum. ”Allt som Peter har gjort ska jag göra! Tradition blir det när två har gjort det, och det jag syftar på är att starta med att gå FÖS kurser, främst då PR-kursen och SERE C-kursen, varav den första klarades av redan första veckan. Ska man dessutom rulla sig i sågspån när man kommer och sedan när man går, ja då ska man det och då tar jag det som en utmaning. Så nu har vi satt ned foten och så ska det vara i all framtid. Peter tog stafettpinnen och nu har jag tagit över den…” Slutligen för att stilla Tors önskan… Vad tycker du bäst om, snabbt svar nu? Kött eller Fisk: Kött Öl eller Vin: Öl Kyla eller Värme: Kyla Tack och välkommen till FÖS CG Schultz! LIVHUSAREN 2011 61 Örebro-Värmlandsgruppen Örebro-Värmlandsgruppen, ÖVG, är en av landets 22 utbildningsgrupper och har sin placering i Örebro. Vår främsta uppgift är att utbilda, organisera och administrera Hemvärnet – De Nationella Skyddsstyrkorna i Örebro och Värmlands län. Vi stödjer även avtalsorganisationerna i våra län vars uppgift är att utbilda specialistkompetenser för hemvärnets behov. Vi har i dag 2 bataljoner, en i respektive län, med totalt 7 kompanier, sammanlagt cirka 1200 personer. Krigsförband Hemvärnet är ett modernt krigsförband i Försvarsmaktens insatsorganisation med uppgifter i Sverige. Vid händelse av krig eller krigsrisk ska Hemvärnet - De Nationella Skyddsstyrkorna bl.a. kunna skydda och bevaka anläggningar som är viktiga för totalförsvaret. Det finns dock även hemvärnsförband som deltar i Försvarsmaktens internationella verksamhet vid övningar i grannländer och vid bevakning av utlandsstyrkans transporter till och från svenska flygfält och hamnar. Stöd till samhället Hemvärnet är dessutom redo att dygnet runt - året om, biträda polis och räddningstjänst enligt Lagen om skydd för olyckor (LSO) främst gällande Efterforskning av försvunnen person och Skogsbrandsbekämpning. Och är även beredda att efter order stödja samhället vid svåra påfrestningar. Allt fler med internationell erfarenhet Medelåldern i våra insatsförband i dag ligger på cirka 30 år. Och vi har många soldater med internationell erfarenhet från olika missioner. Vi har idag modern och anpassad utrustning och vårt huvudvapen är AK4B med rödpunktsikte. Exempel på övriga vapen som används är granatgevär, kulspruta och pansarskott. Varför bli Hemvärnssoldat Varför man väljer att bli hemvärnssoldat finns flera anledningar till. Men de främsta är att man efter värnplikt eller internationell tjänst vill behålla kontakten och engagemanget i Försvarsmakten, om än i mindre utsträckning. Som Hemvärnssoldat har man stora möjligheter till att underhålla och förkovra sin soldatkompetens både genom regelbundna övningar och genom att vidareutbilda sig till högre befattningar på HVSS (Hemvärnets stridsskola). Det finns en mängd olika befattningar i Hemvärnet vilket gör att vi har någonting att erbjuda för alla, allt från stridande soldatbefattningar till mindre fysiska stabsbefattningar. Alternativt kan man bli specialistsoldat och teckna avtal med någon av våra frivilligorganisationer. Sist men inte minst, är det många som drivs av att få vara med och göra en insats för sitt land och hjälpa till att stödja samhället vid svåra påfrestningar. Hur blir man Hemvärnssoldat För att bli hemvärnssoldat krävs att man genomfört minst 85 dagars värnplikt. Samt att man är minst 18 år och svensk medborgare. Den sökande ska vara ”lämpad för tjänsten”. En sammanlagd bedömning görs av kompanichefen vid det aktuella kompaniet efter hembesök och intervju. Utöver detta ska även den sökande godkännas av Must, Militära underrättelsetjänsten, polisen och sociala myndigheter. När en person blivit godkänd inleder soldaten sin karriär i Hemvärnet genom att gå en Introduktionsutbildning under en helg där du bland annat får kunskap om Hemvärnet, kvitterar ut din personliga utrustning och skjuter in dig på ditt nya vapen. Vad förbinder man sig till När man blir hemvärnssoldat tecknar man ett avtal på 4-13 dygn per år beroende på befattning. Det vanligast är 4 respektive 8 dygn per år (bevakningssoldat-insatssoldat) All avtalstid genomförs under en KFÖ (krigsförbandsövning) och de med 8- dygn kompletterar med en SÖF (särskild övning förband). Utöver dessa dagar finns det möjlighet till att frivilligt delta på en rad kompletteringsutbildningar och skjutövningar under året. Ersättning Som Hemvärnssoldat får du ekonomisk ersättning när du gör din avtalstid och är du är alltid försäkrad till, från och under övning. Du får dessutom alltid fri mat, logi och km-ersättningar vid övning. Om du har 4-dygnsavtal får du en utbildningspremie på 3500 kr när du fullgjort ditt avtal respektive 7000 kr om du genomfört ett 8-dygnsavtal för att ge exempel på de lägsta nivåerna. SNABB FAKTA Alla i hemvärnet är med frivilligt. Personalen över mellan 4 och 13 dagar per år beroende på befattning. Du får minst 3500 kronor per år om du uppfyller avtalet. § Hemvärnets viktigaste uppgift är att bevaka, skydda och stödja samhället vid kris och krig. § Hemvärnsförbanden ska med kort varsel kunna sättas in över hela sveriges yta. Till huvuddel inom 24 timmar och till tillfälliga enheter inom 6 timmar. § 2014 ska det finnas 40 bataljoner med cirka 22 000 soldater varav 17 000 ska ingå i de nationella skyddstyrkorna. § Alla soldater ingår i någon av de 22 utbildninggrupper som finns i hela landet. I vårt, Livregementets husarer, fall Örebro Värmlandsgruppen. Utbildningsgrupperna är ansvariga för utbildning och övningar. § Vill du gå med? Gå till hemvarnet.se eller soldat. nu. Personer som ej genomfört värnplikt kan bli specialister eller genomföra den tre månaders GMU. LIVHUSAREN 2011 63 64 LIVHUSAREN 2011 En tjej med massor av energi, vilja och engagemang Sara Eklund, 26 år från Örebro, har en drivkraft och ett engagemang som tagit henne långt, både i den civila och militära karriären. Just nu befinner sig Sara i Kosovo på internationellt uppdrag via FN där hon deltar i Sveriges 24:e kontingent i Kosovo. TEXT: MARIE WILHELMSSON FOTO: försvarsmakten LIVHUSAREN 2011 65 Satellittelefon kan komma till användning Sara är uppvuxen i Stockholm, men flyttade till Örebro 2006 för att plugga till idrotts- och mattelärare vid universitetet. Hon tog lärarexamen nu i våras och har de senaste åren genomfört sina studier parallellt med en hel del annat arbete och en fullspäckad fritidssysselsättning Många strängar på sin lyra Sara driver sedan 2008 eget företag, tonvikten ligger inom turism men företaget har även två andra ben då hon är utbildad massör och frilansar som fotograf. Det är vitt skilda saker hon arbetat med men Sara gillar båda variationen och en fullbokad kalender. – Det är så skönt med de kontrasterna. Ena dagen kan jag vakna upp i en hängmatta intill skjutfältet. Den andra dagen sitter jag i ett möte i förd kavaj. Jag vill inte ha ett jobb där jag gör samma sak hela tiden. Hemvärnet Utöver lärarstudier och det egna företaget så har Sara ett stort engagemang i Hemvärnet. Sara är både Stf Plutonchef i ett insatskompani och ungdomsledare i Sannaheds hemvärnsbataljon där hon är instruktör för ungdomar mellan 15-20 år. Det innebär att hon året runt ägnar många helger och kvällar till den militära 66 LIVHUSAREN 2011 verksamheten och hon gör det med stor drivkraft och stort engagemang. Militära intresset växte fram Intresset för det militära föddes under värnplikten som hon gjorde i Boden 2005. Värnplikten gav blodad tand och några år senare kände Sara att hon ville satsa vidare inom det militära och för tre år sedan gick hon därför med i Hemvärnet. Hemvärnet har vid sidan av de rent militära uppdragen även till uppgift att hjälpa till med insatser i samhället, vid exempelvis skogsbränder och räddningsarbeten. Det är det som Sara uppskattar, bredden och variationen av uppgifter. – Hemvärnet har verkligen blivit den stora grejen för mig säger hon spontant. Ledarskap är ett stort intresse hos Sara och hon uppskattar struktur och klara direktiv som det militära livet präglas av. – Jag tycker att ledarskap är intressant och betydelsefullt. Framför allt att motivera andra människor. Att leda andra på ett bra sätt handlar om mod, menar Sara. – Att man vågar vara ledare och visar att man är chef. Att man vågar ta de beslut som behövs och att man lyssnar på var och en av individerna. Jag gillar ordning och reda och uppskattar de klara besked som ges i det militära förtydligar hon. Att driva ett bra ledarskap kräver anpassning och kompetens. Skillnaderna på att manövrera en insatspluton mot givna mål gentemot att på ett säkert och bra sätt utbilda och få ungdomar att växa som individer skiljer sig på flera sätt. Och ett kvitto på att Sara och de andra ungdomsledarna är på rätt spår framgick tydligt på 2011 års upplaga av Rikshemvärnschefens ungdomstävling vid Hemvärnets stridsskola i somras. Ungdomar från hela landet tävlade i en rad olika grenar och det lag som Sara var lagledare för presterade mycket bra och tilldelades vandringspokalen Rikshemvärnschefens vandringspris – bästa flicklag. Hemvärnet idag är någonting helt annat än det var förr i tiden. Tyvärr finns det fortfarande, på många håll, en felaktig och gammalmodig bild av hemvärnets både vad det gäller kapacitet, stridsförmåga och utrustning. Vad tror du överlag är det mest felaktiga bild som förekommer om Hemvärnet? – Det är nog utan tvekan bilden av den gamla traditionella hemvärnsmannen. Jag får ofta frågan om jag ska ut i helgen och fika med gubbarna i skogen säger Sara. – Jag vet inte vad som är värst, att civila utanför organisationen har denna syn eller att man t.o.m. träffar på försvarsmakts anställda som har denna syn. Jag har en väldig respekt för hemvärnssoldaten. – Om jag ska generalisera så är det en soldat som har en otroligt stor motivation, en vilja att lära sig, en inställning om att läget tydligt kan vara på eller av. Och inte minst så är det ett socialt forum som motiverar soldaterna att komma till övningarna trots att det kan gå månader mellan tillfällena vi ses emellanåt. En annan verklighet I oktober 2011 gav sig Sara och de andra i Sveriges 24:e kontingent iväg till Pristina i Kosovo. Inför uppdraget var Sara fylld med tillförsikt och hopp om att få vara med och bidra och tillsammans med sina kamrater i kontingenten få hjälpa till. – Man har utbildats till mycket i värnplikten. Någonstans vill man prova sina kunskaper skarpt, få användning för dem. Jag hoppas Matlagning över öppen eld I huvudstaden är det alltid något på gång, Här monitorerar vi en basketmatch och samtalar med både polis och publik att jag kan få bidra till att göra skillnad på den här platsen, säger Sara. Att hjälpa till i ett annat land som härjats av krig och konflikter ser Sara som ett sätt att dela med sig av tryggheten i Sverige. – I Sverige lever vi i en trygg tillvaro. Samhället är bra uppbyggt. Jag känner mig tacksam och nöjd med det jag har, och jag är beredd att ge någonting i en annan del av världen. Intensivt tempo och umgänge Tiden på plats i Kosovo beskriver hon som intensiv. Dagarna är långa och intensiva och det är mycket att sätta sig in i och många arbetsuppgifter att utföra. Sara ingår i ett Liasion monitoring team (LMT) där de har till uppgift att samverka och monitorera hela Pristina kommun. Ett uppdrag med stort ansvar då det i huvudstaden finns flera viktiga enheter som Kosovos struktur bygger på. Som samverkansassistent har Sara ett brett spektra med arbetsuppgifter och det präglas av en mängd möten. Alltifrån spontana möten med människor på landsbygden till bokade möten med personen på högre positioner i samhället. – Vi pratade här om kvällen om hur många arbetstimmar vi läg- ger ner här jämfört med våra arbeten hemma. Det går inte att jämföra. Det är en helt annan verklighet här. Det är svårt att inte bli engagerad i sina arbetsuppgifter berättar Sara. Återkommande uppdrag Teamet besöker regelbundet bland annat polis, skola, religiösa ledare, sjukhus och biståndsorganisationer. LMT har till uppgift att vara de yttersta känselspröten i samhället för att tidigt kunna få indikationer på om läget håller på att ändras. ”To feel the pulse of Kosovo” står det på de stora reklamtavlorna i staden där ett Italiensk LMT figurerar. Tillsammans med en officer ansvarar Sara för områdets utbildning och framtida generationen. De besöker skolor i hela Pristina kommun som även täcker stora delar av landsbygden. De träffar bl.a. studenter, rektorer, barn och andra viktiga personer i sitt upptagningsområde. Universitetet i centrala Pristina är även ett stort upptagningsområde då det är Kosovos största och mest centrala lärosäte. – För mig är detta ett ypperligt område att täcka upp med tanke på den lärarutbildning jag har bakom mig och de år som jag spenderat på universitetet som student. Vilka uppgifter upplever du som tuffast? – Tuffast är att KFOR inte har någon CIMIC-verksamhet (ge bort saker, materiel, mat). Många vi möter har stora behov och brister och det kan kännas frustrerande att inte kunna ge något mer konkret till dem. – Samtidigt är det viktigt att tänka steget längre. Skulle vi ge kläder och skor så skulle de lokala handlarna gå i konkurs. Det kan låta konstigt men det är med välvilja vi inte delar ut saker. Samtidigt skulle jag ha med mig minnet av den glada familjen som får en säck potatis men det skulle tyvärr bara hjälpa familjen för stunden. Vad säger dina anhöriga om att du tjänstgör i Kosovo? – Man måste ju själv förstå att det värsta möjliga kan hända. Det är något man övar inför innan. Man kan inte mörka för anhöriga, säger Sara, som inte känner sig rädd. Vad händer i framtiden, efter FN-tjänstgöringen? – Planen är att söka lärarjobb och fortsatt engagemang i Hemvärnet. Hemvärnet har ju blivit som en karriär för mig. Hur jag började som soldat och idag går som Stf PlutC. Det är helt olika saker som motiverar mig från det att jag började i Hemvärnet till vad som motiverar mig idag. Sara funderar även på andra uppdrag i Försvarsmakten då hon gärna vill fortsätta att utveckla sina kunskaper och förmågor samtidigt som intresset för att göra fler insatser är stort. Hon är mycket målmedveten och strävar alltid efter att förbättra och nå än bättre resultat. Så vilken riktning den militära karriären tar är inte spikat, men att det blir en fortsatt karriär, i någon form, inom det militära råder det inget tvivel angående. – Om jag skulle få chansen att testa andra uppdrag inom Försvarsmakten så kommer jag absolut att komma tillbaka till Hemvärnet i sådana fall. Jag trivs så fantastiskt bra där och det är så mycket som motiverar mig där och jag vill gärna både fortsätta att utvecklas personligen och även delge till andra av den kunskap och erfarenhet jag har förvärvat genom åren avrundar Sara direkt från Kosovo. LIVHUSAREN 2011 67 68 LIVHUSAREN 2011 ������� KAMRATFÖRENINGEN Redaktör: Jens Ramhöj Under 2011 har föreningen letts av: Ordförande - Uno Bohman Vice ordförande - Roland Johansson Sekreterare - Jens Ramhöj Kassör - Johan Thorp Samt ledamöterna Rick Johansson, Assar Lidén, Sven Oscarsson, Stefan Petterzon och Eric Wigholm. Redaktören Jens Ramhöj för Kamratföreningen räkning förbehåller sig rätten att fritt utnyttja insänt material. Ett stort tack till alla som medverkat i detta nummer. Bildrättigheterna tillhör Försvarsmakten alternativt Kamratföreningen med dess medlemmar. Foto: Jens Ramhöj eller annan medlem i kamratföreningen eller Försvarsmakten om inte annat angivs. Kamratföreningens ordförande har ordet! För drygt hundra år sedan byggdes kaserner över hela landet då Sverige från 1901 hade infört allmän värnplikt. Livhusarernas kasern i Skövde var klar för inflyttning redan 1905. TEXT: UNO BOHMAN ������� Tidningen ´Livhusaren´ knyter samman alla medlemmar landet runt på ett bra men också nödvändigt sätt. Dock förbrukar tidningen ca. 2/3 av de årliga medlemsavgifterna. Mot bakgrund av detta ser jag gärna att de medlemmar som känner sig ”stadda vid kassa” stödjer utgivandet av ´Livhusaren´ med en större eller mindre ”gåva” (PG 9 72 59-6). Många städer hade anmält intresse som förläggningsort för det anrika regementet t.ex. Skara, Lidköping, Göteborg och naturligtvis Örebro. Skaraborgs regemente flyttade från Axevalla hed till Skövde 1913. Många av dessa vackra kasernbyggnader har nu fått helt andra uppgifter. Ingen eller få har dock hotats av rivning. De påminner om de hundra år då alla svenska män skulle utbildas för att därefter placeras i våra krigsförband. Den allmänna värnplikten bara försvann utan någon större debatt. Märkligt tycker många, däribland jag. Nu anställs soldater. Enligt uppgifter i media vill de anställda soldaterna inte bo i de kaserner som är aktuella. De önskar en ny typ av gruppbostäder utanför kasernområdet till lägre kostnad. Ett soldattorp?! Jag har förmånen att träffa många människor i samband med att jag är guide för olika bussresor och kåserar ute i bygderna. Ofta träffar jag gamla livhusarer. Alla minns med tillfredsställelse utbildningen och tiden vid vårt regemente. Många historier får jag höra och flera av de berättande husarerna blir senare medlemmar i kamratföreningen. 70 LIVHUSAREN 2011 Kamratföreningens styrelse hoppas att verksamhet och programpunkter även i fortsättningen lockar många medlemmar att deltaga. Med glädje konstaterar vi att vid varje tillfälle de senaste åren, dyker det alltid upp ett eller flera nya ansikten. De har tagit sig i ”livhusarkragen” och äntligen kommit iväg! Detta uppskattar vi! Jag känner mig lite stolt över att ha varit en del av värnpliktsutbildningen vid K 3! Med glädje minns jag ett stort antal repetitions- och befälsövningar med krigsförbanden runt omkring i landet. Jag minns hur väl jag tyckte det fungerade i denna värnpliktsarmé. Positiva och glada minnen som delas med många. Vår kamratförening och dess sammankomster ger goda möjligheter att återuppliva ”livhusarminnen” och dessutom bjuds på nya upplevelser. Så det är bara att ta nya tag! Fånga upp de kamrater från din tid på K 3 som ännu inte är medlemmar. Tiden är nu fylld av förändringar men ”en gång livhusar- alltid livhusar”! Aktiviteter under verksamhetsåret Verksamhetsåret 2011 inleddes redan på regementets högtidsdag 2010 i samband med Kamratförenings traditionsenliga Högtidsmiddag och Årsmöte. TEXT: JOHAN TORP Åter samlades ett glädjande stort antal medlemmar för att genomföra högtidsmiddag och årsmöte. Enda noterbara avvikelsen var att ordföranden, Uno Bohman, tyvärr inte kunde närvara varför middag och årsmöte kom att ledas av vice ordförande, Roland Johansson, och detta med den äran. Från kl 16 på torsdagen började medlemmarna från när och fjärran, inalles 40, att anlända till förläggningen i slutvärnet inkvartering. Efter upprop i korridoren och välkomsthälsning med programpresentation av vice ordförande bjöds det på sedvanlig uppskattad konsert i Fästningskyrkan av Marinens musikkår från Karlskrona med en lätt internationell knytning till kommande julfirande. Därefter var det samling på mässen varunder ”personalstyrkan” steg till 50 medlemmar. Välkomna till bords! När chefen K 3, öv Anders Löfberg, anlänt hälsade Roland ”sekundchefen” och övriga välkomna. ”Konungens skål” utbringades och därpå sjöngs ”Kungssången” varefter sällskapet gick till bords. Efter att middagen var avnjuten samlades vi åter i ”salongerna”. I Unos frånvaro blev det inget ”organiserat program” utan de närvarande roade sig själva med stor framgång av sorlet att döma. Vid tjugotretiden omgrupperade de medlemmar som önskade fortsätta samvaron till 3:e våningen och ”Pub Bielke” och ”de gamle” drog sig till förläggningen. När ”Bielkebesökarna” kom till förläggningen kunde de dock konstatera att ”de gamle” inte hade gått i förväg för att sova. Fredagen startade med revelj och därpå frukost i förläggningen. Sedan samling utanför ”Västra befäl” kl 0700 för att för att hälsa regementet då det inmarscherade från sin morgonuppställning på ”Heden”. I väntan på detta blåste ”vår stabstrumpetare”, Thure Jansson, ett antal passande regementssignaler från ryttartiden. Då trummorna hördes beordrade Roland uppställning och regementet hälsades på hövligt sätt då det passerade med under en fackelupplyst förbimarsch. Efter högtidsstunden i Fästningskyrkan med tal, musik och medaljutdelning m.m. bjöds medlemmarna på kaffe och tårta på Soldathemmet. Årsmötet, som genomfördes i ”Generalssalen” ”, inleddes med parentation över under året bortgångna kamrater. Trumpetaren spelade ”Bred Dina vida vingar” och arméns tapto. Regementschefen beskrev dagens situation och tankar kring framtiden där han såg att en aktiv kamratförening kommer att vara värdefull. Därefter genomfördes resten av årsmötet som var besökt av 55 medlemmar. Dagen avslutades med en högtidslunch i matsalen. Även denna gång verkade all nöjda med det de fått uppleva. Medlemsrekrytering De enda värnpliktiga under det gångna året har varit personalen vid Vakt- och eskortplutonen. Dessa fick information om kamratföreningen på vanligt sätt som resulterade i några nya medlemmar. Utmärkelser Kamratföreningens plakett till ”Bäste soldat - Bäste kamrat” har tilldelades Livhusarerna Linus Gidlöt-Örnerfors och Henrik Pettersson. Den senare från Linköping och tillhörande den sista ”värnpliktiga” Vakt och Eskortplutonen. LIVHUSAREN 2011 71 72 LIVHUSAREN 2011 Ärtsoppa på Axvalla hed 14 april, 2011 Var är vi? Först ut av kamratföreningens aktiviteter under 2011 var husarträffen på Axevalla hed. TEXT: JENS RAMHÖJ FOTO: anders nilsson, jens ramhöj Heden som upplevt så många förband genom åren, bland annat vårt regemente, är under förändring och det var en av anledningarna att årets första husarövning förlagt dit. Den andra var ju naturligtvis att få träffas över en god ärtsoppa. Axevalla hed har ju vid många tillfällen utgjort övningsplats för vårt regemente. På en av de stora tavlorna som efter flytten från Skövde pryder en av matsalens gavlar (tidigare fanns de ju i Lundasalen) visas hur livhusarerna övar på Axelvalla hed 1905. Att stå på heden och föreställa sig hur det såg ut på den tiden är spännande. Samling 1830 bakom bensinmacken i Axvall stod det i kallelsen det var inte mindre än 33 st husarer som mötte upp. Kvällen den 14 april var en solig och skön kväll och det blev en fin inledning till vad som skulle bli en mycket trivsam kväll. Efter indelning i skvadroner var den första uppgiften naturligtvis att få klart för oss på var vi befann oss. En terrängorientering genomfördes under stor munterhet på en karta daterad 1903. Tänk, där låg husarlägret, och där låg Västgöta regemente och där var platsen för Skaraborgarna… Uno, som är beläst på hedens historia har alltid något nytt att komma med. Efter en rundvandring (hästar fanns inte att uppbringa) där Jan Boby berättade om vilka planer det finns för heden, så samlades vi i idrottsföreningens lokaler där föreningen kvällen till ära kokat en mycket god ärtsoppa. Ärtsoppan hade de som sagt lyckats få till riktigt bra, det enda som saknades var den varma punchen - den fick drickas kall, men vad gör man… Umgänget och samtalsnivån vid borden skvallrade i alla fall om trivsel och till slut så bröt vi upp och sa på återseende till varandra – vi ses väl på resan till Göteborg?! Vet någon vart vi är? Välkomna! Trevligt att ses! 33 medlemmar sluter upp på Axvalla hed. Tänk vad många roliga minnen det finns! Stig Läth i berättartagen. Cederberg lyssnar. Mats Blomqvist 2 skv med sina befäl utbildningsåret 196566, Bengt Sandahl, von Rosen och Stig Läth Indelning i skvadroner! LIVHUSAREN 2011 73 Med Kamratföreningen till Göteborg maj 2011 Solen sken och utsikterna för en fin helg fanns där när ett antal husarer klev på bussen vid gymnastiksalen utanför fästningen i Karlsborg. Föreningens ständige förare Mats Svenningsson hälsade välkomna och styrde färden mot Skövde. TEXT/FOTO: JENS RAMHÖJ Nästa mötesplats var Skövde där Uno Bohman och Bengt Sandahl anslöt. Uno tog sin vana trogen direkt tag i mikrofonen och inledde resan med att berätta historier om skarprättaren Dahlman och hans första avrättning (Yngsjö mördaren). Hur han kom in på den historien kommer jag inte ihåg men han har alltid en förmåga att knyta upp sina historier med en plats eller årtal. Ett fantastiskt minne. Sedan finns det ju vissa årtal som alltid går igen och som kan användas som svar på Unos ständiga ”historieförhör”. Ett sådant årtal är 1858, ett årtal då det hände osedvanligt många saker. När vi passerade förbi Axvalla hed så berättade Uno naturligtvis om den 16/6 1858 då fyra norska regementen och nio svenska regementen exercerade på Sanna hed. Soldaterna fick en jungfru 74 LIVHUSAREN 2011 brännvin extra och officerarna fick dagen till ära bayerskt öl att dricka. Tänk vad bra det kan vara när kungar besöker förbandet! Värdshuset vid Vårgårda blev nästa stopp och vi fick möjlighet att fylla på magen inför det stundande besöket i Göteborg. Nästa gång som vi skulle kunna få mat var inte förrän på kvällen. Som erfarna soldater såg vi alla till att höja stridsvärdet. Äntligen framme! Efter att ha plockat upp fler husarer längs vägen var vi framme i Göteborg och Käringberget där Försvarsmaktens sjukvårdscentrum verkar. (De flesta av oss som var med talade dock mest i termer om KA 4 eller möjligtvis Amf 4 när vi nämnde platsen). Att försvaret är på plats i Göteborg är dock inget nytt, här har det varit militär trupp sedan 1700 talet. Älvsborgs fästning var namnet från början dvs från 1700-talet och framåt. Just det fort vi skulle titta närmare på nämligen Oscar II fort byggdes 1903 – 1907 och var således modernt och fint vid tiden för både 1:a och 2: a världskriget. I dag så har ju alla fasta befästningar blivit omoderna och lagts ner, fel eller rätt återstår väl att se. Men, det är ju klart, de kostar ju pengar att underhålla. Vi passerade snabbt skylten med ”Fortet är avstängt för all personal” och kom in i ett bergsfort mycket likt det som finns i Vabergets fort i Karlsborg. Guiden Claes Tilander ledde oss uppför en smal trappa och vi lämnade Sven Oscarsson som post bakåt under den tid övriga trängde djupare in i fortet. Väl uppe på hjässan av berget tittade vi ut över havet. ”Att den här fästningen är större än Bodens fästning förstår ni när ni tittar ut över havsbandet och alla öar” sa vår väl insatte guide. Hela befästningen var dock mycket mer än just den plats vi stod på. Berget var perforerat och hade innehållit det mesta som behövdes för att kunna verka här. Att fästningen var strategiskt placerad förstod vi intill inloppet till Göteborg. Här skulle ingen kunna ta sig fram utan att först slå ut den insprängda försvarsanläggningen. Allt man såg uppe på toppen var kanonerna; 15,2 cm, 24 cm, 57 mm batterier var utplacerade på olika platser. De stora 24 cm kanonerna fick visa sin förmåga sista gången 1938/39 emedan de andra har skjutits med vid senare tillfällen. Får man verkligen gå in här! Larsåke Paulsson samspråkar med de tre jubilarerna Johan Thorp, Örjan Jävermo och Roland Johansson Hugo Odelberg föräras kamratföreningens guldnål. Den stora kanonen vakar ännu över inloppet till hamnen! När vi nu stod och blickade ut över inloppet till Göteborg så föll det sig inte sämre än att vi hade en husar som för närvarande var en av cheferna i hamnen bland oss, nämligen Erik Nicklasson. Erik inledde sin bana på K 3 i Skövde som några av er kanske kommer ihåg. Han berättade om Nordens största hamn, Göteborgs hamn. Här finns en stor oljehamn som samsas med bilar, papper och stål. En halv miljoncontainrar lastas per år här. Det finns en containerterminal, en ro-ro terminal och en kryssningsterminal. Världens största containerfartyg kan lägga till här som tar 15000 20fots containrar! KA 4 förbandsmuseum. När vi var klara med Oscar II fort passade vi på att fika en stund i solskenet. Det var vår kontakthusar på plats, Mikael Forsgren, som ordnat till det. Mikael tjänstgör för närvarande som bevakningschef i garnisonen och hade engagerat sin hustru Carina också i besöket för att göra det så bra som möjligt för oss. Carina fixade all mat som hungriga husarer immundigade på kvällen exempelvis! Föreningen vill här i tidningen uttrycka ett varmt tack till Mikael och carina som var en stor del i ett lyckat besök! Nästa punkt på programmet var ett studiebesök på KA 4 förbandsmuseum där Krister Fagervall guidade oss runt bland en mängd saker som naturligtvis gav upphov till ett antal historier bland husarerna. (När vi stod där utanför museet så framgick det också att det var några som hade ett jubileum att fira. Det var Roland Johansson, Örjan Jävermo och Johan Thorp som firade 50 årsjubileum efter inryckningen på Livskvadron den 8 maj 1961. (se bild) Vi inkvarterades i en kasern på området och bytte därefter om till middag. Till hemvärnets stora förvåning (Hemvärnsövning pågick och delar av hemvärnet höll till i samma kasern) ställde husarerna upp på gården och marscherade (ja, något i den vägen i alla fall) på kolonn till mässen med ordförande Uno i spetsen. Utanför mässen togs vi emot av chefen GarnE, Erik Pousar som också var vår guide i Göteborg dagen därpå. Middagen Inleddes med en sillbit som enligt traditioner från I 15 avnjöts stående. (roligt med traditioner). Några husarsnapsvisor blev det i alla fall till sillen i gammal god ordning. Det blev en mycket trevlig middag och samkväm efteråt där vi stod på terrassen och blickade ut över havet i ett underbart sommarväder. Kamratföreningens äldste deltagare Hugo Odelberg förärades föreningens guldnål som Uno fäste på kavajslaget. Söndagens program bjöd på Stadsvandring i det gamla Göteborg. Med en karta från 1700-talet i handen och en av senare dato orienterade vi oss fram under ledning av Erik Pousar i de centrala delarna av stan, utgående ifrån Järntorget. Vi förevigade oss framför restaurangen Husaren på Övre Husargatan och gjorde ett besök på en gammal husarförläggning. Det var ett detachement ur Mörnerska husarregementet, K 7, numera Kronprinsens husarer, som med 40 – 50 man posterades i Majorna. Ordningstjänst innanför vallgraven var uppgiften. Husen blev sedermera polisstation för ridande polisen i Göteborg. Den intressanta guidningen där vi såg hur Göteborg var tänkt att försvaras på den tiden avslutades vid Kronhusbodarna där vi satt ned på torget och njöt av en fika i solskenet. Vi avtackade Erik och tog sedan bussen åter mot Skaraborg. LIVHUSAREN 2011 75 Fotografier berättar Plutonsfoto 1960 av Bengt Borg Som gammal man hittade jag bl. annat detta foto när jag rensade lite bland gamla foton o dyl. Bilden visar hur man såg ut förr, uppklädda. Lite av det gamla har kommit upp då jag blivit bekant med en gammal Furir, Sigvard Koldemar, som slutade i mitten av 50-talet, efter en ridolycka och efterföljande sjukhusvistelse, och var samtida med bl. a. RS Karlsson och Läth. Han berättade om en del kollegor som jag som värnpliktig kommer ihåg. Läth träffade jag för övrigt vid rundturen om Slaget vid Lund. Lätt var sig lik, vad jag minns. På bilden är det med några av K 3:s mera välkända personer och någon kanske tycker det vore kul att se på och kanske känna igen några. 76 LIVHUSAREN 2011 Bilden togs sommaren 1960 och föreställer befälseleverna på Livskvadron som blev vicekorpraler till jul. Dag ersättningen var då 2.75/dag som efter jul ökades till 3.75/ dag. Skvadronchefen hette Hamilton. På bilden ses Arne Håkansson, löjtnant, bredvid honom överfurir ”Ping” och en sergeant Hansson som efter en olycka bara hade ett öga att se med. Rakt bakom Håkansson står Bernhard Englund som får agera riktkarl i detta sammanhang. Till höger om Englund står en kille från Brösarp vid namn Larsson, enl. uppgift släkt med Håkansson. På andra sidan Englund en kille som dog i en bilolycka på K 3 strax efter fotot tagits, Jonasson från Landskrona. Själv står jag till vänster om Englund som nummer 4. De flesta namnen har jag glömt, men några kommer jag ihåg. Från vänster framifrån översta raden nr 2 Eriksson, andra raden från vänster som nr 3 Malmgren, nr 4 Lindström. Till höger om Englund, som nr 2 Nilsson. Dom flesta nämnda skåningar! Jag och de andra skåningarna blev vid uppdelningen flyttade till den pluton som överfurir RS Karlsson och furir Blom ledde. Jag tror att serg Hansson också var där. Ett minne är i alla fall är att när vi skulle mucka och hade en fest som bl.a. serg Hansson var med på. Han blev efter ett tag illamående och blev ledd hem till kasernen av undertecknad och av en som hette Malmgren. När vi sen kom upp i trappan blev illamåendet akut och min mössa förstörd! Titta på detta fantastiska foto från ett dop den 24 april 1921 där tre husarer samtidigt låter döpa sina söner! Dopförrättare är K 3 regementspastor Paul Nilsson som berättades om i en artikel i tidningen Livhusaren för några nummer sedan. Paul Nilsson finns ju att beskåda på porträttet i gravkammaren på mässen. Här på fotot ser ni från vänster ryttmästaren Harry Hedenstierna med sonen Jan, ryttmästaren Wilhelm Odelberg med sonen Hugo och löjtnanten Greve Carl Bonde med sonen Gustaf. Fotografiet är ställt till tidningens förfogande av en av de små på bilden nämligen Hugo Odelberg, i dag en av seniorerna i kamratföreningen. (se bild i Göteborgsreportaget) Standaröverlämning. På bilden nedan ses fadern Wilhelm Odelberg ta emot Kamratföreningens Göteborgsavdelnings standar utanför kasernen i Skövde 1937. Den som överlämnar standaret är Prins Eugen. Wilhelm Odelberg var en av grundarna till Göteborgsavdelningen. LIVHUSAREN 2011 77 25 år efter hans död skrevs och talades det mycket om Olof Palme och hans roll och egenskaper som statsminister. Mindre uppmärksamhet ägnades åt Olof som en fängslande personlighet i andra sammanhang. Jag vill försöka bredda bilden av honom en aning. Jag kände Olof personligen från en ganska kort men intensiv samvaro på K 3 i Skövde 1955. Vi tjänstgjorde tillsammans som löjtnanter i kavalleriets reserv på officerskurs för beridna troppchefer. Olof Palme var då handsekreterare till statsministern Tage Erlander. Olof Palme skiljde sig från vanliga politiker genom sin begåvning, mod, talförhet, fanatism och förmåga att förblinda sin omgivning. I kraft av sin personlighet var Palme också i hög grad en militär begåvning. Att han oftast kom för sent till militära avlämningar och med icke reglementsenlig klädsel balanserades av hans egenskaper som skicklig truppförare. Under fältövningar imponerades man av hur han fängslade sina soldater vid ordergivning vid våra fältmässiga övningar med trupp; t.ex. vid stridsövning i mörker med anfall mot fientlig stab. Då sågs Palme i mitten av sin trupp vid 78 LIVHUSAREN 2011 Minne av Olof Palme AV: tage lundberg ordergivning, ritande i sanden i en ficklampas sken. Med viskande och tydlig röst organiserar han anfallet och fördelar stridsuppgifter, suggestivt och med glasklara order. Jag minns hans soldaters ansiktsuttryck. De trodde att det var på riktigt. Mässofficeren Gösta Streiffert höll hårt på uppträdande och etikett. Vin var drycken. Utbringande av skålar följde förutbestämd ritual. Yngre officerare, till vilka bl.a. Olof Palme och jag räknades, bevakades noga. Varje brott mot mässetikett noterades. Olov var charmig, trevlig och social när det begav sig. Han var som förhäxad i sin beundran av Tage Erlander. Som statsministerns handsekreterare var han ständigt i tjänst som både inspiratör och lärjunge. Så vid en middag hände det. Mässuppassaren trädde in i matsalen och anmälde att statsministern söker löjtnant Palme på telefon. Tystnad. Varpå mässofficeren ger order till mässuppassaren: Meddela statsministern att löjtnant Palme äter middag. Under dessa kursveckor i Skövde i mitten av 1950 talet var det beridna kavalleriets vara eller icke vara under utredning i regeringen och i försvaret. Att statsministerns handsekreterare fanns gripbar på nära håll under kursen undgick inte många lobbyister, som ville framföra synpunkter till statsministern. Men Olof Palme höll masken. En middag på en officersmäss vid kavalleriet på den tiden var speciell. Samvaron med Olof Palme som beriden kavallerist hade också andra poänger. En natt skulle vi öva nattorientering till häst. Vid midnatt hade nästan alla kommit i mål. Endast Palme fattades. Vi väntade på mässen. Så hördes klapper av hovar i valvet. Det var Palmes häst. Efter en stund kom Olof Palme med tyglar och träns i handen. Med glad min och uppsluppet sinne deltog han ändå i det sena firandet på mässen. Vid våra många intensiva politiska ideologiska diskussioner på officersmässen i Skövde var Olof ofta hatisk i olika samhällsfrågor på ett sätt som senare återkom i hans demagogi, speciellt i utrikespolitiska sammanhang. Jag mötte Olof Palme också senare år på min IBM tid och fick hans hjälp att nå kontakter med regeringen. Inrikespolitiskt var han utan skrupler. Han väjde inte ens för tanken på retroaktiv lagstiftning. Hans politiska häftighet och känslofulla talekonst gav honom makt över sinnen. Den som har sådan politisk makt blir beundrad men också hatad till döds. Fotot visar kursens deltagare Bo Westerhult, Bengt Torssell, Bertil Lynge, Tom Wachtmeister, Asbjörn Olsen, Olof Palme, Philip von Schantz, Håkan Aldén, Tage Lundberg, Lennart Bahre. Bakom kameran Olof Hildebrand. Stående i bakgrunden kursledaren Mats Brunner. Leuhusen förstod att hastigt sätta sig in i alla de förtroendeposter, som gavs honom. Bättre ordförande i landstinget i Skaraborgs län kunde man ej få. När han 1858 vid lägret på Axvall, fullkomligt oförberedd befordrades som brigadchef, lånade han om aftonen ett infanterireglemente, läste hela natten och slog gamla majorer på fingrarna vid nästa förmiddags exercis. Som chef för sitt husarregemente var han utan like. Stor och prydlig, ljust hår och mustascher med ett ej precist vackert, men kraftigt och anslående ansikte, alltid beriden på stora, vackra och väl ridna hästar, var han en prydnad framför fronten på sitt regemente. Hans kommandoröst var inte sjungande vacker, men skarp och tydlig, och han exercerade sin bataljon med en sällsynt energi. C H Leuhusen Det var bättre förr... åtminstone roligare! AV: UNO BOHMAN ”Det var bättre förr.” Det påstår i alla fall äldre husarer. Men, var det inte bättre så var det i alla fall roligare! Under många år har jag samlat gamla böcker och då i synnerhet Västgötalitteratur. Men mycket annat har också hamnat i hyllorna. Skall jag ha en roligare stund plockar jag gärna fram Johan Georg Arsenius ”minnesanteckningar”. Arsenius och jag har en del gemensamt. Båda har vi gått på gymnasiet i Skara. Båda fick vi intresse för hästar och ridning. Båda blev vi livhusarer och skvadronchefer. Johan Georg Arsenius föddes 1818 i Sandhem söder Falköping. Denna gång väljer jag att citera några alla dessa roliga och färgstarka sidor ur boken och då från Leuhusens sekundchefsår. Carl Herman Leuhusen, född 1810, var äldste sonen till kaptenen baron Gustaf Leuhusen och hans maka, född Gyllenhaal, en syster till excellensen och presidenten Lars Herman Gyllenhaal. Sonen Carl blev kadett vid Karlberg och kornett vid Livregementets husarkår 1829, löjtnant 1836, ryttmästare och skvadronchef 1849, major 1855 och samma år överste. Det dröjde sedermera ej mer än fyra år, tills han blev generalmajor och 1:ste adjutant hos konung Carl XV, fick storkors av S: t Olof och Dannebrogen samt kommendörsbandet med stora korset av Svärdsorden, beklädde kavalleriinspektörsplatsen från 1862, transporterades därifrån till generalbefälhavare i tredje militärdistriktet och tog avsked, jag minns inte viket år, men dog i alla fall i Mariestad den 4 april 1879. Av prosten Brandelius i Fredsborg hade han fått en liten humanistisk utbildning i sin tidigaste ungdom. Allt vad han senare erhöll i bildningsväg var de kunskaper, som vid denna tid meddelades vid Karlberg. Dessa var icke stora, men i jämförelse med kunskaperna hos de som vid denna tid, utan någon examen blev officerare, tämligen försvarliga. Då, efter det hastiga avancemanget 1855, hade han i många år samma fem skvadronchefer, nämligen Granath, Adlercreutz, Lagerhjelm, Palmstierna och mig, och hade därigenom kunnat uppdriva exercisen till en färdighet, som jag tvivlar på, att kåren varken förr eller senare haft. År 1862 hade Carl XV sagt, att han skulle komma till Sanna hed för att visa husarerna för en mängd utlänningar, som varit inbjudna till lägret i Stockholm. Redan första dagen började det regna, och det fortsatte oavbrutet. Efter två dagar var Sanna hed sådan, att man knappt kunde gå däröver, än mindra exercera. Hästarna stod i luckorna redan halvvägs till knäna i väta och sörja. På tredje dagen fingo vi order att bryta upp och kantonera i byarna. Regnet fortfor oavbrutet. Allt vad vi kunde göra var att motionera hästarna på landsvägarna. Mer än en gång hade översten rapporterat ställningen till konungen, men han var fast besluten att komma. På lördagen gjordes sista försöket att slippa det höga besöket, som var utsatt till måndagen därpå. Men åter nej. Då sammankallade översten oss ryttmästare på lördags eftermiddagen och sa: ”Jag har skonat i det längsta närkingarnas fält, nu kan jag det ej längre. Nu får ni varsin timme på söndagen att där öva er till uppvisningen. Gör det så gott ni kan.” Det lilla fältet var tämligen tomt och svagt gräsbevuxet, men ej större än att bredden knappt rymt de 5 skvadronerna i linje och längden var kanske en skvadrons längd. Det var trevligt! Men nöden har ingen lag, det måste gå. Vid uppvisningen fick första livregementet rycka fram till enskild ridning, därpå jag med Vadsbo. Sedermera skvadronsexercis med två skvadroner i sänder, sist jag ensam med den femte. Man gjorde vad man kunde på den trånga platsen och skojade på bästa sätt, allt under hällande regn. När jag slutat, blåstes signalen till bataljon och Leuhusen genomgick med en överlägsen förmåga på det lilla fältet hela reglementet, t.o.m. marsch, marsch. Först kl. 6 avtackade konungen oss. Hur vi såg ut kan ingen tänka sig, genomvåta och nedstänkta av smuts och dy. Vi hade naturligtvis exercerat i full parad med päls på rygg; silver och vita snören voro svarta, hästarna drypande av lödder och väta. Också gav konungen oss tillstånd att byta om kläder till middagen och begagna bigescher. Detta var nu snart gjort och vi samlades till middag i närkingarnas paviljong. Aldrig ska jag glömma den glädje jag själv kände, att dagen hade så väl lyckats, och den fröjd, som lyste i allas ögon. Konungen var vid det bästa lynne och tävlade med oss i att tömma champagnebuteljerna. Man pokulerade med utlänningarna och rådbråkade fransyskan. Även dessa blev mycket glada, utom Castenman, som bibehöll en otrevlig stelhet och betraktade med missnöje och ogillande blickar, det kamratliga sätt, varpå konungen umgicks med oss alla, - men det brydde sig ingen om. Översten vid Kronprinsens husarer, sedermera kavalleriinspektören Bror Cederström drack brorskål med mig och sade: ”Det skall jag säga dig, att nog har jag sett en exercis gå bättre, men aldrig någon så hurtig och livlig.” LIVHUSAREN 2011 79 Minns du? Lite minnen från tidningen Livhusaren - året är 1971 1971 hette sekundchefen Gustaf Malmström. I sitt förord skrev han bland annat att : ”Vi är ett gammalt förband. Detta går alltid att reta sig på för den som inte inser att vi alltid är på väg mot någonting nytt. På vår traditionsbundna grund är vi därför alltid unga! ”Framåt är vårt valspråk. Det duger länge. Att följa denna enkla regel rensar undan småbekymren och ger styrka att satsa” ”Man orkar mer än man själv anar. Tillsammans orkar man mer. Att verka och strida en för alla - alla för en är vår andra regel. Däri ligger kravet på egendisciplin” ”Den tredje regeln är självklar. Det gäller att överleva. Man får aldrig ge upp. Det gäller alltid att komma tillbaka. I detta ligger stridsviljan”. ”Vi skall fostra krigsförband med befäl och soldater som kan gå i täten, kan ta ansvar och som inte vill gå i kön”! ” Det mesta är sagt och det är ärvt. Arv skall föras vidare!” Gustaf Malmström Kommentar: Läs dessa kloka ord gärna en gång till! Skulle de kunna vara skrivna idag!? Glöm inte det som tidigare generationer lagt grunden till. Livhusarer har ett arv att förvalta! 1971 års nummer av Livhusaren berättades utöver detta bland annat om kavalleriets aspirantskola i en artikel av lt Anders Kihl, Militärpolisutbildning i danska armén av lt Larsåke Paulsson som just hade gått kurs där. PerErik Roth skrev om sina funderingar efter kadettskolan 1971, mj Sven Littorin berättade om en gammal husar vid namn Erik Granell som efter tjänst vid husarerna blev anställd vid Stockholmspolisen där han tjänstgjorde som överkonstapel vid ridande statspolisen. Mj Karl-Erik Norgren berättade om KavKas och Petrus Kastenman diktade i ”Kom ihåg att du är Livhusar”. Det finns såle- 80 LIVHUSAREN 2011 Vi ses vid ensamma gran! av Ryttmästare Jörn Beckman Publiserad i Livhusaren nr: 2, 1971 Jag släntrar med resväskan i handen - den lilla parken framför stationen - kyrkan - gamla flickskolan - gatan med träden och järnvägsövergången. Där ligger P 4 och där ligger livhusarernas kasern. Det mesta är sig likt men blåst och regn har gnagt på den klassiskt strama kasernfasaden. Ett logementsfönster på nedre bottten står öppet. Var det från den fönsterbrädan vi hoppade när posten försvann bakom buskarna och fritiden inte räckte till för unga plutonchefskolleger just nedflyttade från Norrlandsdragonerna och marsvintern i Umeå. Hur är egentligen de unga livhusarerna av årgång 7172? Man har hört mycket om dagens soldater i arméstabens korridorer. Samma här säger vaktchefen när jag nämnt mitt namn. Javisst ja hovslagarsmedjan är borta och ridhuset likaså. Volvo Penta har gapat över mycket. Trots stundande VMHÖ (Västra Milots Höst Övning) kan jag inte låta bli att titta in på Östra Nerikes skvadron. Korridor, logement, anslagstavlan och putsrum - allt är sig likt. Adjutanten visar sina domäner för den nya skvadronchefen. Några husarer sitter på bänkarna i korridoren. Skall man hälsa på den nye officeren? Enklast att fingra på vapnet och se i golvet. Vilka bestämmelser för hälsning råder idag? Idiotiskt att jag inte hann att studera Armésoldat de sista hektiska dagarna på Militärhögskolan. I det civila hälsar man på de man känner igen på sin arbetsplats - få se hur lång tid det tar för den nya skvadronchefen att bli igenkänd. En vecka senare sitter man på den egna expeditionen. Stabsofficeren i ledningens stab under VMHÖ har blivit kung i sitt eget rike. Jag lutar mig till baka i stolen och tänder pipan. Härligt, äntligen chef för ett eget förband. Långt borta är arméstabens taktikavdelning och Kungliga Militärhögskolan. Nu skall man avnjuta det lugna trupplivet. Telefonen ringer. Får MP-sidan låna Klasborgs södra? Klasborgs södra - vad är det - jaha - naturligtvis går det bra. Det gäller att samarabeta för att höja utbildningseffekten. Jag lägger på luren. Hur var det med skjutbanan? Skulle inte 2.spaningsplutonen på min skvadron ha den? Säkrast att kolla. Mycket riktigt, så var det - bäst att anteckna ”ring MP och beklaga!” Det står redan en del på anteckningslistan - ”studera Samarb” bland annat. Jag kastar mig över denna bestseller. Reglerad arbetstid - vad är det? Vilka huvudvillkor skall var uppfyllda för att en övning skall kunna anses ha förbandsövningskarraktär? Telefonen ringer igen, adjutanten knackar på och lägger in ett hundratal sidor TK. Är jag kvar på arméstaben? Någon i luren frågar om jag kan följa med ut och se på skjutplatser för sekundchefens utbildningskontroll på Hene? - HENE? Var inte det ett skjutfält på Billingekanten? Sekundchefens utbildningskontroll - javisstja, planen skall föredras i morgon. Äntligen - en plan! Något för en stabsofficer att bita i. Vad skall stå i planen? Övningens omfattning, tider, platser? Platser ja - vid närmare betraktande söderfaller Hene skjutfält sannolikt i ett antal skjutplatser. Rösten i luren säger - ”Är skvadronchefen kvar?” - Ja ha, då föreslår jag att vi träffas vid gip 5. Gip 5 på Hene skjutfält på Billingekanten - fantastiskt - men vilka vapen kan man skjuta med där? Jag störtar ut i korridoren för att hinna i tid till Hene. Var står min bil, frågar jag adjutanten. I 3:e skvadronens garage, ryttmästare! Var ligger det?? När jag rusar genom skvadronskorridoren tänker jag på den äldre, erfarnare trupputbildarens råd: ”Kom ihåg att inte springa i korridoren som på arméstaben! Rör dig lugnt och värdigt!” På två hjul tar 903:an kurvan på återvägen från Hene. Jag har lärt mig på regementsmästerskapen i bilorientering att även den skickligaste kan välta en 903:a. Denna gång är bilen snäll. Utbildningen (den enda grundutbildning jag har) i beriden jägartjänst sitter i - man vill klappa hästen - jag menar motorhuven på det välartade fordonet. Jag kommer en minut för sent till skvadronchefens timme i Lundasalen. Jag vet precis var den ligger. Skvadronen tittar nyfiket på sin nye chef. Skall jag göra mig 10 år äldre och fördjupa min röst? Nej - jag är den jag är - en något jäktad skvadronchef med ett antal års stabstjänstgöring bakom mig. Vad har skvadronen åstadkommit förra veckan och vilka mål vill jag att ni skall uppnå kommande vecka? Livhusarerna verkar relativt likgiltliga inför mina ”intelektuella” utsvävningar. Jag försöker konkretisera mig. Här gäller det att få liv i en debatt! Jag tänker inte stå och mässa inför frimodiga ungdomar! Försvarsupplysning - varför sitter ni egentligen här? Behöver vi ett försvar? Finns det några krigsrisker i denna fredliga del av världen? Man ser förvånat på skvadronchefen - ifrågasätter han meningen med vårt försvar? Några händer åkte upp, tunga ögonlock börjar att blinka livligare. TRUPPTJÄNST - kontakt med verkligheten och de värnpliktiga! Skönt att vara i sitt kungarike! På skvadronsexpeditionen möter jag adjutanten som låser skrivbordet. ”Det skall bli bättre så småningom rustmästaren. Snart har jag tid att sätta mig här och prata i lugn och ro!” Skvadronsassistenten kommer in. ”Har ni haft er pratstund med tjänsteförrättande skvadronchefen i fredags när jag var borta?” ”Nej ryttmästare, jag tyckte att det var bättre att vänta tills skvadronchefen kom tillbaka!” ”To win hearts and minds” anser engelsmännen vara en av framgångarna i trupptjänst. Jag slår mig ner på kungatronen och ser nöjd på den gamle livhusaren som i naturlig storlek står i en hörna i chefen för Östra Nerikes skvadronsexpedition. Pipan smakar väl - den blå röken singlar iväg över telefonen. En spaningspluton framrycker. Kan det vara ur Östra nerike skvadron? Telefonen ringer, sekundchefen säger: ”Jag vill visa dig övningsfältet i morgon, vi ses vid ensamma gran klockan 0800!” Men vi lagar inte bara mat. Trossen består ju också av ”am och pack”. Även ”rep och driv” vars uppgift är at hålla skvadronen rullande ingår i ”diskplutonen”. Vi i ”rep och driv” har gjort vårt bästa, stundtals på gränsen till det omöjliga, för att hjälpa. Till och med arméinspektören har lagt ner mycket tid på vår utbildning som t ex lärt oss att laga fläktrem med hängslen. Var f-n GRAN??” ligger ENSAMMA Trossen av vpl per Lundgren Publiserad i Livhusaren nr: 2, 1971 Utbildningsåret 1970-71 tog ”Pigge” (rustmästare Lundbäck) och ”Gnidde” (rustmästare Läth) över utbildningen av trosstroppen även kallad ”diskplutonen”. Vi utgjorde säkert ingen vacker samling de första veckorna och många decibel skulle gå åt för att göra oss bättre. Avdelningen grillades och jagades fram och tillbaka, kors och tvärs i veckor som blev månader. Slutligen mot jultid visade sig resultatet vara riktigt hyfsat. Under tiden hade specialutbildningen påbörjats för att lära t ex datagubbar, snickare, målare mm att tillaga ätlig korv och välling. Skvadronen har vi sedan lyckats förse med ofarlig mat under alla övningar även om ”Skåneplutonen” var misstänksam i början. Det allvarligaste som hänt i samband med mat var när en av fänrikarna utan ficklampa trillade i avfallgropen en mörk kväll och var nära den otäcka drunkningsdöden. Om man skall säga något enkelt om ”am och pack” så är det väl att det är ett gäng i trossen med krut i och kort stubin. Framför allt om in och utlämning inte fungerat. Många lyckliga ”skitar” på 123.spaningsskvadronen är väl också skyldiga ett tack för vår lyxiga bänk med ring och lock (latrin av ny modell). Till sist är bland oss i trossen fyra herrar med fin utbildning från tjänstgöring på T 2. Sjukvårdsgruppen kommer säkert att få mer nytta av denna utbildning under verkliga förhållanden än under de fredsövningar som varit. Vi i ”diskplutonen” tackar ”pigge” och ”Gnidde” för god utbildning och tackar K 3 för gott kamratskap. Östra Nerike skvadron på sommarmarsch av vpl Roos från Livhusaren nr: 2, 1971 Sommarmarsch är en årligen återkommande händelse för åldersklassen. För oss på ”tredje” förlades den till Ramsvik utanför Smögen. Detta kom att bli vår första kontakt med ”fältlivet”. Marschen började tidigt måndag den 16 augusti. Vädret var vackert och humöret steg ju närmare västkusten vi kom. Valparna rullade vid middagstid in på lägerplatsen. Ramsvik var rena campingparadiset. Hela måndag eftermiddag gick åt till förläggningsarbeten med grävandet av ett otal massa pgropar. Inget tält längre än hundra meter från öppna havet. Senare på kvällen var det skönt att åla sig ner i ”säcken”. Under tisdagen var det drillövning med tunga vapen. ”Ksp här, grg här, mot det ena och mot det andra - ladda”. Bilförarna hade en roande terrängkörning vilken visade sig vara ganska krävande för en och annan. Dagen avslutades med närstrid, närstrid, närstrid och närstrid. Allt enligt T-sons mönster med det kände japanska vrålet. Onsdagen blev mer händelserik. Orientering inledde dagen. Under eftermiddagen prövade vi gummidräkter, gummibåtar, patrullbåtar och överskeppningsbåtar. En av gummidräkterna läckte vilket gjorde det hela mer intressant. Avslutningsvis skulle vi pröva hur många man en gummibåt kunde bära. 1.plutonens husarer räckte inte till utan plutonchefen Grafström fick också bidraga med sin vikt.. Av någon anledning började ”fartyget” att gunga och efter en stud låg halva Nerike skvadron i havets salta vatten. Fänriken visade sig vara en riktig marinsoldat. Med den vackra torsdagsmorgonen kom tvåmilamarschen med dess bekymmer. Varje man slet som en tiger. Viljan fanns där verkligen trots skavsår och blåsor. Veckan gick mot sitt slut. Förläggningen bröts med hundraprocentig efterstädning - inga spår efter en spaningssoldat. Man måste ju så här efteråt påstå att maten inte var som hemma på K 3, men det var ju inte toaletterna heller så det kan gå på ett ut. Veckan var givande och vädret var toppen! LIVHUSAREN 2011 81 Säkerhetsavdelningen K3 TEXT: MAGNUS BRODÉN Lifhusarer! Som säkerhetschef vid livhusarerna kan jag konstatera att; säkerhetstjänsten i dagens försvarsmakt är än mer aktuell än någonsin. Vadå tänker den påläste, så har det alltid varit. Ja helt rätt men det är skillnad nuförtiden. bra, eventuellt olämpliga människor stoppas redan i dörren. Då och nu Värnpliktsystemet med sin GU produktion och förrådsställning är borta. Förbandsproduktion med begrepp som inneliggande åldersklass eller Värnpliktsnytt är lika främmande som musköt eller hillebard, i den nya organisationen. Nu producerar vi förband där kärnan av soldater och befäl stannar i flera – många år. Dessa förband är antingen insatta nationellt eller företrädelsevis internationellt. Det innebär att det inte blir nystart varje år efter utryckning. Det bara håller på, som en äldre livhusar sa. Det medger att vi hinner längre med våra förband och djupet av kompetens infinner sig. Inte minst med ett specialistofficerssystem som äntligen efter så många år återvänt. Uraktlåtenhet att handla ligger en befälhavare mera till last än misstag i fråga om val av medel. Jaha! Säger den som nu undrar vart jag vill komma. Jo det blir plötsligt nya utmaningar. En av de största är att alla inom regementet säkerhetsprövas på samma sätt, oavsett regementschef (bör förövrigt kallas Sekundchef ) eller GRG-skytt. Det är synnerligen 82 LIVHUSAREN 2011 Djupare kompetens I och med djupet av kompetensen medför det att vi kan syssla med mer avancerade system. Vi utsätts därför för en större uppmärksamhet. Det är bra men gäl- ” ler det främmande underrättelsetjänster så kräver det åtgärder för att hindra den samma. Det blir inte mindre intressant för dessa intressenter när vi deltar i operationer/övningar utomlands. Den som var med på 80-talets allra kallaste krig förstår omedelbart vad jag menar. Det som skiljer är att: under 80-talet var verksamheten, på enskild husarnivå, mest en fråga om hur snabbt minan kunde sättas upp och vilken mina. Det var föga intressant för främmande und. Idag kan det på enskild husarnivå finnas, en riktigt gedigen inhämtare, signalist, GRG-skytt med flera år av erfarenhet, insikt om förbandets hela system och begränsningar. Till sin erfarenhet kan husaren, inte sällan numera, inräkna riktig stridserfarenhet. Kort sagt över hela hopen livhusarer finns information att finna för den som har onda avsikter. Vårt första vapen Vaksamhet, bondförnuft och ett annat s.k. mindset är vårt första vapen. Va bra! Då säkerhetsprövar vi alla och byter mindset. Helt rätt men det återstår en del. Informationssamhället Informationssamhället har infunnit sig och är ingen övergående fluga som någon sa. Ett exempel: Om det, på den tiden det begav sig, på Club Mash, gick hett till en afton (hände väl aldrig…). Då visste, på sin höjd, skvadronsadjutanten och vaktchefen om det dagen efter. Idag kan det som händer en afton i Skövde läsas, ses på rörlig bild före solens uppgång, av alla i hela världen. Det samma gäller en operation i främmande land. Det gäller även det husaren talar om i telefon, twittrar om, bloggar om eller skriver på facebook, resedagboken etc. Alla kan se och alla kan höra året dygnet runt, även jag….. DISCIPLIN! Dagens K3 med vår verksamhet erbjuder varje livhusar en del utmaningar av självdisciplinärt slag. Nu blev det jobbigt! Nej det går att elda med snö bara viljan finns. Det sa min plutonchef på Östra Nerike när jag ryckte in. Inställningen är gångbar även i säkerhetstjänsten och är ett mycket bra exempel på mindset. Viljan är grunden. Med säkerhetsprövning över ytan, de berömda 13* bokstäverna (f ö r t ä n k s a m h e t) och ett annat mindset kommer vi väldigt långt. Om vi därtill växlar beteende från att tråka den som gjort fel, smyger med misstag och istället premierar den som anmäler fel oavsett vem och varför. Då Livhusarer! Då kan den som vill åt oss: terrorist, kriminell eller spion önskas lycka till. En Livhusar är säkerheten självt genom sin förtänksamhet, sitt mindset och sin förmåga alltid anmäla när något är/känns fel. Skulle ni nu glömma allt jag skrivit så vet jag att en sann livhusar aldrig glömmer devisen: ”uraktlåtenhet att handla ligger en befälhavare mera till last än misstag i fråga om val av medel.” Livhusarernas kamratförening Du som är anställd, varit anställd eller har gjort din värnplikt vid K 3 samt tjänstgjort vid någon av de enheter som utbildats vid regementet i modern tid; Kavalleribataljon, Ryttarskvadron, Spaningsskvadron, Militärpoliskompani, Jägarbataljon, Fördelningsunderrättelsekompani, Militärpolisskvadron, Vakt- och eskortpluton, Luftburen bataljon eller Underrättelsebataljon - ett har vi gemensamt - alla är vi Livhusarer. Livhusarernas kamratförening är en länk mellan alla Livhusarer, vilken utbildning de än fått, och regementet i dag. Kamratföreningens mål är: - att informera om regementets och Försvarsmaktens verksamhet - att underlätta för den enskilde att hålla kontakten med sitt regemente - att verka för att bibehålla medlemmarnas intresse för regementet dess historia och traditioner - att utgöra ett enande band mellan medlemmarna samt - att sammanföra dessa till kamratlig samvaro under enkla och värdiga former Medlemmar och verksamhet Vi är idag ungefär 800 medlemmar mellan 20 och +90 år. Under året kommer du att inbjudas till följande aktiviteter: • Vårresa - under en helg i början av maj åker vi någonstans i regementets ”fotspår”. Resan genomförs som en en- eller tvådagarsresa. • Husarträff - dags- eller kvällsträff med något aktuellt tema. • Nationaldagsfirande med försvarsutställningar i Karlsborg den 6 juni • Regementets besöksdag. (2012 planeras besöksdag den 8 september i Karlsborg) • Kamratföreningens högtidsmiddag och årsmöte. (Genomförs alltid i anslutning till regementets högtidsdag den 4 december. (2012 genomförs detta möte 6-7 december) Som medlem får du också en pappersutgåva av tidningen ”Livhusaren” som innehåller valda delar av regementets nätutgåva. Vill du ta del av den kompletta utgåvan finner du den på forsvarsmakten.se/k3 Hur blir man medlem? Betala in årsavgiften på föreningens PlusGirokonto (PG) 9 72 59-6 och ange Livhusarernas Kamratförening som betalningsmottagare. Uppge ditt namn, adress, personnummer, telefonnummer, e- postadress och när du tjänstgjorde på K 3. Medlemsavgiften är 100 kronor per år. Medlemskapet innebär att Du blir registrerad med personuppgifter i Kamratföreningens medlemsregister enligt Personuppgiftslagen, Datainspektionen. Har du några frågor så kontakta sekreteraren eller kassören. Glöm inte! Att till kassören anmäla adress-, telefonnummer- eller e-postadressförändringar. Kamratföreningens styrelse 2011 har varit: Ordförande Uno Bohman, Skara, tfn 0511-610 48, [email protected] Vice ordförande Roland Johansson, Skövde, tfn 0500- 43 65 77 Sekreterare Jens Ramhöj, Karlsborg, tfn 0505-128 55, [email protected] Kassör Johan Thorp, Skövde, tfn 0500- 48 39 69, [email protected] samt ledamöterna Rick Johansson, Assar Lidén, Sven Oscarsson, Stefan Petterzon och Eric Wigholm. LIVHUSAREN 2011 83 Avsändare: Livregementets husarer, Pl37, 546 81 Karlsborg Fel adress? Om din tidning kommer till fel adress, uteblir eller skickas till dig, trots att du inte längre önskar ett exemplar ska du i första hand vända dig till Livregementets husarers kamratförening för rättelse (Johan Thorp, [email protected]), inte till tidningens redaktion. Detta gäller alla medlemmar i kamratföreningen. Övrig personal, både Försvarsmakts anställda och intressenter som av andra anledningar erhåller ett exemplar kan höra av sig till tidningens redaktion. Med fördel mail: [email protected] för rättelse. Glöm inte att anmäla flytt till Skatteverkets folkbokföring. Försvarsmakten är en av Sveriges största myndigheter med mer än 50 000 medarbetare och frivilliga. Försvarsmakten är ständigt beredd att hävda Sveriges territorium, genomföra internationella insatser samt stödja samhället vid större kriser. Försvarsmaktens unika förmåga är den väpnade striden och är därmed Sveriges yttersta säkerhetspolitiska instrument. Ytterst är Försvarsmaktens uppgift att värna demokrati och mänskliga rättigheter. För att Sverige ska kunna bibehålla sin säkerhetspolitiska handlingsfrihet utvecklar Försvarsmakten kontinuerligt förmågor som kan möta framtidens krav. Vill du arbeta inom Försvarsmakten finns det en väg in som är gemensam för alla, grundläggande militär utbildning (GMU). Du ansöker på www.rekryteringsmyndigheten. se. Har du redan gjort din värnplikt kan du i stället söka anställning direkt. På Försvarsmaktens webbplats ser du vilka förband som söker personal.
