Göran Grönhammars insändare

Läs hela Göran Grönhammars insändare i Allehanda nr 4-12
Gestaltning av omriktarstation vid Späckemåla i Misterhults socken
Svenska kraftnär ska bygga två så kallade omriktarstationer à 500W vid Späckemåla i Misterhults
socken. Stationerna är en länk för överföring av planerad gotländsk vindkraftsel till fastlandet.
Förra sommaren skickade Svenska kraftnät sin förstudie till bland andra Misterhults
samhällsförening, för att efterhöra föreningens synpunkter på tilltänkta omriktarstationer, som är
vidlyftiga anläggningar. Inte sedan Gustav III:s dagar då kyrkan byggdes har så stort byggts inpå
knutarna till Misterhults kyrkby.
I augusti förra året gjorde vi i samhällsföreningen en presentation av konsekvenser och möjligheter
orsakade av uppförande av omriktarstationer. Presentation skedde i gamla kommunalhuset och den
hade annonserats med utdelade flygblad i brevlådorna. Det var en ganska mager uppslutning av
Misterhultsbor, men vi fick till en lista med synpunkter, som föreningen tillställde Svenska kraftnät.
Synpunkter var bland annat placering och gestaltning. En av synpunkterna var placeringen och det
har Svenska kraftnät hörsammat genom att flytta omriktarstationerna närmare Mederhultsvägen,
”gurklisten”, och på så vid undviks transporter av byggmaterial genom Misterhult och vidare på
Sågarvägen till anläggningsplatsen.
En andra synpunkt gällde gestaltningen. Det är tacksamt att Svenska kraftnät försöker att bygga
kraftöverföringen billigt, för det håller nere överföringsavgifterna på våra elräkningar, men de till
synes kostnadseffektiva byggnaderna för omriktarstationerna i förstudien för Misterhult förskräcker.
De av Svenska kraftnät antydda byggnaderna för omriktarstationerna är anonyma och stumma. Det
enda byggnaderna förmedlar till spontanbesökare är slutenhet, obegriplighet och fjärmar den
elkraftsberoende besökaren från en ny och nödvändig infrastruktur för uthållig elkraftsgenerering
och dess transport.
På senhösten förra året så var det möte i Hägnad där Svenska kraftnät presenterade förstudien för
oss intresserade Misterhultsbor.
Jag kom i all hast till mötet från Sjöfartshögskolan i Kalmar, där jag undervisar och utbildar studenter
till sjö- och driftingenjörer. Det är dessa studenter som i sin yrkesverksamhet kommer att sköta
produktion av elkraft och dess distribution. Skolan har svårt att rekrytera studenter till ovanstående
yrken trots att arbetsmarknaden skriker efter dessa ingenjörer. Intresse och motivation hos
ungdomar för teknik och naturvetenskap har under många år sjunkit och det är ett hot mot
uthålligheten av vårt samhälle.
Min synpunkt, delad med många på Hägnadsmötet, är därför att omformarstationerna ska gestaltas
så att de väcker nyfikenhet för tekniken bakom fasaderna och att stationerna förklarar något av
mysteriet bakom elkraften som vi alltid tar för given i våra vägguttag.
Omriktarstationerna kommer att bli grannar med friluftsområdet och våtmarken med sjön Gästern
och dess rika fågelliv. Gestaltningen av omformarstationerna ska vara sådan att när en barnfamilj har
sett nog av fåglar och vänder tillbaka mot bilparkeringen, så får barnen se omriktarstationerna och
blir nyfikna på den fantasieggande och spännande gestaltningen. Barnen ska, trots knorrande magar,
genast fråga sina föräldrar vad det är de ser och be dem förklara det hela. Genom sin gestaltning ska
en del av omriktarstationens funktion och arbetssätt förklaras och ge föräldrarna en hint om vad de
ska säga till barnen.
Misterhult har tack vare vikar och uddar en lång kust med många platser för hamnverksamhet. Det
har utlastats sälspäck, trätjära, strömming, bräder och sten. Spannmål och kaffe har skeppats in.
Omriktarstationerna är också en hamn, en omlastningsplats för sjöburen elkraft till landtransport av
elenergin. Sjötransporten kräver kabelöverföring, som i sin tur kräver likspänd ström på grund av att
en kabels stora kapacitans korsluter en växelström. Landtransport och distribution görs mest
ekonomiskt med växelström.
I hamnar är vi vana att se många höga och smäckra kranar för omlastning mellan land- och
sjötransporter. I Gästerns sumpiga omgivning häckar och spatserar fågel trana, som på engelska
heter CRANEBIRDS. Låt därför arkitekter påverka elkraftsingenjörerna så att de konstruerar
kraftledningsstolpar som påminner om ”cranebirds” plockande de feta lokströmsmaskarna ur jorden
och lyftande över dem till sprattlande växelström i landförbindelsen. (Göran Grönhammar beskriver i
en bild här hur kraftledningsstolpar, spolar, kondensatorer med mera kan utformas så att de liknar
stora tranor.)
Byggnaden ska även förses med ett fönster, så att besökare kan se en del av den eleganta
ventilstapeln. Synen kan förstärkas med en markmonterad kikare, gemensam med ornitologerna för
fågelstudier.
Industristaketet kan kamoufleras med helix hedera, det vill säga murgröna. Det är en slingerväxt som
finns naturligt i trakten. Den är också städse grön.
Övriga material från trakten som bör kunna komma till användning är ek och röd granit från Götebo
eller Kråkemåla. Mycket fin granit som finns på bankpalats i Chicago, USA.
Göran Grönhammar
Tekn. Lic. i kraftverksteknik