Till ordföranden och miljöombuden i samtliga klubbar inom Skånes

Information från hamn- och miljökommittén hösten 2012
ELSÄKERHET
Elsäkerhetsverket har som målsättning att inspektera 40 småbåtshamnar varje
år i Sverige. Mycket av besöken går ut på att kontrollera så att båtklubbarnas
styrelser vet vad det är för regler som gäller kring elsäkerheten.
I många fall har det visat sig oklarheter vem som är ägaren till
starkströmsanläggningen. Det har vid tillsynsbesöken som Elsäkerhetsverkets
inspektörer gjort visat. Den som innehar eller råder över en elanläggning med
däri ingående föremål för nyttjande av elektrisk ström är att betrakta som
anläggningsinnehavare. Sedan har person som ansluter en sladd eller maskin
till den fasta installationen ansvar för denna.
Vid inspektionen skall båtklubben kunna visa upp resultatet av den årliga
mätningen för Elsäkerhetsverkets inspektör. Besiktningen skall vara utförd av
en elkunnig person som är förtrogen med anläggningen och gällande
föreskrifter.
Det har till miljökommittén framkommit att en av Elsäkerhetsverkets
inspektörer har utfört några inspektioner (2)inom förbundets klubbar.
Inspektören har vid inspektionerna begärt att få ta del av protokollet av den
senaste gjorda besiktningen av anläggningen. Båtklubbarna kunde inte vissa
upp något besiktningsprotokoll. I det första fallet fick man föreläggande om att
utföra besiktningen av anläggningen och skicka in protokollet inom 14 dagar till
myndigheten. I det andra fallet har man utfört besiktning av anläggningen men
elinstallatören har inte hunnit skrivit ut protokollet. Samma krav ställdes på
denna klubb att se till att myndigheten fick in protokollet så snart som möjligt.
Kommittén hänvisar till SBU:s broschyrer ”El-säkerhet i småbåtshamnar och
fritidsbåtar” samt ”Egenkontroll av Hamnar för fritidsbåtar”
AVFALLSHANTERINGSPLAN
Det har konstaterats att flera klubbar inom förbundet inte har upprättat någon
avfallshanteringsplan.
Hamnen är skyldig att upprätta avfallshanteringsplan med innehåll enligt
Transportstyrelsens föreskrifter och att lämna uppgifter till kommunen.
Avfallshanteringsplanen syftar till att säkerställa att hamnen har tillräcklig
kapacitet för att på ett tillfredställande och miljöanpassat sätt kunna ta emot
avfall från båtar som gästar eller hör hemma i hamnen. Frågor man måste ställa
sig är vilken typ av avfall som det finns behov av att ta emot och i vilka
mängder.
Avfallshanteringsplanen ska revideras när behovet av avfallslämning ändras
eller med högst tre års mellanrum.
HALONSLÄCKARE
Halonsläckare med innehållet Halon 1211 får inte användas i båtar.
Anledningen är att halongasen bryter ner ozonlagret. För att bli av med dessa
släckare plockar båtägaren bort dem från båten och ersätter dem med andra
typer av brandsläckare. Men de gamla släckarna placera man in i båtklubbens
miljöstation utan att meddela detta med kostnader för klubben.
Återvinningscentralerna tar emot släckarna men med en kostnad av 200
kronor/släckare.
MILJÖINSPEKTION
Under 2011 utförde kommunernas miljöinspektörer inspektioner i några av
båtförbunden med blandat resultat. De klubbar som själva hade utfört
egenkontroll av sin hamn och följt SBU:s checklista kom lindrigt undan medan
de som inte utfört egenkontroll och där det förelåg brister utfärdades ett
föreläggande med bestämda tider när åtgärderna skulle vara vidtagna.
De kustnära kommunerna inom Stockholms län har tillsammans utarbetat en
checklista som troligtvis kommer att bli rikslikare. De klubbar som önskar ta del
av den kan ta kontakt med POWestergren([email protected]).och
uppge er e-postadress så kommer den att översändas till er.
SUGTÖMNING
Enligt ”Gästhamnsguiden 2012” finns sugtömning i 15 av förbundets 37
klubbar. En positiv ökning från föregående år. Men i de större
småbåtshamnarna saknas dessvärre sugtömning enl. guiden.
BÅTTVÄTTAR
Länsstyrelsen Västra Götalands län och Havsvattenmyndigheten har utfört
vatten- och markanalyser inom sex småbåtshamnar.
Slutsatser från provtagningen:
*Vattnet i dagvattenbrunnarna är kraftigt förorenat, vilket i sin tur indikerar att
spridning via ytavrinning från båtupptagningsplatserna är betydelsefull.
*Årsvariationerna i halter(dagvatten)bör undersökas för att belägga
omfattningen av problemställningen.
*Slammet i dagvattenbrunnarna är så förorenat att det i flera fall motsvarar
farligt avfall.
*Slammet i dagvattenbrunnarna är relativt grov. Finfraktionerna saknas till
stora delar och har sannolikt förts vidare till den marina vattenmiljön.
*Föroreningarna som tillförts de hårdgjorda områdena vid upptag och vid
underhåll(slipning o.d.)av småbåtar riskerar att i hög grad föras ut till den
marina vattenmiljön och sedimenten om den inte omhändertas.
*Vid icke hårdgjorda områden är halterna i marken alarmerande, men
tillförseln till den marina miljön är sannolikt långsam och periodisk via avrinning
vid kraftig nederbörd och via damning vid torka, och konstant via grundvatten.
Läs mera i Länsstyrelsen, Västra Götalands Län och Havsvattenmyndighetens
rapport 2012:12(TBT, koppar, zink och irgarol i dagvatten, slam i
småbåtshamnar)
Havs och Vattenmyndigheten har utarbetat en rapport ”Båtbottentvätt av
fritidsbåtar” med beteckning 2012:10 och där man har angett en tidsplan då
tvättanläggningarna bör vara utbyggda. Det gäller både för de befintliga
anläggningarna och nya.
I rapporten betonar man hamnens skyldighet till egenkontroll enligt 26 kap.19
§ i Miljöbalken om man bedriver verksamhet som kan befaras påverka miljön
eller medför olägenheter för människors hälsa fortlöpande planera och
kontrollera verksamheten för att motverka eller förebygga sådana effekter.
Dessutom ska verksamhetsutövaren genom egna undersökningar eller på annat
sätt hålla sig underrättad om verksamheten eller åtgärdens påverkan på miljön.
Dokumenterade rutiner för skötsel och underhåll skall alltid finnas tillgängliga.
Skötselrutiner upparbetas. Alla kontroller och åtgärder som vidtas vid
anläggningen skall journalföras.
Läs mera i rapporten
Malmö 2012-09-15
På uppdrag av Miljökommittén
P-O Westergren